Sök i Ratio Lex

Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m

1957-03-22 · 28 sidor, varav 28 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 28 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:147, Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr U7 år 1957

1

Nr 147

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, m. m.; given

Stockholms slott den 22 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruk särenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Bernhard Näsgård

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en höjning av maximum för det statliga piistilllägget

för hampfiber av 1956 och senare års skördar från 75 till 90 öre för

kilogram spinnbar vara. Dessutom lämnas förslag till statliga stödåtgärder

åt odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under regleringsåret 1957/58.

Vidare föreslås, att till viss personal vid de numera nedlagda linberedningsverken

i Växjö och Mellansel skall utbetalas vissa gratifikationer till ett

sammanlagt belopp av högst 283 000 kronor ur anslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

Importskyddet för konstister m. m. föreslås skola anordnas på samma sätt

som skett beträffande margarin.

I anledning av en av slcördeskadeutredningen gjord framställning föreslås

att riksdagen skall lämna utan erinran, att av anslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område ett belopp av 500 000 kronor ställes

till statistiska centralbyråns förfogande för en utvidgning av den objektiva

skördeuppskattningen år 1957.

1 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 147

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1957

Utdrag ur protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, fråga om vissa prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, in. m. samt anför därvid.

Inledning

I arets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att till Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

för budgetåret 1957/58 anvisa ett reservationsanslag av 168 000 000 kronor.

I skrivelse den 12 februari 1957 har statens jordbruksnämnd framlagt förslag

till garantipris för oljelinfrö och spånadslinfrö samt till riktpris för

linhalm. Vidare har jordbruksnämnden i skrivelse den 29 januari 1957, vilken

inkommit till jordbruksdepartementet den 25 februari 1957, gjort framställning

i fråga om riktpris för hamphalm av 1957 års skörd samt i fråga

om höjning av det maximala statliga pristillägget för hampfiber av 1956,

1957 och senare års skördar.

Därjämte föreligger en av arbetsmarknadsstyrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag

verkställd utredning — dagtecknad den 19 februari 1957 — rörande

stödåtgärder för personalen vid de nedlagda linberedningsverken i Växjö

och Mellansel. Styrelsen — som i ärendet samrått med statens jordbruksnämnd

— har tillika överlämnat ett av nämnden den 12 februari 1957 avgivet

yttrande, över arbetsmarknadsstyrelsens utredning har statskontoret

den 5 mars 1957 avgivit remissutlåtande. Vidare har Sveriges arbetsledareförbund,

Svenska industri^ änstemannaförbundet och Svenska textilarbelareförbundet

i skrift den 12 mars 1957 framfört vissa synpunkter i frågan

om stödåtgärder åt nyssnämnda personal.

Jordbruksnämnden har vidare i utlåtande den 1 november 1956 över 1952

års tulltaxekommittés betänkande angående tulltaxa framlagt vissa förslag

på jordbruksprisregleringens område, berörande bl. a. konstister och annat

berett ätbart fett (stat. nr 275—276).

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr H7 år 1957

Vidare torde i detta sammanhang få anmälas en framställning den 14

februari 1957 av skördeskadeutredningen om medel för att möjliggöra en

utvidgad objektiv skördeuppskattning. Till nämnda framställning har fogats

ett av statistiska centralbyrån avgivet yttrande i ärendet.

Jag övergår nu att närmare behandla nyssnämnda framställningar och

förslag.

Stödet åt odlingen av olje- och spånadslin

I 1957 års statsverksproposition (IX ht, p. 108, s. 307) har föreslagits

bl. a., att ett belopp av 4 000 000 kronor av behållningen i statens jordbruksnämnds

clearingkassa för fettvaror skall ställas till jordbruksnämndens förfogande

för att användas till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt

odling av oljelin samt till stöd åt spånadslinodlingen genom omhändertagande

och avyttring av oljefrö från dessa odlingar.

Jordbruksnämnden meddelar i sin omförmälda skrivelse den 12 februari

1957, att nämnden upptagit förhandlingar med Sveriges oljeväxtodlares centralförening

angående garantipriset på oljelinfrö av 1957 års odling. Vidare

har nämnden fört förhandlingar med Riksförbundet Lin och hampa angående

fastställande av garantipris på spånadslinfrö samt s. k. nktpris för

linhalm av 1957 års odling.

Vad först angår garantipriset på oljelinfrö anför jordbruksnämnden

i huvudsak följande.

Från centralföreningens sida har framhållits, att garantipriset för 1956

års odling — 75 öre för kilogram frö med 18 procent vattenhalt och 96 procent

renhet — bör höjas, om man från statsmakternas sida under år 1957

vill upprätthålla odlingen av oljelin i samma omfattning som under ar lJ5b.

Sistnämnda år odlades oljelinfrö på ca 1 200 hektar med en skörd av omkring

1 500 ton, uttryckt i torkad vara med 7,5 procent vattenhalt. Detta

innebar en väsentlig ökning av odlingen i förhållande till närmast föregående

år, då oljelinfrö odlades på allenast 450 hektar. Enligt centralföreningens

uppfattning berodde emellertid denna ökning icke endast pa att garantipriset

höjdes från 67 öre år 1955 till 75 öre år 1956 utan fastmer på den stora

utvintringen 1955/56 av höstsådda oljeväxter. Odlarrepresentanterna ansag

därför, att ett garantipris år 1957 av 75 öre vid en normal utyintnng av

höstsådda oljeväxter skulle komma att ge en mindre oljelinodling än år 1956.

Under år 1956 har det internationella priset på oljelinfrö och linolja vård

förhållandevis högt, varför de av staten täckta förlusterna på odlingen detta

år blivit relativt små. På senare tid har emellertid skett en sänkning av det

internationella priset. Allt tyder på alt priserna på detta område även fortsättningsvis

kommer att sjunka. Enligt föreliggande rapporter har nämligen

exportöverskottet av linfrö i såväl Canada som Argentina ökat högst väsentligt.

Även i Uruguay beräknas exportöverskottet i år bli större än föregående

år. Redan vid oförändrat garantipris måste man därför räkna med

större förlust för kilogram räknat på innevarande års skörd än som uppstått

på 1956 års skörd.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter och i betraktande av det begränsade

belopp, som föreslagits skola ställas till förfogande för denna form

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1957

av stöd åt linodlingen, har jordbruksnämnden ansett, att garantipriset för

oljelinfrö av 1957 års odling icke bör sättas högre än föregående år — 75

öre för kilogram för vara med 18 procent vattenhalt och 96 procent renhet

— oaktat en sådan prissättning kan komma att medföra en viss minskning

av odlingens omfattning. Jordbruksnämnden upplyser, att odlarrepresentanterna

förklarat sig införstådda med detta ståndpunktstagande från nämndens

sida.

Vad härefter angår stödet åt spånadslinodlingen erinrar jordbruksnämnden

om att nämnden i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/

58 beräknat medelsbehovet för statliga pristillägg för linfiber till 1 218 750

kronor. Beräkningen grundades på förutsättningen att den pristilläggsberättigade

kvantiteten linfiber fortfarande skulle utgöra 1 625 ton och att pristiliägg

skulle utgå med det av riksdagen fastställda maximibeloppet 75 öre

för kilogram stödberättigad fiber. Kvantiteten motsvarade det tidigare underlaget

för beredningsverken i Laholm, Växjö och Mellansel. Sedan Laholm

och Växjö genom fusion sammanslagits samt verket i Mellansel nedlagts,

kommer linberedningen under regleringsåret 1957/58 att helt vara

koncentrerad till laholmsverket. Jordbruksnämnden erinrar vidare om att

det emellertid i årets statsverksproposition föreslagits, att pristillägg endast

skall utgå för en kvantitet av 1 325 ton linfiber, motsvarande den tidigare

kvantiteten för linberedningsverken i Laholm och Växjö. Detta innebär, att

laholmsverket skulle erhålla 225 000 kronor lägre stöd än vad nämnden räknade

med i sina hösten 1956 avgivna anslagsäskanden. Sänkningen påverkar

icke blott beräkningarna i samband med dessa anslagsäskanden ntan även

den ekonomiska utredning, som legat till grund för förslaget om det tillfälliga

stöd åt laholmsverket för regleringsåret 1956/57, som behandlats i proposition

nr 2 till årets riksdag angående utgifter å tilläggsstat 2 för budgetåret

1956/57 (bil. 4, punkt 8 a).

Rörande konsekvenserna av det minskade stödet åt laholmsverket anför

jordbruksnämnden i förevarande sammanhang i huvudsak följande.

En minskning av stödet åt laholmsverket kommer att medföra, att verket

vid inköp av linhalm från odlare icke — såsom tidigare beräknats — kan betala

oforandrat pris, d. v. s. 24 öre för kilogram. Riksförbundet Lin och hampa

bär med hansyn härtill funnit det nödvändigt att föreslå eu sänkning

av riktpriset för linhalm av 1957 ars skörd med 2 öre till 22 öre för kilogrann

Från riksförbundets sida har man förklarat sig medveten om att detta kan

komnin att innebara ett minskat intresse för odling av spånadslin. Emellerhd

disponerar laholmsverket f. n. över ett så stort övergångslager av halm

att en temporär mindre nedgång av arealen icke bör

aventyi a utnyttjandet av verkets kapacitet. Om det sänkta riktpriset skulle

omma att tillampas även för 1958 års skörd, kan däremot en så väsentlig

nedgång av arealen befaras, att det kan få svåra ekonomiska konsekvenser

oi ver ket, icke endast för fibertillverkningen utan även för nu igångsatt

tillverkning av fiberplattor. En ekonomisk drift av beredningsverket i La
‘Min<|l

|U Sa el C.U hapaedetsutnyttjande motsvarande en produktion av

ca 2 0Ö0 lön spinnbar fiber ärligen, vilket ungefär motsvarar beredning av

eorden från nuvarande areal. I detta sammanhang understryker jordbruks
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr lb7 år 1957

5

nämnden, att bortfallet av linberedningen vid mellanselverket icke påverkat

ramavtalet mellan Riksförbundet Lin och hampa och linspinnerierna rörande

bl. a. de senares inköpsgaranti. Denna garanti gäller t. o. m. 1960 års

skörd för 1 425 ton fiber årligen. Kvantiteten bar grundats på en sammanlagd

tillverkning av 1 625 ton fiber av spinnbar kvalitet, varav 200 ton normalt

avsättes utanför ramavtalet.

Vad angår stödet åt spånadslinodlingen genom inlösen av ur odlingen

framvunnet oljefrö påpekar jordbruksnämnden, att skörden av spånadslinfrö

för avsalu normalt uppgår till 1 500 å 1 700 ton, uttryckt i torkat frö

med 7,5 procent vattenhalt. 1956 års odling var bättre än normalt och gav

en skörd av ca 2 000 ton. Under tidigare år har i enlighet med beslut av

statsmakterna spånadslinfröskörden inlösts av jordbruksnämnden till det

för oljelinfrö fastställda garantipriset. Härigenom uppkommande förluster

har belastat jordbruksnämndens clearingkassa för fettvaror.

På grund av att spånadslinfrö regelmässigt har något lägre oljehalt än

oljelinfrö, anför jordbruksnämnden vidare, kan spånadslinfrö icke vinna

avsättning till samma pris som oljelinfrö. Prisskillnaden för torkad frö vara

brukar uppgå till ett par öre för kilogram. Detta förhållande skulle i och för

sig kunna motivera ett något lägre garantipris från statens sida för spånadslinfrö

än för oljelinfrö. Från Riksförbundet Lin och hampa bär å andra

sidan framförts önskemål om ett förhöjt garantipris för spånadslinfrö med

hänsyn till den i 1957 års statsverksproposition föreslagna sänkningen av

stödet för linhalm. Jordbruksnämnden uppger sig ha haft förståelse för önskemålet

om en höjning av garantipriset för frövaran såsom kompensation

för sänkningen av riktpriset på halmen. Med hänsyn till den nyss relaterade

försämringen av marknadsutsikterna för linfrö och de begränsade medel,

som kommer att stå till nämndens förfogande för inlösen av frövaran, har

nämnden icke ansett sig kunna biträda detta önskemål. I betraktande av den

försämring för odlarna, som en sänkning av halmpriset kommer att medföra,

har nämnden å andra sidan icke ansett sig nu böra föreslå en sänkning

av garantipriset för spånadslinfrö — som för övrigt under tidigare år alltid

varit detsamma som för oljelinfrö — utan stannat för att föreslå ett oförändrat

garantipris av 75 öre för kilogram även för denna vara.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

att för 1957 års odling måtte fastställas dels ett garantipris av 75 öre för

kilogram för oljelinfrö och spånadslinfrö, dels ett riktpris av 22 öre för kilogram

linhalm.

Stödet åt hampodlmgen

Det statliga stödet åt odlingen och beredningen av hampa lämnas f. n. i

form av pristillägg av högst 75 öre för kilogram hampfiber intill eu årlig

kvantitet av 720 ton.

I sin förut nämnda skrivelse den 29 januari 1957 lämnar jordbruksnämnden

till en början eu redogörelse för de ekonomiska betingelserna för den

svenska hampodlingen och anför om dessa bl. a. följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

Hampa för industriell beredning odlas nu endast på Gotland och beredningen

sker vid en fabrik i Visby, vilken drives av Gotlands hampodlareförening

u. p. a. Statsstödets konstruktion medför, att det bästa ekonomiska resultatet

av beredningen erliålles vid en produktion av omkring 720 ton fiber

av stödberättigad kvalitet, vilket motsvarar en totalproduktion av omkring

850 ton och en halmavverkning av omkring 5 000 ton. Vid normal avkastning

motsvarar detta en areal av omkring 1 050 hektar. Under tidigare år

har odlingen uppgått till omkring 1 000 hektar (år 1955 1 046 hektar) men

år 1956 sjönk arealen till 802 hektar. Anledningen till det minskade odlingsintresset

torde vara, att odlingen vid nuvarande riktpris för halmen — sedan

år 1954 13 öre för kilogram — icke synes ge något nämnvärt ekonomiskt

utbyte utöver hampans förfruktsvärde i samband med ogräsbekämpningen

på myr jordarna samt att ogräsbekämpning visat sig möjlig på dessa jordar

medelst på senare tid saluförda effektiva kemiska bekämpningsmedel. Angående

odlingsekonomien kan i detta sammanhang nämnas, att odlarnas

bruttointäkt per hektar under de senaste åren i medeltal utgjort 600 å 700

kronor samt att odlingskostnaden efter nu gällande priser på handelsgödsel

och utsäde samt arbets- och arrendekostnader beräknats till omkring 600

kronor.

Jordbruksnämnden upplyser, att representanter för Gotlands hampodlareförening

vid senaste årsskifte till nämnden under åberopande av här nämnda

förhållanden framfört farhågor för att man vid oförändrat halmpris innevarande

år icke skulle kunna få till stånd en hampodling av den omfattning,

som erfordrades för att ekonomiskt driva beredningsverket. Representanterna

för föreningen ansåg, att en höjning av priset på hamphalm med 2

öre till 15 öre för kilogram — d. v. s. en återgång till det pris, som gällde

före år 1954 — skulle behövas för att man skulle få till stånd en tillräckligt

stor odling. Genom en sådan höjning skulle bruttoinkomsten för odlarna

ökas med omkring 100 kronor per hektar. Odlingsekonomien ansågs även

kunna förbättras något genom att odlarna även kunde räkna med en större

inkomst för frö, sedan fr. o. in. innevarande år tillgången på utsäde av inhemska

sorter förbättrats.

Jordbruksnämnden framhåller härefter, att föreningen med hänsyn till nu

gällande priser på hampfiber icke kan höja sitt inköpspris för hamphalm med

mindre än att samtidigt det i form av statligt pristillägg utgående stödet

höjes i motsvarande grad. Om föreningen skall kunna betala odlarna 2 öre

för kilogram högre pris för hamphalm behöver sålunda pristillägget höjas

till 90 öre för kilogram spinnbar fiber. Det nu utgående tillägget 75 öre för

kilogram, utgör emellertid maximum för stödet enligt beslut av riksdagen.

Vidare framhåller jordbruksnämnden, att det vid förhandlingar med

liainpodlarföreningen från nämndens sida understrukits, att en förutsättning

för att nämnden skulle kunna tillstyrka en höjning av riktpriset för hamphalm

och därmed även av pristillägget för hampfiber, måste vara, att man

från föreningens sida garanterade, att odlingen i sådant fall verkligen skulle

lå önskad omfattning under en längre tidsperiod och icke endast för innevarande

år. Nämnden upplyser, att föreningen i anslutning härtill gått i

författning om att från sina medlemmar skaffa förbindelse om odling under

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

en femårsperiod av viss areal liampa. Hittills har enligt nämnden sådana

förbindelser tecknats av 512 odlare för en areal av sammanlagt 1 040 hektar.

Som förutsättning för arealteckningen har gällt, att halmpriset skall höjas

till 15 öre för kilogram. Teckningen har emellertid ännu icke avslutats utan

fortsätter.

I detta sammanhang upplyser jordbruksnämnden, att den i samband med

förhandlingarna genom Lantbruksförbundets revisionsbyrå låtit företaga en

ekonomisk utredning rörande hampberedningsverkets beräknade driftsresultat

vid ett halmpris av 15 öre för kilogram och ett pristillägg av 90 öre för

kilogram fiber samt i övrigt vid nu gällande försäljningspriser för fiber

och aktuella driftskostnader samt under förutsättning av normala avskrivningar.

Utredningen ger enligt nämnden vid handen, att driften vid beredningsverkel

under angivna förutsättningar och vid en odling av 1 050 hektar

med normal avkastning av halm och normalt fiberutbyte skulle — bortsett

från inkomsterna på hampfrö — lämna ett årligt driftsunderskott av omkring

64 000 kronor. Nettointäkten av fröskörden beräknas å andra sidan

bli i genomsnitt omkring 100 000 kronor per år.

Jordbruksnämnden anför härefter, att nämnden är väl medveten om att

en höjning av det maximala pristillägget för hampfiber från 75 till 90 öre

för kilogram spinnbar fiber innebär, att hampodlingen får ett högre stöd än

de flesta andra grödor. Enligt den ekonomiska utredningen uppgår produktvärdet

utan pristillägg till en krona 57 öre för kilogram fiber (inklusive

icke spinnbart material). Ett stöd av 90 öre för kilogram spinnbar fiber

innebär utslaget på hela produktionen 76,5 öre för kilogram motsvarande

ett stöd för hampodlingen av 48,5 procent av importvärdet. Härvid bör enligt

nämnden emellertid uppmärksammas, att de internationella priserna på

hampfiber f. n. ligger mycket lågt. Det genomsnittliga prisstödet för jordbruksprodukterna

enligt det nya prissättningssystemet beräknades på våren

1956, inklusive statliga pristillägg in. in., enligt propositionen 1956: 165 utgöra

31,7 procent av importvärdet. Särskilda skäl talar enligt nämndens

uppfattning emellertid för att hampodlingen på Gotland bör kunna tillerkännas

ett högre stöd än det, som genomsnittligt utgår för jordbruksprodukter.

Nämnden anför härom i huvudsak följande.

Hampan har, som tidigare i olika sammanhang påvisats, en särskild betydelse

för möjligheterna att bruka de svårodlade myrmarker, som i stor

utsträckning förekommer på Gotland. Även om denna betydelse nu skulle

ha minskat något genom tillkomsten av kemiska ogräsbekämpningsmedel,

kvarstår den dock i huvudsak. Man torde ej heller ha tillräcklig erfarenhet

av de kemiska bekämpningsmedlens inverkan på längre sikt. Av särskild

betydelse är vidare det förhållandet, att den industriella beredningen av

hampa äger rum på Golland och att beredningsverket, därest det för att

erhålla tillräckligt råvaruunderlag skulle nödgas höja halmpriset utan att

samtidigt kunna erhålla motsvarande höjning av pristillägget för fibern,

vid nuvarande prisförhållanden i fråga om fibern icke bar ekonomiska

möjligheter att fortsätta sin verksamhet. Hampberedningsverket i Visby är

eu av Gotlands få mera betydande industriella anläggningar.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

Med hänsyn till de särskilda närings- och befolkningspolitiska problem,

som föreligger på Gotland och till det odlingsintresse, som visats genom

den föreliggande teckningen av femåriga odlingskontrakt, anser sig jordbruksnämnden

böra tillstyrka, att pristillägget för hampfiber höjes från

högst 75 till högst 90 öre för kilogram. En sådan höjning motsvarar enligt

nämnden för en kvantitet av 720 ton en kostnadsstegring av 108 000 kronor.

Den i 1957 års statsverksproposition för stöd åt odlingen av lin och

hampa angivna delposten å 1 600 000 kronor av det beräknade medelsbehovet

till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område under regleringsåret

1957/58 skulle alltså härigenom behöva uppräknas till avrundat 1 700 000

kronor.

I sin skrivelse den 29 januari 1957 behandlar jordbruksnämnden även

frågan om en höjning av pristillägget för hampfiber, som framställes av

1956 års skörd. Om orsaken till att denna fråga nu uppkommit anför nämnden

bl. a. följande.

Till pristillägg för hampfiber har för innevarande budgetår räknats med

ett belopp av 540 000 kronor. Man har därvid utgått från en kvantitet stödberättigad

fiber av 720 ton och ett pristillägg av 75 öre för kilogram. 1956

års skörd av hamphalm blev emellertid på grund av den starkt minskade

odlingsarealen väsentligt mindre än den beräknade och kvantiteten stödberättigad

fiber kommer därför att uppgå till endast ca 600 ton. Den minskning

av produktionen vid beredningsverket i Visby, som nödvändiggöres av

det minskade råvaruunderlaget för innevarande tillverkningssäsong, innebär

för hampodlarföreningen ett avsevärt inkomstbortfall i form av minskade

intäkter av fiberförsäljning och av pristillägg för hampfiber. Vidare har

fröskörden varit mycket dålig till följd av att den på myrmarkerna växande

grödan skadades av frost i blomningsstadiet. Då blomningen inträffar i slutet

av juli och början av augusti, är sådan frostskada en risk, som man normalt

icke behöver räkna med. Dylik frostskada har ej heller tidigare inträffat,

sedan odlingen av hampa på Gotland påbörjades.

Jordbruksnämnden framhåller, att nu nämnda faktorer medfört en försämring

av innevarande års driftsresultat, något som föreningen med hänsyn

till sin svaga ekonomi får svårt att bära. Bortfallet av 120 ton pristilläggsberättigad

fiber innebär, att föreningens intäkter av pristillägg nedgår från

540 000 till 450 000 kronor eller med 90 000 kronor. Nämnden upplyser, att

föreningen under hand hos nämnden anhållit, att kompensation måtte beredas

föreningen genom en höjning av pristillägget för 1956 års skörd till

90 öre för kilogram. Därest en sådan höjning genomföres, skulle kostnaden

för pristillägg till 1956 års skörd uppgå till (600 000X0,90 = ) 540 000 kronor

eller samma belopp, varmed man ursprungligen räknat och som anvisats

för ändamålet. Med hänsyn till nu anförda omständigheter anser sig

nämnden böra tillstyrka bifall till föreningens framställning även i denna

del.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr IM år 1957

9

Vissa stödåtgärder för personalen vid de nedlagda linberedningsverken

i Växjö och Mellansel

Genom särskilda beslut den 6 april och den 21 december 1956 uppdrog

Kungl. Maj :t åt arbetsmarknadsstyrelsen att i samråd med statens jordbruksnämnd

uppgöra och till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till de

åtgärder, som kunde befinnas påkallade från Kungl. Maj:ts sida i fråga

om stödåtgärder för personalen vid linberedningsverken i Växjö och Mellansel

i samband med nedläggandet av dessa verk. Därjämte anhöll Östra

Götalands linodlareförening u. p. a. i skrift den 11 september 1956 till arbetsmarknadsstyrelsen,

att styrelsen måtte vidtaga åtgärder för att den vid

nedläggandet av växjöverket friställda personalen måtte erhålla ekonomiskt

stöd efter i huvudsak samma grunder, som tillämpades vid nedläggandet av

hampberedningsverket i Värmbol.

I skrivelse den 19 februari 1957 har arbetsmarknadsstyrelsen inkommit

med förslag till stödåtgärder för personalen vid linberedningsverken i Växjö

och Mellansel. Till skrivelsen, vilken — efter ytterligare av Hallands läns linodlareförening

u. p. a. den 15 mars 1957 lämnade upplysningar — i visst hänseende

kompletterats av styrelsen den 18 mars 1957, har fogats ett särskilt

yttrande av statens jordbruksnämnd. Under utredningsarbetets gång har

styrelsen vidare haft kontakt med representanter för Svenska industri^änstemannaförbundet,

Sveriges arbetsledareförbund och Svenska textilarbetareförbundet

samt informerat dem om innebörden av det förslag styrelsen ämnade

avgiva och om de synpunkter, som jordbruksnämnden framlagt i sitt

yttrande.

Arbetsmarknadsstyrelsen upptager i sin skrivelse först förhållandena vid

linberedningsverket i Växjö till behandling. Styrelsen erinrar härvid inledningsvis

om att den i skrivelse till jordbruksnämnden den 22 mars 1955

framhöll att linberedningsverket i Växjö hade stor betydelse för arbetsmarknaden

i såväl staden som den omgivande bygden och att ett nedläggande

av verket därför skulle medföra ogynnsamma verkningar för arbetsmarknaden

i växjöområdet. Omställningen kunde väntas komma att försvåras

av att en stor del av arbetsstyrkan uppnått relativt hög ålder och

hade lång anställningstid vid företaget. Många av de vid verket anställda

torde av olika skäl — innehav av egna hem eller billiga bostäder komma

att känna sig så bundna till växjöområdet, att från deras sida något intresse

för överflyttning till annan ort icke kunde väntas föreligga. Även om

det skulle bli möjligt att lokalisera en ny industri till linberedningsverkets

lokaler, måste man utgå från att för en del av beredningsverkets arbetare

— i synnerhet de äldre —- svårigheter skulle komma att föreligga att erhålla

anställning. Vidare framhölls, att omställningen kunde förmodas draga

ut på tiden och medföra otrygghet och inkomstbortfall för verkets arbetare.

Styrelsen upplyser nu, att linberedningsverkets personal successivt avske
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1957

dats under tiden 20 oktober 1956—31 januari 1957. Därefter har dock ett

antal personer tagits i anspråk för vissa avvecklingsarbeten. Härefter lämnar

styrelsen följande översikt över den friställda personalens sammansättning

och sysselsättningsförhållanden. Översikten avser den personal, som

fanns anställd i linberedningsverket den 1 september 1956, d. v. s. den dag

den första kontingenten arbetare erhöll varsel om uppsägning.

Vid denna tidpunkt var 98 personer anställda, varav 81 män och 17 kvinnor.

Av de anställda var 88 arbetare, fyra arbetsledare, tre kontorister (därav

två kvinnor) samt en kamrerare, en odlingsinstruktör och en disponent.

Disponenten — som erhållit fortsatt anställning vid laholmsverket — ingår

dock ej i de i det följande redovisade talen.

Personalens fördelning efter ålder per den 31 december 1956 framgår av

följande sammanställning. I denna lämnas även uppgift om det antal personer

i olika åldersgrupper, som av olika anledningar kan antagas ha särskilda

svårigheter att erhålla ny anställning.

67 år och 60—66 55—59 40—54 Under S-a

däröver år år år 40 år

Män.................. 2 19 12 33 14 80

därav svårplacerade .. — 18 9 2 1 30

Kvinnor............... — i 3 g 5 17

därav svårplacerade .. — 1 2 3 1 7

En belysning av de aktuella sysselsättningsförhållandena lämnar styrelsen

i följande tablå. (Uppgifterna avser i allmänhet den 31 januari 1957.)

Män

Stadigvarande anställning.

.............

Tillfällig anställning ..

Arbetslösa...........

Sjukskrivna.........

Kvinnor

Stadigvarande anställning

..............

Tillfällig anställning ..

Arbetslösa...........

67 år och

däröver

60—66

år

55—59

år

40—54

år

Under

40 år

Sta

_

1

1

5

4

11

—

4

2

18

3

27

1

14

8

10

7

40

1

—

1

—

—

2

2

19

12

33

14

80

67 år och

däröver

60—66

år

55—59

år

40—54

år

Under

40 år

Sta

—

1

1

1

3

6

—

—

1

3

—

4

—

—

1

4

2

7

—

1

3

8

5

17

Av de elva män, som redovisats som stadigvarande anställda har fyra (två

arbetare jämte kamreraren och odlingsinstruktören) erhållit anställning

vid linberedningsverket i Laholm, där även två tillfälligt anställda är placerade.

Bland de övriga, som redovisas som tillfälligt anställda, ingår 14 män

och en kvinna, sysselsatta med awecklingsarbete vid växjöverket. Av männen

är 56 gifta, 20 ogifta, två frånskilda och två änklingar. Av kvinnorna är

fyra gifta, sju ogifta, två frånskilda och fyra änkor. Egen fastighet innehas

av 19 män och en kvinna.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1957

Personalens anställningstid vid linberedningsverket framgår av följande

sammanställning.

Anställningstid

Män

Kvinnor

10 år och längre ...

...35

4

9—10 år..........

... 6

1

8 9 » ......

... 5

1

7—8 » ..........

... 7

1

6 7 » ..........

... 4

2

5 6 » ..........

... 2

2

Anställningstid

4 5 år

Män

......... 4

Kvinnor

3

......... 6

2 3 » .

......... 5

1

1 2 » ...

......... 4

Under 1 år ..

......... 2

2

Summa 80

17

I sammanställningen har hänsyn icke tagits till anställningstid efter

den 31 januari 1957. Som framgått av det föregående har ett antal därefter

varit sysselsatta med avvecklingsarbeten. Av växjöverkets här berörda 97 anställda

hade 87 haft oavbruten anställning, medan övriga tio arbetat i två

eller flera perioder.

Arbetsmarknadsstyrelsen övergår så att behandla förhållandena vid linberedningsverket

i Mellansel samt framhåller därvid, att linberednings^rket a

denna ort är den enda industrien av betydelse i Anundsjö kommun, övrig

industriell verksamhet i kommunen består av några mindre mekaniska

verkstäder av typen smedjor samt en mindre sågverksrörelse. Statens järnvägar

sysselsätter ett 100-tal man med Mellansel som stationsort. Enligt

1950 års folkräkning hade i runt tal 60 procent av den yrkesverksamma

befolkningen i kommunen sin huvudsakliga sysselsättning inom jord- och

skogsbruk. Styrelsen påpekar vidare, att linberedningsverket ur arbetsmarknadssynpunkt

haft särskild betydelse bl. a. genom att verket brukat sysselsätta

en större arbetsstyrka under vinter- än sommarhalvåret och därigenom

bidragit till att utjämna de stora säsongrörelserna på arbetsmarknaden i dessa

trakter.

I det följande lämnar arbetsmarknadsstyrelsen i likhet med vad som skett

för växjöverket en översikt av den från linberedningsverket i Mellansel friställda

personalens sammansättning och sysselsättningsförliållanden. Uppgifterna

avser den personal, som fanns anställd vid verket den 18 maj 1956,

då Föreningen Norrlandslin u. p. a. lämnade varsel om nedläggande av driften.

Varslet avsåg från början endast ett temporärt driftsstopp över sommaren.

Något återupptagande av driften hade emellertid ej skett, då beslut om

definitiv driftsnedläggning fattades. Innehållet av översikten är i huvudsak

följande.

Den 18 maj 1956 fanns 55 personer anställda, varav 43 män och tolv kvinnor.

Av de anställda var 48 arbetare, två arbetsledare, tre kontorister (därav

två kvinnor), en laborant samt en disponent. Disponenten avled den 20

juni 1956. Personalens åldersfördelning per den 31 december 1956 framgår

av följande sammanställning, i vilken uppgifter även lämnas om det antal

personer i olika åldersgrupper, som av olika anledningar kan antagas ha

särskilda svårigheter att erhålla ny anställning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1957

Män..................

därav svårplacerade ..

Kvinnor...............

därav svårplacerade ..

67 år och

60-66

55—59

40—54

Under

Sa

däröver

år

år

år

40 år

3

2

—

21

16

42

—

1

—

5

1

7

—

—

1

5

6

12

—

—

—

—

_

-

sammanställning, som bygger på uppgifter per den 3 januari

1957, belyser de aktuella sysselsättningsförhållandena.

67 år och

60—66

55—59

40—54

Under

S:a

Män

däröver

år

år

år

40 år

Stadigvarande anställ- ning ..............

7

11

18

Tillfällig anställning ..

1

i

_

3

2

7

Arbetslösa...........

2

i

11

2

16

1

V ärnpliktst j änstgöring

—

—

1

3

2

—

21

16

42

Kvinnor

Stadigvarande anställning

.............. —

Tillfällig anställning .. —

Arbetslösa........... —

Övrig som ej söker anställning

.......... —

1

2

3

5

- 2

1 1

4 8

1 1

6 12

Den som tillfälligt anställd redovisade kvinnan avser en kontorist, som

tills vidare fortsätter i linberedningsverkets tjänst. Av männen är 25 gifta

... 0^ta och fyra änklingar. Av kvinnorna är nio gifta, två ogifta och en

iranskild. Egna fastigheter innehas av 31 män och två kvinnor. Av fastigheterna

utgöres 13 av mindre jordbruksfastigheter.

Personalens anställningstid framgår av följande sammanställning.

Anställningstid

Män

Kvinnor

10 år och längre ...

... 8

1

9—10 år ..........

... 6

1

8—9 » ..........

... 6

7—8 » ..........

... 4

__

6—7 » ..........

.

1

5—6 » ..........

... 5

2

Anställningstid

4—5 år.....

3—4 » .....

Män

......... 4

........ 1

Kvinnor

2

1

1

a

2—3 » .....

1—2 » .....

6

Under 1 år . .

........ 2

Summa 42

12

Av mellanselverkets 54 anställda har 49 haft oavbruten anställning, medan

övriga arbetat i två eller flera perioder.

I sitt förslag till åtgärder framhåller arbetsmarknadsstyrelsen till en början,

att de åtgärder, som arbetsmarknadsmyndigheterna hittills vidtagit i

anledning av nedläggningen av linberedningsverken i Växjö och Mellansel,

har varit inriktade på att bereda den friställda personalen annan lämplig

sysselsättning. Förmedlingsarbetet försvåras emellertid — särskilt beträffande

vaxjöverket — av personalens ogynnsamma åldersfördelning med

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 447 år 1957

13

stark förskjutning mot de högre åldrarna, sjukdom, invaliditet och andra

arbetshinder. Att huvuddelen av den friställda personalen på båda orterna

saknar särskild yrkesutbildning utgör ävenledes ett hinder i förmedlingsarbetet.

Frånsett detta har sannolikt det förhållandet, att entledigandena i

Växjö skett under hösten och vintern, då regelmässigt färre arbetstillfällen

står till buds, bidragit till att ett relativt litet antal hittills kunnat beredas

annan fast sysselsättning. Beträffande mellanselverket bör enligt styrelsen

beaktas, att varslet från början endast avsåg ett temporärt driftsstopp. De

anställningar, som den friställda personalen därvid kunde beredas, var i stor

utsträckning av säsongmässig natur och har upphört under hösten och förvintern,

då nya planeringsmöjligheter saknats.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller vidare, att enligt länsarbetsnämndens

i Växjö bedömande huvuddelen av de där entledigade ej kommer att kunna

beredas fasta anställningar under innevarande vinterhalvår. Omkring 15 man

beräknas kunna placeras i beredskapsarbeten — dels ett statligt vägarbete

i länet, dels ett av Växjö stad ordnat kommunalt vatten- och avloppsarbete.

Av den friställda personalen från mellanselverket beräknas fyra—sex man

temporärt kunna sysselsättas i ett kommunalt vatten- och avloppsarbete i

Anundsjö kommun. Styrelsen befarar dock, att anordnandet av beredskapsarbeten

icke kan lösa sysselsättningsfrågan ens på kortare sikt för en del

arbetssökande. Detta gäller förutom vissa äldre och partiellt arbetsföra

1)1. a. den friställda kvinnliga arbetskraften.

Enligt arbetsmarknadsstyrelsens förmenande torde — utöver de fem folkpensionärerna

— sammanlagt i Växjö och Mellansel minst 44 personer eller

ca 30 procent av de båda verkens sammanlagda personal kunna bedömas ha

särskilda svårigheter att erhålla nya anställningar. Av dessa utgöres tre av

personer, som under innevarande år kommer att erhålla folkpension. Som

framgått av det föregående redovisar Växjö ett — även relativt sett — betydligt

större antal svarplacerade än Mellansel, vilket bör ses mot bakgrunden

av att personalens medelålder är väsentligt högre på den förra orten än på

den senare. Styrelsen anför vidare, att även om den friställda personalen

från linberedningsverken erhållit annan sysselsättning, har driftsnedläggelserna

medfört ett ekonomiskt avbräck. I stor utsträckning har nämligen vederbörande

kunnat beredas anställning endast utanför hemorten eller sysselsättas

i säsongarbete. Styrelsen betonar, att det varit och är eu angelägen

andra industrier lokaliserade till de båda genom driftsnedläggelserna

ledigblivna lokalerna. I fråga om Växjö har strävandena att dit lokalisera

annan industri givit resultat, i så måtto att AB Svenska fläktfabriken

fattat beslut om aitt övertaga anläggningen för att där förlägga en del

av sin tillverkning. I vilken utsträckning linberedningsverkets personal kommei

att kunna beredas anställning vid detta företag är dock ännu svårt att

bedöma. Enligt styrelsens mening blir det sannolikt fråga endast om ett

mindre antal. Vad Mellansel beträffar har styrelsen varit i förbindelse med

eu del företag, som ämnar utvidga sin verksamhet. Något positivt resultat i

lokaliseringsfrågan liar dock hittills icke uppnåtts. Det torde enligt styrelsen

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr H7 år 1957

vara förenat med stora svårigheter att tillföra Mellansel annan industri av

betydelse i linberedningsverkets ställe.

Arbetsmarknadsstyrelsen finner, att nedläggandet av linberedningsverken

i Växjö och Mellansel medfört arbetslöshet och ekonomiska förluster för

personalen, vilken skäligen bör erhålla ersättning härför. En differentiering

av ersättningarnas storlek, som tager hänsyn till de ekonomiska förlusterna

i varje enskilt fall, skulle emellertid stöta på stora praktiska svårigheter.

Det system, som tillämpades vid avvecklingen av liampberedningsverket i

Värmbol, synes enligt styrelsen därför böra tagas till huvudsaklig förebild.

Det innebar, att all personal — förutom vederbörande disponent — med

anställning över ett visst antal år tillerkändes gratifikation med belopp i

förhållande till anställningstidens längd. Beträffande värmbolverkets personal

föreslog styrelsen, att till varje person, som vid driftsnedläggelsen var

anställd vid verket, skulle utgå en gratifikation med visst belopp per anställningsår.

Styrelsens förslag godtogs av riksdagen dock med den ändringen,

att det skulle fordras en anställningstid av minst fem år för att ersättning

över huvud skulle utgå. Detta medförde en markant skillnad mellan å ena

sidan dem, som erhöll lägsta gratifikationsbelopp, och å andra sidan dem,

som ej erhöll någon som helst ersättning. För att bl. a. undvika denna olägenhet

föreslår styrelsen nu, att ersättning skall utgå till var och en, som har

en sammanlagd anställningstid av tre år eller däröver. I övrigt föreslår styrelsen,

att samma ersättningsgrunder skall gälla som vid nedläggningen av

värmbolverket. Gratifikationsbeloppet synes sålunda böra fastställas till 200

kronor per anställningsår och utgå med 100 kronor för varje påbörjat halvår.

I fall då gratifikationsberättigad person avlidit före utbetalandet av gratifikationen,

bör denna tillerkännas den avlidnes maka (make).

I anslutning härtill upplyser arbetsmarknadsstyrelsen, att antalet befattningshavare

vid växjöverket, vilka uppnår en anställningstid av tre år eller

mera, är 70 män och 14 kvinnor. Härvid har medräknats eu man, som först

efter den 31 januari 1957 har uppnått tre års anställningstid. Av den friställda

personalen i Mellansel uppnås tre års anställningstid av 34 män och åtta

kvinnor. Sammanlagda antalet personer, som skulle komma i åtnjutande av

gratifikationer enligt styrelsens förslag är således 126. Härvid har i enlighet

med de grunder, som tillämpades i värmbolfallet, ej medräknats verkens disponenter.

Beträffande växjöverkets disponent, som innehar fortsatt anställning

vid linberedningsverket i Laholm, har styrelsen ej funnit anledning

framlägga något förslag. Disponenten vid mellanselverket avled den 20 juni

1956 och efterlämnade maka och barn. Änkan har hos Föreningen Norrlandslin

ansökt om bidrag men denna framställning har ännu ej föranlett någon

åtgärd. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som föreligger i detta

fall, föreslår styrelsen, att ett belopp av 1 600 kronor enligt nämnda generella

beräkningsgrunder skall tillerkännas den efterlevande makan. Detta

belopp ingår i den av styrelsen uppgjorda kostnadsberäkningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen föreslår — såsom styrelsen också föreslog vid

avvecklingen av hampberedningsverket i Värmbol — att vissa äldre anställda

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 147 år 1957

15

och invalider samt andra personer med svårt handicap bland personalen efter

prövning av vederbörande länsarbetsnämnd skall kunna tillerkännas ett

extra tillägg utgörande 50 procent av den utgående gratifikationens belopp.

Prövningen bör ske i samråd med arbetstagarnas organisationer och ifrågavarande

kommun. Gratifikation med förhöjt belopp kommer enligt styrelsens

beräkningar att bli erforderligt i högst 37 fall i Växjö och 11 fall i Mellansel.

Några ersättningar utöver de här föreslagna har styrelsen ej funnit

anledning att framföra.

Arbetsmarknadsstyrelsen beräknar, att kostnaderna för de föreslagna ersättningarna

till personalen vid linberedningsverken i Växjö och Mellansel

kommer att uppgå till högst ca 283 000 kronor, varav högst ca 46 000 kronor

avser extra tillägg.

Statens jordbruksnämnd förklarar i sin till arbetsmarknadsstyrelsens förslag

fogade skrivelse, att den anser sig kunna utgå ifrån att personalen i

Växjö och Mellansel bör erhålla hjälp efter samma grunder, som gällde beträffande

personalen i Värmbol. I anledning av arbetsmarknadsstyrelsens

förslag, att tidsgränsen för rätt till gratifikation skall sättas vid tre års anställningstid,

ifrågasätter jordbruksnämnden emellertid, om det icke skulle

vara lämpligare att fastställa fem års anställningstid som generell gräns

samt att lämna arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigande att efter individuell

prövning tillerkänna gratifikationer enligt angivna grunder åt personal med

kortare anställningstid i sådana fall, då särskilda skäl föreligger.

I anledning av vad jordbruksnämnden anfört, framhåller arbetsmarknadsstyrelsen,

att en ledande princip vid utarbetandet av styrelsens förslag till ersättningar

varit, att generella linjer skall tillämpas i all den utsträckning så

är möjligt. Undantag har endast gjorts i fråga om det föreslagna extra tilllägget

till vissa äldre anställda och invalider samt andra med svårt handicap.

Att efter individuell prövning fastställa bidrag vid sidan härav till personer,

som ej uppnått den enligt de generella ersättningsgrunderna erforderliga anställningstiden,

skulle enligt styrelsens mening medföra betydande olägenheter.

Statskontoret finner i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen och jordbruksnämnden

skäligt, att personalen i viss utsträckning beredes kompensation

för de förluster, som nedläggandet av driften vid linberedningsverken förorsakat.

Ämbetsverket delar jordbruksnämndens uppfattning, att ersättningarna

bör bestämmas enligt samma grunder, som tillämpades i värmbolfallet och

kan sålunda icke tillstyrka, alt villkoren för erhållande av gratifikation uppmjukas

i den omfattning, som föreslagits av arbetsmarknadsstyrelsen. Därest

det skulle anses motiverat att utdela gratifikationer även vid kortare anställningar,

bör detta enligt statskontorets mening ifrågakomma endast för sådana

fall, då arbetstagaren kan åberopa en anställningstid, som obetydligt

understiger fem år, och tillika befinnes vara i behov av ekonomiskt stöd.

I gemensam skrift den 12 mars 1957 framhåller Sveriges arbclsledareförbund,

Svenska industritjänstemannaförbundet och Svenska texlilarbetareför
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Ma j. ts proposition nr H7 år 1957

bundet bl. a., att det med hänsyn till föreliggande omständigheter synes dem

befogat med en något generösare bedömning i förevarande fall än vad som

skedde vid bl. a. nedläggandet av värmbolverket. Förbunden pekar sålunda

på den allmänna åtstramning som ägt rum på arbetsmarknaden under det

senaste året. Vidare kan man enligt förbunden med visshet förutse, att den

friställda personalen blott i ringa omfattning kan beredas nya anställningar

Vid nytillkommande industrier. Under hänvisning härtill samt till bl. a. arbetarstammens

mycket ofördelaktiga åldersfördelning förordar förbunden,

att gränsen för att erhålla gratifikation sättes till tre år. Förbunden ifrågasätter

slutligen, om ej vad jordbruksnämnden föreslagit beträffande gratifikation

till arbetstagare med kortare anställningstid än fem år jämväl skulle

kunna tillämpas vid anställningstid kortare än tre år.

Konstister m. m.

I yttrande den 1 november 1956 över 1952 års tulltaxekommittés betänkande

med förslag till tulltaxa (SOU 1956: 14—16) framlägger statens jordbruksnämnd

— i anslutning till kommitténs förslag — vissa synpunkter och

förslag av betydelse för jordbruksprisregleringen och berörande, såvitt nu är

i fråga, konstister m. in.

Jordbruksnämnden anför härom, att den i anledning av önskemål från

den berörda industrien och efter egna överväganden funnit sig böra föreslå,

att importskyddet för dessa varuslag skall ordnas på samma sätt som enligt

kungörelsen 1956: 417 skett beträffande margarin. Nämnden hemställer därför

om sådan ändring av kungörelsen, att såväl margarin som konstister och

annat ätbart fett skall kunna beläggas med införselavgift av högst 25 kronor

för 100 kilogram jämte belopp, motsvarande 30 kronor för 100 kilogram i

produktionen ingående fett, oljor och fettsyra.

Skördeskadeutredningens framställning om medel till en utvidgad

objektiv skördeuppskattning

I skrivelse den 14 februari 1957 har skördeskadeutredningen hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte bemyndiga statens jordbruksnämnd att av de medel,

som står till förfogande för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område,

ställa till statistiska centralbyråns förfogande 500 000 kronor för en viss utvidgning

av den objektiva skördeuppskattningen. Till stöd för sin framställning

anför utredningen till en början, att den funnit, att ett permanent skydd

mot skördeskador icke kan anordnas utan en tillförlitlig och objektiv uppskattning

av skördeskadornas storlek. Vid undersökning av de möjligheter,

som står till buds för utformning av en objektiv skördeuppskattning i detta

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr U7 år 1957

syfte, har det visat sig, att dessa ser något olika ut för skilda slag av grödor.

Härom anför utredningen i huvudsak följande.

I fråga om spann målsslagen har statistiska centralbyrån under senare år

företagit en rad provundersökningar avseende den s. k. provytemetoden.

Dessa undersökningar omfattade under år 1956 hela riket. För potatis har

under år 1956 en liknande metod kommit till användning i ett län. För uppskattning

av höskörden har under de två senaste åren pågått undersökningar

under ledning av en subkommitté till skördeskadeutredningen, den s. k. vallskördekommittén.

Därvid har två metoder — dels en provytemetod, dels en

s. k. hässjemätningsmetod — visat sig användbara. Med beaktande av önskvärdheten

av en enhetlig metodik och med hänsyn till provytemetodens tilllämplighet

även på vallar, som icke hässjas eller krakas, torde provytemetoden

vara att föredraga vid uppskattning av höskörden, även om den kostnadsmässigt

ställer sig dyrare. För samtliga nu nämnda grödor gäller, att

provytemetoden ger utslag för den biologiska skörden. Spill, bärgningsförlust

och efterskörd kommer sålunda icke att registreras, såvida ej kompletterande

metoder utarbetas för att bestämma dessas storlek. För oljeväxter och sockerbetor

föreligger varje år fullständig leveransstatistik liksom också uppgifter

om de odlade arealerna. Dessa grödors hektarskördar kan således fastställas

utan anlitande av fältundersökningar. Om behov av dessa uppgifter

kommer att föreligga före skördens avslutande, torde dock åtminstone för

sockerbetornas del tältundersökningar behövas. Sadana undersökningai har

sedan länge pågått i Svenska sockerfabriksaktiebolagets regi och torde utan

svårighet kunna utvidgas.

Beträffande den objektiva skördeuppskattningen enligt provytemetoden

uppger sig skördeskadeutredningen ha den uppfattningen, att erfarenheterna

är tillräckligt goda, för att metodiken skall kunna tillämpas vid skördeskador.

De brister i kännedomen om årliga växlingar i spill, bärgningsförluster

och efterskörd, som ännu vidlåder metodiken, torde enligt utredningen för

det permanenta skördeskadeskyddet ha mindre betydelse. De fel i uppskattningen,

som uppkommer härigenom, torde nämligen vara små i förhållande

till de skillnader, som föreligger i den biologiska skörden mellan olika områden

och mellan olika år. Precisionen i den objektiva skördeuppskattningen

måste under alla förhållanden av kostnadsskäl göras måttlig. Ordinärt bör

då endast bestämningar av den biologiska skörden vara erforderliga. Från

utredningens synpunkt är det därför angeläget, att provytemetoden så snart

som möjligt tillämpas i större skala, för att man skall kunna erhålla ett tillräckligt

antal objektiva skördedata för genomförandet av ett permanent skördeskadeskydd.

Å andra sidan kan i undantagsfall större skördeskador tänkas

uppkomma på grund av spill och bärgningsförluster. För sådana tillfällen bör

en beredskap upprättas genom att lämpliga uppskattningsmetoder utarbetas.

Försöksverksamhet i delta avseende är således enligt utredningens mening

erforderlig.

Vad angår behovet av sådana data för år 1957 anför skördeskadeutredningen

i huvudsak följande.

1 en undersökning över heklarskördarna för perioden 1922—1951 har beräknats

medelskördar, skadefrekvenser m. in. för att kunna göra en bedömning

av vilka kostnader som uppkommer för ersättningar av förluster vid

2 liilutng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr H7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungi. Maj. ts proposition nr 147 är 1957

olika antaganden beträffande skyddets storlek. Dessa data kan användas som

underlag för premiesättning vid en eventuell skördeförsäkring. Primärmateruuet

utgöres av kommunuppgifter (numera församlingsuppgifter), men be1

åkningarna har endast utförts för ett antal större områden. Dessa består

av 124 s. k. statistiska områden (strata). De har bildats så, att kommuner

T sinseinellan så likartade som möjligt med avseende på en rad variabler

sasom klimat, jordart och arealfördelning — sammanförts i områden innehallande

sammanlagt ca 3 200 brukningsenheter. De 88 statistiska områden,

som ar belagna i södra och mellersta Sverige har vart och ett delats i fvra

delar s. k. statistiska enheter (substrata). För norra Sverige har en sådan

uppdelning ej genomförts utan de statistiska enheterna sammanfaller här

med de statistiska områdena. Sammanlagt finnes det sålunda 388 statistiska

enheter (88 X 4 + 36). Det är utredningens avsikt att låta dessa statistiska

enheter utgöra de minsta enheter, för vilka objektiv skördeuppskattning

skall genomföras. ö

Skördeskadeutredningen upplyser vidare, att de historiska skördeuppgifter,

som framkommit för nyssnämnda områden, är baserade på medeltal av

uppgifter, som varje år lämnats av hushållningssällskapens gillesombud.

Det ar känt genom jämförelser mellan tidigare objektiva skördeuppskattn111

gar och gillesomhudens skördeuppgifter, att skillnaderna i kvantiteter,

som framkommer vid tillämpning av dessa två metoder, kan vara stora även

sedan den biologiska skörden enligt provytemetoden reducerats till kommersiell

skörd. Det ar nu angeläget för utredningen att närmare precisera dessa

skillnader med ledning av faktiska uppgifter för samtliga områden. Detta

iorutsätter dels en objektiv skördeuppskattning med viss precision för dessa

områden, dels eu sammanställning av gillesombudens uppgifter för samma

områden. En sådan undersökning bör komma till stånd, innan det permanenta

skördeskadeskyddet sättes i verket.

I tredningen framhåller härefter, att en sådan bestämning med objektiv

metodik för ett antal områden också är av stort värde för andra ändamål än

det nyssnämnda. Enligt vad Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen, skall jordbruket

under år 1957 kunna erhålla en kompensation för ett produktionsortfall

utöver fyra procent bl. a. genom en kontant ersättning (IX ht 1957,

s. 308). Skulle en sådan ersättning behöva utgå, uppstår problemet efter

vilka grunder ersättningen skall fördelas mellan olika jordbrukare. Vare si«

denna fördelning kommer att ske i form av arealbidrag eller i form av lån

torde, framhåller utredningen, objektiva uppgifter rörande skördens storlek

i olika delar av landet vara av väsentligt värde för eu såvitt möjligt riktig

ordelmng. Den irritation, som exempelvis fördelningen av arealbidragen år

19oo skapade, skulle på så sätt i viss mån kunna undvikas.

Ett viktigt syfte är vidare — enligt skördeskadeutredningen — behovet av

erfarenhet rörande dylika undersökningar i stor skala. Utredningen anför i

11 aga om sådan utvidgad undersökningsverksamhet i huvudsak följande.

..4Vs^fn fr att hushållningssällskapen liksom tidigare skall svara för

.ff?rbe‘el. För sällskapen nppstär en rad problem I samba^ med

v"trQS°khniingeVi’ saso™ anskaffning av personal och samordning med övrig

v erksamhet, vilka problem behover undersökas närmare, innan en fullt ut
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 747 ur 1957

byggd objektiv skördeuppskattning kan komina till stånd. Enligt de preliminära

planer, som utarbetats inom den förut nämnda vallskördekommittén,

skulle erfordras en ungefär fyra gånger större skala vid fullt utbyggd objektiv

skördeuppskattning enligt provytemetoden än den, som kommer att beskrivas

för undersökningarna år 1957. Kostnaderna kommer dock icke att

ökas i proportion härtill. Genom att bedriva 1957 års undersökning i en tämligen

stor skala skulle man kunna göra erfarenheter, som kan utnyttjas för

rationaliseringsvinster i fortsättningen.

I fråga om den beräknade omfattningen av 1957 års undersökning anför

skördeskadeutredningen vidare.

Ifrågavarande undersökning har två mål. Det ena, som har sin grund i

allmänna statistiska synpunkter, är att erhålla skördeuppgifter med tillfredsställande

säkerhet för de olika hushållningssällskapen. Vid beräkningar, som

utförts inom statistiska centralbyrån på grundval av tidigare undersökningar,

har man funnit, att detta mål kan nås vid ett stickprov av omkring

125 brukningsenheter vid ett medelstort hushållningssällskap. Med denna utgångspunkt

erhålles ett stickprov av 3 300 brukningsenheter i hela riket. Det

andra, som för skördeskadeutredningen är väsentligt, är att erhålla skördeuppgifter

för de statistiska enheterna med en viss precision. Vid beräkningar

inom vallskördekommittén på grundval av erfarenheter från vallskördeundersökningen

år 1956 har man funnit, att ett stickprov av 30 brukningsenheter

per statistisk enhet ger sex å åtta procent medelfel i vallskörden. Med

ett stickprov av denna storlek skulle endast en fjärdedel av de statistiska enheterna

kunna undersökas. Därvid erhålles för få statistiska enheter per

hushållningssällskap (knappt fyra statistiska enheter i medeltal per sällskap).

Från denna synpunkt har det framstått som nödvändigt alt sprida

urvalet till att omfatta alla statistiska enheter. Målet får då begränsas till att

avse skördeuppgifter för de 124 statistiska områdena. Genom lämplig utformning

av stickprovsförfarandet torde hektarskördebestämningar med en

relativ precision av exemplifierad storleksordning kunna erhållas för de

ekonomiskt betydelsefulla grödorna i varje statistiskt område.

Enligt överläggningar, som hållits med statistiska centralbyrån och hushållningssällskapens

förbund, har dessa enligt skördeskadeutredningen förklarat

sig villiga att genomföra undersökningen, under förutsättning att erforderliga

medel kan anskaffas.

Rörande det medelsbehov, som anses erforderligt för utförande av den

planerade undersökningen, anför utredningen — under hänvisning till en

vid framställningen fogad kostnadskalkyl — att gjorda beräkningar avser eu

objektiv skördeuppskattning enligt provytemetoden för växtslagen höstvete,

höstråg, vårvete, korn, havre, potatis och hö på 3 300 brukningsenheter. Enligt

denna uppdelas kostnaden för varje brukningsenhet på utläggning av

provytorna, provtagning, tröskning av proven samt diverse kostnader för telefon,

material, lagringslokaler, vattenhaltprov in. in. Dessa kostnader har

huvudsakligen med ledning av data från statistiska centralbyråns provundersökning

år 1955 beräknats lill 187 kronor 60 öre per brukningsenhet, vilket

för 3 300 brukningsenheter gör ca 619 000 kronor. Därtill kommer gemensamma

kostnader, varav mätinstrument 10 000 kronor, metodförsök i

fråga om spill, bärgningsförluster och cfterskörd 10 000 kronor samt kostna
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1957

der för ledning, planering, urval, utbildning och bearbetning 88 000 kronor.

Tillsammans utgör de beräknade kostnaderna 727 000 kronor. Vad beträffar

finansieringen av kostnaderna har statistiska centralbyrån enligt uppgift eu

reservation av ca 78 000 kronor från budgetåret 1956/57 på anslag erhållna

för motsvarande ändamål. Vidare har Kungl. Maj:t på grund av framställning

av statistiska centralbyrån föreslagit riksdagen att anvisa ett reservationsanslag

av 149 000 kronor för budgetåret 1957/58 (VII ht 1957, s. 33). Tillsammans

utgör dessa medel 227 000 kronor, vilket av statistiska centralbyrån

avsetts för hela riket omfattande men ej områdesuppdelad objektiv

skördeuppskattning för nämnda sju växtslag. För att genomföra den plan,

som nyss redovisats av skördeskadeutredningen, skulle således därutöver

erfordras ett belopp av 500 000 kronor.

Om den objektiva skördeuppskattningen utökas utöver den av statistiska

centralbyrån avsedda skalan till nyss angiven omfattning, erhålles enligt

skördeskadeutredningens mening resultat av väsentlig betydelse för de regleringsåtgärder,

som kan komma att vidtagas vid eventuella skördeskador

är 1957 och framdeles. Det synes därför utredningen motiverat all finansiera

denna utökning med medel, som står till statens jordbruksnämnds förfogande

för prisreglerande åtgärder på jordbrukets område. Jordbruksnämnden

har enligt utredningen också förklarat sig tillstyrka, att ur dessa

medel 500 000 kronor ställes till statistiska centralbyråns förfogande för en

utvidgning av den objektiva skördeuppskattningen till angiven omfattning.

Statistiska centralbyrån anför i skrivelse till skördeskadeutredningen, att

centralbyrån anser, att den av utredningen föreslagna utvidgningen av undersökningarna

till omkring 3 300 brukningsenheter skall — med förbehåll

i lråga om kostnaderna för fältarbetet — kunna utföras inom den av utredningen

angivna kostnadsramen. Rörande fältarbetet samt undersökningen i

övrigt anför centralbyrån följande.

Kostnadsberäkningarna har i fråga om fältarbetet grundats på tidsstudier

vid provyteundersökningar, som centralbyrån utfört under år 1955. Fältarbetet

utfördes såväl nämnda år som år 1956 i regel av hushållningssällskapens

ordinarie personal, vilken besitter vana vid dylikt arbete, i viss utsträckning

i samband med andra förrättningar för hushållningssällskapen, varigenom

kostnaderna för provyteundersökningarna reducerades. De framlagda

kostnadsberäkningarna täcker kostnaderna för ersättning för effektiv arbetstid

samt rese- och traktamentskostnader, däremot icke eventuell håltid o. d.

åt för detta ändamål anställd månadsavlönad personal.

Av betydelse för kostnaderna är vidare urvalets spridning inom vart och

ett av de 124 strata. Fn spridning av urvalet, så att detta "täcker samtliga

eller de flesta församlingarna i varje stratum, kommer att medföra betydligt

större kostnader än om urvalet göres inom ett fåtal församlingar per stratum

och dessa kostnader torde ej kunna inrymmas inom den framlagda kostnadsplanen

för fältarbetet. Kostnaderna för provtagning har nedskurits genom att

provtagarna förutsatts arbeta utan biträde av medhjälpare. Redan förut har

provtagarna till stor del utfört sitt arbete utan bilrädeshjälp, vilket ej synes

ha vållat olägenhet. Även om provtagarnas arbete därigenom blir något mera

tidskrävande, torde kostnaderna för provtagningen kunna begränsas till de

i kostnadsberäkningarna upptagna.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposilion nr iW ur 1957

Lönekostnaderna till centralbyråns tjänstemän bär räknats i avrundade

tal, 1 900 kronor per månad för aktuarie och 750 kronor för biträde. Enligt

den i 1957 års statsverksproposition framlagda löneplansrevisionen kommer

emellertid månadslönen i lönegrad 29: 29, som här torde avses, att utgå med

2 005 kronor och i lönegrad 8: 8 med 791 kronor, vilket sålunda medför viss

kostnadsökning. I kostnaderna för arbetet i centralbyrån med urval, planering,

ledning och bearbetning har räknats med endast en person i ledande

ställning, vilket är otillräckligt. Under ca 6 månader torde dessutom behov

komma att finnas av en tjänsteman i lägst lönegrad 21. Å andra sidan kan

besparingar i bearbetningskostnaderna uppnås genom övergång till hålkortsbearbetning,

vilket torde täcka de nyss angivna kostnadsökningarna för arbetet

inom centralbyrån.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen fr. o. in. 1957 års

skörd behandlades vid 1956 års riksdag. I fråga om den närmare innebörden

av dem torde jag få hänvisa till propositionen 1956: 38 och jordbruksutskottets

utlåtande 1956: 6. Jag torde vidare få erinra om att föredragande

departementschefen under nionde huvudtiteln i 1957 års statsverksproposition

(p. 108) förordat, att av behållningen i statens jordbruksnämnds

clearingkassa för fettvaror ett belopp av 4 00-0 000 kronor skall ställas till

jordbruksnämndens förfogande för att användas till stöd för en av beredskapsskäl

motiverad fortsatt odling av oljelin samt till stöd åt spånadslinodlingen

genom omhändertagande och avyttring av oljefrö från dessa odlingar.

I fråga om 1957 års skörd av o 1 j e 1 i n f r ö och spånadslinfrö har

jordbruksnämnden, såsom framgått av det föregående, efter förhandlingar

med Sveriges oljeväxtodlares centralförening samt Riksförbundet Lin och

hampa föreslagit ett jämfört med år 1956 oförändrat garantipris av 75 öre

för kilogram, avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt

och 96 procent renhet. Kungl. Maj:t har tidigare denna dag fastställt

det föreslagna garantipriset. För infriande av garantien torde få tagas i

anspråk medel ur nyssnämnda, för förevarande ändamål avsedda belopp ä

4 000 000 kronor.

Vad därefter angår det statliga stödet åt spånadslinodlingen

torde jag få erinra om, att man vid beräkningen av kostnaderna härför under

regleringsåret 1957/58 i årets statsverksproposition utgått från att linberedningsverksamheten

efter nedläggandet av beredningsverken i Växjö

och Mellansel skall helt koncentreras till verket i Laholm. Stödet bär därvid

begränsats till de kvantiteter linfiber, för vilka sistnämnda verk samt det

numera med laholmsverket sammanslagna verket i Växjö tidigare avsclls

skola erhålla pristillägg, eller till sammanlagt 1 325 ton. Med utgångspunkt

härifrån samt från ett i förhållande till innevarande regleringsår oförändrat

pristillägg av 75 öre för kilogram har bidragskostnaderna för spånadslin

under nästa regleringsår beräknats till 993 800 kronor.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1957

Jordbruksnämnden har i sin nu ifrågavarande skrivelse påpekat, att nyssnämnda

förslag innebär eu sänkning med 225 000 kronor av det stöd åt

spånadslinodlingen, varmed nämnden räknade i sina hösten 1956 avgivna

anslagsäskanden. Bl. a. med hänsyn härtill har jordbruksnämnden funnit

sig böra biträda en av Riksförbundet Lin och hampa föreslagen sänkning

av riktpriset för linhalm av 1957 års skörd med 2 öre för kilogram. Någon

ändring av pristillägget för linfiber har icke ifrågasatts. Kungl. Maj :t har

med bifall Lill jordbruksnämndens förslag tidigare denna dag fastställt riktpriset

för 1957 års skörd av linhalm till 22 öre för kilogram.

I fråga om det statliga stödet åt hampodlingen torde få erinras,

att detta enligt förut berörda beslut av 1956 års riksdag i fortsättningen

skall utgå med ett till 75 öre för kilogram maximerat pristillägg för fiber

av spinnbar kvalitet, Vidare torde böra påpekas, att man vid beräkningen

av kostnaderna för sagda stöd under regleringsåret 1957/58 i årets statsverksproposition

utgått från ett pristillägg av 75 öre för kilogram stödberättigad

hampfiber samt från samma stödberättigade totalkvantitet som tidigare

eller 720 ton spinnbar hampfiber. Riktpriset på hamphalm har alltsedan

år 1954 varit 13 öre för kilogram.

Som närmare framgår av jordbruksnämndens förevarande framställning

har hampodlingen, som numera bedrives endast på Gotland, under sistlidna

år minskat rätt avsevärt. Anledningen härtill uppges enligt nämnden

vara, all odlingen vid nuvarande riklpris på halmen icke bedömes ge nämnvärt

ekonomiskt utbyte utöver hampans förfruktsvärde i samband med

ogräsbekämpningen på myrmarkerna samt att ogräsbekämpning — i varje

fall på kort sikt — visat sig möjlig medelst på senare tid saluförda kemiska

bekämpningsmedel. Nedgången i hampodlingen, vilken vid oförändrat riktpris

på hamphalm väntas bestå, har medfört en försämring av driftsresultatet

vid hampberedningsverket i Visby, något som enligt jordbruksnämnden

verket med hänsyn till sin svaga ekonomi får svårt att bära. Efter framställning

av Gotlands hampodlareförening har nämnden därför funnit sig

böra tillstyrka en höjning av riktpriset på hamphalm av 1957 års skörd till

15 öre för kilogram. Som förutsättning för sitt tillstyrkande har nämnden

emellertid krävt, att föreningen under en femårsperiod skall garantera en i

förhållande till beredningsverkets kapacitet avpassad odlingsareal. Enligt

hittills av föreningen från odlare införskaffade garantiförbindelser synes

den eftersträvade arealen i stort sett redan ha uppnåtts.

Med utgångspunkt från nu gällande priser på hampfiber kan hampodlarföreningen

emellertid icke höja inköpspriset för hamphalm med mindre

det i form av statligt pristillägg utgående stödet liöjes i motsvarande grad.

En höjning av odlarpriset på hamphalm med 2 öre för kilogram motsvarar

en höjning av pristillägget från nuvarande 75 till 90 öre för kilogram spinnbar

hampfiber. Med hänsyn till de särskilda närings- och befolkningspoliliska

problem, som föreligger på Gotland, samt till det intresse för hampodlingen,

som visat sig genom den föreliggande teckningen av femåriga

odlingskontrakt, har jordbruksnämnden ansett sig böra tillstyrka ifråga
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 11)57

23

varande höjning av det maximala pristillägget för 1957 och senare års skördar.

Nämnden har vidare — med hänsyn till det på grund av den minskade

odlingen år 1956 försämrade driftsresultatet vid heredningsverket i Visby

samt den som följd av skördenedgången minskade utbetalningen av ställiga

pristillägg ävensom den till följd av frostskador år 1956 reducerade fröskörden

— funnit sig böra tillstyrka en av hampodlarföreningen gjord framställning

om höjning av pristillägget för hamphalm av 1956 års skörd till

likaledes 90 öre för kilogram.

Jordbruksnämnden har sålunda funnit det angeläget, att odlingen och beredningen

av hampa på Gotland skall upprätthållas hl. a. med hänsyn till

de särskilda närings- och befolkningspolitiska problem, som föreligger där.

Det torde i detta sammanhang få framhållas, att vid hampberedningsverket,

som är en av Gotlands få mera betydande industriella anläggningar, ett

90-tal personer är sysselsatta. Ett bifall till jordbruksnämndens förslag innebär

emellertid, att till hamphanteringen under nästa budgetår skall utgå

ett belopp av närmare 650 000 kronor i statligt stöd. Det torde kunna ifrågasättas,

om statens stöd för att upprätthålla sysselsättningen på Gotland på

lång sikt bör ske i denna form. Jag vill i delta sammanhang erinra om att

dåvarande statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet — utan erinran

från riksdagens sida — i propositionen 1956:38 angående grunderna för

fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen anförde, att frågan om fortsatt stöd

åt hampodlingen borde tagas upp till omprövning vid ändring i förhållandena.

Mot bakgrunden av vad som nu framkommit, synes frågan om formerna

på längre sikt för de statliga sysselsättningsbefrämjande åtgärderna

på Gotland i vad gäller hamphanteringens fortbestånd snarast böra utredas.

I avvaktan på resultatet av denna utredning vill jag emellertid tillstyrka,

att det nu till 75 öre för kilogram spinnbar hampfiber maximerade pristillägget

skall höjas till 90 öre för kilogram för 1957 och senare års skördar.

1 enlighet med jordbruksnämndens förslag bör, vid bifall härtill från riksdagens

sida, den under nionde huvudtiteln i 1957 års statsverksproposition

(p- 108) för stöd åt odlingen av lin och hampa under regleringsåret 1957/58

angivna delposten å 1 600 000 kronor av det beräknade medelsbehovet till

prisreglerande åtgärder på jordbrukets område uppräknas med 108 000 kronor

till avrundat 1 700 000 kronor. Någon ökning av reservationsanslaget till

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område i anledning av nämnda uppräkning

synes emellertid icke behöva ske. Det ytterligare medelsbehovet

torde i stället böra täckas genom anlitande av den vid ingången av budgetåret

1957/58 föreliggande behållningen å anslaget.

Likaså iinner jag mig böra tillstyrka, att Gotlands hampodlareförening i

enlighet med jordbruksnämndens förslag beredes kompensation för de till

följd av minskad odling år 1956 bortfallna intäkterna av pristillägg genom

en höjning av pristillägget för 1956 års skörd av hampa till 90 öre för kilogram.

De totala kostnaderna för statliga pristillägg till 1956 års skörd kommer

härigenom att uppgå till 540 000 kronor eller samma belopp, som av

1956 års riksdag beräknats för ändamålet.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 747 år 1957

I anslutning till vad jag sålunda förordat, torde jag få erinra, att Kungl.

Maj:t på min föredragning tidigare denna dag fastställt riktpriset för hamphalm

av 1957 års skörd till 15 öre för kilogram.

Vad angår frågan om stödåtgärder för personalen vid de

nedlagda linberednings verken i Växjö och Mellan sel

torde jag få erinra om att Kungl. Maj :t, i enlighet med beslut av 1956 års

riksdag, den 6 april och den 21 december 1956 uppdrog åt arbetsmarknadsstyrelsen

— som närmare borde följa utvecklingen i fråga om spörsmål, berörande

personalen vid nämnda linberedningsverk i samband med nedläggandet

av dessa och medverka till omplacering av den arbetskraft, som därvid

friställdes — att i samråd med statens jordbruksnämnd uppgöra och till

Kungl. Maj :t inkomma med förslag till de åtgärder, som kunde befinnas påkallade

från Kungl. Maj :ts sida. I anledning härav har arbetsmarknadsstyrelsen

efter närmare utredning inkommit med förslag till dylika åtgärder.

Av utredningen framgår bl. a., att arbetsmarknadsmyndigheternas hittills

i första hand vidtagna åtgärder gått ut på att söka bereda den vid de båda

linbercdningsverken friställda personalen sysselsättning inom andra områden,

där arbetskraft behövts. Därjämte har arbetsmarknadsstyrelsen sökt alt

få andra industrier att förlägga sin verksamhet till de genom driftsnedläggelserna

ledigblivna lokalerna. I fråga om Växjö har strävandena i sistnämnda

hänseende i viss utsträckning givit resultat. Enligt arbetsmarknadsstyrelsen

torde man dock icke kunna räkna med att något större antal av linberedningsverkels

personal skall kunna beredas anställning vid det företag,

som numera övertagit linberedningsverkets lokaler för att där förlägga en

del av sin verksamhet.

Utredningen visar vidare bl. a., att omkring 30 procent av de båda verkens

sammanlagda personal kan bedömas ha särskilt svårt att erhålla nya anställningar.

Särskilt besvärligt uppges läget vara i Växjö, där personalens

medelålder är väsentligt högre än i Mellansel. Det synes därför nödvändigt

att räkna med ytterligare någon tids svårigheter att finna sysselsättningsmöjligheter.

Ekonomiskt avbräck har därjämte uppkommit för den personal,

som erhållit endast tillfällig anställning eller som varit tvungen att taga

anställning på annan ort. Med hänsyn till de särskilda omständigheter, som

är förknippade med driftsnedläggelserna, finner jag i likhet med arbetsmarknadsstyrelsen

det vara motiverat, att vissa åtgärder —- utöver redan i sysselsättningsbefrämjande

syfte företagna eller planerade — vidtages för att för

personalen mildra de ekonomiska följderna av nedläggelserna.

Beträffande formen för dylika åtgärder har arbetsmarknadsstyrelsen förordat,

att det system, som tillämpades vid avvecklingen av hampberedningsverket

i Värmbol (prop. 1954: 2, bil. 6, p. 4), skall tagas till huvudsaklig förebild.

I detta fall tillämpades ett automatiskt verkande system med gratifikationer

till de anställda i förhållande till anställningstidens längd liknande

det, som tidigare kommit till användning vid avvecklingen av Svenska skifferaktiebolagets

anläggningar i Kinne-Kleva. Gratifikationer utgick till dem,

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

25

som varit anställda vid verket i fem år eller därutöver med ett belopp av 200

kronor per anställningsår med 100 kronor för varje påbörjat halvår av anställningstiden.

Till vissa personer med hög ålder, invaliditet eller dylikt

utgick dessutom efter prövning ett extra tillägg av 50 procent av den utgående

gratifikationens belopp.

I fråga om den hjälp, som övergångsvis bör utgå till personal vid linberedningsverken

i Mellansel och Växjö, har arbetsmarknadsstyrelsen föreslagit

— under åberopande av att vissa olägenheter varit förknippade med kravet

på en så lång anställningstid som fem år — att gratifikation skall utgå till

envar, som har en sammanlagd anställningstid vid verken av tre år eller därutöver.

Gratifikationen föreslås skola utgå med 200 kronor per anställningsår

med 100 kronor för varje påbörjat halvår. Därest gratifikationsberältigad

person avlidit före utbetalandet av gratifikationen, bör denna tillerkännas

den avlidnes maka (make). Vidare föreslås att vissa äldre anställda och invalider

samt andra personer med svårt handicap skall — efter viss prövning

— kunna tillerkännas extra tillägg med 50 procent av den utgående gratifikationens

belopp samt att ett belopp av 1 600 kronor — beräknat med utgångspunkt

från de generella grunderna för gratifikation — skall tillerkännas änkan

efter mellanselverkets avlidne disponent.

Jordbruksnämnden har i sitt yttrande över arbetsmarknadsstyrelsens förslag

ifrågasatt, om det icke skulle vara lämpligare att fastställa fem års anställningstid

som generell gräns samt att lämna arbetsmarknadsstyrelsen bemyndigande

att efter särskild prövning i varje särskilt fall tillerkänna gratifikationer

åt personal med kortare anställningstid, då särskilda skäl föreligger.

Statskontoret delar jordbruksnämndens uppfattning, att ersättningarna

bör bestämmas enligt samma grunder, som tillämpades i värmbolfallet.

Enligt ämbetsverkets mening bör emellertid gratifikationer vid kortare anställningstid

än fem år — därest dylika skulle anses motiverade — ifrågakomnia

endast för sådana fall, då arbetstagaren kan åberopa en anställningstid,

som obetydligt understiger fem år, och tillika befinnes vara i behov

av ekonomiskt stöd.

Enligt min mening bör gratifikation utgå i första hand till dem, som varit

anställda vid ifrågavarande linheredningsverk i sammanlagt fem år eller

därutöver. Arbetsmarknadsstyrelsen bör dock bemyndigas att efter prövning

i varje särskilt fall tillerkänna gratifikationer jämväl åt personal med

kortare anställningstid än fem år, då särskilda skäl föreligger. Gratifikationens

belopp bör uppgå till 100 kronor för varje påbörjat halvår av anställningstiden.

Vissa äldre anställda och invalider samt andra personer med

svårt handicap hör därutöver — efter prövning av vederbörande länsarbetsnämnd

och eller samråd med arbetstagarnas organisationer samt ifrågavarande

kommuner — erhålla extra tillägg med 50 procent av den utgående

gratifikationens belopp. Det synes mig med hänsyn till de särskilda omständigheterna

även skäligt, att änkan efter disponenten vid mellanselverket

tillerkännes ett särskilt belopp av 1 600 kronor. Några ersättningar utöver

de sålunda förordade torde icke böra utgå.

.‘! Hihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 147

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj.ts proposition nr 147 år 1957

Med tillämpning av nu angivna grunder torde sammanlagt 105 personer

bli berättigade till generell gratifikation, varav 70 vid växjöverket och 35

vid mellanselverket. Gratifikation med förhöjt belopp kan bli erforderligt

i högst 48 fall, varav högst 37 i Växjö och 11 i Mellansel. Kostnaderna kan

beräknas totalt — alltså inklusive kostnaderna för de särskilt prövade bidragen

till personal med kortare anställningstid än fem år — komma att

uppgå till högst 283 000 kronor, varav högst 46 000 kronor till extra tillägg.

Medel till täckande av kostnaderna torde — såsom skedde vid nedläggandet

av driften vid hampberedningsverket i Värmbol — böra få tagas i anspråk

ur det för innevarande budgetår anvisade reservationsanslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

Vad angår jordbruksnämndens förslag i fråga om konstister och

annat berett ätbart matfett (stat. nr 275—276) torde få erinras,

att jämlikt beslut av 1956 års riksdag uttages, så länge det inhemska

priset på rapsfrö ligger mellan de fastställda prisgränserna, en införselavgift

på vegetabilisk olja och annat fett (med inemot 100 procent fetthalt) av 30

öre för kilogram. Därjämte uttages för såväl importerade fettvaror som olja,

som framvinnes ur inhemskt oljeväxtfrö, en rörlig regleringsavgift, vilken

bl. a. står i visst förhållande till världsmarknadspriserna på fettråvaror och

fettvaror. Utöver vad som motsvarar nämnda avgifter utgår —- för att dels

lämna erforderligt manufaktureringsskydd, dels kompensera den inhemska

industrien för inblandningstvång beträffande här i landet tillverkat margarin

in. in. — en särskild införselavgift av 25 öre för kilogram för margarin

och bakhjälpmedel med en fetthalt av mer än 60 procent. Den särskilda införselavgiften

uttages emellertid icke för konstister m. m.

Jordbruksnämnden har föreslagit, att importskyddet för konstister och

annat berett ätbart matfett skall ordnas på samma sätt som skett beträffande

margarin. Bl. a. med hänsyn till den utbytbarhet, som föreligger mellan

ifrågavarande fettprodukter och margarin, finner jag mig böra biträda

nämndens förslag. Utöver den generella införselavgiften och den rörliga regleringsavgiften

bör sålunda i fortsättningen för konstister m. m. även utgå

en särskild införselavgift av högst 25 öre för kilogram.

Därest riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser i ämnet.

Under senare år har för utformning av en objektiv uppskattning

av skörden utav viktigare grödor företagits vissa provundersökningar

enligt den s. k. provytemetoden. Beträffande vissa sädesslag har

dessa undersökningar under år 1956 varit riksomfattande. För potatis har

en liknande metod kommit till användning i ett län under år 1956. Samtliga

dessa undersökningar har bedrivits i statistiska centralbyråns regi. För uppskattning

av vallskörden har under de senaste två åren pågått undersökningar

under ledning av en subkommitté till skördeskadeutredningen. Re
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj. ts proposition nr 147 år 1957

sultaten av ifrågavarande undersökningar har enligt vad som uppgivits varit

goda. De av statistiska centralbyrån bedrivna undersökningarna har i första

hand tillkommit för att skaffa fram en bättre skördestatistik för landet i dess

helhet och för större områden. För en närmare reglering av skördeskador

erfordras dock — oavsett vilket system för dylik reglering som kan komma

att föreslås av skördeskadeutredningen — en mera i detalj gående skördestatistik.

En skördeuppskattning — utförd med objektiv metodik — är även

såsom utredningen framhållit av stort värde vid bestämmandet av fördelningen

utav sådan ersättning, som under år 1957 kan komma att utgå till

jordbruket vid ett produktionsbortfall utöver fyra procent. Med hänsyn till

det behov av en utvidgad objektiv skördeuppskattning, som sålunda föreligger,

finner jag mig böra tillstyrka utredningens framställning om ett anslag

av 500 000 kronor för ändamålet. Därest riksdagen icke har något att erinra

häremot, torde dessa medel i betraktande av undersökningarnas betydelse

för jordbruksprisregleringen böra utgå ur reservationsanslaget till Prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels bemyndiga Kungl. Maj :t att höja maximum för det

statliga pristillägget för hampfiber av 1956 och senare års

skördar från 75 till 90 öre för kilogram spinnbar vara;

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för stöd åt odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under

regleringsåret 1957/58 i huvudsaklig överensstämmelse med

de riktlinjer, som angivits i det föregående;

dels medge att av det å riksstaten för budgetåret 1956/57

under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område må för gratifikationer

till personalen vid linberedningsverken i Växjö

och Mellansel i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,

som angivits i det föregående, tagas i anspråk ett belopp

av högst 283 000 kronor;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den omläggning

av importskyddet för konstister in. in., som angivits i det

föregående;

dels medge att av det å riksstaten för budgetåret 1956/57

under nionde huvudtiteln anvisade reservationsanslaget till

Prisreglerande åtgärder på jordbrukets område ett belopp å

500 000 kronor av Kungl. Maj :t ställes till statistiska centralbyråns

förfogande för att möjliggöra en utvidgning av den

objektiva skördeuppskattningen i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i det föregående.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 147 år 1957

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Hygrell

57< 4*6 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. JoU 1957:31 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten