Sök i Ratio Lex

Angående ersättning till Matilda Elisabet Andersson m. fl

26 sidor, varav 22 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 22 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:14, Angående ersättning till Matilda Elisabet Andersson m. fl

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ''i år 1957

1

Nr 14

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående ersättning

till Matilda Elisabet Andersson m. fl.; given

Stockholms slott den 28 december 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Torsten Nilsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen underställes riksdagens prövning dels sju ärenden angående

livräntor åt änkor efter personer, som avlidit till följd av sjukdom,

ådragen under militärtjänstgöring, dels ett ärende angående livränta åt

värnpliktig, som skadats under militärtjänstgöring, dels ock fyra ärenden

angående livräntor åt personer, som skadats vid trafik med försvaret

tillhöriga motorfordon.

i so i fi« Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 14

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr l''i år 1957

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 december 195(i.

Närvarande

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Persson,

Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet och,

beträffande punkterna 9—12, jämväl med chefen för civildepartementet

anför chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Torsten Nilsson, följande.

1.

Legitimerade läkaren O. J. Andersson, född den 26 februari 1898, avled

den 16 maj 1956 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.

Han efterlämnade hustrun Matilda Elisabet (Lisa) Andersson, född

den 22 juni 1899. Sjukdomen yppades år 1919 och äktenskapet ingicks den

21 september 1936.

Med stöd av riksdagens i skrivelse den 3 maj 1949 (nr 179) meddelade

beslut i anledning av propositionen 1949: 161 medgav Kungl. Maj :t genom

beslut den 9 april 1954 att utan hinder av mellankommen preskription

ersättning i anledning av sjukdomen fick utgivas enligt grunderna i 1909

års militärersättningsförordning, dock icke för tid före den 1 januari 1953.

Enligt detta bemyndigande har riksförsäkringsanstalten utgivit livränta till

mannen Andersson för tiden från och med den 1 januari 1953 till dödsfallet

efter en invaliditetsgrad av 90 %. Vidare har begravningshjälp utbetalats.

Genom beslut den 30 maj 1956 förklarade anstalten på given anledning

att jämlikt 1909 års militärersättningsförordning någon livränta icke kunde

tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits efter den tidpunkt, då skadan

uppkom.

I en den 21 september 1956 dagtecknad skrift har Lisa Andersson anhållit

att — utan hinder av bestämmelserna i nämnda förordning — bli

tillerkänd livränta och därvid anfört bl. a., att mannen på grund av

komplikationer efter revbensoperation ej kunnat erhålla tjänsteläkarbefattning

med lön och pension samt att makarna under mannens långa sjukperioder

nödgats skuldsätta sig med betydande belopp. — Bouppteckningen,

som upptar änkan som enda dödsbodelägare, utvisar en brist i boet

av 11 281 kronor 60 öre.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. M(ij:ts proposition nr 1b år 1957

3

Riksförsäkringsanstalten liar i utlåtande den 7 november 1956 anfört i

huvudsak följande:

Andersson hade i mars 1935 till följd av lungsjukdomen undergått

vänstersidig revbensoperation, som medfört viss förlamning i vänstra

kroppshalvan. Den på grund av förlamningen — som blivit bestående för

livstiden — orsakade nedsättningen av arbetsförmågan hade utgjort hinder

för honom att erhålla provinsialläkarbefattning. Han hade emellertid kunnat

utöva viss privat läkarpraktik. Inkomsten härav hade dock varit relativt

obetydlig.

Därest äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande, skulle Lisa

Andersson, så länge hon levde ogift, ägt uppbära livränta, som intill utgången

av den månad, varunder hon fyllde 67 år, skulle ha utgjort 200

kronor samt därefter 150 kronor för månad räknat. Lisa Andersson, som

är född 1899, har tidigare varit sjuksköterska och efter giftermålet biträtt

maken i dennes läkarpraktik. På grund av svag hälsa — hjärt- och ledbesvär

in. in. — synes hon numera icke kunna åtaga sig något arbete.

Ansökan om folkpension har ingivits, varvid fogats läkarutlåtande.

Riksförsäkringsanstalten finner billighetsskäl tala för att Lisa Andersson

i extra ordinär ordning beredes någon ersättning på grund av makens

död och har för sin del intet att erinra mot att livränta beviljas henne

enligt de grunder, som skulle ha tillämpats, därest äktenskapet ingåtts före

sjukdomens yppande. Därest Lisa Andersson, såsom riksförsäkringsanstalten

ifrågasatt, beviljas livränta, förutsätter anstalten, att avdrag

skall göras för vad hon kan ha uppburit eller kan komma att uppbära enligt

folkpensioneringslagen och som icke skulle ha tillkommit henne, därest

livränta enligt 1909 års militärersättningsförordning utgått från anstalten.

Statskontoret ansluter sig i utlåtande den 16 november 1956 till vad

riksförsäkringsanstalten anfört och föreslagit.

Departementschefen

Enligt 1909 års och 1927 års militärersättningsförordningar samt enligt

1950 års militärersättningsförordning i dess ursprungliga lydelse gäller att

livränta till änka icke kan utgå därest äktenskapet ingåtts först efter det

skadan uppkommit (1909 års förordning) respektive sjukdomen yppats.

Genom ändring i 1950 års förordning, som trätt i kraft den 1 januari 1955,

har emellertid angivna inskränkning i änkas rätt till livränta bortfallit.

Enligt övergångsbestämmelserna skall emellertid ersättningsanspråk till

följd av skada eller sjukdom, som inträffat före den 1 januari 1955, alltjämt

bedömas enligt äldre bestämmelser. Vid behandlingen av ifrågavarande

ändringsförslag uttalade andra lagutskottet (utlåtande 1954: 35)

att det kunde övervägas om icke de föreslagna, för efterlevande gynnsammare

bestämmelserna kunde ge anledning till omprövning efter skälighet i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 1''/ år 19.17

sådana fall, där ersättning till följd av gällande bestämmelser ej kunnat

utgå och detta tett sig såsom i det enskilda fallet obilligt.

Under hänvisning till det anförda och med hänsyn till Lisa Anderssons

ålder och sjuklighet samt omständigheterna i övrigt föreslår jag att ersättning

tillerkännes henne i enlighet med myndigheternas förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Matilda Elisabet Andersson må, så länge hon

lever ogift, från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning,

som vid tillämpning av 1909 års militärersättningsförordning

skulle ha tillkommit henne, därest hon, när O. J.

Andersson befanns lida av lungtuberkulos, varit gift med

denne; dock med avdrag för belopp, som hon uppburit eller

kan komma att uppbära enligt lagen om folkpensionering och

som icke skulle ha tillkommit henne, därest ersättning enligt

militärersättningsförordningen utgått vid pensionens bestämmande.

2.

Jordbruksarbetaren G. H. Nilsson, född den 3 maj 1918, avled den 20

juni 1955 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.

Han efterlämnade hustrun Anna Sylvia Nilsson, född den 24 december

1916, och två barn i äktenskapet, födda den 23 november 1944 och den

4 juni 1955. Sjukdomen yppades i april 1940 och äktenskapet ingicks den

15 november 1942. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927 års militärersättningsförordning

utgivits ersättning till mannen Nilsson för tiden den

23 maj 1940—den 23 februari 1942 och efter insjuknande i januari 1951

för liden fram till dödsfallet. Härjämte har utbetalats begravningshjälp.

Enligt beslut den 23 juli 1955 tillerkände riksförsäkringsanstalten jämlikt

1927 års militärersättningsförordning makarnas barn livräntor att

utgå tills de uppnår 16 års ålder. Samtidigt förklarade anstalten att jämlikt

bestämmelserna i nämnda förordning någon livränta icke kunde tillerkännas

Anna Nilsson, enär äktenskapet slutits först efter den tidpunkt,

då mannens sjukdom yppades. — Beloppet av vardera livräntan till barnen

utgör från och med den 1 januari 1956 100 kronor per månad.

I en den 6 december 1955 till försvarsdepartementet inkommen skrift

har Anna Nilsson anhållit att utan hinder av bestämmelserna i 1927 års

militärersättningsförordning bli tillerkänd livränta.

Riksförsäkringsanstalten anför i utlåtande den 25 januari 1956 i huvudsak

följande.

Om äktenskapet varit slutet före sjukdomens yppande, skulle Anna

Nilsson, så länge hon lever ogift, ägt uppbära livränta, som skulle ha ut
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:in proposition nr l''i nr 1957

o

gjort per månad, 150 kronor till och med den 31 december 1955, 200 kronor

från och med den 1 januari 1956 intill utgången av den månad, varunder

hon fyller 67 år, och därefter 150 kronor. Anstalten har införskaffat

viss utredning angående Anna Nilssons ekonomiska förhållanden in. in.

Därav har framgått, att Anna Nilsson, som är född den 24 december 1916,

är anställd som biträde vid skolbarnsbespisning med en månadslön av

215 kronor. Hon har för år 1954 deklarerat för en inkomst av 1 810 kronor.

Hon saknar förmögenhet. Enligt ett av doktor A. Möller, Frösö sjukhus,

den 21 december 1955 utfärdat intyg har hon på grund av nervsjukdom

— psykoneuros — varit sjukskriven under tiden den 15 november—den 31

december 1955 och syntes ännu icke vara återställd. Hon har beviljats

bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn för tiden

den 1 juli—den 31 december 1955 med 1 280 kronor för år räknat och för

liden från och med den 1 januari 1956 med 1 680 kronor för år. — Anstalten

finner billighetsskäl tala för att Anna Nilsson beredes någon ersättning

i extra ordinär ordning i anledning av makens död och har för sin del intet

att erinra mot att livränta beviljas henne enligt de grunder, som skulle

ha tillämpats, därest äktenskapet slutits före yppandet av sjukdomen.

Därest ersättning beviljas, torde avdrag böra göras för vad Anna Nilsson

uppburit enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn och som

icke skulle ha tillkommit henne, därest ersättning utgått enligt militärersättningsförordningen.

Statskontoret uttalar i utlåtande den 17 februari 1956 följande: Mannen

Nilsson insjuknade i lungsäcksinflammation och lungtuberkulos under

militärtjänstgöring i april 1940. Han vårdades å sanatorium till februari

månad 1942. Vid utskrivningen från sjukhuset ansågs han vara »i stånd att

utföra även mera ansträngande arbete». Makarna ingick äktenskap den

15 november 1942 eller vid en tidpunkt, då inannen lär ha varit friskskriven.

— Statskontoret finner det i viss mån tveksamt, om understöd

bör utgå i förevarande fall. Med hänsyn till Anna Nilssons mindre goda

ekonomiska omständigheter ävensom till hennes sjuklighet vill ämbetsverket

dock icke motsätta sig, alt framställning göres hos riksdagen om

medgivande för riksförsäkringsanstalten att utbetala livränta enligt av

anstalten angivna grunder.

Departementschefen

Med hänsyn till Anna Nilssons sjuklighet och försörjningsbörda samt

de ömmande omständigheterna i övrigt föreslår jag — med hänvisning till

vad jag anfört under punkten 1 vid behandlingen av ett med förevarande

likartat fall — att livränta tillerkännes henne i enlighet med riksförsäkringsanslallcns

förslag.

Jag hemställer alltså, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

opaginerad Kontrollera mot PDF

(j

Kungl. Muj:ts proposition nr li ur 19,57

att till Anna Sylvia Nilsson må, så länge hon lever ogill,

från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning, som vid

tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle

ha tillkommit henne, därest hon, när G. H. Nilsson befanns

lida av lungtuberkulos, varit gift med denne; dock med avdrag

för belopp varmed henne tillkommande bidrag enligt

lagen den 26 juli 1947 (nr 531) om bidrag till änkor och änklingar

med barn skulle ha minskats, därest ersättning enligt

militärersättningsförordningen utgått vid bidragets bestämmande.

3.

Jordbruksarbetaren B. F. Hedlöf, född den 3 maj 1919, avled den 28 maj

1955 till följd av lungsjukdom, ådragen under militärtjänstgöring. Han

efterlämnade hustrun Karin Matilda Hedlöf, född den 15 april 1914, och

två barn i äktenskapet, födda den 31 oktober 1945 och den 2 juli 1949.

Sjukdomen yppades under militärtjänstgöring i januari 1941 och äktenskapet

ingicks den 28 juli 1945. På grund av sjukdomen har jämlikt 1927

års militärersättningsförordning utgivits ersättning till mannen Hedlöf för

tiden fram till dödsfallet. Härjämte har utbetalats begravningshjälp.

Enligt beslut den 16 juli 1955 tillerkände riksförsäkringsanstalten jämlikt

1927 års militärersättningsförordning makarnas barn livräntor att

utgå till dess de uppnått 16 års ålder. Livräntan uppgår från den 1 januari

1956 till 100 kronor per månad för vartdera barnet. Samtidigt förklarade

anstalten att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning någon livränta

icke kunde tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits efter den tidpunkt,

då mannens sjukdom yppades.

I en den 29 augusti 1955 dagtecknad skrift har Karin Hedlöf anhållit att

utan hinder av bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning bli

tillerkänd livränta.

Riksförsäkringsanstalten anför i utlåtande den 27 september 1955 bland

annat följande: Om äktenskapet slutits före sjukdomens yppande, skulle

Karin Hedlöf, så länge hon lever ogift, ägt uppbära livränta, som under år

1955 skulle ha utgått med 150 kronor för månad, från och med ingången

av år 1956 till och med den månad hon fyller 67 år med 200 kronor för

månad samt därefter med 150 kronor för månad. Karin Hedlöf saknar förmögenhet.

Hon uppbär socialhjälp från Hedemora landskommun med 100

kronor för månad. Hon har vårdnaden om barnen och anser sig på grund

av mindre gott hälsotillstånd icke kunna åtaga sig förvärvsarbete. Pensionsstyrelsen

har uppgivit, alt hon icke finns upptagen i styrelsens register

över personer, som sökt folkpension. — Riksförsäkringsanstalten finner

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i nr 1957

i

omständigheterna vara sådana, att Karin Hedlöf skäligen synes böra beredas

någon ersättning i anledning av dödsfallet. Anstalten tillstyrker, att

i särskild ordning ersättning enligt grunderna i 1927 års militärersättningsförordning

beviljas henne.

Statskontoret anför i utlåtande den 4 oktober 1955: Av utredningen

framgår, att Karin Hedlöf på grund av mindre gott hälsotillstånd icke lär

vara fullt arbetsför. Statskontoret har i ett den 14 december 1954 avgivet

utlåtande över en med den förevarande likartad ansökan av Anna-Lisa

Cederlund (jfr prop. 1956: 29, punkt 3) erinrat, att riksdagen tidigare tillerkänt

efterlevande maka till under militärtjänstgöring insjuknad person,

som sedermera avlidit, livränta enligt 1927 års militärersättningsförordning,

ehuru äktenskap icke förelegat vid sjukdomsfallet. I dessa fall hade

dock antingen lysning uttagits före sjukdomens yppande eller makarna

såsom trolovade sammanbott innan mannen insjuknade. Av utredningen

framgår att makarna Hedlöf ingick äktenskap mer än 4 år efter det mannen

insjuknade samt under ett skede i mannens sjukdom, då han var fullständigt

arbetsoförmögen. Vid sådant förhållande anser sig statskontoret

icke kunna förorda, att åtgärder vidtages för beredande av ersättning i särskild

ordning till Hedlöfs efterlevande maka.

Av ett av Hedemora allmänna sjukkassa den 10 september 1955 utfärdat

intyg inhämtas, att änkan Hedlöf förklarat, att hennes hälsotillstånd är

mindre gott, då hon är nervös och utsliten efter de påfrestningar

hon utsatts för under de år mannen varit sjuk, att hon bor med sina två

barn i en förhyrd lägenhet om två rum och kök, att inkomsterna utgöres av

barnens livräntor om tillhopa 150 kronor per månad (numera 200 kronor)

samt socialhjälp från kommunen med 100 kronor per månad samt att hon

anser sig icke kunna ta något förvärvsarbete, enär hon känner sig svag och

vill ha vårdnaden om barnen. — Änkan Hedlöf har, efter det hennes ansökan

inkommit till försvarsdepartementet, tillerkänts visst engångsbidrag

från kungafonden.

Departementschefen

Med hänsyn till Karin Hedlöfs sjuklighet, svaga ekonomi och betydande

försörjningsbörda föreslår jag — med hänvisning till vad jag anfört under

punkten 1 vid behandlingen av ett likartat fall — att Karin Hedlöf til 1- erkännes ersättning enligt riksförsäkringsanstaltens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Karin Matilda Hedlöf må, så länge hon lever ogift,

från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning som vid

tillämpning av 1927 års militärersätlningsförordning skulle

ha tillkommit henne, därest hon, när B. F. Hedlöf befanns

lida av lungsjukdom, varit gift med denne.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr l''i ur 1957

4.

Byggnadssnickaren A. T. V. Berg, lödd den 24 februari 1918, avled den

26 mars 1946 till följd av lungtuberkulos, ådragen under militärtjänstgöring.

Han efterlämnade hustrun Helmy Viola Torborg Berg, född den 18

december 1920, och två barn i äktenskapet, födda den 15 december 1942

och den 24 september 1944. Sjukdomen yppades i april 1941 och äktenskapet

ingicks den 23 maj 1942. På grund av sjukdomen har enligt 1927 års

militärersättningsförordning ersättning utgivits till mannen Berg för vissa

tidsperioder fram till dödsfallet. Vid tiden för äktenskapets ingående och

fram till den 18 oktober 1942 utgick livränta till Berg efter en invaliditetsgrad

av 25 %. Därefter har anspråk på ersättning icke framställts förrän

i juli 1944. — I anledning av dödsfallet har begravningshjälp utbetalats.

Enligt beslut den 7 maj 1956 tillerkände riksförsäkringsanstalten jämlikt

1927 års militärersättningsförordning makarnas barn livräntor att utgå

tills de uppnår 16 års ålder. Månadsbeloppet av vardera livräntan uppgår

till 100 kronor från och med den 1 januari 1956. Tillika förklarade anstalten

att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning någon livränta icke kunde

tillerkännas änkan, enär äktenskapet slutits först efter den tidpunkt, då

mannens sjukdom yppades.

I eu den 23 april 1956 dagtecknad skrift har Helmy Berg anhållit att

utan hinder av bestämmelserna i 1927 års militärersättningsförordning

bli tillerkänd livränta.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 28 september 1956 anfört i

huvudsak följande.

Därest äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande, skulle Helmy

Berg, så länge hon levde ogift, ägt uppbära livränta, som under år 1955

skulle ha utgått med 150 kronor för månad och från och med den 1 januari

1956 med 200 kronor för månad till och med den månad, varunder hon

fyller 67 år, samt därefter med 150 kronor för månad. Riksförsäkringsanslalten

har verkställt utredning angående Helmy Bergs hälsotillstånd och

ekonomiska förhållanden m. m. Därav har framgått, att hon tidigare arbetat

som konservarbeterska men sedan 1952 på grund av svag hälsa ej

kunnat åtaga sig något förvärvsarbete. Sistnämnda år insjuknade hon i

lungsäcksinflammation och har därefter endast skött hemmet och haft

vårdnaden om sina två barn. Enligt ett av dispensärläkaren den 4 september

1956 utfärdat intyg lider hon fortfarande av sviter av nämnda sjukdom.

Hon har ej någon förmögenhet. Förutom livräntorna för barnen uppbär

hon från familjebidragsnämnden bidrag med 70 kronor för månad.

Under tiden den 15 juli 1952—den 14 juli 1954 har hon uppburit sjukpenning

från Tanums erkända sjukkassa. Härjämte har under tiden den

1 april 1953—den 30 april 1955 sjukbidrag utgått från pensionsstyrelsen

med olika belopp. Ersättning från sjukkassa eller pensionsstyrelsen utgår

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kunijl. Maj:ls proposition nr 1) in- 19ö7

9

numera icke. — Anstalten finner skäl tala för att Heliny Berg beredes

någon ersättning i extraordinär ordning i anledning av makens död och

har för sin del intet alt erinra mot att livränta beviljas henne enligt de

grunder, som skulle ha tillämpats, därest äktenskapet ingåtts före yppandet

av sjukdomen. Därest dylik ersättning beviljas, synes den skäligen böra

utgå från och med den 1 januari 1955, då ändrade bestämmelser i fråga om

livränta till änka enligt militärersättningsförordningen trätt i kraft. Från

ersättning torde avdrag böra göras för vad sökanden uppburit från pensionsstyrelsen

och familjebidragsnämnden och som icke skulle ha tillkommit

henne, därest ersättning utgått enligt militärersättningsförordningen.

Statskontoret uttalar i utlåtande den 9 oktober 1956: Helmy Berg synes

för närvarande befinna sig i sådana ömmande omständigheter, att förutsättningar

föreligger för beviljande av livränta i särskild ordning. Då Helmy

Berg emellertid endast är 35 år gammal samt hennes sjuklighet för närvarande

icke synes vara så allvarlig, alt den motiverar beviljande av livsvarig

livränta, kan enligt ämbetsverkets mening övervägas, om icke tiden

för livräntans utgående bör begränsas till att omfatta förslagsvis fem år,

varefter livräntefrågan ånyo bör prövas.

Departementschefen

Under hänvisning till vad jag anfört under punkten 1 vid behandlingen

av ett likartat fall och med hänsyn till Helmy Bergs svaga hälsa och betydande

försörjningsbörda samt de ömmande omständigheterna i övrigt

föreslår jag, att livränta tillerkännes henne. Livräntan synes lämpligen, såsom

statskontoret föreslagit, böra begränsas att utgå för en tid av fem år.

Frågan om livränta för tid därefter torde framdeles få upptagas till prövning

efter särskild ansökan.

.lag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Helmy Viola Torborg Berg må från anslaget

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgöring,

för en tid av fem år, räknat från och med

den 1 januari 1955, så länge hon lever ogift, utbetalas den

ersättning som vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning

skulle ha tillkommit henne, därest bon, när

A. T. V. Berg befanns lida av lungtuberkulos, varit gift

med denne; dock med avdrag för belopp som för motsvarande

lid utgått eller utgår från pensionsstyrelsen och familjebidragsnämnd

och som icke skulle ha tillkommit henne,

därest ersättning utgått enligt militärersättningsförordningen.

5.

Plåtslagaren N. It. Hellström, född den 1 april 1918, avled den 8 januari

1950. Hellström hade under militärtjänstgöring år 1939 ådragit sig lung
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj-.ts proposition nr I ''i ur 1!)57

sjukdom ocli jämlikt 1927 års militärersättningsförordning åtnjutit ersättning

för sjukdomen under skilda perioder fram till dödsfallet.

Hellström efterlämnade hustrun Ethel Agnes Ingeborg Hellström, född

den 26 maj 1918, och tre barn i äktenskapet, födda den 2 maj 1941, den 24

mars 1944 och den 15 augusti 1947, av vilka det yngsta numera adopterats

av annan person och ej längre vistas hos Ethel Hellström.

Sjukdomen yppades år 1939 och äktenskapet ingicks den 2 november

1940.

Genom beslut den 14 februari 1950 tillerkände riksförsäkringsanstalten

jämlikt 1927 års militärersättningsförordning barnen livräntor att utgå tills

de uppnår 16 års ålder. Månadsbeloppet av varje livränta utgör från och med

den 1 januari 1956 100 kronor. Vidare fann riksförsäkringsanstalten begravningshjälp

skola utgå. Samtidigt förklarade anstalten att jämlikt bestämmelserna

i nämnda förordning någon livränta icke kunde tillerkännas

Ethel Hellström, enär äktenskapet slutits först efter den tidpunkt, då mannens

sjukdom yppades.

Sedan Ethel Hellström i anledning härav hos försvarsdepartementet

anhållit om livränta på grund av mannens död, fann Kungl. Maj :t — efter

hörande av riksförsäkringsanstalten och fösvarets civilförvaltning — genom

beslut den 22 juni 1950 ansökningen icke föranleda någon Kungl. Maj:ts

vidare åtgärd.

En i riksdagen väckt motion (II: 1954: 414; SU nr 44) att Ethel Hellström

— enär hon vid äktenskapets ingående icke hade kännedom om

makens sjukdom — måtte tillerkännas livränta, vann ej heller bifall. I sitt

utlåtande i ärendet anförde statsutskottet bl. a. följande: Fru Hellström

är författningsenligt inte berättigad till livränta i anledning av

makens död, enär äktenskapet ingåtts först efter yppandet av den sjukdom,

för vilken maken uppburit ersättning från riksförsäkringsanstalten. Med

hänsyn härtill och då frågan om beviljande i särskild ordning av livränta

åt fru Hellström redan prövats av Kungl. Maj:t ulan att föranleda någon

Kungl. Maj :ts åtgärd, finner sig utskottet inte kunna på de skäl, som i

motionen anförts, tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte.

I en den 26 november 1955 dagtecknad, genom Stockholms stads rättslijälpsanstalt

insänd skrift har Ethel Hellström — med hänvisning till numera

gällande bestämmelser om livränta till änka i fall då äktenskapet ingåtts

efter det sjukdomen yppats — anhållit att bli tillerkänd livränta på

grund av mannens död. I ansökningen har Ethel Hellström anfört i huvudsak

följande.

