Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet

1957-04-05 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Svag — ungefär 2,5 % av orden ser trasiga ut — läs mot PDF:en innan du citerar
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:169, Med förslag till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

1

Nr 169

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr

618) för Nordiska rådet; given Stockholms slott den

5 april 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till förordning om ändring i stadgan

den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anledning av en rekommendation från Nordiska rådet föreslås vissa

ändringar i stadgan för rådet, huvudsakligen av formell natur. Smärre

jämkningar av saklig art har föranletts av erfarenheter, som vunnits under

rådets hittillsvarande verksamhet. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 169

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

Förslag

till

Förordning

om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för Nordiska rådet

Härigenom förordnas, att 1—11 §§ och 13 § stadgan den 20 augusti 1952

för Nordiska rådet1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt

att 14 och 15 §§ nämnda stadga skola upphöra att gälla.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 §• 1 §.

Nordiska rådet är organ för samråd

mellan Danmarks folketing, Finlands

riksdag, Islands alting, Norges

storting och Sveriges riksdag samt

dessa länders regeringar i frågor, i

vilka gemensamma åtgärder av dessa

länder eller några av dem ifrågakomma.

2 §.

Rådet består av sexton ombud för

envar av Danmarks folketing, Finlands

och Sveriges riksdagar samt

Norges storting, vilka representera

olika politiska meningsriktningar och

utses inom respektive folketinget,

riksdagarna och stortinget, tillika

med erforderligt antal suppleanter,

för den tid och på det sätt, som inom

varje land särskilt bestämmes, samt

fem i samma ordning utsedda ombud

för Islands alting.

De deltagande ländernas regeringar

representeras i rådet av de regeringsmedlemmar,

som vid varje särskilt

tillfälle förordnas därtill av

respektive regeringar. 1

Nordiska rådet är organ för samråd

mellan Danmarks folketing, Finlands

riksdag, Islands alting, Norges storting

och Sveriges riksdag samt dessa

länders regeringar i spörsmål, som

avse samverkan mellan dessa länder

eller några av dem.

2 §.

Rådet består av sextionio valda

medlemmar och av regeringsrepresen

tanter.

För den tid och på det sätt, som i

varje land bestämmes, välja Danmarks

folketing, Finlands riksdag,

Norges storting och Sveriges riksdag

envar inom sig sexton medlemmar i

rådet jämte erforderligt antal suppleanter

och Islands alting inom sig

fem medlemmar i rådet jämte erforderligt

antal suppleanter. Bland varje

lands valda medlemmar skola olika

politiska riktningar vara företrädda.

Envar regering utser bland sina

medlemmar regeringsre presen tanter

till det antal, som den önskar.

1 Senaste lydelse av 1, 2, 3 och 5 §§ se SFS 1955: 692.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

3

(Nuvarande lydelse)

3 §.

Regeringsrepresentanterna deltaga

i rådets överläggningar men ej i dess

beslut.

4 §•

Rådet sammanträder en gång årligen

å tid, som det självt bestämmer

(ordinarie session), och dessutom,

när rådet så beslutar eller det påkallas

antingen av minst två regeringar

eller av minst tjugo medlemmar (extra

session). Sessionerna hållas i

respektive länders huvudstäder enligt

vad rådet bestämmer.

5 §.

Rådet väljer för varje session och

tiden intill nästa session en ordförande

och fyra vice ordförande. Ordförande

och vice ordförande utgöra tillsammans

rådets presidium.

6 §.

Rådets förhandlingar äro offentliga,

därest rådet ej med hänsyn till

visst ärendes beskaffenhet annorlunda

beslutar.

7 §•

För ärendenas beredning utses utskott

till erforderligt antal. Utskott

må, när rådet så beslutar, sammanträda

även mellan sessionerna.

(Föreslagen lydelse)

3 §•

Regeringsrepresentanterna hava icke

rösträtt i rådet.

4 §•

Rådet samlas en gång årligen å tid,

som rådet bestämmer (ordinarie session).

Dessutom samlas rådet, när

det så beslutar eller när minst två

regeringar eller minst tjugofem valda

medlemmar framställa begäran därom

(extra session). Ordinarie session

hålles i någon av ländernas huvudstäder

efter rådets bestämmande.

5 §•

För varje ordinarie session och tiden

intill nästa ordinarie session väljer

rådet bland de valda medlemmarna

en president och fyra vicepresidenter.

Presidenten och vicepresidenterna

utgöra rådets presidium.

6 §.

Rådets förhandlingar äro offentliga,

därest rådet icke med hänsyn till

ett spörsmåls särskilda art annorlunda

beslutar.

7 §•

Vid varje ordinarie session fördelas

de valda medlemmarna på fasta

utskott med uppgift att förbereda sakerna.

Utskotten kunna efter presidiets

bestämmande i särskilda fall hålla

möte mellan sessionerna.

För beredning av särskilda saker

under tiden mellan sessionerna kunna

kommittéer tillsättas.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

(Nuvarande lydelse)

8 §.

Varje lands delegation utser sekreterare

och annan personal. Sekretariatens

verksamhet och inbördes samarbete

försiggå under presidiets ledning.

9 §•

Rätt att förelägga ärenden för rådet

tillkommer envar regering och envar

medlem av rådet. Sådan framställning

skall, såvida ej rådet annorlunda

beslutar, ingivas till presidiet

genom vederbörande lands sekretariat

och, jämte den utredning, som presidiet

finner erforderlig, utsändas till

medlemmarna i god tid före sessionen.

10 §.

Rådet har till uppgift att dryfta

frågor av gemensamt intresse för länderna

och att besluta om rekommendationer

(framställningar) till regeringarna

i sådana frågor. Till rekommendationerna

fogas uppgift om huru

varje medlem av rådet röstat.

Beträffande fråga, som allenast angår

vissa länder, må endast representanterna

för dessa länder deltaga i

beslutet.

Rådet fattar självt beslut om sin

organisation och sekretariatens arbete.

11

11 §•

Regeringarna böra vid varje ordinarie

session anmäla de åtgärder, som

vidtagits i anledning av rådets rekommendationer.

(Föreslagen lydelse)

8 §•

Varje lands delegation anställer

sekreterare och annan personal. Sekretariatens

verksamhet och inbördes

samarbete försiggå under presidiets

ledning.

9 §•

Envar regering och envar medlem

hava rätt att genom skriftlig framställning

till presidiet väcka sak hos

rådet. Presidiet låter företaga den utredning,

det finner erforderlig, och

utsänder aktstyckena i saken till regeringarna

och medlemmarna i god

tid före sessionen.

10 §.

Rådet dryftar spörsmål av gemensamt

intresse för länderna och kan

antaga rekommendationer till regeringarna.

Till rekommendation skall

fogas uppgift om hur varje medlem

röstat.

Rörande spörsmål, som uteslutande

angå vissa länder, hava endast

medlemmar från dessa länder rösträtt.

11 §•

Regeringarna böra vid varje ordinarie

session lämna rådet meddelanden

om de åtgärder, som vidtagits i

anledning av rådets rekommendationer.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Varje land bestrider kostnaderna för

sina representanter och sitt sekretariat

samt de särskilda kostnader, som

föranledas av sammanträden som där

hållas. Om sättet för bestridande av

gemensamma kostnader gäller vad rådet

bestämmer.

13 §.

Varje land svarar för utgifterna för

sitt deltagande i rådet.

Rådet bestämmer hur gemensamma

utgifter skola fördelas.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1958.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 5 april 1957.

N ärvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson, Henriksson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om ändringar

i stadgan för Nordiska rådet. Föredraganden anför följande.

För Nordiska rådet gäller en stadga, vilken antagits av Danmark, Finland,

Island, Norge och Sverige var för sig med tillämpning av inhemska

konstitutionella beslutsformer. I anledning av Finlands inträde i rådet företogs

under hösten 1955 i Danmark, Island, Norge och Sverige vissa ändringar

i stadgans ursprungliga lydelse. I ett vart av länderna är stadgan avfattad

på det egna språket, i Finland på såväl finska som svenska. Stadgan

föreligger sålunda i en dansk, en finsk, en isländsk och en norsk text

samt två svenska texter. I allt väsentligt har dessa texter samma innehåll.

Mellan de båda svenskspråkiga texterna förefinnes icke annan skillnad än

att slutparagraferna, som innehåller ikraftträdandebestämmelser, utformats

olika.

Enligt 1 § i stadgan1 är Nordiska rådet organ för samråd mellan Danmarks

folketing, Finlands riksdag, Islands alting, Norges storting och

Sveriges riksdag samt dessa länders regeringar i frågor, i vilka gemensamma

åtgärder av dessa länder eller några av dem ifrågakommer. Beträffande

rådets samansättning stadgas i 2 §, att rådet består av sexton ombud för

envar av Danmarks folketing, Finlands och Sveriges riksdagar samt Norges

storting samt fem ombud för Islands alting. I samma paragraf är föreskrivet,

att de deltagande regeringarna representeras i rådet av de regeringsmedlemmar,

som vid varje särskilt tillfälle därtill förordnas. I 3 § inrymmes

en bestämmelse att regeringsrepresentanterna deltager i rådets överläggningar

men ej i dess beslut.

I 4 § gives bestämmelser om rådets årligen återkommande ordinarie

sessioner och om möjligheten att avhålla extra session. Sessionerna skall

hållas i respektive länders huvudstäder. För varje session och tiden intill

nästa session skall rådet enligt 5 § välja en ordförande och fyra vice ordförande,

vilka alla tillsammans utgör rådets presidium.

De följande paragraferna (6—13 §§) innehåller ytterligare bestämmelser

om rådets organisation och arbetssätt m. m. Rådets förhandlingar är

1 Här följes den i Sverige gällande svenskspråkiga texten.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

i princip offentliga (6 §). För ärendenas beredning skall utskott utses till

erforderligt antal. Dessa kan sammanträda även mellan sessionerna, när

rådet så beslutar (7 §). Om de nationella delegationernas sekretariat stadgas

närmare i 8 §. Rätt att törelägga ärenden för rådet tillkommer enligt

9 § envar regering och envar medlem. Ytterligare regler om ärendes upptagande

och förberedande behandling finns också i 9 §. I 10 § angives rådets

uppgift vara att dryfta frågor av gemensamt intresse för länderna och att

besluta om rekommendationer till regeringarna i sådana frågor. Härutöver

innehåller 10 § vissa regler om beslutsformer m. m. Om regeringarnas

skyldighet att anmäla de åtgärder, som vidtagits i anledning av rådets rekommendationer,

stadgas i 1,1 §. Rådet fastställer självt sin arbetsordning

enligt 12 §. Huru kostnaderna skall fördelas avhandlas i 13 §.

Allmänna ikraftträdandebestämmelser finnes i 14 § samt därutöver särskilda

regler rörande Island i 15 §.

Till rådets fjärde session, som hölls i Köpenhamn i januari—februari 1956,

väckte presidiets medlemmar ett medlemsförslag om översyn av stadgan

för Nordiska rådet. I förslaget framhölls bl. a. att, då i samband med Finlands

inträde i rådet under hösten 1955 stadgan översetts, de fyra dåvarande

olika versionerna av densamma befunnits behäftade med brister i

åtskilliga formella avseenden. Vidare påpekades i förslaget att språkliga

skiljaktigheter förelåge mellan de olika texterna, uppkomna i samband med

att den ursprungliga å svenska avfattade texten blivit översatt till de övriga

språken. Den i rådets arbetsordning och i praxis tillämpade terminologin beträffande

rådets organ och arbetsformer hade icke någon motsvarighet i

stadgan, vilken i många fall begagnade helt andra benämningar, för övrigt

skiftande i de olika texterna. Även sakliga ändringar, föranledda av erfarenheter,

som vunnits under den tid rådet varit i arbete, borde enligt

medlemsförslaget kunna företagas.

Rådet beslöt uppdraga åt presidiet att genomgå stadgan och eventuellt

framlägga förslag för rådet om ändringar i denna. Till efterkommande av

detta uppdrag uppgjorde presidiet förslag till ny stadga för rådet, vilket

lörelades rådet vid dess femte session, som hölls i Helsingfors den 15__

den 22 februari 1957, genom ett av presidiets medlemmar väckt medlemsförslag.

Däri uttalade förslagsställarna, herrar Siguröur Bjarnason, Island,

Erik Eriksen, Danmark, Nils Hpnsvald, Norge, Väinö Leskinen, Finland,

och Rerlil Ohlin, Sverige, bl. a., att vid utarbetandet av det föreliggande

törslaget presidiet strävat efter att så långt som möjligt närma de olika

texterna till varandra. Det hade därvid icke kunnat undvikas, att på enstaka

punkter uttryckssätt och ordvändningar begagnats, vilka — därest hänsyn

icke behövt tagas till önskvärdheten av konformitet mellan språken —- skulle formulerats på annat sätt.

Rådets juridiska utskott, till vilket det ifrågavarande medlemsförslaget

hänvisades, anslöt sig i huvudsak till detta. Beträffande den föreslagna lydelsen

av 7 § i stadgan förordade utskottet dock vissa jämkningar. På utskot
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

tets förslag beslöt rådet den 22 februari 1957 att antaga en rekommendation

(nr 14/1957), vari rådet rekommenderade regeringarna att förelägga

vederbörande folkrepresenlationer för antagande de förslag till stadga tör

Nordiska rådet, vilka intagits i rekommendationen. Förslagen bar här uteslutits.

Beträffande den svenska texten hänvisas till det vid propositionen

fogade förslaget till förordning, vilket återgiver denna text.

Rörande de föreslagna ändringarna lämnas i medlemsförslaget till årets

session och juridiska utskottets förslag i anledning av detta bl. a. följande

upplysningar.

Beträffande 1 § framhålles i medlemsförslaget, att bestämmelsen om rådets

uppgift är olika formulerad å ena sidan i den danska och den isländska

texten samt å andra sidan i den norska och den svenska. I de förra texterna

talas om »frågor som avse samverkan mellan länderna» och i de båda

andra om »frågor, i vilka gemensamma åtgärder ifrågakomma». Den förra

lydelsen har föredragits såsom mera allmänt hållen.

Den följande paragrafen, 2 §, föreslås omdisponerad så, att regler om rådets

sammansättning intages i första stycket, medan de två följande andra

och tredje styckena skall innehålla bestämmelser om sättet in. m. för utseende

av de valda medlemmarna, respektive regeringsrepresentanterna. — En

språklig översyn av bestämmelserna i paragrafen har ägt rum i syfte att

införa den terminologi, som i praxis brukas i rådets arbete. Termen medlem

användes exempelvis såsom gemensam beteckning för såväl de av parlamenten

valda medlemmarna som de av regeringarna utsedda regeringsrepresentanterna.

—- I andra stycket föreslås sådan ändring, att Island får även formell

rätt att utse suppleanter. Så sker redan nu, men på grund av ett förbiseende

innehåller stadgan för närvarande inga regler om utseende av isländska

suppleanter.

I 3 § bör enligt medlemsförslaget angivas att regeringsrepresentanterna —

ehuru medlemmar av rådet — saknar rösträtt i rådet. Stadgandet är så att

förstå, att regeringsrepresentanterna icke kan utöva rösträtt i något av rådets

organ.

Vad angår 4 § innebär förslaget den ändringen att för extra session skall

krävas framställning från 25 i stället för nu 20 valda medlemmar. Höjningen

har föranletts av ökningen i antalet medlemmar i rådet genom Finlands

inträde. — Det nuvarande stadgandet om att session skall hållas i någon av

huvudstäderna föreslås skola begränsas till att avse ordinarie session. Det

kan nämligen visa sig lämpligt framdeles att i något fall hålla extra session

på annan plats än i någon av huvudstäderna.

Den i arbetsordningen brukade termen »president» föreslås skola införas

även i stadgan — 5 § — och där ersätta uttryck som formand, formann och

ordförande. — Presidiet anses vidare böra utses bland de valda medlemmarna.

—■ Presidiets mandattid föreslås skola löpa från och med en ordinarie

session intill nästa, oavsett mellankommande extra sessioner.

I 6 § föreslås endast vissa språkliga och terminologiska justeringar.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

Enligt medlemsförslaget skall i stadgan — 7 § — skillnad göras mellan

utskott och kommittéer. Därvid åsyftas med »utskott» de organ, vilka väljes

vid varje rådssession med huvudsaklig uppgift att förbereda ärendena

under sessionen (juridiska utskottet, kulturutskottet, socialpolitiska utskottet,

trafikutskottet och ekonomiska utskottet), och med »kommittéer» de vanligtvis

mindre grupper som tillsättes för en bestämd frågas beredning och

som huvudsakligen arbetar under tiden mellan sessionerna. I sådana kommittéer

förutsättes även andra än rådsmedlemmar kunna inväljas. — Vidare

föreslås, att föreskriften om att utskott skall utses »till erforderligt antal»

utgår, enär det får anses självfallet att icke flera utskott väljes än som verkligen

behöves. Likaledes föreslås av praktiska skäl borttagande av bestämmelsen,

att utskottssammanträden mellan sessionerna endast får hållas, »när

rådet så beslutar».

Mot medlemsförslaget i denna del framställde jag som svensk regeringsrepresentant

vid sakens behandling i rådets juridiska utskott vissa erinringar.

För att tillgodose uttalade önskemål om en närmare precisering av

bestämmelserna om utskott och kommittéer framlade utskottet förslag till

ny avfattning av 7 §, sedermera biträdd av rådet. I denna av rådet sålunda

godtagna lydelse föreslås paragrafen uppdelad på två stycken. I det första

stycket stadgas, att rådets valda medlemmar vid varje ordinarie session

skall fördelas på fasta utskott med uppgift att förbereda sakerna. Härigenom

fastslås i stadgan hittillsvarande praxis. Liksom nu gäller skall denna

fördelning av medlemmarna äga bestånd intill tiden för nästa ordinarie

session. Om exempelvis under tiden mellan två ordinarie sessioner en extra

session sammankallas, skall icke nya val till de fasta utskotten företagas,

utan valen vid närmast föregående ordinarie session äger alltjämt giltighet.

Utskott föreslås få sammanträda under tiden mellan sessionerna endast efter

presidiets bestämmande och i särskilda fall; i sådan händelse äger likaså

den vid den ordinarie sessionen företagna fördelningen av medlemmarna

giltighet. — I andra stycket föreslås, att kommittéer skall kunna tillsättas

för beredning av särskilda saker under tiden mellan sessionerna. Sådana

kommittéer förutsättes komma att tillkallas för det fall att någon speciell

fråga kräver särskild beredning. Kommitté kan väljas antingen direkt av

rådet eller, under tiden mellan sessionerna, på föranstaltande av presidiet

av respektive delegationer. Till medlemmar i kommitté förutsättes i första

hand medlemmar och suppleanter i rådet skola utses.

Eu mindre justering har vidtagits i 8 § för att jämka bl. a. den svenska

texten till full överensstämmelse med den norska.

I 9 § föreslås vissa ändringar för att anpassa reglerna i paragrafen till

den praxis, som utvecklat sig under rådets hittillsvarande arbete. Därvid har

eu terminologi tillämpats, enligt vilken en sak väckes hos rådet genom alt ett

förslag, ett meddelande eller eu berättelse — bär sammanfattningsvis benämnda

»skriftlig framställning» — ingives till presidiet. Den närmare innebörden

av dessa uttryck utvecklas i arbetsordningen. — Reglerna om att presidiet

äger ombesörja erforderlig utredning liar fått en klarare utformning

2 I!ihaag till riksdagens protokoll 1907. 1 samt. Nr 109

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 169 år 1957

bl. a. genom att placeras i en huvudsats. — Slutligen föreslås en föreskrift

om att handlingarna i varje sak skall före sessionen utsändas icke blott —

som för närvarande — till medlemmarna utan även till regeringarna.

Genom ett förbiseende vid stadgans slutliga redigering under våren 1952

kom i 10 § en ändamålsbestämmelse att upptagas, trots att redan i 1 § rådets

uppgift angivits. Den oformlighet, som för närvarande vidlåder stadgan, bestående

i att denna sålunda innehåller två ändamålsbestämmelser av delvis

olika innebörd, föreslås skola rättas till. Paragrafens första stycke har utformats

så, att de två vägar, på vilka rådet främst verkar — nämligen genom

debatter och genom rekommendationer till regeringarna — klart utmärkes.

Nuvarande tredje stycket, vilket handlar om beslut rörande rådets organisation

och sekretariatens arbete, föreslås skola utgå såsom överflödigt. I

huvudsak anses föreskriften i 12 § om att rådet självt fastställer sin arbetsordning

täcka innehållet i detta stycke.

Viss terminologisk ändring föreslås i 11 §.

I den nuvarande lydelsen a v 13 § angives tre olika slag av interna kostnader,

nämligen kostnader för medlemmarna, kostnader för sekretariaten

och kostnader för sammanträden, som hålles i landet. Denna specificering,

som icke är fullt uttömmande, då kostnader stundom uppstår för kommittémedlemmar

och experter, vilka icke är medlemmar och icke tillhör sekretariaten,

är knappast behövlig i stadgan. Det torde vara tillfyllest att det

i denna paragraf slås fast, att varje land bär kostnaderna för sitt deltagande

i rådet, vilken form detta än kan ha, samt att rådet beslutar om hur gemensamma

kostnader skall fördelas. Till dessa är att hänföra alla kostnader

för en session. Sistnämnda stadgande bygger på den nuvarande ordningen,

att rådet som sådant saknar egna medel och är hänvisat till att av delegationerna

utverka de penningmedel, som erfordras för gemensamma uppgifters

lösande.

Ikraftträdandereglerna i 14 och 15 §§ saknar numera betydelse. De kan

därför utgå. Stadgan i sin nya lydelse har av rådet förutsatts skola träda

i kraft den 1 januari 1958.

Departementschefen

Då stadgan för Nordiska rådet antogs 1952 i samband med rådets tillkomst,

gavs icke tillfälle att bringa de olika språkliga texter, i vilka stadgan föreligger

i ett vart av de i rådet medverkande länderna, till full språklig och terminologisk

överensstämmelse. Vissa smärre olikheter har sålunda förefunnits

mellan de olika texterna redan från begynnelsen. Erfarenheter, som

vunnits under rådets hittillsvarande arbete, har vidare gjort vissa jämkningar

i stadgan önskvärda. Efter vidtagna förberedelser kunde vid rådets i

februari detta år i Helsingfors avhållna session arbetet inom rådet på en översyn

av stadgan slutföras. Ett av presidiets medlemmar framlagt medlemsförslag

innehållande förslag till ny stadga för rådet vann då efter vissa

jämkningar rådets bifall. I en rekommendation till regeringarna hemställde

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 169 år 1957

11

rådet att dessa måtte förelägga vederbörande folkrepresentationer till antagande

förslag till nya lydelser av stadgan å alla fem språken.

Det i rekommendationen upptagna stadgeförslaget har tillkommit under

medverkan av svenska regeringsrepresentanter i rådet, vilka där haft tillfälle

att framföra sina synpunkter på stadgans utformning. Dessa har i

huvudsak vunnit beaktande, och man bör i Sverige kunna godtaga förslaget

i den form det sålunda föreligger. Förslag till förordning om ändring

i stadgan torde därför nu böra föreläggas svenska riksdagen. Motsvarande

förslag kan väntas bliva bragta inför folkrepresentationerna i Danmark,

Finland och Norge under den närmaste tiden och i Island längre fram under

innevarande år. Stadgan beräknas i sin nya lydelse kunna träda i kraft den

1 januari 1958. Beträffande den närmare innebörden av ändringarna får

jag hänvisa till vad därom ovan anföres.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 (nr 618) för

Nordiska rådet.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga nämnda förslag till

förordning.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar

skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Chr. af Winklerfelt

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570570

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1957:8 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning om ändring i stadgan den 20 augusti 1952 a1 i texten