Sök i Ratio Lex

Med förslag till kommunallag för Stockholm

1957-01-03 · 68 sidor, varav 66 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 66 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:16, Med förslag till kommunallag för Stockholm

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

1

Nr 16

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till kommunallag

för Stockholm; given Stockholms slott den 3

januari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till kommunallag för Stockholm.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att 1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm

skall ersättas med en ny kommunallag för Stockholm. Lagförslaget

syftar till att så långt möjligt åstadkomma överensstämmelse mellan kommunallagstiftningen

i Stockholm och den år 1953 antagna allmänna kommunallagen.

På grund av de särskilda förhållandena i Stockholm skiljer

sig emellertid den föreslagna lagen i vissa avseenden från den allmänna

kommunallagen. Den nya kommunallagen för Stockholm är avsedd att

träda i kraft den 1 januari 1958.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Förslag

till

Kommunallag för Stockholm

Härigenom förordnas som följer.

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §•

Stockholms stad utgör en kommun.

Råder osäkerhet beträffande gränsen för kommunens område, förordnar

Konungen angående gränsens rätta sträckning.

Om kommunalförbund och om ändring i kommunal indelning är särskilt

stadgat.

2 §•

Medlem av kommunen är envar, som är där mantalsskriven, ävensom

var och en, vilken, utan att vara mantalsskriven i kommunen, därstädes

äger eller brukar fast egendom eller är taxerad till allmän kommunalskatt

att utgå till staden.

3 §•

Kommunen äger att själv, efter vad i denna lag närmare bestämmes,

vårda sina angelägenheter, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande

författningar tillkommer annan.

Angående vissa kommunala angelägenheter är särskilt stadgat.

4 §.

Kommunens beslutanderätt utövas av stadsfullmäktige.

Förvaltning och verkställighet tillkomma stadskollegiet i egenskap av

kommunens styrelse samt stadens övriga nämnder.

2 kap. Om stadsfullmäktige

5 §.

Stadsfullmäktiges antal är etthundra.

6 §•

Rösträtt vid val av stadsfullmäktige tillkommer envar inom staden mantalsskriven

svensk medborgare, som senast under nästföregående kalen
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957 3

derår uppnått tjuguett års ålder och ej är omyndig. Varje röstberättigad

äger en röst.

Om upprättande av röstlängd och om röstlängdens bindande verkan

stadgas i kommunala vallagen.

7 §.

Stadsfullmäktige väljas bland de röstberättigade, som äro boende inom

staden och uppnått tjugutre års ålder. Den som är omyndig eller i konkurstillstånd

kan ej väljas till stadsfullmäktig.

överståthållaren och underståthållaren samt kanslidirektörerna och

skattedirektören vid överståthållarämbetet må icke utses till stadsfullmäktige.

Kommer stadsfullmäktig efter valet i den ställning, att han ej längre

är valbar, frånträder han omedelbart sitt uppdrag.

Den som uppnått sextio års ålder må avsäga sig uppdrag att vara stadsfullmäktig.

Eljest må ej någon avsäga sig sådant uppdrag med mindre han

uppgiver hinder, vilket godkännes av stadsfullmäktige.

8 §•

Stadsfullmäktige väljas för fyra år (Ijänstgöringsår), räknade från och

med den 15 oktober det år, då valet skett.

Om val av stadsfullmäktige i anledning av ändring i kommunal indelning

är särskilt stadgat.

9 §•

För val av stadsfullmäktige skall staden indelas i valkretsar. Valbarhet

är ej inskränkt inom valkrets.

Vid valkretsindelning iakttages, att varje krets kommer att utse minst

tio, högst trettio stadsfullmäktige efter den beräkningsgrund, att i allmänhet

inom varje krets en stadsfullmäktig utses för varje befolkningstal motsvarande

en hundradedel av stadens folkmängd; att varje valkrets skall

kunna omslutas med eu sammanhängande gränslinje; att territoriell församling,

där så kan ske, lämnas odelad och icke i något fall delas på flera

än två kretsar; samt att antalet fullmäktige för hela staden, i den mån

det utan olägenhet kan ske, fördelas lika på de särskilda valkretsarna.

Om indelning i valkretsar jämte antalet fullmäktige för varje valkrets

äga, efter därom av sladskollegiet uppgjort förslag, stadsfullmäktige göra

framställning hos överståthållarämbetet. Utan föregående framställning må

överståthållarämbetet förordna om sådan indelning, sedan tillfälle beretts

stadsfullmäktige att avgiva yttrande i ärendet. Beslut om indelning i valkretsar

skall meddelas senast två månader före ingången av det kalenderår,

under vilket beslutet skall träda i tillämpning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kangl. Mnj:ts proposition nr 16 år 1957

10 §.

Om valdistrikt och valdag samt vals kungörande, förrättande och avslutande,

så ock om förfarandet, när stadsfullmäktig avgår före den bestämda

tjänstgöringstidens utgång, stadgas i kommunala vallagen; dock

att kungörelse skall utfärdas av valnämnden.

11 §•

Stadsfullmäktige välja varje år vid första sammanträdet under tjänstgöringsåret

bland sig en ordförande samt en förste och en andre vice ordförande

för tjänstgöringsåret. Underrättelse om. dessa val, med angivande

av de valdas namn och postadress, skall ofördröjligen insändas till överståthållarämbetet

för intagande i ämbetets kungörelser.

Äro både ordföranden och vice ordförandena hindrade att inställa sig

vid stadsfullmäktiges sammanträde, äga fullmäktige utse annan ledamot

att för tillfället föra ordet. Intill dess så skett, utövas ordförandeskapet

av den till tjänstgöringstiden äldste bland fullmäktige eller, där två eller

flera fullmäktige ha lika lång tjänstgöringstid, av den bland dessa, som

är till levnadsåren äldst.

12 §.

Stadsfullmäktige skola årligen vid det sammanträde, som avses i 11 §

första stycket, utse sekreterare, vars åligganden bestämmas av fullmäktige.

13 §.

Stadsfullmäktigsammanträde skall hållas i stadshuset eller å annat ställe,

som blivit av stadsfullmäktige särskilt bestämt.

14 §.

Sammanträden skola av stadsfullmäktige hållas i oktober månad å första

helgfria dag efter tjänstgöringsårets början samt i övrigt enligt ordning,

som bestämmes av fullmäktige. Sammanträde skall ock hållas, när överståthållarämbetet

därom förordnar eller stadskollegiet eller minst en tredjedel

av stadsfullmäktige det begär eller ordföranden finner det nödigt.

Vid sammanträde senast den 8 december fastställes stadens utgifts- och

inkomststat samt anställas val till de befattningar inom kommunen, vilka

vid årets slut bliva lediga; stadsfullmäktige dock obetaget att bestämma,

alt nämnda val skola äga rum vid sammanträde senare under månaden.

15 §.

1 mom. Kungörelse om stadsfullmäktigsammanträde, innehållande uppgift

om tid och ställe för sammanträdet och de ärenden, som därvid skola

behandlas, utfärdas av ordföranden eller vid hinder för honom av förste

eller, om jämväl han är hindrad, av andre vice ordföranden.

opaginerad Kontrollera mot PDF

o

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år 1957

Kungörelsen skall minst en vecka före sammanträdet anslås å en i stadshuset

anordnad anslagstavla (kommunens anslagstavla) och, därest stadsfullmäktige

så beslutat, jämväl annorstädes. Kungörelsen skall ock senast

fyra dagar före sammanträdet delgivas envar fullmäktig.

Därjämte skall tillkännagivande om tid och ställe för sammanträde samt,

därest stadsfullmäktige så bestämt, om de ärenden, som skola behandlas,

införas i en eller flera ortstidningar senast en vecka före sammanträdet.

Vid tjänstgöringsårets första sammanträde avgöres för detta år, i vilken

eller vilka tidningar tillkännagivande skall införas. Därvid böra väljas

sådana tidningar, som genom spridning inom olika grupper av kommunens

medlemmar bringa tillkännagivandet till de flestas kännedom. Har vid

fattandet av beslut i ämnet förslag om tillkännagivandets införande i

annan ortstidning än sådan, som omfattas av beslutet, varit under omröstning

och därvid erhållit minst en tredjedel av de i omröstningen deltagandes

röster, skall tillkännagivandet införas jämväl i denna tidning.

Den omständigheten att kungörelse om sammanträde icke blivit anslagen

annorstädes än å kommunens anslagstavla eller att tillkännagivande ej

blivit infört i tidning utgör ej hinder för sammanträdets hållande.

Överståthållarämbetet skall särskilt skriftligen underrättas om sammanträde.

2 mom. Fordrar ärende så skyndsam handläggning, att kungörande icke

medhinnes i den ordning, som stadgas i 1 mom., må sammanträde för

ärendets behandling ändock hållas, därest senast söckendagen före sammanträdet

kungörelse, innehållande uppgift som i sagda moment avses, anslagits

å kommunens anslagstavla och delgivits envar stadsfullmäktig.

3 mom. Kungörelse må, i stället för att delgivas stadsfullmäktig inom

tid, som sägs i 1 eller 2 inom., översändas till honom med posten så tidigt,

att den kan antagas komma honom tillhanda inom samma tid.

16 §.

Stadsfullmäktige må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften

av dem äro tillstädes. Är lillstädesvarande fullmäktig enligt vad i 17 § eller

67 § andra stycket sägs hindrad att deltaga i visst ärende, utgör ej den

omständigheten, att till följd därav antalet av de deltagande icke överstiger

hälften av fullmäktiges hela antal, hinder för ärendets handläggande.

17 §.

Stadsfullmäktig må ej deltaga i behandling av ärende, som personligen

rör honom eller någon honom närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken

om jäv emot domare.

Om hinder att deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant och i beslut

med anledning av revisorernas granskning stadgas i 67 § andra stycket.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

18 §.

Varje stadsfullmäktig äger en röst.

Vid stadsfullmäktigsammanträde äger överståthållaren eller, vid hinder

för honom, underståthållaren att vara tillstädes och deltaga i överläggningarna

men ej i besluten. Sådan rätt tillkommer jämväl revisor, ändå

att han icke är fullmäktig, vid granskning av den av honom avgivna revisionsberättelsen.

Borgarråd skall, ändå att han icke är stadsfullmäktig, närvara vid fullmäktiges

sammanträden, där ej förfall, som godkännes av fullmäktige,

föreligger, och äger därvid att deltaga i överläggningarna och framställa

förslag samt få sin mening antecknad i protokollet men ej att deltaga i

besluten.

19 §.

Stadsfullmäktige skola meddela beslut i ärenden, som hänskjutits till

dem av högre myndighet, ävensom i fråga, som väckts genom framställning

av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd eller genom motion av fullmäktig

eller borgarråd.

20 §.

De ärenden, som företagas till avgörande av stadsfullmäktige, skola vara

vederbörligen beredda av den nämnd eller beredning, dit ärendet efter sin

beskaffenhet hör, eller av en eller flera särskilt för sådan beredning utsedda

personer. Innan ärende, som beretts annorledes än av den nämnd eller

beredning, dit ärendet efter sin beskaffenhet hör, företages till avgörande,

skall tillfälle lämnas nämnden eller beredningen att avgiva yttrande däröver.

Stadskollegiet skall städse givas tillfälle att yttra sig över ärende, som

beretts annorledes än av kollegiet.

Där ärende, som beretts annorledes än av drätselnämnden, avser avhändande

eller inköp av fast egendom eller därifrån härflytande rättighet eller

eljest är av särskild vikt för stadens ekonomi, skall tillfälle lämnas nämnden

att avgiva yttrande däröver, innan ärendet företages till avgörande av

stadsfullmäktige.

Val må dock av stadsfullmäktige förrättas utan föregående beredning.

Detsamma gäller om avgörande av ärende, som fordrar skyndsam handläggning

och vari samtliga tillstädesvarande fullmäktige biträda framställt

förslag.

21 §.

Kan ärende, som handlägges å stadsfullmäktigsammanträde, icke å den

utsatta dagen bringas till slut, skall sammanträdet fortsättas å annan dag.

Om sammanträdets fortsättande skall, därest fullmäktige så besluta, kun
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

görelse i vanlig ordning utfärdas. Beslutes icke sådan kungörelse, har

ordföranden att, innan sammanträdet upplöses, bestämma och för de närvarande

tillkännagiva tid för det fortsatta sammanträdet.

Om fortsättande och avslutande av valförrättning, när val är proportionellt,

gäller vad därom är särskilt stadgat.

Begäres vid ärendes behandling å stadsfullmäktigsammanträde bordläggning

av ärendet och förenar sig minst en tredjedel av de närvarande

därom, skall ärendet uppskjutas till annan dag, som ordföranden har att

bestämma och i vanlig ordning kungöra.

Bordläggning må ej, såvida icke beslut därom fattas med vanlig röstövervikt,

ske i fråga om val eller mera än en gång i samma ärende.

22 §.

Ordföranden åligger att å stadsfullmäktigsammanträde framställa ärendena

till överläggning samt att tillse, att ej andra frågor företagas till avgörande

än de som finnas angivna i kungörelsen om sammanträdet.

Fråga, som fordrar skyndsam handläggning, må med iakttagande av vad

i 20 § är stadgat, ändå att den ej angivits i kungörelsen, företagas till

avgörande å sammanträdet, därest samtliga närvarande fullmäktige besluta,

att den skall upptagas.

23 §.

Sedan överläggningen i ett ärende förklarats avslutad, framställer ordföranden

proposition så avfattad, att den kan besvaras med ja eller nej.

Ordföranden tillkännagiver därefter, huru enligt hans uppfattning beslutet

utfallit, och befäster detsamma, där ej omröstning begäres, med

klubbslag.

Begäres omröstning, skall den verkställas efter upprop och utom vid val

ske öppet. Där ej för särskilda fall annorlunda stadgas, bestämmes utgången

genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna. Falla rösterna lika

för olika meningar, skiljer vid val lotten mellan lika rösttal, men verkställes

i övriga fall ny omröstning med slutna sedlar, varvid, före dessas

öppnande, en sedel avlägges, för att, där rösterna även nu bliva lika,

bestämma beslutet. Vid omröstning för tillsättande av tjänstebefattning

skall förfaras såsom vid val.

Val av stadskollegium och drätselnämnd samt av revisorer och revisorssuppleanter,

som avses i 67 §, så ock av två eller flera personer för särskild

beredning av ärenden, som skola företagas till avgörande av stadsfullmäktige,

skall vara proportionellt, därest det begäres av minst så många

väljande, som motsvara det tal, vilket erhålles, om samtliga väljandes antal

delas med det antal personer valet avser, ökat med 1. Om förfarandet vid

sådant proportionellt val är särskilt stadgat.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

24 §.

Vill stadsfullmäktig till borgarråd framställa interpellation i ämne, som

tillhör fullmäktiges handläggning, skall interpellationen, skriftligen avfattad,

avlämnas sist fem dagar före det sammanträde, vid vilket den är

avsedd att framställas. Fullmäktige besluta utan föregående överläggning,

huruvida interpellationens framställande skall medgivas. Lämnas sådant

medgivande, bör interpellationen besvaras senast vid nästa sammanträde.

25 §.

Vid stadsfullmäktigsammanträde skall föras protokoll. Protokollet, av

vilket skall framgå vilka fullmäktige varit närvarande, skall för varje

ärende upptaga däri framställda förslag och yrkanden, som ej återkallats,

samt att fullmäktige i ärendet fattat beslut, ävensom, där omröstning ägt

rum, redogörelse för propositionsordningen och uppgift om huru många

röstat för eller emot. Har omröstning skett öppet, skall i protokollet angivas,

huru envar röstat.

Justering av protokollet verkställes senast tio dagar efter sammanträdet

å tid, som ordföranden bestämmer och vid sammanträdet tillkännagiver,

av ordföranden jämte minst två därtill för varje gång av fullmäktige utsedda

närvarande ledamöter. Justering må ock verkställas av fullmäktige

antingen genast eller vid nästa sammanträde. Protokollet underskrives,

med anteckning om justeringen, av ordföranden och de utsedda justeringsmännen

eller, där justeringen verkställts av fullmäktige, av ordföranden

och minst två vid sammanträdet närvarande ledamöter.

Senast å andra dagen efter det protokollet justerats skall genom ordförandens

försorg justeringen och det ställe, där protokollet finnes tillgängligt,

tillkännagivas å kommunens anslagstavla. Tillkännagivandet skall

vara försett med uppgift å den dag det anslagits. Det må ej avlägsnas före

utgången av stadgad besvärstid. Bevis om dagen för justeringens tillkännagivande

skall tillika åtecknas protokollet eller särskilt utfärdas.

26 §.

Den som vid stadsfullmäktigsammanträde deltagit i avgörandet av ärende

äger anföra reservation mot det fattade beslutet. Reservation skall anmälas

innan sammanträdet avslutas samt, om den närmare utvecklas, avfattas

skriftligen och avgivas sist vid justeringen av protokollet.

27 §.

Så snart stadsfullmäktiges protokoll blivit justerat, skall avskrift av

protokollet överlämnas till stadskollegiet och utdrag därav tillställas de

övriga nämnder, åt vilka verkställighet av fullmäktiges beslut uppdragits.

I fråga om vården av fullmäktiges protokoll och övriga till deras arkiv

hörande handlingar skall gälla vad därom finnes föreskrivet i arkivstadga,

som utfärdas av Konungen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen

tagit avskrift av fullmäktiges protokoll äger att utan avgift få avskriftens

riktighet bestyrkt.

28 §.

Stadsfullmäktiges förhandlingar skola vara offentliga; dock må fullmäktige

för visst ärende besluta, att överläggningen skall hållas inom stängda

dörrar.

Ordföranden vakar över ordningen vid fullmäktigsammanträde samt kan

varna och, efter förutgången varning, låta utvisa envar, som förhåller sig

oskickligt. Uppstår oordning, som ordföranden icke kan avstyra, äger han

upplösa sammanträdet.

29 §.

1 mom. Stadsfullmäktige må besluta, att fullmäktiges ordförande skall

åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Arvodets belopp skall

bestämmas för högst ett år i sänder och må icke överstiga vad som är

skäligt med hänsyn till göromålens omfattning och art. Stadsfullmäktige

äga ock för ett år i sänder med visst belopp bevilja ersättning åt ordföranden

och vice ordförandena för utgifter, som för stadens räkning påkallas

vid uppdragets fullgörande.

Enligt stadsfullmäktiges bestämmande må,'' där våglängden mellan fullmäktigs

hemvist och fullmäktiges sammanträdeslokal är större än tre kilometer,

resekostnadsersättning vid deltagande i fullmäktiges sammanträde

utgå till fullmäktig. I den mån resa kan företagas med järnväg, omnibus

eller spårvagn, må ersättningen ej överstiga avgiften för andra klass plats

på järnväg eller plats i omnibus eller spårvagn. Eljest må ersättningen

högst motsvara lägsta avgiften för taxebil.

2 mom. Stadsfullmäktige äga besluta, att till ledamot av beredning skall

utgå ersättning i enlighet med de bestämmelser, som jämlikt 53 § gälla för

ledamot av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

3 kap. Om stadskollegiet och stadens övriga nämnder samt om borgarrådsberedningen

30 §.

Stadskollegiet skall i egenskap av kommunens styrelse leda förvaltningen

av stadens angelägenheter och hava inseende över övriga nämnders verksamhet.

Kollegiet skall med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna

inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning, samt hos stadsfullmäktige

och övriga nämnder ävensom hos andra myndigheter göra de

framställningar, som finnas påkallade.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Stadskollegiet har vidare:

a) att, såsom i 20 § sägs, bereda ärenden, som skola förekomma till

behandling hos stadsfullmäktige;

b) att ombesörja verkställighet av stadsfullmäktiges beslut, i den mån

ej verkställigheten uppdragits åt annan;

c) att självt eller genom ombud föra stadens talan i alla mål och ärenden,

där detta icke på grund av lag eller stadsfullmäktiges beslut ankommer

på annan; samt

d) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige överlämnas

till kollegiet.

Stadskollegiet har ock att taga befattning med de ärenden, vilkas handläggning

enligt särskilda författningar ankommer på kommunens styrelse.

Stadskollegiet äger att från stadens övriga nämnder samt dess beredningar

och befattningshavare infordra de yttranden och upplysningar, som

erfordras för fullgörande av kollegiets uppgifter.

31 §.

Stadskollegiet består av tolv ledamöter. Stadsfullmäktige välja bland sig

ledamöterna i kollegiet samt lika många suppleanter för dem.

Sker ej val av suppleanter proportionellt, skall tillika bestämmas den

ordning, i vilken suppleanterna skola inkallas till tjänstgöring.

32 §.

Stadsfullmäktig, som är borgarråd eller chef för något till kommunalförvaltningen

hörande verk, må ej utses till ledamot eller suppleant i stadskollegiet.

Beträffande verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse

skall vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tillämpning

å ledamot eller suppleant i stadskollegiet.

33 §.

Ledamöter och suppleanter i stadskollegiet väljas årligen vid det sammanträde,

som avses i 11 § första stycket, för tiden intill nästa val.

Avgår ledamot, som utsetts vid proportionellt val, under den för honom

bestämda tjänstgöringstiden, inkallas till ledamot den suppleant, som enligt

den mellan suppleanterna bestämda ordningen bör inträda; den sålunda

inkallade tjänstgör under den tid, som återstått för den avgångne. Avgår

annan ledamot, anställes fyllnadsval för den återstående delen av tjänstgöringstiden.

34 §.

Av stadsfullmäktige utses vid det sammanträde, som avses i 11 § första

stycket, bland ledamöterna i stadskollegiet en ordförande och en vice ord
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nv 16 år 1957

förande. Till sådan befattning må icke utses ordföranden eller någon av

vice ordförandena i stadsfullmäktige.

Underrättelse om dessa val, med angivande av de valdas namn och postadress,

skall ofördröjligen insändas till överståthållarämbetet för intagande

i ämbetets kungörelser.

Äro både ordföranden och vice ordföranden hindrade att inställa sig

vid sammanträde med stadskollegiet, äger kollegiet utse annan ledamot att

för tillfället föra ordet.

35 §.

Stadskollegiets ordförande tillkommer att å kollegiets vägnar hava inseende

över förvaltningen av stadens angelägenheter.

36 §.

Stadsfullmäktiges ordförande och vice ordförande äga, även om de icke

äro ledamöter av stadskollegiet, övervara kollegiets sammanträden och deltaga

i överläggningarna men ej i besluten.

37 §.

Stadskollegiet sammanträder å det ställe och, där ej annat är stadgat,

å de tider kollegiet bestämmer och däremellan så ofta ordföranden finner

det nödigt, ävensom då minst en tredjedel av kollegiets ledamöter för uppgivet

ändamål gör framställning därom.

38 §.

Suppleanterna i stadskollegiet böra i den vid valet bestämda ordningen

kallas till tjänstgöring i den mån det erfordras till följd av hinder för ledamot

eller vid uppkommen ledighet, som ännu ej kunnat fyllas, efter ledamot,

som icke utsetts vid proportionellt val.

39 §.

Stadskollegiet må ej handlägga ärende, såvida icke flera än hälften av

ledamöterna äro tillstädes.

Vad i 17 § stadgas om jäv för stadsfullmäktig skall äga motsvarande

tillämpning med avseende å ledamot i stadskollegiet. Vid behandling av

ärende, vari ledamot är jävig, skall ledamoten avträda.

40 §.

I fråga om förfarandet vid fattande av beslut skall vad därom för stadsfullmäktige

är stadgat i 28 § äga motsvarande tillämpning med avseende

å stadskollegiet; dock att där i andra fall än vid val och tillsättande av

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

tjänstebefattning rösterna falla lika för olika meningar den mening, som

ordföranden biträder, blir beslut.

41 §.

Vad som är stadgat i 25 § om förande av protokoll vid stadsfullmäktiges

sammanträde och om protokollets innehåll samt i 26 § om reservation skall

äga motsvarande tillämpning med avseende å protokoll och reservation vid

sammanträde med stadskollegiet. Med avseende å protokollets innehåll

skola ock iakttagas bestämmelserna i 46 § 3 mom.

Justering av stadskollegiets protokoll verkställes senast tio dagar efter

sammanträdet av ordföranden jämte minst en därtill för varje gång av

kollegiet utsedd närvarande ledamot. Justering må ock verkställas av kollegiet

antingen genast eller vid nästa sammanträde.

Tillkännagivande om verkställd justering skall ske i den i 25 g föreskrivna

ordningen.

Den som med begagnande av sin rätt enligt tryckfrihetsförordningen

tagit avskrift av kollegiets protokoll äger att utan avgift få avskriftens

riktighet bestyrkt.

42 §.

Stadskollegiet skall på lämpligt sätt kungöra varest och på vilka tider

till kollegiet ställda framställningar emottagas.

Kollegiets skriftväxling ombesörjes av ordföranden eller under hans inseende.

43 §.

Om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av stadskollegiet, som

vid fullgörandet av sitt uppdrag åsidosätter vad enligt lag eller författning,

reglemente, särskild föreskrift eller uppdragets beskaffenhet honom åligger,

gäller vad i allmän lag stadgas.

44 §.

De ärenden, som ankomma på stadskollegiets handläggning, föredragas

i kollegiet av borgarråd, där ej enligt reglemente för kollegiet annan ordning

beslutes för visst ärendes föredragning.

45 §.

1 inom. Stadsfullmäktige välja vid det sammanträde, som avses i It §

första stycket, det år, då val av stadsfullmäktige ägt rum, borgarråd för en

tid av fyra år till det antal, som stadsfullmäktige bestämma. Till borgarråd

må allenast utses personer med synnerlig insikt och erfarenhet i kommunala

förvaltningsfrågor eller eljest i allmänna värv. Vid val av borgarråd

skall, där så äskas eller omröstning begäres, anställas särskilt val av varje

borgarråd.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1!)57

2 mom. Avgår borgarråd före den bestämda tjänstgöringstidens utgång,

skall befattningen så snart ske kan återbesättas; den sålunda valde tjänstgör

under den tid, som återstått för den avgångne. För tiden intill dess

nytt val skett ävensom vid tjänstledighet för borgarråd äger stadskollegiet

förordna vikarie å befattningen.

3 mom. Borgarråd åtnjuter årsarvode samt rätt till pension efter stadsfullmäktiges

bestämmande. Med befattningen såsom borgarråd må icke

utan stadsfullmäktiges medgivande förenas annan befattning i statens eller

kommunens tjänst eller annat jämförligt allmänt eller enskilt uppdrag.

A mom. Om skyldighet för borgarråd att vid varaktigt förfall avgå gäller

vad i reglemente för borgarrådsberedningen stadgas.

46 §.

1 mom. Borgarråden skola närvara vid stadskollegiets sammanträden

och äga att deltaga i överläggningarna men ej i besluten.

2 mom. Borgarråden skola till vinnande av enhetlighet i förvaltningen

bilda en borgarrådsberedning.

Stadsfullmäktige utse, sedan val av borgarråd skett, ett av borgarråden

att under den bestämda tjänstgöringstiden såsom ordförande leda borgarrådsberedningens

arbete.

Borgarrådsberedningens ordförande skall i stadskollegiet föredraga förslag

till utdebitering av allmän kommunalskatt samt till stadens utgiftsoch

inkomststat. Angående ärendenas fördelning i övrigt mellan borgarråden

gäller vad i reglemente för stadskollegiet stadgas. Att borgarråd

skola utses till ordförande i vissa nämnder stadgas i 50 §.

3 mom. Föredragande borgarråds förslag skall, där det avviker från

stadskollegiets beslut, städse intagas i kollegiets protokoll. Där borgarrådsberedningens

ordförande uttalar från kollegiets beslut avvikande mening,

skall hans mening likaledes antecknas till protokollet.

47 §.

I staden skall finnas en drätselnämnd. Det tillkommer drätselnämnden:

a) att avgiva yttranden i fall, som avses i 20 § andra stycket och 58 §

andra stycket;

b) att föra stadens räkenskaper på sätt i 66 § sägs och taga den befattning

med stadens drätsel i övrigt, som kan vara föreskriven i det i 48 §

angivna reglementet för drätselnämnden; samt

c) att i övrigt fullgöra de uppdrag, som av stadsfullmäktige eller stadskollegiet

överlämnas till drätselnämnden.

Om ordförande i drätselnämnden stadgas i 50 §.

Övriga ledamöter i nämnden samt suppleanter för dem väljas av stadsfullmäktige

till det antal, som fullmäktige bestämma, för en tid av två år,

räknade från och med den 1 januari året efter det, då valet skett. I avseende

å valbarhet, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till avsägelse skall

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tillämpning;

dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda paragraf,

ej heller i stadens tjänst anställd befattningshavare, som är chef för något

till kommunalförvaltningen hörande verk, utses till ledamot eller suppleant

i drätselnämnden.

Beträffande drätselnämnden skall i övrigt vad i 31 § andra stycket, 33 §

andra stycket och 37—43 §§ är föreskrivet med avseende å stadskollegiet

äga motsvarande tillämpning. Suppleant äger även i annat fall än som avses

i 38 § rätt att närvara vid nämndens sammanträden och skall alltid underrättas

om tid för sammanträde.

48 §.

Stadsfullmäktige skola antaga reglementen för stadskollegiet, borgarrådsberedningen

och drätselnämnden.

Med avseende å drätselnämnden må i dess reglemente bestämmas:

a) att med drätselnämndens medelsförvaltning skall sammanföras medelsförvaltning,

som enligt särskilda författningar tillkommer andra kommunala

nämnder; samt

b) att drätselnämnden äger uppdraga åt särskild inom densamma bildad

avdelning eller åt ledamot av nämnden eller åt i stadens tjänst anställd

befattningshavare att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av

ärenden, vilkas beskaffenhet skall i reglementet angivas, dock att framställning

eller yttrande till stadsfullmäktige icke må beslutas annorledes än

av nämnden samfällt.

Innan beslut meddelas om sådan centralisering av medelsförvaltningen,

som avses under a), skola vederbörande nämnder höras i ärendet. Beslut,

vilket fattas på grund av uppdrag, som sägs under b), skall anmälas vid

nämndens nästa sammanträde.

I övrigt må, i den mån icke särskilda bestämmelser meddelas i denna

lag> genom de i första stycket angivna reglementen bestämmas den ordning,

i vilken stadskollegiet, borgarrådsberedningen och drätselnämnden

hava att utöva sina befogenheter och fullgöra sina åligganden.

Beslut om antagande av reglemente skall underställas Konungens prövning.

49 §.

Angående nämnder för vissa i särskilda författningar angivna förvaltnings-

eller verkställighetsbestyr gäller vad därom för varje fall finnes

stadgat.

För handhavande av särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

i övrigt må staden tillsätta de nämnder, som finnas erforderliga.

50 §.

Ordföranden i borgarrådsberedningen skall tillika vara ordförande i

drätselnämnden. Stadskollegiet utser bland de övriga borgarråden ord
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

15

förande i stadens övriga nämnder, där ej annat är föreskrivet i särskild

författning eller blivit av stadsfullmäktige bestämt. Vid val av borgarråd till

ordförande skall stadskollegiet taga hänsyn till gällande fördelning av borgarrådens

föredragningsskyldighet. Den som jämlikt 45 § 2 mom. blivit

av stadskollegiet förordnad att i borgarråds ställe uppehålla hans tjänst

utövar jämväl hans befattning såsom av stadskollegiet utsedd ordförande

i nämnd.

Borgarråd, som av stadskollegiet valts till ordförande i nämnd, tjänstgör

i sådan egenskap, intill dess han avgår från borgarrådsbefattningen.

Förändras fördelningen av borgarrådens föredragningsskyldighet, äger

stadskollegiet besluta, att ordförandeuppdraget skall upphöra tidigare.

51 §.

1 mom. Beträffande nämnd, som avses i 49 §, skall gälla vad i detta

moment sägs, dock att i fråga om nämnd, som omförmäles i första stycket

nämnda paragraf, bestämmelserna skola äga tillämpning endast i den mån

annat ej är särskilt föreskrivet.

Av stadsfullmäktige valda ledamöters och suppleanters tjänstgöringstid är

två år, räknade från och med den 1 januari året efter det, då valet skett.

1 avseende å valbarhet, verkan av valbarhetens upphörande och rätt till

avsägelse skall vad i 7 § är stadgat om stadsfullmäktig äga motsvarande tilllämpning;

dock må utom personer, som avses i andra stycket av nämnda

paragraf, ej heller i stadens tjänst anställd befattningshavare, som är chef

för något till nämndens förvaltningsområde hörande verk, utses till ledamot

eller suppleant i nämnden.

Vad i 31 § andra stycket, 33 § andra stycket och 37—43 §§ är föreskrivet

med avseende å stadskollegiet skall äga motsvarande tillämpning.

Suppleant äger även i annat fall än som avses i 38 § rätt att närvara vid

nämnds sammanträden och skall alltid underrättas om tid för sammanträde.

2 mom. Nämnd, varom förinäles i 49 § andra stycket, må, om stadsfullmäktige

så besluta, uppdraga åt särskild inom nämnden bildad avdelning

eller åt ledamot av nämnden eller åt i stadens tjänst anställd befattningshavare

att å nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, vilkas

beskaffenhet skall i fullmäktiges beslut angivas, dock att framställning eller

yttrande till fullmäktige icke må beslutas annorledes än av nämnden samfällt.

Beslut, vilket fattas på grund av uppdrag som sägs i nästföregående stycke,

skall anmälas vid nämndens nästa sammanträde.

52 g.

I fråga om vården av protokoll och andra arkivhandlingar tillhörande

stadskollegiet samt stadens övriga nämnder skall gälla vad därom finnes

föreskrivet i den i 27 § andra stycket omförinälda arkivstadgan.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

53 §.

1 mom. Ledamot av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal

nämnd skola, därest stadsfullmäktige så besluta, för deltagande i sammanträde

eller förrättning inom staden i stadens angelägenhet åtnjuta gottgörelse

av stadens medel i form av dagtraktamente. Dagtraktamente må ej

överstiga tio kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag; dock må med

avseende å särskilt tidskrävande sammanträde eller förrättning eller där

det eljest finnes påkallat av särskilda förhållanden traktamentet sättas till

högre belopp.

Där våglängden mellan ledamotens hemvist och sammanträdes- eller förrättningsstället

är större än tre kilometer, må stadsfullmäktige ock besluta,

att resekostnadsersättning skall utgå till ledamoten enligt de grunder, som

i 29 § 1 mom. andra stycket äro stadgade för där avsedda fall.

Ersättning för resa, som enligt uppdrag i stadens angelägenhet företages

utom staden av person, som sägs i första stycket, må, om stadsfullmäktige

så besluta, utgå efter särskild grund.

2 mom. Stadskollegiets ordförande åtnjuter i denna sin egenskap årsarvode,

som bestämmes av stadsfullmäktige.

Jämte gottgörelse, som beslutes enligt 1 inom., må efter stadsfullmäktiges

bestämmande till ordföranden i annan kommunal nämnd än stadskollegiet,

så ock till sådan ledamot av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd,

som eljest i viss befattning inom kollegiet eller nämnden eller efter särskilt

uppdrag utför arbete av mera betydande omfattning, utgå dels arvode för

med uppdraget förenat arbete och dels ersättning med visst belopp för utgifter,

som för stadens räkning påkallas vid uppdragets fullgörande. Beloppet

av arvode eller ersättning för utgifter skall bestämmas för högst ett år i

sänder. Arvode må icke överstiga vad som är skäligt med hänsyn till göromålens

omfattning och art.

3 mom. När särskilda skäl därtill äro, må stadsfullmäktige bevilja pension

åt sådan ledamot av stadskollegiet eller annan kommunal nämnd som

under en lång följd av år innehaft befattning eller uppdrag som avses i 2

mom. samt däråt ägnat övervägande del av sin arbetstid. Beslut om pension

skall underställas överståthållarämbetets prövning.

4 mom. Där i särskild författning föreskrift meddelas om ersättning åt

ledamot av kommunal nämnd, skall vad sålunda finnes stadgat lända till

efterrättelse.

4 kap. Om stadens drätsel

Inledande bestämmelser

54 §.

Vad staden tillhör i fast eller lös egendom bör så förvaltas, att stadens

förmögenhet ej minskas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Medel, som staden uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång eller

på grund av försäkring av sådan tillgång, må tagas i anspråk endast för

återbetalning av lån, som upptagits för förvärv av tillgången, eller för anskaffande

av annan dylik tillgång.

Såsom anläggningstillgång skall anses fast egendom, så ock lös egendom,

avsedd att stadigvarande innehavas av staden.

55 §.

Stadens medelsbehov skall, i den mån det ej fylles på annat sätt, täckas

med allmän kommunalskatt.

56 §.

Beslut om anslag skall tillika innefatta anvisning av medel för anslagets

täckande.

Beviljas anslag att täckas genom utdebitering under mer än fem år, skall

beslutet underställas överståthållarämbetets prövning.

Utgifts- och inkomststat

■ 57 §.

Staden skall årligen upprätta en utgifts- och inkomststat för det nästföljande

kalenderåret.

Å statens utgiftssida skola upptagas:

a) det belopp, vartill nästföregående års underskott enligt avslutade räkenskaper

uppgått;

b) de anslag, som erfordras för bestridande av tidigare beslutade utgifter

för nästföljande år, så ock de belopp, som ytterligare anslås i samband

med statens fastställande, däribland även ett anslag för oförutsedda behov.

Statens inkomstsida skall upptaga:

a) det belopp, vartill nästföregående års överskott enligt avslutade räkenskaper

uppgått;

b) de inkomster, som i anledning av tidigare fattade beslut eller på annan

grund kunna påräknas under det nästföljande året, så ock det belopp, som

ytterligare erfordras, ävensom sättet för täckande av detta medelsbehov.

Hinder möter ej för staden att besluta, att vad av särskilt anslag icke förbrukas

under det år, för vilket anslaget beviljats, må användas för avsett

ändamål under det därpå följande året. Vad som återstår av anslaget vid

sistnämnda års utgång må staden reservera för samma ändamål för ytterligare

ett år; och äger staden sedermera fatta enahanda beslut för ett år i

sänder.

58 §.

Förslag till utgifts- och inkomststat skall före oktober månads utgång uppgöras

av stadskollegiet. För detta ändamål skola stadens övriga nämnder

2 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

inom tid, som stadskollegiet bestämmer, till kollegiet ingiva sina särskilda

statförslag för det nästfoljande året.

Innan de av andra nämnder än drätselnämnden avgivna särskilda statförslagen

företagas till behandling i stadskollegiet, skola yttranden över förslagen

inhämtas från drätselnämnden.

Stadskollegiets statförslag upptages till granskning vid det stadsfullmäktigsammanträde,

vid vilket utgifts- och inkomststaten enligt 14 § andra stycket

skall fastställas. Därvid skola anslag till utgifter, om vilka stadsfullmäktige

icke tidigare fattat beslut, samt därmed sammanhängande frågor särskilt

bliva föremål för överläggning och avgörande.

Fondbildning

59 §.

1 mom. Staden äger avsätta medel till:

a) pensionsfond för beredande av pension eller därmed jämförligt understöd

åt personer i stadens tjänst eller deras efterlevande;

b) kassaförlagsfond för tillgodoseende av stadens behov av rörelsekapital;
c)

allmän investeringsfond för anskaffande av anläggningstillgångar för

stadens behov; samt

d) särskild investeringsfond för anskaffande av i avsättningsbeslutet angiven

anläggningstillgång.

2 mom. Staden äger i samband med fastställande av utgifts- och inkomststaten

avsätta medel till skatteregleringsfond eller taga i anspråk medel ur

sådan fond.

Beslut att taga medel ur fonden i anspråk må ej avse mer än en tredjedel

av det högsta belopp, vartill fonden beräknas uppgå vid utgången av det år

beslutet fattas eller uppgått vid utgången av något av de två närmast föregående

åren.

60 §.

Med Konungens medgivande må staden:

a) avsätta medel till fond för tillgodoseende av annat särskilt behov än

1 59 § 1 mom. sägs; och

b) taga i anspråk medel ur fond för annat ändamål än det för vilket fonden

är avsedd och, såvitt angår skatteregleringsfond, i vidare mån än i 59 §

2 mom. stadgas.

61 §.

Hava medel, som staden uppburit såsom vederlag för anläggningstillgång

eller på grund av försäkring av sådan tillgång, icke före utgången av det år,

varunder de influtit, anvisats för ändamål, som sägs i 54 § andra stycket,

skola medlen avsättas till allmän investeringsfond.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Överskottsmedel å lån, som staden upptagit med Konungens tillstånd och

som ej i sin helhet åtgått för det med lånet avsedda ändamålet, skola avsättas

till allmän investeringsfond, där ej annat föreskrivits vid tillståndets beviljande.

Om stadens skyldighet att i andra fall än i denna paragraf sägs avsätta

medel till fond är särskilt stadgat.

Lånerätt

62 §.

Staden äger upptaga lån intill ett sammanlagt belopp motsvarande en

utdebitering av sju kronor för varje å staden belöpande skattekrona enligt

den under nästföregående år fastställda taxeringen. Lån, som här avses, skall

vara ställt att återbetalas inom fem år och, därest lånetiden är mer än ett

år, att årligen avbetalas; dock må staden vid förvärv av intecknad egendom

övertaga betalningsansvar även för sådan i egendomen intecknad gäld, som

är ställd att betalas inom längre tid eller i annan ordning.

Staden äger ock upptaga lån, vilket enligt uttryckligt beslut skall användas

för att gälda äldre lån och återbetalas inom de betalningsterminer, som

gälla för det äldre lånet.

Med lån avses i denna paragraf även borgen.

63 §.

Staden äger jämväl upptaga lån av statsmedel, som av Konungen beviljats

staden, så ock, i den omfattning och på de villkor Konungen bestämmer, lån

av statsmedel, som beviljats staden av statlig myndighet.

Staden äger därjämte, i den omfattning och på de villkor Konungen

bestämmer, åtaga sig ansvarighet gentemot staten för lån, som av statsmedel

beviljas annan än staden, så ock borgensansvar för lån åt bostadsföretag,

som godkänts för statlig belåning.

64 §.

Med Konungens medgivande må staden upptaga lån eller ingå borgen även

i andra fall än i 62 och 63 §§ sägs.

Medelsförvaltning

65 §.

Penningar och värdehandlingar, som stadskollegiet eller annan kommunal

nämnd för stadens eller annans räkning har om händer, skola så förvaras

och redovisas, alt de icke sammanblandas med andra penningar och

värdehandlingar.

Penningmedel, som ej erfordras för nära förestående utbetalningar, skola

för stadens räkning insättas hos bank eller centralkassa för jordbrukskredit

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 ur 1957

eller å postgirokonto eller anbringas i sådana tillgångar, i vilka förmyndare

äger utan överförmyndarens tillstånd anbringa omyndigs medel.

Med överståthållarämbetets medgivande må staden anbringa penningmedel

även på annat sätt än nu sagts.

66 §.

Det åligger drätselnämnden att föra fortlöpande räkenskaper över de

medel den har om händer.

Annan kommunal nämnd, som omhänderhar medel, skall föra räkenskaper

i enlighet med av drätselnämnden givna anvisningar och årligen inom

tid, som drätselnämnden bestämmer, till drätselnämnden avlämna redovisning

för sin förvaltning under nästföregående kalenderår.

Sedan sådan redovisning skett, skall drätselnämnden inom tid, som stadsfullmäktige

bestämma, sammanfatta och avsluta stadens räkenskaper för

nämnda kalenderår.

Revision

67 §.

Av stadsfullmäktige skola vartannat år vid sammanträde, då val till befattningar

inom kommunen eljest anställas, utses revisorer och revisorssuppleanter

för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Den, vilken såsom ledamot eller suppleant i stadskollegiet eller eljest är

redovisningsskyldig till staden, eller sådan den redovisningsskyldige närstående,

som sägs i 17 §, må icke vara revisor eller revisorssuppleant för granskning

av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, ej heller

deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning av sådan förvaltning

eller i beslut med anledning av granskningen.

Revisorerna äga att när som helst inventera de penningmedel och värdehandlingar,

som stadskollegiet eller annan kommunal nämnd omhänderhar,

samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra förvaltningen.

Vad i 43 § sägs om ansvar och skadeståndsskyldighet för ledamot av stadskollegiet

äger avseende jämväl å revisor.

Stadsfullmäktige må besluta, att till revisor skall utgå ersättning i enlighet

med de bestämmelser, som jämlikt 53 § 1 och 2 mom. gälla för ledamot

av stadskollegiet och utsedd ledamot av annan kommunal nämnd.

68 §.

Revisorerna skola årligen avgiva berättelse, innehållande redogörelse för

resultatet av deras granskning med uttalande, huruvida anmärkning beträffande

räkenskapernas förande eller förvaltningen i övrigt föreligger eller

icke. Framställes anmärkning, skall anledningen till denna angivas i berät
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 ur 1957 21

telsen. Revisionsberättelse skall ock innehålla särskilt uttalande, huruvida

ansvarsfrihet för förvaltningen tillstyrkes eller icke.

69 §.

Revisionsberättelse skall, sedan vederbörandes förklaringar och utlåtanden

inhämtats, framläggas till granskning och avgörande hos stadsfullmäktige

senast vid sammanträde före utgången av mars månad andra året efter

det som revisionen avser.

70 §.

På beslut av stadsfullmäktige ankommer, huruvida framställd anmärkning

skall förfalla och ansvarsfrihet för förvaltningen meddelas eller laga

åtgärd för bevarande av stadens rätt skall vidtagas. Anställes ej talan å den

förvaltning revisionsberättelse avser inom ett år från det berättelsen framlades

å stadsfullmäktigsammanträde, skall så anses, som om ansvarsfrihet

blivit beviljad. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats, må talan föras på

grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett

även den handlingen.

5 kap. Om allmän kommunalskatt

71 §■

Utdebitering av allmän kommunalskatt skall fastställas i förhållande till

de skattekronor och skatteören, som enligt bestämmelserna i kommunalskattelagen

vid senaste taxering påförts de till staden skattskyldiga.

72 §.

Är i särskild författning stadgat, att skatt till staden skall utgå annorledes

än i 71 § angives, gäller till efterrättelse vad sålunda är förordnat.

73 §.

Med det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering

för ett år, skall utgöras dels sådan allmän kommunalskatt, som ingår

i preliminär skatt för inkomst under detta år, dels ock sådan allmän kommunalskatt,

som ingår i slutlig skatt på grund av nästföljande års taxering.

74 §.

Det åligger stadskollcgiet att, sedan utgifts- och inkomststat för staden

fastställts, ofördröjligen underrätta dels överståthållarämhetet och den

lokala skattemyndigheten om det belopp för skattekrona och skatteöre, som

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

bestämts till utdebitering för nästkommande år, dels ock överståthållarämbetet

om det sammanlagda belopp, som för nämnda år beslutats till utdebitering

på grundval av det löpande årets taxering till kommunal inkomstskatt.

75 §.

Om debitering och uppbörd av kommunalskatt gäller vad därom är särskilt

stadgat.

76 §.

Staden äger av statsverket uppbära allmän kommunalskatt med belopp,

motsvarande vad som skulle utgå på grundval av det antal skattekronor och

skatteören, som vid taxering för visst år påföras de till staden skattskyldiga,

efter det belopp för skattekrona och skatteöre, som bestämts till utdebitering

för nästföregående år. Har dödsbo enligt 75 § kommunalskattelagen medgivits

befrielse från att erlägga allmän kommunalskatt, skall belopp, som

staden eljest ägde uppbära av statsverket, nedsättas i motsvarande mån.

Staden äger av statsverket såsom förskott uppbära det belopp, som på

grundval av taxeringsnämnds beslut visst år rörande taxering till kommunal

inkomstskatt beslutats till utdebitering för nästkommande år. Vad

sålunda beslutats till utdebitering ingår i stadens fordran hos statsverket vid

ingången av året näst efter det, då beslutet fattades. Förskottet avräknas

mot den allmänna kommunalskatt, som staden äger uppbära av statsverket

på grundval av taxeringen under året efter det, då förskottet enligt bestämmelserna

i nästföljande stycke utanordnas.

Belopp, som vid ingången av ett år utgör stadens fordran hos statsverket

enligt första och andra styckena, skall överståthållarämbetet under samma

år utanordna till staden med en sjättedel å åttonde dagen i var och en av

månaderna januari, mars, maj, juli, september och november. Är stadens

fordran icke uträknad vid utbetalningstillfället i januari månad, skall vid

detta tillfälle utbetalas samma belopp, som utbetalades i november månad

nästföregående år; dock må överståthållarämbetet, då särskilda skäl föranleda

därtill, förordna att utbetalning skall ske med annat belopp. Därest

det i januari månad utbetalade beloppet icke motsvarar en sjättedel av stadens

fordran, skall härav betingad jämkning ske av det belopp, som utbetalas

i mars månad.

77 §.

Överståthållarämbetet skall senast den 8 mars till staden överlämna för

nästföregående år upprättad redovisning över staden tillkommnade och till

densamma utanordnad allmän kommunalskatt.

Närmare föreskrifter angående dylik redovisning meddelas av Konungen.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

23

6 kap. Om underställning och besvär

78 §.

Stadsfullmäktiges beslut om nya eller förhöjda avgifter å den allmänna

rörelsen för begagnande av de platser, som anvisats åt densamma, eller de

inrättningar, som äro gjorda till dess betjänande, skola för att vinna bindande

kraft underställas Konungens prövning och fastställelse.

Fastställelse av beslut om nya eller förhöjda hamnavgifter eller grundpenningar

eller sluss-, kanal- eller andra farledsavgifter må dock meddelas

av myndighet som Konungen därtill förordnar. Konungen må jämväl föreskriva,

att i rörelse, för vilken avgifter som nu sagts blivit fastställda, avgifterna

samt övriga intäkter må användas allenast för rörelsens direkta behov,

där ej myndighet som Konungen därtill förordnar medgiver, att medlen

användas för annat ändamål.

Om vissa andra beslut, som skola underställas Konungens prövning, stadgas

i 48, 60 och 64 §§.

Beslut, som skall underställas Konungens prövning, skall insändas till

överståthållarämbetet, vilket det åligger att överlämna handlingarna, jämte

eget yttrande, till Konungen.

79 §.

Om beslut, som för att erhålla bindande kraft skola underställas överståthållarämbetets

prövning, stadgas i 53 § 3 inom., 56 och 65 §§ samt 80 § 3

mom.

Underställt beslut skall anlingen oförändrat fastställas eller ogillas. Vägras

fastställelse, skall skäl därför uppgivas.

över vägrad fastställelse må staden föra klagan hos Konungen.

80 §.

1 mom. Över beslut av stadsfullmäktige äger, där ej annat är särskilt

föreskrivet, medlem av kommunen anföra besvär hos överståthållarämbetet.

Sådan klagan må grundas endast därå, att beslutet

icke tillkommit i laga ordning,

står i strid mot allmän lag eller författning eller annorledes överskrider

deras befogenhet, som fattat beslutet, eller

kränker klagandens enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund.

Besvären skola hava inkommit till överståthållarämbetet inom tre veckor

från den dag, då verkställd justering av det över beslutet förda protokollet

tillkännagivits å kommunens anslagstavla. Besvären skola vara åtföljda

av överklagade beslutet jämte bevis om dagen för justeringens tillkännagivande.

2 mom. I fråga om besvär över beslut av stadskollegiet eller annan

kommunal nämnd skola bestämmelserna i 1 mom. äga motsvarande tillämp
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

ning, där ej annat sägs i 3 mom. eller är särskilt stadgat. Mot beslut av rent

förberedande eller verkställande art må talan dock ej föras.

3 mom. Staden må utse särskild nämnd med uppgift att upptaga och avgöra

besvär över stadskollegiets eller annan kommunal nämnds beslut om

tillsättande av eller förordnande å kommunal tjänstebefattning eller entledigande

från sådan befattning eller om disciplinär åtgärd mot befattningshavare,

där klagan över beslutet eljest skolat föras enligt 2 mom.

Reglemente för sådan besvärsnämnd antages av stadsfullmäktige. Beslut

om antagande av reglemente skall underställas överståthållarämbetets prövning.

Där ej annat föreskrives i reglementet, skall vad i 51 § 1 mom. sägs

äga tillämpning å besvärsnämnd.

Finnes besvärsnämnd, äger den som ej nöjes åt beslut, varom i första

stycket sägs, anföra besvär hos nämnden inom tid, som stadgas i 1 mom.

Beträffande klagan över besvärsnämnds beslut skall vad i 1 mom. är stadgat

äga motsvarande tillämpning, och må till stöd för dylik klagan, i den

män anledning därtill finnes, åberopas jämväl, att det hos besvärsnämnden

överklagade beslutet är oriktigt på någon sådan grund, som sägs i 1 mom.

81 §.

Hava besvär anförts hos överståthållarämbetet, äger ämbetet, om skäl

därtill äro, förbjuda överklagade beslutets verkställighet.

Grundas besvären därpå, att klagandens enskilda rätt blivit kränkt genom

beslutet, och bliva besvären godkända, gäller rättelsen till förmån för den

som klagat, men står beslutet i övrigt fast, utan så är, att det finnes strida

mot allmän lag eller författning eller eljest vila på orättvis grund, då överståthållarämbetet

må förordna om upphävande av beslutet i dess helhet.

82 §.

I överståthållarämbetets utslag må, där icke för vissa frågor annorlunda

är särskilt stadgat, ändring sökas hos Konungen.

Denna lag skall, med iakttagande av vad nedan stadgas, träda i kraft den

1 januari 1958.

Genom denna lag upphäves lagen den 15 juni 1935 (nr 337) om kommunalstyrelse

i Stockholm tillika med alla de särskilda stadganden, vilka innefatta

ändring av eller tillägg till vad den sålunda upphävda lagen innehåller,

så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot den nya lagens

bestämmelser.

Vidare upphäves lagen den 14 maj 1954 (nr 284) om tillämpning å Stockholms

stad av vissa bestämmelser i kommunallagen den 18 december 1953

(nr 753) och lagen den 18 december 1953 (nr 754) om införande av kommu
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 16 år 1957 25

nallagen, i vad förstnämnda lag avser tillämpning av vissa bestämmelser i

kommunallagen.

Med tillämpning av de nya bestämmelserna skola år 1957 utses revisorer

och revisorssuppleanter för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Reglemente, som avses i 48 § eller 80 § 3 inom., må antagas och fastställas

jämväl före den nya lagens ikraftträdande.

I fråga om offentliggörande, underställning och godkännande av beslut,

som fattats före den 1 januari 1958, samt om anförande av besvär över sådant

beslut skola förut gällande föreskrifter tillämpas, där ej fråga är om fastställelse,

som sägs i nästföregående stycke.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses däri eljest

föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i den nya lagen, skall den bestämmelsen

i stället tillämpas.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

3 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga om kommunallag

för Stockholm samt anför.

1. Inledning

År 1953 antogs en ny kommunallag (SFS 1953:753), som trädde i kraft

den 1 januari 1955. Den nya lagen avser emellertid icke Stockholms stad

utan för Stockholms del gäller en särskild lag, lagen den 15 juni 1935 om

kommunalstyrelse i Stockholm. I samband med att förslag till ny kommunallag

framlades beslöts emellertid att även kommunallagstiftningen i Stockholm

skulle överses och med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10

april 1953 tillkallade jag särskilda sakkunniga1, vilka haft att, i den utsträckning

så befunnes lämpligt, åstadkomma överensstämmelse mellan 1935 års

lag om kommunalstyrelse i Stockholm och den nya kommunallagen.

Sedan de sakkunniga funnit att förutsättningar icke förelåg att framlägga

förslag till reviderad kommunallag för Stockholm inom sådan tid att den

kunde lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1955, framlade de

den 25 november 1953 förslag till lag om tillämpning å Stockholms stad

av vissa bestämmelser i den nya kommunallagen, m. in. Lag i enlighet med

de sakkunnigas förslag utfärdades den 14 maj 1954 (nr 284), vilken lag

trädde i kraft den 1 januari 1955.

Sedan de sakkunniga därefter slutfört sitt arbete avlämnade de den 10

februari 1956 betänkande2 med bl. a. förslag till kommunallag för Stockholm,

vilken lag är avsedd att ersätta lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm.

1 Universitetskanslern A. Thomson, ordförande, ordföranden i Stockholms stadsfullmäktige

direktören C. A. Anderson, borgarrådet H. Berglund, talmannen i riksdagens första kammare

J. Bergvall, borgarrådet Hj. Mehr, fil. dr Yngve Larsson och redaktören A. Grandien.

2 Betänkandet finnes intaget i det kommunala trycket för Stockholms stad, Bihang nr 51 år

1956.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

27

Förslaget innebär att de kommunalrättsliga bestämmelserna för Stockholm

i väsentliga hänseenden anpassats till bestämmelserna i den allmänna

kommunallagen. De avvikelser som föreslås, bl. a. i fråga om de kommunala

nämndernas organisation, har betingats i huvudsak av de särskilda förhållandena

i Stockholm. De sakkunnigas förslag är i huvudsak enhälligt.

Reservationer föreligger dock beträffande vissa särskilda frågor.

Över de sakkunnigas förslag har efter remiss yttranden avgivits av kammarkollegiet,

överståthållarämbetet och svenska stadsförbundet. Överståthållarämbetet

har vid sitt yttrande fogat ett av Stockholms stadsfullmäktige

avgivet utlåtande över förslaget.

Jag anhåller nu att närmare få redogöra för detta kommunallagstiftningsärende

och kommer därvid först att beröra vissa allmänna och principiella

frågor i det lagförslag, som på grundval av de sakkunnigas betänkande utarbetats

inom inrikesdepartementet, för att därefter behandla de särskilda

bestämmelserna i den mån de skiljer sig från dem i allmänna kommunallagen.

I övrigt torde jag få hänvisa till den allmänna kommunallagen och

förarbetena till densamma.

2. Vissa allmänna och principiella frågor

A. Ersättning åt fullmäktige

Jämlikt 28 §'' allmänna kommunallagen äger fullmäktige besluta att till

ledamot av fullmäktige må — enligt vissa närmare angivna grunder — utgå

resekostnadsersättning samt under vissa förhållanden ersättning för resdag.

Något arvode för uppdraget kan däremot icke beviljas ledamot av fullmäktige.

Den nya kommunallagens bestämmelser i nu nämnda hänseenden

innebär icke någon ändring i förhållande till vad som tidigare gällde.

För Stockholms del gäller enligt 1935 års lag (28 §), att resekostnadsersättning

kan utgå. Däremot finns ej heller i Stockholm möjlighet att besluta

om arvode åt ledamot av fullmäktige.

De sakkunnigas majoritet föreslår att i Stockholm stadsfullmäktige skall

äga besluta, att ledamot av fullmäktige skall åtnjuta arvode för med

uppdraget förenat arbete. Som stöd härför framhålles, att kommunreformen,

den allmänna tendensen till en befolkningskoncentration till tätorterna

och de kommunala uppgifternas allt mer poängterade betydelse för samhällslivet

understryker vikten av att för det ansvarsfulla uppdraget att vara

ledamot av fullmäktige kunna förvärva härför välkvalificerade personer.

Mot bakgrunden härav ter det sig enligt de sakkunniga föga rimligt, att

kommun skall vara förhindrad all utgiva annan ersättning till fullmäktige

än resekostnadsersättning och sålunda ej ens sådant dagtraktamente som

mä utgivas till ledamot av kommunal nämnd samt än mindre arvode för

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

uppdraget att vara fullmäktig. I många fall, framhåller de sakkunniga, innebär

uppdraget att vara fullmäktig utan tvivel en direkt ekonomisk uppoffring

genom förlorad arbetsförtjänst.

De sakkunniga anser, att detta spörsmål har en allmängiltig betydelse

och att det finns anledning förmoda att den faktiska utvecklingen kommer

att leda till en omprövning av den ståndpunkt, som den allmänna kommunallagen

i detta avseende ger uttryck åt.

Oavsett frågan om en eventuell revision av den för riket i övrigt gällande

kommunallagen föreligger enligt majoritetens mening vad gäller Stockholm

så påtagliga skäl att införa en rätt till arvode åt fullmäktige, att de icke kan

förbigås vid en revision av speciallagen för denna stad. De sakkunniga fortsätter.

Med hänsyn till Stockholms storlek och karaktär samt arten och omfattningen

av de ärenden, som ankomma på stadsfullmäktige, framstår här

med särskild styrka vikten av att kunna för fullmäktiguppdraget förvärva

sådana medborgare, som besitta de kvalifikationer, som göra dem till insiktsfulla

och ansvarsmedvetna förtroendemän för samhällsmedlemmarna.

Mångfalden av ärenden och omfattningen av de till ärendena tryckta handlingarna

gör det vidare uppenbart, att fullmäktiguppdraget här innebär en

så stor arbetsbörda, att det under alla förhållanden förutsätter en personlig

uppoffring av betydande mått och — om möjlighet till ekonomisk ersättning

ej föreligger — ofta en direkt ekonomisk förlust.

Mot majoritetens förslag har en av de sakkunniga (Yngve Larsson) reserverat

sig. Reservanten erinrar om att enligt gällande kommunallagstiftning

befattningen såsom fullmäktig är ett rent förtroendeuppdrag samt framhåller,

att även om riktigheten av den gällande begränsningen i fråga om

ersättning till fullmäktige med fog synes kunna ifrågasättas, kan han icke

finna, att förhållandena motiverar en så betydande och principiellt viktig

ändring av hittills gällande grunder för de kommunala fullmäktiguppdragen

som majoriteten föreslår. Reservanten fortsätter.

De svårigheter, som kunna möta att rekrytera stadsfullmäktige med för

uppdraget kvalificerade personer, beror enligt min uppfattning icke i

nämnvärd mån på frånvaron av arvoden åt fullmäktige utan måste återföras

på helt andra förhållanden, vilka det torde falla utanför lagstiftningens

möjligheter att påverka. Jag kan icke heller finna, att fullmäktiguppdragen

i Stockholm väsentligt skilja sig från uppdragen som fullmäktige i andra

städer här i landet, och att fullmäktiges arbetsbelastning här är så väsentligt

tyngre än i andra städer, att tillräckliga skäl finnas för en principiellt så viktig

avvikelse från vad eljest gäller.

Av remissinstanserna är det endast Stockholms stadsfullmäktige som tillstyrkt

de sakkunnigas förslag. Kammarkollegiet framhåller i sitt avstyrkande

yttrande att det för Stockholms del icke kan anses föreligga sådana

särskilda skäl att annan regel bör gälla för Stockholm än för riket i övrigt.

Om möjlighet till dylikt arvode skall införas, bör detta enligt kollegiets mening

ske samtidigt för hela riket.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Överståthållarämbetet vitsordar visserligen att uppdraget att vara stadsfullmäktig

i Stockholm är så tyngande och tidskrävande att en ersättning

för det med uppdraget förenade arbetet i och för sig kan vara motiverad,

men ifrågasätter på samma grunder som kammarkollegiet om icke frågan

om ersättning till fullmäktige bör få anstå till dess den kan prövas i ett

större sammanhang.

Svenska stadsförbundets styrelse förklarar att det undandrager sig styrelsens

bedömande, huruvida de av de sakkunnigas majoritet anförda skälen

för införande i Stockholm av regler för arvoden åt stadsfullmäktigledamöter

är bindande eller ej. Styrelsen framhåller emellertid att tidpunkten i vart

fall ännu icke kan vara inne för en allmän omprövning av i 1953 års kommunallag

meddelade bestämmelser om ersättning till fullmäktigledamöter.

B. De kommunala nämndernas inre organisation och verksamhetsformer

Den allmänna kommunallagen skiljer mellan nämnder, vilkas förvaltning

reglerats i särskilda författningar (nämnder för reglerad förvaltning

eller reglerade nämnder), t. ex. hälsovårdsnämnd, samt nämnder, som kommunerna

tillsätter för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr

utan föranledande av bestämmelser i speciallagstiftning (nämnder för oreglerad

förvaltning eller oreglerade nämnder), exempelvis lönenämnd. I den

allmänna kommunallagen finnes icke några bestämmelser angående de

reglerade nämndernas organisation och verksamhetsformer, medan däremot

sådana bestämmelser givits i stor omfattning i fråga om nämnderna för

oreglerad förvaltning (45 §).

De allmänna bestämmelser om nämndernas organisation, som finns i

1935 års lag om kommunalstyrelse i Stockholm, gäller däremot alla stadens

nämnder, utom i de fall där annat är särskilt föreskrivet. Sålunda utser

stadskollegiet bland borgarrråden ordförande i stadens nämnder och andra

ledamöter i nämnd än borgarråd ävensom suppleanter väljes av stadsfullmäktige.

I avseende å valbarhet och obehörighet samt rätt till avsägelse skall

vad om stadsfullmäktige är stadgat äga motsvarande tillämpning, allt försåvitt

icke för någon nämnd annorlunda är föreskrivet (45 §).

De sakkunniga föreslår att för nämnderna för oreglerad förvaltning

skall i kommunallagen för Stockholm införas i huvudsak samma bestämmelser

angående deras organisation och verksamhetsformer som i den allmänna

kommunallagen. Men därjämte förordar de sakkunniga att dessa

bestämmelser skall gälla även för nämnderna för reglerad förvaltning, där

ej annat i lag eller författning stadgas eller är av Kungl. Maj :t förordnat.

I sin motivering till förslaget framhåller de sakkunniga, att även komnuinallagskommittén

hade övervägt ett sådant stadgande i den allmänna

kommunallagen, att de organisatoriska bestämmelserna för de oreglerade

nämnderna även skulle tillämpas på nämnderna för reglerad förvaltning,

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

under förbehåll att de för sistberörda nämnder gällande särskilda författningarna

icke innehöll däremot stridande bestämmelser. Kommittén avstod

dock från att förorda detta. Som skäl härför anförde kommittén att det vore

en olägenhet att detaljbestämmelserna för ett visst kommunalt organ vore

att söka i två skilda författningar, specialförfattningen och kommunallagen.

Dels vore det rent tekniskt besvärligt att orientera sig i en så uppbyggd författningskonstruktion,

dels kunde verkliga tolkningssvårigheter uppstå. Kommittén

förordade därför i stället att man vid kommande revisioner av specialförfattningarna

sökte i görligaste mån tillämpa kommunallagens regler

om valbarhet, avsägelse, suppleanter osv. Kommittén rekommenderade vidare,

att kommunerna i fråga om nämnderna för reglerad förvaltning i sin

praktiska verksamhet följde kommunallagens regler i den mån speciallagstiftningen

ej lade hinder i vägen härför.

I likhet med kommunallagskommittén har de sakkunniga funnit det i

princip önskvärt, att de kommunala nämnderna gives en i ifrågavarande

avseenden fullständig och enhetlig reglering, där ej särskilda sakskäl i vissa

fall föranleder till annat. Oberoende av möjligheterna att vid kommande

revisioner av specialförfattningarna uppnå önskvärd enhetlighet talar emellertid

enligt de sakkunnigas mening särskilda skäl för att i kommunallagen

för Stockholm införa bestämmelse av innebörd att lagens regler om nämndernas

organisation in. in. skall gälla generellt, där ej annat stadgas. Kommunallagskommitténs

argumentation mot en sådan regel kan nämligen icke

anses ha samma giltighet i vad gäller en kommunallag för Stockholm. De

sakkunniga påpekar, att redan i gällande lag om kommunalstyrelse i Stockholm

finnes vissa bestämmelser, innebärande att den för oreglerade nämnder

bestämda ordningen skall gälla även för nämnderna för reglerad förvaltning,

därest icke de särskilda författningarna innehåller däremot stridande

bestämmelser. Vidare är enligt de sakkunniga att beakta, att i åtskilliga

specialförfattningar finnes bestämmelser av sådan art, att för Stockholm

undantag kan göras från författningarnas bestämmelser om nämndernas

organisation. Brukligt är då att i specialbestämmelserna för Stockholm säges

att för staden skall gälla vad i lagen om kommunalstyrelse i Stockholm

stadgas.

Redan nu tillämpas alltså, framhåller de sakkunniga, för Stockholm ett

system som innebär, att detaljbestämmelserna för ett visst kommunalt organ

är att söka dels i specialförfattningen, dels i kommunallagen. Även om detta

icke är någon god lösning, torde enligt de sakkunniga de av kommunallagskommittén

berörda olägenheterna därav icke vara så stora, att sakliga skäl

föreligger att övergiva denna ordning.

Emot denna del av de sakkunnigas förslag har i remissyttrandena erinringar

framställts endast av överståthållarämbetet, som framhåller att de

gemensamma organisatoriska bestämmelser, som, där ej annat är stad
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr JO år J957

31

gat, gäller för samtliga nämnder i Stockholm, endast avser vissa mera formella

föreskrifter såsom beträffande mandattid, valbarhet, obehörighet och

rätt till avsägelse. Ämbetet anför vidare.

I det nu framlagda lagförslaget finnes emellertid även intagen en föreskrift,

enligt vilken stadsfullmäktige må medgiva nämnd en vidsträckt

rätt att delegera ärenden till antingen en särskild, inom nämnden bildad

avdelning eller ledamot av nämnden eller i stadens tjänst anställd befattningshavare.

I vilken utsträckning denna bestämmelse faktiskt skulle

kunna tillämpas jämväl i fråga om nämnder för reglerad förvaltning, har

icke närmare berörts av de sakkunniga. Enligt överståthållarämbetets mening

torde de skäl, som föranlett att den allmänna kommunallagens bestämmelser

om nämnderna begränsats till icke reglerade nämnder, vara

tillämpliga även för Stockholm. Detta synes särskilt gälla bestämmelsen

om delegationsrätten, eftersom betydande tolkningssvårigheter kunna uppstå,

när det gäller att avgöra, i vad mån de särskilda föreskrifterna beträffande

de reglerade nämnderna skola utgöra hinder för bestämmelsens tilllämpning.

Överståthållaräinbetet anser därför, att i varje fall denna bestämmelse

icke bör gälla de reglerade nämnderna.

C. Jäv att deltaga vid val av revisorer

Enligt 63 § andra stycket jämförd med 16 § allmänna kommunallagen

må den, vilken såsom ledamot eller suppleant i kommunens styrelse eller

eljest är redovisningsskyldig'' till kommunen, eller sådan den redovisningsskyldige

närstående, som sägs i 4 kap. 13 § 2. rättegångsbalken om jäv

emot domare, icke deltaga i val av revisor eller revisorssuppleant för granskning

av förvaltning, som omfattas av redovisningsskyldigheten, eller i beslut

med anledning av granskningen. I huvudsak motsvarande bestämmelse

finns i 51 § andra stycket lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

De sakkunnigas majoritet har emellertid i sitt förslag icke intagit någon

jävsbestämmelse i fråga om deltagande i val av revisor eller revisorssuppleant.

Som motiv härför anföres följande.

I allmänhet torde revisorerna företaga samfälld revision av hela den kommunala

förvaltningen. Kominunallagskommittén anför (sid. 320) i sammanhang

med sitt förslag i vad gäller reglerna om revision att den »självfallet

icke velat förorda en mer allmän användning av systemet med särskilda

revisorer för olika förvaltningsgrenar. Enligt kommitténs mening

torde den samfällda revisionen tvärtom för flertalet kommuner innefatta

den naturligaste och ändamålsenligaste ordningen». En sådan samfälld

revision kommer ock att bliva tillämpad i Stockholm vid ett förverkligande

av Stockholms stadsfullmäktiges beslut den 15 oktober 1953 om

antagande av ny revisionsstadga. Det är vidare för Stockholms kommunalförvaltning

karakteristiskt, och för såvitt de sakkunniga ha sig bekant

även för ett flertal andra kommuner, att ledamöterna av stadsfullmäktige

jämväl väljas till ledamöter av eller suppleanter i kommunens styrelse - i Stockholm stadskollegiet — och övriga kommunala nämnder. Härav följer

således, att vid en strikt tillämpning av ovannämnda jävsregel efter dess

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kurigl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

bokstav och anda det alldeles övervägande antalet av stadsfullmäktiges ledamöter

bli jäviga vid val av revisorer och suppleanter för dem.

Det är en i och för sig riktig och naturlig uppfattning, som kommunaliagskommittcn

uppenbarligen ej funnit anledning att diskutera, att den

vars förvaltning skall granskas ej är med och utser den, som skall granska

förvaltningen. Det är å andra sidan ytterligt otillfredsställande redan att

valet av revisorer skall ske av ett ringa fåtal vid valet röstberättigade stadsfullmäktigledamöter.

Men särskilt olämplig ter sig denna situation mot

bakgrunden av att detta val regelmässigt skall ske proportionellt. Det proportionella

valförfarandet kan med ett strikt iakttagande av jävsreglerna

uppenbarligen leda till resultat rakt motsatta dem, som avses med proportionella

val.

Det torde förhålla sig så att det dilemma, som vållas av jävsregelns

konstruktion i förening med praxis att utse stadsfullmäktigledamöter till

ledamöter jämväl av nämnderna, i allmänhet löses genom ett mindre

strikt iakttagande av denna regel och genom att den tekniska möjligheten

till politiska manövrer icke utnyttjas. Valet av revisorer förberedes i

bruklig ordning inom de politiska partigrupperna efter den proportionella

metoden och bekräftas genom stadsfullmäktiges beslut, där jävet icke

tager sig formella uttryck.

Det får ändock anses mindre tillfredsställande att vid ett lagstiftningsarbete

förutsätta en sådan ordning för lagreglernas tillämpning.

De sakkunniga erinrar om att det här berörda problemet har upptagits

i en motion vid 1943 års riksdag (nr II: 90/1943). Konstitutionsutskottet uttalade

i utlåtande däröver (nr 2/1943) att jävssvårigheterna kunde undgås

genom att revisorsvalet förrättades i omgångar. Detta innebar, anför de

sakkunniga, således en anvisning om tekniska metoder att kringgå jävsregeln.

I samma syfte torde enligt de sakkunniga även andra metoder än

de av konstitutionsutskottet nämnda kunna utfinnas.

Det synes likväl kunna starkt ifrågasättas, hävdar de sakkunniga, om en

sådan jävsregel fyller en funktion, där den antingen ej efterleves eller ock

väsentligen har den verkan, att den stimulerar till uppfinnande av mer eller

mindre skickliga metoder att på formellt godtagbart sätt kunna kringgå

regelns syfte.

Ett uteslutande av denna regel skulle enligt de sakkunniga närmast

innebära ett legaliserande av tillämpad ordning och ha den fördelen, att

den utesluter de möjligheter till icke avsett politiskt utnyttjande av den situation,

som kan skapas av nuvarande författningskonstruktion.

Tre av de sakkunniga (Hj. Mehr, C. A. Anderson och H. Berglund) har

reserverat sig mot majoritetens förslag och yrkat, att bestämmelserna i den

allmänna kommunallagen om jäv vid val av revisorer i oförändrat skick

skall överföras till kommunallagen för Stockholm. Till stöd för sin mening

anför minoriteten.

Uppfattningen att den som bär ansvaret för en verksamhet icke skall få

deltaga i valet av granskningsmän för hans verksamhet är starkt förankrad

såväl inom kommunalrätten som inom samhällslivet i övrigt. Ett av
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

steg från denna princip finna vi synnerligen otillfredsställande. Stockholm

skulle för övrigt på denna punkt komma att intaga en särställning i förhållande

till andra kommuner. Några godtagbara skäl kunna icke förebringas,

varför man för Stockholms del nu skulle slopa en sedan länge

gällande jävsbestämmelse, som man år 1953 på principiella grunder ansett

böra bibehållas för landets samtliga övriga kommuner.

När de sakkunnigas majoritet förordat slopande av ifrågavarande jävsbestämmelse,

synes, anför minoriteten, ett motiv ha varit att anpassa lagreglerna

så att de möjliggör ett genomförande av stadsfullmäktiges beslut

den 15 oktober 1953 om ny revisionsstadga, innebärande bl. a. att hela

förvaltningen skall granskas av ett revisorskollegium om tolv ledamöter.

Enligt minoritetens mening är emellertid för en så stor stad som Stockholm

det nuvarande systemet med ett mindre antal revisorer för varje särskild

nämnd eller för grupper av nämnder att föredraga. Under alla omständigheter

måste det, anför minoriteten, vara oriktigt, att grundläggande kommunalrättsliga

principer skall avskaffas eller jämkas för att möjliggöra den

ena eller andra lösningen av praktiska administrativa problem. Den riktiga

linjen måste i stället vara, att den särskilda kommunallagen för Stockholm

utformas med utgångspunkt från och inom ramen för de allmänt

godtagna, i 1953 års kommunallag inskrivna grundsatserna och att de praktiska

problemlösningarna får anpassas härtill.

Samtliga remissinstanser med undantag av Stockholms stadsfullmäktige

har på de av minoriteten anförda skälen avstyrkt majoritetens förslag.

Stadsfullmäktige tillstyrkte majoritetens förslag med 47 röster mot 43.

Kammarkollegiet erinrar om att motsvarande svårigheter med jäv för flertalet

fullmäktigledamöter, som de sakkunnigas majoritet velat undvika

genom att utesluta regeln om jäv vid revisor sval, ändock kan uppstå vid beviljandet

av ansvarsfrihet för förvaltningen.

D. Statsuppsikten genom överståthållarämbetet

Enligt lagen om kommunalstyrelse i Stockholm utövar överståthållarämbetet

viss uppsikt över Stockholms kommunala förvaltning. Denna överståthållarämbetets

tillsyn tager sig i nu gällande lag följande uttryck:

Ämbetet

utövar överinseende över förvaltning och verkställighet (7 §);

äger under vissa förutsättningar förbjuda verkställighet av stadsfullmäktigbeslut

(65 §);

äger förordna om stadsfullmäktigsammanträde (17 §);

äger framställa förslag till stadsfullmäktige (23 §);

skall avgiva utlåtande över stadsfullmäktiges framställningar till Konungen

(29 §);

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 16

opaginerad Kontrollera mot PDF

154 Kungl. Mcij:ts proposition nr IG är 1957

skall behandla stadsfullmäktiges begäran om upplysningar från andra

myndigheter (30 §, 36 § 2 mom.);

skall delgivas stadsfullmäktiges beslut (34 §);

skall fastställa instruktion för kommunal nämnd (44 §);

skall enligt 64 § för stadfästelse pröva beslut, vilka avser

pension enligt 28 § 4 inom.;

utgifter som erfordrar utdebitering under längre tid än fem år;

åläggande enligt 55 § 2 mom. av ny kommunalskatt att utgå efter

annan än i 54 § bestämd allmän grund.

Överståthållarämbetet är besvärsinstans enligt 66 och 68 §§.

Vidare äger överståthållarämbetet enligt den av Kungl. Maj :t fastställda

instruktionen för stadskollegiet i Stockholm påkalla sammanträde med

stadskollegiet för behandling av uppgivet ärende.

Slutligen äger överståthållaren eller, vid hinder för honom, underståthållaren

att vara tillstädes vid sammanträde med stadsfullmäktige och

stadskollegiet och deltaga i överläggningarna men ej i besluten (20 § och

40 §).

Denna överståthållarämbetets uppsikt motsvarar sålunda i huvudsak den,

som enligt de tidigare lagarna om kommunalstyrelse i stad och kommunalstyrelse

på landet tillkom magistrat och länsstyrelse. Om man undantager

att länsstyrelserna fortfarande är underställnings- och besvärsinstans är i

den allmänna kommunallagen motsvarande statsuppsikt i allt väsentligt

borttagen. Sålunda är magistratens legalitetskontroll — i Stockholm tillkommande

överståthållarämbetet — borttagen liksom överinseendet över

förvaltningen och den allmänna initiativrätten. Den tidigare gällande bestämmelsen

i lagen om kommunalstyrelse i stad om rätt för borgmästare

eller annan utsedd magistratsledamot att övervara stadsfullmäktigsammanträde

har ej heller motsvarighet i den allmänna kommunallagen.

Frågan om överståthållarämbetets tillsyn över Stockholms stads förvaltning

kan, anför de sakkunniga, ej anses vara helt identisk med motsvarande

fråga rörande magistratens inseende över övriga städer. De yttrar vidare.

Å ena sidan kan anföras, att Stockholms starkt utvecklade kommunala

förvaltning med vad detta innebär av i kommunalpolitiska värv väl förfarna

lekmän och av högt kvalificerade kommunala tjänstemän i olika specialiteter

i än högre grad än för övriga kommuner gör den statliga tillsynen överflödig.

Å andra sidan representerar Stockholm såsom huvudstad i högre grad

en saklig intressesfär för staten än övriga kommuner utgöra. Denna senare

synpunkt framfördes bl. a. av dåvarande landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld

i hans betänkande med förslag till lag om kommunalstyrelse i Stockholm

och då särskilt som motiv för överståthållarens rätt att närvara och

yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige och stadskollegiet.

De först anförda synpunkterna tala enligt de sakkunnigas mening på ett

avgörande sätt för att Stockholms stad icke gives någon särställning i det

avseendet, att statsuppsikten där skulle bibehållas i en omfattning, som

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

35

icke har motsvarighet i andra kommuner. De särskilda intressen, som

statsmakterna ha att bevaka i olika avseenden vad gäller vården av de

kommunala angelägenheterna i Stockholm, kunna väl och pläga redan nu

praktiskt bevakas i andra former än dem, som den nuvarande kommunalrättsliga

konstitutionen medgiver. Förslaget till kommunallag för Stockholm

innebär därför att nu gällande statsuppsikt bringas att upphöra i huvudsaklig

överensstämmelse med vad som i dessa avseenden skett genom

antagandet av kommunallagen.

Vad gäller överståthållarens närvaro vid sammanträden med stadsfullmäktige

och stadskollegiet kan denna hans närvaro i särskilda fall vara av

betydelse för staden. I fråga om stadsfullmäktigsammanträde synes nuvarande

närvarorätt lämpligen böra inskrivas i lagen, varvid viss hänsyn

tages till det förhållandet, att Stockholms stad i huvudsak tillika har landstings

uppgifter och att landshövding äger övervara landstingsmöte. Visserligen

gäller icke enligt kommunallagen en sådan rätt för landshövding i

fråga om övriga städer utanför landsting, men just Stockholms egenskap

av huvudstad torde försvara denna avvikelse från kommunallagen.

Den nuvarande bestämmelsen om rätt för överståthållaren eller, vid hinder

för honom, underståthållaren att övervara stadskollegiets sammanträden

och deltaga i överläggningarna men ej i besluten har de sakkunniga

däremot ej upptagit i sitt lagförslag.

Av remissinstanserna har endast överståthållarämbetet någon erinran att

göra emot de sakkunnigas förslag, överståthållarämbetet anser att överståthållaren

bör liksom nu ha rätt att närvara även vid sammanträden med

stadskollegiet och deltaga i överläggningarna men ej i besluten. Ämbetet

åberopar uttalanden från år 1934 av stadskollegiet i anledning av det av Hammarskjöld

avlämnade förslaget, i vilka uttalanden stadskollegiet hävdat att

överståthållarens rätt att närvara vid stadskollegiets sammanträden givetvis

är ägnad att befrämja samarbetet mellan statsförvaltningen och kommunalstyrelsen.

Ämbetet framhåller, att denna uppfattning alltjämt lärer

äga giltighet samt anför.

Ämbetet vill särskilt understryka, att överståthållarens närvaro i stadskollegiet,

åtminstone icke under de senaste åren i någon mån uppfattats

såsom ett utflöde av den ämbetet formellt tillkommande uppsikten över

kommunalförvaltningen utan uteslutande som ett led i det intima samarbete,

som på skilda områden äger rum mellan överståthållarämbetet och

kommunalförvaltningen och som medför att de av stadskollegiet behandlade

ärendena i stor utsträckning bliva föremål för överståthållarämbetets

handläggning. Genom överståthållarens närvaro i stadskollegiet skapas icke

sällan bättre förutsättningar för ärendenas bedömning hos överståthållarämbetet

än vad enbart eu genomgång av handlingarna kan medföra, och

överståthållaren kan å sin sida lämna stadskollegiet upplysningar i frågor,

som även beröra ämbetets verksamhetsområde. Visserligen torde det icke

vara omöjligt att skapa andra former för en kontakt mellan överståthållaren

och de ledande inom kommunalförvaltningen — närmast då emellertid

blotL borgarråden — men det vill synas som om överståthållarens närvaro

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

vid stadskollegiets sammanträden, där det exempelvis förekommer demonstrationer

av mera omfattande stadsplaneförslag, erbjuder sådana fördelar

ur samarbetssynpunkt, som svårligen kunna vinnas på annat sätt. Enligt

överståthållarämbetets mening vore det därför att beklaga, om en eventuell

uppfattning, att överståthållarens närvaro vid stadskollegiets sammanträden

innefattade något utövande av en statsuppsikt, skulle utgöra

hinder för närvarorättens bibehållande.

E. Bestämmandet av antalet borgarråd

Enligt 42 § lagen om kommunalstyrelse i Stockholm skall antalet borgarråd

vara minst fyra och högst nio. Denna bestämmelse har ej medtagits

i de sakkunnigas förslag. Skälet härtill är enligt de sakkunniga främst, att

antalet borgarråd icke kan anses vara av sådan betydelse ur kommunalrättslig

synpunkt att föreskrifter därom skall behöva givas i lagform. Staden

synes härutinnan, hävdar de sakkunniga, böra givas frihet att själv bestämma

detta antal i direkt anslutning till utvecklingen av de förhållanden, som

kan påkalla förändringar av den centrala administrationen.

Av remissinstanserna är endast kammarkollegiet av motsatt uppfattning.

Kollegiet anser det vara naturligt att ramen för antalet borgarråd anges

beträffande så betydelsefulla och högt avlönade tjänster som borgarrådsbefattningarna.

Kollegiet erinrar även om att antalet ledamöter i stadskollegiet

är fixerat såväl i gällande lag som i förslaget. Den i gällande lag angivna

ramen för antalet borgarråd synes därför enligt kollegiets mening böra intagas

i kommunallagen för Stockholm.

F. Departementschefen

Vid framläggandet år 1953 av förslaget till ny allmän kommunallag framhöll

jag angelägenheten av att viss överensstämmelse i form och innehåll

upprätthölles mellan de olika kommunalförfattningarna i sådana avseenden,

vari skiljaktigheter icke vore sakligt motiverade. Enligt min mening borde

därför åtgärder vidtagas för att anpassa övriga kommunalförfattningar efter

principerna i den nya kommunallagen. Detta uttalande avsåg bl. a. den

särskilda lagen om kommunalstyrelse i Stockholm.

En sådan översyn av kommunallagstiftningen i Stockholm har nu verkställts

av särskilda sakkunniga, som framlagt förslag till ny kommunallag

för Stockholm. Såväl i principiellt avseende som i fråga om lagens redigering

och formella utformning innebär förslaget att i stort sett överensstämmelse

uppnås med den allmänna kommunallagen. Endast i vissa särskilda

fall har förhållandena i Stockholm påkallat avvikelser från sistnämnda lag.

1 väsentlig mån kan sålunda den nu föreslagna lagen sägas utgöra närmast

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

en lagteknisk översyn av de nuvarande bestämmelserna. Det framlagda lagförslaget

har i huvudsak godtagits av remissinstanserna och även jag anser

mig med vissa jämkningar kunna tillstyrka detsamma.

Jag vill redan här anmärka, att frågan om bildandet av en Stor-Stockholmsregion

och därmed sammanhängande spörsmål icke tagits upp till

prövning i detta sammanhang. Såsom de sakkunniga anfört torde dessa

frågor sannolikt icke kunna lösas förrän om relativt lång tid. Liksom de

sakkunniga och remissinstanserna anser jag det därför påkallat att utan

att avvakta förutsättningarna för en lösning av dessa frågor framlägga förslag

till ny kommunallag för Stockholm för att undvika, att i sak omotiverad

skiljaktighet mellan den allmänna kommunallagen och kommunallagen

för Stockholm under någon längre tid skall bli rådande.

Såsom jag redan anfört skiljer sig den föreslagna kommunallagen för

Stockholm i vissa avseenden från den allmänna kommunallagen. Jag har

emellertid ansett angeläget att försöka uppnå största möjliga överensstämmelse,

och särbestämmelser för Stockholm bör enligt min mening införas

endast då det verkligen är påkallat med hänsyn till de särskilda förhållandena

där. Större principiella frågor, som nyligen varit föremål för omprövning,

främst vid utarbetandet av den allmänna kommunallagen, synes icke

utan mycket tungt vägande skäl böra erhålla en annan lösning för Stockholms

del än för riket i övrigt.

En sådan principiell fråga gäller ersättning åt fullmäktige. De sakkunnigas

majoritet har föreslagit att fullmäktige i Stockholm — till skillnad från

vad som gäller för riket i övrigt — skall kunna besluta, att fullmäktige skall

åtnjuta arvode för med uppdraget förenat arbete. Jag vill då erinra om att

frågan om ersättning åt fullmäktige varit föremål för riksdagens prövning

såväl år 1950 som år 1953. År 1950 var — efter en omfattande utredning av

kommunallagskommittén —- hela frågan om ändrade bestämmelser om ersättning

åt innehavare av kommunala förtroendeuppdrag föremål för ingående

överväganden. Detta x-esulterade i att kommunerna fick vidgade möjligheter

att utge ersättning till innehavare av kommunala förtroendeuppdrag.

Att gå så långt som att bereda kommunerna möjlighet att tillerkänna ledamot

av fullmäktige särskilt arvode var icke ens på tal. Statsmakterna ansåg

det icke heller böra ifrågakomma att tillerkänna fullmäktige traktamentsersättning.

Redan kommunallagskommittén ställde sig avvisande med hänsyn

såväl till fullmäktiguppdragets särskilda karaktär som också till den

i jämförelse med ledamotskap i nämnder mindre omfattning, vari uppdraget

loge sin innehavare i anspråk. Min företrädare som departementschef

liksom också riksdagen delade denna uppfattning och i riksdagen väckta

motioner om möjlighet att tillerkänna fullmäktige traktamentsersätlning

avslogs. Då frågan sedermera år 1953 ånyo aktualiserades i samband med

förslaget till allmän kommunallag framställdes icke — vare sig från remissinstanserna

eller från annat håll — något yrkande om att ersättningsbe
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 är 1957

stämmelserna skulle ändras utan de överfördes i sak oförändrade till den

nya lagen.

Som skäl för att nu för Stockholms del frångå den ståndpunkt, som statsmakterna

så sent som 1953 intagit, har de sakkunniga åberopat, att i Stockholm

vikten av att kunna för fullmäktiguppdraget förvärva sådana medborgare

som besitter kvalifikationer, som gör dem till insiktsfulla och ansvarsmedvetna

förtroendemän för samhällsmedlemmarna, framstår med

särskild styrka. Vidare har anförts att mångfalden och omfattningen av

ärendena medför en stor arbetsbörda. Jag kan icke finna att dessa skäl är

tillräckliga för att införa en annan ordning i Stockholm än den som gäller

för landet i övrigt. Förhållandena i Stockholm skiljer sig icke så väsentligt

från förhållandena i övriga större städer i landet att det är motiverat att

göra ett ur principiell synpunkt så viktigt avsteg från vad som eljest gäller.

Denna uppfattning kommer också till uttryck i remissyttrandena. Anses det

att man redan bör frångå 1953 års ståndpunkt i denna fråga, bör spörsmålet

behandlas i ett större sammanhang. Jag kan sålunda icke för närvarande

biträda de sakkunnigas förslag i denna del.

Vad härefter angår de kommunala nämndernas inre organisation och

verksamhetsformer föreslår de sakkunniga i fråga om nämnder för reglerad

förvaltning den avvikelsen från vad som gäller enligt allmänna kommunallagen,

att bestämmelser om dessa nämnder skall intagas i den särskilda

kommunallagen för Stockholm. Bestämmelserna skall gälla, där ej

annat är särskilt stadgat. Såsom framhållits av överståthållarämbetet kan

betänkligheter anföras mot ett sådant system även när det gäller Stockholm.

Systemet innebär nämligen att bestämmelser för en nämnd för reglerad

förvaltning måste sökas icke blott i specialförfattningen utan även i kommunallagen.

Såsom de sakkunniga framhållit finnes emellertid redan i nu

gällande lag om kommunalstyrelse i Stockholm liknande bestämmelser,

varför systemet redan får anses vara antaget för Stockholms vidkommande.

Jag har därför ansett mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag till för

nämnderna gemensamma bestämmelser, dock med undantag av den föreslagna

delegationsrätten i fråga om nämnder för reglerad förvaltning. Med

hänsyn till de även ur statlig synpunkt viktiga intressen, som är knutna

till dessa nämnders verksamhet, synes det mig principiellt icke vara invändningsfritt,

att stadsfullmäktige ensamma skall kunna besluta om delegation

och därigenom skapa andra beslutförhetsregler än som föreskrivits i specialförfattningarna.

Därest delegationsrätten anses böra ytterligare utsträckas,

bör det enligt min mening ske genom att vederbörande specialförfattning

ändras.

Förslaget att borttaga bestämmelserna om jäv vid val av revisorer har

föranlett delade meningar bland de sakkunniga och mött motstånd av samtliga

remissinstanser med undantag för att Stockholms stadsfullmäktige med

knapp majoritet tillstyrkt förslaget. För egen del kan jag icke finna att de

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

sakkunnigas majoritet anfört tillräckliga skäl för att i kommunallagstiftningen

för Stockholm göra avvikelse från den icke blott inom kommunalrätten

utan även i övrigt allmänt accepterade principen att den, vars förvaltning

skall granskas av revisorer, icke äger att deltaga i valet av dessa

revisorer. Det torde höra till undantagsfallen att denna jävsbestämmelse

i praktiken medför några svårigheter. Jag förordar därför att bestämmelserna

om jäv vid val av revisorer och revisorssuppleanter ges samma utformning

som i den allmänna kommunallagen.

Reglerna om statsuppsikt över kommunalförvaltningen överensstämmer

i allt väsentligt med motsvarande regler i den allmänna kommunallagen. En

skillnad är dock att överståthållaren bibehålies vid sin rätt att närvara och

yttra sig vid sammanträden med stadsfullmäktige. Denna rätt, vilken är

en motsvarighet till den rätt att övervara landstings sammanträden som tillkommer

landshövding, är i viss mån motiverad av att Stockholms stad i huvudsak

även har landstings uppgifter. Även i övrigt torde de speciella förhållandena

i Stockholm tala för den föreslagna ordningen. Däremot har

borttagits rätten för överståthållaren att närvara vid stadskollegiets sammanträden.

Överståthållarämbetet, som anser att närvarorätten vid dessa

sammanträden är ägnad att gagna samarbetet mellan ämbetet och staden,

har förordat att någon ändring i detta avseende icke skall göras. Ehuru

närvarorätten kan vara av viss betydelse för detta samarbete, anser jag

likväl att densamma icke bör bibehållas, då överståthållarämbetet enligt förslaget

icke längre skall ha något överinseende eller utöva någon legalitetskontroll

över den kommunala förvaltningen. Någon motsvarighet till

denna närvarorätt finnes ej heller för landshövding.

I likhet med de sakkunniga anser jag att ramen för antalet borgarråd

icke bör angivas i lagen. Staden bör ha frihet att ordna sin förvaltning och

sina verksamhetsformer efter aktuella behov och några särskilda skäl för

att i fråga om antalet borgarråd bibehålla en statlig kontroll föreligger enligt

min mening icke. Jag vill erinra om att jag i propositionen med förslag

till allmän kommunallag anslöt mig till den uppfattningen i fråga om övriga

städers möjligheter att inrätta borgarrådsbefattningar, att det bör tillkomma

städerna att i detta avseende välja den organisation, de finner lämplig.

3. Specialmotivering

Jag övergår nu till att lämna en specialmotivering till lagförslaget, vilken

motivering i huvudsak ansluter till vad de sakkunniga anfört. För varje

paragraf angives dess motsvarighet i lagen den 15 juni 1935 om kommunalstyrelse

i Stockholm (LKSthlm) och kommunallagen den 18 december

1953 (KL), i den mån motsvarande bestämmelser där finnes. I de fall där

de föreslagna bestämmelserna överensstämmer med motsvarande stadganden

i KL gives i allmänhet icke någon redogörelse för motiven, enär de kan

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

återfinnas i propositionen nr 210/1953 och konstitutionsutskottets utlåtande

nr 22/1953. I vissa fall hänvisas till tidigare gällande allmänna kommunallagar,

lagen den 6 juni 1930 (nr 251) om kommunalstyrelse på landet

(LKL) och lagen samma dag (nr 252) om kommunalstyrelse i stad (LKS).

Kommunallag för Stockholm

Den nuvarande lagens benämning »Lag om kommunalstyrelse i Stockholm»

har efter mönster av KL ersatts med den kortare rubriken »Kommunallag

för Stockholm».

1 kap. Allmänna bestämmelser

1 §•

Denna paragraf motsvarar 1 § LKSthlm och 1 § KL.

2 §•

Denna paragraf överensstämmer helt med 2 § LKSthlm och motsvarar

2 § KL.

3 §•

Denna paragraf motsvarar 3 § LKSthlm och 3 § KL.

4 §•

Denna paragraf ersätter 7 § LKSthlm och motsvarar 4 § KL.

I nuvarande lydelse av 7 § är stadgat: »Ej må stadsfullmäktige med

verkställighetsåtgärder av något slag eller med förvaltning av penningar

eller andra tillgångar för kommunens räkning samfällt och omedelbart sig

befatta.» Landshövdingen Hj. L. Hammarskjöld anförde härom i sitt tidigare

omnämnda betänkande (SOU 1933:23, sid. 10): »Vid överläggningarna

med de särskilt tillkallade sakkunniga uttalades önskemålet, att i den nya

lagen skulle bibehållas det uttryckliga förbudet i förordningen om kommunalstyrelse

i Stockholm § 4 stycket 1 för stadsfullmäktige att inblanda sig

i angelägenheter, som böra ankomma på stadskollegiet och nämnderna.

Ehuru bestämmelsen näppeligen kan anses nödvändig, då samma princip

även framgår av de allmänna kommunallagarnas avfattning, har jag icke

funnit anledning att motsätta mig önskemålet ifråga.» KL innehåller icke

något motsvarande förbud. För likformighet har därför ej heller i detta

förslag förbudet medtagits.

LKSthlm 7 § andra stycket har nu följande lydelse: »Förvaltning och

verkställighet tillkomma, under överinseende av överståthållarämbetet och

ledning av stadskollegiet, stadens nämnder (styrelser, direktioner, utskott)

eller för särskilda förvaltnings- eller verkställighetsbestyr utsedda personer.»

Statsuppsikten i förevarande avseende genom överståthållarämbetet hade

tidigare sin motsvarighet i LKS, men i LKS borttogs denna statsuppsikt ge
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

nom lagändring 1932 avseende magistratbestyren. Det hänvisades därvid

till att i 45 och 47 §§ LKS fanns bestämmelser om magistratens legalitetskontroll

och uppsikt över nämndernas förvaltning. Då i LKSthlm av år

1935 motsvarighet till sistnämnda lagrum ej medtagits och magistratens

funktioner väsentligen utövades av överståthållarämbetet, intogs angivna

bestämmelse om ämbetets inseende över förvaltningen. Genom KL har magistratens

befattning med kommunalförvaltningen avskaffats. I överensstämmelse

härmed har i förevarande förslag bestämmelsen om överståthållarämbetets

överinseende uteslutits.

Det i 7 § LKSthlm inom parentes intagna förtydligandet »styrelser, direktioner,

utskott» har ansetts kunna utgå, då KL med uttrycket »nämnd»

avser alla kommunens förvaltningsorgan.

Bestämmelser delvis motsvarande stadgandena i 4 och 5 §§ LKSthlm

har intagits i 4:e kapitlet om stadens drätsel.

Bestämmelsen i 6 § LKSthlm, som har motsvarighet i LKS 6 §, har i

överensstämmelse med KL utgått.

2 kap. Om stadsfullmäktige

5 §•

Denna paragraf motsvarar utan ändring 8 § LKSthlm. I KL regleras

fullmäktiges antal i 5 §.

6 §.

Första stycket i denna paragraf ersätter 9 § LKSthlm. Formuleringen

är helt överensstämmande med 6 § KL. De avvikelser i formuleringen, som

gjorts i jämförelse med 9 § LKSthlm samt 11 och 12 §§ LKS, motiveras

närmare av kommunallagskommittén i dess betänkande SOU 1952: 14 å

sid. 373.

Andra stycket överensstämmer helt med 10 § LKSthlm och andra stycket

i 6 § KL.

7 §•

I överensstämmelse med 7 § KL har som diskvalifikationsgrund uteslutits

nuvarande bestämmelse i 11 § LKSthlm att den, som är av allmänna

fattigvården omhändertagen för varaktig försörjning, ej är valbar.

I fråga om ämbets- och tjänstemans valbarhet har i överensstämmelse

med KL uteslutits den diskvalifikationsgrunden, att den icke är valbar, som

är redovisningsskyldig mot kommunen.

Enligt 13 § LKS uteslöts från valbarhet bland andra landshövding, landssekreterare,

landskamrerare, länsassessor, ledamot av magistraten, tjänsteman

eller betjänt vid magistraten, kommunalborgmästare och allmän

åklagare i orten. I 11 § LKSthlm motsvaras dessa regler om valbarhetshin
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

der av förbud för överståthållaren, underståthållaren och polismästaren,

annan ämbetsman, tjänsteman eller betjänt vid överståthållarämbetet,

stadsfogde och hans biträden samt allmän åklagare i staden att vara ledamot

av stadsfullmäktige. I KL har valbarhetshinder bibehållits för landshövding,

landssekreterare och landskamrerare. Valbarhetshindren för övriga

i LKS upptagna ämbetsmän har ansetts böra utgå. I konsekvens härmed

bibehålies i detta förslag valbarhetshinder endast för överståthållaren och

underståthållaren samt kanslidirektörerna och skattedirektören vid överståthållarämbetet.

I KL har — med ändring av Kungl. Maj :ts förslag men i överensstämmelse

med kommunallagskommitténs — vidare intagits valbarhetshinder

för i kommunens tjänst anställd befattningshavare, vilken såsom föredragande

hos kommunens styrelse eller eljest på grund av sina tjänsteåligganden

intager den ledande ställningen inom kommunens samfällda

förvaltning. Vid remissbehandlingen anfördes den synpunkten, att en sådan

bestämmelse kunde föranleda ovisshet om vilken tjänsteman som i det

speciella fallet berördes. Konstitutionsutskottet anförde med anledning härav

(uti. nr 22/1953, sid. 36) bl. a., att bestämmelsen åsyftade den befattningshavare,

som till följd av sina funktioner intoge en ledande och central

ställning inom den kommunala administrationen sedd som helhet. Härav

framginge, att ifrågavarande valbarhetshinder icke kunde bliva tillämpligt

på mer än en befattningshavare i kommunens förvaltning.

Vad sålunda anförts åsyftar förhållandena i de av KL reglerade kommunerna.

Synpunkterna har icke giltighet för Stockholm. Någon direkt motsvarighet

finnes där icke till den i KL förutsatta ordningen med en för

hela administrationen ledande tjänsteman. Den närmaste motsvarigheten

är borgarråden, vilka är såväl ledande tjänstemän, var inom sitt förvaltningsområde,

som företrädare för de politiska partierna och förtroendemän,

bl. a. i egenskap av ordförande i de kommunala nämnderna. Borgarråden

är regelmässigt ledamöter av stadsfullmäktige. Det ligger i sakens

natur, att här ifrågavarande hinder att väljas till stadsfullmäktig icke skall

gälla för dem. Då den åsyftade bestämmelsen sålunda icke har relevans

för Stockholm, har den ej givits någon motsvarighet i förevarande förslag.

Avsägelsegrunderna i detta förslag är desamma som i KL. Sålunda utgår

nuvarande avsägelsegrunder för äinbets- eller tjänsteman, som av sin

befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, samt för den som de fyra

senaste tjänstgöringsåren, det år då valet sker inberäknat, tjänstgjort såsom

stadsfullmäktig.

8 §•

Denna paragraf motsvarar utan ändring 12 § LKSthlm. Enligt 8 § KL

skall fullmäktige väljas för fyra år, räknade fr. o. m. den 1 januari året

näst efter det, då valet skett. Nuvarande ordning i Stockholm har redan

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

tidigare inneburit en avvikelse från vad som gäller för övriga kommuner

och denna ordning har ansetts böra bibehållas.

9 §.

Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt nuvarande lydelse av 13 §

LKSthlm enligt lagändring den 22 maj 1953. I överensstämmelse med KL

har endast den ändringen gjorts i tredje stycket av paragrafen att förslag

till indelning i valkretsar- skall uppgöras av kommunens styrelse (stadskollegiet).

10 §.

Denna paragraf motsvarar i huvudsak lydelsen i nuvarande 14 § LKSthlm,

sådan denna utformats genom lag den 22 maj 1953, samt 10 § KL. Sista meningen

av paragrafen: »dock att kungörelse skall utfärdas av valnämnden»

har icke motsvarighet i 10 § KL. Valnämnden i Stockholm har emellertid

i enlighet med de sakkunnigas förslag, emot vilket invändning ej gjorts,

ansetts böra liksom vid senaste kommunalvalet utfärda valkungörelse vid

val av stadsfullmäktige. Bestämmelsen utgör sådan särbestämmelse för

Stockholm, som omförmäles i 20 § 4 mom. kommunala vallagen.

11 §•

Denna paragraf överensstämmer med innehållet i 15 § LKSthlm, dock

med viss omformulering av tredje stycket i detta lagrum, samt har sin motsvarighet

i 11 § KL. I sistnämnda lag finnes särskilda regler om val av

ordförande för året näst efter det, då nyval av fullmäktige ägt rum.

Någon anledning föreligger icke att intaga motsvarande bestämmelser

i kommunallag för Stockholm, då stadsfullmäktige där sammanträder första

dagen å det nya tjänstgöringsåret.

12 §.

Denna paragraf motsvarar med viss omformulering 31 § LKSthlm. I

redaktionellt avseende har paragrafen ansetts böra omplaceras i enlighet

med förslaget.

13 §.

Denna paragraf motsvarar med en redaktionell jämkning oförändrat 16 §

LKSthlm samt har sin motsvarighet i 12 § KL.

14 §.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 13 § KL samt 17 § LKSthlm efter

lagändringen den 1 juni 1951. De ändringar som paragrafen innefattar i

jämförelse med nuvarande bestämmelser betingas i huvudsak av att in
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

delningen i ordinarie och extra sammanträden frångåtts efter mönster av

KL. Liksom i KL har ej ansetts påkallat att i detta sammanhang särskilt

nämna val av revisorer och revisorssuppleanter vid sidan av övriga kommunala

val. I förslaget beröres revisorsvalet närmare i 67 §.

Den i KL och LKSthlm angivna förutsättningen för fullmäktigsammanträde

på begäran av ledamöter är, att de flesta av fullmäktige begära, att

sammanträde skall hållas. De sakkunniga har emellertid föreslagit den ändringen

att sammanträde skall hållas, när minst en tredjedel av fullmäktige

begär det. De speciella förhållandena i Stockholm har av de sakkunniga ansetts

väl motivera denna avvikelse från KL, då ju, anför de, redan en tredjedel

där numerärt representerar en betydande opinionsyttring.

Kammarkollegiet har emellertid i sitt yttrande avstyrkt de sakkunnigas

förslag och därvid anfört följande.

Enligt kollegiets mening utgör varken stadens storlek eller den omständigheten,

att fullmäktiges antal i Stockholm är 100 och i övriga städer

högst 60, något bärande skäl för en skillnad i förevarande hänseende mellan

kommunallagen för Stockholm och 1953 års kommunallag. Styrkan av en

opinionsyttring från ledamöter i olika fullmäktigförsamlingar torde icke

böra bedömas efter det absoluta antal ledamöter, som stå bakom densamma,

utan lärer böra ses mot bakgrunden av den proportion, i vilken detta antal

står till hela antalet ledamöter i respektive församlingar. Något särskilt

behov för Stockholms del att fullmäktigsammanträde skall kunna framtvingas

av ett proportionellt sett färre antal ledamöter än i landets övriga

kommuner torde knappast föreligga. Skulle de sakkunnigas förslag genomföras,

synes för övrigt en viss risk föreligga, att bestämmelsen skulle

kunna medföra missbruk.

För egen del anser jag mig kunna förorda de sakkunnigas förslag. Skälen

för att här göra avvikelse från KL:s bestämmelser framstår måhända icke

med samma styrka som i övriga fall, då avvikelser föreslås, men någon

olägenhet av den föreslagna bestämmelsen torde knappast vara att befara.

Vidare nås härigenom överensstämmelse med vad jag i det följande kommer

att förorda beträffande nämnderna.

15 §.

Denna paragraf motsvaras av 18 § LKSthlm och 14 § KL och har formulerats

i så nära överensstämmelse med sistnämnda lagrum som ansetts sakligt

möjligt.

1 mom. Begreppet kungörelse bär införts i stället för kallelse. I motsats

till vad som gäller beträffande kallelse har angivandet i kungörelsen

av de ärenden, som skall behandlas, gjorts obligatoriskt.

Begreppet kommunens anslagstavla som offentligrättslig form för tillkännagivande

har införts.

Tiden för delgivning med stadsfullmäktig av kungörelse har satts till

senast fyra dagar före sammanträde mot nu gällande »senast söckendagen

före sammanträdet».

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj.ts proposition nr i6 år 1957

1 20 § LKS fanns enahanda regler om införande av kungörelse i tidning,

som är intagna i 14 § 1 mom. tredje stycket KL.

2 mom. Denna bestämmelse innebär icke ändring av nuvarande tidsfrist

för kungörande av sammanträde för brådskande ärende.

3 mom. Detta moment är nytt och överensstämmer med KL.

16 §.

Denna paragraf motsvarar 15 § KL och 19 § LKSthlm. Formuleringen

är helt identisk med KL. Jämfört med LKSthlm har i sak endast den

ändringen gjorts att hänvisning även skett till de nya jävsbestämmelserna

i 17 § samt att nuvarande regler om böter för olovligen frånvarande utgått.

17 §.

Denna paragraf, som saknar motsvarighet i LKS och LKSthlm, har formulerats

i överensstämmelse med 16 § KL.

18 §.

Denna paragraf motsvarar 20 § LKSthlm och 17 § KL.

Angående rätt för överståthållaren eller, vid hinder för honom, underståthållaren

att närvara och yttra sig vid stadsfullmäktigsammanträde hänvisas

till den allmänna motiveringen.

Rätten enligt KL för ordförande eller vice ordförande i kommunens styrelse

att närvara vid fullmäktigsammanträde har icke motsvarighet i detta

förslag, då det till skillnad mot KL men i överensstämmelse med LKSthlm

innebär, att stadsfullmäktige skall bland sig utse ledamöterna av stadskollegiet.

Ej heller har medtagits KL:s bestämmelser om rätt för ordföranden

eller vice ordföranden i annan kommunal nämnd att närvara, då

denna rätt i Stockholm sakligt motsvaras av borgarråds skyldighet och

befogenhet i detta avseende. Visserligen förekommer redan nu enstaka

undantag från huvudregeln att borgarråd utses till ordförande i hans rotel

tillhörande nämnder. Förevarande lagförslag kan möjligen också leda till

det resultatet att dessa undantag blir fler (se 50 §). Då borgarråd emellertid

i vart fall måste förutsättas vara väl förtrogen med verksamheten inom

hans rotel tillhörande nämnder och med de ärenden, som där beretts och

för vilka han obligatoriskt är föredragande i stadskollegiet, har anledning

icke ansetts föreligga att införa rätt för annan nämndordförande än borgarråd

att närvara vid fullmäktigsammanträde.

Enligt KL skall dels sådan tjänsteman, som avses i 7 § andra stycket,

d. v. s. sådan ledande tjänsteman som icke är valbar till stadsfullmäktig,

äga rätt att vara närvarande vid stadsfullmäktigsammanträde och att deltaga

i överläggningarna, dels annan tjänsteman kunna av stadsfullmäktige

kallas att närvara för att lämna upplysningar. På skäl som anförts i kommentaren

till 7 § av detta förslag har däri icke införts motsvarighet till

angivna valbarhetshinder för ledande tjänsteman. Då borgarråd förutsättes

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

som regel tillhöra stadsfullmäktige och i varje fall skall närvara vid sammanträdena

och har yttranderätt, har anledning ansetts saknas att i kommunallagen

för Stockholm intaga motsvarighet till KL:s tidigare angivna

bestämmelser om tjänstemans närvaro i stadsfullmäktige.

19 §.

Denna paragraf motsvarar 21 § LKSthlm och 18 § KL. 1 fråga om uttrycket

»högre myndighet» har jag i propositionen till KL anfört, att någon

lämpligare beteckning å de statliga myndigheter, som äger hänskjuta ärende

till fullmäktige för dess prövning eller yttrande, torde vara svårt att finna.

När det gäller Stockholm avses med »högre myndighet» regelmässigt överståthållarämbetet.

Liksom i KL uteslutes stadsfullmäktiges skyldighet att

behandla ärende, som hänskjutes till stadsfullmäktige av magistraten. I överensstämmelse

med KL angives uttryckligen skyldigheten att behandla framställning

av kommunens styrelse ( = stadskollegiet).

Den enligt LKSthlm nu gällande motionsrätten även för borgarråd, som

ej är stadsfullmäktig, bibehålies, varigenom motionsrätten får en något

vidare omfattning än enligt KL.

20 §.

Denna paragraf motsvarar 22 § LKSthlm och 19 § KL.

Första styckets formulering ansluter sig helt till KL. I jämförelse med

LKSthlm innebär förslaget i sak endast den ändringen, att däri upptages

uttrycklig föreskrift om att nämnd eller beredning skall givas tillfälle att

yttra sig över ärende, som tillhör dess område men som beretts annorledes

än av nämnden eller beredningen.

Andra stycket innebär att — som en avvikelse från KL — regeln om drätselnämndens

yttrande över ärenden av ekonomisk natur bibehålies. Anledningen

härtill är den speciella ställning drätselnämnden av ålder intager i

Stockholms kommunala organisation.

Andra styckets andra mening i 19 § KL överensstämmer med den bestämmelse,

som fanns i 24 § LKS. Redan före KL:s ikraftträdande har således rått

olikhet i två avseenden mellan lagstiftningen för Stockholm och kommunallagstiftningen

i övrigt. Dispens i ärenden av brådskande natur från regeln

om beredning förutsätter enligt LKSthlm enhällighet men icke enligt LKS.

Å andra sidan begränsar LKSthlm icke arten av dessa ärenden, medan LKS

städse kräver beredning av sådana ärenden, som avser utgift eller anskaffande

av medel därtill eller avhändande av staden tillhörig egendom eller

efterskänkande av någon stadens rättighet. Denna skillnad är icke närmare

kommenterad av Hammarskjöld. Då den för Stockholm gällande regeln ansetts

väl tjäna syftet att förhindra beslut utan erforderlig beredning, har

denna paragraf i enlighet med de sakkunnigas förslag givits samma lydelse

som enligt LKSthlm.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 är 1957

23 § LKSthlm innehåller föreskrifter om föredragningslista för stadsfulimäktigsammanträde.

Motsvarighet härtill finnes ej i KL eller LKS men

fanns däremot i 1862 års förordning om kommunalstyrelse i Stockholm.

Då regler om föredragningslista kan ingå i arbetsordningen för Stockholms

stadsfullmäktige har någon motsvarighet till nuvarande 23 § LKSthlm ej

medtagits i förslaget.

21 §.

Denna paragraf återger i sak oförändrat innehållet i 20 § KL och 24 §

LKSthlm. I förhållande till sistnämnda lagrum har endast vissa smärre redaktionella

ändringar vidtagits.

22 §.

Denna paragraf motsvarar 21 § KL och 25 § LKSthlm. Formuleringen är

identisk med den i KL samt överensstämmer till sitt sakliga innehåll helt

med 25 § LKSthlm. Endast vissa redaktionella ändringar har här vidtagits.

23 §.

Denna paragraf motsvarar 26 § 1 mom. LKSthlm och 22 § KL. Första

och andra styckena innebär icke någon ändring av nu gällande regler.

Även tredje stycket överensstämmer med LKSthlm. Detta innebär i förhållande

till KL att redan förut gällande skillnad mellan LKSthlm och LKS

bibehålies. Vid lika röstetal (ej vid val) har enligt KL ordföranden utslagsröst,

medan enligt LKSthlm i sådant fall skall företagas ny omröstning med

slutna sedlar, varvid före dessas öppnande en sedel avlägges, för att, om

rösterna även då blir lika, bestämma beslutet. Denna metod härleder sig

enligt Hammarskjöld (SOU 1933: 23, sid 18) från den tid överståthållaren

var ordförande i fullmäktige och metoden hade ansetts böra bibehållas som

hävdvunnen. På samma skäl och då denna ordning fungerat väl, har det

icke ansetts påkallat att göra någon ändring härutinnan.

I 26 § 1 mom. fjärde stycket LKSthlm finnes uttrycklig bestämmelse därom,

att ordförandens vägran att framställa proposition å gjort yrkande skall

på någon ledamots yrkande underställas stadsfullmäktige. Denna bestämmelse

saknar motsvarighet i LKS och finnes ej heller i KL. Då det icke synes

vara behövligt att bibehålla uttrycklig föreskrift för Stockholm i detta avseende,

har för vinnande av överensstämmelse med KL här ifrågavarande

föreskrift i LKSthlm uteslutits.

Enligt 26 § 1 mom. femte stycket LKSthlm skall val av stadskollegium,

drätselnämnd, annan stadens nämnd, för vilken sådant är särskilt föreskrivet,

revisorer samt särskild beredning vara proportionellt, om så begäres av

enligt lagen erforderligt antal ledamöter. Vad beträffar andra stadens nämnder

än stadskollegiet och drätselnämnden så finns icke f. n. för någon nämnd

föreskrivet att valet skall vara proportionellt. Val av dessa nämnder kan

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

sålunda lagligen icke vara proportionellt. Jämlikt KL skall proportionellt val

på begäran hållas icke blott vid utseende av kommunens styrelse, revisorerna

och särskild beredning utan även vid utseende av samtliga nämnder för oreglerad

förvaltning.

När det gäller att avgöra huruvida det för Stockholms del är lämpligt att

—- med utvidgande av nuvarande bestämmelser för staden — tillåta proportionellt

val vid utseende av även andra nämnder än stadskollegiet och drätselnämnden

bör särskilt beaktas den för staden speciella borgarrådsinstitutionen.

Jämlikt 50 § i förevarande förslag skall stadskollegiet bland borgarråden

utse ordförande i stadens övriga nämnder, där ej annat är föreskrivet

i särskild författning eller blivit av stadsfullmäktige bestämt. I fråga om det

alldeles övervägande antalet av nämnderna kommer således att gälla liksom

för närvarande — det speciella valbarhetsvillkor^ att ordföranden

skall utses av stadskollegiet bland borgarråden. För flera nämnder gäller

därjämte andra speciella valbarhetsvillkor. Såsom framgår av kommunallagskommitténs

betänkande (sid. 206—208) utgör emellertid förekomsten

av speciella valbarhetsvillkor ett tekniskt hinder för en fullt rättvis tillämpning

av den proportionella valmetoden. I Stockholm kan alltså tekniska

problem uppkomma vid en strikt tillämpning av en föreskrift om proportionella

val för nämnderna. På grund härav har i lagförslaget icke intagits

föreskrift om proportionella val i vidare omfattning än vad som nu gäller i

Stockholm.

I 26 § 1 mom. femte stycket första meningen LKSthlm erinras om stadgandena

i andra lagrum av LKSthlm om val av stadsfullmäktiges och stadskollegiets

ordförande och vice ordförande, av borgarråd och av borgarrådsberedningens

ordförande. Denna erinran var ursprungligen motiverad av att

ordföranden i stadsfullmäktige samt borgarråden var självskrivna ledamöter

av stadskollegiet. Då så icke längre är fallet, synes denna erinran

kunna utgå.

Lika litet som i KL synes erfordras någon erinran om de bestämmelser om

proportionella val, som kan finnas i speciallagstiftningen.

24 §.

Denna paragraf motsvarar sakligt innehållet i 23 § KL. Interpellationsrättens

införande i kommunallagsform är en nyhet men har i Stockholm

nu sin motsvarighet i § 9 arbetsordningen för stadsfullmäktige. Det synes

påkallat, att interpellationsrätten även i Stockholm regleras genom lag. I

detta förslag har med avvikelse från KL bibehållits den ordningen, att interpellation

skall framställas till borgarråd och ej till ordföranden i kommunens

styrelse eller annan nämnd. Vidare har det ansetts lämpligt att i lagen

bestämma den tid före sammanträde, inom vilken interpellation skall avlämnas,

varvid den hittills i Stockholm gällande tidsbestämmelsen, fem dagar,

bibehållits.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957 49

25 §.

Denna paragraf motsvarar 24 § KL och 32 § LKSthlm.

Första stycket motsvarar andra stycket i 24 § KL men skiljer sig därifrån

i fråga om protokollets innehåll rörande närvarande fullmäktige och redovisning

av ärendena. Med hänsyn till det stora antalet fullmäktige i Stockholm

synes det opraktiskt att tynga protokollen med en uppräkning av närvarande

fullmäktige. Det torde vara fullt tillfredsställande att därav framgår,

vilka som varit närvarande genom att de frånvarandes namn angives.

Den föreslagna lagformuleringen medgiver att denna metod användes. Då de

av stadsfullmäktige behandlade ärendena i Stockholm alltid redovisas i

offentligt tryck, torde vidare vara överflödigt att i protokollet intaga redogörelse

för ärendenas beskaffenhet och vara tillräckligt att däri redovisa

ärendet genom hänvisnng till de tryckta handlingarna.

Denna paragraf om protokollets innehåll in. in. är jämväl tillämplig för

stadskollegiet och övriga nämnder. Även i fråga om dem torde den föreslagna

formuleringen få anses fullt godtagbar, då även de i nämnderna behandlade

ärendena regelmässigt redovisas i skrivna utlåtanden. Det förutsättes emellertid

att, därest i något fall skriftligt utlåtande ej finnes, i protokollet gives

kortfattad redogörelse för ärendets beskaffenhet.

Andra stycket innebär i sak icke annan ändring av LKSthlm än att justeringstiden

i enlighet med KL förkortats från fjorton till tio dagar.

Tredje stycket innebär att reglerna för Stockholm anslutes till KL:s regler

om formerna för tillkännagivande i offentligrättslig ordning av stadsfullmäktiges

beslut.

26 §.

Denna paragraf motsvarar oförändrat innehållet i 33 § LKSthlm samt 25 §

KL.

27 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § sista stycket och 34 § LKSthlm samt

26 § KL.

Enligt 34 § LKSthlm skall fullmäktiges protokoll delgivas överståthållarämbetet.

Denna bestämmelse motsvaras av föreskrift i 32 § LKS om delgivning

med magistraten. Denna delgivningsskyldighet i förhållande till statlig

tillsynsmyndighet bortfaller enligt KL och föreslås här ock utgå ur kommunallagen

för Stockholm. I stället stadgas i överensstämmelse med KL att

kommunens styrelse (stadskollegiet) obligatoriskt skall delgivas stadsfullmäktiges

beslut samt förvaltningsnämnderna få del av samma beslut i vad

de rör dem.

I KL har införis bestämmelser om kommunal arkivvård. Detta utgör i viss

mån en nyhet för kommunallagstiftningen. I LKSthlm finnes härutinnan

endast en bestämmelse i 32 § sista stycket att stadsfullmäktiges protokoll

4 — Bihrtng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

med tillhörande handlingar och bilagor skall bevaras på sätt och ställe, som

fullmäktige bestämt, med iakttagande av föreskrifterna i arkivstadga, som

utfärdas av Konungen.

I sak har emellertid den kommunala arkivvården i Stockholm erhållit sin

reglering genom arkivstadga för Stockholm, som fastställts av Kungl. Maj :t

den 26 september 1929 (SFS 1929: 297; ändr. 1951: 134). Med hänsyn härtill

har i förslaget till kommunallag för Stockholm de skilda föreskrifterna i KL

om den kommunala arkivvården ansetts kunna ersättas med en hänvisning

till nämnda arkivstadga, nämligen dels i denna paragraf och dels i 52 § angående

nämndernas motsvarande handlingar.

Lydelsen av sista stycket i förevarande paragraf innebär den sakliga ändringen

gentemot 34 § LKSthlm, att vidimation i överensstämmelse med KL

skall vara avgiftsfri.

28 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 35 § LKSthlm och 27 § KL.

29 §.

Denna paragraf motsvarar 28 § 1 mom. LKSthlm och överensstämmer helt

med 28 § KL.

I enlighet med principerna för KL:s redigering placeras bestämmelserna

om ersättning för kommunala förtroendeuppdrag i de olika avsnitt i lagen,

där övriga regler beträffande de särskilda uppdragen gives. I denna paragraf

behandlas därför i första rummet ersättningar åt stadsfullmäktige.

Då de speciella beredningsorganen omtalas i fullmäktigkapitlet, har även

reglerna om ersättning åt ledamot av beredning placerats i förevarande

paragraf.

Beträffande motivering till den avvikelse, som gjorts från de sakkunnigas

förslag om arvode till fullmäktige hänvisas till den allmänna motiveringen.

Enligt 29 § LKSthlm skall stadens framställningar till Konungen ingivas

via överståthållarämbetet. Motsvarande regel fanns i 48 § LKS, där det stadgades

att stadens framställningar till högre myndighet skulle insändas

genom magistraten. I KL finnes icke någon 48 § LKS motsvarande bestämmelse

intagen, vilket sammanhänger med avvecklingen av magistratens kommunala

uppgifter. I konsekvens härmed föreslås nuvarande 29 § LKSthlm

skola utgå.

I 30 § LKSthlm regleras rätt för stadsfullmäktige att genom överståthållarämbetet

infordra upplysningar från andra myndigheter än stadens egna.

Denna bestämmelse motsvaras i viss mån av 50 § LKS, vari stadgades att

stadsfullmäktige ägde rätt att från magistraten erhålla sådana handlingar

och upplysningar, som i förekommande fall finnes erforderliga. Motsvarighet

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

härtill finnes ej i KL. Med hänsyn därtill och då det torde sakna praktisk

betydelse att i kommunallag för Stockholm reglera tillvägagångssättet för

ifrågavarande upplysningars inhämtande, har motsvarighet till 30 § LKSthlm

ej medtagits i förslaget.

3. Om stadskollegiet och stadens övriga nämnder samt om borgarrådsberedniugen

30 §.

Formuleringen av 30 § överensstämmer helt med motsvarande delar av

47 § KL och motsvarar sakligt innehållet i 36 § 2 mom. LKSthlm. Vissa sakliga

nyansskillnader föreligger dock mellan detta förslag och LKSthlm.

Bestämmelserna att stadskollegiet skall »hava inseende över övriga nämnders

verksamhet» och »med uppmärksamhet följa de frågor, som kunna

inverka på stadens utveckling och ekonomiska ställning» har en viss motsvarighet

i gällande lags föreskrift, att kollegiet har »att med uppmärksamhet

följa förvaltningen i alla dess grenar», men den nu föreslagna avfattningen

understryker starkare stadskollegiets ställning som stadens styrelse.

Bestämmelsen i a) motsvarar väsentligen innehållet i tredje att-satsen i

36 § 2 mom. LKSthlm.

Bestämmelsen i b) motsvarar i huvudsak innehållet i fjärde att-satsen

i sagda moment. Den nya formuleringen markerar dock stadskollegiets primära

verkställighetsansvar.

Bestämmelsen i c) har icke motsvarighet i LKSthlm men däremot i 1 §

sista stycket instruktionen för stadskollegiet. Denna stadskollegiets befogenhet

har i enlighet med KL ansetts böra inskrivas i lagen.

Bestämmelsen i d) har icke direkt motsvarighet i LKSthlm.

Bestämmelsen att stadskollegiet har att taga befattning med de ärenden,

vilkas handläggning enligt särskilda författningar ankommer på kollegiet,

motsvaras i LKSthlm av föreskrift att det tillkommer stadskollegiet att handhava

de förvaltningsuppgifter, som enligt vad därom särskilt stadgas överlämnas

till kollegiet.

Bestämmelsen i sista stycket har i huvudsak motsvarighet i LKSthlm

(tredje stycket från slutet av 36 § 2 inom.). Den nya lydelsen är mer koncentrerad

samt utesluter som obehövlig stadskollegiets befogenhet att göra

framställning till överståthållarämbetet om upplysningar från statliga myndigheter

in. fl.

31 §.

Denna pragraf ersätter delvis 37 § LKSthlm och motsvarar 31 § KL.

Förslaget innebär formell anslutning i tillämpliga delar till KL men skiljer

sig sakligt i viss del därifrån.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

Angående tidpunkt för val och tjänstgöringsperiod hänvisas till vad under

33 § angives.

För närvarande skall stadskollegiet utses bland stadsfullmäktiges ledamöter.

Denna ordning, som införes genom en kommunallagsreform 1940, har

jag i likhet med de sakkunniga ansett böra bibehållas. Ledamöterna av

övriga nämnder utses i Stockholm företrädesvis bland stadsfullmäktige och

det anses vara ett framträdande intresse, att ledamöterna i den främsta

av de kommunala nämnderna skall ha den allmänna förtrogenhet med kommunalförvaltningen,

som ledamotskap av stadsfullmäktige medför.

Andra stycket i denna paragraf jämte 33 § andra stycket och 37—43 §§

äger generell tillämpning å alla nämnder, där ej annat är särskilt stadgat;

se 47 och 51 §§.

32 §.

Denna paragraf motsvarar 32 § KL. Direkt motsvarighet i LKSthlm saknas

utom i fråga om valbarhetshinder för borgarråd (37 §).

33 §.

Denna paragraf motsvarar till viss del 37 § LKSthlm samt 33 § KL.

Enligt gällande bestämmelser väljes stadskollegiet för ett år i sänder.

Enligt KL är mandatperioden för kommunens styrelse emellertid fyra år.

De sakkunniga, som föreslagit att mandattiden för ledamöterna och suppleanterna

i stadskollegiet skall vara oförändrad, anför härom följande.

För Stockholms del har det årliga valet ansetts vara lämpligt och fördelaktigt

bl. a. med hänsyn till stadskollegiets betydelsefulla funktioner. Det

årliga valet utgör härvid en bättre garanti för att kollegiet alltid kan vara

sammansatt av de främsta företrädarna för de politiska partierna. Kommunallagskommittén

har som motiv för KL:s regel härutinnan framhållit vikten

av att kommunens styrelse får utöva sin verksamhet under en längre tidsperiod.

Erfarenheten får emellertid för Stockholms del anses ha utvisat, att

även med den där gällande ordningen denna synpunkt väl kunnat praktiskt

tillgodoses.

För egen del anser jag mig kunna godtaga de sakkunnigas förslag, emot

vilket någon erinran icke gjorts under remissbehandlingen.

Icke heller i fråga om tidpunkten för valet har från något håll anledning

ansetts föreligga att frångå gällande ordning, som innebär att kollegiet väljes

å stadsfullmäktiges första sammanträde varje tjänstgöringsår, varför någon

ändring av denna ordning icke gjorts i förslaget.

Andra stycket innebär den sakliga ändringen att då ledamot, som icke

utsetts genom proportionellt val, avgår, fyllnadsval skall anställas, medan

nu generellt gäller att då ledamot avgår, ersättare skall inträda.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

34 §.

Denna paragraf motsvarar 38 § LKSthlm och 34 § KL.

I kommunallagskommitténs betänkande (sid. 188) har uttalats att det

icke vore erforderligt att särskilt framhålla, att ordföranden och vice ordföranden

i fullmäktige kunde väljas till motsvarande befattningar i kommunens

styrelse. I detta förslag däremot har bibehållits den uttryckliga

föreskriften, att stadsfullmäktiges ordförande eller vice ordförande icke får

inneha motsvarande befattningar i stadskollegiet, vilket vid 1940 års kommunallagsreform

uppfattades som en viktig princip.

Den särskilda föreskriften i LKSthlm att val av stadskollegiets ordförande

skall ske vid stadsfullmäktiges sammanträde i oktober månad har

ej motsvarighet i KL, då där i 13 § stadgas att val till lediga befattningar

skall ske å sammanträde i december månad. Ehuru motsvarande gäller

enligt 14 § i detta förslag, bibehålies tidsangivelsen för här ifrågavarande

val, då stadskollegiets tjänstgöringsår är detsamma som stadsfullmäktiges,

medan 14 § gäller befattningar, som tillsättes för ett eller flera kalenderår.

35 §.

Denna paragraf motsvarar 39 § LKSthlm men har ej motsvarighet i KL.

Bestämmelsen, som tillkom genom 1940 års lagreform, synes böra kvarstå

för att markera att stadskollegiet skall — såsom det uttrycktes i propositionen

nr 59/1940 — vara »stadens kommunalpolitiskt ledande och kontrollerande

organ».

36 §.

Denna paragraf, som motsvarar 40 § LKSthlm, har ej motsvarighet i KL.

Bestämmelsen bör kvarstå som konsekvens av det för Stockholm speciella

valbarhetshindret för stadsfullmäktiges ordförande och de båda vice ordförandena

att inneha motsvarande befattningar i stadskollegiet.

Såsom framgår av den allmänna motiveringen utgår innehållet i andra meningen

av 40 § LKSthlm som ett led i avvecklingen av statsuppsikten.

37 §.

Denna paragraf motsvarar 35 § KL men har icke motsvarighet i LKSthlm.

Bestämmelserna i denna pragraf gäller, där ej annat är stadgat, även övriga

nämnder; se 47 och 51 §§.

I den nu gällande instruktionen för stadskollegiet föreskrives särskilt alt

stadskollegiet sammanträder å första helgfria dag efter stadsfullmäktiges

första sammanträde under tjänstgöringsåret. En sådan bestämmelse kan

alltjämt givas i annan ordning (reglemente). Uttrycket »där ej annat är

stadgat» syftar till sådan bestämmelse i reglemente.

Vad beträffar möjligheterna för ledamöterna i stadskollegiet och andra

nämnder att framtvinga hållande av sammanträde, så innehåller KL den

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

regeln att sammanträde skall hållas, då minst halva antalet av ledamöterna

för uppgivet ändamål gör framställning därom. De sakkunniga har emellertid

föreslagit, att sammanträde skall hållas redan om minst en tredjedel

av ledamöterna begär det. Enligt vad de sakkunniga uppgivit motsvarar

deras förslag närmast nu tillämpad ordning för de kommunala nämnderna

i Stockholm. Någon anledning synes icke föreligga att göra ändring i den

nuvarande ordningen. Jag förordar därför de sakkunnigas förslag i

denna del.

38 §.

Denna paragraf har sin motsvarighet i 37 § andra stycket LKSthlm och

överensstämmer med 36 § första stycket KL.

De sakkunnigas majoritet har i sitt förslag ej medtagit någon motsvarighet

till KL:s bestämmelser om att suppleant skall äga närvara vid och underrättas

om sammanträde. Som skäl för denna avvikelse anföres, att eftersom

stadskollegiet består av 12 ledamöter och dess sammanträden dessutom

alltid obligatoriskt övervares av de 9 borgarråden en mera regelmässig

närvaro jämväl av suppleanterna skulle innebära en utökning av de i sammanträdena

deltagande, som ter sig främmande och i någon mån oläglig

för den »stadsregering» som det här är fråga om. Då vidare suppleanterna i

stadskollegiet skall väljas bland stadsfullmäktige och därtill regelmässigt

utses bland de i kommunala värv mera erfarna av de fullmäktige, föreligger

enligt de sakkunnigas mening icke heller på något mera påtagligt sätt behov

av att låta suppleanterna bevista stadskollegiesammanträdena i den särskilda

avsikten att de skall få förtrogenhet med det kommunala arbetet.

På denna punkt har reservation avgivits av tre utav de sakkunniga (Thomson,

Bergvall och Larsson), vilka ej funnit tillräckliga skäl föreligga för en

avvikelse från kommunallagen i detta hänseende.

När det gäller de övriga kommunala nämndernas sammanträden har

emellertid även majoriteten funnit det vara lämpligt att suppleanterna erhåller

tillfälle att närvara. Därför har KL:s regler om kallelse av suppleanter

följts beträffande dessa nämnder.

Av remissinstanserna har endast kammarkollegiet berört denna fråga.

Kollegiet framhåller i sitt yttrande, att suppleant, som är närvarande vid

sammanträde utan att tjänstgöra för ordinarie ledamot, icke äger rätt att

yttra sig, varför det sakligt sett är betydelselöst, huruvida kommunallagen

i detta hänseende följes för Stockholms del eller icke. Med hänsyn till det

förhållandevis stora antal personer, som alltid skall närvara vid ett sammanträde

med stadskollegiet, skulle det emellertid enligt kollegiets mening J)li

tyngande, om även suppleanterna regelmässigt vore tillstädes, varför kollegiet

icke har något att erinra mot majoritetens förslag.

Departementschef en. På de av kammarkollegiet åberopade skälen biträder

jag den mening, som de sakkunnigas majoritet stannat för.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957 55

39 §.

Denna paragraf motsvarar 37 § KL. Motsvarande bestämmelse finnes ej i

LKSthlm.

Första stycket har däremot motsvarighet i 9 § instruktionen för stadskollegiet,

men där stadgas att ärende må företagas till avgörande, om

minst halva antalet ledamöter är tillstädes, medan KL föreskriver hinder för

ärendes avgörande, om icke fler än hälften är närvarande. Då här ifrågavarande

bestämmelse för stadskollegiet enligt lagkonstruktionen skall tillämpas

jämväl av stadens nämnder i övrigt (se 47 och 51 §§) och då anledning

icke föreligger att frångå KL härutinnan, har föreslagits en lydelse,

som överensstämmer med KL.

40 §.

Denna paragraf motsvarar 38 § KL men har ej motsvarighet i LKSthlm.

Enligt KL gäller ensartade bestämmelser i fråga om fattande av beslut

i fullmäktige och i kommunens styrelse. I detta förslag har på skäl, som anförts

i motiven till 23 §, i fråga om stadsfullmäktige bibehållits ett för

Stockholms del av ålder tillämpat förfaringssätt, som innebär bl. a. att ordföranden

ej har utslagsröst. Vad däremot gäller stadskollegiet föreligger

ej skäl för avvikelse från KL, så mycket mindre som KL:s bestämmelser

i förevarande avseende överensstämmer med motsvarande regler i nuvarande

instruktion för stadskollegiet.

41 §.

Denna paragraf har ej motsvarighet i LKSthlm men motsvarar 39 § KL.

I huvudsak motsvarande bestämmelser finnes för Stockholm intagna i

10 § instruktionen för stadskollegiet. I sak skiljer sig detta förslag från

dessa bestämmelser däri, att justering, som sker annorledes än vid nästa

sammanträde, enligt förslaget skall ske senast inom tio dagar. Ny är föreskriften

om tillkännagivande å kommunens anslagstavla (= hänvisningen

till 25 §) samt om rätt att få avskrift vidimerad utan avgift.

42 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 40 § KL men ej i LKSthlm.

I instruktionen för stadskollegiet, §§11 och 12, finnes vissa bestämmelser

givna om protokollsförvaring och om stadskollegiets expeditioner,

som mer i detalj reglerar förfarandet. Sådana detaljföreskrifter bör alltfort

givas i särskild ordning (reglemente).

43 §.

Denna paragraf har ej motsvarighet i LKSthlm men överensstämmer med

42 § KL.

44 §.

Denna paragraf motsvaras av första stycket av 41 § LKSthlm.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

45 §.

Denna paragraf motsvarar 42 § LKSthlm. Ur lagen har emellertid borttagits

stadgandet, att antalet borgarråd skall bestämmas av stadsfullmäktige

inom en av lagen angiven ram. Skälen härför har angivits i den allmänna

motiveringen.

Föreskriften i 41 § av nuvarande lag att »gemensamma överläggningar

skola äga rum i borgarrådsberedningen» har ansetts kunna uteslutas, då

det ligger i sakens natur att en beredning innefattar att överläggningar

äger rum.

46 §.

I denna paragraf har sammanförts bestämmelserna om borgarråds närvaro

i stadskollegiet (LKSthlm 41 § andra stycket), om borgarrådsberedning

(LKSthlm 41 § tredje stycket), om borgarrådsberedningens ordförande,

borgarrådens föredragning och ordförandeskap i nämnder (LKSthlm 43 §)

samt de f. n. i instruktionen för stadskollegiet givna reglerna om att föredragande

borgarråd och borgarrådsberedningens ordförande skall få sin mening

antecknad till protokollet, när den avviker från stadskollegiets beslut.

47 §.

Denna paragraf har viss motsvarighet i 44 § första stycket LKSthlm

samt i 29 § KL men motsvarar närmast 48 § KL.

44 § LKSthlm innehåller icke några regler rörande drätselnämndens

uppgifter. Om drätselnämndens hörande i vissa ärenden gives däremot

bestämmelser i 22 och 48 §§ LKSthlm. I KL angives uttryckligen drätselkammarens

uppgift att föra stadens räkenskaper. I övrigt bestämmes kammarens

uppgifter av stadsfullmäktige. I detta förslag har intagits regler

rörande drätselnämndens uppgifter, som överensstämmer med 48 § KL, varjämte

hänvisning gjorts till drätselnämndens uppgifter enligt 20 och 58 §§

i förslaget.

Enligt KL skall mandatperioden för kommunens styrelse vara fyra år

och detsamma skall gälla för drätselkammare även i stad med stadskollegium

(48 § KL, hänvisningen till 33 §). Vidare skall såväl ordförande som

vice ordförande utses av stadsfullmäktige (hänvisningen till 34 §). F.n.

gäller för drätselnämnden, att mandatperioden är densamma som för övriga

kommunala nämnder, d. v. s. två kalenderår (45 § 2 mom. LKSthlm),

att ordförande skall vara borgarrådsberedningens ordförande (45 § 1 mom.

LKSthlm) och att nämnden inom sig utser vice ordförande för ett år åt

gången (enligt den av Kungl. Maj:t fastställda instruktionen för nämnden).

Stadskollegiets mandatperiod däremot har varit och föreslås på skäl som

tidigare anförts även i fortsättningen bliva ett år. Vid sådant förhållande

föreligger anledning att jämväl behålla den ordning, enligt vilken drätselnämndens

mandatperiod är densamma som för övriga nämnder, d. v. s. två

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

år. Det är vidare av naturliga sakliga skäl påkallat att bibehålla föreskriften

att borgarrådsberedningens ordförande, finansborgarrådet, obligatoriskt

skall vara ordförande i drätselnämnden. Med denna konstruktion saknas

skäl att efterfölja KL:s bestämmelse att vice ordförande i drätselnämnden

skall utses av fullmäktige.

48 §.

Denna paragraf utgör en kombination av bestämmelser enligt 43 och

49 §§ KL.

LKSthlm har ej annan bestämmelse om drätselnämndens uppgifter -—

utöver vad som framgår av 22 och 48 §§ om drätselnämndens hörande i

vissa ärenden — än att för drätselnämnden skall finnas en av Konungen

fastställd instruktion (44 §). Instruktionerna för stadskollegiet och för

borgarrådsberedningen fastställes av Kungl. Maj :t efter förslag av stadsfullmäktige

(36 § 2 mom. sista stycket och 41 § tredje stycket andra punkten).

I fråga om drätselnämndens uppgifter har en med KL i huvudsak likalydande

lagtextformulering kunnat användas, därvid i 47 § drätselnämndens

uppgifter i fråga om finansprövningen särskilt angivits. Till skillnad

mot KL innebär dock detta förslag icke bindande föreskrift att reglemente

för stadskollegiet och drätselnämnden skall vara gemensamt. I förslaget

föreskrives, att reglementen skall finnas för stadskollegiet, borgarrådsberedningen

och drätselnämnden, men den föreslagna texten lägger ej hinder

i vägen för ett sammanförande för samtliga tre organ eller två av dem av

de erforderliga reglementariska föreskrifterna.

Enligt KL äger bestämmelserna i 43 § om delegationsrätt för kommunens

styrelse icke tillämpning å stadskollegium (47 § sista stycket KL)

men däremot å drätselkammare (49 § andra stycket). Denna konstruktion

har följts i detta förslag.

49 §.

Denna paragraf har viss motsvarighet i 44 § LKSthlm och den överensstämmer

helt med 44 § KL med undantag av en redaktionell ändring i första

stycket. Alla nämnder för reglerad förvaltning är i lagförslaget att hänföra

till 49 § första stycket.

50 §.

Denna paragraf har ej någon motsvarighet i KL men överensstämmer

däremot i huvudsak med 45 § 1 mom. LKSthlm. Bestämmelser i en kommunallag

för Stockholm om val av ordförande i nämnd har sin särskilda

motivering i den för Stockholm speciella borgarrådsinstitutionen. Denna

institution förutsätter närmast att borgarråd är ordförande i hans rotel

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kiingl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

tillhörande nämnder. Det är nämligen i första hand borgarråds egenskap

av nämndordförande som skapar det kommunalpolitiska underlaget för

hans befogenheter och därur härflyter hans position inom förvaltningen.

Därest borgarrådet icke gåves befattningen som nämndordförande, skulle

han ej heller kunna fullgöra de uppgifter, som borgarråd i denna egenskap

har som ansvarig ledare för förvaltningsarbetet inom roteln.

Utövandet av funktionerna som nämndordförande innebär emellertid

stundom att tid och arbete tages i anspråk för mindre viktiga frågor. För att

skapa bättre möjligheter för borgarråd att ägna sig åt de mera betydelsefulla

förvaltningsuppgifterna, har det införts en möjlighet till undantag

från huvudregeln om borgarråds ordförandeskap. I sådant syfte föreslås

en bestämmelse av innebörd, att stadsfullmäktige äger utse annan än borgarråd

till ordförande i nämnd eller att överlämna åt nämnden att själv utse

sin ordförande. Det förutsättes därvid att utseende av annan än borgarråd

till ordförande skall förekomma endast på vederbörande borgarråds egen

önskan eller eljest med hans samtycke.

51 §.

Denna paragraf har i LKSthlm närmast motsvarighet i 45 § 2—3 mom.

Den överensstämmer i sak nära med 45 § KL. På skäl, som närmare utvecklats

i den allmänna motiveringen, innebär dock detta förslag till skillnad

mot KL, att ifrågavarande regler om de kommunala nämndernas organisation

och arbetsformer, utom beträffande delegationsrätten, gäller generellt

för alla nämnder i den mån ej beträffande viss nämnd annat särskilt

föreskrivits. I de fall där sådana särskilda föreskrifter saknas, får staden

icke meddela bestämmelser, som strider mot stadgandena i denna paragraf.

Förslaget betyder, att, där ej annat är föreskrivet, flertalet av de organisatoriska

föreskrifterna för stadskollegiet göres tillämpliga på nämnderna.

I detta avseende innebär reglerna följande.

Det föreskrives, att, då suppleanter ej utses genom proportionellt val,

ordningen för deras tjänstgöring skall bestämmas (31 § andra stycket).

Regler gives om förfarandet vid ledamots avgång (33 § andra stycket)

samt om suppleanternas tjänstgöring (38 §).

Valbarhetsvillkoren för ledamöter och suppleanter, verkan av valbarhetens

upphörande samt rätten till avsägelse regleras. Regler härom finnes

nu i 45 § 3 mom. LKSthlm.

Mandattiden och tidpunkten för val regleras icke i KL. Kommunerna

bar ansetts härutinnan böra ha frihet att ordna nämndernas förhållanden

på sätt de finner lämpligt. I detta förslag har intagits en bestämmelse som

såtillvida motsvarar 45 § 2 mom. andra stycket LKSthlm att mandatperioden

är två kalenderår.

Regler gives för nämnderna om:

ställe och tid för sammanträde (37 §),

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

59

beslutmässighet och jäv (39 §),

förfarandet vid fattande av beslut (40 §),

förande av protokoll, dess justering och justeringens tillkännagivande

(41 §),

kungörande av ställe och tid för mottagande av framställningar in. in.

ävensom om den befattning ordföranden har att taga med skriftväxlingen

(42 §),

ansvar och skadeståndsskyldighet (43 §).

Regeln i 31 § första stycket av förslaget att ledamöter och suppleanter i

stadskollegiet väljes av stadsfullmäktige har, bl. a. med hänsyn till att suppleanter

ej alltid är erforderliga, icke gjorts tillämplig på de nämnder, som

avses i 49 §. Samma princip bör emellertid regelmässigt gälla även för dessa

nämnder.

I förevarande paragraf har vidare upptagits en bestämmelse om suppleants

rätt att närvara vid sammanträde och om kallelse av suppleant.

Beträffande nämnderna för oreglerad förvaltning gives i 2 mom. i förevarande

paragraf även bestämmelser om delegationsrätt, som således icke

behöver fixeras i reglemente. En förutsättning för att delegation skall få

ske är att stadsfullmäktige lämnat sitt medgivande därtill. Bestämmelserna

har av skäl som framgår av den allmänna motiveringen ansetts ej böra

göras tillämpliga även å nämnder för reglerad förvaltning.

Föreskriften i 41 § KL om utseende av kassaförvaltare har icke motsvarighet

i detta förslag.

Med kassaförvaltare avses i KL i detta sammanhang den person, som

handhar kassarörelse och räkenskaper. Då medelsförvaltningen i Stockholms

stads förvaltning genomgående är ordnad på sådant sätt, att dylik

kassaförvaltare är obehövlig (göroinålen utföres av anställda befattningshavare),

har en KL motsvarande bestämmelse ansetts överflödig.

1 förslaget har vidare uteslutits föreskrifterna i LKSthlm om instruktion

för nämnd och instruktionens underställning hos överståthållarämbetet

(44 § andra stycket). Stadsfullmäktige må således utan underställning

hos övcrståthållarämbetet fastställa instruktion för nämnd. I fråga om

nämnd för reglerad förvaltning kan underställning av instruktion hos Kungl.

Maj :t föranledas av särskilda skäl, nämligen då så är föreskrivet i specialförfattning

eller då det är erforderligt för att uppnå särskilda regler för

Stockholm i fråga om sådan nämnds organisation.

Vidare har uteslutits den särskilda föreskriften i 44 § tredje stycket

LKSthlm att det åligger nämnd att lämna överståthållarämbetet äskade

upplysningar, vilken föreskrift icke har motsvarighet i KL. Om överståthållarämbetets

rätt att erhålla upplysningar av myndigheter stadgas i

instruktionen för överståthållarämbetet.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

52 §.

Angående motiven till denna paragraf hänvisas till 27 §.

53 §.

Denna paragraf motsvarar 46 § KL. Till ifrågavarande ämne hörande bestämmelser

i LKSthlm finnes i 28 § 2—3 mom. angående dagtraktamente,

resekostnadsersätttning och arvode, 28 § 4 mom. angående pension, 28 § 5

mom. om ersättning efter särskilda grunder, 39 § andra meningen angående

arvode åt stadskollegiets ordförande samt i 64 § a) angående överståthållarämbetets

stadfästelse av beslut angående pension.

Bestämmelser om ersättning till ledamot av beredning samt åt revisor

gives i förslaget i 29 § 2 mom., resp. 67 § sista stycket.

Efter mönster av KL har i 2 mom. inrymts möjlighet att tillerkänna

där avsedda nämndledamöter, förutom arvode, ett på förhand bestämt belopp

för utgifter, som är förenade med uppdraget.

Förslaget innebär, att beloppet av arvode eller ersättning enligt 2 mom.

skall bestämmas för högst ett år i sänder. Detta är en avvikelse från KL,

enligt vilken beloppet må bestämmas för högst fyra år i sänder. Denna regel

i KL, som infördes på mitt förslag, motiverades med att möjligheterna

att ge ledamot av kommunens styrelse en ställning, påminnande om den

som tillkommer borgarråden i Stockholm, kunde ökas, om städerna finge

rätt att bestämma arvode åt sådan ledamot för längre tid åt gången än den

dittills högst medgivna, ett år. I Stockholm har emellertid ersättningen åt

borgarråd bestämts i annan ordning än genom arvode av den art varom nu

är fråga, och skäl saknas sålunda för att frångå hittills gällande regel att

arvodet icke må fastställas för längre tid än ett år i sänder. Bestämmelserna

om särskilt arvode till stadskollegiets ordförande hindrar ej att han tillika

erhåller dagtraktamente och reseersättning och givetvis icke heller att han

uppbär ersättning för uppdrag i andra nämnder.

4 kap. Om stadens drätsel

Inledande bestämmelser

54 §.

Denna paragraf har ej direkt motsvarighet i LKSthlm men överensstämmer

med 50 § KL.

Första stycket innehåller en allmän regel om skydd för den kommunala

förmögenheten.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller redan i Stockholm på

grund av den inledningsvis omnämnda lagen den 14 maj 1954, varigenom

vissa bestämmelser i KL från och med den 1 januari 1955 erhöll motsvarande

tillämpning å Stockholms stad.

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

55 §.

Denna paragraf motsvaras i LKSthlm av 5 § samt första meningen i

54 §; den överensstämmer helt med 51 § KL.

56 §.

Denna paragraf har i LKSthlm motsvarighet i 26 § 3 mom. samt 64 §

första stycket b); den överensstämmer med 52 § KL.

I sak innebär förslaget icke någon ändring av nu gällande regler.

Utgifts- och inkomststat

57 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 47 § LKSthlm och överensstämmer

helt med 53 § KL.

Vad här föreslagits skiljer sig från gällande LKSthlm endast på några

punkter.

De alternativa möjligheterna för upptagande i staten av underskott och

överskott ändras till att avse vad som av avslutade räkenskaper framgår.

Nuvarande bestämmelse att å utgiftssidan skall upptagas »de belopp

i kapital eller ränta, varmed stadens skulder under det nästfoljande året

förfalla till betalning» utgår, enär den icke generellt överensstämmer med

tillämpad redovisningspraxis och för övrigt är överflödig.

Reservation av anslag behöver icke som nu beslutas i samband med

statbehandlingen.

58 §.

Denna paragraf motsvarar 48 och 49 §§ LKSthlm och 54 § KL.

Paragrafen har redaktionellt utformats i nära anslutning till KL. Reellt

innebär den ett bibehållande av de regler, som i hithörande avseende redan

gäller för Stockholm. Den ändringen har emellertid vidtagits, att tiden för

uppgörande av förslag till utgifts- och inkomststat angivits till före oktober

månads utgång i stället för som i LKSthlm november månad. Erfarenheten

har nämligen visat, att hittillsvarande tidsbestämmelse innebär en

alltför knapp marginal. I praktiken har därför också tillämpats den föreslagna

tidsbestämmelsen.

Bestämmelsen i 54 § andra stycket KL om offentliggörande av statförslaget,

som har motsvarighet i LKS men ej i LKSthlm, är ej medtagen i detta

förslag på enahanda skäl som anfördes vid 1935 års kommunallagsrevision,

nämligen att statförslaget alltid i god tid före stadsfullmäktigbehandlingen

utkommer i tryck.

Stadgandet i 49 § sista stycket LKSthlm om att den fastställda utgiftsoch

inkomststaten skall återställas till stadskollegiet har uteslutits på grund

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

av att enligt 27 § i förslaget avskrift av stadsfullmäktiges protokoll alltid

skall tillställas stadskollegiet.

Fondbildning

59—61 §§.

Beträffande dessa paragrafer, som överensstämmer helt med 55—57 §§

KL, hänvisas till vad som anförts vid behandlingen av 54 § andra och tredje

styckena.

Lånerätt

62—63 §§.

Dessa paragrafer motsvarar 63 § 2 mom. LKSthlm och överensstämmer

helt med 58—59 §§ KL.

64 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § 1 mom. b) LKSthlm samt utan ändring

60 § KL.

Medelsförvaltning

65 §.

Denna paragraf överensstämmer med 61 § KL.

Första stycket har ingen motsvarighet i LKSthlm. Bestämmelserna i

andra och tredje styckena gäller däremot redan i Stockholm; jämför 54 §.

66 §.

Denna paragraf motsvarar 62 § KL. I 50 § LKSthlm stadgas endast, att

stadens räkenskaper skall föras för kalenderår.

Nuvarande regler för Stockholm medger icke formell möjlighet för stadens

centrala förvaltning att ge direktiv rörande enhetliga linjer för räkenskapsväsendet.

I kommunallagen för Stockholm bör emellertid liksom i

KL en sådan befogenhet inskrivas. Det är då naturligt, att denna befogenhet

gives åt det speciella drätselorganet, drätselnämnden.

De i KL 62 §, andra och tredje styckena, intagna tidsangivelserna har

i detta förslag uteslutits, då det för Stockholm torde vara mer praktiskt

att bibehålla nuvarande ordning, att drätselnämnden resp. stadsfullmäktige

beslutar härutinnan.

Bestämmelserna i 50 § andra stycket LKSthlm om att för stadens kassaoch

räkenskapsväsen skall finnas ett av Konungen fastställt reglemente har

uteslutits, enär de grundläggande bestämmelserna i dessa hänseenden är

av beskaffenhet att böra intagas i reglementet för drätselnämnden, vilket

enligt 48 § i förslaget skall fastställas av Konungen.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957 63

Revision

67 §.

Denna paragraf motsvarar 51 § första och andra styckena LKSthlm samt

63 § KL.

De sakkunniga har i denna del anfört.

Enligt såväl LKSthlm som KL är mandatperioden för revisor ett år. Revisorerna

återväljas emellertid regelmässigt för i varje fall ytterligare ett

år så att tjänstgöringstiden blir densamma som för ledamöter i de kommunala

nämnderna. Ett faktiskt ombyte av revisorer efter endast ett år

kunde ock vara ägnat att nedsätta revisionens effektivitet. Det föreligger

således icke några vägande skäl att ha kortare lagstadgad mandatperiod

för revisor än för nämndledamot. Detta förslag innebär därför att revisor

skall väljas för granskning av de två nästföljande årens förvaltning.

Under remissbehandlingen har icke gjorts några erinringar mot de sakkunnigas

förslag. För egen del har jag ansett mig kunna godtaga ifrågavarande

avvikelse från KL, då några egentliga olägenheter av en tvåårig mandatperiod

för revisorerna knappast torde vara att befara.

Till skillnad mot KL angives ej minimiantalet revisorer, då föreskrift därom

ej torde vara erforderlig för Stockholm. Föreskrift införes däremot om

obligatoriskt utseende av suppleanter.

Kretsen av dem, som på grund av redovisningsskyldighet skall vara hindrade

att deltaga i vissa beslut, bestämmes på samma sätt som i KL, vilket i

jämförelse med gällande lag innebär, att jävigheten utsträckes till vissa den

redovisningsskyldige närstående.

Regleringen i lag av revisorernas inventeringsrätt har motsvarighet i 58 §

LKS men ej i LKSthlm. Särskilda skäl föreligger icke för avvikelse i kommunallag

för Stockholm.

Reglerna om revisors ansvar och rätt till ersättning har i enlighet med de

allmänna redigeringsprinciperna införts här.

68 §.

Denna paragraf motsvarar delvis 51 § sista stycket LKSthlm och överensstämmer

med 64 § KL. Reglerna om vad revisionsberättelse obligatoriskt

skall innehålla saknar motsvarighet i gällande lag.

69 §.

Denna paragraf motsvarar 51 § sista stycket LKSthlm och i huvudsak

65 § KL.

I fråga om tidpunkten för revisionsberättelsens framläggande till granskning

och avgörande skiljer sig bestämmelsen från KL. Tidsangivelsen är

hämtad från nu gällande bestämmelse i 51 § LKSthlm, vilken infördes genom

lagändring den 9 mars 1951. Den i KL intagna föreskriften att revisions
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 16 år 1957

berättelse skall avlämnas till fullmäktiges ordförande inom tid, som han

bestämmer, har ej givits motsvarighet i detta förslag. Föreskrift därom bör

givas i revisionsstadga, som antages av stadsfullmäktige.

Med hänsyn till att enligt förslaget i allt väsentligt skall gälla samma lagregler

om revisionen som enligt KL, torde anledning saknas att bibehålla

den i 52 § LKSthlm stadgade skyldigheten för staden att underställa revisionsstadgan

Konungens prövning. Skäl måste emellertid fortfarande anses

föreligga att för Stockholm bibehålla den ordningen, att mer detaljerade och

kompletterande bestämmelser om revisionens ordnande gives i revisionsstadga,

som antages av stadsfullmäktige.

70 §.

Denna paragraf motsvarar oförändrat 53 § LKSthlm och 66 § KL.

5 kap. Om allmän kommunalskatt

71 §.

Denna paragraf motsvarar andra punkten i 54 § LKSthlm och överensstämmer

helt med 67 § KL.

72 §.

Denna paragraf har motsvarighet i 55 § 1 mom. första stycket LKSthlm

och överensstämmer helt med 68 § KL.

55 § 2 inom. LKSthlm innehåller allmänna bestämmelser om skattedifferentiering.

Sådana är också givna i 63 § 3 mom. LKS. På kommunallagskonnnitténs

förslag har några bestämmelser av detta slag ej medtagits i KL.

I konsekvens härmed föreslås de utgå jämväl ur kommunallagstiftningen

för Stockholm. I anslutning härtill och i överensstämmelse med KL föreslås

jämväl utgå reglerna i 55 § 1 mom. andra stycket LKSthlm att stadsfullmäktige

ej äger avvika från de i lag eller författning föreskrivna grunderna för

kommunalskatts utgörande, då detta framgår redan av 71 och 72 §§.

73 §.

Denna paragraf motsvarar 56 § LKSthlm och 69 § första stycket KL. Motsvarighet

till 69 § andra stycket KL finnes det ej anledning intaga i kommunallag

för Stockholm.

74 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 57 § LKSthlm och har motsvarighet

i 70 § första stycket KL. Skiljaktigheten mellan KL och detta förslag är

betingad av de speciella förhållandena för Stockholm.

75 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 58 § LKSthlm och har motsvarighet

i 71 § KL.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 ur 1957 65

76 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 59 § LKSthlm och —- med uteslutning

av viss för Stockholm ej aktuell föreskrift —- 72 § KL.

77 §.

Denna paragraf motsvarar utan ändring 60 § LKSthlm och 73 § KL.

6 kap. Om underställning och besvär

78 §.

Denna paragraf motsvarar 63 § 1 mom. LKSthlm och överensstämmer med

74 § KL.

Bestämmelsen i 63 § 1 inom. a) angående underställning för permutation

av donationsföreskrift har, på det av kommunallagskommittén anförda

skälet, nämligen att intagande i kommunallagarna av denna allmänna regel

är överflödig (sid. 324—325), ansetts böra utgå.

Bestämmelsen i 63 § 1 mom. b) om underställning av beslut om lån och ingående

av borgen är ersatt av hänvisning till 64 §. Detta sammanhänger med

att förevarande förslag liksom KL är så redigerat, att underställningsskyldigheten

rörande vissa beslut är reglerad bland de bestämmelser, som i övrigt

behandlar samma slags beslut. I enlighet härmed har även föreskrifterna

om underställning av beslut om reglemente för stadskollegiet, borgarrådsberedningen

och drätselnämnden samt om bildande av vissa fonder placerats

i de sammanhang, vari de sakligt hör hemma, och i förevarande paragraf

blott hänvisats till dessa föreskrifter. I övrigt innehåller denna paragraf bestämmelser

om det formella förfarandet i underställningsärenden.

79 §.

Denna paragraf motsvarar 64 § LKSthlm och 75 § KL.

Hänvisning göres till föreskrifterna om underställning av beslut om beviljande

av pension åt förtroendeman, om anslag att täckas genom utdebitering

under mer än fem år, om anbringande av medel annorledes än enligt 65 §

samt om reglemente för besvärsnämnd.

Innehållet i 64 § första stycket c) LKSthlm utgår, enär reglerna om utdebitering

av kommunal skatt efter särskild grund slopats.

Regeln i 75 § första stycket KL om underställning av beslut om hushållningsplan

för donationsjord har motsvarighet i 75 § LKS men ej i LKSthlm.

Anledning torde ej föreligga att nu införa någon bestämmelse härom i kommunallag

för Stockholm.

80 §.

1 mom. Momentet motsvarar utan ändring 76 § 1 inom. KL och har motsvarighet

i 66 § LKSthlm. I jämförelse med LKSthlm innebär detta förslag

endast den ändringen, alt besvärstiden förlänges från fjorton dagar till tre

5—Il i lut n g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 16 år W57

veckor samt att besvärstiden räknas från dagen för tillkännagivande å kommunens

anslagstavla av justeringen av det överklagade beslutet i stället för

från dagen för offentlig uppläsning av stadsfullmäktiges protokoll. Det är

anledning att även för Stockholm tillämpa denna utgångspunkt för besvärstiden,

vilket också är en konsekvens av bestämmelsen i 25 § rörande formen

för tillkännagivande av justering.

2 mom. Detta moment har motsvarighet i 68 § första och andra styckena

LKSthlm samt överensstämmer helt med 76 § 2 mom. KL.

Första stycket i 68 § LKSthlm är här ersatt med en hänvisning till vad

som i fråga om besvär »är särskilt stadgat».

I övrigt innebär förslaget att även i fråga om besvär över stadskollegiets

och annan nämnds beslut besvärstiden blir tre veckor mot fjorton dagar

enligt LKSthlm samt att den räknas från tillkännagivande å kommunens anslagstavla

om justering av det överklagade beslutet, mot det att enligt

LKSthlm besvärstiden räknas från den dag, klaganden erhållit del av beslutet.

Den här i analogi med KL förutsatta ordningen är att föredraga. Det erinras

om att enligt 47 och 51 §§, jämfört med 41 och 25 §§, justering av

nämnds protokoll skall tillkännagivas i samma ordning som justering av

stadsfullmäktiges protokoll.

3 mom. Momentet överensstämmer med 76 § 3 mom. KL och har motsvarighet

i 68 § tredje stycket LKSthlm.

KL innebär på denna punkt att efter förebild från Stockholm legala förutsättningar

skapas för ett särskilt besvärsinstitut i befordringsärenden och

vissa andra ärenden som berör de kommunala tjänstemännen. Under jämförelse

med LKSthlm och den av Kungl. Maj :t den 5 mars 1937 fastställda

särskilda besvärsstadgan för Stockholm innebär detta förslag eljest följande.

Klagorätt hos besvärsnämnd skall gälla även över beslut av kommunens

styrelse = stadskollegiet. Detta bör föranleda, att besvärsnämndens ledamöter

väljes av stadsfullmäktige.

Besvärsrätten utvidgas till att avse även beslut om entledigande och disciplinär

bestraffning.

Reglemente för besvärsnämnd antages av stadsfullmäktige och underställes

överståthållarämbetet i stället för Kungl. Maj :t.

Föreskrift införes i lagen att för besvärsnämnd skall gälla samma bestämmelser

som för övriga nämnder i de ämnen, som regleras i 51 §, där ej annat

föreskrives i nämndens reglemente.

Besvärsrätten är icke bunden till medlemskap i kommunen. Såsom framgår

av vad jag anförde i propositionen till KL (sid. 206), tillkommer besvärsrätt

även annan än kommunmedlem, om han beröres av fattat beslut.

Besvärstiden är tre veckor från dagen för protokollsjusterings offentliggörande

å anslagstavlan mot enligt besvärsstadgan fjorton dagar från det

klaganden erhållit del av beslutet.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Mnj.ts proposition nr 16 är 1957

Klagan över besvärsnämndens beslut kan liksom enligt LKSthlm endast

föras genom kommunalbesvär. Likaså bibehålies bestämmelsen att vid besvär

över besvärsnämndens beslut må kunna åberopas jämväl att det hos

besvärsnämnden överklagade beslutet är oriktigt på någon av de kommunala

besvärsgrunderna.

Besvärstiden vid klagan över besvärsnämnds beslut bestämmes likaledes

till tre veckor från det protokollsjustering av nämndens beslut kungjorts å

anslagstavlan.

81 §.

Denna paragraf överensstämmer med 77 § KL samt har motsvarighet i

67 § LKSthlm, som i visst avseende hänvisar till 65 § samma lag.

Den legalitetskontroll, som enligt 45 § LKS ankom på magistrat, har upphört

i och med KL:s ikraftträdande. Magistratens legalitetskontroll har i

Stockholm enligt bestämmelserna i 65 § LKSthlm tillkommit överståthållarämbetet.

Denna överståthållarämbetets legalitetskontroll föreslås även skola

upphöra, varför någon motsvarighet till 65 § LKSthlm ej medtagits i förslaget.

Avfattningen av första stycket i förevarande paragraf klargör, att överståthållarämbetet

kan meddela verkställighetsförbud, oavsett på vilken eller

vilka av de i lagen angivna grunderna klaganden stöder sin talan.

Innehållet i andra stycket av denna paragraf motsvarar utan ändring 67 §

andra stycket LKSthlm.

82 §.

Sedan den 1 januari 1955 gäller särskild lag om besvärstid vid talan mot

förvaltande myndighets beslut (SFS 1954:355), vilken innehåller samma

bestämmelser om besvärstid som den allmänna kommunallagen. Förevarande

paragraf har erhållit sådan avfattning att nämnda lag skall äga tilllämpning

å besvär över överståthållarämbetets utslag.

I förhållande till besvärsbestämmelserna i 69 § andra stycket LKSthlm

innebär förslaget den ändringen att besvärstiden förkortats från trettio

dagar till tre veckor samt att särskild besvärstid för menighet införts.

Stadgandet i 69 § första stycket LKSthlm angående kungörande av överståthållarämbetets

utslag har icke någon motsvarighet i vare sig LKS eller

KL. Då det knappast torde föreligga särskilda skäl att endast för Stockholm

giva regler i kommunallagsform rörande tillkännagivandet av Kungl. Maj :ts

befallningshavandes utslag, har denna bestämmelse uteslutits.

Den nya lagstiftningen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1958. I

samband med ikraftträdandet uppkommer vissa spörsmål, vilka reglerats i

särskilda övergångsbestämmelser.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 16 år 1957

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga ifrågavarande inom

inrikesdepartementet upprättade förslag till kommunallag för Stockholm.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Johnny Sköldvall

IDUNS TRYCKERI, ESSELTE. STHLM

010844

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:83 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till kommunallag för Stockholm. s. 1 i texten