Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m
1957-03-22 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:134, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1957
1
Nr 134
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående försäljning av
vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott
den 22 mars 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
under punkterna l:o—11 :o hemställt.
GUSTAF ADOLF
Bernhard Näsgård
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för finansdepartemenet vissa ärenden angående
försäljning av kronoegendomar m. in., vilka ärenden synts böra föranleda
framställning till riksdagen, samt anför följande.
l:o
Kronoparken Bogesund i Stockholms län
Vaxholms stads drätselkammare framförde i skrivelse den 27 juni 1951
önskemål om förvärv av ön Myrholmen å fastigheten Söderkulla l1 under
kronoparken Bogesund i Stockholms län.
över framställningen avgavs yttrande den 14 september 1951 av domänstyrelsen
och den 11 december samma år av länsstyrelsen i Stockholms län.
1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 134
2
Kurtgl. Maj:ts proposition nr 13b år 1957
Domänstyrelsen, som inhämtat yttranden från vederbörande domänintendent,
jägmästare och överjägmästare, anförde därvid att någon försäljning
icke borde övervägas, förrän dispositionsplan över holmen och dess närmaste
omgivningar blivit upprättad. Stadens framställning tillstyrktes däremot av
länsstyrelsen, som dessförinnan inhämtat yttranden av länsarkitekten samt
berett stadens drätselkammare tillfälle att inkomma med påminnelser. I påminnelserna
hade staden därvid upplyst, att dispositionsplan dåmera hade
utarbetats och att Myrholmen enligt denna skulle användas för folkpark.
Staden hade samtidigt med åberopande av ett mellan dåvarande arméförvaltningens
fortifikationsdepartement och Vaxholms stad den 29 juni 1934
träffat avtal ifrågasatt, att Myrholmen skulle överlåtas utan ersättning.
Sedan ärendet den 14 december 1951 ånyo remitterats till domänstyrelsen,
har styrelsen efter hörande av jägmästaren och överjägmästaren samt fortifikationsförvaltningen
den 27 januari 1956 avgivit nytt yttrande.
Myrholmen, som är belägen ca 50 meter norr om Vaxön samt ca en kilometer
från Vaxholms centrum, upptar en areal av 1,35 hektar, varav 1,15
hektar skogsmark och återstoden bergimpediment längs stränderna. Skogstillgången
beräknades år 1954 till ca 180 m3sk, varav 160 m3sk 80-årig barrskog
och 20 m3sk äldre ekar. Enligt ett år 1953 upprättat avstyckningsförslag
skall till Myrholmen höra ett vattenområde om 7,24 hektar. Inom området
finnes tillgång till gott fiske. På holmen, som ingår i stadsplan för Vaxholms
stad, finnes ej några byggnader. Holmen är numera inkorporerad
med Vaxholms stad.
^Myrholmen har i mars månad 1954 saluvärderats av domänverkets värderingsförrättningsman,
jägmästaren A. Hellström. Marken har därvid åsatts ett
varde av en krona för kvadratmeter, varvid hänsyn tagits till att området
vid utnyttjande som folkpark är avsett att bebyggas med dansbana, servermgskiosk,
m. m. Värdet av å holmen befintliga ekar har beräknats ingå i
det föreslagna markvärdet. Av övrig skog har 50 m3sk beräknats kunna avverkas
omedelbart och värderats efter dagspris, medan resten, som beräknats
komma att kvarstå som parkbestånd, värderats efter reducerat pris
Fisket har åsatts särskilt värde.
I enlighet med det föregående har saluvärdet beräknats sålunda:
1,35 hektar å 10 000 kronor
50 m3sk skog å 35 kronor .
110 m3sk skog å 18 kronor .
fiske ..........
Summa värde 19 230 kronor
eller i runt tal 19 200 kronor.
Enligt det av Hellström upprättade, den 31 mars 1954 dagtecknade värderingsmstrumentet
bör i övrigt vid en försäljning i huvudsak följande villkor
13 500 kronor
1 750 »
1 980 »
2 000 »
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1957
Salulotten skall tillträdas vid köpekontraktets underskrivande i då befintligt
skick. Köpeskillingen skall erläggas kontant till domänstyrelsen vid
tillträdet. Det skall åligga köparen att omedelbart efter köpets avslutande
ombesörja att år 1953 påbörjad förrättning för områdets avstyckning från
Söderkulla l1 fullföljes och skall parterna vara skyldiga att tåla de jämkningar
i områdets areal, gränser och eljest, vilka kan komma att bestämmas
vid avstyckningen. Köparen skall respektera avtal av den 27 och 30
april 1952, varigenom jakträtten å kronoparken Bogesund utarrenderats till
Bogesunds jaktklubb för tiden till den 30 juni 1957 i vad nämnda avtal rör
den försålda lotten. Köparen skall betala samtliga å lotten på tiden efter
tillträdesdagen belöpande skatter och onera ävensom kostnaderna för lagfart,
avstyckning och övriga med köpet förenade utgifter. I övrigt skall bestämmelserna
i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar lända till eftcirättelse.
Enligt protokoll fört vid påbörjad avstyckningsförrättning den 31 mars
1954 synes hinder icke föreligga för avstyckning av ön Myrholmen.
Jägmästaren och överjägmästaren har i yttranden den 14 och 16 januari
1952 förklarat att, sedan det framkommit att Myrholmen av Vaxholms stad
kommer att utnyttjas för ändamål, som torde ge marken högre värde än om
den användes för skogsproduktion, intet torde vara att erinra mot att staden
får förvärva holmen.
Fortifikationsförvaltningen har i yttrande den 12 mars 1955 i anledning av
vad staden anfört om förvärv utan vederlag framhållit följande.
1925 års härordningsbeslut medförde en betydande reducering av garnisonen
i Vaxholm. Den s. k. kasernkommittén, som tillsattes för undersökning
av ersättningsfrågor i anledning av de genom 1925 års försvarsbeslut
verkställda truppförbandsindragningarna in. in., föreslog att Vaxholms stad
skulle beredas vederlag dels därigenom att kronan till staden överlät viss
tomtmark in. m., dels ock på det sättet att ett kasernetablissement å yaxön
skulle tagas i anspråk för en statlig sinnesslöanstalt. Kommitténs förslag
om marköverlåtelse vann år 1930 statsmakternas godkännande. Förslaget
om förläggande till Vaxholm av en statlig sinnesslöanstalt förföll däremot.
Då starka billighetsskäl syntes tala för att staden skulle erhålla ytterligare
vederlag för de förluster, staden lidit genom 1925 års försvarsbeslut, uppdrog
Kungl. Maj :t genom beslut den 2 juni 1933 åt fortifikationsdepartementet
att upptaga förhandlingar med staden rörande beredande av ytterligare
kompensation. Dessa förhandlingar resulterade i ett preliminärt avtal
med förslag till slutlig uppgörelse i kompensationsfrågan. Enligt avtalsförslaget
skulle kronan till staden överlämna viss lörcfintlig behållning av
influtna tomtavgifter samt utan ersättning överlåta ett visst område av
Vaxön samt ön Myrholmen, varjämte på kronans bekostnad skulle anläggas
en båthamn i Vaxholm. Vad angår marköverlåtelsen anmälde fortifikationsdepartementet,
alt det vid förhandlingarna framkommit, att kronans
äganderätt till Myrholmen icke skulle vara obestridlig och att från enskilt
håll gjorts gällande bättre rätt därtill. Vid sådant förhållande hade
fortifikation sdepartementet ansett, alt till staden allenast borde överlåtas
den rätt, kronan kunde äga till holmen. Hela kompensationsfrågan underställdes
riksdagens prövning i propositionen 1934:202, varvid föredragande
departementschefen bl. a. förklarade sig biträda förslaget om överlåtelse
å staden av kronans rätt till Myrholmen. Sedan riksdagen bifallit den i propositionen
gjorda hemställan, träffades den 29 juni 1934 avtal mellan forti
-
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1957
likationsdepartementet och staden. Enligt avtalet överlät kronan utan ersättning
till Vaxholms stad ön Myrholmen med den rätt kronan kunde äga.
Innan förrättning för avstyckning av de till Vaxholms stad överlåtna områdena
verkställdes, gjordes av revisionssekreteraren H. Sjögren en den 6
november 1935 daterad utredning rörande äganderätten till Myrholmen. Av
denna utredning framgick, att Kungl. Maj:t och kronan icke ägde någon
som helst rätt till Myrholmen, varför avtalet sålunda i denna del icke kunde
fullföljas.
Av den till grund för 1934 års avtal liggande utredningen framgår, att
fortifikationsdepartementet utgått från att det till överlåtelse avsedda markområdet
å Vaxön om ca 28 hektar skulle anses ha ett värde av 50 öre för
kvadratmeter samt Myrholmen om ca 1,5 hektar ett värde av 500 kronor
för hektar. Då förhandlingarna rörde sig om förhållandevis höga belopp,
synes frågan, huruvida Myrholmen med sitt till 750 kronor uppskattade
värde skulle ingå i överlåtelsen eller icke ha varit av ytterligt ringa betydelse.
Vid sådant förhållande och då i avtalet klart utsagts, att Myrholmen
överlåtits blott med den rätt kronan därtill kunde äga, synes fortifikationsförvaltningen
skäl icke föreligga för att ön nu skulle överlåtas till staden
utan ersättning.
Domänstyrelsen anser i likhet med fortifikationsförvaltningen, att skäl
saknas att tillmötesgå stadens önskan att få förvärva Myrholmen utan ersättning.
Styrelsen hemställer därför, att stadens framställning, sådan den
i förenämnda påminnelser fullföljts, icke skall föranleda någon Kungl.
Maj:ts åtgärd. Styrelsen upplyser vidare, att staden erbjudits att få köpa ön
med vattenområde för det av jägmästaren Hellström beräknade priset,
19 200 kronor, men att staden i skrivelse den 10 oktober 1955 förklarat sig
icke kunna godtaga den föreslagna köpeskillingen.
Vaxholms stads drätselkammare har med skrivelse den 14 juli 1956 under
hand överlämnat ett av lantmätaren K.-E. Eriksson, Hälsingborg, upprättat
värderingsinstrument rörande Myrholmen. Eriksson, som upplyst att holmen
i stadsplanen upptagits såsom park, har i instrumentet på grundval av de
markvärden, som tillämpats vid andra försäljningar av liknande skärgårdsöar,
funnit marken böra åsättas ett värde av 55 öre för kvadratmeter eller
totalt i runt tal 7 500 kronor. Vattenområdet och fisket har icke ansetts böra
åsättas något särskilt värde. Beträffande skogen har värderingsmannen föreslagit,
att endast den skog, som vid ett varaktigt skogsbruk omedelbart
kan uttagas, skall upptagas med särskilt värde. Drätselkammaren accepterar
för sin del resultatet av den utav Eriksson verkställda värderingen.
