Sök i Ratio Lex

Angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58, m. m

1957-04-26 · 236 sidor, varav 222 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 222 av 236 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:175, Angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

1

Nr 175

Kungl. Maj. ts proposition till riksdagen angående komplettering

av riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58, m. m.;

given Stockholms slott den 26 april 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om allmän energiskatt;

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954

(nr 260) om brännoljeskatt; samt

3) lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror;

dels ock bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges på sedvanligt sätt förslag till komplettering av

riksstatsförslaget. Därvid lämnas i anslutning till den reviderade nationalbudgeten

för år 1957 en översikt över det ekonomiska läget. På grundval

härav uppdras riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Nya beräkningar över budgetläget på kortare och längre sikt framlägges.

I samband därmed föreslås att uttagningsprocenten för statlig inkomstskatt

under senare halvåret 1957 och första halvåret 1958 skall vara oförändrat 100.

Vidare föreslås införandet av en allmän energiskatt samt en höjning av

skatten på cigarretter. Energiskatten skall utgå för de viktigaste slagen av

fasta och flytande bränslen, d. v. s. kol och koks, kolbriketter och stybb,

bensin och motorsprit, motorbrännolja och eldningsoljor, samt därjämte för

elkraft.

Den föreslagna energiskatten är hl. a. att se mot bakgrunden av ett omfattande

investeringsprogram på energiområdet. Under den närmaste femårsperioden

beräknas 500 milj. kr. för atomenergiområdet, närmare 600

1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

milj. kr. för lagring av olja och bensin -—därav 350 milj. kr. i direkta statsbidrag

—- samt 50 milj. kr. för upprustning av landsbygdens elnät.

Förslaget till allmän energiskatt bygger på en inom finansdepartementet

upprättad promemoria, men i förhållande till denna har vissa begränsningar

och omfördelningar gjorts i skatteuttaget. Begränsningarna avser främst

bensin och borgerlig förbrukning av elkraft. Skatteuttaget blir omkring 150

milj. kr. lägre än enligt promemorian. Regeringsförslaget innebär skatteintäkter

av omkring 375 milj. kr. Häri ingår 50 milj. kr. motsvarande den

nuvarande elskatten.

Med hänsyn till begränsningarna i energibeskattningen har det ansetts

nödvändigt att genom konsumtionsbeskattning tillföra staten ytterligare ca

50 milj. kr. Detta föreslås ske genom att böja cigarrettskatten med omkring

ett öre per styck. Totalt blir skatteintäkterna av energiskatten och höjningen

av cigarrettskatten ungefär 425 milj. kr.

Energiskatten föreslås utgå för stenkol med 12 kr. per ton och för koks

med 14 kr. per ton. Beträffande motorbrännolja samt eldningsoljorna 1 och

2 är den föreslagna skattesatsen 25 kr. per m3. För eldningsoljorna 3, 4 och

högre skall enligt förslaget skatt erläggas med 16 kr. per m3.

I fråga om bensin och motorsprit är den föreslagna skattesatsen 4 öre per

liter.

Den nuvarande skatten på industriell elkraft skall med oförändrat uttag

— 10 procent av kraftvärdet —- ingå i den allmänna energiskatten. I anslutning

härtill föreslås den nuvarande elskatteförordningen bli upphävd.

Den borgerliga förbrukningen av elkraft skall enligt förslaget beskattas med

5 procent av kraftavgifterna. Däremot skall järnvägarnas och spårvägarnas

elkraft inte beskattas.

Genom en föreslagen ändring i den nuvarande beskattningen av motorbrännolja

tillses, att den tunga motorfordonstrafiken i stort sett blir oberörd

av energiskatten. Restitution förutsättes skola medges av skatt på brännolja,

som användes i jordbrukstraktorer. I konsekvens härmed skall inte heller

iotogen bli föremål för beskattning. Likaså skall enligt propositionen bränslen

till järnvägarna, sjöfarten och lufttrafiken lämnas utanför beskattningen.

När bränsle användes som råvara, t. ex. för framställning av kalciumkarbid,

eller när det nyttjas exempelvis för reduktionsändamål, skall skatt inte

utgå. Det föreslås också, att industrier med särskilt hög bränsle- och kraftförbrukning

skall kunna få skattenedsättning.

Förslaget är så utformat, att från beredskapssynpunkt betydelsefulla lager

av kol, koks och brännoljor kan uppläggas skattefritt.

Energiskatten skall i princip tillämpas fr. o. m. juli månad år 1957.

I propositionen förutsättes, att investeringsavgiften bortfaller fr. o. m. den

1 januari 1958.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

3

Förslag

till

förordning om allmän energiskatt

Härigenom förordnas som följer.

Allmänna bestämmelser

1 §•

Allmän energiskatt skall i enlighet med bestämmelserna i denna förordning

till staten erläggas för

a) bensin och motorsprit,

b) bränsle, som angives i en vid denna förordning fogad förteckning, och

c) elektrisk kraft.

2 §.

Skatt utgår icke för inhemska fasta bränslen.

Skatt utgår ej heller för elektrisk kraft, som

a) framställes inom riket av producent, som förfogar över en installerad

generatoreffekt av mindre än 50 kilowatt och som icke yrkesmässigt

distribuerar elektrisk kraft,

b) till lägre effekt än 50 kilowatt utan avgift levereras av producent eller

distributör till någon, som ej står i intressegemenskap med producenten eller

distributören,

c) framställes och förbrukas å fartyg eller annat transportmedel, eller

d) nyttiggöres inom rörelse för produktion eller distribution av elektrisk

kraft eller bortgår till följd av förluster vid överföring, transformering eller

omformning hos producent eller distributör.

3 §.

Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer äger, då synnerliga

skäl därtill äro, medgiva befrielse från eller återbäring av skatt.

Om bensin och motorsprit

4 §.

Vad som stadgas i förordningen den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt

å bensin och motorsprit skall, med undantag av vad däri sägs angående

skattens storlek, äga tillämpning jämväl å allmän energiskatt å bensin och

motorsprit.

5 §.

Energiskatten å bensin och motorsprit utgår med fyra öre för liter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Om andra bränslen än bensin och motorsprit samt om elektrisk kraft

A. Andra bränslen än bensin och motorsprit

6 §.

Den som inom riket producerar skattepliktigt flytande bränsle är skyldig

att hos kontrollstyrelsen vara registrerad såsom producent av dylikt bränsle.

Den som i större omfattning återförsäljer eller i egen rörelse förbrukar

skattepliktigt bränsle eller håller sådant bränsle i lager må efter ansökan registreras

hos kontrollstyrelsen såsom återförsäljare eller förbrukare av dylikt

bränsle.

7 §•

Skatten skall erläggas av den som är registrerad enligt 6 §. Införes bränsle

till riket av annan än den som är sålunda registrerad skall dock skatten erläggas

av den som inför bränslet.

8 §•

Skattskyldighet inträder

a) för den som är registrerad enligt 6 §, då bränsle av honom levereras

till köpare, som icke är sålunda registrerad, eller tages i anspråk för annat

ändamål än försäljning, och

b) för den som, utan att vara registrerad enligt 6 §, inför bränsle till

riket, vid införseln.

9 §•

Upphör skattskyldig att vara registrerad enligt 6 §, skall han erlägga

skatt för det bränsle som ingår i hans lager vid tidpunkten för registreringens

upphörande. Skatten skall erläggas inom tid som kontrollstyrelsen bestämmer.

10 §.

Skatten utgår med i förteckningen angivet belopp för vikt- eller volymenhet.

Det ankommer på kontrollstyrelsen att i fråga om fasta bränslen fastställa

skattesatser för hektoliter som svarar mot de i förteckningen angivna skattesatserna

för ton.

Ingår vid industriell tillverkning kostnaden för bränsle till mera betydande

del i tillverkningskostnaden, må beskattningsmyndigheten medgiva

skälig nedsättning av skatten.

B. Elektrisk kraft

11 §•

Den som inom riket yrkesmässigt distribuerar eller förbrukar av honom

producerad skattepliktig elektrisk kraft eller yrkesmässigt distribuerar av

annan producerad dylik kraft är skyldig att hos kontrollstyrelsen vara registrerad

såsom producent eller distributör av elektrisk kraft.

Vid tillämpning av denna förordning skall den för vars räkning elektrisk

kraft överföres till riket ävensom den som utan att erlägga avgift därför

emottager elektrisk kraft, för vilken skatt skall utgå, anses hava producerat

kraften.

12 §.

Skatten för elektrisk kraft skall erläggas av den som förbrukat kraften.

Skyldighet att redovisa skatt till statsverket inträder då den elektriska

kraften distribueras till förbrukare, som icke är registrerad enligt 11 §

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

5

(skattepliktig distribution), eller då kraften av den som är sålunda registrerad

nyttjas i egen rörelse (skattepliktig egenförbrukning).

Vid skattepliktig distribution skall skatten av föi*brukaren erläggas till

den registrerade distributören, i förekommande fall genom icke registrerad

distributör. Har producent yrkesmässigt distribuerat kraft till förbrukare,

är producenten med avseende å distributionen av sådan kraft att anse såsom

registrerad distributör.

Har den, som enligt 11 § registrerats såsom producent, till annan distribuerat

elektrisk kraft utan att detta skett yrkesmässigt, skall kraften anses

vara förbrukad i den förstnämndes rörelse.

13 §.

Registrerad distributör åligger att debitera och till statsverket inleverera

skatten. Har debiterad skatt ej erlagts, skall den registrerade distributören

till statsverket likväl inleverera ett däremot svarande belopp, såvida icke

annat följer av vad i 25 § tredje stycket stadgas.

Vid skattepliktig egenförbrukning skall förbrukaren inleverera skatten

till statsverket.

14 §.

1 mom. Skatten utgår

a) för elektrisk kraft, som förbrukas i industriell rörelse med en förbrukning

av mer än 40 000 kilowattimmar för driftställe under helt beskattningsår,

med tio procent av kraftens beskattningsvärde och

b) för annan elektrisk kraft med fem procent av kraftens beskattningsvärde.

Såsom driftställe skall anses varje i tekniskt avseende självständig industriell

anläggning, dock att närliggande anläggningar, som drivas av samma

ägare eller innehavare, skola anses såsom ett enda driftställe om kraftanskaffningen

är i huvudsak gemensam.

Med beskattningsår förstås tiden 1 juli—30 juni.

Beskattningsvärdet är lika med summan av de avgifter, som förbrukaren

har att erlägga för den elektriska kraften. I den mån producent eller registrerad

distributör själv förbrukar kraften, är beskattningsvärdet lika med summan

av de avgifter, som skulle hava utgått, därest kraften försålts för likartad

användning som hos producenten eller distributören. I beskattningsvärdet

ingår icke skatt.

2 mom. Kan under löpande beskattningsår icke avgöras, huruvida förbrukningen

i industriell rörelse kommer att överskjuta 40 000 kilowattimmar,

men har förbrukningen under den närmast före beskattningsåret tilländalupna

tolvmånadersperioden överskjutit nämnda energikvantitet, skall förbrukaren

erlägga preliminär skatt med belopp motsvarande tio procent av

kraftens beskattningsvärde. Vad i denna förordning stadgas om skatt skall

i tillämpliga delar gälla här avsedd preliminär skatt.

3 mom. Där under ett beskattningsår förbrukningen i industriell rörelse

överskjutit 40 000 kilowattimmar men skatt för den förbrukade kraften erlagts

med allenast fem procent av kraftens beskattningsvärde, skall till statsverket

i efterhand inlevereras skatt med ytterligare fem procent av beskattningsvärdet.

Har under ett beskattningsår förbrukningen i industriell rörelse icke överskjutit

40 000 kilowattimmar men har skatt för den förbrukade kraften

erlagts med tio procent av kraftens beskattningsvärde, skall snarast efter

beskattningsårets utgång hälften av den erlagda skatten restitueras.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

15 §.

1 mom. Kontrollstyrelsen äger, när särskilda skäl därtill äro, efter ansökan

förordna, att skatten skall utgå med visst belopp för kilowattimme. Beloppet

skall fastställas så att det för de förbrukare, varom fråga är, så nära som

möjligt motsvarar den skatt som skulle hava utgått vid tillämpning av 14 §

1 mom.

2 mom. På ansökan må kontrollstyrelsen medgiva förbrukare inom distributionsområde

med onormalt höga kraftavgifter eller anslutningsavgifter

nedsättning av skatten.

16 §.

1 mom. Vid beräkning av beskattningsvärde för skattepliktig egenförbrukning

skall kontrollstyrelsen eftersträva att såvitt möjligt enhetliga värden

erhållas för kraft, som användes för likartade ändamål inom områden

med i huvudsak enahanda taxesättning.

När synnerliga skäl föranleda därtill, må kontrollstyrelsen nedsätta beskattningsvärdet

för kraft som nyss sagts.

2 mom. För kraft som av producent eller registrerad distributör levereras

till förbrukare, med vilken producenten eller distributören står i sådan intressegemenskap

att denna kan antagas hava inverkat på prissättningen,

ävensom för kraft, som levereras såsom ersättning för förlorad vattenkraft,

må kontrollstyrelsen fastställa beskattningsvärde enligt i huvudsak samma

normer, som tillämpas i fråga om skattepliktig egenförbrukning.

17 §.

Kontrollstyrelsen äger även i andra fall än som avses i 15 och 16 §§ föreskriva

de avvikelser från stadgandena angående skattens bestämmande, som

med hänsyn till särskilda omständigheter må finnas påkallade, dock att

skatt icke i något fall må bestämmas att utgå med högre belopp än som eljest

skolat följa av bestämmelserna i denna förordning.

18 §.

Vid kontrollstyrelsens sida skall finnas en särskild rådgivande nämnd

(elskattenämnden) med uppgift att till styrelsen avgiva yttrande och förslag

i ärenden rörande energiskatt å elektrisk kraft. Innan kontrollstyrelsen fattar

beslut i dylika ärenden av principiell betydelse eller eljest av större vikt,

skall styrelsen höra elskattenämnden.

Elskattenämnden skall utgöras av ordförande och fyra ledamöter. Ordföranden

skall vara eller hava varit domare. Av ledamöterna skall en vara

företrädare för kontrollstyrelsen, en för kommerskollegium, en för distributörer

av elektrisk kraft samt en för detalj förbrukare i allmänhet av sådan

kraft. Vid behandling av ärende, som berör antingen jordbruksnäringen eller

industrien eller ock handeln och hantverket, skall, där det utan olägenhet

kan ske, sistnämnda ledamot ersättas av ledamot, som representerar vederbörande

näringsgren.

För ordförande och envar ledamot i nämnden skall utses en suppleant. I

fråga om suppleant skall gälla vad nyss sagts om ordförande eller ledamot,

som suppleanten skall ersätta.

Ordförande, ledamöter och suppleanter utses av Kungl. Maj :t för viss tid,

dock högst fyra år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

C. Uppbörd, och kontroll

19 §.

Beskattningsmyndighet är, i fall där skatt skall erläggas vid införsel till

riket av bränsle, generaltullstyrelsen och i övriga fall kontrollstyrclsen.

20 §.

1 mom. Anmälan för registrering ävensom ansökan om registrering skall

göras skriftligen hos kontrollstyrelsen och skall innehålla uppgift angående

vederbörandes fullständiga namn och postadress, företagets namn, rörelsens

art och belägenhet samt dagen för verksamhetens påbörjande.

1 anmälan för registrering, som avses i It §, skall uppgift jämväl lämnas

angående belägenheten av och den installerade generatoreffekten för varje

kraftverk, som skall nyttjas i rörelsen. Skall elektrisk kraft inköpas, skall

uppgivas det eller de företag varifrån inköpen skola ske.

Distributör av elektrisk kraft skall i anmälan för varje konsumentgrupp

lämna uppgift angående de perioder under året, beträffande vilka debitering

av kraftavgifter verkställes, ävensom angående de tidpunkter då sådana debiteringar

i allmänhet äro slutförda.

Om verkställd registrering skall kontrollstyrelsen utfärda särskilt bevis.

2 mom. Den som är registreringsskyldig enligt 6 § första stycket eller

It § skall göra anmälan för registrering senast fjorton dagar före rörelsens

upptagande. Utan hinder härav må den, som övertagit annans rörelse, bedriva

densamma under förutsättning att anmälan för registrering göres inom

fjorton dagar efter övertagandet.

3 mom. Inträder ändring i förhållande, varom uppgift lämnats i anmälan

eller ansökan om registrering, är den registrerade skyldig att inom fjorton dagar

underrätta kontrollstyrelsen därom.

Den som vill bliva avregistrerad skall göra anmälan därom till kontrollstyrelsen.

21 §.

Åsidosätter den som är registrerad enligt 6 § andra stycket grovt vad honom

åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma meddelade

föreskrifter, må kontrollstyrelsen förordna om hans avregistrering.

22 §.

Skatt, som skall erläggas till kontrollstyrelsen, skall redovisas för bestämda

redovisningsperioder. Dessa äro

a) i fråga om skatt för bränsle, kalenderkvartal, och

b) i fråga om skatt för elektrisk kraft, debiteringsperiod, eller vad angår

kraft som framställts av producent utan yrkesmässig distribution, kalenderkvartal.

Med debiteringsperiod skall förslås

a) i fråga om konsumentgrupp, för vilken utfärdas räkningar, som för

hela gruppen avse i huvudsak en och samma tid (månad, kvartal eller annan

tidsperiod utgörande år eller del därav): ifrågavarande tid, även om

flera avläsningar skett under tiden, samt

b) i fråga om konsumentgrupp, för vilken avläsningar ske successivt och

utfärdade räkningar i anslutning härtill för olika abonnenter inom samma

grupp avse olika tider: den tidsperiod (månad, kvartal eller annan tidsperiod

utgörande år eller del därav), under vilken avläsning beräknas ske för hela

eller den väsentliga delen av konsumentgruppen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill äro, fastställa annan tidsperiod

såsom redovisningsperiod.

23 §.

1 mom. Den som är registrerad enligt 6 § skall senast vid utgången av kalendermånaden

efter varje redovisningsperiod till kontrollstyrelsen insända

en på heder och samvete avgiven deklaration angående de bränslen, beträffande

vilka skattskyldighet inträtt under redovisningsperioden.

2 mom. Den som är registrerad enligt 11 § skall å tid och i ordning som

i 1 mom. sägs insända en på heder och samvete avgiven deklaration angående

skattepliktig distribution och skattepliktig egenförbrukning under redovisningsperioden.

3 mom. I deklarationen skall angivas den på redovisningsperioden belöpande

bruttoskatten, så ock avdrag enligt 24 eller 25 §.

Deklarationens nettoskattebelopp skall, där beloppet icke utgöres av helt

tiotal kronor, utföras med närmaste lägre tiotal kronor.

Kontrollstyrelsen äger, om särskilda skäl därtill äro, föreskriva att deklaration

skall insändas inom annan tid än som i 1 mom. sägs.

Deklaration skall upprättas å blankett enligt formulär, som fastställes av

kontrollstyrelsen.

24 §.

1 mom. I deklaration som avses i 23 § 1 mom. må avdrag göras för bränsle,

som

a) i beskattat skick förvärvats för återförsäljning eller förbrukning i egen

rörelse,

b) återtagits i samband med återgång av köp,

c) förbrukats av eller försålts till kommunikationsföretag för bandrift eller

därmed likartat ändamål,

d) förbrukats eller försålts för förbrukning i fartyg eller luftfartyg, samt

e) av den skattskyldige eller för hans räkning utförts ur riket eller till

svensk frihamn.

