Angående vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m
1957-03-22 · 32 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 32 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:155, Angående vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
1
Nr 155
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa ändringar
i personalförteckningen för domänverket, m. m.;
given Stockholms slott den 22 mars 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Bernhard Näsgård
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen uttalas bl. a., att antalet revir och bevakningstrakter inom
domänverkets skogsförvaltning bör utökas med fem respektive femton och
att samtidigt assistentbefattningar för icke högskoleutbildad personal bör
försöksvis inrättas å vissa revir till ett sammanlagt antal av högst tjugo.
Syftet med dessa personalförstärkningar är dels att minska arbetsbelastningen
inom de nu mest arbetstyngda förvaltningsenheterna, dels att öka
domänverkets möjligheter att uppnå de planerade årliga avverkningskvantiteterna
och utföra önskvärda skogsvårdsåtgärder.
I anslutning härtill och till ett i propositionen framlagt förslag till ändrad
lönegradsplacering av fyra högre ingenjörs- och arkitektstjänster inom domänstyrelsen
föreslås, att motsvarande ändringar skall vidtagas i domänverkets
personalförteckning.
I Ililwng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. AJr 155
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
Utdrag av protokollet över jordbruksfonden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
22 mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen
anmäler chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Näsgård, fråga
om vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m. samt anför
därvid följande.
I skrivelse den 26 oktober 1953 har domänstyrelsen till Kungl. Maj :t överlämnat
förslag till viss omorganisation av styrelsen och i samband härmed
vissa tjänsteförändringar. Den 25 november 1955 har styrelsen vidare ingivit
ett förslag till reglering av antalet revir och bevakningstrakter samt till
ny tjänsteförteckning. Slutligen har styrelsen med skrivelse den 20 februari
1956 överlämnat en utredning med förslag till ändrad lönegradsplacering av
viss kronojägarpersonal m. m.
Efter remiss har utlåtanden över domänstyrelsens framställningar — i
sin helhet eller delvis — avgivits av statskontoret, statens organisationsnämnd,
statens lönenämnd, statens sakrevision, lantmäteristyrelsen, skogsstyrelsen,
Statsjägmästarnas förening, Sveriges kronojägareförbund samt
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet.
I det följande redogöres för den närmare innebörden av domänstyrelsens
olika förslag och i direkt anslutning därtill för yttrandena över desamma.
Viss omorganisation av domänstyrelsen, m. m.
De förslag till organisatoriska förändringar inom styrelsen, som domänstyrelsen
framlagt, innebär sammanfattningsvis, att den nuvarande personalbyrån
uppdelas på två byråer — benämnda fjärde skogsbyrån och kanslibyrån
varvid till fjärde skogsbyrån även skall överföras vissa ärenden
från nuvarande skogstekniska byrån och till kanslibyrån vissa frågor, som
nu handlägges på kameralbyrån. Efter en dylik överföring av arbetsuppgifter
till andra byråer bör enligt förslaget benämningarna kameralbyrån och
skogstekniska byrån ändras till ekonomibyrån respektive tredje skogsbyrån.
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
3
Enligt gällande arbetsordning för domänstyrelsen skall inom personalbyrån
handläggas dels ärenden avseende allmänna frågor rörande
behov av och tillgång på arbetskraft inom skogsbruket, arbetsavtal och arbetstvister
— inberäknat utförandet och bevakningen av kronans talan inför
arbetsdomstol — arbetsrationalisering, arbetarskydd och sociala arbetarfrågor
samt arbetarpensioner, dels ärenden avseende avlöningsförmåner för
domänverkets befattningshavare samt pensioner för befattningshavare och
efterlevande.
Inom byrån finnes ett personalkontor för personalärenden och arbetarpensioner
under ledning av en byrådirektör i lönegrad Ca 33 ävensom en särskild
avdelning för arbetsrationalisering och arbetarskydd, vilken avdelning
förestås av en arbetstekniker i lönegrad Ce 29. I frågor rörande kollektivavtal
m. in. biträdes byråchefen närmast av en ombudsman i lönegrad
Ce 31.
Personalbyrån inrättades den 1 juli 1946 och föregicks av ett förslag till
en mera ändamålsenlig organisation av handläggningen av personal- och arbetarärenden
inom verket. Detta förslag hade framförts i samband med vissa
i statens organisationsnäinnds regi utförda organisationsundersökningar
inom domänverket. Domänstyrelsen framhåller att, även om man från
början ur vissa synpunkter kunde hysa tvekan om möjligheten och lämpligheten
av att under en gemensam byråchef på ifrågavarande sätt sammanföra
tjänstemanna- och arbetarärenden, förfarandet visade sig de första åren vara
en rätt ändamålsenlig organisation med möjlighet till bedömning av dessa
båda ärendesgrupper efter likartade principer. Emellertid har, förmenar
styrelsen, en betydande förändring därefter skett beträffande arbetsuppgifterna
ej minst i fråga om deras omfattning. Vad beträffar arbetsuppgifterna
rörande tjänstemännen förlädes sålunda till byrån vid dess tillblivelse, förutom
allmänna personalfrågor samt frågor angående rekrytering och tjänstetillsättning
m. m., huvudsakligen endast personalbokföringen, avlöningsuträkningen
och pensionsärendena. Efter hand har dock dit från kameralbyrån
överförts vissa andra tjänstemannafrågor såsom allmänna bestämmelser
rörande rese- och traktamentsersättningar, hyror för tjänstebostäder,
sjukvårdsärenden in. m. I fråga om byråns uppgifter beträffande arbetarärendena
har likaledes en förändring inträtt. Bristen på skogsarbetare
har medfört, att allt större uppmärksamhet måste ägnas en rad mera långsiktiga
spörsmål avseende behovet av och tillgången på arbetskraft inom
skogsbruket. I anslutning därtill har den del av byråns verksamhet, som
berör skogsarbetets rationalisering, skogsarbetarnas yrkesutbildning, förbättrat
arbetarskydd in. in. fått ett helt annat omfång än vid tidpunkten för
byråns inrättande. På grund av den utveckling, som skett i fråga om kollektivavtalen
för olika verksamhetsområden inom skogsbruket, har vidare avtalsförhandlingarna
och kollektivavtalens tillämpning ställt allt större krav
på ifrågavarande del av byrån. Därjämte har tillkommit handläggningen av
ärenden angående företags- och sainarbetsnämnder.
Vid inrättandet av personalbyrån antogs, att det icke skulle bli erforder
-
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957
ligt för byråns chef att personligen deltaga i handläggningen av alla tjänstemannaärenden,
enär en väsentlig del av dessa kunde handläggas av byrådirektören
i enlighet med godkända riktlinjer. Sålunda förutsattes redan
från början, att byråchefen skulle ha möjlighet att till väsentlig del ägna sig
åt arbetarärendena. Styrelsen uppger, att erfarenheterna under de senaste
åren visat, att allt större del av byråchefens arbetstid ovillkorligen måste ägnas
åt sistnämnda grupp av ärenden och att det därför har blivit allt svårare
för honom att få någon tid för tjänstemannaärendena, särskilt som arbetarärendena
medför en mycket omfattande sammanträdes- och reseverksamhet.
Någon anledning förmoda att de förhållanden, som varit rådande de senaste
åren, kommer att visa sig vara av övergående natur, föreligger enligt
styrelsens mening icke. Tvärtom räknar styrelsen med en intensifiering av
byråns verksamhet, såväl beträffande tjänstemanna- som arbetarfrågor. Detta
gäller inte minst de spörsmål, som sammanhänger med samarhetsorganens
verksamhet eller över huvud är att hänföra till modern personalvård.
Med stöd av det anförda förklarar styrelsen, att nuvarande ordning med
tjänstemanna- och arbetarärendena sammanförda under en byrå är ohållbar.
Den nuvarande personalbyrån måste därför, säger styrelsen, snarast
uppdelas på två byråer. Vid styrelsens ställningstagande har även inverkat,
att i händelse av en dylik uppdelning — till de båda nya byråerna med
fördel skulle kunna överföras vissa andra arbetsuppgifter än sådana, som
nu handlägges inom personalbyrån. Därmed kommer de övriga byråernas
arbetsförhållanden in i bilden. Särskilt stor arbetsbörda belinnes därvid
åvila kameralbyrån och skogstekniska byrån.
Till k a m ei albyrans verksamhetsområde hör bl. a. domänverkets
kontorsorganisation. En strävan under det senaste årtiondet har varit att genom
en förbättrad kontorsorganisation avlasta jägmästarpersonalen i reviren
och distrikten en del av dess tidigare arbetsuppgifter av mera rutinmässig
natur, vilket lett till inrättandet av domänverkets nuvarande kontor ute
i landet. Denna strävan att frigöra den skogligt utbildade personalen för
dess egentliga arbetsuppgifter fortsätter, bl. a. genom en viss ytterligare
centi alisering i fråga om uträkning och utbetalning av arbetarlikviderna.
Det redan nu föreliggande behovet av avlastning från den alltför arbets
agöa
kameralbyrån accentueras därför genom nämnda nya kontorsorganisation.
Vissa av kameralbyråns tidigare arbetsuppgifter har redan överförts till
personalbyråns personalkontor. Enligt domänslyrelsens mening skulle vid en
uppdelning av sistnämnda byrå den nya byrån för tjänstemannaärendena
lämpligen kunna från kameralbyrån övertaga ytterligare vissa grupper av
aienden, däribland sådana som åligger organisationsföredragande samt vidare
sådana som gäller anskaffande av lokaler för byråers, kontors eller
tjänstemäns inom domänverket behov. Det skulle även i detla sammanhang
vara lämpligt att till denna nya byrå överföra vissa på kameralbyrån ännu
kvarvarande mindre grupper av ärenden av tjänstemannakaraktär.
Till skogstekniska byråns arbetsuppgifter hör bl. a. handlägg
-
5
Kungl. Muj.ts proposition nr 155 år 1957
ningen av tekniska frågor rörande planläggning, byggande och underhåll av
väg- och vattenbyggnader samt maskintekniska frågor. För effektueringen
av ifrågavarande uppgifter finnes under byrån ett särskilt kontor för vägoch
vattenbyggnadsärenden samt maskintekniska ärenden, vilket kontor förestås
av en byrådirektör i lönegrad Ca 31. De ärenden, som i övrigt handlägges
å skogstekniska byrån, avser främst uppskattning och redovisning av
kronoskogarnas virkesförråd och i samband därmed upprättande av avverkningsplaner
för de olika reviren, ärenden avseende inköp och försäljning avfast
egendom, lantmäterifrågor och skadeersättningar, exempelvis vid framdragande
av kraftledningar och vid vattenregleringar. Under de senaste
åren har byrån i allt större utsträckning kommit att handlägga ärenden
avseende domänverkets markpolitik. Därvid är det särskilt arronderingsfrågorna,
hl. a. försöken att åstadkomma en rationellare ägofördelning genom
markbyten med vissa större bolag — särskilt inom mellersta och delar
av övre Norrland — som i hög grad blivit tyngande. Dessa markbyten står,
framhåller styrelsen, ännu i sin början och arbetena därmed torde säkerligen
komma att öka. Redan föreliggande stora bytesobjekt beräknas medföra
viktiga arbetsuppgifter för byrån under åtskilliga år framåt och ytterligare
öka arbetsbelastningen. Styrelsen finner därför angeläget, att en del
ärendesgrupper överflyttas å andra byråer om detta av organisatoriska skäl
kan anses lämpligt.
De ärenden inom byrån, som handlägges av nyssnämnda kontor för vägoch
vattenbyggnadsärenden m. in., skiljer sig från de ärenden byrån i övrigt
handlägger. I praktiken har chefen för sagda kontor erhållit en ganska
stor självständighet att -— efter riktlinjer, varom byråchefen och denne är
ense — efter eller utan föredragning handlägga ifrågavarande ärenden. Vid
en minskning av byråns arbetsuppgifter ställer det sig enligt styrelsen i
första hand naturligt att avskilja de ärenden, som handlägges inom omförmälda
kontor. Ehuru vissa motiv kan framföras för att kontoret bör ombildas
till särskild hyrå har styrelsen vid sina överväganden funnit att det
alltjämt hör vara inordnat under viss byrå. Styrelsens uppfattning är, att
kontoret ur vissa synpunkter har ett naturligare samband med nuvarande
personalbyråns avdelning för arbetsrationalisering och arbetarskydd än med
skogstekniska byrån. I stor omfattning förekommer frågor av maskinteknisk
art inom såväl kontoret som avdelningen. Domänverket har vidare ett
nära samarbete med de inom landet befintliga skogliga arbetsstudieorganisationerna.
Detta samarbete åvilar inom styrelsen närmast personalbyråchefen
och den honom underställda arbetsteknikeravdelningen. På programmet
för arbetsstudieorganisationernas verksamhet står bl. a. vissa väg- och
maskinfrågor. Även för samarbetet med dessa organisationer finner styrelsen
det naturligt, om arhetstekniska avdelningen och styrelsens organ för
handläggning av tekniska väg- och maskinfrågor stod under samma hyrå.
Styrelsen anser det ur flera synpunkter lämpligt, att vid en uppdelning av
den nuvarande personalbyrån väg- och vattenbyggnadskontoret överföres till
den nya hyrå, som i övrigt skall ha att handlägga huvuddelen av den nuvarande
personalbyråns ärenden angående arbetarfrågor.
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957
Den av domänstyrelsen föreslagna omorganisationen medför vissa lönegradsförändringar
samt ändringar i personalförteckningen för domänverket.
