Sök i Ratio Lex

Rörande ratifikation av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen

1957-03-29 · 25 sidor, varav 25 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 25 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:163, Rörande ratifikation av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition hr 163 år 1957

1

Nr 163

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen rörande ratifikation av

konvention angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen; given Stockholms slott den 29 mars 1957.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå

riksdagen att godkänna ratifikation av konventionen den 1 mars 1954 angående

vissa till civilprocessen hörande ämnen.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att riksdagen godkänner ratifikation av en den 1

mars 1954 i Haag dagtecknad konvention angående vissa till civilprocessen

hörande ämnen, avsedd att träda i stället för en tidigare konvention angående

samma ämnen av den 17 juli 1905.

1 Diliantj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 163

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, finans- och inrikesdepartementen

anmäler ministern för utrikes ärendena fråga om ratifikation

av konvention den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen.

Föredraganden anför följande.

Sedan slutet av förra århundradet har mellan åtskilliga europeiska länder

förelegat en traktatmässig reglering på multilateral basis av vissa begränsade

delar av den internationella civilprocessrätten. I en av Sverige och flertalet

andra europeiska stater biträdd konvention den 14 november 1896 jämte

tilläggsprotokoll den 22 maj 1897 utfäste sig sålunda de fördragsslutande

staterna att i rättsförhållanden av civil eller kommersiell natur lämna varandra

bistånd i form av delgivning och utredning samt att principiellt likställa

medborgare i annan fördragsslutande stat med det egna landets medborgare

beträffande skyldigheten att ställa säkerhet i rättegång, förmånen

av kostnadsfri rättshjälp samt tillämpningen av eventuella bestämmelser

om bysättning. Denna konvention hade utarbetats av den på nederländska

regeringens initiativ sammankallade Haagkonferensen för internationell privaträtt

vid dess båda första sessioner åren 1893 och 1894. Vid Haagkonferensens

fjärde session år 1904 underkastades konventionen en revision, vilket

ledde till avslutandet av en ny konvention i samma ämnen av den 17 juli

1905, som alltjämt är i kraft (SFS 1909 nr 30). Till 1905 års konvention balett

tjugutal länder anslutit sig. För Sveriges del skedde detta genom deposition

av ratifikationsinstrument i Haag den 24 april 1909, sedan riksdagen

lämnat sin medverkan genom godkännande av de av konventionen föranledda

svenska lagändringarna (prop. 1909: 129, LU 44 och rskr 93). Det må här

anmärkas att 1905 års konvention i såväl fransk originaltext som svensk

översättning återfinnes såsom bilaga till Kungl. Majt:s proposition nr 100 år

1956 angående ratifikation av rättshjälpsavtal mellan Sverige och Frankrike.

1905 års konvention, som trädde i kraft den 27 april 1909, har i stort sett

fungerat tillfredsställande under sin snart femtioåriga giltighetstid. Vid

några tillfällen har emellertid de avtalsslutande staterna inom Haagkonfe
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

rensens ram tagit upp frågan om ändringar och tillägg i konventionen. Vid

konferensens femte session år 1925 uppnåddes sålunda enighet om ett

svenskt förslag om tillägg till konventionens art. 19 rörande inräknandet

av vissa kostnader för översättning och bestyrkande i de rättegångskostnader,

som med stöd av konventionens bestämmelser kan uttagas av tappande

part i annan konventionsstat än domslandet. Detta tillägg, som för övrigt år

1927 föranledde ändrad lydelse av motsvarande interna svenska lagregler

(prop. 1927:68, L''U 20 och rskr 86), intogs senare i ett av Haagkonferensen

vid dess sjätte session år 1928 utarbetat förslag till tilläggskonvention

till 1905 års konvention. Häri hade vidare upptagits bestämmelser till

komplettering av konventionens stadganden om kostnadsfri rättshjälp samt

vissa regler om avgiftsfrihet för födelse-, ålders- och liknande intyg m. m.

Förslaget om tilläggskonvention underställdes regeringarna i de stater som

biträtt 1905 års konvention. Deras ställningstagande drog emellertid ut på

tiden, med påföljd att godkännande och ratifikation i vederbörlig ordning

ännu icke kommit till stånd vid det andra världskrigets utbrott. Under

kriget och åren närmast därefter fick av naturliga skäl planerna på en

revision av 1905 års konvention vila, men när Haagkonferensen för internationell

privaträtt efter ett mångårigt uppehåll i oktober 1951 kunde hålla

sin sjunde session, stod frågan åter på dagordningen. Den förnyade översyn,

som då ägde rum, hade främst till syfte att beakta möjligheterna av sådana

ändringar i konventionen och 1928 års förslag till tilläggskonvention att de

utanför konventionen stående länderna Irland och Storbritannien, som i

Europarådet ådagalagt sitt intresse för hithörande frågor, skulle kunna biträda

konventionen i dess blivande reviderade form.

Delegationerna från de i konferensens sjunde session deltagande sexton

länderna, däribland Sverige, kunde utan större svårigheter enas om ett förslag

till ny konvention, som i sig upptog 1928 års förslag till tilläggskonvenlion

och som i övrigt — bortsett från slutbestämmelserna — endast på ett

fåtal punkter avvek från 1905 års konvention.

Sedan flertalet av de vid sjunde sessionen företrädda staterna på nederländska

regeringens förfrågan bekräftat sin positiva inställning till den nya

konventionen, öppnades denna för undertecknande i Haag den 1 mars 1954.

Den har hittills underskrivits av Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, Italien,

Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Sverige och

Österrike. För Sveriges del skedde undertecknandet den 28 juni 1954. Fyra

av de nämnda staterna har också ratificerat konventionen, nämligen Finland,

Italien, Luxemburg och Österrike.

Konventionen är i fransk originaltext jämte översättning till svenska fogad

såsom bilaga till detta protokoll.

Vad först angår konventionens benämning, är att märka att denna behållits

oförändrad, trots att vissa nya bestämmelser avseende avgiftsfria utdrag

ur folkbokföringsregister m. in. (art. 25) otvivelaktigt faller utom civilprocessens

ram. T likhet med sina föregångare av 1896 och 1905 behandlar

den nya konventionen endast vissa begränsade delar av den internationella

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

civilprocessrätten. För att understryka detta har det ansetts lämpligt att i

den svenska översättningen alltjämt låta konventionen benämnas konvention

angående vissa till civilprocessen hörande ämnen.

Konventionens trettiotre artiklar fördelar sig under sju rubriker, nämligen

I. Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar (art. 1—7);

II. Bevisupptagning (art. 8—16);

III. Säkerhet för rättegångskostnader (art. 17—19);

IV. Kostnadsfri rättshjälp (art. 20—24);

V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister (art. 25);

VI. Bysättning (art. 26); samt

VII. Slutbestämmelser (art. 27—33).

Såsom av det anförda framgår, överensstämmer konventionen såväl till

sitt sakliga innehåll som till sin utformning i stora delar med den nu gällande

konventionen av den 17 juli 1905. Den följande redogörelsen begränsas

därför i huvudsak till de ändringar och tillägg som gjorts i konventionen

jämförd med 1905 års konvention.

I. Delgivning av rättegångshandlingar och andra handlingar (art. 1—7).

Bestämmelserna om delgivning förblir i huvudsak oförändrade. De inskränker

sig sålunda till att reglera det bistånd, myndigheterna i de fördragsslutande

staterna skall lämna varandra i delgivningsärenden, och ingriper

icke i den nationella rättens regler om formerna och sättet för behörig

delgivning.

Följande smärre ändringar har dock vidtagits.

I art. 2 har ordalydelsen ändrats i syfte att undanröja varje tvekan om att

en icke-officiell instans, som enligt de interna reglerna i ett fördragsslutande

land är behörig ombesörja delgivning, är att betrakta som behörig

också i konventionens mening. Ändringen är föranledd av ett påpekande av

den brittiska delegationen vid Haagkonferensens sjunde session att i Storbritannien

vissa advokater, de s. k. »solicitors», äger verkställa delgivning

i vissa fall.

I art. 3 har vidare som ett nytt första stycke upptagits en föreskrift att

framställning om delgivning skall vara åtföljd av delgivningshandlingen i

två exemplar. Därmed har en i praxis ej sällan tillämpad regel gjorts obligatorisk

vid delgivning enligt konventionens bestämmelser. Föreskriften har

dragit med sig en mindre jämkning av andra stycket i art. 5 angående delgivningsbevis.

Det nya stadgandet i art. 3 första stycket har tillkommit för att jämna

vägen för Storbritanniens anslutning till konventionen. För Sveriges del

kan bestämmelsen utan vidare godtagas, eftersom den är helt förenlig med

redan gällande svenska bestämmelser i kungörelsen den 30 april 1909 angående

delgivning av handling på begäran av utländsk myndighet och kungörelsen

den 24 november 1933 angående biträde av utrikesdepartementet

för delgivning av handlingar i utlandet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

5

II. Bevisupptagning (art. 8—16).

Bestämmelserna i denna avdelning är helt oförändrade. I översättningen

till svenska har emellertid ordet handräckning utbytts mot bevisupptagning

eller annat uttryck med hänsyn till att det numera får anses vedertaget i

svenskt lagspråk att beteckningen handräckning endast avser åtgärder som

har exekutiv karaktär. Detta språkbruk har beaktats i de svenska lagar som

svarar mot konventionens bestämmelser i denna avdelning, nämligen lagen

den 20 december 1946 om bevisupptagning åt utländsk domstol och lagen

samma dag om bevisupptagning vid utländsk domstol.

III. Säkerhet för rättegångskostnader (cautio judicatum solvi, art. 17—19).

Enligt art. 17 i 1905 års konvention må medborgare i fördragsslutande

land, som uppträder som kärande eller mellankommande part i rättegång

i annat fördragsslutande land, icke på grund av sin egenskap av utlänning

eller i följd av saknad av hemvist eller vistelseort i processlandet åläggas

att ställa borgen eller annan säkerhet under vad namn det vara må eller att

verkställa deposition för ersättning till domstol. För att vederbörande kärande

eller mellankommande part skall komma i åtnjutande av denna förmån,

måste han emellertid ha sitt hemvist i något av de fördragsslutande

länderna. Detta hemvistvillkor i art. 17 står i direkt samband med bestämmelserna

i art. 18, vari de fördragsslutande staterna förpliktat sig att på begäran

kostnadsfritt genom behörig myndighet göra domar på rättegångskostnader

verkställbara, om den ersättningspliktige i annan konventionsstat fritagits

från skyldigheten att ställa säkerhet eller verkställa deposition på grund av

bestämmelserna i konventionen eller lagstiftningen i domslandet. Dessa praktiskt

mycket viktiga bestämmelser kvarstår oförändrade i den nya konventionen.

Emellertid har i art. 32 bland slutbestämmelserna inrymts en möjlighet

för varje stat att vid undertecknande, ratifikation eller tillträde av

konventionen förbehålla sig rätten att tillämpa art. 17 endast på sådana

medborgare i andra konventionsstater som bar sin vanliga vistelseort i landet.

Skulle någon konventionsstat utnyttja denna reservationsmöjlighet, kan

den staten enligt art. 32 andra stycket icke för sina egna medborgares del

kräva en vidsträcktare tillämpning av art. 17 än som svarar mot reservationen.

Reciprocitet beträffande förpliktelserna inträder således automatiskt.

Bakgrunden till reservationsbestämmelsen i art. 32 är alt söka i Haagkonferensens

strävan att även i delta hänseende anpassa konventionsbestämmelserna

till engelsk rätt, som i fråga om cautio judicatum solvi lägger avgörande

vikt på kärandens eller intervenientens hemvist i eller utom Storbritannien

men icke på hans nationalitet.

Det bör uppmärksammas, alt reservationsrätten enligt art. 32 endast avser

art. 17. Möjligheterna till verkställighet av domar på rättegångskostnad

enligt art. 18 kvarstår således i stat, som utnyttjar reservationsrätten.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

Reservationer enligt art. 32 skulle uppenbarligen avsevärt förringa värdet

av bestämmelserna i art. 17. Det finnes dock knappast anledning räkna

med att de stater, som redan under en lång följd av år tillämpat de identiska

reglerna i 1905 års konvention, nu skulle vilja övergå till ett mera restriktivt

system. Detta bekräftas av att förbehåll enligt art. 32 icke gjorts av

någon av de stater som hittills undertecknat och i vissa fall även ratificerat

konventionen. För Sveriges del synes sådant förbehåll icke böra komma i

fråga.

Art. 19 i konventionen ger föreskrifter om den procedur, som skall följas

av vederbörande myndighet i konventionsstat, till vilken framställning gjorts

jämlikt art. 18 om stadfästelse av beslut om rättegångskostnads gäldande.

Artikeln är i principelit hänseende oförändrad. I tredje stycket har emellertid

inskjutits några ord i syfte att klargöra hur det skall styrkas att ett åberopat

beslut är behörigen tillkommet och att det vunnit laga kraft. Vidare

har i ett nytt fjärde stycke stadgats att myndighet, som är behörig att besluta

i anledning av framställning om verkställighet, på sökandens begäran skall

fastställa de kostnader, som uppkommit till följd av de i artikelns tidigare

bestämmelser givna föreskrifterna om översättning och bestyrkande. Dessa

kostnader skall enligt stadgandet betraktas som rättegångskostnader och

sålunda kunna i likhet med dessa uttagas hos den betalningsförpliktade parten.

Såsom tidigare antytts, går denna regel tillbaka på ett svenskt initiativ

vid Haagkonferensens femte session år 1925. Motivet till regeln är att vinnande

svarande i princip bör beredas samma möjlighet att erhålla full ersättning

för sina kostnader som om domen mot den utländske käranden kunnat

bringas till verkställighet i processlandet. Vissa kostnader, förknippade med

verkställigheten utom processlandet, kan dock alltjämt komma att belasta

svaranden. Då nämligen konventionsstaternas åtagande inskränker sig till

en förpliktelse att sörja för att beslutet om rättegångskostnad förklaras verkställbart,

kommer de kostnader som eventuellt blir erforderliga för själva

exekutionen principiellt att åvila sökanden. Flera länder torde emellertid,

utan kostnad för denne, i praktiken utsträcka sin medverkan även till exekutionsstadiets

sista led.

Innehållet i de nu berörda bestämmelserna i art. 19 tredje och fjärde styckena

är täckt av 2 § och 3 § andra stycket lagen den 6 mars 1899 om verkställighet

i visst fall av utländsk domstols beslut.

IV. Kostnadsfri rättshjälp (art. 20—24).

Icke heller konventionens bestämmelser om kostnadsfri rättshjälp kan

sägas ha undergått några principiella ändringar. Medborgare i en konventionsstat

skall sålunda, i likhet med vad som stadgas i 1905 års konvention,

komma i åtnjutande av kostnadsfri rättshjälp i annan konventionsstat i

samma utsträckning som gäller för dennas egna medborgare. Denna princip

har emellertid enligt ett nytt andra stycke i art. 20 gjorts tillämplig

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

7

även på förfarandet vid administrativ domstol i land, varest fri rättegång

inför sådan kan förekomma. I anledning härav har i första stycket av samma

artikel, som innehåller huvudregeln, införts ett tillägg till klargörande

av att denna gäller endast i civila och kommersiella rättsförhållanden till

skillnad från administrativa sådana.

Konventionsbestämmelserna innehåller inga föreskrifter om den kostnadsfria

rättshjälpens innebörd och omfattning. I detta hänseende är den nationella

lagen avgörande. Någon garanti för materiell reciprocitet ger konventionen

således icke. Endast i den mån ett konventionsland tillerkänner sina

egna medborgare fri rättshjälp, uppkommer en förpliktelse att bereda övriga

konventionsstaters medborgare samma förmåner. Under sådana förhållanden

är det givetvis ur svensk synpunkt intet som hindrar ett godkännande

av den nya bestämmelsen om kostnadsfri rättshjälp i administrativ process,

oaktat sådan förmån icke kan lämnas i administrativa mål eller ärenden i

Sverige. För svensk medborgare, som invecklas i rättegång inför administrativ

domstol i annan konventionsstat, kan å andra sidan regeln vara av stort

värde.

I art. 22 andra stycket har tillagts en bestämmelse enligt vilken den myndighet

som har att besluta över ansökan om kostnadsfri rättshjälp skall ha

rätt att för prövning av ansökningen införskaffa erforderliga kompletterande

upplysningar.

Art. 23, som helt saknar motsvarighet i 1905 års konvention, föreskriver i

första stycket att ansökan om kostnadsfri rättshjälp må översändas till vederbörande

myndighet av konsul, om sökanden själv uppehåller sig i annat

land än det där myndigheten har sitt säte. Detta förfaringssätt har, i avsaknad

av bestämmelse härom i 1905 års konvention, icke alltid accepterats i

samtliga konventionsstater.

Genom hänvisning i andra stycket i art. 23 göres åtskilliga av bestämmelserna

i konventionens avdelning II om bevisupptagning tillämpliga på översändandet

genom konsul av ansökan om kostnadsfri rättshjälp. Härav följer

bl. a. att konsuls framställning till svensk domstol skall vara avfattad på

svenska eller åtföljas av bestyrkt översättning till svenska, så framt icke särskild

överenskommelse träffats med sökandens hemland om begagnande av

annat språk. Bestämmelserna i art. 23 kan godtagas utan ändring av gällande

svensk lag om fri rättegång. Möjligen kan de ge anledning till vissa föreskrifter

i instruktionen för de svenska beskickningarna och konsulaten.

Art. 2!t motsvarar med vissa ändringar art. 23 i 1905 års konvention. Den

anger i vad mån konventionsstat är berättigad till ersättning för kostnader

för delgivning eller annan åtgärd i samband med fri rättegång i annan konvenlionsstat.

Medan art. 23 i 1905 års konvention medger ersättning för kostnader

för delgivning eller bevisupptagning i särskilt begärd form samt för

vittnen eller sakkunniga, begränsar art. 24 i 1954 års konvention ersättningsrätten

till att gälla endast kostnader för sakkunniga. Jämförda med de eljest

enligt art. 7 och 16 för delgivning och bevisupptagning gällande kostnadsföreskrifterna

innebär bestämmelserna i art. 24 ett ytterligare avskrivande av krav

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

samverkande stater emellan. Av artikelns ordalydelse framgår knappast med

tillbörlig klarhet, huruvida bestämmelserna endast avser åtgärder föranledda

av den som beviljats fri rättegång, eller om de också är tillämpliga exempelvis

på vittnesförhör föranlett av hans motpart. Sammanhanget liksom förarbetena

till artikeln tyder emellertid på att bestämmelserna endast syftar på

rättshjälp lämnad på begäran av den part som beviljats fri rättegång. Med

denna tolkning föranleder bestämmelserna ingen ändring av gällande svenska

kostnadsföreskrifter i 1909 års kungörelse angående delgivning av handling

på begäran av utländsk myndighet. Även såvitt angår kostnader i

Sverige i samband med bevisupptagning, finnes täckning för artikelns stadgande,

nämligen i 10 § lagen den 20 december 1946 om bevisupptagning åt

utländsk domstol.

V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister.

I denna avdelning, som endast upptar art. 25, stadgas att utdrag ur konventionsstats

folkbokföringsregister skall utlämnas avgiftsfritt till medellös

medborgare tillhörande annan konventionsstat under förutsättning att

registerstatens egna medborgare i motsvarande situation skulle vara befriade

från avgift. Även i detta avseende gäller således principen om nationell behandling.

Såsom ytterligare en förmån för medellösa av denna kategori föreskrives,

att konventionsstats diplomatiska eller konsulära tjänstemän icke

må uttaga någon avgift för legalisering av handling, som den medellöse kan

behöva för ingående av äktenskap.

Ur svensk synpunkt kan det endast betraktas som en vinning att genom

dessa föreskrifter medellösa svenska medborgare i utlandet tillförsäkras en

förmån, som utländska medborgare i Sverige redan åtnjuter till följd av att

de åldersbetyg m. in., som svenska pastorsämbeten utfärdar i egenskap av

kyrkobokföringsmyndighet, är avgiftsfria. Bestämmelserna om legalisering

utan avgift i vissa fall kommer att beaktas vid en nu pågående översyn

av gällande förordning om expeditionsavgifter vid beskickningar och konsulat.

VI. Bysättning (art. 26).

Bestämmelsen om bysättning i art. 24 i 1905 års konvention kvarstår oförändrad

i den nya konventionen såsom art. 26. Anledningen till att denna till

synes förlegade regel bibehållits är, att lagstiftningen i åtminstone ett av de

länder, som kan förväntas ansluta sig till konventionen, medger, att försumlig

gäldenär tages i fängsligt förvar, och därvid skiljer mellan egna medborgare

och utlänningar till de senares nackdel.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

9

VII. Slutbestämmelser.

Av slutbestämmelserna har redan förut berörts den i art. 32 medgivna

rätten för fördragsslutande stat att genom reservation begränsa tillämpningen

av reglerna i art. 17 om frihet från skyldigheten att i vissa fall ställa säkerhet

i rättegång.

Enligt art. 27 skall konventionen stå öppen för undertecknande och ratifikation

av de stater, som var företrädda vid Haagkonferensens sjunde session

år 1951, nämligen, förutom de tolv förut nämnda som redan undertecknat

konventionen, Japan, Spanien, Storbritannien, Förbundsrepubliken

Tyskland och Jugoslavien. Sistnämnda stat representerades vid sessionen endast

av en observatör men torde likväl, enligt vad som framgår av konferensprotokollen,

i detta hänseende böra likställas med övriga stater.

I art. 28 stadgas, att konventionen skall träda i kraft den sextionde dagen

efter det att det fjärde ratifikationsinstrumentet deponerats. För stat, som

ratificerar konventionen senare, inträffar ikraftträdandet den sextionde dagen

efter statens egen deposition.

Konventionen skall jämlikt art. 29 ersätta 1905 års konvention, såvitt gäller

förhållandet mellan stater som ratificerat den nya konventionen. Detta

innebär att 1905 års konvention, förutsatt att den icke uppsäges, kommer att

förbli tillämplig i viss utsträckning, så länge någon av dess parter står

utanför 1954 års konvention.

Art. 30 innehåller bestämmelser om hur fördragsslutande stat kan göra

konventionen tillämplig på område utanför moderlandet. Annan fördragsslutande

stal kan genom anmälan i viss ordning förhindra, att åtgärderna

för inlemmandet av sådant område i konventionens tillämpningsområde får

någon verkan för dess del.

En annan princip gäller enligt art. 31, därest stat, som icke var representerad

vid Haagkonferensens sjunde session, önskar tillträda konventionen.

Sådant tillträde förutsätter medgivande från samtliga konventionsstaters

sida. Medgivandet behöver dock icke lämnas i positiv form utan anses föreligga,

om invändning mot tillträdet icke anmälts inom en frist av sex månader

efter det att nederländska regeringen tillkännagivit, att tillträdesdokument

deponerats.

I art. 33 fastställes slutligen, att konventionen till en början skall gälla i

fem år och därefter förlängas för fem år i sänder, om uppsägning icke mellankommer.

Uppsägning får endast verkan såvitt gäller den stat som verkställt

densamma.

Beträffande slutbestämmelserna skall här endast framhållas, att det fjärde

ratifikationsinstrumentet deponerats hos nederländska utrikesministeriet

den 11 februari 1957 och att följaktligen konventionen med tillämpning av

art. 28 träder i kraft den 12 april 1957 mellan de fyra först ratificerande staterna.

Konventionen av den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hö
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr t63 år 1957

rande ämnen utgör, som framgått av den tidigare redogörelsen, endast en

reviderad version av den konvention av den 17 juli 1905 i samma ämnen,

som i snart femtio år på ett i huvudsak tillfredsställande sätt reglerat ett ur

det praktiska rättslivets synpunkter viktigt område. De ändringar och tillägg

som gjorts är alla av den art, att Sverige kan biträda konventionen utan ändring

av gällande svenska lagar och med endast obetydliga jämkningar i hithörande

administrativa författningar. Samtidigt representerar den nya konventionen

vissa framsteg mot ett ytterligare förbättrat samarbete mellan

konventionsstaterna på den internationella rättshjälpens område.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå, att den här bilagda

konventionen den 1 mars 1954 angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen måtte föreläggas riksdagen, och hemställer alltså

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå riksdagen

att godkänna ratifikation av konventionen.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Axel Edelstam

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

11

Bilaga

Översättning

Convention relative å la procédure

civile

Les Etats signataires de la présente

Convention:

Désirant apporter å la Convention

du 17 juillet 1905, relative å la procédure

civile, les améliorations suggérées

par 1’expérience;

Ont résolu de conclure une nouvelle

Convention å cet effet et sont convenus

des dispositions suivantes :

I. Communication d’actes judieiaires

et extrajudiciaires

Article ler

En matiére civile ou commerciale,

les significations d’actes å destination

de personnes, se trouvant å 1’étranger,

se feront dans les Etats contractants,

sur une demande du consul de l’Etat

requérant, adressée å l’autorité qui

sera désignée par l’Etat requis. La

demande, contenant 1’indication de

1’autorité de qui émane l’acte transmis,

le nom et la qualité des parties,

1’adresse du destinataire, la nature

de l’acte dont il s’agit, doit étre rédigée

dans la langue de l’autorité requise.

Cette autorité enverra au consul

la piéce prouvant la signification

ou indiquant le fait qui Pa empéchée.

Toutes les difficultés, qui s’éléveraient

å 1’occasion de la demande du

consul, seront réglées par la voie

diplomatiquc.

Konvention angående vissa till civilprocessen

hörande ämnen

Denna konventions signatärmakter,

vilka önska i konventionen den 17

juli 1905 angående vissa till civilprocessen

hörande ämnen göra av erfarenheten

påkallade förbättringar,

ha beslutat att för detta ändamål

avsluta en ny konvention och ha

överenskommit om följande bestämmelser:
I.

Delgivning av rättegångshandlingar

och andra handlingar

Artikel 1

I fråga om delgivning av handlingar,

vilka angå rättsförhållanden av civil

eller kommersiell natur och äro

avsedda att tillställas i utlandet vistande

personer, skall för de fördragsslutande

staterna gälla, att då begäran

om sådan delgivning framställes

av konsuln för den stat, å vars sida

delgivningen önskas, hos myndighet,

som angives av den stat, där begäran

framställes, denna begäran skall efterkommas.

