Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket, m. m

1957-03-29 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:164, Med förslag till lag angående ändrad Igdelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

1

Nr 164

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad Igdelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr

170) om polisväsendet i riket, m. m.; given Stockholms

slott den 29 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till lag angående ändrad lydelse av

18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket,

dels avgiva yttrande över härvid fogade förslag till förordning om ändrad

lydelse av 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648).

GUSTAF ADOLF

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås sådan ändring i polislagen att annan personal

än polispersonal efter Konungens medgivande skall kunna användas för

särskilda med trafikövervakningen sammanhängande uppgifter av enklare

beskaffenhet.

Vidare innehåller propositionen förslag till ändring i vägtrafikförordningen,

varigenom vägtrafikants skyldighet att efterkomma polismans anvisningar

till trafikens ordnande utsträckes till att också gälla annan, som

förordnats att ombesörja i polisverksamheten ingående uppgift rörande

trafiken.

Författningsändringarna avses skola träda i kraft den 1 juli 1957.

1—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 164

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1957

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170)

om polisväsendet i riket

Härigenom förordnas, att 18 § lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet

i riket skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §.

Vad i------särskilt fall.

Konungen må jämväl för visst polisdistrikt

medgiva att särskilda med

trafikövervakning sammanhängande

uppgifter av enklare beskaffenhet

ombesörjas i annan ordning än i

denna lag sägs.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1957.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

3

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648)

Härigenom förordnas, att 40 § 2 inom. vägtrafikförordningen den 28 september

1951 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

40 §.

2 mom. Vägtrafikant skall efterkomma

polismans anvisningar till

2 mom. Vägtrafikant skall efterkomma

polismans anvisningar till

trafikens ordnande och stanna, när

polisman därtill giver tecken.

Förare av

trafikens ordnande och stanna, när

polisman därtill giver tecken. Vad

nu sagts om polisman skall gälla

jämväl annan, som i vederbörlig

ordning förordnats att ombesörja i

polisverksamheten ingående uppgift

rörande trafiken.

att stanna.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1957.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj. t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 29 mars

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med cheferna för justitie- och kommunikationsdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Hedlund, fråga om bestridandet av vissa i polisverksamheten ingående uppgifter

samt anför härom följande.

Sedan fråga uppkommit om anställande i Stockholm av kvinnlig personal

för trafikövervakning och en utredning i ämnet gjorts genom stadens

försorg, har inom inrikesdepartementet i februari 1957 upprättats en promemoria,

vari nämnda personals ställning upptagits till behandling. För

att polisuppgifter skall kunna anförtros annan personal än polismän erfordras

enligt promemorian en ändring i lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om

polisväsendet i riket, i fortsättningen benämnd polislagen. Vid promemorian

har fogats ett förslag till ändring i 2 § nämnda lag, innebärande att till dess

första stycke göres ett tillägg av innehåll att Konungen äger för visst polisdistrikt

medge att särskild i polisverksamheten ingående uppgift må anförtros

annan personal än polispersonal. Vidare föreslås i promemorian en

ändring i vägtrafikförordningen av innebörd att den för vägtrafikant i 40 §

2 mom. stadgade hörsamhetsplikten gentemot polisman skall gälla jämväl

mot annan, som förordnats att ombesörja i polisverksamheten ingående

uppgift rörande trafiken.

Över departementspromemorian har efter remiss yttranden avgivits av

riksåklagarämbetet, statspolisintendenten, överståthållarämbetet, länsstyrelserna

i Stockholms, Malmöhus, Göteborgs och Bohus län samt polisverksamhetsutredningen

ävensom Svenska stadsförbundet och Svenska polisförbundet.

Riksåklagarämbetet har överlämnat yttrande av statsåklagaren

i Stockholm, överståthållarämbetet har vid sitt yttrande fogat yttranden

från polismästaren i Stockholm, som i sin tur hilagt yttranden av ordningsoch

trafikpolisintendenterna därstädes, samt Stockholms stadskollegium,

som redovisar yttranden från gatunämnden och rätts- och polisdirektionen

i Stockholm. Nämnda länsstyrelser har överlämnat yttrande av landsfogden

i länet. Därjämte har vederbörande länsstyrelse bifogat yttranden av polis
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1957

kamrarna i Malmö, Hälsingborg och Göteborg samt av Föreningen Malmöhus

läns landsfiskaler.

Jag anhåller nu att få upptaga detta lagstiftningsärende till behandling.

Gällande bestämmelser

Polislagen innehåller de grundläggande bestämmelserna om ansvaret och

sättet för polisverksamhetens upprätthållande.

Jämlikt 1 § 2. förstås med polisverksamhet upprätthållande av allmän

ordning och säkerhet, verkställande av spaning och annan undersökning

angående brott ävensom den verksamhet i övrigt, som på grund av särskilda

stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal i denna dess

egenskap. Polisverksamheten på landsbygden omfattar därjämte biträde

vid åtgärd i utsökningsmål in. in.

Enligt 2 § skall i polisdistrikt finnas anställda polismän i den omfattning,

som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom distriktet.

Därest å viss ort på landsbygden erfordras polispersonal med uppgift uteslutande

att där upprätthålla ordningen vid enstaka tillfällen, får dock

för sådant ändamål i vederbörande polisdistrikt tillsättas en eller flera

ordningsmän.

I 18 § föreskrives, att vad i lagen finnes stadgat ej utgör hinder för att

polisbevakning på statens bekostnad ombesörjes i annan ordning än i lagen

sägs, ej heller för att dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid

visst företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilt fall.

Anmärkas må att länsstyrelsen jämlikt 7 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen

den 5 juni 1953 (nr 5bl) äger att för upprätthållande av allmän

ordning och säkerhet, där så befinnes nödigt, anställa extra polismän på

statens bekostnad. Om sådant beslut skall med angivande av skälen härtill

anmälan göras till chefen för inrikesdepartementet.

Polisens uppgifter samt polismans allmänna åligganden och maktbefogenheter

regleras närmare i allmänna polisinstruktionen den b juni 19bS

(nr 331).

Bland polisens uppgifler nämns i 1 § att söka förebygga brott samt hindra

alt ordningen och säkerheten eljest störes, att uppdaga och utreda begångna

brott samt vidtaga erforderliga åtgärder då ordningen och säkerheten eljest

blivit kränkt samt att i övrigt lämna allmänheten skydd, upplysning och

annan hjälp.

Av polismans åligganden må här återges bestämmelsen i 8 § att polisman,

vilken erhåller kännedom om brott som hör under allmänt åtal, skall

så snart det kan ske avge rapport därom till vederbörande förman. År förseelsen

obetydlig och klart ursäktlig, äger polismannen dock underlåta att

avge rapport och låta saken bero vid ett påpekande eller eu erinran till

den felande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Iiungl. Maj:ts proposition nr 164 år 1957

Rörande polismans maktbefogenheter sägs i It §, att polisman ej får

använda strängare medel än förhållandena kräver samt att våld får tillgripas

endast då tjänsteuppgiften ej kan lösas på annat sätt. Om det för

att upprätthålla allmän ordning är nödvändigt, har polisman enligt 12 §

att tillfälligt omhändertaga den som genom sitt uppträdande stör eller

innebär en omedelbar fara för ordningen. Omhändertagande skall även ske,

då det i andra fall är nödvändigt för att avvärja straffbelagd gärning, mot

vilken polisman är pliktig att ingripa. Om omhändertagandet skall anmälan

skyndsamt göras hos vederbörande förman. Den omhändertagne får

enligt 13 § hållas i förvar så länge fara föreligger för att han kommer

att fortsätta att störa ordningen.

Enligt 14 § förstås i instruktionen med polisman, där ej annat framgår

av sammanhanget, envar vid polisväsendet anställd som fullgör polisverksamhet.

Av de i instruktionen upptagna bestämmelserna skall de flesta som rör

polismans åligganden och samtliga angående polismans maktbefogenheter

enligt 15 § i tillämpliga delar äga giltighet på den som med stöd av 18 §

polislagen förordnats att utöva polisverksamhet. Bland de bestämmelser

som undantagits märks främst möjligheten enligt 8 § att meddela rapporteftergift.

Polisreglementet den 4 juni 1948 (nr 332) innehåller bl. a. bestämmelser

om kompetensvillkoren för olika slag av polismän. Av de villkor som ställes

på sökande till tjänst såsom polisaspirant eller med aspirant jämförlig

extra polisman må här från 23 § nämnas, att sökanden skall ha fyllt 21

år och ha förvärvat för tjänsten erforderlig allmänbildning. I 46 § stadgas,

att förordnande för den som skall ombesörja i 18 § polislagen angiven,

på enskild bekostnad anordnad polisbevakning (ordningsvakt) meddelas

av polischefen eller, om den avsedda bevakningen berör olika polischefers

verksamhetsområden, av länsstyrelsen. Förordnande för ordningsvakt

skall ange verksamhetens art och omfattning samt den som skall utöva

förmanskap över ordningsvakten. Förordnande får ej meddelas annan än

den som prövas lämplig att utöva den polisverksamhet, varom fråga är,

och må återkallas när som helst. I intet annat fall än som nu sagts får polismyndighet

meddela någon förordnande, vilket avser att tillförsäkra honom

sådant skydd som enligt strafflagen tillkommer polisman.

De bestämmelser i strafflagen som sålunda åsyftas innehålles i 10 kap. I

1 § stadgas, att om någon förgriper sig med våld eller hot därom å innehavare

av ämbete eller annan befattning, varmed ämbetsansvar är förenat,

då denne är i tjänsteutövning eller för att tvinga honom till tjänsteåtgärd,

hindra honom därifrån eller hämnas därför, så dömes han för våld eller

hot mot tjänsteman. Vad som sägs om befattning, varmed ämbetsansvar är

förenat, skall även gälla befattning, med vilken enligt Konungens förordnande

samma skydd skall vara förenat. I 2—6 §§ ges den som är under
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

kastad ämbetsansvar straffskydd mot annan förgripelse än i 1 § sägs, mot

våldsamt motstånd vid tjänsteutövningen, mot smädelse och annan missfirmelse

samt mot bestickning.

Vilka som är underkastade ämbetsansvar och sålunda åtnjuter skydd

enligt nämnda bestämmelser framgår av 25 kap. It § och 26 kap. 22 §

strafflagen. Enligt förstnämnda lagrum är bl. a. »de tjänstemän som under

ämbets- och förvaltningsmyndigheterna lyda» och »andra som förordnats

att förrätta ämbets- eller tjänsteärende» underkastade ämbetsansvar. Hit

hör enligt stadgad praxis polisman.

Såsom tidigare anförts kan Konungen förordna att annan befattningshavare

än sådan som är underkastad ämbetsansvar skall åtnjuta samma

skydd som ämbetsman. Dylikt förordnande har meddelats i kungörelsen

den 30 december 1948 (nr 794) med förordnande om ämbetsskgdd för vissa

befattningshavare. De personer som där avses är dels befattningshavare som

handhar säkerhets- eller ordningstjänst vid kanal- eller slussverk eller järnvägsanläggning,

dels vaktpost och annan för bevakning eller upprätthållande

av ordning tjänstgörande krigsman, dels ock den som eljest fullgör

bevaknings- eller ordningsuppgift för försvarsväsendet och därvid bär uniform

eller märke, tydligt utvisande denna uppgift.