Styrelsen anför därom i huvudsak följande.
Vid ett genomförande av styrelsens förslag tillkommer en ny befattning
som byråchef i lönegrad Ca 37 å kanslibyrån, varvid dock samtidigt befattningen
som byrådirektör i lönegrad Ca 33 å nuvarande personalbyrån bör
utgå. Samtidigt bör i överensstämmelse med förhållandena vid stvrelsens
övriga byråer å kanslibyrån inrättas en befattning som förste byråsekreterare
i lönegrad Ca 29, varvid nuvarande befattning i lönegrad Ca 27 utgår.
Beträffande väg- och vattenbyggnadskontoret anser styrelsen, som tidigare
anförts, att detta alltjämt bör vara inordnat under annan hvrå, nämligen
fjärde skogsbyrån. Kontoret bör dock intaga en relativt självständig ställning
och dess chef därvid i jämförelse med nuvarande arbetsordning erhålla
ökade befogenheter. Redan nu är löneställningen för kontorets chef med
hänsyn till arbetsuppgifterna för låg. Befattningen är en sluttjänst inom domänverket
utan möjligheter för dess innehavare att inom verket kunna erhålla
högre tjänst. Av befattningens innehavare erfordras som kompetensvillkor
avlagd avgångsexamen från tekniska högskolans eller därmed jämställd
läroanstalts avdelning för väg- och vattenbyggnadskonst. Han har som
sådan att svara för den högsta sakkunskapen inom verket beträffande vägoch
vattenbyggnadsärenden, vilka ärenden för t. ex. år 1952 representerar
ett utgiftsbelopp, som uppgått till för nybyggnader av vägar ca 10 miljoner
kronor och för underhåll av vägar ca 5 miljoner kronor. Det är självklart,
att på denne befattningshavare vilar ett mycket stort ansvar, och det är ur
domänverkets synpunkt i högsta grad angeläget, att en till denna tjänst
förvärvad lämplig person kan kvarhållas under en längre tid och inte betraktar
tjänsten som en passagetjänst till högre befattningar utom verket.
Löneställningen måste anpassas härtill. Vid jämförelse med t. ex. närmast
motsvarande befattningar inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen
och järnvägsstyrelsen framstår klart, att den nuvarande placeringen
i lönegrad Ca 31 är för låg. Vägande motiv kan vidare anföras för att
en dylik befattning bör vara en förordnandetjänst, en åsikt som styrelsen
stärkts i vid studium av löneplanerna för motsvarande tjänster inom tidigare
angivna styrelser. Styrelsen anser sålunda, att befattningen som chef
för väg- och vattenbyggnadskontoret bör vara placerad i lönegrad Cp 10, med
— liksom f. n. — benämning byrådirektör.
Chefens för väg- och vattenbyggnadskontoret närmaste man innehar f. n.
en befattning som ingenjör i lönegrad Ca 29. Även för denne bör krävas
samma kompetensvillkor som nyss nämnts. Han har att vid chefens bortovaro
under omfattande tjänsteresor och semester tjänstgöra som dennes
ställföreträdare. Ur domänverkets synpunkt är det därför angeläget, att icke
heller på denna tjänst alltför täta tjänsteombyten äger rum och att befattningen
för dess innehavare sålunda icke framstår som en kortvarig passagetjänst.
Med hänsyn härtill och vid betraktande av den löneställning, som
gäller för jämförbara tjänster inom förut angivna andra styrelser, anser styrelsen,
att ifrågavarande ingenjörsbefattning bör ombildas till en befattning
som byrådirektör i lönegrad Ca 31.
Domänstyrelsen uttalar, att i sammanhang härmed även löneställningen
för vissa andra befattningar inom styrelsen bör revideras. Av styrelsens
motivering härför må följande nämnas.
Inom styrelsens jordbruksbyrå finnes ett särskilt byggnadskontor, som
förestås av eu byrådirektör i lönegrad Ca 31. Av befattningens innehavare
7
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
erfordras som kompetensvillkor avlagd avgångsexamen från teknisk högskolas
avdelning för arkitektur eller för väg- och vattenbyggnad, dels ock
kännedom om och erfarenhet av lantbrukets byggnadsförhållanden. Han har
som sådan att inom domänverket svara för den högsta sakkunskapen i fråga
om hyggnadsärendena. Omfattningen av domänverkets byggnadsverksamhet,
som är mycket betydande — utgifterna under år 1952 t. ex. uppgick beträffande
nybyggnader till ca 21 miljoner kronor och beträffande underhållet
till ca'' 8 miljoner kronor — kan i viss mån belysa det krav som måste
ställas på chefen för verkets byggnadskontor. Av liknande skäl som anförts
beträffande löneställningen för befattningen som chef för väg- och
vattenbyggnadskontoret anser därför styrelsen, att befattningen som chet
för byggnadskontoret bör höjas till en befattning som byrådirektör i lönegrad
Cp 10. Denna Iöneställning synes väl motiverad vid en jämförelse
t. ex. med länsarkitekterna, som samtliga är placerade i lönegrad Cp 13.
Analogt med vad som föreslagits beträffande väg- och vattenbyggnadskontoret
bör vidare befattningen som chefens närmaste man och ställföreträdare
å byggnadskontoret ändras till från f. n. arkitektbefattning i lönegrad
Ca 29 till befattning som byrådirektör i lönegrad Ca 31. Styrelsen vill erinra
om, att samtliga biträdande länsarkitekter är placerade i lönegrad Ce 31.
Inom skogstekniska byrån handlägges hl. a. lantmäterifrågor. Spörsmålet
om anställande av en lantmätare för den närmaste handläggningen av ifrågavarande,
många gånger mycket besvärliga och specialbetonade ärenden
har långt tidigare upptagits till behandling inom styrelsen. Fr. o. m. den 1
april 1951 anställdes, närmast på försök, en lantmätare att inom skogstekniska
byrån biträda vid handläggningen av sagda ärenden, varvid löneplaceringen
blev Cg 29. Försöket har slagit synnerligen väl ut och styrelsen är
numera fullständigt på det klara med att ett permanent behov föreligger av
en lantmätarbefattning inom styrelsen. Utvecklingen dithän är för övrigt
endast ett fullföljande av de åtgärder, som tidigare vidtagits med hänsyn till
de allt starkare krav, som rests på att domänverket i egenskap av statligt
af färsdrivande verk har direkt tillgång till sakkunskap på skilda områden
för att biträda vid utövandet av statens markägarfunktioner. Det torde
också utan vidare vara uppenbart, att i fråga om ett så stort fastighetsbestånd,
som domänverket förvaltar, en mångfald spörsmål av lantmäteriteknisk
art ständigt uppkommer, som för rationell handläggning kräver tillgång
till specialkunskap. De arbetsuppgifter, som i första hand bör åligga lantmätaren
är
att handlägga samtliga lantmäteriärenden, som från lokalförvaltningen
överlämnas till styrelsen för prövning och godkännande,
alt vid lantmäteriförrättningar av större betydelse utföra kronans talan,
att vid inköp och försäljning av mark inom styrelsen handlägga förekom
-
mande fastighetsbildningsfrågor,
att planlägga föreslagna markbyten,
att verkställa utredningar rörande gränser, vatten- och fiskerätter, servi
-
tut in. m.,
att upprätta en fullständig fastighetsliggare samt att föreslå och efter
styrelsens beslut vidtaga åtgärder för sammanläggningar av fastigheter,
att ha överinseendet över styrelsens fastighetsarkiv,
alt i samråd med taxatorsavdelningarna handha jordmätning och fotogrammetrisk
stomkartläggning och därmed sammanhängande frågor,
atl gemensamt med byggnadskontoret upprätta bebyggelseplaner samt
att handlägga sådana avstyckningsförrättningar, som avses i kungörelse
den 1 juli 1951 (inom hyggnadsplaneområden).
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
ett lantmäterikontor, som skall förestås av lantmätaren och sortera under
tredje skogsbyrån, d. v. s. nuvarande skogstekniska byrån. Inrättandet av
ett dylikt lantmäterikontor kräver — i varje fall de första åren — icke
några personalförstärkningar, då vissa omplaceringar torde vara tillfyllest.
Löneställningen för ifrågavarande lantmätartjänst måste vara sådan, att
möjlighet föreligger för styrelsen att därtill erhålla kompetent innehavare,
som kan förväntas under eu längre lid kvarbliva på denna tjänst. I analogi
med vad anförts beträffande vissa andra tekniska specialtjänster är nämligen
styrelsen icke betjänt av en lantmätartjänst, som för dess innehavare
framstår som en kortvarig passagetjänst till högre befattning utom
domänverket. Nuvarande lönegradsplacering i Cg 29 är därvid alltför lag.
För att tjänsten skall få eu kompetent innehavare, som kan beräknas kvarstanna
en längre tid, erfordras en löneställning. som är något högre än som
gäller för distriktslantmätare (t. n. Ca 32j. Nära till hands ligger därvid en
jämförelse med löneställningen för den lantmätare, som inom järnvägsstyrelsen
förestår den särskilda äganderättsavdelningen och i många avseenden
synes ha likartade arbetsuppgifter, som här angivits för lantmätartjänsten
inom domänstyrelsen. Styrelsen anser därför, att tjänsten som chef för
styrelsens lantmäterikontor bör vara en byrådirektörsbefattning i lönegrad
Ca 33. ‘
Domänkamreraren, som förestår kamerarkontoret, åligger enligt styrelsens
arbetsordning bl. a. att ansvara för domänverkets bokföring, räkenskapsrapporter
och bokslut; att bevaka värde- och säkerhetshandlingar samt
verkställa formell granskning av de förbindelser, som icke prövats och godkänts
av domänstyrelsen; att kontrollera, att domänverkets fordringar inflyter;
att i mål, som till honom överlämnats, bevaka kronans fordringsrätt
hos gäldenär^ och borgensmän, vilka gått i konkurs och att föredraga
ärenden angående den löpande bokföringen. Dessutom bar numera uppdragits
åt honom att, enligt byråchefens närmare bestämmande, inför denne
föredraga vissa ärenden angående utbetalning. En synnerligen viktig utvidgning
av sistnämnda ärendesgrupp och av därmed förbundet ansvar föranledes
av att domänstyrelsen genom pågående omorganisation avser att ombesörja
utbetalningen av i stort sett alla arbetarlöner, vilka hittills utbetalats
av domänverkets lokala kontor. Med hänsyn till omfattningen och den
skiftande arten av hithörande göromål — som sysselsätter förutom domänkamreraren
ett fyrtiotal honom underställda befattningshavare — är enligt
styrelsens mening numera en byrådirektörsbefattning i lönegrad Ca 31 i stället
för domänkamrerarbefattningen i lönegrad Ca 29 väl motiverad.
Domänfiskalen åligger enligt arbetsordningen bl. a. att föredraga ärenden
rörande anförande eller fullföljande av besvär i taxeringsmål, att bevaka
och utföra kronans rätt och taian i taxeringsmål och beskattningsärenden,
som rör domänstyrelsens förvaltning samt att i övrigt bereda de ärenden,
som av förste domänfiskalen överlämnas till honom. Beskattningsärendena
är många gånger invecklade och ofta föremål för meningsmotsättningar
mellan intressenterna. Domänverket representeras då av domänfiskalen,
som självständigt handlägger dessa ärenden. Det är emellertid av
vikt, att domänfiskalen i sin verksamhet icke är begränsad till beskattningsrätten
utan har kapacitet att för självständig handläggning övertaga en del
av de mål och ärenden, som eljest ankommer på förste domänfiskalen för
att något minska dennes arbetsbelastning. Att i lägre lönegrad än Ca 31
förvärva och behålla en jurist med de för domänfiskalsbefattningen erforderliga
kvalifikationerna torde numera icke vara möjligt.
Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att den juridiska avdelningen
inom domänverket är svagt utbyggd i betraktande av de stora och mång
-
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 ur 1057
9
skiftande uppgifter, som föreligger inom denna landets största fastighetsförvaltning.
Kompetensfordringarna hos dem, som företräder verket i dessa
frågor, som ofta är av stor ekonomisk betydelse, måste hållas höga, om staten
skall kunna effektivt hävda sina intressen på detta område. Den kvantitativa
förstärkning, som kanske kan bli erforderlig, lär åtminstone till en
början kunna ordnas genom icke ordinarie anställning.
Domänintendent skall, enligt 47 § instruktionen för domänverket den 13
juni 1947, nr 262, inom sitt tjänstgöringsområde övervaka, att domänverkets
intressen i angelägenheter, som rör jordbruksförvaltningen, tillvaratages
samt vid lantmäterisammanträden och andra förrättningar för egendom under
hans tillsyn närvara och bevaka kronans rätt samt utöva kronan därför
tillkommande rösträtt. Jordbruksförvaltningen är indelad i fem domänområden,
vilka torde kunna anses i stort sett sinsemellan likvärdiga i fråga
om arbetsbelastningen. Det har sedan mycket länge stått klart för domänstyrelsen,
vilken betydelse det har för de statliga domänerna, att lämpliga
jordbrukskunniga personer kan förvärvas till domänintendentsbefattningarna.
Intill de senaste åren har härför kunnat anlitas i egna jordbruk verksamma
personer, vilka icke varit löneplansplacerade. Numera har detta system
måst övergivas huvudsakligen på grund av de genom jordbruksteknikens
utveckling ökade kraven på teoretisk utbildning och arbetsinsats.
Löneläget för välkvalificerade jordbruksutbildade personer inom såväl statlig
som icke-statlig verksamhet, t. ex. lantbruksnämnderna, Uppsala universitet
och hushållningssällskapen, är emellertid sådant, att domänintendenterna
icke kan påräknas för längre tid stanna inom verket med en slutlön
i lönegrad 29. Med hänsyn till såväl arbetsuppgifterna som löneläget
synes därför en uppflyttning från lönegrad Ca 29 till Ca 30 påkallad.
Beträffande de synpunkter på förevarande förslag, som anförts i de avgivna
remissutlåtandena, torde följande få återgivas här.
Statskontoret (20/11 1953) anser sig icke kunna tillstyrka, att personalbyrån
uppdelas på två byråer. Med hänsyn härtill kan ämbetsverket ej heller
biträda, att några mera vittgående förändringar vidtages beträffande
ärendenas fördelning å de olika byråerna inom styrelsen. Rörande styrelsens
förslag i övrigt anför statskontoret bl. a. följande.
Då frågan om lönegradsplaceringen av domänstyrelsens befattningshavare
prövats och avgjorts av 1952 års riksdag i enlighet med tjänsteförteckningskommitténs
av Kungl. Maj:t biträdda förslag, bör yrkandet om
högre löneställning för vissa av styrelsens ordinarie befattningshavare ej
föranleda någon åtgärd. Vad särskilt angår domänkamrerartjänsten i Ca
29, vilken förordas omändrad till byrådirektörstjänst i Ca 31, kan statskontoret
icke finna det förhållandet, att tjänsteinnehavaren skulle komma att
påläggas vissa ytterligare arbetsuppgifter, utgöra motiv för en högre lönegradsplacering.
Förslag har vidare framlagts, att en inom styrelsen befintlig lantmätartjänst
i Cg 29, vars löneställning ej torde ha prövats av tjänsteförteckningskommittén,
skulle ombildas till byrådirektörstjänst i Ca 33. Befattningen
har härvid ansetts likvärdig med tjänsten som chef för äganderättsavdelningen
inom järnvägsstyrelsen (byrådirektör i Ca 33). Enligt vad under
hand inhämtats, omfattar personalen å äganderättsavdelningen ca 18 befattningshavare,
hl. a. eu lantmätare i Ca 29 samt fem ingenjörer i Ca 25—
Ca 21. Enligt vad statskontoret likaledes under hand erfarit, skulle för lantmätaren
inom domänstyrelsen endast avses två befattningshavare i biträdes
-
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
graderna (15 respektive 13 lönegraderna). Under sådana omständigheter
synes uppenbart, att lantmätartjänsten inom domänstyrelsen i lönehänseende
icke kan likställas med tjänsten som chef för järnvägsstyrelsens
äganderättsavdelning. Enligt ämbetsverkets mening kan lantmätartjänstens
nuvarande lönesättning icke anses vara för låg. För den händelse ett mera
permanent behov föreligger av befattningen i fråga, lärer emellertid kunna
övervägas att upptaga densamma å extraordinarie stat i 29 lönegraden.
Statens organisationsnämnd (4/12 1953) anser icke personalbyrån vara
någon stor byrå, varken i jämförelse med byråer inom statsförvaltningen
i allmänhet eller jämfört med andra byråer inom domänstyrelsen. Starka
skäl för att en byrå bör uppdelas på två, kan emellertid, anför nämnden,
självfallet föreligga, även om byrån är liten. För att nämnden skulle kunna
bilda sig en uppfattning i frågan, huruvida de fördelar, vilka skulle vinnas
genom klyvning av domänstyrelsens personalbyrå överväger de fördelar,
som måste anses ligga i att alla verkets och styrelsens personalärenden
handlägges inom en byrå, skulle en ingående undersökning erfordras. Nämnden
har icke haft möjlighet att företaga en dylik undersökning. Skulle en
klyvning av personalbyrån komma till stånd, synes det nämnden lämpligt
att fördela arbetsuppgifter på de nya byråerna i enlighet med förslaget.
Statens lönenämnd (lil/12 1953) anser, att befattningen för handläggning
av lantmäteriärenden bör placeras i lönegrad 31 med benämningen
lantmätare. Nämnden framhåller dock, att den därvid ej bedömt behovet
av ifrågavarande tjänst. I övrigt kan nämnden icke tillstyrka de föreslagna
lönegradsuppflyttningarna. Förslaget om inrättande — i utbyte mot en byrådirektörstjänst
i Ca 33 — av en byråchefstjänst i Ca 37 finner nämnden
i första hand vara en organisationsfråga, som väsentligen faller utanför
nämndens bedömande. Nämnden vill emellertid ifrågasätta, huruvida tillräckliga
skäl föreligger att genom en sådan partiell omorganisation, som
nu föreslagits, utöka antalet byråer inom domänstyrelsen.
Lantmäteristyrelsen (22/1 1954), som yttrat sig över domänstyrelsen förslag,
såvitt angår lantmätartjänsten, uttalar att övervägande skäl talar för
den av domänstyrelsen föreslagna placeringen av lantmätarbefattningen
i domänstyrelsen i lönegrad Ca 33 och att, om ifrågavarande lantmätare
varaktigt skall kunna knytas till domänstyrelsen, lägre placering än i lönegrad
Ca 32 icke bör ifrågakonuna.
Reglering av antalet revir och bevakningstrakter, m. in.
De av domänstyrelsen framlagda förslagen beträffande regleringen av antalet
revir och bevakningstrakter m. in. innebär i sammanfattning följande.
1. En utökning av antalet över jägmästare i lönegrad Ca 37 från 10 till 11
eller med en befattning.
2. En utökning av antalet jägmästare i lönegrad Ca 32 från 101 till 145
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
11
eller med 44, varav beträffande reviren en utökning av antalet befattningar
från 101 till 127, vari ingår fem reservbefattningar, eller med 26, beträffande
domänstyrelsen en utökning med sju befattningar genom lönegradsuppflyttning
från Ca 29 till Ca 32 samt beträffande distrikten en utökning med
10 befattningar genom lönegradsuppflyttning från Ca 27 till Ca 32. Dessutom
tillkommer en ny tjänst som jägmästare hos den föreslagna nye överjägmästaren.
3. Lönegradsuppflyttning från Ca 29 till Ca 32 beträffande en befattning
som dikningsledare och en befattning som överkontrollör.
4. En utökning av antalet kronojägare i lönegrad Ca 17 från 470 till 540
eller med 70, varav 20 reservbefattningar.
I sin motivering till förslagen erinrar styrelsen inledningsvis om att
senaste allmänna översyn av förvaltningsenheternas och bevakningsområdenas
storlek och antal inom domänverkets skogsförvaltning resulterade i
den revirreglering och bevakningstraktsindelning, som provisoriskt genomfördes
fr. o. in. år 1934 och definitivt fr. o. in. år 1935. Vissa förhållanden
har dock sedermera inträffat, som vid olika tillfällen medfört ändringar i
personalförteckningen.
Till grund för 1934 års revir- och bevakningstraktsreglering låg ett av
styrelsen den 5 juli 1933 framlagt förslag. Förslaget innebar en minskning
från 127 revir jämte en revirdel och fem skolrevir till 89 revir jämte fyra
skolrevir. Under år 1934 skulle dock av de till indragning föreslagna revåren
kvarstå sju tillfälliga revir och ett skolrevir, så att antalet vid 1934 års
början skulle bli 96 revir och fem skolrevir. Styrelsen motiverade indragningen
av 26 jägmästartjänster med, att verkets arbetsuppgifter minskat
genom lagändringar och av återstående tolv bl. a. med kommunikationsmedlens
utveckling. Beträffande bevakningstrakterna innebar förslaget en
minskning från 527 till 380, vartill kom 21 tillfälliga befattningar, som
vid vakans icke fick återbesättas. Mot styrelsens förslag restes vissa invändningar
från personalens sida. I propositionen nr 148 till 1934 års riksdag
uttalade departementschefen bl. a., att han icke fann anledning att
föreslå jämkning av det enligt domänstyrelsens uppfattning lämpliga antalet
jägmästare. Ändring härutinnan borde enligt hans mening icke lämpligen
vidtagas med mindre densamma kunde grundas på erfarenhet om
ogynnsamma verkningar av revirindelningen. Ett inrättande av ett antal
reservbefattningar skulle avsevärt underlätta sådana jämkningar beträffande
revirindelningen, som visade sig erforderliga. Departementschefen tillstyrkte
på denna grund, att i enlighet med styrelsens förslag det totala antalet
revir fastställdes till 89. Riksdagen godkände de av departementschefen
framförda förslagen. Beslutet innebar bl. a. att antalet överjägmästardistrikt
fastställdes till tio. Vidare inrättades sex reservbefattningar för jägmästare
samt tre jägmästartjänster i domänstyrelsen, vartill kom fem tillfälligt anordnade
revir. Hela antalet jägmästarbefattningar i personalförteckningen
upptogs sålunda till 103. Likaledes inrättades 40 kronojägartjänster i reserv
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957
och anordnades 61 tillfälliga bevakningstrakter, innebärande, att totala antalet
kronojägarbefattningar i personalförteckningen upptogs till 481.
Efter 1935 års reglering har följande förändringar skett beträffande revir
och kronojägartjänster. Tre av de tillfälliga reviren har indragits vid respektive
befattningshavares avgång, medan de två övriga återbesatts. Samtliga
sex reservbefattningar har före utgången av år 1949 tagits i anspråk. Av
dessa har tre utnyttjats för nya revir, bildade i samband med markinköp
åren 1935, 1936 och 1947. De tre återstående har tagits i anspråk vid inrättande
av tre nya revir åren 1939, 1945 samt 1949. Genom beslut år 1950
överfördes fyra extra revir till ordinarie revir. År 1952 förordnades, att
tvenne revir skulle upphöra och att i stället två nya skulle inrättas.
Enligt nu gällande personalförteckning, som fastställdes den 30 juni 1952,
har antalet förvaltare av revir bestämts till 101, vartill kommer fyra befattningar
som föreståndare för skolrevir.
Beträffande kronojägartjänster fastställdes antalet fr. o. in. den 1 januari
1938 till 476, varav 40 befattningar i reserv och 36 i tillfälligt anordnade
bevakningstrakter. Den 19 juni 1942 fastställdes, att antalet kronojägarbefattningar
fr. o. m. den 1 juli 1942 skulle vara 470. Detta antal har sedermera
icke ändrats.
Domänstyrelsen anför i den aktuella framställningen, att den sedan länge
varit medveten om att den hittillsvarande indelningen i revir och bevakningstrakter
icke i längden är möjlig att bibehålla. Den tillkom vid en tidpunkt,
då verkningarna av en av de svåraste kriser, skogsbruket utsatts för, ännu
gjorde sig gällande, och då driften inom stora delar av landet var mera extensiv
än nu. På grund av olika omständigheter — andra världskriget, den
under kriget och efterkrigstiden nödvändiga återhållsamheten i förvaltningen
in. m. — har styrelsen icke tidigare ansett sig böra framlägga förslag till
en omorganisation.
Den genomgripande utveckling, som skett på skogsbrukets område efter
1934/35 års reglering av revir och bevakningstrakter — och särskilt då under
de senaste åren — har enligt styrelsen successivt medfört betydligt ökade
krav på såväl den förvaltande som den bevakande personalens arbetsinsatser.
Frågan om tjänstgöringsområdenas lämpliga storlek har därigenom undan
för undan blivit alltmera brännande.
De viktigaste grundfaktorerna för en bedömning härav är, säger styrelsen,
måhända skogsmarksarealen och de egna avverkningarnas storlek. Dessa
faktorer får i skilda delar av landet olika betydelse med hänsyn till kommunikationer,
markens produktionsförmåga och föryngringsvillighet samt
arbetskrafts- och avsättningsförhållanden. Men även ett flertal andra faktorer
är av stor betydelse för förvaltnings- och bevakningsområdenas storlek,
såsom utsyningarnas förläggande, intensiteten i skogvårdsåtgärderna, omfattningen
av väg- och byggnadsarbeten m. in., personalförhållanden o. d.
Till belysning av utvecklingen på de viktigaste av sagda områden anför styrelsen
i huvudsak följande.
Kungl. Maj.ls proposition nr i55 år 1957
13
Tidigare kunde avverkningarna förläggas till urskogsområden med mycket
gammal och grov skog, där erforderliga virkeskvantiteter erhölls inom
förhållandevis små områden, vilket medförde eu från ekonomisk och organisatorisk
synpunkt gynnsam koncentration. Från början skedde virkesuttagen
som dimensionshuggningar, d. v. s. enbart sådan skog som hade en
brösthöjdsdiameter överstigande visst tumtal avverkades. Under tiden närmast
före andra världskriget medförde en alltför optimistisk tro på självföryngringens
möjligheter och undertryckta träds förmåga att vid friställning
inom kort tid öka tillväxten och bilda acceptabla bestånd, att olika huggningsmetoder,
såsom blädning och plockhuggning, kom att tillämpas i stor
utsträckning. Den vid dylikt virkesuttag uppkomna areal, som då ansågs
påfordra skogsvårdsåtgärder, blev av begränsad storleksordning och ej så arbetskrävade
att förse med ny skog.
Vidsträckta områden i Norrland täckes nu av gles, mindervärdig restskog
med högst otillfredsställande tillväxt. Föryngring kan i stor omfattning ej
uppkomma eller måste bli otillfredsställande. För åstadkommande av tillfredsställande
produktion på dessa områden har därför särskilda åtgärder
måst vidtagas. Exploateringen av de kvarstående förråden av äldre, grov skog
har tills vidare inställts och avverkningarna förlägges nu, i sanerande syfte,
huvudsakligen till restskog jämte yngre och medelålders gallringsskog. Detta
kräver i sin tur en väsentligt ökad arbetsinsats vid såväl stämplingsarbetet
som vid arbetet med efterföljande åtgärder.
Den planenliga totala årliga awerkningskvantiteten inom statsskogarna
är, trots återhållsamhet i avverkningen av äldre skog, stadd i ökning och
väntas successivt stiga för lång tid framåt. Allteftersom nya generationer
skog skapas och når allt grövre dimensioner, kommer virkesförrådet att
öka, varför det icke synes omöjligt, att virkesförrådet inom ett sekel kommer
att fördubblas. Trots att hushållningsplanernas belopp beräknats försiktigt
har dessa under en följd av år icke kunnat uttagas. Detta beror på dels svårigheter
att anskaffa arbetskraft, dels den i förhållande till den stigande intensiteten
skedda uttunningen av personalen. F. n. uppgår nämnda eftersläpning
till ca 3,5 miljoner skogskubikmeter och risk föreligger, att den kommer
att öka. Det är styrelsens uppfattning att, därest hushållningsplanernas
hela belopp kontinuerligt kunde uttagas och nyssnämnda eftersläpning tagas
igen inom exempelvis närmaste 10-årsperiod, domänverkets inkomster av
denna anledning skulle under perioden öka med 20 miljoner kronor årligen.
Av en till styrelsens framställning fogad tablå framgår, att den del av virkesuttaget,
som avverkas i domänverkets egen regi ökat år från år. Från att
under perioden 1921—1925 ha utgjort 25 procent har den under perioden
1951—1953 uppgått till 59 procent. Beträffande det totala virkesuttaget har
eu nedgång ägt rum under de sista tio åren, vilket styrelsen till icke oväsentlig
del finner bero på rådande knapphet på förvaltningspersonal.
På kronoskogarna har sedan några år tillbaka — i likhet med för storskogsbruket
i övrigt — börjat tillämpas ett mera intensifierat skogsvårdsprogram.
I detta program ingår till mycket stor del röjningar, hyggesrensningar
och skogsodlingar. Dessa arbeten är mycket tidskrävande och ställer stora
fordringar på arbetsledningen. Utvecklingen i fråga om skogsvårdsarbetenas
omfattning i landets samtliga kronoskogar belyses av styrelsen i några tablåer,
varav bl. a. framgår, all utgifterna i medeltal per år för skogsodling, röjning
och planlskogsvård vuxit från ca 741 000 kronor under perioden 1921—
14
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957
1925 till ca 13 267 000 kronor under perioden 1951—1954. Styrelsens skogsvårdsprogram
för åren 1950—1965 för norra Sverige (övre Dalarna och
norrut) belyses av följande siffror. Den areal, som under en 15-årsperiod
skall behandlas med slutliga skogsvårdsåtgärder — hyggesbränning eller
markberedning, sådd och plantering, hyggesrensning samt kemisk bekämpning
av björkuppslag — uppgår till ca 650 000 hektar. Under samma tidsperiod
beräknas ca 100 000 hektar nya kalmarker tillkomma. Totalt avses
således att under sagda period utföra skogsvårdsåtgärder på ca 750 000
hektar, vilket motsvarar 50 000 hektar per år. Trots ett intensifierat skogsvårdsarbete
har domänverket ännu icke nått upp till den enligt skogsvårdsprogrammet
för domänverkets marker erforderliga årliga behandlingsarealen.
Enbart eftersläpningen i fråga om hyggesrensning och skogsodlingsåtgärder
har under åren 1951—1954 i runt tal utgjort 15 000 hektar per år.
Under åren 1934—1954 byggdes 6 031 kilometer bilvägar i domänverkets
regi. För vidare utbyggnad av vägnätet beräknar styrelsen en än mer intensifierad
verksamhet vara erforderlig under avsevärd tid framåt. Utvecklingen
i fråga om vägarna har, framhåller styrelsen, å ena sidan medfört
betydande besparingar i restid för personalen, men har å andra sidan öppnat
möjligheter till en intensifiering av skogsbruket, vilket föranlett en betydande
ökning av arbetenas omfattning i skogarna, främst i fråga om avverkning
och skogsvård. Förvaltningspersonalens arbetsbelastning påverkas
därigenom såväl direkt som indirekt av den takt, i vilken vägnätets utbyggnad
på kronoparkerna sker. Detsamma gäller även i fråga om byggnadsarbetena.
Även sistnämnda verksamhet har de senare åren väsentligt ökat,
vilket varit en förutsättning för att verket med avseende å försörjningen
av arbetskraft icke skall komma i sämre läge än övriga skogsägare. Detta
bar enligt styrelsen tagit sig uttryck i uppförande av ett stort antal hyreslägenheter
för skogsarbetare, vartill kommer övertagandet av ansvaret för
byggnaderna beträffande kronotorp 1943 och kronolägenheter 1950 samt
upprustningen av byggnadsbeståndet å skogsjordbruken. Vidare anför styrelsen,
att betalningen till arbetarna inom domänverket numera utgår efter
kollektivavtal beträffande de flesta slag av utförda arbeten. Bortsättningen
av arbetena har på denna grund blivit mera tidsödande än förr och skapat
ytterligare ökat arbete.
Efter hand som arbetsbelastningen på reviren ökat, har revirpersonalen
måst förstärkas. Styrelsen uppger, att tjänstgöringstiden som biträdande
jägmästare f. n. är 13 år och att den i framtiden väntas bli starkt stigande.
För kronojägarpersonalen är väntetiden för att erhålla bevakningstrakt f. n.
åtta år, men den väntas snabbt stiga till nästan den dubbla. Enligt styrelsens
uppfattning kan man utgå ifrån alt en jägmästare eller kronojägare
efter fem till tio års tjänst i verket som biträdande i allmänhet är kapabel
att handha revir respektive bevakningstrakt. Alltför lång väntetid innan
en mera självständig ledarbefattning erhålles kan, framhåller styrelsen,
framför allt då kombinationen fysisk-andlig spänt betyder så mycket, medföra
risk för varaktig nedsättning i vederbörande tjänstemans effektivitet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957
15
Styrelsen erinrar i detta sammanhang om att frågan beträffande revirens
storlek även från andra håll blivit uppmärksammad. Statsjägmästarnas förening
har år 1944 till domänstyrelsen ingivit en skrivelse med förslag om
utökning av antalet revir till 122 (frånsett skolreviren). Granskningsmän,
som på uppdrag av statens sakrevision verkställt undersökning åren 1944—
1945 rörande domänverkets förvaltning och därmed sammanhängande spörsmål,
har i en promemoria i januari 1945 över detta arbete bl. a. uttalat, att
vissa av tvåmansreviren onekligen är av den storleksordning, att de inom en
snar framtid torde behöva uppdelas i en eller annan form. Vidare påpekas,
att revirdelningen uppenbarligen är en angelägenhet på vilken domänstyrelsen
måste ha sin uppmärksamhet riktad. Särskilt borde uppmärksammas,
att skogsskötseln kunde komma att påverkas av många nydanande impulser
på flera viktiga områden, vilket kunde nödvändiggöra en omprövning
av antalet förvaltningsenheter. I den skogliga diskussionen har också en
minskning av förvaltningsenheternas storlek inom skogsbruket framhållits
såsom en av de vägar, på vilka en nödvändig förbättring inom skogsskötselns
och den skogliga återuppbyggnadens område skulle nås.
Styrelsen framhåller, att den i största möjliga utsträckning sökt att underlätta
skogsförvaltningarnas nya och ökade arbetsuppgifter, dels genom
åtgärder för rationalisering av kontorsarbetet, dels genom anställande av
särskild personal för tekniska och specialuppgifter. Härigenom har man
sökt att alltmera inrikta revirpersonalens arbete på de väsentligaste uppgifterna.
Dessa åtgärder har dock visat sig otillräckliga och man har nu kommit
till ett sådant läge, att styrelsen anser det oundvikligt att företaga en
utökning av antalet revir och bevakningstrakter. Styrelsen anför, att det i
allmänhet visat sig, att, då uppdelning av revir eller bevakningstrakter skett,
delta varit till gagn både för skogsskötseln och den ekonomiska förvaltningen.
Vid den i anslutning till föreliggande framställning företagna översynen
av reviren och bevakningstrakterna har styrelsen strävat efter att ett
enmansrevir skall omfatta fyra bevakningstrakter, högst fem. Ett tvåmansrevir
bör omfatta sex bevakningstrakter, högst sju (i undantagsfall åtta).
Bevakningstrakternas omfattning bestämmes enligt styrelsen väsentligen
dels av areal skogsmark och dels av den årliga avverkningskvantiteten och
varierar i olika delar av landet. Avverkningsbeloppens lämpliga storlek per
bevakningstrakt bör enligt styrelsens uppfattning i medeltal vara följande.
Dalarna och norrut .................. 12 000—14 000 m3sk/år
Bergslagen .......................... 10 000—12 000 »
Östra och västra Sverige .............. 9 000—10 000 »
Södra Sverige ........................ 8 000— 9 000 »
Den nu verkställda översynen har enligt styrelsen givit till resultat, att
ytterligare 21 revir och 02 bevakningstrakter anses böra inrättas. Detta innebär
eu ökning av antalet revir, inklusive skolrevir, från 105 till 120 och en
ökning av antalet bevakningstrakter från 458 till 520. Härtill bör liksom
vid 1934 års reglering läggas ett antal reservtjänster, vilka för reviren bo;
16 Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
utgöra minst fem och för bevakningstrakterna minst 20. Minskningen av
tjänstgöringsområdena utgör sålunda i medeltal för reviren 17 procent och
för bevakningstrakterna 12 procent. Av de föreslagna nya reviren bör tio,
företrädesvis i övre Norrland, inrättas omedelbart, medan åtta inrättas successivt
i samband med tjänstebyten. Beträffande återstående tre finner styrelsen
uppdelningen kunna anstå tills vidare. Den bör dock ske före utgången
av år 1975. Styrelsen förutsätter, att genomförandet av delningen och
turordningen reviren emellan överlämnas till styrelsens avgörande.
Vid den genom riksdagens beslut år 1934 fastställda organisationen för
domänverket uppdelades, som tidigare sagts, landet på tio överjägmästardistrikt.
Tidigare hade antalet distrikt varit elva. Genom inköp av skogsmark
har, som likaledes nämnts förut, tillkommit nya revir, varför vissa
distrikt, i synnerhet Bergslagsdistriktet, kraftigt ökat i omfattning. Mellersta
Norrlands distrikt var redan från början stort i förhållande till övriga distrikt.
Vid den ändring i Renbetc-sfjällens revirs organisation, som beslutades
år 1952, delades detta revir i två, till vilka även lades vissa kronoparker.
Hede revir, som tillhörde Gävle-Dala distrikt, indrogs och uppdelades på dels
de nya Renbetesfjällsreviren, dels andra till Mellersta Norrlands distrikt
hörande revir. Genom dessa åtgärder har detta distrikt blivit så stort, att
det enligt styrelsens mening är nödvändigt att verkställa en uppdelning,
förenad med en förflyttning av distriktsgränserna söderut.
Styrelsen anför, att åtta av distrikten kan anses vara av ungefär lämplig
storlek. De två återstående, Mellersta Norrlands och Bergslagsdistriktet,
är emellertid såsom antytts alltför stora. De fyra nordligaste distrikten —
Övre Norrbottens, Nedre Norrbottens, Skellefteå och Umeå distrikt — omsluter
inom stora yttergränser sammanlagt 14 miljoner hektar landareal eller
i medeltal per distrikt ca 3,5 miljoner hektar. Nuvarande Mellersta Norrlands
distrikt omsluter ensamt ca 8,8 miljoner hektar utgörande mer än
en femtedel av Sveriges yta och med kronoskogar spridda över hela arealen
utom på ett smalt bälte utmed kusten. De motiv, som tidigare framförts
för en minskning av förvaltningsenheternas storlek, anser styrelsen tillämpliga
även beräffande distrikten och anför därom vidare följande.
Över jägmästarnas verksamhet är inspekterande och rådgivande. Utan
att likrikta skall de verka sammanhållande på distriktsförvaltningen, stimulera
revirförvaltningarna i deras verksamhet, ge råd och, där så erfordras,
direktiv. Skall de kunna effektivt medhinna sina uppgifter, får antalet
revir per distrikt ej gärna överstiga 12. Mellersta Norrlands distrikt omfattar
f. n. 14 revir och Bergslagsdistriktet 13. Vid den föreslagna omregleringen
av revir skulle antalet öka med ett revir på vart och ett av dessa
båda distrikt, därest antalet distrikt behålles oförändrat.
För att man skall kunna åstadkomma en ändamålsenlig distrilctsindelning
måste alltså vissa förskjutningar inom distrikten vidtagas. De fyra
nordligaste distrikten anses i stort sett kunna förbli oförändrade i omfattning.
Av Mellersta Norrlands distrikt samt vissa revir av Gävle-Dala
distrikt bör däremot bildas två distrikt, Sollefteå och Östersunds, med bostadsort
för över jägmästarna i Sollefteå respektive Östersund. Till blivande
Gävle-Dala distrikt bör från Bergslagsdistriktet läggas Sala revir och Bjur
-
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
fors skolrevir, varjämte Laxå revir bör överflyttas från Bergslagsdistriktet
till Västra distriktet. Styrelsen har sålunda kommit till den bestämda uppfattningen,
att ytterligare en överjägmästarbefattning bör inrättas.
Styrelsen går härefter in på frågan om löneslällningen för de biträdande
jägmästarna hos över jägmästarna och anför härvid i huvudsak följande.
Rådande förhållanden och lönesättningen för de biträdande jägmästarna
har gjort, att dessa tjänster oftast sökes av yngre och mindre erfarna jägmästare
som passagetjänster i avvaktan på lämplig tjänst på revir. Detta
innebär i'' praktiken, att de oftast stannar mycket kort tid. För överjägmästarna,
som ofta är ute på långa resor, är dessa täta tjänstebyten mycket
besvärande. För att arbetet på en överjägmästarexpedition skall fungera
tillfredsställande fordras, att innehavaren av tjänsten såsom biträdande
jägmästare, dels äger god erfarenhet av revirskötsel, dels får befogenhet
att under över jägmästarens frånvaro självständigt handlägga vissa ärenden,
och dels skall kunna stå såväl domänstyrelsen och revirförvaltarna som
allmänheten till tjänst med sakliga och korrekta uppgifter och upplysningar
om de aktuella förvaltningsärendena. Erfarenheter från många år
har visat, att den nuvarande ordningen är absolut otillfredsställande. Under
de senaste fem åren har alla tio befattningarna erhållit nya innehavare.
De allra flesta av dem är mycket unga och har obetydlig erfarenhet av revirtjänst.
Det är, anser styrelsen, nödvändigt att dessa tjänster placeras i
samma lönegrad som revirförvaltartjänsterna.
1 avseende på löneställningen för viss jägmästarpersonal, som tjänstgör
inom domänstyrelsen erinrar styrelsen om att den i skrivelse den 20 oktober
1952 hemställt, att vissa jägmästartjänster inom styrelsen skulle uppflyttas
från lönegrad Ca 29 till lönegrad Ca 32, samt att befattningen som
ombudsman i lönegrad Ce 29 måtte ersättas med en jägmästarbefattning i
lönegrad Ce 32. Skrivelsen föranledde enligt Kungl. Maj :ts beslut den 27
februari 1953 ingen åtgärd. Styrelsen har sedermera blivit alltmer styrkt i
sin uppfattning, att det icke är möjligt att erhålla kvalificerade sökande till
nyssnämnda tjänster, om de icke placeras i samma lönegrad som revirlörvaltare,
från vilken tjänstemannagrupp styrelsen anser rekryteringen
böra ske. Med åberopande av den motivering, som anförts i nyssnämnda
skrivelse hemställer styrelsen, att ärendet ånyo upptages till prövning.
Ur den i skrivelsen den 20 oktober 1952 anförda motiveringen kan nämnas
att domänslyrelsen däri förklarade sig anse att tjänsteförteckningskommitténs
förhandlingar med vederbörande personalorganisationer resulterat i en
nedvärdering av jägmästartjänsterna inom domänstyrelsen i förhållande till
revirförval lar tjänster na i skogsförvaltningen. Denna åtgärd innebar enligt
styrelsens uppfattning en betydelsefull organisationsförändring, emedan
den på ett olyckligt sätt sönderbröt domänverkets inre organisation. Med
hänsyn till de arbetsuppgifter, som är förenade med dessa befattningar, ansåg
styrelsen i sagda skrivelse i oktober 1952 det vara ett oeftergivligt krav
att befattningarna innehas av i förvaltningstjänst väl förfarna tjänstemän
med jägmästarutbildning och alt samtliga placeras i den för jägmästarbetatlningen
gällande lönegraden Ca 32. Det är, förklarade styrelsen nödvän
2
liihany (ill riksdagens protokoll Idol.
I sa ml. .Yr IT, J
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
digt, att så sker bl. a. av den anledningen, att styrelsen eljest är ur stånd att
till ifrågavarande befattningar inom styrelsen förvärva dugande tjänstemän
med jägmästarkompetens särskilt som dessa befattningar på grund av sin
art i regel är mindre lockande för dem, som avsett att ägna sig åt skogsmannabanan.
Vidare framhöll styrelsen, att en enhetlig lönegradsplacering
för jägmästare och berörda tjänstemän inom styrelsen är av betydelse även
ur den synpunkten, att därigenom tjänstebyte mellan styrelsen och skogstörvaltningen
underlättas, vilket är en nödvändig förutsättning för upprätthållande
och befordrande av ett fruktbärande samarbete mellan styrelsen
och de lokala skogsförvaltningarna. Angelägenheten av att dylikt utbyte
sker framhölls för övrigt av chefen för jordbruksdepartementet i uttalande
till statsrådsprotokollet vid framläggande av propositionen nr 148 till 1934
års riksdag.
Styrelsen erinrade i omförmälda skrivelse år 1952 jämväl, att departementschefen
i samband med framläggandet av Kungl. Maj :ts förslag till
omorganisation av domänverket år 1934 beträffande flera av de befattningar,
varom här är fråga, gjort uttalanden, varav framgår, att departementschefen
tillmätt passagen emellan skogsstaten och domänstyrelsen så
stor betydelse, att den kan betecknas som en bärande tanke i hela organisationsförslaget.
Styrelsen konstaterade i skrivelsen, att de år 1934 genomförda
förslagen haft mycket goda verkningar. Flera dugande revirförvaltare
hade övergått till styrelsens jägmästarbefattningar till fördel för verksamheten
och andra tjänstemän, som förvärvat förvaltarkompetens, hade, sedan
de erhållit sådan befattning inom styrelsen, kvarstannat på densamma.
Även möjligheten till övergång från styrelse- till förvaltningstjänst hade
utnyttjats i det att flera jägmästare och jämställda tjänstemän i styrelsen
övergått till tjänst i skogsförvaltningen. Den i samband med 1952 års
tjänsteförteckningsrevision verkställda omvärderingen av de skilda jägmäslarbetattningarna
innebar enligt styrelsens åsikt en återgång till en år 1918
ledan föråldrad och år 1934 helt avskaffad anordnins
o *
De av styrelsen beräknade kostnaderna för de föreslagna revir- och bevakningstraktsregleringarna
samt för Övriga förslag till ändringar i tjänstetörteckningen
kommer vid full utbyggnad av förvaltningen att uppgå till
3 278 000 kronor i engångskostnader och 1 399 000 kronor i årliga kostnader.
Engångskostnaderna beräknas bli fördelade på minst tio år. De årliga
kostnaderna beräknas i medeltal under de närmaste fem åren stiga med
omkring 120 000 kronor. Styrelsen framhåller emellertid, att ovanstående
kostnader tår ses mot bakgrunden av den beräknade inkomstökningen.
Styrelsen har, som tidigare anförts, beräknat, att enbart möjligheten alt
uttaga den föreliggande eftersläpningen i fråga om avverkningen skulle under
den närmaste 10-årsperioden öka domänverkets inkomster med 20 miljoner
kronor per år. Härtill kommer värdet av i rätt tid insatta röjningar
och gallringar i ungskogar, vilket är av grundläggande betydelse för de framtida
beståndens avkastning, liksom möjligheterna att i erforderlig omfatt
-
19
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
ning utföra skogsodlingsåtgärder. Alla dessa åtgärder är enligt styrelsen i
hög grad beroende på tillgången av arbetsledare. Värdet av nyssnämnda
åtgärder är ytterligt svårt att redovisa i pengar, men styrelsen förklarar sig
kunna påstå, att här beräknade kostnadsökningar endast motsvarar eu
ringa del av den inkomstökning, som bör vara möjlig vid förslagens genomförande.
I yttrandena över domänstyrelsens förslag under förevarande avsnitt har
bl. a. följande anförts.
Stats jägmästarnas förening (12/2 1956) har i princip icke mycket att
erinra mot förslaget utan anser fullgoda skäl föreligga för en minskning av
såväl revirens som bevakningstrakternas storlek. Föreningen biträder alltså
förslaget i stort men anmäler samtidigt, att inom föreningen lokalt (Bergslagsdistriktet)
finns vissa avvikande meningar. I fråga om förslagets detaljer
anser föreningen, att tidpunkten för erhållande av revir respektive
bevakningstrakt bör ändras från »fem—tio» till »omkring fem år». Vidare
anser föreningen att antalet reservbefattningar bör höjas till tio beträffande
reviren respektive 30 i fråga om bevakningstrakterna.
Huruvida en utbyggnad av förvaltningsenheterna och bevakningsområdena
i föreslagen omfattning är oundgängligen påkallad för förverkligandet
av den med den ändrade indelningen åsyftade intensifieringen av skogsdriften,
undandrager sig statskontorets (17/2 1956) säkra bedömande. Ämbetsverket
har ej heller funnit möjligt att närmare pröva det ytterligare
personalbehov, som skulle erfordras vid förslagens realiserande. Statskontoret
fäster emellertid uppmärksamheten på att riksdagens år 1951 församlade
revisorer i fråga om domänverkets förvaltning av kronoskogarna
framställt erinringar beträffande administrationskostnaderna, vilka revisorerna
funnit höga. Vidare uttalar statskontoret, att vid bedömande av det
framlagda organisationsförslaget hänsyn jämväl måste tagas till den återhållsamhet,
som präglar den statliga investeringspolitiken. Domänstyrelsens
hemställan om generellt bemyndigande att själv bestämma tidpunkten för
genomförandet av den ändring av organisationen, som icke avsetts skola
komma till stånd omedelbart, kan statskontoret icke tillstyrka. Enligt ämbetsverkets
mening bör det ankomma på domänstyrelsen att efter genomförandet
av den omorganisation, som må komma att beslutas av riksdagen,
för Kungl. Maj :t framlägga förslag om den fortsatta utbyggnaden. Ej heller
anser sig statskontoret kunna tillstyrka bifall till förslaget om högre löneställning
för vissa tjänstemän då ämbetsverket icke kunnat finna, att några
nya omständigheter inträffat efter det frågan om lönegradsplaceringen för
domänverkets befattningshavare prövats och avgjorts av 1952 års riksdag i
enlighet med tjänsteförteckningskommitténs av Kungl. Maj :t biträdda förslag.
Sveriges kronojägareförbund (18/2 1956) meddelar, att förbundet helt
ansluter sig till de synpunkter, som anförts på frågan av Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund i dess i det följande omnämnda hemstäl
-
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
lan, att domänverkets nu framlagda organisationsförslag icke skall föranleda
någon särskild åtgärd i avbidan på resultatet av en utredning om
domänverkets inre organisation.
Då statens organisationsnamnet (23/2 1956) icke utfört någon fullständig
organisationsundersökning av jägmästares och kronojägares arbete inom
reviren, har nämnden icke ansett sig kunna taga ställning till domänstyrelsens
förslag.
I fråga om domänstyrelsens förslag till lönegradsuppflyttningar för ett
antal tjänstemän och inrättande av ett antal helt nya befattningar finner
sig statens sakrevision (27/2 1956) endast böra uttala, att åtgärdernas inverkan
på motsvarande tjänster vid t. ex. skogsstyrelsen hör beaktas, innan
definitiva beslut fattas. Rörande de ifrågasatta organisationsförändringarna
anför sakrevisionen bl. a.
Det framgår av handlingarna, att ett mera intensifierat skogsvårdsprogram
sedan några år tillbaka börjat tillämpas på kronoskogarna. Under
band har inhämtats, att detta bl. a. sammanhänger med en metodisk omläggning
av föryngringsåtgärderna i skogen. Vidare framgår, att de nuvarande
avverkningskvantiteterna skulle kunna väsentligt ökas, därest arbetsförhållandena
förbättrades samt röjningar och gallringar i ungskogar
kunde insättas i rätt tid. Enligt sakrevisionens uppfattning måste de merkostnader,
om vilka nu är fråga, vägas mot de ökade intäkter, som kan bli
följden av en intensifierad förvaltning, möjliggjord genom ett högre antal
skogligt utbildade befattningshavare. En för långt driven sparsamhet på
detta område kan äventyra eller fördröja den inkomstökning, som eljest vore
möjlig att ernå.
Det är emellertid icke möjligt, anför sakrevisionen, att redan nu slutgiltigt
fastställa, i vilken omfattning jägmästar- och kronojägarkårerna behöver
ökas för att trygga behovet av personal för en intensifierad skogsvård.
Sakrevisionen pekar särskilt på att ett av domänstyrelsen framlagt
förslag om inrättande av vissa assistenttjänster för kronoj ägare och om differentiering
av lönesättningen inom denna kår orsakat en sådan lägesförändring
på detta område, så att några vittsyftande beslut i fråga om antalet
tjänster av olika slag icke redan nu bör fattas.
Redogörelse för domänstyrelsens nyssnämnda förslag och sakrevisionens
ytterligare synpunkter i avseende på domänverkets organisation lämnas i
nästföljande kapitel.
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet (27/2 1956) tillstyrker
i princip domänstyrelsens förslag om reglering av revir och bevakningstrakter.
Domänstyrelsens bedömning, att utvecklingen inom skogsbruket
går mot en ökad intensitet av driften på praktiskt taget alla dess områden,
varvid ökade krav undan för undan ställes på förvaltningspersonalen ute på reviren,
anser förbundet var riktig. Förutom att rationaliseringen och motoriseringen
undan för undan förändrar och öppnar möjligheter till en effektivisering
av avverkningsarbetet och transporterna, ställer den moderna uppfattningen
om skogsvårdens bedrivande ökade anspråk på uppmärksamhet och arbetsinsatser.
Domänverket har under senare år i ökad omfattning utfört av
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
21
verkningarna i egen regi och minskat försäljningarna av skog på rot. Denna
utveckling har förbundet — inte minst ur arbetskraftens synpunkt — hälsat
med tillfredsställelse och hoppas ytterligare skall fortgå. Den innebär emellertid,
betonar förbundet, ökad arbetsbelastning för revirens tjänstemän och
arbetsledare.
Enligt förbundets mening kan denna påtagliga utveckling mot ett allt
mera intensivt skogsbrukssätt näppeligen inbjuda till att tilldela revirjägmästarna
och kronojägarna ökade förvaltningsuppgifter och/eller större förvaltningsenheter.
Med hänsyn till de ökade arbetsuppgifterna anser därför
förbundet domänstyrelsens propåer om en omorganisation av förvaltningsapparaten,
varvid i vissa fall revir och bevakningar minskas samt att antalet
berörda tjänster ökas, mera vara att anse i överensstämmelse med utvecklingen
och kraven på en effektiv förvaltningsorganisation. Åtgärder i denna riktning
finner förbundet icke behöva inverka menligt på den berörda personalens
befordrings- och övriga anställningsförhållanden.
Jag torde i förevarande sammanhang även få anmäla, att Civila statsförvaltningens
tjänstemannaförbund i skilda skrivelser uttalat sig kritiskt mot
domänstyrelsens förslag till utökning av antalet revir och bevakningstrakter.
I skrivelse den 22 november 1955 hemställer sålunda förbundet, att Kungl.
Maj:t måtte föranstalta om en utredning om domänverkets inre organisation
samt att av domänstyrelsen framlagt organisationsförslag i avbidan på
resultatet av en sådan organisationsöversyn icke måtte föranleda särskild
åtgärd. Förbundet anför därvid bl. a.
Det är förbundets uppfattning, att det icke föreligger något direkt samband
mellan behovet av en intensifierad drift och ett utökat skogsvårdsprogram
å ena sidan och förslaget till förstärkt förvaltningsorganisation å
den andra sidan. Ett ökat kapitaluttag från statens skogar kan uppenbarligen
nås genom att försäljningen av rotvirke ökar, och en intensifiering
av skogsvården är i väsentlig utsträckning ett problem, som berör tillgången
på arbetskraft. Vid ett ställningstagande till en organisationsutvidgning
torde anledning föreligga att ingå på ett principiellt bedömande av här berörda
frågor och särskild undersökning böra verkställas rörande den mest
rationella organisationsförstärkningen vid en utökning av skogsvårdsprogrammet.
Förbundet anser alltså, att material icke nu föreligger för ställningstagande
till av domänstyrelsen framlagda förslag, som icke alls innehåller
någon analys av de organisationsproblem, som förbundet anser ytterst
väsentlig för prövning av domänstyrelsens förvaltningsorganisation.
Domänstyrelsen har i anledning av nyssnämnda skrivelse som sin mening
bl. a. uttalat, att någon utredning icke är påkallad, därest avsikten är att
åstadkomma en mera genomgripande omläggning av förvaltningen, varigenom
det ansvar, som åvilar revirförvaltarna skulle överflyttas på skogsskoleutbildad
personal. Någon sänkning av kompetensen för dem, som bär
ansvaret för de lokala förvaltningarna inom det större skogsbruket kan
enligt styrelsen icke ifrågakomma. Under hänvisning bl. a. lill pågående
utredning rörande de statliga företagsformerna hemställer styrelsen, alt för
-
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
bundets framställning om en översyn av domänverkets inre organisation
m. in. icke måtte föranleda någon åtgärd.
Ändrad lönegradsplacering för viss kronojägarpersonal, m. m.
Den 14 januari 1955 träffades överenskommelse mellan domänstyrelsen
å ena sidan och Civila statsförvaltningens tjänstemannaförbund jämte Sveriges
kronojägareförbund å andra sidan, att styrelsen skulle föranstalta om
utredning dels rörande inrättande för kronojägarpersonal en av ett antal
assistentbefattningar å revir och därmed sammanhängande frågor, och dels
rörande vilka tjänster eller typer av tjänster för kronojägarpersonalen, som
på grund av arbetsuppgifternas art anses böra hänföras till högre lönegrader.
I den mån så erfordrades, skulle styrelsen för Kungl. Maj :t framlägga av
undersökningarna betingade förslag. I enlighet med denna överenskommelse
uppdrog styrelsen den 9 februari 1955 åt över jägmästaren i Västra distriktet
Einar Söderberg att verkställa ifrågavarande utredning. Sedan uppdraget
slutförts och utredningen redovisats i skrivelse den 9 februari 1956 har
domänstijrelsen med överlämnande av densamma hemställt om sådan ändring
i den för domänverket fastställda tjänsteförteckningen, att i densamma
upptages 29 befattningar såsom kronoj ägare i lönegrad Ca 19 med motsvarande
minskning av antalet lägre kronoj ägarbefattningar. Samtidigt hemställer
styrelsen om medgivande att försöksvis inrätta ett antal extra tjänster
såsom assistenter.
Beträffande den föreslagna höjningen av 29 kronojägartjänster till lönegrad
Ca 19 anför utredningsmannen bl. a.
Inom domänverket finnes vissa tjänster för kronoj ägare, vilka ställer
större eller helt speciella krav på innehavaren än som normalt erfordras.
Det är ur verkets synpunkt angeläget, att dessa mer krävande tjänster genom
bättre lönegradsplacering kan besättas med särskilt dugliga, för uppgiften
väl kompetenta kronojägare. Rättvist må det också vara, att kronojägarna
beredes enahanda möjligheter till befordran som vid andra statliga verk. I
detta avseende synes nämligen domänverket intaga en särställning i det att
kronojägarna saknar den möjlighet till befordran över normallönegrad, som
motsvarande personal vid andra statens verk har. De tjänster, som sålunda
bör komma i fråga för högre lönegradsplacering är kronojägartjänsterna i
dels 18 bevakningstrakter med skogar, som regelmässigt användes vid den
statliga skogsundervisningen, dels två bevakningstrakter med speciella demonstrations-
och exkursionsskogar, dels ock nio tjänster i domänstyrelsen,
vilka kräver särskild kompetens, nämligen tre skogsvårdsinstruktörer å första
skogsbyrån, tre arbetsinstruktörer å personalbyrån samt tre dikningstekniker
å skogstekniska byrån.
Utredningsmannen ingår därefter på frågan om inrättande av vissa assistenttjänster
för kronojägare och anför därvid bl. a. följande synpunkter.
Å de större reviren finnes f. n. jägmästarutbildade assistenter, vilka har att
utföra den mindre kvalificerade delen av revirförvaltarens åligganden. Det
förhåller sig otvivelaktigt så, att revirassistenterna är överkvalificerade för
Kungi. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
23
en hel del av sina arbetsuppgifter. Dessa arbeten bör likväl kunna utföras
av kronojägare med särskild båg och fallenhet för förvaltningsuppgifter.
En betydande del av revirassistentens kvalificerade arbete torde därjämte
kunna utföras av kronoj ägare, som genom vidareutbildning förskaffat sig
härför erforderlig kompetens. Härefter kvarstår en del av de nuvarande
assistenternas arbete, som revirförvaltare med kronoj ägare som assistent
måste taga på sig. Jägmästarassistenters ersättande med kronoj ägare
kommer sålunda att innebära viss ökning av revirförvaltarens arbetsuppgifter,
vilket givetvis är en omständighet, som man måste ha ögonen öppna för.
Ä andra sidan måste också beaktas de olägenheter, som följer täta tjänstebyten
åt. Inom domänverket är tjänstebyten för revirförvaltare och assistenter
väsentligt tätare än inom det enskilda skogsbruket och det ligger i
sakens natur, att täta tjänstebyten verkar hindrande på kontinuiteten och
härmed också på effekten i arbetet. Inrättas assistentbefattningar som sluttjänster
för kronojägare bör omsättningen av personal på dessa befattningar
bli långt mindre än vad den är och måste vara med nuvarande assistentbefattningar
som passagetjänster. Härigenom skulle öppnas möjlighet att tillföra
reviren ett behövligt tillskott av kontinuitet och lokal kännedom.
Inom alla revir, där assistent måste finnas, kan man icke räkna med kronojägare
som assistenter. Under alla förhållanden måste det antal jägmästarassistenter
finnas, som erfordras för utbildning och rekrytering av revirförvaltare.
Utredningsmannen vill dock framhålla att på längre sikt en övergång
till assistenttjänster för kronojägare ligger helt i linje med personalens
intresse på grund av de bättre befordringsmöjligheter en sådan övergång
medför.
Utredningsmannen beräknar, att vid oförändrad revirindelning antalet revirassistenttjänster
för jägmästarutbildad personal skulle behöva minska
med ett 50-tal för att man skall kunna nedbringa nuvarande väntetiden för
sluttjänst från f. n. omkring 13 år till 8 år, vilket är en tidsperiod, som utredningsmannen
anser vara väl tilltagen för att revirassistent skall uppnå
kompetens som revirförvaltare.
Belordringsläget för kronojägarna är enligt utredningsmannen icke extremt
såsom för jägmästarna men kan å andra sidan heller icke betecknas
som tillfredsställande. Kronojägarkåren omfattar f. n. 670 tjänstemän och
antalet sluttjänster för dessa uppgår till 470 st., vilket motsvarar en väntetid
av i genomsnitt åtta år för erhållande av sluttjänst. För vinnande av
kompetens att förestå bevakningstrakt kan fem år anses normalt. Väntetiden
är sålunda, framhåller utredningsmannen, onödigt lång och torde till en del
förklara avgången av biträdande kronojägare, som i stället för att vänta på
sluttjänst i domänverket föredrager all övergå till motsvarande befattning
bos annan arbetsgivare. Om väntetiden för kronojägarna på sluttjänst i domänverket
skall kunna nedbringas till vad som är erforderligt ur utbildningssynpunkt
alltså till fem å sex år, förutsätter utredningsmannen, att
nuvarande antal siuttjänster ökas med minst 50 tjänster.
Utredningsmannen erinrar om att frågan om hur stort antal assistentbefattningar,
som lämpligen kan tänkas överflyttade från jägmästar- till
kronojägarpersonal, är beroende av att i första band alltid det antal assistenttjänster
för jägmästare måste bibehållas, som erfordras för utbildning och
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
rekrytei-ing av revirförvaltare. Vidare måste beaktas, att nuvarande jägmästarassistenter
och jägmästaraspiranter blir fullt utnyttjade. Även om
det i och för sig skulle vara möjligt och ur flera synpunkter önskvärt att nu
genomföra en mera allmän överflyttning av assistenttjänster från jägmästare
till kronojägare kan av angivna orsaker så ej ske utan bör enligt utredningsmannen
överflyttning ske i begränsad omfattning. Utredningsmannen föreslår
sålunda inrättandet av 30 assistenttjänster för kronojägare att tillsättas
successivt. Assistentbefattningen föreslår han begynnelseplacerad i lönegrad
Cf 19. Efter ett och halvt års väl vitsordad tjänstgöring må befordran
kunna ske till lönegrad Ca 21.
Som kompetenskrav för ifrågavarande tjänst föreslår utredningsmannen
minst tre års väl vitsordad tjänstgöring på revir som biträdande kronojägare
eller kronojägare samt med goda vitsord genomgången assistentkurs, anordnad
av domänstyrelsen. Sökande till assistenttjänst skall vidare vara
högst 40 år. Möjlighet till dispens i sistnämnda avseende skall dock finnas.
Utredningsmannen har även berört frågan om kronoj ägarnas allmänna
löneställning i jämförelse med vissa jämförbara grupper befattningshavare.
Resultatet av hans undersökningar i detta hänseende har föranlett utredningsmannen
till ett allmänt konstaterande, att kronojägarnas löneställning
ter sig låg vid jämförelse med vissa motsvarande befattningshavares inom
kommunikationsverken. I förhållande till skogvaktarnas lönenivå inom det
enskilda skogsbruket har utredningsmannen funnit kronojägarnas ligga i
genomsnitt en lönegrad under.
Domänstijrelsen anser, alt utredningsmannens motiveringar beträffande
de föreslagna höjningarna av vissa kronojägartjänster är övertygande, och
biträder sålunda förslagen i denna del. Beträffande assistenttjänsterna anser
styrelsen, att de bör inrättas försöksvis. Styrelsen har för avsikt att —
under förutsättning av Kungl. Maj :ts godkännande — tillsätta ett mindre
antal sådana tjänster på extra stat och att därefter — sedan närmare erfarenhet
vunnits beträffande denna organisation — göra sitt slutliga ställningstagande.
Vid tillsättandet av dylika tjänster, vilka på grund av sin
särart ställer alldeles speciella krav på innehavaren, bör enligt styrelsen
skickligheten i första hand vara utslagsgivande.
I anslutning till utredningsmannens uttalanden om kronojägarnas allmänna
löneställning anför styrelsen hl. a.
Styrelsen har tidigare ansett, att nuvarande placering av kronoj ägarna i
lönegrad Ca 17 varit av olika skäl lämplig. Såsom framgår av utredningen,
har en förskjutning i lönenivån för motsvarande privatanställda tjänstemän
ägt rum. Ehuru enligt styrelsens mening jämväl andra faktorer än de i utredningen
nämnda kan påverka en dylik jämförelse, anser styrelsen, att en omprövning
av kronojägarnas lönefråga är motiverad. Styrelsen framhåller i
detta sammanhang, att den differentierade lönesättning, som nu föreslagits,
avvägts med hänsyn till kronojägarnas nuvarande löneplacering i lönegrad
Ca 17. Därest en ändring härutinnan genomföres, förutsätter styrelsen,
att motsvarande ändring vidtages för de tjänster, vilka redan nu föreslagits
erhålla en högre lönegradsplacering. De nya tjänsterna hör i likhet
med övriga kronojägarbefattningar tills vidare hänföras till pensioneringsperiod
I.
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
I remissutlåtandena över domänstyrelsens förslag i förevarande del anföres
i huvudsak följande.
Statens sakrevision (27/2 1956) har, såsom anförts under kapitlet rörande
revir- och bevakningstraktsregleringen in. in., betonat, att förslaget om
inrättande av vissa assistentljänster för kronojägare har betydelse även
för nämnda fråga. Sakrevisionen anser, att de olika organisationsförslagen
i så hög grad ingriper i varandra, att de bör behandlas som en enhet. I sammanhanget
anför sakrevisionen huvudsakligen följande.
Därest det nu planerade försöket att ianspråktaga specialutbildade kronojägare
som assistenter inom vissa revir skulle leda till gynnsamt resultat
och såmedelst högre kvalificerad personal kunna friställas för mera knjvande
arbetsuppgifter, måste detta påverka organisationen i stort. Sakrevisionen
tillstyrker, att ett antal extra tjänster såsom assistenter inrättas försöksvis
enligt domänstyrelsens förslag. Om så sker och därjämte löneförhållandena
överses för ett antal kronojägare med mera krävande tjänst,
torde det omedelbara behovet att utöka bevakningstrakternas antal för att
förbättra kronojägarnas befordringsförhållanden icke vara särskilt trängande,
varför återhållsamhet synes böra iakttagas i fråga om denna del av
förslagen. Vidare förefaller det icke uteslutet att erfarenheterna av de nya
assistentbefattningarna kan bli sådana, att det hefinnes lämpligt, att inom
vissa arbetstyngda revir avlasta den biträdande jägmästarens och i sista
hand revirförvaltarens arbetsbörda genom inrättandet av ett ökat antal assistenttjänster
för kronojägare. Sagda erfarenheter synes därför böra avvaktas,
innan någon mera betydande utökning av revirens antal beslutas.
Även frågan om delning av mellersta Norrlands överjägmästardistrikt synes
tveksam, innan större klarhet vunnits beträffande den framtida utformningen
av revirindelningen.
Sakrevisionen framhåller slutligen, att det enligt dess mening är angeläget,
att en fördjupad utredning angående domänverkets förvaltningsformer
i sinom tid kommer till stånd för eu bedömning på längre sikt av personalbehovet.
Svenska skogs- och flottningsarbetareförbundet (27/2 1956) tillstyrker
domänstyrelsens förslag under framhållande av angelägenheten av att en
lösning av kronojägarnas lönegradsplacering och befordringsförhållanden
kommer till stånd och att denna fråga i fortsättningen följes med största
uppmärksamhet. Förbundet förutsätter, atL de förslag, som nu framlagts,
skall bidraga till att undanröja eventuella tvistigheter i detta avseende och
att kronojägarnas löne- och anställningsförhållanden efterhand skall få eu
varaktig lösning.
Statskontoret (2/3 1956) kan icke tillstyrka bifall till förslaget om höjd
löneställning för vissa kronojägartjänster. Däremot har statskontoret icke
något alt erinra mot all på försök inrättas ett mindre antal assistenttjänster.
Dessa tjänster bör lämpligen placeras i lönegrad Cg 19. I delta sammanhang
vill ämbetsverket dock fästa uppmärksamheten på frågan om
ändrad revirindelning. Statskontoret håller före, att sistnämnda spörsmål
står i visst samband med frågan om överförande av göroinål från jägmästarpcrsonal
till kronojägare. Enligt ämbetsverkets mening kan man icke hort
-
26
Kungl. Maj. ts proposition nr t55 år 1957
se från att förutsättningarna för den åsyftade differentieringen av revirassistenternas
arbetsuppgifter kan komma att försämras, om reviren uppdelas
i mindre förvaltningsenheter.
Statsjägmästarnas förening (8/3 1956) finner den påvisade eftersläpningen
i fråga om kronojägarnas lönegradsplacering synnerligen allvarlig och
föreslår, att kronojägarpersonalens lönesättning omprövas, varvid kronojägare
i bevakningstrakt placeras i lägst lönegrad 19. Domänstyrelsens förslag
om höjning av nio specialisttjänster på styrelsen samt inrättande av
ett antal assistenttjänster tillstyrkes av föreningen. Däremot är föreningen
i hög grad tveksam om lämpligheten av lönegradshöjning för kronoj ägare
i de 18 bevakningstrakter, där skoglig undervisning äger rum. Föreningen
anför, att det eventuella merarbetet inom ifrågavarande bevakningstrakter
lämpligen bör kompenseras genom en reglering av bevakningstrakternas
storlek. En höjd lönegradsplacering av de aktuella tjänsterna kan medföra,
att de kommer att besättas med enbart äldre personal, något som föreningen
icke finner vara önskvärt. Föreningen ställer sig även något tveksam beträffande
den föreslagna höjningen av de bägge tjänsterna i bevakningstrakter
med demonstrationsskogar m. m. men anser sig icke ha tillräckligt
motiv att avstyrka densamma.
Föreningen framhåller avslutningsvis, att inrättandet av de föreslagna
assistenttjänsterna icke slutgiltigt löser frågan om kronojägarpersonalens
befordringsmöjligheter. För att domänverket bättre skall kunna tillgodogöla
sig de förvaltarämnen, som enligt föreningen otvivelaktigt finns inom
de skogsskoleutbildades led, föreslår föreningen, att ökade möjligheter bör
öppnas för lämpliga skogsskoleelever att fortsätta sina studier vid skogshögskolan.
Statens lönenämnd (9/3 1956) har ingen erinran mot domänstyrelsens
förslag. Nämnden anser dock, att den föreslagna aspirantlönegraden Cf 19
av lönetekniska skäl bör utbytas mot Cg 19. Nämnden förutsätter vidare
att, i den mån assistenttjänster inrättas, motsvarande antal biträdande jägmästartjänster
hålles vakanta.
Sveriges kronojägareförbund (10/3 1956) finner, att den verkställda utredningen
av kronojägarnas lönefråga tydligt har verifierat behovet av förbättring
i kronojägarnas lönenivå både med hänsyn till lönenivån för jämförliga
befattningar i statens tjänst och med hänsyn till lönenivå och löneutveckling
för skogvaktare i enskild tjänst. Förbundet anför i huvudsak följande.
De av utredningen företagna undersökningarna torde få anses ha klarlagt,
att den förbättring, som erfordras, väsentligen måste få formen av en generell
lönelyftning, särskilt som det visats, att det genom eu differentiering
icke är möjligt att uppnå någon lönestandard, som får betydelse för kronoj ägarkåren
i stort och för domänverkets möjligheter att rekrytera kvalificerad
personal. Den lönenivå och befordringsstandard, som nu finnes inom
jämförliga arbetsledargrupper, kan, som utredningen visar, icke uppnås
för kronojägarkåren med mindre tyngdpunkten vid en reglering lägges på
eu generell nivålyftning. Förbundet vill också avvisa en differentiering, som
27
Kungl. Mctj.ts proposition nr 155 år 1957
skulle innebära återgång till en tidigare på organisatoriska skäl icke baserad
differentiering och därför återstår endast möjligheten till generell nivåförhöjning
i förening med placering i högre lönegrad av vissa alldeles speciella
tjänster samt möjligheten att''enligt utredningens förslag utnyttja väl kvalificerade
kronojägare på den nya kategorin assistenttjänster.
Förbundet finner angeläget understryka, att en marknadslönejämförelse
saknar bevisvärde på områden, där lönesättningen inom den enskilda sektorn
helt styrs av den statliga lönesättningen på grund av att statsdriften
dominerat skogsbruket. I dessa fall bör den statliga lönenivån prövas med
hänsyn antingen till lönerna på sådana områden, där det enskilda storskogsbruket
styr eller bör styra utvecklingen, eller också prövas genom att tjänsterna
på ett riktigt sätt lönegradsplaceras i förhållande till andra jämförliga
tjänster på den statliga sidan.
Om en marknadslönejämförelse företages på enbart de områden, där fastare
hållpunkter verkligen finns i lönenivån på den privata arbetsmarknaden,
ger en genomsnittsjämförelse till resultat, att underläget för kronojägare
f. n. uppgår till åtminstone två lönegrader. Sammanställes utfallet av
en marknadslönejämförelse med utfallet av en undersökning av hur kronojägartjänsterna
värdemässigt bör inordnas i den statliga tjänsteförteckningen,
synes enligt förbundets mening icke ur någon synpunkt anledning föreligga
att frångå den av Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) vid förhandlingarna
med 1949 års tjänsteförteckningskommitté hävdade uppfattningen,
att tjänsterna borde placeras i samma lönegrad som överbanmästare
vid statens järnvägar (Ca 20), linjemästare vid telegrafverket (Ca 20)
och vågmästare i vägförvaltningarnas vägmästarområden (Ca 20). Förbundet
finner, att en justering med åtminstone två lönegrader bör ske, om en
något så när konkurrenskraftig och rättvisande lönenivå skall kunna erhållas
för kronojägarna.
Förslaget att inrätta vissa befattningar i högre lönegrader för kronojägare
med vissa speciella arbetsuppgifter vill förbundet ge sin anslutning till. Förbundet
biträder också utredningsmannens förslag om inrättande av assistenttjänster.
Förbundet anser dock, att någon åldersgräns icke bör fastställas
och att vid antagning av elever i stället och företrädesvis bör beaktas
lämpligheten för assistentutbildning och betydelsen av att för kronojägarkåren
i stort föreligger möjlighet att genom fortbildning kunna vinna befordran,
även om fortbildning och befordran kan komma relativt lång tid
efter det att kronojägare vunnit placering som ordinarie å bevakning. Då här
är fråga om befordran inom en karriär och då omfattande möjligheter förefinnes
för prövning av kompetensförhållandena, synes enligt förbundets
mening anledning icke finnas att å assistenttjänster tillämpa en förelöpande
aspirantanställning. Placering bör efter ledigförklarande därför ske direkt
i för assistenttjänst avsedd lönegrad.
Skogsstyrelsen (21/1 1957) har yttrat sig över domänstyrelsens samtliga
nu föreliggande förslag och därvid belyst de återverkningar i skilda hänseenden,
som de olika förslagens genomförande kan medföra inom det ämbetsområde,
som skogsstyrelsen företräder. Styrelsen anför inledningsvis,
; 111 den finner del självfallet, att behovet av väl utbildad personal i skogsbruket
måste öka mot bakgrunden av den starka utveckling det svenska
skogsbruket särskilt under senare år undergått. Icke minst gäller detta skogsvårdsstyrelscrna.
Styrelsen anför vidare bl. a. följande.
28
Kungi. Maj.ts proposition nr 155 år 1957
Det är i och för sig icke tillräckligt, att antalet tjänster av olika slag utökas.
Lika angeläget är det när det gäller den sektor av verksamheten, som
staten svarar för, att sådana löneförmåner kan bjudas, att det blir möjligt
för det allmänna att i konkurrensen om arbetskraften kunna förvärva och
för längre tid behålla personal med fullgoda kvalifikationer. Vid den omprövning
av lönefrågorna för personal i allmän skoglig tjänst, som nu gör
sig allvarligt påmind främst med hänsyn till den utveckling, som ägt rum
på den enskilda arbetsmarknaden men även under beaktande av de löneställningar
som valts för annan personal inom den statliga sektorn, synes
det angeläget, att denna prövning får omfatta alla förekommande skogliga
arbetsfält och icke inskränka sig enbart till domänverkets intressesfär.
Skogsstyrelsen syftar då i första hand på lönefrågorna för skogsvårdsstvrelsernas
och ämbetsverkets egen personal — den ojämförligt största
personalkadern vid sidan av domänverkets — men vill även peka på de
skogliga befattningshavarna hos stiftsnämnder, lantbruksnämnder, försvaret,
vattenfallsstyrelsen in. fl.
I anslutning till vad domänstyrelsen anfört rörande de jämförelsevis ofördelaktiga
befordringsförhållanden, som råder för såväl jägmästare som kronojägare
inom domänverket uttalar skogsstyrelsen, att befordringsförhållandena
inom dess ämbetsområde är än mer otillfredsställande. Då det ingår
i 1955 års skogsvårdsutrednings uppdrag att pröva skogsvårdsstyrelsernas
organisation och verksamhetsformer och resultatet av utredningen i sin
tur får förutsättas påverka även skogsstyrelsens arbetsformer och personaluppsättning,
har styrelsen i nu förevarande sammanhang icke ansett sig ha
anledning att närmare gå in på beskaffenheten och antalet av de tjänster,
som tarvas för verksamhetens behöriga bedrivande inom ämbetsverkets förvaltningsområde.
Vad gäller löneställningen för personal av olika kategorier har skogsstyrelsen
icke funnit sig böra gå närmare in på detaljerna härutinnan. Styrelsen
erinrar dock om att den beträffande länsskogvaktarpersonalen funnit en
uppräkning med en eller ett par lönegrader ha fog för sig, vilket stämmer
väl överens med det resultat, som domänstyrelsen kommit fram till för kronojägarnas
del. Skogsstyrelsen erinrar vidare om att liknande skäl, som av
domänstyrelsen åberopas för en förbättring av löneställningen för de ställföreträdande
byråcheferna (jägmästarna) på domänsi yreisens skogliga byråer,
enligt skogsstyrelsens uppfattning kan åberopas jämväl för motsvarande
befattningshavare hos skogsstyrelsen, vilka f. n. är placerade som
förste byråsekreterare i lönegrad 29.
Departementschefen
Efter en av domänstyrelsen företagen allmän översyn av organisationen
inom domänverkets skogsförvaltning beslöt 1934 års riksdag en omreglering
av revir- och bevakningstraktindelningen. Ifrågavarande organisationsförändring
innebar bl. a., att antalet revir minskades från 127 jämte en revirdel
och fem skolrevir till 89 jämte fyra skolrevir samt att antalet bevakningstrakter
minskades från 527 till 380. Vidare inrättades sex reservbefattningar
för jägmästare samt tre jägmästartjänster i domänstyrelsen, vartill kom fem
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
29
tillfälligt anordnade revir. Likaledes inrättades 40 kronojägartjänster i reserv
och anordnades 61 tillfälliga bevakningstrakter. Hela antalet jägmästar- och
kronojägarbefattningar inom domänverket upptogs sålunda till 103 respektive
481. Denna omorganisation av domänverkets skogsförvaltning medförde en
icke obetydlig utvidgning av revirens omfattning. Omorganisationen betingades
delvis av vissa av 1932 års riksdag beslutade lagändringar rörande häradsallmänningar,
vissa lappmarksskogar samt de ecklesiastika boställsskogarna,
vilka lagändringar innebar, att en väsentlig del av de arbetsuppgifter, som tidigare
ankommit på domänverket, överflyttades till andra organisationer. I icke
ringa utsträckning motiverades omorganisationen av kommunikationsmedlens
snabba utveckling. Möjligheterna att utvidga reviren följde även i viss
mån av att en del arbetsuppgifter befunnits böra överflyttas till personal
med lägre skoglig utbildning. Föredragande departementschefen anförde i
samband med framläggandet av ifrågavarande förslag till revirindelning, att
det var synnerligen svårt att bedöma, hur stort antal revirförvaltare, som
erfordrades för att åstadkomma den bästa möjliga ekonomiska förvaltningen
och vården av statsskogarna, då förutvarande förhållanden inom domänverket
av skilda anledningar icke utan vidare kunde läggas till grund för beräkning
av revirens storlek och då fasta jämförelsepunkter i övrigt saknades.
Enligt departementschefens mening borde domänstyrelsens förslag i
ämnet godtagas och ändringar senare vidtagas i den mån de kunde grundas
på erfarenhet av ogynnsamma verkningar av revirindelningen. De föreslagna
reservbefattningarna avsågs underlätta sådana jämkningar, som kunde visa
sig erforderliga. Samma synpunkter anlade departementschefen på frågan
om bevakningstrakternas storlek och anlalet kronojägarbefattningar.
På grund av skilda förhållanden har sedermera vissa justeringar av indelningen
i förvaltningsområden tid efter annan befunnits påkallad. Förändringarna
har emellertid varit av mindre omfattning och av lokal natur.
Den nu gällande personalförteckningen, som angiver antalet förvaltare av
revir till 110 och antalet kronojägare till 470, bygger sålunda i stort sett på
1934 års beslut beträffande organisationen av domänverkets skogsförvaltning.
Såsom domänstyrelsen anför i sin nu aktuella framställning, har den avsevärda
utveckling som skett på skogsbrukets område efter 1934 års reglering
av revir och bevakningstrakter — särskilt under de senaste åren —
successivt medfört betydligt ökade krav på såväl den förvaltande som den
bevakande personalens arbetsinsatser. Styrelsen pekar därvid särskilt på
de starkt ändrade avverkningsförhållandena i avseende på såväl utsyningarnas
förläggande som den kraftigt stegrade andelen avverkningar i domänverkets
egen regi. Det alltmer intensifierade skogsvårdsarbetet kräver även
betydligt ökade arbetsinsatser. Styrelsen omnämner i detta sammanhang,
att de planerade årliga avverkningskvantiteterna, trots en försiktig beräkning
av luishållningsplanernas belopp, under eu följd av år icke kunnat utlagas.
Eftersläpningen kan enligt styrelsen beräknas uppgå till ca 3,5 miljoner
skogskubikmeter. Frågan om ljänstgöringsområdenas lämpliga storlek har
30
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
på grund av angivna skäl återigen blivit akut. Enligt domänstyrelsen
måste en utökning av antalet revir och bevakningstrakter företagas. I
förevarande framställning redovisar styrelsen resultatet av en översyn, som
avsett domänverkets skogsförvaltning över hela landet, och där hänsyn tagits
till nyss berörda ändrade förhållanden inom densamma. Den sålunda
verkställda översynen har bibringat styrelsen den uppfattningen, att ytterligare
ett överjägmästardistrikt, 21 revir och 62 bevakningstrakter bör inrättas.
Härtill anser styrelsen liksom vid föregående reglering böra läggas
ett antal reservtjänster. Av de sålunda föreslagna enheterna skulle det nya
distriktet, tio revir och i anslutning därtill erforderligt antal bevakningstrakter
inrättas omedelbart medan övriga tjänstgöringsområden skulle tillkomma
successivt under tiden fram t. o. in. år 1975. I samband härmed föreslår
styrelsen även lönegradsuppflyttning av vissa jägmästartjänster såväl a
distrikten som inom styrelsen. Vidare föreslås, att löneställningen för vissa
särskilt krävande kronojägarbefattningar skall höjas, varjämte styrelsen
hemställer om medgivande att inom vissa revir försöksvis inrätta ett antal
extra assistenttjänster för kronojägare.
För egen del vill jag likaså betona, att det senaste årtiondets starka utveckling
på skogsbrukets område medfört betydande förändringar beträffande
domänverkets verksamhet. Förändringarna är särskilt framträdande, om situationen
vid tidpunkten för 1934 års revirreglering och bevakningstraktsindelning
tages som jämförelse. Då påverkades skogsbruket starkt av det
ekonomiska krisläget och allmän stagnation rådde inom näringen. Därtill
kom, att de beslutade lagändringarna minskade domänverkets verksamhetsområde.
Nu däremot har verket kommit in i ett skede, då den alltmer intensifierade
verksamheten såväl inom skogsförvaltningen som beträffande de
skogsvårdande åtgärderna ställer stora krav på domänverkets organisation.
Såvitt nu kan bedömas, torde utvecklingstakten på detta område ej heller
komma att avmattas inom överskådlig tid utan snarare tendera att öka.
Med otillräckliga resurser att möta denna utveckling löper domänverket
risk, att effektiviteten minskas och därmed även avkastningen. Redan nu
påvisar domänstyrelsen såsom nämnts en eftersläpning i fråga om avverkningskvantiteten,
som uppgår till icke mindre än 3,5 miljoner skogskubikmeter.
Likaså har skogsvårdsåtgärderna icke kunnat bedrivas i den
omfattning, som varit önskvärd. Del är därför enligt min mening nödvändigt
att i viss utsträckning vidtaga åtgärder, som skall göra det möjligt
för domänverket att effektivisera arbetet och därigenom åstadkomma eu
bättre avkastning. Med hänsyn till den knappa tillgången på såväl jägmästare
som kronojägarutbildad personal samt till återverkningarna på övriga
delar av skogsbrukets område bör likväl endast de mest angelägna personalförstärkningarna
nu komma till stånd. I sammanhanget bör även beaktas,
alt resultaten av pågående utredning rörande de statliga företagsformerna
eventuellt kan påverka domänverkets framtida verksamhet och att resultatet
av 1955 års skogsvårdsutredning får förutsättas komma att inverka på tillgången
inom den statliga sektorn av ifrågavarande skogliga personal. Jag är
31
Kungl. Maj. ts proposition nr 155 år 1957
sålunda beredd att blott i viss utsträckning biträda de av domänstyrelsen
framlagda förslagen till personalförstärkningar men vill samtidigt understryka
anlägenheten av att alla möjligheter tillvaratages till ytterligare eflektivisering
av verksamheten inom den bestående organisationens ram.
Enligt mitt förmenande bör en uppdelning snarast äga rum av de mest
arbetstyngda reviren på så sätt, att fem nya revir inrättas, flertalet i övre
Norrland. I direkt anslutning härtill bör antalet bevakningstrakter utökas
med 15. Vad domänstyrelsen föreslagit i fråga om ändrad löneställning för
viss kronojägarpersonal kan jag icke biträda. Däremot vill jag — för att
giva ytterligare möjligheter att avlasta vissa revirförvaltare — tillstyrka
förslaget om inrättande försöksvis av ett antal assistenttjänster å reviren
för icke högskoleutbildad personal. Antalet dylika tjänster bör tills vidare
uppgå till högst 20. För berörda tjänster, som bör placeras i lönegrad Cg 21,
torde personal med skogsmästarkompetens böra komma i fråga liksom särskilt
kvalificerade kronoj ägare, vilka genomgått av domänstyrelsen för ändamålet
anordnad vidareutbildning. Därest försöken med de nya assistenttjänsterna
slår väl ut, synes lämpligt, att flera sådana tjänster inrättas för
att på så sätt lätta arbetsbördan för revirförvaltare utan att ytterligare revir
och bevakningstrakter tillskapas. För att utröna möjligheterna till andra
lämpliga effektiviserings- och förstärkningsåtgärder torde, då resultaten av
de tidigare nämnda utredningarna närmare kan överblickas, domänstyrelsen
böra föranstalta om fortsatta organisationsundersökningar inom domänverkets
administration. Dylika undersökningar bör liksom hittills ske
i samråd med statens organisationsnämnd.
Ett genomförande av förenämnda förslag till personalförstärkningar kan
beräknas medföra en årlig kostnadsökning för domänverket av totalt ca
700 000 kronor, varav ca 657 000 kronor skulle utgöra lönekostnader. Genom
personalförstärkningarna uppkommer en förbättrad kapacitet, som efter
nagon tid kan antagas medföra en inkomstökning, som klart överstiger sagda
kostnadsstegring. Utöver nyss angivna årliga utgiftsökning uppkommer vissa
kostnader av engångsnatur för uppförande av tjänstebostäder och kontorsbyggnader.
Frågan om medel för täckande av dessa kostnader torde få prövas
i vanlig ordning i samband med de årliga äskandena om anslag å kapitalbudgeten.
Såsom tidigare redovisats har domänstyrelsen vid sidan av sina förslag
rörande domänverkets skogsförvaltning i särskild framställning föreslagit
vissa förändringar i styrelsens egen organisation, innebärande bl. a. en uppdelning
av den nuvarande personalbyrån i två byråer, varav den ena avses
handlägga arbetarärendena, medan den andra huvudsakligen bör ombesörja
öviiga personalärenden. I samband härmed föreslås en viss överflyttning
av ärenden från skogstekniska byrån och kameralbyrån till de båda tilltänkta
nya byråerna. I anslutning till dessa organisationsförslag framför styrelsen
jämväl yrkande om höjd lönegradsplacering för ett visst antal tjänster inom
styrelsen. Beträffande den närmare innebörden av sistnämnda yrkande lik
-
32
Kungl. Maj:ts proposition nr 155 år 1957
som av förslaget till viss omorganisation av styrelsen torde jag få hänvisa
till den tidigare lämnade redogörelsen härför.
Vad domänstyrelsen föreslagit i fråga om organisatoriska förändringar
inom styrelsen finner jag mig icke kunna biträda, bl. a. med hänsyn till att
resultatet av utredningen rörande de statliga företagsformerna bör avvaktas
innan sådana förändringar beslutas. Beträffande styrelsens förslag rörande
lönegradsplaceringen av vissa tjänster inom styrelsen kan jag däremot
tillstyrka, att cheferna för väg- och vattenbyggnadskontoret å skogtekniska
hyrån respektive för byggnadskontoret å jordbruksbyrån samt deras ställföreträdare
erhåller höjd löneställning på grund av de krav, som ställes på
ifrågavarande befattningshavare. Mot styrelsens förslag till lönegradsplacering
av desamma har jag icke något att erinra. De båda förstnämnda tjänsterna
bör sålunda placeras i lönegrad Cp 10 och de sistnämnda i lönegrad
Ca 31, samtliga med benämningen byrådirektör. Vad angår den vid styrelsen
befintliga lantmätartjänsten har jag under hand erfarit, att nämnda
tjänst genom ett styrelsens beslut fr. o. m. den 1 januari 1957 uppflyttats
i lönegrad Ce 31. Någon ytterligare förändring av löneställningen för denna
tjänst anser jag mig icke kunna tillstyrka. Ej heller kan jag biträda styrelsens
övriga förslag till ändrad löneställning för personal inom styrelsen.
Vid bifall till de olika förslag jag i det föregående framlagt bör å personalförteckningen
för domänverket fr. o. in. den 1 juli 1957 uppföras följande
tjänster, nämligen två byrådirektör stjänster i lönegrad Cp 10, fem
jägmästartjänster, förvaltare av revir, i lönegrad Ca 32 samt 15 kronojägartjänster
i lönegrad Ca 17. Å andra sidan bör en tjänst som arkitekt
och en tjänst som ingenjör, båda i lönegrad Ca 29, utgå ur förteckningen.
Såvitt gäller de tjänster, som avses placerade i högre lönegrad än Ca 25, erfordras
riksdagens bemyndigande att vidtaga ifrågavarande ändringar i personalförteckningen
för domänverket.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte
föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i
personalförteckningen för domänverket, som angivits i det
föregående.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bo Hggrell
570554 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:339 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område jämte i ämnet väckta motioner. a1 i texten
- JoU 1957:30 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående vissa ändringar i personalförteckningen för domänverket, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten