Sök i Ratio Lex

Angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

1957-03-15 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:124, Angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1957

1

Nr 124

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående understöd åt

båttrafiken i Stockholms skärgård; given Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

Om den av Waxholms nya ångfartygs aktiebolag bedrivna trafiken i Stockholms

skärgård upphör den 1 oktober 1957 föreslås Kungl. Maj :t fa träffa

erforderliga åtgärder för att upprätthålla viss trafik. Till understöd åt båttrafiken

i Stockholms skärgård föreslås ett anslag av 250 000 kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 124

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 124 år 1957

Utdrag av protokollet över handelsårenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, kommunikationsoch

finansdepartementen anför chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lange, följande.

I årets statsverksproposition (X ht p. 94) har Kungl. Maj:t föreslagit

riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Understöd åt

skärgårdsrederier för budgetåret 1957/58 beräkna ett reservationsanslag av

210 000 kronor. Jag torde nu få återkomma till denna fråga.

Anslaget till Understöd åt skärgårdsrederier har under en följd av år avsetts

för bidrag till reguljär båttrafik i Stockholms och Bohusläns skärgårdar

enligt särskilda avtal. Vidare har från anslaget bestritts kostnaderna för

arvode till en statlig granskningsman för den subventionerade båttrafiken i

Bohuslän.

Enligt det för båttrafiken i Bohusläns skärgård gällande avtalet är någon

ytterligare medelsanvisning ej erforderlig för nästa budgetår. Arvode till

granskningsmannen skall dock utgå även under budgetåret 1957/58.

Gällande avtal om skärgårdstrafiken i Stockholms län

Skärgårdstrafiken i Stockholms län har sedan lång tid varit föremål för

statsmakternas intresse och ingående behandlats av olika statliga kommittéer.

Beträttande vad som nu gäller i denna fråga må nämnas följande.

Etter förslag av 1949 års skärgårdskommission godkände statsmakterna

år 1952 en plan för skärgårdstrafikens ordnande. Huvudtanken i denna

plan (prop. 1952: 163; SU 152; rskr. 300) var, att trafiken skulle ordnas

genom kombinerade land- och sjötransporter, därvid sjötransporternas längd

borde begränsas. Huvudansvaret för den reguljära båttrafiken borde övertagas

främst av järnvägsbolagen inom området samt de till dessa hörande bussföretagen.

Då en förbättring och utbyggnad av skärgårdsområdets vägsystem

ansågs vara den viktigaste förutsättningen för att landtrafikföretagen skulle

kunna övertaga huvuddelen av transportarbetet, framlade kommissionen ett

program för väg-, bro- och färjanläggningar, som borde utföras under en

sexårsperiod. Intill dess vägprogrammet hunnit utföras kunde emellertid,

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1957

påpekade kommissionen, fordras speciella ingripanden bl. a. för att tillförsäkra

befolkningen på vissa öar reguljära förbindelser.

Inom den begränsade sektor av Stockholms skärgård, som från Arholma

i norr sträcker sig till Husaröskärgården i öster och Vaxholmsskärgården i

söder, utföres båttrafiken av Waxholms; nya ångfartygs aktiebolag. Medan

båttrafiken inom övriga delar av skärgården fortgår utan bidrag från det

allmänna, har under en följd av ar understöd av statsmedel utgått till \V axholmsbolaget

för vintertrafik i Stockholms skärgård. Sålunda subventionerades

denna bolagets trafik under seglationsåren (den 1 maj—den 30

april) 1943/49—1951/52 enbart med statsmedel å tillhopa 1 322 000 kronor.

Sedan Waxholmsbolaget anmält, att det icke utan ökade driftsbidrag

kunde fortsätta trafiken i skärgården, träffades — efter förhandlingar mellan

representanter för kommunikationsdepartementet, de kommunala intressena

samt Waxholmsbolaget — den 28 februari 1952 mellan Stockholms

stad och bolaget avtal att bolaget fr. o. m. den 1 maj 1952 under sju år

skulle enligt vissa fastställda minimiturlistor ombesörja trafiken inom det

av bolaget trafikerade, nyss nämnda området av Stockholms skärgård. Bolaget

skulle för sitt trafikåtagande från staden få dels ett amorteringslån

dels ock årliga driftsbidrag. Driftsbidragen bestämdes genom tilläggsavtal

den 28 mars 1952 slutligen till 490 000 kronor per år vid dåvarande penningvärde

med årlig reglering efter förändringar i socialstyrelsens rensade

levnadskostnadsindex (medelindex) med år 1935 som basår. I förutnämnda

avtal stadgades vidare bl. a., att bolaget icke skulle svara för några som helst

följder av ekonomisk eller faktisk force majeure. Sedan riksdagen givit

sitt godkännande, lämnade Kungl. Maj :t å statens vägnar den 31 maj 1952

utfästelse att till staden såsom bidrag till vintertrafiken ettvart av åren 1952

—1959 utgiva hälften av det driftsbidrag, som staden enligt bestämmelserna

i avtalen kunde komma att vara förpliktad tillgodoföra bolaget. På

grund av eu liknande utfästelse erlägger Stockholms läns landsting årligen

till staden ett indexreglerat belopp å ursprungligen 75 000 kronor. Av bidraget

från staten gäldas 50 000 kronor om året av Stockholm—Rimbo järnvägsaktiebolag

och dess bussföretag.

På grund av avtalen och statens nämnda utfästelse har i statsbidrag till

bolagets vintertrafik till staden utbetalts tillhopa 1 212 538 kronor 80 öre,

därav under innevarande budgetår 253 431 kronor 37 öre. Av sistnämnda

belopp avser 225 000 kronor ersättning enligt avtalet den 28 februari 1952,

10 000 kronor ersättning enligt avtalet den 28 mars samma år efter viss

jämkning av i detta avtal stadgat ersättningsbelopp samt 18 431 kronor 37

öre indextillägg enligt avtalens bestämmelser på ifrågavarande båda belopp.

Vid extra bolagsstämma den 3 septamber 1956 beslöt Waxholmsbolaget

till staden anmäla, att bolaget, på grund av ekonomisk force majeure enligt

7 § i avtalet den 28 februari 1952, icke kunde fullgöra sina åtaganden

enligt nämnda avtal. Till grund för bolagsstämmans beslut låg en utredning

angående bolagets ekonomiska ställning den 30 juni 1956. Bolagsstämmans

beslut delgavs samma dag staden, som underrättade handelsdepartementet

i skrivelse den 4 september 1956.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1957

Efter förhandlingar mellan representanter för handelsdepartementet,

staden och landstinget samt Waxholmsbolaget träffades den 20 oktober 1956

mellan staden och bolaget en tilläggsöverenskommelse, enligt vilken bolaget

avstod från att till grund för befrielse före den 1 oktober 1957 från sina

förpliktelser enligt avtalen den 28 februari och den 28 mars 1952 åberopa

omständigheter, vilka förelåg vid tidpunkten för träffandet av tilläggsöverenskommelsen

eller som då kunde beräknas senare inträffa. Som motprestation

förband sig staden att utöver den ersättning, som jämlikt 1952 års

avtal skall utgå till bolaget för tiden den 1 maj 1956—den 30 april 1957,

utbetala en tilläggsersättning å 400 000 kronor. Förutsättning för giltigheten

av tilläggsöverenskommelsen var att staten skulle bidraga till stadens utgifter

för tilläggsersättningen med 134 000 kronor.

Tilläggsöverenskommelsen anmäldes för riksdagen i proposition nr 196/

1956. Därvid uttalades bl. a., att det kan ifrågasättas om kommunikationsproblemen

i Waxholmsbolagets trafikområde i fortsättningen kan lösas i

enlighet med det arrangemang, som träffats genom 1952 års avtal med bolaget.

Genom den enligt tilläggsöverenskommelsen tillfälligt ökade subventioneringen

av Waxholmsbolagets trafik kunde den tid vunnas, som erfordras

för en undersökning av nämnda problem. Vid förhandlingarna hade från

de statliga representanternas sida uttryckligen framhållits, att det extra

subventionsanslaget vore att betrakta som en engångsåtgärd och att det icke

vore prejudicerande för framtiden. Vidare hade betonats att en förutsättning

för en tilläggsersättning till bolaget vore att mellan subventionsgivarna

kommer till stånd överläggningar om hur skärgårdstrafiken bör ordnas

efter innevarande seglationsår.

I anslutning till nämnda uttalande och sedan Stockholms stad i skrivelse

den 25 oktober 1956 hemställt, att förhandlingar rörande skärgårdstrafikens

ordnande efter den 1 oktober 1957 snarast möjligt måtte upptagas, tillkallades

den 1 november 1956 expeditionschefen S. V/söderlund, ordförande, sjöfartsrådet

B. L. Borg och hovrättsassessorn E. G. B. Olsén att såsom företrädare

för staten deltaga i nämnda förhandlingar.

Föreliggande förslag

I skrivelse den 12 mars 1957 har de statliga företrädarna vid nämnda förhandlingar

anmält följande.

De förhandlingar, som inletts mellan de statliga företrädarna och representanter

för Stockholms stad och Stockholms läns landsting, hade med hänsyn

till önskvärdheten av att resultat av förhandlingarna borde föreligga i

sådan tid, att proposition i ämnet skulle kunna avlämnas till 1957 års riksdag,

t. v. begränsats till att avse återstående del av avtalsperioden enligt 1952

års avtal, d. v. s. tiden fram till den 1 maj 1959. Det utredningsarbete, som

legat till grund för förhandlingarna, inriktades i första hand på att undersöka,

vilka andringar i den i avtalen angivna trafikuppläggningen, som kun
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 12b år 1951

de föranledas av omständigheter, som inträffat efter tillkomsten av 1952

års avtal. Bl. a. uppmärksammades den utbyggnad som skett av områdets

vägsystem genom tillkomsten av färjlederna Furusund—Yxlan och Yxlan—

Blidö samt östanå—Ljusterö.

Ett av de förhandlingsdelegerade för staten, staden och landstinget tillsatt

utskott hade från nämnda utgångspunkt gjort en trafikteknisk analys av de

delar av skärgården, som Waxholmsbolaget trafikerar, samt en bedömning

av vilka förändringar i tillämpade trafikplaner, som med hänsyn till rådande

förhållanden kunde anses vara trafiktekniskt möjliga att genomföra.

Sammanfattningsvis hade utskottet föreslagit

att direkttrafiken med Stockholm inom Blidö—Yxlan—Furusundsområdet

och inom huvuddelen av Ljusteröområdet indrages under tiden den 1

november—den 1 april samt nedskäres under tiden den 1 september—

den 31 oktober och den 1 april—den 31 maj,

att viss lokal passbåtstrafik upprätthålles inom Blidö—Yxlan—Furusundsområdet,

att turplanerna inom Norrtäljeområdet och Blidö—Yxlan—Furusundsområdet

nedskäres med en tredjedel under tiden den 1 juni—den 31 augusti,

samt

att turplanerna inom Vaxholmsområdet omarbetas, bl. a. så att eu del av

trafiken under högsommarsöndagar ombesörjes av landväga transportmedel

eller med andra båtar än bolagets egna.

Utskottet hade vidare framhållit, att vad beträffade östra Lagnö och

Siarö borde undersökas, om rörliga gångbroar kunde anordnas över Klintsundet

och Siarösundet under den tid på året, då direktbåtar inte trafikerade

dessa öar.

Utskottet hade slutligen föreslagit, att taxeändringar borde vidtagas i enlighet

med förslag, som framlagts av ett av de förhandlingsdelegerade tillsatt

utskott för ekonomiska frågor. Av sistnämnda utskott företagna undersökningar

hade visat, att det syntes befogat att vidtaga en höjning av taxorna,

varvid borde beaktas bl. a., att bolagets läxor för den reguljära båttrafiken

som regel icke borde understiga taxorna å andra trafikmedel vid färd

till samma ort. Med hänsyn härtill ansågs en höjning av biljettpriserna till

Blidö—Yxlanområdet, Husaröområdet samt Vaxholmsområdet kunna ske

med i genomsnitt 10 procent. Inom Ljusteröområdet syntes åtminstone för

orter belägna inom de södra delarna kunna ske motsvarande genomsnittliga

höjningar av biljettpriserna. Vidare syntes lämpligt att inom Blidö—

Yxlanområdet, där för närvarande i viss omfattning tillämpades enhetstaxor,

en prisdifferentiering genomfördes med hänsyn till olika gångtid till

skilda orter, dock med visst beaktande av biljettpriserna vid färd med andra

trafikmedel. Slutligen borde vissa taxeåtgärder vidtagas för att begränsa och

fördela trafiktopparna. I sådant avseende förordades, åtminstone för Vaxholmsområdet,

att särskilda, något billigare returbiljetter tillhandahölls,

vilka icke berättigade till resa vid tid, då bolagets trafikkapacitet var mest

utnyttjad.

De av utskotten framlagda trafikplanerna och ekonomiska beräkningar
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 124 är 1957

na hade enhälligt godtagits av företrädarna för staten, staden och landstinget.

De underhandlingar, som med utgångspunkt från det framlagda utredningsmaterialet

upptagits med Waxholmsbolaget, hade på grund av tidsnöden

t. v. begränsats till att avse vilka ändringar i 1952 års avtal, som

kunde anses erforderliga för ett upprätthållande av trafiken under den del

av avtalsperioden, som återstår, d. v. s. fram till den 1 maj 1959. Enighet

hade därvid uppnåtts om en ändrad trafikplan i huvudsaklig överensstämmelse

med det framlagda förslaget. En i enlighet med denna plan ändrad

trafik beräknades medföra besparingar på 230 000 kronor per år.

Bolaget yrkade i första hand, att bolaget genom tilläggsavtal skulle tillerkännas

ersättning i förskott utöver de i 1952 års avtal bestämda bidragen.

De slutliga bidragen skulle regleras efter varje tilländalupet trafikår i förhållande

till de verkliga utgifterna. Enligt bolagets beräkningar borde förskottsersättningen

för trafikåret den 1 maj 1957—den 30 april 1958 utgöra

1 354 700 kronor. I andra hand begärde bolaget ett fast årligt bidrag av

1 354 700 kronor. Från bolagets sida hävdades att det vore ytterst ovisst om

en taxehöjning skulle ge ett förbättrat nettoresultat.

Företrädarna för staten, staden och landstinget förklarade, att det av bolaget

framlagda förslaget angående sättet för ersättningens bestämmande

icke kunde godtagas. De förhandlingsdelegerade förklarade sig däremot vara

villiga att medverka till att bolaget tillerkändes ersättning — utöver vad som utgår

enligt 1952 års avtal — för att täcka onormala kostnadsstegringar på olja

och kol för den trafik, för vilken bidrag utgår. Denna ersättning borde beräknas

enligt särskild index. Alternativt erbjöds bolaget en tilläggsersättning

för år räknat av 120 000 kronor. En tilläggsersättning av sistnämnda

belopp motsvarar — inräknat de besparingar å 230 000 kronor, som beräknas

uppkomma genom den nya trafikplanen, och de ökade trafikinkomster,

som bolaget tillgodoförs genom 1956 års taxehöjningar — den tilläggsersättning

om 400 000 kronor, som utgår för seglationsåret 1956/57. Från de

förhandlingsdelegerades sida framhölls även, att det är rimligt om bolaget

i likhet med andra trafikföretag genom höjning av biljettpriserna bereder

sig täckning för de ökade omkostnader, som kan uppkomma.

De motsatta uppfattningarna angående storleken av det ekonomiska stöd

från det allmännas sida, som erfordras för att den trafik, varom enighet

nåtts, skall kunna utföras av bolaget, hade vid förhandlingarna icke kunnat

utjämnas, överläggningarna med Waxholmsbolaget ansågs därför inte

böra fortsättas.

I skrivelsen anmäles vidare, att de förhandlingsdelegerade avser att fortsätta

sina diskussioner om hur den framtida skärgårdstrafiken bör ordnas.

Slutligen framhålles, att inom den statliga förhandlingsdelegationen vissa

beräkningar utförts angående vilka kostnader, som skulle vara förbundna

med en trafik, varigenom den bosatta skärgårdsbefolkningens berättigade

anspråk på förbindelser med fastlandet kan tillgodoses i rimlig utsträckning.

Därvid har förutsatts en trafik under hela året av i huvudsak samma omfatt
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 12b år 1957

ning, som enligt den nyssnämnda reviderade trafikplanen avsetts skola upprätthållas

under tiden den 1 oktober—den 30 april. En närmare utformning

av trafikplanen torde dock böra ske i samråd med det eller de trafikföretag,

som kan komma att omhänderha trafiken. De gjorda beräkningarna ger

stöd för antagandet att såsom bidrag av allmänna medel för att upprätta en

trafik av denna omfattning erfordras ett årligt bidrag icke överstigande

250 000 kronor.

Departementschefen

Utgångspunkten från statens sida vid behandlingen av frågan om ordnandet

av kommunikationerna i Stockholms skärgård har varit, att staten har

skyldighet att tillse att den bofasta skärgårdsbefolkningens behov av fastlandsförbindelser

tillgodoses i rimlig utsträckning. Enligt de av statsmakterna

år 1052 fastställda riktlinjerna skulle detta ske genom kombinerade

land- och sjötransporter, därvid vägsystemet skulle utbyggas och sjötransporternas

längd förkortas. I avbidan på genomförandet av vägprogrammet

skulle visst stöd givas åt sjötrafiken.

Efter det Stockholms stad fört förhandlingar med staten och Stockholms

läns landsting träffades år 1952 mellan staden och Waxholmsbolaget avtal

om subventionering av bolagets trafikrörelse under seglationsåren 1952/53—- —1958/59 för att bolaget skulle upprätthålla trafik i skärgården enligt en

överenskommen plan. Staten utfäste sig att ersätta staden med hälften av

subventionsbeloppet och landstinget att bidraga med en sjättedel. Enligt

nämnda avtal har bolaget under innevarande seglationsår i subvention från

staten, staden och landstinget erhållit sammanlagt 506 863 kronor, varav

i statsmedel från anslag under tionde huvudtiteln 203 431 kronor.

Sedan Waxholmsbolaget efter extra bolagsstämma den 3 september 1956

anmält till staden, att bolaget på grund av ekonomisk force majeure icke

kunde fullgöra sina åligganden enligt 1952 års avtal, upptogs under hösten

1956 nya förhandlingar med bolaget. I anslutning härtill träffades den 20

oktober 1956 en tilläggsöverenskommelse till 1952 års avtal, enligt vilken bolaget

under vissa förutsättningar avstod från att till grund för befrielse före

den 1 oktober 1957 från sina trafikåtaganden åberopa omständigheter, som

förelåg eller kunde förutses vid tidpunkten för träffandet av tilläggsöverenskommelsen.

Som motprestation har bolaget erhållit en tilläggsersättning från

staten, staden och landstinget å sammanlagt 400 000 kronor, varav staten

skulle svara för 134 000 kronor.

Genom den förlängning av Waxholmsbolagets trafik som tilläggsöverenskominelsen

möjliggjort, räknade man från det allmännas sida med att vinna

den tid, som erfordrades för eu undersökning av frågan om skärgårdstrafikens

framtida ordnande. Sådan undersökning har nu såvitt avser återstoden

av avtalstiden gjorts av en delegation med representanter för de tre subventionsgivande

parterna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 124 år 1957

Delegationen har föreslagit ändringar i den till grund för 1952 års avtal

liggande trafikplanen, innebärande indragning av vissa trafiklinjer och nedskärning

av en del turplaner. Från dessa utgångspunkter har delegationen

upptagit förnyade underhandlingar med Waxholmsbolaget. Enighet uppnåddes

därvid om en ändrad trafikplan i huvudsaklig överensstämmelse med det

av delegationen utarbetade förslaget. Den ändrade trafikplanen har ansetts

medföra årliga besparingar å ca 230 000 kronor. Från delegationens sida erbjöds

bolaget utöver den subvention, som utgår enligt 1952 års avtal, antingen

ett indexreglerat bidrag avsett att täcka onormala kostnader för kol

och olja för den subventionerade trafiken eller ett fast årligt bidrag å

120 000 kronor. Sistnämnda bidrag ansågs motsvara — inräknat de besparingar

som uppkommer genom den nya trafikplanen och inkomstökningarna

genom 1956 års taxehöjningar — den tilläggsersättning på 400 000 kronor

Som utgår under innevarande seglationsår. Det ökade bidraget har förutsatts

skola bestridas med en tredjedel av envar av de tre subventionsgivarna. Bolaget

å sin sida begärde ett årligt bidrag av 1 354 700 kronor. Då det visade

sig omöjligt att sammanjämka de motsatta uppfattningarna i ersättningsfrågan,

har förhandlingarna med bolaget avbrutits.

Någon annan överenskommelse om fortsatt trafik i Waxholmsbolagets regi

efter den 1 oktober 1957 än de år 1952 ingångna avtalen föreligger sålunda ej.

Åtgärder för att på annat sätt ordna trafiken måste därför förberedas, om

1952 års avtal med bolaget skulle upphöra.

De statliga representanterna i delegationen har företagit vissa undersökningar

för att utröna kostnaderna för att upprätthålla en trafik, som i rimlig

utsträckning tillgodoser den bofasta skärgårdsbefolkningens berättigade

anspråk på förbindelser med fastlandet. De gjorda beräkningarna utvisar att

en trafik under hela året av den omfattning, som enligt den av delegationen

föreslagna nya trafikplanen avsetts att upprätthållas under tiden den 1 oktober—den

30 april, torde kunna anordnas till en nettokostnad för det allmänna

icke överstigande 250 000 kronor. Därvid förutsättes dock att en närmare

utformning av trafikplanen skall ske i samråd med det eller de trafikföretag,

som kan komma att upprätthålla trafiken.

De av mig utsedda företrädarna för staten kommer att tillsammans med

representanterna för staden och landstinget närmare utreda de former, i vilka

skärgårdsförbindelserna skall ordnas efter den 1 oktober 1957, om Waxholmsbolaget

då ej fortsätter trafiken. Kungl. Maj :t torde i detta läge — om

riksdagen ej anför erinran häremot — få träffa erforderliga åtgärder för

att trafiken skall upprätthållas under nästa seglationsår under beaktande av

att nettokostnaden för statsverket därvid får utgöra högst det belopp, som

angivits av de statliga förhandlingsdelegerade, nämligen 250 000 kronor. Jag

förutsätter dock att övriga av trafiken intresserade parter skall vara villiga

att lämna sin medverkan även i ekonomiskt hänseende, varigenom kostnaden

för statsverket i motsvarande mån torde kunna minskas.

Någon formell uppsägning av 1952 års avtal har ännu icke gjorts av Waxholmsbolaget.

Den möjligheten synes därför böra hållas öppen, att bolaget

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 12i år 1957

— som enligt uppgift den 25 mars 1957 skall hålla extra bolagsstämma —

sedermera kan visa sig vara villigt att acceptera en revision av 1952 års avtal

i anslutning till de av företrädarna för staten, staden och landstinget

framlagda förslagen. För egen del anser jag dessa förslag i huvudsak kunna

godtagas. I föreliggande situation synes det mindre välbetänkt att i denna

för skärgårdsbefolkningen betydelsefulla fråga på förhand binda sig för en

bestämd lösning. Jag förordar därför, att Kungl. Maj :t bemyndigas att

om förutsättningar skulle visa sig föreligga att med Waxholmsbolaget träfta

avtal om fortsatt trafik i huvudsaklig överensstämmelse med ettdera av de

av förhandlingsdelegationen framlagda förslagen — besluta om statens medverkan

härvid.

En redogörelse i ärendet torde få lämnas nästa års riksdag. Å riksstaten

för budgetåret 1957/58 torde nu för ändamålet under tionde huvudtiteln

böra uppföras ett särskilt reservationsanslag till Understöd åt båttrafiken i

Stockholms skärgård. Från anslaget torde få bestridas — utöver de kostnader

för ordnandet av trafiken i Stockholms skärgård, som enligt vad jag här

anfört kan komma att åvila statsverket — även de kostnader, som enligt 1952

års avtal med Waxholmsbolaget skall bestridas i efterskott för innevarande

seglationsår, i den mån tillgängliga medel under det hittillsvarande reservationsanslag

till Understöd åt skärgårdsrederier ej förslår härför. Medelsbehovet

för nästa budgetår kan med nu angivna utgångspunkter beräknas

till 250 000 kronor.

Vad beträffar båttrafiken i Bohusläns skärgård torde det särskilda arvodet

till granskningsmannen för denna trafik i fortsättningen få bestridas från

reservationsanslaget till Understöd åt skärgårdsrederier. Någon ytterligare

medelsanvisning för trafiken i Bohuslän erfordras ej för budgetåret 1957/58.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen att

till Understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård för

budgetåret 1957/58 under tionde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 250 000 kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Rune Lindquist

2 Bihang titt riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 124

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:236 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård. a1 i texten
  2. SU 1957:87 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående understöd åt båttrafiken i Stockholms skärgård jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten