Sök i Ratio Lex

Angående fångvårdsanstalter i österåkers kommun, Stockholms län, och i Kumla stad

1957-04-05 · 33 sidor, varav 31 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 31 av 33 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:166, Angående fångvårdsanstalter i österåkers kommun, Stockholms län, och i Kumla stad

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

1

166

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående fångvårdsanstalter

i österåkers kommun, Stockholms län, och i

Kumla stad; given Stockholms slott den 5 april 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till den närmare utformningen av centralanstalter

för fångvården i Österåkers kommun och i Kumla stad med ett

platsantal av respektive 400 och 270. Anstalterna skall, jämte det tillänmade

rannsakningsfängelset i Stockholm med 100 platser, ersätta den nuvarande

centralanstalten Långholmen.

1 Uihatuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 16G

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga angående fångvårdsanstalter

i österåkers kommun, Stockholms län, och i Kumla stad samt

anför därvid följande.

Inledning

I ett den 2 november 1955 framlagt betänkande angående ersättningsbyggnader

för Långholmsanstalten föreslog fångvårdsbyggnadsutredningen, att

den nuvarande östra anstaltsgruppen, som har Långholmen som centralanstalt

och som är dubbelt så stor som någon av de övriga, skulle delas upp

på två grupper. Långholmsanstalten med dess cirka 600 intagna borde därvid

ersättas med två nya centralanstalter, en anstalt för 300 intagna avsedd

för den reducerade östra gruppen och förlagd i närheten av Stockholm

(Äkersberga i österåkers kommun) samt en anstalt för 200 intagna avsedd

för en ny anstaltsgrupp i det inre av Mellan-Sverige och placerad i Kumla

stad. Med Stockholms stad hade vidare träffats preliminärt avtal om att

staden skulle uppföra ett rannsakningsfängelse i Stockholm med 100 platser,

jämväl avsett för Stockholms läns behov.

Till östra anstaltsgruppen och den föreslagna inlandsgruppen skulle enligt

utredningens förslag hänföras följande redan förefintliga anstalter.

Östra anstaltsgruppen

Slutna

öppna

platser

platser

Sidoanstalten Svartsjö

49

» Norrköping

93

» Västervik

45

» Visby

23

Kolonien Vångdalen

50

» Bogesund

53

» Johannesberg

30

» Kungsgården

30

» Högskogen

30

» Åby

26

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

3

Inlandsgruppen

Slutna

Öppna

platser

platser

Sidoanstalten Falun

39

» Karlstad

63

Kolonien Bredsjönäs

30

» Rommersnäs

30

» Gustavsström

50

» Skåltjärnshyttan

30

» Älgberget

43

Enligt beslut av 1956 års riksdag (prop. 79; statsutsk. uti. 144; rskr. 305)

anvisades till Ersättningsanstalter för Långholmen m. m. ett investeringsanslag

av 1 740 000 kronor. Av beloppet avsågs respektive 1 000 000 kronor

och 540 000 kronor för förvärv av mark för de av fångvårdsbyggnadsutredningen

föreslagna anstalterna i österåker och i Kumla samt 200 000 kronor

för fortsatt utredningsarbete avseende dessa anstalter. Vidare bemyndigades

Kungl. Maj:t att godkänna dels det mellan utredningen och Stockholms

stad preliminärt träffade avtalet angående inrättande av ett rannsakningsfängelse

i Stockholm och dels ett mellan utredningen och ägarna

till fastigheterna Husby l1, 22 och 51 samt Runö 71 i österåkers kommun

preliminärt träffat köpekontrakt om förvärv av nämnda fastigheter. Statsutskottet

framhöll vikten av att räjongplanen fullföljdes genom att även

den enligt utskottets mening alltför stora östra anstaltsgruppen uppdelades.

Genom beslut den 29 juni och den 6 juli 1956 har Kungl. Maj:t uppdragit

åt fångvårdens bgggnadskommitté1 att avge detaljerade förslag till byggnads-,

arbets-, utrustnings- och personalplaner samt till ordnandet av personalens

bostadsfråga vid de nya centralanstalterna. I ett den 10 oktober

1956 avgivet betänkande (stencilerat) har kommittén framlagt förslag i

nämnda hänseenden, utom såvitt avser personalbostadsfrågorna, beträffande

vilka kommittén avser att sedermera avge särskilt förslag. I skrivelse

den 28 mars 1957 har kommittén gjort vissa kompletterande beräkningar

beträffande kostnaderna för vissa av de föreslagna byggnaderna.

Jag torde nu få anmäla kommitténs förslag angående den närmare utformningen

av de båda centralanstalterna i österåker och i Kumla.

Kommitténs förslag

Centralanstalten i Österåker

Enligt kommitténs förslag skall centralanstaltcn i österåker förläggas till

Runö gårds västra delar. Söder om området går järnvägslinjen Stockholm—

Österskär och en mindre väg till Vaxholm. Åkers Runö station ligger mitt för

anstaltsområdet. På södra och östra sidan om anstaltsområdet torde i fram
1

Ledamöter: Landshövding Tli. Bergquist ordförande, ledamoten av I kammaren B. Andersson

i Tidaholm, byråchef S. Blom, byrådirektör T. Bunner, byråchef T. Eriksson, ledamoten

av I kammaren A. Mannerskantz, ombudsman E. Pettersson, ledamoten av I kammaren O.

Pålsson i Lit, byggnadschef O. Rinman, fångvårdsdirektör G. Rudstedt, byrådirektör P. Tammelin

samt medicinalrådet C. Åmark.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1951

tiden framdragas en motorväg (Bogesundsleden) mellan Stockholm och

Norrtälje. Norr om området går vägen Stockholm—Äkersberga, vilken inom

några år beräknas få en ny sträckning intill samhället och en ny bro över

Åkers kanal. Vid bestämning av platsen för anläggningen har särskild hänsyn

tagits till de sistnämnda två projekterade vägarna.

Kommittén framhåller att den lagt stor vikt vid att utforma anstalten

på ett sätt som ger högsta grad av säkerhet men samtidigt möjliggör en modern

arbetsdrift och en differentiering av klientelet i hanterliga grupper

samt i övrigt sådana behandlingsmässiga och tekniska resurser som kräves

vid en modern centralanstalt. I detta hänseende har kommittén i stort

sett följt de principer, som legat till grund för utformningen av Hallanstalten

och dess sidoanstalter.

Kommittén har med anledning av det starkt ökade fångantalet ansett sig

böra föreslå en omedelbar uppräkning av antalet platser på österåkersanstälten

från av fångvårdsbyggnadsutredningen beräknade 300 till 400. Mark

har reserverats för ytterligare utbyggnad, om en sådan skulle visa sig behövlig.

Kostnaderna för uppförande av de utav kommittén föreslagna byggnaderna

samt för övriga byggnadsarbeten uppskattas efter prisläget den 1

juli 1956 till 23 000 000 kronor. Av beloppet avses 7 750 000 kronor för uppförande

av verkstadsbyggnader. I förenämnda skrivelse den 28 mars 1957

bär kommittén anmält, att det vid den fortsatta projekteringen visat sig

möjligt att genom viss minskning av ytorna, förenklade konstruktioner

med mindre spännvidder och koncentration av de sanitära anläggningarna

nedbringa kostnaderna för verkstadsbyggnaderna till 4 300 000 kronor. De

totala kostnaderna nedgår således till 19 550 000 kronor. Beträffande byggnadernas

placering inom anstaltsområdet torde få hänvisas till en såsom bilaga

vid detta protokoll fogad situationsplan (Bil. A). Kommitténs förslag

till byggnadsplan innebär i huvudsak följande.

Anstalten skall helt omslutas av en fem meter hög betongmur. Avsikten är

att komplettera vegetationen kring anstaltsområdet för att i största möjliga

utsträckning förhindra insyn från intilliggande vägar och terrängområden.

Det av muren omslutna ånstaltsområdet är cirka 400 X 600 meter. I muren

vid entrén förlägges en centralvaktbyggnad. Övriga byggnader utgöres av

specialavdelning I med plats för 120 intagna, specialavdelning II (för svårbehandlade)

med fyra förläggningsbyggnader för vardera 20 man, allmänna

bostadsavdelningar, bestående av fem slutna vinkelbyggnader, var och en

för 40 intagna, samlingssals- och köksbyggnad samt panncentral och verkstadsbyggnader.

Inom det muromgärdade området finns utrymme för ytterligare

tre 40-mannaavdelningar samt för verkstäder och administrationslokaler

till dessa. Mellan specialavdelning 1 och de allmänna avdelningarna

finns dessutom markreserv för ytterligare en specialavdelning eller klinik.

Den av kommittén föreslagna fördelningen av platserna å olika avdelningar

framgår av följande sammanställning.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957 5

Avdelning Antal platser

Specialavdelning I

mottagningsavdelning..................................... 25

kroppssjukavdelning...................................... 20

psykiatrisk avdelning..................................... 20

tuberkulosavdelning ...................................... 20

isoleringsavdelning ....................................... 35 120

Specialavdelning II

avdelningar för svårbehandlade ................................ 80

Allmänna avdelningar ......................................... 200

400

Centralvaktbyggnaden innehåller vaktrum, kontrollrum för televisionsbevakning,

rum för telefonväxel, vänthall för besökande, rum för överkonstapel,

personalrum, en mindre försäljningslokal för terapivaror, som tillverkas

inom anstalten, in. in. Då byggnaden delvis ligger utanför muren, har muren

här byggts upp ytterligare för att förhindra rymningar. Från vaktbyggnaden

leder kulvertförbindelser till administrationsbyggnaden, de båda specialavdelningarna,

samlingsbyggnaden, panncentralen och den närmast liggande

verkstaden.

Specialavdelningen I utformas med en centralkropp i delvis två våningar,

innehållande administrations- och behandlingslokaler m. m. samt i flyglar

till denna mottagnings- och kroppssjukavdelningar, psykiatrisk avdelning,

tbc- och isoleringsavdelningar på ena sidan och besöksavdelning på den

andra. De olika avdelningarna är förbundna med varandra och administrationsavdelningen

genom en gång. Mellan bostadstlyglarna finns promenadgårdar

för avdelningarna, avgränsade med murar och stängsel. Bostadsrummen

i flyglarna är förlagda mot gårdarna. Hela byggnadskomplexet bildar

på detta sätt en sluten rektangulär enhet — ett fängelse inom fängelset.

Kompletterad med televisionsbevakning torde denna utformning erbjuda

största möjliga säkerhet mot rymningar. I övrigt disponeras denna avdelning

på följande sätt.

I administrations- och behandlingsbyggnaden utgräves källaren och inredes

till vissa behandlingslokaler, som inte erfordrar dagsljus, och till

centralförråd för anstalten. I anslutning till förrådet finns mottagningsbod

m. m. Här utmynnar gångkulverten från bl. a. centralvakten. Hissförbindelse

finns från källarplanet genom byggnaden. En framtida utbyggnad av administrations-

och behandlingslokalerna beräknas kunna ske genom en påbyggnad

av envåningsdelen.

Mottagningsavdelningen omfattar 25 enkelrum med sådana bilokaler som

sköljrum, toalettrum, bad, undersöknings- och behandlingsrum, vaktrum,

arbetssalar m. in.

Kroppssjukavdelningen har 20 platser, fördelade på fyrsängsrum och

ensängsrum. Till avdelningen hör sedvanliga biutrymmen samt arbetssalar

för uppegående patienter.

Den psykiatriska avdelningen, som skall tillgodose den s. k. räjongpsykiatriens

behov för den östra anslaltsgruppen, omfattar 20 platser fördelade

på fyrsängsrum och ensängsrum, bilokaler och arbetssalar för vävning,

träslöjd och snideri samt läderarbete och konsthantverk. Arbctssalarna och

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957

vissa biutrymmen har förlagts i en inre del av byggnaden och har enbart

överljus. Detta medför att såväl större säkerhet mot rymningar erhålles

som att planen blir mer ekonomisk.

Tuberkulosavdelningen, som avses skola bli en riksavdelning •— liksom

fallet är med Långholmens nuvarande tuberkulosavdelning — har 20 platser,

uppdelade i två grupper om respektive 14 och 6 platser. Den mindre

gruppen är avsedd för sådana intagna som genom sitt uppförande bör avskiljas

från övriga tbc-patienter. Till varje grupp hör toalettrum, dag- och

matrum, förråd jämte arbetssal och gemensamt för de båda grupperna vaktrum,

serveringskök, undersöknings- och behandlingsrum jämte bad. Bilokaler

och arbetssalar förlägges även här till en inre del av byggnaden med

enbart överljus.

Isoleringsavdelningen omfattar 35 platser, uppdelade i två grupper av

olika säkerhetsgrad. 10 rum är anordnade i en särskild avdelning med

»maximum-säkerhet». Övriga 25 rum har »medium-säkerhet». Till varje avdelning

hör sedvanliga bilokaler. Vaktrum, serveringskök, undersökningsrum,

bad och samtalsrum är gemensamma för avdelningarna.

Besöksavdelningen är förlagd till en särskild flygel i anslutning till administrationslokalerna.

Den består av 15 enkelrum och eu större besökshall.

Avdelningen är utrustad med sedvanliga bilokaler. Avsikten är nämligen att

besöksavdelningen vid behov skall kunna utnyttjas såsom tillfällig förstärkning

av övriga avdelningar. Den bör därför utrustas med motsvarande bilokaler.

Specialavdelning II förlägges på ett särskilt inhägnat område omedelbart

innanför entrén. Klientelet på denna avdelning skall normalt icke ha kontakt

med övriga intagna inom anstalten. De skall arbeta för sig inom en del

av det stora verkstadskomplexet och använda kulvertförbindelse mellan

verkstäder och bostäder. Genom sin förläggning intill centralvakten kan specialavdelningen

hållas under särskild uppsikt därifrån.

De allmänna avdelningarna, som bygges i ett plan, innehåller vardera

två 20-mannaavdelningar försedda med matrum, pentry, dagrum och frilidsverkstad.

Vaktrummen är placerade mellan respektive avdelningar. God

överblick erhålles över korridorerna.

Samlingssals- och kökshgggnaden disponeras på följande sätt.

Samlingssals- och köksbyggnaden innehåller centralkök med biutrymmen,

matsal (för 50 personer) och klubbrum för personalen, samlingssal (för 350

personer) om 12 X 24 m med biomaskinrum samt centralbibliotek och två

studiecirkelrum. Samlingslokalen är så utformad, att den kan användas även

för idrottsändamål. Under kökslokalerna finns förråd för köket samt en

omklädnads- och bastuavdelning för de allmänna avdelningarna, innehållande

omklädnadsrum, tvagningsrum, bastu och utrymme för idrottsmateriel.

Återstoden av källaren utgräves för framtida inredning till fritidslokaler

in. in. Maten forslas i kantiner till varje paviljong, där utspisning sker

i varje bostadsflygel för sig. Till byggnaden är anknuten panncentral med

biutrymmen. I samband med varuintaget till köket och panncentralens kolintag

är anordnad en varugård, som är avskild från anstaltsområdet i övrigt.

Därigenom kan det omkringliggande anstaltsområdet hållas i ett prydligare

skick än som annars vore möjligt.

Verkstadsbyggnaden är avsedd för dels de intagna på specialavdelning

II, 80 platser, och dels de intagna på de allmänna avdelningarna, 200 platser.

Beträffande den närmare dispositionen av verkstadsbyggnaden anföres.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr !(><> år 1957

7

Verkstaden för specialavdelningen är avsedd för kartongindustri, tryckeri

och arbetsterapi och omfattar ca 2 600 kvm bruttoyta. Den står i förbindelse

med kulverten från specialavdelningen. Från kulverten kommer de intagna

till denna verkstads särskilda omklädnads-, tvätt- och rastrum, vilka

vetter mot en sluten verkstadsgård. Verkstadshallen ligger mitt i byggnaden

och är omgiven av förråds- och lagerlokaler. Längs byggnadens östra fasad

är insprängt ett industrikontor med utrymmen för räjongingenjör, arbetsföreståndare,

skriv- och ritbiträden in. in. Dessa kontorslokaler har direkt

ingång utifrån. Terapiverkstaden, som är belägen i en mindre byggnad på

andra sidan om nämnda verkstadsgård, har tre arbetssalar, förråd samt

omklädnads- och rastrum.

Verkstaden för de intagna på allmänna avdelningarna är avsedd för mekanisk

industri, träindustri, konfektionsindustri samt arbetsterapi och omfattar

ca 6 700 kvm bruttoyta inklusive kallförråd. Denna verkstadsdel utgör

en direkt förlängning av verkstaden för specialavdelningen och skiljes

från denna genom ytterligare en sluten verkstadsgård. Hela fabrikskomplexet

bildar på detta sätt eu sluten enhet, varigenom bevakningen underlättas.

Den mekaniska verkstaden är inrättad efter följande plan. Från ett varuintag

på fabriksbyggnadens kortsida mot en av verkstadsgårdarna leder en

telferbana till råvarulager och materialbearbetningslokaler. Till höger om

dessa ligger personalutrymmen samt omklädnads-, tvätt- och rastrum för

de intagna ävensom en verktygs- och experimentavdelning med tillhörande

verktygsförråd in. in. Därefter följer en stor maskin- och monteringshall,

ytbehandlingsavdelning, avsynings- och kontrollavdelning samt lagerlokal

för färdiga artiklar.

Parallellt med den mekaniska verkstaden ligger möbelverkstaden. Från

virkesförråd och torkar, som är inrymda i ett från huvudbyggnaden avskilt

förråd, går eu obruten arbetsbana genom utrymmet för torkat virke till en

stor kap- och maskinhall samt vidare till sammansättningsverkstad, ytbehandlingsavdelning,

tapetseraravdelning samt utrymmen för avsyning och

emballering. Till vänster om varuintaget ligger omklädnads-, tvätt- och rastrum

till denna verkstad och till höger garage samt utrymmen för lacker,

oljor och kompressorer.

I en mindre byggnadskropp mitt i fabrikskomplexet är konfektions- och

terapiverkstäderna belägna. Var och en av dessa har särskilda omklädnads-,

tvätt- och rastrum. Källaren under denna byggnad innehåller färdiglager

för möbelverkstaden.

Hela fabriksbyggnaden är försedd med taklanterniner. I ytterväggarna är

endast enstaka fönster inplacerade.

Beträffande arbetsdriften för anstalten anför kommittén, att sysselsättningen

av de intagna bör, med hänsyn till att österåkersanstalten

kommer att hysa clt icke bara i fråga om arbetsduglighet och arbetsvillighet

utan även i fråga om intressen och arbetsinriktning säkerligen mycket heterogent

klientel, varieras i så stor utsträckning som möjligt.

När det gäller klientelet inom specialavdelning I, alltså klientelet på mottagningsavdelningen,

psykiatriska avdelningen, kroppssjuk-, tuberkulosoch

isoleringsavdelningarna, kan det enligt kommitténs mening knappast

bli fråga om annan sysselsättning än arbetsterapi. Denna bör dock differentieras

så mycket som möjligt. Erfarenheterna från arbetsterapien vid fångvårdens

psykiatriska avdelningar, framför allt avdelningen å Härianda, vi
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mcij.ts proposition nr 166 år 1957

sar att man med relativt enkla medel kan åstadkomma en så rikhaltig sortering

av arbetsuppgifter, att praktiskt taget varje där intagen person kan

ges en för honom lämpad sysselsättning. Dessa erfarenheter har beaktats

vid den av kommittén för Österåker föreslagna arbetsterapiorganisationen,

som omfattar bl. a. vävning, träslöjd och träsnideri, läder- och skinnarbete,

pappslöjd och kartongarbete, flätnings- och monteringsarbete, keramikarbete

samt konsthantverk.

I fråga om det svårbehandlade klientelet inom specialavdelning II anser

kommittén, att ett relativt okomplicerat industriarbete är den sysselsättning,

som lämpar sig bäst för flertalet intagna. Kommittén har vid arbetsvalet

stannat för kartongindustri och fabrikation av kontorsmateriel, främst

förvaringspärmar. Såsom komplement till fabriksdriften får avdelningen

dels ett tryckeri, där lämpliga intagna med längre strafftider kan få en värdefull

och intressant arbetsuppgift, dels arbetsterapi för intagna med arbetshinder.

När det gäller sysselsättningen av de på de allmänna avdelningarna intagna

bör enligt kommittén tyngdpunkten läggas på mekanisk industri. Efter

överläggningar med representanter för näringslivet har kommittén blivit

alltmer övertygad därom, att fabriksdrift i ganska stor skala är den sysselsättningsform,

som för det stora flertalet intagna betyder den bästa och

snabbaste arbetsträningen och arbetstillvänj ningen. Kommittén anser därför

att man, i den mån så kan ske, bör gå in för större verkstadsenheter än

som hittills varit brukligt inom fångvården. Förutom mekanisk industri föreslår

kommittén en medelstor möbelindustri med tapetseriavdelning, en

mindre konfektionsindustri och en arbelsterapiavdelning för intagna med

arbetshinder av olika slag.

Kommittén framhåller, att ytterligare sysselsättningsmöjligheter föreligger

i form av ekonomiarbeten (handräckning), varvid varje avdelning får

svara för det inom densamma erforderliga arbetet. De för hela anstalten

gemensamma handräckningsuppgifterna (eldning, yttre renhållning, köksarbete,

byggnadsunderhåll, skrivarbete och biblioteksarbete in. in.) får ombesörjas

av interner på de allmänna avdelningarna.

Sammanfattningsvis föreslås sysselsättningen få följande organisation.

Specialavdelning I

arbetsterapi

ekonomiarbete

Specialavdelning II

kartongindustri och pärmtillverkning........................ 45

tryckeri .................................................. 15

arbetsterapi .............................................. 10

ekonomiarbete ............................................ 10 80

Allmänna avdelningar

mekanisk industri ........................................ 100

möbelindustri ............................................ 40

konfektionsindustri........................................ 20

arbetsterapi .............................................. 10

ekonomiarbete ............................................ 30 200

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957

Enligt utrustningsplanen beräknar kommittén för anskaffning

av inventarier och maskiner m. in. ett belopp av sammanlagt 3 825 000 kronor.

Beloppet motsvarar anskaffningskostnaden för en helt ny utrustning.

Hänsyn har alltså vid denna beräkning icke tagits till värdet av de inventarier,

som kan komma att överflyttas till österåker från Långholmsanstalten.

En omräkning av kostnaderna kommer därför att verkställas, innan

kommittén framlägger förslag till anslagsäskanden i denna del. Då sådant

förslag blir aktuellt först om något år, har kommittén icke ansett det nödvändigt

att redan nu verkställa inventering av den på Långholmen befintliga

utrustningen.

Personalkostnaderna för lönegradsplacerade befattningshavare beräknas

uppgå till cirka 2 330 000 kronor för år. Härtill kommer arvoden för viss

personal. Personalbehovet vid anstalten uppskattas av kommittén till 199

befattningshavare enligt följande personalplan.

Befattningshavare

1 överläkare ..................

1 fångvårdsdirektör ...........

2 förste läkare ................

1 fångvårdsinspektör .........

1 psykolog ...................

1 intendent...................

1 arbetsföreståndare ..........

1 arbetsinspektör .............

4 fångvårdsassistenter .........

1 förste yrkesmästare .........

1 social kurator...............

1 förste arbetsterapeut ........

1 maskinmästare .............

1 social kurator...............

2 uppsyningsmän .............

5 yrkesmästare ...............

3 uppsyningsmän .............

10 yrkesmästare ...............

3 kansliskrivare...............

2 överskötare .................

2 översköterskor ..............

0 arbetsterapeuter.............

1 köksföreståndare............

1 materialförvaltare ...........

10 yrkesmästare ...............

19 överkonstaplar .............

1 förrådsförman ..............

2 kontorister .................

1 reparatör ..................

2 biträdande köksföreståndare . .

1 förrådsman ................

1 hantverkare ................

1 reparatör ...................

90 vaklkonstaplar..............

2 bilförare ...................

1 eldare .....................

6 kanslibiträden ..............

9 biträden rl) (varav 1 telefonist)

Lönegrad

. . 37

.. 34

. . 31

. . 29

. . 29

. . 27

. . 25

.. 25

.. 23

.. 20

. . 20

.. 18

. . 18

. . 1»

.. 18

. . 18

.. 16

. . 16

. . 15

. . 15

.. 15

.. 14

. . 14

. . 14

. . 14

.. 14

. . 13

. . 13

. . 13

. . 12

.. 12

. . 12

. . 12

. . 12

. . 11

.. 11

.. 14

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

Kommittéledamoten G. Rudstedt har uttalat, att platsantalet på mottagnings-

och isoleringsavdelningarna å specialavdelning I är för knappt tillmätt.

Kommittén framhåller gentemot detta uttalande, att det föreslagna

platsantalet bör förslå, därest avdelningarna av specialkaraktär utföres

»flexibla», så alt varje avdelning kan utnyttjas för olika behov. Rudstedt

har även reserverat sig mot detalj förslaget beträffande antalet kuratorer

och uttalat att en kurator icke tillfredsställande kan handha fler ärenden än

för 100 intagna. Därjämte har ledamöterna S. Blom och E. Pettersson gjort

vissa uttalanden beträffande det allmänna löneläget för personal inom

fångvården.

Centralanstalten i Kumla

Med representanter för Kumla stad har kommittén träffat preliminär

uppgörelse om förvärv av i runt tal 54 hektar mark för den nya centralanstalten

i Kumla. Anstaltsområdet ligger i stadens södra utkant men endast

cirka 600 meter från stadens centrum. Vidare har kommittén träffat

avtal om förvärv av stadsägan nr 1051 A i Kumla stad. Fastigheten avses

att användas som personalbostad (jfr statsverksprop. 1957, bil. 23, s. 26).

Även anstalten i Kumla bör enligt kommittén med hänsyn till det ökade

tångantalet utvidgas något i förhållande till vad fångvårdsbyggnadsutredningen

förordat, förslagsvis från 200 till 270 platser med framtida utbyggnadsmöjligheter.

Anstalten är i princip utformad på samma sätt som angivits för centralanstalten

i Österåker. Det av muren omslutna området är cirka 400 X 525

meter.

Kostnaderna för uppförande av de utav kommittén föreslagna byggnaderna

samt för övriga byggnadsarbeten uppskattas efter prisläget den 1

juli 1956 till 20 000 000 kronor. Av beloppet avses 6 650 000 kronor för uppförande

av verkstadsbyggnader. I förenämnda skrivelse den 28 mars 1957

har kommittén — med samma motivering som anförts beträffande österåkersanstalten

— anmält att nämnda kostnader kunnat nedbringas till

3 300 000 kronor. De totala kostnaderna nedgår således till 16 650 000 kronor.

Beträffande byggnadernas placering inom anstaltsområdet torde få

hänvisas till en såsom bilaga vid detta protokoll fogad situationsplan

(Bil. B).

Den av kommittén föreslagna fördelningen av platserna å olika avdel
-

ningar framgår av följande sammanställning.

Avdelning Antal platser

Specialavdelning I

mottagningsavdelning .................... 20

kroppssjukavdelning........................................ 15

psykiatrisk avdelning....................................... 15

isoleringsavdelning ........... 20 70

Specialavdelning II

avdelningar för svårbehandlade.............................. 40

Allmänna avdelningar ........................................ 160

270

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

I fråga om byggnadsplanen anför kommittén i huvudsak följande.

Centralvaktbyggnaden har samma utformning som motsvarande byggnad

i österåker.

Specialavdelning I är utförd efter samma planidé som angivits för österåkersanstalten.

Utöver i sammanställningen angivna avdelningar innehåller

denna specialavdelning administrations- och behandlingslokaler. Av isoleringsavdelningens

20 platser har 4 maximala säkerhetsanordningar. Besöksflygeln

innehåller 10 besöksrum och 1 besökshall.

Specialavdelning II består av två bostadsavdelningar, var och en avsedd

för 20 man. Angränsande område har reserverats för en utbyggnad med två

nya 20-mannaavdelningar.

De allmänna avdelningarna är fyra till antalet, var och en avsedd för 40

man. Utrymme har reserverats för ytterligare två sådana avdelningar.

Samlingssalen är dimensionerad för 250 personer och personalmatsalen

för 40 personer.

Verkstadsbyggnaden är avsedd för dels de intagna på specialavdelning II,

40 platser, och dels de intagna på de allmänna avdelningarna, 160 platser.

Verkstaden för specialavdelningen är avsedd för skinn- och läderindustri

och omfattar cirka 1 900 kvm bruttoyta. I anslutning till denna byggnad är

verkstadens industrikontor inrymt. Verkstaden för de intagna på de allmänna

avdelningarna är avsedd för mekanisk industri, träindustri, konfektionsindustri

och arbetsterapi och omfattar cirka 6 000 kvm bruttoyta inklusive

kallförråd. Fabriksanläggningen i Kumla har i huvudsak samma utformning

som den i österåker med de avvikelser som är betingade av tillverkningen

och driften.

Beträffande planeringen av arbetsdriften uttalar kommittén, att

den utgått från samma förutsättningar i fråga om klientelets sammansättning

och arbetsförmåga som beträffande österåkersanstalten. Driftorganisationen

överensstämmer också i väsentliga delar med organisationen vid

sistnämnda anstalt. Kommittén tar därför i detta sammanhang endast upp

de avsnitt i arbetsplanen, där anstaltens arbetsdrift mera väsentligt avviker

från österåkersanstaltens. För specialavdelning II föreslås således skinnoch

läderarbete. Med hänsyn till att Kumlaanstaltens upptagningsområde

kommer att omfatta bl. a. Örebro län, där skinn- och läderindustrien är

starkt representerad inom näringslivet, kan det enligt kommittén bedömas

vara fördelaktigt ur cftervårdssynpunkt att bereda arbetsträning under anstaltstiden

i just dessa arbeten. Träindustrien har för denna anstalts del

ansetts böra inriktas främst på grövre snickeri.

Arbetsdriften föreslås få följande organisation.

Arbetsplatser

Specialavdelning I

arbetsterapi

ekonomiarbete

Specialavdelning II

skinn- och läderindustri .................................... 30

ekonomiarbete ............................................ 10 40

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957

Arbetsplatser

Allmänna avdelningarna

mekanisk industri.......................................... 80

träindustri ................................................ 30

konfektionsindustri ........................................ 20

arbetsterapi .............................................. 10

ekonomiarbete ............................................ 20 160

Enligt utrustningsplanen beräknas för anskaffning av inventarier

och maskiner ett belopp av sammanlagt 2 885 000 kronor.

Personalkostnaderna för lönegradsplacerad personal uppskattas av kommittén

till 1 810 000 kronor. Härtill kommer vissa arvoden. Personalbehovet

beräknas uppgå till 154 befattningshavare enligt följande personal
-

plan.

Befattningshavare Lönegrad

1 överläkare .............................. 37

1 fångvårdsdirektör ........................ 32

1 förste läkare.............................. 31

1 fångvårdsinspektör ........................ 29

1 psykolog ................................ 29

1 intendent ................................ 27

1 arbetsföreståndare ........................ 25

1 arbetsinspektör ......... 25

2 fångvårdsassistenter ...................... 23

1 förste yrkesmästare ...................... 20

1 social kurator ............................ 20

1 förste arbetsterapeut ...................... 18

1 maskinmästare............................ 18

1 social kurator ............................ 18

2 uppsyningsmän .......................... 18

4 yrkesmästare ............................ 18

2 uppsyningsmän .......................... 16

7 yrkesmästare ............................ 16

2 kansliskrivare ............................ 15

2 över skötare .............................. 15

2 översköterskor ............................ 15

4 arbetsterapeuter .......................... 14

1 köksföreståndare .......................... 14

1 materialförvaltare ........................ 14

7 yrkesmästare ............................ 14

15 överkonstaplar .......................... 14

1 förrådsförman ............................ 13

2 kontorister .............................. 13

1 reparatör ................................ 13

1 biträdande köksföreståndare.......... 12

1 hantverkare .............................. 12

1 reparatör ................................ 12

71 vaktkonstaplar ............................ 12

2 bilförare ................................ 11

4 kanslibiträden ............................ 11

6 biträden rb (varav 1 telefonist)

Kommittéledamolen G. Rudstedt har anfört samma reservation beträffande

antalet kuratorer som i fråga om österåkersanstalten.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1C>6 år 1957

13

Yttranden

Över kommitténs förslag till anstalter i österåker och Kumla har utlåtanden

avgivits av statskontoret, byggnadsstyrelsen, fångvårdsstyrelsen, länsstyrelsen

i Stockholms län — som inhämtat yttranden av kommunalfullmäktige

i Österåkers kommun, länsarkitekten och riksantikvarieämbetet —,

länsstyrelsen i Örebro län — som vid sitt utlåtande fogat yttranden av landsfogden,

landsfiskalen i Kumla distrikt, förste provinsialläkaren, länsarkitekten,

länsbrandinspektören, vederbörande yrkesinspektör och byggnadsnämnden

i Kumla stad — samt statens lönenämnd. Förslaget lämnas i huvudsak

utan erinran av statskontoret och länsstyrelserna. Byggnadsstyrelsen har

endast yttrat sig beträffande de föreslagna anstalternas bvggnadstekniska

utformning. Statens lönenämnd har i fråga om lönesättningen för personalen

vid anstalterna gjort vissa erinringar. Förslaget avstyrkes av fångvårdsstyrelsen.

Sedermera har fångvårdens byggnadskommitté avgivit en

promemoria i ärendet.

Vidare har anstaltsnämnden vid fångvårdsanstalten å Långholmen, Sveriges

arbetsledareförbund, Svenska fångvårdssällskapet och Föreningen

tjänstemän inom kriminalvården avgivit yttranden med anledning av kommitténs

förslag.

Statskontoret uttalar med anledning av de redovisade kalkylerna beträffande

byggnadskostnaderna, att ämbetsverket med hänsyn till storleken av

de investeringar, varom här är fråga, rent allmänt vill framhålla vikten av

att alla möjligheter till besparingar omsorgsfullt tillvaratages vid anläggningarnas

uppförande. I fråga om kostnaderna för inventarier in. m. förutsätter

statskontoret att vid Långholmsanstalten befintlig utrustning, som

icke utan tvingande skäl anses böra kasseras, tages i anspråk vid den nya

anstalten i österåker. Jämväl beträffande anstalten i Kumla bör övervägas,

huruvida icke redan tillgänglig utrustning åtminstone i viss utsträckning

kan komma till användning. I fråga om den för sistnämnda anstalt uppgjorda

utrustningsplanen sätter statskontoret i fråga, om icke medelsanvisningarna

för biblioteksböcker, konst in. in. (53 000) samt för idrottsutrustning

(5 000) och musikinstrument (4 000) kan reduceras. I övrigt anför

statskontoret vissa synpunkter på lönesättningen för personalen vid de

båda anstalterna.

Länsstijrelsen i Stockholms län uttalar, att den finner österåkeranstaltens

tilltänkta läge lämpligt ur de synpunkter man brukar anlägga i dylika fall

och att hinder för den föreslagna anläggningen ur allmän planeringssynpunkt

icke heller torde möta. Med hänsyn till svårigheten att dölja den

höga betongmur, som avses skola omsluta anläggningen, hade det varit

önskvärt att man prövat möjligheten alt förlägga anstalten på något av de

redan skogbevuxna områdena i trakten. Att kommittén själv varit medveten

om det föreslagna lägets öppenhet för insyn framgår av dess egna uttalanden.

När kommittén ändå stannat för här ifrågavarande förslag, torde

man kunna förutsätta att kommittén funnit förslaget ur andra synpunkter

innebära den bästa lösningen av frågan om anstaltens läge.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

Enligt det av fångvårdsbyggnadsutredningen på sin tid framlagda förslaget

skulle österåkersanstalten vara avsedd för ca 300 intagna. Detta antal

har emellertid i kommitténs förslag höjts till 400 med möjlighet till utbyggnad

för ytterligare 120, därest behov av sådan utbyggnad skulle uppkomma.

Länsstyrelsen uttalade i sitt utlåtande år 1956 över fångvårdsbyggnadsutredningens

betänkande, att stora fängelser ej torde vara ändamålsenliga

ur modern vårdsynpunkt och att det även ur allmänna samhälleliga

planeringssynpunkter kan möta vissa betänkligheter att inrätta dylika

anstalter. Länsstyrelsen vidhåller i princip detta uttalande, men vill i nu

förevarande sammanhang icke göra några erinringar i fråga om den föreslagna

storleken av anstalten. Länsstyrelsen har ej heller något att invända

mot en eventuell utbyggnad av anstalten till den av kommittén ifrågasatta

kapaciteten. Med den utformning i övrigt, som den föreslagna anstalten

erhållit, synes den, såvitt länsstyrelsen förmår bedöma, i skilda hänseenden

motsvara de fordringar, som numera bör ställas på en fångvårdsanstalt av

klass.

För modernt fångvårdstänkande torde frågan om de intagnas sysselsättning

intaga eu central plats. Det ligger i sakens natur, att klientelet på en

fångvårdsanstalt måste bli heterogent till sin sammansättning och att till

följd härav frågan om sysselsättningen bör lösas på ett sätt, som ger utrymme

för så stor differentiering som möjligt. Länsstyrelsen kan för sin

del icke finna annat än att förslaget i denna del tillgodoser rimliga anspråk.

Självfallet måste kostnaderna för en anläggning av den storleksordning,

som det här rör sig om, bli höga. Detta gäller såväl byggnadskostnaderna som

utrustnings- och personalkostnaderna. Vad de förstnämnda beträffar tillåter

sig länsstyrelsen — utan att ingå på någon närmare bedömning av de av

kommittén angivna siffrorna, vartill länsstyrelsen för övrigt saknar möjlighet

— att framhålla vikten av en sträng hushållning med tillgängliga resurser.

I fråga om den för anstalten föreslagna personalplanen har länsstyrelsen

icke funnit anledning göra annat uttalande, än att den av ledamoten Rudstedt

reservationsvis framförda invändningen beträffande antalet kuratorer

synes berättigad.

Länsstyrelsen i Örebro län anför beträffande den föreslagna anstalten i

Humla, att ståndpunkt snarast bör tagas till anordnande av förvaringsplats

för häktade och dylika vid nedläggandet av den nuvarande fångvårdsanstalten

i Örebro.

Enligt förslaget uppgår byggnadskostnaderna per vårdplats för Österåkeranstalten

till omkring 58 000 kronor mot 74 000 kronor för Kumlaanstalten.

Personalkostnaderna för lönegradsplacerad personal per vårdplats

och år beräknas till omkring 5 800 kronor för Österåkersanstalten och till

omkring 6 700 kronor för Kumlaanstalten. Då de båda anstalterna i stort sett

torde vara likvärdiga ur vårdsynpunkt, synes det enligt länsstyrelsen ur

statsfinansiell synpunkt angeläget att kostnadsberäkningarna ytterligare un
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

15

dersökes. Bland annat synes böra övervägas huruvida ej beträffande specialavdelning

I entrébyggnaden och besöksbyggnaden kan anordnas på sådant

sätt, att de åtminstone nattetid kan bevakas av en gemensam vakt.

Vidare anser länsstyrelsen att skyddsrum bör anordnas vid den blivande

anstalten i Kumla. Beträffande detaljer i utformningen av anstalten har

vissa erinringar gjorts av vederbörande yrkesinspektör, vilka enligt länsstyrelsen

bör beaktas. I övrigt har länsstyrelsen intet att erinra mot förslagen.

Byggnadsstyrelsen anför att styrelsen varit kommittén behjälplig med

uppgörandet av de principritningar, som bifogats betänkandet, och därvid

utgått från av kommittén upprättade lokalprogram. Då lokalprogrammen,

som i allt väsentligt är avhängiga av de vårdformer som avses bli tillämpade,

godtagits av den inom kommittén företrädda expertisen har styrelsen

sålunda icke funnit anledning att här behandla denna del av utredningen.

Principritningarna är schematiska och måste bearbetas i detalj

innan de lägges till grund för fortsatt projekteringsarbete.

Sådan bearbetning har redan i viss mån kommit till stånd i det att styrelsen

på kommitténs begäran underkastat frågan om de i anläggningarna

ingående förslagen till verkstadsbyggnader en närmare översyn. Vidare har

även andra i förslagen ingående byggnader i samband med förarbetena för

fångvårdsanläggningen i Tidaholm ytterligare bearbetats, varvid hänsyn

även fått tagas till numera från kommitténs sida skärpta säkerhetskrav.

Det har vid detta arbete visat sig möjligt att genom minskning av vissa

lokalutrymmen, förenklad planläggning och rationalisering i utförandet

nedbringa kostnaderna för de båda här aktuella anläggningarna. För Österåkeranstalten

kan kostnaderna sålunda enligt samma förutsättningar som

gällt för de i betänkandet anförda kostnaderna nu uppskattas till ca 21,25

miljoner kronor och för Kumlaanstalten till ca 18,0 miljoner kronor.

Då grundförhållandena på de valda förläggningsplatserna icke tidigare

närmare klarlagts har byggnadsstyrelsen i samband med nyssnämnda bearbetning

låtit utföra en noggrann grundundersökning. Detta arbete, som

helt nyligen hunnit avslutas, visar beträffande anstalten i Kumla, att normala

grundläggningsmetoder kan tillämpas under förutsättning att det muromgärdade

området förskjutes något åt öster. Enligt vad byggnadsstyrelsen

erfarit innebär en sådan jämkning inga olägenheter eller ökade kostnader.

Beträffande anstaltsområdet i österåker visar undersökningen, att grundförstärkning

medelst pålning blir nödvändig. Kostnaderna härför samt övriga

med undergrundens beskaffenhet sammanhängande särskilda byggnadsåtgärder

bar, under förutsättning att anstaltens uppbyggnad enligt föreliggande

förslag bibehålies oförändrad, uppskattats till ca 1 250 000 kronor. Av

detta belopp faller ca 750 000 kronor på byggnader, ca 250 000 kronor på förbindelsekulvertar

samt ca 250 000 kronor på omslutningsmur.

Med oförändrad planlösning bör sålunda totalkostnaderna för anstalten

i österåker nu uppskattas till ca 22,5 miljoner kronor, vilket med 0,5 miljoner

kronor understiger den i utredningen angivna kostnaden.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

Enligt vad byggnadsstyrelsen har sig bekant föregicks valet av Österåker

av en noggrann prövning av olika alternativa platser, varvid slutligen den föreslagna

utvaldes såsom den enda möjliga.

Innan slutlig ställning tages till anläggningens utformning på denna plats

vill byggnadsstyrelsen förorda att i syfte att ytterligare begränsa de totala

anläggningskostnaderna en noggrann prövning av vissa nu uppställda fordringar

göres. En sådan synes närmast böra ske genom fångvårdens byggnadskommitté

och avse prövning huruvida icke en ökad koncentration av

anstaltslokalerna är möjlig att genomföra utan eftersättande av de principer,

som uppdragits för behandlingen inom en tidsenlig fångvård. Vidare bör i

detta sammanhang på nytt övervägas huruvida kostnaderna för bl. a. gångkulvertar

och omslutningsmur av betong ger en motsvarande vinst ur driftsoch

bevakningssynpunkt.

Byggnadsstyrelsen vill emellertid ytterligare framhålla en omständighet

som synes böra närmare beaktas i samband med ovan förordad överarbetning.

Vårdplatskostnaden för Österåkeranstalten kommer, därest inga förändringar

beträffande anläggningens utformning vidtages, att uppgå till ca

57 000 kronor, vilket trots de i detta fall ingående särskilda kostnaderna för

grundförstärkning med 10 000 kronor understiger motsvarande belopp för

anstalten i Kumla. Då plats synes vara reserverad för en framtida utbyggnad

inom sistnämnda anstaltsområde, borde enligt byggnadsstyrelsens uppfattning

och med tanke på den allmänna bristen på anstaltsplatser inom landet

en ökning av platsantalet inom Kumlaanstalten övervägas från nu föreslagna

270 till samma antal som i österåker eller 400.

Fångvårdsstyrelsen har inhämtat skriftliga utlåtanden från sin sakkunnige

i byggnadsärenden, arkitekten G. Birch-Lindgren, läkaren vid fångvårdsanstalten

å Långholmen G. Bellander, sin sakkunnige i hälsovårdsärenden,

f. d. medicinalrådet P. Björck, överläkaren vid sinnessjukavdelningen å

Långholmen, professor G. Rylander, och räjongpsykiatern inom östra anstaltsgruppen,

doktor Ulla Bergkwist. Dessa utlåtanden åberopas i styrelsens

yttrande.

I fråga om centralanstalien i Österåker anför fångvårdsstyrelsen

i huvudsak följande.

Erfarenheterna under den tid, anstaltsgrupperingen varit i kraft, har enligt

styrelsens mening visat att de tre sydligare räjongerna i dagens högbeläggning

är för stora för att kunna fungera men att anstaltsgrupp utan olägenhet

kan göras något större än som beräknades år 1952 i betänkandet angående

Räjongplan för fångvården (SOU 1952: 21), i vilket man utgick från

att det totala platsantalet inom en anstaltsgrupp för ordinärt klientel skulle

ligga mellan 420 och 488, utom beträffande östra anstaltsgruppen, där platsantalet

beräknades uppgå till 986. Under förutsättning att centralanstalt

tillföres ytterligare administrativ personal bör en anstaltsgrupp för vanligt

fångförvar såvitt nu kan bedömas omfatta 500—700 platser. Styrelsen föreslår

därför, att till riktpunkt för den fortsatta utbyggnaden av anstaltsbestån
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Mcij:ts proposition nr 166 år 1957

17

det för vanligt fångförvar sättes principen, att intagna, bosatta i följande administrativa

områden, skall sammanföras till här angivna anstaltsgrnpper:

östra anstaltsgrnppen: Stockholms stad, Stockholms län, Gotlands län; Inlandsgruppen:

Uppsala län, Södermanlands län, Värmlands län, Örebro län,

Västmanlands län; Sydöstra gruppen: Östergötlands län, Jönköpings län,

Kronobergs län, Kalmar län, Blekinge län; Södra gruppen: Kristianstads

län, Malmöhus län, Hallands län, södra delen; Västra gruppen: Hallands län,

norra delen, Göteborgs och Bohus län, Älvsborgs län, Skaraborgs län; Södra

norrlandsgruppen: Kopparbergs län, Gävleborgs län, Västernorrlands län,

Jämtlands län; Övre norrlandsgruppen: Västerbottens län, Norrbottens län.

Under det visserligen osäkra, men på vissa erfarenheter från 1956 grundade

antagandet, att antalet på fångvårdsanstalt intagna i förhållande till

befolkningstalet i medeltal utgör 0,7 promille för de tre storstadsgrupperna

och 0,5 promille för övriga anstaltsgrupper skulle vid en toppbeläggning av

upp emot 5 000 fångantalet för de föreslagna grupperna bli för Östra gruppen

(875 minskat med 100 platser å ett blivande Stockholms stads rannsakningsfängelse)

775, för Inlandsgruppen 575, för Sydöstra gruppen 590, för

Södra gruppen 650, för Västra gruppen (890 minskat med 100 platser å ett

blivande Göteborgs stads rannsakningsfängelse) 790, för Södra norrlandsgruppen

500 och för övre norrlandsgruppen 250. Till det sammanlagda antalet

vid de ordinära grupperna — 4 130 — skall läggas kvinnogruppen (cirka

50), säkerhetsgruppen (cirka 450) och ungdomsgruppen (cirka 200) samt

vidare de två rannsakningsfängelserna i Stockholm och Göteborg (cirka

200).

Styrelsen framhåller att gruppindelningen av anstalterna för män, tillhörande

det ordinära fångklientelet, enligt nu angivna riktlinjer är mycket

schematisk. Å andra sidan har styrelsen funnit nödvändigt att, innan definitivt

beslut fattas om de nya centralanstalterna, söka bilda sig en uppfattning

om dels de blivande centralanstalternas lämpliga belägenhet, dels ock

behovet av platser inom envar av de föreslagna grupperna med hänsyn till

frekvensen av dömda. Som synes blir även vid den av styrelsen föreslagna

grupperingen både den östra gruppen och den västra större än önskvärt

vore; huru en utjämning skall kunna göras får bli föremål för ytterligare

överväganden. Utöver vad nu sagts vill styrelsen påpeka, att en förutsättning

för all en grupp skall vara funktionsduglig med hänsyn till de intagnas

behandling är, alt det utom centralanstalten finnes ytterligare minst en

sluten anstalt inom gruppen.

Beträffande centralanstaltens storlek vill styrelsen erinra om att man i

betänkandet om räjongplan för fångvården utgick från att antalet öppna

platser ungefär skulle motsvara fjärdedelen av anstaltsgruppens hela platsantal.

Enligt fångvårdsstyrelsens mening bör man sikla på eu ytterligare

förskjutning till förmån för den öppna anstaltsvården.

Vid sin bedömning av kommitténs förslag till centralanstalt i Österåker

har fångvårdsstyrelsen i likhet med sina sakkunniga funnit, alt förslaget

måste omarbetas, varvid jämväl förslag bör framläggas till lösning av per
2

II ill ang till riksdagens protokoll 195''.7. 1 samt. Nr 1GU

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

sonalbostadsfrågorna. Styrelsen föreslår att platsantalet bestämmes till 300,

att byggnaderna i huvudsak uppföres i två våningar samt att sjukvårds- och

behandlingsavdelningarna utformas på ett sätt som motsvarar medicinskt

vedertagna krav med samtidigt beaktande av de för fångvården speciella

förhållandena.

I fråga om platsantalet anför styrelsen att man i Sverige — trots förslag

om större anstalter — i modern tid icke godtagit fångvårdsanstalter med så

högt platsantal som 300. Styrelsen hänvisar till de senaste decenniernas offentliga

debatt i ämnet samt åberopar till stöd för sin uppfattning följande

under senare tid verkställda utredningar, där denna fråga behandlats, nämligen

betänkandet angående riktlinjer för vinnande av viss koncentration

inom det svenska fångvårdsväsendet (SOU 1931: 16), strafflagberedningens

betänkanden angående strafflagens tillräknelighetsbestämmelser, sinnesundersökning

m. m. (SOU 1942:59) och angående verkställighet av frihetsstraff

in. in. (SOU 1944: 50), 1947 års psykopalvårdsutredning (SOU

1952:40) samt säkerhetsanstaltsutredningen (SOU 1953:32, jfr prop.

1954: 170, rskr. 305). Någon omständighet, som skulle kunna föranleda ett

frångående av den svenska traditionen i fråga om fångvårdsanstalternas

storlek, har enligt styrelsen icke påvisats av kommittén. Den inträffade ökningen

av fångantalet i Sverige är, i belysning av fångantalet i andra länder,

icke oroväckande och utgör icke heller något bärande skäl för alt plötsligt

föreslå en uppräkning av platsantalet vid planerade anstalter.

I fråga om specialavdelning I anföres bland annat.

Den psykiatriska avdelningen har byggts med dubbelt korridorsystem,

varav följer, att dagrum och matsal förlagts i den inre delen av byggnaden

och följaktligen saknar fönster. Denna anordning måste betecknas som

olämplig, enär det för patienterna måste kännas tryckande att de utrymmen,

där de skall vistas en stor del av dagen, endast har överljus. Avdelningen är

konstruerad som en enda enhet. Några möjligheter att avskilja sådana intagna,

som uppträder störande, från lugna patienter, som behöver stillhet

och ro, finnes icke. Den skulle lämpligen kunna tjänstgöra som en neurosaydelning

vid en psykiatrisk klinik, men passar ej för sådant klientel, som

vårdas i fångvårdens psykiatriska avdelningar. Givetvis kan en del av de

vårdbehövande skötas på en dylik hellugn avdelning. Flertalet fångar överföres

dock till psykiatrisk avdelning i samband med orosutbrott, som de är

ur stånd att behärska, eller s. k. överspelningar, vari även ingår ett mer eller

mindre medvetet moment att vilja ställa till bråk, suicidalförsök etc. Fall

av delirium tremens förekommer. Denna svåra och livshotande sjukdom kan

utbryta veckor, ja månader efter det att alkoholabstinensen har inletts.

Även fångar som ådragit sig medicinförgiftningar i samband med permissioner,

eller genom insmugglade lugnande eller sövande medel, måste då

och då omhändertagas vid fångvårdens psykiatriska avdelningar.

För en del av de nämnda svårskötta grupperna patienter "kan isolering

bli nödvändig, dels för att skydda dem mot sig själva, dels för att undvika

att hela avdelningen störes och oroas. Det måste konstateras, att en psykiatrisk

avdelning inom fångvården utan isoleringsmöjligheter blir i det närmaste

funktionsoduglig.

Det framlagda förslaget torde i praktiken komma att medföra att två psykiatriska

avdelningar uppstår, nämligen dels den egentliga vårdavdelning
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 1C>6 år 1957

en, dels en provisorisk isoleringsavdelning. Behovet av isoleringsmöjligheter

beträffande det psykiatriska klientelet skall enligt förslaget tillgodoses

genom att lediga celler utnyttjas inom maximumsäkerhetsavdelningen i

fängelsets isoleringssektion. På denna disciplinavdelning, varest arbetsvägrare,

notoriska bråkmakare och permissionssvikare skall insättas, skulle alltså

svårt psykiskt sjuka vårdas av personal, som icke är sjukvårdskunnig,

något som måste betecknas såsom minst sagt upprörande, både ur medicinsk

och humanitär synpunkt.

Enligt planritningen kommer på den ena sidan av den psykiatriska avdelningen

en mur att befinna sig nio meter ifrån rummens fönster och på den

andra eu mur på omkring 16 meters avstånd. Även i detta hänseende måste

planläggningen av den psykiatriska avdelningen betecknas såsom olycklig.

Murarna strax utanför fönstret måste giva ett intryck av instängdhet och

tristess åt vistelsen vid den psykiatriska avdelningen och verka i direkt motsatt

riktning mot vad som avses med vården, nämligen att ingiva patienter,

som kanske dignar under ett långt straff eller trät sats av psykiska sjukdomssymtom,

livsmod och en positiv inställning till framtiden.

Fängelselivets enformighet, vandringen från cellen till arbetssalen och

åter, samma intryck och vyer dag efter dag, utgör inte sällan en sådan belastande

faktor, som hos mer känsliga personer bryter ned motståndskraften.

De grips av plågsamma känslor av instängdhet och tryck, blir sömnlösa

och ångestbetonade, även om uttalade cellpsykoser numera är sällsynta.

Hur högt den fria utsikten mot väster från Rättspsykiatriska kliniken å

Långholmen skattas av patienterna framgår inte minst av deras brev och den

äger utan tvivel en effekt i psykoterapeutisk riktning, som ej bör negligeras.

Dessa möjligheter till förändring, till nya synintryck och befrielsen att

kunna se ut över murarna kommer att helt saknas i fråga om den psykiatriska

avdelningen i Österåker. Ur medicinsk synpunkt måste därför envåningstypens

lämplighet starkt ifrågasättas. Vid moderna amerikanska fängelser

har visserligen detta byggnadssätt i viss omfattning accepterats, men

då är de fria utrymmena utanför byggnaderna ofantligt mycket större än

vad fallet blir vid Österåkersanstalten.

Det måste starkt ifrågasättas, huruvida antalet isoleringsceller är tillräckligt.

En jämförelse med förhållandena vid Långholmsanstalten torde vara

av värde för bedömningen härvidlag. Vid Långholmen finnes 26 isoleringsceller

i den s. k. fasta paviljongen och 25 i nordvästra flygeln, eller sammanlagt

51 celler. Det händer ej sällan att samtliga isoleringsutrymmen är upptagna

och såsom reservutrymmen måste då celler i mottagningsavdelningen

i nordöstra flygeln tagas i anspråk. Om antalet isoleringsceller vid Österåkersanstalten

proportionsvis skulle göras lika stort som vid Långholmen,

blir siffran 42 celler. Därvid bör tagas i betraktande att de omkring 100 häktade,

som vistas på kronohäktet vid Långholmen, endast undantagsvis behöver

placeras i isoleringscell.

Ytterligare tillkommer att Österåkersanstaltens allmänna isoleringsavdelningar

skall tagas i bruk även för psykiatriska ändamål. Risken synes sålunda

stor alt isoleringsavdelningarna icke kommer att räcka till. Man kan

fråga sig vad som kommer att inträffa, om en patient på den psykiatriska avdelningen

plötsligt blir orolig och oundgängligen måste isoleras, men varje

isoleringscell är upptagen.

Lämpligheten kan även diskuteras att förlägga de två avdelningarna med

maximum- och mediumsäkerheten alldeles intill varandra. Skall avdelningen

med maximumsäkerhet kunna fungera som en motsvarighet till den fasta

paviljongen å Långholmen, bör denna avdelning ligga mera avskild, då klientelet

i regel måste hållas isolerat betydligt längre tider än övriga fall. Med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957

hänsyn till det sistnämnda förhållandet synes även cellernas storlek vara av

väsentlig betydelse. I fasta paviljongen vid Långholmen har cellerna gjorts

större än sedvanliga fångceller. Vissa rymningsbenägna och farliga fångar

måste hållas isolerade upp till 6—8 månader, stundom längre, på fasta paviljongen.

Cellerna å isoleringsavdelningarna vid Österåkersanstalten har en golvyta

på endast 7 1/2 m2. Att under längre tider hålla fångar isolerade i så små

rum, synes ytterst olämpligt, för att inte säga inhumant.

Om indikationerna för isolering av psykiskt sjuka och principerna vid

dess genomförande bör följande synpunkter framhållas.

Isolering av en psykiskt sjuk eller abnorm är en åtgärd, som endast bör

företagas i nödfall, då psykoterapi eller lugnande medicin icke har avsedd

effekt, eller lugnande medicin icke kan användas på grund av risken för

narkomani m. m.

Då isolering sker måste denna mycket noga givas prägel av en medicinsk

åtgärd och får icke på något vis ha straffkaraktär. För den som isolerats

måste det klargöras, så fort så är möjligt, att åtgärden skett enhart med hänsyn

till hans eget sjukliga tillstånd, eller på grund av att han stör omgivningen

så att andra patienter, som vårdas vid den psykiatriska avdelningen

på grund av nervösa besvär, kan råka i orostillstånd. Vid Rättspsykiatriska

kliniken har denna princip strängt iakttagits. De som isolerats har även

ständigt personal från kliniken utanför celldörrarna. Läkarna går extraronder

till isoleringsavdelningen och så fort den isolerade börjar visa tecken

att lugna sig, får han stiga upp, får förmånen att röka, får gå ut, utan hänsyn

till vad han sagt till personalen i form av hotelser och skällsord, eller

hur han över huvud taget betett sig under sin orosperiod. Disciplinsynpunkterna

kopplas ur till förmån för vårdsynpunkterna.

Denna absolut nödvändiga linje för behandling av psykiskt abnorma, som

måste isoleras, kommer icke att kunna följas vid Österåkersanstalten, eftersom

de skall vårdas å disciplinavdelningen för de mest svår skötta fångarna.

Sammanfattningsvis måste kraftigt betonas, att den föreslagna planläggningen

av den psykiatriska vårdavdelningen och användandet av disciplinavdelningen

såsom isoleringsavdelning för psykiskt sjuka under inga förhållanden

kan godkännas ur medicinsk synpunkt.

I fråga om specialavdelning I anföres vidare, bland annat, att utvidgningsmöjligheter

saknas mot nordost, där muren hindrar. Utvidgning genom påbyggnad

är möjlig endast av adminislrationsbyggnaden, nordost om förbindelsekorridoren.

Det synes emellertid böra starkt ifrågasättas, om icke den

för återstoden av hela avdelningen föreslagna envåningstypen borde ersättas

av byggnader med ett sådant byggnadssätt och konstruktion, att en framtida

påbyggnad bleve möjlig av samtliga paviljonger. I varje fall bör de eventuellt

ökade kostnaderna härför vägas mot de uppenbara fördelar det innebär att

ha stora utvidgningsmöjligheter, som dessutom kan utnyttjas utan att inkräkta

på det fria området.

Styrelsen avvisar en adminislrationsbyggnad av föreslagen utformning.

En godtagbar lösning skulle sannolikt kunna uppnås, om den av kommittén

föreslagna byggnaden ersättes med tre byggnader, nämligen eu administrationsbyggnad

med mottagnings- och besöksavdelning, en sjukhusbyggnad

med kroppssjukavdelning, psykiatrisk avdelning, tbc- och beliandlingsavdelningar

samt en isoleringsbyggnad. Administrationsbyggnaden torde med hän
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

syn bl. a. till leverantörer och besökande till administrationspersonalen, den

socialvårdande personalen och de intagna böra förläggas friliggande på den

plats, kommittén avsett för specialavdelning II.

Med den reduktion av anstaltsgruppens omfattning, som fångvårdsstyrelsen

förutsatt, torde den föreslagna mottagningsavdelningen på 25 platser i

och för sig förslå. Styrelsen föreslår emellertid, att häktade från Norra Roslags

och Mellersta Roslags domsagor skall förvaras i denna avdelning och

att platsantalet vid avdelningen uppräknas till 30. Det av kommittén angivna

platsantalet vid kroppssjukavdelningen och tuberkulosavdelningen — 20

på envar — synes kunna godtagas. Den föreslagna psykiatriska avdelningen

bör av skäl, som angivits i det föregående, utökas till 30 platser, fördelade på

en större avdelning med 16 platser, utformad på det sätt kommittén tänkt

sig, samt på en mindre avdelning med 10 platser, avsedd för störande och

opålitliga patienter; i anslutning till den mindre avdelningen bör förläggas

en isoleringsavdelning med fyra rum. Isoleringsavdelningen är med sina 35

platser för liten. Den bör omfatta 40 platser och förläggas i en särskild byggnad.

Antalet platser vid specialavdelning II (för svårbehandlade) bör med

räjongens minskade omfattning kunna begränsas till sammanlagt 60. Slutligen

bör på de allmänna avdelningarna platsantalet minskas till 100.

Sammanlagt skulle anstalten vid bifall till ovanstående förslag omfatta

(30 4- 20 + 20 + 30 + 40 + 60 + 100 =) 300 platser.

Kommitténs förslag i fråga om vaktbgggnaden har icke givit fångvårdsstyrelsen

anledning till erinran.

Specialavdelning II bör, såsom framgår av vad styrelsen tidigare anfört,

omfatta 60 vårdplatser. Med denna reducerade storlek bör platserna inrymmas

i en tvåvåningsbyggnad för 40 man och en envåningsbyggnad för 20

man. Sistnämnda byggnad avses för utpräglat farliga intagna, och den bör därför

erbjuda exceptionellt betryggande säkerhet mot rymningar, våldshandlingar

etc. Fångvården saknar för närvarande tillfredsställande förvaringsmöjligheter

för här avsett klientel. De intagna i denna byggnad bör sysselsättas

i en verkstad där maskinell eller verktygsmässig utrustning icke kan

ge materiel för utbrytningar eller överfall. Verkstaden bör förläggas i byggnadens

källarvåning. De två byggnaderna bör givetvis förläggas med längdaxeln

i norr—söder.

Samlingssals- och köksbgggnaden jämte panncentral är grupperade kring

en endast 15 meter bred gård, där lastkajen för intagning av varor till köket

och utlämning av mat till internerna är belägen tätt intill kolintaget till

pannrummet, vilket synes olämpligt. Lastbilar torde för övrigt få svårt att

manövrera på det trånga utrymmet. Bibliotekets läge mot denna gård synes

icke tilltalande.

Fångvårdsstyrelsen föreslår dessutom att något mindre andaktsrum, som

jämväl kan nyttjas som vigselrum, bör kunna inredas i byggnaden. Även vid

ett platsantal på 300 bör anordnas två basturum.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957

Kostnaden för verkstadsbyggnaden, 7,75 miljoner kronor, synes påfallande

hög. Internerna måste genom frånvaron av väggfönster få en känsla av

stark instängdhet. Sysselsättningen torde vid det av fångvårdsstyrelsen förordade

platsantalet böra organiseras för specialavdelning II med 25 arbetsplatser

för kartongindustri och pärmtillverkning och 15 arbetsplatser för

tryckeri. Övriga intagna på denna avdelning torde av skäl, som angivits i

det föregående, böra sysselsättas med arbetsterapi- och ekonomiarbeten inom

förläggningsbyggnaden under förhållanden som erbjuder högsta möjliga

säkerhet. För de allmänna avdelningarna bör anordnas 30 arbetsplatser i mekanisk

industri, 30 i möbelindustri, 20 i konfektionsindustri, 10 i arbetsterapi

och 10 i ekonomiarbete.

Enligt vad styrelsen under hand inhämtat avser kommittén att vid de

slutna anstalter som kommer att nyuppföras — således också vid Österåker

och Kumla — installera celldörrar av ny typ. Medan med få undantag celldörrarna

i nuvarande slutna anstalter är av trä med lås mitt på dörren, skulle

de dörrar, som nu föreslås, vara av tjock plåt med fyllning emellan och förses

med låskolv mitt på samt låskolv upptill och nedtill. Säkerhetsanordningar

av detta slag är icke behövliga vid fångvårdsanstalterna. Låsanordningar

av angivet slag är ur psykologisk synpunkt synnerligen olämpliga.

Styrelsen föreslår att frågan om celldörrstyp upptages till nytt övervägande,

varvid styrelsen beredes tillfälle att yttra sig.

Styrelsen erinrar om att styrelsen i annat sammanhang tagit upp frågan

om televisionsbevakning till behandling och därvid pekade på att det för demokratierna

vore en angelägen uppgift att tillse att frihetsberövandet försigginge

under former som läte sig förena med respekten för människovärdet.

Förslaget om televisionsbevakning vid österåkersanstalten åtföljes icke av

någon beskrivning av arten och omfattningen av bevakningen. Införandet av

en helt ny, för vårt land alldeles okänd princip för människobehandling

kräver emellertid en allsidig utredning. Styrelsen, som beklagar att eu sådan

icke kommit till stånd, avstyrker förslaget.

Utrustnings planen bör revideras i samband med att förslaget omarbetas

till att avse 300 intagna.

Detsamma gäller personalplanen. Beträffande denna anför styrelsen bland

annat.

En av de föreslagna försteläkartjänsterna bör utbytas mot cn halvtidstjänst

såsom kroppssjukläkare. Tjänsten kan förslagsvis placeras i Coa 1,

lönegrupp V. Vidare bör uppföras en befattning såsom heltidsanställd pastor.

Antalet kuratorer bör ökas med en. Personalen på kamrerarkontoret bör

ökas med en bokhållare i 21 lönegraden. Kommittén har i personalstaten för

österåkersanstalten ej upptagit särskild personal för undervisning och fritidssysselsättning.

Enligt hittills vunna erfarenheter kan man ej räkna med

att ledningen av undervisning och fritidssysselsättning vid en anstalt av

österåkersanstaltens omfattning kan helt baseras på deltidsanställda fritidsledare.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957

Jämväl förslaget beträffande centralanstalt i Ku in la böi enligt

fångvårdsstyrelsen omarbetas med beaktande av de synpunkter som anförts

i fråga om österåkersanslalten. Styrelsen anför i fråga om detta förslag i

huvudsak följande.

Med den storlek, som fångvårdsstyrelsen beräknat för inlandsgruppen,

synes det av kommittén föreslagna platsantalet godtagbart.

Då häktade från Örebro län och de närmast belägna delarna av Södermanlands

och Västmanlands län torde böra förvaras å Kumlaanstalten, bör mottagningsavdelningen

utökas till att omfatta 30 platser.

En kroppssjukavdelning på 15 platser torde förslå. Däremot bör den psykiatriska

avdelningen utökas till 20 platser, fördelade på tre avdelningar

med respektive 10, 8 och 2 platser — de sistnämnda isoleringsplatser. Isoleringsavdelningen

torde böra omfatta 25 platser. Sammanlagt skulle specialavdelning

I alltså omfatta 90 platser.

Specialavdelning 11 torde böra utbyggas till att omfatta 50 platser. På de

allmänna avdelningarna bör alltså inrättas 130 platser.

Specialavdelning I är, såsom kommittén anfört, utförd efter samma planidé

som österåkersanstalten. Den bör alltså helt omplaneras med beaktande

av vad de sakkunniga i sina yttranden och styrelsen i det föregående anfört.

Beträffande specialavdelning II synes samtliga 50 platser böra inrymmas

i en tvåvåningsbyggnad.

De allmänna bostadsavdelningarna bör inrymmas i tvåvåningsbyggnader.

Såväl dessa byggnader som ersättningsbyggnaderna för den föreslagna specialavdelning

I bör självfallet utformas med längdaxeln i huvudsakligen

nord-sydlig riktning. Även i Kumla erfordras två bastuanläggningar.

Vad som anförts beträffande samlingssals- och köksbyggnaden med panncentralen

samt behovet av särskilt andaktsrum (vigselrum) äger tillämpning

å motsvarande byggnad i Kumla.

Av de intagna på den av fångvårdsstyrelsen föreslagna specialavdelning

II torde 45 böra sysselsättas i skinn- och läderindustri samt 5 avses för ekonomiarbete.

För de allmänna avdelningarnas del torde sysselsättningen böra organiseras

med 55 arbetsplatser för mekanisk industri och 15 för ekonomiarbete

samt i övrigt enligt byggnadskommitténs förslag.

På personalplanen torde böra uppföras ytterligare en social kurator i 18

och en bokhållare i 21 lönegraden. Liksom vid österåkersanstalten torde

för den somatiska vården erfordras eu lialvtidsanställd internist. Frågan om

kostnader för ersättning åt dem, som skall sörja för religionsvården vid

anstalten, torde icke för närvarande behöva upptagas.

Gentemot fångvårdsstyrelsens förslag beträffande storleken av den planerade

fångvårdsanstalten i österåker har avvikande mening anmälts av

byråchefen Wennerholm och tillförordnade byrådirektören Fischier, som anfört

följande.

I fråga om fångvårdsanstalternas blivande organisation i anstaltsgrupper

synes för dagen endast eu inlandsgrupp ligga inom räckhåll. Upptagnings
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957

området för östra anstaltsgruppen torde likväl härigenom icke kunna inskränkas

till att omfatta allenast Stockholms stad samt Stockholms och Gotlands

län. Storleken av eu centralanstalt inom denna anstaltsgrupp måste

enligt vår mening avpassas med hänsyn till ett icke oväsentligt större upptagningsområde.

De framtida proportionerna mellan antalet slutna och öppna platser inom

en anstaltsgrupp är vanskligt att angiva. Vi är för vår del icke övertygade

om att behovet av sluten anstaltsvård kommer att minska till förmån för

den öppna. Stöd saknas enligt vår mening icke för uppfattningen att kriminaliteten

— särskilt i storstadsmiljön — tenderar mot att bli alltmer avancerad

och bärarna av denna kriminalitet i behov av alltmer kvalificerad

vård. Härtill knyter sig tanken på en utveckling av de psykiatriska behandlingsmetoderna.

I den mån dessa synpunkter är riktiga, skulle de med hänsyn

till vikten av ett ekonomiskt utnyttjande av behandlingsresurserna, särskilt

den kvalificerade personalen, peka mot ökat behov av centralanstaltsplatser.

Skäl kan anföras mot en koncentration av de slutna anstaltsplatserna

inom en anstaltsgrupp. De ökade möjligheterna till personlig kontakt mellan

anstaltsledning och intagna samt de mindre riskerna för ogynnsam påverkan

mellan de intagna inbördes är omständigheter som talar för en uppdelning

av den slutna vården på små anstallsenheter. Det är emellertid tydligt,

att berörda fördelar kan vinnas endast om anstalten är mycket liten

och att de till väsentlig del torde gå förlorade redan när antalet intagna överskrider

50 75. För en centralanstalts vidkommande måste under alla förhållanden

hithörande problem lösas på det tekniskt-organisatoriska planet.

Det är härvid för resonemanget likgiltigt om anstalten planeras för 300 eller

400 platser.

På grund av vad sålunda anförts och med hänsyn till i övrigt föreliggande

omständigheter finner vi oss för vår del kunna tillstyrka kommitténs förslag

om 400 platser på den föreslagna fångvårdsanstalten i österåker.

I promemorian från fångvårdens byggnadskommitté anföres beträffande

Österåkersans tälten i huvudsak följande.

Det synes uppenbart, att man med hänsyn till kriminalitetsuLvecklingen

måste räkna med ett behov av minst 400 platser på centralanstalten. Ekonomiska

skäl talar även för att platsantalet icke bör minskas. Jfr byggnadsstyrelsens

uppgifter om platskostnaderna i styrelsens remissutlåtamle. De skäl

som fångvårdsstyrelsen framlagt för en minskning av anstalten från 400 till

300 platser har kommittén icke funnit bärande.

Kommittén vill ånyo framhålla, att de till betänkandet fogade ritningarna

är schematiska och att de kommer att bearbetas i detalj. Vid den fortsatta

projekteringen kommer också framförda anmärkningar att upptagas till prövning.

Kommitténs förslag till planering bygger på uppfattningen att behandlingsverksamheten

inom fångvårdsanstalterna bör bedrivas i intim samverkan

mellan psykiatri och fångvård. De psykiatriska synpunkterna rörande behandlingen

bör salunda influera pa verksamheten på hela fångvårdsanstalten.

Samtidigt måste psykiatrin ta hänsyn till de speciella behandlingssynpunkter

som från fångvårdshåll lägges på verksamheten i dess helhet. Det är

viktigt att enhetliga behandlingsprinciper blir rådande inom en fångvårdsanstalt.

Man löper annars risk att målsättningen för arbetet blir olika på den

psykiatriska avdelningen och på fångvårdsanstalten i övrigt. Det är också

viktigt att kroppssjulcvården vid anstalten inordnas i de allmänna behandlingsprinciperna.

De psykiatriska synpunkterna kan ibland vara till nytta vid

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

behandlingen på kroppssjukvårdsavdelningen, liksom hänsyn där alltid måste

tagas till de speciella fångvårdssynpunkterna.

De psykiatriska behandlingsmetoderna kan lämpligen uppdelas i tre olika

grupper. Till den första gruppen hör insulincoma och elchockbehandling

in. in samt medikamentell behandling av olika slag. Till den andra gruppen

hör psykoterapin, som kan vara dels individuell och dels bedrivas i grupp.

Till den tredje gruppen hör arbets- och sysselsättningsterapi. Beträffande

den första gruppen av behandlingsmetoder kan i allmänhet sägas, att den är

så speciell att den bör utövas och ordineras endast av läkare. Även den andra

gruppens metoder tillhör den medicinska arsenalen. För att ernå ett fullgott

resultat är det emellertid nödvändigt, att den personal, som har hand om

dem som är föremål för behandling, är instruerad angående behandlingens

syfte och allmänna uppläggning. Arbetsterapin syftar dels till att hålla de

intagna sysselsatta och dels till att träna de fysiska och psykiska funktionerna

för de anpassningskrav, som livet utanför anstalten ställer. De olika

grupperna av behandlingsmetoder måste bedrivas jämsides och i intim samverkan

med varandra.

De anspråk, som behandlingsverksamheten på grund av det ovan anförda

ställer, kräver förmåga till samarbete av alla dem som har med behandlingsverksamheten

att göra. Eftersom syftet med behandlingsverksamheten inom

hela fångvårdsanstalten bör vara att återanpassa varje intagen individ i samhällslivet,

måste behandlingsinsatserna från olika personalgrupper integreras

till en gemensam insats under hela den tid som behandlingen varar. Om

ett samarbete av detta slag kan etableras, bör också samverkan i lokalhänseende

vara naturlig. Kommittén har därför ansett, att ett strikt särskiljande

av de för sjukvård avsedda lokalerna från övriga anstaltens lokaliteter icke

bör ifrågakomma.

Kommittén har funnit det nödvändigt att hela anstalten förlägges inom

mur. Det kan då icke undvikas att vissa delar av byggnaderna vetter emot

mur. Den känsla av instängdhet, som otvivelaktigt måste åtfölja en sådan

planering, har kommittén ansett skola kompenseras genom gräsmattor och

planteringar inom murområdet. Kommittén har ansett det lämpligt att utföra

den specialavdelning, inom vilken sjukvårdsbyggnaderna är belägna, i form

av envåningsbyggnader, bland annat, för att undvika kommunikation fönstervägen

de olika avdelningarna emellan. Kommittén har likaledes ansett det

rationellt alt varje avdelning erhåller egen promenadgård, bland annat för

att undvika kommunikation emellan olika grupper av intagna. Avsikten är

att promenadgårdarna skall förses med gräsmattor och planteringar. Promenadgårdarna

kommer att vara åtskilda med murar. Det bör emellertid understrykas,

att murarna är avsedda att vara endast ca 2 meter höga. Sådana

murar behöver enligt kommitténs uppfattning icke ge — såsom fångvårdsstyrelsen

befarat — ett intryck av instängdhet och tristess åt vistelsen vid

den psykiatriska avdelningen. Sjukhusanläggningen kan givetvis placeras

utanför mur och uppföras i flera våningar, varigenom fri utsikt bättre kan

garanteras. Härigenom kommer dock rymningsrisken att öka. Vidare erfordras

då alt ytterligare personal kan avdelas för de intagnas utevistelse. Därjämte

måste personalen på de olika avdelningarna och för ytterbevakning

ökas, för alt icke rymningsrisken skall bli för stor. Slutligen kommer enligt

kommitténs uppfattning den allmänna samordningen mellan fångvård och

sjukvård vid eu sådan planering all försvåras.

Kommittén har ansett det rationellt alt räkna med alt psykiskt sjuka med

svåra orostillstånd kan placeras på isoleringsavdclningar under den korta

tid, som isolering i allmänhet är erforderlig. Patienter med mindre svåra orostillstånd

samt svårt sjuka patienter kan enligt kommitténs mening vårdas i

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957

de isoleringsrum på den psykiatriska avdelningen, vilka skall förses med särskilt

ljudisolerade anordningar. Kommittén har vidare räknat med att ett genomförande

av de allmänna vårdprinciperna kommer att innebära, bland annat,

att antalet psykiskt sjuka, som blir i behov av vård på isoleringsavdelning,

kommer att bli relativt litet. Kommittén har byggt denna uppfattning

bland annat på uppgifter från psykopatfängelset Herstedvester i Danmark,

där isoleringsavdelningen behövt användas endast ett fåtal gånger årligen.

Bland annat det tilltagande spritmissbruket, som torde ha medfört en klientelförsämring,

synes emellertid tala för att ytterligare ett antal isoleringsceller,

förslagsvis fyra, redan från början iordningställes vid Österåker.

Kommittén har räknat med att ett tillämpande av de psykiatriska behandlingsprinciperna

inom hela fängelseanläggningen kommer att medföra en nedgång

i fråga om antalet somatiska sjukdomsfall. De psykosomatiskt betingade

sjukdomstillstånden, som enligt kommitténs bedömande är relativt vanliga

bland fångklientelet, torde i vart fall komma att väsentligt reduceras.

Vad beträffar tuberkulosen är känt att den allmänt taget är stadd på tillbakagång,

varför även antalet tuberkulosfall inom fångvården så småningom

torde komma att gå ned. Av de anförda skälen ställer det sig svårt alt exakt

beräkna antalet erforderliga platser på kroppssjukavdelning respektive tuberkulosavdelning.

Kommittén har därför ansett det rationellt att räkna med,

att platser på dessa avdelningar, som icke behöver tagas i anspråk, vid behov

kan utnyttjas för psykiatriska fall.

Antalet rum på de olika isoleringsavdelningarna bar varit föremål för diskussion

inom kommittén. Olika meningar rörande platsbehovet har därvid

gjort sig gällande. Om de allmänna vårdprinciperna effektivt kan tillämpas,

torde antalet fall, där isolering av fångvårdstekniska skäl blir erforderlig,

icke behöva bli avsevärt stort. I vart fall har kommittén ansett sig kunna utgå

ifrån, att utrymmen alltid finnes disponibla för de psykiatriska fallens

behov. Personalen vid isoleringsavdelningen bör givetvis vara sjukvårdsutbildad.

Kommittén anser sig böra med skärpa tillbakavisa uppfattningen att

det skulle vara ^humanitärt och upprörande att vårda psykiskt sjuka fångar

och andra fångar i rum bredvid varandra. För de humanitära synpunkterna

bör det givetvis sörjas, vilket klientel som än vårdas på rummen.

Beträffande de kritiserade detaljerna i ritningsförslagen till specialavdelning

I vill kommittén anföra följande. Eu mera rent nord—sydlig orientering

av byggnadskroppen kan ske vid den fortsatta projekteringen. Att belvsningsförhållandena

på vissa avsnitt av avdelningarna synes vara mindre tillfredsställande

är riktigt. En överarbetning av förslaget med avseende härpå kommer

därför att göras. Kommittén vill dock påpeka att icke alla dagrum och

arbetsrum saknar fönsterbelysning från sidorna. Även enligt kommitténs

uppfattning är det ett önskemål, att dagrum och arbetsrum icke uteslutande

är beroende av dagsljusbelysning genom takfönster. En överarbetning av

ritningarna med tanke härpå bör därför göras. Kommittén anser det jämväl

önskvärt, att möjligheter till transport av sängar från tuberkulosavdelningen

till promenadgården anordnas. En mindre liggveranda för lungsjuka kan lätt

iordningställas.

Kommittén utgick vid utarbetande av betänkandet ifrån att det skulle vara

till fyllest, om alla enkelrum på sjukvårdsavdelningarna hade en golvyta av

ca 7,5 in2 med undantag för två enkelrum inom varje vårdenhet, vilka skulle

vara så stora att eu sjuksäng kunde placeras mitt på golvet och avståndet till

väggarna medge tillräckligt utrymme för olika terapeutiska ingrepp. Kommittén

vill emellertid vitsorda, att det ur allmänna sjukvårdssynpunkter

kan svnas önskvärt alt samtliga ifrågavarande rum erhåller en golvyta av

ca 10 m2. ‘

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

Systemet med dubbelkorridor praktiseras på olika håll utomlands och

bär i princip godtagits på en psykiatrisk lasarettsavdelning vid S:t Görans

sjukhus i Stockholm samt på den planerade alkoholistkliniken på Karolinska

sjukhuset. Otvivelaktigt innebär dubbelkorridorsystemet en besparing

i fråga om byggnadskub, och kommittén har ansett det utan olägenhet kunna

tillämpas på de föreslagna avdelningarna.

Besöksrum har icke planerats på vårdavdelningarna. Förbindelsemöjligheterna

med besöksavdelningen är nämligen enligt kommitténs mening så

utformade, att även sängliggande sjuka utan olägenhet kan transporteras

till denna avdelning. Svårt oroliga sjuka eller svårt kroppsligt sjuka kan

motta besök på vårdrummet, om besök är nödvändigt.

I fråga om specialavdelning It och de allmänna avdelningarna vill kommittén

framhålla att vaktrummens läge i L-byggnaderna av samtliga fångvårdsdirektörer

ansetts vara bra. Vad beträffar badanläggningen bör erinras

därom, att det icke är bastun som är dimensionerande för frekvensen utan

fastmer att man — såsom föreslagits av kommittén — har dubbla omklädnadsrum

och ett stort tvagningsrum.

Vad styrelsen anfört om grupperingen m. m. av de olika lokalerna i samlingssals-

och köksbyggnaden synes vara i huvudsak riktigt. Vid detaljplaneringen

av motsvarande byggnad vid Tidahoimsanstalten har redan en omformning

skett. Så synes åven böra bli fallet vid nu aktuella byggnader.

I fråga om verkstadsbyggnaderna har kommittén redan avgivit ett förnyat,

mindre kostnadskrävande förslag. Kommittén har därvid räknat med ett

antal »utsiktsfönster».

Med anledning av vad fångvårdsstyrelsen anfört om de olika byggnadernas

avstånd från mur vill kommittén framhålla, att de allmänna avdelningarna

är belägna på ett avstånd av ca 35 meter från omfattningsmuren, att

gavlarna till specialavdelningen I saknar fönster och att byggnaderna^ för

specialavdelning II kan — om så skulle anses önskvärt — förskjutas så att

avståndet till muren ytterligare ökas.

Vad beträffar typen av celldörrar vill kommittén upplysa, att de trädörrar

som varit i bruk på Roxtuna visat sig icke vara tillräckligt motståndskraftiga

för sparkar och dyl. Efter den kritik som från fångvårdshåll riktats mot

dessa dörrar har byggnadsstyrelsen låtit konstruera förenklade branddörrar

med flera lås. Den nya typen av dörrar har kommittén funnit ändamålsenlig

särskilt med hänsyn till personalens berättigade krav på säkerhet — i synnerhet

nattetid då bevakningspersonalens antal är reducerat.

Beträffande förslaget att utbyta en psykiatertjänst mot eu tjänst som invärtes

läkare vill kommittén anföra följande. För genomförandet av det ovan

skisserade terapeutiska programmet är det nödvändigt med de psykiatertjänster,

som kommittén bär föreslagit. Kommittén har till och med ansett, att

dessa tjänster måste betraktas som ett minimum. Kommittén anser vidare,

att en psykiater med tjänstgöring på kroppssjukavdelningarna kan på ett

verksamt sätt delta i det terapeutiska arbetet där. För att förebygga och behandla

psykosomatiskt betingade tillstånd är psykiatern enligt kommitténs

uppfattning mera nödvändig än internisten. Kommittén bär dessutom den

uppfattningen, att det till österåker är lättare att få en välkvalificerad och

intresserad konsult i invärtes medicin från centrallasarettet i Stocksund eller

från Karolinska sjukhuset än all erhålla eu kvalilieerad och intresserad privatpraktiserande

invärtesläkare, som vid sidan av sin praktik innehar en

statlig befattning. Kommittén bär tänkt sig, alt invärteskonsulten skulle bedriva

det diagnostiska arbetet samt inleda behandlingarna och genom regelbundna

besök kontrollera patienternas tillstånd. Del löpande arbetet på avdelningarna

bör enligt kommitténs mening därefter kunna göras av psykia
-

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungi. Maj. ts proposition nr 166 år 1957

tern. Denne kan lätt få råd och anvisningar av invärteskonsulten rörande

de löpande göromålen.

Departementschefen

Enligt beslut av 1956 års riksdag skall ersättningsanstalter för Långholmen

uppföras i Österåker och Kumla med en centralanstalt på vardera platsen.

Vidare skall ett rannsakningsfängelse tillkomma i Stockholm enligt

avtal med Stockholms stad. Slutligen räknas med att den rättspsykiatriska

kliniken skall erhålla ett ersättningsbygge i Stockholm.

När centralanstalterna i Österåker och Kumla färdigställts, kan den nuvarande

östra anstaltsgruppen delas i två, den östra gruppen med österåker

som centralanstalt och inlandsgruppen med Kumla som centralanstalt.

Fångvårdsstyrelsen har i sitt yttrande förutsatt en ytterligare uppdelning

av anstaltsgrupperna, nämligen dels så att den norra anstaltsgruppen skulle

delas i två och dels så att en ny grupp skulle bildas i landets södra delar,

benämnd den sydöstra gruppen. Beträffande denna fråga vill jag hänvisa

till vad jag anfört till statsrådsprotokollet i samband med förslaget om eu

fångvårdsanstalt i Ulriksfors (prop. 1957:77), vari förslaget om den norra

gruppens uppdelning avvisas, samt för övrigt framhålla att ytterligare gruppbildning

för närvarande icke synes aktuell.

Fångvårdens byggnadskommitté har nu framlagt förslag rörande den

närmare utformningen av de båda centralanstalterna i österåker och Kumla.

Huvudtanken har varit att inom ett stort anstaltsområde sprida ut ett

flertal relativt små anstaltsbyggnader, i allmänhet envåningshus, på så sätt att

man får stora friluftsytor. Klientelet differentieras i grupper med begränsad

storlek. Arbetsdriften lägges upp efter fabriksmässiga linjer. På detta sätt

har kommittén fått fram eu ny typ av centralanstalt, som fyller högt ställda

krav ur skilda synpunkter. Säkerhetssynpunkterna är väl tillvaratagna, rekreationsområdena

utomhus tillfredsställande, klientelets differentiering väl

genomförd och anstalten utrustad med en modern arbetsdrift. Vidare finns

olika typer av avdelningar för skilda behandlingsbehov, såsom mottagningsavdelning,

psykiatrisk avdelning, sjukavdelning med tbc-avdelning, isoleringsavdelning

och specialavdelningar för svårbehandlade samt slutligen en

rad allmänna avdelningar.

Österåkersanstalten beräknades ursprungligen av fångvårdsbyggnadsutredningen

till 300 platser, Kumlaanstalten till 200 platser. Fångvårdens byggnadskommitté

har emellertid föreslagit en uppräkning av platsantalet till

respektive 400 och 270 platser. Kommittén har därvid främst åberopat platsbehovet

och i övrigt ansett, att centralanstalter av den storlek som föreslagits

för Österåker icke överskrider vad som kan anses lämpligt för anstaltstypen

i fråga. Fångvårdsstyrelsen har å sin sida hävdat, att Österåkersanstalten

bör begränsas till 300 platser; två vid ärendets handläggning närvarande

befattningshavare har dock varit av annan mening och biträtt kom
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 166 år 1957

29

mittens förslag. Å andra sidan har byggnadsstyrelsen föreslagit att platsantalet

på Kumlaanstalten ökas till 400.

Med hänsyn till att kommittén planerat anstalterna på sådant sätt att

klientelet sammanföres till mindre, från varandra skilda grupper, kan enligt

min mening säkerhets- och vårdsynpunkter väl tillgodoses, vare sig

anstalten inrättas för 300 eller 400 intagna. Härtill kommer att man genom

uppdelningen på små avdelningar i fristående byggnader vinner flera av

den lilla anstaltens fördelar och samtidigt kan bibehålla den stora organisationens

överlägsenhet i fråga om personell och materiell utrustning. För

Stockholmsområdet med dess ganska omfattande kriminalitet är en centralanstalt

av minst 400 platser erforderlig. Det bör därför av kostnadsskäl

förordas att anstalten nu bygges för detta antal platser. Då det gäller anstalten

i Kumla, har platskostnaderna blivit högre beroende på det lägre

platsantalet. Såsom byggnadsstyrelsen anfört kan därför ekonomiska skäl

åberopas för att även denna anstalt göres större. Det är emellertid icke

nödvändigt att av detta skäl redan från början ge anstalten den angivna

storleken. Enligt min mening bör man i den första utbyggnaden av anstalten

begränsa denna till föreslagna 270 platser men, såsom även kommittén

beaktat, i fråga om båda anstalterna möjliggöra en fortsatt utbyggnad vid

en senare tidpunkt.

Såsom framgår av de skisser som bilagts statsrådsprotokollet har anläggningarna

planlagts på följande sätt. Vid Österåkersanstalten skall i anstaltsområdets

västra hörn uppföras fem vinkelformade förläggningsbyggnader

(allmänna avdelningar), vardera rymmande 40 intagna. Inom denna del av

området finns byggnadsutrymme för ytterligare tre 40-mannaavdelningar

samt för verkstäder och administrationslokaler till dessa. I nordöstra delen

av området ligger »specialavdelning 1», omfattande administrationslokaler

samt mottagnings- och sjukavdelningar, psykiatrisk avdelning och isoleringsavdelning

med tillhopa 120 platser. För svårbehandlade planeras i områdets

östra hörn fyra förläggningsbyggnader, var och en för 20 intagna

(specialavdelning II). I inuren omedelbart söder om sistnämnda byggnader

förlägges centralvakten. Längs med sydöstra sidan av området uppföres

verkstadsbyggnader, en verkstad för kartongindustri, tryckeri och arbetsterapi,

avsedd för intagna på specialavdelning II, samt en verkstad för mekanisk

industri, träindustri, konfektionsindustri och arbetsterapi, avsedd

för de intagna på de allmänna avdelningarna. I mitten av anstaltsområdet

anlägges idrottsplaner. Omedelbart norr om dessa uppföres samlingssalsoch

köksbyggnad jämte panncentral.

Kumlaanstalten är planerad efter samma riktlinjer som angivits för anstalten

i österåker. De allmänna avdelningarna är fyra till antalet, var och

eu avsedd för 40 intagna. Utrymme finnes för ytterligare två sådana avdelningar.

Mottagnings- och sjukavdelningarna, psykiatriska avdelningen och

isoleringsavdelningen omfattar tillsammans 70 platser. Specialavdelning II

skall bestå av två förläggningsavdclningar, var och en avsedd för 20 intagna.

Angränsande område har reserverats för eu utbyggnad med två 20-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr i66 år 1957

mannaavdelningar. Verkstaden för de på specialavdelning II intagna är avsedd

för skinn- och läderindustri, medan den andra verkstaden är planerad

för i huvudsak samma arbetsgrenar som motsvarande verkstad vid Österåkersanstalten.

Personalorganisationen omfattar för Österåkersanstalten 199 anställda

och för Kumlaanstalten 154.

Utrustningsplanerna för inventarier och maskiner m. in. — kostnadsberäknade

till respektive 3 825 000 kronor och 2 885 000 kronor — upptager

helt ny utrustning. Kommittén har emellertid förutskickat att en omräkning

av kostnaderna kommer att verkställas då man kan bedöma värdet av de

inventarier som kan överflyttas till Österåkersanstalten från Långholmen.

Enligt preliminära beräkningar av kommittén skulle byggnadskostnaderna

utgöra, för österåkersanstalten 19 550 000 kronor och för Kumlaanstalten

16 650 000 kronor. Häri ingår verkstäder, enligt kommitténs skrivelse

den 28 mars 1957 kostnadsberäknade till respektive 4 300 000 kronor och

3 300 000 kronor. Enligt yttrande av byggnadsstyrelsen tillkommer för Österåkersanstalten

för grundförstärkning 1 250 000 kronor. Styrelsen förordar

att — i syfte att begränsa anläggningskostnaderna — förslaget i vissa

delar överarbetas.

Med anledning av byggnadsstyrelsens yttrande torde böra uppdragas åt

kommittén att ytterligare utreda byggnadernas placering vid Österåkersanstalten

så att de grundförbättringar, som erfordras, i görligaste mån begränsas.

Likaledes torde böra övervägas vad byggnadsstyrelsen anfört rörande

lämpligheten av gångkulvertar samt omslutningsmur av föreslagen

höjd och utformning. Översynen bör emellertid enligt min mening ej påverka

den principiella utformningen av anstalterna, vilken nu bör underställas riksdagen

för att beslut härom skall kunna ligga till grund för detaljplaneringen.

Denna bör nämligen påskyndas och komma i gång så fort som möjligt under

innevarande år. Den överarbetning som särskilt måste utföras, när det gäller

österåkersprojektet, kan medföra att byggnadsarbetena på denna arstalt

icke blir igångsatta lika snabbt som på Kumlaanstalten. Med hänsyn

till önskvärdheten att snarast uppdela den östra anstaltsgruppen är det

också angeläget att Kumlaanstalten särskilt forceras.

Mot den principiella uppläggningen av anstalterna har jag icke några

erinringar att framställa. Jag tillstyrker därför att kommitténs förslag lägges

till grund för det fortsatta arbetet med anstalternas detaljplanering och

uppförande. Det är dock självfallet angeläget att vid det fortsatta arbetet alla

möjligheter tillvaratages alt begränsa kostnaderna utan att man eftergiver

principerna för en tidsenlig fångvård.

De anmärkningar som av fångvårdsstyrelsen framställts mot olika detaljer

i förslagen — särskilt beträffande sjuk- och administrationsavdelningarna

-—- har föranlett vissa tillrättalägganden och bemötanden från

kommitténs sida, och dessa problem torde böra närmare övervägas i det

fortsatta planeringsarbetet. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att besluta

om de modifieringar i de framlagda principförslagen som därvid kan

befinnas påkallade.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 166 år 1957

31

Vid anmälan av statsverkspropositionen ansåg jag att man icke kunde

räkna med att några egentliga byggnadsarbeten skulle hinna komma i gång

på dessa anstalter under budgetåret 1957/58. Medel begärdes därför endast

till utrednings- och förberedelsearbeten under särskilt anslag. I den mån

det skulle visa sig möjligt att redan under budgetåret igångsätta egentliga

byggnadsarbeten, bör emellertid Kungl. Maj:t vara oförhindrad att fatta beslut

härom. Ställning torde nu icke behöva tagas till de av kommittén framlagda

förslagen till personalorganisation och utrustning.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna av föredragande departementschefen framlagda

förslag till fångvårdsanstalter i Österåkers kommun

och i Kumla stad.

Vad föredragande departementschefen sålunda, med

instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar att proposition

av den lydelse, bilaga till detta protokoll utvisar,

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957

Bil. A

CCNTMUNST/1/. T. ÖST£/ti/(£R

S/TMr/OMSP£*M

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 166 år 1957

33

Bil. B

Q Q B B

t—£____r t t* r ''

C£A/TML/MSr/tlT, M/UL/I

s/rusr/ownsH

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt Nr 166

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:277 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fångvårdsanstalter i Österåkers kommun, Stockholms län, och i Kunda stad. a1 i texten
  2. SU 1957:107 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fångvårdsanstalter i Österåkers kommun, Stockholms län, och i Kumla stad. s. 4 i texten