Slutligen anför statskontoret i yttrande den 7 september 1956, att någon
överlåtelse av Myrholmen till Vaxholms stad utan ersättning icke kan komma
i fråga. Ämbetsverket anför vidare, att anledning torde saknas att frångå
den av domänstyrlesen angivna köpeskillingen, 19 200 kronor, samt att,
då staden avböjt erbjudande om förvärv på nämnda villkor, framställningen
icke bör föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.
Departementschefen
Liksom fortifikationsförvaltningen, domänstyrelsen och statskontoret anser
jag anledning saknas att utan ersättning till Vaxholms stad överlåta ön
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1957
Myrholmen. Då nämligen i 1934 års avtal uttryckligen utsagts, att holmen
skulle överlåtas till staden endast med den rätt kronan kunde äga till densamma,
kan staden icke — sedan det utretts, att kronan vid tidpunkten
för avtalets ingående icke var ägare till holmen — på grund av avtalet som
sådant göra anspråk på att denna, som först i samband med inlösen av Bogesundskomplexet
kommit i kronans ägo, nu skall överlåtas utan vederlag.
Det synes mig emellertid skäligt, att staden med hänsyn till de särskilda
omständigheterna i ärendet heredes tillfälle att förvärva holmen till ett reducerat
pris. En i förhållande till domänstyrelsens förslag så avsevärt reducerad
köpeskilling, som den staden föreslagit, bör dock enligt min mening
ej ifrågakomma. En köpeskilling av 12 000 kronor synes mig emellertid skäligen
kunna godtagas. Enligt vad jag under hand inhämtat har drätselkammaren
i Vaxholms stad förklarat sig beredd att förvärva Myrholmen till detta
pris. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
medge,
att ön Myrholmen å fastigheten Söderkulla l1 i Vaxholms
stad, Stockholms län, må försäljas till staden för en köpeskilling
av 12 000 kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt,
som föreslagits i det av jägmästaren A. Hellström upprättade,
den 31 mars 1954 dagtecknade värderingsinstrumentet.
2:o
Ekeby 41 i Uppsala län
Domänstyrelsen (skr. 29/12 1956) hemställer, att kronoegendomen Ekeby
4i i Lena socken, Uppsala län, skall på vissa angivna villkor försäljas genom
utbud i allmänna marknaden.
Beträffande egendomens beskaffenhet in. in. upplyses följande.
Egendomen, som är belägen tre kilometer från Vattholma järnvägsstation
och 20 kilometer från Uppsala, är till den 14 mars 1957 utarrenderad mot
en avgäld, som för arrendeåret 1955/1956 utgjorde 2 737 kronor. Egendomen
innehåller 67,2 hektar, varav 32,4 hektar tomt, trädgård och åker, 7,3 hektar
äng och betesmark samt 25,1 hektar produktiv skogsmark. Åkern, som består
av styv lerjord på ogenomsläpplig mjäla, är täckdikad. Dräneringen är
på grund av hög ålder dock ej tillfredsställande. Hävden är god. Skogsmarken
har ett virkesförråd av 2 549 m3sk. Ideala medelboniteten beräknas
till 5,1. . .
Av åbyggnaderna är manbyggnaden i gott skick, ladugården 1 medelgott
samt arbetarbostaden i mindre gott skick. En del byggnader och anläggningar
tillhör arrendatorn, såsom tornsilo av betong och hydroforanläggning.
Elektriska högspänningsledningar, tillhörande bl. a. vattenfallsstyrelsen,
finnes framdragna över egendomen.
Till egendomen hör andel i Norunda häradsallmänning, varifran under
senaste femårsperioden erhållits en utdelning av i medeltal 600 kronor om
året. Egendomen har fiskerätt i Fyrisån.
Taxeringsvärdet är 51 500 kronor, varav 37 900 kronor jordbruksvärde
och 13 600 kronor skogsvärde.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1937
Vid en år 1951 igångsatt inventering av jordbruksdomänerna bär domänintendenten
föreslagit försäljning av egendomen. Under hänvisning till gårdens
goda skogsmark och värdefulla skog har jägmästaren endast med tvekan
funnit sig böra tillstyrka försäljning, över jägmästaren har ansett, att
egendomen bör säljas.
Lantbruksnämnden i länet har genom sin delegation för yttre rationaliseiing
den 21 november 1956 uttalat, att i händelse av försäljning egendomen
bör överlåtas i sin nuvarande omfattning.
Vid förrättning den 30 augusti 1956 har uppskattningsnämnden beräknat
värdet av inägorna till 77 900 kronor samt det kapitaliserade värdet av andelen
i häradsallmänningen till 12 000 kronor.
Mot saluvärderingen har över jägmästaren och jägmästaren i huvudsak
icke haft något att erinra.
Värdet av skogsmarken och skogen har, efter uppskattning av vederbörande
skogstaxator, av domänstyrelsen den 21 april 1956 fastställts till 56 000
kronor. I detta belopp ingår icke värdet av en s. k. klappalättstämpling om
189 m3sk, vilken värderats till 8 700 kronor.
Egendomens arrendator Paul Löfven, vilken blivit erbjuden alt få köpa
egendomen med undantag av virkesposten, har den 3 december 1956 förklarat
sig icke villig därtill. Löfven har vidare meddelat, att han ej heller önskar
arrendera egendomen efter arrendetidens utgång den 14 mars 1957. På grund
härav har domänintendenten i yttrande den 18 december 1956 förordat utannonsering
av egendomen i och för dennas försäljning i allmänna marknaden.
Med hänsyn till att ett sådant utbud lämpligen bör ske under vegetationsperioden
föreslår han emellertid, att tillfälliga åtgärder vidtages för
brukning av gården under år 1957.
Domänstyrelsen har — på grundval av vad som förekommit vid förut
nämnda inventering av jordbruksdomänerna — icke funnit anledning för
kronan att behålla egendomen. Det av uppskattningsnämnden föreslagna
saluvärdet på inägorna, 77 900 kronor, har granskats enligt domänstyrelsens
värderingsmetod utan att ge anledning till erinran. Med värdet av skogsmarken
och den återstående skogen (2 360 m3sk), 56 000 kronor, och värdet
av allmänningsdelen, 12 000 kronor, uppgår saluvärdet å egendomen
till 145 900 kronor. Utstämplingen om 189 m3sk avses skola i samband med
iörsäljningens genomförande i första hand erbjudas egendomens köpare till
då rådande dagspris eller, därest han icke önskar förvärva virkesposten,
säljas till annan eller avverkas i domänverkets regi. Som försäljningsvillkor
bör enligt styrelsen föreskrivas följande.
Egendomen skall överlåtas i befintligt skick med tillträde å dag, som
domänstyrelsen bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar
å egendomen skall ingå i försäljningen. Kronan eller eventuell köpare
av en stämplingspost om 189 m3sk, vilken icke ingår i försäljningen,
skall förbehållas rätt att behålla posten å rot under femton månader från
tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst ett år därefter. Köparen
skall såsom ägare av egendomen medgiva vattenfallsstyrelsen såsom ägare
av strömfallsfastigheten Söderfors l2 i Älvkarleby socken rätt att kostnads
-
7
Kungl. Maj. ts proposition, nr 13i år 1957
fritt för all framtid behålla en över egendomen framdragen elektrisk ledning.
Med skyldighet att ersätta skada, som därav kan uppkomma, skall
vattenfallsstyrelsen tillika äga borttaga för ledningen hinderliga och för
dess säkerhet farliga träd och buskar, vilka skall tillhöra markägaren och
tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens personal skall äga obehindrat
tillträde till egendomen för ledningens tillsyn, underhåll och reparation.
Till säkerhet för nämnda rättigheter skall inteckning få meddelas i egendomen.
Intill dess sådan inteckning meddelats, skall köparen vara skyldig
att vid överlåtelse av egendomen eller del därav göra förbehåll om rättigheternas
bestånd och förbinda ny ägare att vid överlåtelse göra enahanda förbehåll.
Innehavare av övriga över egendomen med vederbörligt tillstånd
framdragna elektriska ledningar skall förbehållas rätt att behålla och nyttja
ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas
innehavare för skada till följd av förändring, reparation och tillsyn
av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å kreatur. I övrigt
skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning
i vissa fall av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Departementschefen
Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom
bör säljas och icke heller i övrigt har något att erinra mot styrelsens
förslag, hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medge,
att kronoegendomen Ekeby 41 i Lena socken, Uppsala län,
må med ett saluvärde av 145 900 kronor säljas på i huvudsak
de villkor, som domänstyrelsen föreslagit.
3:o
Fettjestad Ägården 21 i Östergötlands län
Domänstijrelsen (skr. 7/12 1956) hemställer, att kronoegendomen förra
kompanichef sbostället 1 mantal Fettjestad Ågården 21 i Gammalkils socken,
Södra Valkebo kommun, Östergötlands län, skall försäljas till egendomens
arrendalor Torsten Linge.
Beträffande egendomens beskaffenhet meddelas i huvudsak följande.
Egendomen, som är belägen 22 kilometer från Linköping och 8 kilometer
från Si ödestads järnvägsstation, är till den 14 mars 1957 utarrenderad till
Torsten Linge. För arrendeåret 1956/1957 utgår avgälden med 5 000 kronor.
Ägorna är utlagda i två skiften, hemskiftet och skogsskiftet, innehållande
sammanlagt 78,1 hektar, varav 37 hektar tomt och åker, 16,5 hektar äng
och betesmark, 21 hektar produktiv skogsmark samt 3,6 hektar annan avrösningsjord
och iinpediment. Åkerjorden utgöres av lera av växlande beskaffenhet.
Omkring en tredjedel av åkern behöver täckdikas. Betesmarken
består av kalhuggen, delvis bergbunden och försumpad hagmark. Hävden
är god. Enligt ett av vederbörande skogstaxator i oktober 1952 upprattat
värderingsinstrument uppgick virkesförrådet i skogen nämnda år till
2 780 mask och å inägor till 271 m3sk (ek). Av virkesförrådet om 2 780 nDsk
tillhörde 160 m3sk åldersklass V och däröver. Den ideala medelboniteten
beräknades till 6.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1957
Av byggnaderna är manbyggnaden i dåligt skick och obeboelig under den
kalla årstiden. Arbetarbostaden, uppförd år 1947, är i gott skick. Ekonomihusen
är medelgoda med undantag av ladugården, som är sämre. Ett antal
mindre hus och anläggningar, däribland den elektriska installationen —
inom 1 arbetarbostaden — tillhör arrendatorn. Linköpings elektriska kraftoch
belysningsaktiebolag har elektriska ledningar framdragna över ägorna*
Egendomen
har del i Valkebo häradsallmänning, varifrån under lioårspmuoden
1942/1952 erhållits en utdelning av ca 50 kronor för år, ävensom
i r ettjestadåns torrläggningsföretag år 1947 med årliga annuiteter av 138
kronor 90 öre t. o. m. år 1968.
u«Xnnln?SVärdet är 90200 kronor> varav 83 300 kronor jordbruksvärde
och o 900 kronor skogsmarksvärde. Skogen i övrigt är samtaxerad med annan
kronoskog. Av taxeringsvärdet å denna kan 15 000 kronor anses belöna
a torevarande egendom.
Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 14 november 1952 uttalat,
att egendomen har förutsättningar att bli en god jordbruksgård, om
täckdikning verkställes samt manbyggnaden och ladugården restaureras.
Kostnaderna härför har av nämnden beräknats till 65 000 kronor. Med hänsyn
härtill har nämnden ansett, att egendomen bör säljas till arrendatorn,
som brukat och väl hävdat densamma sedan år 1945. Nämnden har beräknat
saluvärdet å jordbruksdelen till 119 000 kronor, därav 1 300 kronor för
andelen i häradsallmänningen.
Värdet av skogsmarken och skogen har — på grundval av det förut omnämnda
skogsvärderingsinstrumentet — den 4 november 1952 av domänstyrelsen
fastställts till 60 000 kronor, i vilket belopp icke ingår värdet av
en i samband med värderingen föreslagen s. k. klappalättstämpling om 150
m3sk. Med tillämpning av höjda värderingsnormer har värdet av skogsmarken
och skogen den 20 december 1955 fastställts till 83 000 kronor. Icke
heller i detta belopp ingår en föreslagen klappalättstämpling om 150 m3sk
med ett beräknat värde av ca 9 300 kronor.
Lantbruksnämnden i länet har genom sin delegation för yttre rationaliseras
den 29 oktober 1952 anfört, att något till egendomen gränsande ofullständigt
jordbruk, lämpligt att förstärka med jord från kronoegendomen,
icke finnes, att egendomen därför bör säljas med nuvarande ägoinnehav
samt att arrendatorn torde kunna förvärva egendomen utan hinder av jordförvärvslagen.
Revirförvaltaren och överjägmästaren har i yttranden den 15 och 17 december
1951 samt den 24 november 1952 ansett, att egendomen med hänsyn
till bl. a. skogstillgången bör behållas i kronans ägo. Saluvärderingen
har lämnats utan erinran.
Riksantikvarieämbetet har i yttrande den 27 januari 1953 bl. a. anfört,
att manbyggnaden har ett icke oväsentligt kulturhistoriskt värde. Med hänsyn
enbart härtill skulle det utan tvivel vara önskvärt att bibehålla gården
i kronans ägo. Ämbetet avstyrker dock icke försäljning om detta strider
mot domänstyrelsens egna intressen. Att i händelse av försäljning utfärda
skyddsföreskrifter jämlikt lagen den 12 juni 1942 om skydd för kulturhisto
-
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1957
riskt märkliga byggnader anser ämbetet i detta fall icke böra ifrågasättas.
Däremot bör anläggningen fotograferas och uppmätas.
Sedan arrendatorn Linge i december 1952 erbjudits förvärva egendomen
för (119 000 + 60 000 =) 179 000 kronor, förklarade han sig i januari 1953
ur stånd därtill. Efter fortsatta förhandlingar med Linge i januari 1956,
under vilka värdet å skogsmarken och den återstående skogen upptogs till
70 000 kronor, har Linge den 22 november 1956 uppgivit sig beredd köpa
egendomen för ett pris av (119 000 -j- 70 000 =) 189 000 kronor och under
de villkor i övrigt, som av styrelsen föreslagits.
Domänstgrelsen har icke funnit anledning föreligga för kronan att behålla
ifrågavarande egendom. Det av uppskattningsnämnden föreslagna saluvärdet
på jordbruksdelen, 119 000 kronor, har granskats enligt den av styrelsen
använda värderingsmetoden utan att giva anledning till erinran. Det
av styrelsen numera ifrågasatta värdet för skogsmark och återstående skog,
70 000 kronor, har framkommit efter jämkning av det år 1955 fastställda
värdet i anslutning till de värderingsnormer, vilka gällde år 1952, då arrendatorn
först erbjöds förvärva egendomen. Styrelsen tillstyrker sålunda, att
arrendatorn beredes tillfälle att köpa gården för 189 000 kronor. Den föreslagna
utstämplingen om 150 m3sk kommer i samband med försäljningens
genomförande att i första hand erbjudas Linge till därvid rådande dagspris
eller, därest denne icke önskar förvärva virkesposten, säljas till annan
eller avverkas i domänverkets regi. Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt
ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under punkt 2 föreslagits
för försäljning av kronoegendomen Ekeby 41, dock att beträffande förevarande
försäljning tillika bör föreskrivas, att samtliga på arrendekontraktet
grundade rättsanspråk mellan kronan och arrendatorn — med undantag
av eventuellt oguldna arrendeavgälder och skatter — skall anses vara
reglerade genom försäljningen, samt att köparen skall svara för annuiteter
och övriga kostnader för egendomen berörande torrläggningsföretag.
Departementschefen
Mot domänstyrelsens försäljningsförslag har jag icke något att erinra.
Den föreslagna köpeskillingen synes sålunda kunna godtagas. Jag hemställer
därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
att kronoegendomen Fettjestad Ågården 21 i Gammalkils
socken, Södra Valkebo kommun, Östergötlands län, må säljas
till egendomens arrendator Torsten Linge för en köpeskilling
av 189 000 kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt,
som domänstyrelsen föreslagit.
10 Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1957
4:o
Bredaryd 201 i Jönköpings län
Domänstyrelsen (skr. 14/1 1957) hemställer, att av kronoegendomen förra
kompanichefsbostället 11/2 mantal Bredaryd 201 i Bredaryds socken, Jönköpings
län, skall till Bredaryds kommun försäljas två områden om ca 3,71
och 4,787 hektar.
Beträffande areal- och arrendeförhållanden in. in. å egendomen upplyser
styrelsen följande.
Egendomen, som är belägen i Bredaryds stationssamhälle, innehåller numera
efter förut genomförda markförsäljningar omkring 20 hektar åker
och tomt, 15 hektar äng och betesmark samt 387 hektar avrösningsjord. Inägorna
är i huvudsak utarrenderade till arrendatorn Olle Johansson, varav
området om 3,71 hektar för tiden till den 14 mars 1957 mot en avgäld för
arrendeåret 1956/1957 av 650 kronor. Av området om 4,787 hektar, som i
huvudsak består av skogsmark, är 1,08 hektar utarrenderade för tiden den
14 mars 1947—14 mars 1957 till Bredaryds Folkets hus- och parkförening
såsom folkpark mot en avgäld av 250 kronor för år. Delar av egendomen
omfattas av en för Bredaryds stationssamhälle den 27 mars 1950 fastställd
byggnadsplan. Taxeringsvärdet är 45 000 kronor jordbruksvärde och 201 300
kronor skogsvärde.
Kommunalnämnden i kommunen har, såvitt nu är i fråga, hos styrelsen
anhållit om förvärv av nämnda områden om 3,71 resp. 4,787 hektar, vilka
å utdrag av byggnadsplanen betecknats med I resp. II. Område I, vari ingår
avstyckade fastigheterna Bredaryd 105, 106 och 109, utgöres enligt byggnadsplanen
av 1,7161 hektar kvartersmark för bostads- och industriändamål,
0,9135 hektar parkmark samt återstoden av mark för vägar och torg.
Område II är i planen helt utlagt till park.
Vid saluvärdering i februari 1951 i anledning av då ifrågasatt försäljning
till kommunen av såväl områdena I och II som viss ytterligare mark inom
byggnadsplanen, tillhopa 15,9 hektar, varav 50 procent parkmark och 15
procent vägmark, beräknade bostadsstyrelsen nuvärdet av marken, exklusive
värdet av växande skog, efter en antagen exploateringstid av 20 år till
68 000 kronor, motsvarande 43 öre för kvadratmeter råmark. I anslutning
till denna värdering har vederbörande domänintendent i april 1954 ansett,
att området I bör betinga ett värde av 49 800 kronor, motsvarande en krona
35 öre för kvadratmeter råmark. Enligt uttalande av bostadsstyrelsen den
16 juli 1954 kan av område I kvartersmarken åsättas ett värde av två kronor
för kvadratmeter och parkmarken 50 öre för kvadratmeter. Med ledning
härav utgör saluvärdet å område I 38 890 kronor. Område II har av domänintendenten
i mars 1955 värderats efter 50 öre för kvadratmeter till 23 935
kronor exklusive värdet av växande skog. Värdet av skogen har av styrelsen
den 16 februari 1956 fastställts till 4 000 kronor. Saluvärdet å område II
skulle sålunda i avrundat tal utgöra 27 900 kronor.
Jägmästaren i Värnamo revir har i fråga om område II anfört bl. a., att
på grund av dess karaktär som park rationell ekonomisk skogsskötsel icke
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 13b år 1957
kan bedrivas där samt att ett lägre pris, förslagsvis 20 000 kronor, bör kunna
godtagas för detsamma.
Domänstyrelsen har sedan år 1950 fört förhandlingar med representanter
för kommunen om försäljning av den inom byggnadsplanen belägna
marken. Prissättningen på marken har dock från kommunens sida ansetts
vara för hög. Sedan styrelsen i september 1956 föreslagit kommunen att förvärva
områdena I och II för tillhopa 60 000 kronor — varvid styrelsen i anslutning
till vad jägmästaren anfört funnit skäligt reducera priset å område
II, som enligt byggnadsplanen ej skall bebyggas — har kommunalfullmäktige
den 31 oktober 1956 på förslag av kommunalnämnden beslutat inköpa
områdena för nämnda köpeskilling.
Domänstyrelsen tillstyrker försäljning av områdena för 60 000 kronor.
Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på i huvudsak följande villkor.
Områdena skall efter avstyckning överlåtas i befintligt skick med tillträde
å dag, som domänstyrelsen bestämmer. Å områdena befintliga, vederbörande
nyttjanderättshavare tillhöriga anläggningar skall icke ingå i försäljningen.
Innehavare av över områdena med vederbörligt tillstånd eventuellt
framdragen elektrisk ledning skall förbehållas rätt att behålla och
nyttja ledningen utan rätt för köparen till annan ersättning än gottgörelse
av ledningens innehavare för skada till följd av förändring, reparation och
tillsyn av ledningen. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25
maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom in. m.
i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Departementschefen
Enär jag icke har något att erinra mot förevarande försäljningsförslag,
hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medge,
att av kronoegendomen Bredaryd 201 i Bredaryds socken,
Jönköpings län, må till Bredaryds kommun försäljas dels
ett område om 3,71 hektar, vari ingår avstyckade fastigheterna
Bredaryd 103, 106 och 109, dels ock ett område om
4,787 hektar, allt för en köpeskilling av 60 000 kronor och på i
huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
5:o
Bo l1 i Jönköpings län
Domunstyrelsen (skr. 14/12 1956) hemställer, att huvudgården med viss
tilldelning av skogsmark under kronoegendomen 3/4 mantal Bo l1 i Stenberga
socken, Jönköpings län, skall försäljas genom utbud i allmänna marknaden.
Beträffande egendomen Bo l1 meddelas föjande.
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 134 år 1957
Egendomen är belägen omkring 30 kilometer öster om Vetlanda stad vid
sjön Saljen. Arealen uppgår till ca 163 hektar, varav 30 hektar åker och äng.
Övrig areal utgöres huvudsakligen av skogsmark. Huvudgården —- inägorna
med åbyggnader — är f. n. upplåten för jordbruksändamål. Taxeringsvärdet
utgör för inägorna 41 600 kronor.
Manbyggnaden är i gott skick. Ladugården, uppförd omkring år 1860, är
däremot närmast att klassificera såsom rivningbyggnad. Övriga byggnader
är av skiftande beskaffenhet. Endast bonings- och pumphus är elektrifierade.
Åkerjorden — mullfattig morän — har splittrad arrondering med
berg i dagen flerstädes. Ängsmarken är stenbunden och delvis försumpad.
Kulturbete saknas.
Styrelsen erinrar, att frågan om egendomens fortsatta disposition blev
aktuell år 1951 vid utgången av ett tidigare gällande arrendekontrakt. Förslaget
till egendomens försäljning väcktes därvid. Försäljningslotten skulle
enligt detta förslag omfatta, förutom huvudgården, omkring 50 hektar produktiv
skogsmark från egendomen. Förslaget tillstyrktes av lantbruks nämnden
i länet, som i yttrande den 18 juli 1951 förklarade, att den till försäljning
ifrågasatta fastighetsdelen skulle komma att bilda en bärkraftig jordbruksfastighet
med efter inägoarealen lämpligt avpassad skogsmark. Dåvarande
domänintendenten förklarade sig i skrivelse samma månad — med
instämmande av jägmästaren och över jägmästaren — tillstyrka försäljnings*
förslaget. Sedan ägaren till angränsande fastigheten Bodaberg l1 i juni
1953 inkommit med en ansökan att för sammanläggning med sin fastighet
få förvärva ett mindre område av egendomens inägor att nyttjas för betesändamål,
remitterades ärendet anyo till domänintendenten, jägmästaren och
ö\ er jägmästaren, vilka förklarade sig icke ha något att erinra mot ansökningen.
Domänintendenten fann därvid skäl uppgöra förslag till försäljningsområde,
omfattande omkring 3,5 hektar, varav ungefärligen 1,75 hektar
mägor. I utlåtande den 15 september 1953 uttalade lantbruksnämnden,
att försäljningen av sistnämnda område ej nämnvärt syntes komma att inverka
på jordbruksdriften på stamfastigheten Bo H, vilken även efter områdets
avskiljande skulle komma att bilda ett lämpligt bärkraftigt jordbruk.
Huvudgården — med frånseende av det mindre området — jämte den avsedda
skogsmarken har numera avstyckats såsom en självständig fastighet
och åsatts beteckningen Bo l6. Enligt avstyckningsprotokollet med tillhörande
karta innehåller den nybildade fastigheten totalt 79,20 hektar,
varav 11,70 hektar åker, 16,20 hektar äng samt 51,30 hektar skogsmark. Enligt
e^t i juni 1956 upprättat värderingsinstrument uppgår virkesförrådet
till 4 400 m3sk. Av detta förråd tillhör 850 m3sk åldersklass V eller däröver.
Den ideala medelboniteten beräknas till 5,2.
Efter avstyckningen återstår av Bo l1 en skogsfastighet om ca 84 hektar.
Uppsknttningsnämnden har vid förrättning den 3 oktober 1956 saluvärderat
fastigheten Bo l6, därvid densamma åsatts ett värde av 126 000
kronor, varav 35 000 kronor för inägorna och 91 000 kronor för skogsmarken
med växande skog enligt särskild av domänstyrelsen den 4 juli 1956
fastställd värdering.
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1957
Domänstyrelsen anser, att egendomen till storleksordningen faller inom
den grupp, vilken icke bör bibehållas i kronans ägo. Egendomen synes dock
utgöra en bärkraftig enhet. Styrelsen tillstyrker sålunda för sin del, att
huvudgården — Bo 1° - försäljes på grundval av det av uppskattningsnämnden
åsatta saluvärdet. Värdet på inägorna, 35 000 kronor, ökat med
ett av uppskattningsnämnden föreslaget saluvärde för inägorna å den mindre
särskilda salulotten, 3 276 kronor, tillhopa 38 276 kronor, understiger
visserligen det förut nämnda taxeringsvärdet för de sammanlagda inägorna
med drygt 3 000 kronor. Styrelsen håller dock före att den omsorgsfulla
värdering, som uppskattningsnämnden med stöd av erfarenhet och ingående
sakkunskap företagit, måste anses mer rättvisande än taxeringsnämndens
oundvikligen mer schablonmässiga uppskattning. Denna uppfattning
har bestyrkts vid en inom styrelsen verkställd prövning av förstnämnda
värdering med tillämpning av vissa särskilda inom styrelsen begagnade
värderingsnormer.
Egendomens nuvarande arrendator, Josef Karlsson, har tillträtt arrendet
den 14 mars 1955. Åren 1953—1955 var gården upplåten i smålotter till
skilda brukare. Upplåtelsen till Karlsson — i stort sett avseende hela inägojorden
— skedde på grundval av ett tvåårigt avtal mot en årlig avgift av
1 200 kronor. Avtalet har sedermera utsträckts att gälla till den 14 mars
1958. Optionsrätt avseende nytt arrende föreligger icke för Karlsson. Då
härjämte arrendatorn icke torde vara intresserad av ett förvärv, bör i förekommande
fall ett medgivande till försäljning icke förbindas med hembudsförfarande
utan styrelsen bör beredas möjlighet alt utbjuda fastigheten
på allmänna marknaden.
Försäljningen bör enligt domänstyrelsen ske på i huvudsak följande villkor.
Fastigheten skall försäljas i befintligt skick med tillträde, såvitt möjligt,
senast den 14 mars 1958. Endast domänverket tillhöriga anläggningar å
fastigheten skall ingå i försäljningen. Nye kommun skall berättigas att tills
vidare nyttja en av kommunen å fastigheten anlagd brandbrunn. Innehavare
av över fastigheten med vederbörligt tillstånd framdragna elektriska ledningar
skall förbehållas rätt att bibehålla och nyttja ledningarna utan rätt
för köparen till annan ersättning än gottgörelse av ledningarnas innehavare
för skada till följd av förändring, reparation eller tillsyn av ledningarna ävensom
för skada, som genom ledningarna åsamkas kreatur. Köparen skall
erlägga kostnaderna för avstyckning av och lagfart å fastigheten jämte övriga
med köpet förenade utgifter ävensom å fastigheten för tiden från tillträdesdagen
belöpande skatter och onera. I övrigt skall bestämmelserna i
förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall
av kronoegendom in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.
Departementschefen
Jag delar domänstyrelsens uppfattning att nybildade fastigheten Bo 1°
bör säljas. Vidare finner jag, i likhet med styrelsen, den av uppskattningsnämnden
verkställda värderingen av inägorna skälig. Då jag icke heller i
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 13k år 1957
övrigt har något att erinra mot ifrågavarande försäljning, hemställer jag,
att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
att kronoegendomen Bo l8 i Stenberga socken, Jönköpings
län, må med ett saluvärde av 126 000 kronor säljas på i huvudsak
de villkor, som domänstyrelsen föreslagit.
6:o
Olseröd 272 i Kristianstads län
Domånstyrelsen (skr. 14/1 1957) hemställer, att kronoegendomen 764
1500 mantal Olseröd 272 i Maglehems socken, Kristianstads län, skall på
vissa villkor försäljas till lantbrukaren Johan Emil Hansson.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas i huvudsak följande.
Egendomen är belägen omkring 35 kilometer söder om Kristianstad och
en kilometer från Olseröds järnvägsstation. Tillgängliga lantmäterihandhngar
utvisar, att egendomen, som är uppdelad å tre skiften, omfattar eu
total areal av ca 68 hektar, varav 41 hektar åker med tomt och trädgård,
12,5 hektar äng och 12,3 hektar produktiv skogsmark. Två skiften — hem®kiftena
är belägna i omedelbar närhet till varandra å ömse sidor av allmänna
vägen Olseröd—Degeberga. Det tredje skiftet — utskiftet — vari
ingår all egendomens skogsmark, ligger på två kilometers avstånd från hemskiftena.
Åkerjorden utgöres å hemskiftena i huvudsak av sandmylla på
sandblandad botten samt i mindre omfattning av lerblandad grus- och sandmylla.
På utskiftet består åkerjorden av dels sandjord på sandbotten, dels
mossjord på sand- och dybotten. Ängsmarken är inom hemskiftena tämligen
torr och mager samt består på utskiftet av odlade mossar i sankt läge. Jorden
är i viss omfattning täckdikad, dock endast i ringa grad efter plan.
Skogsmarken har ett knappt medelmåttigt avkastningsvärde. Åbyggnaderna
är delvis otidsenliga men väl underhållna. Elektriska ledningar, tillhörande
Sydsvenska kraftaktiebolaget och Olseröds elektriska distributionsförening,
är framdragna över ägorna.
Taxeringsvärdet utgör 93 700 kronor, varav 89 200 kronor jordbruksvärde
och 4 500 kronor skogsvärde.
Enligt ett av jägmästaren A. Hellström den 3 augusti 1955 upprättat värderingsinstrument
uppgår virkesförrådet i skogen till 1 620 m3sk, huvudsakligen
hänförligt till åldersklass III. Den ideala medelboniteten beräknas
till 6.
I fråga om arrendeförhållandena upplyser styrelsen följande.
Ett intill den 14 mars 1936 gällande tjuguårigt arrendekontrakt rörande
egendomen överläts, i vad avsåg arrendatorns rättigheter och skyldigheter,
år 1922 å Johan Emil Hansson, som emellertid år 1931 i sin tur överlät arrendet
å Nils Brogårdh samt Anders Nilsson. Sedan kontraktet till giltigheten
förlängts ytterligare två år upprättade styrelsen i november 1937 nytt
arrendekontrakt med Brogårdh och Nilsson för tiden den 14 mars 1938 _
den 14 mars 1958. Detta kontrakt är alltjämt tillämpligt, dock att Nilsson
numera avlidit, därvid dödsboet trätt i hans ställe såsom kontraktspart.
I sammanhanget är att beakta, att Hansson även efter arrendets avträ
-
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 13k år 1957
dande år 1931 i realiteten varit brukare av egendomen, som han förvaltat
för arrendatorernas räkning. Arrendeavgälden för arrendeåret 1956/1957
utgör 4 700 kronor.
Sedan inom styrelsen väckts förslag angående egendomens försäljning,
har lantbruksnämnden i lånet i skrivelse den 10 april 1956 förklarat, att
enligt nämndens uppfattning egendomen utgör en lämplig brukningsdel.
Då Hansson är egendomens verklige arrendator, bör denne enligt nämnden
vid en försäljning i första hand erbjudas att köpa egendomen.
Uppskattningsnämnden har den 21 augusti 1956 vid förrättning för arrende-
och saluvärdering å egendomen i närvaro av bl. a. Hansson, Brogårdh
och representant för Nilssons dödsbo åsatt inägorna ett värde av 128 840
kronor och egendomen i dess helhet — inberäknat värdet av skogsmarken
med växande skog, vilket av styrelsen genom beslut den 8 september 1955
fastställts till 28 000 kronor — ett värde av 156 840 kronor. Därjämte har
nämnden föreslagit, att egendomen på grundval av sagda värde skall överlåtas
till Hansson, som på ett förtjänstfullt sätt skött densamma.
Domänstyrelsen har funnit Olseröd 272 hänförlig till sådan kategori av
kronoegendomar, som icke bör bibehållas i kronans ägo, och tillstyrker därför,
att egendomen säljes för en köpeskilling av 156 840 kronor. Det av
uppskattningsnämnden föreslagna priset för inägorna har underkastats
granskning med tillämpning av särskilda inom styrelsen i sådant hänseende
brukade normer, vilket icke givit anledning till erinran. Styrelsen biträder
lantbruks- och uppskattningsnämndernas rekommendation att överlåta
egendomen till Hansson såsom varande den egentlige brukaren. De formella
arrendatorerna är enligt styrelsen helt införstådda härmed. Försäljningen
bör i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under punkt 2
föreslagits för försäljning av kronoegendomen Ekeby 41.
Hansson bär i skrivelse den 14 december 1956 förklarat sig villig att på
av styrelsen föreslagna villkor förvärva egendomen för en köpeskilling av
156 840 kronor. Samtidigt har Hansson till styrelsen överlämnat en av egendomens
arrendatorer avgiven skriftlig förklaring, att de under förutsättning
av ömsesidighet betraktar alla sina rättigheter och skyldigheter på grund
av arrendekontraktet med styrelsen vara reglerade i samband med en försäljning
av egendomen till Hansson.
Departementschefen
Mot domänstyrelsens försäljningsförslag har jag icke något alt erinra.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att medge,
att kronoegendomen Olseröd 272 i Maglehems socken,
Kristianstads län, må säljas till lantbrukaren Johan Emil
Hansson för en köpeskilling av 156 840 kronor och på i huvudsak
de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.
16
Kungl. Maj. ts proposition nr 13''r år 1957
7 :o
Tygelsjö 43 i Malmöhus län
Domänstyrelsen (skr. 14/1 1957) hemställer, såvitt nu är i fråga, att fastigheten
f. d. skollieminanet 1/8 mantal Tygelsjö 42 i Hardeberga socken,
Malmöhus län, skall försäljas till egendomens arrendator, Orvar Sjölin.
Beträffande beskaffenheten in. m. av fastigheten, vilken intill den 1 maj
1951 utgjort avlöningsförmån åt äldste i tjänst varande lektorn vid katedralskolan
i Lund, meddelas följande.
Egendomen, belägen 6 kilometer från Lund, innehåller i en väl samlad,
nästan rektangulär ägofigur 13,75 hektar åker och 0,25 hektar tomt och
trädgård. Åkerjorden består till största delen av mycket god lermylla på
lerbotten. All åker är dikad. Dräneringen är dock, frånsett en mindre del
om 5,65 hektar, mycket gammal men den fungerar ännu någorlunda tillfredsställande.
Manbyggnaden och logen är gamla men befinner sig i gott
skick. Manbyggnaden är emellertid ej fullt tidsenlig. Stallet befinner sig
i gott skick. Garaget, vilket även upptager utrymmen för höns och redskap,
är i mycket gott skick. Verandan till boningshuset, vattenledningen till stallet
och boningshuset, två avloppsledningar från boningshuset ävensom
spännstolarna i logen är arrendatorns tillhörigheter. En elektrisk distributionsförening
har en elektrisk ledning framdragen över ägorna.
Egendomen har varit upplåten under arrende till den 14 mars 1955 enligt
ett tioårigt kontrakt, utfärdat av Lunds stiftsnämnd den 7 april 1945.
Enligt detta kontrakt var arrendatorn — utöver den bestämda arrendeavgiften
.skyldig att erlägga ett s. k. årsbelopp å 500 kronor för nybyggnad,
täckdikning o. dyl. F. n. är egendomen upplåten till den 14 mars 1957 genom
ett ettårskontrakt. I detta är arrendeavgälden bestämd till 3 000 kronor
utan skyldighet att utgöra årsbelopp. I övrigt gäller samma villkor som
i stiftsnämndens kontrakt. Nuvarande arrendatorn, Orvar Sjölin, har innehaft
egendomen åtminstone sedan år 1937.
Tygelsjö 42 är samtaxerad med skogsfastigheten Tygelsjö 43. Taxeringsvärdet
å Tygelsjö 42 och 43 utgör 80 400 kronor, varav 71 100 kronor jordbruksvärde
— med därå ingående värde på skogsmark av 3 900 kronor —
och 9 300 kronor skogsvärde.
Ur stiftsnämndens arrendekontrakt av den 7 april 1945 har domänstyrelsen
återgivit följande bestämmelser rörande arrendatorns om- och nybyggnadsskyldighet.
*®et åliSSer an''endatorn att mot den rätt till ersättning, som nedan säges,
ined förskotterande av kostnaderna verkställa all om- och nybyggnad å fastigheten,
som erfordras för att denna alltid skall vara försedd med tillräckl/g?
neh i g°tt stånd varande hus och anläggningar. Under arrendetiden böra
a fastigheten verkställas följande om- och nybyggnadsarbeten:
Hårda tak läggas, där sådana ej redan finnas. Byggnaderna elektrifieras
enligt vid arrendeuppskattningen företedd plan. Nuvarande vattenbrunn
fördjupas eller om gårdens vattenbehov icke därigenom tryggas, ny vattenbrunn
gräves.
Till fullgörande av nybyggnadsskyldigheten må arrendatorn icke utföra
annat arbete än här ovan särskilt nämnts utan att först hava inhämtat medgivande
därtill vid syn eller av stiftsnämnden (§ 16).
Årsbelopp för nybyggnad, täckdikning och dylikt, vilka icke enligt vad
17
Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1957
nedan sägs avkortas för beredande av ersättning till arrendatorn, skola —- efter hand som de inbetalas till indelningshavaren — av denne överlämnas
till rektorsämbetet för att avsättas till eu årsbeloppsfond för framtida användning
för avsett ändamål.
Där arrendatorn till fullgörande av sin ovan omförmälda nybyggnadsskyldighet
eller till sådan förnyelse av fastighetens anläggningar, som icke
är* att hänföra till underhåll, efter vederbörligt medgivande utför nybyggnads-,
ombyggnads- eller annat förbättringsarbete, äger han rätt till ersättning
för erforderliga kostnader i första hand genom ulfående av hopsamlade
årsbelopp och, om dessa medel ej förslå, genom avkortning av förfallande
årsbeloipp samt, om icke sålunda kan beredas arrendatorn full ersättning,
genom gottgörelse för återstoden vid arrendetidens slut (§ 17).
I samband med av- och tillträdessynen hava indelningshavaren och avträdande
arrendatorn att söka träffa uppgörelse i fråga om arrendatorn fullgjort
sina åligganden samt om han kan hava att fordra för uppförda nya
hus och förbättringar eller bliva skyldig för eftersatta skyldigheter. Kan
överenskommelse i godo icke träffas, skall skiljemannaförfarande äga rum
i den ordning, som stadgas i 2 kap. 8 § av lagen om nyttjanderätt till fast
egendom (§ 23).»
I samband med att egendomen år 1951 övertogs till förvaltning av doinänstyrelsen
avlämnade arrendatorn Sjölin ett antal kvitterade räkningar
m. m. å sammanlagt 22 329 kronor 62 öre, avseende byggnadsarbeten, som
utförts på egendomen med tillstånd av indelningshavaren. På grund av dessa
räkningar har Sjölin erhållit avkortning av alla årsbeloipp, vilka förföll till
betalning under arrendeåren 14/3 1945—14/3 1955, d. v. s. med tillhopa
5 000 kronor.
Vid förrättning den 18 augusti 1955 har uppskattningsnåmnden beräknat
saluvärdet av fastigheten Tygelsjö 42 till 91 000 kronor, motsvarande 6 500
kronor för hektar. Värderingen har verkställts med utgångspunkt från det
skick, vari fastigheten kontraktsenligt skall avlämnas av arrendatorn.
Nämnden har föreslagit, att fastigheten skall säljas till arrendator Sjölin,
som hävdat densamma väl, för en köpeskilling av 72 070 kronor. Vid köpeskillingens
bestämmande har från det nyss angivna saluvärdet, 91 000 kronor,
avdrag gjorts med sammanlagt 18 930 kronor. Av avdraget avser 17 330
kronor ersättning, som arrendatorn — efter avdrag av de avkortade årsbeloppen
om tillhopa 5 000 kronor — har att utfå för de förut omnämnda, med
tillstånd av indelningshavarna verkställda byggnadsarbetena, 62 kronor
gottgörelse för insättning av nya balkar i egendomens brunn enligt företett
kvitto å beloppet, 238 kronor bidrag för anordnande av ny gavel i logen
enligt kvitton å sammanlagt 476 kronor samt 1 300 kronor det beräknade
värdet av arrendatorns egna byggnader och anläggningar.
Lantbruksnämnden i länet har — med framhållande att egendomen utgör
ett bärkraftigt jordbruk, vilket torde kunna behållas såsom självständig
brukningsenhet — tillstyrkt den föreslagna försäljningen till arrendatorn.
Domänstgrelscn anser skäl icke föreligga, som påkallar alt Tygelsjö 4- bchållcs i det allmännas ägo, samt förordar försäljning till Sjölin. Det av
upipskatlningsnämndcn beräknade saluvärdet, 91 000 kronor, har icke givit
Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Yr 131
18
Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1957
anledning till erinran från styrelsens sida, liksom ej heller de avdrag därå
om sammanlagt 18 930 kronor, vilka tillstyrkts av uppskattningsnämnden,
därest Sjölin medgives att köpa egendomen. Styrelsen föreslår, att fastigheten
Tygelsjö 42 säljes till Sjölin för 72 070 kronor. Försäljningen bör enligt
styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under
2 föreslagits för försäljning av kronoegendomen Ekeby 41 dock att beträffande
förevarande försäljning tillika skall föreskrivas, dels att samtliga på
arrendekontraktet grundade rättsanspråk mellan jordägaren och arrendatorn
—- dock med undantag av eventuellt oguldna arrendeavgälder, skatter
och onera — skall anses vara reglerade genom försäljningen, dels ock att köparen
ensam skall vidkännas lagfartskostnaderna jämte övriga med köpet
förenade utgifter ävensom svara för å egendomen för tiden från tillträdesdagen
belöpande skatter och onera.
A rrendator Sjölin bär i skrivelse den 29 december 1956 godtagit den föreslagna
köpeskillingen å 72 070 kronor ävensom övriga av styrelsen ifrågasatta
villkor.
Departementschefen
Mot domänstyrelsens förevarande förslag har jag icke något att erinra.
Jag kan sålunda tillstyrka, att fastigheten Tygelsjö 42 skall överlåtas till
arrendatorn Orvar Sjölin mot en köpeskilling av 72 070 kronor. Köpeskillingen
torde böra bokföras och redovisas tillsammans med av styrelsen tidigare
uppburen avkastning av fastigheten jämte därtill hörande kapitalinedel.
Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,
att fastigheten f. d. skolhemmanet 1/8 mantal Tygelsjö 42
i Hardeberga socken, Malmöhus län, må försäljas till gårdens
arrendator Orvar Sjölin för en köpeskilling av 72 070
kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
8:o
Kronoparken Ed i Älvsborgs län
Domäns ty relsen (skr. 8/11 1956) hemställer, att ett område om ca 6,2
hektar av fastigheten Ed Västra 21 i Eds municipalsamhälle i Dals-Eds socken,
Älvsborgs län, vilket område finnes närmare angivet å en av distriktslantmätaren
Å. Löfgren år 1955 upprättad karta, skall på vissa angivna villkor
försäljas till Eds municipalsamhälle.
Det för försäljning avsedda området omfattar en areal av omkring 6,203
hektar skogsmark och är beläget omkring 700 meter väster om Eds järnvägsstation
invid allmänna vägen Ed—Nössemark och i omedelbar anslutning
till befintlig bebyggelse i samhället. Av området, som ingår i ett för Eds
municipalsamhälle upprättat stadsplaneförslag, skall 3,84 hektar tagas i an
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1957
språk för kvartersmark, 0,65 hektar för gatumark samt 1,71 hektar för parkmark.
Förrådet av växande skog å området har uppskattats till 765 m3sk
medelålders till äldre barrskog av delvis mycket god beskaffenhet. Områdets
värde har vid av jägmästaren A. Hellström i maj 1956 utförd saluvärdering
beräknats till i runt tal 110 000 kronor enligt följande
Kvartersmark (38 400 in2 å 2: 25 kr/m2)
skogsvärde (695 m3sk) ...............
86 400 kronor
36 000 *
122 400 kronor
Avgår: administrationskostnader
.......... 12 000 >
Nettovärde 110 400 kronor
Vid värderingen närvarande ombud för samhället har, enligt vad som uppgives
i värderingsinstrumentet, förklarat nu angivna beräkningsgrunder
skäliga.
Vederbörande jägmästare och överjägmästare har icke haft något att erinra
mot den verkställda värderingen.
Överlantmätaren har meddelat, att hinder för avstyckning av ifrågavarande
område för angivet ändamål icke torde komma att möta med hänsyn
till jorddelningslagens bestämmelser.
Bostadsstgrelsen har efter hörande av länsbostadsnämnden i Älvsborgs
län uppskattat områdets nuvärde exklusive skogsvärdet till 53 000 kronor.
Hellström har med anledning av bostadsstyrelsens yttrande meddelat bl. a.
följande.
Vid beräkning av det för tomtområdet angivna skogsvärdet, 36 000 kronor,
vilket värde fastställts av domänstyrelsen enligt beslut den 20 mars
1956, har 70 m3sk beräknats med sitt värde få ingå i det markvärde, som
senare kunde komma att beräknas för kvar ter smarken. Enligt skogsvärderingsinstrumentet
motsvarar värdet av 70 m3sk skog å kvartersmarken
4 300 kronor.
Bostadsstyrelsen har i sitt yttrande den 4 oktober 1956 med åberopande
av yttrande från länsbostadsnämnden i Älvsborgs län för sin del ansett
att ett värde motsvarande en krona 50 öre för kvadratmeter tomtyta skulle
vara skäligt för ifrågavarande tomter å kronoparken Ed. Det så beräknade
värdet 57 600 kronor har med hänsyn till att exploateringstiden beräknats
till fyra år diskonterats till 53 000 kronor. I detta värde ingår ej värdet av å
området befintlig skog. Ä parkmark har intet värde ifrågasatts.
Skall det av bostadsstyrelsen angivna kvartersmarksvärdet 53 000 kronor
godtagas, synes dels skogsvärdet böra ökas med förenämnda 4 300 kronor,
dels ock räknas med ett parkmarksvärde av 50 öre för kvadratmeter eller
8 550 kronor. Med dessa beräkningsgrunder skulle värdet av tomtområdet
bli i runt tal 100 000 kronor enligt följande fördelning
kvartersmark 53 000 kronor
parkmark 8 550 »
skogsvärde 40 300 »
101850 kronor
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 134 år 1957
Domänstyrelsen har för sin del icke något att erinra emot att området
åsättes ett saluvärde av 100 000 kronor. Med hänsyn till att en del av skogen
beräknas bli avverkad omedelbart efter köpets avslutande och därför åsatts
dagspris, bör skogsvärdet vid försäljningstillfället omräknas med ledning
av därvid gällande priser.
Såsom försäljningsvillkor bör enligt styrelsen föreskrivas i huvudsak följade.
Salulotten skall tillträdas vid köpekontraktets avslutande i då befintligt skick
och köpeskillingen skall erläggas kontant vid tillträdet. Köparen skall omedelbart
efter köpets avslutande ombesörja, att påbörjad förrättning för områdets
avstyckning fullföljes, därvid köparen ensam skall svara för samtliga
med aystyckningen förenade kostnader. Parterna skall vara skyldiga tåla de
jämkningar i områdets areal, gränser och eljest, vilka kan komma att bestämmas
vid avstyckningen. Stamfastigheten skall äga rätt nyttja över styckningslotten
gående väg, intill dess köparen iordningställt i planen upptagna
gator, varefter stamfastigheten skall äga nyttja de sålunda anlagda gatorna.
Köparen skall ej äga påfordra, att kronan skall deltaga i kostnaderna för
eventuell flyttning av över salulotten framdragen, vattenfallsstyrelsen tillhörig
kraftledning. Köparen skall såsom ägare av det försålda området medgiva
vattenfallsstyrelsen såsom ägare av strömfallsfastigheten stadsägan
nr 630 + 645+646 + 6474-691+695+696+697+698+699+1171 + 1172 i Trollhättans
stad rätt att kostnadsfritt för all framtid bibehålla en över det försålda
området framdragen kraftledning. Med skyldighet att ersätta skada,
som härav kan uppkomma, skall vattenfallsstyrelsen tillika äga borttaga
lör ledningen hinderliga och för dess säkerhet farliga träd och buskar, vilka
skall tillfalla markägaren och tillvaratagas av denne. Vattenfallsstyrelsens
personal skall erhålla obehindrat tillträde till området för ledningens tillsyn,
underhåll och reparation. Till säkerhet för servitutsupplåtelser skall, därest
så påfordras, inteckning få meddelas i det försålda området. Intill dess sådan
inteckning meddelats, skall köparen av det försålda området vara skyldig
att vid överlåtelse av detsamma eller del därav alltid göra förbehåll om
beståndandet av upplåtelsen och förbinda ny köpare att vid överlåtelse även
göra enahanda förbehåll. Köparen skall ej äga påfordra, att kronan skall
deltaga i kostnaderna för anläggning och underhåll av i blivande stadsplan
upptagna vägar. Köparen skall betala samtliga å området på tiden efter tillträdesdagen
belöpande skatter och onera jämte kostnaderna för lagfart och
Övriga med köpet förenade utgifter. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen
den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom
in. in. i tillämpliga delar lända till efterrättefse.
Departementschefen
Enligt domänstyrelsens förslag skall ett område om ca 6,203 hektar av
ifrågavarande kronopark försäljas till Eds municipalsamhälle. Salulotten,
som utgöres av skogsmark, föreslås försåld för en köpeskilling av 100 000
kronor, varav å själva skogen belöper ca 40 000 kronor. Med hänsyn till att å
salulotten förekommande skog till en del beräknas bliva avverkad omedelbart
efter köpets avslutande har vid värderingen viss skog åsatts dagspris.
Domänstyrelsen bär därför föreslagit, att skogsvärdet vid försälj ningstillfället
skall fa omräknas med ledning av de vid denna tidpunkt gällande virkespriserna.
21
Kungl. Maj.ts proposition nr 13b år 1957
Mot domänstyrelsens försäljningsförslag har jag icke något att erinra.
Den av styrelsen redovisade värderingen synes mig sålunda kunna godtagas.
Jag finner även skäligt, alt på av styrelsen anförda grunder det salulotten
åsatta skogsvärdet blir föremål för omprövning i samband med försäljningens
genomförande. Styrelsen synes därför böra bemyndigas att företaga sådan
jämkning av köpeskillingen, som må föranledas av vid försäljningstillfället
rådande virkespriser.
Under åberopande av vad sålunda anförts får jag hemställa, att Kungl.
Maj:t måtte föreslå riksdagen att medge,
att av fastigheten Ed Västra 21 under kronoparken Ed,
Dals-Eds socken, Älvsborgs län, må säljas ett område om
ca 6,203 hektar till Eds municipalsamhälle för en köpeskilling
av 100 000 kronor — med rätt för domänstyrelsen att
företaga sådan jämkning av nämnda köpeskilling, som må
betingas av vid försälj ningstillfället rådande virkespriser —- och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
9:o
Härene Grevegården 41 i Skaraborgs län
Domänstyrelsen (skr. 24/11 1956) hemställer, att kronoegendomen f. d.
sergeantsbostället 1/2 mantal Härene Grevegården 41 i Norra Härene socken,
Skaraborgs län, skall försäljas till lantbrukaren Lennart Gustavsson, son
till egendomens nuvarande arrendator.
Beträffande egendomens beskaffenhet m. in. meddelas i huvudsak följande.
Egendomen är belägen 9 km från Lidköping och utlagd i två ungefär lika
stora skiften, hemskiftet och utskiftet, innehållande tillhopa 44,2 hektar,
varav 42,4 hektar tomt och åker samt 1,6 hektar äng och vägmark. Ägorna
till hemskiftet bildar en i förhållande till egendomens bebyggelse samlad
ägofigur, här och var kuperad samt sönderskuren av öppna diken. Utskiftet
ligger ca 3 km från gårdsbebyggelsen. Det är i likhet med hemskiftet sönderskuret
av öppna diken. Åkerjorden är genomsnittligt av medelgod beskaffenhet
men tungbrukad med hänsyn till det stora avståndet mellan
skiftena. Åkern är icke till någon del täckdikad. Behovet av täckdikning
är stort. Ängsmarken består av vägrenar och dylikt.
Manbyggnaden, vars stomme är väl bibehållen, befinner sig i medelgott
skick. Byggnaden saknar dock moderna bekvämligheter frånsett vatten- och
avloppsledningar. En modernisering av byggnaden beräknas draga ganska
avsevärda belopp. Ladugården och häststallet är medelgoda och befinner sig
i ett tillfredsställande skick. En bodbyggnad, elektriska anläggningen vid
gården samt vattenbrunnen och vattenledningarna ävensom avloppsledningen
från manbyggnaden tillhör arrendatorn. Några byggnader på egendomen
tillhör utomstående personer. Norra Häreneds elektriska distributionsförening
har elektriska ledningar framdragna över egendomen.
22
Kungl. Maj. ts proposition nr 13b år 1957
Egendomen är upplåten till den 14 mars 1961 mot en avgäld, som för arrendeåret
1955/1956 utgick med 1 948 kronor 59 öre. Nuvarande arrendatorn,
Axel Gustavsson, har efter sin fader brukat egendomen sedan år 1916.
Taxeringsvärdet är 64 900 kronor jordbruksvärde.
Vederbörande domänintendent har — sedan arrendatorn ifrågasatt en
ombyggnad av manbyggnaden — i skrivelse den 17 april 1951 förordat en
försäljning av egendomen.
Lantbruksnämnden i länet har i utlåtande över försäljningsförslaget den
7 april 1952 anfört följande.
Egendomens utskifte skulle kunna användas till förstärkning av angränsande
mindre brukningsenheter. På grund av dessas beskaffenhet är sådan
förstärkning dock för tillfället icke särskilt angelägen. I anledning härav och
med hänsyn till att kronoegendomen har rymliga och bra ekonomibyggnader,
synes det nämnden oriktigt att nu avskilja någon väsentlig del av egendomens
åkerjord. Nämnden förordar därför att, om gården försäljes, densamma
försäljes i befintligt skick.
Uppskattningsnämndcn har vid förrättning den 29 juli 1952 föreslagit försäljning
av egendomen till arrendatorn Axel Gustavsson. I samband därmed
har nämnden beräknat saluvärdet av egendomen till SO 200 kronor.
Domänstyrelsen har — på grundval av vad som förekommit vid en år
1951 igångsatt inventering av jordbruksdomänerna — icke funnit anledning
för kronan att behålla ifrågavarande egendom.
Sedan Axel Gustavsson blivit erbjuden att köpa gården mot en köpeskilling
av 80 200 kronor, har han den 22 september 1952 förklarat sig icke intresserad
av köp, då köpeskillingen av honom ansågs vara för hög. Efter
fortsatta förhandlingar, under vilka styrelsen — på grund av penningvärdesförändringarna
— funnit sig föranlåten att bestämma saluvärdet till
85 000 kronor, innebärande en förhöjning av det tidigare värdet med 6 procent,
har emellertid Gustavsson i skrivelse den 11 oktober 1956 godtagit det
förhöjda saluvärdet. Samtidigt har Gustavsson anhållit, att hans äldste son,
Lennart Gustavsson, som skött gården för honom under några år, måtte få
inträda som köpare av egendomen. Lennart Gustavsson har skriftligen biträtt
faderns ansökan och godkänt de föreslagna köpevillkoren. Axel Gustavsson
har vidare avgivit skriftlig förklaring, att vid eventuell försäljning
till Lennart Gustavsson samtliga på arrendekontraktet grundade rättsanspråk
mellan Axel Gustavsson och kronan skall — med de enligt styrelsens
försäljningspraxis vanliga undantagen — anses vara reglerade.
Domänstyrelsen tillstyrker att Lennart Gustavsson, vilken enligt uppgift
icke äger jordbruksfastighet, skall få förvärva egendomen för 85 000 kronor.
Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda
villkor, som under punkt 2 föreslagits för försäljning av kronoegendomen
Ekeby 41.
Lantbruksstyrelsen har den 19 december 1956 i yttrande över domänstyrelsens
hemställan tillstyrkt försäljningen på föreslagna villkor.
Kungl. Maj. ts proposition nr 134 år 1957
23
Departementschefen
Förevarande försälj ningsförslag föranleder icke någon erinran från min
sida. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
medge,
att kronoegendomen Härene Grevegården 41 i Norra Härene
socken, Skaraborgs län, må säljas till den nuvarande
arrendatorns son, Lennart Gustavsson, för en köpeskilling
av 85 000 kronor samt på i huvudsak de villkor i övrigt, som
domänstyrelsen föreslagit.
10:o
Var berga nr 1 i Örebro stad
Domänstyrelsen (skr. 14/12 1956) hemställer, att ett område om ca
131 600 in2 av kronoegendomen Varberga nr 1 (stadsäga nr 383) i Örebro
stad skall försäljas till staden.
Varberga egendom, som är belägen omkring två kilometer i västlig riktning
från stadens centrum, har en areal av ca 152 hektar, varav 75 hektar
åker och tomt samt 77 hektar skogsmark. Sammanlagda taxeringsvärdet
utgör 214 300 kronor, varav 132 000 kronor avser jordbruksvärde, 25 000
kronor tomt- och industrivärde samt 57 300 kronor skogsvärde. Jordbruksdelen
är f. n. och till den 14 mars 1960 utarrenderad mot en årlig avgift av
8 400 kronor.
Genom skilda kontrakt åren 1949 och 1950 har Örebro stad för vägändamål
förvärvat vissa områden — tillhopa omkring 14 000 in2 — av egendomen.
Vidare har genom kontrakt år 1955 därifrån till staden för bostadsändamål
försålts ett område om ca 67 000 in2.
I skrivelse den 26 maj 1956 till domänstyrelsen har fastiglietsdirektören i
Örebro stad hemställt, att staden måtte av egendomen få inköpa viss ytterligare
mark för företrädesvis bostadsbebyggelse. Till framställningen har bl. a. fogats
två alternativa stadsplaneförslag berörande den mark, som staden
önskar förvärva, jämte en för båda förslagen tillämplig exploateringskalkyl.
Framställningen avser förvärv av det område av egendomen, som är beläget
öster om den blivande s. k. Västerleden, och omfattar — sedan ca 4 800 in2
undantagits för en planerad bensinstationsanläggning — en areal av ca
131 600 in2.
Domänintendenten har i yttrande den 17 augusti 1956 tillstyrkt bifall till
stadens framställning.
Rosta<lsstyrclsen har på domänstyrelsens begäran värderat det aktuella
försäljningsområdet om ca 131 600 in2, varav 26 200 in2 jämlikt planförslagen
avses till idrottsområde, och i skrivelse den 1 november 1956, med åberopande
av innehållet i en den 23 oktober samma år inom bostadsstyrelsen
upprättad promemoria, föreslagit eu köpeskilling av 255 000 kronor för området
i dess helhet. Av promemorian inhämtas bl. a. följande.
24
Kungl. Maj.ts proposition nr 131 år 1957
Enligt den av Örebro stad företedda kalkylen bedömdes den blivande bruttovåningsytan
komma att uppgå till 44 000 in2 och exploateringskostnaderna
för området till 1 589 800 kronor, varav för råmarken 384 800 kronor, allt
innebärande ett bruttotomtpris motsvarande 36 kronor för kvadratmeter
våningsyta. Bostadsstyrelsen, som å sin sida räknar med en byggnadsrätt
motsvarande ungefärligen 45 000 in2 våningsyta, förklarar, att för nyexploaterade
områden i Örebro hittills ett bruttotomtpris av 30 kronor för kvadratmeter
våningsyta ansetts skäligt. För att ernå ett dylikt pristal i förevarande
fall skulle enligt styrelsen råmarksvärdet för kvadratmeter våningsyta, vilket
vid ett totalvärde av förenämnda 384 800 kronor utgör ca åtta kronor
50 öre, icke kunna uppskattas till högre belopp än ca två kronor 50 öre, motsvarande
ett pris för kvadratmeter råmark av en krona fem öre. En dylik
värderingsmetod inrymmer emellertid ett flertal osäkra faktorer. Det torde
sålunda icke vara möjligt att — innan stadsplanen erhållit sin slutliga utformning
— med någon större säkerhet uppskatta kostnaderna för gator,
ledningar och extraordinär grundförstärkning. Med anledning därav förordar
styrelsen i stället, att jämförelse sker med de råmarksvärden, som belastat
de senast inom staden exploaterade bostadsområdena. Med redovisning
av prissättningen ''sid tre angivna särförsäljningar av mark till staden, vid
vilka råmarkspriset varierat mellan våningsyta, håller bostadsstyrelsen sålunda
före, att förevarande bostadsområde bör åsättas ett råmarksvärde av
fem kronor 50 öre för kvadratmeter våningsyta eller tillhopa 247 500 kronor-
Med hänsyn till att exploateringen kan förväntas taga sin början om
två år och för sitt genomförande kräva tre år föreslås dock, att summan med
tillämpning av en räntefot av 3,5 procent reduceras till 216 000 kronor. Vad
härefter angår det område om 26 200 in2, som planenligt avses skola användas
för idrottsändamål, finner styrelsen detsamma skäligen kunna åsättas
ett saluvärde av en krona 50 öre för kvadratmeter elleV totalt ca 39 000
kronor.
Det sålunda föreslagna saluvärdet (216 000 + 39 000 =:) 255 000 kronor,
motsvarar ett genomsnittligt pris för kvadratmeter markyta av i runt tal en
krona 95 öre.
Domänstyrelsen tillstyrker, att området för ändamål, som i planförslagen
a\ ses, säljes till staden för en köpeskilling motsvarande ett pris av eu
krona 95 öre för kvadratmeter. Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt
ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under punkt 4 föreslagits
för försäljning från kronoegendomen Bredaryd 201, dock att beträffande
förevarande försäljning tillika bör föreskrivas, att förbehåll skall göras
for de justeringar i areal och gränser, som avstyckningsförrättningen kan
komma att medföra samt att köparen skall respektera, i vad avser försäljningsonn
ådet, det till den 14 mars 1960 gällande arrendekontraktet rörande
kronoegendomen.
Fastighetskontoret i Örebro har, efter att ha erhållit del av försäljningsföi
slaget, i skrivelse den 30 november 1956 för stadens vidkommande godtagit
förslaget.
Lantmåteristyrelsen har i yttrande den 12 februari 1957 förklarat sig icke
ha något att erinra mot försäljningen. Styrelsen har även framhållit, att eftersom
egendomen är belägen inom fastighetsbildningslagens tillämpningsområde
några jordpolitiska hinder för salulottens avstyckning ej föreligger.
25
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1957
Departementschefen
Förevarande försäljningsförslag föranleder icke någon erinran från nnn
sida. Jag får alltså hemställa, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
medge, , , „
att ett område av ca 131 600 m2 av kronoegendomen Yar
berga
nr 1 eller stadsäga nr 383 i Örebro stad må försäljas
till staden för en köpeskilling av en krona 95 öre för kvadratmeter
och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen
föreslagit.
11 :o
Kronoparken Eiinghem i Gotlands län
Domänstyrelsen (skr. 31/1 1957) hemställer, att kronoparken Eiinghem
inom Stenkyrka, Hangvars och Tingstäde socknar, Gotlands län, skall — i
enlighet med en av Nils Smith år 1951 upprättad karta — med den rätt kronan
äger till i kronoparken ingående fastigheter, försäljas till lantbruksnämnden
i Gotlands län för en köpeskilling av 137 000 kronor.
Kronoparken som huvudsakligen utgöres av myrmark — Elinghems myr
— omfattar en areal av ca 559,40 hektar, varav 13,45 hektar åker, 3,30 hektar
betesmark, 433,40 hektar skogsmark samt 109,25 hektar impediment. Virkesförrådet
i skogen utgör enligt upprättat värderingsinstrument 23 100
m3sk, varav 19 480 m3sk tillhör åldersklass IV. Den ideala medelboniteten
är 2,75. På grund av fosforbrist och årligen återkommande svåra vårfroster
är vissa delar av kronoparken olämpliga för skogsproduktion. Kronoparken
beröres av vissa upplåtelser. Det sammanlagda taxeringsvärdet utgör 79 600
kronor, varav 2 200 kronor egentligt jordbruksvärde, 26 200 kronor skogsmarksvärde
och 51 200 kronor skogsvärde. Sammanläggning sockenvis av i
kronoparken ingående fastigheter har begärts hos vederbörande inskrivningsdomare.
Sammanläggningsärendet torde dock komma att bli fördröjt pa
grund av oklarhet beträffande ägorätten till vissa i kronoparken ingående
fastigheter.
Kronoparken skall av lantbruksnämnden användas för komplettering av
omkringliggande jordbruk, varvid enligt uppgift ca 370 hektar avses att uppodlas
till åker, medan resten skall bibehållas som skogsmark. Det för uppodling
avsedda området består huvudsakligen av kärrtorvjord, som vid av
nämnden verkställd undersökning bedömts vara lämplig för uppodling till
åkerbruk. Någon torrläggning erfordras ej, enär myren redan är utdikad.
Nämnden har upplyst, att omkring 60 jordbrukare är intresserade av att förvärva
områden av kronoparken och att två tredjedelar av dessa är ägare till
jordbruksfastighet med en åkerareal understigande 20 hektar. En komplettering
av jordbruken skulle därför betyda mycket för jordbruksnäringen i
orten. Därest en försäljning av kronoparken skulle komma till stånd, är det
it liilumg till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 134
26
Kungl. Maj. ts proposition nr 131 år 1957
enligt nämndens mening lämpligast, att nämnden förvärvar hela kronoparken
för att sedan uppdela densamma i lotter och försälja dessa till ägare av
angränsande fastigheter. För uppodling av markområdena avses jordbrukarna
själva få svara. Nämnden har därvid anfört, att detta ställer sig för
dem fördelaktigare dels därigenom att jordbrukare med åkerareal understigande
20 hektar torde kunna påräkna statsbidrag till odlingskostnaden, dels
ock därigenom att vissa arbeten, bl. a. röjning, kan utföras under den del
av året, då icke hela deras arbetskapacitet kräves för jordbruksdriften.
\id av domänverkets värderingsförrättningsman, jägmästaren A Hellström
och jägmästaren hos lantbruksstyrelsen L. G. Kallstenius gemensamt
verkställd värdering har kronoparken av förstnämnde Hellström uppskattats
sålunda.
13,45 ha åker å 1 000 kronor . . .
3,30 ha betesmark å 300 kronor
avkastningsvärde av skogen____
13 450 kronor
990 »
154 300 »
som avrundas till 168 000 kronor.
Summa 168 740 kronor
Kallstenius har framhållit, att avkastningsvärdet av skogen bör efter
3,5 procent räntefot uppskattas till 142 000 kronor och efter fyra procent
räntefot till 110 000 kronor. Kallstenius har vidare ansett, att ur lantbruksnämndens
synpunkt ett värde för skog och skogsmark av högst 110 000
kronor kunde tillstyrkas.
Lantbruksnämnden har förklarat sig villig inköpa kronoparken för eu
köpeskilling av 168 000 kronor.
Vederbörande jagmästare och över jägmästare tillstyrker försäljningen.
\ ad angår räntefoten framhåller domänstyrelsen, med återgivande av vad
styrelsen i annat försäljningsärende anfört, först följande.
är givtlyis mycket svårbestämbar i sådana långsiktiga fram
en
SSgJof’ aT?5 AIltsedan år 1945 har felsen tdlämpat
... 3,5 procent. I små värderingar tager emellertid stvrelsen
skåSs i 1“ framt?da dyrhetstillväxten. Om denna dvrhetstillväxt uppskattas
till en procent, som av verkställda utredningar och uttalade uppfattningar
att doma icke synes vara för högt uppskattad, motsvaras denav
styrelsen tiHampade räntefoten eller diskonteringsfaktorn 3,5 procent av en
allmän räntefot av 4,5 procent. Någon anledning att ändra räntefoten har en
gt styrelsens^ mening tills nu ej förelegat. Styrelsen anser vidare att på
f ? HV langfrlstlSa kalkyler, varom det här är fråga, alltför ofta upprepade
andringar av räntefoten ej bör företagas. Under föregående år liar
emellertid styrelsen agnat frågan om räntefoten eu skärpt uppmärksamhet
på grund av de företagna allmänna räntehöjningarna. När i slutet av föregå»II!''
T räntehöjning företogs, har” styrelsen kommit t l° den
- f -nag°n atergang lil1 den tidigare lågräntenivån ej torde
'' a att forvanta inom en nara framtid. Styrelsen har i anledningJ härav
räknn''erkun T,<en 1 J’anuari 1957 beslutat att i sina skogsvärderingar
rakna med en halv procent högre räntefot. Styrelsen har därför i fortsättningen
anbefallt en räntefot eller diskonteringsfaktor av fyra procent Räk
-
27
Kungl. \laj:ts proposition nr 13i år 1957
nar man med en dyrlietstillväxt av en procent, motsvaras denna faktor sålunda
i själva verket av en allmän räntefot av fem procent.
Styrelsen anför härefter vidare, att den på grund av nämnda beslut låtit
Hellström omräkna det av honom den 9 april 1956 dagtecknade värderingsinstrumentet
efter eu diskonteringsfaktor av fyra procent. Såsom avkastningsvärde
av skogen har därvid erhållits 122 900 kronor. Med bibehållande
av de tidigare angivna värdena för åker och betesmark utgör kronoparkens
värde sålunda (13 450 -f- 990 -f 122 900 =) i runt tal 137 000
kronor. Styrelsen har för sin del icke något att erinra emot att kronoparken
överlåtes till lantbruksnämnden mot sist angivna belopp.
Försäljningen bör enligt domänstyrelsen i övrigt ske på i huvudsak följande
villkor.
Salulotten skall tillträdas i befintligt skick vid överlåtelsehandlingens underskrivande.
överlåtelsebeloppet skall erläggas kontant till domänstyrelsen
vid tillträdet. I överlåtelsen skall ej ingå en å lotten befintlig flyttbar
avverkningsbarack, vilken, därest ej annat överenskommes mellan lantbruksnämnden
och vederbörande jägmästare, skall vara bortförd inom ett
år efter överlåtelsen. Nämnden skall respektera de salulotten berörande upplåtelseavtal,
som finnes angivna å en av jägmästaren Lars M. Swartling den
29 december 1956 upprättad förteckning. Nämnden skall ensam svara för
samtliga kostnader förenade med sammanläggning sockenvis av i salulotten
ingående fastigheter. Av domänstyrelsen förskotterade kostnader om 1 767
kronor för av distriktslantmätaren Hans E. Lundström år 1954 verkställd
utredning till grund för sammanläggningen skall av nämnden inbetalas till
domänstyrelsen samtidigt med erläggandet av överlåtelsebeloppet. Nämnden
skall svara för samtliga å lotten belöpande kostnader för de dikningsföretag,
som kan beröra lotten. Nämnden skall betala samtliga å lotten på tiden
efter tillträdesdagen belöpande skatter och onera ävensom kostnaderna för
lagfart, eventuella avstyckningar och övriga med överlåtelsen förenade utgifter.
I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr
262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendomar in. m. i tillämpliga
delar lända till efterrättelse.
Lantbruksnämnden har i skrivelse till domänstyrelsen den 26 januari 1957
förklarat sig icke ha något att erinra mot de föreslagna överlåtelsevillkoren.
Slutligen har lantbruksstyrelsen i yttrande den 9 mars 1957 anfört bl. a.
följande.
Lantbruksstyrelsen anser att ifrågavarande rationaliseringsprojekt har utsikter
att bli av stor betydelse för ifrågavarande jordbruksbygd. Genom den
förstärkning, som ett betydande antal fastigheter sålunda skulle erhålla,
skulle fastighetsbeståndet förbättras avsevärt. Mot bakgrunden av de tendenser
till avflyttning från Gotland, som under senare år blivit alltmera
märkbara, får en sådan, för jordbruket positiv åtgärd som den nu ifrågasatta
sin särskilda betydelse. Lantbruksstyrelsen, som finner det av domänstyrelsen
föreslagna priset kunna godtagas, finner sig sålunda böra tillstyrka
bifall till domänstyrelsens framställning.
28
Kungl. Maj.ts proposition nr 13i år 1957
Departementschefen
Enligt domänstyrelsens förslag skall förevarande kronopark, omfattande
en total areal av omkring 559 hektar, överlåtas till lantbruksnämnden i Gotlands
län för att förse ett antal angränsande jordbruksfastigheter med tillskottsmark.
Av kronoparken, som till största delen utgöres av skogsmark,
beräknas ca 370 hektar bli uppodlade. Kronoparken har saluvärderats till
137 000 kronor.
Jag har icke något att erinra emot att kronoparken överlåtes till lantbruksnämnden
i Gotlands län på föreslagna villkor. Härför torde riksdagens medgivande
böra inhämtas. Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå
riksdagen att medge,
att kronoparken Elinghem inom Stenkyrka, Hangvars och
Tingstäde socknar, Gotlands län — sådan denna angivits å
en av Nils Smith år 1951 upprättad karta — må med den rätt
kronan äger till i kronoparken ingående fastigheter säljas
till lantbruksnämnden i Gotlands län för en köpeskilling av
137 000 kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som
domänstyrelsen föreslagit.
Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o
—ll:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,
bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bo Hygrell
570310 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
6 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (6)
6 kopplingar.
- Rskr. 1957:368 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar ra. rrv., såvitt avser Fettjestad Ågården 21 i Öst a1 i texten
- JoU 1957:37 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Fettjestad Ågården 21 i Östergötlands län m. s. 1 i texten
- Rskr. 1957:323 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag rörande beredskapslagring av olja, i vad propositionen hänvisats till lagutskott. s. 10 i texten
- Rskr. 1957:245 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar in. m., såvitt avser kronoparken Bogesund i Stockh a1 i texten
- JoU 1957:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m., såvitt avser Ekeby b1 i Uppsala län m. fl. fastigheter. s. 1 i texten