Sök i Ratio Lex

Angående omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m

1957-03-15 · 71 sidor, varav 71 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 71 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:160, Angående omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 160 år 1957

1

Nr 160

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående omorganisation

av sjukgymnastutbildningen m. m.; given

Stockholms slott den 15 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att sjukgymnastutbildningen i Stockholm omorganiseras

samt att sjukgymnastutbildning i statlig regi anordnas i Lund.

De föreslagna åtgärderna åsyftar bland annat en förbättring av sjukgymnastutbildningen

och en väsentligt ökad utbildningskapacitet.

För utbildningen i Stockholm, som för närvarande ombesörjes av gymnastiska

centralinstitutet, föreslås inrättande av ett särskilt utbildningsorgan,

benämnt sjukgymnastinstitutet i Stockholm, som skall sortera under

karolinska institutet. Sjukgymnastutbildningen i Lund — som nu sker

vid det privatägda sydsvenska gymnastikinstitutet, för vilket gällande

koncession upphör 1959 — skall enligt propositionen i fortsättningen ombesörjas

av ett statligt utbildningsorgan, sydsvenska sjukgymnastinstitutet,

sorterande under medicinska fakulteten vid universitetet i Lund och uppbyggt

efter förebild av det nya institutet i Stockholm.

'' I propositionen framlägges, såvitt gäller sjukgymnastutbildningen i

Stockholm, förslag om en betydande förstärkning av lärarkrafter och annan

personal. För sydsvenska sjukgymnastinstitutet föreslås i huvudsak samma

personalorganisation som för institutet i Stockholm.

Enligt propositionen skall vid de båda sjukgymnastinstituten — sedan

vissa byggnadsarbeten vid karolinska sjukhuset respektive Malmöhus läns

sjukvårdsinrättningar i Lund avslutats — intagas sammanlagt 110 elever.

I jämförelse med nuvarande intagning i Stockholm och Lund av svenska

elever innebär detta en ökning av kapaciteten med ca 70 procent.

Sjukgymnastinstitutet i Stockholm avses träda i funktion den 1 juli

1958 och sydsvenska sjukgymnastinstitutet den 1 juli 1959.

1 — Bihaiig till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 15 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund,

Persson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling,

Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om omorganisation

av sjukgymnastutbildningen m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Utbildning av sjukgymnaster, som efter avlagd examen blir berättigade

att erhålla legitimation, sker för närvarande dels vid gymnastiska centralinstitutet

(GCI) i Stockholm, dels vid sydsvenska gymnastikinstitutet

(SGI) i Lund. SGI är ett enskilt institut, vid vilket utbildningen bedrives

med stöd av särskild koncession. Utbildningen är vid båda instituten tvåårig.

Vid GCI utbildas såväl kvinnliga som manliga sjukgymnaster, vid

SGI endast kvinnliga. Under senare år har emellan 30 och 40 elever årligen

intagits vid GCI. Vid SGI är antalet platser i första årskursen ca 45, av

vilka ett mindre antal förbehålles utländska elever.

Bestämmelser rörande sjukgymnastutbildningens organisation m. m. vid

GCI och SGI är meddelade i stadgan den 22 juni 1934 för GCI (kungörelsen

1934: 350 med däri senare vidtagna ändringar) respektive i den för SGI

gällande, av Kungl. Maj:t den 14 februari 1936 fastställda organisationsplanen.

Innan jag närmare redogör för föreliggande förslag rörande omorganisation

av sjukgymnastutbildningen m. m. torde jag få erinra om vissa vid

föregående års riksdag gjorda uttalanden rörande sjukgymnastutbildningen.

I 1956 års statsverksproposition (prop. I: VIII, s. 716) framhöll jag, att

1945 ars gymnastiklärarutbildningssakkunniga föreslagit att ifrågavarande

utbildning icke längre skall vara förlagd till GCI. Vidare erinrade jag om

att samma uppfattning hävdats av sjukgymnastikutredningen i dess betänkande

angående sjukgymnastikens ställning i sjukvårdsarbetet m. m.

samt att sistnämnda utredning även förutsatt, att en omläggning och för
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bättring av utbildningen borde genomföras. Jag ansåg mig böra räkna med

att en ytterligare beredning av angivna frågor — eventuellt genom en särskild

expert — erfordrades, innan slutlig ståndpunkt kunde tagas till dem.

Med anledning av detta uttalande framhöll statsutskottet (SU 8, s. 103 f.),

att utskottet, som funne det angeläget att den sedan länge aktuella frågan

om en reformering av sjukgymnastutbildningen snarast bragtes till en lösning,

förutsatte att den av departementschefen angivna beredningen av

ärendet skulle kunna slutföras inom sådan tid att förslag i ämnet kunde

underställas 1957 års riksdag.

Genom beslut den 20 april 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för

ecklesiastikdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att verkställa översyn

av föreliggande utredningar angående omorganisation m. in. av den för

närvarande till gymnastiska centralinstitutet förlagda sjukgymnastutbildningen.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallade jag samma dag numera

professorn vid karolinska institutet O. T. Sjöstrand såsom sakkunnig. Genom

beslut den 15 juni 1956 utvidgade Kungl. Maj:t det åt Sjöstrand

sålunda meddelade uppdraget att avse jämväl utredning av frågan om den

framtida organisationen av den för närvarande till syds\ enska gymnastikinstitutet

i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen.

Sedermera uppdrog jag genom beslut den 3 oktober 1956 åt kommissionen

för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting rörande

frågor, som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk

undervisning in. m., att i anslutning till den sakkunniges utredningsarbete

beträffande den till institutet i Lund förlagda sjukgymnastutbildningen

upptaga förhandlingar med nämnda landsting rörande lasarettets i Lund

upplåtande för sjukgymnastutbildning vid en statlig sjukgymnastskolas förläggande

till Lund.

Med skrivelse den 15 oktober 1956 har Sjöstrand överlämnat betänkande

med utredning och förslag rörande sjukgymnastutbildningen vid gymnastiska

centralinstitutet (stencilerat). Betänkandet kallas i fortsättningen betänkande

I.

Över betänkandet har yttranden avgivits av statskontoret, riksräkenskapsverket,

kanslern för rikets universitet — som i ärendet hört karolinska

institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten i Lund — medicinalstyrelsen,

direktionen över GCI, direktionen för karolinska sjukhuset och

statens lönenämnd samt svenska landstingsförbundet, svenska stadsförbundet,

Sveriges läkarförbund, Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund och Svenska

gymnastikdirektörsförbundet.

Vidare har Sjöstrand med skrivelse den 31 januari 1957 överlämnat

betänkande rörande den framtida organisationen av den för närvarande till

sydsvenska gymnastikinstitutet förlagda sjukgymnastutbildningen (stencilerat).

Detta betänkande kallas i det följande betänkande II.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

K-ungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Yttrande över sistnämnda betänkande har avgivits av samma myndigheter

och sammanslutningar, som yttrat sig över betänkande I, samt dessutom

av Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse, direktionen

för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund och föreståndaren för

SGI, majoren J. G. Thulin.

Med skrivelse den 14 januari 1957 har den förut omnämnda kommissionen

för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting rörande

frågor, som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk

undervisning m. in., redovisat en preliminär överenskommelse —

träffad efter förhandlingar mellan kommissionen och företrädare för nämnda

landsting — i fråga om kostnadsfördelningen mellan staten och landstinget

vid förläggande av en statlig sjukgymnastskola till lasarettet i Lund.

Ytterligare torde få nämnas att medicinalstyrelsen i skrivelse den 8 mars

1956 framlagt en beräkning rörande det framtida behovet av sjukgymnaster

och i anslutning därtill rekommenderat vissa åtgärder för avhjäpande av

den rådande bristen på sjukgymnaster.

Tidigare utredningar

Sjukgymnastutbildningen har såväl före som efter 1935 — från vilket år

nuvarande organisation daterar sig — varit föremål för ett flertal utredningar.

I utredningarna skönjer man två grunduppfattningar, vilka särskilt

tidigare skarpt brutit sig mot varandra. Den ena uppfattningens

talesmän har hävdat, att utbildningen vid GCI bör omfatta gymnastikens

båda huvudgrenar, frisk- och sjukgymnastik, och att institutet sålunda bör

utexaminera både gymnastiklärare och sjukgymnaster. Enligt den andra

uppfattningen har de båda utbildningslinjerna icke något samband. Utbildandet

av sjukgymnaster anses vara en rent medicinsk angelägenhet, som

helt bör omhänderhas av läkare.

Officiell ställning vid gymnastiska centralinstitutet fick sjukgymnastiken

genom 1864 års stadga för GCI, vilken grundade sig på ett av

1858 års kommitté framlagt förslag. Kommittén avgav ett förslag i oktober

1859 och ett nytt anbefallt förslag i november 1862. I sitt första förslag

ifrågasatte kommittén, huruvida icke sjukgymnastiken såsom en medicinsk

disciplin borde förläggas till de medicinska fakulteterna eller karolinska

institutet, men fann dock övervägande skäl tala för att sjukgymnastiken

jämväl i fortsättningen borde höra samman med friskgymnastiken.

1910 års kommitté föreslog en tvåårig gymnastiklärarutbildning vid

»gymnastiska högskolan», som institutet enligt förslaget skulle kallas. Sjukgymnastutbildningen

skulle helt skiljas från gymnastiklärarutbildningen

och meddelas i en tvåårig kurs vid en med gymnastiska högskolan förenad

sjukgymnastskola.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957 5

1915 års kommitté föreslog såsom ett provisorium, att sjukgymnastutbildningen

alltjämt skulle vara knuten till GCI. Kursen för sjukgymnaster

borde emellertid i fråga om sin anordning ha så litet organisatoriskt samband

med högskolan, att den kunde avskiljas utan att denna åtgärd medförde

någon som helst förändring i institutets organisation.

I 1925 års sakkunnigförslag försvann sjukgymnastlinjen som självständig

linje och blev endast en del av gymnastikdirektörsutbildningen.

1927 års sakkunniga avsåg bibehållande av samhörigheten mellan frisk - och sjukgymnastiken. Förslaget tillstyrktes från många håll, men från läkarhåll

mötte det mycket starka gensagor.

1929 års sakkunniga föreslog, att den dittillsvarande utbildningen i sjukgymnastik

vid GCI skulle nedläggas. För sjukgymnastutbildningen föreslogs

inrättandet av »statens sjukgymnastiska anstalt», förlagd till serafimerlasarettet

och organisatoriskt knuten till detta lasarett samt ställd under

karolinska institutets överinseende.

Propositionen 1931:133 anslöt sig till 1927 års sakkunniga. Sjukgymnastiken

borde enligt propositionen jämväl i fortsättningen höra samman

med friskgymnastiken. Riksdagen godkände propositionen med viktiga

modifikationer. Från riksdagens sida ifrågasattes, om icke den gemensamma

undervisningen för frisk- och sjukgymnaster kunde inskränkas »måhända

blott till en termin under första året». Samarbete borde ordnas med karolinska

institutet och serafimerlasarettet.

Propositionen 1932:152, som avsåg att med iakttagande av riksdagens

riktlinjer och på grundval av ett av 1931 års gymnastiksakkunniga avgivet

betänkande nå fram till en omorganisation, fälldes av riksdagen.

År 1933 avgav direktionen för GCI ett förslag till omorganisation av

gymnastiklärar- och sjukgymnastutbildningen. I huvudsaklig anslutning

till direktionens förslag framlades ett reformförslag i propositionen

1934:157. Denna proposition bifölls av riksdagen, och utbildningen vid

GCI följer för närvarande i huvudsak de riktlinjer, som uppdrogs vid den

år 1935 genomförda omorganisationen av institutet.

År 1937 avlämnade dåvarande chefen för den sjukgymnastiska utbildningen

vid GCI, docenten N. Silfverskiöld, ett förslag om inrättandet av en

självständig avdelning för sjukgymnastik, underställd karolinska institutet.

Förslaget, som tillstyrktes av karolinska institutets lärarkollegium men avstyrktes

av GCI:s direktion, föranledde ej någon Kungl. Maj ds åtgärd.

1945 års gymnastiklärarutbildningssakkunniga avgav den 10 maj 1948 ett

betänkande angående sjukgymnastutbildningens förläggning (stencilerat).

De sakkunniga framhöll, att utbildningen av frisk- och sjukgymnaster vore

två helt skilda uppgifter, vilkas sammanförande medförde risk för den enas

eftersättande — enligt erfarenheten sjukgymnastutbildningens. De sakkunniga

föreslog, att eu självständig undervisningsanstalt, en statens sjuk
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

gymnastskola, med egen styrelse skulle inrättas. Vid GCI skulle sjukgymnasterna

endast genomgå utbildning i friskgymnastik.

I sjukgymnastikutredningens den 15 juni 1954 avlämnade betänkande

angående sjukgymnastikens ställning i sjukvårdsarbetet (stencilerat) framhölls

att det förelåge synnerligen väl grundade skäl att skilja sjuk- och friskgymnastutbildningen.

Utredningsmannen (landshövding O. Ekblom) föreslog

därför, att ett fristående sjukgymnastinstitut med egen styrelse skulle

inrättas i Stockholm. Sedermera borde enligt utredningsmannen ett dylikt

institut inrättas även i Lund. Betänkandet remitterades till ett flertal

myndigheter, institutioner och sammanslutningar.

Direktionen över GCI framhöll, att det vore bättre med ett större än två

mindre institut, men tillstyrkte, att sjukgymnastutbildningen skildes från

GCI. Universitetskanslern förordade inrättande av två särskilda institut,

anknutna till karolinska sjukhuset och Lunds lasarett samt underställda

respektive sjukhus styrelse. Direktionen för karolinska sjukhuset hade icke

något att erinra mot förslaget. Medicinalstyrelsen tillstyrkte, att två institut

med egna styrelser inrättades. Statskontoret fann sig icke kunna tillstyrka,

att utredningen lades till grund för en reform. Pensionsstyrelsen ansåg,

att frågan om Stockholmsinstitutets förläggning till norrbackainstitutet

borde utredas. Svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet tillstyrkte

två särskilda institut. Sveriges läkarförbund och Svenska lasarettsläkarföreningen

tillstyrkte ävenledes två självständiga institut med nära

anknytning till undervisningssjukhus. Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters

riksförbund förordade särskiljandet av sjukgymnastiken från GCI och

inrättandet av två institut. Svenska gymnastikdirektörsförbundet avstyrkte

förslaget. Sedermera har förbundet i särskild skrivelse den 12 juni 1956

framfört vissa synpunkter på frågan om sjukgymnastutbildningen.

Föreliggande reformförslag

Riktlinjer för en omorganisation av sjukgymnastutbildningen

I Sjöstrands betänkande I anföres till en början vissa allmänna synpunkter

på sjukgymnastutbildningen. Sammanfattningsvis framhålles därvid

följande.

Från medicinskt håll har hävdats, att läkarna i allt större utsträckning

blivit beroende av den sjukgymnastiska behandlingen för olika uppgifter

inom sjukvården, men att sjukgymnasterna ej har fullt lämplig utbildning

härför. Från sjukgymnasthåll har framhävts, att sjukgymnastens uppgifter

inom sjukvården blir alltmer komplicerade och omfattande och att

utbildningen måste anpassas därefter.

Dessa krav beträffande sjukgymnasternas utbildning sammanhänger

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

med medicinens utveckling under de senaste decennierna. Denna har inneburit

väsentligt förbättrade möjligheter för behandling av de akuta sjukdomstillstånden

såväl med läkemedel som med kirurgiska ingrepp. Den

förebyggande medicinen har också gjort stora framsteg. Den ökade medellivslängden,

som är en följd av denna utveckling, har medfört att antalet

kroniskt sjuka och fall med invaliditet efter operationer och skador ökat.

Det är särskilt vid behandling av dessa fall som sjukgymnastiken kommit

till användning och fått allt större tillämpning. Beträffande behandlingen

av olika psykiska tillstånd har sjukgymnastik i grupper befunnits vara

av stort värde. Den sjukgymnastiska behandlingen är i dess olika former

ej endast en humanitär angelägenhet. Den utgör ett väsentligt led i strävan

att återställa eller i varje fall förbättra de sjukas och skadades arbetsförhet

(rehabilitering). För att sjukgymnastiken skall kunna håll jämn takt med

sjukvårdens utveckling har det ansetts, att utbildningen av sjukgymnasterna

bör förläggas till sjukvårdande institutioner och att dessa bör få möjligheter

att genom forskning utveckla de sjukgymnastiska behandlingsmetoderna.

Sjöstrand finner en omorganisation av sjukgymnastutbildningen nödvändig

och redovisar de nu berörda reformkraven i följande punkter.

1. Den statliga sjukgymnastutbildningen, som för närvarande är ansluten

till friskgymnastutbildningen vid GCI, bör överföras på sjukvårdande institution

för att lättare kunna anpassas efter sjukvårdens utveckling.

2. Sjukgymnastutbildningen bör reformeras så att den bättre än för närvarande

motsvarar de fordringar på sjukgymnastens kunnande, som den

moderna sjukvården ställer.

3. Sjukgymnastutbildningen bör liksom all annan medicinsk undervisning

baseras på forskning och ha en intim kontakt med fortlöpande forskning

inom ämnesområdet.

I en fjärde punkt framhåller Sjöstrand — under hänvisning till bland

annat medicinalstyrelsens förut omnämnda skrivelse den 8 mars 1956 —

att sjukgymnastutbildningen bör organiseras så att tillgängligt undervisningsmaterial

och redan förefintliga undervisningsinstitutioner kan utnyttjas

för utbildning av ett ökat antal elever.

Det framtida behovet av sjukgymnaster

I medicinalstyrelsens skrivelse den 8 mars 1956 understrykes, att sjukgymnastiken

kommit att spela en alltmera framträdande roll i den moderna

sjukvården och att den numera utgör en integrerande del av sjukvårdsarbetet.

Medicinalstyrelsen erinrar om att styrelsen i yttrande den

11 november 1954 över sjukgymnastikutredningens betänkande framhållit,

att eu ytterligare ökning av sjukgymnastikens användning vore att för
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

ränta. Sålunda inginge sjukgymnastik behandling som en viktig del i det

program för rehabiliteringsavdelningar vid centrallasaretten, som framlagts

av medicinalstyrelsen. Behovet av sjukgymnastik komme även att öka i

den mån planerad utökning av antalet ortopediska avdelningar genomfördes

och i samband med att kroniker- och åldringsvården utbyggdes.

Vidare borde inom sinnessjuk vården sjukgymnastik, huvudsakligen såsom

gruppterapi, användas i betydligt större utsträckning än vad hittills skett.

Beträffande den öppna vården förelåge planer på att anställa distriktsgymnaster

för att möjliggöra för befolkningen på landsbygden att få sjukgymnastik

behandling. I fråga om de huvudgrupper av sjukdomstillstånd,

där sjukgymnastisk behandling vore indicerad, borde framhållas sjukgymnastikens

stora betydelse vid pre- och postoperativa tillstånd och särskilt

da vid operationer i brösthålan. Vidare borde framhävas sjukgymnastikens

växande användning inom mödra- och förlossningsvården samt

inom den moderna poliovården ävensom vid behandling av centralmotoriska

rubbningar hos barn samt av paraplegier och men efter skallskador.

Beträffande den rådande sjukgymnastbristen och frågan om det framtida

behovet av sjukgymnaster anför medicinalstyrelsen i sin skrivelse den

8 mars 1956 bland annat följande.

Att en brist på sjukgymnaster föreligger visade sig särskilt vid 1958 års

omfattande barnförlamningsepidemi, då sjukgymnaster erfordrades i betydligt

större utsträckning än vad tidigare varit fallet. På grund av sjukgymnastikens

alltmer ökade användning har denna brist gjort sig gällande

även under åren 1954—1955. Även om svårigheter föreligger att för närvarande

överblicka det framtida behovet av dylik arbetskraft med hänsyn

bland annat till den förut berörda utbyggnaden av vissa vårdgrenar med

speciellt behov av sådan arbetskraft, har styrelsen sökt verkställa en

approximativ beräkning i detta avseende. Behovet av nya sjukgymnasttjänster

torde enligt styrelsens mening kunna uppskattas till följande antal:

Ändamål Beräknat behov av nya

sjukgymnasttjänster

Rehabilitering .................................... SO

Sinnessjukvård ................................... 30

Vård av psykiskt efterblivna och epileptiker ........ 20

Utbyggnad inom övriga vårdgrenar samt sjukgymnastikens

ökade användning i allmänhet m. m......... 100

Öppen vård ...................................... 400

630

Tillsammans med redan befintliga sjukgymnasttjänster, vilka den 1

januari 1955 uppgick till i runt tal 400, torde man icke böra räkna med

ett lägre sammanlagt antal än cirka 1 000 tjänster.

För att erhålla en överblick över tillgången på yrkesverksamma sjukgymnaster

under de senaste tio åren har inom medicinalstyrelsen upprättats

följande sammanställning.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

9

År

Yrkesverk- samma den

1 januari

Börjat eller

återupptagit

verksamheten

Slutat

Yrkesverk- samma den

31 december

Tillskott

yrkesverk-

samma

Legitimerade

under året

1946 ....

906

94

36

964

58

59

1947 ....

964

70

53

981

17

63

1948 ....

981

87

54

1014

33

65

1 1949 ....

1014

85

38

1061

47

68

1950 ....

1 061

88

64

1 085

24

69

1951 ....

1085

85

65

1105

20

64

1952 ....

1105

78

59

1 124

19

72

1953 ....

1124

138

58

1204

80

75

1954 ....

1204

143

47

1 3U0

96

72

1955 . . . .

1300

139

76

1363

63

86

Den stora ojämnheten beträffande det verkliga tillskottet av sjukgymgymnaster

torde bland annat vara beroende av att de enskilda sjukgymnasternas

utövande av yrket är synnerligen varierande år från år. Att en

stor avgångsproeent föreligger inom ifrågavarande yrkesgrupp synes vara

uppenbart. Då det stora flertalet sjukgymnaster ägnar sig åt privatpraktik

har trots en tillgång på 1 300 yrkesverksamma sjukgymnaster de 400 befintliga

sjukgymnasttjänsterna icke helt kunnat besättas med ordinarie

innehavare. Om det antages, att den proportionella fördelningen inom

yrkesgruppen mellan privatpraktiserande och övriga sjukgymnaster kominer

att bestå, skulle för att säkerställa tillgången på sjukgymnastik arbetskraft

för 1 000 tjänster erfordras en personalkader av icke mindre än

i runt tal (2V2 X 1 300) 3 250 sjukgymnaster. Då den förut angivna

utbyggnaden av skilda vårdformer får antagas komma att utsträckas

över en 15-årsperiod, skulle man enligt nu framlagda schematiska beräkningar

behöva ett årligt tillskott av yrkesverksamma sjukgymnaster a^

(3 2°° 151 3°°^ 13°- torde emellertid antalet privatpraktiserande snarast

komma att sjunka, då antalet tjänster stiger, varför stor osäkerhet

vidlåder dessa beräkningar. Det är dock enligt styrelsens mening ovedersägligt,

att nuvarande utbildningskapacitet — i genomsnitt 60 sjukgymnaster

per år — är i hög grad otillräcklig för att möta det kommande

behovet. .......

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser styrelsen det nödvändigt, att

åtgärder omedelbart vidtages för en ökad utbildning av sjukgymnaster.

I betänkande II diskuterar Sjöstrand frågan om det framtida behovet av

sjukgymnaster utifrån bland annat medicinalstyrelsens iörut berörda prognos

och anför därvid huvudsakligen följande.

Sjukgymnastikutredningen ansåg att behovet av årlig utbildning av

sjukgymnaster skulle kunna tillgodoses med en intagning av 90 sjukgymnastelever

per år vid landets sjukgymnastskolor. Medicinalstyrelsen

bär i skrivelse av den 8 mars 1956 framhållit att den nuvarande utbildningen

av sjukgymnaster är otillräcklig och att den bör ökas till 130 sjukgymnaster

per år.

Vid bedömningen av behovet av årlig utbildning av sjukgymnaster bor

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

hänsyn tagas till att mindre än en tredjedel av alla sjukgymnaster tager

tjänst vid sjukhus. Fördelningen av privatpraktiserande sjukgymnaster i

landet är också mycket ojämn. De större städerna har sålunda gott om

sjukgymnaster, under det att befolkningen i stora delar av landet helt

saknar tillgång på sjukgymnaster. Detta missförhållande kan tänkas avhjälpas

även på annat sätt än genom en ökning av den årliga utbildningen

av sjukgymnaster. Det är därför önskvärt att en utredning göres beträffande

orsakerna till att så få sjukgymnaster söker sig till sjukhustjänst,

särskilt på landsorten. Arbetsförhållandena och lönsamheten är faktorer

som i första hand kan väntas vara av betydelse.

Det torde icke vara möjligt att mer exakt bedöma det verkliga behovet

av utbildning av sjukgymnaster, vilket också framhålles i medicinalstyrelsens

förut nämnda skrivelse. Man kan knappast vänta sig att, som antages

vid medicinalstyrelsens beräkningar, förhållandet mellan antalet sjukgymnaster

som söker anställning vid sjukhus och som ägnar sig åt privatpraktik

förblir oförändrat vid en ökning av totala antalet yrkesutövande

sjukgymnaster. Sannolikt kommer allt flera sjukgymnaster att söka sig till

sjukhusen ju svårare det blir att finna försörjning som praktiserande sjukgymnast

i de större städerna. Inrättandet av halvtidstjänster på sjukhusen

kan också väntas öka antalet sjukgymnaster i sjukhustjänst. Det framtida

behovet av sjukgymnaster är vidare i hög grad beroende av i vilken takt

sjukvården kommer att utbyggas med rehabiliteringsavdelningar, kronikersjukhus

m. in. Det torde icke vara möjligt för närvarande att förutsäga

hur snabbt denna utbyggnad kommer att ske. Det kan visserligen förväntas

att sjukgymnastiken i framtiden kommer att utnyttjas i större utsträckning

än för närvarande vid behandlingen av olika patienter, men det finns

också en tendens till att i allt större utsträckning bedriva sjukgymnastik i

grupper, vilket minskar sjukgymnasternas arbetstid per patient. Av dessa

skäl är det icke möjligt att med säkerhet fastställa utbildningsbehovet av

sjukgymnaster under de närmaste årtiondena. Uppenbart är emellertid att

utbildningen för närvarande ej är tillräcklig utan måste ökas åtminstone

under en viss tid framåt.

Sammanfattningsvis framhåller Sjöstrand, att det med en viss sannolikhet

kan antagas, att en utbildning under den närmaste tioårsperioden

av 100—110 sjukgymnaster per år — vilket utgör en ökning av den totala

utbildningen av svenska sjukgymnaster i landet under senare år med mellan

70 och 80 procent — är behövlig med hänsyn till den takt varmed sjukvården

bygges ut för närvarande.

Sjukgymnastutbildningens förläggning och intagningens omfattning

På förut av honom anförda skäl föreslår Sjöstrand i sitt betänkande I,

att utbildningen i Stockholm omorganiseras och att utbildningskapaciteten

väsentligt utvidgas.

