Angående dispositionen au vissa prisutjämningsavgiftsmedel
1957-03-22 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:138, Angående dispositionen au vissa prisutjämningsavgiftsmedel
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1957
1
Nr 138
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående dispositionen
au vissa prisutjämningsavgiftsmedel; given Stockholms
slott den 22 mars 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över handelsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Lange
Propositionens huvudsakliga innehåll
Bemyndigandet för Kungl. Maj :t att t. o. m. den 30 juni 1957 meddela
föreskrifter om uttagande av prisutjämningsavgift anses ej behöva förlängas.
I anslutning till ett betänkande om skogsindustriens utbyggnad föreslås
att en sågverksinventering avseende år 1958 genomföres.
Vidare föreslås att av prisutjämningsavgiftsmedel anvisas 1 000 000 kronor
till Skogs- och lantbruksakademien samt att av dylika medel avsättes
250 000 kronor för upplysningsverksamhet genom Svenska skogsvårdsförcningen
på det skogliga området.
1'' Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 13S
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1957
Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22
mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och jordbruksdepartementen
anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet Lange, frågor
om fortsatt bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift och om disposition
av medel som influtit i form av prisutjämningsavgifter m. m. samt
anför följande.
Prisutjämningsavgifter m. m. å vissa skogsprodukter
åren 1945—1952
Alltsedan år 1945 har riksdagen årligen bemyndigat Kungl. Maj:t att, när
behov därav ur prispolitiska synpunkter anses föreligga, meddela föreskrifter
om uttagande av prisutjämningsavgift för varor, som utförs ur riket.
Nu gällande bemyndigande, som meddelats genom riksdagens skrivelse den
29 februari 1956, nr 90, gäller till och med den 30 juni 1957.
Med anledning av 1945 års riksdags beslut utfärdade Kungl. Maj :t den 25
maj 1945 (nr 256) förordning angående prisutjämningsavgift. I denna förordning
— som genom förordningar den 14 juni 1946, nr 282, och den 31
oktober 1947, nr 863, i vissa smärre avseenden ändrats — stadgas bl. a. att
Kungl. Maj :t må, när behov därav ur prispolitiska synpunkter prövas föreligga,
förordna, att viss avgift (prisutjämningsavgift) skall erläggas för
vara, som utföres ur riket (1 §), att prisutjämningsavgift utgår enligt grunder
och med belopp, som Kungl. Maj :t bestämmer (2 §), samt att medel,
som inflyter genom uttagande av prisutjämningsavgift, skall fonderas och
användas enligt vad särskilt stadgas (3 §). I övrigt innehåller förordningen
föreskrifter om debitering, uppbörd och redovisning av prisutjämningsavgifter
samt vissa straff- och processrättsliga stadganden. Förordningen, som
ursprungligen gällde till och med den 30 juni 1946, har sedermera förlängts,
senast genom förordningen den 6 april 1956, nr 84, till och med den 30
juni 1957.
Förordnande om prisutjämningsavgift har hittills meddelats endast beträffande
skogsprodukter.
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1957
I kungörelser 1947 och 1950 om prisutjämningsavgift å vissa trävaror
föreskrevs bl. a., att dylik avgift ej skulle uttagas beträffande varuparti, för
vilket avgift erlades enligt särskilt avtal. Med Kungl. Maj :ts godkännande
bär statliga myndigheter under åren 1947—1952 ingått avtal med Aissa
branschorganisationer, enligt vilka dessa åtagit sig att av sina medlemmar
uppbära en avgift per viss enhet exporterad vara, kallad konjunktur^ jämningsavgift.
Prisutjämningsavgift har enligt kungörelser den 25 maj 1945 (nr 257),
den 7 maj 1947 (nr 184) och den 3 november 1950 (nr 586) uttagits vid
export av vissa sågade och bilade trävaror under åren 1945 1952 samt un
der
vissa perioder vid export av andra skogsprodukter: vid export av rundvirke
under år 1952, vid export av kemisk och mekanisk massa under åren
1947—1948 och 1951—1952 samt vid export av pappersavfall, papp och
papper under åren 1951—1952. Sedan år 1952 har prisutjämningsavgift icke
uttagits. t
De avgiftsmedel, som sålunda uppburits under åren 1945—1952, har tillförts
en inom statskontoret bildad diversemedelsfond, diversemedelsfonden
för prisutjämningsavgifter. Behållningen å fonden uppgick den 30 juni 1956
till ca 47 milj. kronor. Huvuddelen av detta belopp har emellertid redan disponerats
genom beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen om lämnande av bidrag
till skilda skogliga ändamål samt om framtida återbetalning efter särskilda
grunder till inbetalarna och utbetalning till sociala företagsstiftelser
av vissa andelar av de avgifter, som inbetalts vid export under åren 1951
och 1952 av sågade trävaror, pappersmassa, papp och papper. För närmare
uppgifter om dispositionen av prisutjämningsavgifterna torde få hänvisas
till propositionerna nr 80/1953, 62/1954, 72/1955 och 37/1956.
De prisutjämningsavgiftsmedel, beträffande vilka närmare beslut om användningen
ännu icke meddelats, uppgår till ca 2,3 milj. kronor. Vissa riktlinjer
för dispositionen av dessa medel har emellertid godtagits av riksdagen.
Sålunda skall under år 1951 influtna prisutjämningsavgiftsmedel för
pappersved och pappersavfall — kvarstående belopp ca 1,1 milj. kronor
__användas för skogliga ändamål i vidsträckt mening, som icke kan tillgodoses
i annan ordning.
Det må erinras om att i den allmänna ransoneringslagen upptagits bestämmelser,
enligt vilka, då lagen är i tillämpning, prisutjämningsavgift kan
utgå i vissa fall. Där är det emellertid fråga om avgifter, som är motiverade
av försörjningspolitiska synpunkter.
Förslag av Södra Sveriges skogsindustriutredning
I detta sammanhang torde få nämnas, att Södra Sveriges skogsindustriutredning
den 1 oktober 1956 avlämnat ett betänkande om skogsindustriens
utbyggnad (SOU 1956:33).
4
Kungl. Moj:ts proposition nr 138 år 1957
Utredningen framhåller i betänkandet, alt utbyggnaden av skogsindustrien
är en fråga av högsta angelägenhetsgrad samt anför, att de möjligheter
till ett ökat välstånd, som ligger i ett fullständigt tillvaratagande av
våra skogstillgångar, måste utnyttjas. Enligt utredningens mening bör statsmakterna
därför på allt sätt främja en utbyggnad av skogsindustrien. Skogsindustrien
bör sålunda ges en prioritetsställning vid byggnadstillståndsgivningen.
Därjämte framhålles den hämmande inverkan, som de nuvarande
kreditrestriktionerna har på möjligheterna att verkställa förefintliga utbyggnadsplaner.
De av utredningen gjorda undersökningarna visar dels att skogstillgångarna
under de närmaste årtiondena kommer att successivt öka dels att skogsindustrierna
ämnar väsentligt utbygga sin produktionskapacitet. Om man
skall kunna följa utvecklingen på såväl tillgångssidan som förädlingssidan
erfordras därför ständigt aktuella virkesbalanser. Dessa torde vara oundgängliga
för företagens vägledning vid utbyggnaden av produktionskapaciteten.
För att virkesbalanserna skall återge det aktuella läget måste avverkningskalkyler
upprättas av statens skogsforskningsinstitut med jämna mellanrum.
Utredningen föreslår därför dels att åt institutet uppdrages att
upprätta sådana kalkyler dels att tiden för taxeringsomdrevet för norra Sverige
sänkes från 15 till 10 år för att möjliggöra en god kontroll av skogstillgångarna
och deras förändringar. För att få behovssidan i virkesbalanserna
bättre belyst, bör åt kommerskollegium uppdragas att göra vissa bearbetningar
av industri- och handelsstatistiken; som ett led i detta arbete
bör också göras en sågverksinventering för år 1958.
Utredningen har också berört frågan om möjligheterna att i praktiken avverka
de virkeskvantiteter, som ur skogsvårdssynpunkt är möjliga att uttaga
ur skogen. För att öka förutsättningarna för ett rationellt och effektivt
skogsbruk samt möjligheterna att övervinna åtminstone vissa av de nackdelar,
som är förknippade med skogsbrukets struktur, rekommenderar utredningen
en allmän anslutning bland de mindre skogsägarna till en samverkan
i olika avseenden och att avtal träffas mellan skogsägarna och skogsindustriföretagen
om leverans av virke avseende längre tidsrymder. Vidare
önskar utredningen i syfte att vidga intresset för en utbyggnad ökade möjligheter
för skogsbolagen att förvärva skogsmark. Det är också angeläget
med en bättre arrondering av skogsfastigheterna. En ytterligare uppdelning
av skogsmarken bör undvikas. Det skulle vara värdefullt, om i lantbruksnämnderna
ingick en representant för skogsindustrien.
För att lösa frågan om arbetskraft till jordbruket förordas — förutom
ökad rationalisering av skogsbruket — bl. a. en utvidgad yrkesutbildning
och en förlängning av avverkningssäsongen. — Slutligen understryker utredningen,
att skogsbilvägnätet bör byggas ut. Genom att bilarna fått allt
större lastförmåga är en höjning av de tillåtna axeltrycken på vägarna mvcket
angelägen ur skogsbrukets synpunkt.
Två ledamöter av utredningen har avgivit en reservation beträffande
frågorna om skogsbrukets struktur och arbetskraft, varjämte ytterligare en
5
Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1937
ledamot förklarat sig icke kunna instämma i de synpunkter, som utredningens
majoritet framfört i fråga om skogsbrukets struktur.
Yttranden över utredningens betänkande har avgivits av arbetsmarknadsstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statskontoret,
domänstyrelsen, lantbruksstyrelsen, skogsstyrelsen, skogshögskolan, statens
skogsforskningsinstitut, kommerskollegium, statens handels- och industrikommission,
flertalet länsstyrelser, Sveriges industriförbund, Sveriges
lantbruksförbund, Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund
samt ett antal branschorganisationer in. in. inom skogsindustriområdet.
Här torde endast böra redovisas vad som under remissbehandlingen förekommit
beträffande utredningens förslag om virkesbalanser och sågverksinventering.
De remissinstanser, som yttrat sig i denna del har — frånsett
statskontoret — tillstyrkt utredningens förslag. Statens skogsforskningsinstitut
delar sålunda utredningens uppfattning om nödvändigheten av fortlöpande
virkesbalanser; för att institutet på ett tillfredsställande sätt skall
kunna lösa hithörande arbetsuppgifter behövs personalförstärkningar på avdelningen
för skogstaxering. Dessa personalförstärkningar bör komma till
stånd utan att man avvaktar slutresultaten från en pågående utredning om
forskningen vid institutet. Mot det föreslagna samarbetet med kommerskollegium
har institutet intet att erinra. Kommerskollegium anför, att de
föreslagna åtgärderna för kollegiets del innebär en bearbetning områdesvis
av industristatistikens uppgifter om skogsindustriernas produktion och
rundvirkesförbrukning samt av handelsstatistikens uppgifter angående import
och export av rundvirke. Praktiskt taget samtliga de för en sådan bearbetning
behövliga uppgifterna ingår i det årligen insamlade statistiska
primärmaterialet, varför någon väsentlig ökning av uppgiftslämnarnas redovisning
icke behöver förekomma. Kollegium tillstyrker utredningens förslag
i denna del. Genomförandet av de ifrågasatta åtgärderna medför emellertid
ett ökat arbete för kollegiets statistiska byrå, vilket icke torde kunna
bedrivas utan personalförstärkning. Kollegium erinrar om att ämbetsverket
efter uppdrag av Kungl. Maj :t gjorde en sågverksinventering avseende
år 1953. Om utredningens förslag om en ny sågverksinventering för år 1958
bifalles, bör särskilda medel härför anvisas till kollegium liksom skedde vid
1953 års inventering.
Statens handels- och industrikommission anför, att det vill synas som om
industriens otillräckliga utbyggnad till viss icke obetydlig del berott på bristande
kännedom om råvarutillgången. Genom riksskogstaxeringens omläggning
kompletterad med avverkningsstatistik har bättre kontroll av skogstillgångarna
möjliggjorts. Ställes dessa uppgifter samman med industriens
konsumtion på sätt som föreslagits måste delta i hög grad underlätta planläggningen
för industrien. Länsstyrelsen i Jämtlands län framhåller vikten
av att eu tillförlitlig virkesbalans kommer all ligga till grund för utbyggnadsberäkningarna.
En utbyggnad av skogsindustrien förutsätter i första
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1957
liand, att erforderliga råvaror finns tillgängliga inom en sådan räjong,
att fraktkostnaderna inte blir alltför höga. Skogsstyrelsen biträder vad utredningen
i dessa delar anfört. Förslaget om fortlöpande virkesbalanser tillstyrkes
vidare av domänstyrelsen, länsstyrelserna i Uppsala, Jönköpings och
Västernorrlands län, Sveriges skogsägareförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Svenska inlandssågverkens förening, Sveriges sågverksägares iiksförbund,
Södra Sveriges trävaruexportförening samt Sydsvenska virkesföreningen.
I några yttranden har framförts särskilda synpunkter beträffande
de områden, för vilka virkesbalanser avses skola upprättas.
Statskontoret däremot avstyrker vad utredningen i dessa delar föreslagit.
Med hänsyn till att sakkunniga nyligen tillkallats för att utreda den officiella
statistikens omfattning och utformning anser ämbetsverket, att några
mera principiella ändringar icke bör vidtagas beträffande den av kommerskollegium
och skogsforskningsinstitutet förda statistiken avseende skogstillgångarna
och produktionen in. in. Vidare pågår utredning om forskningen
vid skogsforskningsinstitutet, därvid uppmärksamhet bl. a. ägnas
frågan om riksskogstaxeringen. Vid sådant förhållande bör någon utvidgning
av institutets verksamhet i de av skogsindustriulredningen berörda
hänseendena icke nu ske.
Framställningar rörande användningen av influtna
prisutjämningsavgiftsmedel
Skogs- och lantbruksakademien har i skrivelse den 20 juni 1956 anfört
följande. Lantbruksakademien ombildades år 1955 till en skogs- och lantbruksakademi.
Från att tidigare ha varit representerat endast av ett mindre
antal ledamöter ingår nu skogsbruket i akademien såsom en med jordbruket
likaberättigad intressent. För att akademien skall nöjaktigt kunna
fullfölja de uppgifter, som i samband med ombildningen anvisats akademien
på det skogliga området, måste emellertid akademiens ekonomiska
resurser förbättras. Akademien förfogar för närvarande över fonder, som
sammanlagt uppgår till ca 2 220 000 kronor. Enligt reglementena för dessa
fonder skall emellertid avkastningen användas för i huvudsak forskning och
undervisning på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden. Motsvarande
ekonomiska underlag för den skogliga verksamheten saknas. Akademien,
som finner det synnerligen angeläget att denna brist fylles, hemställer att
1 000 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel måtte ställas till akademiens
förfogande för genomförandet av dess uppgifter på det skogliga området.
Norrlands skogsvårdsf örbund och Svenska skogsvårds föreningen har i gemensam
skrivelse den 30 juli 1956 hemställt, att för utvidgning av föreningarnas
skogliga upplysningsverksamhet måtte anvisas 1 000 000 kronor
av prisutjämningsavgiftsmedel att fördelas lika mellan de båda organisationerna.
Föreningarna har var för sig i särskilda promemorior närmare
motiverat framställningen.
7
Iiungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1957
Norrlands skogsvårdsförbund har enligt stadgarna till ändamål att främja
god vård och skötsel av skogarna i Norrland och Dalarna. Förbundet har en
omfattande publikations- och förlagsverksamhet, anordnar årligen skogliga
exkursioner samt arrangerar demonstrationer och diskussioner i aktuella
skogsfrågor. På grund av bristande resurser har emellertid den nuvarande
verksamheten icke förmått i nämnvärd grad tilldraga sig de mindre skogsägarnas
intresse. Det skogsvetenskapliga innehållet i förbundets tidskrift
har främst varit avsett för fackutbildade och mer avancerade skogsbrukare.
Förbundet eftersträvar nu i första hand en kraftig breddning av medlemsunderlaget
bland de mindre skogsägarna inom verksamhetsområdet.
Detta torde kunna ske genom utgivandet av ännu en periodisk publikation,
där nya rön inom det biologiska och tekniska området fortlöpande
meddelas i populär form och i vilken även införes korta sammandrag av
skogliga uppsatser i utländska och inhemska tidskrifter. Vad beträffar
exkursionerna är det förbundets mening att inom vartdera av omradena
norra, mellersta och södra Norrland söka åstadkomma ett stort antal fasta
exkursionsrutter, småningom täckande alla grenar av skogsskötsel och
skogsförvaltning. Målet är att upprätta en exkursionskatalog, med vars ledning
grupper, korporationer och företag hos förbundet kan beställa den
service, som krävs för en viss exkursions genomförande.
En sådan utvidgning av verksamheten kan icke ske utan betydande kostnadsökningar.
Inkomsterna åter torde först successivt under en tioårsperiod
kunna genom ökning av medlemsantalet, ökade annonsintäkter och
överskott på förlagsverksamheten bringas i balans med utgiftsökningen.
För att täcka förlusterna på verksamheten under nämnda tioårsperiod krävs
enligt förbundets beräkningar en kapitalförstärkning med 500 000 kronor.
Svenska skogsvårdsföreningen framhåller, att skogsbrukets och hela skogsnäringens
samhälleliga betydelse har medfört att starka krav framkommit
på att få till stånd en bättre skoglig information riktad till allmänheten.
Dessutom har ett starkt behov gjorl sig gällande av en utökad och förbättrad
skoglig upplysning bland dem, som är sysselsatta inom skogsbruket, om
rön och erfarenheter och om resultaten av forskning och försöksverksamhet
inom det skogliga området. Föreningen har under en följd av år bestritt
kostnaderna för eu skoglig pressbyrå kallad Skog-Press, som kontinuerligt
betjänar omkring 275 dagstidningar samt utsänder cirkulärartiklar. Denna
verksamhet har emellertid på grund av bristande medelstillgång ej kunnat
få den omfattning, som vore önskvärd. Föreningens avsikt är, alt — om
prisutjämningsavgiftsmedel ställs till föreningens förfogande — av nämnda
medel bilda en fond, vars avkastning skall användas för föreningens skogliga
information. Med anlitande av fondens avkastning och av föreningens
iivriga medel skulle föreningen kunna anställa en kvalificerad journalist,
vars uppgift hl. a. skulle bli att förse pressen med aktuella skogliga artiklar
och förmedla kontakter mellan besökande utländska skogsmän och svenska
företag och institutioner, (lenom fondering av anslaget bleve det möjligt
att ge verksamheten bestående karaktär.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 138 år 1957
Yttranden över förenämnda ansökningar har, efter remiss, avgivits av
statskontoret, domänstyrelsen, skogsstyrelsen, skogsliögskolan och skogsforskningsinstitutet,
Skogsvårdsstyrelsernas förbund, Sveriges skogsägareförhund,
Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet Landsbygdens
folk och Sveriges lantbruksförbund.
Samtliga remissinstanser bar därvid tillstyrkt framställningen om bidragtill
Skogs- och lantbruksakademien. Även framställningen från Norrlands
skogsvårdsförbund och Svenska skogsvårdsföreningen bar tillstyrkts eller
lämnats utan erinran i flertalet av yttrandena. Sveriges lantbruksförbund
anför, att det synes förbundet mindre lämpligt att i anledning av de föreliggande
ansökningarna praktiskt taget helt förbruka tillgängliga prisutjämningsavgiftsmedel,
enär angelägna behov, som bör tillgodoses, framdeles
kan tänkas uppkomma. Redan på grund härav synes det förbundet
vara uteslutet, att de gjorda framställningarna skulle helt bifallas. Förbundet,
som i enlighet med vad nyss sagts tillstyrker framställningen från
akademien, ställer sig mer tveksamt till framställningen från Norrlands
skogsvårdsförbund och Svenska skogsvårdsföreningen. Då skogsvårdsföreningen
bedriver en uppskattad verksamhet över hela landet och då ett
anslag till föreningen skulle bidraga till ett säkerställande och en effektivisering
av dess verksamhet, tillstyrker förbundet ett anslag till föreningen.
För bifall till Norrlands skogsvårdsförbunds framställning talar dock, enligt
lantbruksförbundets åsikt, icke några övertygande skäl. Sveriges skogsägareföreningars
riksförbund, som inhämtat yttrande från de i Norrland
verksamma skogsägareföreningarna, ifrågasätter behovet av ytterligare tidskrifts-
eller tidningsorgan för det mindre skogsbruket i Norrland. Vidare
framhålles att Norrlands skogsvårdsförbunds verksamhet avser ett visserligen
stort men dock begränsat område av landet och att den därför ej på
samma sätt som skogsvårdsföreningens verksamhet kan anses tillgodose
ett allmänt intresse. Skogsägareföreningarnas riksförbund, som tillstyrker
bidrag till skogsvårdsföreningen, anser sig sålunda icke kunna förorda bidrag
till Norrlands skogsvårdsförbund.
Departementschefen
Kungl. Maj :t har sedan den 1 juli 1945 haft riksdagens bemyndigande
att för stabilisering av den inhemska prisnivån uttaga prisutjämningsavgift
vid export av varor. Syftet med avgiften har väsentligen varit att hindra,
att höga utlandspriser på vissa varor verkar prisstegrande inom landet. Det
hai förutsatts att, när fråga uppkommer om att uttaga prisutjämningsavgift,
man bör söka nå överenskommelse med vederbörande exportörer. Härjämte
har uttalats att, vid övervägande av spörsmål rörande prisutjämningsavgift,
i varje särskilt fall också andra synpunkter än de rent prispolitiska,
bl. a. även handelspolitiska synpunkter, bör vinna beaktande. Bemyndigandet
att uttaga prisutjämningsavgift gäller till innevarande budgetårs
utgång.
Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1957
9
Hittills har prisutjämningsavgift endast nttagits på skogsprodukter. I de
flesta fall har det visat sig möjligt att träffa avtal med berörda organisationer
eller företag om utgående avgifter, vilka då benämnts konjunkturutjämningsavgifter.
I huvudsak som komplettering härtill har prisutjämningsavgifter
uttagits genom formellt åläggande gentemot exportörer, som
icke anslutit sig till avtalen.
Som framgår av vad tidigare anföris upphörde uttagandet av pris- och
konjunktur utjämningsavgifter under år 1952 till följd av den då inträffade
prisnedgången. Pris- eller konjunkturutjämningsavgifter har sedan
dess icke uttagits. Bemyndigande att uttaga prisutjämningsavgift har emellertid
alltjämt varje år begärts och erhållits av riksdagen. Det har nämligen
icke ansetts uteslutet, att sådana prisförändringar plötsligt skulle kunna
inträda — särskilt å de råvaror, av vilka den svenska exporten till stor del
består — som skulle kunna medföra kännbara återverkningar på prisläget
inom landet.
Den senaste tidens prisutveckling på de svenska råvarorna inger i och för
sig inte några farhågor för snabba prishöjningar. Även om det internationella
läget för närvarande är förhållandevis osäkert, anser jag det inte nu erforderligt
att hemställa om förlängning av det särskilda bemyndigandet för
Kungl. Maj :t att uttaga sådan prisutjämningsavgift, varom här är fråga, för
tiden efter den 30 juni 1957. Om förhållandena skulle ändras, torde emellertid
frågan om dylikt bemyndigande få underställas riksdagen.
