Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag

1957-03-22 · 26 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 25 av 26 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:149, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1957

1

Nr 149

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni

1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag;

given Stockholms slott den 22 mars 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§

lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom lagen den 6 juni 1952 om höjning av vissa underhållsbidrag bestämdes

att familjerättsliga, periodiska underhållsbidrag skall med hänsyn

till penningvärdets fall utgå med förhöjning efter vissa angivna procentsatser.

Med hänsyn till den fortsatta försämring av penningvärdet som ägt

rum efter år 1952 föreslås i propositionen, att en ytterligare generell höjning

av de familjerättsliga underhållsbidragen skall genomföras från och med

den 1 juli 1957. Enligt förslaget skall sammanlagda förhöjningen utgöra

för bidrag som blivit bestämt genom dom som meddelats eller avtal som

slutits under år 1940 eller tidigare nittio procent, under något av åren

1941—1946 femtiofem procent, under något av åren 1947—1950 fyrtiofem

procent, under år 1951 tjugu procent och under något av åren 1952—1954

tio procent.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 149

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr lh9 år 1957

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 (nr 334)

om höjning av vissa underhållsbidrag

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 om höjning

av vissa underhållsbidrag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

wmm. j

Är någon pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva bidrag i

svenskt mynt till make, förutvarande

make, barn, adoptivbarn, makes

barn, makes adoptivbarn, fader, moder

eller adoptant, och har bidragets

belopp senast bestämts genom dom

som meddelats före den 1 januari

1951 eller genom avtal som slutits

före sagda dag, skall med hänsyn till

penningvärdets fall bidraget utgå

med förhöjning enligt vad nedan

stadgas.

Vad nu----------

(Föreslagen lydelse)

§•

Är någon pliktig att till fullgörande

av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva bidrag i

svenskt mynt till make, förutvarande

make, barn, adoptivbarn, makes

barn, makes adoptivbarn, fader, moder

eller adoptant, och har bidragets

belopp senast bestämts genom dom

som meddelats före den 1 januari

1955 eller genom avtal som slutits

före sagda dag, skall med hänsyn till

penningvärdets fall bidraget utgå

med förhöjning enligt vad nedan

stadgas.

-----angivna grunder.

2

Förhöjningen skall utgöra, där bidragets

belopp blivit bestämt genom

dom som meddelats eller avtal som

slutits under år 1940 eller tidigare

sextio procent, under något av åren

1941—1946 trettio procent och under

något av åren 1947—1950 tjugu procent

av beloppet.

§•

Förhöjningen skall utgöra, där bidragets

belopp blivit bestämt genom

dom som meddelats eller avtal som

slutits under år 1940 eller tidigare

nittio procent, under något av åren

1941—1946 femtiofem procent, under

något av åren 1947—1950 fyrtiofem

procent, under år 1951 tjugu procent

och under något av åren 1952—195å

tio procent av beloppet.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957 men skall icke äga tillämpning

på bidrag, såvitt det belöper på tid

före samma dag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kurigl. Maj.ts proposition nr 149 år 1957

3

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om gtterligarc generell

höjning av familjerättsliga underhållsbidrag samt anför därvid följande.

I skrivelse den 27 april 1956, nr 197, har riksdagen i anledning av väckta

motioner anhållit om en översyn av lagen den 6 juni 1952 om höjning av

vissa underhållsbidrag.

Med anledning härav har inom justitiedepartementet i juli 1956 upprättats

en promemoria angående fråga om ytterligare generell uppräkning av vissa

familjerättsliga underhållsbidrag.

Över promemorian har efter remiss avgivits yttranden av hovrätten över

Skåne och Blekinge, hovrätten för Nedre Norrland, hovrätten för Västra

Sverige, socialstyrelsen, överståthållarämbetet (efter hörande av barnavårdsnämnden

i Stockholm och styrelsen för Stockholms stads rättshjälpsanstalt),

familjeberedningen, föreningen Sveriges häradshövdingar, föreningen

Sveriges stadsdomare, Sveriges advokatsamfund och svenska socialvårdsförbundet.

Familjeberedningens yttrande ingår i en den 16 oktober 1956 avgiven

promemoria rörande stöd åt ofullständiga familjer (SOU 1956: 47).

Över denna promemoria har i sin tur ett sjuttiotal remissorgan yttrat sig.

Omkring femtio av dessa har därvid uttalat sig i frågan om ytterligare generell

höjning av de familjerättsliga underhållsbidragen.

Jag anhåller nu att få upptaga detta ärende till behandling.

Familjerättsliga underhållsbidrag

Makar som är förenade i bestående äktenskap har enligt giftermålsbalken

(ÖB) underhållsskyldighet mot varandra (GB 5: 2 och 3). Vid hemskillnad,

men också i andra fall, kan make av rätten åläggas att utgiva underhållsbidrag

till andra maken (GB It: 25, 5: 5 och 5: 7). Makarna kan också sluta

avtal om utgivande av underhållsbidrag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^9 år 1957

Vid äktenskapsskillnad äger rätten ålägga ena maken att utgiva underhållsbidrag

till den andra (GB 11:26). Sådant bidrag kan bestämmas till

visst belopp, som den underhållsskyldige har att en gång för alla utgiva till

den berättigade. Engångsbidrag är likväl en sällsynt form för bidragsskyldighetens

fullgörande. I allmänhet utgår bidrag på särskilda tider (periodiska

bidrag). Även i detta fall kan makar själva reglera frågan genom avtal.

Dom å underhållsbidrag eller avtal därom är självfallet i princip bindande

för makarna. I vissa fall kan emellertid påkallas jämkning av sålunda bestämt

bidrag. Huvudstadgandena härom återfinns i GB 11:28 och 11:29.

Enligt det senare lagrummet kan avtal, som makar med avseende å förestående

hemskillnad eller äktenskapsskillnad träffat om underhållsbidrag, på

ena makens talan jämkas under förutsättning dels att avtalet är uppenbart

obilligt för den maken och dels att avtalet ej slutits under hemskillnad. För

att klander av ifrågavarande slag skall kunna upptagas till prövning måste

det väckas senast i skillnadsmålet, om äktenskapsskillnad sker efter hemskillnad,

men eljest inom ett år från det skillnad i äktenskapet meddelades.

Jämkningsreglerna i GB 11: 28 avser både avtal mellan makarna och avgöranden,

som träffats av domstol. Enligt huvudregeln i första stycket, vilken

äger tillämpning på underhåll både under hemskillnad och efter äktenskapsskillnad,

äger rätten, utan hinder av vad genom rättens beslut eller

genom avtal blivit bestämt om bidrag till makes underhåll, på endera makens

yrkande annorledes förordna därom, när väsentligt ändrade förhållanden

påkallar det. Dock gäller det undantaget att endast när synnerliga skäl är

därtill underhållsbidrag till frånskild make må utdömas, såframt sådant

bidrag icke tidigare skolat utgå, eller höjas utöver det högsta belopp till vilket

bidraget tidigare varit bestämt. Regeln är icke tvingande, utan kan sättas

ur kraft genom avtal mellan makarna. Icke ovanligt är, att i avtal om

underhållsbidrag meddelas bestämmelse, varigenom bidragets belopp automatiskt

anpassas till ett förändrat penningvärde, sådant detta kommer till

uttryck i någon vald index (s. k. indexldausul). Enligt andra stycket är

jämkningsregeln ej tillämplig, när bidrag till frånskild makes underhåll utgått

i form av engångsbelopp.

Även beträffande bidrag till make i bestående äktenskap utan hemskillnad

finns vissa jämkningsregler (GB 5: 9 och 10).

Underhållsskyldighet i övrigt på familjerättslig grund föreligger enligt

åtskilliga stadganden i föräldrabalken (FB) samt i ett särskilt fall enligt

bestämmelse i GB. Även i hithörande fall kan den förpliktade av rätten åläggas

eller genom avtal åtaga sig att utgiva underhållsbidrag. Sådant bidrag

kan tillkomma barn i äktenskap (GB 5: 5; FB 7: 2 och 3), adoptivbarn (FB

7.5), barn utom äktenskap (FB 7:2 och 3), makes barn i tidigare gifte

(FB 7: 4), makes adoptivbarn (FB 7: 5), makes barn utom äktenskap (FB

7: 4), fader eller moder (FB 7: 3) samt adoptant (FB 7:5). Underhållsskyldigheten

skall i allmänhet fullgöras genom periodiska bidrag. I vissa fall

kan dock engångsbidrag förekomma.

Även förevarande underhållsbidrag kan av rätten jämkas i vissa fall. Till

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr H9 år 1957

cn början gäller att avtal angående fullgörande för framtiden av underhållsskyldighet,

som grundas på angivna bestämmelser i FB, ej utgör hinder för

den underhållsberättigade att göra gällande rätt till högre bidrag (FB 7:7);

beträffande underhåll till barn utom äktenskap är avtal dock under vissa

förutsättningar bindande för den berättigade. Vidare äger rätten, utan binder

av vad som blivit bestämt om underhållsbidrag genom dom eller genom

avtal, som enligt vad nyss sagts är bindande jämväl för den underhållsberättigade,

annorlunda förordna därom, när väsentligen ändrade förhållanden

påkallar det (FB 7:8); talan om jämkning må dock ej föras beträffande

sådant bindande avtal om underhåll till barn utom äktenskap som nyss

sagts, där avtalet gällt utgivande av engångsbelopp. Avtal, som makar med

avseende å förestående återgång av äktenskap, hemskillnad eller äktenskapsskillnad

slutit om underhåll till barn, må jämkas under enahanda förutsättningar

som anges i GB It: 29 (FB 7: 9). Utan hinder av vad rätten jämlikt

GB 5:5 beslutit om underhållsbidrag till barn äger rätten annorlunda

förordna därom, när väsentligen ändrade förhållanden påkallar det (GB

5: 9).

Giftermålsbalkens ifrågavarande underhållsregler gäller, helt eller i tilllämpliga

delar, också beträffande makar som ingått äktenskap före GB:s

ikraftträdande (lagen om införande av nya giftermålsbalken 5 § 1 och 3

mom.). Anförda bestämmelser i FB avser också barn som fötts innan sagda

balk trätt i kraft (lagen om införande av föräldrabalken).

1952 års lag om höjning av vissa underhållsbidrag

Under det andra världskriget och tiden därefter har en fortskridande

försämring av penningvärdet ägt rum, vilken medfört att realvärdet av förmåner

fastställda i penningar nedgått. Genom lag den 6 juni 1952 om

höjning av vissa underhållsbidrag har emellertid viss kompensation härför

bestämts såvitt avser familjerättsliga underhållsbidrag. Enligt lagen

skall, då någon är pliktig att till fullgörande av lagstadgad underhållsskyldighet

å särskilda tider utgiva bidrag i svenskt mynt till make, förutvarande

make, barn, adoptivbarn, makes barn, makes adoptivbarn, fader, moder eller

adoptant samt bidragets belopp senast bestämts genom dom som meddelats

före den 1 januari 1951 eller genom avtal som slutits före sagda dag, med

hänsyn till penningvärdets fall bidraget utgå med förhöjning. Detta stadgande

äger dock ej tillämpning, om domen eller avtalet innehåller föreskrift,

att bidraget skall vid nedgång i penningvärdet eller ökning av den bidragspliktiges

inkomster utgå med förhöjning enligt angivna grunder (1 §). Förhöjningen

utgör, om bidragets belopp blivit bestämt genom dom som meddelats

eller avtal som slutits under år 1940 eller tidigare, sextio procent, under

något av åren 1941—1940 trettio procent och under något av åren 1947—

1950 tjugu procent av beloppet (2 §). Utan hinder av vad i lagen stadgas om

höjning av underhållsbidrag äger rätten på yrkande annorledes förordna

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr H9 år 1957

om bidragsskyldigheten, när de i GB eller FB givna reglerna om underhållsbidrag

föranleder därtill. Varder bidraget slutligt bestämt till lägre belopp

än som följer av förevarande lag, må rätten tillika, om särskilda skäl är därtill,

förordna om återbetalning helt eller delvis av utgiven förhöjning (3 §).

Lagen trädde i kraft den 1 juli 1952 men äger icke tillämpning å bidrag, såvitt

det belöper på tid före samma dag.

Angående motiven till denna lag må anföras följande.

Vid remiss till lagrådet av det inom justitiedepartementet upprättade förslag

som låg till grund för lagen — vilket förslag utformats i anslutning till

en inom departementet år 1952 utarbetad promemoria — anförde departementschefen

bland annat följande:

Under det senaste världskriget och den därpå följande tiden har en fortskridande

försämring av penningvärdet ägt rum. Förändringens storlek framgår

av olika indexserier. Det må nämnas, att levnadskostnadsindex i 1935

års serie utan skatter och sociala förmåner under åren 1939—1951 stigit

från 109 till 204. Konsumtionsprisindex har under samma tid stigit från 108

till 217. Denna utveckling har medfört, att realvärdet av periodiska underhållsbidrag

liksom av penninginkomster i allmänhet minskat. Frågan, i vad

män fordringar kunna och böra vara värdebeständiga, är tydligen av mycket

vittgående natur. Det torde emellertid saknas anledning att i detta sammanhang

närmare ingå på denna fråga. Beträffande familjerättsliga underhållsbidrag

lärer redan nu i princip gälla, att realvärdet kan återställas. Ett sänkt

penningvärde torde nämligen inrymmas bland sådana förhållanden, vilka

kunna föranleda en höjning av olika utgående bidrag.

Sedan departementschefen härefter i sitt anförande berört vissa andra i

departementsförslaget behandlade spörsmål, om vilka nu ej är fråga, yttrade

departementschefen vidare:

Vid sidan av nu behandlade frågor, som begränsa sig till frånskilda makars

förhållanden, är det ett fristående spörsmål huruvida, såsom i 1952

års promemoria föreslagits, med hänsyn till penningvärdets fall bör genom

särskild lagstiftning förordnas om uppräkning av utgående familjerättsliga

underhållsbidrag i allmänhet efter schablonmässiga normer. För en sådan

anordning ha anförts skäl av två skilda slag. Det har sålunda till en början

tramhållits, att det visserligen vore önskvärt att överenskommelser i största

möjliga utsträckning koinme till stånd om sådan förhöjning av bidragsbeloppen,

vartill penningvärdets fall och övriga omständigheter gåve anlednmg,

men att det säkerligen i en betydande del av det mycket stora antal

tall varom här vore fråga, skulle visa sig omöjligt att nå fram till eu överenskommelse.

Den underhållsberättigade skulle då vara hänvisad till rättegång.

^ Om icke särskilda anordningar vidtoges för att bringa ned behovet av

att gå till rättegång, skulle antalet processer kunna bli avsevärt. Till detta

processekonomiska skäl anslöte sig skäl av annan natur. En uppräkning av

bidragen genom automatiskt verkande lagregler skulle ur allmänt social

synpunkt vara till gagn. Utan tvivel vore antalet av dem betydande som hellie

än att öppna rättegång skulle nöja sig med oförändrat bidrag. Eu automatisk

uppvärdering av bidragen skulle komma också sådana underhållsberättigade

till godo.

En lagstiftning av ifrågasatt art har förordats av flera i ärendet hörda

myndigheter och organisationer, av vilka socialstyrelsen och rättshjälpsanstaltens

styrelse särskilt betonat de sociala skälen. Däremot ha, såsom fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

1

Kungl. Maj:ts proposition nr Vid år 1957

nv redogörelsen för de avgivna yttrandena, häradshövdingeföreningen

inilierättslma underhållsbidrag hänförliga problem, som uppkommit genm

nennin-värdets fall, vore berättigat att lämna åsido den stora fragan om förpliktelsers

värdebeständighet i allmänhet. Eftersom det redan enligt nu ga - „,k rätt i allmänhcl ät möjligt att pa talan av den imderhällsbera .ge

återställa ett familjerättsligt bidrags ursprungliga realvarde kan det icke

med fo» påstås att det i och för sig skulle vara principiellt oukti0t att Be

“omföra In sådan uppvärdering genom regler som verka genereloch omedelbart

Penningvärdeförsämringen är, såsom i promemorian fiamhallits,

o em ensam och lika för alla, och det övervägande flertalet av de underha

mil litr-i har fått sina egna inkomster i motsvarande man foihojda.

Häradshövdingeföreningen och advokatsamfundets styrelse ha, liksom

nekså rättshjälpsanstaltens styrelse, sagt sig tro afl den föreslagna särskilda

lagen icke skulle leda till ett minskat antal rattegangar utan snarare till fl „

Huru härmed förhåller sig kan möjligen vara vanskligt att lorutsaga, enuiu

det må framhållas att de i Finland vunna erfarenheterna av en motsvarande

fn »simning klart peka i motsatt riktning. Emellertid kan det tankas att det

absoluta antalet rättegångar icke skulle bli mindre och detta darfor att ielativt

sett antalet av dem som skulle få höjda bidrag bleve sa väsentligt mycket

sförre De"ysnnde härför är alt, enligt vad jag inhämtat från Stockholms

stads barnavårdsnämnd, det hittills icke ens i en halv procent av de fall,

som ligga under nämnden, väckts talan om bidragshöjning pa grund .Pe"‘

ningväfdets fall. Detta har icke berott på att det visa sig latt att fa till stand

överenskommelser om höjning, ty sådana hade traffats 1 ®

Sist anförda uppgifter kunna också anföras som vittnesbörd om de sociala

problem som bär föreligga. Jag är benägen att stalla de sociala skalen. i förgrunden

och att se bort från om den toreslagna lagen skulle leda till fler

eller färre processer än som eljest skulle förekomma. Det ar enligt ram mening

en obestridlig förtjänst med detta förslag att den underhållsberattigade,

som regelmässigt är den svagare parten, befrias från att taga initiativet ti

enpå°grimd av det nu sagda finner jag mig böra förorda en lagshftmng om

höjning av familjerättsliga underhållsbidrag i huvudsak efter de riktln j

som dragits upp i 1952 års promemoria.