Den 2 november 1940 ingick jag äktenskap med Roland Hellström. Han

hade dessförinnan för mig omtalat, att han på grund av fysisk svaghet frikallats

från militärtjänst men hade icke upplyst, att han led av tuberkulos,

varför jag icke hade kännedom därom. Den 7 augusti 1942 bröt lungtuberkulosen

på nytt ut, och han var därefter och fram till sin död den 8 januari

1950 arbetsoförmögen på grund av denna sjukdom.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kuiujl. Muj:ts proposition nr l''i är 1957

11

1 mitt äktenskap med Roland Hellström finnas två barn, Lars-Ingeinar,

född den 2 maj 1941, och Dan, född den 24 maj 1944. Båda barnen lida av

svåra lyten. Lars-Ingemar har eu dubbelsidig höggradig liörselnedsättning

och inåstc på grund därav undervisas i särskild skolklass. Dan har en stark

nedsättning av synskärpan på båda ögonen och kan till följd härav endast

med stor svårighet tillgodogöra sig skolundervisningen. År 1941 insjuknade

jag i lungsäcksinflammation. Jag lider sedan dess av kronisk luftrörskatarr

och har under samma tid vid sex olika tillfällen insjuknat i lunginflammation

med vatten i lungsäcken såsom följdsjukdom. Jag lider sedan 1944 av

ledgångsreumatism. Under de senaste åren har jag undergått flera operationer

i brösten och underlivet på grund av misstanke om cancer eller

tuberkulos. Genom alla dessa sjukdomar har jag under större delen av

tiden efter 1941 varit arbetsoförmögen och kan på grund av min klenhet

icke räkna med att i framtiden erhålla inkomst genom förvärvsarbete. För

övrigt hindras jag därigenom redan genom den omvårdnad, som jag måste

giva mina barn. För barnen utgående livränta räcker endast med svårighet

till för deras uppehälle på grund av de extra omkostnader som uppkomma

genom deras lyten. Jag har mången gång förtvivlat över min och barnens

situation och tidvis lidit av stark psykisk depression. På grund härav och

suicidiumförsök vårdades jag på Jönköpings lasarett år 1951. Jag anser

det vara obilligt, att jag med hänsyn till de oerhörda svårigheter med vilka

jag har att kämpa skall vara utestängd från en ekonomisk hjälp som enligt

nu gällande lag utgår i liknande fall.

Vid ansökningen finns fogat ett av medicine doktorn, docenten N. E.

Påhlsson den 15 november 1955 utfärdat intyg varav inhämtas följande:

Fru Hellström har under praktiskt taget hela tiden sedan februari 1954

varit mer eller mindre arbetsoförmögen. I samband med vård på Karolinska

sjukhuset sommaren 1954 hade hon betydande förändringar på

äggledarna. Hon har hela tiden haft svåra periodvisa smärtor i höger sida

av buken, vilkas natur varit omöjlig att få någon klarhet i, trots synnerligen

omfattande utredningar. Vid operation hösten 1955 visade underlivsorganen

inga sjukliga förändringar utan allting var normalt. Trots detta

kvarstår hennes högersidiga buksmärtor relativt oförändrade. Någon möjlighet

all uttala sig om hur hennes besvär i framtiden kommer att gestalta

sig finnes icke. Hennes långa sjukdomsperiod har emellertid varit synnerligen

psykiskt och fysiskt påfrestande och hon är fortfarande icke fullt

återställd. Hennes besvär har givetvis ytterligare förvärrats genom den

pressande sociala situation, i vilken hon befinner sig.

Vidare finns vid ansökningen fogade ytterligare två läkarintyg, vilka

bestyrka Ethel Hellströms uppgifter angående barnens lyten.

Av eu skrivelse från Stockholms stads sociala byrå till riksförsäkringsanstallen

den 10 december 1955 inhämtas Ibljandc: Ethel Hellström har - utöver förenämnda barn — ytterligare ett barn fött den Öl mars 1953. För

detta barn uppbär hon underhållsbidrag av fadern med 100 kronor per

månad. Hon hyr eu lägenhet om två rum och kök i Hägersten. Hyran utgör

81 kronor 25 öre per månad. Ethel Hellström har erhållit sin och barnens

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr l''t år 197)7

försörjning — utöver tidigare uppburet socialt understöd, änkebidrag, nyssnämnda

underhållsbidrag och bidragen från riksförsäkringsanstalten för

barnen — i stort sett genom socialhjälp, uppgående till, under år 1954

1 689 kronor och under år 1955 till och med november 1 825 kronor. Ethel

Hellström har på grund av barnens vård i hemmet samt sina sjukdomsbesvär

i huvudsak ej innehaft något förvärvsarbete under de senaste åren.

Riksförsäkringsanstalten anför i utlåtande den 22 december 1955

följande:

Ethel Hellström har erhållit bidrag enligt lagen om bidrag till änkor och

änklingar med barn, vilket bidrag emellertid provisoriskt indragits i maj

månad 1955 på grund därav att hennes år 1947 födda barn icke längre

stadigvarande bor tillsammans med henne.

Därest äktenskapet ingåtts före yppandet av makens sjukdom, skulle

livränta till änkan för tiden till och med den 30 juni 1950 ha utgått med

59 kronor 73 öre för månad. För tiden den 1 juli 1950—den 30 juni 1953

skulle livränta ha utgått med 125 kronor för månad och för tiden den 1

juli 1953—den 31 december 1955 med 150 kronor för månad. Från och med

den 1 januari 1956 utgör månadsbeloppet av livränta till änka 200 kronor

lill och med den månad, varunder hon fyller 67 år, och därefter 150 kronor.

Ethel Hellström, som är född år 1918, har under de senaste åren på

grund av ohälsa utfört obetydligt förvärvsarbete. Enligt läkarintyg besväras

hon, bland annat, av buksmärtor, vilkas natur icke kunnat klarläggas.

Hon har sedan flera år uppburit kommunalt understöd.

Anstalten finner billighetsskäl tala för att Ethel Hellström beredes någon

ersättning i extra ordinär ordning i anledning av makens död och har för

sin del intet att erinra mot att livränta beviljas henne enligt de grunder,

som skulle ha tillämpats, därest äktenskapet slutits före yppandet av makens

sjukdom. Om ersättning beviljas, synes den förslagsvis böra utgå från

och med den 1 januari 1955, då militärersättningsförordningens ändrade

lydelse i här ifrågavarande avseende trädde i kraft.

Statskontoret uttalar i utlåtande den 13 januari 1956: Kungl. Maj:t

lämnade genom beslut den 22 juni 1950 en av Ethel Hellström gjord ansökan

om livränta utan åtgärd. Ej heller en vid 1954 års riksdag väckt

motion om livränta vann bifall. Med hänsyn härtill och då enligt statskontox-ets

mening, även om ömmande omständigheter föreligger, tillräckliga

skäl icke anförts för ett ändrat ståndpunktstagande från statsmakternas

sida, får ämbetsverket för sin del föreslå, att den förnyade ansökningen ej

måtte föranleda någon Kungl. Maj:ts vidare åtgärd.

Departementschefen

Såsom framgår av vad jag anfört i del föregående under punkten 1 vid

behandlingen av eu liknande ersättningsfråga liar riksdagen numera be
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kunt/l. Maj.ls proposition nr 1 ''i är 1057

13

slutal sådan ändring av gällande militärersättningsförordning, att änka

efter militärskadad är berättigad till livränta även om äktenskapet ingåtts

efter yppandet av den sjukdom, som lett till dödsfallet. Ehuru ändringen

icke gäller till förmån för änka efter person, som insjuknat före den 1

januari 1955, får dock genom nämnda riksdagsbeslut och vad i samband

därmed uttalats om äldre ersättningsfall — liärom torde få hänvisas till

vad jag anfört under angivna punkt i det föregående — frågan om livränta

till Ethel Hellström anses ha kommit i ett nytt läge.

Av utredningen framgår — något som icke åberopades i den förenämnda

riksdagsmotionen om tillerkännande av livränta åt Ethel Hellström

— att Ethel Hellström är sjuk och att hon har eu betydande försörjningsbörda.

Även i övrigt är förhållandena synnerligen ömmande med

hänsyn till mannens långvariga sjukdom och omständigheterna vid hans

död.

Med hänsyn till det anförda anser jag det skäligt att Ethel Hellström tillerkännes

livsvarig livränta i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva

att till Ethel Agnes Ingeborg Hellström må, så länge hon

lever ogift, räknat från och med den 1 januari 1955, från

anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen

under militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning som vid

tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning skulle

ha tillkommit henne, därest hon, när N. R. Hellström befanns

lida av lungsjukdom, varit gift med denne; dock med avdrag

för belopp, som hon för motsvarande tid uppburit eller kan

komma att uppbära enligt lagen den 26 juli 1947 (nr 531)

om bidrag till änkor och änklingar med barn och som icke

skulle ha tillkommit henne, därest ersättning enligt militärersättningsförordningen

utgått vid bidragets bestämmande.

6.

Ingenjören O. A. Olsson, född den 30 mars 1919, avled den 10 september

1956 av hjärtsjukdom, som var en följd av ledgångsreumatism, ådragen

under militärtjänstgöring 1940—1941. Han efterlämnade hustrun Ester

Cecilia Olsson, född den 26 februari 1927, och tre barn i äktenskapet,

födda den 13 november 1952, den 2 augusti 1954 och den 29 juni 1956.

Äktenskapet ingicks den 11 juni 1950.

På grund av sjukdomen har enligt 1927 års militärersättningsförordning

utgivits ersättning till mannen Olsson dels för olika lider till och med den

25 april 1942 samt sedermera, sedan hjärtfel konstaterats, från den 13 maj

1944 fram till tiden för dödsfallet. Härjämte har begravningshjälp utbetalats.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:t.•i proposition nr 1''i år 1957

Enligt beslut den 27 september 1950 tillerkände riksförsäkringsanstalten

jämlikt 1927 års militärersättningsförordning ett vart av makarnas

barn livränta med 100 kronor för månad intill 16 års ålder. Samtidigt förklarade

riksförsäkringsanstalten att jämlikt bestämmelserna i nämnda förordning

någon livränta icke kunde tillerkännas änkan, enär äktenskapet

slutits först efter yppandet av den sjukdom för vilken mannen uppburit

ersättning från anstalten.

I en den 9 oktober 1956 dagtecknad skrift har Ester Olsson anhållit att

utan hinder av nämnda bestämmelser bliva tillerkänd livränta och anför

härvid i huvudsak följande:

Med undantag för kortare perioder har min make under eu lång följd

av år varit 100-procentigt invalidiserad. Härigenom har han varit oförmögen

till förvärvsarbete. Hans enda inkomst har varit livräntan från riksförsäkringsanstalten.

Den preliminärt upprättade bouppteckningen visar,

att någon behållning i boet icke finnes. I samband med dödsfallet har från

kungafonden erhållits 1 500 kronor, varjämte sammanlagt 1 557 kronor 89

öre utbetalts till barnen på grund av livförsäkring. Angivna belopp äro

av engångsnatur, avsedda att klara den allra första tidens behov. För framtiden

äro mina barn och jag hänvisade enbart till barnens livräntor.

För att ekonomiskt bidraga till familjens försörjning har jag tidigare

periodvis tjänstgjort som sköterska inom sinnessjukvården. Detta är mig

emellertid icke längre möjligt med hänsyn till vårdnaden av barnen, av vilka

ingen uppnått skolplikt^ ålder. Det äldsta barnet har ännu ej fyllt 4 år

medan det yngsta är blott 3 månader gammalt. Ej heller har jag krafter

nog att åtaga mig förvärvsarbete. Såsom framgår av läkarintyg har jag

under de senaste åren lidit av kronisk blodbrist, som i hög grad nedsatt

min arbetsförmåga. Om livränta icke skulle tillerkännas mig, synes någon

annan utväg icke stå till buds än bidrag från socialhjälpen. En sådan lösning

måste emellertid framstå såsom obillig och staten ovärdig, då min

make avlidit till följd av skada, som han ådragit sig i statens tjänst.

Vid ansökningen finns fogat ett av legitimerade läkaren Ö. Hillered den 7

oktober 1956 utfärdat intyg, enligt vilket fru Olsson under de senaste två

åren lidit av cn kronisk blodbrist, som krävt ständig medicinsk behandling.

Riks försök ringsans tal ten har avgivit utlåtande den 7 november 1956.

Av utlåtandet och handlingarna i övrigt inhämtas i huvudsak följande.

Olsson, som ursprungligen varit verkstadsarbetare, har genom arbetsmarknadsstyrelsens

försorg åtnjutit arbetsvärd i form av viss yrkesutbildning

(omskolning). Olsson hade nämligen enligt läkarintyg den 27 augusti

1947 tillråtts skaffa sig ett stillasittande inomhusarbete, som utsatte hjärtat

för minsta möjliga fysiska påfrestning och som i möjligaste mån

skyddade Olsson från risken för förkylningar med eventuellt åtföljande

uppblossande av den reumatiska infektionen. Arbetsvärd i form av utbildning

vid högre tekniska läroverket i Stockholm beviljades honom från

och med höstterminen 1947. I september 1948 nödgades han på grund

av sin sjukdom avbryta utbildningen, vilken kunde återupptagas först

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr i''t är 1957

15

hösten 1949. Han avlade ingenjörsexamen våren 1951. Någon tid därefter

erhöll han kontorsanställning som ritare. — Olssons hälsotillstånd försämrades

emellertid, och han avbröt arbetet den 31 maj 1952. Han var

därefter till sin död oförmögen till arbete.

Riksförsäkringsanstalten anför i samband härmed: Därest äktenskapet

slutits före sjukdomens yppande, skulle Ester Olsson, så länge hon lever

ogift, ägt uppbära livränta, som intill utgången av den månad, varunder

hon fyllde 67 år, skulle ha utgjort 200 kronor samt därefter 150 kronor

för månad räknat. Förutom livräntorna till barnen utgår enligt beslut

av försvarets socialbyrå ersättningsfyllnad till barnen med sammanlagt

90 kronor för månad, räknat från och med den 11 september 1956.

Beloppet, som utanordnas av familjebidragsnämnden i Stockholm, utgår

tills vidare, så länge de förhållanden, som legat till grund för ersättningsfyllnadens

bestämmande, är oförändrade. — Enligt vad anstalten inhämtat

har Ester Olsson numera gjort framställning om bidrag enligt

lagen om bidrag till änkor och änklingar med barn. — Ester Olsson måste

för närvarande anses ha små möjligheter att genom förvärvsarbete erhålla

försörjning. Anstalten finner skäligt, att någon ersättning i extra ordinär

ordning beredes henne i anledning av makens död. Med hänsyn till hennes

ålder — född 1927 — och övriga i ärendet föreliggande omständigheter

vill anstalten föreslå, att med tillämpning i övrigt av de för änkelivränta

gällande bestämmelserna en årlig livränta tillerkännes henne tills

vidare för fem år samt att frågan om livränta för tid därefter framdeles

efter ansökan upptages till prövning. Därest Ester Olsson, såsom anstalten

föreslagit, tillerkännes viss livränta, förutsätter anstalten, att vid utbetalning

av livräntan avdrag skall göras dels för vad hon kan ha uppburit

eller kan komma att uppbära enligt lagen om bidrag till änkor och änklingar

med barn och som icke skulle ha tillkommit henne, därest livränta

enligt 1927 års militärersättningsförordning utgått till henne från anstalten,

dels för belopp, varmed ersättningsfyllnaden skulle ha minskats, om

vid dess bestämmande sådan livränta utgått.

Statskontoret ansluter sig i utlåtande den 16 november 1956 till vad

riksförsäkringsanstalten anfört och föreslagit.

Departementschefen

Med hänsyn till Ester Cecilia Olssons betydande försörjningsbörda och

de ömmande omständigheterna i övrigt tillstyrker jag all i enlighet med

myndigheternas förslag livränta tillerkännes henne för en till fem år begränsad

tid samt alt frågan om livränta för tiden därefter framdeles efter

ansökan upptages till prövning.

•lag hemställer alltså, alt Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Ester Cecilia Olsson må från anslaget Ersättning i

anledning av kroppsskada, ådragen under militärtjänstgö
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 1b år 1957

ring, för en tid av fem år, räknat från den 10 september

1956, så länge hon lever ogift, utbetalas den ersättning, som

vid tillämpning av 1927 års militärersättningsförordning

skulle ha tillkommit henne, därest hon, när O. A. Olsson

befanns lida av ledgångsreumatism, varit gift med denne;

dock med avdrag för dels vad Ester Olsson uppburit eller

kan komma att uppbära enligt lagen den 26 juli 1947 (nr

531) om bidrag till änkor och änklingar med barn och som

icke skulle ha tillkommit henne, därest livränta enligt militärersättningsförordningen

utgått till henne, dels ock belopp

varmed förenämnda ersättningsfyllnad skulle ha minskats,

om vid dess bestämmande sådan livränta utgått.

7.

N. V.Brandt, född år 1904, avled den 14 maj 1956 till följd av lungtuberkulos,

ådragen under militärtjänstgöring. Han efterlämnade hustrun Anna

Brandt, född år 1905, och en son i äktenskapet. Sjukdomen yppades i

juni 1925 och äktenskapet ingicks den 6 november 1930. På grund av sjukdomen

har ersättning enligt 1909 års militärersättningsförordning utgivits

till mannen Brandt för vissa tidsperioder fram till dödsfallet. Vid tiden

för äktenskapets ingående utgick livränta till mannen efter en invaliditetsgrad

av 25 %. För tiden den 1 oktober 1935—den 30 november 1952 har livränta

eller annan ersättning för förlorad arbetsförtjänst icke utgått till

Brandt.

I skrivelse den 12 juni 1956 till Anna Brandt meddelade riksförsäkringsanstalten

att någon livränta till henne icke kunde utgå enligt grunderna

för 1909 års militärersättningsförordning, enär äktenskapet slutits först

efter yppandet av den sjukdom, för vilken mannen uppburit ersättning från

anstalten.

I en den 8 september 1956 dagtecknad skrift har Anna Brandt anhållit

att hon av nåd måtte tillerkännas livränta. Till stöd härför anför hon bl. a.,

att hon har svag ekonomi, orsakad av mannens mångåriga sjukdom, samt

att oöverstigliga hinder föreligger för henne att genom eget arbete skaffa

sig utkomst dels på grund av brist på arbetstillfällen i bostadsortens

näringsliv och dels på grund av hennes ålder och avsaknad av yrkesutbildning.

Riksförsukringsanstalten har i utlåtande den 16 oktober 1956 anfört i

huvudsak följande.

Därest äktenskapet ingåtts före sjukdomens yppande skulle sökanden,

så länge hon lever ogift, ägt uppbära livränta, som till och med den månad,

varunder hon fyller 67 år, skulle ha utgjort 200 kronor för månad och

därefter 150 kronor för månad. — Riksförsäkringsanstalten har verkställt

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. \laj:ts proposition nr li är 1957

17

utredning angående Anna Brandts hälsotillstånd och ekonomiska förhållanden

in. m. Av utredningen framgår att Anna Brandt är arbetsför. På

grund av sin ålder och då hon saknar yrkesutbildning har hon emellertid

svårighet att på sin bostadsort — Vinslöv i Kristianstads län — erhålla

annat än tillfälligt förvärvsarbete. Hon äger en till 6 000 kronor taxeringsvärderad

fastighet, varå vilar inteckningsskuld å 3 000 kronor. Enligt bouppteckningen

efter mannen uppgick behållningen till 7 000 kronor, varav

hälften tillfallit Anna Brandt och hälften sonen. Denne är gift och har

två minderåriga barn. — Riksförsäkringsanstalten finner för sin del skäligt,

att åtgärder vidtages för att bereda Anna Brandt ersättning i anledning

av mannens död och har intet att erinra mot att livränta beviljas henne

enligt de grunder, som skulle ha tillämpats, därest äktenskapet ingåtts

före sjukdomens yppande.

Statskontoret anför i utlåtande den 23 oktober 1956 i huvudsak följande:

1 de fall, då riksdagen tidigare tillerkänt efterlevande maka till

under militärtjänstgöring insjuknad person, som sedermera avlidit, livränta

enligt 1927 (1909) års militärersättningsförordning, ehuru äktenskap

icke förelegat vid sjukdomsfallet, har förhållandena antingen varit

sådana att lysning uttagits före sjukdomens yppande eller makarna såsom

trolovade sammanbott innan mannen insjuknade eller har starka billighetsskäl

— omfattande försörjningsbörda — eller ömmande omständigheter

i övrigt förelegat. Av den i förevarande ärende förebragta utredningen

inhämtas, att Anna Brandt är född 1905 och att hon är arbetsför.

Betingelserna för att hon genom eget arbete skall kunna försörja sig uppges

dock med hänsyn till arbetsförhållandena på orten vara mindre goda.

Sistnämnda omständighet torde emellertid icke utgöra tillräckligt skäl

för beviljande av understöd i särskild ordning. Då ej heller i övrigt —

såvitt framgår av utredningen i ärendet — ömmande omständigheter föreligger,

kan statskontoret icke tillstyrka att framställning göres till riksdagen

om beviljande av livränta till Anna Brandt.

Departementschefen

Av utredningen framgår att Anna Brandt saknar yrkesutbildning och

alt hon på grund härav och med hänsyn till sin ålder icke kan påräkna

att erhålla annat än tillfälliga arbetsinkomster på sin bostadsort. Man

torde därför — som uttalats av kommunalkamreraren i orten — få räkna

med att Anna Brandt, om hon icke erhåller livränta, kommer alt för sitt

uppehälle huvudsakligen bli hänvisad till socialvården. .lag finner med

hänsyn till vad nu angivits att förhållandena är så ömmande att Anna

Brandt bör av statsmedel tillerkännas livränta efter sin avlidne man.

Livräntan bör bestämmas i enlighet med riksförsäkringsanstaltens förslag.

2—iso] ro Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 11

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 14 år 1957

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att till Anna Brandt må, så länge hon lever ogift, från anslaget

Ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under

militärtjänstgöring, utbetalas den ersättning som vid tillämpning

av 1909 års militärersättningsförordning skulle ha tillkommit

henne, därest hon, när N. V. Brandt befanns lida av

lungsjukdom, varit gift med denne.

8.

Under värnpliktstjänstgöring vid Västernorrlands regemente skadades

metallarbetaren T. 1''. T. Winnhed den 28 augusti 1951, då en tvåhjulig

släpkärra under ilastning välte bakåt. Winnhed skadades härvid så svårt,

alt ena benet måste amputeras ovanför knäet.

Genom Kungl. Maj:ts dom den 31 mars 1955 har kronan på grund av

olyckshändelsen förpliktats att till Winnhed utgiva ojämkat skadestånd,

avseende sveda och värk, framtida men samt förlorad arbetsförtjänst till

och med den 3 september 1953. Winnhed har i domen förbehållits rätt att

föra ytterligare ersättningstalan för förlorad arbetsförtjänst.

Riksförsäkringsanstalten har genom beslut den 7 december 1953 fastställt

invaliditeten till 55 % för återstående livstid och med anledning

härav jämlikt 1950 års militärersättningsförordning tillerkänt Winnhed

en årlig livränta om 2 800 kronor.

Hos försvarets civilförvaltning har Winnhed, som är född den 22 februari

1927, yrkat skadeståndslivränta för livstiden och därvid anfört

bland annat följande. Innan Winnhed skadades, hade han sysslat med

skogs- och flottningsarbete samt även haft anställning som praktikant i

Bispgården i hemtrakten för att lära elektrikei-yrket. Samtidigt hade han

tillsammans med en broder arrenderat en mindre fastighet och där haft

bostad. Arrendet hade utgjort endast 450 kronor per år, och kost hade

han kunnat erhålla till mycket förmånligt pris i föräldrahemmet. I augusti

1951 hade han erbjudits anställning såsom hjälpmontör vid ASEA i

Västerås på grund av den utbildning, han erhållit som praktikant i Bispgården.

Detta arbete hade han bestämt sig för att påbörja efter militärtjänstgöringens

slut. Efter skadan hade han emellertid nödgats omskola

sig och sedermera vunnit anställning vid en televerkstad i Sundsvall,

varest han bosatt sig. På grund av sin invaliditet och bostadens belägenhet

i förhållande till arbetsplatsen hade han nödgats anskaffa en bil.

Det var ej heller möjligt för honom att vid resor för förströelser, för besök

hos släktingar och dylikt använda sig av annat än personbil. Detta

utgjorde eu avsevärd ekonomisk belastning för honom. Winnhed anser

därför, att han på grund av de besvär skadan medfört har fullgoda skäl

alt yrka livränta efter en antagen årsinkomst om 14 000 kronor.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr It är 1957

19

Försvarets skaderegleringsnämnd liar i yttrande den 14 mars 1956 uttalat:

Nämnden, som inhämtat att år 1955 avlöning till utbildad verkstadselektriker

vid ASEA utgått med cirka 4 kronor 75 öre per timme, finner

ej sådana omständigheter förebragta att till grund för beräkningen av

livränta åt Winnhed bör läggas högre antagen årlig arbetsinkomst än 10 000

kronor. Med hänsyn härtill och till vad som upplysts angående nedsätlningen

av Winnheds arbetsförmåga på grund av olyckan, finner nämnden

Winnhed böra tillerkännas livränta med 5 500 kronor om året från och med

den 4 september 1953 till dess lian uppnått 67 års ålder och därefter under

återstående livstid med 2 750 kronor om året, allt med avdrag för vad under

motsvarande tid utgått eller kan komma att utgå från riksförsäkringsanstalten.

4 !

Försvarets civilförvaltning hemställer i skrivelse den 10 april 1956 att

Winnhed måtte tillerkännas livränta i enlighet med skaderegleringsnämndens

förslag.

Statskontoret ansluter sig i utlåtande den 27 april 1956 till civilförvaltningens

förslag.

Departementschefen

Livränta synes böra tillerkännas Winnhed i enlighet med myndigheternas

förslag. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

medgiva,

att från anslaget Ersättning i anledning av kroppsskada,

ådragen under militärtjänstgöring, må på grund av förenämnda

olycksfall till T. Y. T. Winnhed, räknat från och

med den 4 september 1953, utgå livsvarig livränta, för tiden

till dess Winnhed uppnår 67 års ålder med 5 500 kronor

för år och för tiden därefter med 2 750 kronor för år, dock

med avdrag av vad han för motsvarande ändamål uppburit

eller kan komma att uppbära i periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten.

9.

Under militärövningar natten till den 11 april 1941 i Tännäs inträffade

eu sammanstötning mellan eu pansarbil och eu motorcykel, vilka båda användes

i övningen. Därvid erhöll dåvarande sergeanten E. R. Croohn (numera

med efternamnet Kindberg), född den 16 juli 1908, allvarliga skador. Genom

dom den 30 januari 1945 har Svea hovrätt i anledning av skadan förpliktat

kronan att utgiva ersättning till Kindberg bland annat för förlorad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

K un f/l. Maj:ts proposition nr 14 år 1957

arbetsförtjänst för tiden till och med den 24 april 1942. För tiden därefter har

Kungl. Maj:t sedermera genom beslut den 13 juni 1952 och den 15 maj

1953 anvisat medel, bland annat för förlorad arbetsförtjänst i form

av skadeståndslivränta under tiden den 1 augusti 1944—den 18 november

1954 efter en beräknad årsinkomst av 5 000 kronor och av riksförsäkringsanstalten

uppskattad invaliditetsgrad, dock med avdrag för under

motsvarande tid från riksförsäkringsanstalten till Kindberg utgående periodisk

ersättning.

Kindberg har hos försvarets civilförvaltning hemställt om ytterligare

ersättning för förlorad arbetsförtjänst på grund av nämnda skada dels för

tiden den 1 juli 1953—den 18 november 1954 i form av retroaktivt tillägg

å den skadeståndslivränta, som utgått jämlikt Kungl. Maj:ts förutnämnda

beslut den 15 maj 1953, dels ock för tiden från och med den 19

november 1954 i form av icke tidsbegränsad skadeståndslivränta. — Beträffande

skadeståndslivräntan har Kindberg i första hand hemställt all livräntan

måtte beräknas på grundval av en anlagen arbetsinkomst för år

om 8 000 kronor och en invaliditetsgrad av minst 75 %. I andra hand —

och för det fall att kronan vid beräkning av livräntan skulle »utgå från

1941 års prisnivå» — har Kindberg gjort gällande alt å skadeståndslivräntan

borde medgivas »samma procentuella förhöjningar som riksförsäkringsanstalten

tillämpat och kommer att tillämpa».

Riksförsäkringsanstalten har genom beslut den 11 februari 1955 för

Kindbergs återstående livstid bestämt invaliditetsgraden till 33V3 %. Sedan

Kindberg på förekommen anledning under hösten 1955 undersökts å vanföreanstalten

i Härnösand, har riksförsäkringsanstalten i beslut den 15

oktober 1955 förklarat sig icke finna skäl till ändring av sitt beslut den

11 februari 1955. Sedan Kindberg anfört besvär över riksförsäkringsanstaltens

beslut av den 15 oktober 1955, har försäkringsrådet enligt utslag den

17 maj 1956 ej funnit skäl göra ändring i anstaltens beslut.

Enligt beslut av civilförvaltningen den 16 mars 1955 har tills vidare, i

avbidan på Kungl. Maj :ts beslut, för tiden från och med den 19 november

1954 utanordnats skadeståndslivränta till Kindberg enligt de grunder som

angivits i Kungl. Maj:ts förenämnda beslut den 15 maj 1953.

Försvarets skaderegleringsnämnd har i yttrande den 5 juni 1956 uttalat:

Nämnden finner icke skäl att vid beräkningen av den Kindberg tillkommande

livräntan frångå den av försäkringsrådet fastställda invaliditetsgraden

33V3 %. — Vad beträffar den till grund för beräkningen av livräntan

antagna årsinkomsten anser nämnden någon ändring liärutinnan

icke böra ifrågakomma beträffande Kindberg redan tillerkänd livränta till

och med den 18 november 1954. Det måste emellertid enligt nämndens

mening antagas, att Kindberg — om han ej drabbats av ifrågavarande

olycksfall — numera icke skulle ha haft lägre inkomst än 8 000 kronor om

året. Nämnden vill därför icke motsätta sig, att till grund för Kindberg

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ta proposition nr It år 1957

21

tillkommande livränta från och med den 19 november 1954 lägges en anlagen

inkomst av sistnämnda belopp per år intill dess Kindberg uppnått

67 års ålder och för tiden därefter en årlig inkomst av 4 000 kronor. Från

den sålunda uträknade livräntan bör avdrag ske med vad Kindberg nndcr

motsvarande tider uppburit eller kan komma att uppbära från riksförsäkringsanstaltcn.

Försvarets civilförvaltning anför i skrivelse den 19 juni 1956 i huvudsak

följande: Civilförvaltningen ansluter sig till skaderegleringsnämndens

förslag, dock med följande tillägg beträffande antagen årsinkomst. Ämbetsverket

har vid överlämnande av ärendet till skaderegleringsnämnden föreslagit

en antagen årsinkomst av 7 200 kronor, vilket belopp icke kan anses

lågt. Med hänsyn till bland annat svårigheterna i föreliggande fall att närmare

bedöma storleken av samma inkomst vill emellertid ämbetsverket

icke motsätta sig vad nämnden föreslagit. — Civilförvaltningen hemställer,

att Kungl. Maj:t — med godkännande av de preliminära utbetalningarna

för tiden från och med den 19 november 1954 — måtte tillerkänna Kindberg

livsvarig skadeståndslivränta från och med sistnämnda dag att utgå

efter en invaliditetsgrad av 33 Va % samt efter en antagen årsinkomst av

8 000 kronor för tiden den 19 november 1954—den 15 juli 1975 (dagen

innan Kindberg uppnår en ålder av 67 år) och av 4 000 kronor för Kindbergs

därefter återstående livstid, allt med avdrag för vad han i form av

periodisk ersättning under motsvarande tid uppburit eller kan komma att

uppbära från riksförsäkringsanstalten. Livräntan bör utgå av det under

tolfte huvudtiteln upptagna anslaget Diverse pensioner och understöd m. in.

Statskontoret förklarar i utlåtande den 6 juli 1956 att ämbetsverket icke

har något att erinra mot vad civilförvaltningen anfört och föreslagit.

Departementschefen

Livränta synes böra utgå i enlighet med myndigheternas förslag. Jag

hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund

av förenämnda olycksfall till E. R. Kindberg, räknat från och

med den 19 november 1954, utgå livsvarig livränta, för tiden

till dess Kindberg uppnår 67 års ålder beräknad efter en årsinkomst

av 8 000 kronor och en invaliditetsgrad av 33Vs % och

för tiden därefter med hälften av vad tidigare utgått, dock

med avdrag för vad han för motsvarande ändamål uppburit

eller kan komma att uppbära i periodisk ersättning från riksförsäkringsanstalten.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kunyl. Muj:ls proposition nr 14 år 1957

10.

Under militärtjänstgöring blev J. R. Johnson den 10 april 1942 påkörd

och skadad av en försvaret tillhörig motorcykel. Sedan Johnson på grund

av olyckan fört ersättningstalan mot kronan, har kronan, jämlikt meddelade

domar, utgivit ersättning till Johnson för tiden den 14 april 1942—

den 3 januari 1946, bland annat för mistad arbetsförtjänst. Till följd av

skadan (huvud-,rygg-och benskada) har Johnson tillerkänts ersättning jämväl

av riksförsäkringsanstalten. Med beaktande av den av domstol enligt

senast föreliggande dom tillämpade ersättningsgrunden har sedermera ■—

med Kungl. Maj:ts godkännande eller medgivande — jämväl för tiden den

4 januari 1946—den 7 mars 1955 utgivits ersättning till Johnson för förlorad

arbetsförtjänst m. m., dock med avdrag för från riksförsäkringsanstalten

utgående ersättning. Härvid har livränta för tiden den 8 mars 1953—den

7 mars 1955 utgått, efter eu nedsättning av arbetsförmågan med 10 %,

med 800 kronor per år med avdrag för vad som utgår från riksförsäkringsanstalten,

240 kronor för år.

I skrivelse den 16 oktober 1956 har försvarets civilförvaltning gjort

framställning om ytterligare ersättning åt Johnson. Av handlingarna i

ärendet inhämtas: Riksförsäkringsanstalten har genom beslut den 4 augusti

1955 och den 16 februari 1956 på grund av skadan tillerkänt Johnson

livsvarig livränta, räknat från och med den 8 augusti 1955 efter en invaliditet

av 10 % med 240 kronor per år. Johnson har godtagit ett förslag

att livränta från försvaret skall utgå med oförändrat 560 kronor för år,

räknat från den 8 mars 1955, under återstående livstid. Försvarets skaderegleringsnämnd

finner enligt yttrande den 15 augusti 1956 Johnson

berättigad till livränta för tiden efter den 7 mars 1955. — Civilförvaltningen

tillstyrker livränta åt Johnson med 560 kronor för år under återstående

livstid.

Statskontoret tillstyrker i utlåtande den 30 oktober 1956 att Johnson

från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m. tillerkännes livsvarig

livränta med 800 kronor för år med avdrag för från riksförsäkringsanstalten

utgående ersättning.

Departementschefen

Beträffande ersättning för tiden till och med den 7 mars 1955 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj:t. För tiden därefter synes livränta

böra utgå i enlighet med statskontorets förslag och bestridas från anslaget

Diverse pensioner och understöd m. in.

Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda anslaget

Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund av före
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 17 år 1957

23

nämnda olycksfall till J. R. Johnson, räknat från och med

den 8 mars 1955, utgå livsvarig livränta med 800 kronor för

år, dock med avdrag av vad lian för motsvarande ändamål

uppburit eller kan komma att uppbära i periodisk ersättning

från riksförsäkringsanstalten.

11.

Maskinarbetaren T. E. Fristed t skadades den 28 mars 1949 vid kollision

i Hälsingborg mellan en av lionom förd motorcykel och en försvaret

tillhörig bil, förd av kaptenen N. A. Pernestig. Rådhusrätten i Hälsingborg

har i dom den 16 maj 1949, jämte det rådhusrätten fällt Pernestig

och Fristedt till ansvar för ovarsamhet i trafik, funnit att de i sådan grad

medverkat till kollisionen, att Pernestig borde svara för 2/s och Fristedt för

73 av de därvid uppkomna skadorna. I samband härmed förpliktade

rådhusrätten Pernestig att till Fristedt utgiva viss ersättning för förlorad

arbetsförtjänst. — Hovrätten över Skåne och Blekinge, där Fristedt fullföljde

talan mot domen, har i lagakraftvunnen dom den 26 juli 1949

fastställt rådhusrättens dom, såvitt i hovrätten var i fråga.

1 skrivelse den 7 februari 1956 har försvarets civilförvaltning, efter inhämtande

av yttrande från försvarets skaderegleringsnämnd, gjort framställning

om ersättning åt Fristedt för ifrågavarande kroppsskada. Av

skrivelsen och därvid fogade handlingar inhämtas i huvudsak följande.

Genom olyckan ådrog sig Fristedt hland annat en komplicerad fotledsskada.

Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande till civilförvaltningen

förklarat, att Fristedt genom olyckan åsamkats eu för framtiden bestående

nedsättning av arbetsförmågan med 20 %. Fristedts inkomst för år 1954,

det sista år för vilket uppgift därom lämnats, borde enligt civilförvaltningen

uppskattas till 9 000 kronor, varför årlig livränta efter av riksförsäkringsanstalten

angiven invaliditetsgrad av 20 % borde beräknas, från och med

den 1 januari 1955 tills Fristedt uppnått 67 års ålder å 9 000 kronor och

för tiden därefter å 4 500 kronor. Samtliga Fristedt tillkommande ersättningsbelopp

borde enligt civilförvaltningen med hänsyn till hans medvållande

jämkas till 2/s. — I anslutning härtill föreslog civilförvaltningen att

till Fristedt måtte — utöver viss ersättning för förlorad arbetsförtjänst —

få utbetalas bland annat livränta för tiden intill den 1 januari 1955. Härjämte

hemställde civilförvaltningen, att åtgärder måtte vidtagas för att

bereda Fristedt livränta för tiden från och med den 1 januari 1955 med

1 200 kronor för år till dess att Fristedt uppnått

67 års ålder och därefter 600 kronor för år. — Försvarets skaderegleringsnämnd

har icke haft något att erinra mot civilförvaltningens förevarande

förslag.

(r

x ra x n 000

-)

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 1 ''i år 1957

Statskontoret anslöt sig i utlåtande den 6 mars 1956 till vad civilförvaltningen

anfört och föreslagit samt uttalade att den livsvariga livräntan

borde utgå från anslaget Diverse pensioner och understöd in. m.

Genom beslut den 13 april 1956 fann Kungl. Maj:t gott medgiva att för

reglering av ifrågavarande skada m. in. i enlighet med av civilförvaltningen

angivna grunder finge utbetalas viss ersättning, bland annat livränta för

tiden till och med den 30 juni 1956. Tillika förklarade Kungl. Maj:t Sig

vilja framdeles meddela beslut i fråga om livränta för tiden efter den 30

juni 1956.

Departementschefen

Beträffande livränta för tiden till och med den 30 juni 1956 föreligger

redan beslut av Kungl. Maj :t. För tiden därefter synes livränta böra utgå

i enlighet med myndigheternas förslag.

.Tåg hemställer alltså, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från det under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund

av förenämnda olycksfall till T. E. Fristedt utgå livsvarig

livränta, för tiden från och med den 1 juli 1956 till dess

Fristedt uppnår 67 års ålder med 1 200 kronor för år och

för tiden därefter med 600 kronor för år.

12.

Vid en trafikolycka den 13 januari 1944 påkördes Karin Marianne Elisabeth

Berggren av en militärbuss, därvid hon åsamkades ben- och höftskador

in. in. med åtföljande invaliditet. Genom utslag av Jämtlands flygflottiljs

krigsrätt den 13 mars 1944 samt domar av Jämtlands västra domsagas

häradsrätt den 16 maj 1946 och den 7 maj 1954 har kronan i anledning av

olyckan förpliktats att till Karin Berggren utgiva ett till hälften jämkat

skadestånd. I sistnämnda dom har Karin Berggren förbehållits rätt att

i ny rättegång föra den talan om ersättning för ytterligare utgifter i anledning

av påkörningen samt om livränta från den 1 juni 1955, vartill hon

kunde finna sig befogad.

Hos försvarets civilförvaltning har Karin Berggren genom ombud anhållit

om livränta för tiden från och med den 1 juni 1955 och därvid anfört

bland annat följande.

Karin Berggren, som är född den 15 december 1933, hade studerat vid

handelsgymnasiet i Sundsvall och beräknat avlägga studentexamen därstädes

våren 1955. Till följd av sviter av skadan hade hon emellertid icke

orkat fortsätta studierna utan slutat i gymnasiet med utgången av läsåret

1954—1955 utan att avlägga examen. Sedan den 22 augusti 1955 hade hon

plats hos Städernas försäkringsbolag i Stockholm mot en månadslön av 625

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kanyl. Maj:ts proposition nr It är 1957

25

kronor. Då enligt ett av docent O. Olsson den 5 oktober 1955 utfärdat invaliditetsintyg

någon nämnvärd förbättring ej var att emotse och tillståndet

möjligen kunde försämras genom tidigt inträdande deformering av lederna,

hade övervägts, huruvida livräntan borde bestämmas endast för en begränsad

tidrymd av exempelvis fem år. Docent Olsson hade emellertid

under hand uttalat, att enligt lians mening livräntan mycket väl nu kunde

bestämmas för all framtid. Karin Berggren yrkade därför livränta från

och med den 1 juni 1955 till dess hon uppnått (17 års ålder efter en beräknad

årsinkomst av 10 000 kronor och en invaliditet av 33Vs %, jämkat

till hälften, eller med 1 066 kronor 66 öre per år.

Försvarets civilförvaltning har i skrivelse den 10 april 1956 anfört i

huvudsak följande: Riksförsäkringsanstalten har i utlåtande den 8 februari

1954 angivit Karin Berggrens invaliditet under tiden den 1 januari

1950—den 31 december 1954 till 33 V 3 %. Av docenten Olssons intyg den

5 oktober 1955 framgår, alt någon förbättring icke inträtt och icke kan

beräknas inträda. På grund härav torde riksförsäkringsanstaltens utlåtande

kunna läggas till grund för bestämmandet av en livsvarig livränta efter

nämnda invaliditetsgrad. — Med hänsyn till av Karin Berggren företedda

flickskolebetyg bedömes hon, därest olyckan ej inträffat, ha kunnat avlägga

högre examen, som hon enligt uppgift planerat, och därefter erhålla

en anställning med en genomsnittlig årsinkomst av omkring 10 000 kronor.

Karin Berggren har ieke erhållit någon ersättning från riksförsäkringsanstalten.

— Försvarets skaderegleringsnämnd har tillstyrkt ersättning enligt

nu angivna grunder. — Civilförvaltningen hemställer, att Karin Berggren

måtte tillerkännas livränta med 1 666 kronor 66 öre om året tills hon uppnått

67 år.

Statskontoret förklarar i utlåtande den 27 april 1956 att ämbetsverket

inte har något att erinra mot alt livräntan beräknas enligt civilförvaltningens

förslag. Även om särskilt yrkande därom icke framställts bör

enligt statskontoret livränta medgivas även för tid efter del Karin Berggren

fyllt 67 år med hälften av dessförinnan utgående belopp.

Departementschefen

Kronan är ersällningsskyldig gentemot Karin Berggren. Ersättning

synes böra utgå enligt myndigheternas förslag med beaktande av all

livräntan, såsom statskontoret framhållit, bör utgå för livstid. Kostnaderna

bör bestridas från anslaget DiVcrse pensioner och understöd in. in.

.lag hemställer alltså, att Kungl. Maj:l måtte föreslå riksdagen medgiva,

att från del under tolfte huvudtiteln uppförda förslagsanslaget

Diverse pensioner och understöd in. in. må på grund

av förenämnda olycksfall till Karin Marianne Elisabeth

Berggren, räknat från och med den 1 juni 1955, utgå livsftihang

till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr hl

H—1891 56

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kanyl. Maj:ts proposition nr li är 1957

varig livränta, för tiden till dess hon uppnår 67 års ålder

med 1 666 kronor 66 öre för år och för tiden därefter med

833 kronor 33 öre för år.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

under punkterna 1—12 hemställt förordnar

Hans Maj:t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas

proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Håkan Nyman

Sthlm 1057. K. L. Beckmans Bnktr.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:117 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fråga om befrielse från viss betalningsskyldighet till kronan. a1 i texten