Sök i Ratio Lex

Angående vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m

1957-03-22 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:155, Angående vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

1

Nr 155

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar

i personalförteckningen för domänverket, m. m.;

given Stockholms slott den 22 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Bernhard Näsgård

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen uttalas bl. a., att antalet revir och bevakningstrakter inom

domänverkets skogsförvaltning bör utökas med fem respektive femton och

att samtidigt assistentbefattningar för icke högskoleutbildad personal bör

försöksvis inrättas å vissa revir till ett sammanlagt antal av högst tjugo.

Syftet med dessa personalförstärkningar är dels att minska arbetsbelastningen

inom de nu mest arbetstyngda förvaltningsenheterna, dels att öka

domänverkets möjligheter att uppnå de planerade årliga avverkningskvantiteterna

och utföra önskvärda skogsvårdsåtgärder.

I anslutning härtill och till ett i propositionen framlagt förslag till ändrad

lönegradsplacering av fyra högre ingenjörs- och arkitektstjänster inom domänstyrelsen

föreslås, att motsvarande ändringar skall vidtagas i domänverkets

personalförteckning.

I Ililwng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AJr 155

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

22 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, fråga

om vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m. samt anför

därvid följande.

I skrivelse den 26 oktober 1953 har domänstyrelsen till Kungl. Maj :t överlämnat

förslag till viss omorganisation av styrelsen och i samband härmed

vissa tjänsteförändringar. Den 25 november 1955 har styrelsen vidare ingivit

ett förslag till reglering av antalet revir och bevakningstrakter samt till

ny tjänsteförteckning. Slutligen har styrelsen med skrivelse den 20 februari

1956 överlämnat en utredning med förslag till ändrad lönegradsplacering av

viss kronojägarpersonal m. m.

Efter remiss har utlåtanden över domänstyrelsens framställningar — i

sin helhet eller delvis — avgivits av statskontoret, statens organisationsnämnd,

statens lönenämnd, statens sakrevision, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,

Statsjägmästarnas förening, Sveriges kronojägareförbund samt

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.

I det följande redogöres för den närmare innebörden av domänstyrelsens

olika förslag och i direkt anslutning därtill för yttrandena över desamma.

Viss omorganisation av domänstyrelsen, m. m.

De förslag till organisatoriska förändringar inom styrelsen, som domänstyrelsen

framlagt, innebär sammanfattningsvis, att den nuvarande personalbyrån

uppdelas på två byråer — benämnda fjärde skogsbyrån och kanslibyrån

varvid till fjärde skogsbyrån även skall överföras vissa ärenden

från nuvarande skogstekniska byrån och till kanslibyrån vissa frågor, som

nu handlägges på kameralbyrån. Efter en dylik överföring av arbetsuppgifter

till andra byråer bör enligt förslaget benämningarna kameralbyrån och

skogstekniska byrån ändras till ekonomibyrån respektive tredje skogsbyrån.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

3

Enligt gällande arbetsordning för domänstyrelsen skall inom personalbyrån

handläggas dels ärenden avseende allmänna frågor rörande

behov av och tillgång på arbetskraft inom skogsbruket, arbetsavtal och arbetstvister

— inberäknat utförandet och bevakningen av kronans talan inför

arbetsdomstol — arbetsrationalisering, arbetarskydd och sociala arbetarfrågor

samt arbetarpensioner, dels ärenden avseende avlöningsförmåner för

domänverkets befattningshavare samt pensioner för befattningshavare och

efterlevande.

Inom byrån finnes ett personalkontor för personalärenden och arbetarpensioner

under ledning av en byrådirektör i lönegrad Ca 33 ävensom en särskild

avdelning för arbetsrationalisering och arbetarskydd, vilken avdelning

förestås av en arbetstekniker i lönegrad Ce 29. I frågor rörande kollektivavtal

m. in. biträdes byråchefen närmast av en ombudsman i lönegrad

Ce 31.

Personalbyrån inrättades den 1 juli 1946 och föregicks av ett förslag till

en mera ändamålsenlig organisation av handläggningen av personal- och arbetarärenden

inom verket. Detta förslag hade framförts i samband med vissa

i statens organisationsnäinnds regi utförda organisationsundersökningar

inom domänverket. Domänstyrelsen framhåller att, även om man från

början ur vissa synpunkter kunde hysa tvekan om möjligheten och lämpligheten

av att under en gemensam byråchef på ifrågavarande sätt sammanföra

tjänstemanna- och arbetarärenden, förfarandet visade sig de första åren vara

en rätt ändamålsenlig organisation med möjlighet till bedömning av dessa

båda ärendesgrupper efter likartade principer. Emellertid har, förmenar

styrelsen, en betydande förändring därefter skett beträffande arbetsuppgifterna

ej minst i fråga om deras omfattning. Vad beträffar arbetsuppgifterna

rörande tjänstemännen förlädes sålunda till byrån vid dess tillblivelse, förutom

allmänna personalfrågor samt frågor angående rekrytering och tjänstetillsättning

m. m., huvudsakligen endast personalbokföringen, avlöningsuträkningen

och pensionsärendena. Efter hand har dock dit från kameralbyrån

överförts vissa andra tjänstemannafrågor såsom allmänna bestämmelser

rörande rese- och traktamentsersättningar, hyror för tjänstebostäder,

sjukvårdsärenden in. m. I fråga om byråns uppgifter beträffande arbetarärendena

har likaledes en förändring inträtt. Bristen på skogsarbetare

har medfört, att allt större uppmärksamhet måste ägnas en rad mera långsiktiga

spörsmål avseende behovet av och tillgången på arbetskraft inom

skogsbruket. I anslutning därtill har den del av byråns verksamhet, som

berör skogsarbetets rationalisering, skogsarbetarnas yrkesutbildning, förbättrat

arbetarskydd in. in. fått ett helt annat omfång än vid tidpunkten för

byråns inrättande. På grund av den utveckling, som skett i fråga om kollektivavtalen

för olika verksamhetsområden inom skogsbruket, har vidare avtalsförhandlingarna

och kollektivavtalens tillämpning ställt allt större krav

på ifrågavarande del av byrån. Därjämte har tillkommit handläggningen av

ärenden angående företags- och sainarbetsnämnder.

Vid inrättandet av personalbyrån antogs, att det icke skulle bli erforder
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957

ligt för byråns chef att personligen deltaga i handläggningen av alla tjänstemannaärenden,

enär en väsentlig del av dessa kunde handläggas av byrådirektören

i enlighet med godkända riktlinjer. Sålunda förutsattes redan

från början, att byråchefen skulle ha möjlighet att till väsentlig del ägna sig

åt arbetarärendena. Styrelsen uppger, att erfarenheterna under de senaste

åren visat, att allt större del av byråchefens arbetstid ovillkorligen måste ägnas

åt sistnämnda grupp av ärenden och att det därför har blivit allt svårare

för honom att få någon tid för tjänstemannaärendena, särskilt som arbetarärendena

medför en mycket omfattande sammanträdes- och reseverksamhet.

Någon anledning förmoda att de förhållanden, som varit rådande de senaste

åren, kommer att visa sig vara av övergående natur, föreligger enligt

styrelsens mening icke. Tvärtom räknar styrelsen med en intensifiering av

byråns verksamhet, såväl beträffande tjänstemanna- som arbetarfrågor. Detta

gäller inte minst de spörsmål, som sammanhänger med samarhetsorganens

verksamhet eller över huvud är att hänföra till modern personalvård.

Med stöd av det anförda förklarar styrelsen, att nuvarande ordning med

tjänstemanna- och arbetarärendena sammanförda under en byrå är ohållbar.

Den nuvarande personalbyrån måste därför, säger styrelsen, snarast

uppdelas på två byråer. Vid styrelsens ställningstagande har även inverkat,

att i händelse av en dylik uppdelning — till de båda nya byråerna med

fördel skulle kunna överföras vissa andra arbetsuppgifter än sådana, som

nu handlägges inom personalbyrån. Därmed kommer de övriga byråernas

arbetsförhållanden in i bilden. Särskilt stor arbetsbörda belinnes därvid

åvila kameralbyrån och skogstekniska byrån.

Till k a m ei albyrans verksamhetsområde hör bl. a. domänverkets

kontorsorganisation. En strävan under det senaste årtiondet har varit att genom

en förbättrad kontorsorganisation avlasta jägmästarpersonalen i reviren

och distrikten en del av dess tidigare arbetsuppgifter av mera rutinmässig

natur, vilket lett till inrättandet av domänverkets nuvarande kontor ute

i landet. Denna strävan att frigöra den skogligt utbildade personalen för

dess egentliga arbetsuppgifter fortsätter, bl. a. genom en viss ytterligare

centi alisering i fråga om uträkning och utbetalning av arbetarlikviderna.

Det redan nu föreliggande behovet av avlastning från den alltför arbets
agöa

kameralbyrån accentueras därför genom nämnda nya kontorsorganisation.

Vissa av kameralbyråns tidigare arbetsuppgifter har redan överförts till

personalbyråns personalkontor. Enligt domänslyrelsens mening skulle vid en

uppdelning av sistnämnda byrå den nya byrån för tjänstemannaärendena

lämpligen kunna från kameralbyrån övertaga ytterligare vissa grupper av

aienden, däribland sådana som åligger organisationsföredragande samt vidare

sådana som gäller anskaffande av lokaler för byråers, kontors eller

tjänstemäns inom domänverket behov. Det skulle även i detla sammanhang

vara lämpligt att till denna nya byrå överföra vissa på kameralbyrån ännu

kvarvarande mindre grupper av ärenden av tjänstemannakaraktär.

Till skogstekniska byråns arbetsuppgifter hör bl. a. handlägg
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Muj.ts proposition nr 155 år 1957

ningen av tekniska frågor rörande planläggning, byggande och underhåll av

väg- och vattenbyggnader samt maskintekniska frågor. För effektueringen

av ifrågavarande uppgifter finnes under byrån ett särskilt kontor för vägoch

vattenbyggnadsärenden samt maskintekniska ärenden, vilket kontor förestås

av en byrådirektör i lönegrad Ca 31. De ärenden, som i övrigt handlägges

å skogstekniska byrån, avser främst uppskattning och redovisning av

kronoskogarnas virkesförråd och i samband därmed upprättande av avverkningsplaner

för de olika reviren, ärenden avseende inköp och försäljning avfast

egendom, lantmäterifrågor och skadeersättningar, exempelvis vid framdragande

av kraftledningar och vid vattenregleringar. Under de senaste

åren har byrån i allt större utsträckning kommit att handlägga ärenden

avseende domänverkets markpolitik. Därvid är det särskilt arronderingsfrågorna,

hl. a. försöken att åstadkomma en rationellare ägofördelning genom

markbyten med vissa större bolag — särskilt inom mellersta och delar

av övre Norrland — som i hög grad blivit tyngande. Dessa markbyten står,

framhåller styrelsen, ännu i sin början och arbetena därmed torde säkerligen

komma att öka. Redan föreliggande stora bytesobjekt beräknas medföra

viktiga arbetsuppgifter för byrån under åtskilliga år framåt och ytterligare

öka arbetsbelastningen. Styrelsen finner därför angeläget, att en del

ärendesgrupper överflyttas å andra byråer om detta av organisatoriska skäl

kan anses lämpligt.

De ärenden inom byrån, som handlägges av nyssnämnda kontor för vägoch

vattenbyggnadsärenden m. in., skiljer sig från de ärenden byrån i övrigt

handlägger. I praktiken har chefen för sagda kontor erhållit en ganska

stor självständighet att -— efter riktlinjer, varom byråchefen och denne är

ense — efter eller utan föredragning handlägga ifrågavarande ärenden. Vid

en minskning av byråns arbetsuppgifter ställer det sig enligt styrelsen i

första hand naturligt att avskilja de ärenden, som handlägges inom omförmälda

kontor. Ehuru vissa motiv kan framföras för att kontoret bör ombildas

till särskild hyrå har styrelsen vid sina överväganden funnit att det

alltjämt hör vara inordnat under viss byrå. Styrelsens uppfattning är, att

kontoret ur vissa synpunkter har ett naturligare samband med nuvarande

personalbyråns avdelning för arbetsrationalisering och arbetarskydd än med

skogstekniska byrån. I stor omfattning förekommer frågor av maskinteknisk

art inom såväl kontoret som avdelningen. Domänverket har vidare ett

nära samarbete med de inom landet befintliga skogliga arbetsstudieorganisationerna.

Detta samarbete åvilar inom styrelsen närmast personalbyråchefen

och den honom underställda arbetsteknikeravdelningen. På programmet

för arbetsstudieorganisationernas verksamhet står bl. a. vissa väg- och

maskinfrågor. Även för samarbetet med dessa organisationer finner styrelsen

det naturligt, om arhetstekniska avdelningen och styrelsens organ för

handläggning av tekniska väg- och maskinfrågor stod under samma hyrå.

Styrelsen anser det ur flera synpunkter lämpligt, att vid en uppdelning av

den nuvarande personalbyrån väg- och vattenbyggnadskontoret överföres till

den nya hyrå, som i övrigt skall ha att handlägga huvuddelen av den nuvarande

personalbyråns ärenden angående arbetarfrågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957

Den av domänstyrelsen föreslagna omorganisationen medför vissa lönegradsförändringar

samt ändringar i personalförteckningen för domänverket.

Styrelsen anför därom i huvudsak följande.

Vid ett genomförande av styrelsens förslag tillkommer en ny befattning

som byråchef i lönegrad Ca 37 å kanslibyrån, varvid dock samtidigt befattningen

som byrådirektör i lönegrad Ca 33 å nuvarande personalbyrån bör

utgå. Samtidigt bör i överensstämmelse med förhållandena vid stvrelsens

övriga byråer å kanslibyrån inrättas en befattning som förste byråsekreterare

i lönegrad Ca 29, varvid nuvarande befattning i lönegrad Ca 27 utgår.

Beträffande väg- och vattenbyggnadskontoret anser styrelsen, som tidigare

anförts, att detta alltjämt bör vara inordnat under annan hvrå, nämligen

fjärde skogsbyrån. Kontoret bör dock intaga en relativt självständig ställning

och dess chef därvid i jämförelse med nuvarande arbetsordning erhålla

ökade befogenheter. Redan nu är löneställningen för kontorets chef med

hänsyn till arbetsuppgifterna för låg. Befattningen är en sluttjänst inom domänverket

utan möjligheter för dess innehavare att inom verket kunna erhålla

högre tjänst. Av befattningens innehavare erfordras som kompetensvillkor

avlagd avgångsexamen från tekniska högskolans eller därmed jämställd

läroanstalts avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Han har som

sådan att svara för den högsta sakkunskapen inom verket beträffande vägoch

vattenbyggnadsärenden, vilka ärenden för t. ex. år 1952 representerar

ett utgiftsbelopp, som uppgått till för nybyggnader av vägar ca 10 miljoner

kronor och för underhåll av vägar ca 5 miljoner kronor. Det är självklart,

att på denne befattningshavare vilar ett mycket stort ansvar, och det är ur

domänverkets synpunkt i högsta grad angeläget, att en till denna tjänst

förvärvad lämplig person kan kvarhållas under en längre tid och inte betraktar

tjänsten som en passagetjänst till högre befattningar utom verket.

Löneställningen måste anpassas härtill. Vid jämförelse med t. ex. närmast

motsvarande befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen

och järnvägsstyrelsen framstår klart, att den nuvarande placeringen

i lönegrad Ca 31 är för låg. Vägande motiv kan vidare anföras för att

en dylik befattning bör vara en förordnandetjänst, en åsikt som styrelsen

stärkts i vid studium av löneplanerna för motsvarande tjänster inom tidigare

angivna styrelser. Styrelsen anser sålunda, att befattningen som chef

för väg- och vattenbyggnadskontoret bör vara placerad i lönegrad Cp 10, med

— liksom f. n. — benämning byrådirektör.

Chefens för väg- och vattenbyggnadskontoret närmaste man innehar f. n.

en befattning som ingenjör i lönegrad Ca 29. Även för denne bör krävas

samma kompetensvillkor som nyss nämnts. Han har att vid chefens bortovaro

under omfattande tjänsteresor och semester tjänstgöra som dennes

ställföreträdare. Ur domänverkets synpunkt är det därför angeläget, att icke

heller på denna tjänst alltför täta tjänsteombyten äger rum och att befattningen

för dess innehavare sålunda icke framstår som en kortvarig passagetjänst.

Med hänsyn härtill och vid betraktande av den löneställning, som

gäller för jämförbara tjänster inom förut angivna andra styrelser, anser styrelsen,

att ifrågavarande ingenjörsbefattning bör ombildas till en befattning

som byrådirektör i lönegrad Ca 31.

Domänstyrelsen uttalar, att i sammanhang härmed även löneställningen

för vissa andra befattningar inom styrelsen bör revideras. Av styrelsens

motivering härför må följande nämnas.

Inom styrelsens jordbruksbyrå finnes ett särskilt byggnadskontor, som

förestås av eu byrådirektör i lönegrad Ca 31. Av befattningens innehavare

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

erfordras som kompetensvillkor avlagd avgångsexamen från teknisk högskolas

avdelning för arkitektur eller för väg- och vattenbyggnad, dels ock

kännedom om och erfarenhet av lantbrukets byggnadsförhållanden. Han har

som sådan att inom domänverket svara för den högsta sakkunskapen i fråga

om hyggnadsärendena. Omfattningen av domänverkets byggnadsverksamhet,

som är mycket betydande — utgifterna under år 1952 t. ex. uppgick beträffande

nybyggnader till ca 21 miljoner kronor och beträffande underhållet

till ca'' 8 miljoner kronor — kan i viss mån belysa det krav som måste

ställas på chefen för verkets byggnadskontor. Av liknande skäl som anförts

beträffande löneställningen för befattningen som chef för väg- och

vattenbyggnadskontoret anser därför styrelsen, att befattningen som chet

för byggnadskontoret bör höjas till en befattning som byrådirektör i lönegrad

Cp 10. Denna Iöneställning synes väl motiverad vid en jämförelse

t. ex. med länsarkitekterna, som samtliga är placerade i lönegrad Cp 13.

Analogt med vad som föreslagits beträffande väg- och vattenbyggnadskontoret

bör vidare befattningen som chefens närmaste man och ställföreträdare

å byggnadskontoret ändras till från f. n. arkitektbefattning i lönegrad

Ca 29 till befattning som byrådirektör i lönegrad Ca 31. Styrelsen vill erinra

om, att samtliga biträdande länsarkitekter är placerade i lönegrad Ce 31.

Inom skogstekniska byrån handlägges hl. a. lantmäterifrågor. Spörsmålet

om anställande av en lantmätare för den närmaste handläggningen av ifrågavarande,

många gånger mycket besvärliga och specialbetonade ärenden

har långt tidigare upptagits till behandling inom styrelsen. Fr. o. m. den 1

april 1951 anställdes, närmast på försök, en lantmätare att inom skogstekniska

byrån biträda vid handläggningen av sagda ärenden, varvid löneplaceringen

blev Cg 29. Försöket har slagit synnerligen väl ut och styrelsen är

numera fullständigt på det klara med att ett permanent behov föreligger av

en lantmätarbefattning inom styrelsen. Utvecklingen dithän är för övrigt

endast ett fullföljande av de åtgärder, som tidigare vidtagits med hänsyn till

de allt starkare krav, som rests på att domänverket i egenskap av statligt

af färsdrivande verk har direkt tillgång till sakkunskap på skilda områden

för att biträda vid utövandet av statens markägarfunktioner. Det torde

också utan vidare vara uppenbart, att i fråga om ett så stort fastighetsbestånd,

som domänverket förvaltar, en mångfald spörsmål av lantmäteriteknisk

art ständigt uppkommer, som för rationell handläggning kräver tillgång

till specialkunskap. De arbetsuppgifter, som i första hand bör åligga lantmätaren

är

att handlägga samtliga lantmäteriärenden, som från lokalförvaltningen

överlämnas till styrelsen för prövning och godkännande,

alt vid lantmäteriförrättningar av större betydelse utföra kronans talan,

att vid inköp och försäljning av mark inom styrelsen handlägga förekom
-

mande fastighetsbildningsfrågor,

att planlägga föreslagna markbyten,

att verkställa utredningar rörande gränser, vatten- och fiskerätter, servi
-

tut in. m.,

att upprätta en fullständig fastighetsliggare samt att föreslå och efter

styrelsens beslut vidtaga åtgärder för sammanläggningar av fastigheter,

att ha överinseendet över styrelsens fastighetsarkiv,

alt i samråd med taxatorsavdelningarna handha jordmätning och fotogrammetrisk

stomkartläggning och därmed sammanhängande frågor,

atl gemensamt med byggnadskontoret upprätta bebyggelseplaner samt

att handlägga sådana avstyckningsförrättningar, som avses i kungörelse

den 1 juli 1951 (inom hyggnadsplaneområden).

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

ett lantmäterikontor, som skall förestås av lantmätaren och sortera under

tredje skogsbyrån, d. v. s. nuvarande skogstekniska byrån. Inrättandet av

ett dylikt lantmäterikontor kräver — i varje fall de första åren — icke

några personalförstärkningar, då vissa omplaceringar torde vara tillfyllest.

Löneställningen för ifrågavarande lantmätartjänst måste vara sådan, att

möjlighet föreligger för styrelsen att därtill erhålla kompetent innehavare,

som kan förväntas under eu längre lid kvarbliva på denna tjänst. I analogi

med vad anförts beträffande vissa andra tekniska specialtjänster är nämligen

styrelsen icke betjänt av en lantmätartjänst, som för dess innehavare

framstår som en kortvarig passagetjänst till högre befattning utom

domänverket. Nuvarande lönegradsplacering i Cg 29 är därvid alltför lag.

För att tjänsten skall få eu kompetent innehavare, som kan beräknas kvarstanna

en längre tid, erfordras en löneställning. som är något högre än som

gäller för distriktslantmätare (t. n. Ca 32j. Nära till hands ligger därvid en

jämförelse med löneställningen för den lantmätare, som inom järnvägsstyrelsen

förestår den särskilda äganderättsavdelningen och i många avseenden

synes ha likartade arbetsuppgifter, som här angivits för lantmätartjänsten

inom domänstyrelsen. Styrelsen anser därför, att tjänsten som chef för

styrelsens lantmäterikontor bör vara en byrådirektörsbefattning i lönegrad

Ca 33. ‘

Domänkamreraren, som förestår kamerarkontoret, åligger enligt styrelsens

arbetsordning bl. a. att ansvara för domänverkets bokföring, räkenskapsrapporter

och bokslut; att bevaka värde- och säkerhetshandlingar samt

verkställa formell granskning av de förbindelser, som icke prövats och godkänts

av domänstyrelsen; att kontrollera, att domänverkets fordringar inflyter;

att i mål, som till honom överlämnats, bevaka kronans fordringsrätt

hos gäldenär^ och borgensmän, vilka gått i konkurs och att föredraga

ärenden angående den löpande bokföringen. Dessutom bar numera uppdragits

åt honom att, enligt byråchefens närmare bestämmande, inför denne

föredraga vissa ärenden angående utbetalning. En synnerligen viktig utvidgning

av sistnämnda ärendesgrupp och av därmed förbundet ansvar föranledes

av att domänstyrelsen genom pågående omorganisation avser att ombesörja

utbetalningen av i stort sett alla arbetarlöner, vilka hittills utbetalats

av domänverkets lokala kontor. Med hänsyn till omfattningen och den

skiftande arten av hithörande göromål — som sysselsätter förutom domänkamreraren

ett fyrtiotal honom underställda befattningshavare — är enligt

styrelsens mening numera en byrådirektörsbefattning i lönegrad Ca 31 i stället

för domänkamrerarbefattningen i lönegrad Ca 29 väl motiverad.

Domänfiskalen åligger enligt arbetsordningen bl. a. att föredraga ärenden

rörande anförande eller fullföljande av besvär i taxeringsmål, att bevaka

och utföra kronans rätt och taian i taxeringsmål och beskattningsärenden,

som rör domänstyrelsens förvaltning samt att i övrigt bereda de ärenden,

som av förste domänfiskalen överlämnas till honom. Beskattningsärendena

är många gånger invecklade och ofta föremål för meningsmotsättningar

mellan intressenterna. Domänverket representeras då av domänfiskalen,

som självständigt handlägger dessa ärenden. Det är emellertid av

vikt, att domänfiskalen i sin verksamhet icke är begränsad till beskattningsrätten

utan har kapacitet att för självständig handläggning övertaga en del

av de mål och ärenden, som eljest ankommer på förste domänfiskalen för

att något minska dennes arbetsbelastning. Att i lägre lönegrad än Ca 31

förvärva och behålla en jurist med de för domänfiskalsbefattningen erforderliga

kvalifikationerna torde numera icke vara möjligt.

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att den juridiska avdelningen

inom domänverket är svagt utbyggd i betraktande av de stora och mång
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 ur 1057

9

skiftande uppgifter, som föreligger inom denna landets största fastighetsförvaltning.

Kompetensfordringarna hos dem, som företräder verket i dessa

frågor, som ofta är av stor ekonomisk betydelse, måste hållas höga, om staten

skall kunna effektivt hävda sina intressen på detta område. Den kvantitativa

förstärkning, som kanske kan bli erforderlig, lär åtminstone till en

början kunna ordnas genom icke ordinarie anställning.

Domänintendent skall, enligt 47 § instruktionen för domänverket den 13

juni 1947, nr 262, inom sitt tjänstgöringsområde övervaka, att domänverkets

intressen i angelägenheter, som rör jordbruksförvaltningen, tillvaratages

samt vid lantmäterisammanträden och andra förrättningar för egendom under

hans tillsyn närvara och bevaka kronans rätt samt utöva kronan därför

tillkommande rösträtt. Jordbruksförvaltningen är indelad i fem domänområden,

vilka torde kunna anses i stort sett sinsemellan likvärdiga i fråga

om arbetsbelastningen. Det har sedan mycket länge stått klart för domänstyrelsen,

vilken betydelse det har för de statliga domänerna, att lämpliga

jordbrukskunniga personer kan förvärvas till domänintendentsbefattningarna.

Intill de senaste åren har härför kunnat anlitas i egna jordbruk verksamma

personer, vilka icke varit löneplansplacerade. Numera har detta system

måst övergivas huvudsakligen på grund av de genom jordbruksteknikens

utveckling ökade kraven på teoretisk utbildning och arbetsinsats.

Löneläget för välkvalificerade jordbruksutbildade personer inom såväl statlig

som icke-statlig verksamhet, t. ex. lantbruksnämnderna, Uppsala universitet

och hushållningssällskapen, är emellertid sådant, att domänintendenterna

icke kan påräknas för längre tid stanna inom verket med en slutlön

i lönegrad 29. Med hänsyn till såväl arbetsuppgifterna som löneläget

synes därför en uppflyttning från lönegrad Ca 29 till Ca 30 påkallad.

Beträffande de synpunkter på förevarande förslag, som anförts i de avgivna

remissutlåtandena, torde följande få återgivas här.

Statskontoret (20/11 1953) anser sig icke kunna tillstyrka, att personalbyrån

uppdelas på två byråer. Med hänsyn härtill kan ämbetsverket ej heller

biträda, att några mera vittgående förändringar vidtages beträffande

ärendenas fördelning å de olika byråerna inom styrelsen. Rörande styrelsens

förslag i övrigt anför statskontoret bl. a. följande.

Då frågan om lönegradsplaceringen av domänstyrelsens befattningshavare

prövats och avgjorts av 1952 års riksdag i enlighet med tjänsteförteckningskommitténs

av Kungl. Maj:t biträdda förslag, bör yrkandet om

högre löneställning för vissa av styrelsens ordinarie befattningshavare ej

föranleda någon åtgärd. Vad särskilt angår domänkamrerartjänsten i Ca

29, vilken förordas omändrad till byrådirektörstjänst i Ca 31, kan statskontoret

icke finna det förhållandet, att tjänsteinnehavaren skulle komma att

påläggas vissa ytterligare arbetsuppgifter, utgöra motiv för en högre lönegradsplacering.

Förslag har vidare framlagts, att en inom styrelsen befintlig lantmätartjänst

i Cg 29, vars löneställning ej torde ha prövats av tjänsteförteckningskommittén,

skulle ombildas till byrådirektörstjänst i Ca 33. Befattningen

har härvid ansetts likvärdig med tjänsten som chef för äganderättsavdelningen

inom järnvägsstyrelsen (byrådirektör i Ca 33). Enligt vad under

hand inhämtats, omfattar personalen å äganderättsavdelningen ca 18 befattningshavare,

hl. a. eu lantmätare i Ca 29 samt fem ingenjörer i Ca 25—

Ca 21. Enligt vad statskontoret likaledes under hand erfarit, skulle för lantmätaren

inom domänstyrelsen endast avses två befattningshavare i biträdes
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

graderna (15 respektive 13 lönegraderna). Under sådana omständigheter

synes uppenbart, att lantmätartjänsten inom domänstyrelsen i lönehänseende

icke kan likställas med tjänsten som chef för järnvägsstyrelsens

äganderättsavdelning. Enligt ämbetsverkets mening kan lantmätartjänstens

nuvarande lönesättning icke anses vara för låg. För den händelse ett mera

permanent behov föreligger av befattningen i fråga, lärer emellertid kunna

övervägas att upptaga densamma å extraordinarie stat i 29 lönegraden.

Statens organisationsnämnd (4/12 1953) anser icke personalbyrån vara

någon stor byrå, varken i jämförelse med byråer inom statsförvaltningen

i allmänhet eller jämfört med andra byråer inom domänstyrelsen. Starka

skäl för att en byrå bör uppdelas på två, kan emellertid, anför nämnden,

självfallet föreligga, även om byrån är liten. För att nämnden skulle kunna

bilda sig en uppfattning i frågan, huruvida de fördelar, vilka skulle vinnas

genom klyvning av domänstyrelsens personalbyrå överväger de fördelar,

som måste anses ligga i att alla verkets och styrelsens personalärenden

handlägges inom en byrå, skulle en ingående undersökning erfordras. Nämnden

har icke haft möjlighet att företaga en dylik undersökning. Skulle en

klyvning av personalbyrån komma till stånd, synes det nämnden lämpligt

att fördela arbetsuppgifter på de nya byråerna i enlighet med förslaget.

Statens lönenämnd (lil/12 1953) anser, att befattningen för handläggning

av lantmäteriärenden bör placeras i lönegrad 31 med benämningen

lantmätare. Nämnden framhåller dock, att den därvid ej bedömt behovet

av ifrågavarande tjänst. I övrigt kan nämnden icke tillstyrka de föreslagna

lönegradsuppflyttningarna. Förslaget om inrättande — i utbyte mot en byrådirektörstjänst

i Ca 33 — av en byråchefstjänst i Ca 37 finner nämnden

i första hand vara en organisationsfråga, som väsentligen faller utanför

nämndens bedömande. Nämnden vill emellertid ifrågasätta, huruvida tillräckliga

skäl föreligger att genom en sådan partiell omorganisation, som

nu föreslagits, utöka antalet byråer inom domänstyrelsen.

Lantmäteristyrelsen (22/1 1954), som yttrat sig över domänstyrelsen förslag,

såvitt angår lantmätartjänsten, uttalar att övervägande skäl talar för

den av domänstyrelsen föreslagna placeringen av lantmätarbefattningen

i domänstyrelsen i lönegrad Ca 33 och att, om ifrågavarande lantmätare

varaktigt skall kunna knytas till domänstyrelsen, lägre placering än i lönegrad

Ca 32 icke bör ifrågakonuna.

Reglering av antalet revir och bevakningstrakter, m. in.

De av domänstyrelsen framlagda förslagen beträffande regleringen av antalet

revir och bevakningstrakter m. in. innebär i sammanfattning följande.

1. En utökning av antalet över jägmästare i lönegrad Ca 37 från 10 till 11

eller med en befattning.

2. En utökning av antalet jägmästare i lönegrad Ca 32 från 101 till 145

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

11

eller med 44, varav beträffande reviren en utökning av antalet befattningar

från 101 till 127, vari ingår fem reservbefattningar, eller med 26, beträffande

domänstyrelsen en utökning med sju befattningar genom lönegradsuppflyttning

från Ca 29 till Ca 32 samt beträffande distrikten en utökning med

10 befattningar genom lönegradsuppflyttning från Ca 27 till Ca 32. Dessutom

tillkommer en ny tjänst som jägmästare hos den föreslagna nye överjägmästaren.

3. Lönegradsuppflyttning från Ca 29 till Ca 32 beträffande en befattning

som dikningsledare och en befattning som överkontrollör.

4. En utökning av antalet kronojägare i lönegrad Ca 17 från 470 till 540

eller med 70, varav 20 reservbefattningar.

I sin motivering till förslagen erinrar styrelsen inledningsvis om att

senaste allmänna översyn av förvaltningsenheternas och bevakningsområdenas

storlek och antal inom domänverkets skogsförvaltning resulterade i

den revirreglering och bevakningstraktsindelning, som provisoriskt genomfördes

fr. o. in. år 1934 och definitivt fr. o. in. år 1935. Vissa förhållanden

har dock sedermera inträffat, som vid olika tillfällen medfört ändringar i

personalförteckningen.

Till grund för 1934 års revir- och bevakningstraktsreglering låg ett av

styrelsen den 5 juli 1933 framlagt förslag. Förslaget innebar en minskning

från 127 revir jämte en revirdel och fem skolrevir till 89 revir jämte fyra

skolrevir. Under år 1934 skulle dock av de till indragning föreslagna revåren

kvarstå sju tillfälliga revir och ett skolrevir, så att antalet vid 1934 års

början skulle bli 96 revir och fem skolrevir. Styrelsen motiverade indragningen

av 26 jägmästartjänster med, att verkets arbetsuppgifter minskat

genom lagändringar och av återstående tolv bl. a. med kommunikationsmedlens

utveckling. Beträffande bevakningstrakterna innebar förslaget en

minskning från 527 till 380, vartill kom 21 tillfälliga befattningar, som

vid vakans icke fick återbesättas. Mot styrelsens förslag restes vissa invändningar

från personalens sida. I propositionen nr 148 till 1934 års riksdag

uttalade departementschefen bl. a., att han icke fann anledning att

föreslå jämkning av det enligt domänstyrelsens uppfattning lämpliga antalet

jägmästare. Ändring härutinnan borde enligt hans mening icke lämpligen

vidtagas med mindre densamma kunde grundas på erfarenhet om

ogynnsamma verkningar av revirindelningen. Ett inrättande av ett antal

reservbefattningar skulle avsevärt underlätta sådana jämkningar beträffande

revirindelningen, som visade sig erforderliga. Departementschefen tillstyrkte

på denna grund, att i enlighet med styrelsens förslag det totala antalet

revir fastställdes till 89. Riksdagen godkände de av departementschefen

framförda förslagen. Beslutet innebar bl. a. att antalet överjägmästardistrikt

fastställdes till tio. Vidare inrättades sex reservbefattningar för jägmästare

samt tre jägmästartjänster i domänstyrelsen, vartill kom fem tillfälligt anordnade

revir. Hela antalet jägmästarbefattningar i personalförteckningen

upptogs sålunda till 103. Likaledes inrättades 40 kronojägartjänster i reserv

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957

och anordnades 61 tillfälliga bevakningstrakter, innebärande, att totala antalet

kronojägarbefattningar i personalförteckningen upptogs till 481.

Efter 1935 års reglering har följande förändringar skett beträffande revir

och kronojägartjänster. Tre av de tillfälliga reviren har indragits vid respektive

befattningshavares avgång, medan de två övriga återbesatts. Samtliga

sex reservbefattningar har före utgången av år 1949 tagits i anspråk. Av

dessa har tre utnyttjats för nya revir, bildade i samband med markinköp

åren 1935, 1936 och 1947. De tre återstående har tagits i anspråk vid inrättande

av tre nya revir åren 1939, 1945 samt 1949. Genom beslut år 1950

överfördes fyra extra revir till ordinarie revir. År 1952 förordnades, att

tvenne revir skulle upphöra och att i stället två nya skulle inrättas.

Enligt nu gällande personalförteckning, som fastställdes den 30 juni 1952,

har antalet förvaltare av revir bestämts till 101, vartill kommer fyra befattningar

som föreståndare för skolrevir.

Beträffande kronojägartjänster fastställdes antalet fr. o. in. den 1 januari

1938 till 476, varav 40 befattningar i reserv och 36 i tillfälligt anordnade

bevakningstrakter. Den 19 juni 1942 fastställdes, att antalet kronojägarbefattningar

fr. o. m. den 1 juli 1942 skulle vara 470. Detta antal har sedermera

icke ändrats.

Domänstyrelsen anför i den aktuella framställningen, att den sedan länge

varit medveten om att den hittillsvarande indelningen i revir och bevakningstrakter

icke i längden är möjlig att bibehålla. Den tillkom vid en tidpunkt,

då verkningarna av en av de svåraste kriser, skogsbruket utsatts för, ännu

gjorde sig gällande, och då driften inom stora delar av landet var mera extensiv

än nu. På grund av olika omständigheter — andra världskriget, den

under kriget och efterkrigstiden nödvändiga återhållsamheten i förvaltningen

in. m. — har styrelsen icke tidigare ansett sig böra framlägga förslag till

en omorganisation.

Den genomgripande utveckling, som skett på skogsbrukets område efter

1934/35 års reglering av revir och bevakningstrakter — och särskilt då under

de senaste åren — har enligt styrelsen successivt medfört betydligt ökade

krav på såväl den förvaltande som den bevakande personalens arbetsinsatser.

Frågan om tjänstgöringsområdenas lämpliga storlek har därigenom undan

för undan blivit alltmera brännande.

De viktigaste grundfaktorerna för en bedömning härav är, säger styrelsen,

måhända skogsmarksarealen och de egna avverkningarnas storlek. Dessa

faktorer får i skilda delar av landet olika betydelse med hänsyn till kommunikationer,

markens produktionsförmåga och föryngringsvillighet samt

arbetskrafts- och avsättningsförhållanden. Men även ett flertal andra faktorer

är av stor betydelse för förvaltnings- och bevakningsområdenas storlek,

såsom utsyningarnas förläggande, intensiteten i skogvårdsåtgärderna, omfattningen

av väg- och byggnadsarbeten m. in., personalförhållanden o. d.

Till belysning av utvecklingen på de viktigaste av sagda områden anför styrelsen

i huvudsak följande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ls proposition nr i55 år 1957

13

Tidigare kunde avverkningarna förläggas till urskogsområden med mycket

gammal och grov skog, där erforderliga virkeskvantiteter erhölls inom

förhållandevis små områden, vilket medförde eu från ekonomisk och organisatorisk

synpunkt gynnsam koncentration. Från början skedde virkesuttagen

som dimensionshuggningar, d. v. s. enbart sådan skog som hade en

brösthöjdsdiameter överstigande visst tumtal avverkades. Under tiden närmast

före andra världskriget medförde en alltför optimistisk tro på självföryngringens

möjligheter och undertryckta träds förmåga att vid friställning

inom kort tid öka tillväxten och bilda acceptabla bestånd, att olika huggningsmetoder,

såsom blädning och plockhuggning, kom att tillämpas i stor

utsträckning. Den vid dylikt virkesuttag uppkomna areal, som då ansågs

påfordra skogsvårdsåtgärder, blev av begränsad storleksordning och ej så arbetskrävade

att förse med ny skog.

Vidsträckta områden i Norrland täckes nu av gles, mindervärdig restskog

med högst otillfredsställande tillväxt. Föryngring kan i stor omfattning ej

uppkomma eller måste bli otillfredsställande. För åstadkommande av tillfredsställande

produktion på dessa områden har därför särskilda åtgärder

måst vidtagas. Exploateringen av de kvarstående förråden av äldre, grov skog

har tills vidare inställts och avverkningarna förlägges nu, i sanerande syfte,

huvudsakligen till restskog jämte yngre och medelålders gallringsskog. Detta

kräver i sin tur en väsentligt ökad arbetsinsats vid såväl stämplingsarbetet

som vid arbetet med efterföljande åtgärder.

Den planenliga totala årliga awerkningskvantiteten inom statsskogarna

är, trots återhållsamhet i avverkningen av äldre skog, stadd i ökning och

väntas successivt stiga för lång tid framåt. Allteftersom nya generationer

skog skapas och når allt grövre dimensioner, kommer virkesförrådet att

öka, varför det icke synes omöjligt, att virkesförrådet inom ett sekel kommer

att fördubblas. Trots att hushållningsplanernas belopp beräknats försiktigt

har dessa under en följd av år icke kunnat uttagas. Detta beror på dels svårigheter

att anskaffa arbetskraft, dels den i förhållande till den stigande intensiteten

skedda uttunningen av personalen. F. n. uppgår nämnda eftersläpning

till ca 3,5 miljoner skogskubikmeter och risk föreligger, att den kommer

att öka. Det är styrelsens uppfattning att, därest hushållningsplanernas

hela belopp kontinuerligt kunde uttagas och nyssnämnda eftersläpning tagas

igen inom exempelvis närmaste 10-årsperiod, domänverkets inkomster av

denna anledning skulle under perioden öka med 20 miljoner kronor årligen.

Av en till styrelsens framställning fogad tablå framgår, att den del av virkesuttaget,

som avverkas i domänverkets egen regi ökat år från år. Från att

under perioden 1921—1925 ha utgjort 25 procent har den under perioden

1951—1953 uppgått till 59 procent. Beträffande det totala virkesuttaget har

eu nedgång ägt rum under de sista tio åren, vilket styrelsen till icke oväsentlig

del finner bero på rådande knapphet på förvaltningspersonal.

På kronoskogarna har sedan några år tillbaka — i likhet med för storskogsbruket

i övrigt — börjat tillämpas ett mera intensifierat skogsvårdsprogram.

I detta program ingår till mycket stor del röjningar, hyggesrensningar

och skogsodlingar. Dessa arbeten är mycket tidskrävande och ställer stora

fordringar på arbetsledningen. Utvecklingen i fråga om skogsvårdsarbetenas

omfattning i landets samtliga kronoskogar belyses av styrelsen i några tablåer,

varav bl. a. framgår, all utgifterna i medeltal per år för skogsodling, röjning

och planlskogsvård vuxit från ca 741 000 kronor under perioden 1921—

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957

1925 till ca 13 267 000 kronor under perioden 1951—1954. Styrelsens skogsvårdsprogram

för åren 1950—1965 för norra Sverige (övre Dalarna och

norrut) belyses av följande siffror. Den areal, som under en 15-årsperiod

skall behandlas med slutliga skogsvårdsåtgärder — hyggesbränning eller

markberedning, sådd och plantering, hyggesrensning samt kemisk bekämpning

av björkuppslag — uppgår till ca 650 000 hektar. Under samma tidsperiod

beräknas ca 100 000 hektar nya kalmarker tillkomma. Totalt avses

således att under sagda period utföra skogsvårdsåtgärder på ca 750 000

hektar, vilket motsvarar 50 000 hektar per år. Trots ett intensifierat skogsvårdsarbete

har domänverket ännu icke nått upp till den enligt skogsvårdsprogrammet

för domänverkets marker erforderliga årliga behandlingsarealen.

Enbart eftersläpningen i fråga om hyggesrensning och skogsodlingsåtgärder

har under åren 1951—1954 i runt tal utgjort 15 000 hektar per år.

Under åren 1934—1954 byggdes 6 031 kilometer bilvägar i domänverkets

regi. För vidare utbyggnad av vägnätet beräknar styrelsen en än mer intensifierad

verksamhet vara erforderlig under avsevärd tid framåt. Utvecklingen

i fråga om vägarna har, framhåller styrelsen, å ena sidan medfört

betydande besparingar i restid för personalen, men har å andra sidan öppnat

möjligheter till en intensifiering av skogsbruket, vilket föranlett en betydande

ökning av arbetenas omfattning i skogarna, främst i fråga om avverkning

och skogsvård. Förvaltningspersonalens arbetsbelastning påverkas

därigenom såväl direkt som indirekt av den takt, i vilken vägnätets utbyggnad

på kronoparkerna sker. Detsamma gäller även i fråga om byggnadsarbetena.

Även sistnämnda verksamhet har de senare åren väsentligt ökat,

vilket varit en förutsättning för att verket med avseende å försörjningen

av arbetskraft icke skall komma i sämre läge än övriga skogsägare. Detta

bar enligt styrelsen tagit sig uttryck i uppförande av ett stort antal hyreslägenheter

för skogsarbetare, vartill kommer övertagandet av ansvaret för

byggnaderna beträffande kronotorp 1943 och kronolägenheter 1950 samt

upprustningen av byggnadsbeståndet å skogsjordbruken. Vidare anför styrelsen,

att betalningen till arbetarna inom domänverket numera utgår efter

kollektivavtal beträffande de flesta slag av utförda arbeten. Bortsättningen

av arbetena har på denna grund blivit mera tidsödande än förr och skapat

ytterligare ökat arbete.

Efter hand som arbetsbelastningen på reviren ökat, har revirpersonalen

måst förstärkas. Styrelsen uppger, att tjänstgöringstiden som biträdande

jägmästare f. n. är 13 år och att den i framtiden väntas bli starkt stigande.

För kronojägarpersonalen är väntetiden för att erhålla bevakningstrakt f. n.

åtta år, men den väntas snabbt stiga till nästan den dubbla. Enligt styrelsens

uppfattning kan man utgå ifrån alt en jägmästare eller kronojägare

efter fem till tio års tjänst i verket som biträdande i allmänhet är kapabel

att handha revir respektive bevakningstrakt. Alltför lång väntetid innan

en mera självständig ledarbefattning erhålles kan, framhåller styrelsen,

framför allt då kombinationen fysisk-andlig spänt betyder så mycket, medföra

risk för varaktig nedsättning i vederbörande tjänstemans effektivitet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957

15

Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att frågan beträffande revirens

storlek även från andra håll blivit uppmärksammad. Statsjägmästarnas förening

har år 1944 till domänstyrelsen ingivit en skrivelse med förslag om

utökning av antalet revir till 122 (frånsett skolreviren). Granskningsmän,

som på uppdrag av statens sakrevision verkställt undersökning åren 1944—

1945 rörande domänverkets förvaltning och därmed sammanhängande spörsmål,

har i en promemoria i januari 1945 över detta arbete bl. a. uttalat, att

vissa av tvåmansreviren onekligen är av den storleksordning, att de inom en

snar framtid torde behöva uppdelas i en eller annan form. Vidare påpekas,

att revirdelningen uppenbarligen är en angelägenhet på vilken domänstyrelsen

måste ha sin uppmärksamhet riktad. Särskilt borde uppmärksammas,

att skogsskötseln kunde komma att påverkas av många nydanande impulser

på flera viktiga områden, vilket kunde nödvändiggöra en omprövning

av antalet förvaltningsenheter. I den skogliga diskussionen har också en

minskning av förvaltningsenheternas storlek inom skogsbruket framhållits

såsom en av de vägar, på vilka en nödvändig förbättring inom skogsskötselns

och den skogliga återuppbyggnadens område skulle nås.

Styrelsen framhåller, att den i största möjliga utsträckning sökt att underlätta

skogsförvaltningarnas nya och ökade arbetsuppgifter, dels genom

åtgärder för rationalisering av kontorsarbetet, dels genom anställande av

särskild personal för tekniska och specialuppgifter. Härigenom har man

sökt att alltmera inrikta revirpersonalens arbete på de väsentligaste uppgifterna.

Dessa åtgärder har dock visat sig otillräckliga och man har nu kommit

till ett sådant läge, att styrelsen anser det oundvikligt att företaga en

utökning av antalet revir och bevakningstrakter. Styrelsen anför, att det i

allmänhet visat sig, att, då uppdelning av revir eller bevakningstrakter skett,

delta varit till gagn både för skogsskötseln och den ekonomiska förvaltningen.

Vid den i anslutning till föreliggande framställning företagna översynen

av reviren och bevakningstrakterna har styrelsen strävat efter att ett

enmansrevir skall omfatta fyra bevakningstrakter, högst fem. Ett tvåmansrevir

bör omfatta sex bevakningstrakter, högst sju (i undantagsfall åtta).

Bevakningstrakternas omfattning bestämmes enligt styrelsen väsentligen

dels av areal skogsmark och dels av den årliga avverkningskvantiteten och

varierar i olika delar av landet. Avverkningsbeloppens lämpliga storlek per

bevakningstrakt bör enligt styrelsens uppfattning i medeltal vara följande.

Dalarna och norrut .................. 12 000—14 000 m3sk/år

Bergslagen .......................... 10 000—12 000 »

Östra och västra Sverige .............. 9 000—10 000 »

Södra Sverige ........................ 8 000— 9 000 »

Den nu verkställda översynen har enligt styrelsen givit till resultat, att

ytterligare 21 revir och 02 bevakningstrakter anses böra inrättas. Detta innebär

eu ökning av antalet revir, inklusive skolrevir, från 105 till 120 och en

ökning av antalet bevakningstrakter från 458 till 520. Härtill bör liksom

vid 1934 års reglering läggas ett antal reservtjänster, vilka för reviren bo;

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

utgöra minst fem och för bevakningstrakterna minst 20. Minskningen av

tjänstgöringsområdena utgör sålunda i medeltal för reviren 17 procent och

för bevakningstrakterna 12 procent. Av de föreslagna nya reviren bör tio,

företrädesvis i övre Norrland, inrättas omedelbart, medan åtta inrättas successivt

i samband med tjänstebyten. Beträffande återstående tre finner styrelsen

uppdelningen kunna anstå tills vidare. Den bör dock ske före utgången

av år 1975. Styrelsen förutsätter, att genomförandet av delningen och

turordningen reviren emellan överlämnas till styrelsens avgörande.

Vid den genom riksdagens beslut år 1934 fastställda organisationen för

domänverket uppdelades, som tidigare sagts, landet på tio överjägmästardistrikt.

Tidigare hade antalet distrikt varit elva. Genom inköp av skogsmark

har, som likaledes nämnts förut, tillkommit nya revir, varför vissa

distrikt, i synnerhet Bergslagsdistriktet, kraftigt ökat i omfattning. Mellersta

Norrlands distrikt var redan från början stort i förhållande till övriga distrikt.

Vid den ändring i Renbetc-sfjällens revirs organisation, som beslutades

år 1952, delades detta revir i två, till vilka även lades vissa kronoparker.

Hede revir, som tillhörde Gävle-Dala distrikt, indrogs och uppdelades på dels

de nya Renbetesfjällsreviren, dels andra till Mellersta Norrlands distrikt

hörande revir. Genom dessa åtgärder har detta distrikt blivit så stort, att

det enligt styrelsens mening är nödvändigt att verkställa en uppdelning,

förenad med en förflyttning av distriktsgränserna söderut.

Styrelsen anför, att åtta av distrikten kan anses vara av ungefär lämplig

storlek. De två återstående, Mellersta Norrlands och Bergslagsdistriktet,

är emellertid såsom antytts alltför stora. De fyra nordligaste distrikten —

Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå och Umeå distrikt — omsluter

inom stora yttergränser sammanlagt 14 miljoner hektar landareal eller

i medeltal per distrikt ca 3,5 miljoner hektar. Nuvarande Mellersta Norrlands

distrikt omsluter ensamt ca 8,8 miljoner hektar utgörande mer än

en femtedel av Sveriges yta och med kronoskogar spridda över hela arealen

utom på ett smalt bälte utmed kusten. De motiv, som tidigare framförts

för en minskning av förvaltningsenheternas storlek, anser styrelsen tillämpliga

även beräffande distrikten och anför därom vidare följande.

Över jägmästarnas verksamhet är inspekterande och rådgivande. Utan

att likrikta skall de verka sammanhållande på distriktsförvaltningen, stimulera

revirförvaltningarna i deras verksamhet, ge råd och, där så erfordras,

direktiv. Skall de kunna effektivt medhinna sina uppgifter, får antalet

revir per distrikt ej gärna överstiga 12. Mellersta Norrlands distrikt omfattar

f. n. 14 revir och Bergslagsdistriktet 13. Vid den föreslagna omregleringen

av revir skulle antalet öka med ett revir på vart och ett av dessa

båda distrikt, därest antalet distrikt behålles oförändrat.

För att man skall kunna åstadkomma en ändamålsenlig distrilctsindelning

måste alltså vissa förskjutningar inom distrikten vidtagas. De fyra

nordligaste distrikten anses i stort sett kunna förbli oförändrade i omfattning.

Av Mellersta Norrlands distrikt samt vissa revir av Gävle-Dala

distrikt bör däremot bildas två distrikt, Sollefteå och Östersunds, med bostadsort

för över jägmästarna i Sollefteå respektive Östersund. Till blivande

Gävle-Dala distrikt bör från Bergslagsdistriktet läggas Sala revir och Bjur
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

fors skolrevir, varjämte Laxå revir bör överflyttas från Bergslagsdistriktet

till Västra distriktet. Styrelsen har sålunda kommit till den bestämda uppfattningen,

att ytterligare en överjägmästarbefattning bör inrättas.

Styrelsen går härefter in på frågan om löneslällningen för de biträdande

jägmästarna hos över jägmästarna och anför härvid i huvudsak följande.

Rådande förhållanden och lönesättningen för de biträdande jägmästarna

har gjort, att dessa tjänster oftast sökes av yngre och mindre erfarna jägmästare

som passagetjänster i avvaktan på lämplig tjänst på revir. Detta

innebär i'' praktiken, att de oftast stannar mycket kort tid. För överjägmästarna,

som ofta är ute på långa resor, är dessa täta tjänstebyten mycket

besvärande. För att arbetet på en överjägmästarexpedition skall fungera

tillfredsställande fordras, att innehavaren av tjänsten såsom biträdande

jägmästare, dels äger god erfarenhet av revirskötsel, dels får befogenhet

att under över jägmästarens frånvaro självständigt handlägga vissa ärenden,

och dels skall kunna stå såväl domänstyrelsen och revirförvaltarna som

allmänheten till tjänst med sakliga och korrekta uppgifter och upplysningar

om de aktuella förvaltningsärendena. Erfarenheter från många år

har visat, att den nuvarande ordningen är absolut otillfredsställande. Under

de senaste fem åren har alla tio befattningarna erhållit nya innehavare.

De allra flesta av dem är mycket unga och har obetydlig erfarenhet av revirtjänst.

Det är, anser styrelsen, nödvändigt att dessa tjänster placeras i

samma lönegrad som revirförvaltartjänsterna.

1 avseende på löneställningen för viss jägmästarpersonal, som tjänstgör

inom domänstyrelsen erinrar styrelsen om att den i skrivelse den 20 oktober

1952 hemställt, att vissa jägmästartjänster inom styrelsen skulle uppflyttas

från lönegrad Ca 29 till lönegrad Ca 32, samt att befattningen som

ombudsman i lönegrad Ce 29 måtte ersättas med en jägmästarbefattning i

lönegrad Ce 32. Skrivelsen föranledde enligt Kungl. Maj :ts beslut den 27

februari 1953 ingen åtgärd. Styrelsen har sedermera blivit alltmer styrkt i

sin uppfattning, att det icke är möjligt att erhålla kvalificerade sökande till

nyssnämnda tjänster, om de icke placeras i samma lönegrad som revirlörvaltare,

från vilken tjänstemannagrupp styrelsen anser rekryteringen

böra ske. Med åberopande av den motivering, som anförts i nyssnämnda

skrivelse hemställer styrelsen, att ärendet ånyo upptages till prövning.

Ur den i skrivelsen den 20 oktober 1952 anförda motiveringen kan nämnas

att domänslyrelsen däri förklarade sig anse att tjänsteförteckningskommitténs

förhandlingar med vederbörande personalorganisationer resulterat i en

nedvärdering av jägmästartjänsterna inom domänstyrelsen i förhållande till

revirförval lar tjänster na i skogsförvaltningen. Denna åtgärd innebar enligt

styrelsens uppfattning en betydelsefull organisationsförändring, emedan

den på ett olyckligt sätt sönderbröt domänverkets inre organisation. Med

hänsyn till de arbetsuppgifter, som är förenade med dessa befattningar, ansåg

styrelsen i sagda skrivelse i oktober 1952 det vara ett oeftergivligt krav

att befattningarna innehas av i förvaltningstjänst väl förfarna tjänstemän

med jägmästarutbildning och alt samtliga placeras i den för jägmästarbetatlningen

gällande lönegraden Ca 32. Det är, förklarade styrelsen nödvän
2

liihany (ill riksdagens protokoll Idol.

I sa ml. .Yr IT, J

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

digt, att så sker bl. a. av den anledningen, att styrelsen eljest är ur stånd att

till ifrågavarande befattningar inom styrelsen förvärva dugande tjänstemän

med jägmästarkompetens särskilt som dessa befattningar på grund av sin

art i regel är mindre lockande för dem, som avsett att ägna sig åt skogsmannabanan.

Vidare framhöll styrelsen, att en enhetlig lönegradsplacering

för jägmästare och berörda tjänstemän inom styrelsen är av betydelse även

ur den synpunkten, att därigenom tjänstebyte mellan styrelsen och skogstörvaltningen

underlättas, vilket är en nödvändig förutsättning för upprätthållande

och befordrande av ett fruktbärande samarbete mellan styrelsen

och de lokala skogsförvaltningarna. Angelägenheten av att dylikt utbyte

sker framhölls för övrigt av chefen för jordbruksdepartementet i uttalande

till statsrådsprotokollet vid framläggande av propositionen nr 148 till 1934

års riksdag.

Styrelsen erinrade i omförmälda skrivelse år 1952 jämväl, att departementschefen

i samband med framläggandet av Kungl. Maj :ts förslag till

omorganisation av domänverket år 1934 beträffande flera av de befattningar,

varom här är fråga, gjort uttalanden, varav framgår, att departementschefen

tillmätt passagen emellan skogsstaten och domänstyrelsen så

stor betydelse, att den kan betecknas som en bärande tanke i hela organisationsförslaget.

Styrelsen konstaterade i skrivelsen, att de år 1934 genomförda

förslagen haft mycket goda verkningar. Flera dugande revirförvaltare

hade övergått till styrelsens jägmästarbefattningar till fördel för verksamheten

och andra tjänstemän, som förvärvat förvaltarkompetens, hade, sedan

de erhållit sådan befattning inom styrelsen, kvarstannat på densamma.

Även möjligheten till övergång från styrelse- till förvaltningstjänst hade

utnyttjats i det att flera jägmästare och jämställda tjänstemän i styrelsen

övergått till tjänst i skogsförvaltningen. Den i samband med 1952 års

tjänsteförteckningsrevision verkställda omvärderingen av de skilda jägmäslarbetattningarna

innebar enligt styrelsens åsikt en återgång till en år 1918

ledan föråldrad och år 1934 helt avskaffad anordnins

o *

De av styrelsen beräknade kostnaderna för de föreslagna revir- och bevakningstraktsregleringarna

samt för Övriga förslag till ändringar i tjänstetörteckningen

kommer vid full utbyggnad av förvaltningen att uppgå till

3 278 000 kronor i engångskostnader och 1 399 000 kronor i årliga kostnader.

Engångskostnaderna beräknas bli fördelade på minst tio år. De årliga

kostnaderna beräknas i medeltal under de närmaste fem åren stiga med

omkring 120 000 kronor. Styrelsen framhåller emellertid, att ovanstående

kostnader tår ses mot bakgrunden av den beräknade inkomstökningen.

Styrelsen har, som tidigare anförts, beräknat, att enbart möjligheten alt

uttaga den föreliggande eftersläpningen i fråga om avverkningen skulle under

den närmaste 10-årsperioden öka domänverkets inkomster med 20 miljoner

kronor per år. Härtill kommer värdet av i rätt tid insatta röjningar

och gallringar i ungskogar, vilket är av grundläggande betydelse för de framtida

beståndens avkastning, liksom möjligheterna att i erforderlig omfatt
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

ning utföra skogsodlingsåtgärder. Alla dessa åtgärder är enligt styrelsen i

hög grad beroende på tillgången av arbetsledare. Värdet av nyssnämnda

åtgärder är ytterligt svårt att redovisa i pengar, men styrelsen förklarar sig

kunna påstå, att här beräknade kostnadsökningar endast motsvarar eu

ringa del av den inkomstökning, som bör vara möjlig vid förslagens genomförande.

I yttrandena över domänstyrelsens förslag under förevarande avsnitt har

bl. a. följande anförts.

Stats jägmästarnas förening (12/2 1956) har i princip icke mycket att

erinra mot förslaget utan anser fullgoda skäl föreligga för en minskning av

såväl revirens som bevakningstrakternas storlek. Föreningen biträder alltså

förslaget i stort men anmäler samtidigt, att inom föreningen lokalt (Bergslagsdistriktet)

finns vissa avvikande meningar. I fråga om förslagets detaljer

anser föreningen, att tidpunkten för erhållande av revir respektive

bevakningstrakt bör ändras från »fem—tio» till »omkring fem år». Vidare

anser föreningen att antalet reservbefattningar bör höjas till tio beträffande

reviren respektive 30 i fråga om bevakningstrakterna.

Huruvida en utbyggnad av förvaltningsenheterna och bevakningsområdena

i föreslagen omfattning är oundgängligen påkallad för förverkligandet

av den med den ändrade indelningen åsyftade intensifieringen av skogsdriften,

undandrager sig statskontorets (17/2 1956) säkra bedömande. Ämbetsverket

har ej heller funnit möjligt att närmare pröva det ytterligare

personalbehov, som skulle erfordras vid förslagens realiserande. Statskontoret

fäster emellertid uppmärksamheten på att riksdagens år 1951 församlade

revisorer i fråga om domänverkets förvaltning av kronoskogarna

framställt erinringar beträffande administrationskostnaderna, vilka revisorerna

funnit höga. Vidare uttalar statskontoret, att vid bedömande av det

framlagda organisationsförslaget hänsyn jämväl måste tagas till den återhållsamhet,

som präglar den statliga investeringspolitiken. Domänstyrelsens

hemställan om generellt bemyndigande att själv bestämma tidpunkten för

genomförandet av den ändring av organisationen, som icke avsetts skola

komma till stånd omedelbart, kan statskontoret icke tillstyrka. Enligt ämbetsverkets

mening bör det ankomma på domänstyrelsen att efter genomförandet

av den omorganisation, som må komma att beslutas av riksdagen,

för Kungl. Maj :t framlägga förslag om den fortsatta utbyggnaden. Ej heller

anser sig statskontoret kunna tillstyrka bifall till förslaget om högre löneställning

för vissa tjänstemän då ämbetsverket icke kunnat finna, att några

nya omständigheter inträffat efter det frågan om lönegradsplaceringen för

domänverkets befattningshavare prövats och avgjorts av 1952 års riksdag i

enlighet med tjänsteförteckningskommitténs av Kungl. Maj :t biträdda förslag.

Sveriges kronojägareförbund (18/2 1956) meddelar, att förbundet helt

ansluter sig till de synpunkter, som anförts på frågan av Civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund i dess i det följande omnämnda hemstäl
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

lan, att domänverkets nu framlagda organisationsförslag icke skall föranleda

någon särskild åtgärd i avbidan på resultatet av en utredning om

domänverkets inre organisation.

Då statens organisationsnamnet (23/2 1956) icke utfört någon fullständig

organisationsundersökning av jägmästares och kronojägares arbete inom

reviren, har nämnden icke ansett sig kunna taga ställning till domänstyrelsens

förslag.

I fråga om domänstyrelsens förslag till lönegradsuppflyttningar för ett

antal tjänstemän och inrättande av ett antal helt nya befattningar finner

sig statens sakrevision (27/2 1956) endast böra uttala, att åtgärdernas inverkan

på motsvarande tjänster vid t. ex. skogsstyrelsen hör beaktas, innan

definitiva beslut fattas. Rörande de ifrågasatta organisationsförändringarna

anför sakrevisionen bl. a.

Det framgår av handlingarna, att ett mera intensifierat skogsvårdsprogram

sedan några år tillbaka börjat tillämpas på kronoskogarna. Under

band har inhämtats, att detta bl. a. sammanhänger med en metodisk omläggning

av föryngringsåtgärderna i skogen. Vidare framgår, att de nuvarande

avverkningskvantiteterna skulle kunna väsentligt ökas, därest arbetsförhållandena

förbättrades samt röjningar och gallringar i ungskogar

kunde insättas i rätt tid. Enligt sakrevisionens uppfattning måste de merkostnader,

om vilka nu är fråga, vägas mot de ökade intäkter, som kan bli

följden av en intensifierad förvaltning, möjliggjord genom ett högre antal

skogligt utbildade befattningshavare. En för långt driven sparsamhet på

detta område kan äventyra eller fördröja den inkomstökning, som eljest vore

möjlig att ernå.

Det är emellertid icke möjligt, anför sakrevisionen, att redan nu slutgiltigt

fastställa, i vilken omfattning jägmästar- och kronojägarkårerna behöver

ökas för att trygga behovet av personal för en intensifierad skogsvård.

Sakrevisionen pekar särskilt på att ett av domänstyrelsen framlagt

förslag om inrättande av vissa assistenttjänster för kronoj ägare och om differentiering

av lönesättningen inom denna kår orsakat en sådan lägesförändring

på detta område, så att några vittsyftande beslut i fråga om antalet

tjänster av olika slag icke redan nu bör fattas.

Redogörelse för domänstyrelsens nyssnämnda förslag och sakrevisionens

ytterligare synpunkter i avseende på domänverkets organisation lämnas i

nästföljande kapitel.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet (27/2 1956) tillstyrker

i princip domänstyrelsens förslag om reglering av revir och bevakningstrakter.

Domänstyrelsens bedömning, att utvecklingen inom skogsbruket

går mot en ökad intensitet av driften på praktiskt taget alla dess områden,

varvid ökade krav undan för undan ställes på förvaltningspersonalen ute på reviren,

anser förbundet var riktig. Förutom att rationaliseringen och motoriseringen

undan för undan förändrar och öppnar möjligheter till en effektivisering

av avverkningsarbetet och transporterna, ställer den moderna uppfattningen

om skogsvårdens bedrivande ökade anspråk på uppmärksamhet och arbetsinsatser.

Domänverket har under senare år i ökad omfattning utfört av
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

21

verkningarna i egen regi och minskat försäljningarna av skog på rot. Denna

utveckling har förbundet — inte minst ur arbetskraftens synpunkt — hälsat

med tillfredsställelse och hoppas ytterligare skall fortgå. Den innebär emellertid,

betonar förbundet, ökad arbetsbelastning för revirens tjänstemän och

arbetsledare.

Enligt förbundets mening kan denna påtagliga utveckling mot ett allt

mera intensivt skogsbrukssätt näppeligen inbjuda till att tilldela revirjägmästarna

och kronojägarna ökade förvaltningsuppgifter och/eller större förvaltningsenheter.

Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna anser därför

förbundet domänstyrelsens propåer om en omorganisation av förvaltningsapparaten,

varvid i vissa fall revir och bevakningar minskas samt att antalet

berörda tjänster ökas, mera vara att anse i överensstämmelse med utvecklingen

och kraven på en effektiv förvaltningsorganisation. Åtgärder i denna riktning

finner förbundet icke behöva inverka menligt på den berörda personalens

befordrings- och övriga anställningsförhållanden.

Jag torde i förevarande sammanhang även få anmäla, att Civila statsförvaltningens

tjänstemannaförbund i skilda skrivelser uttalat sig kritiskt mot

domänstyrelsens förslag till utökning av antalet revir och bevakningstrakter.

I skrivelse den 22 november 1955 hemställer sålunda förbundet, att Kungl.

Maj:t måtte föranstalta om en utredning om domänverkets inre organisation

samt att av domänstyrelsen framlagt organisationsförslag i avbidan på

resultatet av en sådan organisationsöversyn icke måtte föranleda särskild

åtgärd. Förbundet anför därvid bl. a.

Det är förbundets uppfattning, att det icke föreligger något direkt samband

mellan behovet av en intensifierad drift och ett utökat skogsvårdsprogram

å ena sidan och förslaget till förstärkt förvaltningsorganisation å

den andra sidan. Ett ökat kapitaluttag från statens skogar kan uppenbarligen

nås genom att försäljningen av rotvirke ökar, och en intensifiering

av skogsvården är i väsentlig utsträckning ett problem, som berör tillgången

på arbetskraft. Vid ett ställningstagande till en organisationsutvidgning

torde anledning föreligga att ingå på ett principiellt bedömande av här berörda

frågor och särskild undersökning böra verkställas rörande den mest

rationella organisationsförstärkningen vid en utökning av skogsvårdsprogrammet.

Förbundet anser alltså, att material icke nu föreligger för ställningstagande

till av domänstyrelsen framlagda förslag, som icke alls innehåller

någon analys av de organisationsproblem, som förbundet anser ytterst

väsentlig för prövning av domänstyrelsens förvaltningsorganisation.

Domänstyrelsen har i anledning av nyssnämnda skrivelse som sin mening

bl. a. uttalat, att någon utredning icke är påkallad, därest avsikten är att

åstadkomma en mera genomgripande omläggning av förvaltningen, varigenom

det ansvar, som åvilar revirförvaltarna skulle överflyttas på skogsskoleutbildad

personal. Någon sänkning av kompetensen för dem, som bär

ansvaret för de lokala förvaltningarna inom det större skogsbruket kan

enligt styrelsen icke ifrågakomma. Under hänvisning bl. a. lill pågående

utredning rörande de statliga företagsformerna hemställer styrelsen, alt för
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

bundets framställning om en översyn av domänverkets inre organisation

m. in. icke måtte föranleda någon åtgärd.

Ändrad lönegradsplacering för viss kronojägarpersonal, m. m.

Den 14 januari 1955 träffades överenskommelse mellan domänstyrelsen

å ena sidan och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund jämte Sveriges

kronojägareförbund å andra sidan, att styrelsen skulle föranstalta om

utredning dels rörande inrättande för kronojägarpersonal en av ett antal

assistentbefattningar å revir och därmed sammanhängande frågor, och dels

rörande vilka tjänster eller typer av tjänster för kronojägarpersonalen, som

på grund av arbetsuppgifternas art anses böra hänföras till högre lönegrader.

I den mån så erfordrades, skulle styrelsen för Kungl. Maj :t framlägga av

undersökningarna betingade förslag. I enlighet med denna överenskommelse

uppdrog styrelsen den 9 februari 1955 åt över jägmästaren i Västra distriktet

Einar Söderberg att verkställa ifrågavarande utredning. Sedan uppdraget

slutförts och utredningen redovisats i skrivelse den 9 februari 1956 har

domänstijrelsen med överlämnande av densamma hemställt om sådan ändring

i den för domänverket fastställda tjänsteförteckningen, att i densamma

upptages 29 befattningar såsom kronoj ägare i lönegrad Ca 19 med motsvarande

minskning av antalet lägre kronoj ägarbefattningar. Samtidigt hemställer

styrelsen om medgivande att försöksvis inrätta ett antal extra tjänster

såsom assistenter.

Beträffande den föreslagna höjningen av 29 kronojägartjänster till lönegrad

Ca 19 anför utredningsmannen bl. a.

Inom domänverket finnes vissa tjänster för kronoj ägare, vilka ställer

större eller helt speciella krav på innehavaren än som normalt erfordras.

Det är ur verkets synpunkt angeläget, att dessa mer krävande tjänster genom

bättre lönegradsplacering kan besättas med särskilt dugliga, för uppgiften

väl kompetenta kronojägare. Rättvist må det också vara, att kronojägarna

beredes enahanda möjligheter till befordran som vid andra statliga verk. I

detta avseende synes nämligen domänverket intaga en särställning i det att

kronojägarna saknar den möjlighet till befordran över normallönegrad, som

motsvarande personal vid andra statens verk har. De tjänster, som sålunda

bör komma i fråga för högre lönegradsplacering är kronojägartjänsterna i

dels 18 bevakningstrakter med skogar, som regelmässigt användes vid den

statliga skogsundervisningen, dels två bevakningstrakter med speciella demonstrations-

och exkursionsskogar, dels ock nio tjänster i domänstyrelsen,

vilka kräver särskild kompetens, nämligen tre skogsvårdsinstruktörer å första

skogsbyrån, tre arbetsinstruktörer å personalbyrån samt tre dikningstekniker

å skogstekniska byrån.

Utredningsmannen ingår därefter på frågan om inrättande av vissa assistenttjänster

för kronojägare och anför därvid bl. a. följande synpunkter.

Å de större reviren finnes f. n. jägmästarutbildade assistenter, vilka har att

utföra den mindre kvalificerade delen av revirförvaltarens åligganden. Det

förhåller sig otvivelaktigt så, att revirassistenterna är överkvalificerade för

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

23

en hel del av sina arbetsuppgifter. Dessa arbeten bör likväl kunna utföras

av kronojägare med särskild båg och fallenhet för förvaltningsuppgifter.

En betydande del av revirassistentens kvalificerade arbete torde därjämte

kunna utföras av kronoj ägare, som genom vidareutbildning förskaffat sig

härför erforderlig kompetens. Härefter kvarstår en del av de nuvarande

assistenternas arbete, som revirförvaltare med kronoj ägare som assistent

måste taga på sig. Jägmästarassistenters ersättande med kronoj ägare

kommer sålunda att innebära viss ökning av revirförvaltarens arbetsuppgifter,

vilket givetvis är en omständighet, som man måste ha ögonen öppna för.

Ä andra sidan måste också beaktas de olägenheter, som följer täta tjänstebyten

åt. Inom domänverket är tjänstebyten för revirförvaltare och assistenter

väsentligt tätare än inom det enskilda skogsbruket och det ligger i

sakens natur, att täta tjänstebyten verkar hindrande på kontinuiteten och

härmed också på effekten i arbetet. Inrättas assistentbefattningar som sluttjänster

för kronojägare bör omsättningen av personal på dessa befattningar

bli långt mindre än vad den är och måste vara med nuvarande assistentbefattningar

som passagetjänster. Härigenom skulle öppnas möjlighet att tillföra

reviren ett behövligt tillskott av kontinuitet och lokal kännedom.

Inom alla revir, där assistent måste finnas, kan man icke räkna med kronojägare

som assistenter. Under alla förhållanden måste det antal jägmästarassistenter

finnas, som erfordras för utbildning och rekrytering av revirförvaltare.

Utredningsmannen vill dock framhålla att på längre sikt en övergång

till assistenttjänster för kronojägare ligger helt i linje med personalens

intresse på grund av de bättre befordringsmöjligheter en sådan övergång

medför.

Utredningsmannen beräknar, att vid oförändrad revirindelning antalet revirassistenttjänster

för jägmästarutbildad personal skulle behöva minska

med ett 50-tal för att man skall kunna nedbringa nuvarande väntetiden för

sluttjänst från f. n. omkring 13 år till 8 år, vilket är en tidsperiod, som utredningsmannen

anser vara väl tilltagen för att revirassistent skall uppnå

kompetens som revirförvaltare.

Belordringsläget för kronojägarna är enligt utredningsmannen icke extremt

såsom för jägmästarna men kan å andra sidan heller icke betecknas

som tillfredsställande. Kronojägarkåren omfattar f. n. 670 tjänstemän och

antalet sluttjänster för dessa uppgår till 470 st., vilket motsvarar en väntetid

av i genomsnitt åtta år för erhållande av sluttjänst. För vinnande av

kompetens att förestå bevakningstrakt kan fem år anses normalt. Väntetiden

är sålunda, framhåller utredningsmannen, onödigt lång och torde till en del

förklara avgången av biträdande kronojägare, som i stället för att vänta på

sluttjänst i domänverket föredrager all övergå till motsvarande befattning

bos annan arbetsgivare. Om väntetiden för kronojägarna på sluttjänst i domänverket

skall kunna nedbringas till vad som är erforderligt ur utbildningssynpunkt

alltså till fem å sex år, förutsätter utredningsmannen, att

nuvarande antal siuttjänster ökas med minst 50 tjänster.

Utredningsmannen erinrar om att frågan om hur stort antal assistentbefattningar,

som lämpligen kan tänkas överflyttade från jägmästar- till

kronojägarpersonal, är beroende av att i första band alltid det antal assistenttjänster

för jägmästare måste bibehållas, som erfordras för utbildning och

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

rekrytei-ing av revirförvaltare. Vidare måste beaktas, att nuvarande jägmästarassistenter

och jägmästaraspiranter blir fullt utnyttjade. Även om

det i och för sig skulle vara möjligt och ur flera synpunkter önskvärt att nu

genomföra en mera allmän överflyttning av assistenttjänster från jägmästare

till kronojägare kan av angivna orsaker så ej ske utan bör enligt utredningsmannen

överflyttning ske i begränsad omfattning. Utredningsmannen föreslår

sålunda inrättandet av 30 assistenttjänster för kronojägare att tillsättas

successivt. Assistentbefattningen föreslår han begynnelseplacerad i lönegrad

Cf 19. Efter ett och halvt års väl vitsordad tjänstgöring må befordran

kunna ske till lönegrad Ca 21.

Som kompetenskrav för ifrågavarande tjänst föreslår utredningsmannen

minst tre års väl vitsordad tjänstgöring på revir som biträdande kronojägare

eller kronojägare samt med goda vitsord genomgången assistentkurs, anordnad

av domänstyrelsen. Sökande till assistenttjänst skall vidare vara

högst 40 år. Möjlighet till dispens i sistnämnda avseende skall dock finnas.

Utredningsmannen har även berört frågan om kronoj ägarnas allmänna

löneställning i jämförelse med vissa jämförbara grupper befattningshavare.

Resultatet av hans undersökningar i detta hänseende har föranlett utredningsmannen

till ett allmänt konstaterande, att kronojägarnas löneställning

ter sig låg vid jämförelse med vissa motsvarande befattningshavares inom

kommunikationsverken. I förhållande till skogvaktarnas lönenivå inom det

enskilda skogsbruket har utredningsmannen funnit kronojägarnas ligga i

genomsnitt en lönegrad under.

Domänstijrelsen anser, alt utredningsmannens motiveringar beträffande

de föreslagna höjningarna av vissa kronojägartjänster är övertygande, och

biträder sålunda förslagen i denna del. Beträffande assistenttjänsterna anser

styrelsen, att de bör inrättas försöksvis. Styrelsen har för avsikt att —

under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande — tillsätta ett mindre

antal sådana tjänster på extra stat och att därefter — sedan närmare erfarenhet

vunnits beträffande denna organisation — göra sitt slutliga ställningstagande.

Vid tillsättandet av dylika tjänster, vilka på grund av sin

särart ställer alldeles speciella krav på innehavaren, bör enligt styrelsen

skickligheten i första hand vara utslagsgivande.

I anslutning till utredningsmannens uttalanden om kronojägarnas allmänna

löneställning anför styrelsen hl. a.

Styrelsen har tidigare ansett, att nuvarande placering av kronoj ägarna i

lönegrad Ca 17 varit av olika skäl lämplig. Såsom framgår av utredningen,

har en förskjutning i lönenivån för motsvarande privatanställda tjänstemän

ägt rum. Ehuru enligt styrelsens mening jämväl andra faktorer än de i utredningen

nämnda kan påverka en dylik jämförelse, anser styrelsen, att en omprövning

av kronojägarnas lönefråga är motiverad. Styrelsen framhåller i

detta sammanhang, att den differentierade lönesättning, som nu föreslagits,

avvägts med hänsyn till kronojägarnas nuvarande löneplacering i lönegrad

Ca 17. Därest en ändring härutinnan genomföres, förutsätter styrelsen,

att motsvarande ändring vidtages för de tjänster, vilka redan nu föreslagits

erhålla en högre lönegradsplacering. De nya tjänsterna hör i likhet

med övriga kronojägarbefattningar tills vidare hänföras till pensioneringsperiod

I.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

I remissutlåtandena över domänstyrelsens förslag i förevarande del anföres

i huvudsak följande.