Framställningen skall

angiva, av vilken myndighet handlingen

utfärdats, parternas namn och

ställning, mottagarens adress samt

beskaffenheten av den handling, varom

fråga är; och skall framställningen

vara avfattad på det språk, som

brukas av den myndighet, hos vilken

framställningen sker. Samma

myndighet har sedermera att till konsuln

överlämna den handling, som

utvisar att delgivning skett eller anger

det hinder, som därför mött.

Meningsskiljaktighet, som med anledning

av sådan framställning uppstått,

skall utjämnas på diplomatisk

väg.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

Chaque Etat contractant peut déclarer,

par une communication adressée

aux autres Etats contractants, qu’il

entend que la demande de signification

å faire sur son territoire, contenant

les mentions indiquées å 1’alinéa

ler, lui soit adressée par la voie

diplomatique.

Les dispositions qui précédent ne

s’opposent pas å ce que deux Etats

contractants s’entendent pour admettre

la communication directe

entre leurs autorités respectives.

Article 2

La signification se fera par les

soins de 1’autorité compétente selon

les lois de l’Etat requis. Cette autorité,

sauf les cas prévus dans 1’article 3,

pourra se borner å effectuer la signification

par la remise de 1’acte au

destinataire qui 1’accepte volontairement.

Article 3

La demande sera accompagnée de

l’acte å signifier en double exemplaire.

Si l’acte å signifier est rédigé, soit

dans la langue de 1’autorité requise,

soit dans la langue convenue entre les

deux Etats intéressés, ou s’il est accompagné

d’une traduction dans l’une

de ees langues, 1’autorité requise, au

cas ou le désir lui en serait exprimé

dans la demande, fera signifier l’acte

dans la forme prescrite par sa législation

intérieure pour 1’exécution de

significations analogues, ou dans une

forme spéciale, pourvu qu’elle ne soit

pas contraire å cette législation. Si un

pareil désir n’est pas exprimé, 1’autorité

requise cherchera d’abord å effectuer

la reinise dans les termes de

l’article 2.

Sauf entente contraire, la traduction,

prévue dans Falinéa précédent,

Det står envar av de fördragsslutande

staterna fritt att i särskilt till

de övriga riktat meddelande påfordra,

att översändandet av sådana framställningar

om delgivning inom dess

område, vilka i första stycket omtalats,

skall ske på diplomatisk väg.

Förestående bestämmelser innefatta

ej hinder för två fördragsslutande

stater att överenskomma, att direkt

skriftväxling mellan myndigheterna

i de båda staterna må ske.

Artikel 2

Delgivningen skall verkställas genom

försorg av den myndighet, som

är behörig därtill enligt lagen i den

stat som mottagit framställningen.

Denna myndighet kan, utom i fall

som i artikel 3 avses, inskränka sig

till att verkställa delgivningen genom

handlingens överlämnande till adressaten,

såvitt denne frivilligt mottager

den.

Artikel 3

Framställningen skall vara åtföljd

av delgivningshandlingen i två exemplar.

Om delgivningshandlingen är avfattad

antingen på det språk, som

brukas av den myndighet, hos vilken

begäran om delgivningen skett, eller

på ett mellan vederbörande stater

överenskommet språk eller om handlingen

är åtföljd av en översättning

till ettdera av dessa språk, skall den

anmodade myndigheten, såvitt önskan

härom uttalats i den gjorda

framställningen, låta delgiva handlingen

i den form, som för verkställande

av liknande delgivning är föreskriven

av lagen i den stat, myndigheten

tillhör, eller i en särskild form,

så vitt den icke strider mot samma

lag. Har en sådan önskan icke uttryckts,

skall myndigheten först söka

verkställa delgivningen på sätt i artikel

2 föreskrivits.

Så vitt ej annat överenskommits

skall riktigheten av den i föregående

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

13

sera certifiée conforme par l’agent

diplomatique ou consulaire de 1’Etat

requérant ou par un traducteur assermenté

de l’Etat requis.

Article 4

L’exécution de la signification, prévue

par les articles 1, 2 et 3, ne pourra

étre refusée que si l’Etat, sur le territoire

duquel elle devrait étre faite,

la juge de nature å porter atteinte å

sa souveraineté ou ä sa sécurité.

Article 5

La preuve de la signification se fera

au moyen, soit d’un récépissé daté et

légalisé du destinataire, soit d’une

attestation de 1’autorité de l’Etat requis,

constatant le fait, la forme et

la date de la signification.

Le récépissé ou 1’attestation doit se

trouver sur l’un des doubles de 1’acte

ä signifier ou y étre annexé.

Article &

Les dispositions des articles qui

précédent ne s’opposent pas:

1°. å la faculté d’adresser directeinent,

par la voie de la poste, des actes

aux intéressés se trouvant å

1’étranger;

2°. ä la faculté, pour les intéressés,

de faire faire des significations directement,

par les soins des officiers ministériels

ou des fonctionnaires compétents

du pays de destination;

3°. å la faculté, pour chaque Efat,

de faire faire directement, par les

soins de ses agents diplomatiques ou

consulaircs, les significations destinées

aux personnes se trouvant å

1’étranger.

Dans chacun de ees cas, la faculté

stycke omförmälda översättningen vara

bestyrkt av diplomatisk eller konsulär

företrädare för den stat, från

vars sida delgivningen begärts, eller

av edsvuren översättare i den stat, där

delgivningen skall ske.

Artikel 4

Verkställandet av delgivning, varom

i artiklarna 1, 2 och 3 förmäles,

kan icke förvägras, med mindre den

stat, inom vars område den skall äga

rum, anser den vara av beskaffenhet

att kränka dess suveränitet eller medföra

fara för dess säkerhet.

Artikel 5

Såsom bevis om delgivningen skall

gälla antingen ett av mottagaren utfärdat,

daterat och legaliserat mottagningsbevis

eller ett intyg av myndigheten

i den stat, där framställningen

blivit gjord, utvisande att delgivning

ägt rum, formen under vilken

den skett, samt dagen för delgivningen.

Mottagningsbeviset eller intyget

skall åsättas det ena exemplaret av

delgivningshandlingen eller vidfogas

detta.

Artikel 6

Genom förestående bestämmelser

göres ej inskränkning i:

1. befogenheten att översända handlingar

med posten direkt till vederbörande

i utlandet;

2. befogenheten för vederbörande

alt låta verkställa delgivning omedelbart

genom kompetenta myndigheter

i det land, där delgivningen skall

ske;

3. befogenheten för varje stat att

låta verkställa delgivning av handlingar

med i utlandet befintliga personer

genom sina egna diplomatiska

eller konsulära tjänstemän.

I varje av dessa fall består en be
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungi. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

prévue n’existe que si des Conventions

intervenues entre les Etats intéressés

1’admettent ou si, å défaul de

Conventions, l’Etat, sur le territoire

duquel la signification doit étre faite,

ne s’y oppose pas. Cet Etat ne pourra

s’y opposer lorsque, dans les cas de

1’alinéa ler, numéro 3, 1’acte doit étre

signifié sans contrainte å un ressortissant

de l’Etat requérant.

Artide 7

Les significations ne pourront donner

lieu au remboursement de taxes

ou de frais de quelque nature que ce

soit.

Toutefois, sauf entente contraire,

l’Etat requis aura le droit d’exiger de

1’Etat requérant le remboursement

des frais occasionnés par 1’intervention

d’un officier ministériel ou par

l’emploi d’une forme spéciale dans

les cas de 1’article 3.

II. Commissions rogatoires

Article 8

Eu matiére civile ou commerciale,

1’autorité judiciaire d’un Etat contractant

pourra, conformément aux

dispositions de sa législation, s’adresser,

par commission rogatoire, å l’autorité

compétente d’un autre Etat contractant

pour lui demander de faire,

dans son ressort, soit un acte d’instruction,

soit d’autres actes judiciaires.

Article 9

Les commissions rogatoires seront

transmises par le consul de l’Etat requérant

å 1’autorité qui sera désignée

par l’Etat requis. Cette autorité enverra

au consul la piéce constatant

l’exécution de la commission rogatoire

ou indiquant le fait qui en a

fogenhet endast, då mellan vederbörande

stater avslutade överenskommelser

sådant medgiva eller då, i

brist av sådan överenskommelse, den

stat, på vars område delgivningen

skall ske, icke motsätter sig densamma.

Denna stat kan icke motsätta sig

delgivningen, då i det fall, som här

ovan under 3. avses, handlingen utan

användande av tvångsmedel skall tillställas

en medborgare i den stat, från

vars sida delgivningen önskas.

Artikel 7

För delgivningar få icke utkrävas

avgifter av något som helst slag.

Dock skall, där ej annat överenskommits,

den stat, hos vilken begäran

om delgivning framställts, äga att av

den stat, som begärt delgivningen, utkräva

ersättning för kostnader, som

föranletts av stämningsmäns medverkan

vid delgivningen eller användandet

av en särskild form i fall, som i

artikel 3 omförmälts.

II. Bevisupptagning

Artikel 8

I mål eller ärende av civil eller

kommersiell natur äger judiciell myndighet

i eu av de fördragsslutande

staterna att, med iakttagande av bestämmelserna

i landets lag, hos behörig

myndighet i en annan av dessa

stater göra framställning om vidtagande

av åtgärder till utredning i

målet eller ärendet eller av andra till

dess behandling hörande åtgärder.

Artikel 9

Dylik framställning skall av konsuln

för den stat, från vars sida framställningen

skett, överlämnas till

myndighet som angives av den stat,

där framställningen göres. Denna

myndighet har sedermera att till konsuln

överlämna den handling, som ut
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

15

empéché 1’exécution.

Toutes les difficultés, qui s’éléveraient

å 1’occasion de cette transmission,

seront réglées par la voie diplomatique.

Chaque Etat contractant peut déclarer,

par une communication adressée

aux autres Etats contractants,

qu’il entend que les commissions rogatoires,

å exécuter sur son territoire,

lui soient transmises par la voie diplomatique.

Les dispositions qui précédent ne

s’opposent pas å ce que deux Etats

contractants s’entendent pour admettre

la transmission directe des

commissions rogatoires entre leurs

autorités respectives.

Article 10

Sauf entente contraire, la commission

rogatoire doit étre rédigée, soit

dans la langue de 1’autorité requise,

soit dans la langue convenue enlre

les deux Etats intéressés, ou bien elle

doit étre accompagnée d’une traduction,

faite dans une de ees langues et

certifiée conforme par un agent diplomatique

ou consulaire de 1’Etat requérant

ou par un tradueteur assermenté

de l’Etat requis.

Article 11

L’autorité judiciaire, å laquelle la

cominission rogatoire est adressée,

sera obligée d’y satisfaire en usant

des mémes moyens de contrainte que

pour 1’exccution d’une commission

des autorités de 1’Etat requis ou d’une

demande formée ä cet effet par une

parlic intéressée. Ces moyens de contrainte

ne son t pas nccessairement

employés, s’il s’agit de la comparulion

des parties en cause.

L’autorité requérante scra, si elle

visar att åtgärden vidtagits eller anger

det hinder, som därför mött.

Meningsskiljaktighet, som med anledning

av sådan framställnings överlämnande

uppstått, skall utjämnas

på diplomatisk väg.

Det står envar av de fördragsslutande

staterna fritt att i särskilt till

de övriga riktat meddelande påfordra,

att översändandet av framställningar

om åtgärder, som skola vidtagas

inom dess område, skall ske på

diplomatisk väg.

Förestående bestämmelser utgöra

ej hinder för två fördragsslutande

stater att överenskomma, att framställningar

må direkt växlas mellan

myndigheterna i de båda staterna.

Artikel 10

Så framt ej annorlunda avtalats,

skall framställningen vara avfattad

antingen på del språk, som brukas av

myndighet, till vilken den är ställd,

eller på ett mellan vederbörande stater

överenskommet språk eller ock

skall framställningen vara åtföljd av

en översättning till ettdera av dessa

språk, vilken översättning blivit till

riktigheten bestyrkt av diplomatisk

eller konsulär företrädare för den

stat, varifrån framställningen kommit,

eller av edsvuren översättare i

den stat, där framställningen skett.

Artikel It

Den judiciella myndighet, hos vilken

framställningen blivit gjord, är

skyldig att efterkomma denna med

användande av samma tvångsmedel,

som då fråga är om likartad framställning

från annan myndighet i den

stat, förstnämnda myndighet själv

tillhör, eller eu begäran, som för dylikt

ändamål gjorts av cn part. Dock

skall skyldighet ej föreligga alt använda

dessa tvångsmedel i fråga om

parts inställelse.

Därest den myndighet, av vilken

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

le demande, informée de la dale et

du lieu ou il sera procédé å la mesure

sollicitée, afin que la partie intéressée

soit en état d’y assister.

L’exécution de la commission rogatoire

ne pourra étre refusée que:

1°. si 1’authenticité du document

n’est pas établie;

2°. si, dans l’Etat requis, l’exécution

de la commission rogatoire ne

rentre pas dans les attributions du

pouvoir judiciaire;

3°. si 1’Etat, sur le territoire duquel

1’exécution devrait avoir lieu, la juge

de nature å porter atteinte å sa souveraineté

ou å sa sécurité.

Article 12

En cas d’incompétence de 1’autorité

requise, la commission rogatoire sera

transmise d’office å 1’autorité judiciaire

compétente du méme Etat, suivant

les régles établies par la législation

de celui-ci.

Article 13

Dans tous les cas ou la commission

rogatoire n’est pas exécutée par l’autorité

requise, celle-ci en informera

immédiatement 1’autorité requérante,

en indiquant, dans le cas de 1’article

11, les raisons pour lesquelles l’exécution

de la commission rogatoire a

été refusée et, dans le cas de 1’article

12,1’autorité å laquelle la commission

est transmise.

Article 14

L’autorité judiciaire, qui procéde å

1’exécution d’une commission rogatoire,

appliquera les lois de son pays,

en ce qui concerne les formes å

suivre.

framställningen gjorts, så påfordrar,

skall den underrättas om tiden och

platsen för den åtgärd, som i anledning

av framställningen skall äga

rum, på det att part, som så önskar,

må bliva i tillfälle att närvara.

Vidtagandet av den begärda åtgärden

kan förvägras endast,

1. om handlingens äkthet icke blivit

styrkt;

2. om i den stat, till vilken framställningen

skett, utförandet av den

begärda åtgärden icke tillkommer

dömande myndighet;

3. om den stat, inom vars område

åtgärden skall verkställas, anser den

vara av beskaffenhet att kränka dess

suveränitet eller medföra fara för

dess säkerhet.

Artikel 12

Därest den myndighet, till vilken

framställningen blivit gjord, icke är

behörig att vidtaga den begärda åtgärden,

skall framställningen, i enlighet

med gällande bestämmelser, på

tjänstens vägnar översändas till behörig

judiciell myndighet i samma stat.

Artikel 13

I alla de fall, då den begärda åtgärden

icke vidtagits av den myndighet,

till vilken framställningen blivit

gjord, åligger det denna myndighet

att omedelbart därom underrätta den

myndighet, från vilken framställningen

utgått, samt tillika angiva,

därest sådant fall är för handen, som

i artikel 11 avses, de skäl, på grund

varav åtgärdens vidtagande förvägrats,

samt i fall, som i artikel 12 omtalas,

till vilken myndighet framställningen

blivit översänd.

Artikel 14

Den judiciella myndighet, som vidtager

den begärda åtgärden, skall

därvid i fråga om de former, som

böra iakttagas, tillämpa sitt eget lands

lagar.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

Toutefois, il sera déféré å la demande

de 1’autorité requérante, tendant

å ce qu’il soit procédé suivant

une forme spéciale, pourvu que cette

forme ne soit pas contraire å la législation

de l’Etat requis.

Artide 15

Les dispositions des artides qui

précédent n’excluent pas la faculté,

pour chaque Etat, de faire exécuter

directexnent, par ses agents diplomatiques

ou consulaires, les commissions

rogatoires, si des Conventions

intervenues entre les Etats intéressés

1’admettent ou si l’Etat, sur le territoire

duquel la commission rogatoire

doit étre exécutée, ne s’y oppose pas.

Artide 16

L’exécution des commissions rogatoires

ne pourra donner lieu au remboursement

de taxes ou de frais, de

quelque nature que ce soit.

Toutefois, sauf entente contraire,

l’Etat requis aura le droit d’exiger de

1’Etat requérant le remboursement

des indemnités payées aux témoins

ou aux experts, ainsi que des frais occasionnés

par 1’intervention d’un officier

ministériel, rendue nécessaire

parce que les témoins n’ont pas comparu

volontairement, ou des frais resultat

de 1’application éventuelle de

1’article 14, alinéa 2.

in. Caution judicatum sol vi

Artide 17

Dock skall, där användning av en

viss form begärts av den myndighet,

som gjort framställningen, denna

form iakttagas, så framt den icke

strider mot lagen! i det land, till vilket

framställningen skett.

Artikel 15

Genom bestämmelserna i förestående

artiklar upphäves icke den befogenhet,

som kan tillkomma stat, att

låta begärda åtgärder vidtagas direkt

av dess diplomatiska eller konsulära

tjänstemän, om antingen detta tillvägagångssätt

är genom fördrag mellan

vederbörande stater medgivet, eller

den stat, på vars område åtgärden

skall verkställas, icke motsätter sig

dess vidtagande.

Artikel 16

För vidtagande av begärda åtgärder

få icke utkrävas avgifter av något

som helst slag.

Dock skall, där ej annat överenskommits,

den stat, där åtgärd begärts,

äga att av den stat, varifrån

framställningen skett, utkräva ersättning

för vad till vittnen eller sakkunniga

blivit utbetalt ävensom för kostnader,

som föranletts av stämningsmäns

medverkan vid delgivning, när

sådan påkallats därav att vittnen icke

frivilligt inställt sig, eller för kostnader,

som uppstått då bestämmelsen i

artikel 14 andra stycket kommit till

användning.

III. Säkerhet för rättegångskostnader

Artikel 17

Aucune caution ni dépöt, sous Där medborgare i en av de förquelque

dénomination que ce soit, ne dragsslutande staterna, med hemvist

peut étre imposé, å raison, soit de i någon av dem, är kärande eller

leur qualité cTétrangers, soit du de- mellankommande part vid domstol i

faut de domicile ou de résidence en annan av dessa stater, må han

dans le pays, aux nationaux d’un des icke, på grund av sin egenskap av utletats

contractants, ayant leur domi- länning eller i följd av saknaden av

2 llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 103

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 163 år 1957

cile dans l’un de ees Etats, qui seront

demandeurs ou intervenants devant

les tribunaux d’un autre de ees Etats.

La méme régle s’applique au versement,

qui serait exigé des demandeurs

ou intervenants, pour garantir

les frais judiciaires.

Les Conventions, par lesquelles des

Etats contractants auraient stipulé

pour leurs ressortissants la dispense

de la caution judicatum solvi ou du

versement des frais judiciaires sans

condition de domicile, continueront

å s’appliquer.

Article 18

Les condamnations aux frais et dépens

du procés, prononcées dans un

des Etats contractants contre le demandeur

ou 1’intervenant dispensé de

la caution, du dépöt ou du versement

en vertu, soit de 1’article 17,

alinéas 1 et 2, soit de la loi de l’Etat

ou 1’action est intentée, seront, sur

une demande, faite par la voie diplomatique,

rendues gratuitement

exécutoires par 1’autorité compétente,

dans chacun des autres Etats contractants.

La méme régle s’applique aux décisions

judiciaires par lesquelles le

montant des frais du procés est fixé

ultérieurement.

Les dispositions qui précédent ne

s’opposent pas å ce que deux Etats

contractants s’entendent pour permettre

que la demande d’exequatur

soit aussi faite direetement par la

partie intéressée.

Article 19

Les décisions relatives aux frais et

dépens seront déclarées exécutoires

sans entendre les parties, mais sauf

hemvist eller vistelseort inom landet,

förpliktas att ställa borgen eller annan

säkerhet, under vad namn det

vara må.

Detsamma skall gälla med avseende

å skyldighet, som kan åligga kärande

eller mellankommande part, att

verkställa deposition till täckande av

ersättning, vilken skall utgå till domstolen.

Konventioner, varigenom mellan

särskilda fördragsslutande stater

överenskommits, att medborgare i det

ena landet skola, oavsett deras hemvist,

i det andra vara befriade från

att ställa säkerhet för rättegångskostnader

eller att nedsätta penningar till

täckande av ersättning åt domstol,

skola fortfarande gälla.

Artikel 18

Har i en av de fördragsslutande

staterna kärande eller mellankommande

part, som antingen på grund

av bestämmelserna i artikel 17 ''första

och andra styckena eller i följd av lagen

i den stat, där rättegång varit anhängiggjord,

är fritagen från att ställa

säkerhet eller verkställa deposition,

varom ovan sagts, dömts att betala

rättegångskostnader, skall på

därom i diplomatisk väg gjord framställning

denna dom i envar av de

övriga fördragsslutande staterna kostnadsfritt

göras av därtill behörig

myndighet verkställbar.

Samma regel gäller med avseende

å domstolsbeslut, varigenom rättegångskostnadernas

belopp blivit senare

bestämt.

Förestående bestämmelser innefatta

icke hinder för två fördragsslutande

stater att överenskomma, att begäran

att erhålla förordnande om

verkställighet även må kunna framställas

direkt av part.

Artikel 19

Beslut angående rättegångskostnader

skall utan parternas hörande förklaras

verkställbart, men skall den

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

recours ultérieur de la partie condamnée,

conformément ä la législation du

pays ou l’exécution est poursuivie.

L’autorité, compétente pour statuer

sur la demande d’exequatur, se

bornera ä examiner:

1°. si, d’aprés la loi du pays ou la

condamnation a été prononcée, l’expédition

de la décision réunit les conditions

nécessaires ä son authenticité;
2°.

si, d’aprös la méme loi, la décision

est passée en force de chose

jugée;

3°. si le dispositif de la décision

est rédigé, soit dans la langue de

1’autorité requise, soit dans la langue

convenue entre les deux Etats intéressés,

ou bien s’il est accompagné

d''une traduction, faite dans une de

ees langues et, sauf entente contraire,

certifiée conforme par un agent diplomatique

ou consulaire de l’Etat requérant

ou par un tradueteur assernienté

de 1’Etat requis.

Pour satisfaire aux conditions, prescrites

par 1’alinéa 2, numéros 1 et

2, il suffira, soit d’une déclaration de

1’autorité compétente de l’Etat requérant

constatant que la décision

est passée en force de chose jugée,

soit de la présentation des piéces dument

légalisées de nature å établir

que la décision est passée en force de

chose jugée. La compétence de l’autorité

ci-dessus mentionnée sera, sauf

entente contraire, certifiée par le ])lus

haut fonetionnaire préposé å l’administration

de la Justice dans 1’Elat requérant.

La déclaration et le certificat,

dont il vient d’étre parlé doivent

étre rédigés ou traduits conformcment

å la régle contenue dans l’alinéa

2, numéro 3.

L’autorité, compétente pour staluer

sur la demande d’exequatur, évalucra,

j)ourvu que la partie le demande

en méme temps, le montant des

frais d’attestation, de traduction cl

dömda parten äga den rätt till klagan,

som lagen i det land, där verkställigheten

sökes, medgiver honom.

Myndighet, som är behörig att ber

sluta i anledning av framställd begäran

om erhållande av verkställighet,

skall inskränka sig att undersöka:

1. om, enligt lagen i det land, där

domen blivit meddelad, den handling,

på grund varav verkställigheten sökes,

uppfyller för dess formella giltighet

uppställda villkor;

2. om enligt samma lag domen

vunnit laga kraft;

3. om den del av domen, som innefattar

själva åläggandet, är avfattad

antingen på det språk, som brukas

av den myndighet, hos vilken

verkställighet sökes, eller på ett mellan

vederbörande stater överenskommet

språk eller ock är åtföljd av en

översättning till ett av dessa språk,

vilken, så vitt ej annorlunda avtalats,

blivit till riktigheten bestyrkt av

diplomatisk eller konsulär företrädare

för den stat, varifrån framställningen

härrör, eller av edsvuren

översättare i den stat, där verkställigheten

sökes.

Såsom bevis att de i andra stycket

under 1. och 2. uppställda förutsättningarna

äro uppfyllda skall gälla

antingen av behörig myndighet i den

stat, varifrån framställningen härrör,

utfärdad förklaring att domen vunnit

laga kraft, eller vederbörligen legaliserade

handlingar av vilka framgår

att beslutet vunnit laga kraft.

Förenämnda myndighets behörighet

skall, så fraint ej annorlunda avtalats,

vara intygad av den högsta myndigheten

inom justitieförvaltningen i

samma stat. Bevis och intyg, varom

nu nämnts, måste vara avfattade eller

översatta enligt bestämmelsen under

3. i andra stycket här ovan.

Den myndighet, som är behörig att

besluta i anledning av framställd begäran

om erhållande av verkställighet,

skall, för så vitt parten samtidigt

så begär, fastställa det belopp, till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Rungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

de légalisation visés å 1’alinéa 2, numéro

3. Ces frais seront considérés

comme des frais et dépens du procés.

IV. Assistance judiciaire gratuite

Article 20

En matiére civile et commerciale,

les ressortissants de chacun des Etats

contractants seront admis dans tous

les autres Etats contractants au bénéfice

de l’assistance judiciaire gratuite,

comme les nationaux eux-mémes, en

se comformant å la législation de

1’Etat ou 1’assistance judiciaire gratuite

est réclamée.

Dans les Etats ou existe 1’assistance

judiciaire en matiére administrative,

les dispositions, édictées dans

1’alinéa ci-dessus, s’appliqueront également

aux affaires, portées devant

les tribunaux compétents en cette

matiére.

Article 21

Dans tous les cas, le certificat ou

la déclaration d’indigenee doit étre

délivré ou regue par les autorités de

la résidence iiabituelle de 1’étranger,

ou, å défaut de celles-ci, par les autorités

de sa résidence actuelle. Dans le

cas ou ces derniéres autorités n’appartiendraient

pas å un Etat contractant

et ne recevraient pas ou ne délivreraient

j)as des certificats ou des

déclarations de cette nature, il suffira

d’un certificat ou d’une déclaration

délivré ou recue par un agent diplomatique

ou consulaire du pays auquel

1’étranger appartient.

Si le requérant ne réside pas dans

le pays ou la demande est formulée,

le certificat ou la déclaration d’indigence

sera légalisé gratuitement par

un agent diplomatique ou consulaire

du pays ou le document doit étre produit.

vilket kostnaderna för översättning

och bestyrkande, som avses i andra

stycket under 3., prövas uppgå. Dessa

kostnader skola anses som rättegångskostnad.

IV. Kostnadsfri rättshjälp

Artikel 20

I rättsförhållanden av civil eller

kommersiell natur skall medborgare

i fördragsslutande stat äga att i annan

fördragsslutande stat, med iakttagande

av dess lag, åtnjuta samma

förmåner beträffande kostnadsfri

rättshjälp som tillkomma sistnämnda

stats egna medborgare.

I stat, där rättshjälp förekommer

i mål och ärenden av administrativ

natur, skola bestämmelserna i föregående

stycke tillämpas jämväl vid

handläggningen av sådana mål och

ärenden inför därtill behörig domstol.

Artikel 21

I fråga om utlännings medellöshet

skall i varje fall bevis utfärdas eller

förklaring upptagas av myndighet i

hans vanliga vistelseort eller, om han

ej har fast bostad, av myndighet å

den ort, där han för tillfället uppehåller

sig. I det fall att dessa myndigheter

tillhöra annan stat än någon

av de fördragsslutande och av dem

dylika bevis ej utfärdas eller förklaringar

upptagas, må av diplomatisk

eller konsulär företrädare för det

land, utlänningen tillhör, utfärdat bevis

eller upptagen förklaring tillerkännas

vitsord.

Om sökanden icke uppehåller sig

i det land, där rättshjälpen begäres,

skall beviset eller förklaringen om

hans medellöshet utan avgift legaliseras

av diplomatisk eller konsulär företrädare

för det land, i vilket handlingen

skall företes.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

21

Artide 22

L’autorité, compétente pour délivrer

le certificat ou recevoir la déclaration

d’indigence, pourra prendre des

renseignements sur la situation de

fortune du requérant auprés des autorités

des autres Etats contractants.

L’autorité, chargée de statuer sur

la demande d’assistance judiciaire

gratuite, conserve, dans les limites de

ses attributions, le droit de contröler

les certificats, déclarations et renseignements

qui lui sont fournis et de se

faire donner, pour s’éclairer suffisamment,

des informations complémentaires.

Article 23

Lorsque 1’indigent se trouve dans

un pays autre que celui, dans lcquel

1’assistance judiciaire gratuite doit

étre demandée, sa demande tendant

å obtenir 1’assistance judiciaire, accompagnée

des certificats, déclarations

d’indigence et, le cas échéant,

d’autres piéces justificatives, utilcs å

1’instruction de la demande, pourra

étre transmise, par le consul de son

pays, å 1’autorité compétente pour

statuer sur ladite demande, ou ä l’autorité

désignée par 1’Etat ou la demande

doit étre instruite.

Les dispositions, contenues dans

l’article 9, alinéas 2, 3 et 4 et dans

les artides 10 et 12 ci-dessus concernant

les commissions rogatoires, sont

applicables ä la transmission des requétes

en obtention de l’assistancc

judiciaire gratuite et de leurs annexes.

Article 24

Si le bénéfice de 1’assistance judiciaire

a été accordé å un ressortissant

d’un des Etats contractants, les

significations, quellc qu’en soit la

fornie, relatives ä son procés, et qui

seraient a faire dans un autre de ees

Etats, ne donneront lieu å aucun

remboursement de frais par 1’Etat rcquérant

it 1’Etat requis.

Artikel 22

Myndighet, som äger utfärda fattigdomsbevis

eller upptaga förklaring

om medellöshet, kan hos myndigheter

i övriga fördragsslutande stater

inhämta upplysningar angående sökandens

förmögenhetsvillkor.

Den myndighet, vilken det åligger

att besluta över gjord ansökning om

kostnadsfri rättshjälp, bibehåller

inom gränsen för sin behörighet rätten

att pröva de bevis, förklaringar

och upplysningar, vilka föreläggas

myndigheten, ävensom att införskaffa

ytterligare erforderliga upplysningar.

Artikel 23

Då medellös person vistas i annat

land än det, där ansökningen om

kostnadsfri rättshjälp skall göras, må

ansökningen, åtföljd av fattigdomsbevis

och förklaring om medellöshet

samt, i förekommande fall, andra

handlingar av betydelse för ansökningens

bedömande, av konsuln för

sökandens land översändas till den

myndighet, som är behörig att besluta

i anledning av ansökningen eller

till myndighet, som anvisats av den

stat, där ansökningen skall prövas.

Bestämmelserna i artikel 9 andra,

tredje och fjärde styckena samt i artiklarna

10 och 12 ovan rörande bevisupptagning

ärol tillämpliga på

översändandet av ansökningar om

kostnadsfri rättshjälp jämte bilagor.

Artikel 24

Har kostnadsfri rättshjälp beviljats

medborgare i fördragsslutande

stat, skall delgivning, som hänför sig

till rättegången och som verkställts i

annan fördragsslutande stat, oavsett

delgivningens form, icke föranleda

kostnadsersättning från den stat, som

begärt åtgärden, till den stat, där delgivningen

skett.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

Il eu sera de méme des commissions

rogatoires, exception faite des

indemnités payées å des experts.

A. Délivrance gratuite d’extraits des

aetes de 1’état civil

Article 25

Les indigents ressortissants d’un

des Etats contractants pourront, dans

les mémes condilions que les nationaux,

se faire délivrer gratuitement

des extraits des aetes de 1’état

civil. Les piéces nécessaires å leur

mariage seront légalisées sans frais

par les agents diplomatiques ou consulaires

des Etats contractants.

VI. Contrainte par corps

Article 26

La contrainte par corps, soit comme

moyen d’exécution, soit comme

mesure simplement conservatoire, ne

pourra pas, en matiére civile ou commerciale,

étre appliquée aux ctrangers,

appartenant å un des Etats

contractants, dans les cas ou elle ne

serait pas applicable aux ressortissants

du pays. Un fait, qui peut étre

invoqué par un ressortissant domicilié

dans le pays, pour obtenir la levée

de la contrainte par corps, doit

produire le méme effet au profit du

ressortissant d’un Etat contractant,

méme si ce fait s’est produit ä l’étranger.

VII. Dispositions finales

Article 27

La présente Convention est ouverte

å la signature des Etats représentés

å la Septiéme Session de la Con
-

Detsamma skall gälla för bevisupptagning

med undantag för ersättning

till sakkunniga.

V. Avgiftsfrihet för utdrag ur folkbokföringsregister
Artikel

25

Medellös medborgare i fördragsslulande

stat skall i annan sådan stat

erhålla utdrag ur folkbokföringsregister

utan avgift under samma förutsättningar

som landets egna medborgare.

Handling, som är erforderlig

för den medellöses giftermål, skall

legaliseras avgiftsfritt av de fördragsslutande

staternas diplomatiska eller

konsulära tjänstemän.

VI. Bysättning

Artikel 26

I mål eller ärende, som ej angår

brottslig gärning, må bysättning ej,

vare sig såsom exekutionsmedel eller

såsom säkerhetsåtgärd, komma till

användning på utlänningar, tillhörande

någon av de fördragsslutande staterna,

annorledes än i de fall, där sådan

åtgärd kan användas gentemot

landets egna medborgare. Omständighet,

som av en landets egen medborgare,

bosatt inom detsamma, kan

åberopas såsom grund för upphävande

av bysättning, skall medföra samma

verkan till förmån för en medborgare

i någon av de övriga fördragsslutande

staterna även för det

fall att samma omständighet inträffat

i utlandet.

VII. Slutbestämmelser

Artikel 27

Denna konvention är öppen för undertecknande

av de stater, som voro

företrädda vid Konferensens för in
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

23

férence de Droit International Privé.

Elle sera ratifiée et les instruments

de ratification seront déposés auprés

du Ministére des Affaires Etrangéres

des Pays-Bas.

Il sera dressé de tout dépöt d’instruments

de ratification un procésverbal,

dont une copie, certifiée conforme,

sera remise, par la voie diplomatique,

å chacun des Etats signataires.

Article 28

La présente Convention entrera en

vigueur le soixantiéme jour å partir

du dépöt du quatriéme instrument

de ratification prévu par 1’article 27,

alinéa 2.

Pour chaque Etat signataire, ratifiant

postérieurement, la Convention

entrera en vigueur le soixantiéme

jour å partir de la date du dépöt de

son instrument de ratification.

Article 29

La présente Convention remplacera,

dans les rapports entre les Etats

qui 1’auront ratifiée, la Convention relative

ä la procédure civile, signée å

La Haye, le 17 juillet 1905.

Article 30

La présente Convention s’applique

de plein droit aux territoires métropolitains

des Etats contractants.

Si un Etat contractant en désire la

mise eu vigueur dans tons les autres

territoires ou dans tels des autres

territoires dont les relations internationales

sont assurées par 1 ni, il nolifiera

son intention å cet effet par

un acte qui sera déposé auprés du

Ministére des Affaires Etrangéres des

Pays-Bas. Celui-ci en enverra, par la

voie diplomatique, une copie, certifiée

conforme, å chacun des Etats contractants.

La Convention entrera en vigueur

dans les rapports entre les Etats, qui

lernationell privaträtt sjunde session.

Konventionen skall ratificeras, och

ratifikationsinstrumenten skola deponeras

hos nederländska utrikesministeriet.

Vid varje deponering av ratifikationsinstrument

skall ett protokoll

upprättas, varav en behörigen styrkt

avskrift på diplomatisk väg skall tillställas

envar av de fördragsslutande

staterna.

Artikel 28

Denna konvention träder i kraft på

den sextionde dagen räknat från dagen

för deponeringen av det fjärde av

de i artikel 27 andra stycket omnämnda

ratifikationsinstrumenten.

För signatärmakt, som ratificerar

senare, träder konventionen i kraft

på den sextionde dagen räknat från

dagen för deponeringen av dess ratifikationsinstrument.

Artikel 29

Denna konvention ersätter, i förhållandet

mellan stater som ratificera

densamma, den i Haag den 17 juli

1905 undertecknade konventionen

angående vissa till civilprocessen hörande

ämnen.

Artikel 30

Denna konvention är tillämplig på

de fördragsslutande staternas moderlandsområden.

Om eu fördragsslutande stat skulle

önska, att konventionen försättes i

kraft för alla eller vissa av de andra

områden, för vilkas internationella

förbindelser staten svarar, skall den

tillkännagiva denna sin avsikt i eu

handling, vilken skall deponeras hos

nederländska utrikesministeriet. Ministeriet

skall på diplomatisk väg tillställa

envar av de fördragsslutande

staterna en behörigen styrkt avskrift

av handlingen.

Konventionen träder i kraft i förhållandet

mellan de stater, som icke

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 163 år 1957

n’éléveront pas cTobjection dans les

six mois de cette communication, et

le territoire ou les territoires dont les

relations internationales sont assurées

par l’Etat en question, et pour

lequel ou lesquels la notification aura

été faite.

Article 31

Tout Etat, non-représenté å la Septiéme

Session de la Conférence, est

admis ä adhérer å la présente Convention,

å moins qu’un Etat ou

plusieurs Etats ayant ratifié la Convention

ne s’y opposent, dans un délai

de six mois å dater de la communication

faite par le Gouvernement

néerlandais, de cette adhésion. L’adliésion

se fera de la maniére prévue

par 1’article 27, alinéa 2.

Il est entendu que les adhésions ne

pourront avoir lieu qu’aprés 1’entrée

en vigueur de la présente Convention,

en vertu de 1’article 28, alinéa 1.

Article 32

Chaque Etat contractant, en signant

ou ratifiant la présente Convention

ou en y adhérant, peut se réserver

de limiter 1’application de l’article

17 aux nationaux des Etats contractants

ayant leur résidence liabituelle

sur son territoire.

L’Etat, qui aura fait usage de la

faculté, prévue å 1’alinéa précédent,

ne pourra prétendre ä l’application

de 1’article 17 par les autres Etats

contractants qu’au bénéfice de ses

nationaux ayant leur résidence liabituelle

sur le territoire de l’Etat contractant,

devant les tribunaux duquel

ils sont demandeurs ou intervenants.

Article 33

La présente Convention aura une

durée de cinq ans å partir de la date

indiquée dans 1’article 28, alinéa ler,

de la présente Convention.

inom sex månader efter nämnda meddelande

anmält gensaga, och det eller

de områden, för vilkas internationella

förbindelser ifrågavarande stat

svarar och för vilket eller vilka tillkännagivandet

gjorts.

Artikel 31

Stat, som icke var företrädd vid

Konferensens sjunde session, må tillträda

denna konvention, så framt icke

en eller flera av de stater, som ratificerat

konventionen, motsätter sig

detta inom en frist av sex månader

från dagen för det meddelande om

tillträdet, som utsänts av nederländska

regeringen. Tillträde skall

ske på det i artikel 27 andra stycket

omnämnda sättet.

Det är överenskommet, att tillträde

icke kan ske, förrän konventionen

trätt i kraft i enlighet med artikel 28

första stycket.

Artikel 32

Fördragsslutande stat må, vid undertecknandet

eller ratifikationen av

konventionen eller vid tillträdet av

densamma, förbehålla sig rätten att

begränsa tillämpningen av artikel 17

till sådana medborgare i de fördragsslutande

staterna, som ha sin vanliga

vistelseort på dess område.

Stat, som begagnat den i föregående

stycke omnämnda befogenheten,

äger av de övriga fördragsslutande

staterna påfordra tillämpning av artikel

17 endast till förmån för sådana

av sina medborgare, som ha sin

vanliga vistelseort på område tillhörande

den stat, inför vars domstolar

de uppträda som kärande eller mellankommande

part.

Artikel 33

Denna konvention skall gälla i fem

år räknat från den dag, som angives

i artikel 28 första stycket i konventionen.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 163 år 1957

Ce lerme commencera å courir de

cette date, méme pour les Etats qui

l’auront ratifiée ou y auront adhéré

postérieurement.

La Convention sera renouvelée tacitement

de cinq ans en cinq ans,

sauf dénonciation. La dénonciation

devra, au moins six mois avant l’expiration

du terme, étre notifiée au

Ministére des Affaires Etrangéres des

Pays-Bas, qui en donnera connaissance

å tous les autres Etats contractants.

La dénonciation peut se limiter aux

territoires ou å certains des territoires

indiqués dans une notification,

faite conformément å 1’article 30, alinéa

2.

La dénonciation ne produira son

effet qu’a 1’égard de l’Etat qui l’aura

notifiée. La Convention restera en vigueur

pour les autres Etats contractants.

En foi de quoi, les soussignés, durnent

autorisés par leurs Gouvernements

respectifs, ont signé la présente

Convention.

Fait å La Haye, le ler mars 1954,

en un seul exemplaire, qui sera déposé

dans les archives du Gouvernement

des Pays-Bas et dont une copie,

certifiée conforme, sera remise, par la

voie diplomatique, å chacun des Etats

représentés å la Septiéme Session de

la Conférence de La Haye de Droit

International Privé.

Denna tid börjar löpa frän ovan

angivna dag jämväl för de stater, som

senare ratificerat eller tillträtt konventionen.

Konventionen skall anses, utan vidare

tillkännagivande, förnyad för

fem år i sänder, därest den icke

uppsäges. Uppsägning skall tillkännagivas

för nederländska utrikesministeriet

minst sex månader före den

löpande periodens utgång och skall

ministeriet underrätta samtliga övriga

fördragsslutande stater om uppsägningen.

Uppsägning kan inskränkas att avse

de områden eller vissa av de områden,

som upptagits i ett enligt artikel

30 andra stycket gjort tillkännagivande.

Uppsägningen äger verkan endast

såvitt gäller den stat, som verkställt

densamma. För övriga stater bibehåller

konventionen sin giltighet.

Till bekräftande härav ha undertecknade,

som i vederbörlig ordning

bemyndigats därtill av sina respektive

regeringar, undertecknat denna

konvention.

Som skedde i Haag den 1 mars

1954 i ett enda exemplar, vilket skall

förvaras i nederländska regeringens

arkiv och varav en behörigen styrkt

avskrift på diplomatisk väg skall

tillställas envar av de stater, som

voro företrädda vid Haagkonferensens

för internationell privaträtt

sjunde session.

(Underskrifter)

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 163

Doktrin (3)

  1. Lars Magnuson, Inbördes rättshjälp, SvJT 1991 s. 497, på s. 501, 507 · Fritt tillgänglig
  2. Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång, SvJT 1978 s. 453, på s. 454 · Fritt tillgänglig
  3. Om juridiska personers ställning enligt 1905 och 1954 års civilprocess-konventioner, SvJT 1961 s. 600, på s. 601 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

7 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:311 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition rörande ratifikation av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. a1 i texten
  2. 1LU 1957:29 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition rörande ratifikation av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. s. 1 i texten

Doktrin (5)

5 kopplingar i 4 dokument.

  1. SvJT 1991 s. 497 Lars Magnuson, Inbördes rättshjälp s. 501 · s. 507 i texten
  2. JT 1994/95 s. 464 s. 466 i texten · dokumentnivå
  3. SvJT 1978 s. 453 Nils R. Larsson, Internationell samverkan i rättegång s. 454 i texten
  4. SvJT 1961 s. 600 Om juridiska personers ställning enligt 1905 och 1954 års civilprocess-konventioner s. 601 i texten