Jag övergår härefter till det betänkande om skogsindustriens utbyggnad,
som nyligen framlagts av Södra Sveriges skogsindustriutredning.
Utredningen framhåller, att skogstillgångarna under de närmaste årtiondena
kommer att öka samtidigt som skogsindustrierna planerar att väsentligt
höja sin kapacitet. Jag vill i anslutning härtill understryka, att en fortsatt
utbyggnad och rationalisering av skogsindustrien självfallet är av mycket
stor betydelse för vårt land. Såsom utredningen anfört, torde det vid en
dylik utbyggnad vara värdefullt med virkesbalanser, som fortlöpande utvisar
såväl tillgången på som behovet av virke. Virkesbalanserna avses skola
upprättas av statens skogsforskningsinstitut och kommerskollegium, för
kommerskollegiets del huvudsakligen genom bearbetning av tillgängligt statistikmaterial.
Jag förutsätter att institutet och kollegium i samråd planlägger
åtgärder för att få till stånd dylika virkesbalanser och framlägger de
föislag, som kan visa sig erforderliga. Ställning till frågan om uppgörande
av virkesbalanser kan tagas först sedan dessa konkreta förslag föreligger. I
detta sammanhang bör vidare nämnas, att skogsindustriutredningen i ett tidigare
betänkande föreslagit, att inventeringar av sågverk skall företagas vart
temte år. I anledning härav gjorde kommerskollegium en sådan inventering
avseende år 1953. Utredningen bär nu föreslagit, att en ny sågverksinventering
genomföres för år 1958. Jag biträder detta förslag. Kostnaderna för denna
inventering, som av kommerskollegium preliminärt uppskattats till 50 000
Kionor, torde fa bekostas av prisutjämningsmedel.
2 llihang till riksdagens protokoll t957. I Kami. Nr 138
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 138 år 1957
Vad skogsindustriutredningen i övrigt föreslagit torde slutligt böra prövas
inom andra departement; delvis sammanhänger dessa förslag nära med
utredningsuppdrag, som lämnats andra kommittéer.
Vad beträffar frågan om disposition av influtna prisutjämningsavgifter,
uppgår de prisutjämningsmedel, för vilka närmare beslut om användningen
ännu icke meddelats, till ca 2,3 milj. kronor. Härav har — utöver ett restbelopp
av 56 000 kronor, som återstår av de under åren 1945—1950 inbetalade
avgiftsmedlen — ca 1,1 milj. kronor inbetalats vid export under år
1951 av pappersved och pappersavfall samt återstoden, ca 1,1 milj. kronor,
inbetalats vid export under år 1952 av pappersavfall. Enligt beslut av 1952
års riksdag skall de medel som inbetalats vid export under år 1951 av pappersved
och pappersavfall tagas i anspråk för skogliga ändamål i vidsträckt
mening, som icke kan tillgodoses i annan ordning. Sålunda uttalades, att
dessa medel skulle kunna användas för sådana åtgärder, som i olika avseenden
— direkt eller indirekt — kunde förbättra skogsnäringarnas produktionsförutsättningar.
Vad gäller utdelning av bidrag borde frågor av större
räckvidd lämpligen underställas riksdagen, medan det i övrigt skulle ankomma
på Kungl. Maj :t att pröva förekommande bidragsärenden. Riktlinjer
beträffande användningen av de vid export under år 1952 av pappersavfall
influtna prisutjänmingsavgiftsmedlen har ännu icke meddelats av
riksdagen.
Framställningar om bidrag av prisutjämningsavgiftsmedel har gjorts av
Skogs- och lantbruksakademien samt av Norrlands skogsvårdsförbund och
Svenska skogsvårdsföreningen.
Såsom Skogs- och lantbruksakademien anfört har skogsbruket efter akademiens
ombildning år 1955 fått en med jordbruket likaberättigad ställning
inom akademien. De fondmedel, som står till akademiens förfogande,
är emellertid enligt reglementena för fonderna praktiskt taget helt förbehållna
akademiens verksamhet på jordbrukets och trädgårdsodlingens områden.
Motsvarande ekonomiska underlag för den skogliga sidan av akademiens
verksamhet saknas. Akademien anhåller nu, att ett belopp av
1 000 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel ställes till förfogande för
akademiens skogliga verksamhet. Samtliga remissinstanser har tillstyrkt
framställningen. Med hänsyn till angelägenheten av att akademien ges ekonomiska
resurser att fullgöra sina uppgifter på det skogliga området, vill
även jag tillstyrka att ett engångsbelopp av 1 000 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel
ställes till akademiens förfogande att fonderas för att användas
för nämnda verksamhet. Det torde få ankomma på akademien att
bestämma huruvida endast avkastningen av fondmedlen skall användas i
verksamheten eller i vilken utsträckning det fonderade kapitalet må tagas i
anspråk. Härvid bör akademien emellertid beakta, att något tillskott utöver
det nu föreslagna beloppet inte är att påräkna.
Norrlands skogsvårdsförbund och Svenska skogsvårdsföreningen har i gemensam
skrivelse hemställt att för utvidgning av organisationernas upplysningsverksamhet
på det skogliga området måtte anvisas ett belopp av
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 138 år 1957
1 000 000 kronor av prisutjämningsavgiftsmedel att fördelas lika mellan de
båda organisationerna.
I anledning härav har Sveriges lantbruksförbund anfört, att man icke nu
bör praktiskt taget förbruka tillgängliga prisutjämningsmedel, enär angelägna
behov, som bör tillgodoses, framdeles kan tänkas uppkomma. Varken
lantbruksförbundet eller Sveriges skogsägareföreningars riksförbund anser
sig kunna tillstyrka bidrag till Norrlands skogsvårdsförbund, bl. a. med
hänsyn till att verksamheten inom sistnämnda förbund inte omfattar hela
landet. Övriga remissinstanser har tillstyrkt framställningen eller lämnat
den utan erinran.
Med hänsyn till angelägenheten av att forskningsresultat och rön snabbt
göres tilllgängliga för de inom skogsbruket verksamma, vill jag inte motsätta
mig att vissa prisutjämningsavgiftsmedel tages i anspråk för ökad
upplysningsverksamhet. Å andra sidan är det -— som lantbruksförbundet
understrukit — önskvärt, att medel även reserveras för kommande behov.
I anslutning till vad som anförts under remissbehandlingen är jag inte beredd
tillstyrka bidrag till Norrlands skogsvårdsförbund. Däremot förordar
jag, att av prisutjämningsavgiftsmedel beviljas bidrag till Svenska skogsvårdsföreningens
upplysningsverksamhet med 250 000 kronor.
I enlighet med vad jag här förordat bör sålunda sammanlagt 1,25 milj.
kronor av prisutjämningsavgiftsmedel få disponeras för bidrag till skogliga
institutioner. Av de avgiftsmedel, som enligt riksdagens beslut år 1952
kan disponeras för skogliga ändamål, återstår numera endast ca 1,1 milj.
kronor. Jag föreslår därför, att även de avgiftsmedel, som inbetalats vid
export under år 1952 av pappersavfall nu successivt skall få disponeras för
bidragsgivning enligt de i nämnda riksdagsbeslut angivna grunderna. Vad
gäller utdelning av bidrag synes liksom hittills frågor av större räckvidd
lämpligen böra underställas riksdagen, medan det i övrigt torde få ankomma
på Kungl. Maj :t att pröva förekommande bidragsärenden.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj-,£ måtte
föreslå riksdagen att
godkänna vad jag föreslagit beträffande dispositionen av
influtna prisutjämningsavgifter.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bo Gejrot
670058 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:268 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 för Nordiska rådet. a1 i texten
- JoU 1957:23 Jordbruksutskottets utlåtande nr 23 år 1957 s. 1 i texten