Statens sakrevision (27/2 1956) har, såsom anförts under kapitlet rörande

revir- och bevakningstraktsregleringen in. in., betonat, att förslaget om

inrättande av vissa assistentljänster för kronojägare har betydelse även

för nämnda fråga. Sakrevisionen anser, att de olika organisationsförslagen

i så hög grad ingriper i varandra, att de bör behandlas som en enhet. I sammanhanget

anför sakrevisionen huvudsakligen följande.

Därest det nu planerade försöket att ianspråktaga specialutbildade kronojägare

som assistenter inom vissa revir skulle leda till gynnsamt resultat

och såmedelst högre kvalificerad personal kunna friställas för mera knjvande

arbetsuppgifter, måste detta påverka organisationen i stort. Sakrevisionen

tillstyrker, att ett antal extra tjänster såsom assistenter inrättas försöksvis

enligt domänstyrelsens förslag. Om så sker och därjämte löneförhållandena

överses för ett antal kronojägare med mera krävande tjänst,

torde det omedelbara behovet att utöka bevakningstrakternas antal för att

förbättra kronojägarnas befordringsförhållanden icke vara särskilt trängande,

varför återhållsamhet synes böra iakttagas i fråga om denna del av

förslagen. Vidare förefaller det icke uteslutet att erfarenheterna av de nya

assistentbefattningarna kan bli sådana, att det hefinnes lämpligt, att inom

vissa arbetstyngda revir avlasta den biträdande jägmästarens och i sista

hand revirförvaltarens arbetsbörda genom inrättandet av ett ökat antal assistenttjänster

för kronojägare. Sagda erfarenheter synes därför böra avvaktas,

innan någon mera betydande utökning av revirens antal beslutas.

Även frågan om delning av mellersta Norrlands överjägmästardistrikt synes

tveksam, innan större klarhet vunnits beträffande den framtida utformningen

av revirindelningen.

Sakrevisionen framhåller slutligen, att det enligt dess mening är angeläget,

att en fördjupad utredning angående domänverkets förvaltningsformer

i sinom tid kommer till stånd för eu bedömning på längre sikt av personalbehovet.

Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet (27/2 1956) tillstyrker

domänstyrelsens förslag under framhållande av angelägenheten av att en

lösning av kronojägarnas lönegradsplacering och befordringsförhållanden

kommer till stånd och att denna fråga i fortsättningen följes med största

uppmärksamhet. Förbundet förutsätter, atL de förslag, som nu framlagts,

skall bidraga till att undanröja eventuella tvistigheter i detta avseende och

att kronojägarnas löne- och anställningsförhållanden efterhand skall få eu

varaktig lösning.

Statskontoret (2/3 1956) kan icke tillstyrka bifall till förslaget om höjd

löneställning för vissa kronojägartjänster. Däremot har statskontoret icke

något alt erinra mot all på försök inrättas ett mindre antal assistenttjänster.

Dessa tjänster bör lämpligen placeras i lönegrad Cg 19. I delta sammanhang

vill ämbetsverket dock fästa uppmärksamheten på frågan om

ändrad revirindelning. Statskontoret håller före, att sistnämnda spörsmål

står i visst samband med frågan om överförande av göroinål från jägmästarpcrsonal

till kronojägare. Enligt ämbetsverkets mening kan man icke hort
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr t55 år 1957

se från att förutsättningarna för den åsyftade differentieringen av revirassistenternas

arbetsuppgifter kan komma att försämras, om reviren uppdelas

i mindre förvaltningsenheter.

Statsjägmästarnas förening (8/3 1956) finner den påvisade eftersläpningen

i fråga om kronojägarnas lönegradsplacering synnerligen allvarlig och

föreslår, att kronojägarpersonalens lönesättning omprövas, varvid kronojägare

i bevakningstrakt placeras i lägst lönegrad 19. Domänstyrelsens förslag

om höjning av nio specialisttjänster på styrelsen samt inrättande av

ett antal assistenttjänster tillstyrkes av föreningen. Däremot är föreningen

i hög grad tveksam om lämpligheten av lönegradshöjning för kronoj ägare

i de 18 bevakningstrakter, där skoglig undervisning äger rum. Föreningen

anför, att det eventuella merarbetet inom ifrågavarande bevakningstrakter

lämpligen bör kompenseras genom en reglering av bevakningstrakternas

storlek. En höjd lönegradsplacering av de aktuella tjänsterna kan medföra,

att de kommer att besättas med enbart äldre personal, något som föreningen

icke finner vara önskvärt. Föreningen ställer sig även något tveksam beträffande

den föreslagna höjningen av de bägge tjänsterna i bevakningstrakter

med demonstrationsskogar m. m. men anser sig icke ha tillräckligt

motiv att avstyrka densamma.

Föreningen framhåller avslutningsvis, att inrättandet av de föreslagna

assistenttjänsterna icke slutgiltigt löser frågan om kronojägarpersonalens

befordringsmöjligheter. För att domänverket bättre skall kunna tillgodogöla

sig de förvaltarämnen, som enligt föreningen otvivelaktigt finns inom

de skogsskoleutbildades led, föreslår föreningen, att ökade möjligheter bör

öppnas för lämpliga skogsskoleelever att fortsätta sina studier vid skogshögskolan.

Statens lönenämnd (9/3 1956) har ingen erinran mot domänstyrelsens

förslag. Nämnden anser dock, att den föreslagna aspirantlönegraden Cf 19

av lönetekniska skäl bör utbytas mot Cg 19. Nämnden förutsätter vidare

att, i den mån assistenttjänster inrättas, motsvarande antal biträdande jägmästartjänster

hålles vakanta.

Sveriges kronojägareförbund (10/3 1956) finner, att den verkställda utredningen

av kronojägarnas lönefråga tydligt har verifierat behovet av förbättring

i kronojägarnas lönenivå både med hänsyn till lönenivån för jämförliga

befattningar i statens tjänst och med hänsyn till lönenivå och löneutveckling

för skogvaktare i enskild tjänst. Förbundet anför i huvudsak följande.

De av utredningen företagna undersökningarna torde få anses ha klarlagt,

att den förbättring, som erfordras, väsentligen måste få formen av en generell

lönelyftning, särskilt som det visats, att det genom eu differentiering

icke är möjligt att uppnå någon lönestandard, som får betydelse för kronoj ägarkåren

i stort och för domänverkets möjligheter att rekrytera kvalificerad

personal. Den lönenivå och befordringsstandard, som nu finnes inom

jämförliga arbetsledargrupper, kan, som utredningen visar, icke uppnås

för kronojägarkåren med mindre tyngdpunkten vid en reglering lägges på

eu generell nivålyftning. Förbundet vill också avvisa en differentiering, som

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Mctj.ts proposition nr 155 år 1957

skulle innebära återgång till en tidigare på organisatoriska skäl icke baserad

differentiering och därför återstår endast möjligheten till generell nivåförhöjning

i förening med placering i högre lönegrad av vissa alldeles speciella

tjänster samt möjligheten att''enligt utredningens förslag utnyttja väl kvalificerade

kronojägare på den nya kategorin assistenttjänster.

Förbundet finner angeläget understryka, att en marknadslönejämförelse

saknar bevisvärde på områden, där lönesättningen inom den enskilda sektorn

helt styrs av den statliga lönesättningen på grund av att statsdriften

dominerat skogsbruket. I dessa fall bör den statliga lönenivån prövas med

hänsyn antingen till lönerna på sådana områden, där det enskilda storskogsbruket

styr eller bör styra utvecklingen, eller också prövas genom att tjänsterna

på ett riktigt sätt lönegradsplaceras i förhållande till andra jämförliga

tjänster på den statliga sidan.

Om en marknadslönejämförelse företages på enbart de områden, där fastare

hållpunkter verkligen finns i lönenivån på den privata arbetsmarknaden,

ger en genomsnittsjämförelse till resultat, att underläget för kronojägare

f. n. uppgår till åtminstone två lönegrader. Sammanställes utfallet av

en marknadslönejämförelse med utfallet av en undersökning av hur kronojägartjänsterna

värdemässigt bör inordnas i den statliga tjänsteförteckningen,

synes enligt förbundets mening icke ur någon synpunkt anledning föreligga

att frångå den av Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) vid förhandlingarna

med 1949 års tjänsteförteckningskommitté hävdade uppfattningen,

att tjänsterna borde placeras i samma lönegrad som överbanmästare

vid statens järnvägar (Ca 20), linjemästare vid telegrafverket (Ca 20)

och vågmästare i vägförvaltningarnas vägmästarområden (Ca 20). Förbundet

finner, att en justering med åtminstone två lönegrader bör ske, om en

något så när konkurrenskraftig och rättvisande lönenivå skall kunna erhållas

för kronojägarna.

Förslaget att inrätta vissa befattningar i högre lönegrader för kronojägare

med vissa speciella arbetsuppgifter vill förbundet ge sin anslutning till. Förbundet

biträder också utredningsmannens förslag om inrättande av assistenttjänster.

Förbundet anser dock, att någon åldersgräns icke bör fastställas

och att vid antagning av elever i stället och företrädesvis bör beaktas

lämpligheten för assistentutbildning och betydelsen av att för kronojägarkåren

i stort föreligger möjlighet att genom fortbildning kunna vinna befordran,

även om fortbildning och befordran kan komma relativt lång tid

efter det att kronojägare vunnit placering som ordinarie å bevakning. Då här

är fråga om befordran inom en karriär och då omfattande möjligheter förefinnes

för prövning av kompetensförhållandena, synes enligt förbundets

mening anledning icke finnas att å assistenttjänster tillämpa en förelöpande

aspirantanställning. Placering bör efter ledigförklarande därför ske direkt

i för assistenttjänst avsedd lönegrad.

Skogsstyrelsen (21/1 1957) har yttrat sig över domänstyrelsens samtliga

nu föreliggande förslag och därvid belyst de återverkningar i skilda hänseenden,

som de olika förslagens genomförande kan medföra inom det ämbetsområde,

som skogsstyrelsen företräder. Styrelsen anför inledningsvis,

; 111 den finner del självfallet, att behovet av väl utbildad personal i skogsbruket

måste öka mot bakgrunden av den starka utveckling det svenska

skogsbruket särskilt under senare år undergått. Icke minst gäller detta skogsvårdsstyrelscrna.

Styrelsen anför vidare bl. a. följande.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj.ts proposition nr 155 år 1957

Det är i och för sig icke tillräckligt, att antalet tjänster av olika slag utökas.

Lika angeläget är det när det gäller den sektor av verksamheten, som

staten svarar för, att sådana löneförmåner kan bjudas, att det blir möjligt

för det allmänna att i konkurrensen om arbetskraften kunna förvärva och

för längre tid behålla personal med fullgoda kvalifikationer. Vid den omprövning

av lönefrågorna för personal i allmän skoglig tjänst, som nu gör

sig allvarligt påmind främst med hänsyn till den utveckling, som ägt rum

på den enskilda arbetsmarknaden men även under beaktande av de löneställningar

som valts för annan personal inom den statliga sektorn, synes

det angeläget, att denna prövning får omfatta alla förekommande skogliga

arbetsfält och icke inskränka sig enbart till domänverkets intressesfär.

Skogsstyrelsen syftar då i första hand på lönefrågorna för skogsvårdsstvrelsernas

och ämbetsverkets egen personal — den ojämförligt största

personalkadern vid sidan av domänverkets — men vill även peka på de

skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnder, lantbruksnämnder, försvaret,

vattenfallsstyrelsen in. fl.

I anslutning till vad domänstyrelsen anfört rörande de jämförelsevis ofördelaktiga

befordringsförhållanden, som råder för såväl jägmästare som kronojägare

inom domänverket uttalar skogsstyrelsen, att befordringsförhållandena

inom dess ämbetsområde är än mer otillfredsställande. Då det ingår

i 1955 års skogsvårdsutrednings uppdrag att pröva skogsvårdsstyrelsernas

organisation och verksamhetsformer och resultatet av utredningen i sin

tur får förutsättas påverka även skogsstyrelsens arbetsformer och personaluppsättning,

har styrelsen i nu förevarande sammanhang icke ansett sig ha

anledning att närmare gå in på beskaffenheten och antalet av de tjänster,

som tarvas för verksamhetens behöriga bedrivande inom ämbetsverkets förvaltningsområde.

Vad gäller löneställningen för personal av olika kategorier har skogsstyrelsen

icke funnit sig böra gå närmare in på detaljerna härutinnan. Styrelsen

erinrar dock om att den beträffande länsskogvaktarpersonalen funnit en

uppräkning med en eller ett par lönegrader ha fog för sig, vilket stämmer

väl överens med det resultat, som domänstyrelsen kommit fram till för kronojägarnas

del. Skogsstyrelsen erinrar vidare om att liknande skäl, som av

domänstyrelsen åberopas för en förbättring av löneställningen för de ställföreträdande

byråcheferna (jägmästarna) på domänsi yreisens skogliga byråer,

enligt skogsstyrelsens uppfattning kan åberopas jämväl för motsvarande

befattningshavare hos skogsstyrelsen, vilka f. n. är placerade som

förste byråsekreterare i lönegrad 29.

Departementschefen

Efter en av domänstyrelsen företagen allmän översyn av organisationen

inom domänverkets skogsförvaltning beslöt 1934 års riksdag en omreglering

av revir- och bevakningstraktindelningen. Ifrågavarande organisationsförändring

innebar bl. a., att antalet revir minskades från 127 jämte en revirdel

och fem skolrevir till 89 jämte fyra skolrevir samt att antalet bevakningstrakter

minskades från 527 till 380. Vidare inrättades sex reservbefattningar

för jägmästare samt tre jägmästartjänster i domänstyrelsen, vartill kom fem

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

29

tillfälligt anordnade revir. Likaledes inrättades 40 kronojägartjänster i reserv

och anordnades 61 tillfälliga bevakningstrakter. Hela antalet jägmästar- och

kronojägarbefattningar inom domänverket upptogs sålunda till 103 respektive

481. Denna omorganisation av domänverkets skogsförvaltning medförde en

icke obetydlig utvidgning av revirens omfattning. Omorganisationen betingades

delvis av vissa av 1932 års riksdag beslutade lagändringar rörande häradsallmänningar,

vissa lappmarksskogar samt de ecklesiastika boställsskogarna,

vilka lagändringar innebar, att en väsentlig del av de arbetsuppgifter, som tidigare

ankommit på domänverket, överflyttades till andra organisationer. I icke

ringa utsträckning motiverades omorganisationen av kommunikationsmedlens

snabba utveckling. Möjligheterna att utvidga reviren följde även i viss

mån av att en del arbetsuppgifter befunnits böra överflyttas till personal

med lägre skoglig utbildning. Föredragande departementschefen anförde i

samband med framläggandet av ifrågavarande förslag till revirindelning, att

det var synnerligen svårt att bedöma, hur stort antal revirförvaltare, som

erfordrades för att åstadkomma den bästa möjliga ekonomiska förvaltningen

och vården av statsskogarna, då förutvarande förhållanden inom domänverket

av skilda anledningar icke utan vidare kunde läggas till grund för beräkning

av revirens storlek och då fasta jämförelsepunkter i övrigt saknades.

Enligt departementschefens mening borde domänstyrelsens förslag i

ämnet godtagas och ändringar senare vidtagas i den mån de kunde grundas

på erfarenhet av ogynnsamma verkningar av revirindelningen. De föreslagna

reservbefattningarna avsågs underlätta sådana jämkningar, som kunde visa

sig erforderliga. Samma synpunkter anlade departementschefen på frågan

om bevakningstrakternas storlek och anlalet kronojägarbefattningar.

På grund av skilda förhållanden har sedermera vissa justeringar av indelningen

i förvaltningsområden tid efter annan befunnits påkallad. Förändringarna

har emellertid varit av mindre omfattning och av lokal natur.

Den nu gällande personalförteckningen, som angiver antalet förvaltare av

revir till 110 och antalet kronojägare till 470, bygger sålunda i stort sett på

1934 års beslut beträffande organisationen av domänverkets skogsförvaltning.

Såsom domänstyrelsen anför i sin nu aktuella framställning, har den avsevärda

utveckling som skett på skogsbrukets område efter 1934 års reglering

av revir och bevakningstrakter — särskilt under de senaste åren —

successivt medfört betydligt ökade krav på såväl den förvaltande som den

bevakande personalens arbetsinsatser. Styrelsen pekar därvid särskilt på

de starkt ändrade avverkningsförhållandena i avseende på såväl utsyningarnas

förläggande som den kraftigt stegrade andelen avverkningar i domänverkets

egen regi. Det alltmer intensifierade skogsvårdsarbetet kräver även

betydligt ökade arbetsinsatser. Styrelsen omnämner i detta sammanhang,

att de planerade årliga avverkningskvantiteterna, trots en försiktig beräkning

av luishållningsplanernas belopp, under eu följd av år icke kunnat utlagas.

Eftersläpningen kan enligt styrelsen beräknas uppgå till ca 3,5 miljoner

skogskubikmeter. Frågan om ljänstgöringsområdenas lämpliga storlek har

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

på grund av angivna skäl återigen blivit akut. Enligt domänstyrelsen

måste en utökning av antalet revir och bevakningstrakter företagas. I

förevarande framställning redovisar styrelsen resultatet av en översyn, som

avsett domänverkets skogsförvaltning över hela landet, och där hänsyn tagits

till nyss berörda ändrade förhållanden inom densamma. Den sålunda

verkställda översynen har bibringat styrelsen den uppfattningen, att ytterligare

ett överjägmästardistrikt, 21 revir och 62 bevakningstrakter bör inrättas.

Härtill anser styrelsen liksom vid föregående reglering böra läggas

ett antal reservtjänster. Av de sålunda föreslagna enheterna skulle det nya

distriktet, tio revir och i anslutning därtill erforderligt antal bevakningstrakter

inrättas omedelbart medan övriga tjänstgöringsområden skulle tillkomma

successivt under tiden fram t. o. in. år 1975. I samband härmed föreslår

styrelsen även lönegradsuppflyttning av vissa jägmästartjänster såväl a

distrikten som inom styrelsen. Vidare föreslås, att löneställningen för vissa

särskilt krävande kronojägarbefattningar skall höjas, varjämte styrelsen

hemställer om medgivande att inom vissa revir försöksvis inrätta ett antal

extra assistenttjänster för kronojägare.

För egen del vill jag likaså betona, att det senaste årtiondets starka utveckling

på skogsbrukets område medfört betydande förändringar beträffande

domänverkets verksamhet. Förändringarna är särskilt framträdande, om situationen

vid tidpunkten för 1934 års revirreglering och bevakningstraktsindelning

tages som jämförelse. Då påverkades skogsbruket starkt av det

ekonomiska krisläget och allmän stagnation rådde inom näringen. Därtill

kom, att de beslutade lagändringarna minskade domänverkets verksamhetsområde.

Nu däremot har verket kommit in i ett skede, då den alltmer intensifierade

verksamheten såväl inom skogsförvaltningen som beträffande de

skogsvårdande åtgärderna ställer stora krav på domänverkets organisation.

Såvitt nu kan bedömas, torde utvecklingstakten på detta område ej heller

komma att avmattas inom överskådlig tid utan snarare tendera att öka.

Med otillräckliga resurser att möta denna utveckling löper domänverket

risk, att effektiviteten minskas och därmed även avkastningen. Redan nu

påvisar domänstyrelsen såsom nämnts en eftersläpning i fråga om avverkningskvantiteten,

som uppgår till icke mindre än 3,5 miljoner skogskubikmeter.

Likaså har skogsvårdsåtgärderna icke kunnat bedrivas i den

omfattning, som varit önskvärd. Del är därför enligt min mening nödvändigt

att i viss utsträckning vidtaga åtgärder, som skall göra det möjligt

för domänverket att effektivisera arbetet och därigenom åstadkomma eu

bättre avkastning. Med hänsyn till den knappa tillgången på såväl jägmästare

som kronojägarutbildad personal samt till återverkningarna på övriga

delar av skogsbrukets område bör likväl endast de mest angelägna personalförstärkningarna

nu komma till stånd. I sammanhanget bör även beaktas,

alt resultaten av pågående utredning rörande de statliga företagsformerna

eventuellt kan påverka domänverkets framtida verksamhet och att resultatet

av 1955 års skogsvårdsutredning får förutsättas komma att inverka på tillgången

inom den statliga sektorn av ifrågavarande skogliga personal. Jag är

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957

sålunda beredd att blott i viss utsträckning biträda de av domänstyrelsen

framlagda förslagen till personalförstärkningar men vill samtidigt understryka

anlägenheten av att alla möjligheter tillvaratages till ytterligare eflektivisering

av verksamheten inom den bestående organisationens ram.

Enligt mitt förmenande bör en uppdelning snarast äga rum av de mest

arbetstyngda reviren på så sätt, att fem nya revir inrättas, flertalet i övre

Norrland. I direkt anslutning härtill bör antalet bevakningstrakter utökas

med 15. Vad domänstyrelsen föreslagit i fråga om ändrad löneställning för

viss kronojägarpersonal kan jag icke biträda. Däremot vill jag — för att

giva ytterligare möjligheter att avlasta vissa revirförvaltare — tillstyrka

förslaget om inrättande försöksvis av ett antal assistenttjänster å reviren

för icke högskoleutbildad personal. Antalet dylika tjänster bör tills vidare

uppgå till högst 20. För berörda tjänster, som bör placeras i lönegrad Cg 21,

torde personal med skogsmästarkompetens böra komma i fråga liksom särskilt

kvalificerade kronoj ägare, vilka genomgått av domänstyrelsen för ändamålet

anordnad vidareutbildning. Därest försöken med de nya assistenttjänsterna

slår väl ut, synes lämpligt, att flera sådana tjänster inrättas för

att på så sätt lätta arbetsbördan för revirförvaltare utan att ytterligare revir

och bevakningstrakter tillskapas. För att utröna möjligheterna till andra

lämpliga effektiviserings- och förstärkningsåtgärder torde, då resultaten av

de tidigare nämnda utredningarna närmare kan överblickas, domänstyrelsen

böra föranstalta om fortsatta organisationsundersökningar inom domänverkets

administration. Dylika undersökningar bör liksom hittills ske

i samråd med statens organisationsnämnd.

Ett genomförande av förenämnda förslag till personalförstärkningar kan

beräknas medföra en årlig kostnadsökning för domänverket av totalt ca

700 000 kronor, varav ca 657 000 kronor skulle utgöra lönekostnader. Genom

personalförstärkningarna uppkommer en förbättrad kapacitet, som efter

nagon tid kan antagas medföra en inkomstökning, som klart överstiger sagda

kostnadsstegring. Utöver nyss angivna årliga utgiftsökning uppkommer vissa

kostnader av engångsnatur för uppförande av tjänstebostäder och kontorsbyggnader.

Frågan om medel för täckande av dessa kostnader torde få prövas

i vanlig ordning i samband med de årliga äskandena om anslag å kapitalbudgeten.

Såsom tidigare redovisats har domänstyrelsen vid sidan av sina förslag

rörande domänverkets skogsförvaltning i särskild framställning föreslagit

vissa förändringar i styrelsens egen organisation, innebärande bl. a. en uppdelning

av den nuvarande personalbyrån i två byråer, varav den ena avses

handlägga arbetarärendena, medan den andra huvudsakligen bör ombesörja

öviiga personalärenden. I samband härmed föreslås en viss överflyttning

av ärenden från skogstekniska byrån och kameralbyrån till de båda tilltänkta

nya byråerna. I anslutning till dessa organisationsförslag framför styrelsen

jämväl yrkande om höjd lönegradsplacering för ett visst antal tjänster inom

styrelsen. Beträffande den närmare innebörden av sistnämnda yrkande lik
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957

som av förslaget till viss omorganisation av styrelsen torde jag få hänvisa

till den tidigare lämnade redogörelsen härför.

Vad domänstyrelsen föreslagit i fråga om organisatoriska förändringar

inom styrelsen finner jag mig icke kunna biträda, bl. a. med hänsyn till att

resultatet av utredningen rörande de statliga företagsformerna bör avvaktas

innan sådana förändringar beslutas. Beträffande styrelsens förslag rörande

lönegradsplaceringen av vissa tjänster inom styrelsen kan jag däremot

tillstyrka, att cheferna för väg- och vattenbyggnadskontoret å skogtekniska

hyrån respektive för byggnadskontoret å jordbruksbyrån samt deras ställföreträdare

erhåller höjd löneställning på grund av de krav, som ställes på

ifrågavarande befattningshavare. Mot styrelsens förslag till lönegradsplacering

av desamma har jag icke något att erinra. De båda förstnämnda tjänsterna

bör sålunda placeras i lönegrad Cp 10 och de sistnämnda i lönegrad

Ca 31, samtliga med benämningen byrådirektör. Vad angår den vid styrelsen

befintliga lantmätartjänsten har jag under hand erfarit, att nämnda

tjänst genom ett styrelsens beslut fr. o. m. den 1 januari 1957 uppflyttats

i lönegrad Ce 31. Någon ytterligare förändring av löneställningen för denna

tjänst anser jag mig icke kunna tillstyrka. Ej heller kan jag biträda styrelsens

övriga förslag till ändrad löneställning för personal inom styrelsen.

Vid bifall till de olika förslag jag i det föregående framlagt bör å personalförteckningen

för domänverket fr. o. in. den 1 juli 1957 uppföras följande

tjänster, nämligen två byrådirektör stjänster i lönegrad Cp 10, fem

jägmästartjänster, förvaltare av revir, i lönegrad Ca 32 samt 15 kronojägartjänster

i lönegrad Ca 17. Å andra sidan bör en tjänst som arkitekt

och en tjänst som ingenjör, båda i lönegrad Ca 29, utgå ur förteckningen.

Såvitt gäller de tjänster, som avses placerade i högre lönegrad än Ca 25, erfordras

riksdagens bemyndigande att vidtaga ifrågavarande ändringar i personalförteckningen

för domänverket.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i

personalförteckningen för domänverket, som angivits i det

föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Hggrell

570554 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
  2. JoU 1957:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten