Med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglcmente, in. m
1957-03-29 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:159, Med förslag till ändringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglcmente, in. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
1
Nr 159
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till ändringar
i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglcmente,
in. m.; given Stockholms slott den 29 mars 1957.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över civilärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla
de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Sigurd Lindholm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att riksdagen måtte bemyndiga Kungl. Maj :t att,
i huvudsaklig överensstämmelse med såsom bilagor till statsrådsprotokollet
i ärendet fogade författningsförslag, vidtaga ändringar i 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente, 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
och SPA-reglementet. Därjämte hemställes om riksdagens bemyndigande
att vidtaga vissa ändringar i övriga pensionsreglementen samt att utfärda
föreskrifter angående årlig ersättning eller avskedsersättning till väg- och
platsvakter vid statens järnvägar, ersättning till reservbefäls efterlevande i
vissa fall och bidrag till vissa pensionsavgifter för övningslärare.
I propositionen framlägges även förslag angående pensionsrätt för vissa
enskilda personer.
t Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 159
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
Utdrag av protokollet över civilärenden hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29
mars 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,
Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för civildepartementet, statsrådet Lindholm, vissa pensionsfrågor
och anför därvid följande.
I. Ändringar i pensionsreglementena
A. Reglering av sammanträffande pensionsförmåner m. m. I de statliga
pensionsreglementena är föreskrivet, att på Kungl. Maj:ts prövning beror,
om och i vad mån pensionsförmån, som avses i reglementena, skall minskas
vid sammanträffande med vissa andra sådana förmåner. Genom ändring
år 1955 (prop. 182, SU 163, rskr 331) bestämdes bl. a., att prövning
skulle göras också vid sammanträffande av tjänstepension eller tjänstelivränta
och förmåner på grund av sådan försäkring hos enskild försäkringsinrättning,
för vilken avgifterna helt eller till viss del gäldats av statsmedel.
Ändringen var närmast motiverad av att pensionering försäkringsvägen
föreslagits för viss forskarpersonal, avlönad från forskningsanslag.
För det fall att befattningshavare skulle komma att uppbära både förmåner
på grund av försäkringen och förmåner enligt statliga tjänstepensionsbestämmelser,
borde möjlighet öppnas att åstadkomma en skälig reglering
av totalförmånerna. Även för efterlevande till pensionsförsäkrad borde reglering
av de sammanträffande förmånerna kunna åstadkommas.
Under de senaste åren har i vissa fall kontraktsform fått tillämpas vid
anställande i statens tjänst av viss ingenjörspersonal. Förmånerna har härvid
avvägts i anslutning till det för sådan personal i enskild tjänst rådande
löneläget. Pensionering har i regel ordnats i enskild försäkringsinrättning
på så sätt, att den anställde fått avgöra, vilket lönebelopp som skall användas
till pensionsavgift, varefter beloppet tillställts försäkringsinrättningen.
Under de närmaste åren kan — vid bifall till vad som i prop. 1957:
120 föreslagits rörande en friare lönesättning för högskoleutbildad teknikerpersonal
— här avsedd anställning och pensionsförsäkring komma att
tillämpas i ökad omfattning.
Den omständigheten, att pensionsavgift bestämts på sätt som nyss sagts,
minskar givetvis inte betydelsen av en skälig reglering vid sammanträffande
mellan förmån enligt statligt pensionsreglemente och försäkringsmäs
-
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 dr 1957
sigl bestämd förmån. Med hänsyn härtill bör möjlighet öppnas för reglering
av sammanträffande förmåner även i här avsedda fall.
Kontraktsanställningsformen påkallar uppmärksamhet även i det fall den
anställde tidigare innehaft statlig tjänst, förenad med rätt till s. k. förordnandepension.
Rätt att komma i åtnjutande av sådan pension föreligger
bl. a. vid frivillig avgång efter endast 12 år, under förutsättning att befattningshavaren
inte därefter kvarstår i statens tjänst i någon med tjänstepensionsrätt
förenad befattning. Rätt att komma i åtnjutande av här avsedd
pension torde inte böra föreligga vid övergång till statlig kontraktsanställning.
13. Sjukpension enligt SPA-reglementet. Vid sjukpensionering enligt statliga
pensionsreglementen tillgodoräknas i regel inte endast det uppnådda
antalet tjänstår, utan också — i den mån pensionens grundbelopp annars
skulle bli lägre äni 75 procent av motsvarande hel ålderspensions grundbelopp
— det antal tjänstår, som ytterligare kunde ha uppnåtts, om avgången
skett först vid pensioneringsperiodens utgång. Beräkningen av tjänstår under
sist avsedd »återstående tid» skall enligt särskild föreskrift göras, som
om oförändrade förhållanden rådde under tiden. Föreskrift härom finnes
t. ex. i 18 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente jämförd med 8 §
förordningen 1951:335 och i 21 § SPA-reglementet.
Vid pensionering på SP A-reglementets område har tillämpningen av nyssnämnda
bestämmelser i vissa fall medfört lägre sjukpension än som kan
anses skäligt. Enligt SPA-reglementet avbrytes nämligen tillgodoräkningen
av tjänstår under sjukledighet, om den anställde inte fått behålla minst
hälften av de för befattningen bestämda kontanta avlöningsförmånerna
(varvid bortses från sjukpenningavdrag). För stora grupper anställda med
pensionsrätt enligt SPA-reglementet kan sådan löneminskning enligt vederbörliga
avlöningsbestämmelser inträda vid ledigheter, överstigande ett
år eller i vissa fall sex månader. Då dylik löneminskning skett, blir sjukpensionens
belopp stundom -— då den till pensioneringsperiodens övre
gräns återstående tiden här ej alls får tas i betraktande — betydligt lägre
än om avbrottet i tjänstårsberäkningen inte ägt rum. Minskning med inemot
90 procent har förekommit.
Dylik pensionsminskning har i några fall upphävts genom att arbetsgivare
(huvudman) frivilligt betalt fyllnad i lön och pensionsavgift.
Mot bakgrunden av det anförda och då de nämnda olägenheterna kan helt
bero på vid vilken tidpunkt ärendet kommer under prövning, synes det
önskvärt att det i särskild ordning kan medgivas, att grundbeloppet av
sjukpension enligt SPA-reglementet får — utan hinder av löneförhållandena
under tjänstledighet för sjukdom — bestämmas till högst 75 procent
av begynnelse- respektive slutunderlagel. Hithörande frågor torde böra prövas
av Kungl. Maj :t.
För genomförande av vad som förordats under A och B erfordras vissa
ändringar i pensionsregleincntena. Förslag lill de ändringar, som påkallas i
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1957
1947 års allmänna tjänslepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 416),
1947 års allmänna familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 417)
samt SPA-reglementet den 29 december 1949 (nr 726), torde få fogas som
bilaga 1—3 till statsrådsprotokollet i detta ärende. Såvitt gäller vad under
A förordats i fråga om sammanträffande förmåner bör motsvarande ändringar
jämväl göras i övriga pensionsreglementen.
II. Vissa ersättningar
Ärlig ersättning eller avskedsersättning till vissa väg- och platsvakter vid statens
järnvägar
Svenska järnvägsmanna]''örlnindct har i särskild skrivelse den 16 november
1956 hemställt, att åtgärder vidtages för att bereda årlig pension eller
annan ersättning åt de vid statens järnvägar anställda väg- och platsvakter,
som under senare år uppsagts eller kommer att uppsägas från sina
anställningar på grund av rationalisering.
I remissutlåtande framhåller järnvägsstyrelsen, att som följd av rationaliseringsätgärder
— närmast automatisering av manuellt bevakade vägkorsningar
— ett antal väg- och platsvakter årligen avgår utan att erhålla ersättning
enligt gällande pcnsioneringsbestämmelser. Styrelsen anser skäligt,
att ersättning av statsmedel under vissa förutsättningar får utgå i sådana
fall och hemställer, att Kungl. Maj:t måtte meddela bestämmelser
härom. Järnvägsstyrelsen föreslår härutinnan huvudsakligen följande.
Årlig ersättning skall efter behovsprövning kunna tilldelas här avsedd
anställningshavare, som vid entledigandet uppnått 50 levnadsår och — i
statlig tjänst — 15 anställningsår. Endast sådan anställning, som utgjort
den huvudsakliga sysselsättningen och förvärvskällan, föreslås bli tillgodoräknad.
— Anställningshavare, som övergått i statens järnvägars tjänst i
samband med statsövertagande av enskild järnväg, får till högst två tredjedelar
räkna anställningstid hos den enskilda järnvägen. — Den årliga ersättningen
bestämmes till högst två tredjedelar av den senaste årsavlöningen
från statens järnvägar, dock att den ej får överstiga det pensionsbelopp,
som enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna
skulle utgå för motsvarande anställningstid. Sist avsedda årsbelopp utgör
exempelvis efter 15 anställningsår 1 116 kronor för man och 804 kronor för
kvinna samt efter 30 anställningsår 2 196 kronor för man och 1 584 kronor
för kvinna. Härtill kommer t. v. 71 procent rörligt tillägg på nyssnämnda
belopp. — Viss avskedsersättning (engångsbelopp) tilldelas här avsedd anställningshavare,
som räknar minst 10 anställningsår och ej kommer i åtnjutande
av årlig ersättning. — Årlig ersättning eller avskedsersättning
skall på ansökan kunna beviljas väg- eller platsvakt, som entledigats efter
den 30 juni 1952.
Statskontoret anser i likhet med järnvägsstyrelsen skäligt, att väg- och
platsvakter, som blir övertaliga på grund av åtgärder i samband med rationalisering,
under vissa förutsättningar beredes ersättning av statsmedel
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 ur 1957 5
vid avgången ur tjänst. Det förslag, som framlagts av styrelsen, synes statskontoret
i stort sett lämpligt avvägt. Statskontoret förutsätter, att ersättning
överhuvud icke skall ifrågakomma för personal, som kunnat beredas
likvärdigt arbete i statens järnvägars tjänst eller eljest inom statlig verksamhet.
Departementschefen. Statsmakterna har tidigare vid vissa tillfällen meddelat
beslut i fråga om ersättning åt anställningshavare, som efter längre
tids anställning måst lämna denna på grund av rationalisering och då inte
kunnat erbjudas annat lämpligt arbete och inte heller haft rätt att åtnjuta
pension. Här må särskilt nämnas behandlingen av anställningshavare vid
televerkets växelstationer åren 1943 (prop. 353, BoU 77, rskr 530) och 1945
(prop. 219, BoU 56, rskr 495).
Järnvägsstyrelsens av statskontoret tillstyrkta förslag i fråga om avgångsförmåner
för entledigade väg- och platsvakter finner jag som helhet
väl grundat. Beträffande behovsprövningen bör dock i stort sett överensstämmelse
eftersträvas med vad som numera tillämpas för nyssnämnda
personal vid televerket. Sådan prövning bör därför — i enlighet med vad
som gäller för nämnda personal — begränsas till de fall, då vederbörande
vid tidpunkten för entledigandet inte uppnått 60 levnadsår och ej heller
kan räkna minst 25 tjänstår. Det bör ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma
om avskedsersättning (engångsbelopp) med beaktande av vad som
härutinnan gäller för motsvarande personal vid televerket. Ersättningarna
bör utgå av trafikmedel. Kungl. \laj:t torde böra utverka riksdagens bemyndigande
att i huvudsaklig överensstämmelse med vad som anförts utfärda
bestämmelser om årlig ersättning eller avskedsersättning till väg- och platsvakter
vid statens järnvägar, att gälla fr. o. m. den 1 juli 1957.
Viss ersättning till följd av reservbefälsanställning
Enligt 1943 års reservbefälskungörelser är vissa befattningshavare i försvarets
reserver (reservanställda samt från akliv stat eller reservstat förtidsavgångna
och de som vid värnpliktstidens slut fått ingå i reserv) tillförsäkrade
en årlig pension, reservpension. På begäran kan i stället erhållas ett
engångsbelopp, som motsvarar pensionens grundbelopp, kapitaliserat efter
5 procent.
Om befattningshavaren avlider, innan pension blivit beviljad, äger i regel
dödsboet eller annan rättsinnehavare att utfå sådant engångsbelopp. Om
han avlider efter pensionsålderns inträde — ingången av året efter det, då
han fyllt 55 år -— och det engångsbelopp, som han själv vid sistnämnda
tidpunkt skulle kunnat erhålla, är större än summan av utbetald pension,
tillfaller skillnadsbeloppet dödsboet eller annan rättsinnehavare.
I det fall befattningshavare står kvar på äldre reservbefälsföreskrifter,
saknas i regel rätt till dylikt engångsbelopp vid dödsfall, som inträffat
efter fyllda 55 års ålder. Emellertid innehåller 1943 års kungörelser ep
övergångsbestämmelse, enligt vilken bär avsett belopp utbetalas, om till
-
6
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1957
stånd att övergå till anställning i reserv med tillämpning av någon av 1943
års kungörelser — på grund av anställningshavarens levnadsålder — inte
kunnat erhållas.
Centralstyrelsen för de svenska reservofficers förbunden samt Svenska reservunderofficersförbundet
har i gemensam skrivelse den 9 oktober 1956
gjort framställning i syfte att tillämpningsområdet för nyssnämnda övergångsbestämmelse
måtte utvidgas.
Statskontoret framhåller i avgivet utlåtande, att vissa underofficerare anställts
i reserv enligt 1927 års reservbefälsföreskrifter efter ikraftträdandet
den 1 januari 1944 av 1943 års bestämmelser. För denna kategori — omfattande
t. d. furirer på aktiv stat — har till följd av föreskrivna kompetenskrav
anställning enligt de nya bestämmelserna inte kunnat komma i fråga.
Med hänsyn till att dessa anställda inte haft möjlighet att välja mellan
att kvarstå på äldre bestämmelser och att övergå till de nya, anser statskontoret
skäligt, att nämnda kategori i fråga om rätt till förmåner för efterlevande
jämställes med äldre reservbefäl, som inte kunnat övergå till de
nya bestämmelserna. Beträffande åter personal, som inte övergått till anställning
enligt 1943 års bestämmelser, ehuru möjlighet härtill förelegat,
kan statskontoret ej finna tillräckliga skäl föreligga för ändring.
Departementschefen. Jag tillstyrker att framställningen tillmötesgås i den
utsträckning som förordats av statskontoret. Riksdagens bemyndigande
torde böra utverkas för Kungl. Maj: t att meddela föreskrifter om här avsedd
ersättning.
III. Betalning av pensionsavgifter
Vissa engångsavgifter för övningslärare
Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund har i
gemensam skrivelse den 10 mars 1955 hemställt, att övergångsbestämmelserna
till kungörelsen den 9 juni 1950 (nr 420) om ändring i SPA-reglemcntet
måtte ändras så, att 18 § 4 mom. reglementet och 14 punkten övergångsbestämmelserna
till reglementet inte skall äga tillämpning i sådana fall,
som i kungörelsen avses.
Enligt de av förbunden åsyftade bestämmelserna medför en lönereglering
med förhöjt pensionsunderlag, alt de före uppflyttningstillfället på tidigare
pensionsunderlag intjänade tjänståren inte automatiskt tillgodoräknas helt
på det nya pensionsunderlaget. Hel tillgodoräkning kan medgivas, mot särskild
avgift (engångsavgift). Om sådan inte erlägges, reduceras i regel antalet
tjänstår. Pensionsförmånerna kan härigenom komma att endast i
mindre mån överstiga vad de skulle blivit utan lönereglering.
Kommunförbunden framhåller, att kommunerna inte är skyldiga att erlägga
engångsavgift, och att de ej heller anser sig ha anledning härtill, då
de inte haft något inflytande på lönesättningen för övningslärarna, vilken
helt bestämts av statsmakterna och varit den direkta orsaken till att behovet
av dessa avgifter uppkommit.
7
Kungl. Maj.ts proposition nr tö!) år 1957
Statens pensionsanstalt och statskontoret framhåller, att statsmakterna
tidigare -— åren 1949 och 1950 — ägnat uppmärksamhet åt frågan men
inte eftergivit kravet på engångsavgifter. Ämbetsverken kan inte tillstyrka
framställningen.
Departementschefen. Löne- och pensionsreglering för ifrågavarande lärare
genomfördes den 1 juli 1950. Provisorisk pensionsreglering skedde den
1 januari 1950. I samband med denna framhölls (prop. 1949: 200, s. 224),
att ett eftergivande av kravet på engångsavgifter skulle innebära ett gynnande
av de huvudmän (kommuner), som av en eller annan anledning uraktlåtit
att vidtaga åtgärder för åstadkommande av en i förhållande till de
gällande lönerna lämpligt avvägd pensionsnivå. I prop. 1950:236, s. 24,
uttalade föredragande statsrådet i samband med framläggande av förslag
om en definitiv pensionsreglering för övningslärarna, att han inte kunde
förorda, att kravet på erläggande av engångsavgift eftergavs i vidare mån än
som redan skett genom SPA-reglementet med därtill hörande övergångsbestämmelser.
Vad sålunda uttalats föranledde inte någon erinran från riksdagens
sida.
Enligt särskild föreskrift i 18 § 4 mom. SPA-reglementet kan i samband
med löne- eller pensionsreglering förordnas om hel tillgodoräkning av tidigare
tjänstetid utan engångsavgift. Föreskriften har hittills inte tillämpats.
Emellertid har riksdagen i vissa fall bemyndigat Kungl. Maj :t att utbetala
bidrag till engångsavgifter till statens pensionsanstalt i anslutning till pensionsregleringar.
Sådant bemyndigande gavs exempelvis år 1955 i fråga om
lärarpersonal vid folkhögskolor. I enlighet härmed har i samband med pensionsfall
statsbidrag utgått till viss del av ifrågavarande avgifter för höjning
av pensionsunderlag.
Beträffande de kommunalt anställda övningslärarna visar erfarenheterna,
att engångsavgifter inte blivit erlagda i sådan omfattning, som kunnat
väntas. Till följd av utebliven betalning har pensionerna i stor utsträckning
avkortats och stora ojämnheter i fråga om pensionsförmånerna uppkommit
mellan statligt och kommunalt anställda övningslärare.
I förevarande läge finner jag mig böra förorda, att vissa statsbidrag lämnas
till sådana engångsavgifter, som föranletts av hittills genomförda löneregleringar
för övningslärare. Bidrag bör utgå enligt i huvudsak de grunder, som
tillämpats för folkhögskolor. Kungl. Maj:t synes böra utverka riksdagens
bemyndigande att utfärda närmare föreskrifter härom.
Någon särskild medelsanvisning för ifrågavarande ändamål synes inte
vara erforderlig. Medel torde i ställd, därest riksdagen ej riktar någon erinran
däremot, få tas i anspråk ur respektive anslag till avlöningsbidrag, efter
hand som bidragsfrågan i samband med pensionsfall blivit aktuell.
Vissa pensionsavgifter för befattningshavare på indragningsstat
I gällande riksstat har under tolfte huvudtiteln upptagits ett förslagsanslag
till Avlöningar till personal å indragningsstat in. in. Anslaget skall använ
-
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1957
das bl. a. för betalning av vissa av riksdagen godkända pensionsavgifter till
Sveriges kommunalanställdas pensionskassa (SKP) för fyra befattningshavare
på indragningsstat. Dessa avgifter har höjts fr. o. in. år 1957. De förutvarande
och de nya avgifterna framgår av följande sammanställning.
Befattningshavare
Rådmannen B. Söderpalm ....
» P. E. A. Landén ..
Borgmästaren O. E. Törnvall ..
» E. Å. Edvardsson
Förutvarande
Ny avgift
Avgifts-
avgift
ökning
kr/ år
kr/år
kr/år
114:41
117: —
2:59
1 591:57
1 651:—
59:43
1415:30
1 512: —
96:70
1 352:34
1 425: —
72:66
4 473:62
4 705: —
231:38
De tillförsäkrade pensionsförmånerna är oförändrade. Avgiftsökningarna
är föranledda av stadgeändringar, som godkänts av tillsynsmyndigheten
(riksförsäkringsanstalten) i enlighet med 42 § lagen om understödsföreningar.
Statskontoret har i skrivelse den 11 januari 1957 hemställt, att åtgärder
vidtages för att medel till täckande av de förhöjda pensionsavgifterna måtte
ställas till statskontorets förfogande.
Departementschefen. Därest riksdagen ej riktar någon erinran däremot,
torde medel till bestridande av avgiftsökningar av den art, det här är fråga
om, få anvisas ur nyssnämnda anslag.
IV. Pensionsunderlag ni. m. för vissa personer
F. d. byråchefen C. O. Furst
F. d. byråchefen C. O. Furst, född den 20 december 1892, åtnjuter fr. o. m.
apnl 1948 ålderspension i egenskap av förutvarande kommendörkapten av
första graden vid flottan. Pensionen är oavkortad och bestämd enligt 34
löneklassen.
Fr. o. m. augusti 1945 har Furst haft civil statsanställning. Han innehade
i krigsmaterielverket extra ordinarie tjänst som förste byrådirektör t. o. in.
år 1949 och som byråchef under tiden januari 1950—mars 1956. Furst tillhörde
härvid lönegraden Eo 30 t. o. in. juni 1947, därefter Ce 33.
I samband med att byråchefstjänster i allmänhet uppflyttades från 33 till
37 lönegraden den 1 juli 1951, erhöll Furst förordnande att mot vikariatslön
bestrida göromål, som eljest ankommer på tjänsteman i lönegrad Ce 37.
Tjänsten uppflyttades inte. Anledningen härtill var att omorganisation av
försvarets centrala förvaltningsmyndigheter hade föreslagits av 1946 års militära
föi valtningsutredning. Den sedermera beslutade omorganisationen föranledde,
att Fiirst vid utgången av mars 1956 entledigades från tjänsten i
33 och förordnandet i 37 lönegraden.
Fr. o. in. april 1956 tjänstgör Furst hos armétygförvaltningen mot arvode,
motsvarande slutlönen till tjänsteman i 37 lönegraden.
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
Vid beräknande av lön eller arvode enligt angivna grunder har hänsyn
tagils till utgående pension. Motsvarande belopp har avdragits.
Furst har anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föreskriva, att hans pensionsförmåner
skall fr. o. m. den 1 januari 1958 beräknas som om han intill
denna dag varit byråchef i krigsmaterielverket i lönegrad Ce 37.
Försvarets civilförvaltning framhåller att den omständigheten, att innehavare
av pensionsberättigande tjänst under längre tid uppehållit högre
tjänst med vikariatslöneförordnande, enligt hittills tillämpade principer inte
ansetts böra motivera förbättrade pensionsförmåner. Ur principiella synpunkter
måste ett tillmötesgående av ansökningen vara ägnat att ingiva betänkligheter.
Med hänsyn emellertid till att Furst länge innehaft byråchefstjänst
eller förordnande i 37 lönegraden samt entledigats av organisatoriska
skäl endast 1 år 9 månader före pensioneringsperiodens början och under
mellantiden är arvodesanställd, har civilförvaltningen ej velat motsätta sig
ett tillmötesgående av ansökningen.
Statskontoret anser det vara motiverat, alt Furst i pensionshänseende
behandlas på samma sätt som enligt beslut av 1956 års riksdag (prop. 157,
SU 120, rskr 273) gäller för vissa övergångsfall inom försvarets centrala
förvaltningsmyndigheter. Han skulle då vid avgång från arvodesbefattningen
tidigast fr. o. in. den 1 januari 1958 få pension, beräknad efter 36 löneklassen.
Däremot kan statskontoret inte finna sådana särskilda omständigheter
föreligga, att sökanden bör beviljas tjänste- och familjepensionsrätt med
utgångspunkt från pensionsunderlaget för lönegrad Ce 37 (40 lönekiassen).
Departementschefen. Vid försvaret förekommer, att pensionsavgången
militär beställningshavare under längre tid uppehåller för pensionerad personal
avsedd arvodesbefattning, med vilken är förenade arbetsuppgifter av
väsentligt mera kvalificerad art än som följer med den beställning, varifrån
avgång skett. I enlighet med riksdagens bemyndigande (prop. 1947: 282, s.
145, BoU 45, rskr 431) har Kungl. Maj :t i vissa sådana fall medgivit pensionsförbättring.
I förevarande fall synes starka skäl tala för att en motsvarande
pensionsförbättring medgives. Med hänsyn till vad här anförts,
förordar jag ett tillmötesgående av ansökningen såtillvida, att Furst vid avgång
tidigast den 31 december 1957 från innehavande anställning erhåller
tjänste- och familjepensionsrätt med tillämpning av pensionsunderlag, gällande
för 38 lönekiassen (pensionsklassen). Riksdagens bemyndigande härtill
torde böra utverkas.
Professorn J. E. Hellner
Stockholms högskolas styrelse har hemställt, att innehavaren av professuren
i försäkringsrätt vid högskolan beredes rätt till pension såsom professor
vid högskolan enligt SPA-reglementct.
Professuren har inrättats enligt beslut vid 1951 års riksdag (prop. 106,
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
SU 106, rskr 191). Beslutet innebar, att professuren skulle finansieras av
överskottsmedel, som uppsamlats genom försäkringsbolagens avgifter till
försäkringsinspektionen, och av medel, som bolagen särskilt tillskjutit. För
ändamålet bildades två fonder, vilka förvaltas av statskontoret resp. Svenska
lörsäkringsbolags riksförbund. Statsverket skulle inte under några förhållanden
utan särskilt åtagande behöva vidkännas utgifter i anledning av
professuren. De disponibla medlen skulle användas bl. a. till avlönande av
professurens innehavare enligt de grunder, som vid varje särskild tidpunkt
gäller för avlönande av professor vid statsuniversitet, och till bestridande
av utgifter för den pensionsrätt, som kunde komma att förenas med professuren.
Professuren innehas f. n. av J. E. Hellner, född år 1917.
Universitetskanslern anser det skäligt, att innehavaren av professuren i
försäkringsrätt i likhet med högskolans övriga professorer säkerställes i pensionshänseende,
och föreslår anslutning till statens pensionsanstalt.
Statens pensionsanstalt uttalar, att det ur olika synpunkter vore önskvärt,
att för samtliga innehavare av professurer vid Stockholms högskola ordnades
en enhetlig pensionering genom tillämpning av SPA-reglementet. Enär
sådan tillämpning medför statsbidrag till pensionskostnaderna, och då staten
förutsatts inte skola påtaga sig några kostnader för den ifrågavarande
professurens finansiering, bör emellertid lösandet av nu föreliggande pensionsfråga
enligt anstaltens mening anstå i avvaktan på resultatet av arbetet
inom 1951 års pensionsutredning. Detta eftersom utredningen bl. a. har
att behandla spörsmålet angående införande i statens pensionsanstalt av
en icke statsunderstödd pensioneringslinje.
Departementschefen. Ordinarie och extra ordinarie befattningshavare vid
Stockholms högskola har pensionsrätt enligt SPA-reglementet i den mån de
innehar tjänster upptagna på personalförteckning, som Kungl. Maj :t fastställt
med stöd av riksdagens beslut. Professuren i försäkringsrätt har inrättats
enligt riksdagens beslut men inte upptagits på personalförteckning.
Bestämmelser om en pensionsförsäkring enligt självkostnadsgrunder har
meddelats i kungörelsen den 4 juni 1954 (nr 495) om tillämpning i vissa fall
av SPA-reglementet å befattningshavare hos polisdistrikt. Riksdagen har
vidare i enstaka fall beslutat om en icke statsunderstödd pensionering genom
statens pensionsanstalt. Med hänsyn till omständigheterna i förevarande
fall förordar jag, att bestämmelser i huvudsak motsvarande de nyss nämnda
meddelas angående pensionsförsäkring för befattningens nuvarande innehavare,
J. E. Hellner. I fråga om tjänste- och familjepensionsunderlag, avgångsålder,
tjänstålder, rörligt tillägg m. in. bör villkoren vara desamma
som för innehavare av professur upptagen på personalförteckning. Avgifterna
— avvägda så, att de beräkneliga pensioneringskostnaderna helt täckes
— bör betalas av de för professurens upprättande och underhåll avsatta
fondmedlen. Riksdagens bemyndigande för Kungl. Maj :t att meddela bestämmelser
angående denna pensionsförsäkring torde böra inhämtas.
11
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1957
F. d. professorn och föreståndaren H. L. Sebelius
Enligt 16 § 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente fordras för hel
ålderspension 30 tjänstår eller — i fråga om bl. a. ordinarie befattning, beträffande
vilken Kungl. Maj :t med stöd av riksdagens beslut meddelat föreskrift
därom — 25 tjänstår.
Den lägre tjänståldern har med hänsyn till utbildnings- och rekryteringsförhållanden
föreskrivits skola gälla för professorer och innehavare av vissa
likartade befattningar, bl. a. avdelningsföreståndare vid statens växtskyddsanstalt
och föreståndare vid statens centrala frökontrollanstalt. Förteckning
över hithörande befattningar finns i bilaga C till kungörelsen 1947: 691
med föreskrifter rörande tillämpning av 1947 års allmänna tjänste- och
familj epensionsreglemen ten.
För befattningen som föreståndare vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt,
som är av samma karaktär som nyssnämnda befattningar, gäller
tjänståldern 30 år. Frågan om en sänkning av tjänståldern för befattningen
har hittills inte prövats av riksdagen men har aktualiserats genom att befattningens
innehavare, professorn H. L. Sebelius, avgått med avkortad
ålderspension med utgången av januari innevarande år.
Med hänsyn till pågående pensionsutredning och till att befattningen inom
en nära framtid kan komma att ombildas (jfr prop. 1956: 77, s. 16 och 29,
JoU 14, rskr 174) torde nu endast böra meddelas särskild föreskrift, att
vid bestämmande av tjänstepension åt Sebelius och ev. familjepension åt
efterlevande skall gälla tjänståldern 25 år.
Jag föreslår, att Kungl. Maj:t hos riksdagen hemställer om bemyndigande
att meddela dylik föreskrift.
F. d. lotskaptenen N. G. D. Wennström
Statens vattenfallsverks tjänstemannaförbund har anhållit, att pensionsunderlag
för lotskaptener vid Trollhätte kanalverk skall bestämmas såsom
för befattning, placerad två lönegrader högre än lotskapten.
Statskontoret framhåller, att avlöningsbestämmelserna för de hos kanalverket
anställda extra ordinarie lotskaptenerna år 1952 reglerats i nära anslutning
till vad som gäller för kronolotsarnas avlönande. Med hänsyn härtill
har statskontoret inte något att erinra mot att jämväl i pensionshänseende
samma ordning kommer att gälla för kanalverkets lotsar som för kronolotsarna.
Som pensionsunderlag bör således tillämpas det tjänste- resp.
familjepensionsunderlag, som är fastställt för den löneklass, vilken med två
enheter överstiger den eljest ifrågakommande löneklassen.
Beträffande f. d. lotskaptenen N. G. 1). Wennström, som redan den 30 juni
1955 avgått ur tjänst med rätt till tjänstepension, föreslår statskontoret särskilt
beslut om förhöjt pensionsunderlag.
Departementschefen. Loispersonalen avlönas delvis genom särskilda ersättningar
i form av s. k. lotslotl och lotslottsersättning. Med hänsyn här
-
12
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1957
till har pensionsunderlagen för sådan personal vid lots- och fyrstaten satts
två löneklasser högre än som motsvarar tjänsternas inplacering på löneplanen.
Beträffande lotspersonalen vid Trollhätte kanalverk förutsattes i förhandlingsöverenskommelse
år 1952, att pensionsförhållandena skulle regleras
på motsvarande sätt som för nyssnämnda grupp. De ändringar, som
i anledning härav erfordras i 1947 års allmänna tjänste- och familjepensionsreglemenlen,
äger Kungl. Maj :t vidtaga med stöd av riksdagens år 1956
(skr 273) lämnade bemyndigande.
Därest riksdagen inte har något att erinra häremot, torde Kungl. Maj:t,
i anslutning till att nyss avsedda författningsändringar vidtages, i enlighet
med statskontorets förslag få föreskriva, att ändringarna även skall tillämpas
beträffande Wennström, utan hinder av att han avgått den 30 juni 1955.
F. d. lagmannen H. G. L. Wickström
F. d. lagmannen i hovrätten över Västra Sverige H. G. L. Wickström är
tödd den 6 november 1892. Han har under en lång följd av år innehaft
svensk domarbefattning. Han har härvid under tjänstledighet lång tid anlitats
i internationell domartjänst, huvudsakligen som ledamot av de blandade
domstolarna i Egypten. Den 20 juli 1952 avgick han från lagmansämbete
med anledning av uppdrag som domare vid Förenta Nationernas
domstol i Libyen. Numera innehar han internationellt domaruppdrag i
Tyskland. Tjänstledighet har — på grund av lagmansämbetets art — från
nämnda dag inte ansetts böra ifrågakomma. På grund av avgången är han
inte berättigad att erhålla pension av statsmedel utan endast livränta.
Med hänsyn till betydelsen av den internationella domarverksamhet Wickström
ägnat sig åt framstår det som skäligt att han kommer i åtnjutande
av pension i stället för livränta. Jag förordar, efter samråd med chefen för
justitiedepartementet, att Wickström — under förutsättning att han avstår
från honom tillkommande rätt till livränta — vid avgång från sin nuvarande
domarverksamhet, dock tidigast med utgången av november 1957, erhåller
tjänste- och familjepensionsrätt såsom om han till och med nämnda
månad kvarstått i lagmansämbetet. Kungl. Maj:t synes böra utverka riksdagens
bemyndigande att besluta härom.
V. Pension åt vissa personer
Gårdskarlen D. V. Andersson. Skogsarbetaren J. G. Norrby
Skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings län har anhållit, att pension måtte beviljas
gårdskarlen på styrelsens skogsvårdsgård Trollebo, D. V. Andersson.
Andersson är född den 5 juni 1889. Han har hos skogsvårdsstyrelsen dels
varit sysselsatt som skogsarbetare mot ackordsersättning under uppskattningsvis
minst fyra femtedelar av tiden januari 1937—oktober 1947, dels
fr. o. in. november 1947 varit anställd som gårdskarl mot månadslön på
Trollebo. Vid utgången av år 1956 beräknades hans tillgodoräkningsbara
13
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
tjänstetid uppgå till ca 16 1/2 år. Avlöningen under femårsperioden 1952—
1956 uppgick till i medeltal 4 573 kronor för år jämte fri bostad med lyse
och uppvärmning. Han skall avgå från anställningen den 31 mars 1957.
Skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs lön har ansökt om pension för skogsarbetaren
J. G. Norrby.
Norrby är född den 15 december 1894. Under åren 1916—1949 var han anställd
på Asa säteri och utförde huvudsakligen skogskörningsarbete, uppskattningsvis
under 6 1/2 månader per år under tiden 1916—1929 och under
4 månader per år under tiden 1930—1949. År 1950 övergick lian — i
samband med statens övertagande av säteriet — i domänverkets tjänst och
utförde skogsarbete ca 3 1/2 månader. I slutet av samma år övergick han
till anställning hos skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs län, i samband med
att en del av kronoparken Asa uppläts till skogsvårdsstyrelsen. Under vart
och ett av åren 1951—1956 beräknas han ha utfört skogskörning ca tre månader.
Den sammanlagda effektiva tjänstetiden under åren 1916—1956 är
alltså ca 16 år. Avlöningen uppgick under åren 1952—1956 till i medeltal
3 025 kronor för år. Han skall avgå från anställningen den 30 juni 1957.
Skogsstyrelsen tillstyrker, att pension beviljas Andersson och Norrby och
föreslår, att beloppet bestämmes till 1 116 kronor för år jämte rörligt tilllägg,
dvs. samma belopp som enligt de s. k. summariska arbetarpensionsbestämmelserna
kan utgå till statsanställd arbetare med motsvarande tjänstetid.
Statens pensionsanstalt och statskontoret har inte funnit anledning till
erinran mot skogsstyrelsens förslag. Statskontoret erinrar om behandlingen
vid 1951 års riksdag (prop. 185, s. 37, SU 163, rskr 306) av vissa frågor om
pensionering av skogsvårdsstyrelsernas förmän och arbetare. Dessa skulle
pensioneras med tillämpning av de summariska bestämmelserna. Då bemyndigandet
för Kungl. Maj :t att avgöra hithörande frågor närmast torde avse
förmän, ifrågasätter statskontoret, om inte förevarande ansökningar bör
underställas riksdagen.
Departementschefen. Jag förordar, att pension enligt skogsstyrelsens förslag
tillerkännes Andersson och Norrby fr. o. in. dagen efter den, då de
avgår från resp. anställningar.
Forskningsresanden G. V. Bolinder
Föreståndaren för statens etnografiska museum, professorn S. Linné, bär
i skrivelse den 29 november 1956 anhållit, att statspension måtte beredas
forskningsresanden fil. doktorn Gustaf Bolinder, om möjligt fr. o. in. den 1
november 1956.
Bolinder är född den 19 december 1888 och således 68 år gammal. Han
bar, efter avlagda examina, under en ca 40-årig verksamhet som forskningsresande
hemfört ett stort och betydelsefullt material till svenska museer,
främst statens etnografiska museum. Han har redogjort för sina forskningar
genom en synnerligen omfattande föreläsnings- och skriftställarvcrksamlict.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
Av ett den 20 november 1956 dagtecknat läkarintyg framgår, att Bolinder
lider av svår sjukdom och inte torde kunna återupptaga sitt arbete
i någon större omfattning.
Radiotjänst och Folkbildningsförbundet, som ursprungligen tagit initiativ
till framställningen om pension, framhåller Bolinders mångåriga och värdefulla
insatser i föreläsningsverksamheten.
Vetenskapsakademien har under åberopande av sakkunnigutlåtande tillstyrkt
framställningen.
Statskontoret framhåller, att statsmakterna vid beviljande av s. k. honnörspensioner
regelmässigt iakttagit största restriktivitet. Endast för särskilt
förtjänstfullt bedriven verksamhet utom statens tjänst har i ett fåtal
1 all pension beviljats av statsmedel. Bolinders mångåriga arbete i vetenskapens
och folkbildningens tjänst bestyrkes i förevarande framställning genom
uttalanden från institutioner, där Bolinder varit verksam. Vidare har han
såsom författare funnit en stor läsekrets. Den kulturgärning, Bolinder sålunda
utfört under mer än 40 år, talar enligt ämbetsverkets mening för att
han bör komma i åtnjutande av pension av statsmedel. Statskontoret föreslår,
att denna bestämmes till 4 008 kronor för år, varmed bör följa rörligt
tillägg.
Departementschefen. På grund av värdet för vetenskapen och folkbildningen
av Bolinders verksamhet samt med hänsyn till att han är varaktigt
arbetsoförmögen vill jag förorda, att pension i enlighet med statskontorets
förslag tillerkännes honom. Pensionen synes böra få utgå fr. o. in. december
1956.
Fru Hildur Åkerman
Sveriges utsädesförening har anhållit, alt Kungl. Maj :t måtte anvisa föreningen
ett belopp av 25 665 kronor, som föreningen skulle betala i engångsavgift
till statens pensionsanstalt. Genom inbetalning av beloppet skulle
föreningens avlidne föreståndare professor Åke Åkermans efterlämnade
maka, fru Hildur Åkerman, tillförsäkras oreducerad familjepension. Föreningen
åberopar särskilt, alt Åkermans långa tjänstgöring allmänt torde
erkännas som synnerligen förtjänstfull och gagnerik för vårt lands jordbruk
och folkförsörjning.
Åkerman var född den 26 augusti 1887 och avled den 13 april 1955. Han
var sedan år 1916 ordinarie tjänsteman hos föreningen och fr. o. m. april
1939 föreståndare. I denna befattning kvarstod han vid sin död.
Fru Hildur Åkerman är född år 1890. Äktenskapet ingicks år 1915.
Statens pensionsanstalt framhåller, att Åkerman fr. o. in. år 1922 var delaktig
i pensionsanstalten. I samband med anslutningen erhöll han rätt till
retroaktiv tjänstårsberäkning i sådan omfattning, att han själv till pensionsålderns
inträde kunde intjäna hel ålderspension och hans efterlevande
kunde få hel familjepension. Den i ansökningen angivna engångsavgiften
— som i enlighet med grunderna för avgiftsberäkningen bestämts med
15
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
hänsyn till genomsnittliga tjänste- och familjepensionskostnader —- har huvudsakligen
föranletts av befattningens uppflyttning i pensionsklass enligt
SPA-reglementet den 1 juli 1953. På grund av utsädesföreningens starka
ekonomiska beroende av staten lärer föreningen knappast kunna erlägga
engångsavgiften, om inte statsmedel anvisas för ändamålet. Pensionsanstalten
tillstyrker bifall till ansökningen.
Statskontoret vill inte motsätta sig, att fru Åkerman erhåller hel familjepension,
dock endast enligt den pensionsklass, till vilken hennes make vid
pensionsålderns inträde var hänförd, och föreslår därför statsbidrag med
4 895 kronor.
Departementschefen. Fru Åkerman uppbär f. n. en familjepension av 4 209
kronor för år jämte rörligt tillägg. Hel familjepension i den för Åkerman vid
tiden för dödsfallet gällande pensionsklassen skulle uppgå till 4 764 kronor
för år jämte rörligt tillägg. Med hänsyn till föreliggande förhållanden synes
det skäligt, att fru Åkerman tilldelas en fyllnadspension av (4 764 -— 4 209
= ) 555 kronor för år jämte rörligt tillägg. Denna fyllnadspension bör utgå
från anslaget till diverse pensioner och understöd in. m. för samma tid •—
fr. o. in. den 14 april 1955 — och under samma villkor som den enligt SPAreglementet
beviljade familjepensionen.
Hemställan
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att
Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
A. bemyndiga Kungl. Maj :t att
1) vidtaga ändringar i 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 416) i huvudsaklig
överensstämmelse med det såsom bilaga 1 vid statsrådsprotokollet
i ärendet fogade författningsförslaget,
2) vidtaga ändringar i 1947 års allmänna familjepensionsreglemente
den 30 juni 1947 (nr 417) i huvudsaklig överensstämmelse
med det såsom bilaga 2 vid statsrådsprotokollet
i ärendet fogade författningsförslaget,
3) vidtaga ändringar i SP A-reglementet den 29 december
1949 (nr 726) i huvudsaklig överensstämmelse med det såsom
bilaga 3 vid statsrådsprotokollet i ärendet fogade förfatlningsförslaget,
4) i huvudsaklig överensstämmelse med vad under I förordats
vidtaga ändringar i 1947 års tjänstepensionsreglemente
för de högre kommunala skolorna den 30 juni 1947 (nr 418),
1947 års familjepensionsreglemente för de högre kommunala
skolorna den 30 juni 1947 (nr 419), 1947 års tjänstepensionsreglemente
för folkskolan den 30 juni 1947 (nr 420), 1947
års familjepensionsreglemente för folkskolan den 30 juni
1947 (nr 421), 1947 års tjänstepensionsreglemente för arbe
-
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1957
lare den 30 juni 1947 (nr 422), 1947 års familjepensionsreglemente
för arbetare den 30 juni 1947 (nr 423), tjänstepensionsreglementet
för präster den 20 september 1951 (nr 667)
och familjepensionsreglementet för präster den 20 september
1951 (nr 668), samt
5) i huvudsaklig överensstämmelse med vad under II—IV
förordats utfärda bestämmelser eller eljest besluta om
a) årlig ersättning eller avskedsersättning till vissa vägoch
platsvakter vid statens järnvägar,
b) ersättning i vissa fall åt reservbefäls efterlevande m. fl.,
c) bidrag till vissa engångsavgifter enligt SPA-reglementet
för övningslärare,
d) pensionsunderlag för f. d. byråchefen vid krigsmaterielverket
C. O. Furst,
e) personlig pensionsrätt i anknytning till SPA-reglementet
för professorn i försäkringsrätt vid Stockholms högskola
J. E. Hellner,
f) tjänstålder för f. d. professorn och föreståndaren vid
statens lantbrukskemiska kontrollanstalt H. L. Sebelius, och
g) bibehållen pensionsrätt för f. d. lagmannen i hovrätten
för Västra Sverige H. G. L. Wickström, ävensom
B. medge, att från anslaget till diverse pensioner och understöd
må utgå
1) till gårdskarlen hos skogsvårdsstyrelsen i Jönköpings
län D. V. Andersson, räknat fr. o. m. den 1 april 1957, under
hans återstående livstid en årlig pension av 1 116 kronor,
2) till skogsarbetaren hos skogsvårdsstyrelsen i Kronobergs
län J. G. Norrby, räknat fr. o. m. den 1 juli 1957, under
hans återstående livstid en årlig pension av 1 116 kronor,
3) till forskningsresanden G. W. Bolinder, räknat fr. o. m.
den 1 december 1956, under hans återstående livstid en årlig
pension av 4 008 kronor, och
4) till fru Hildur Åkerman, räknat fr. o. m. den 14 april
1955, under hennes återstående livstid en årlig pension av
555 kronor.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll
utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
S. Pantzerhielm
Kungl. Maj.ts proposition nr 159 år 1957
17
Bilaga 1
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 22 § 1 mom. och 27 § 1 mom. 1947 ars
allmänna tjänstepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 416)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom. och 27 § 1 mom. 1947 års allmänna
tjänstepensionsreglemente den 30 juni 19471 skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
22 §.
1 mom. Ordinarie tjänsteman----sistnämnda lagrum.
Innehavare av---uttryckt önskan.
I denna--— 30 år.
Bestämmelserna i---uttryckt önskan.
Jämväl i---för avgången.
Vid tillämpning av bestämmelserna i detta moment likställes med ur statens
tjänst avgången befattningshavare den, som efter avgång från befattning,
vilken avses i denna paragraf, kvarstår i statens tjänst såsom innehavare
av annan med tjänstepensionsrätt icke förenad befattning än kontraktsanställning.
27 §.
1 mom. Om den---dem minskas.
Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera, tjänstelivräntor
ävensom med avseende å sammanträffande av tjänstepension eller tjänstelivränta
och förmån på grund av pensionsförsäkring, för vilken under anställning
i statlig eller statsunderstödd verksamhet avgifter inbetalts av den
anställde själv eller av hans arbetsgivare.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1957.
i Senaste lydelse, se beträffande 22 § 1 mom. 1949: 255 och beträffande 27 § 1 mom. 1955
332.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 159
18
Kungl. Maj:ts proposition nr 159 år 1957
Bilaga 2
Förslag
till
kungörelse om ändrad lydelse av 16 § 1 mom. 1947 års allmänna
familjepensionsreglemente den 30 juni 1947 (nr 417)
Härigenom förordnas, att 16 § 1 mom. 1947 års allmänna familjepensionsi
eglemente1 skall erhalla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
16 §.
1 mom. Innehade avliden---hörande förmånerna.
Vad i nästföregående stycke stadgas om sammanträffande av familiepensioner
eller familjelivräntor skall äga motsvarande tillämpning med avseende
a sammanträffande av familjepension eller familjelivränta och förman
pa grund av pensionsförsäkring, för vilken under anställning i statlig
e er statsunderstödd verksamhet avgifter inbetalts av den anställde själv
e"*r ®T hans arbetsgivare, eller avlöning i anställning, varmed är förenad
ratt till formån på grund av dylik försäkring.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1957.
Senaste lydelse av 16 § 1 mom., se 1955: 333.
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1957
19
Bilaga 3
Förslag
till
kungörelse om ändring i SPA-reglementet den 29 december 1949 (nr 726)
Härigenom förordnas, att 21 §, 36 § 1 mom. och 37 § 1 mom. SPA-reglementet
den 29 december 19491 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
21 §.
Grundbeloppet av •—- — — pensioneringsperiodens utgång.
Har vid tjänstårsberäkning avdrag gjorts på grund av tjänstledighet för
sjukdom, må, under förutsättning av Kungl. Maj:ts medgivande, grundbeloppet
av sjukpension utan hinder av vad i föregående stycke sägs bestämmas
till högst 75 procent av begynnelse- respektive slutunderlaget.
36 §.
1 mom. Om den--- -— dem minskas.
Vad i nästföregående stycke stadgas rörande sammanträffande av tjänstepensioner
skall äga motsvarande tillämpning med avseende å sammanträffande
av tjänstepension och tjänstelivränta eller av flera tjänstelivräntor
ävensom med avseende å sammanträffande av tjänstepension eller tjänstelivränta
och förmån på grund av pensionsförsäkring, för vilken under anställning
i statlig eller statsunderstödd verksamhet avgifter inbetalts av den
anställde själv eller av hans arbetsgivare.
Vid tillämpning--> -— beredas befattningshavare.
37 §.
1 mom. Innehade avliden -— -— — hörande förmånerna.
Vad i nästföregående stycke stadgas om sammanträffande av familjepensioner
eller familjelivräntor skall äga motsvarande tillämpning med avseende
å sammanträffande av familjepension eller familjelivränta och förmån
på grund av pensionsförsäkring, för vilken under anställning i statlig
eller statsunderstödd verksamhet avgifter inbetalts av den anställde själv
eller av hans arbetsgivare, eller avlöning i anställning, varmed är förenad
rätt till förmån på grund av dylik försäkring.
Vad här---beredas honom.
Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1957.
Omtryckt 1955:454.
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 159 år 1957
Innehållsförteckning
I. Ändringar i pensionsreglementena .................................. 2
II. Vissa ersättningar ................................................ 4
III. Betalning av pensionsavgifter ...................................... 6
IV. Pensionsunderlag m. rn. för vissa personer .......................... 8
V. Pension åt vissa personer .......................................... 12
Hemställan ...................................................... 15
Bilagor .......................................................... 17
570574 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:302 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar i statens allmänna avlöning sreglemente m. m. a1 i texten
- SU 1957:119 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till ändringar i 19^7 års allmänna tjänstepensionsreglemente m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 6 i texten