Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 195b (nr bbb) om personundersökning i brottmål

1957-03-15 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:137, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 195b (nr bbb) om personundersökning i brottmål

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1957

1

Nr 137

i 1 \I* - C ii''i ...ti* I • ''

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändring i lagen den 18 juni 195b (nr bbb) om

personundersökning i brottmål; given Stockholms slott

den 15 mars 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj :t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni

1954 (nr 444) om personundersökning i brottmål. ‘ ,

GUSTAF ADOLF.

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I samband med att vissa organisatoriska förändringar i handläggningen av

nådeärenden avses skola genomföras föreslås, att i sådant ärende chefen

för justitiedepartementet eller den han därtill bemyndigar skall äga förordna

att personundersökning skall äga rum eller läkarintyg anskaffas enligt bestämmelserna

i lagen om personundersökning i brottmål.

1 Bihany till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. iVr 137

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1954 (nr 444) om

personundersökning i brottmål

Härigenom förordnas, att 8 § i lagen den 18 juni 1954 om personundersökning

i brottmål skall betecknas 9 § och att såsom 8 § skall införas följande

stadgande.

8 §.

I ärende angående nåd äger chefen för justitiedepartementet eller den han

därtill bemyndigar förordna, att personundersökning skall äga rum eller

läkarintyg anskaffas enligt vad i denna lag sägs. Sådant förordnande må ock

meddelas av högsta domstolen.

Ersättning som avses i 7 § skall, då undersökningen gjorts eller läkarintyget

anskaffats i nådeärende, bestämmas av nedre justitierevisionen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1957

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler fråga om

personundersökning i nådeårenden samt anför därvid följande.

Nådeansökningar skall enligt 26 § RF avgöras av Kungl. Maj :t i statsrådet,

sedan högsta domstolen avgivit yttrande. I vissa ytterst fåtaliga ärenden

skall dock yttrande i stället inhämtas från regeringsrätten; från dessa

ärenden bortses i det följande, liksom också från de undantagsfall, där beslut

meddelas utan ansökan. Med hänsyn till att handläggningen av nådeärenden

kräver en föredragning för högsta domstolen, innan ansökningarna

avgöres av Kungl. Maj .t i konselj, är det för närvarande ordnat så, att dessa

ansökningar skall ingivas till nedre justitierevisionen och registreras där.

Även expedieringen av beslut i nådeårenden sker genom nedre justitierevisionen.

Högsta domstolens yttranden avgives i regel av en tremansavdelning. Nådeärendena

föredrages som förtursmål inför avdelningen av en revisionssekreterare.

Föredragningen skall ske med ledning av minnesanteckningar,

som innefattar en ordnad och fullständig redogörelse för vad handlingarna

innehåller av betydelse för den prövning, varom är fråga. Minnesanteckningarna

skall undertecknas av föredraganden och efter föredragningen förvaras

bland handlingarna i målet. Beslut om komplettering, som högsta domstolen

anser behövlig, t. ex. beslut att yttrande skall infordras från viss myndighet,

att personundersökning skall göras eller att läkarintyg enligt 4 §

lagen om personundersökning skall anskaffas, fattas av högsta domstolen

efter föredragningen. I dylikt fall föredrages ärendet på nytt sedan den

kompletterande utredningen inkommit.

Sedan högsta domstolen beslutat yttrande, skall revisionssekreteraren till

chefen för justitiedepartementet avlämna en skriftlig redogörelse över ärendets

innehåll, upptagande alla de omständigheter som kan inverka på prövningen,

åberopade lagrum och vad inom högsta domstolen förekommit vid

målets eller ärendets behandling, ävensom avlämna förteckning över sådana

mål och ärenden, uppgjord i det antal exemplar som erfordras. Redogörel
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 är 1957

sen utgöres regelmässigt av den promemoria som legat till grund för föredragningen

inför avdelningen jämte en förteckning över ärendena, i vilken

högsta domstolens yttranden finnes återgivna. Revisionssekreteraren skall

\idare

fen med beredning av nådeärenden. Formerna härför har varierat från tid

till annan. Tidvis har endast de skriftliga redogörelserna lämnats, medan

vid andra tider även muntlig föredragning för departementschefen påkallats.

Ä\en vid ärendets beredning i departementet kan fråga uppkomma om

kompletterande utredning. Sådan införskaffas då genom remiss och, sedan

utredningen inkommit, redovisas denna i en tilläggspromemoria av revisionssekreteraren.

ISågot nytt yttrande från högsta domstolen inhämtas

icke.

Under de senare åren har antalet nådeansökningar betydligt ökat. I huvudsak

synes denna ökning kunna sättas i samband med det stigande antalet

domar i brottmål. En mera markerad ökning inträdde under år 1954

och kvarstår sedan dess. Antalet nådeansökningar uppgick 1951 till 1 268,

1952 till 1 399, 1953 till 1 358, 1954 till 1 604, 1955 till 1 673 och 1956 till

1 671.

Föi att underlätta föredragningen för statsråden har riksdagen från budgetåret

19o5/56 anslagit medel till en tjänst i justitiedepartementet såsom

byråchef. Riksdagen förutsatte därvid att ytterligare överväganden skulle

göras rörande föredragningen av nådeärenden.

Fragan om nadeärendens handläggning föranledde en riksdagsskrivelse

den 25 maj 1955, vari riksdagen tillkännagav vissa uttalanden i ett av sammansatt

konstitutions- och första lagutskott avgivet utlåtande (nr 3). Utskottet

påvisade att det icke sällan förekom att Kungl. Maj:t införskaffade

ytterligare utredning, sedan högsta domstolen avgivit sitt yttrande i ärendet.

I de fall då sålunda nytt material av betydelse tillkommit hade högsta

domstolens yttrande tydligen endast begränsat värde. Enligt utskottets mening

borde denna olägenhet undanröjas. Utskottet anförde härom.

I statsverkspropositionen förutsättes, att innehavaren av den där föreslagna,

i det föregående omnämnda byråchefstjänsten skall vidtaga erforderliga

kompletteringar av nådeärendena. Utskottet anser det lämpligt, att

den ytterligare utredning som sålunda må anses erforderlig, i regel införskaffas

redan innan ärendet föredrages i högsta domstolen.1 Om det — undantagsvis

— sedan högsta domstolen avgivit yttrande i ärendet, skulle

framkomma nya upplysningar, som synas kunna leda till annat bedömande

än förut, bör nytt yttrande inhämtas.

Utskottet vill i detta sammanhang även framhålla angelägenheten av att

det nya materialet i nådeärendena blir allsidigt belyst. Det torde därför vara

lämpligt att i detta syfte mera regelmässigt låta offentlig myndighet eller enskild

person med närmare kännedom om den dömdes personliga förhållanden

yttra sig Över utredning som icke förelegat i brottmålsprocessen.

Den nu ifrågasatta anordningen synes lättare kunna genomföras, därest

den eller de personer, som skulle företaga erforderliga kompletteringar, föredroge

ärendena såväl i högsta domstolen som i departementet. Därigenom

skulle man även undgå det dubbelarbete, som systemet med olika föredragande

i högsta domstolen och departementet medför, och ärendena skulle

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mn j. ts proposition nr 137 år 1957

5

kunna företagas till avgörande så gott som omedelbart efter det högsta

domstolen avgivit sitt yttrande.

Med hänsyn till statsrådens arbetsbörda är det önskvärt, att föredragningen

av nådeärendena för statsråden icke göres vidlyftigare än som är nödvändigt.

En förutsättning härför lär vara, att de föredragande genom ett icke

alltför kortvarigt eller sporadiskt sysslande med nådeärenden vinna sådan

erfarenhet på detta område, att vederbörande statsråd med fullt förtroende

kan lita på föredragningen. Möjligen skulle inom justitiedepartementet eller

nedre justitierevisionen kunna inrättas ett fåtal särskilda tjänster som specialföredragande

i nådeärenden. Utskottet anser sig emellertid icke kunna

bedöma, huru en föredragningsorganisation enligt ovan angivna riktlinjer

i detalj bör utformas. Dessa frågor torde böra bliva föremål för närmare

överväganden inom departementet, därvid olika vägar kunna prövas. Någon

fristående utredning synes däremot knappast vara erforderlig i förevarande

hänseende.

Inom departementet har sedermera den 9 december 1955 upprättats en

promemoria angående handläggning av nådeärenden. Promemorian

syftade i första hand till en omorganisation av ärendenas beredning och föredragning

för att underlätta statsrådens behandling av ärendena och tillgodose

de av riksdagen uttalade önskemålen. I samband därmed upptogs även

en fråga om att ersätta högsta domstolens yttrande i nådeärenden med ett

yttrande av en rådgivande nämnd. Då sistnämnda fråga, som förutsätter

grundlagsändring, icke nu är aktuell, förbigås den i det följande.

I promemorian framhålles att den nuvarande ordningen icke tillfredsställande

fyller vad som bör vara dess främsta uppgift, nämligen att på ett ändamålsenligt

sätt tilihandagå departementschefen vid ärendenas avgörande

och så långt det är möjligt underlätta dennes arbete. Ur denna synpunkt är

utspridandet av ärendena på ett stort antal rotlar i nedre justitierevisionen

det grundläggande felet. En påtaglig olägenhet är att nådeärendenas behandling

med nuvarande arbetsformer tar för lång tid. Därför föreslås en

beredningsorganisation som står under ledning av en chefstjänstemän med

aktuell kännedom om rådande praxis och till vilken knytes ett fåtal särskilda

specialföredragande.

I fråga om föredragandena framhålles att dessa bör vara jurister med lång

domarerfarenhet. Vederbörande tjänsteman bör vara föredragande under

icke alltför kort tid; å andra sidan bör man icke räkna med att befattningen

som föredragande skall vara en stadigvarande syssla. I promemorian föreslås

att föredragningen göres till ett specialuppdrag inom nedre justitierevisionen.

Beträffande organisationen i övrigt föreslås att denna överföres till justitiedepartementet

med särskilt registratorskontor.

Beträffande handläggningen av ärendena framhålles att fördelar torde

vara att vinna genom eu koncentration av beredningsarbetet till de ärenden

som är tveksamma eller eljest kräver noggrannare utredning. På ett tidigt

stadium bör urskiljas de ärenden som kan behandlas på ett snabbare sätt

därför alt hållbara grunder för nåd saknas. Att göra ett sådant urval bör i

första hand ankomma på byråchefen. — Detta skulle innebära att det rådgivande

organet icke skulle höras över dessa ärenden. Ärenden som icke

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kiingl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

omedelbart anmäles för avslag bör närmare utredas. Härvid har man att skilja

mellan olika grupper av ärenden. Liksom hittills bör nådeärenden som

avser någon intagen på fångvårdsanstalt remitteras till fångvårdsmyndighet

för yttrande, därest icke sådant yttrande redan föreligger i ärendet. I

första hand bör detta yttrande avgivas av anstaltsnämnden, sedan nämnden

hört den intagne personligen och jämväl införskaffat de upplysningar i övrigt

som nämnden kan finna skäl till. Sedan numera fångvårdsanstalterna

indelats i anstaltsgrupper under ledning av en fångvårdsdirektör, bör i allmänhet

jämväl denne höras. Då det gäller nådeansökningar beträffande dem

som icke är intagna i fångvårdsanstalt, föreligger icke samma möjligheter

att anknyta remissförfarandet till en sådan organisation som anstaltsnämnderna.

Bland dessa nådeärenden förekommer åtskilliga där den omständighet

som kan tänkas föranleda någon åtgärd är av mera speciell karaktär och

därför medför att yttrande inhämtas av någon speciell myndighet. En stor

grupp av ärenden gäller dock den mera allmänna frågan om en av domstol

ålagd påföljd som innebär frihetsberövande bör i nådeväg göras villkorlig

eller förändras till böter. I många fall uppger nådesökanden att hans levnadsförhållanden

förändrats och att det därför nu föreligger bättre utsikter

för hans framtida skötsamhet än vid tiden för domstolens ställningstagande.

Erforderlig utredning avser då i allmänhet den dömdes bostads- och familjeförhållanden,

arbetsanställning, nykterhet, hälsotillstånd o. s. v., omständigheter

som bäst klarlägges genom vederbörande skyddskonsulent, eller någon

gång genom särskild personundersökning eller läkarundersökning. Anledning

kan stundom också föreligga att få de nya uppgifterna belysta genom

att åklagaren yttrar sig.

Organisationen beräknas i promemorian böra omfatta en byråchef i Cr

13, fyra revisionssekreterare med specialuppdrag att föredraga nådeärenden

(lönegrad Ca, Ce eller Cg 37 eller 33), en registrator i minst Ca 15, ett kanslibiträde

i Ca 11 och fyra skrivbiträden i reglerad befordringsgång.

Yttranden över promemorian har avgivits av högsta domstolens

och regeringsrättens ledamöter samt av nedre justitierevisionen, riksåklagarämbetet,

fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statskontoret, statens organisationsnämnd och 1955 års domarutredning.

Fångvårdsstyrelsen har jämväl överlämnat yttranden från fångvårdsdirektörerna.

Yttranden har vidare avgivits av föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningen Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund, svenska

fångvårdssällskapet, föreningen Sveriges skyddskonsulenter och skyddsassistenter

samt Sveriges juristförbund.

Den föreslagna omorganisationen av nådeärendenas handläggning tillstyrkes

av riksåklagarämbetet, socialstyrelsen och föreningen Sveriges skyddskonsulenter

och skyddsassistenter. I huvudsak tillstyrkande uttalar sig även

fångvårdsstyrelsen, 1955 års domarutredning, föreningen Sveriges häradshövdingar,

Sveriges advokatsamfund och svenska fångvårdssällskapet. I de

yttranden som avgivits av högsta domstolens ledamöter och organisationsnämnden

framföres synpunkter på organisationen utan att förslaget helt

allmänt tillstyrkes eller avstyrkes.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1957

En allmänt negativ ståndpunkt till de framförda förslagen intages av

nedre justitierevisionen och statskontoret.

Vad särskilt angår den del av förslaget som består i att beredningen av nådeärenden

skulle överflyttas till en byrå i justitiedepartementet, föreligger

tillstyrkande uttalanden av riksåklagarämbetet, fångvårdsstyrelsen, socialstyrelsen,

1955 års domarutredning, föreningen Sveriges häradshövdingar

och Sveriges advokatsamfund.

Högsta domstolens ledamöter finner det lämpligt att, så länge en byråchef

för nådeärenden finns i justitiedepartementet, nådeärendena så snart

som möjligt anmäles för denne. Byråchefen bör besluta, i vilken omfattning

yttranden skall inhämtas innan ärendena föredrages i högsta domstolen.

Också socialstyrelsen, medicinalstyrelsen och föreningen Sveriges häradshövdingar

intar i princip samma ståndpunkt.

Nedre justitierevisionen anser icke att de i promemorian framförda anmärkningarna

mot den nuvarande organisationen motiverar en ändrad organisation.

De förbättringar som åsyftas med promemorians förslag kan

vinnas genom vissa åtgärder inom nuvarande organisation. Den föreslagna

organisationen skulle enligt nedre revisionen icke innebära någon förbättring.

Beträffande de ärenden, i vilka ytterligare utredning anses erforderlig,

delar nedre revisionen uppfattningen att det är önskvärt att utredningen införskaffas

på ett tidigare stadium än för närvarande. Nedre revisionen fortsätter:
Detta

förutsätter, som i promemorian framhålles, att ärendena tämligen

snart efter det att de inkommit bliva föremål för ett kvalificerat bedömande.

Enligt förslaget skulle detta bedömande ankomma på byråchefen. Denna

uppgift torde dock med lika stor trygghet kunna anförtros åt revisionssekreterarna.

Aktuell kännedom om rådande praxis — för att använda promemorians

uttryckssätt — borde kunna finnas i samma grad hos revisionssekreterarna

som hos byråchefen. Att revisionssekreterarna ha erforderlig kännedom

om hithörande rättspraxis och praxis hos dem som pläga höras i nådeärenden,

torde näppeligen kunna betvivlas, och, därest uttryckssättet hänsyftar

på att Kungl. Maj:t vid avgörande av nådeärenden följer vissa riktlinjer,

avvikande från de hörda myndigheterna, böra enligt nedre revisionens

bestämda uppfattning dessa riktlinjer ej vara något som endast byråchefen

eller måhända byråchefen och några specialföredragande få taga del av.

Riktlinjerna borde kunna delgivas revisionssekreterarna, som, om det skedde,

säkerligen skulle kunna verkställa det kvalificerade bedömande som kan

behövas för ärendenas komplettering. Den tidsutdräkt, varom det talas i

promemorian, skulle på så sätt undvikas.

En minoritet inom nedre justitierevisionen, bestående av två revisionssekreterare,

finner en koncentration av handläggningen till ett färre antal

föredragande vara till fördel.

Föreningen Sveriges häradshövdingar finner det icke alldeles självklart

att några vinster i fråga om föredragningens kvalitet och besparing av arbetskraft

ernås genom att föredragandena under en relativt lång tidrymd

sysslar uteslutande med nådeärenden.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1057

Högsta domstolens ledamöter anser det vara möjligt att minska antalet

föredi ägande i nådeärenden även för det fall att högsta domstolens yttranden

alltjämt skall infordras.

1055 års domarutredning, som anser att föredragandena inom byråorganisationen

bör ha ställning inom justitiedepartementet, yttrar:

Som principiell synpunkt kan framhållas, att revisionssekreterarna äro

domare med egentlig uppgift att inom nedre justitierevisionen förbereda

och i högsta domstolen föredraga justitieärenden, främst rättegångsmål,

samt därför knappast torde kunna åläggas att tjänstgöra i departement i

den utsträckning, som förslaget förutsätter. Ej heller kan den föreslagna

tjänstgöringen som föredragande i nådeärenden — även om densamma

skulle ske inför högsta domstolen — tillgodose de särskilda synpunkter

som motivera det f. n. i regel uppställda kravet på fullgjord tjänstgöring i

nedre justitierevisionen för utnämning till häradshövding, nämligen önskemålet

att vederbörande skall ha vunnit erfarenhet av arbetet med rättegångsmål

i högsta domstolen samt blivit föremål för en viss prövning därstädes.

1 ö

Även regeringsrådet Klackenberg och statskontoret ifrågasätter om icke

t öredragningen av nådeärendena kan ske av befattningshavare i justitiedepartementet.

Om, såsom föreslagits i promemorian, högsta domstolens befattning

med nådeärendena skall upphöra, anser vidare högsta domstolens

ledamöter, regeringsrådet Quensel, nedre justitierevisionen och Sveriges junstförbund

att organisationen helt skall skiljas från nedre justitierevisionen.

Skulle däremot högsta domstolen liksom hittills avge yttranden, finner

juristförbundet att föredragningsskyldigheten bör anordnas på samma sätt

som nu; särskilda specialföredragande för nådeärenden bör då icke finnas.

^Beträffande den närmare utformningen av organisationen ifrågasättes i

några yttranden om det är behövligt att föredragandena har lång domarerfarenhet

bakom sig. Yttranden av denna innebörd har avgivits av nedre

justitierevisionen, SDeriges juristförbund, regeringsrådet Klackenberg och

statskontoret samt i viss utsträckning 1055 års domarutredning,

Den i förslaget gjorda beräkningen av antalet föredragande i nådeärenden

finner nedre justitierevisionen icke hållbar. Koncentrationen av nådeärendena

till ett antal specialföredragande kan knappast nedbringa beredningstiden

för nådeärendena; redan efter beredning av ett förhållandevis litet

antal nådeärenden torde en revisionssekreterare ha vunnit den erforderliga

rutinen. Det måste också beaktas att revisionssekreterarna för närvarande

i fråga om sin befattning med nådeärendena presterar en arbetsinsats,

till såväl själva arbetssättet som tiden så koncentrerad, att det icke

skulle vara möjligt att förnya den vecka efter vecka. Tillräckliga skäl synes

ej heller finnas för förmodan, att en viss inbesparing av arbetskraft kan påräknas

genom en enklare form för iföredragning i vissa ärenden. — Enligt

nedre ressionen talar sannolikheten för att antalet föredragande icke kan

vara mindre än sex.

1055 års domarutredning finner det svårt att avgöra om antalet föredragande

kommer att vara tillräckligt.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

Frågan om lämplig organisation för handläggning av nådeärenden har

efter remissbehandlingen av 1955 års promemoria ytterligare beretts inom

justitiedepartementet. Därvid har i en den 28 september 1956 upprättad

promemoria den behövliga organisationen inom justitiedepartementet beräknats

till — förutom byråchefen i Cr 13 — fyra föredragande i lönegrad

33, en arkivarie i lönegrad 27 eller 25, en registrator i lönegrad 19, en kontorist

i lönegrad 13 samt ett kanslibiträde i lönegrad 11 och fyra kontorsbiträden

i lönegrad 8. Det förutsättes att omorganisationen medför en

minskning av nedre justitierevisionens personal. I promemorian angives detaljerat

de olika befattningshavarnas åligganden samt gången av ärendenas

handläggning.

Departementschefen

Såsom framgår av den föregående redogörelsen har formerna för nådeärendenas

beredning undergått vissa växlingar. Under de senaste åren har

åtgärder vidtagits i syfte att rationalisera förfarandet bl. a. med hänsyn till

den ganska betydande ökningen av antalet ärenden. Det är angeläget att nu

söka fullfölja dessa strävanden.

Sedan gammalt skall ansökningar om nåd ingivas till nedre justitierevisionen,

där de registreras och beredes till föredragning. Det ankommer också

på nedre justitierevisionen att ombesörja nådebeslutens uppsättande och

expediering. Denna ordning, enligt vilken alltså nådeärendena icke ingives

till statsdepartement utan till nedre justitierevisionen, sammanhänger med

att högsta domstolens yttrande skall inhämtas över nådeansökningar, innan

dessa avgöres av Kungl. Maj :t i statsrådet — ifrån de fåtaliga ansökningar,

över vilka i stället regeringsrättens yttrande skall inhämtas, bortses i detta

sammanhang.

Det har uppenbarligen praktiska fördelar att sålunda samma tjänstemän

tillhandagår både högsta domstolen och Kungl. Maj :t i statsrådet med dessa

ärendens beredning och expediering. De nuvarande formerna för handläggningen

är emellertid också förenade med vissa olägenheter. Då ärendena

icke är tillgängliga i justitiedepartementet förr än högsta domstolen redan

avgivit yttrande, inträffar det, såsom riksdagen påtalat, i vissa fall att

högsta domstolens yttrande icke hänför sig till samma material som det

slutliga beslutet. Det kan nämligen under ärendets vidare beredning i departementet

och föredragning för vederbörande statsråd visa sig önskvärt

att införskaffa ytterligare utredningsmaterial. Något förnyat hörande av

högsta domstolen, då nytt utredningsmaterial inkommit, har icke brukat

förekomma. Det torde icke heller vara lämpligt att införa ett system med

återremisser till högsta domstolen i dylika fall. Det bör i stället tillgå så

att erforderliga kompletteringar göres redan innan ärendet föredrages för

högsta domstolen.

ÄVcn i andra hänseenden har det visat sig uppkomma olägenheter av rådande

handläggningsformer. Arbetet i nedre justitierevisionen är självfallet

organiserat för att i första hand tillgodose ämbetsverkets huvuduppgift,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

att biträda högsta domstolen vid dess handläggning av rättegångsmålen.

Nådeärendena ställer andra krav än arbetet med rättegångsmålen. Utspridandet

av ärendena på ett stort antal föredragande är, då det gäller dessa

ärenden, olämpligt. Sammanförande av arbetet med nådeärendena till en

särskild föredragningsorganisation med ett begränsat antal föredragande

och under ledning av en chefstjänsteman skulle uppenbarligen vara ägnat

att underlätta statsrådens arbete med nådeärendena och alltså spara arbetstid

för dem. För högsta domstolen torde en sådan handläggning av dessa

ärenden icke vålla några svårigheter.

De förslag som upprättats i departementspromemorior i december 1955

och september 1956 innebär att handläggningen av nådeärendena skulle

överflyttas från nedre justitierevisionen till justitiedepartementet. Den förra

promemorian går dock ut på att föredragandena alltjämt skulle vara revisionssekreterare

med specialuppdrag att föredraga nådeärenden, medan i

den senare promemorian jämväl föredragandena anses böra överflyttas till

departementet. Båda förslagen förutsätter att tjänster för registrering, expediering

och skrivgöromål skall överflyttas till eller inrättas i departementet.

Då jag i samband med den senaste höstens budgetarbete haft att ta ställning

till de organisationsförändringar som kunde föranledas av dessa förslag,

har jag kommit till den uppfattningen att man i första hand borde

pröva en ordning som innebär den minsta förändringen i departementets

och nedre justitierevisionens organisation. Vad det främst gäller att åstadkomma

är att ärendena sammanföres till ett litet antal specialföredragande

och att dessa redan från början, innan ärendena föredragits för högsta domstolen,

bedriver sitt arbete enligt de anvisningar som meddelas av byråchefen

för nådeärenden i departementet. Det bör nämligen ankomma på denne

att — enligt de allmänna principer och eventuellt erforderliga besked i speciella

fall som ges av departementschefen — besluta om de remisser, personundersökningar

eller andra åtgärder för komplettering av materialet

som kan anses erforderliga. Härigenom uppnås vad riksdagen ansett påkallat,

nämligen att materialet efter dessa kompletteringar och de ytterligare

åtgärder i sådant hänseende, som högsta domstolen kan finna anledning

föreskriva, som regel kommer att framläggas för högsta domstolen i samma

skick som vid det slutliga avgörandet. Vad riksdagen i övrigt anfört

om en allsidig belysning av materialet i nådeärenden torde därvid få beaktas.

Den omständigheten att byråchefen för nådeärenden och föredragandena

sålunda skulle komma att alltjämt tillhöra olika myndigheter torde å praktiken

icke behöva hindra ett effektivt samarbete och ett ändamålsenligt bedrivande

av arbetet. I varje fall bör, såsom nyss angivits, denna utväg prövas,

innan man eventuellt övergår till en mera genomgripande organisationsförändring.

Härtill bidrar att det icke för närvarande visat sig möjligt att

göra en överflyttning till departementet av nådeärendenas registrering och

expediering. En sådan överflyttning, som skulle omfatta en stor del av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1957

nedre justitierevisionens kansliarbete, kräver nämligen ett ställningstagande

till den lämpliga organisationen för återstående uppgifter av samma

slag. Statens organisationsnämnd har i en den 1 mars 1956 avgiven rapport

rörande administrativa verksamhetsformer vid de statliga domstolarna behandlat

också nedre justitierevisionens organisation. Såsom jag anfört vid

anmälan av andra huvudtiteln i statsverkspropositionen bär det icke varit

möjligt att före dess färdigställande ta ståndpunkt till de omfattande förslag

som ingår i organisationsnämndens rapport. Det fortsatta arbetet därmed

pågår inom departementet. Det har därför heller icke varit möjligt att

redan nu ta ställning till de personalfrågor som skulle uppkomma vid ett

överflyttande av nådeärendenas registrering och expediering till departementet.

För beredningen av nådeärendena gäller de allmänna bestämmelserna i

10 § regeringsformen om inhämtande av upplysningar från vederbörande

ämbetsverk. I flertalet nådeärenden spelar den nådesökandes personliga förhållanden

en väsentlig roll vid prövningen. Ofta visar det sig nödvändigt att

komplettera utredningen i ärendet i detta avseende. I vissa fall kan erforderliga

upplysningar inhämtas genom remiss till någon myndighet ellei annat

organ, men för att ärendet skall kunna tillförlitligt bedömas kräves ej

sällan en mera omfattande undersökning. En lämplig form härför är personundersökning

enligt de grunder som gäller jämlikt lagen den 18 juni

1954 om personundersökning i brottmål. Personundersökningarna har visat

sig vara utomordentligt värdefulla för att få fram ett omfattande och allsidigt

material för prövningen av nådeärenden.

Lagen om personundersökning avser brottmål, som handlägges vid domstol,

och den är efter ordalydelsen ej direkt tillämplig i nådeärenden. Uppkommer

för närvarande fråga om anordnande av personundersökning i nådeärende,

brukar högsta domstolen eller Kungl. Maj :t uppdraga åt nedre justitierevisionen

att föranstalta om personundersökning. Grunden härför synes

i viss mån oklar. Då det här kan vara fråga om en föi enskilda personer

ingripande åtgärd, bör befogenheten att förordna om personundersökning

liksom inhämtande av läkarintyg i nådeärenden vara angiven i lag.

Lagen om personundersökning i brottmål bör därför kompletteras med ett

stadgande rörande nådeärenden. Som regel bör det ankomma på byråchefen

för nådeärenden att fatta beslut om personundersökning eller anskaffande

av läkarintyg. Självfallet bör dock icke föreligga något hinder för

högsta domstolen att, liksom hittills, förordna därom. Det bör lämpligen,

liksom hittills, ankomma på nedre justitierevisionen att bestämma och utbetala

ersättning till personundersökare eller läkare.

De föreslagna organisatoriska förändringarna torde lämpligen böra tilllämpas

från den 1 juli 1957, och därför bör också lagändringen träda i kraft

vid denna tidpunkt.

I enlighet härmed har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

log angående ändring i lagen den 18 juni 195b (nr bbb) om personundersökning

i brottmål.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget, av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av detta protokoll.

c.» '' - '' ‘ ..... '' * ‘ - . . . '' , ; ;

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

13

Förslag

till

Lag

angående ändring i lagen den 18 juni 1954 (nr 444) om

personundersökning i brottmål

Härigenom förordnas, dels att rubriken till lagen den 18 juni 1954 om

personundersökning i brottmål skali lyda: »Lag om personundersökning i

brottmål in. m.» och dels att i lagen skall införas en ny paragraf, betecknad

7 a §, av följande lydelse.

7 a §.

Vad i denna lag är stadgat om personundersökning och anskaffande av

läkarintyg i brottmål skall ock gälla i ärende angående nåd; i dylikt ärende

gälle dock följande avvikelser.

1. Förordnande om personundersökning eller anskaffande av läkarintyg

meddelas av chefen för justitiedepartementet eller den han därtill bemyndigar.

. Sådant förordnande må ock meddelas av högsta domstolen.

2. Ersättning åt den, som i nådeärende förordnats att verkställa pnder
sökning

eller avgiva läkarintyg, skall bestämmas och utbetalas av nedre

justitierevisionen. :

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 137 år 1957

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 14 mars

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 9 mars 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 1 mars 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över

upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1954 (nr

444) om personundersökning i brottmål.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs av t.f. revisionssekreteraren

F. Nyquist.

Lagrådet yttrade:

Enligt lagrådets mening är det överflödigt att ändra rubriken till lagen.

Lydelsen av det nya lagrummet torde också kunna väsentligt förenklas.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 137 år 1957

15

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, anmäler lagrådets

den 14 mars 1957 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 i samma

månad remitterade förslaget till lag angående ändring i lagen den 18 juni

195i (nr iH) om personundersökning i brottmål.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande anför föredraganden, att i anledning

av vad lagrådet yttrat någon ändring av lagens rubrik icke bör vidtagas

och att lydelsen av det nya lagrummet bör förenklas.

Föredraganden hemställer att det sålunda jämkade lagförslaget måtte

jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:261 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1954 a1 i texten
  2. 1LU 1957:26 Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 18 juni 1954 s. 1 i texten