Beträffande den omfattning i vilken höjning av bidragen borde ske anfördes

i 1952 års promemoria, att vid indelningen i årsgrupper och bestämningen

av procentsatserna — enligt vad redan i den allmänna motiveringen

förutskickats — synpunkter av motsatt slag vägts mot varandra. Å ena sidan

hade eftersträvats eu nära anslutning till den utveckling som verkligen

ägt rum, därvid uppräkningen hållits något i underkant. Å andra sidan hade

en tämligen stark schematisering ansetts vara önskvärd. Den i lagen bestämda

förhöjningen skulle ju allenast gälla som eu presumtion, vilken

kunde angripas från båda sidor, övervägandena ledde till uppställandet av

fyra grupper, nämligen 1939 eller tidigare, 1940, 1941—1946 och 1947—

1950 med en förhöjning utgörande respektive .SO, 60, 30 och 20 procent.

Departementschefen anförde vid remissen till lagrådet i denna del följande

:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957

Vid bestämmandet av storleken av den förhöjning, varmed de särskilda

bidragen skola utgå, kan en indelning tänkas efter flera olika grunder. Närmast

till hands ligger självfallet en indelning efter det år, då bidraget fastställdes.

Man har nämligen anledning förmoda och måste i varje fall utgå

ifrån att bidraget bestämts med hänsyn till det penningvärde, som då var

gällande. En sådan indelning kan genomföras mer eller mindre långt med

många eller få årsgrupper. Vid sidan därav kan man tänka sig en differentiering

efter bidragets storlek eller efter den berättigades person (make eller

förutvarande make, barn, annan), kanske också efter andra än nu nämnda

grunder. Emellertid kan intet differentieringssystem ge riktiga resultat i

samtliga fall och jag finner det därför samt också med hänsyn till önskemålet

om enkelhet och reda vara bäst att stanna vid en indelning i ett fåtal

årsgrupper.

Socialstyrelsen, som uträknar indexserierna, har funnit procentsatserna

ligga något i underkant men dock kunna godtagas. Att förhöjningen icke

skänker full kompensation för penningvärdets fall är enligt min mening

naturligt och riktigt med hänsyn till att den bestämmes schablonmässigt.

En alldeles särskild försiktighet är dock påkallad när det gäller de äldre

bidragen. Såsom Svea hovrätt framhållit har man att räkna med att en anpassning

skett å ömse sidor till det efter hand sänkta realvärdet. Det ligger

ock i öppen dag att ju längre tid som förflutit sedan beloppet fastställdes,

desto fler och större äro genomsnittligt sett de individuella förändringar, som

ägt rum vid sidan av penningvärdets förändringar, och i motsvarande mån

äro riskerna ökade för att den schablonmässiga böjningen kan föra till ojämna

och i de särskilda fallen otillfredsställande resultat.

överväganden av denna art ha föranlett mig att med bibehållande i huvudsak

av promemorieförslaget vidtaga den ändringen däri att de två äldsta

årsgrupperna sammanslagits till en enda, omfattande åren 1940 och tidigare,

med en till 60 procent bestämd förhöjning. Jag är därvid medveten om att

i åtskilliga fall en bättre kompensation kan vara befogad. Särskilt tänker jag

därvid på sådana bidrag till barn som redan då de bestämdes voro jämförelsevis

låga. I dessa fall får en lösning komma till stånd genom överenskommelse

eller rättsligt avgörande.

Lagrådet lämnade det remitterade förslaget utan erinran.

Lagförslag i ämnet förelädes 1952 års riksdag i proposition (nr 222). I

utlåtande (nr 29) i anledning av propositionen anförde första lagutskottet,

att utskottet delade departementschefens uppfattning att för en anordning

sådan som den föreslagna kunde anföras starka allmänt sociala skäl och

önskvärdheten av att undvika ett stort antal processer. Utskottet, som framhöll

att vid bestämmandet av storleken av förhöjningen en indelning kunde

tänkas efter olika grunder, fann den i förslaget valda lösningen ändamålsenlig

och väl avvägd. På utskottets hemställan beslöt riksdagen bifalla propositionen.

Framställning om ytterligare generell uppräkning av de familjerättsliga

underhållsbidragen

I två vid 1956 års riksdag väckta, likalydande motioner (1:350 och II:

279) hemställdes att riksdagen med anledning av penningvärdets förändring

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1957

9

efter 1950 måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning angående höjning

av sådana genom dom fastställda underhållsbidrag som avses i 1952 års lag.

I en annan motion vid samma riksdag (II: 602) hemställdes, såvitt nu är i

fråga, att riksdagen måtte besluta om en generell uppräkning av underhållsbidragen

fastställda enligt äldre avtal eller dom.

I det utlåtande, nr 22, som första lagutskottet avgav i anledning av motionerna

anfördes bland annat, att det framför allt ur social synpunkt otvivelaktigt

är synnerligen önskvärt att realvärdet av de familjerättsliga underhållsbidragen

i mesta möjliga mån upprätthålles. Klart är emellertid att i

enlighet med grunderna för 1952 års lag samt giftermålsbalkens och föräldrabalkens

regler om ändring av underhållsbidrag endast väsentliga förändringar

kunna få medföra en förhöjning av bidraget. I all synnerhet gäller

detta om förhöjningen skall genomföras schablonmässigt genom generellt

verkande regler.

Utskottet hänvisade i fortsättningen till att socialstyrelsen i ett av utskottet

infordrat yttrande beräknat, att konsumtionsprisindex från år 1951 till januari

1956 undergått en stegring med omkring 16 procent och att styrelsen ansett

disproportionen mellan de äldre underhållsbidragen och de kostnader,

dessa vore avsedda att täcka, åter kunna betecknas som avsevärd. Härefter

anförde utskottet:

Utskottet finner för sin del en sådan försämring av penningvärdet som

den av socialstyrelsen angivna beaktansvärd. Möjligen kan det vara föremål

för tvekan om försämringen är av den storleksordning att redan nu bör

övervägas att vidtaga särskilda åtgärder för återställande av bidragens realvärde

exempelvis i form av en ytterligare generell uppräkning av desamma.

Såsom socialstyrelsen framhållit torde emellertid huvudparten av dem, som

äro beroende av familjerättsliga underhållsbidrag, utgöras av ensamma kvinnor

med minderåriga barn, en befolkningsgrupp som erhållit ringa eller ingen

del i den allmänna välståndsökning som ägt rum jämsides med och trots

prisstegringarna. Det är vid dessa förhållanden så mycket mera angeläget

att möjlighet beredes de underhållsberättigade att få kompensation för penningvärdeförsämringen.

Vägande sociala skäl tala därför för att icke upprätthålla

alltför starka krav på omfattningen av penningvärdets försämring.

Med hänsyn till det anförda vill utskottet förorda att frågan om en höjning

med hänsyn till penningvärdets fall av de familjerättsliga underhållsbidragen

bör ånyo övervägas.

Utlåtandet utmynnade i en hemställan att riksdagen i anledning av motionerna

måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om en översyn av 1952 års lag.

Två reservanter inom utskottet yttrade, att den av socialstyrelsen angivna

försämringen av penningvärdet knappast kunde anses så avsevärd, att man

redan nu borde överväga att vidtaga särskilda åtgärder för återställande av

bidragens realvärde. Skulle penningvärdeförsämringen emellertid fortskrida

så långt att konsumtionsprisindex i jämförelse med 1951 komme att utvisa

eu stegring med 20—25 procent, syntes däremot anledning föreligga alt

företaga dylika åtgärder.

Utskottets hemställan bifölls av riksdagen (skrivelse nr 197).

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1957

Penningvärdets förändring

Penningvärdets förändring under senare år framgår av olika indexserier.

Levnadskostnadernas och detaljprisnivåns förändringar mättes tidigare av

fem olika indexserier, nämligen levnadskostnadsindex med direkta skatter

och sociala förmåner med dels juli 1914 och dels år 1935 som basperiod samt

levnadskostnadsindex utan direkta skatter och sociala förmåner med samma

basperioder. Därtill kom konsumtionsprisindex med 1935 som basår. Dessa serier

beräknas emellertid ej längre; levnadskostnadsindex enligt 1935 års serie

utan direkta skatter och sociala förmåner fullföljdes officiellt t. o. m. september

1955 och de fyra övriga t. o. m. juni 1954. I deras ställe har trätt

konsumentprisindex, med 1949 som basår, vilket beräknas fr. o. m. juli 1954.

I följande av socialstyrelsen utarbetade tabell 1 återges de fem tidigare

serierna fr. o. m. 1935. För att erhålla en kontinuerlig bild av prisutvecklingen

har serierna med hjälp av approximativa omräkningstal kompletterats

t. o. m. december 1956. Även det nya konsumentprisindex har införts;

siffrorna t. o. m. juni 1954 utgör en omräkning av levnadskostnadsindex

enligt 1935 års serie utan direkta skatter och sociala förmåner.

Tabell 1

Å r

Levnadsko

juli 1914 = 100

stnadsindex

1935

= 100

Konsumtions- prisindex

1935 = 100

Konsument- prisindex

1949 = 100

utan

skatter

m. m.

med

skatter

m. m.

utan

skatter

m. m.

med

skatter

m. m.

1935..............

155

156

100

100

100,0

1936..............

157

158

101

101

100,6

1937..............

161

162

104

104

103,6

1938..............

165

166

106

106

105,2

1939..............

169

171

109

109

107,5

1940..............

190

192

123

123

122,5

1941..............

215

218

139

139

141,7

1942..............

232

236

150

151

154,7

1943..............

235

239

152

153

158,5

1944..............

234

241

151

154

158,2

1945..............

233

241

151

154

157,5

1946..............

234

243

151

155

160,3

1947..............

240

257

156

164

162,1

1948..............

252

261

163

167

172,4

1949..............

256

265

166

170

175,9

100

1950..............

259

269

168

172

177,7

101

1951..............

300

320

194

205

207,5

117

1952..............

324

353

210

226

223,0

126

1953..............

328

354

212

227

224,1

128

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 14-9 år 1957

11

Å r

Levnadsko

juli 1914 = 100

stnadsindex

1935

= 100

Konsumtions- prisindex

1935 = 100

Konsument- prisindex

1949 = 100

utan

skatter

m. m.

med

skatter

m. in.

utan

skatter

m. m.

med

skatter

m. m.

1954..............

330

353

214

226

226,9

129

1955 mars........

ooo

oöo

356

215

228

228,8

130

juni ........

335

359

218

229

230,6

131

sept.........

343

367

223

235

235,8

134

dec.........

351

375

227

240

241,1

137

1956 mars........

353

378

229

242

242,9

138

juni ........

356

381

231

243

244,6

139

sept.........

356

381

231

243

244,6

139

dec.........

364

389

236

249

249,9

142

Justitiedepartementets promemoria

I den inom justitiedepartementet i juli 1956 upprättade promemorian konstaterades

att den allmänna prisstegringen fortsatt efter år 1951; konsumtionsprisindex

med 1935 som basår hade fr. o. m. 1951 t. o. m. 1955 stigit

med 16 procent. Denna utveckling aktualiserade frågan, huruvida de befolkningsgrupper,

som för sin försörjning vore helt eller delvis beroende av familj

erättsliga underhållsbidrag, borde beredas kompensation genom ytterligare

generell uppräkning av bidragen. Det kunde därvid övervägas att lösa

frågan genom att lagstiftningsvägen komplettera beslut och avtal om underhållsbidrag

med en indexklausul. Av flera skäl syntes detta dock icke böra

komma i fråga. Lämpligast syntes vara att genomföra en uppräkning genom

ändring i 1952 års lag.

Beträffande spörsmålet vilken höjning som härvid kunde komma i fråga

konstaterades i promemorian, att 1952 års lag av olika skäl icke hade inneburit

fullständig kompensation för penningvärdets fall. För underhållsberättigade,

vilkas bidrag bestämts 1940 och tidigare, hade genomsnittliga levnadskostnaderna

t. o. m. december 1951 enligt av socialstyrelsen gjorda beräkningar

stigit med 104 procent, medan tillägget enligt lagen fastställts

till 60 procent; kompensationsgraden utgjorde alltså 58 procent. För gruppen

med bidrag 1941—1946 vore motsvarande siffror 40, 30 och 75 procent

och för gruppen med bidrag 1947—1950 26, 20 och 77 procent. De skäl, som

motiverat att kompensationen sålunda hållits i underkant, ägde alltjämt

giltighet. En uppräkning borde därför ske efter i stort sett samma grunder

som 1952.

I fortsättningen hänförde sig promemorian till följande av socialstyrelsen

utarbetade tabell 2. I kol. 3 anges genomsnittliga indexstegringen till utgången

av 1955 dels för de i 1952 års lag upptagna grupperna och dels för

en ny grupp, 1951—1954; inom denna senare grupp har dessutom angivits

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 74.9 år 1957

särskilda tal för varje år och genomsnittet för åren 1952—1954. I kol. 5

anges av socialstyrelsen föreslagna procenttal för höjningen.

Tabell 2

Å r

Konsumlions- prisindex

1935 = 100

Genomsnittlig

indexökning

till dec. 1955

%

Höjning av un- derhållsbidrag

enligt 1952 års

lag %

Socialstyrelsens

förslag till

höjning

%

Föreslagen

höjning i %

av index- ökningen

1935............

100,01

1936............

100,6

1937............

103,6

1938............

105,2

126

60

80

63

1939............

107,5

1940............

122,5

1941............

141,71

1942............

154,7

1943............

158,5

1944............

159,2

55

30

40

73

1945............

157,5

1946............

160,3

1947............

162,1

1948............

172,4

1949............

175,9

40

20

30

75

1950............

177,7

1951............

207,5

16

10

63

1952............

223,0

8)

1

1

92

|>562

1953............

224,1

8171

[ 5l

711

1954............

226,9

el

1

1

1 Medeltal för 1952—1954.

2 Medeltal för 1951—1951.

Av tabellen framgår, anfördes det i promemorian, att en uppräkning av underhållsbidragen

efter i stort sett samma grunder som 1952 skulle innebära

en förhöjning beträffande årsgruppen t. o. m. 1940 med ytterligare 20

procent samt beträffande grupperna 1941—1946 och 1947—1950 med ytterligare

10 procent. Även beträffande bidrag, vilka beslämts under åren 1951

—1952, kunde 10 procents förhöjning övervägas. Vad däremot de följande

åren beträffade skulle en höjning med 10 procent ge mer än full kompensation.

Därefter anfördes i promemorian:

Delade meningar kunna givetvis råda rörande frågan, huruvida redan

nu genom ingripande lagstiftningsvägen en ytterligare generell höjning av

familjerättsbidragen bör vidtagas med de relativt små enheter, vilka enligt

det sagda närmast kunna komma i fråga. Det rör sig här om ökningar i de

senare årsgrupperna med 10 procent, medan den lägsta förhöjningen enligt

1952 års lag avser 20 procent (årsgruppen 1947—1950). Det kan vidare in
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 1^9 år 1957

\ ändas, att den underhållsskyldige icke alltför ofta skall behöva utsättas

för en icke förutsedd ökning i sin underhållsbörda. Även den som erhållit

löneökning, som motsvarar prishöjningarna, kan råka i ekonomiskt trångmål,

om ett underhållsbidrag, som redan förut utgjort eu stor post i lians

budget, på en gång ytterligare höjes. Allmänt gäller dessutom, att inte alltför

små förändringar böra föranleda ändringar i gällande lag. Vad särskilt beträffar

den grupp av underhållsberättigade, som består av mödrar och barn,

bör vidare möjligen uppmärksammas den påverkan föreliggande spörsmål

kan komma att röna av utgången av 1956 års vårriksdags framställning till

Kungl. Maj :t om förslag till 1957 års riksdag rörande en höjning av de allmänna

barnbidragen (andra lagutskottets av riksdagen godkända utlåtande

nr 20: 1956). Barnfamiljernas problem har för övrigt behandlats av 1.954

års familjeutredning, som i september 1955 avgivit ett betänkande, vilket varit

föremål för remissbehandling. En särskild beredning har dessutom enligt

Kungl. Maj :ts bemyndigande av den 2 mars 1956 tillkallats för att inom

socialdepartementet biträda vid fortsatt handläggning av frågan om samhällets

stödåtgärder för barnfamiljerna och därmed sammanhängande spörsmål.

Slutligen må här också nämnas, att enligt Kungl. Maj :ts uppdrag den

10 juni 1955 socialstyrelsen är sysselsatt med en särskild statistisk undersökning

rörande de ensamstående mödrarna och deras särskilda problem.

Om man emellertid fasthåller att frågans bedömande främst bör påverkas

av sociala överväganden, tala starka skäl för att icke upprätthålla alltför

långtgående krav på penningvärdets försämring såsom ett villkor för en

ytterligare generell höjning av underhållsbidragen. Den kompensation, som

utmättes 1952 var i många fall otillräcklig och därtill kommer, att redan de

ursprungligen bestämda bidragen ofta i och för sig måste antagas ha varit

otillräckliga. För den som är beroende av underhållsbidrag för sin egen eller

för sina barns försörjning är varje förbättring av underhållsbidraget av betydelse.

En ytterligare jämkning uppåt lagstiftningsvägen torde alltså nu böra

företagas, därvid givetvis alltjämt möjlighet bör hållas öppen till domstolsprövning.

Förhöjningen bör lämpligen anknytas till det år bidraget fastställts

och med den indelning i årsgrupper, som upptagits i 1952 års lag,

vartill skulle komma en grupp, avseende åren 1951—1952. Någon höjning

beträffande bidrag, som bestämts under år 1953 och senare, synes för närvarande

icke böra komma i fråga.

I promemorian framlades ett utkast till lag om ändring av 1 och 2 §§

i 1952 års lag. Enligt detta skulle procenttalen för höjning av de i lagen avsedda

underhållsbidragen ökas till 80 för bidrag bestämda 1940 eller tidigare,

till 40 för bidrag bestämda 1941—1946 och till 30 för bidrag bestämda

1947- 1950. Därjämte skulle bidrag bestämda 1951—1952 höjas med 10 procent.

Lagen skulle träda i kraft den 1 juli 1957 men icke äga tillämpning

å bidrag som belöpte på tid före samma dag.

Yttranden över justitiedepartementets promemoria

Förslaget alt genom särskild lagstiftning ånyo uppräkna de familjerättsliga

underhållsbidrag c n tillstyrkes eller godtages

i princip av samtliga remissinstanser.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr H9 år 1957

Hovrutten för Nedre Norrland anför, att den fortsatta försämring som penningvärdet

undergått efter den 1 januari 1951 synes vara av den omfattning

att en förhöjning av ifrågavarande bidrag utöver den som stadgas i 1952

års lag är påkallad. Familjeberedningen, vilken såsom yttrande åberopar vad

som i ämnet anföres i beredningens promemoria rörande stöd åt ofullständiga

familjer (SOU 1956: 47), uttalar sig i promemorian i samma riktning.

Socialstyrelsen hänvisar till att styrelsen redan i sitt yttrande till första

lagutskottet tillstyrkt utredning i ämnet; i detta yttrande har styrelsen framhållit,

att den allmänna prisstegringen fortsatt efter 1951, att disproportionen

mellan de äldre underhållsbidragen och de kostnader som dessa avser

att täcka åter kunde betecknas som avsevärd samt att hänsyn finge tagas till

att huvudparten av dem som är beroende av bidragen utgjordes av den ekonomiskt

svaga gruppen ensamma kvinnor med minderåriga barn. Barnavårdsnämnden

i Stockholm finner det ur social synpunkt synnerligen önskvärt,

att realvärdet av de familjerättsliga underhållsbidragen i största möjliga

utsträckning upprätthålles. Även barnavårdsnämnden fäster uppmärksamheten

på de ensamma mödrarnas problem och anser att det särskilt med

hänsyn till dessa är angeläget med en snar reglering av underhållsbidragen

i föreslagen riktning. Liknande synpunkter anföres av socialvårdsförbundet

och rättshjälpsanstaltens styrelse. Styrelsen tillägger, att de från

dess sida i 1952 års lagstiftningsärende uttalade farhågorna att en generell

höjning av underhållsbidragen skulle öka antalet jämkningsprocesser icke

besannats. De framställningar, som skett från underhållsskyldigas sida om

jämkning av underhållsbidrag till följd av den år 1952 genomförda generella

förhöjningen, torde inom rättshjälpsanstaltens verksamhet kunna betecknas

såsom undantagsfall. Även om en nu ånyo genomförd generell förhöjning

av underhållsbidragen måhända skulle komma att medföra större

benägenhet hos de underhållsskyldiga att processvägen få storleken av det

förhöjda underhållsbidraget prövad, torde ökningen av antalet jämkningsprocesser

dock icke bli av sådan storleksordning, att den — sedd mot bakgrunden

av styrkan av de sociala skäl som talar för en förhöjning_bör till
mätas

någon betydelse.

Några av remissinstanserna har likväl gjort vissa reservationer.

Haradshovdingeföreningen anser det sålunda ägnat att väcka betänkligheter

att efter så kort tid genom lagstiftning vidtaga en ytterligare generell

hoj ning av underhållsbidragen med så, relativt sett, små enheter som nu kan

komnia i fråga; med hänsyn till de skäl av social natur, som kan åberopas

för forslaget, vill föreningen dock icke motsätta sig dess genomförande.

. dvokatsamfundets styrelse uttalar att de farhågor styrelsen i 1952 års la«- stiftning,särende hyst för att den generella uppräkningen av bidragen skulle

leda till rattegångar i stor omfattning icke har besannats. Styrelsen anser

sig vid sitt ställningstagande kunna utgå från att förslaget kan genomföras

utan att ett flertal rattegångar blir följden. Någon anledning att ur nu antydda

synpunkt motsätta sig förslaget anser sig styrelsen därför icke ha.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1957

Styrelsen finner emellertid betänkligheter i annat avseende kunna anföras

och yttrar härom:

Att starka sociala skäl kunna anföras för förslaget är utan vidare klart.

Däremot kan — såsom ock nämnts i departementspromemorian — tvekan

råda huruvida penningsvärdeförsämringen efter 1952 års lags tillkomst fortskridit

så långt att genom ingripande lagstiftningsvägen en ytterligare generell

höjning av underhållsbidragen redan nu bör genomföras. Om man

utgår ifrån att förutsättningen för jämkning principiellt skall vara väsentligen

ändrade förhållanden, kan man med visst fog göra gällande att den föreslagna

lagändringen innebär en jämkning uppåt på grund av omständigheter,

som knappast motsvara nämnda förutsättning, i varje fall så som densamma

hittills uppfattats i rättspraxis. I den mån lagändringen kan antagas

medföra benägenhet hos domstolarna att i fox-tsättningen jämka underhållsbidrag

— uppåt eller nedåt — på grund av mindre väsentliga ändringar än

vad som hittills fordrats, måste det nog sägas att lagförslagets genomförande

skulle få icke odelat gynnsamma verkningar. Enligt styrelsens mening kan

man icke helt bortse från möjligheten av en utveckling i den sålunda antydda

riktningen.

Styrelsen anser emellertid att de sociala skälen för lagstiftningen måste

betecknas såsom mycket tungt vägande och styrelsen vill därför, trots de

anförda betänkligheterna, tillstyrka förslaget.

Styrelsen för stadsdomaveföreningen tillstyrker förslaget men ifrågasätter

om det kan vara lämpligt att låta den fortsatta anpassningen av de familjerältsliga

underhållsbidragen efter penningvärdets fall ske genom särskild

lagstiftning. En mera automatisk reglering torde vara att föredraga. Styrelsen

vill därför framhålla önskvärdheten av en utredning om möjligheten

att anknyta underhållsbidragens storlek till levnadskostnaderna. Även barnavårdsnämnden

i Stockholm anser det önskvärt, att underhållsbidragen

mer generellt kunde anpassas till penningvärdeförsämringen och förordar

utredning om möjligheterna att skapa någon form av värdebeständighet

för dessa.

Vad angår de procentsatser med vilka uppräkning bör

ske godtages det framlagda förslaget av hovrätten över Skåne och Blekinge,

hovrätten för Nedre Norrland, överståthållarämbetet, håradshövdingeföreningen,

styrelsen för stadsdomareföreningen, advokatsamfundets styrelse

och socialvårds förbundet.

Även hovrätten för Västra Sverige och rättshjälpsanstaltens styrelse ansluter

sig i stort sett till förslaget. Hovrätten för Västra Sverige anser emellertid

att den påvisade penningvärdesutvecklingen ej motiverar höjning av

bidrag som fastställts under år 1952. Beträffande de bidrag, som bestämis

1940 eller tidigare, ifrågasätter hovrätten, huruvida någon höjning utöver

den i 1952 års lag stadgade bör äga rum, samt anför:

Det är visserligen riktigt, att i fråga om dessa bidrag eftersläpningen är

mera markant än beträffande de övriga. Beaktas bör emellertid, att de sistnämnda

bidragen, i den mån de fortfarande utgå, nästan uteslutande avse

underhåll till frånskilda makar. Såsom framhölls redan vid genomförandet

av 1952 års lagstiftning, är särskild försiktighet påkallad i fråga om äldre

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr H9 år 1957

bidrag och detta än mer i den män de avse enbart underhåll till frånskild

make. De skäl mot en ändring av sådana bidrag, som då underströkos, väga

i dag ännu tyngre. I den män förhöjning av dessa bidrag är påkallad torde

tillräckliga möjligheter att ernå en sådan stå till buds antingen genom frivillig

överenskommelse eller på rättslig väg.

Rättshjälpsanstaltens styrelse ifrågasätter om icke höjningen för bidrag

bestämda 1941—1946 borde utgöra 45 procent.

Jämväl barnavårdsnämnden i Stockholm godtager i huvudsak de föreslagna

procenttalen men ifrågasätter en något kraftigare höjning av procentsatsen

för bidragen t. o. m. år 1940. Dessutom förordas att höjning genomföres

även beträffande bidrag bestämda 1953 och 195 4.

Härom anföres följande:

Enligt departementspromemorians förslag skulle den generella uppräkningen

av underhållsbidragen icke beröra bidrag, vilka fastställts efter den

31 december 1952. Som motivering härför anges endast, att en höjning av

senare fastställda bidrag med 10 procent skulle ge mer än full kompensation

för penningvärdets fall. Socialstyrelsens indexserier visa emellertid en

fortgående höjning även efter nämnda datum, och mycket talar för, att höjningen

ännu icke är avslutad. Om den nu ifrågasatta lagen om generell uppräkning

av senast den 31 december 1952 fastställda underhållsbidrag såsom

avsett är träder i kraft den 1 juli 1957 utesluter den bl. a. mer än fyra år

gamla domar och avtal om underhållsbidrag. Bland dessa återfinnas med

största sannolikhet ett betydligt antal underhållsberättigade, vilka under

sådana förhållanden icke komina att erhålla en motiverad kompensation

för penningvärdeförsämringen, medan motsvarande underhållspliktiga kunna

förmodas ha kommit i åtnjutande av full eller i det närmaste full kompensation.

Ur rättvisesynpunkt borde därför promemorieförslaget vidgas att

omfatta åtminstone även under åren 1953 och 1954 fastställda avtal om

familjerättsliga underhållsbidrag.

Frågan huruvida höjningen bör omfatta 1953—1954 års bidrag tages även

upp av familjeberedningen i dess förut berörda promemoria och av socialstyrelsen.

Dessa remissinstanser anser emellertid att de föreslagna procenttalen

överhuvudtaget är för låga och förordar uppräkning med högre

procenttal.

Familjeberedningen anför:

Enligt familjeberedningens mening är skälen för att hälla procenthöjningen

i underkant icke helt övertygande. Först må erinras om att höjningen

endast avser att kompensera penningvärdets förändringar. Däremot

tages inte någon hänsyn till standardutvecklingen, vilken har inneburit en

allmän och rätt betydande kontinuerlig stegring av konsumtionen. Det säger

s*8 självt att det relativa värdet av ett underhållsbidrag minskar under en

period av allmän standardstegring, även om penningvärdet icke undergår

några förändringar. Redan den omständigheten att man vid den generella

förhöjningen helt bortser från den allmänna standardens utveckling synes

därför minska angelägenheten av att hålla procenttalen i underkant.

Härutöver vill familjeberedningen framhålla följande. Ett av de viktigaste

motiven för en automatiskt verkande lagregel har varit att den underhållsberättigade,

som allmänt antagits vara den svagare parten, genom en

sådan regel befriats från att taga initiativet till en "höjning. Erfarenheten

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj.ts proposition nr 149 år 1957

har nämligen givit vid handen, att jämkningsyrkanden från underhållsberättigades

sida eller frivilliga överenskommelser mellan parterna om höjning

av underhållsbidrag är relativt sällsynta. När man sasom ett försvai föi den

föreslagna procenthöjningens innebörd av underkompensation anför att resultatet

av den generella höjningen skall kunna angripas domstolsväsen

från båda sidor, "synes man i viss mån bortse från nyss angivna motiv för

lagen. Man kan ju inte gärna vänta sig att de underhållsberättigades aktivitet,

när det gäller att få justeringar av underhållsbidragen till stånd, skall

bli''större efter att en generell höjning har trätt i kraft än den varit dessförinnan.

Även med hänsyn till vad nu sagts synes vägande sociala skäl tala

för att procenthöjningen inte hålles i underkant. Eftersom möjligheten till

domstolsprövning hålles öppen, hör det ankomma på de underhål Isskyldiga

att taga initiativet till jämkning, när resultatet av den generella höjningen

ter sig obilligt. Det är mera sannolikt, att motiverade jämkningar kommer

till stånd med en sådan ordning än om saken skall ankomma på de under
hållsberättigade.

.......

Ytterligare må anföras att åtskilliga av de berörda familjerältsliga undeihållsbidragen,

i varje fall de som gäller barn, är uppenbart otillräckliga för

sitt ändamål. Jämväl med hänsyn härtill synes det motiverat alt tull kompensation

beräknas för penningvärdets förändring.

Familjeberedningen uttalar vidare, att höjning beträffande bidrag som

fastställts före 1951 bör beräknas på de belopp, med vilka bidragen utgår

enligt 1952 års lag. Med utgångspunkt från förändringarna i konsumentprisindex

t. o. in. augusti 1956 och efter avrundning föreslår beredningen,

att höjningen bestämmes till 90 procent för bidragen l. o. in. 1940, 55 procent

för 1941—1940 års bidrag, 45 procent för 1947—1950 års bidrag, 20

procent för 1951 års bidrag och 10 procent för 1952 —1954 års bidrag.

Socialstyrelsen framhåller alt en stor del av de underhållsberättigade om

vilka här är fråga icke fått del av den allmänna välståndsökning, som ägt

rum jämsides med och trots prisstegringarna. Det skulle därför kunna ifrågasättas

om icke delta förhållande borde beaktas vid höjningen av bidragen.

Då emellertid första lagutskottet förordat höjning uteslutande med hänsyn

till penningvärdets fall, anser sig styrelsen icke ha anledning alt närmare

gå in på denna fråga. Så mycket mera angeläget ter del sig att kompensationen

för penningvärdeförsämringen blir så fullständig som möjligt. Även

om man fasthåller vid att kompensationen med hänsyn till schablonmässigheten

bör hållas i underkant, finner styrelsen det lämpligt alt de föreslagna

procenttalen höjes något. Den kompensation som utmättes 1952 var i många

fall otillräcklig och redan de ursprungligen bestämda bidragen måste ofta

i och för sig antagas ha varit otillräckliga. Nu liksom vid lagens tillkomst

hör de sociala skälen ställas i förgrunden. Styrelsen föreslår att höjningen

fastställes till 90 procent för bidrag t. o. in. 1940, 50 procent för 1941—1940

års bidrag och 35 procent för 1947—1950 års bidrag. Vad angår bidragen

1951- 1954 kan ifrågasättas om det, såsom skett i förslaget, är lämpligt all

skilja mellan 1952 och de två senare åren; för 1952 års bidrag betyder höjning

med It) procent för övrigt en överkompensation. Styrelsen finner det

närmast motiverat att föreskriva höjning med It) procent enbart för 1951

2 nihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 149

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungi. Maj.ts proposition nr 149 år 1957

års bidrag och eventuellt en mindre höjning (5 procent) för 1952—1954

års bidrag.

De i departementspromemorian samt av familjeberedningen och socialstyrelsen

föreslagna procenttalen framgår av följande uppställning, i vilken

jämväl angivits den genomsnittliga procentuella stegringen av levnadskostnaderna

till utgången av 1955 och 1956 samt procenttalen i 1952 års lag.

Tabell 3

Bidrag

bestämt

Genomsnittlig index- ökning till

H ö j n i n

i enligt

1952 års

lag

%

departements-

promemorian

%

familje-

beredningen

*

social-

styrelsen

%

dec. 1955

%

dec. 1956

%

T. o. m. 1940..

126

134

60

80

90

90

1941—1946..

55

61

30

40

55

50

1947—1950..

40

45

20

30

45

35

1951..

16

20

—

10

20

10

1952..

8

12

—

10

10

5

1953-1954..

7

11

—

—

10

5

Socialvårdsförbundet riktar uppmärksamheten på de fall, där underhållsskyldighet

mot barn utom äktenskap fullgjorts genom erläggande av ett e ngångsbelopp.

Förbundet framhåller att sådana belopp i regel användes

till inköp hos riksförsäkringsanstalten av livräntor. Efter medgivande av

Kungl. Maj:t har anstalten fr. o. m. den 1 januari 1956 höjt dessa livräntor

efter de grunder som anges i 1952 års lag. Förbundet understryker vikten

av att livräntorna nu höjes i samma utsträckning och samtidigt som underhållsbidragen

och att — om livräntefonden icke skulle lämna tillräckligt

överskott till en sådan höjning — andra fondmedel ställes till förfogande.

Yttranden över familjeberedningens promemoria

Såsom inledningsvis angivits har ett femtiotal myndigheter och organisationer

yttrat sig över familjeberedningens förslag till generell höjning av de

familjerättsliga underhållsbidragen. Bland dessa remissorgan märkes pensionsstyrelsen,

länsstyrelserna i Älvsborgs och Östergötlands län, tolv barnavårdsnämnder,

tjugufyra andra kommunala myndigheter, tre socialvårdskonsulenter,

svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund

och sju kvinnoorganisationer. Av dessa instanser har fyrtioen understrukit

familjeberedningens förslag, att den generella höjningen av underhållsbidragen

skall ge en 100-procentig kompensation för det minskade penningvärdet.

Ett fåtal remissorgan har uttryckt viss tveksamhet inför förslaget

och diskuterat möjligheten att fastställa minimibelopp i stället. Endast två

kommuner synes ställa sig avvisande mot den föreslagna höjningen.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr U9 år 1957

Som allmän motivering till eu generell uppräkning av underhållsbidragen

bär ett flertal av de tillstyrkande remissinstanserna — vid sidan av penningvärdeförsämringen

— framhållit, att bidragen i stor utsträckning fastställts

till orimligt låga belopp med hänsyn till de verkliga kostnaderna för

barnen. Vidare påpekas, att ett avsevärt antal bidrag inte kan anses motsvara

den underhållsskyldiges verkliga betalningsförmåga.

Pensions styrelsen samt länsstyrelserna i Älvsborgs och Östergötlands lan

delar familjeberedningens uppfattning om behovet av eu generell höjning

av underhållsbidragen.

Av de 32 kommunala organ som tillstyrker familjeberedningens förslag om

full kompensation för penningvärdeminskningen må nämnas bl. a. stadsfullmäktige

i Solna och Eskilstuna, drätselkamrarna i Norrköping, Härnösand,

Sundsvall och Kiruna, barnavårdsnämnderna i Göteborg, Malmö, Norrköping,

Hälsingborg, Linköping, Alingsås, Falun och Doden samt socialnämnden

i Motala. — Barnavårdsnämnden i Borlänge understryker med

skärpa vikten av att en ny generell höjning kommer till stånd. Nämnden

tillstyrker, att höjningen sker efter familjeberedningens förslag och inte

enligt departementspromemorian, då underhållsbidragen så nära som möjligt

bör anslutas till penningvärdets förändringar. Det är enligt nämnden

inte annat än rimligt att, om den försörjningspliktige erhåller förbättrade

avlöningsförmåner, han då till underhållsbidrag får avstå ungefäi samma

procenttal, varmed hans lön ökar. — Fattigvårdsstyrelsen i Göteborg

framhåller att de betänkligheter, som kan hysas mot att höja bidragen utan

att höra den underhållsskyldige, måste vägas mot den underhållsberättigades

intresse av bidragets anpassning efter realvärdet. Enligt styrelsens mening

bör familjeberedningens förslag genomföras utan uppskov. Därigenom anses

ett stort antal processer om jämkning uppåt av underhållsbidrag komma

att undvikas. — Vissa kommunala organ finner den föreslagna höjningen

inte vara tillräcklig. Sålunda anser barnavårdsnämnden i Malmö, att såväl

de i departementspromemorian som de av familjeberedningen angivna

procentsatserna ligger för lågt för att kunna kompensera penningvärdeförsämringen.

Barnavårdsnämnden i Göteborg framhåller att, eftersom höjningen

utgår procentuellt, kompensationen för de lägsta underhållsbidragen blir

minst. Då ungefär trettio procent av alla bidrag understiger 50 kronor, blir

därför bidraget för ett stort antal underhållsberättigade även efter höjningen

tämligen ringa i förhållande till kostnaderna för barns försörjning.

Socialvårdskonsulenten i tionde distriktet finner det angeläget, att underhållsbidragen

bringas i så nära anslutning till de verkliga barnkostnaderna

som möjligt, och anser det vara av stor betydelse att den av familjeberedningen

föreslagna höjningen kommer till stånd. Även de två övriga socialvårdskonsulenterna,

som yttrat sig i ärendet, nämligen konsulenterna i f järde

och åttonde distrikten, understödjer beredningens förslag.

Riksorganisationerna på det kommunala området anför vissa principiella

betänkligheter mot att lagstiftningsvägen höja bidrag av privaträttslig natur

men tillstyrker ändå i sina slutliga ställningstaganden familjebe
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr H9 år 1957

redningens förslag. Sålunda anser svenska stadsförbundet — med hänvisning

till att man år 1952 genomförde en av penningvärdets fall motiverad

automatisk höjning av bidragen — att det av flera skäl skulle vara egendomligt,

om man nu gör halt och vägrar att sträcka sig utöver de då angivna procentsatserna.

På grund av prisutvecklingen efter år 1952 står dessa procentsatser

inte längre i någon rimlig proportion till penningvärdets försämring.

Stadsförbundet finner det svårt att bortse från den tungt vägande sociala

motivering, som bl. a. riksdagens första lagutskott understrukit i utlåtande

över motioner i ämnet vid 1956 års riksdag, nämligen att huvudparten av

dem som är beroende av underhållsbidragen utgöres av ensamma kvinnor

med minderåriga barn. Under hänvisning till dessa synpunkter anser sig

stadsförbundet inte kunna avvisa familjebex-edningens förslag om en ny

generell böjning av dessa bidrag och bar heller ingen invändning mot de av

beredningen förordade procentsatserna. Dessa medför ju inte någon reell

standardförbättring utan avser endast att kompensera för penningvärdets

försämring och i möjlig män återföra de underhållsberättigade till den

standard, som ansetts skälig vid bidragens fastställande. — Svenska landskommunernas

förbund finner metoden att förbättra situationen för de ensamstående

mödrarna genom en generell uppräkning av underhållsbidragen

vara en nödfallsåtgärd, som kan medföra orättfärdighet i individuella fall.

Trots vissa andra principiella erinringar vill förbundet tillstyrka familjeberedningens

förslag. Förbundet motiverar sitt ställningstagande bl. a.

med att höjningen ändock kommer att medföra påtagliga förbättringar för

det stoi a tlei talet av mera nödlidande ofullständiga familjer. Därjämte kan

den generella uppräkningen väntas föra med sig processekonomiska vinster.

Familjebeiedningens förslag om tull kompensation för penningvärdeminskningen

tillstyrkes också av de sju kvinnoorganisationer, som yttrat sig

i ämnet, nämligen folkpartiets kvinnoförbund, högerns kvinnoförbund, Sveliges

socialdemokratiska kvinnoförbund, landsorganisationens kvinnoråd,

k redrika-Bremerförbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund och

ijikeskvinnors samarbetsjörbund. Landsorganisationens kvinnoråd finner

det skäligt att böjningen blir ännu mera fullständig än vad beredningen

föreslagit. Sålunda anser rådet det inte oberättigat, om uppräkningen av

underhållsbidrag, fastställda år 1940 eller tidigare, åtminstone tar sikte

på en fördubbling och att de föreslagna procenttalen för bidrag, som bestämts

efter 1940, hojes ytterligare. Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbund anser

det i och for sig inte orimligt, att man vid en översyn av underhållsbidragen

aven beaktar den allmänna standardutvecklingen. Liknande synpunkt anlägges

av högerns kvinnoförbund, som anser att visst skäl finns för en höjning

som inte bara kompenserar penningvärdets förändring utan också den allmänna

standardförbättringen.

Fragan om att den generella bidragshöjningen skall omfatta kompensation

aven för den allmänna standardstegringen tages upp — förutom av

nyssnämnda två kvinnoorganisationer — också av flera andra remissorgan.

Salunda ifrågasätter socialnämnden i Motala, om det kan anses rimligt och

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 149 år 1957

försvarbart att de barn, som det här gäller, inte skall få del av standardförbättringen.

Försök att domstolsvägen eller genom frivilliga överenskommelser

få underhållsbidragen uppjusterade enbart under hänvisning till den

normala standardstegringen torde inte vara en framkomlig väg. Kommunalnämnden

i Stora Kopparberg anser det angeläget att höjningen inte tages

till i underkant. Hänsyn bör enligt nämnden också tagas till den standardutveckling,

som ägt rum och som inneburit en kontinuerlig stegring av konsumtionen.

Dessa förbättringar bör även komma här ifrågavarande kategori

barn till del. Liknande synpunkter framföres av barnavårdsnämnden i Hälsingborg,

kommunalfullmäktige i Arvidsjaur och Husby-Rekarne samt socialvårdskonsulenten

i tionde distriktet.

Barnavårdsnämnderna i Göteborg och Hälsingborg ifrågasätter, om inte

höjningen av underhållsbidragen borde omfatta även bidrag, som fastställts

under år 1955. Som motivering framhålles, att levnadskostnaderna

stigit också under nämnda år.

Endast två remissinstanser ställer sig avvisande mot den generella bidragshöjningen.

Sålunda framhåller drätselkammaren i Malmö nödvändigheten

av en avvägning mellan de underliållsskyldigas rättmätiga intressen

och de underhållsberättigades krav på bidragens anpassning efter realvärdet.

Drätselkammaren är inte övertygad om att ytterligare generell höjning kan

göras utan att man går för långt mot många betalningsskyldiga. — Kommunalfullmäktige

i Herrestad avstyrker helt den föreslagna bidragshöjningen,

som anses komma att medföra påfrestningar på de familjer där mannen

har underhållsskyldighet mot barn utom äktenskapet eller i tidigare äktenskap.

Viss tveksamhet inför familjeberedningens förslag kommer till uttryck i

yttranden från Fjällsjö kommun och barnavårdsnämnden i Steneby. Dessa

kommuner anser det rättvisare att i stället för den procentuella höjningen

fastställa ett visst minimibelopp, vartill underhållsbidrag får utgå. En liknande

tanke framföres av barnavårdsnämnden i Hälsinborg, som i och för

sig tillstyrker familjeberedningens förslag men ifrågasätter om inte återställandet

av bidragens penningvärde borde kompletteras med någon form av

minimibelopp, motsvarandet det danska s. k. normalbidraget.

Departementschefen

Genom 1952 års lag har de som är berättigade till familjerättsliga underhållsbidrag

erhållit en viss kompensation för den försämring av penningvärdet

som ägt rum under senare år. Denna lagstiftning, som principiellt har

stöd i giftermålsbalkens och föräldrabalkens regler om möjlighet till jämkning

av sådana bidrag, har främst förestavats av sociala hänsyn; syftet har

varit alt befria de berättigade från att behöva laga initiativ till höjning. Man

bär dessutom avsett att minska det antal processer om jämkning, som man

eljest befarat skulle åtfölja nedgången i penningvärdet.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr li9 år 1957

Lagstiftningen har i praktiken visat sig väl tillgodose de syften, som sålunda

legat till grund för densamma. Att den varit av stort värde för de

underhållsberättigade är tydligt. Även det angivna processekonomiska syftet

torde ha uppnåtts. De vid lagens tillkomst uttalade farhågorna, att lagen i

själva verket skulle öka antalet jämkningsprocesser, har enligt vad styrelserna

för advokatsamfundet och Stockholms stads rätishjälpsanstalt anfört i

sina yttranden över det nu föreliggande förslaget icke besannats.

Sedan tiden för lagens antagande har penningvärdet ytterligare försämrats.

I det föregående har åberopats vissa prisindexserier, avsedda att belysa omfattningen

av denna försämring. Från 1951 till december 1955 har konsumtionsprisindex

stigit från 207,5 till ett beräknat värde av 241,1 och konsumentprisindex

från 117 till 137. Siffrorna innebär att levnadskostnaderna

under samma tid stigit med 1(1—17 procent. Tages hänsyn till den fortsatta

nedgång i penningvärdet som ägt rum under 1956, kan levnadskostnaderna

från 1951 beräknas ha stigit med drygt 20 procent. Denna utveckling

har aktualiserat frågan, huruvida man icke nu bör genomföra ytterligare

en generell höjning av de familjerättsliga underhållsbidragen.

Det kan självfallet vara tveksamt om ökningen av levnadskostnaderna är

av den storleksordning att eu dylik åtgärd är motiverad. Vid bedömandet

bör emellertid de sociala skälen ställas i främsta rummet. Dessa talar med

styrka för att man icke kräver alltför stor försämring av penningvärdet såsom

förutsättning för höjning av bidragen. För den som är beroende av underhållsbidrag

för sin egen eller för sina barns försörjning, är såsom framhålles

i departementspromemorian och av familjeberedningen, varje förbättring

av bidraget av betydelse. I detta sammanhang må nämnas att familjeberedningen

i sin promemoria om stöd åt ofullständiga familjer ansett sig

kunna konstatera, att underhållsbidrag till barn utom äktenskap och skilsmässobarn

i åtskilliga fall utgår med belopp som ter sig orimligt låga. Denna

åsikt har understötts av remissopinionen i anledning av familjeberedningens

promemoria. Jag vill med anledning härav understryka, att det är av

största vikt såväl för barnen som för vårdnadshavare!! att underhållsplikten

tas i anspråk i all den utsträckning som medges av gällande lagstiftning och

den verkliga betalningsförmågan hos den underhållsskyldige. Eftersom samhället

i sista hand måste träda hjälpande emellan, är det även ur allmän synpunkt

betydelsefullt att underhållsplikten utnyttjas effektivt. Det bästa sättet

att verka härför synes vara att sprida upplysning bland allmänheten om de

verkliga kostnaderna för barns uppehälle och uppfostran samt om de regler

som gäller rörande fördelningen mellan föräldrarna av dessa kostnader.

Måhända kan det också vara lämpligt att, exempelvis inom ramen för socialstyrelsens

rådgivande verksamhet på barnavårdens område, en viss vägledning

lämnas barnavårdsmän och andra som har att bevaka barns rätt till

underhållsbidrag.

Med anledning av en anmärkning av advokatsamfundets styrelse, att en

generell uppräkning av underhållsbidrag i förevarande läge möjligen kunde

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr li9 år 1957

föranleda benägenhet hos domstolarna att i fortsättningen jämka underhållsbidrag

på grund av mindre väsentliga ändringar än som hittills fordrats, vill

jag framhålla att förändringar i penningvärdet, enligt vad som framgick i

1952 års lagstiftningsärende, i förevarande avseende allmänt anses stå i särställning.

Någon återverkan av detta slag torde därför knappast vara att

befara.

Jag anser därför, i likhet med samtliga remissinstanser, att en ytterligare

generell uppräkning av de familjerättsliga underhållsbidragen nu bör genomföras.

Vad angår frågan i vilken omfattning höjning bör ske har under remissbehandlingen

från ett par håll uttalats, att en uppräkning även borde innefatta

viss anpassning till den allmänna välståndsstegring, som ägt rum vid

sidan av och trods prisstegringarna. Frågan om en sådan anpassning torde

dock icke böra tagas upp i förevarande sammanhang. I eu generellt verkande

lagstiftning av nu avsett slag kan man, såsom uttalades i förarbetena

till 1952 års lag, knappast taga hänsyn till andra ändrade omständigheter än

penningvärdeförsämringen; endast beträffande denna faktor kan det sägas

att dess verkan är gemensam och lika för alla.

Kompensation för penningvärdets fall kan genomföras i högre eller lägre

grad. I 1952 års lag har den av skäl som redovisats i det föregående hållits

något i underkant. I ett par remissvar över departementspromemorian har

det hävdats att man denna gång borde genomföra fullständig eller i det närmaste

fullständig kompensation. Det stora flertalet av de remissinstanser som

yttrat sig över familjeberedningens förslag har varit av samma åsikt. Jag

finner det också önskvärt att höjningen får motsvara levnadskostnadsfördyringen;

såsom anfördes vid tillkomsten av 1952 års lag föreligger dock särskilt

beträffande de äldsta bidragen skäl att hålla höjningen något i underkant.

I enlighet härmed vill jag förorda, att höjningen i överensstämmelse med

familjeberedningens förslag bestämmes till 90 procent för gruppen t. o. in.

1940, 55 procent för gruppen 1941—1946, 45 procent för gruppen 1947—

1950, 20 procent för gruppen 1951 och 10 procent för gruppen 1952—1954.

Uppräkning av bidragen bör ske genom erforderliga ändringar i 1952

års lag. Övriga bestämmelser i denna bör bibehållas oförändrade. I sin nya

lydelse bör lagen träda i kraft den 1 juli 1957 men icke äga tillämpning på

bidrag, såvitt det belöper på tid före samma dag.

Bestämmelserna i 1952 års lag avser endast periodiska bidrag som utgives

av den underhållsskyldige. I vissa fall fullgöres underhållsskyldighet gentemot

barn utom äktenskap genom erläggande av engångsbelopp. I regel användes

sådana belopp till inköp av livräntor bos riksförsäkringsanstalten.

Efter medgivande av Kungl. Maj:t har anstalten fr. o. m. den 1 januari

1956 höjt dessa livräntor efter de grunder, som angives i 1952 års lag. Till

frågan om ytterligare uppräkning av livräntorna torde ställning icke böra

lagas i detta sammanhang.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1957

Den av ett par remissinstanser förordade utredningen av frågan om en

automatisk anpassning av familjerättsliga underhållsbidrag till penningvärdets

förändringar kan ha mycket vittgående konsekvenser och jag är för

närvarande icke beredd att taga ställning till denna fråga.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedepartementet

upprättats härvid fogade förslag1 till lag angående ändrad lydelse av 1

och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget måtte

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag

av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

1 Förslaget, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här ute

lämnats.

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1957

25

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 22 mars

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 21 mars 1957 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i

statsrådet den 1 mars 1957, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande

skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas

över upprättat förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§

lagen den 6 juni 1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet S. Rudholm.

Lagrådet yttrade:

Lagrådet, som icke har något att erinra mot de föreslagna nya reglerna

om höjning av vissa underhållsbidrag, vill framhålla, att när i 1 § talas

om att underhållsbidragets belopp »senast bestämts» genom dom före viss

dag, därunder enligt motivuttalande inbegripes jämväl dom soin innebär att

tidigare fastställt underhåll jämkats, varemot något nytt bestämmande av

bidraget icke skall anses ha skett om jämkningsyrkande avslagits (jfr

kungl. prop. nr 222 till 1952 års riksdag s. 46). Lagrådet vill med anledning

av förevarande förslag framhålla, att sistnämnda reservation bör vara tilllämplig

även när en dom icke innebär annat än att det tidigare bestämda

bidraget alltjämt skall utgå med lagstadgad förhöjning.

Ur protokollet:

Torsten Johansson 8

8 liihang till riksdagens protokoll 1957. lsaml.Xr 140

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 149 år 1957

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 22 mars

1957 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 1 mars 1957 remitterade

förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni

1952 (nr 334) om höjning av vissa underhållsbidrag.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570264

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:260 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa åtgärder för flykting studenter m. in. a1 i texten
  2. 1LU 1957:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ls proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 och 2 §§ lagen den 6 juni 1952 s. 1 i texten