Förläggning. För närvarande är den övervägande delen av GCI:s

sjukgymnastutbildning förlagd till karolinska sjukhuset och karolinska

institutets teoretiska institutioner. Endast undervisningen i fysiologi försiggår

på GCI. Fn del av den praktiska undervisningen i patientbehand
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

ling äger rum på norrbackainstitutet, serafimerlasarettet och epidemisjukhuset

i Stockholm.

Sjöstrand erinrar om att GCI:s direktion och karolinska institutets lärarkollegium

i tidigare remissyttranden framhållit, att fysiologiundervisningen

med fördel kan förläggas till karolinska sjukhusets kliniskt-fysiologiska laboratorium.

Enligt Sjöstrands uppfattning förefinnes ej heller i övrigt något

samband mellan frisk- och sjukgymnastutbildningen. Något praktiskt skäl

för att sjukgymnastutbildningen skall vara underställd GCI:s direktion

anser Sjöstrand för närvarande icke föreligga. Beträffande utbildningens

framtida förläggning anföres vidare följande.

Det i betänkande™ av 1945 och 1953 års utredningar framlagda förslaget,

att sjukgymnastutbildningen skulle avskiljas från GCI:s verksamhet

har tillstyrkts av praktiskt taget samtliga remissinstanser. Enda undantaget

synes ha varit Svenska gymnastikdirektörsforbundet, som havdat, att

utbildningen av frisk- och sjukgymnaster bör sammanföras och GCI omorganiseras

för detta ändamål. Enligt 1945 års utredning skulle sjukgymnastutbildningen

förläggas till en statens sjukgymnastskola och enligt 19.>5

års utredning skulle ett statligt sjukgymnastinstitut mrattas. Bada utredningarna

har varit eniga i att undervisningen skulle forlaggas till karolinska

sjukhuset och karolinska institutets teoretiska institutioner.

Det föreslås i överensstämmelse med dessa tidigare utredningar, att

sjukgymnastutbildningen avskiljes från GCI och överföres administrativt

till karolinska sjukhuset och karolinska institutet. Enar utbildningen till

övervägande delen avses ingå i karolinska sjukhusets verksamhet, sasom

redan nu är fallet, synes det mest adekvat att använda beteckningen sjukgymnastskola

i analogi med vad som gäller sjuksköterskor.bildningen. Det

föreslås därför att en statens sjukgymnastskola, benämnd karolinska sjukhusets

sjukgymnastskola, inrättas på karolinska sjukhuset.

Intagningens omfattning in. in. Under senare år har mellan

30 och 40 elever årligen intagits vid den sjukgymnastiska linjen på GCI.

Sjöstrand understryker i betänkande I önskvärdheten av att den nya utbildningsanstalten

i Stockholm kan mottaga ett ökat antal elever. I betänkande

I redovisar Sjöstrand av detta skäl två alternativ, båda innebärande

en ökad intagningskapacitet. Enligt det ena alternativet skulle

den årliga intagningen uppgå till 45 elever, enligt det andra till 60 65

elever.

En mera detaljerad redovisning av nu berörda alternativ kommer att

lämnas i det följande. Redan i detta sammanhang torde emellertid de av

Sjöstrand beräknade kostnaderna för de båda alternativen böra sammanfattningsvis

nämnas. o

De årliga kostnaderna för avlöningar och arvoden beräknas uppgå till

cirka 217 000 kronor vid eu intagning av 45 elever och till cirka 247 000

kronor vid en intagning av 60—65 elever. Motsvarande kostnader för den

nuvarande sjukgymnastutbildningen vid GCI beräknas till i runt tal

121 000 kronor. Ett realiserande av något av de nu nämnda förslagen

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

kommer sålunda att i vad avser avlöningar och arvoden medföra en kostnadsökning

av 96 000 kronor alternativt 126 000 kronor. En väsentlig del

av kostnadsökningen avser en för sjukvården nödvändig förstärkning av

personalen på karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets sjukgymnastiska

avdelningar.

Till materiel in. in. föreslås ett årligt anslag av 15 000 kronor vid eu

intagning av 45 elever och 15 100 kronor vid en intagning av 60—65 elever.

Förslaget innebär på denna punkt en årlig kostnadsökning av 13 250 kronor

respektive 13 350 kronor. Härtill kommer föreslagna engångsanslag för

undervisningen å tillhopa 40 050 kronor. Vidare föreslås ett engångsanslag

av 14 900 kronor för forskning i sjukgymnastik.

Slutligen tillkommer kostnader dels för ombyggnad av sjukgymnastiska

delningen på karolinska sjukhuset, dels för inredning och utrustning av

avdelningens lokaler efter ombyggnaden. Dessa kostnader har i betänkandet

icke kunnat närmare angivas.

I betänkande II redogör Sjöstrand till eu början för den nuvarande sjukgymnastutbildningen

i Lund och anför därvid bland annat följande.

Genom Kungl. Maj:ts resolution den 29 januari 1909 erhöll majoren

J. G. Thulin i egenskap av föreståndare för SGI tillstånd att med ordinarie

elever, som genomgått vederbörlig kurs vid institutet, därstädes låta anställa

examen, vilken, därest densamma godkändes, skulle medföra samma

behörighet och rättigheter, som avlagd godkänd examen vid GCI efter

genomgången kurs för kvinnliga elever. Från början omfattade utbildningen

såval frisk- som sjukgymnastik, men efter den av 1934 års riksdag beslutade

uppdelningen av utbildningen på två skilda linjer vid GCI fortsattes

utbildningen vid SGI enbart på den sjukgymnastiska linjen. Genom Kungl.

Maj ds resolution den 14 februari 1936 medgavs Thulin rätt att såsom

föreståndare för SGI, under villkor att de i organisationsplanen meddelade

föreskrifterna noggrant iakttoges, från och med höstterminen 1936 låta

anställa sjukgymnastexamen med de elever, som genomgått vederbörlig

kurs vid institutet. Elever, som avlagt godkänd examen vid SGI, tillerkändes

samma behörighet och rättigheter som de från GCI utexaminerade

sjukgymnasterna. Bland de i resolutionen angivna villkoren ingick fordran

att medicinsk medföreståndare skulle vara knuten till institutet. Enligt av

Kungl. Maj:t år 1945 utfärdade direktiv skulle den medicinske medföreståndaren

vara föreståndare och ansvarig för utbildningen. Thulin har

kvarstått som organisatorisk och administrativ chef för institutet. Institutet

har sedermera erhållit förnyad koncession och den senast erhållna koncessionen

utgår med den kurs som examineras under 1959.

Institutet i Lund bedrives såsom internatskola. Den teoretiska undervisningen

är huvudsakligen förlagd till den medicinska fakultetens olika

institutioner och till lasarettets föreläsningssalar. Den praktiska undervisningen

är förlagd till institutets egna lokaler, lasarettets lokaler för sjukgymnastisk

behandling och universitetets gymnastiksal.

LTnder senare år har 30 svenska elever utbildats årligen vid institutet.

Dessutom har ett antal utländska elever genomgått utbildningen. Kungl.

Maj.t har den 18 maj 1956 förordnat att svenska medborgare må antagas

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1057

till ett antal av 40 i varje kurs. Utgifterna för undervisningen täckes genom

avgifter från eleverna själva, och institutet har icke understötts med

direkta ekonomiska bidrag från statliga eller kommunala myndigheter.

I fortsättningen framhåller Sjöstrand, att den nuvarande organisationen

av SGI ej torde kunna bibehållas väsentligt längre än tills gällande koncession

utgår. Major Thulin kan väntas bli nödsakad att av åldersskäl nedlägga

verksamheten vid denna tidpunkt, och Sjöstrand påpekar, att det

icke heller synes föreligga planer rörande en fortsatt privat drift av institutet

efter den nuvarande koncessionens utgång.

Sjöstrand erinrar om att den i betänkande I planerade högsta elevintagningen

i Stockholm — 60 å 65 elever — i det närmaste motsvarar det

nuvarande totala antalet årligen utbildade sjukgymnaster vid GCI och SGI.

Såsom förut framhållits är denna utbildningskapacitet enligt Sjöstrand

otillräcklig. Sjöstrand understryker, att den föreslagna ökningen av elevantalet

i Stockholm därför icke innebär att utbildningen vid SGI kan läggas

ned. Enligt Sjöstrands mening bör utbildningen i Lund antingen bibehållas

eller ersättas av en motsvarande undervisning på annan plats.

Medicinska förutsättningar för anordnande av statlig

sjukgymnastutbildning i Lund. Beträffande de medicinska

förutsättningarna för anordnande av en statlig sjukgymnastutbildning

i Lund anför Sjöstrand i huvudsak följande.

Utbildningen av sjukgymnaster vid SGI har åtminstone under senare år

till övervägande delen ombesörjts av lärare vid medicinska fakulteten vid

universitetet i Lund och av personal på Lunds lasarett. Den erfarenhet som

därvid skaffats och det intresse som uppkommit för undervisningen är viktiga

tillgångar, som om möjligt bör tillvaratagas.

Den påbörjade utbyggnaden av den sjukgymnastiska avdelningen vid

Lunds lasarett, som väntas kunna tagas i bruk 1959, ger plats för den del

av sjukgymnastutbildningen, som för närvarande bedrives i SGI:s polikliniklokaler.

Efter den nu gällande koncessionens utgång skulle således hela

sjukgymnastutbildningen kunna överflyttas till lasarettet och medicinska

fakultetens teoretiska institutioner.

Patientmaterialet på Lunds lasarett är tillräckligt för utbildning av minst

45 elever per år. På lasarettet finns också flertalet specialiteter företrädda,

för vilka sjukgymnastik behandling kommer ifråga. Eventuellt kan en

komplettering ske vid vissa avdelningar vid allmänna sjukhuset i Malmö.

En rehabiliteringsavdelning väntas bli inrättad vid lasarettet i Lund, men

några definitiva planer synes ej föreligga för närvarande. Om en sådan ej

inrättats 1959, kan undervisning i rehabilitering eventuellt ske i Malmö.

För närvarande ingår den sjukgymnastiska verksamheten på lasarettet i

Lund i respektive klinikers organisation, och sjukgymnasterna är anställda

vid lasarettet men underställda de olika klinikcheferna. Denna organisation

är olämplig för ett effektivt utnyttjande av patientmaterial och sjukgymnaster

för undervisningen. Detta har bland annat medfört att SGI:s elever

endast fått behandla patienter på vissa avdelningar, vilket utgjort ett

hinder för en mer allsidig övning i patientbehandling. Det är också önskvärt,

att den sjukgymnastiska verksamheten i större utsträckning än som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj:ts proposition nr 160 år 1057

för närvarande är fallet ledes och utvecklas av speciellt härpå inriktade

läkare. En väsentlig förutsättning härför är emellertid att den sjukgvmnastiska

verksamheten på i första hand universitetssjukhusen förlägges till

speciella sjukgymnastiska avdelningar med läkare i över- och underordnad

ställning. På detta sätt fungerar den sjukgymnastiska avdelningen på karolinska

sjukhuset.

Vid förhandlingar mellan representanter för Malmöhus läns landsting och

kommissionen för förhandlingar med bland annat Malmöhus läns landsting

rörande frågor som äger samband med lasarettets i Lund upplåtande för

medicinsk undervisning m.m., har framkommit, att landstinget kan väntas

stödja en dylik omorganisation av den sjukgymnastiska verksamheten på

lasarettet. Den medicinska fakulteten vid Lunds universitet har emellertid

i skrivelse den 23 januari 1957 uttalat sig emot en dylik organisation av

praktiska skäl men förklarat sig vilja medverka till att behövligt sjukhusklientel

utöver det som behandlas å den sjukgymnastiska avdelningen i tillräcklig

omfattning kommer att stå till disposition för den undervisning,

som skall bedrivas vid den blivande sjukgymnastskolan.

Frågan om organisationen av den sjukgymnastiska verksamheten på

Lunds lasarett är av största betydelse för ett ställningstagande till frågan

om staten skall förlägga en sjukgymnastskola där eller ej. Det är i hög grad

angeläget att sjukgymnastiken följer med utvecklingen av sjukvården

och att detta sker genom att den utvecklas som en medicinsk specialitet.

Detta måste innebära att på de sjukhus, där man har en överläkare som

specialiserat sig på sjukgymnastik, denne skall svara för den sjukgymnastiska

verksamheten på sjukhuset på samma sätt som gäller för andra

specialiteter. Det synes självklart, att denna utveckling mot en självständig

sjukgymnastik specialitet skall i första hand ledas av de statliga institutioner

som skall fungera som undervisningsanstalt för läkare och sjukgymnaster

och på vilka forskning skall bedrivas.

Om den sjukgymnastiska avdelningen vid Lunds lasarett huvudsakligen

skall bedriva poliklinisk verksamhet och läkarna där ej skall få tillgång till

behandlingsfallen på de olika klinikerna, är det knappast motiverat med eu

överläkare för avdelningen. Denne kan också väntas få mycket begränsade

forskningsmöjligheter, och det kan i hög grad betvivlas att någon i ämnet

kompetent läkare under dessa förhållanden vill söka överläkartjänsten.

Man kan även befara att om överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen,

som i första hand skall undervisa sjukgymnastskolans elever i

sjukgymnastik, ej får bestämma behandlingarna på de patienter som eleverna

skall behandla, en divergens kan uppkomma mellan undervisningen

på skolan och de praktiska övningarna på lasarettet. Även för ett rationellt

utnyttjande av instruktionsgymnasterna för undervisningen liksom

för instruktionen av dem är det nödvändigt, att dessa är underställda överläkaren

på den sjukgymnast iska avdelningen.

Medicinska fakulteten anser att det skulle vara praktiskt omöjligt för

överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen att ansvara för behandlingen

av alla fallen på sjukhuset. Detta är givetvis en organisationsfråga

av samma art som beträffande varje annan serviceavdelning inom ett större

sjukhus, t. ex. röntgentavdelningen eller centrallaboratorierna. Givetvis innebär

en centraliserad organisation av sjukgymnastiken icke att de olika

klinikläkarna berövas möjligheten att framföra sina åsikter beträffande

patienternas behandling och att dessa beaktas. I sista hand bör emellertid

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

den som har störst erfarenhet på området fälla avgörandet om hur behandlingen

skall utföras. Därför bör den sjukgymnastiska verksamheten på

sjukhuset centraliseras och ställas under ledning av överläkaren på den

sjukgymnastiska avdelningen.

Med hänsyn till den betydelse som organisationen av den sjukgymnastiska

avdelningen på Lunds lasarett måste få såväl för undervisningen som

för utvecklingen av en på forskning baserad medicinsk specialitet i sjukgymnastik

bör det uppställas som villkor för att staten förlägger en sjukgymnastikskola

till Lund, att den sjukgymnastiska avdelningen organiseras

som en självständig specialavdelning för sjukgymnastik, till vilken all sjukgymnastik

behandling på lasarettet skall hänvisas även om den sjukgymnastiska

behandlingen av olika skäl delvis måste företagas vid den avdelning

där patienten vårdas. Så har den sjukgymnastiska verksamheten organiserats

på karolinska sjukhuset, vilket icke endast visat sig vara möjligt

att förverkliga utan även visat sig ha praktiska fördelar.

Enligt de uppgifter som erhållits finns för närvarande ej någon läkare i

Lund som skaffat sig speciell utbildning i sjukgymnastik och som kan väntas

söka tjänsten som överläkare för den sjukgymnastiska avdelningen.

Alternativ till en statlig sjukgymnastutbildning i

Lund. Som tänkbart alternativ till en statlig utbildningsanstalt i Lund

anför Sjöstrand i första hand en ytterligare utökning av utbildningen i

Stockholm. Vidare namnes som tänkbara platser för sjukgymnastutbildning

Göteborg eller någon norrlandsstad. I fråga om nu berörda alternativ anföres

i betänkandet bland annat följande.

Kurser på 60 k 65 elever är i största laget för en effektiv undervisning.

Man kan således ej öka antalet elever i Stockholm per kurs. Där är emellertid

möjligt att göra intagningen av elever två gånger om året liksom beträffande

läkarutbildningen. Detta skulle innebära en fördubbling av den

katedrala undervisningen per lärare och skulle kräva utnyttjande av större

patientmaterial än som beräknats för 60 å 65 elever. För närvarande synes

inga förutsättningar finnas för en sjukgymnastskola på Sahlgrenska sjukhuset.

Det torde ej heller vara lämpligt att till de stora nybyggnadsprojekten

vid Sahlgrenska sjukhuset lägga ännu ett, för en sjukgymnastskola.

Fn eventuell norrlandsskola kan ej komma ifråga med mindre än att en

medicinsk högskola med såväl preklinisk som klinisk undervisning kommer

till stånd.

Sjöstrands förslag i förläggningsfrågan. Med beaktande

av förut angivna utbildningsbehov — 100 ä 110 årligen utexaminerade

sjukgymnaster under den närmaste tioårsperioden — redovisar Sjöstrand

sitt ställningstagande till frågan om hur nämnda behov skall täckas.

II an anför därvid i huvudsak följande.

Två alternativ kan ifrågakomma. Enligt det ena skulle den nuvarande

sjukgymnastutbildningen vid SGI från och med 1 juli 1959 bedrivas i statlig

regi såsom statens sjukgymnastskola (sydsvenska sjukgymnastskolan)

med en årlig intagning av 45 elever. Härvid kan i stort sett samma organisation

tillämpas som föreslagits i tidigare betänkande rörande en sjukgymnastskola

vid karolinska sjukhuset. Ansvaret för skolan skulle åvila

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

den medicinska fakulteten vid Lunds universitet och kostnaderna skulle

fördelas mellan staten och Malmöhus läns landsting i enlighet med riktlinjer

som uppgjorts vid inledande förhandlingar. Driftskostnaderna för

statens del har beräknats till i runt tal 170 000 kronor i årliga utgifter och

135 000 kronor i engångskostnader.

Det andra alternativet innebär, att sjukgymnastutbildningen vid karolinska

sjukhuset skulle utökas genom intagning av elever två gånger per år,

varigenom 100 elever skulle kunna utbildas årligen. Förutsättningar för eu

dylik utökning finns, och kostnadsökningen per år härvid har beräknats till

cirka 100 000 kronor. Härtill kommer ett engångsanslag på cirka 10 000

kronor för komplettering av utrustningen.

Vid valet mellan dessa båda alternativ bör följande beaktas. För närvarande

finns ej den sjukgymnastiska avdelning vid Lunds lasarett, till

vilken sjukgymnastutbildningen skulle förläggas. Det är också ovisst huru

den sjukgymnastiska verksamheten kommer att organiseras där. För närvarande

finns enligt erhållna uppgifter ej heller någon läkare i Lund som

specialiserat sig i sjukgymnastik så att han kan väntas vara kompetent

för överläkartjänsten på den sjukgymnastiska avdelningen. Huruvida någon

kompetent läkare inom landet kan komma att söka tjänsten är också

ovisst. Man kan således befara att det icke blir möjligt att tillsätta föreståndartjänsten

vid sjukgymnastskolan med kompetent läkare om denna

ledigförklaras 1959.

Beträffande stockholmsalternativet kan anföras, att det är något billigare

än lundaalternativet. Den inbesparing, som detta alternativ skulle medföra,

går emellertid huvudsakligen ut över en önskvärd upprustning av den

planerade sjukgymnastik^ avdelningen på Lunds lasarett för forskning

och utbildning av läkare i den sjukgymnastiska specialiteten. På längre sikt

är därför inbesparingen icke till fördel. Det är från flera synpunkter ej

heller fördelaktigt att koncentrera hela utbildningen av sjukgymnaster till

Stockholm. Utbildningen av 100 sjukgymnaster per år kan också väntas

stöta på vissa organisatoriska svårigheter.

Vid beaktande av de framförda synpunkterna på de båda alternativen

och särskilt med hänsyn till ovissheten om hur den sjukgymnastiska avdelningen

vid Lunds lasarett kommer att organiseras och om en kompetent

föreståndare kan anställas där under 1959 synes det olämpligt, att förslag

framlägges för 1957 års riksdag beträffande ett överförande av den nuvarande

vid SGI bedrivna utbildningen av sjukgymnastelever under år 1959

till en statlig sjukgymnastskola i Lund. Till dess förutsättningarna för en

statlig sjukgymnastskola i Lund blivit bättre klarlagda än för närvarande

bör därför det årliga behovet av sjukgymnaster täckas genom en utökning

av undervisningen vid karolinska sjukhuset.

Sammanfattningsvis föreslår Sjöstrand, att förslag förelägges 1957 års

riksdag om inrättande av en sjukgymnastskola vid karolinska sjukhuset

med en intagning av 60—65 elever samt att definitiva planer utarbetas fölen

ytterligare utökning av intagningen läsåret 1958/59 till 100 elever per år.

Förslag i sistnämnda avseende bör enligt Sjöstrand föreläggas 1958 års

riksdag. Sjöstrand föreslår även, att innehavaren av SGI erhåller förlängning

av koncessionen för examination av sjukgymnaster till år 1960.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

17

Yttranden

De i betänkande I redovisade skälen för en omorganisation av sjukgymnastutbildningen

har i allt väsentligt godtagits av remissinstanserna. Tanken

att skilja sjukgymnastutbildningen från friskgymnastutbildningen tillstyrkes

eller lämnas utan erinran av samtliga instanser med undantag av

Svenska gymnastikdirektörsförbundet.

Karolinska institutets lärarkollegium understryker, att bristen på sjukgymnaster

länge varit till men för svensk sjukvård och att denna brist

hotar att ta allt större proportioner. Enligt lärarkollegiet är dessutom den

nuvarande sjukgymnastutbildningen icke helt lämpad efter de arbetsuppgifter,

som i samband med medicinens fortsatta utveckling kommit att

åvila yrkesutövarna. Lärarkollegiet framhåller vidare, att utbildningen

skett på institutioner, som icke varit bundna till sjukhus, varför den sjukgymnastiska

verksamheten kommit att stå mer eller mindre utanför övrig

sjukvårdsverksamhet. I fortsättningen erinrar kollegiet om att i tidigare

utredningar framhållits det olämpliga i att sammansla utbildningen av

frisk- och sjukgymnaster vid vissa institut. Utredningsmannens förslag, att

en särskild sjukgymnastskola — helt skild från GCI — skall inrättas, finner

kollegiet mycket ändamålsenligt.

Medicinska fakulteten i Lund, medicinalstyrelsen, Sveriges läkarförbund

och Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund uttalar sig i liknande

riktning beträffande skälen för en omorganisation av utbildningen.

Svenska gymnastikdirektörsförbundet instämmer i huvudsakliga delar

i de principiella önskemål om en förbättrad sjukgymnastik utbildning,

som framlägges i betänkande I. Förbundet haller dock alltjämt före, att

den grundläggande utbildningen i frisk- och sjukgymnastik bör vara gemensam

för båda utbildningslinjerna.

Statskontoret erinrar om att ämbetsverket i utlåtande den 14 oktober

1954 över det av sjukgymnastikutredningen den 15 juni 1954 avgivna betänkandet

konstaterat, att de då redovisade undersökningarna icke gåve

hållpunkter för ett närmare bedömande av behovet av sjukgymnaster. I

nämnda utlåtande påpekades vidare, att någon undersökning icke verkställts

rörande möjligheten av att i syfte att nedbringa kostnaderna förlägga

hela den inom landet erforderliga utbildningsverksamheten till det föreslagna

institutet i Stockholm, eller, därest detta med hänsyn till patienttillgången

eller andra omständigheter icke skulle låta sig göra, att ett andra

institut förlädes till annat sjukhus än lasarettet i Lund. Statskontoret

kunde under sådana omständigheter icke tillstyrka, att förslaget lades till

grund för någon reform av sjukgymnastutbildningen. I sitt yttrande över

betänkande I anför ämbetsverket vidare:

Icke heller det nu föreliggande betänkandet innehåller några närmare

undersökningar i de av statskontoret förut angivna hänseendena. Beträf
2

— Iiiliang till riksdagens ■protokoll I samt. Nr 1V0

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

fande behovet av sjukgymnaster har sålunda rent allmänt framhållits, att

sjukgymnastiken fått allt större tillämpning, särskilt vid behandlingen av

kroniskt sjuka och fall med invaliditet, samt att medicinalstyrelsen och

svensk;! lasarettsläkarföreningen uttalat, att det för närvarande råder stor

brist på sjukgymnaster, vilken väntades öka inom den närmaste framtiden.

Statskontoret håller alltjämt före, att ämbetsverkets förut angivna synpunkter

äger giltighet vid bedömandet av frågan om den organisatoriska

utformningen av sjukgymnastutbildningen. Vad särskilt gäller utbildningskapaciteten

vid ett nytt statligt institut i Stockholm förtjänar uppmärksammas,

att utredningsmannen framlagt alternativa förslag: ett avseende

45 elever och ett 60—65 elever. Ställning till spörsmålet om det lämpliga

elevantalet lärer svårligen kunna tagas, förrän det framtida behovet av

sjukgymnaster åtminstone uppskattningsvis beräknats. Vidare må uppmärksammas,

att utredningsmannen räknat med att de årliga utgifterna

för avlöningar och arvoden skulle uppgå till ca 216 000 kronor, om 45

elever årligen intoges. Vid nuvarande elevantal av 35—40 elever uppgår

dessa kostnader till cirka 120 000 kronor för år. Statskontoret kan knappast

finna, att den redovisade kostnadsökningen står i rimlig proportion till den

förhållandevis ringa ökningen av elevantalet, som sålunda skulle erhållas.

Ytterligare ma uttalas, att kostnaderna för viss ombyggnad av sjukgymnastiska

avdelningen vid karolinska sjukhuset icke kunnat angivas.

Vid remissbehandlingen av betänkande II har intresset genomgående

koncentrerats till frågan om valet mellan de av Sjöstrand redovisade båda

alternativen, d. v. s. en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen i Stockholm

till att omfatta en årlig intagning av 100 elever eller förläggning av eu

statlig sjukgymnastutbildning i Lund. Sjöstrands skäl mot att ett principbeslut

redan nu träffas om en dylik utbildning i Lund har ingående

granskats i remissyttrandena. Med undantag av statskontoret har de remissinstanser,

som tagit ställning i förläggningsfrågan, givit sitt förord åt

alternativet Lund.

Medicinska fakulteten i Land anför bland annat följande.

I sin skrivelse till utredningsmannen den 23 januari 1957 har fakulteten

beträffande organisationen av den sjukgymnastiska avdelningen framhållit,

att fakulteten »vill medverka till att behövligt sjukhusklientel utöver det,

som behandlas på den sjukgymnastiska avdelningen, i tillräcklig omfattning

kommer att stå till disposition för den undervisning, som skall bedrivas

vid den blivande sjukgymnastskolan». Då medicinska fakulteten icke har

bestämmanderätt över organisationen av den sjukvårdande verksamheten

vid lasarettet, har fakulteten icke kunnat ge annat svar än att man önskade

medverka till att patientmaterialet står till sjukgymnastskolans disposition.

När fakulteten vidare i sin skrivelse uttalar att »det är av praktiska skäl

icke möjligt att överantvarda ansvaret för den sjukgymnastiska behandlingen

av alla å sjukhuset inneliggande patienter uteslutande åt den sjukgymnastiska

avdelningen», var tanken bakom detta den, att ibland vissa

behandlingsföråndringar på grund av en akut uppkommen situation eller

en inträdd komplikation maste kunna göras av vederbörande klinikchef

utan hörande av sjukgymnastavdelningen. För var och en med erfarenhet

av praktiskt sjukvårdande arbete är det uppenbart, att så måste vara

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

fallet, och fakulteten finner det anmärkningsvärt, att utredningsmannen

tolkat detta fakultetens yttrande så, att den önskade begränsa den sjukgymnastiska

avdelningen vid Lunds lasarett till huvudsakligen poliklinisk

verksamhet. Fakulteten vill här uttryckligen framhålla, att den anser, att

den sjukgymnastiska avdelningen skall tjänstgöra som självständig specialavdelning,

varifrån all sjukgymnastisk behandling på lasarettet skall ledas

i samråd med respektive klinikers läkare och att den sjukgymnastiska verksamheten

vid Lunds lasarett i princip bör organiseras på samma sätt som

vid Karolinska sjukhuset.

Utredningsmannen anser det ovisst huruvida överläkarebefattningen vid

den sjukgymnastiska avdelningen skulle kunna besättas med kompetent

svensk läkare men anger inga skäl härför. Det bör emellertid framhållas, att

ett stort antal specialister av ifrågavarande slag finnes inom grannländerna.

På grund härav finnes därför intet skäl att avstå från inrättandet av en

statlig sjukgymnastskola i Lund.

Utredningsmannens invändning beträffande de lokaler, till vilka skolan

skulle förläggas, är oriktig, då lokalerna i fråga för närvarande är under

uppförande och beräknas vara i funktion i början av år 1959. Att beslut

ännu inte fattats, hur den sjukgymnastiska avdelningen skall organiseras

med hänsyn till en sjukgymnastskola, beror på att statsmakterna ännu

icke tagit ställning till skolans förläggning till Lunds lasarett.

Den av utredningsmannen gjorda jämförelsen mellan kostnaderna för

en utvidgning av verksamheten i Stockholm och en ny skola i Lund är

missvisande. Utvidgningen av skolan i Stockholm innebär en ökning av

elevantalet med 35—40 per år, medan den nya skolan i Lund skall omfatta

45 elever årligen. Kostnadsberäkningen för Stockholms-altemativets del är,

som utredningsmannen själv framhåller, approximativ och enligt fakultetens

mening sannolikt för låg. Det föreslagna elevintaget två gånger om

året innebär en dubblering av all undervisning, och sannolikt måste lärarstab

och materielanslag ökas utöver vad utredningsmannen föreshigit.

Räknat per elev blir utbildningskostnaderna enligt Stoekholms-altemativet

endast obetydligt lägre än vid skolan i Lund. Man bör emellertid också

beakta, att levnadskostnaderna för eleverna i Stockholm blir betydligt högre

jämfört med dem för eleverna i Lund. Därtill kommer, som utredningsmannen

själv anfört, att den inbesparing, som Stockholms-alternativet enligt

hans mening skulle medföra, huvudsakligen går ut över en önskvärd

upprustning av den planerade sjukgymnastiska avdelningen på Lunds

lasarett för forskning och utbildning av läkare i den sjukgymnastiska specialiteten,

varför inbesparingen på längre sikt icke är till fördel. Fakulteten,

som har till uppgift att vaka över den vetenskapliga forskningens och medicinska

undervisningens intressen, måste med bestämdhet motsätta sig, att

inbesparing göres efter sådan princip.

Karolinska institutets lärarkollegium motsätter sig bestämt även en temporär

ökning av elevantalet — utöver vad som föreslagits i betänkande I

— vid den planerade utbildningsanstalten i Stockholm. Däremot förordar

kollegiet, att en sjukgymnastskola inrättas i Lund av den omfattning Sjöstrand

förutsatt.

Universitetskanslern framhåller — under hänvisning till medicinska

fakultetens i Lund förut återgivna uttalanden — att fakultetens upp
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

fattning synes överensstämma med den mening, som från huvudmannens

sida kommit till uttryck i organisationsfrågan. Någon sådan ovisshet

om hur en sjukgymnastisk avdelning vid lasarettet i Lund i princip

och i stora drag bör komma att organiseras synes kanslern icke råda, att

av denna anledning hinder skulle föreligga för ett principbeslut om inrättande

av en sjukgymnastskola i Lund. Kanslern avstyrker bestämt en ytterligare

utbyggnad av den föreslagna sjukgymnastskolan i Stockholm och

förordar, att förslag förelägges riksdagen om inrättande från tidpunkt, som

Kungl. Maj:t bestämmer, av en dylik skola i Lund. Kanslern förutsätter

vidare, att arbetet med detaljplanering av organisationen av en blivande

sjukgymnastskola i Lund — innefattande jämväl eventuellt erforderliga

övergångsanordningar i samband med utlöpandet av gällande koncession

för SGI — kommer att bedrivas i sådan takt, att något uppehåll i den nu

till SGI förlagda sjukgymnastutbildningen icke skall bli nödvändig.

Direktionen för karolinska sjukhuset ifrågasätter lämpligheten av en

ytterligare ökning av sjukgymnastutbildningen vid karolinska sjukhuset.

Det kan enligt direktionens mening icke vara ändamålsenligt att, om icke

oöverstigliga hinder för en decentralisering av utbildningen möter, koncentrera

verksamheten till Stockholm. Möjligheterna av ett bibehållande

av sjukgymnastutbildningen i Lund synes enligt direktionens uppfattning

därför böra ånyo noggrant undersökas.

Malmöhus läns landstings- och hälsovårdsstyrelse uttalar till en början,

att det enligt styrelsens mening vore mest ändamålsenligt på längre sikt,

om sjukgymnastutbildningen inlemmades i sjuksköterskeutbildningen.

Sjukgymnasterna borde sålunda utbildas på samma sätt som vissa specialsjuksköterskor,

t. ex. barnsjuksköterskor och barnmorskor, för vilka specialutbildningen

efter viss tids utbildning vid sjuksköterskeskola förlägges

till särskilda anstalter. Styrelsen anser sig emellertid icke vilja påyrka, att

en sådan plan omedelbart realiseras. En dylik utbildningsgång skulle nämligen

medföra en viss reducering av antalet nyutexaminerade sjuksköterskor.

Styrelsen anser därför, att utbildningen tills vidare bör ske i ungefär samma

former som hittills. De skäl som anförts i betänkande II för Stoekholmsalternativet

kan styrelsen icke acceptera. I yttrandet understrykes att

landstinget icke rest någon invändning mot den av Sjöstrand förordade

organisationen av den sjukgymnastiska verksamheten vid Lunds lasarett.

Uppfattningen att medicinska fakulteten i Lund icke skulle vilja stödja en

utveckling i den av Sjöstrand avsedda riktningen torde enligt styrelsen

vara grundad på något missförstånd. I fråga om möjligheterna att förvärva

en kompetent läkare till den föreslagna överläkartjänsten på den sjukgymnastiska

avdelningen i Lund samt i fråga om de ekonomiska kalkylerna

anför styrelsen i huvudsak samma argument som medicinska fakulteten

i Lund. Styrelsen tillägger att det skulle vara till stor nackdel för utbildningskapaciteten

samt för forskningen och utvecklingen inom detta om
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

råde, om i landet allenast en utbildningsanstalt skulle finnas. Då det redan

i Lund finns en sådan skola, som enligt styrelsen under lång tid väl fyllt

sin uppgift och är anknuten till ett rikt differentierat sjukhus, kan styrelsen

icke finna annat än att det från allmän synpunkt måste vara eu klok planering,

att staten övertar denna skola.

I samma riktning och med i huvudsak samma motivering uttalar sig

medicinalstyrelsen, svenska landsting sförbundet, svenska stadsförbundet,

direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar i Lund, Sveriges läkarförbund

och Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund.

Riksräkenskapsverket förordar, att förslag till riksdagen redan nu framlägges

om inrättande under år 1959 av en sjukgymnastskola i Lund. Ämbetsverket

framhåller att, därest det icke vid föreståndartjänstens kungörande

under nämnda år skulle bli möjligt att besätta densamma med

kompetent innehavare, föreståndarskapet vid skolan övergångsvis synes

kunna upprätthållas i samma ordning, som nu tillämpas vid SGI.

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller — i överensstämmelse

med Sjöstrands principiella motivering — att det med hänsyn

till den betydelse, som organisationen av den sjukgymnastiska avdelningen

i Lund måste få såväl för forskningen som för utvecklingen av en på forskning

baserad medicinsk specialitet i sjukgymnastik, bör uppställas som

villkor för att staten förlägger en sjukgymnastskola till Lund, att den sjukgymnastiska

avdelningen organiseras som självständig specialavdelning.

Föreståndaren för SGI, majoren J. G. Thulin, erinrar om att det i betänkande

II anförts att det ej synes föreligga några planer rörande en

fortsatt privat drift vid SGI efter utgången av den nu löpande koncessionen.

Thulin anför härom följande.

Detta är riktigt så till vida, att skäl härför saknats sedan det under de

sista åren förda förhandlingarna allt mera blivit klarlagt, att institutet

skulle förstatligas i samband med att den nu påbörjade första etappen av

Lunds lasaretts tillbyggnad blev färdig. Lokaler för den förstatligade sjukgymnastutbildningen

är nämligen inrymda i denna. Det privata institutet

kan ej bedriva sin utbildningsverksamhet utan i samförstånd och samarbete

med lasarettet och vetenskapsmän vid de teoretiska institutionerna. Skulle

däremot förhållandena utveckla sig så, att från statens sida ett förstatligande

i enlighet med de preliminära planerna ej skulle komma till stand,

föreligger från institutets sida intet hinder att planera för eu fortsatt utbildning,

naturligen med beaktande av de ökade krav på densamma, som

den föreslagna omorganisationen kan komma att ställa. En förutsättning

härför är dock att det kan räkna på fortsättning av hittillsvarande erforderliga

medverkan från lasarettet och medicinska fakulteten.

I detta sammanhang anser jag mig böra meddela, att samma förutsättning

gäller även för en eventuell förlängning av koncessionen för ett eller

två år, som Sjöstrand talar om och varmed han avslutar sitt förslag.

Härefter påpekar Thulin, att Sjöstrand, efter att ha anfört sina skäl för

och emot förläggning av en statlig utbildningsanstalt till Lund, underlåtit

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

att ta upp alternativet fortsatt privat drift av SGI. Thulin erinrar därvid

om att Sjöstrand på vissa anförda skäl funnit det olämpligt, att förslag om

förstatligande av SGI framlägges för 1957 års riksdag, och framhåller

vidare:

Sjöstrand anför visserligen »hänsyn till ovissheten om hur den sjukgymnastiska

avdelningen vid Lunds lasarett kommer att organiseras och om

en kompetent föreståndare kan anställas där under 1959» som ett motiv

härför, men då hade det varit följdriktigare, att han föreslagit fortsatt utredning

som alternativ till hans förslag om utarbetande av definitiva planer

för en ytterligare utökning av elevantalet vid karolinska sjukhusets sjukgvmnastskola

år 1958/59 till 100 elever per år att framläggas för 1958 års

riksdag. Antages dessa planer, som enligt Sjöstrand kan »väntas stöta på

vissa organisatoriska svårigheter», torde de ej kunna tänkas som ett övergående

provisorium, varför frågan om en sjukgymnastutbildnings förläggande

till Lund icke kan komma på tal förrän det visat sig att antalet

sjukgymnaster, som behöver utbildas årligen, ytterligare behöver ökas.

Och då blir det kanske för sent, sedan SGI är nedlagt och lasarettet har

omdisponerat användningen av sina lokaler.

Statskontoret anför, att den i ärendet förebragta utredningen synes ge

vid handen, att åtgärder påkallas för ernåendet av ytterligare utbildningsmöjligheter,

därest det i enskild regi drivna gymnastikinstitutet i Lund

skulle nedläggas utan att ersättas av annan privat skola. Statskontoret håller

jämväl före, att en koncentration av sjukgymnastutbildningen till Stockholm

utgör den lämpligaste lösningen av utbildningsfrågan. Ämbetsverket

tillägger emellertid, att den sakkunnige icke utarbetat något definitivt organisationsförslag

för en sjukgymnastskola vid karolinska sjukhuset för 100

elever. En överarbetning av betänkandet bör därför enligt statskontorets

mening ske, innan förslag i ämnet förelägges riksdagen. Statskontoret finner

det också önskvärt, att närmare beräkningar verkställes rörande platsbehovet

vid en dylik skola. Den föreliggande utredningen synes ämbetsverket

knappast utgöra ett säkert underlag för ett ställningstagande till

denna fråga.

I det följande torde en närmare redogörelse få lämnas dels för huvuddragen

av den i betänkande I föreslagna organisationen av sjukgymnastutbildningen

i Stockholm, dels för huvuddragen av den i betänkande II

redovisade organisationsplanen för en statlig sjukgymnastutbildning i Lund,

dels för remissyttrandena över nu berörda avsnitt, dels slutligen i för vissa

ytterligare med sjukgymnastutbildningen sammanhängande frågor.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Sjukgymnastutbildningen i Stockholm

23

Utbildningens administration

Nuvarande förhållanden. Gymnastiklärar- och sjukgymnastlinjerna

vid GCI står under en och samma ledning, direktionen över GCI.

Denna består av sju ledamöter, samtliga utsedda av Kungl. Maj:t. Av ledamöterna

utses en efter förslag av lärarkollegiet vid karolinska institutet och

en efter förslag av direktionen för karolinska sjukhuset. I direktionen bör

enligt stadgan för GCI pedagogisk, gymnastisk och skolhygienisk sakkunskap

vara representerad. Sedan omorganisationen 1935 har en av ledamöterna

varit praktiserande sjukgymnast.

Den närmaste tillsynen över undervisningen och ordningen inom institutet

utövas av föreståndaren. Läraren i sjukgymnastik med sjukdomslära

utövar, därest han icke är föreståndare, i egenskap av biträdande föreståndare

dennes befogenheter gentemot sjukgymnastlinjens lärare och elever.

Det åligger honom att bereda och i direktionen föredraga ärenden rörande

sjukgymnastundervisningen. Han äger rätt att deltaga i överläggningarna

men ej i besluten samt att, då beslut ej överensstämmer med av honom

uttalad mening, få denna antecknad till protokollet.

Lärarkollegiet utgöres av föreståndaren, tillika ordförande, och samtliga

lärare vid institutet. Kollegiet skall avgiva yttranden och förslag i frågor

angående undervisningen vid institutet samt i övrigt handlägga de ärenden,

som av direktionen hänskjutes till kollegiets behandling. Kollegiet skall på

kallelse av ordföranden sammanträda minst två gånger varje termin och i

övrigt så ofta ärendena föranleder därtill. Timlärare får deltaga i överläggningarna

men ej i besluten.

Kansliverksamheten för sjukgymnastutbildningen ombesörjes av kansliet

på GCI. För närvarande finns dessutom på sjukgymnastiska avdelningen

på karolinska sjukhuset ett kanslibiträde, som är helt sysselsatt med expeditionsarbete

och upptagning av avgifter från poliklinikpatienterna.

Sjöstrands förslag. I nu ifrågavarande avsnitt av betänkande I

diskuterar Sjöstrand till en början frågan om lämpligheten av en särskild

styrelse för den planerade utbildningsanstalten på karolinska sjukhuset och

anför därvid i huvudsak följande.

Tidigare utredningar har föreslagit en särskild styrelse för sjukgymnastskolan.

En sådan styrelse skulle emellertid få samma ställning som GCI:s

direktion för närvarande har, d. v. s. komma att sta vid sidan av karolinska

sjukhusets direktion, som utövar den direkta administrationen av sjukhusets

sjukgymnastiska avdelning, och karolinska institutets lärarkollegium,

under vilket avdelningen sorterar som institution för läkarutbildningen.

Det kan således befaras, att styrelsen skulle möta samma svårigheter som

GCI:s direktion att få sina synpunkter och förslag beaktade, om dessa icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

samordnas med sjukhusdirektionens och karolinska institutets planering av

verksamheten på den sjukgymnastiska avdelningen. Det kan därför ifrågasättas.

om en dylik organisation skulle bli väsentligt mer effektiv än GCI:s

direktion, som till hälften består av medlemmar utsedda för att speciellt

tillvarataga sjukgymnastutbildningens intressen. Det kan också ifrågasättas,

om karolinska sjukhusets direktion är ägnad att ombesörja utbildningen

av sjukgymnaster. Direktionens sammansättning av representanter

för sjukvården med avsikt att tillvarataga statens, respektive kommunens

och landstingets intressen ger föga garanti för sakkunskap beträffande en

så viktig medicinsk undervisning, som det här är fråga om. Enär den sjukgymnastiska

avdelningen utgör undervisningsinstitution för läkarutbildningen

synes det mer ändamålsenligt, att sjukgymnastutbildningen övertages

av karolinska institutet.

Även vid beaktande av den nuvarande organisationen av verksamheten

på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning förefaller förslaget om

en särskild styrelse för sjukgymnastutbildningen föga ändamålsenligt. En

erforderlig samordning skulle kunna uppnås om föreståndaren för den sjukgymnastiska

avdelningen även är föreståndare för sjukgymnastskolan. Föreståndaren

bör förordnas av Kungl. Maj:t, vilket också föreslagits av karolinska

institutets lärarkollegium. Överläkaren på avdelningen bör liksom

samtliga övriga överläkare på sjukhuset vara anställd vid sjukhuset och

kunna lorordnas såsom biträdande föreståndare för sjukgymnastskolan.

Som första instans för handläggande av ärenden rörande sjukgymnastskolan

bör finnas ett lärarkollegium, sammansatt av föreståndaren, biträdande

föreståndaren, biträdande läkarna på karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets

sjukgymnastiska avdelningar samt chefsgymnasten på karolinska

sjukhuset. Frågor som berör sjukvården bör av lärarkollegiet hänvisas

till karolinska sjukhusets direktion och undervisningsfrågor av större

betydelse, såsom förordnande av lärare, till karolinska institutets lärarkollegium.

Budgetärendena bör förberedas av skolans lärarkollegium och föreläggas

sjukhusets direktion respektive karolinska institutets lärarkollegium.

Den nu förordade organisationen av sjukgymnastskolan har flera fördelar.

Skolans verksamhet kan samordnas med sjukvården och läkarutbildningen

på den sjukgymnastiska avdelningen. Ansvaret för sjukgymnastskolan

kommer i första hand att läggas på skolans fast anställda lärare,

vilka har ett direkt intresse av att utveckla skolan. Eu styrelse, som utgör

ett slags förmyndare, är icke ägnad att befrämja initiativ och intresse bland

lärarna. Lärare vid karolinska institutet kan väntas få ökat intresse för att

åtaga sig undervisning på sjukgymnastskolan, om de förordnas av institutets

lärarkollegium och får räkna undervisningen av sjukgymnasterna som

lärarmerit vid institutet. Organisationen skulle också förbereda utvecklingen

av den sjukgymnastiska avdelningen till en undervisnings- och forskningsavdelning

likställd med sjukhusets övriga avdelningar. När någon

läkare genom forskning pa sjukgymnastikens område så meriterat sig, att

han kan ia professors ställning vid karolinska institutet, kan denne nämligen

förena föreståndare- och överläkarebefattningarna. Möjligheten av en

dylik utveckling kan väntas stimulera till vetenskaplig meritering inom

ämnet.

Överflyttningen av sjukgymnastutbildningen till karolinska sjukhuset

medför att det kansliarbete för sjukgymnastutbildningen, som hittills ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

förts av GCI:s kansli, måste övertagas av annan kanslipersonal. Det på

sjukgymnastiska avdelningen för närvarande anställda kanslibiträdet är

helt sysselsatt med expeditionsarbete och upptagning av avgifter från poliklinikpatienterna.

Ännu ett kanslibiträde bör därför anställas pa avdelningen.

Detta kanslibiträde bör utföra skrivarbete för föreståndaren, biträdande

föreståndaren och lärarkollegiet, göra upp behandlingsböcker föi

eleverna, diarieföra alla handlingar till sjukgymnastskolan och sköta avdelningens

bibliotek.

Övrig kansliverksamhet kan överföras på karolinska sjukhusets och karolinska

institutets kanslier. Löner för personalen och lärararvoden bör utbetalas

från respektive sjukhusets och institutets intendentexpeditioner.

Sammanfattningsvis innebär Sjöstrands förslag i fråga om utbildningens

administration följande.

1. Sjukgymnastskolan förestås av en av Kungl. Maj:t utnämnd föreståndare,

som tillika skall vara föreståndare för karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning och som bör utses bland medlemmarna av karolinska

institutets lärarkollegium.

2. Överläkaren på sjukgymnastiska avdelningen anställes på karolinska

sjukhusets stat och förordnas som biträdande föreståndare vid sjukgymnastskolan.

3. Skolans huvudlärare bildar, med föreståndaren såsom ordförande, ett

lärarkollegium, vilket skall handlägga enklare undervisningsfrågor, besluta

om antagning av elever och uppgöra budgetförslag. Lärarkollegiet skall

hänskjuta frågor som berör sjukvården till karolinska sjukhusets direktion

samt lämna budgetförslag beträffande undervisningen på sjukgymnastskolan

till karolinska institutets lärarkollegium för prövning och eventuellt

upptagande i institutets anslagsäskanden. — Karolinska institutets lärarkollegium

skall förordna lärare vid sjukgymnastskolan med undantag av

de lärare, som är anställda på sjukhusets stat.

4. Ytterligare ett kanslibiträde anställes pa karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning vid överförandet av utbildningen till sjukhuset.

U ndervisningen

Nuvarande undervisning. Utbildningen av sjukgymnaster

kan indelas i följande fyra huvudavsnitt.

1. Teoretisk grundutbildning, omfattande anatomi, fysiologi, patologi,

psykologi och hygien.

2. Undervisning i sjukdomslära, avseende de vanligaste sjukdomarna,

som sjukgymnaster i sin yrkesutövning kan komma i kontakt med.

3. Undervisning i sjukgymnastik, omfattande sjukgymnastikens teori

och praktik med en inledande propedeutisk undervisning, patientbehandlingar

och gruppgymnastik.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

4. Kompletterande kurser i fysikalisk terapi och rehabilitering.

Sjöstrands förslag. Någon förlängning av den för närvarande

tvååriga sjukgymnastutbildningen föreslås icke. Däremot finner Sjöstrand

det nödvändigt, att undervisningen anpassas efter moderna sjukvårdsformcr.

En sådan anpassning erfordrar enligt Sjöstrands mening både en ökning

och en komplettering av den undervisning, som hittills givits. Vidare

förordas en viss omorganisation av såväl den teoretiska som den praktiska

undervisningen.

I betänkandet anföres i fråga om nndervisningsbehovet i huvudsak följande.

Redogörelsen ansluter sig till de fyra förut nämnda utbildningsavsnitten.

1. Undervisningen i anatomi kan i stort sett ske liksom hittills. En för

närvarande frivillig kurs i speciell rörelseanatomi och rörelselära föreslås

emellertid ingå i den ordinarie anatomiundervisningen.

Den teoretiska undervisningen har hittills givits av arvodeslärare och

förlagts till de teoretiska institutionerna vid karolinska institutet utom

undervisningen i fysiologi, som meddelats på fysiologiska institutionen vid

GCI. Som redan förut framhållits föreslås undervisningen i nämnda ämne

förlagd till det kliniskt fysiologiska laboratoriet på karolinska sjukhuset.

Lndervisnmgen kan därvid bättre än hittills anpassas efter de speciella

sjukgymnastiska frågeställningarna. I anslutning till undervisningen i normal

fysiologi bör även en viss undervisning kunna komma till stånd i s. k.

patologisk fysiologi, varvid de sjukliga rubbningarna kan belysas från

fysiologisk synpunkt. De studerande bör också deltaga i laborationer samt

demonstrationer av patienter med sjukdomar av intresse för den sjukgymnastiska

behandlingen. En dylik medicinsk inriktning av fysiologiundervisningen

kräver en ökning av antalet undervisningstimmar. Genom

överföringen av undervisningen från GCI till karolinska sjukhuset skulle

den nuvarande läraren i fysiologi på GCI, docenten P. O. Åstrand, kunna

iigna sig åt annan undervisning inom sitt speciella område, arbetsfysiologi,

förslagsvis i form av en kurs för läkare och ingenjörer.

En mindre ökning av antalet undervisningstimmar i patologi är önskvärd

med hänsyn till att sjukgymnastikens behandlingsområde vidgats.

. 1953 ars sakkunnigutredning har understrukit behovet av undervisning

i psykologi, vilket behov också framhållits i flera remissyttranden över

nämnda utrednings betänkande. En kurs i psykologi är väl motiverad av

att sjukgymnasten kommer i intim kontakt med den sjuke och dennes olika

problem. Det är emellertid av vikt att undervisningen i psykologi speciellt

inriktas på patientpsykologi och de vanligaste psykologiska frågorna i samband

med sjukdom. Den bör därför givas av läkare och med fördel sammanföras

med undervisningen i psykiatri.

Undervisningen i hygien bör bibehållas oförändrad.

2. Undervisningen i sjukdomslära meddelas för närvarande huvudsakligen

av överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen. Undervisningen i

detta ämne bör såväl omorganiseras som utökas. Det föreslås, att ifrågavarande

undervisning anförtros undervisningskompetenta läkare på de

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1057

olika klinikerna på sjukhuset. Därigenom kan sjukgymnastikundervisningen

bättre än nu anknytas till verksamheten på sjukhuset. Sjukgynmasteleverna

skulle på så sätt också få den teoretiska undervisningen i sjukdomslära

på de kliniker, där de samtidigt utför patientbehandlingar. Förslaget

att undervisningen i sjukdomslära bör överföras till olika klinikläkare har

tidigare framförts av karolinska institutets lärarkollegium. Systemet motsvarar

också i stort sett den organisation, som sedan länge tillämpats vid

SOU

Vissa nuvarande specialkurser föreslås ingå i den ordinarie undervisningen.

Timantalet för undervisningen i sjukdomslära bör sålunda ökas.

3. Undervisningen i sjukgymnastik omfattar för närvarande propedeutisk

undervisning, katedrala föreläsningar i sjukgymnastikens teori och

praktik, patientbehandlingar och gruppgymnastik. Den propedeutiska undervisningen

ledes av biträdande läkare och av instruktionsgymnasterna på

karolinska sjukhuset. Föreläsningarna i sjukgymnastikens teori och praktik

hålles av överläkaren på den sjukgymnastiska avdelningen. Patientbehandlingarna

övervakas av instruktionsgymnasterna på karolinska sjukhuset,

norrbackainstitutet och epidemisjukhuset. En av instruktionsgymnasterna

på karolinska sjukhuset medföljer en grupp elever till serafimerlasarettet

för instruktion där. Gruppgymnastiken ledes av en av instruktionsgymnasterna

på karolinska sjukhuset, som avlagt gymnastikdirektörsexamen.

Undervisningen i sjukgymnastikens teori och praktik föreslås utökad och

delvis omorganiserad. För närvarande genomgas behandlingsfallen i alltför

liten utsträckning av läkare såväl vid behandlingens början som under pågående

behandling. Behandlingarna på serafimerlasarettet, norrbackainstitutet

och epidemisjukhuset har skett utan någon som helst genomgång och

övervakning av läkare. Ej heller instruktionsgymnasterna har i tillräcklig

grad kunnat ägna sig åt övervakning och instruktion av eleverna. Det har

ej varit möjligt att fördela patienterna mellan eleverna på ett för undervisningen

lämpligt sätt. Eleverna har i regel kunnat ägna endast 20 minuter

åt varje patient för att hinna med alla behandlingar. Under vårterminerna

har de båda kurserna utfört patientbehandlingar samtidigt, vilket lett

till trängsel och ytterligare försvårat övervakningen och instruktionen.

För att denna den viktigaste delen av sjukgymnastundervisningen skall

förbättras föreslås följande förändringar. Den propedeutiska undervisningen

och den katedrala undervisningen i sjukgymnastik bör utökas. En uppdelning

av behandlingstiderna för de båda kurserna bör göras så att behandlingarna

sker på olika tider. Behandlingstiden för varje patient bör utökas

till 45 minuter under vårterminen första året och till 30 minuter under vårterminen

andra året. Möjligheter för en mer effektiv instruktion av eleverna

bör skaffas genom att antalet instruktionsgymnaster utökas sa att var och

eu av dessa endast har tre elever att instruera. Patientmaterial på serafimerlasarettet

och norrbackainstitutet bör utnyttjas i större utsträckning

än nu, så att ett lämpligt förhållande erhålles mellan elever, patienter och

instruktionsgymnaster. Den sjukgymnast, som har chefsställning, föreslås

få till uppgift att övervaka undervisningen, fördela patienterna på eleverna

och instruera mer invecklade behandlingstall. Vid eu ökning av elevantalet

till 65 elever bör chefsgymnasten biträdas av ännu en instruktionsgymnast.

Behandlingarna pa serafimerlasarettet, norrbackainstitutet och epidemisjukhuset

föreslås övervakad av läkare, som även skall demonstrera fallen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

En viktig del av undervisningen i sjukgymnastikens praktik utgöres av

gruppgymnastik. Utredningen av år 1953 föreslog en utökning av undervisningen

till 125 timmar. Gruppgymnastiken bör emellertid omfatta inövning

av ett visst rörelseförråd, instruktion, ledning och tillämpning av dessa

rörelser på olika individer, såsom gravida kvinnor, åldringar, patienter på

psykiatriska sjukhus och olika slag av handikappade.

4. Den kompletterande undervisningen i fysikalisk terapi har av 1953

års utredning ansetts böra förbli oförändrad, samtidigt som det framhållits,

att sjukgymnasterna ofta får åtaga sig denna behandlingsform på sjukhuset.

Om undervisningen skall bli någorlunda fullständig för att möjliggöra

att sjukgymnasterna på eget ansvar kan bedriva fysikalisk terapi på ett

ordinärt sjukhus, bör ett väsentligt ökat antal timmar anslås för ämnet.

Det har icke visat sig möjligt att inrymma en mer omfattande undervisning

i fysikalisk terapi inom tidsramen för en tvåårig utbildning utan att

annan viktig undervisning väsentligt begränsas eller sommarferierna förkortas.

Enär flertalet sjukgymnaster i sin verksamhet ej kommer i tillfälle

att utnyttja mer än en begränsad del av den fysikaliska terapin, har det

synts olämpligt att väsentligt utöka denna undervisning utöver den nuvarande.

Det föreslås därför, att undervisningen i fysikalisk terapi bibehålies

vid nuvarande omfattning och att i undervisningen inbegripes enklare

värmebehandling, såsom med kortvåg och kvartslampa, vilka användes i

direkt anslutning till annan sjukgymnastisk behandling. Av de 30 timmarna

bör tio anslås åt praktiska övningar i grupper under lärarens ledning med

biträde av en av sjuksköterskorna på avdelningen.

För en mer fullständig utbildning i ämnet föreslås, att en f ortbildning skurs

i fysikalisk terapi årligen anordnas på karolinska sjukhuset. Tillträde

till en dylik kurs bör ges förutom åt sjukgymnaster även åt sjuksköterskor,

som i många fall brukar svara för denna behandlingsform på sjukhusen.

Ett förslag till dylik fortbildningskurs bör uppgöras av biträdande överläkaren

på avdelningen för fysikalisk terapi på karolinska sjukhuset.

Ett särskilt i framtiden viktigt verksamhetsområde för sjukgymnasterna

är rehabiliteringen. Det har därför flera gånger framförts krav på att sjukgymnasterna

erhåller utbildning i rehabiliteringens teknik och organisation.

I samband med en sådan utbildning bör även ges information om socialmedicinska

frågor, berörande exempelvis kuratorsverksamhet och arbetsmarknadsstyrelsens

organisation för beredning av sysselsättning åt handikappade.

Undervisningen i rehabilitering föreslås dessutom omfatta arbetsprövning,

anlagsprövning, deltagande i verksamheten på statens arbetsklinik,

behandling av speciella former av partiellt arbetsföra, användning

av tekniska hjälpmedel för invalider, arbetsterapiens mål och medel samt

demonstration av verksamheten vid olika institutioner, där rehabilitering

bedrives, såsom träningsverkstäder, skyddade verkstäder, blindinstitut och

sinnesslöanstalter.

I följande tablå ges eu översikt över den nuvarande undervisningen och

de av Sjöstrand föreslagna förändringarna.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

29

Ämne

Timantal

Nu

Förslag

| Anatomi ....................

130

150 (+ 20)

| Fysiologi ....................

96

116 (+ 20)

. Patologi .....................

32

40 (+ 8)

Psykologi och psykiatri ......

15

30 (+ 15)

Hygien .....................

32

32 (of.)

1 Sjukdomslära ................

210

247 (+ 37)

Samaritlära ..................

Sjukgymnastikens teori och

praktik:

15

Inarbetas i

sjukdomslära

propedeutik I ...............

60

80 (+ 20)

. ii ..............

0

100 (+100)

sjukgymnastik ...............

210

248 (+ 38)

patientbehandling ............

810

1 011 (+201)

Gruppgymnastik .............

96

175 (+ 79)

Fysikalisk terapi .............

30

30 (of.)

Rehabilitering ...............

40

80 (+ 40)

Extrakurser m. m............

68

0

Summa

1 844

2 339

Lä rarkrafter

Nuvarande lärare. Som lärare i de teoretiska ämnena i sjukgymnastutbildningen

— med undantag av fysiologi — tjänstgör för närvarande

lärare vid karolinska institutets respektive institutioner. För undervisningen

av sjukgymnasteleverna uppbär dessa lärare särskilt arvode från GCI.

Undervisningen i fysiologi meddelas, såsom förut nämnts, av en docent i

detta ämne vid GCI.

För närvarande finns en tjänst som lärare i sjukgymnastik med sjukdomslära

vid GCI, placerad i Ca 29. Innehavaren av denna tjänst uppehåller

tillika befattning som biträdande föreståndare vid GCI och är samtidigt

överläkare vid den sjukgymnastiska avdelningen på karolinska sjukhuset.

Nämnda befattning som biträdande föreståndare är förenad med ett

arvode av 600 kronor.

Vidare finns en befattning som lärare i sjukgymnastik vid GCI, förenad

med ett arvode av 3 360 kronor. Befattningen innehas av en biträdande

läkare på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning, anställd mot

ett arvode av 15 276 kronor.

Viss undervisning i sjukgymnastik — utan särskild ersättning — meddelas

därjämte av en andre underläkare, anställd på karolinska sjukhusets

sjukgymnastiska avdelning.

Som handledare vid undervisningen av sjukgymnastelever — i första

hand vid undervisningen i patientbehandling — tjänstgör för närvarande

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

nio instruktionsgymnaster. Som instruktionsgymnaster utnyttjas sjukgymnaster,

anställda på vederbörande sjukhus. Av nu nämnda nio instruktionsgymnaster

är sex anställda på karolinska sjukhuset, två på norrbackainstitutet

och en på epidemisjukhuset. Som instruktionsgymnaster uppbär dessa

sjukgymnaster årligt arvode från GCI med varierande belopp. Dylikt arvode

utgår till en förste instruktionsgymnast på karolinska sjukhuset med

3 600 kronor, till envar av fem instruktionsgymnaster på karolinska sjukhuset

— vilka svarar för bland annat viss propedeutisk undervisning —

med 2 700 kronor samt till envar av övriga instruktionsgymnaster med

2 400 kronor.

Till vissa övriga lärare, som anlitas för sjukgymnastutbildningen, utgår

arvoden från GCI:s avlöningsstat.

Sjöstrands förslag. I fråga om de lärarkrafter, till vilka ersättning

avses utgå i form av arvode beräknat efter antalet undervisningstimmar,

förordas i betänkandet, att de erhåller dylik ersättning efter 50 kronor

per timme för katedral undervisning och 25 kronor per timme för poliklinisk

undervisning.

Beträffande övriga lärarkrafter anför Sjöstrand i huvudsak följande.

För biträde vid undervisningen i anatomi föreslås att ett visst arvode

utgår till två av amanuenserna på anatomiska institutionen vid karolinska

institutet. Även för biträde vid demonstrationer under undervisningen i

fysiologi bör ett arvode utga till en av underläkarna. Ett mindre arvode

bör vidare utgå till en av sjuksköterskorna på avdelningen för fysikalisk

terapi för deltagande i den praktiska gruppundervisningen, omfattande 10

timmar per år.

Den föreslagna omorganisationen kräver en ändring av anställningsförhållandena

för den lärarpersonal, som finns på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning.

Överläkaren, vars tjänst för närvarande är placerad i Ca 29 pa GCI:s

stat, bör ingå i karolinska sjukhusets personal och liksom andra överläkare

placeras i lönegraden Ce 30. Överläkaren bör åläggas undervisning motsvarande

65 timmars katedral undervisning eller 130 timmars demonstrationseller

poliklinisk undervisning. Da den förut föreslagna undervisningsplanen

kräver ytterligare cirka 150 timmars undervisning av överläkaren, bör särskild

ersättning beräknas härför. Däri bör även inräknas arvode såsom

biträdande föreståndare. Ett tilläggsarvode på 5 000 kronor per ar synes

skäligt. — Den undervisning, som avses för överläkaren, motsvarar i stort

sett den som föreslagits av 1945 och 1953 års sakkunnigeutredningar men

är väsentligt mindre än den nuvarande, som omfattar cirka 420 undervisningstimmar.

En minskning av överläkarens undervisning är motiverad —

förutom av att undervisningen i sjukdomslära avses överförd på speciallärare

av att det icke är möjligt att med den nuvarande undervisningsbördan

förena verksamheten såsom överläkare för avdelningen, överläkaren

emottager bland annat ett stort antal patienter från sjukhusets olika

kliniker för konsultation beträffande sjukdomstillstånd och behandlingar.

Vid överföringen av sjukgymnastundervisningen till karolinska sjukhuset

bör befattningen som biträdande läkare vid den sjukgymnastiska avdel
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

ningen omändras till en tjänst som biträdande överläkare i Ce SO i överensstämmelse

med vad som skett i fråga om övriga biträdande läkartjänster

på sjukhuset. Enligt undervisningsplanen bör biträdande läkaren deltaga i

undervisningen i propedeutik I under 40 timmar, propedeutik II 50 timmar

och i sjukgymnastik 71 timmar. Den för den föreslagna tjänsten fastställda

undervisningsskvldigheten motsvarar denna undervisning. Särskilt undervisningsarvode

behöver således ej utgå. Biträdande läkaren bör däremot

ej utan särskild ersättning fullgöra den nuvarande undervisningen för friskgvmnasterna.

Ett arvode härför bör utgå från GCI:s stat.

Den nuvarande befattningen som andre underläkare kan endast tillsättas

med kortvariga förordnanden. Detta innebär, att det för närvarande icke

finns någon möjlighet för läkare att fä en flerårig utbildning i underordnad

ställning på avdelningen. Härav följer också, att meriteringen för de högre

befattningarna måste ske i annan specialitet, vanligen i ortopedi. Detta är

helt otidsenligt, då sjukgymnastiken för närvarande kräver specialutbildning

inom ämnet. Det nuvarande förhållandet innebär vidare, att den

underordnade läkaren endast i mindre utsträckning kan utnyttjas för undervisningen.

Det är därför i hög grad angeläget att nu ifrågavarande befattning

som andre underläkare omändras till en befattning som förste

underläkare. Genom en sådan anordning möjliggöres ett flerårigt förordnande.

För närvarande är antalet läkare på den sjukgymnastiska avdelningen

otillräckligt, vilket är till nackdel för utbildningen av sjukgymnasterna.

Verksamheten på sjukgymnastiska avdelningen har också utökats under de

senaste åren genom tillkomsten av den reumatologiska avdelningen, vilken

i hög grad är beroende av att sjukgymnastik behandling kan erbjudas.

Under 1957 tages lungkliniken i anspråk, vilken likaledes i hög grad är beroende

av sjukgymnastik behandling och som kommer att ingå i den sjukgymnastiska

avdelningens verksamhet. Nämnda utökning av verksamheten

kräver ej endast en ökning av antalet sjukgymnaster, som föreslagits i den

uppgjorda personalstaten för lungkliniken, utan även en ökning av antalet

läkare. Det föreslås därför att ännu en befattning som förste underläkare

inrättas på sjukgymnastiska avdelningen. Innehavaren av nämnda befattning

bör .särskilt inrikta sin verksamhet på patienterna på den reumatologiska

kliniken och lungkliniken samt handleda sjukgymnasteleverna vid

behandling av patienter på dessa avdelningar.

För att varje elev skall få utföra ett lämpligt antal behandlingar på olika

sjukdomsfall måste bland annat serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelning

utnyttjas för undervisningen i större utsträckning än hittills. Denna

undervisning bör ledas av läkare. Det är därför nödvändigt, att den läkare,

som förestår den sjukgymnastiska avdelningen på nämnda lasarett, förordnas

att meddela undervisning åt sjukgymnast eleverna i samband med deras

patientbehandlingar. För närvarande är läkaren pa sjukgymnastikaydelningen

på serafimerlasarettet arvodesanställd med tjänstgöringsskyldighet

endast under fyra dagar i veckan. Antalet patientbehandlingar pa serafimerlasarettet

är cirka 25 000 per år eller ungefär hälften av antalet på

karolinska sjukhuset. Dessutom är antalet läkarkonsultationer stort. Under

dessa förhållanden är det uppenbart, att den sjukgymnastiska verksamheten

på serafimerlasarettet icke är rationellt ordnad. Doktor R. Ljungkvist,

som uppehåller läkartjänsten, har också i skrivelse till karolinska sjukhusets

direktion föreslagit eu omändring av arvodesbcfattningen till en biträ
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

dande läkartjänst. Därmed skulle bland annat vinnas, att läkaren kunde

åläggas propedeutundervisning av en del av eleverna och dessutom instruktion

av sjukgymnasteleverna motsvarande tillsammans 130 timmar utan

särskilt arvode. Denna undervisning skulle vara tillräcklig för genomförande

av undervisningsplanen för 65 elever. Det föreslås därför, att befattningen

som läkare vid den sjukgymnastiska avdelningen på serafimerlasarettet

omändras till en tjänst som biträdande överläkare i Ce 30, förenad med

skyldighet att undervisa sjukgymnastelever i sjukgymnastikens propedeutik

och under deras patientbehandlingar på avdelningen.

För instruktion av eleverna under patientbehandlingarna på norrbackainstitutet

och epidemisjukhuset föreslås, att en av läkarna på vartdera av

dessa sjukhus ålägges nämnda undervisning emot särskilt arvode, varierande

efter antalet elever.

Instruktionsgymnasternas anställningsförhållanden har diskuterats i tidigare

utredningar. I utredningen av år 1953 har föreslagits, att ett visst

antal instruktionsgymnaster skulle anställas vid sjukgymnastikinstitutet

enbart för undervisning av sjukgymnasteleverna. Dessa skulle således ej

ingå i det antal sjukgymnaster som anställes för sjukvården. Karolinska

institutets lärarkollegium och karolinska sjukhusets direktion har framhållit

det olämpliga i att särskilja undervisning och sjukvård.

Den praktiska undervisningen bör huvudsakligen bestå av patientbehandlingar

under instruktion och övervakning av utbildade sjukgymnaster.

Dessa patient behandlingar bör därför ingå i den ordinarie sjukvården på

sjukhuset. På detta sätt är sjuksköterskornas och läkarnas utbildning i

praktisk sjukvård organiserad, och det finnes ingen anledning att frångå

denna organisation beträffande sjukgymnasterna. Förslaget med särskilda

lärarinnor är olämpligt även i andra avseeenden. Om antalet lärarinnor

begränsas till 3 på 30 ä 35 elever, som 1953 års utredning föreslagit, kommer

varje lärarinna att instruera cirka 10 elever, vilket ej kan bli effektivt.

För att sjukvårdens krav på behandlingar under hela året skall kunna

garanteras, måste ett väsentligt större antal sjukgymnaster anställas än för

närvarande. Det totala antalet sjukgymnaster på avdelningen finge således

väsentligt ökas. För närvarande torde det också vara svårt att finna sjukgymnaster

med sådan utbildning, att de lämpar sig som lärarinnor.

För att kraven på en förbättring av den praktiska undervisningen skall

kunna tillgodoses föreslår Sjöstrand, att antalet instruktionsgymnaster

utökas i enlighet med följande sammanställning.

Nu

45 elever

60—65 elever

Karolinska sjukhuset

a) sjukgymnastiska avdelningen ...............

G

7

8

b) arbetskliniken .........................

0

1

1

c) lungkliniken ..............................

0

2

3

Serajimerlasarettet ...................

0

2

4

Norrbackainstitutet ......................

2

2

3

Epidemisjukhuset .........................

1

2

2

Summa

9

16

21

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Förslaget innebär bland annat, att vid en intagning av 65 elever ytterligare

en tjänst som sjukgymnast skall inrättas vid karolinska sjukhusets

sjukgymnastiska avdelning, avsedd som biträde åt chefsgymnasten vid

organisationen av undervisningen och instruktion av mera invecklade behandlingsmetoder.

Vidare förutsätter förslaget — likaledes vid en intagning

av 65 elever — att minst tre sjukgymnasttjänster kommer att inrättas vid

karolinska sjukhusets lungklinik. I övrigt innebär den föreslagna utökningen

av antalet instruktionsgymnaster, att redan befintliga sjukgymnasttjänster

på de olika sjukhusen inordnas i undervisningen. Inrättande av ytterligare

sjukgymnasttjänster än som förut nämnts erfordras sålunda icke.

I efterföljande sammanställning (sid. 34) redovisas nuvarande kostnader

för lärare och annan personal samt de av Sjöstrand beräknade kostnaderna

för motsvarande ändamål enligt den föreslagna organisationsplanen.

Av sammanställningen framgår till vilka avlöningsstater — karolinska

institutets (Kl), karolinska sjukhusets (KS) eller serafimerlasarettets (S)

— de beräknade kostnaderna enligt Sjöstrands förslag bör hänföras. I de

fall nuvarande kostnader hänför sig till annan avlöningsstat än GCI:s anmärkes

detta särskilt.

Materiel

Nuvarande anslag. Av det för innevarande budgetår med

38 000 kronor uppförda reservationsanslaget till Gymnastiska centralinstitutet:

Materiel, böcker m. in. beräknas 1 750 kronor komma att disponeras

för sjukgymnastutbildningen. Härav avser 1 100 kronor materiel

och 650 kronor ersättning åt vaktmästare vid karolinska institutets anatomiska

institution.

Sjöstrands förslag. Sjöstrand framhåller till en början, att den

nuvarande medelsanvisningen är helt otillräcklig för att täcka kostnaderna

för inköp av böcker, tidskrifter, iordningställande av skioptikonbilder, förbrukningsartiklar

för forskning in. m. Av betänkandet inhämtas rörande

behovet av materielanslag för den omorganiserade utbildningen i huvudsak

följande.

Undervisningen i anatomi kräver ett materielanslag för ersättning av

försliten materiel och för arvode åt vaktmästaren. Enligt uppgift av professor

T. Petrén bör för nu ifrågavarande ändamål beräknas 4 000—4 100

kronor. Av den sålunda beräknade medelsanvisningen avses 800 kronor

respektive 000 kronor för ersättning till vaktmästaren vid anatomiska

institutionen vid intagning av 45 respektive 60—65 elever.

Förläggningen av undervisningen i fysiologi till det kliniskt fysiologiska

laboratoriet på karolinska sjukhuset erfordrar ett engångsanslag för iordningställande

av undervisningsmateriel, enär dylik undervisning icke tidigare

meddelats på laboratoriet. De årliga materielkostnaderna för undervisningen

i fysiologi kan beräknas till 1 000 kronor. Det föreslås därför, att

ett årligt materielanslag av 1 000 kronor utgår till det kliniskt fysiologiska

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1057. 1 samt. Nr 160

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Nu

Förslag

Kostnader vid

Ändamål

Kostnader

(35—40

intagning av

Avlö-

elever)

45 elever

60—65

stat

elever

1. Direktionsarvoden ..

ca 750

i. —.................

2. Föreståndararvode ..

—

2. Föreståndararvode .,

1 200

1 200

Kl

3. — .................

—

3. Ett kanslibiträde i

Cell ..............

9 936

9 936

Kl

4. Arvodeslärare m. fl. ..

—

4. Arvodeslärare m. fl. ..

a) anatomi: lärare ..

ca 5 500

a) anatomi: lärare ..

6 250

6 250

Kl

— ..............

—

två ass. (amanuen-

ser på anatomiska

institutionen) ....

4 000

6 000

Kl

b) fysiologi: lärare ..

(beräknat)

b) fysiologi: lärare ..

5 300

5 300

Kl

4 000

en ass. (underläka-

—

_

i ono

1 .500

KT

c) patologi .........

1 500

2 000

2 000

KI

d) psykologi och psy-

d) psykologi och psy-

kiatri ...........

600

1 5^0

ttt

e) hygien ..........

ca 1 400

1 6^0

1 6^0

f) sjukdomslära ....

6 250

f) sjukdomslära ....

12 350

12 350

KI

g) fysikalisk terapi:

g) fysikalisk terapi:

lärare ...........

1 200

1 500

1 500

h) rehabilitering ....

1 600

h) rehabilitering ....

3 850

4 350

KI

i) gruppgymnastik ..

1 000

i) gruppgymnastik ..

2 000

2 000

KI

5. Sjukgymnastikens teo-

5. Sjukgymnastikens teo-

ri och praktik:......

ri och praktik:

a) lärare, tillika över-

a) överläkare, tillika

läkare och bitr. fö-

bitr. föreståndare:

reståndare:

lön i Ce 30 ......

23 688

23 688

KS

lön som lärare i

Ca 29 ...........

22 632

arvode som bitr.

föreståndare jämte

arvode som bitr.

undervisningsar-

''

föreståndare .....

600

5 000

5 000

KI

b) bitr. läkare, tillika

b) bitr. överläkare i

lärare: ..........

Ce 30

23 688

23 688

KS

arvode som bitr.

läkare ..........

15 2761

tilläggsarvode som

lärare ...........

3 360

|

c) andre underläkare .

19 4641

c) förste underläkare .

22 632

22 632

KS |

d) - ..............

—

d) förste underläkare .

22 632

22 632

KS

e) läkare ..........

9 2162

e) bitr. överläkare i

Ce 30 ...........

23 688

23 688

S

0 - ..............

f) undervisningsarvo-

de till läkare på

—

norrbackainstitutet

1 000

1 500

KI

g) — ..............

g) d:o till läkare på

epidemisjukhuset .

500

1 000

KI

h) instruktionsgym-

h) instruktionsgym-

naster...........

24 300

naster...........

41 400

66 700

KS

6. Extrakurser och medi-

cinska specialkurser: .

ca 2 000

6. — ...........

—

_

_

120 648

216 814 |

246 164 |

Från KS 2 Från S

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

laboratoriet för undervisningen av sjukgymnastelever. Förfärdigandet av

skioptikonbilder, ca 1 000 stycken, betingar en kostnad av 4 500 kronor.

Övrig demonstrationsmateriel kan beräknas kosta 1 500 kronor. Det föreslås

därför att ett engångsanslag på 6 000 kronor anslås för detta ändamål.

Till materiel för den sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset

föreslås ett årligt belopp av 10 000 kronor, vilket överensstämmer

med vad andra kliniker på sjukhuset disponerar. För anskaffande av undervisningsmateriel

till avdelningen föreslås dessutom ett engångsanslag av

27 050 kronor.

Förläggningen av en del av den propedeutiska undervisningen till serafimerlasarettet

erfordrar inköp av tio massagebänkar och fyra ribbstolar

samt, vid en elevintagning av 60—65 elever, 20 omklädningsskåp. Det

föreslås, att ett engångsanslag å 7 000 kronor anvisas för nämnda ändamål.

Sammanfattningsvis innebär förslaget dels en årlig medelsanvisning för

materiel av 15 000 kronor eller 15 100 kronor vid en intagning av 40—45

respektive 65 elever, dels en engångsanvisning av 40 050 kronor för nyanskaffning

av undervisningsredskap m. m.

Lokaler

För undervisningen av sjukgymnasteleverna på karolinska sjukhuset disponeras

för närvarande vissa utrymmen i den sjukgymnastiska avdelningens

lokaler.

Beträffande de nuvarande lokalförhållandena och lokalbehovet vid den

ifrågasatta omorganisationen av utbildningen aniores i betänkandet bland

annat följande.

Lokalerna på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning är otillräckliga

för den nuvarande undervisningen. Endast en föreläsningssal finns.

Salens ventilation är ineffektiv, vilket förhindrar att den utnyttjas för mer

än 35 elever. En av gymnastiksalarna måste dagligen användas som föreläsningssal.

Eleverna får därvid taga plats på gymnastikredskap och på

golvet, vilket icke endast är obekvämt utan även försvårar eller omöjliggör

för eleverna att föra anteckningar.

Omklädningsrum och duschrum är otillräckliga. Undersökningsrummen

är otillräckliga i antal. Endast två läkarrum finns, vilka ur undervisningssynpunkt

är olämpligt placerade. Studierum och bibliotek saknas. Under

nuvarande förhållanden är lokalerna således otillräckliga och tillåter givetvis

ej en ökning av antalet elever.

I samråd med överläkaren på sjukgymnastiska avdelningen har ett förslag

uppgjorts avseende ombyggnad och omdisponering av de nuvarande

lokalerna. Förslaget innebär bland annat att de lokaler, som för närvarande

provisoriskt utnyttjas av arbetsberedningen, övertages av den sjukgymnastiska

avdelningen. Ifrågavarande lokaler är otillräckliga för arbetsberedningen,

som med fördel kan förläggas till annan plats än mitt i centralkomplexct.

Dessutom föreslås, att ett rum som för närvarande utnyttjas

som dagrum för medicine studerande överlåtes till sjukgymnastiska avdelningen.

Detta rum utnyttjas i förhållandevis ringa utsträckning och är

olämpligt placerat inne i den sjukgymnastiska avdelningen. Därjämte föreslås

att två sköterskerum, som för närvarande utgör bostad åt en sköterska

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

på kvinnokliniken och en på öronkliniken, överföres till sjukgymnastiska

avdelningen. För övrigt innebär förslaget, att sjukgymnastiska avdelningens

nuvarande lokaler disponeras på ett mer effektivt sätt.

Kostnaderna för de sålunda förordade ombyggnadsarbetena har icke

kunnat angivas i betänkandet.

Forskning i sjukgymnastik

För närvarande sker ej någon forskning på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning. Speciell utrustning för ändamålet finns icke. Något

särskilt anslag för forskning i sjukgymnastik utgår icke heller.

I fråga om behovet av särskilda åtgärder för främjande av forskning i

sjukgymnastik anför Sjöstrand i huvudsak följande.

1953 års utredning har framhållit betydelsen av att sjukgymnastisk

forskning kommer till stånd men har ej ansett sig kunna föreslå särskilda

åtgärder härför från statens sida. Behovet av forskning har framhållits i

flera remissyttranden över nämnda utrednings betänkande, i vilka yttranden

påpekats det önskvärda i att forskningen icke skjutes på framtiden.

För en god undervisning i sjukgymnastik är det betydelsefullt att forskningsbetingelser

skapas på sjukgymnastskolan. Därigenom lockas mera kvalificerade

läkare att ägna sig åt ämnet och undervisningen. Forskning

stimulerar också intresset hos de studerande.

Förut nämnda utredning har föreslagit att en särskild vårdavdelning bör

inrättas på den sjukgymnastiska avdelningen för att bland annat tillgodose

kravet på forskning. Detta förslag har kritiserats och till synes på goda

grunder. Fn dylik vårdavdelning måste få karaktär av B-sjukhus med

mycket varierande sjukdomsfall. Sjukhusets vårdplatser inom huvudkomplexet

bör icke upptagas för dylika patienter. Vid en överflyttning av ortopediska

kliniken från norrbackainstitutet till karolinska sjukhuset frigöres

emeflertid vårdavdelningar, vilka lämpligen bör beläggas med patienter

med kroniska sjukdomar, vilka behöver sjukgymnastik, fysikalisk terapi

och rehabilitering. Ett visst antal av dessa vårdplatser bör reserveras för

patienter, som fordrar fortsatt behandling på sjukgymnastiska avdelningen

eller bör stå under observation i forskningens intresse. Fn första förutsättning

för forskning inom sjukgymnastiken är emellertid att det finns intresse

därför bland de läkare och lärare som är sysselsatta med sjukgymnastik

eller undervisningen av sjukgymnasteleverna. I första hand bör ett dylikt

intresse understödjas med anslag. Den nuvarande underläkaren på den

sjukgymnastiska avdelningen har planerat forskning med hjälp av den

elektromyografiska tekniken på fall med olika slag av muskelskador. Han

har tidigare sysslat med denna teknik på epidemisjukhuset och är kompetent

att utföra dylika undersökningar. Ett rum kan reserveras för detta

ändamål på avdelningen. Det föreslås därför, att ett anslag av 14 900 kronor

beräknas för nu avsedda forskning på den sjukgymnastiska avdelningen.

Den förut föreslagna åtgärden att inrätta två befattningar som förste

underläkare kan väntas stimulera till speciminering genom vetenskaplig

forskning inom området. Även det förhållandet, att överläkartjänsten med

den föreslagna organisationen lätt kan omändras till en professur, kan väntas

bidraga till forskning. För närvarande synes inga andra åtgärder än de

här angivna behöva vidtagas.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Enligt en i betänkandet intagen specifikation avses förutnämnda anslag

disponerat för nyanskaffning av apparater m. in. för utrustning av ett särskilt

elektromyografi-laboratorium.

Yttranden

Den av Sjöstrand föreslagna organisationen av sjukgymnastutbildningen

i Stockholm har i huvudsak godtagits eller lämnats utan erinran av samtliga

remissinstanser utom Svenska gymnastikdirektörsförbundet. Beträffande

de i det föregående redovisade särskilda frågorna har i en del remissyttranden

framförts vissa erinringar, vilka dock i övervägande antalet fall

avser enskildheter i förslagen. Bland annat förordas vissa modifikationer

i undervisningsplanen och i lärarorganisationen. De av Sjöstrand rekommenderade

åtgärderna för främjande av forskning i sjukgymnastik hälsas

allmänt med tillfredsställelse. Från vissa håll hävdas att den föreslagna

benämningen på utbildningsanstalten — karolinska sjukhusets sjukgvmnastskola

— icke är lämplig.

Statskontoret, som anser sig kunna godtaga den föreslagna samordningen

av sjukgymnastskolan med karolinska institutet och karolinska sjukhuset

ävensom sättet för ärendenas beredning och avgörande, förordar att det

närmare undersökes om icke vid GCI vissa besparingar kan uppkomma vid

ett skiljande av sjukgymnastutbildningen från institutet.

I fortsättningen granskar statskontoret bland annat den föreslagna personalförstärkningen

och anför därvid följande.

Med hänsyn till den av 1956 års riksdag beslutade regleringen av anställningsförhållandena

för vissa läkare vid karolinska sjukhuset in. fl. undervisningssjukhus

anser sig statskontoret icke böra rikta erinran mot att

den nuvarande lärarbefattningen i Ca 29 ombildas till befattning som

biträdande överläkare i Ce 30. En förutsättning härför bör givetvis vara,

att vederbörande kommer att tagas i anspråk för direkta sjukvårdsuppgifter

i samma omfattning som övriga biträdande överläkare vid karolinska

sjukhuset. Förslag har vidare framlagts om inrättande av ytterligare två

biträdande överläkartjänster i Ce 30, en vid karolinska sjukhuset och en

vid serafimerlasarettet. Befattningarna är avsedda att ersätta nu befintliga

arvodestjänster. Statskontoret vill ifrågasätta, om icke i vart fall tills vidare

förevarande befattningar kan bibehållas som arvodestjänster.

Ämbetsverket kan icke tillstyrka, att den nuvarande andre underläkartjänsten

i Cg 26 vid karolinska sjukhuset ändras till förste underläkartjänst.

Påpekas må, att berörda läkartjänst vid den förut omförmälda regleringen

av läkarnas anställningsförhållanden upptagits som andre underläkartjänst.

Behovet av den föreslagna förste underläkaren samt av de förordade

instruktionsgymnasterna anser sig statskontoret icke kunna bedöma. Ämbetsverket

kan dock icke undgå att finna den angivna ökningen av antalet

sjukgymnaster från 9 till 16, om elevintaget bestämmes till 45, påfallande

stor.

Den sakkunnige har ansett, att ersättningen till arvodesanstiillda timlärare

borde utgå med 50 kronor per timme för katedral undervisning och

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

25 kronor per timme för poliklinisk sådan. I anledning härav må erinras,

att översyn pågår inom civildepartementet rörande gottgörelsen för s. k.

bisyssleuppdrag. I avbidan pa resultatet av denna undersökning föreslår

ämbetsverket, att gottgörelsen för katedral undervisning — i likhet med

vad som nu synes vara fallet — bestämmes till 40 kronor per timme. Ersättningen

för den polikliniska undervisningen synes lämpligen kunna upptagas

till 20 kronor per timme.

Statskontoret kan icke finna tillräckliga skäl föreligga, att särskild

ersättning medgives två amanuenser och en underläkare samt en sjuksköterska

för assistens vid undervisningen (sid. 26 i Bet. I), till följd varav

hemställan i denna del avstyrkes.

Nödvändigheten av den begärda medelsanvisningen för materielanskaffmng

och forskning undandrager sig statskontorets bedömande. Av vad utredningsmannen

anfört vid behandlingen av materielanslaget framgår, att

gymnastiska centralinstitutets materielanslag tages i anspråk för visst

arvode (för närvarande 600 kronor) åt vaktmästare vid karolinska institutets

anatomiska institution. Utredningsmannen har ansett, att arvodet

jämväl i fortsättningen borde utgå från materielanslag, dock med förhöjt

belopp. Statskontoret anser, att förevarande ersättning bör bestridas av

medel, anvisade under avlöningsanslag. Enligt vad under hand inhämtats

utgör arvodet närmast ersättning för visst övertidsarbete. Till följd härav

må ifrågasättas, om icke gottgörelsen bör utgå enligt de regler, som enligt

Saar gäller för övertidsarbete (32 §).

Karolinska institutets lärarkollegium — som i allt väsentligt tillstyrker

de föreslagna anordningarna — framhåller med skärpa de vådor, som från

sjukvårdssynpunkt är förenade med att sjukgymnastelevernas arbete vid

serafimerlasarettet, norrbackainstitutet och epidemisjukhuset för närvarande

måste ske utan nagon som helst genomgång och övervakning av

läkare, anställda för eller intresserade av undervisningen. Lärarkollegiet

finner den av Sjöstrand föreslagna kvantitativa och kvalitativa förstärkningen

av läkarkrafterna vid karolinska sjukhusets och serafimerlasarettets

sjukgymnastiska avdelningar oundgängligen nödvändig, framför allt med

hänsyn till att vid karolinska sjukhuset nyinrättats en reumatologisk avdelning

och eu lungklinik, vilka kräver betydande sjukgymnastik verksamhet.

I fortsättningen anför kollegiet bland annat följande.

Beträffande förslaget att läkartjänsten vid den sjukgymnastiska avdelningen

på serafimerlasarettet bör omändras till en tjänst som biträdande

öveiläkare i Ce 30, förenad med skyldighet att undervisa sjukgymnastelever,

bland annat under deras patientbehandlingar på avdelningen, hänvisas

till vad förut anförts om sjukgymnastverksamheten vid serafimerlasarettet.

Till detta vill lärarkollegiet foga, att ifrågavarande tjänst bör

tillsättas efter de grunder, som lärarkollegiet tidigare fastställt för dylika

tjänster inom andra ämnesområden.

Beträffande sjukgymnastskolans kansli föreslås en uppdelning av kanslioeh

kassagöromålen på dels sjukgymnastiska avdelningens expedition, dels

karolinska sjukhusets kansli och intendentsexpedition, dels ock karolinska

institutets kansli och intendentsexpedition. I utredningen refereras ett uttalande

av rektor vid karolinska institutet, att ett överförande av en del

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

av administrationen för sjukgymnastskolan på institutets kansli och intendentsexpedition

ej för närvarande behöver medföra särskilda kostnader.

Lärarkollegiet finner det angeläget att förtydliga detta uttalande såtillvida,

att härvid förutsättes att ärenden, som avser antagning, redovisning och

examinering av skolans elever, helt kommer att åvila sjukgymnastiska ^avdelningens

expedition samt att den av lärarkollegiet i petita för budgetåret

1957/58 begärda förstärkningen av administrationen med två kanslibiträdestjänster

kommer till stånd. Slutligen måste anmärkas, att erfarenheten

kan komma att visa, att ytterligare personalförstärkning för här

ifrågavarande ändamål kan bli nödvändig.

Avslutningsvis konstaterar lärarkollegiet, att de kostnader som är förenade

med genomförandet av de av Sjöstrand framlagda förslaget är ringa

i förhållande till de stora fördelar för svensk sjukvård, som därigenom skulle

vinnas.

Medicinska fakulteten i Lund erinrar om att Sjöstrand föreslagit, att

föreståndaren för sjukgymnastskolan skulle vara föreståndare även för den

sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset. En sådan anordning

synes fakulteten niindre nödvändig, då en särskild överläkare med likartad

ställning som karolinska sjukhusets övriga överläkare skulle finnas. Enligt

fakultetens mening bör överläkaren vid den sjukgymnastiska avdelningen

i egenskap av chef för denna del av den medicinska verksamheten intaga

en fullt fristående ställning utan inblandning från föreståndarens sida.

Fakulteten föreslår därför den ändringen »att sjukgymnastskolan förestås

av en av Kungl. Maj:t utnämnd föreståndare, som bör utses bland medlemmarna

i karolinska institutets lärarkollegium».

Universitetskanslern förutsätter i likhet med karolinska institutets läiaikollegium

att ärenden, som avser antagning, redovisning och examination

av skolans elever, helt kommer att åvila sjukgymnastiska avdelningens

expedition. Kanslern anser sig böra understryka, att de ökade arbetsuppgifter,

som vid genomförandet av förevarande organisationsförslag kommer

att tillföras karolinska institutets administrativa organ, gör det ytterligare

angeläget att de två av lärarkollegiet i dess petitaskrivelse för budgetåret

1957/58 begärda och av kanslern tillstyrkta kanslibiträdesbefattningarna

vid institutets kansli respektive intendentskontor kommer till stånd.

Kanslern förutsätter vidare, att medgivande kommer att inhämtas av

Stockholms stad för epidemisjukhusets ökade ianspråktagande för nu

ifrågavarande utbildningsändamål. Skulle hinder möta för utnyttjande av

epidemisjukhuset på avsett sätt synes — enligt vad kanslern under hand

inhämtat — möjligheter förefinnas att i större omfattning än i betänkandet

angivits ta serafimerlasarettet och norrbackainstitutet i ansprak.

Direktionen för karolinska sjukhuset erinrar till eu början med anledning

av förslaget att överläkaren vid sjukhusets sjukgymnastiska avdelning

skall åläggas undervisning i tjänsten motsvarande 65 timmars katedral

undervisning eller 130 timmars demonstrations- eller pohklinisk undervis
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

mng — att överläkare vid karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet är

skyldig att utan särskild ersättning utföra 25 timmars katedrala föreläsningar

per år eller däremot svarande instruktionsundervisning. I fortsättningen

anför direktionen bland annat följande.

Direktionen anser det angeläget, att kostnaderna för undervisning och

forskning såvitt möjligt särskiljes från kostnaderna för sjukvården vid

karolinska sjukhuset. Emellertid kan en skarp gränsdragning mellan sjukhusets

tre huvuduppgifter icke alltid ske. Detta har medfört, att sjukvårdens

driftkostnader i stor utsträckning belastas med kostnader för undervisning

och forskning.

På karolinska institutets stat har enligt förslaget, såvitt gäller avlöning

till läkarna, endast upptagits överläkarens föreståndare- och undervisningsarvode

å 5 000 kronor. Enligt direktionens mening synes det rimligt, att

åtminstone överläkarens huvudsakliga avlöning överföres på karolinska

institutets stat och att på sjukhusets stat uppföres allenast ett belopp av

1 500 kronor motsvarande det arvode, som utgår till klinikchefer m. fl. överläkare.

Den sakkunnige har anfört, att därest någon läkare genom forskning

på gymnastikens område så meriterat sig, att han kan få professors

ställning vid karolinska institutet, vederbörande skulle kunna förena föreståndare-

och överläkarebefattningen. Möjligheten av en dylik utveckling

kunde väntas stimulera till vetenskaplig meritering inom ämnet. Ett inordnande

på karolinska institutets stat av överläkartjänsten redan från

början skulle enligt direktionens mening sannolikt verka främjande på en

utveckling i antydd riktning.

Enligt sakkunnigförslaget skulle arvodena till instruktionsgymnasterna

föras på karolinska sjukhusets stat. För närvarande utgår de''från GCI:s

stat. Då dessa arvoden är direkt hänförliga till undervisningen, svnes de

böra hänföras till karolinska institutets stat.

Inrättandet av de föreslagna två förste underläkartjänsterna vid karolinska

sjukhuset i stället för nuvarande en andre underläkartjänst är synnerligen

betydelsefullt. Tillkomsten av reumatologiska avdelningen bär

medfört väsentligt ökat behov av sjukgymnastik och fysikalisk terapi.

Lungklinikerna, som tages i bruk under 1957, kommer även att ställa ökade

krav på sådana behandlingsformer.

\ idare bör nämnas, att den s. k. arbetsberedningen vid karolinska sjukhuset,

inom vilken ständigt ett 30-tal patienter sysselsattes, sedan statens

arbetsklinik inrättades icke stått under medicinsk ledning från sjukhusets

sida. Läkare från arbetskliniken har såsom frivilligt åtagande utan ersättning

utövat tillsyn över arbetsberedningens verksamhet. Ett sådant tillstånd

kan icke i längden fortsätta utan bör regleras. Genom att gymnastikavdelningen

gives ökade läkarresurser bör åt denna kunna anförtros ledningen

även av arbetsberedningens arbete. Samråd med statens arbetskliniks

läkarpersonal förutsättes givetvis även i fortsättningen äga rum.

Det skulle även vara värdefullt, om arbetsterapin i övrigt vid karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet underställdes gymnastikavdelningarnas

läkare. Sysselsättningsterapin vid direktionens sjukhus har alltmer inriktats

pa funktionsbefrämjande rörelseterapi och rehabiliteringsverksamhet. För

att en fortsatt utveckling av denna terapiform enligt från medicinsk synpunkt

riktiga linjer skall kunna äga rum, bör en samordning med gymnastikavdelningarna.

ske. Detta kan även vara till fördel för den undervisning

i rehabilitering, som skall ingå i sjukgymnastutbildningen.

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Vad den sakkunnige anfört rörande behovet av instruktionsgymnaster

biträdes av direktionen. I detta sammanhang bör emellertid nämnas, att,

enligt en av centrala sjukvårdsberedningen verkställd utredning, vid lungklinikerna

ytterligare minst två sjukgymnaster erfordras. Direktionen har

i sina anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 förklarat, att den vore väl

medveten om, att det komme att erfordras en komplettering av personalstaten

vid lungklinikema, om dessa skulle få den kapacitet, som lokaler

och utrustning förutsatte. I avvaktan på vidare erfarenhet om behovet av

personalökning ansåg direktionen sig emellertid icke böra begära nya

tjänster utan inskränkte sig till att hemställa om, att ett belopp av 25 000

kronor ställdes till direktionens förfogande under nämnda budgetår att

användas vid behov av eventuellt erforderlig utökning av bland annat

sjukgymnastpersonalen.

Vad serafimerlasarettet beträffar har direktionen i nyssnämnda anslagsäskanden

hemställt om ytterligare en sjukgymnastbefattning.

Sjukgymnastskolans lokalfråga torde lämpligen böra anförtros åt kommittén

för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande för utredning och

kostnadsberäkning.

Förslaget om beredande av forskningsvårdplatser inom norrbackainstitutet,

sedan ortopediska kliniken flyttat därifrån till karolinska sjukhuset,

torde böra göras till föremål för prövning i samband med att dispositionen

av de friblivande lokalerna inom norrbackainstitutet upptages till behandling.

Direktionen anser det uteslutet, att ett enda kanslibiträde skall kunna

utföra alla de kontorsgöromål, som kommer att finnas på sjukgymnastskolans

kansli, såsom att biträda föreståndaren och lärarkollegiet med skriygöromål,

göra upp behandlingsböcker för eleverna, diarieföra handlingar till

skolan samt sköta bibliotek m. in. I över förslaget till direktionen avgivna

yttranden har även anförts tvivel i sagda avseende. Enligt direktionens

mening bör ytterligare ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång finnas

vid sjukgymnastskolans kansli. De göromål, som skulle utföras vid karolinska

sjukhusets kansli respektive intendentexpedition, är sådana som

redan för närvarande utföres där, nämligen ledigförklarande av tjänster

och upprättande av handlingar avseende tjänstetillsättningar, utbetalning

av löner, beviljande av ledigheter in. in. Dessa göromål kommer vid genomförandet

av föreliggande organisationsförslag, såvitt nu kan bedömas, icke

att öka i sådan omfattning, att personalförstärkning på sjukhuskansliet

respektive intendentexpeditionen är erforderlig.

Medicinalstyrelsen — som finner den föreslagna samordningen av ledningen

för sjukgymnastiska avdelningen vid karolinska sjukhuset och för

utbildningsanstalten i och för sig ändamålsenlig — ifrågasätter om icke

två representanter för instruktionsgymnasterna, med hänsyn till dessa befattningshavares

viktiga ställning i utbildningen, bör ingå i det föreslagna

lärarkollegiet.

Medicinalstyrelsen finner det angeläget, att — i likhet med motsvarande

undervisning vid sjuksköterskcskolorna — till den teoretiska undervisningen

i psykologi knytes icke blott läkare utan även fackpsykologer med

goda akademiska meriter.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 160 år 1957

Styrelsen vill vidare, med hänsyn till vikten av att undervisning i sjukgymnastik

inom mentalsjukvården kommer till stånd, föreslå att sådan

undervisning bedrives i samband med undervisningen i gruppgymnastik

och rehabilitering. Vissa delar av sistnämnda undervisning bör därför enligt

styrelsens mening under ledning av läraren i psykiatri förläggas till mentalsjukhus.

Som undervisningssjukhus synes enligt styrelsen endast Beckomberga

eller Långbro sjukhus kunna komma i fråga. För ifrågavarande

undervisning bör en särskild instruktionsgymnast anställas eller en vid

någotdera sjukhuset anställd sjukgymnast förordnas att mot särskilt arvode

handha densamma.

Vad som föreslagits rörande läkar- och lärartjänster vid karolinska sjukhusets,

serafimerlasarettets, epidemisjukhusets och norrbackainstitutets

gymnastikavdelningar anser sig medicinalstyrelsen kunna tillstyrka. Vidare

synes det styrelsen lämpligt att — utöver redan förordnade instruktionsgymnaster

— ett i förhållande till elevantalet lämpligt antal på nämnda

sjukhus anställda sjukgymnaster vid behov kan förordnas som instruktionsgvmnaster.

Styrelsen ifrågasätter dock, om icke — då så blir möjligt —

särskilda kompetenskrav bör uppställas för behörighet att vara instruktionsgymnast.

Statens lönenämnd har icke något att erinra mot löneställningen för den

föreslagna biträdestjänsten (kanslibiträde) på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning. Enligt nämndens mening är det icke utan vidare

klart, att det av den i propositionen 1956: 132 redovisade överenskommelsen

med Sveriges läkarförbund följer, att undervisningsskyldigheten på den

från GCI:s stat överflyttade överläkartjänsten skall anpassas efter den för

biträdande överläkare och överläkare vid karolinska sjukhuset fastställda.

Med hänsyn till föreskrifterna i reglementet för karolinska sjukhuset och

serafimerlasarettet ifrågasätter nämnden, om icke den för assistens vid

demonstrationer under fysiologiundervisningen avsedda underläkaren och

den sköterska på avdelningen för fysikalisk terapi, som avses skola deltaga

i den praktiska gruppundervisningen, är skyldiga att utföra ifrågavarande

uppgifter i tjänsten.

Enligt riksräkenskapsverJcets mening bör medel till avlöningar för sjukgymnastutbildningen

anvisas under avlöningsanslagen för karolinska institutet

och karolinska sjukhuset. De föreslagna årliga anslagen och engångsanslagen

till materiel m. in. synes ämbetsverket böra anvisas under motsvarande

anslag för karolinska institutet. I övrigt har de framlagda förslagen

icke givit riksräkenskapsverket anledning till särskilt uttalande.

Sveriges läkarförbund finner det föreliggande förslaget till organisation

av sjukgymnastutbildningen i Stockholm synnerligen förtjänstfullt och tillstyrker,

att det genomföres snarast möjligt.

Läkarförbundet betonar att en förutsättning för att kvalificerade läkare

skall knytas till undervisningen är att anställningsvillkoren göres godtag
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bara. I den utsträckning Sjöstrand härvidlag följt de normer, som enligt en

under innevarande år träffad överenskommelse gäller för läkarna vid de

statliga kroppssjukhusen, synes från förbundets sida någon anledning till

erinran icke föreligga. Förbundet önskar emellertid vad gäller anställningsvillkoren

för de berörda läkarna — däri inbegripet läkare med arvodesuppdrag

— i detta sammanhang icke avgiva något definitivt uttalande utan

hemställer, att denna fråga göres till föremål för särskilda förhandlingar,

sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens slutliga utformning.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund framhåller bland

annat, att förbundet finner det märkligt att inga sjukgymnaster knutits

till undervisningen såsom lärare. Förbundet fortsätter:

Inom alla andra områden meddelas undervisning, i vederbörandes blivande

yrke, av i detta yrke väl utbildade lärare. Jämförelse kan göras med

läkare, tandläkare, gymnastiklärare, sjuksköterskor in. fl. För närvarande

tillgår undervisningen i sjukgymnastikens teori och praktik så, att instruktionsgymnasten

undervisar en och en av eleverna eller möjligen i grupper

på fyra. Detta måste anses vara slöseri med tid, då denna undervisning i

mycket stor utsträckning kan ske katedralt.

Förbundet föreslår nu att undervisningen i sjukgymnastikens teori och

praktik skall handhas av två eller tre sjukgymnaster såsom lärare, vilka

även bör ha säte i lärarkollegiet. Dessa lärartjänster föreslås ej inräknade

i karolinska sjukhusets ordinarie personal utan avlönade av utbildningsanstalten

och i full paritet med lärarna i »gymnastik med lek och idrott»

vid gymnastiska centralinstitutet. Till sin hjälp vid den praktiska undervisningen

bör dessa lärare ha ett antal instruktionsgymnaster, proportionellt

till elevantalet och i enlighet med utredningsmannens förslag. Av dessa

instruktionsgymnaster bör minst en ha ställning som chefsgymnast. Detta

förslag är helt i överensstämmelse med vad som gäller beträffande t. ex.

sjuksköterskeutbildningen, där klinik- och instruktionssköterskor svarar för

en stor del av den teoretiska och praktiska utbildningen.

Även Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund förordar, att som

lärare i sjukgymnastikens teori och praktik bör fungera legitimerade sjukgymnaster.

Förbundet åberopar därvid förslaget i betänkandet, att viss

kvalificerad sjukgymnast bör övervaka undervisningen i nämnda ämne.

Svenska gymnastikdirektör sförbundet, vars uppfattning om samhörigheten

mellan frisk- och sjukgymnastikutbildningens grundläggande avsnitt

förut redovisats, ställer sig avvisande gentemot en utbildningsorganisation

som enligt förbundets mening skapats efter mönster av den som gäller sjuksköterskor

och barnmorskor. Förslaget att den kliniska utbildningen bör

förläggas till olika sjukhus överensstämmer med förbundets ståndpunkt.

Enligt förbundets mening bör arbetet där stå under ledning av gymnastiskt

utbildade läkare. T yttrandet framhäves i detta sammanhang bland annat,

alt. det i allmänhet råder brist på gymnastiska kvalifikationer hos läkarna.

Förbundet efterlyser i de senaste årens utredningar på förevarande område

en helhetssyn på gymnastikens uppgift och understryker, att gymnas
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

tikens innehåll — i och med nedbrytningen av ämnet rörelselära — splittrats

i detaljer, så att dess yrkesutövare saknar väsentliga möjligheter att

på rätt sätt försvara och belysa dess idéinnehåll och hävda dess berättigande.

Med hänsyu till att förbundet intar en avvikande ståndpunkt i hela

utbildningsfrågan finner förbundet det icke erforderligt att beröra vissa av

förslagets detaljer. Beträffande föreståndarskapet för den planerade utbildningsanstalten

framhålles emellertid, att detta synes böra upprätthållas av

en rektor, tillsatt av Kungl. Maj:t.

Såsom redan antytts har den föreslagna benämningen av utbildningsanstalten

i Stockholm — karolinska sjukhusets sjukgymnastskola — på

sina håll kritiserats.

Medicinalstyrelsen anser benämningen mindre lämplig, dels därför att

karolinska sjukhuset icke ensamt skall ansvara för utbildningen, dels därför

att anstalter för sjukgymnastutbildning sedan gammalt kallats institut.

Styrelsen föreslår därför benämningen »statens sjukgymnastinstitut i Stockholm».

Sveriges läkarförbund framhåller att det av namnet bör framgå att

kvalificerad forskning och utbildning av högskolenatur äger rum vid institutionen.

Möjligheterna att för framtiden tillgodose behovet av läkare med

specialkunskaper på sjukgymnastikens område synes enligt förbundet bli

helt beroende av om den nya utbildningsanstalten kommer att kunna

attrahera skickliga och lämpliga läkare. Enligt förbundet saknar utbildningsanstaltens

namn därvidlag ingalunda betydelse. Förbundet framför

såsom exempel på en benämning, som bättre skulle motsvara utbildningsanstaltens

karaktär, »institutet för fysikalisk medicin och sjukgymnastutbildning

vid karolinska sjukhuset». Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters

riksförbund finner beteckningen »skola» innebära en nedvärdering.

Förbundet föreslår därför benämningen »karolinska institutets sjukgymnasthögskola»

alternativt »Stockholms sjukgymnasthögskola» eller »statens

sjukgymnastinstitut». Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund

förordar benämningen »karolinska institutets sjukgymnastikhögskola» eller

» statens sj ukgymnastikhögskola».

Sjukgymnastutbildningen i Lund

Undervisningens organisation m. m.

Nuvarande förhållanden. I det föregående har grunddragen

av den för SGI nu gällande organisationsplanen angivits. Beträffande den

nuvarande undervisningen m.m. torde ytterligare få nämnas följande.

Verksamheten på institutet övervakas för närvarande av en inspektor,

en av professorerna vid den medicinska fakulteten vid Lunds universitet.

Medicinsk föreståndare är professorn i ortopedi vid nämnda fakultet. Den

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

teoretiska undervisningen meddelas av lärare vid fakulteten med undantag

av undervisningen i rörelselära, som ges av majoren Thulin. Den praktiska

undervisningen ledes av fyra sjukgymnaster, som dessutom deltager i den

polikliniska verksamheten på institutet och biträder vid administrationen

av institutet. En gymnastikdirektör är anställd för elevernas friskgymnastik

och undervisning i kommandoövningar. Thulin har även meddelat

instruktion i pedagogisk gymnastik. Eleverna utför dessutom patientbehandlingar

på Lunds lasarett, med instruktion av sex på lasarettet anställda

sjukgymnaster.

Undervisningen har under senare år i stort sett följt den undervisningsplan

som gällt för GCI. Dock har undervisningen i friskgymnastik, kommandoövningar

och pedagogisk gymnastik omfattat väsentligt större timantal

vid SGI än vid GCI. Eleverna utför cirka fyra femtedelar av sina

patientbehandlingar på lasarettet och återstående femtedel på polikliniken

vid institutet.

Sjöstrands förslag till organisationsplan. I betänkande

II granskar Sjöstrand utbildningen vid SGI från vissa allmänna synpunkter

och anför därvid bland annat följande.

Institutet har karaktär av en privat internatskola med den huvudsakliga

undervisningen förlagd till statliga eller kommunala institutioner. Internatförläggningen

har visserligen många fördelar men utgör ej en förutsättning

för den undervisning som det här är fråga om. Institutet betalar löner och

arvoden till lärarna och avgifter för städning och dylikt, men dessa utgifter

täcker ej de verkliga utgifterna för tillhandahållande av föreläsningssalar,

lärarpersonal och undervisningsmateriel. Institutet är således i mycket hög

grad beroende av att statliga och kommunala institutioner får utnyttjas för

en kostnad, som är långt under den verkliga.

För att täcka utgifterna för lärare och utnyttjandet av lokalerna för den

sjukgymnastiska polikliniken på institutet får eleverna erlägga ekonomiskt

betungande avgifter. Det kan ifrågasättas om det är berättigat att den sjukgymnastiska

utbildningen belastas med dylika avgifter. Den ekonomiska

faktorn synes också spela en icke oväsentlig roll för rekryteringen av

elever. Under det att ett hundratal sökande från hela landet med studentexamen

sökte inträde vid GCI:s sjukgymnastiska linje 1956, hade enligt

uppgift endast en liten del av dem, som antogs vid SGI, avlagt studentexamen

.

Beträffande den förut nämnda avvikelsen från undervisningen vid GCI

— det avsevärt större inslaget av friskgymnastik, kommandoövningar och

pedagogisk gymnastik vid SGI — samt undervisningens kvalitet över huvud

taget anmärker Sjöstrand bland annat följande.

Nämnda undervisningsmoment torde icke i högre grad ha inkräktat pa

den egentliga sjukgymnastiska undervisningen, då den kompenserats av

praktisk undervisning under ferierna. Det har ej heller framkommit några

berättigade anmärkningar emot den vid SGI bedrivna undervisningen. Åtminstone

tidigare synes denna mer iin väl ha kunnat jämföras med undervisningen

vid GCI. Således anknöts den praktiska undervisningen redan

1917 till den kliniska verksamheten på lasarettet i Lund, vilket var långt

innan utbildningen vid GCI mera stadigvarande förlädes till serafimerlasarettet.

Lasarettets läkare synes också i större utsträckning än läkarna på

karolinska sjukhuset ha genomgått patienterna med sjukgymnastelcvcrna.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Sjöstrand framhåller att den i betänkande I föreslagna organisationsplanen

för sjukgymnastutbildningen i Stockholm kan överföras på en motsvarande

ut bildningsanstalt i Lund. Härom anföres i huvudsak följande.

Medicinska fakulteten vid Lunds universitet har i skrivelse den 23 januari

1957 förklarat sig villig att åtaga sig ansvaret för en statlig sjukgymnastskola

vid Lunds lasarett. Skolan bör enligt fakultetens förslag förestås

av en överläkare på universitetets stat, som — om vederbörande är därtill

kompetent — bör ha professors eller laborators ställning och ingå som medlem

i fakulteten. Intill sådan föreståndare utnämnes, bör skolans anknytning

till fakulteten säkras genom att en av fakultetens ledamöter, på förslag

av fakulteten, av Kungl. Maj:t förordnas såsom inspektor med av

Kungl. Maj:t fastställda skyldigheter.

Skolans huvudlärare bör, liksom stockholmsskolans, bilda ett lärarkollegium

med föreståndaren, eventuellt inspektor, som ordförande. Kollegiet

avses skola handlägga enklare undervisningsfrågor, besluta om antagning

av elever och uppgöra budgetförslag. Kollegiet skall hänskjuta frågor som

berör sjukvården till lasarettsdirektionen, under det att viktigare undervisningsfrågor

liksom budgetförslag beträffande undervisning och forskning

skall hiinskjutas till medicinska fakulteten för handläggning och i förekommande

fall vidarebefordran till universitetskanslern. Medicinska fakulteten

bör pa förslag av kollegiet hemställa om förordnande respektive förordna

lärare vid skolan.

Skolans kansliverksamhet avses skola åvila ett kanslibiträde på universitetets

stat. Utbetalning av löner in. in. till den vid lasarettet anställda

personalen föreslås ankomma på kontorspersonal på lasarettets stat. Utbetalning

av löner och arvoden till lärare samt av undervisnings- och forskningsanslag

till den sjukgymnastiska avdelningen och de teoretiska institutioner,

där undervisning av sjukgymnastelever hedrives, bör ombesörjas avdrätselnämnden

vid universitetet.

Beträffande undervisningen har fakulteten anslutit sig till förslaget för

stockholmsskolan men förbehållit sig viss frihet att inom ramen för den

föreslagna undervisningen anpassa undervisningen till de lokala förhållandena.

Särskilt har framhållits önskvärdheten av att — liksom hittills vid

SGI — eleverna får deltaga i det praktiska arbetet även under sommarmånaderna.

Ifråga om lärarkrafter m. m. har fakulteten föreslagit att föreståndaren

får samma undervisningsskyldighet som förordats beträffande överläkaren

vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Såsom en motsvarighet

till tjänsten som biträdande överläkare på karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning bör ett undervisningsarvode av- 8 000 kronor beräknas

till underläkare, som är anställda på lasarettets stat. Fakulteten har

också uttalat önskemålet, att en befattning som klinisk amanuens inrättas

vid den sjukgymnastiska avdelningen i Lund. Vidare har fakulteten föreslagit

att, liksom enligt stockholmsförslaget, en instruktionsgymnast helt

anställes för organisationen av elevernas patientbehandlingar, instruktion

beträffande mer komplicerade behandlingar och examination av eleverna.

Instruktionsarvode föreslås utgå till 15 av de vid lasarettet anställda sjukgymnasterna

för handledning av eleverna vid patientbehandlingar och den

propedeutiska undervisningen, vilket är i överensstämmelse med det förhallande

mellan antalet elever och instruktionsgymnaster, som angivits såsom

önskvärt vid stockholmsskolan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Övriga lärare föreslås bli utsedda bland lärare vid de teoretiska institutionerna

och på lasarettets olika kliniker, för vilka undervisningsarvoden

skulle utgå i enlighet med vad som föreslagits för stockholmsskolan. Även

för biträde vid denna undervisning bör ersättning utgå i överensstämmelse

med vad som förordats i fråga om sistnämnda skola.

Slutligen förordar Sjöstrand, att förslag till detaljerad undervisningsplan

bör uppgöras av medicinska fakulteten först sedan beslut fattats om

förläggande av en statlig sjukgymnastskola till Lund.

Kostnader

Frågan om avtal mellan staten och Malmöhus läns

landsting. En förutsättning för inrättandet av ett statligt institut för

sjukgymnastutbildning i Lund är att avtal härom träffas med Malmöhus

läns landsting. Föreberedande förhandlingar i ärendet har, såsom inledningsvis

framhållits, redan ägt rum. I skrivelse till chefen för ecklesiastikdepartementet

den 14 januari 1957 har kommissionen för förhandlingar

med bland annat Malmöhus läns landsting rörande frågor, som äger samband

med lasarettets i Lund upplåtande för medicinsk undervisning m. m.,

avgivit en redogörelse för resultatet av nämnda förberedande förhandlingar

och därvid anfört bland annat följande.

Vid förhandlingarna har landstingets representanter förklarat, att landstinget

vore villigt att, därest genom statsmakternas beslut en statlig sjukgymnastskola

inrättas i Lund, upplåta för ändamålet erforderliga utrymmen

inom lasarettet i Lund. Sådana utrymmen, i en omfattning, som utredningsmannen

funnit tillfredsställande, och beräknade för ett årligt antal

sjukgymnastelever av 45, har i själva verket redan planerats i den byggnadskropp,

som utgör etapp I av det s. k. centralblock, som är planerat för

lasarettet. Uppförandet av denna etapp I har redan påbörjats, och byggnadsarbetet

beräknas vara färdigställt inom sådan tid, att en statlig sjukgymnastskola

vid lasarettet skulle kunna börja sin verksamhet sannolikt

redan hösten 1958.

Mot bakgrunden av vad sålunda upplysts har mellan kommissionen och

landstingets representanter enighet vunnits därom, att vid förläggandet av

en statlig sjukgymnastskola till lasarettet de merkostnader, som åsamkats

landstinget för inrymmandet av nyss avsedda lokaliteter i ifrågavarande

nybyggnad, skulle inräknas i de kostnader för etapp I av centralblocket, till

vilka landstinget enligt därom av statsmakterna fattat principbeslut äger

åtnjuta bidrag av statsmedel med halva beloppet. Beträffande den utrustning

som erfordras för lokalernas användande för undervisningsändamål —

såsom omklädningsskåp för eleverna, möblering av dagrum, undersökningsbänkar,

enbart avsedda för undervisningen — har kommissionen ansett

rimligt att, på sätt landstinget påyrkat, kostnaden härför helt bestrides av

statsmedel.

Såvitt angår kostnaderna för personalorganisationen, sådan denna skisserats

av utredningsmannen, har mellan kommissionen och landstingets representanter

uppnåtts enighet om följande kostnadsfördelning.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Överläkare (Ce 30) avlönas av statsmedel, medan eventuellt erforderligt

tilläggsarvode bekostas av landstinget.

Underläkare bekostas av landstinget.

Chefsgymnast bekostas av statsmedel.

Övriga instruktionsgymnaster (till ett antal av åtta å nio) tillhandahålles

av landstinget bland vid lasarettet anställda sjukgymnaster; instruktionsarvoden

utöver lönen bekostas av staten.

Ekonomibiträden bekostas av landstinget.

Kanslibiträde, med huvudsaklig arbetsuppgift att medverka vid undervisningens

planläggning och bedrivande, bekostas av statsmedel.

Kontor sbiträde, med huvudsaklig uppgift att handha göromål som sammanhänger

med poliklinisk behandling, bekostas av landstinget.

Härutöver har konstaterats, att några särskilda kostnader för kamerala

göromål (löneuträkningar- och utbetalningar m. m.), vilka förutsatts skola

handhavas av drätselnämnden vid universitetet, respektive lasarettskontoret,

icke kan förutsättas uppkomma.

o Beträffande materielutgifter för sjukgymnastskolan har enighet rått att

sådana bör utgå av statsmedel.

Vid förhandlingarna har, på föranledande av utredningsmannen, jämväl

diskuterats vissa spörsmål rörande organisationen av den vid lasarettet bedrivna

sjukgymnastverksamheten. Dessa spörsmål torde komma att redovisas

av utredningsmannen i dennes blivande betänkande. Från kommissionens

synpunkt är endast att konstatera att desamma icke påverkar frågan

om kostnaderna för verksamheten.

I betänkande II framlägger Sjöstrand, utifrån dels sitt eget organisationsförslag

beträffande sjukgymnastutbildningen i Stockholm, dels medicinska

fakultetens förut nämnda skrivelse den 23 januari 1957, dels slutligen nyss

återgivna preliminära förhandlingsöverenskommelse, följande beräkningar

av kostnaderna för statsverket vid förläggandet av en statlig anstalt för

sjukgymnastutbildning till Lund, avsedd för en årlig intagning av 45 elever.

De årliga kostnaderna för avlöningar och arvoden framgår

av efterföljande sammanställning.

Arvode till inspektor..........

1 200

h) rehabilitering ................

3 850

Ett kanslibiträde i Cell ......

9 144

i) gruppgymnastik .............

2 000

Arvodeslärare m. fl.

a) anatomi:

4. Sjukgymnastikens teori och praktik

a) Överläkare: lön i Ce 30 ......

22 296

lärare ....................

två assistenter .............

6 250

4 000

undervisningsarvode .........

5 000

b) Biträdande lärare, arvode ....

8 000

b) fysiologi:

c) Klinisk amanuens1 ..........

14 292

lärare ....................

5 300

d) Chefsgymnast

en assistent ................

c) patologi ...................

1 000

2 000

lön i 18 lönegraden..........

arvode .....................

11 724

3 600

d) psykologi och psykiatri .....

1 500

e) hygien ....................

1 Ö00

e) Instruktionsgymnaster

f) sjukdomslära ...............

. 12 350

arvoden (7 X 2 700 4-

38 100

g) fysikalisk terapi:

lärare .....................

8 X 2 400 —) ...............

1 500

Summa kronor 154 806

assisterande sjuksköterska ...

100

1 Under förutsättning att Malmöhus läns landsting svarar för en tredjedel av lönen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

De årliga kostnaderna för materiel beräknas till 16 000 kronor, av

vilket belopp 4 000 kronor avses för anatomiska institutionen, 1 000 kronor

för fysiologiska institutionen, 1 000 kronor för övriga institutioner samt

10 000 kronor för sjukgymnastiska avdelningen vid lasarettet.

De i betänkandet beräknade engångskostnaderna uppgår till

135 000 kronor. Av detta belopp hänför sig 75 000 kronor till byggnadskostnader,

motsvarande den på statsverket ankommande hälften av de beräknade

totala kostnaderna för lokalerna för sjukgymnastskolan inom centralblocket.

Av återstoden av de beräknade engångskostnaderna avser 15 000

kronor utrustning för skolan, omfattande skåp, massagebänkar, stolar och

bord m. in., 30 000 kronor anskaffning av undervisningsmateriel samt

15 000 kronor forskningsutrustning.

I anslutning till kostnadsberäkningarna framhåller Sjöstrand, att det kan

ifrågasättas, huruvida ett statligt övertagande av den nuvarande undervisningen

vid SGI kan medföra anspråk från institutets sida om ekonomisk

gottgörelse. Sjöstrand tillägger att det ligger utanför hans kompetens att

avgöra, om dylika anspråk kan vara berättigade och föranleda utgifter för

statsverket.

Sammanfattningsvis erfordras enligt de nu redovisade kostnadsberäkningarna

i årliga anslag för avlöningar och materiel 170 806 kronor samt i

engångsanslag 135 000 kronor.

Fråga om tidpunkten för inrättande av en statlig anstalt för

sjukgymnastutbildning i Lund m. m.

Den åt majoren J. G. Thulin givna koncessionen för SGI utgår i och med

att den elevkurs som antages höstterminen 1957 avslutar sin utbildning,

d. v. s. år 1959. Detta innebär att Thulin icke äger rätt att antaga elever

höstterminen 1958 och att SGI under angivna förutsättningar kommer att

drivas med allenast en elevkurs under läsåret 1958/59.

Vid sin granskning av förutsättningarna för en statlig sjukgymnastutbildning

i Lund berör Sjöstrand jämväl koncessionsfrågan. I betänkandet framhålles

att det — med hänsyn till att driften av SGI med endast hälften av

de ordinarie inkomsterna i form av terminsavgifter kan väntas bli ekonomiskt

betungande — synes rimligt, att Thulin erhåller rätt att antaga elever

även höstterminen 1958. Därest sjukgymnastutbildning i Lund i statlig

regi kommer till stånd från och med höstterminen 1959, synes enligt Sjöstrands

mening andra årets undervisning för nämnda elever böra ombesörjas

av den statliga utbildningsanstalten.

I fråga om benämningen av en eventuell statlig utbildningsanstalt i Lund

anför Sjöstrand följande.

Medicinska fakulteten i Lund har föreslagit, att den planerade statliga

sjukgymnastskolan skulle benämnas sydsvenska sjukgymnastinstitutet i

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 1G0

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj ds ''proposition nr 160 år 1957

Lund eller, om detta icke skulle vara möjligt, sydsvenska sjukgymnastskolan.

Beteckningen sydsvenska motiveras av att utbildningen av sjukgymnaster

bedrivits sedan snart 50 år vid SGI. Från språklig synpunkt

synes det mer adekvat att benämna den planerade skolan sjukgymnastikinstitut

än sjukgymnastinstitut. För den planerade statliga sjukgymnastskolan

i Stockholm har föreslagits namnet karolinska sjukhusets sjukgymnastskola.

I flera remissyttranden har emellertid invändningar gjorts emot

beteckningen »skola» och förslag framförts om att denna benämning ändras

till institut eller högskola. Med hänsyn till undervisningens omfattning och

att den avses ingå som ett led i undervisningen vid karolinska institutets

avdelning för sjukgymnastik synes benämningen »skola» vara att föredraga.

Det är önskvärt att samma beteckning användes beträffande motsvarande

utbildningsanstalt i Lund och att den planerade skolan benämnes sydsvenska

sjukgymnastskolan.

Yttranden

Såsom förut framhållits, har frågan om valet mellan de av Sjöstrand

redovisade alternativen för en vidare utbyggnad av sjukgymnastutbildningen

— utöver den i betänkande I redovisade — kommit att bli en huvudfråga

vid remissbehandlingen av betänkande II. I remissyttrandena

över sistnämnda betänkande återfinnes endast ett fåtal kommentarer rörande

enskildheterna i den organisationsplan m. in., avseende en statlig

sjukgymnastutbildning i Lund, som framlagts i betänkandet.

Statskontoret understryker — med anledning av att det i betänkandet

ifrågasatts, huruvida ett övertagande av den nuvarande undervisningen vid

SGI kunde medföra anspråk från institutets innehavare på ekonomisk gottgörelse

från statsverket — att ämbetsverket på förevarande utredningsmaterial

icke kan anse någon som helst grund finnas för ett dylikt ersättningsanspråk.

Malmöhus läns landstings hälso- och sjukvårdsstyrelse framhåller att

styrelsen i fråga om förslaget till utbildningsorganisation i Lund intet annat

har att anföra än att styrelsen vill ifrågasätta behovet av proportionsvis

flera instruktionsgymnaster i Lund än vid GCI. I anslutning till detta uttalande

hänvisar styrelsen till den förut återgivna preliminära förhandlingsöverenskommelsen

av den 14 januari 1957.

Föreståndaren för SGI, majoren J. G. Thulin berör vissa principiella

frågor rörande utbildningens uppläggning och anför därvid bland annat

följande.

Undervisningen vid SGI i sjukgymnastik och massage ombesörjes, förutom

av läkare, av lärarinnor, däremot ej av instruktionsgymnaster. Instruktionsgymnastens

uppgift är att instruera och handleda samt övervaka

elevernas patientbehandling. Båda behandlar därjämte egna patienter.

Principen vid SGI har varit att eleverna, innan de tillätes behandla patienter,

skall ha medhunnit åtminstone de väsentligaste grunderna av den

propedeutiska utbildningen och därunder ha utfört respektive förekom
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

mande behandlingar på en kamrat. Denna utbildning har därför koncentrerats

till de sex första månaderna med 12 timmar per vecka för att därefter

minskas till tre å fyra timmar. Sjöstrands förslag innebär att en stor del av

denna undervisning på ett tidigt stadium överlämnas åt instruktionsgymnasterna.

De skall framdeles ej tilldelas mer än tre elever vardera. Undervisningen

meddelas i samband med och inför vederbörande patienter. Dessa

kan därigenom komma att mer än det är nödvändigt känna sig som »försökskaniner».

Ett alltför beständigt övervakande motverkar dessutom den

känsla av självständigt ansvar, som eleverna måste bibringas.

För övrigt kan det sättas i fråga huruvida man ej genom tidigt överlämnande

av en så stor del av undervisningen till 15 instruktionsgymnaster

eller kanske flera riskerar att äventyra en fast enhetlig ledning och betygsättning

in. in., så ock huruvida ej detta förorsakar begreppsoreda hos

eleverna.

Att sjukgymnasterna är till för patienternas skull och ej tvärtom är en

princip, som måste tillämpas i praktiken då det gäller elevernas behandling

av ett sjukhus’ patienter. Har en utbildningsanstalt åtagit sig patientbehandlingen

på ett sjukhus, är det därför självfallet att detta åtagande bör

gälla under hela året, således även under ferierna. Vid SGI har det ordnats

så att alltid en tredjedel av eleverna är i tjänstgöring under ferierna. Erfarenheten

från SGI har därtill visat att denna elevernas under cirka fem

veckor enbart sjukvårdande arbetsinsats i deras kommande yrke visat sig

i hög grad bidraga till deras sjukgymnastiska mognad.

Sveriges läkarförbund framhåller, att förbundet icke önskar avge nagot

definitivt uttalande rörande anställningsvillkoren för läkare — däri inbegripet

även läkare med arvodesuppdrag — vid en till Lund förlagd institution

för sjukgymnastutbildning. Förbundet hemställer, att frågan härom göres

till föremål för särskilda förhandlingar, sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens

slutliga utformning.

Vad angår utbildningsanst altens benämning upprepar läkarförbundet

sina förut återgivna skäl mot benämningen »skola». Förbundet anför som

exempel på en benämning, vilken enligt förbundets mening bättre skulle

svara mot utbildningsanstaltens karaktär, »sydsvenska institutet för fysikalisk

medicin och sjukgymnastutbildning».

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund betonar angelägenheten

av att undervisning i sjukgymnastikens praktik ombesörjes av kompetenta

sjukgymnaster som ämneslärare med biträde av kvalificerade

instruktionsgymnaster i proportion till elevantalet.

Som namn på utbildningsanstalten föreslår förbundet »Lunds sjukgymnasthögskola»

eller »statens sjukgymnastinstitut i Lund».

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund finner det tillfredsställande

att friskgymnastik, kommandoövningar och pedagogisk gymnastik

hittills haft cn framskjuten ställning i sjukgymnastutbildningen i Lund.

Förbundet understryker betydelsen av nämnda undervisning och framhåller,

att sjukgymnaster numera i så stor utsträckning som möjligt maste

behärska modifierad friskgymnastik, exempelvis mödragymnastik, håll
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

ningsr ätt ande gymnastik, gymnastik speciellt anpassad för psykiatriska

patienter, allmän vigörgymnastik under konvalescensvården samt rehabilitation.

Enär den planerade statliga undervisningsanstalten enligt förbundets

mening får karaktär av högskola, föreslår förbundet, att anstalten benämnes

»Lunds universitets sjukgymnastikhögskola».

Övriga frågor

Inträdesfordringar

Nuvarande bestämmelser. Enligt stadgan för GCI fordras

för inträde på institutets sjukgymnastlinje:

a) att ha en frisk och stark kropp samt goda anlag för behandling av

sjuka;

b) att vid början av det kalenderår då inträde sökes ha fyllt nitton, men

ej trettio år;

c) att under minst tre månader ha biträtt i sjukvårdsarbetet vid offentligt

sjukhus; samt

d) för kvinnlig sökande: att ha avlagt realexamen eller studentexamen

eller ha erhållit avgångsbetyg från kommunal eller enskild flickskola med

normalskolekompetens;

för manlig sökande: att ha avlagt gymnastiklärarexamen.

Om särskilda skäl föreligger, äger direktionen medgiva att sökande, som

icke uppfyller de stadgade villkoren, må vinna inträde vid institutet.

I verkligheten har de flesta sjukgymnasteleverna vid GCI studentexamen

eller studentexamenskompetens.

Tidigare diskussion. 1953 ars utredning har ej närmare preciserat

den teoretiska utbildning som bör fordras för antagning såsom elev

vid det föreslagna sjukgymnastikinstitutet men framhållit, att realstudentbetyg

i de naturvetenskapliga ämnena bör krävas. Karolinska institutets

lärarkollegium har emellertid ansett, att en utökning av undervisningen

även fordrar en förbättrad skolunderbyggnad och därför föreslagit, att

studentexamen skall vara obligatorisk. Medicinska fakulteten vid Lunds

universitet har däremot framhållit, att erfarenheter från SGI ej talar för

att studentexamen bör fordras.

Vad angår den praktiska tjänstgöringen har 1953 års utredning föreslagit

en ökning av nämnda tjänstgöring till sex månader. Medicinska fakulteten

i Lund och ortopedförbundet har förordat krav på ännu längre sådan

tjänstgöring.

Sjöstrands förslag. I betänkande I diskuterar Sjöstrand frågan

om en revision av gällande inträdesfordringar och anför därvid i huvudsak

följande.

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Vid prövning av frågan om de teoretiska förkunskaperna har framkommit,

att det ej föreligger tillräckliga skäl att fordra studentexamen. Visserligen

har elever med studentexamen lättare att följa med undervisningen

under den första, övervägande teoretiska undervisningen, men även elever

som utgått från skola med normalskolekompetens har fullt tillfredsställande

kunnat tillgodogöra sig den teoretiska undervisningen. Man har hittills på

karolinska sjukhuset ej funnit att studenterna väsentligt skilt sig med hänsyn

till slutbetyg eller duglighet från normalskoleeleverna. Lägre skolunderbyggnad

än genomgången flickskola med normalskolekompetens eller därmed

jämförbar skolgång, t. ex. två år i gymnasium, är däremot ej tillräcklig

och ger för liten läsvana. En nödvändig förutsättning för att kunna tillgodogöra

sig utbildningen i de teoretiska ämnena är dessutom kunskaper i

fysik, matematik och kemi motsvarande studentbetyg i dessa ämnen på

real- eller annan gymnasielinje. Matematikkunskaper motsvarande fordringarna

på latinlinjen är nödvändiga för kompletteringsundervisningen i

fysik och för undervisningen i fysiologi, rörelselära och fysikalisk terapi på

sjukgymnastskolan. Det föreslås, att för tillträde till sjukgymnastskolan

följande alternativa fordringar uppställes:

1) studentexamen på reallinjen med studentbetyg i fysik och kemi;

2) studentexamen på annan linje med studentbetyg i kemi, fysik och

matematik;

3) genomgång av skola med normalskolekompetens, folkhögskola eller

därmed jämförbar skola kompletterad med studentbetyg i kemi, fysik och

matematik på någon linje plus studentbetyg i något annat valfritt ämne.

Dispens bör kunna givas under särskilda omständigheter, såsom vid

annan utbildning inom sjukvården eller gymnastiklärarexamen.

Tillträde till sjukgymnastskolan bör givas såväl manliga som kvinnliga

sökande. För den nuvarande bestämmelsen att endast manlig sökande med

gymnastiklärarexamen kan antagas som elev finnes ingen saklig motivering.

Vid prövning av frågan om kravet på praktisk tjänstgöring före utbildningens

början har framkommit, att denna tjänstgöring endast i undantagsfall

har nämnvärt utbildnings värde. På flertalet sjukhus utnyttjas eleverna

så gott som enbart för grövre sysslor. Tjänstgöring under tre månader kan

också fullgöras på sommarloven under den vanliga skolutbildningen eller

efter studentexamen och förlänger därför ej den totala studietiden. Ökas

sjukhustjänstgöringen utöver tre månader kan den väntas medföra en

förlängning av totala studietiden med ett helt år. Det skulle också kräva

omfattande åtgärder för att på alla de sjukhus, som kan komma i fråga för

denna tjänstgöring, ordna särskild undervisning för sjukgymnastaspiranterna.

Det föreslås, att den nuvarande tiden för sjukhustjänstgöringen

bibehålies.

Krav för legitimation

För närvarande kräves för legitimation ingen ytterligare praktisk utbildning

än den som meddelas i samband med undervisningen.

Sjöstrands rekommendation. Sjöstrand framhåller i betänkande

I, alt den planerade undervisningen blir synnerligen koncentrerad

och att den icke ger eleverna tillfälle till mera självständig verksamhet

inom de olika områdena av sjukgymnastiken. Enligt Sjöstrands mening

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Majits ''proposition nr 160 år 1957

kommer eleverna därför icke att vara kompetenta att omedelbart efter

examen bedriva självständig sjukgymnastik verksamhet på sjukhus eller i

privatpraktik. Sjöstrand anför vidare:

Det förekommer också ofta att sjukgymnasterna först flera år efter

examen söker sig till sjukhustjänst och att de under mellantiden ej haft

tillfälle till mer allsidig praktik. Det vore därför ur utbildningssynpunkt

synnerligen värdefullt om eleverna efter examen från sjukgymnastskolan

ålades ett års sjukhuspraktik under erfaren sjukgymnasts överinseende för

erhållande av legitimation. Detta år skulle kunna fullgöras såsom vikarie

för ordinarie eller extra ordinarie sjukgymnast eller också såsom assisterande

sj ukgymnast. Med en dylik bestämmelse skulle den nuvarande bristen

på sjukhusanställda sjukgymnaster till stor del avhjälpas. För närvarande

synes endast Vs av de legitimerade sjukgymnasterna söka anställning

på sjukhus, vilket i hög grad bidrager till den rådande bristen på sjukgymnaster

vid våra sjukhus.

I betänkande II framhåller Sjöstrand att samma inträdesfordringar och

examinationsbestämmelser, som kommer att gälla vid den föreslagna sjukgymnastskolan

i Stockholm, bör tillämpas vid en eventuell statlig sjukgymnastskola

i Lund.

Stadgar

Sjöstrand har i betänkande I förklarat sig ha för avsikt att senare inkomma

med förslag till stadgar för den planerade utbildningsanstalten i

Stockholm. I betänkande II erinras om att förslag till stadgar för en sjukgymnastskola

i Lund utarbetats av professorn G. Wiberg och redovisats i

ett av denne den 15 april 1950 avlämnat betänkande med utredning och

förslag rörande upprättande av ett statligt eller statsunderstött institut i

Lund för utbildning av sjukgymnaster.

Yttranden

I yttrandena över betänkande I är meningarna delade beträffande Sjöstrands

förslag i fråga om inträdesfordringar. Kravet på enhetliga bestämmelser

för kvinnliga och manliga sökande accepteras dock allmänt.

Statskontoret understryker helt generellt angelägenheten av att strängare

kompetenskrav icke uppställes än som oundgängligen fordras för att

vederbörande skall kunna tillgodogöra sig undervisningen.

I fråga om de teoretiska förkunskaperna tillstyrkes utredningsmannens

förslag av karolinska institutets lärarkollegium, medicinalstyrelsen

och Sveriges läkarförbund. Mot medicinalstyrelsens beslut i denna del

har föreståndaren för sjukgymnastregistret, gymnastikdirektören Karin Nyström

anmält avvikande mening och — med instämmande av medicinalrådet

Bergman — uttalat, att studentexamen med betyg i kemi, fysik och

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

matematik samt ett valfritt språk vore att föredraga. Enligt reservanternas

mening bör sökande med lägre skolunderbyggnad, när särskilda skäl

härför föreligger, meddelas dispens av lärarkollegiet. — Sveriges läkarförbund

erinrar om att förbundet tidigare anslutit sig till uppfattningen att

realstudentbetyg i de naturvetenskapliga ämnena borde krävas. Förbundet

anser sig dock i nuvarande läge och på de av Sjöstrand anförda skälen

kunna tillstyrka, att de av honom föreslagna något mindre rigorösa inträdesfordringarna

godtages.

Kanslern lämnar utredningsmannens förslag på denna punkt utan erinran.

Direktionen över GCI instämmer i ett av professorn E. Hohwii Christensen

och docenten P. O. Åstrand till direktionen avgivet yttrande, enligt

vilket studentexamen utan preciserad ämneskombination bör fordras för

inträde till sjukgymnastskolan och dispens kunna meddelas under särskilda

omständigheter.

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund anser, att studentexamen

på valfri linje med betyg i fysik, kemi och matematik samt engelska

eller tyska bör fastställas såsom minimikrav. Enligt förbundet bör dock

dispens kunna meddelas efter särskild prövning av lärarkollegiet. Även

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund uttalar sig i samma

riktning och framhåller vikten av att studentexamen på valfri linje med

betyg i fysik, kemi och matematik kräves för tillträde till utbildningsanstalten.

Förbundet anser emellertid, att dispens av lärarkollegiet bör

kunna meddelas sökande med annan utbildning, dock under förutsättning

att studentbetyg erhållits i fysik, kemi, matematik och engelska eller tyska.

Medicinska fakulteten i Lund företräder en motsatt standpunkt och

säger sig ha svårt att inse det motiverade i att — sasom Sjöstrand gjort

kräva studentbetyg i fysik, kemi och matematik. Fakulteten hävdar att

samma fordringar, som uppställes för inträde vid av staten godkänd sjuksköterskeskola,

bör gälla för inträde vid sjukgymnastskola. Enligt fakulteten

bör den sökande äga tillfredsställande allmänbildning och kunskapsförutsättningar

för att kunna tillgodogöra sig undervisningen, styrkta genom

realexamen, avgångsbetyg från flickskola med normalskolekompetens,

folkhögskolekurs eller på annat sätt som av styrelsen kan godkännas.

Vad gäller de praktiska förkunskaperna har Sjöstrands förslag om

bibehållande av kravet på tre månaders sjukhustjänstgöring som inträdesfordran

lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Medicinska

fakulteten i Lund anser däremot, att minst nio månaders tjänstgöring på

sjukhus iir en rimlig inträdesfordran. Även medicinalstyrelsen önskar en

förlängning av ifrågavarande tjänstgöring och förordar en ökning till fyra

månader, av vilken tid fyra eller högst sex veckor bör kunna fullgöras under

ferierna mellan terminerna.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

Förslaget om ett särskilt assistentår efter examen som fordran för legitimation

har mött invändning från åskilliga håll. Allmänt vitsordas emellertid

i remissyttrandena behovet av förlängd praktisk utbildning. Kritiken

riktar sig uteslutande mot den form, i vilken en sådan utbildning skall äga

rum enligt Sjöstrands förslag.

Karolinska institutets lärarkollegium finner förslaget lämpligt. Medicinska

fakulteten i Lund anser förslaget väl motiverat men efterlyser en närmare

utformning och precisering.

Kanslern framhåller att det bör ankomma på medicinalstyrelsen att taga

närmare ställning till frågan.

Direktionen över GCI lämnar förslaget utan erinran. En ledamot av

direktionen, gymnastikdirektören Karin Nyström, anser det lämpligare att

utbildningstiden förlänges med fyra eller sex månader på så sätt, att sjukgymnasteleverna

efter avslutad examen ålägges att arbeta som elever på

lämpligt sjukhus. Genom att eleverna då delvis utför den ordinarie sjukgymnastens

arbete skulle den sistnämnde få tid att med eleven diskutera

fallen samt övervaka och leda behandlingarna.

Medicinalstyrelsen anser det i och för sig motiverat att någon tids obligatorisk

praktisk tjänstgöring i yrket under sakkunnig ledning uppställes

som legitimationskrav. Det är emellertid enligt styrelsens mening att befara,

att eleven såsom avlönad arbetskraft på ett sjukhus skulle helt tagas

i anspråk för sjukgymnastiskt arbete utan möjlighet att erhålla erforderlig

hjälp och instruktion. Sådan obligatorisk tjänstgöring skulle därför icke

komma att inkludera den utbildning, som därmed avsetts. Vidare skulle

en sådan tjänstgöring av icke legitimerad arbetskraft medföra praktiska

svårigheter, då densamma icke står i överensstämmelse med i detta avseende

gällande sjukhuslagstiftning samt bestämmelserna om allmän sjukförsäkring

i vad de avser ersättning för sjukgymnastisk behandling. Styrelsen

vill i stället föreslå, att utbildningstiden förlänges med fyra eller sex

månaders praktiskt arbete på undervisningssjukhusen och eventuellt andra

härför lämpade sjukhus. Eleverna skulle under denna tid deltaga i arbetet

men även ha tillfälle att följa och iakttaga erfarna sjukgymnasters arbete

och vid behov erhålla råd och instruktion. Eu på detta sätt organiserad

praktisk tjänstgöring vore enligt medicinalstyrelsen från utbildningssynpunkt

mera värdefull.

Svenska landstingsförbundet finner Sjöstrands förslag värdefullt för

sjukgymnastens arbete och anmärker, att åtgärden givetvis även kommer

att bidraga till att lätta bristen på sjukgymnaster vid sjukhusen.

Sveriges läkarförbund anför bland annat följande.

I den mån en obligatorisk sjukhustjänstgöring för sjukgymnasternas del

— av personella eller organisatoriska skäl — icke får karaktären av utbildning

utan i stället i praktiken blir jämställd med självständigt yrkesarbete,

måste den såsom förutsättning för legitimations vinnande av principiella

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

skäl avvisas. Enligt läkarförbundets mening föreligger en uppenbar risk, att

en obligatorisk sjukhustjänstgöring av föreslagen typ icke kommer att

innehålla utbildningsmoment i önskvärd omfattning. Läkarförbundet förordar

därför för sin del, att sjukgymnastutbildningen förlänges med förslagsvis

sex månader, avsedda för praktisk utbildning under erfaren sjukgymnasts

ledning. Denna ökning av den egentliga utbildningstiden ter sig

enligt förbundets mening så mycket mera önskvärd som någon förlängning

av studietiden icke föreslås, trots det väsentligt mera omfattande kunskapsstoff,

som enligt föreliggande förslag skall inhämtas.

Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters riksförbund anför liknande synpunkter

och förordar likaledes, att utbildningstiden ökas med sex månaders

allsidig praktik på sjukhus.

Föreståndaren för SGI, majoren J. G. Thulin, förordar en vidareutbildning,

omfattande fyra månaders praktisk tjänstgöring på vissa universitetskliniker

eller större centrallasarett jämte fyra månaders specialutbildning

förlagd till utbildningsanstalten. Den praktiska tjänstgöringen avses förlagd

till huvudsakligen kirurgiska, ortopediska, medicinska och reumatologiska

avdelningar. Specialutbildningen vid utbildningsanstalten föreslås

koncentrerad till vissa särskilt betydelsefulla behandlingsområden och avses

även omfatta viss laboratorietjänstgöring.

Departementschefen

I den långvariga diskussionen om sjukgymnastutbildningens organisation

har tidigare starka meningsmotsättningar kommit till uttryck. Detta gäller

i särskilt hög grad tiden före 1934 års riksdagsbeslut, på vilket den nuvarande

organisationen av gymnastiska centralinstitutet är grundad. Å ena

sidan har gjorts gällande att frisk- och sjukgymnastiken hör intimt samman

och att utbildningen vid gymnastiska centralinstitutet bör avse både friskoch

sjukgymnaster. Å andra sidan har hävdats nödvändigheten av att

sjukgymnastiken och därmed också sjukgymnastutbildningen betraktas

såsom väsentligen medicinska angelägenheter. Uppfattningen att sjukgymnastutbildningen

bör avskiljas från friskgymnastutbildningen och helt

förläggas till sjukvårdande institutioner är numera förhärskande. I de båda

betänkande^ för vilka jag redogjort i det föregående, har utredningsmannen

— professorn vid karolinska institutet O. T. Sjöstrand — ytterligare

utvecklat denna uppfattning och förordat en genomgripande omorganisation

av nu ifrågavarande utbildning.

Det viktigaste skälet för en reformering av sjukgymnastutbildningen är

den stora — alltmer växande — betydelse som modern sjukgymnastik

behandling tillinätes inom sjukvården. Olika faktorer synes ha medverkat

lill denna utveckling. Utredningsmannen påpekar, bland annat, att den

ökade medellivslängden — i och för sig delvis en följd av medicinens fram
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. May.ts proposition nr 160 år 1957

steg — inneburit att antalet kroniskt sjuka och fall med invaliditet efter

operationer och skador blivit talrikare. Särskilt beträffande dylika fall

synes sjukgymnastik behandling — huvudsakligen i form av medicinsk

rörelsebehandling — numera ha kommit att spela en central roll. Den alltmer

uppmärksammade och socialmedicinskt angelägna sjukvårdsuppgiften

vid sidan av uppgiften att förebygga sjukdom och bota sjukdomstillstånd,

nämligen att så snabbt som möjligt återställa eller förbättra de sjukas och

skadades arbetsförmåga, betjänas i väsentlig grad av de sjukgymnastiska

behandlingsmetoderna. Som exempel på områden, där ifrågavarande metoder

fått ökad tillämpning, må här nämnas poliovård, spastikervård, mödraoch

förlossningsvård, behandling i samband med operationer i brösthålan,

behandling av skallskador samt mentalsjukvård.

Med hänsyn till sjukgymnastikens nutida betydelse och dess utveckling

i riktning mot en självständig ställning inom sjukvården synes mig angeläget,

att garantier skapas för att sjukgymnastutbildningen anpassas efter

sjukvårdens krav. Utredningsmannens förslag beträffande såväl utbildningens

ledning som undervisningens uppläggning är enligt min mening väl

ägnade att skapa sådana garantier. Vidare synes mig utredningsmannens

förslag om åtgärder för främjande av forskning i sjukgymnastik värdefullt.

Såsom utredningsmannen föreslagit bör utbildningen av sjukgymnaster i

fortsättningen anförtros organ som bär det närmaste ansvaret för läkarutbildning

och sjukvård. Såvitt gäller den hittillsvarande statliga sjukgymnastutbildningen

i Stockholm förordar jag därför — i huvudsaklig överensstämmelse

med utredningsmannens förslag — att ansvaret för denna utbildning

överflyttas från gymnastiska centralinstitutet till karolinska institutet.

Principbeslut härom torde böra fattas vid innevarande års riksdag.

En lämplig tidpunkt för den avsedda förändringen synes mig vara den 1

juli 1958. Lokalt bör utbildningen liksom för närvarande vara i huvudsak

förlagd till karolinska institutets teoretiska institutioner samt karolinska

sjukhusets och serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelningar. Förslaget

innebär vidare att universitetskanslersämbetet i fortsättningen blir den

centrala administrativa myndigheten i fråga om här avsedda utbildning.

Till enskildheterna i utredningsmannens förslag torde jag strax få återkomma.

Den förut nämnda utvecklingen av de sjukgymnastiska behandlingsmetoderna

har lett till en väsentligt ökad efterfrågan på sjukgymnaster. För

närvarande råder en besvärande brist på dylik arbetskraft, särskilt kännbar

i landsorten och de mindre städerna. Denna brist kan vid en oförändrad

utbildningskapacitet förväntas öka, i första hand på grund av den planerade

utbyggnaden av vårdgrenar med speciellt behov av sjukgymnastiskt skolad

arbetskraft.

Den årliga intagningen av svenska sjukgymnastelever vid gymnastiska

centralinstitutet och sydsvenska gymnastikinstitutet i Lund uppgår för

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

närvarande till ca 65. Medicinalstyrelsen har i sin förut atergivna prognos

uppskattat det erforderliga årliga tillskottet av yrkesverksamma sjukgymnaster

till ca 130. I sitt betänkande II har utredningsmannen framhållit,

att medicinalstyrelsens beräkningar är baserade på vissa osäkra antaganden,

och därvid pekat på faktorer, som kan förväntas i någon man halla

behovsökningen tillbaka. Utredningsmannen har för sin del funnit, att det

med en viss sannolikhet kan antagas, att en årlig utbildning under den

närmaste 1 O-årsperioden av 100 till 110 sjukgymnaster är erforderlig med

hänsyn till den takt, varmed sjukvården för närvarande bygges ut.

På föreliggande material synes det mig vanskligt att taga mera bestämd

ställning till utbildningsbehovet på längre sikt. De redovisade beräkningarna

utvisar emellertid, att nuvarande utbildningskapacitet är otillräcklig.

Den nu aktuella omorganisationen av sjukgymnastutbildningen bör

därför utformas så, att betingelser jämväl skapas för en väsentligt ökad utbildningskapacitet.

För egen del finner jag starka skäl tala för att sadana

anordningar vidtages, att en årlig intagning av ca 110 sjukgymnastelever

så snart som möjligt kan komma till stånd.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår att enligt utredningsmannens

mening två alternativ kan tänkas ifrågakomma för att i huvudsak

tillgodose sist avsedda utbildningsbehov. Enligt det ena alternativet skulle

den planerade utbildningsanstalten i Stockholm dimensioneras för en intagning

av 100 elever årligen. Enligt det andra skulle nämnda utbildningsanstalt

dimensioneras för en årlig intagning av inemot 65 elever, varjämte

sjukgymnastutbildning skulle anordnas vid en statlig utbildningsanstalt

i Lund, avsedd för en årlig intagning av ca 45 elever.

Av vissa organisatoriska skäl har utredningsmannen icke ansett sig kunna

nu förorda det sistnämnda alternativet. Till dess förutsättningarna för inrättandet

av den avsedda statliga utbildningsanstalten i Lund blivit bättre

klarlagda borde därför enligt utredningsmannens mening det årliga behovet

av sjukgymnaster täckas genom särskilda utbildningsanordningar i Stockholm.

Den av utredningsmannen förordade omorganisationen av sjukgymnastutbildningen

i Stockholm förutsätter bland annat, att ledningen för den

sjukgymnast iska avdelningen vid karolinska sjukhuset ansvarar för all

sjukgymnastik verksamhet på sjukhuset. Enligt utredningsmannens uppfattning

synes medicinska fakulteten i Lund icke ha velat stödja tanken

på en motsvarande organisation av verksamheten vid lasarettet i Lund.

Denna omständighet torde ha utgjort den främsta anledningen till utredningsmannens

avvaktande hållning beträffande frågan om anordnande av

en statlig sjukgymnastutbildning i Lund. Numera föreligger — såsom framgått

av min redogörelse för remissbehandlingen av utredningsmannens förslag

— ett klart uttalande från medicinska fakulteten i Lund, enligt vilket

sjukgymnastiska avdelningen i Lund avses tjänstgöra som självständig

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 160 år 1957

avdelning, varifrån all sjukgymnastik behandling på lasarettet skall ledas

i samråd med respektive klinikers läkare. Fakulteten bär också understrukit,

att den sjukgymnastiska verksamheten vid Lunds lasarett i princip

bör organiseras på samma sätt som vid karolinska sjukhuset.

Enligt min mening har medicinska fakultetens nyssnämnda förklaring

undanröjt den oklarhet med avseende på de medicinska förutsättningarna

för en statlig sjukgymnastutbildning i Lund som utredningsmannen påtalat.

Enär Övriga förutsättningar i allt väsentligt klarlagts, torde ställning nu

kunna tagas till frågan om på vilket sätt den förut angivna utbildningskapaciteten

bör komma till stånd.

Jag vill först erinra om att tanken pa en utbyggnad av sjukgymnastutbildningen

i Stockholm till att avse en intagning av 100 elever årligen har

nära nog enhälligt avvisats av remissinstanserna. Endast statskontoret har

förordat en dylik lösning. Vid en jämförelse mellan de beräknade merkostnaderna

för stockholmsalternativet — ca 100 000 kronor i årliga utgifter

och ca 10 000 kronor i engångsutgifter — och de beräknade totalkostnaderna

för anordnande av sjukgymnastutbildning i Lund — ca 170 000 kronor

i årliga utgifter och ca 135 000 kronor i engångsutgifter — kan måhända

det för statsverket mindre kostnadskrävande stockholmsalternativet synas

fördelaktigt. Det bör emellertid observeras, att sistnämnda alternativ avser

en årlig intagning av endast 100 elever, medan alternativet med sjukgymnastutbildning

förlagd även till Lund avses medge en total årlig intagning

av 110 elever.

Enligt min mening torde fördelarna med de lägre kostnaderna icke kunna

uppväga nackdelarna från utbildningssynpunkt med den ifrågasatta koncentrationen

av utbildningen till Stockholm. De olägenheter av skilda slag,

som en pressning av undervisningsresurserna intill gränsen av det möjliga i

regel för med sig, kan förväntas inverka menligt på utbildningens standard.

Organisatoriska komplikationer framdeles kan också tänkas föranleda rätt

betydande kostnadsökningar. Väsentliga fördelar torde däremot stå att

vinna vid en spridning av utbildningen. Båda utbildningsanstalterna kan

planeras så, att en framtida ökning av intagningen kan bli möjlig. Att taga

tillvara de erfarenheter rörande sjukgymnastutbildning, som medicinska

fakulteten och sjukvårdens företrädare i Lund förvärvat under ett långvarigt

samarbete med sydsvenska gymnastikinstitutet, synes mig också

ytterst angeläget. Vid mina överväganden av förläggningsfrågan har jagkommit

till den bestämda uppfattningen, att sjukgymnastutbildning i

statlig regi bör anordnas jämväl i Lund. I betraktande av den erforderliga

totala utbildningskapaciteten bör enligt min mening — så snart möjligheter

därtill föreligger — den årliga intagningen utgöra 65 elever i Stockholm

och 45 elever i Lund.

Principbeslut om anordnande av sjukgymnastutbildning i Lund, i huvud
-

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

saklig överensstämmelse med den av utredningsmannen föreslagna organisationsplanen,

torde redan nu böra fattas. Med hänsyn till att den planerade

sjukgymnastiska avdelningen vid Lunds lasarett, till vilken utbildningsanstalten

bör anslutas, kan väntas bli färdig under första halvåret 1959

synes en lämplig tidpunkt för beslutets ikraftträdande vara den 1 juli 1959.

Innan jag övergår till enskildheterna i föreliggande förslag anser jag mig

böra taga upp frågan om de planerade utbildningsanstalternas benämning.

Utredningsmannen har föreslagit att utbildningsanstalten i Stockholm benämnes

karolinska sjukhusets sjukgymnastskola och att en eventuell utbildningsanstalt

i Lund benämnes sydsvenska sjukgymnastskolan. Vid remissbehandlingen

har dessa namnförslag mött viss kritik.

Vad beträffar utbildningsanstalten i Stockholm finner jag det mindre

lämpligt att dess lokala anknytning till karolinska sjukhuset markeras i

benämningen. Vidare talar enligt min mening flera skäl för att begreppet

»institut» fortfarande bör ingå i namnet. För egen del vill jag förorda att

nu ifrågavarande utbildningsanstalt benämnes sjukgymnastinstitutet i

Stockholm. Vad beträffar utbildningsanstalten i Lund delar jag den av medicinska

fakulteten och även av utredningsmannen framförda meningen

att ordet »sydsvenska» bör ingå i namnet. Jag förordar därför att sistnämnda

utbildningsanstalt benämnes sydsvenska sjukgymnastinstitutet.

Den av utredningsmannen föreslagna organisationsplanen för sjukgymnastinstitutet

i Stockholm kan jag i huvudsakliga

delar godtaga. Planen bör därför enligt min mening läggas till grund för

beslut i fråga om utbildningens ledning, lärarkrafter och anslag till forskning

m.m. På en del punkter synes mig vissa modifikationer böra göras i

utredningsmannens detaljförslag. Därjämte torde vissa kompletterande undersökningar

böra vidtagas. Detta gäller i första hand lokalfrågorna.

Jag vill redan här erinra om att ett genomförande av föreliggande organisationsförslag

ansetts förutsätta, att vissa ombyggnadsarbeten utföres

inom karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Utredningsmannen

har i stora drag redovisat arten av nämnda ombyggnadsarbeten men icke

ansett sig kunna precisera kostnaderna. Jag har sedermera underhand inhämtat,

att kostnaderna för ifrågavarande arbeten, vilka betingas dels av

omorganisationen av utbildningen och ökningen av intagningskapaciteten

dels av den sjukvårdande verksamheten inom avdelningen, kan preliminärt

uppskattas till ca 400 000 kronor. Därtill kommer ett medelsbehov för inredning

av lokalerna, vilket approximativt beräknas till 50 000 kronor.

De här avsedda byggnadsfrågorna m. m. torde snarast möjligt böra göras

till föremål för en mera ingående utredning, varefter en noggrannare kostnadsberäkning

bör uppgöras. Jag torde inom kort åter få anmäla här avsedda

spörsmål. Därvid ämnar jag föreslå, att Kungl. Maj:t uppdrager åt

kommittén för karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att närmare ut
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj.ts -proposition nr 160 år 1957

reda frågan om behovet och omfattningen av nu åsyftade ombyggnadsarbeten

m. m. Slutligt förslag i ärendet torde böra föreläggas 1958 års riksdag.

Vad jag nyss anfört om behovet av vissa ombyggnadsarbeten inom sjukgvmnastiska

avdelningen vid karolinska sjukhuset gör, att den föreslagna

ökningen av intagningen till 65 elever årligen i Stockholm icke kan genomföras

förrän höstterminen 1959. Jag räknar emellertid med att de ombyggnadsarbeten,

som oundgängligen erfordras för att omorganisationen av

utbildningen och en ökning av den årliga intagningen till 45 elever skall

kunna ske, bör kunna medhinnas till sådan tidpunkt, att omorganisationen

och sist avsedda ökning av intagningen kan komma till stånd höstterminen

1958.

Vad angår sjukgymnastinstitutets ledning har jag redan förordat, att

ansvaret för utbildningen skall åvila karolinska institutet. Den direkta ledningen

av sjukgymnastinstitutet bör, såsom utredningsmannen föreslagit,

utövas av en föreståndare. Denne bör förordnas av Kungl. Maj:t och utses

bland medlemmarna av karolinska institutets lärarkollegium. Vid sidan av

föreståndaren bör finnas en biträdande föreståndare. Föreståndarskapet bör

i enlighet med utredningsmannens förslag förenas med ett årligt arvode av

1 200 kronor. Som en första instans för handläggning av ärenden rörande

sjukgymnastinstitutets verksamhet bör vidare finnas ett lärarkollegium. De

av utredningsmannen uppdragna riktlinjerna för ärendenas beredning anser

jag mig böra godtaga. Vad beträffar den närmare fördelningen av funktionerna

mellan karolinska institutets lärarkollegium, föreståndaren, biträdande

föreståndaren och sjukgymnastinstitutets lärarkollegium samt beträffande

detta kollegiums sammansättning torde förslag till bestämmelser senare få

underställas Kungl. Maj:t.

Den av utredningsmannen föreslagna omläggningen av undervisningen

nödvändiggör en förstärkning av lärarkrafterna och den personal som avses

handleda sjukgymnasteleverna i deras praktiska utbildning.

Utredningsmannens förslag beträffande förändringen av den nuvarande

lärartjänsten i Ca 29 vid gymnastiska centralinstitutet anser jag mig icke

kunna helt biträda. För egen del finner jag det från utbildningssynpunkt

angeläget att en särskild tjänst som lärare i sjukgymnastik inrättas och att

ifrågavarande tjänst knytes till karolinska institutet. Tjänsten, som bör

inrättas från och med den 1 juli 1958, bör placeras i samma lönegrad som

de vid 1954 års riksdag (prop. 1954:212; SU 191; Rskr 395) beslutade

tjänsterna i klinisk farmakologi m. fl. ämnen vid de medicinska lärosätena.

Vad beträffar lönegradsplaceringen för sistnämnda lärartjänster kommer

chefen för civildepartementet senare denna dag att föreslå, att tjänsterna

i fråga från och med den 1 juli 1957 placeras i lönegrad A 24. Med

hänsyn härtill torde även den av mig nu förordade lärartjänsten i sjukgymnastik

böra placeras i lönegrad A 24. Tjänsten bör emellertid inrättas

såsom ordinarie. Med densamma bör vara förenad befattningen som över
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 160 år 1957

läkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Innehavaren

av tjänsten bör därjämte förordnas som biträdande föreståndare för sjukgymnastinstitutet.

Tjänsten bör tillsättas av universitetskanslern på förslag

av karolinska institutets lärarkollegium, som i ärendet bör höra direktionen

för karolinska sjukhuset.

Det nu förordade tillsättningsförfarandet torde emellertid icke böra tilllämpas,

då tjänsten första gången tillsättes. Som en övergångsanordning

förordar jag nämligen, att den nuvarande innehavaren av lärartjänsten i

Ca 29 vid gymnastiska centralinstitutet utan ledigförklarande av den nya

lärartjänsten i Ao 24 utnämnes till förste innehavare av densamma från

och med den 1 juli 1958. Vid sådant förhållande bör lärartjänsten i Ca 29

vid gymnastiska centralinstitutet utgå ur personalförteckningen för centralinstitutet

från och med nämnda tidpunkt.

Utredningsmannens förslag att den nuvarande arvodesbefattningen som

biträdande läkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning

skall utbytas mot en lönegradsplacerad tjänst som biträdande överläkare

anser jag mig böra tillstyrka. Denna tjänst bör placeras i samma lönegrad

som övriga tjänster såsom biträdande överläkare vid karolinska sjukhuset.

Chefen för civildepartementet kommer senare denna dag att föreslå, att

sistnämnda tjänster från och med den 1 juli 1957 placeras i lönegrad A 24.

I överensstämmelse härmed bör den av mig tillstyrkta tjänsten som biträdande

överläkare, vilken bör inrättas från och med den 1 juli 1958, placeras

i Ae 24.

Av stor vikt för sjukgymnastikens fortsatta utveckling är att eu tillfredsställande

specialistutbildning kan ordnas för läkare, som önskar meritera

sig på området. Utredningsmannens förslag, att den nuvarande befattningen

som andre underläkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska

avdelning skall utbytas mot en befattning som förste underläkare samt att

därjämte en ny befattning som förste underläkare skall inrättas vid nämnda

avdelning synes mig väl ägnat att främja detta syfte. Jag tillstyrker därför

detta förslag.

Serafimerlasarettets sjukgymnastiska avdelning avses i fortsättningen

skola utnyttjas för undervisningen i större utsträckning än för närvarande.

Utredningsmannen har dessutom förordat, att undervisningen på denna

avdelning framgent skall organiseras på ett mera tillfredsställande sätt än

som hittills varit fallet. De av utredningsmannen anförda skälen för ett

utbyte av den nuvarande arvodesbefattningen som läkare vid avdelningen

mot en lönegradsplacerad tjänst som biträdande överläkare anser jag

bärande. Med hänsyn härtill föreslår jag, att nämnda arvodesbefattning

från och med den 1 juli 1958 utbytes mot en tjänst som biträdande överläkare

i Ae 24. Denna tjiinst och den av mig förut föreslagna tjänsten som

biträdande överläkare vid karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bör tillsättas i samma ordning som motsvarande tjänster vid serafimerlasarettets

och karolinska sjukhusets andra avdelningar.

Jag tillstyrker att en av läkarna på vartdera norrbackainstitutet och epidemisjukhuset

mot särskilt arvode anlitas för instruktion av eleverna under

patientbehandlingar på ifrågavarande sjukhus.

Sveriges läkarförbund har hemställt att frågan om anställningsvillkoren

för de av omorganisationen berörda läkarna — därmed avser förbundet

även läkare med arvodesuppdrag — göres till föremål för förhandlingar,

sedan klarhet vunnits om sjukgymnastutbildningens slutliga utformning.

Om och i vad mån tilläggsarvode bör utgå till läraren i sjukgymnastik

synes därför icke böra nu avgöras. Ej heller torde storleken av undervisningsarvodet

till de båda läkarna på norrbackainstitutet och epidemisjukhuset

böra nu fixeras.

De av utredningsmannen beräknade arvodena för undervisning i anatomi,

fysiologi, patologi, psykologi och psykiatri, hygien, sjukdomslära, fysikalisk

terapi, rehabilitering och gruppgymnastik, anser jag mig kunna godtaga.

Vidare tillstyrker jag den föreslagna medelsanvisningen för assistent- och

amanuenshjälp vid anatomiska institutionen. Däremot är jag icke beredd

biträda utredningsmannens förslag, att ett särskilt arvode skall beräknas

åt en underläkare för assistens vid undervisningen i fysiologi. Ej heller finner

jag mig kunna tillstyrka förslaget om särskild ersättning till en sjuksköterska

för biträde vid undervisningen i fysikalisk terapi.

Ett betydelsefullt inslag i utbildningsreformen är den förbättring av den

praktiska undervisningen i sjukgymnastik som utredningsmannen rekommenderat.

För instruktion och övervakning av eleverna vid deras patientbehandlingar

anlitas för närvarande nio sjukgymnaster, förordnade som

instruktionsgymnaster mot särskilt arvode. Vid en årlig intagning av 40—45

elever bör enligt utredningsmannen ytterligare sju sjukgymnaster tagas i

anspråk för nu avsedda ändamål. Den föreslagna ökningen betyder en avvärt

förbättrad relation mellan antalet instruktionsgymnaster och elever.

Med hänsyn till den betydelse för undervisningen, som anordningen kan

förväntas få, anser jag mig böra tillstyrka det föreslagna antalet. Vad utredningsmannen

i nu berörda hänseende förordat beträffande instruktionsgymnasternas

fördelning på olika sjukhus samt arvodenas storlek anser jag mig

också böra biträda.

Vid en årlig intagning av 65 elever krävs enligt utredningsmannen, utöver

förut avsedda 16 instruktionsgymnaster, ytterligare fem. Förslaget innebär,

bland annat, att ytterligare en tjänst som sjukgymnast bör inrättas vid

karolinska sjukhusets sjukgymnastiska avdelning. Ifrågavarande sjukgymnast

skulle närmast vara avsedd som biträde åt chefsgymnasten vid undervisningens

organisation och vid instruktion av mera invecklade behandlingsmetoder.

För egen del är jag icke nu beredd att tillstyrka, att ytterligare en

tjänst som sjukgymnast inrättas vid nämnda avdelning. Enligt min mening

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

bör frågan hiirom prövas längre fram, sedan närmare erfarenhet vunnits

beträffande det samlade behovet av sjukgymnaster för sjukvård och undervisning

vid avdelningen efter utbildningsreformens genomförande. Vad utredningsmannen

i övrigt föreslagit i fråga om instruktionsgymnaster vid

en årlig intagning av 65 elever anser jag mig böra godtaga.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att utredningsmannen förutsatt,

alt inalles tre sjukgymnasttjänster — avsedda för sjukvårdens behov —

kommer att inrättas vid karolinska sjukhusets lungklinik. Mina nyss redovisade

ställningstaganden till utredningsmannens förslag i fråga om antalet

instruktionsgymnaster vid en årlig intagning av 45 respektive 65 elever

innebär med hänsyn till vad jag tidigare anfört och föreslagit beträffande

ökning av elevintagningen i Stockholm, att vid lungkliniken skall finnas

inrättade under budgetåret 1958/59 minst två och från och med budgetåret

1959/60 minst tre sjukgymnasttjänster.

Vidare torde jag få erinra om att vad jag föreslagit i det föregående även

innebär, att ytterligare en sjukgymnast på epidemisjukhuset skall anlitas

för elevinstruktion. Med anledning av vad universitetskanslern anfört rörande

epidemisjukhusets utnyttjande för undervisningsändamål torde jag

i detta sammanhang få upplysa, att enligt vad under hand inhämtats från

Stockholms stads sjukhusdirektion något hinder från direktionens sida icke

möter att epidemisjukhuset utnyttjas för undervisningen av sjukgymnastelever

på det sätt utredningsmannen föreslagit. Det torde sedermera få

ankomma på karolinska institutets lärarkollegium att samråda med sjukhusdirektionen

rörande undervisningens ordnande i detalj.

Utredningsmannen har föreslagit, att medel för arvoden till instruktionsgymnasterna

skall beräknas under karolinska sjukhusets avlöningsanslag.

Med hänsyn till att det här är fråga om arvoden för undervisningsuppgifter

bör enligt min mening för ändamålet erforderliga medel beräknas

under karolinska institutets avlöningsanslag.

För av utredningsmannen angivna arbetsuppgifter torde vid karolinska

institutet böra inrättas en extra ordinarie tjänst som kanslibiträde. Jag

förutsätter att till ifrågavarande befattningshavares arbetsuppgifter kommer

att hänföras jämväl sådana kansligöromål, som rör antagning, redovisning

och examination av elever vid sjukgymnastinstitutet.

Vad beträffar den av utredningsmannen föreslagna årliga medelsanvisningen

till materiel in. in. för sjukgymnastinstitutet — ca 15 000 kronor —

anser jag mig icke böra fixera beloppets storlek, då det enligt förslag i årets

statsverksproposition i fortsättningen skall ankomma på universitetskanslern

att besluta om fördelningen på olika institutioner m. in. av de till

universiteten och karolinska institutet anvisade årliga reservationsanslagen

till materiel in. in. Vid den framtida avvägningen av karolinska institutets

materielanslag torde emellertid hänsyn böra tagas till sjukgymnastinstitutcls

behov av medel till materiel in. in., vilket medelsbehov utrednings
5

— Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 160

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts -proposition nr 160 år 1957

mannen dock synes ha beräknat något i överkant. I anslutning härtill vill jag

vidare — under hänvisning till vad statskontoret anfört — framhålla, att

jag anser att medel icke bör beräknas under materielanslaget till av utredningsmannen

föreslagen ersättning till vaktmästaren vid anatomiska institutionen.

Mot utredningsmannens beräkningar av engångsanslag för undervisningen,

cirka 40 000 kronor, synes mig icke vara något att erinra. Vidare

anser jag mig böra godtaga de av honom beräknade engångskostnaderna,

i avrundat tal 15 000 kronor, för utrustning av ett forskningslaboratorium.

I enlighet med vad riksräkenskapsverket föreslagit bör årliga anslag och

engångsanslag till materiel och utrustning för sjukgymnastinstitutet anvisas

under respektive anslag till karolinska institutet.

Med de av mig i det föregående i olika hänseenden föreslagna modifikationerna

i utredningsmannens förslag synes kostnadsökningen i fråga om

avlöningar och materiel kunna uppskattas till i avrundat tal 110 000 kronor

vid en intagning av 45 elever (budgetåret 1958/59) och 125 000 kronor vid

en intagning av 65 elever (fr. o. m. budgetåret 1959/60). Därtill kommer

vissa engångskostnader för undervisningens och forskningens behov å sammanlagt

55 000 kronor. Slutligen tillkommer kostnader för ombyggnadsarbeten

inom sjukgymnastiska avdelningen och för inredning av de omdisponerade

utrymmena.

För sydsvenska sjukgymnastinstitutet bör, såsom

utredningsmannen föreslagit, tillämpas i huvudsak samma organisationsplan

som avses gälla för sjukgymnastinstitutet i Stockholm. Med beaktande

av vad jag i det föregående anfört och föreslagit rörande ledningen m. m.

av sistnämnda institut förordar jag därför att följande organisationsplan

lägges till grund för sydsvenska sjukgymnastinstitutet.

Ansvaret för utbildningen bör åvila medicinska fakulteten i Lund. Den

direkta ledningen av institutet bör utövas av en föreståndare, förordnad av

Kungl. Maj:t och utsedd bland ledamöterna av medicinska fakulteten. Vid

sidan av föreståndaren bör finnas en biträdande föreståndare. Till föreståndaren

bör utgå ett årligt arvode av 1 200 kronor. Som en första instans

bör vidare finnas ett lärarkollegium. Vad beträffar den närmare fördelningen

av funktionerna mellan fakulteten, föreståndaren, biträdande föreståndaren

och institutets lärarkollegium samt beträffande kollegiets sammansättning

bör i princip gälla samma bestämmelser som för sjukgymnastinstitutet

i Stockholm. De riktlinjer för administrationen, som utredningsmannen

angivit, synes mig böra godtagas.

Den av utredningsmannen redovisade personalorganisationen för sydsvenska

sjukgymnastinstitutet anser jag mig kunna i allt väsentligt godtaga,

Konstruktionen av överläkarbefattningen synes emellertid böra modifieras.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj ds proposition nr 160 år 1957 67

I huvudsaklig överensstämmelse med vad jag förordat beträffande

sjukgymnastinstitutet i Stockholm föreslår jag att en tjänst som lärare i

sjukgymnastik i Ae 24 inrättas vid Lunds universitet. Med tjänsten, som

bör inrättas från och med den 1 juli 1959, bör förenas befattningen som

överläkare vid den sjukgymnastiska avdelningen vid Malmöhus lans sjukvårdsinrättningar

i Lund. Innehavaren av tjänsten bör därjämte forordnas

som biträdande föreståndare för sjukgymnastinstitutet. Tjänsten bor tillsättas

av universitetskanslern på förslag av medicinska fakulteten i Lund,

som i ärendet bör höra direktionen för nämnda sjukvårdsinrättningar.

Till frågan om och i vad mån särskilt arvode bör utgå till läraren i

sjukgymnastik — utredningsmannen har för sin del raknat med ett belopp

av 5 000 kronor — är jag icke beredd att nu taga ställning. Jag vill nämligen

erinra om att Sveriges läkarförbund hemställt om förhandlingar rörande

anställningsvillkoren för jämväl de läkare, som avses skola knytas

till ett blivande sjukgymnastinstitut i Lund. .

Beträffande det erforderliga lärar- och personalbehovet i ovngt vill jag

framhålla följande. . ..

Särskild ersättning bör beräknas till biträdande lärare i sjukgymnastik.

Storleken härav torde emellertid — med hänsyn till att även ifrågavarande

ersättning kan komma att beröras av nyssnämnda förhandlingar — icKe

böra nu fixeras. .

Jag tillstyrker vidare, att en befattning som klinisk amanuens i enhghe

med föreliggande förslag inrättas vid universitetet. .....

Vid universitetet bör härjämte inrättas en extra ordinarie tjänst som

chefgymnast i vederbörlig lönegrad. Befattningen bor förenas med ett

instruktionsarvode av 3 600 kronor. _

I fråga om behovet av övriga instruktionsgymnaster för undervisningen

har utredningsmannen — under hänvisning till ett av medicinska fakulteten

framlagt förslag — förordat, att 15 av lasarettets sjukgymnaster förordnas

som instruktionsgymnaster. I den preliminära förhandlingsöverenskommelse,

för vilken jag tidigare redogjort, har uppgivits att landstinget förklarat

sig villigt att tillhandahålla sjukgymnaster till ett antal av åtta a mo.

I sitt remissyttrande över betänkande II har Malmöhus läns landstings

hälso- och sjukvårdsstyrelse anfört, att styrelsen ifrågasätter behovet av

»proportionsvis flera instruktionsgymnaster i Lund än vid GCI». Enligt

vad jag erfarit torde den bristande överensstämmelsen på nu avsedda punkt

mellan utredningsmannens organisationsplan och den preliminära förhandlingsöverenskommelsen

vara föranledd av något missförstånd. Vid överläggningar,

som sedermera ägt rum mellan representanter för ecklesiastikdepartementet

och landstinget, har man från landstingets sida utfäst sig att

ställa till förfogande det antal sjukgymnaster, som enligt utredningsmannens

förslag bör förordnas såsom instruktionsgymnaster för undervisningen.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

Jag anser mig därför böra räkna med medel för instruktionsarvoden till 15

sjukgymnaster.

De av utredningsmannen beräknade arvodena för undervisning i anatomi

fysiologi, patologi, psykologi och psykiatri, hygien, sjukdomslära, fysikalisk

terapi, rehabilitering och gruppgymnastik anser jag mig böra godtaga.

Vidare biträder jag förslaget om särskild ersättning för assistent- och amanuenshjalp

vid anatomiska och fysiologiska institutionerna. Förslaget om

ersättning för assistens vid undervisningen i fysikalisk terapi vill jag icke

motsätta mig.

För kansligöromål i samband med sjukgymnastutbildningens planläggning

och bedrivande bör vid universitetet inrättas en extra ordinarie tjänst

som kanslibiträde.

Beträffande den av utredningsmannen föreslagna årliga medelsanvisningen

till materiel m. m. — vilken synes mig tilltagen något i överkant —

tillåter jag mig att hänvisa till vad jag tidigare anfört i fråga om motsvarande

medelsanvisning till sjukgymnastinstitutet i Stockholm.

Vad beträffar de av utredningsmannen beräknade engångskostnaderna

for dels utrustning av sydsvenska sjukgymnastinstitutets lokaler, ca 15 000

kronor, dels undervisningsmateriel, ea 30 000 kronor, dels utrustning av ett

forskningslaboratorium, ca 15 000 kronor, finner jag ingen anledning till

erinran.

Beträffande byggnadskostnaderna för sjukgymnastinstitutets lokaler inom

lasarettets centralblock har dessa, enligt vad utredningsmannen anfört,

beräknats till 150 000 kronor, av vilket belopp hälften eller 75 000 kronor

skulle påforas statsverket. Sedermera har jag under hand från landstingets

kansli inhämtat, att nämnda byggnadskostnader kunde beräknas uppgå till

195 000 kronor. Hälften därav eller 97 500 kronor torde beräknas falla på

statsverket.

Kostnaderna för inrättandet av det av mig föreslagna sydsvenska sjukgymnastinstitutet

torde kunna sammanfattas på följande sätt De årliga

kostnaderna för avlöningar och materiel kan uppskattas till ca 170 000

kronor. Engångskostnaderna för undervisningens och forskningens behov

kan beraknas till 60 000 kronor. Erforderliga medel för sist avsedda ändamal

torde böra anvisas för budgetåret 1959/60. Ytterligare tillkommer

byggnadskostnader för sjukgymnastinstitutets lokaler, vilka kostnader

torde komma att belöpa sig till inemot 100 000 kronor.

Sasomjag förut föreslagit bör sjukgymnastinstitutet träda i funktion den

1 Juli 1959. Den for majoren J. G. Thulin gällande koncessionen för sydsvenska

gymnastikinstitutet utgår i och med att den elevkurs, som antages

instundande hösttermin, examineras 1959. Detta innebär, att Thulin icke

skulle äga rätt att antaga nya elever höstterminen 1958 och att endast en

elevkurs skulle komma att undervisas vid sistnämnda institut läsåret

19d8/59. På de av utredningsmannen anförda skälen synes Thulin, därest

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. May.ts ''proposition nr 160 år 1957

han gör framställning härom, böra medgivas rätt att antaga nya elever

jämväl höstterminen 1958. Undervisningen av nämnda elever bör från och

med höstterminen 1959 ombesörjas av det då inrättade statliga institutet.

Jag torde avslutningsvis få anmäla vissa ytterligare frågor.

Såsom framgår av min förut lämnade redogörelse har utredningsmannen

dels föreslagit vissa ändringar i gällande bestämmelser rörande fordringarna

för tillträde till sjukgymnastutbildning, dels rekommenderat införandet av

krav på ett års obligatorisk sjukhustjänstgöring efter examen för erhållande

av legitimation.

Vad först angår inträdesfordringarna innebär utredningsmannens förslag

dels att samma krav bör gälla för kvinnliga och manliga sökande, dels en

viss skärpning av fordringarna på teoretiska förkunskaper.

Vid remissbehandlingen har divergerande uppfattningar kommit till uttryck

beträffande förslaget om skärpning av inträdesfordringarna. Å ena

sidan har behovet av studentexamenskompetens inom vissa kunskapsområden

— naturvetenskapliga ämnen och språk — understrukits. Å andra

sidan har framhävts att strängare inträdesfordringar än de nuvarande icke

kan anses motiverade. Medicinska fakulteten i Lund, som företräder sistnämnda

uppfattning, har i detta sammanhang bland annat hänvisat till

erfarenheterna från sjukgymnastutbildningen vid sydsvenska gymnastikinstitutet.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att ett bifall till mina i det föregående

framlagda förslag föranleder, att särskilda reglementariska föreskrifter

bör utfärdas av Kungl. Maj:t beträffande sjukgymnastutbildningen.

Det synes mig lämpligt att förut berörda fråga om inträdesfordringarna

prövas av Kungl. Maj:t i samband med utfärdandet av ifrågavarande

bestämmelser. Jag vill emellertid redan nu understryka, att

strängare krav på teoretiska förkunskaper än som oundgängligen erfordras

för att sjukgymnasteleverna skall kunna följa undervisningen enligt min

mening icke bör uppställas. Ytterligare vill jag tillägga, att inträdeskraven

självfallet bör vara lika för kvinnliga och manliga sökande.

Utredningsmannens rekommendation rörande obligatorisk sjukhustjänstgöring

efter examen har tillstyrkts av åtskilliga remissinstanser men rönt

bestämt mostånd på några håll. Enighet synes råda om att praktisk utbildning

utöver den som sker före examinationen erfordras för en självständig

yrkesutövning som sjukgymnast. Meningsmotsättningarna gäller

närmast utformningen av den praktiska vidareutbildningen. Medicinalstyrelsen

har på vissa anförda skäl förordat, i stället för obligatorisk sjukhustjänstgöring,

en förlängd praktisk utbildning.

För egen del är jag icke beredd att nu taga ställning till denna fråga. Jag

vill emellertid framhålla att den av mig förordade reformeringen av sjukgymnastutbildningen

i och för sig bör betyda en avsevärd förbättring av

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957

sjukgymnastelevemas praktiska kunnande. Behovet av sjukhustjänstgöring

för legitimation torde därför icke komma att efter utbildningsreformens

genomförande framträda starkare än för närvarande. Å andra sidan är

frågan om den praktiska vidareutbildningen enligt min mening av sådan

vikt att en noggrann prövning av olika möjligheter härvidlag bör komma

till stånd. I likhet med kanslern anser jag, att det lämpligen bör anförtros

åt medicinalstyrelsen att ytterligare utreda den av utredningsmannen

väckta frågan.

Avskiljandet av sjukgymnastutbildningen från gymnastiska centralinstitutet

föranleder ändringar i gällande bestämmelser rörande institutet. Det

torde böra ankomma på direktionen över gymnastiska centralinstitutet att

avgiva förslag till dylika ändringar.

Den förordade omläggningen av sjukgymnastutbildningen torde i huvudsak

böra genomföras under ett och samma läsår, d. v. s. i tillämpliga delar

samtidigt för såväl första som andra årskursen. I Stockholm avses utbildningen

sålunda bli omlagd under läsåret 1958/59, i Lund under läsåret

1959/60. Under det första verksamhetsåret enligt den nya ordningen torde

man emellertid på grund av vissa förhållanden kunna räkna med ett något

mindre medelsbehov än vad jag i det föregående beräknat. Det torde böra

ankomma på karolinska institutets lärarkollegium och medicinska fakulteten

i Lund att vid uppgörandet av anslagsäskandena för budgetåret

1958/59 respektive budgetåret 1959/60 närmare undersöka möjligheterna

till nu avsedda inbesparingar.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

1. godkänna av mig föreslagna huvudsakliga grunder för

omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m.;

2. godkänna av mig föreslagna förändringar i personalorganisationen

m. m. vid universitetet i Lund, karolinska

mediko-kirurgiska institutet, karolinska sjukhuset samt

gymnastiska centralinstitutet, att genomföras under budgetåren

1958/59 och 1959/60.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan, förordnar Hans Maj:t Konungen, att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga

vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lars Linden

Ivar Haeggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1957

670682

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 160 år 1957 71

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

sid.

Inledning............................................................ 2

Tidigare utredningar ................................................. 1

Föreliggande reformförslag ............................................ ®

Sjukgymnastutbildningen i Stockholm ................................. 23

Sjukgymnastutbildningen i Lund ......................................

Övriga frågor ........................................................ 52

Departementschefen .................................................. 57

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. SU 1957:160 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående omorganisation av sjukgymnastutbildningen m. m. s. 1 i texten