Slutligen må här också erinras om vissa maktbefogenheter, som tillkommer

polisman enligt vägtrafikförordningen. Sålunda äger polisman enligt vägtrafikförordningen

att undersöka fordons beskaffenhet och utrustning och

därvid provköra fordonet samt förbjuda och hindra användandet av detsamma

(9 och 23 §§), att kontrollera huruvida förare av motordrivet fordon

innehar körkort eller annan handling som skall medföras under färd (10 §

6 mom., 12 § 2 och 4 mom., 13 § 4 mom., 27 § 4 mom., 29 § 4 mom.,

37 § 2 mom. och 74 §), att förbjuda och hindra förare av fordon som kan

antagas vara onykter eller eljest sakna nödiga förutsättningar för förandet

att föra fordonet (28 § 2 mom.) samt att förbjuda och hindra fortsatt färd

med fordon, som befinnes vara så lastat att färden uppenbarligen inte kan

äga rum utan fara eller olägenhet (52 § 3 mom. och 57 § 1 inom.). I 40 §

2 mom. stadgas därjämte, att vägtrafikant skall efterkomma polismans

anvisningar och stanna, när polisman därtill giver tecken.

Stadens utredning

I utredningen konstateras till en början att de mest personalkrävande av

polisens trafikuppgifter är trafikdirigering samt parkerings- och stoppförbudsövervakning

samt att personalbristen inom poliskåren i Stockholm

medfört, att polisens trafikarbete under högtrafiktid måst koncentreras på

trafikdirigering medan kontrollen av parkerings- och stoppförbud huvudsakligen

sker under låglrafiktid. Detta är, säger utredningen, särskilt olägligt

som parkerings- och stoppförbudsförseelserna vållar mest trafikbesvär

under rusningstiderna.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

De rapporterade trafikförseelserna utgör en mycket stor arbetsbörda

framhålles i utredningen. Till belysande bärav anföres.

Under år 1955 var antalet dylika 37 836, varav den övervägande delen,

eller 32 648 avsåg parkeringsförseelser. Parkeringsförseelserna fördelade sig

med 22 496 på överträdelser av tidsbestämmelser (t. ex. 30-minutersregeln

eller parkering på tid då förbud rådde), 8 222 på parkering på förbudsbelagd

plats (dels plats för vilken förbud särskilt utfärdats och dels plats

där enligt allmänna regler förbud råder, t. ex. framför ingång, vid vägkors

etc.) samt 1 930 på åsidosättande av avgiftsplikt. De rapporterade parkeringsförseelserna

har ökat väsentligt under innevarande år. Under tiden

januari—september var sålunda antalet 37 850. Man har anledning förmoda,

att antalet kommer att överstiga 50 000 för året som helhet.

Efter att ha redovisat vissa utländska erfarenheter av kvinnlig polis, enligt

vilka man där med gott resultat använder kvinnor för allmänna polisiära

ordningsuppgifter och i trafiktjänst, förklarar utredningen, att det

inte synes finnas anledning att betvivla att kvinnor också med framgång

skulle kunna användas för trafikövervakning i Stockholm.

Härefter diskuteras i utredningen den kvinnliga kårens arbetsuppgifter,

varvid till en början anföres följande.

Polisens trafikarbete kan inordnas under följande rubriker.

1. Övervakning av parkering och kontroll av stoppförbud

a) parkering på platser med mätare

b) övrig parkering

c) stoppförbud

2. Trafikdirigering

a) vid övergångsställen för fotgängare

b) vid andra trafikplatser av mindre komplicerat slag

c) vid mera komplicerade trafikplatser

3. Trafikundervisning i skolorna

4. Kontroll av rörlig trafik, t. ex. hastighetskontroll och beivrande av vårdslös

framfart

5. Teknisk kontroll av motorfordon

6. Rapportering av trafikhändelser och trafikförseelser

7. Utredning av rapporterade trafikhändelser och trafikförseelser.

Det synes tveklöst, att uppgifterna under punkt 1 samt punkt 2 a kan

utföras av den ifrågasatta kvinnliga personalen. Inte endast den enklare

trafikdirigeringen vid övergångsställen för fotgängare utan även dirigering

vid andra trafikplatser av mindre komplicerat slag (punkt 2 b) bör dessutom

kvinnliga trafikövervakare, som visat god fallenhet för arbetet, kunna

utföra efter en tids praktik. Trafikdirigeringen vid de mera komplicerade

trafikplatserna kräver däremot en skicklighet, som kan förvärvas endast

efter mycket lång praktik. Man synes därför böra helt bortse från dem i

detta sammanhang.

Trafikundervisningen vid skolorna utövas, som ovan nämnts, för närvarande

av en förste polisassistent och fem konstaplar. Största delen av denna

verksamhet kräver mycket stor kunnighet och lång praktisk erfarenhet av

trafikarbete. För en del uppgifter skulle dock den ifrågasatta kvinnliga

personalen kunna användas. I jämförelse med polisens övriga trafikuppgifter

kräver verksamheten visserligen en obetydlig personalstyrka. Engage
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1957

rande av kvinnor i detta arbete skulle därför inte nämnvärt underlätta polisens

personalsvårigheter. Verksamheten måste dock anses vara synnerligen

viktig, och en utvidgning med tillhjälp av kvinnlig personal bör därför

vara värdefull.

Uppgifterna under punkterna 4 och 5 är av alltför komplicerad art för

att kunna utföras av personal med den begränsade utbildning, som förutsättes

komma den första gruppen kvinnliga trafikövervakare till del. Visst

arbete i samband med utredningen av trafikhändelser och trafikförseelser

bör lämpligen kunna utföras av icke polisutbildad personal. Men rationaliseringen

av detta arbete, med avlastning av vissa arbetsmoment på kvinnlig

skrivpersonal, bör lämpligen ske i den ordning, som påbörjats genom

stadskollegiets organisationsavdelnings och polisledningens försorg. De

kvinnliga trafikövervakarna synes därför inte böra sysselsättas med något

slag av utredningsarbete.

Av de uppgifter, som inordnas under punkt 6, kommer en del att åvila

de kvinnliga trafikövervakarna i den mån de sysselsättes med parkeringsoch

stoppförbudsövervakning. De förseelser som de vid denna övervakning

finner anledning att ingripa mot måste de självklart upprätta rapport om.

Rapportering av övriga trafikförseelser däremot, fortkörning, vårdslös framfart

in. in., samt trafikhändelser av olika slag, såsom krockar o. d., torde

ofta fordra en högre grad av kunskap och erfarenhet än vad den ifrågasatta

begränsade utbildningen kan väntas ge. I den mån de kvinnliga trafikövervakarna

konfronteras med förseelser och trafikhändelser av detta slag bör

de ingripa endast i de fall, då erfarnare polis ej finns på platsen.

De kvinnliga trafikövervakarna skulle sålunda sysselsättas med övervakning

av all slags parkering och kontroll av stoppförbudens efterlevnad

samt därjämte trafikdirigering vid övergångsställen för fotgängare och vid

andra trafikplatser av mindre komplicerat slag.

Utredningen anför ytterligare härom.

Det måste anses angeläget, att de kvinnliga trafikövervakarna inte sysselsättes

enbart med den enklare parkerings- och sloppförbudsövervakningen

alltför lång tid innan de sättes in på den mera positiva uppgiften

atl dirigera trafik. Förhållandet mellan dem och allmänheten kan nämligen

befaras bli varaktigt otillfredsställande om deras entré skulle innebära

enbart en stark åtstramning av parkeringskontrollen. Reaktionen kan däremot

förväntas bli en helt annan om trafikanterna samtidigt får kontakt

med dem i deras arbete med trafikdirigering och i deras förebyggande och

upplysande verksamhet. På enklare trafikplatser torde de för övrigt med

fördel kunna användas ganska snart efter genomgången kurs.

Beträffande de kvinnliga trafikövervakarnas utbildning uttalas, att man

synes böra acceptera den principen, alt de skall beredas samma utbildning

— förutbildningskurs och konstapelklassen vid polisskolan — som de manliga

konstaplarna. För eu försöksgrupp om 50 befattningshavare, som man

anser det lämpligt all börja verksamheten med, föreslås i utredningen dock

att utbildningen begränsas till eu betydligt kortare kurs. Utredningen förordar

atl försöksgruppen får eu snabbutbildningskurs, omfattande 110 tim
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 16k år 1957

mar under fyra veckor. Kursen utformas genom polisledningens försorg

och anordnas i dess regi eventuellt i samråd med statens polisskola.

Det torde enligt utredningens mening inte vara nödvändigt att kräva

särskilda förkunskaper av sökandena till ifrågavarande befattningar. Såsom

enda formella anställningsvillkor skulle gälla en minimiålder av 21 år

och en maximiålder av 35 år. Trafikövervakarna skulle tjänstgöra endast

under dagtid, dvs. under tiden kl. 7—19, och möjligheter skulle lämnas till

såväl heltids- som deltidsanställning. Lönen skulle utgå i form av arvode

med månatligt belopp, liggande mellan 689 och 828 kronor för heltidsanställd.

Enligt utredningen skall den föreslagna kåren av trafikövervakare anställas

antingen av rätts- och polisdirektionen eller av gatunämnden. Det

förstnämnda alternativet kunde förefalla mest näraliggande men genom

den sistnämnda ordningen skulle klart markeras skillnaden mellan trafikövervakarna

och ordinär polispersonal. Under alla förhållanden avses trafikövervakarna

skola underställas polismästaren, och polisledningen avses

skola utöva den reella anställningsprövningen. Utredningen föreslår vidare,

att trafikövervakarna erhåller ordningsvaktsförordnande och därmed tilldelas

polismans skydd samt att de utrustas med uniform och legitimationsmärke

enligt polisutrustningsreglementet. Försöksgruppen skulle fördelas

på vissa valdistrikt, i huvudsak inom den centrala staden, och ingå i

distriktens personalstyrka.

Departementspromemorian och yttrandena däröver

Promemorian

I promemorian fastslås inledningsvis att den parkerings- och stoppförbudsövervakning

samt den trafikdirigering, varmed de kvinnliga trafikövervakarna

enligt utredningen avses skola sysselsättas, utgör sådan polisverksamhet,

som jämlikt 2 § polislagen skall ombesörjas av polismän. Det

framhålles vidare, att den omständigheten att de kvinnliga trafikövervakarna

skulle erhålla ordningsvaktsförordnande inte gör dem behöriga enligt

nämnda lagrum, eftersom ordningsvakter inte är att anse som polismän.

Slutsatsen härav blir att utredningens förslag inte kan genomföras utan lagändring.

Enligt promemorian bör ändring vidtagas i 2 § polislagen. Ändringen bör

lämpligen få det innehållet, att vissa uppgifter av enklare beskaffenhet, som

det åligger polisdistrikt att ombesörja, får anförtros annan personal än

polispersonal.

En förutsättning för att man skall kunna godkänna ett sådant arrangemang

bör enligt promemorian vara att de särskilda uppgifterna kan klart

avgränsas från övrig polisverksamhet. Av de uppgifter, som de kvinnliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år W57

trafikövervakarna enligt utredningens förslag skulle få, torde övervakning

av efterlevnaden av parkerings- och stoppförbudsbestämmelserna samt

rapportering av förseelser häremot motsvara nyss angivna krav, sägs det i

promemorian. Det tillägges, alt därmed givetvis även bör förenas den mera

positiva uppgiften att meddela upplysningar om gällande parlteringsbestämmelser

och förefintliga parkeringsutrymmen. Rörande de i övrigt för

trafikövervakarna föreslagna uppgifterna anföres i promemorian.

Det bör väl också vara möjligt att finna klart avgränsade uppgifter av

enklare beskaffenhet i det övriga trafikarbetet men försiktigheten torde

bjuda att ifrågavarande försöksgrupp av trafikövervakare inte sysselsättes

härmed, åtminstone inte förrän de förskaffat sig erfarenheter av parkeringsoch

stoppförbudsövervakningen samt bibringats viss ytterligare utbildning.

Den i utredningen framförda synpunkten, att det är angeläget, att de

kvinnliga trafikövervakarna snarast möjligt även sättes till att dirigera

trafik, därför att förhållandet mellan dem och allmänheten annars kunde

befaras bli varaktigt otillfredsställande, torde inte böra tillmätas avgörande

betydelse. Ett undanröjande av de trafikhinder, som olagligt parkerade

fordon utgör, och en hjälp med att efterleva parkeringsbestämmelserna

skulle säkerligen röna de laglydiga trafikanternas uppskattning i högre

grad än en utvidgad trafikdirigering vid trafikplatser av mindre komplicerat

slag. Skulle det dessutom bli så, att man med nuvarande rekryteringssvårigheter

inom polisväsendet ansåg sig böra använda kvinnliga trafikövervakare

i största möjliga utsträckning och fann sig oförhindrad att låta dem

ta hand om trafikdirigeringen på alla trafikplatser utom de svåraste kunde

stämningen mot trafikövervakarna lätt bli irriterad.

Om man alltså till en början begränsar de föreslagna uppgifterna för trafikövervakarna

till parkerings- och stoppförbudsövervakning och nämnda

därmed sammanhängande göromål, kunde man å andra sidan, sägs det i

promemorian, härtill lägga tillsyn och skötsel av parkcringsautomater och

redovisning av därvid omhändertagna medel, vilka uppgifter för närvarande

åvilar särskilda av gatukontoret anställda parkeringsvakter. De uppgifter

som sålunda skulle tilläggas trafikövervakarna skulle säkerligen, uttalas i

promemorian, räcka till för att den försöksgrupp om 50 befattningshavare,

varom nu närmast är fråga, skall bli fullt sysselsatt. I det sammanhanget

framhålles i promemorian, att det måste innebära en väsentlig avlastning för

polisväsendet om den övervakning och rapportskrivning, som erfordras för

att komma till rätta med parkeringsförseelserna, ombesörjes av annan personal

samt att polispersonalen då kunde i större utsträckning sättas in på

mera komplicerade polisuppgifter.

Såsom förut anförts skulle de kvinnliga trafikövervakarna enligt utredningens

förslag få ordningsvaktsförordnande för all därigenom tillförsäkras

polismans befogenheter och skydd. I departementspromemorian betonas

emellertid, att ordningsvakt inte torde kunna förordnas att ombesörja sådan

polisverksamhet, som det enligt 2 § polislagen åligger polisdistrikt att svara

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

för. Det ifrågasattes i promemorian om det överhuvudtaget föreligger något

behov av att utrusta de kvinnliga trafikövervakarna med polisman tillkommande

maktbefogenheter gentemot allmänheten, så länge trafikövervakarnas

uppgifter begränsas på det sätt som förordats i promemorian. Skulle

man däremot vidga uppgifterna och låta t. ex. trafikdirigering ombesörjas

av dessa befattningshavare, vore det enligt promemorian nödvändigt att ge

dem maktbefogenheter. Kungl. Maj:t kunde då genom särskilt förordnande

förläna dem rätten att vid behov bruka våld och omhänderta personer. Under

samma förutsättning vore det enligt vad som uttalas i promemorian också

nödvändigt att utsträcka tillämpligheten av den i 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen

stadgade plikten för vägtrafikant att följa polismans anvisningar

till att avse jämväl trafikövervakare. Icke heller i detta hänseende torde

ordningsvakt inbegripas i begreppet polisman, sägs det i promemorian. Ändringen

i vägtrafikförordningen föreslås få formen av ett tillägg till nämnda

bestämmelse med det innehållet, att vad som där sägs om polisman skall

gälla jämväl annan, som förordnats att ombesörja i polisverksamheten ingående

uppgift rörande trafiken. En sådan ändring anses också lämplig ur

den synpunkten, att den nu rådande tveksamheten rörande ordningsvakts

ställning i detta sammanhang därigenom undanröjes, samtidigt som det blir

nödvändigt att om ordningsvakt avses skola befatta sig med trafiken låta

detta komma till uttryck i förordnandet.

Synpunkten att ordningsvaktsförordnande skulle erfordras för att de

kvinnliga trafikövervakarna skall få polismans skydd tillmätes i promemorian

ingen avgörande betydelse. Redan uppgiften med parkeringsövervakning

synes nämligen böra medföra att så stora krav ställes på befattningshavaren

i fråga om oväld och allmän tillförlitlighet att befattningen bör anses förenad

med ämbetsansvar och därmed ämbetsskydd. Skulle dessutom den

parkeringsvakterna nu omhänderhavda medelsförvaltningen läggas på de

kvinnliga trafikövervakarna, utgör detta enligt promemorian ytterligare

ett skäl för sagda ansvar och skydd. I detta sammanhang erinras om att i

rättspraxis avläsare och inkasserare vid vatten- och elverk ansetts besitta

ämbetsansvar.

Sammanfattningsvis föreslås i promemorian, att de kvinnliga trafikövervakarna

anställes som en från polispersonalen helt avskild kår, att

deras uppgifter till en början begränsas till övervakning av parkerings- och

stoppförbudsbestämmelsernas efterlevnad samt rapportering av förseelser

häremot ävensom upplysningsverksamhet i förhållande till allmänheten

rörande nämnda bestämmelser och parkeringsutrymmen samt att i 2 §

första stycket polislagen göres ett tillägg av innehåll att Konungen äger för

visst polisdistrikt medge att särskild i polisverksamheten ingående uppgift

anförtros annan personal än polispersonal.

I anslutning till promemorian har därjämte upprättats ett förslag till sådan

ändring i vägtrafikförordningen, som tidigare berörts. Det tillägges

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 16b år 1957

slutligen i promemorian, att det synes rationellt att de nuvarande parkeringsvakternas

uppgifter övertas av trafikövervakarna samt att dessa uniformeras

och förses med legitimation.

Yttrandena

Det i promemorian framlagda förslaget att inrätta en särskild kår av trafikövervakare

tillstyrkes eller lämnas utan erinran av så gott som samtliga

remissinstanser. Bland de tillstyrkande remissinstanserna märks riksåklagarämbetet,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, polisverksamhetsutredningen och Svenska

stadsförbundet ävensom flertalet av de i andra hand hörda myndigheterna.

Det är endast statspolisintendenten, landsfogden i Göteborgs och Bohus län

poliskamrarna i Hälsingborg och Göteborg samt Svenska polisförbundet

som avstyrker förslaget.

De flesta remissinstanserna framhåller som sin principiella inställning

att förstärkningen av trafikövervakningen bör ske genom

att rekryteringen av polispersonal stimuleras, varvid man särskilt pekar på

möjligheten att för ordningspolistjänst anställa kvinnor, som erhåller vanlig

polisutbildning. Ett fåtal remissinstanser, såsom statspolisintendenten,

poliskamrarna i Hälsingborg och Göteborg samt Svenska polisförbundet

anser de principiella betänkligheterna mot att inrätta en särskild personalkår

för trafikövervakning så starka att de finner sig böra avstyrka förslaget

härom. Vissa av de tillstyrkande har närmare utvecklat sina principiella

betänkligheter. Sålunda anför polisverksamhetsutredningen bl. a. följande.

Även om sådana i promemorian angivna uppgifter som övervakning av

parkerings- och stoppförbudsbestämmelser i och för sig kan anses vara av

förhållandevis enkel beskaffenhet får det ej förbises, att tillsynen på detta

område ej utan men för polisverksamhetens effektivitet kan inskränkas

enbart till ett konstaterande av att en överträdelse ägt rum av ifrågavarande

specialbestämmelser utan måste ske under beaktande även av andra omständigheter.

Det kan härvid gälla fel eller brister i fråga om fordonets utrustning,

misstanke om rattfylleri, om olovligt tillgrepp eller annat, som

påkallar ett omedelbart ingripande. Även vid parkeringskontroll fordras

understundom ett diskretionärt bedömande, som förutsätter ingående kännedom

om gällande trafikregler och deras tillämpning. Härvid avses närmast

sådana situationer, som kan föranleda tillämpning av 2 § trafikbrottslagen.

EU genomförande av promemorians förslag torde vidare innebära risk

för att polisen ej skulle känna samma ansvar för fullgörandet av de uppgifter

som skulle ankomma på de särskilda trafikövervakarna.

Behovet av extraordinära åtgärder för att komma till

rätta med trafikförhållandena i Stockholm vitsordas i det stora flertalet

remissyttranden.

Trafikpolisintendenten i Stockholm beskriver sålunda situationen på

följande sätt.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 16''r år 1957

Vi är snart uppe i — mopederna medräknade — ett motorfordonsantal av

ett per var sjätte innevånare här i staden. Motorfordonsantalet i drabantstäderna

och övriga förorter i länet synes stiga i än hastigare takt. Parkeringsmöjligheterna

i innerstaden ökas i ytterst blygsamt tempo och gatorna

bli därför — oavsett alla restriktionsbestämmelser — mer och mer igenkorkade.

Även om en effektivare övervakning icke är allena saliggörande

för åstadkommandet av bättre förhållanden, är den dock ofrånkomlig.

Ordningspolisintendenten i Stockholm nämner, att antalet rapporterade

parkeringsförseelser under innevarande år, bedömt efter årets två första månader,

tenderar till att springa upp till 80 000 eller ännu flera. Han framhåller

i det sammanhanget att uppgiften bör vara att få kurvan att vända

nedåt och att härför kräves en så talrik och allestädes närvarande personal

att otillåtet uppställande av fordon åtminstone i stadens centrala delar i

görligaste mån kan förhindras innan förseelsen är begången. Med polisens

nuvarande knappa personalresurser är en sådan form av övervakning icke

i någon mån tänkbar, anför han.

Från flera håll betonas att trafikövervakarkåren givetvis bör stå öppen

även för manlig personal.

Den avgränsning som gjorts i promemorian beträffande trafik övervakarnas

uppgifter anses i allmänhet bland remissinstanserna

lämplig. Denna mening omfattas sålunda av riksåklagaren, statsåklagaren

i Stockholm, stadskollegiet samt rätts- och polisdirektionen där, landsfogden

i Stockholms län och polisverksamhetsutredningen.

Gatunämnden i Stockholm ifrågasätter om inte försiktigheten drivits för

långt i promemorian. Det förefaller gatunämnden lämpligt att personalen

finge sysselsättas med åtminstone enklare trafikdirigering. Nämnden vill

dock tillstyrka att uppgifterna under en försöksperiod begränsas på sätt

som anges i promemorian.

Å andra sidan menar trafikpolisintendenten i Stockholm samt länsstyrelsen

och landsfogden i Malmöhus län att uppgifterna behöver begränsas

ytterligare. Övervakningen bör sålunda enligt deras mening inskränkas till

parkeringsplatserna eller, som sägs i den förstnämndes yttrande, blott avse

den tidsbegränsade fordonsuppställningen. Som skäl härför anföres, att

det är väsentligt att få en klar avgränsning av uppgifterna och att detta

inte låter sig göra med en vidsträcktare parkeringsövervakning.

Trafikövervakarnas ställning och befogenheter är föremål

för delade meningar bland remissorganen. Visserligen ansluter sig de flesta

till vad som i detta hänseende uttalats i promemorian, men åtskilliga såsom

överståthållarämbetet, polismästaren och ordningspolisintendenten i Stockholm,

landsfogden i Stockholms län, länsstyrelsen och landsfogden i Malmöhus

län, poliskammaren i Malmö och polisverksamhetsutredningen anser att

trafikövervakarna bör göras till ordningsvakter. Härigenom vinnes, säger

överståthållarämbetet, fördelen att den nya personalgruppen inordnas inom

en kategori, som redan är förutsatt i polislagstiftningen och över vars rekry
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

tering och verksamhet polismyndighet författningsenligt övar inflytande.

En annan fördel härmed, som framhålles särskilt av landsfogden i Stockholms

län, är att det genom en sådan åtgärd blir otvetydigt klarlagt att trafikövervakaren

har polismans befogenheter och skydd. Enligt överståthållarämbetets

mening bör i samband med ordningsvaktsförordnande en närmare

reglering ske, så att befogenheterna avväges efter befattningshavarens

kvalifikationer, utbildning och vunna erfarenheter.

I en del yttranden, nämligen från länsstgrelsen och landsfogden i Stockholms

län samt polisverksamhetsutredningen förordas att trafikövervakarna

får rätt att meddela rapporteftergift. I första hand psykologiska men

också arbetsekonomiska skäl åberopas för denna ståndpunkt.

Genomgående understrykes i remissvaren att trafikövervakarna bör förses

med uniform, som tydligt skiljer dem från polismän.

De lagstiftningsåtgärder som föreslagits i promemorian har

gillats av flertalet remissorgan. Emellertid har de myndigheter, som enligt

vad förut anförts förordat att trafikövervakarna får ordningsvaktsförordnande,

i anslutning härtill föreslagit att ändring göres i 18 § i stället för i 2 §

polislagen. Ändringen kunde enligt överståthållarämbetet lämpligen utformas

som ett tillägg till 18 § av innehåll att Konungen må för visst polisdistrikt

medge att särskilda med trafikövervakningen sammanhängande

uppgifter ombesörjes i annan ordning än i lagen sägs. En ganska utbredd

uppfattning är att en sådan ändring skulle innebära ett mindre långtgående

ingrepp i polislagstiftningen än den föreslagna ändringen i 2 §, vilket, med

hänsyn till att det nu närmast är fråga om en försöksverksamhet, bör tillmätas

särskild betydelse. Flera remissinstanser, bland dem riksåklagarämbetet

och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län som i och för sig tillstyrkt

den föreslagna legislativa lösningen, har anmärkt att det redan av

lagtexten bör framgå att de polisuppgifter som må anförtros annan personal

än polismän endast får vara av enklare beskaffenhet.

Departementschefen

Den starka ökningen av motorfordonsbeståndet i landet har —• särskilt

i de centrala delarna av de största städerna — medfört att gatuutrymmena

inte räcker till för både en obegränsad parkering och den löpande trafiken.

Olika åtgärder har vidtagits för att komma till rätta med den alltmer ökade

trängseln på gatorna. På vissa gator har sålunda parkering förbjudits helt

eller under högtrafiktid. Vidare har särskilda parkeringsplatser för tidsbegränsad,

avgiftsbelagd parkering inrättats i syfte att från den centrala

staden få bort de långtidsparkerade fordonen. För att dessa åtgärder skall

bli effektiva krävs emellertid en fortlöpande kontroll av bestämmelsernas

efterlevnad. Antalet rapporterade parkeringsförseelser under de senaste åren

vittnar om att åtskilligt göres i detta hänseende från polisens sida. Av vad

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 16''r år 1957

särskilt ordnings- och trafikpolisintendenterna i Stockholm anfört i ärendet

är det dock uppenbart, att ordningspolisen i Stockholm med de vakanser som

för närvarande föreligger är för fåtalig för att kunna bemästra situationen.

Problemet med den bristande parkeringskontrollen bör man givetvis i

första hand och så långt det är möjligt söka lösa genom att rekryteringen till

polistjänsterna stimuleras. I remissyttrandena har man härvidlag framhållit

lämpligheten av att även kvinnor rekryteras till ordningspolisen. Jag

delar denna mening och tror att åtskilligt skall kunna vinnas på denna väg.

Emellertid torde man inte kunna tillgodose de föreliggande akuta behoven

enbart genom att stimulera polisrekryteringen. Remissinstanserna är

sålunda med några få undantag ense om att extraordinära åtgärder i dagens

läge måste vidtagas. Det uppslag med en särskild trafikövervakarkår som

väckts och gjorts till föremål för viss utredning inom Stockholms stadsförvaltning

får ses mot bakgrund härav. Förslaget går ut på att till vissa

uppgifter i polisens trafikarbete försöksvis skall användas kvinnlig personal

som fått en på dessa uppgifter direkt inriktad utbildning. Utbildningen

är sålunda avsedd att bli mera begränsad än den vanliga polisutbildningen.

Även om vissa principiella betänkligheter anmälts mot förslaget har dock

de allra flesta av de hörda myndigheterna och organisationerna inte velat

motsätta sig att försök göres i enlighet härmed. För egen del anser jag

också att uppslaget inte bör lämnas oprövat. De principiella betänkligheterna

synes mig kunna vika, om de uppgifter som anförtros annan personal

än polispersonal endast är av enklare beskaffenhet och ges en klar avgränsning

från övriga polisuppgifter. Att stadens utredning uteslutande tar sikte

på en kår av kvinnliga trafikövervakare synes grunda sig på de överväganden

som i samband därmed gjorts beträffande rekryteringsmöjligheterna

till kåren. Hinder bör enligt min mening i och för sig inte föreligga för att

även män anställes som trafikövervakare.

Enligt departementspromemorian skulle på trafikövervakarna få läggas

följande uppgifter, nämligen övervakning av parkerings- och stoppförbudsbestämmelsernas

efterlevnad, rapportering av förseelser häremot samt upplysningsverksamhet

rörande dessa bestämmelser och förefintliga parkeringsutrymmen.

En sådan avgränsning av arbetsuppgifterna synes mig lämplig.

Någon utvidgning av arbetsområdet för försöksgruppen till att omfatta

andra i polisverksamheten ingående uppgifter har inte förordats under

remissbehandlingen av promemorian, även om gatunämnden i Stockholm

antytt att alltför stor försiktighet iakttagits. Vissa remissmyndigheter har

ansett att uppgifterna borde inskränkas ytterligare, så att kontrollen endast

skulle avse den tidsbegränsade fordonsuppställningen. En sådan restriktivitet

anser jag inte erforderlig från förut angivna utgångspunkter. Med hänsyn

härtill och då det är angeläget, att polispersonalen i den utsträckning

det är möjligt befrias från enklare uppgifter för att med större kraft kunna

sättas in på det mera komplicerade polisarbetet förordar jag, att departe
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957 17

mentspromemorians förslag på denna punkt lägges till grund för försöksverksamheten.

När det gäller trafikövervakarnas ställning och befogenheter synes övervägande

skäl tala för den av åtskilliga remissmyndigheter hävdade uppfattningen,

att trafikövervakarna bör förordnas till ordningsvakter. Härigenom

får alla sådana frågor som polisledningens inflytande på personalens tillsättning

och entledigande samt förmanskapet och tjänstgöringsföreskrifter

för personalen sin naturliga lösning. Vidare får trafikövervakarna på detta

sätt automatiskt de polisman enligt polisinstruktionen tillkommande befogenheter,

som kan erfordras för att fullgöra de uppgifter förordnandet avser,

dock med undantag för polismans rätt att meddela rapporteftergift.

Frågan om rapporteftergift torde få övervägas i annat sammanhang. Ordningsvaktsförordnande

torde icke medföra att trafikövervakarna skulle få

de befogenheter, som enligt vägtrafikförordningen tillkommer polisman,

t. ex. rätt att kontrollera körkort och andra handlingar som skall medföras

under färd med motorfordon. Inte heller torde den för vägtrafikant i vägtrafikförordningen

föreskrivna hörsamhetsplikten mot polisman f. n. gälla

gentemot ordningsvakt. Det synes om icke nödvändigt så dock lämpligt att

trafikövervakarna kan ges samma ställning som polisman åtminstone i sistnämnda

hänseende.

Det är väsentligt, att allmänheten får klart för sig att den inte kan ställa

krav på att trafikövervakarna liksom polispersonalen skall inskrida mot

person som stör ordningen eller kunna hjälpa till rätta i olika besvärliga

situationer. För att motverka sådana felaktiga föreställningar bör, såsom

också genomgående betonats under remissbehandlingen, trafikövervakarna

uniformeras på ett sätt som klart skiljer dem från polispersonalen.

De lagstiftningsåtgärder som erfordras för att här föreliggande förslag

skall kunna genomföras är i första hand en ändring i polislagen. I dess

2 § stadgas nämligen, att i polisdistrikt skall polismän finnas anställda i

den omfattning, som erfordras för polisverksamhetens ombesörjande inom

distriktet. Denna regel utgör enligt vad som sägs i 18 § ej hinder för att

polisbevakning på statens bekostnad ombesörjes i annan ordning och ej

heller för att dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid visst

företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilt fall. Polisverksamhet

som det åligger polisdistrikt att svara för skall sålunda fullgöras av polismän.

Eftersom de uppgifter trafikövervakarna skulle få otvivelaktigt ingår

och alltjämt avses skola ingå i polisverksamheten, blir det nödvändigt

att göra undantag från berörda bestämmelse. Undantaget kan göras antingen

direkt i 2 § eller sammanföras med de övriga undantagen i 18 §.

Då trafikövervakarna enligt vad jag tidigare förordat bör erhålla ordningsvaktsförordnande

och då polisinstruktionen och polisreglementet vid regleringen

av ordningsvakternas ställning hänvisar till 18 §, torde det vara

lämpligast att ändringen hänföres till denna.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 164

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 164 år 1957

Såsom framgått av vad jag inledningsvis anfört, bör utvägen att anförtro

polisuppgifter åt annan personal än polispersonal inte få tillgripas i

andra fall än då verksamheten inte kan tillgodoses på annat sätt. Det bör

därför ankomma på Kungl. Maj :t att efter prövning av omständigheterna

i varje särskilt fall medgiva när så må ske. Prövningen bör bl. a. avse de

uPP§iHer som personalen skall ombesörja och de kvalifikationer personalen

skall besitta. Andra polisuppgifter än sådana som sammanhänger med

trafikövervakningen och som är av enklare beskaffenhet bör överhuvudtaget

inte få fullgöras på detta sätt. Ändringen i polislagen bör alltså få

formen av ett tillägg till 18 § av innehåll att Konungen må för visst polisdistrikt

medgiva att särskilda med trafikövervakningen sammanhängande

uPP§ifter av enklare beskaffenhet ombesörjes i annan ordning än i lagen

sägs.

För att ordningsvaktsförordnande skall kunna meddelas trafikövervakarna

erfordras jämväl viss ändring i polisreglementet. Sådan ändring kan

ske i administrativ ordning. I anslutning till förordnande bör meddelas

föreskrifter om vilka skyldigheter och befogenheter som skall gälla för

trafikövervakaren.

Det tidigare anförda har visat, att en ändring också är nödvändig i vägtrafikförordningen,

om trafikövervakarna vid fullgörandet av sina uppgifter

skall kunna göra anspråk på att bli åtlydda vid meddelandet av anvisningar

rörande trafiken. Erforderlig ändring torde lämpligast åstadkommas

på det sättet, att i 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen göres ett tillägg

med innebörd att vad i detta moment sägs om polisman skall gälla jämväl

annan, som förordnats att ombesörja i polisverksamheten ingående uppgift

rörande trafiken.

I enlighet med vad jag sålunda förordat har inom inrikesdepartementet

upprättats förslag till dels lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den

6 juni 1925 (nr 170) om polisväsendet i riket, dels förordning om ändrad

lydelse av 40 § 2 mom. vägtrafikförordningen den 28 september 1951

(nr 648).

Föredragande departementschefen hemställer härefter,

dels att förut omförmälda inom inrikesdepartementet upprättade förslag

till lag angående ändrad lydelse av 18 § lagen den 6 juni 1925 (nr 170) om

polisväsendet i riket måtte genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande,

dels ock att genom propositionen riksdagens yttrande måtte inhämtas

över nyssnämnda förslag till förordning om ändrad lydelse av 40 § 2 mom.

vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648).

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 16i år 1957

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Andersson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:312 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition rörande ratifikation av konvention angående vissa till civilprocessen hörande ämnen. s. 4 i texten