2 mom. På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida

och i vad mån avdrag jämväl må göras för

a) bränsle, som skattskyldig förbrukat eller försålt för förbrukning för

annat ändamål än energialstring,

b) bränsle, som skattskyldig förbrukat för framställning av skattepliktigt

bränsle,

c) bränsle, som skattskyldig återtagit annorledes än i samband med återgång

av köp,

d) bränsle, vars försäljning förorsakat den skattskyldige förlust på grund

av bristande betalning från köparen, samt

e) skatt för elektrisk kraft, som förbrukats vid framställning av skattepliktigt

bränsle.

25 §.

I deklaration som avses i 23 § 2 mom. skall avdrag göras för elektrisk

kraft, som

a) levererats till kommunikationsföretag för bandrift eller därmed likartat

ändamål, samt

b) överförts till annat land.

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer, huruvida och i vad

mån avdrag må göras för skatt för bränsle som förbrukats vid produktion

av elektrisk kraft.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

På särskild prövning av kontrollstyrelsen ankommer tillika, huruvida och

i vad mån skatt för elektrisk kraft må nedsättas på grund av bristande betalning

från förbrukare eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft.

26 §.

Senast vid den tidpunkt, då deklaration skall hava insänts, skall enligt

deklarationen upplupen skatt erläggas genom insättning å kontrollstyrelsens

postgirokonto. Finner kontrollstyrelsen att avdrag bör ske med högre belopp

än den redovisade bruttoskatten, skall det överskjutande beloppet restitueras.

Insändes icke deklaration inom föreskriven tid, skall senast vid nämnda

tidpunkt och i angiven ordning erläggas preliminär skatt svarande mot det

högsta skattebelopp, som upplupit under någon redovisningsperiod inom senast

förflutna tolv kalendermånader, eller det lägre belopp kontrollstyrelsen

bestämmer. Har någon erlagt preliminär skatt, äger han, sedan felande deklaration

insänts, i samband med inbetalning av skatt för en senare redovisningsperiod

tillgodoräkna för mycket erlagd preliminär skatt. Har den

preliminära skatten understigit den deklarerade, skall felande skatt erläggas

samtidigt med deklarationens insändande. Vad i denna förordning stadgas

om skatt skall i tillämpliga delar gälla bär avsedd preliminär skatt.

27 §.

Där skatt för bränsle skall erläggas vid införsel till riket, skall skatten

erläggas till tullverket i den ordning som är föreskriven beträflande tull.

Bränsle, för vilket energiskatt skall utgå, skall med avseende å rätten till

uppläggning å tullager likställas med till riket inkommande tullbelagd vara

i allmänhet.

Om betalningsanstånd, ställande av säkerhet samt påföljd för fördröjd

eller utebliven betalning gäller beträffande skatt som skall erläggas till tullverket

vad rörande tull finnes stadgat.

28 §.

Beträffande bränsle, som införes till riket under sådana förhållanden att

för detsamma åtnjutes tullfrihet enligt 5, 6 eller 8 § tulltaxeförordningen

eller ock tullindring enligt 9 § samma förordning, eller, i fråga om icke tullpliktigt

bränsle, skulle hava åtnjutits enligt något av dessa stadganden,^ om

det varit tullbelagt, skall skyldighet att erlägga skatt föreligga allenast såvitt

fråga är om återinförsel av bränsle, för vilket skatt icke erlagts eller för vilket

erlagd skatt restituerats.

För bränsle, som införts till riket men sedermera utförts ur riket eller till

svensk frihamn, må restitution av skatt åtnjutas i den ordning och omfattning

Kungl. Maj :t bestämmer.

29 §.

Insändes icke deklaration eller befinnes insänd deklaration oriktig, äger

kontrollstyrelsen fastställa den skatt, som rätteligen skall utgå, och den tid,

inom vilken skatten skall erläggas.

BO §.

Försummar någon att inbetala skatt, som han enligt denna förordning

skall erlägga till kontrollstyrelsen, må skatten på framställning av styrelsen

omedelbart utmätas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning, där förbrukare

eller icke registrerad distributör av elektrisk kraft underlåter att

erlägga skatt för dylik kraft.

31 §.

För utövande av kontroll över den allmänna energiskatten äger kontrollstyrelsen

anlita biträde av särskilda kontrolltjänstemän. Kontrolltjänsteman

äger på anfordran erhålla tillträde till samtliga lokaler och utrymmen,

vilka den som är registrerad enligt denna förordning använder för tillverkning,

lagerhållning eller försäljning av skattepliktiga bränslen eller för produktion

eller distribution av elektrisk kraft.

32 §.

Den som är registrerad enligt denna förordning är pliktig att ordna sin

bokföring och, vad angår distribution av elektrisk kraft, jämväl sin statistik

på sådant sätt att enligt kontrollstyrelsens beprövande kontroll möjliggöres
a)

i fråga om skattepliktiga bränslen, över tillverkning, inköp, försäljning

samt förbrukning i egen rörelse av dylika bränslen ävensom

b) i fråga om elektrisk kraft, över inköpt och försåld samt eljest mottagen

och levererad elektrisk energi samt över den elektriska energi, som

inom rörelsen producerats, förbrukats och bortgått såsom överföringsförlust

in. m., så ock över debiterade och erlagda kraftavgifter.

Den som är registrerad skall vidare på anfordran tillhandahålla kontrollstyrelsen

eller kontrolltjänsteman sina handelsböcker med tillhörande

handlingar samt i förekommande fall sin statistik. Han skall därjämte ställa

sig till efterrättelse de särskilda föreskrifter, som kontrollstyrelsen för erhållande

av en betryggande kontroll över skattens behöriga utgörande meddelar,

ävensom de anvisningar kontrolltjänsteman i enlighet med kontrollstyrelsens

föreskrifter kan komma att läijina.

Där kontrollstyrelsen så påfordrar skall distributör av elektrisk kraft föranstalta

om att anordning för uppmätning av dylik kraft med avseende å

energi och effekt inrättas.

33 §.

Den som, utan att vara registrerad enligt denna förordning, producerar,

försäljer eller förmedlar försäljning av skattepliktigt bränsle eller producerar

eller distribuerar elektrisk kraft är skyldig att på anfordran lämna sådana

uppgifter om sin rörelse, som kontrollstyrelsen eller kontrolltjänsteman

finner erforderliga för skattekontrollen, ävensom att, där kontrollstyrelsen

finner det påkallat för kontrollens utövande, tillhandahålla sina handelsböcker

med tillhörande handlingar.

D. Ansvarsbestämmelser m. m.

34 §.

Om ansvar i vissa fall för den, som i deklaration lämnat oriktig uppgift,

stadgas i skattestrafflagen.

Har någon i annat fall än i första stycket avses uppsåtligen eller av grov

oaktsamhet i deklaration rörande elektrisk kraft lämnat oriktig uppgift,

ägnad att leda till inleverans av för låg skatt, straffes med dagsböter eller

fängelse i högst sex månader.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

11

35 §.

Underlåter den som är registreringsskyldig enligt 6 § första stycket eller

11 § att göra föreskriven anmälan för registrering, straffes med dagsböter,

ej under tjugu.

Underlåter någon i andra fall än som avses i första stycket att fullgöra

vad honom åligger enligt denna förordning eller med stöd av densamma

meddelade föreskrifter, straffes med böter, högst trehundra kronor. Vad nu

sagts gäller dock icke åliggande att inbetala skatt.

36 §.

Brott, som avses i 35 § andra stycket, må av åklagare åtalas allenast efter

anmälan av kontrollstyrelsen.

37 §.

Kontrollstyrelsen må vid vite förelägga den som är registrerad enligt denna

förordning att fullgöra vad honom åligger enligt förordningen eller med

stöd av densamma meddelade föreskrifter, dock att föreläggande icke må

avse inbetalande av skatt.

38 §.

Vad som inhämtats vid skattekontroll enligt denna förordning må ej yppas

i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med kontrollen avsedda

ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse

i högst sex månader, där ej gärningen är belagd med straff i strafflagen.

Brott som nu sagts må, där det ej innefattar ämbetsbrott, av åklagare

åtalas allenast efter angivelse av målsägande.

39 §.

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft, såvitt angår elektrisk kraft, den 20 juni

1957 samt i övrigt den 1 juli 1957; dock att förordningens bestämmelser

skola gälla redan före ikraftträdandet i avseende å åtgärder, som erfordras

för tillämpningen därefter.

Genom förordningen upphäves elskatteförordningen den 1 juni 1951 (nr

374). Utan hinder härav skall skatt enligt nämnda förordning utgå för redovisningsperiod,

som till någon del hänför sig till tiden före den 20 juni 1957,

dock att, om under dylik redovisningsperiod avläsning av energiförbrukning

sker sistnämnda dag eller därefter, skatt enligt elskatteförordningen skall utgå

allenast för tiden intill första avläsningen efter den 19 juni 1957. Elskatteförordningen

skall även i övrigt äga tillämpning beträffande förhållanden

som hänföra sig till tiden intill utgången av dylik redovisningsperiod eller,

i förekommande fall, intill nämnda avläsning.

I samband med ikraftträdandet skall i övrigt iakttagas följande.

1. Där verksamhet som avses i 6 § första stycket eller 11 § bedrives vid

förordningens ikraftträdande skall den i 20 § omförmälda anmälan för registrering

göras senast den 10 juli 1957.

2. Oaktat registrering efter anmälan icke skett, skall den som vid förordningens

ikraftträdande bedriver verksamhet som i första punkten sägs anses

vara registrerad hos kontrollstyrelsen från och med den 1 juli 1957, när fråga

är om verksamhet som avses i 6 § första stycket, och från och med den 20

juni 1957, när fråga är om verksamhet som avses i 11 §.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

3. Den som vid förordningens ikraftträdande bedriver i 6 § andra stycket

avsedd verksamhet och som därefter gör ansökan om registrering hos kontrollstyrelsen

skall i särskild deklaration uppgiva i vad män hans lager av i

författningsrummet avsett skattepliktigt bränsle minskat eller ökat från utgången

av juni månad 1957 till tidpunkten för ansökningens insändande.

Har lagret minskat, skall såsom villkor för registrering gälla att belopp

motsvarande den å minskningen belöpande skatten inbetalas till kontrollstyrelsen.

Har lagret ökat, äger, där registrering sker, den registrerade i deklaration

göra avdrag för den å ökningen belöpande skatten.

4. Skattskyldighet enligt denna förordning föreligger icke

i fråga om elektrisk kraft, för vilken kraftavgift helt eller delvis utgår efter

uppmätt energiförbrukning: för tiden före första avläsningen av energiförbrukning

efter den 19 juni 1957, eller

i fråga om annan elektrisk kraft: för redovisningsperiod, som till någon

del hänför sig till tiden före den 20 juni 1957.

5. Vid restitution av särskild skatt å bensin och motorsprit enligt förordningen

den 3 maj 1929, nr 62, skall allmän energiskatt anses hava erlagts

för varan i den mån denna utförts ur riket eller till svensk frihamn eller

förbrukats efter den 30 juni 1957.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

13

Förteckning

över

vissa bränslen, för vilka allmän energiskatt skall erläggas,

i gällande tulltaxa med statistisk varuförteckning hänförliga till nedanstående

statistiska nummer

Statistiskt

nr

Bränsle

Skattesats

420, 421, 422

Stenkol..................................................

12 kronor för ton

420:1, 421:1,

Stybb av stenkol ........................................

6 kronor för ton

423

424: 1, 424: 3,

Koks....................................................

14 kronor för ton

ur 424: 4

ur 424: 4

Stybb av koks ..........................................

6 kronor för ton

425:1—2

441

Kolbriketter ............................................

Mineraloljor:

motorbrännolja och pannbrännolja,

oraffinerade:

skatte- viskositet

klass cSt-enheter

I högst 20 vid 20° C................

II fler än 20 vid 20° C ..............

6 kronor för ton

25 kronor för m3

16 kronor för m3

ur 582: 5

Spritblandningar, avsedda för användning till motordrift ..

Anm. Allmän energiskatt skall icke erläggas för inom riket

framställd spritblandning, avsedd för användning till

motordrift, där energiskatt erlagts för i blandningen in- gående produkter, för vilka dylik skatt skall erläggas.

4 öre för liter

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954

(nr 260) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt

skall erhålla följande ändrade lydelse.

3 §•

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Brännoljeskatt utgår med trettio- Brännoljeskatt utgår med trettio

två öre för liter. öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1957.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. AIaj:ts proposition nr 175 år 1957

15

Förslag

till

lag om ändrad lydeke av 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 16 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror1 skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives.

16 §.

I varje tobaksvaras riktpris skall skatt ingå dels med ett belopp, vilket

motsvarar nedanstående procent av riktpriset, dels ock med nedan angivna,

i förhållande till varans myckenhet bestämda belopp, nämligen:

Varuslag

Vikt för

1 st. gram

För inom riket till- verkad vara

För till riket införd

vara

Procent

av rikt- priset

Belopp för

Procent

av rikt- priset

Belopp för

1 st.

öre

1 kg

kr.

1 st.

öre

1 kg

kr.

Cigarrer ........

. grupp

I

t. o. m. 5,0

35

4,3

_

35

12,4

_

> ........

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

Cigarrcigarretter..

. »

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

T>

. »

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

—

Cigarretter ......

I

t. o. m. 0,75

40

2,74

—

40

3,74

—

>

II

över 0,75

40

4,78

—

40

6,13

—

Röktobak .......

—

40

—

24: 60

40

—

31: —

Tuggtobak.......

—

40

—

3:70

40

—

7: —

Snus ...........

—

40

—

3:80

40

—

5: —

I skattehänseende---3,3 gram.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1957. Härvid skall iakttagas, att vad i

lagen stadgas om riktpris intill den 1 januari 1960 skall hava avseende å

priskurantpris.

1 Senaste lydelse se 1957: 00.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj.t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 26 april

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund, Persson, Lindell,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, frågan om komplettering av

riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58 och vissa därmed sammanhängande

spörsmål. Föredraganden anför därvid följande.

I. Det ekonomiska läget och den ekonomiska politiken

1. Den internationella ekonomiska utvecklingen. Samtidigt som det västeuropeiska

konjunkturuppsvinget nu gått in i sitt femte år har det blivit

mer sårbart genom att vissa störningsmoment tillkommit, konstateras i den

reviderade nationalbudgeten (bihang C). Sålunda har en snedbelastning i de

olika ländernas betalningsläge uppstått. Frankrike, Storbritannien och Nederländerna

hör till de länder som fått sin valutaställning starkt försämrad

under år 1956, medan Västtyskland visar den största förskjutningen i positiv

riktning. Prisnivån fortsatte att stiga i samtliga västeuropeiska länder

under fjolåret. Suez-krisen fick väsentligt mindre verkningar på den ekonomiska

utvecklingen än man befarat men medförde dock att de västeuropeiska

valutareserverna belastades och att tendensen till större prisstabilitet

i många länder bröts. Den ogynnsamma utvecklingen av bytesbalansen och

den fortsatta glidningen uppåt av priser och löner har utlöst en skärpning

av den ekonomiska politiken. En dämpning har mast ske av takten hos

den investeringsökning som bildat grundvalen för de senaste årens konjunkturuppsving.

Delvis på grund av att dessa åtgärder dämpat efterfrågan

och delvis på grund av det faktum att tidigare lediga produktionsresurser

successivt absorberats, har en avsaktning av expansionstakten i produktionen

inträffat i flertalet länder under år 1956.

Den västeuropeiska utvecklingen torde under innevarande år komma att

kännetecknas av fortsatt expansion. Även om den snabba ökningen i investeringarna

och i aktiviteten inom olika länders kapitalvaruindustrier har dämpats

påtagligt, torde investeringarna i Västeuropa fortsätta att stiga under

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

17

år 1957. Det existerar på detta område expansiva krafter som nu hålls tillbaka

av den ekonomiska politiken. I Storbritannien har vissa lättnader genomförts

i den ekonomiska politiken kring årsskiftet; en uppgång i konsumtionsutgifterna

— och därvid främst på bilområdet — har ägt rum i

början av år 1957. Frankrike har däremot nyligen skärpt importbestämmelserna.

Enligt många bedömare står de västeuropeiska länderna i större eller

mindre utsträckning inför ett dilemma, som innebär ett val mellan å ena

sidan en fortsatt expansion i samband med prisstegring och risk för försämrad

bytesbalans och å andra sidan en dämpning av den inhemska efterfrågan

och de inhemska prisstegringstendenserna till priset av en minskad expansionstakt.

Det ekonomiska läget i Förenta staterna under år 1956 visade en i vissa

avseenden splittrad bild. Inom ramen för en allmän högkonjunktur med

inflationistiska inslag berördes en del sektorer — främst bil- och bostadsproduktionen

-— av stagnerande eller vikande efterfrågan och produktion.

Inte heller utsikterna för den vidare utvecklingen i Förenta staterna under

år 1957 är entydiga. Man kan dock räkna med att produktion och sysselsättning

ligger kvar på en hög nivå under den närmaste framtiden. Liksom föregående

år finns det vissa återhållande faktorer; bland dessa kan nämnas

bostadsbyggandet. Ökande offentliga utgifter och privat konsumtion väntas

dock mer än balansera stagnerande eller vikande efterfrågan för andra ändamål.

Redan under år 1956 steg konsumtionspriserna med närmare tre

procent och en ytterligare dragning uppåt av prisnivån är inte osannolik.

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet. Huvuddragen i den bild av

den ekonomiska utvecklingen inom landet under år 1956, som gavs i den

preliminära nationalbudgeten, finns alltjämt kvar sedan reviderade beräkningar

nu utförts. Utvecklingen under fjolåret visar sig dock ha varit något

gynnsammare än vad som tidigare beräknats. Sålunda tyder de reviderade

kalkylerna på att uppskattningarna vid årsskiftet av produktionsuppgången

och lagerökningen var något för försiktigt hållna. Trots att den totala produktionsökningen

från år 1955 till år 1956 nu beräknas ha uppgått till

två och en halv procent, ligger den dock fortfarande under genomsnittet för

1950-talets första hälft. Den snabbaste standardökningen 1955—1956 ägde

rum på den offentliga konsumtionens område (ökning med fyra procent),

medan den privata konsumtionen steg mindre (eller med två och en halv

procent). Bruttoinvesteringarna beräknas totalt ha ökat med två procent;

uppgången var för den privata delen tre procent och för den offentliga en

procent. De personliga inkomsterna beräknas ha legat sju å åtta procent

högre än år 1955, medan konsumentprisnivån i genomsnitt låg fem procent

högre. Det personliga sparandet låg år 1956 i stort sett kvar på 1955 års

nivå, som i sin tur låg väsentligt högre än 1954 års.

Beträffande utsikterna för år 1957 är den väsentliga innebörden av de

i den reviderade nationalbudgeten presenterade beräkningarna, att en produktionsökning,

som är något större än föregående års, och en minskning i

2 Ilihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

lageruppbyggnaden kommer att utgöra grundval för en väsentlig ökning av

investeringarna, en moderat ökning av den privata konsumtionen och en

fortsatt stegring i normal efterkrigstakt av den offentliga konsumtionen.

Produktionsuppgången beräknas vidare räcka till för att utjämna bytesbalansen

trots försämrade relationer mellan export- och importpriser.

För den privata konsumtionens del pekar de kalkyler som nu kan göras

på en relativt måttlig ökning från år 1956 till år 1957. Visserligen förutsätts

de personliga inkomsterna sliga med 2 700 miljoner kronor, men höjda priser

och ökade skatteinbetalningar gör dock att den reala konsumtionsökningen

antagits inskränka sig till inte fullt två procent. En reservation uttalas på

denna punkt i nationalbudgeten för de stora variationer som enligt tidigare

erfarenhet kan förekomma i det personliga sparandet år från år.

Den offentliga konsumtionen väntas öka med drygt fem procent. Den kraftigaste

stegringen, sju procent, faller på den kommunala konsumtionen. Den

statliga beräknas öka med fyra procent, varav drygt hälften är en följd av

ökade militära utgifter.

Investeringsprognosen tyder på en kraftigare stegring av de totala bruttoinvesteringarna

år 1957 än de två föregående åren. Enligt de bedömningar

som gjorts skulle nämligen dessa öka med fyra procent från år 1956 till år

1957. De privata investeringarna väntas stiga med knappt 250 miljoner kronor

eller närmare tre procent. Av allt att döma kommer industriinvesteringarnas

nivå att bli ungefär oförändrad även år 1957 liksom den varit de

närmast föregående två åren. För de offentliga investeringarnas del förutses

en ökning med sex procent. De statliga investeringarna ingår med en ökning

på två procent och de kommunala med en ökning på tolv procent.

På utrikeshandelns område ingår i exportkalkylen en prisstegring med

drygt en procent och en volymökning med drygt sex procent. Exportökningen

skulle till väsentlig del kunna hänföras till kapitalvaror, främst

järnmalm och verkstadsprodukter. Även nettot av sjöfart och andra tjänster

väntas stiga kraftigt. Totalimporten förutses komma att öka med knappt

sju procent. Något mer än hälften beräknas hänföra sig till en höjning av

den genomsnittliga prisnivån. Bytesbalansen förutsättes gå jämnt ut år

1957. Detta resultat skulle uppnås trots att man räknar med att prisrelationerna

i utrikeshandeln försämras med omkring tre procent. Under de

tre första månaderna i år minskade den totala valutareserven med 134 miljoner

kronor (se tabell).

Under åren 1955 och 1956 skedde en stark lagerökning, dock i avtagande

takt (1 000 miljoner kronor respektive 750 miljoner kronor). Det var framför

allt verkstadsindustrin som byggde upp sina lager bl. a. av varor under

arbete. För år 1957 förutsätter nationalbudgeten en relativt måttlig lagerökning,

vilket innebär minskade anspråk på våra resurser för lagringsändamål

jämfört med år 1956.

Den totala produktionen beräknas öka med närmare tre procent år 1957,

vilket är en något större ökning än föregående år. När risken för bränslebrist

nu kan anses övervunnen, har en uppjustering av kalkylerna i den

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

19

V alu t areserv en

Miljoner kronor

31/12

1954

31/12

1955

31/3

1956

30/6

1956

30/9

1956

31/12

1956

31/3

1957

1. Riksbankens valutareserv:

Guld och dollar............

EPU-valutor ..............

+ 2 009

+ 422

+ 43

+ 2159

+ 303

+ 2 263

+ 135

- 52

+ 2172

+ 164

- 87

+ 2 248

+ 208

- 141

+ 2 375

+ 235

- 162

+ 2 336

+ 291

- 164

Övriga valutor ............

- 32

Summa

+ 2 474

+ 2 430

+ 2 346

+ 2 249

+ 2 315

+ 2 448

+ 2 463

2. Affärsbankernas valutabe- hållning ....................

+ 39

+ 121

+ 119

+ 23

+ 238

+ 317

+ 168

Summa totalt

+ 2 513

+ 2 551

+ 2 465

+ 2 272

+ 2553

+ 2 765

+ 2 831

preliminära nationalbudgeten företagits framför allt beträffande industriproduktionen.

Denna kan uppskattas öka med omkring tre procent från år

1956 till år 1957. Byggnads- och anläggningsverksamhetens bidrag till bruttonationalprodukten

beräknas stiga med fyra procent. Skogsbrukets bidrag

väntas däremot minska något till följd av en nedgång i avverkningsvolymen.

För jordbrukets del väntar man vid normal väderlek en produktionsökning

med fem procent, vilket är mindre än vad som tidigare antogs.

En sammanfattning av förändringarna på olika områden under angivna

antaganden redovisas i tabellen med den reviderade nationalbudgeten för

år 1957.

Om den reviderade nationalbudgeten förverkligas skulle detta i flera viktiga

avseenden innebära en fortsatt utveckling efter samma mönster som år

1956. En ökande export skulle leda till en fortsatt måttlig förbättring av

bytesbalansen; löner och priser skulle ligga på en högre nivå än föregående

år. Det kan konstateras, att bytesbalansen har utvecklats i önskad riktning

sedan den ekonomiska politiken skärptes år 1955, medan prisutvecklingen

varit mindre gynnsam. Nationalbudgeten understryker å ena sidan, att en

större prisstabilitet och ytterligare förbättring i bytesbalansen på kort sikt

knappast kan uppnås utan att ytterligare ekonomiskt-politiska åtgärder vidtages.

Det är å andra sidan inte uteslutet att en ökad efterfrågan skulle

kunna leda till att en något högre produktionsnivå uppnåddes. En större

konsumtionsefterfrågan, eventuellt genom minskad personlig sparkvot, är ett

i nationalbudgeten antytt alternativ, vid vars förverkligande trycket mot såväl

prisnivå som bytesbalans skulle skärpas.

Utsträckes perspektivet till år 1958, finns det anledning att stanna inför

nya faktorer i utvecklingen. Det är inte säkert, att den internationella konjunkturen

ger oss möjligheter till samma exportexpansion detta år. Inom

landet inleds en treårsperiod av arbetstidsförkortningar. Barnbidragen och

de kommunala ortsavdragen höjs. Samtidigt kan ett avskaffande av investeringsavgiften

leda till ökad investeringsefterfrågan. Betydande risker för

ökade spänningar i samhällsekonomin år 1958 existerar sålunda.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Reviderad nationalbudget för år 1957

Miljoner kronor i 1956 års priser

1956

1957

Förändring 1956-57

Miljoner

kronor

Procent

Tillgång

Produktion ....................................

52 700

54 100

+ 1400

+ 3

Import ........................................

11450

11750

+ 300

+ 3

Summa tillgång

C4 ISO

(Jo 850

+ 1700

+ 3

Användning

Privata investeringar............................

9 050

9 300

+ 250

+ 3

Statliga investeringar............................

3 800

3 900

+ 100

+ 2

Kommunala investeringar........................

2 750

3 050

+ 300

+ 12

Ökning av lager................................

750

250

- 500

Export ........................................

11250

11950

+ 700

+ 6

Privat konsumtion..............................

30 150

30 650

+ 500

+ 2

Statlig konsumtion..............................

2 600

2 700

+ 100

+ 4

Kommunal konsumtion..........................

3 800

4 050

+ 250

+ 7

Summa användning

64150

65 850

+ 1700

+ 3

Anm. De offentliga investeringarna beräknas öka med 6 och den offentliga konsumtionen

med drygt 5 procent.

3. Den ekonomiska politiken. Den reviderade national bil dgeten ger ett säkrare

underlag för de ekonomiskt-politiska övervägandena än de kalkyler

och bedömningar som kunde göras under det i flera avseenden flytande läget

vid årsskiftet, när statsverkspropositionen och den ursprungliga nationalbudgeten

utarbetades. Varje försök att vid årsskiftet tränga in i de ekonomiska

framtidsperspektiven hämmas regelmässigt av den ovisshet som

föranledes av att eftersläpningarna i statistiken inte tillåter ett fullständigt

ekonomiskt bokslut för det utlöpande året och därmed också omöjliggör en

fast utgångspunkt för uppskattningen av tendenserna i den framförliggande

utvecklingen. Förutom dessa återkommande svårigheter förelåg denna

gång de särskilda vanskligheterna att överblicka Suez-konfliktens återverkningar

på det ekonomiska livets gestaltning inom landet. Vi stod vidare inför

de betydelsefulla avtalsuppgörelserna på arbetsmarknaden. Kunskapen

om produktions- och investeringsplanerna i näringslivet var dessutom tämligen

dålig. En ny enkät några månader in på året ansågs böra avvaktas,

innan ett tillförlitligt omdöme kunde fällas om den fortsatta aktiviteten hos

de privata företagen. På finanspolitikens område saknades, när statsverkspropositionen

utarbetades, ännu hållpunkter för beräkningen av viktiga budgetposter

på såväl inkomst- som utgiftssidorna, eftersom varken skatteintäkterna

eller de statliga lönekostnaderna kunde bestämmas, förrän de allmänna

avtalsförhandlingarna liksom löneförhandlingarna med statstjänstemännens

organisationer slutförts. Slutligen återstod avgörandena beträffande

bostadspolitiken och pensionsreformen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Under sådana förhållanden fanns det ingen möjlighet att i statsverkspropositionen

redovisa den slutgiltiga utformningen av statsbudgeten eller precisera

behovet av ytterligare åtgärder för att påverka budgetbalanseringen

och det statliga sparandet. Det framhölls emellertid, att det totala sparandet

i samhället borde främjas genom andra åtgärder från statsmakternas

sida, om förutsättningar inte fanns att öka det statliga budgetsparandet i

önskad utsträckning. Vissa tänkbara alternativ antyddes för de överväganden

i detta syfte som förutsattes kommia till stånd. Även beträffande företagsbeskattningen

uttalades, att en omprövning fick anstå till dess det längre

fram kunde överblickas, huruvida konsumtions- och sparandeutvecklingen

lämnade utrymme för en ökning av investeringarna. Med hänsyn till dessa

kommande ställningstaganden och till de vid årsskiftet föreliggande osäkerhetsfaktorerna

betecknade jag uttryckligen statsverkspropositionen finansplan

såsom delvis preliminär och förutskickade en mera definitiv redovisning

av den ekonomiska politiken i kompletteringspropositionen mot

vårriksdagens slut. En sådan ordning ansluter sig helt till den praxis som

utbildats under efterkrigstiden.

När nu tidpunkten är inne för ifrågavarande kompletteringsproposition,

kan det konstateras, att de tidigare ofullständiga avsnitten av de ekonomiska

sammanhangen under loppet av de nu tillryggalagda månaderna av

år 1957 kunnat fogas samman till en någorlunda överskådlig bild av den

kommande utvecklingen under resten av året, givetvis med de felmarginaler

som alltid måste reserveras för ett dynamiskt ekonomiskt skeende med

oförutsebara världspolitiska komplikationer. Det viktigaste nytillkomna momentet

är väl de slutförda avtalsförhandlingarna. Genom den modesta löneuppgörelsen

har arbetsmarknadens parter lämnat ett påtagligt bidrag till

stabiliseringssträvandena, samtidigt som resultatet för löntagarnas del måste

betraktas som relativt hyggligt, om hänsyn tas till de totala löneinkomsternas

beräknade ökning i förhållande till fjolårets lönesumma.

Ett annat väsentligt drag i det hittillsvarande förloppet är, alt Suez-konflikten

visat sig få mindre ödesdigra konsekvenser för vår ekonomi än befarat.

Försörjningssituationen har gestaltat sig bättre än väntat. Bortsett

från bränslepriserna har prisutvecklingen nu i allmänhet anknutit till nivån

före konflikten. Även för bränsleprisernas del håller en återgång på att

äga rum. Över huvud taget ter sig prisutsikterna något gynnsammare än i

fjol, fastän en viss uppgång i prisnivån framstår såsom oundviklig. Den

måttliga ökningen av de avtalsmässiga lönerna ger förhoppning om att konsekvensprisstegringarna

skall bli tämligen begränsade. De nu förutsedda

prishöjningarna hänför sig främst till uppjusteringar av taxor, indirekta skatter

och hyror. Liksom var fallet med prisuppgången i höstas är därför den

aktuella prisutvecklingen inte uttryck för ett inflationsdrivande efterfrågeöverskott

utan har, konjunkturpolitiskt sett, karaktären av en köpkraflsreducerande

utjämningsfaklor.

För att stabilisera priset på konsumtionsmjölken har frågan om eu förlängning

till årets utgång av hittills gällande överenskommelse diskuterats

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

med jordbrukets organisationer. Dessa diskussioner har emellertid icke lett

till sådant resultat att frågan nu kan anmälas för riksdagen. Under förutsättning

att fortsatta diskussioner leder till en uppgörelse i huvudsaklig anslutning

till det fram till den 1 juli gällande arrangemanget för regleringen

av priset på konsumtionsmjölk, kommer chefen för jordbruksdepartementet

att under nästa budgetår göra hemställan om äskande av erforderliga anslagsmedel.

Förutom de pågående avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden och

ovissheten om Suez-konfliktens ekonomiska konsekvenser angavs i statsverkspropositionen

behovet av ytterligare material för att belysa läget i den

industriella sektorn vara anledningen till att finansplanen och dess redovisning

av den fortsatta ekonomiska politiken betecknades såsom preliminär.

Särskilt ansåg jag mig böra avbida kommerskollegii sedvanliga vårenkät

angående industrins investeringsplaner, innan tendenserna på produktions-

och investeringsområdet kunde uppskattas med den tillförlitlighet

som erfordras för en avvägning av styrkan och inriktningen av den

fortsatta ekonomiska politiken. Resultatet av nämnda enkät har nyligen redovisats.

Därur kan avläsas, att investeringsaktiviteten i industrin åtminstone

inte är lägre än som framgick av motsvarande undersökning i höstas. Visserligen

pekar uppgifterna genomsnittligt sett på eu oförändrad investeringsvolym

för den totala industrin, men detta genomsnitt döljer en avsevärd

expansion av investeringarna inom de progressiva industribranscherna.

Sålunda planerar gruv-, livsmedels-, verkstads- och pappersindustrierna

ökade investeringar medan en planerad nedgång registreras för textil-,

trä- samt jord- och stenindustri. Dessutom förutses betydande investeringsökningar

på andra områden inom den privata sektorn, vilket medför,

att den sammanlagda ökningen av den privata investeringsverksamheten

under år 1957 för närvarande uppskattas till nära tre procent mot tidigare

antagna två procent. Att situationen i industrisektorn ingalunda utmärkes

av stagnation, understryks också av de nya produktionsberäkningarna. Dessa

innebär en uppjustering av den preliminära nationalbudgetens kalkyler

beträffande industriproduktionen, vilken nu uppskattas komma att öka med

omkring tre procent under innevarande år. Under de två första månaderna

låg den industriella produktionen inte mindre än sex procent högre än fjolårsnivån.

Ej heller för kommunernas del ger de nya siffrorna anledning till eu omvärdering

av styrkan i den rådande konjunkturen. Snarast förstärkes intrycket

av en våldsam kommunal investeringsexpansion. I den preliminära

nationalbudgeten uppgavs den kommunala investeringsvolymen växa med

inte mindre än tio procent. Nu pekar uppgifterna på en ökning av hela tolv

procent. Detta betyder en väsentligt starkare stegringstakt än för övriga

investeringsområden. Som jämförelse må nämnas att de statliga investeringarna

under året beräknas stiga med endast två procent och de privata,

som nyss angivits, med inte fullt tre procent. Samtidigt växer den kommunala

konsumtionsvolymen med sju procent mot fyra procent för staten och

knappt två procent för de privata inkomsttagarna.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Redan i finansplanen framhöll jag angelägenheten av att de kommunala

enheterna eftersträvar ett ökat sparande i sin hushållning. Jag erinrade

också om att 1956 års riksdag med anledning av en motion i hithörande

ämne hänvisat till den av stabiliseringsnämnden väckta frågan om reglerande

bestämmelser beträffande skattefinansieringen av de kommunala investeringarna.

I sammanhanget meddelade jag, att nämndens förslag för

närvarande var föremål för en kompletterande utredning inom finansdepartementet.

Det är uppenbart, att den nu iakttagbara tendensen i den kommunala

hushållningen ytterligare aktualiserar frågan om skattefinansieringen

av de kommunala investeringarna. Givetvis måste man vara medveten om

att bostadsbyggandet och tätortsbildningen, liksom den samhälleliga utvecklingen

i övrigt, medför ansenliga krav på kommunerna. Även i den statliga

verksamheten anmäler sig emellertid en rad trängande investeringsbehov,

utan att det för den skull ansetts möjligt att släppa fram en expansion av

den omfattning som kommunerna uppvisar. Det allmänna måste — vare sig

det gäller stat eller kommun — ålägga sig den stränga återhållsamhet som

krävs för att resursernas ram inte skall sprängas och den samhällsekonomiska

jämvikten äventyras. Detta är inte liktydigt med att de angelägna behoven

eftersättes, men väl att de tillgodoses successivt inom ramen för en

rimlig expansionstakt.

Allmänt sett innebär den nu reviderade nationalbudgeten förhållandevis

små avvikelser från de beräkningar som presenterades i statsverkspropositionen.

Den ekonomiska utvecklingen tycks i stort sett forma sig efter det

mönster som avtecknade sig i den ursprungliga nationalbudgetanalysen och

som till sina huvuddrag motsvarar fjolårets samhällsekonomiska kontur.

Läget kan alltjämt karakteriseras såsom en balanserad högkonjunktur

med starka spänningar som hålls i schack av den ekonomiska politiken.

Konjunkturen är närmast mindre splittrad nu än förut och pekar mera entydigt

uppåt än tidigare. Härav följer, att finansplanens — på den preliminära

nationalbudgeten grundade — bedömning av förutsättningarna för

den ekonomiska politiken alltjämt står sig, och närmast befästes av den

nya konjunkturanalysen.

I den mån förändringar från kalkylerna vid årsskiftet redovisas i den reviderade

nationalbudgeten, går de närmast i positiv riktning. Jag har redan

erinrat om att investeringsverksamheten synes bli något större än som förut

antagits. Samma sak gäller förskjutningen mot en ökad export vid dispositionen

av produktionsresultatet. Den privata konsumtionsökningen får betecknas

som måttlig. Ett frågetecken utgör dock utvecklingen av det personliga

sparandet. Den totala produktionen i landet anses numera komma

att växa med närmare tre procent i år, vilket är något mera än enligt den ursprungliga

nationalbudgeten. Denna ökningstakt är liksom fjolårets något

svagare än den genomsnittliga under efterkrigstiden. Såsom jag redan framhöll

i finansplanen, får avsaktningen i framåtskridandets takt betraktas som

priset för skyddet av penningvärdet och valutareserven. Särskilt kräver

strävandena att förbättra bytesbalansen och förstärka valutareserven eu

dämpning av den inhemska efterfrågan.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Det är givet, att en dämpning av efterfrågan inom landet i syfte att stimulera

exporten och skapa återhållsamhet på importsidan måste utlösa en

försämrad avsättningskonjunktur på vissa inhemska produktionsområden.

Överföring av arbetskraft och omställning av produktionen från retarderande

branscher till alltjämt expanderande näringsgrenar kan inte genomföras

utan friktioner och produktivitetssänkande störningar. Resultatet blir

under en övergångstid en nedbromsning av den genomsnittliga ökningstakten

i den svenska samhällsekonomin. Lyckas man emellertid stävja inflationsmentaliteten

och normalisera förhållandena inom näringslivet, bör,

såsom jag underströk i finansplanen, förutsättningar skapas för en lugnare

löne- och konsumtionsutveckling, och därmed också betingelser föreligga för

en jämnare och snabbare utveckling på produktions- och investeringsområdet

samt för en gynnsammare gestaltning av pris- och valutaläget. Det val

som vi här har att göra mellan, å ena sidan, en fortsatt stark expansion

med risker för prisstegring och försämrad bytesbalans och, å andra sidan, en

dämpning av den inhemska efterfrågan på bekostnad av ökningstakten i produktionen,

är vi inte ensamma om; övriga västeuropeiska länder befinner

sig i dag i samma predikament, såsom jag redan inledningsvis berört på tal

om den internationella ekonomiska utvecklingen.

Vid detta val mellan inflationistisk expansion och balanserad utveckling

i lugnare takt bör för vårt lands del ingen tvekan råda om vad som är att

föredra. Det finns enligt min mening för närvarande ingen anledning att

frångå den inställning, som kom till synes i finansplanen, om nödvändigheten

av att med oförminskad styrka fortsätta den restriktiva ekonomiska politiken.

En viss förskjutning av stabiliseringspolitikens tyngdpunkt kan behöva

övervägas — och jag återkommer strax därtill — men någon generell

lättnad av den samlade tyngden i de efterfrågebegränsande åtgärderna kan

inte få ifrågakomma, så länge nuvarande spänning mellan tillgång och efterfrågan

på olika punkter i det ekonomiska livet består. En generell uppmjukning

i dag av den återhållande politiken skulle endast leda till en avtappning

av valutareserven och försämra den balans på arbets- och varumarknaden

som uppnåddes genom skärpningarna år 1955 och som enligt nationalbudgetens

bedömning kunnat bibehållas under år 1956. De slutsatser som kan

dras av den reviderade nationalbudgeten med avseende på den samhällsekonomiska

balansen under innevarande år är närmast, att en större prisstabilitet

och en fortsatt förbättring i bytesbalansen knappast kan uppnås

utan att ytterligare ekonomiskt-politiska åtgärder vidtas.

Med detta vill jag inte påstå, att omkastningar i läget skulle vara uteslutna.

Därest en klar avmattning i den allmänna aktiviteten inom landet skulle

inträtta, och då nänmast till följd av en omsvängning i den internationella

konjunkturen, ändras givetvis förutsättningarna för den ekonomiska politiken

i vårt land. Ett aktgivande härpå och ett upprätthållande av en tillfredsställande

beredskap för att möta dylika jämviktsstörningar hör till den ekonomiska

politikens självfallna uppgifter. Skyddet mot depression och arbetslöshet

stärks emellertid inte, utan försvagas i stället, om vi i förtid uppmju
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

25

kar den nuvarande barriären mot de krafter på inflationssidan som i dag

hotar att rubba stabiliteten.

Särskilt med tanke på beredskapen mot störningar av den fulla sysselsättningen

till följd av depressiva tendenser på världsmarknaden och arbelslöshetsskapande

rubbningar i utrikeshandeln, är det nödvändigt, att vi

ägnar tillräcklig omsorg åt arbetet på att förstärka valutareserven och förbättra

bytesbalansen. Detta kan endast ske genom en motsvarande begränsning

av den inhemska efterfrågan under inflytande av en återhållande ekonomisk

politik. Att döma av nationalbudgetkalkylerna har också bytesbalansen

utvecklats i rätt riktning sedan den ekonomiska politiken skärptes

år 1955. Resultatet är dock icke till fyllest. Valutareserven har visserligen

inte direkt krympt ihop under de senaste åren, men dess relativa värde —

beräknat på importens storlek — har sjunkit. Kraftiga ansträngningar måste

därför alltfort göras med sikte på en utbyggnad av valutareserven, så att

denna kan få erforderlig styrka såsom buffert mot fluktuationer i den internationella

konjunkturen. Inte minst detta motiverar en fortsatt restriktiv

ekonomisk politik i vårt land. I den mån denna blir framgångsrik och

lyckas hålla anspråken på varor och arbetskraft inom ramen för de tillgängliga

resurserna, bidrar den likaledes till att dämpa pris- och kostnadsstegringar

och befordrar därmed en förbättring av det svenska näringslivets

internationella konkurrenskraft, varigenom en grund läggs för ansträngningarna

att i tider av vikande världskonjunkturer upprätthålla produktion

och sysselsättning i vårt land. Utifrån denna aspekt framstår den konjunkturdämpande

politik, jag förordar i nuvarande läge, icke blott som

föranledd av dagens överkonjunktur tendenser utan även som ett led i beredskapen

mot framtida arbetslöshetsrisker.

Huvudelementen i den efterfrågebegränsande politik, som jag sålunda

alltjämt finner nödvändig för att bevara den samhällsekonomiska balansen

och skydda prisstabiliteten och valutareserven, måste, som jag konstaterat

i finansplanen, liksom hittills vara av kreditpolitisk och finanspolitisk

natur. Till dessa generellt verkande medel ansluter sig byggnadstillståndsgivningen

såsom den enda återstående mera väsentliga detaljregleringen.

Man bör kunna utgå från att den med sådana instrument arbetande politiken,

vilken lett fram till den förbättrade jämvikten och den balanserade

expansionen under de senaste två åren, också är väl avpassad för den på det

hela taget likartade konjunktur som nu råder och som, att döma av nationalbudgeten,

sannolikt blir förhärskande även i år.

Kreditpolitikens primära verkningssätt måste i nuvarande läge med nödvändighet

ligga i beskärningen av kreditinstitutens utlåningsmöjligheter. En

nedpressning av efterfrågan på krediter med hjälp av höga räntesatser blir

däremot föga effektiv i ett överkonjunkturtillstånd med utpräglade förväntningar

om gynnsamma avsättnings-, pris- och vinstförhållanden. Räntan

kan därför i rådande situation inte bli ett självständigt instrument för

den ekonomiska politiken, utan endast ett subsidiärt medel vid riksbankens

allmänna strävanden att strama åt penning- och kapitalmarknaden i syfte

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

att hindra företagen att kreditvägen mobilisera medel och skapa underlag

för en ytterligare inflationistisk påspädning av expansionstendenserna på

investeringsområdet. En sådan åtstramning på kreditmarknaden med sikte

på en kvantitativ utlåningsbegränsning förutsätter en ränterörlighet som

ger riksbanken den erforderliga handlingsmarginalen. Utan denna rörlighet

skulle riksbanken av hänsyn till ränteutvecklingen bli tvingad att lätta på

likviditets- och kreditknappheten även i lägen då detta inte vore samhällsekonomiskt

riktigt. De räntehöjningar som vidtagits under de senaste åren,

och som nu fört upp diskontot till fyra procent samt inteckningslåneräntan

för bottenlån i bostadsfastigheter till omkring fem procent, har därför

ej utgjort ett självändamål, utan varit en nödvändig följd av kreditåtstramningen,

ett uttryck för att denna lett till den avsedda knappheten på krediter

och likvida medel.

Kreditåtstramningen har främst åstadkommits genom en fixering av maximigränser

för kreditinrättningarnas utlåning (exklusive bostadsbyggnadskrediter).

Maximigränsen motsvarar för affärsbankernas del i dag 95 procent

av utlåningen vid utgången av juli månad år 1955. Regler i samma syfte,

men anpassade efter vederbörande kreditinstituts art, gäller för sparbankerna

och centralkassorna. Denna metod med ett »tak» för kreditgivningen

har haft effekt. Så låg t. ex. affärsbankernas utlåning till allmänheten

— exklusive byggnadskreditiv — ultimo mars i år 238 miljoner kronor

under utlåningen vid motsvarande tidpunkt i fjol. Resultatet innebär

i själva verket en desto starkare real nedpressning av kreditgivningen —

exklusive byggnadskreditiv -— än som direkt kan utläsas av siffrorna, eftersom

omsättning och priser stigit under perioden, vilket automatiskt ökat

det faktiska kreditbehovet. I detta sammanhang bör kanske understrykas,

att byggnadskreditiven både nominellt och realt stigit kraftigt under året.

Otvivelaktigt har kreditpolitiken verksamt bidragit till den dämpning av

överkonjunkturen i näringslivet som inträffat under de senaste åren och

som bland annat tagit sig uttryck i den industriella investeringsviljan. Påfrestningarna

och svårigheterna på grund av kreditåtstramningen har blivit

kännbara på så gott som alla punkter i det ekonomiska livet. Detta är

ofrånkomligt vid varje effektiv kreditpolitik. Avsikten med en sådan är

ju, att de enskilda företagens produktions- och investeringsplaner lika väl

som kommunernas verksamhetsprogram skall beskäras och jämkas, så att

de tillsammantagna kan rymmas inom den ram som landets tillgängliga

resurser oeftergivligt sätter för möjligheterna att tillgodose alla de anspråk

som ständigt anmäler sig. På ett eller annat sätt måste önskemålen och

behoven begränsas. Det kan inte undvikas, att detta i det individuella fallet

ter sig såsom ett irriterande utslag av hårdheten i den förda politiken.

Först när balans mellan den totala tillgången och den totala efterfrågan i

samhället, och då närmast mellan sparande och investeringar, uppnåtts

genom en målmedveten och uthållig stabiliseringspolitik, kan emellertid

den nuvarande kreditpolitiken lättas.

Kreditåtstramningen har blivit kännbarast på den långa kapitalmarkna
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

27

den. Bostadsbyggandet, kraftverksanläggningarna och de kommunala investeringarna,

vilka kräver långfristigt kapital, har träffats av de största

finansieringssvårigheterna. Att kreditåtstramningen blivit speciellt accentuerad

på den långa kapitalmarknaden, är åtminstone delvis ett strukturellt

fenomen, även om den avgörande orsaken till knapphetsläget på denna liksom

övriga marknader är den, att sparandet inte svarar mot dagens investeringsönskemål.

Som jag i annat sammanhang tidigare framhållit, är orsaken

delvis den bristande anpassningen mellan den realekonomiska utvecklingen

och den långa kapitalmarknadens gestaltning. Denna bristande

anpassning sammanhänger bland annat med sparandets inriktning i den

nutida ekonomin. Knapphetstillståndet på den långa kreditmarknaden vållar

allvarliga bekymmer för den fortsatta utbyggnaden av vitala delar av

samhällsekonomin. Det måste vara en av de mest angelägna uppgifterna

för politiken på längre sikt att angripa och lösa detta problem. I stabiliseringsutredningens

direktiv har också införts ett uppdrag att behandla

hithörande frågekomplex. Uppenbarligen förtjänar frågan skärpt uppmärksamhet

även utanför utredningsmännens krets. Det gäller att bland annat

undersöka utvägarna att inom ramen för en totalt sett bibehållen stramhet

ernå en förskjutning av kreditgivningskapaciteten från den korta till den

långa marknaden.

Finanspolitiken kommer här direkt in i bilden såsom en faktor med vars

hjälp en överföring av medel till långfristig kapitalbildning kan ernås. En

finansiering av samtliga statsutgifter med verkliga inkomster i stället för

med lån — alltså en totalbalansering av statsbudgeten -— innebär, att staten

genom indragning av köpkraft från konsumenter och företag skapar det

långfristiga sparande som behövs för dess egna investeringar. Härigenom

kan staten undvika att belasta lånemarknaden, vilket vid rådande institutionella

förhållanden på penning- och kapitalmarknaden bör underlätta riksbankspolitiken

och minska den tillspetsning av finansieringssvårigheterna

på den långa marknaden, som på grund av de strukturella komplikationerna

inträder vid den allmänna kreditåtstramningen.

Bortsett från nu berörda kreditmarknadstekniska problem som alltså redan

de motiverar en stark, icke-lånefinansierad statsbudget, måste kreditpolitiken

av rent realekonomiska skäl i den fulla sysselsättningens samhälle

stödjas av en aktiv och kraftfull finanspolitik. I den fulla sysselsättningens

ekonomi förmår nämligen kreditpolitiken ej ensam hålla stånd mot det för

en sådan ekonomi karakteristiska efterfrågetrycket. Finanspolitiken bör, så

länge den totala efterfrågan i landet tenderar att överstiga de tillgängliga resurserna,

sikta till att totalt och på särskilt strategiska punkter reducera

efterfrågan och köpkraften. Denna verkan måste framkomma såsom en

nettoeffekt av statens utgiftsdispositioner, å ena sidan, och skattepolitiken,

å andra sidan. Statsutgifterna betyder direkt eller indirekt en ökning av

efterfrågan på varor och arbetskraft inom landet, och skatterna samt övriga

statsinkomster en neutraliserande indragning av köpkraft från allmänheten.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Nu kan det visserligen teoretiskt sägas, att statsutgifternas och skatternas

samhällsekonomiska verkningar ej utan vidare får anses vara kominensurabla

och att därför det uppkommande saldot ej är entydigt i fråga om

sin stabiliseringspolitiska effekt, varför denna strängt taget endast kan

bedömas på grundval av en ingående analys av de skilda budgetkomponenternas

återverkningar på den ekonomiska utvecklingen. De undersökningar

enligt vetenskaplig metod som de senaste åren företagits inom finansdepartementet

pekar emellertid på alt under nu rådande förutsättningar och vid nuvarande

budgetära mönster en positiv utveckling av totalbudgetens saldo är

en praktisk indikator på att finanspolitikens stabiliseringseffekt förstärks.

Jag vill därför med eftertryck slå fast, att det i nu bestående konjunktur

måste vara en riktpunkt för finanspolitiken att åstadkomma en totalbudget

där samtliga statsutgifter täcks av verkliga statsinkomser. En sådan totalbalansering

framstår såsom ytterst angelägen under de aktuella stabiliseringspolitiska

betingelserna. Vid de fortsatta överväganden om budgetens

utformning, som i enlighet med vad jag förutskickat i finansplanen pågått

under våren, har jag därför ansett det nödvändigt att tillvarata alla möjligheter

att förbättra totalbudgetens saldo för det kommande budgetåret i förhållande

till det i statsverkspropositionen framlagda förslaget. Jag har vidare

i det sedvanliga cirkulär om budgetarbetet som jag nyligen låtit utsända

till fackdepartementen beträffande budgetåret 1958/59 understrukit, att

riktpunkten för utgiftsprövningen även för nämnda år kommer att vara en

totalbalansering av budgeten i syfte att undvika statlig upplåning.

Emellertid vill jag inte inge några illusioner om vad som kan uträttas

vid en aldrig så noggrann och sträng prövning av anslagsäskandena. Vi har

redan mer eller mindre formellt bundit oss för en rad kostnadskrävande reformer.

Jag vill framför allt peka på barnbidragen, den med statliga bidrag

finansierade sänkningen av kommunalskatten och folkpensionsreformen.

Härutöver framhöll jag i finansplanen utgiftsökningarna till följd av den

pågående upprustningen av skolväsendet, den högre utbildningen och forskningen.

Jag pekade likaså på de trängande behoven inom sjukvården, nykterhetsvården,

fångvården och ungdomsvården, de väldiga kraven på statskassan

för bostadsförsörjningen, vattenvården och atomenergins utnyttjande.

Slutligen nämnde jag i finansplanen de omfattande anspråken från försvarsväsendets

sida. Till detta kommer de växande lönekostnaderna för

statsverket och den erfarenhetsmässigt betydande automatiska utgiftsstegringen

till följd av statsverksamhetens, statsbidragens och de socialpolitiska

utgifternas stigande omfattning i kraft av tidigare fastställda regler och

normer. Befolkningsutvecklingen framstår härvidlag som en mäktig hävstång

för statsutgifternas ansvällning på de flesta områden av samhällslivet.

I den av mig inledningsvis återgivna reviderade nationalbudgeten framhålles,

att de reformer som nu står inför sitt genomförande kommer att innebära

risker för ökade spänningar i samhällsekonomin under år 1958. För

min del vill jag tillägga, att det budgetära perspektivet ter sig dystert på flera

års sikt, därest inte staten genom en aktiv skattepolitik tillförsäkras in
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 29

komster utöver dem scxm förutsatts vid uppgörandet av statsverkspropositionen.

Bakom de anslag som för närvarande är uppförda på budgeten står en

klart dominerande riksdagsmajoritet och i sista hand det stora flertalet av

svenska folket. En överväldigande majoritet motsätter sig en reduktion

eller avveckling av dessa anslag med hänsyn till de konsekvenser detta

skulle få för den av samhället ledda verksamheten och den sociala tryggheten.

Så länge detta är förhållandet, är det endast en skenfäktning att påstå,

att en avgörande förbättring av budgetläget i praktisk politik skulle kunna

åstadkommas genom en utgiftsbegränsning. Detta hindrar inte att alla möjligheter

till besparingar genom rationaliseringar och genom utrensningar av

ej längre behövliga utgiftsposter bör tillvaratas och energiskt efterforskas.

Men den under en följd av år bedrivna noggranna utgiftsgranskningen ger

grund för antagandet, att några i totalsammanhanget väsentliga rationaliseringsvinster

inte är att vänta.

Det finns en benägenhet hos dem, som motsätter sig ökade skatter och i

stället kräver skattesänkningar, att peka på utgiftsposter som borde kunna

nedskäras eller borttagas. Emellertid visar det sig oftast, att samma personer

i ett annat sammanhang anmärker på bristande statliga insatser på områden

som anses speciellt behjärtansvärda för vederbörande. I sådana fall

föreligger närmast en annan angelägenhetsgradering beträffande statsverksamhetens

inriktning än den som budgeten representerar, medan däremot

resultatet med avseende på budgetens totala omslutning förblir oförändrat.

1 själva verket finns det i dag knappast någon sektor av den statliga verksamheten

där det inte reses synnerligen starka och många gånger välmotiverade

krav på utökad statlig aktivitet. Under sådana omständigheter är

det fåfängt att tro, att en av stabiliseringssträvandena påkallad aktiv finanspolitik

huvudsakligen skulle kunna få formen av en nedpressning av statsutgifterna.

Menar man allvar med önskemålet om en inflationsbekämpande

ekonomisk politik, och vill man inte i en farlig felbedömning sätta hela sin

lit till kreditpolitiken vid värnandet av den samhällsekonomiska jämvikten,

måste man i dagens läge acceptera åtgärder för att skattevägen förbättra

budgetläget. Jag ser mig därför nödsakad att nu förorda vissa skattehöjningar.

Då vi just genomfört en sänkning av den direkta statsskatten och

står i begrepp att sänka kommunalskatten — skattesänkningar som närmast

motiverats av behovet att trygga ett rimligt existensminimum och att lätta

skattetrycket i de närmast däröver liggande inkomstskikten — måste den

erforderliga ökningen av skatteinkomsterna ske över den indirekta beskattningen.

Jag kommer i det följande att föreslå dels en höjning av tobaksskatten

och dels införandet av en ny allmän energibeskattning.

Vid övervägandena angående ytterligare åtgärder i syfte att skärpa finanspolitiken

och stärka budgetläget har jag eftersträvat att ernå en förskjutning

av den samlade ekonomiska politikens tyngdpunkt i riktning mot

en starkare begränsning av konsumtionsefterfrågan. Detta har för övrigt

varit ett önskemål under de senaste årens utformning av stabiliseringspoli
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

tiken. Såväl i fjolårets som i årets finansplan deklarerade jag, att den ekonomiska

politikens mål på längre sikt bör vara att bereda ett vidgat utrymme

för investeringsverksamheten, så att investeringskvoten i samhället

bibehålies och om möjligt höjes. Förutsättningar har dock ej förelegat att

i önskad utsträckning följa dessa principer vid avvägningen av de medel

som stått till buds för den inflationsbekämpande politiken. På grund härav

har den direkta dämpningseffekten av den förda politiken i hög grad kommit

att riktas mot investeringsverksamheten och aktiviteten i företagssektorn.

Det ligger sålunda i sakens natur, att kreditpolitiken huvudsakligen

lägger en hämsko på efterfrågan för produktions- och investeringsändamål.

Sak samma gäller företagsbeskattningen och byggnadsregleringen.

Helt har dock inte konsumtionsefterfrågan undgått att röna inflytande i

återhållande riktning av den förda ekonomiska politiken. Först och främst

bör påpekas, att strävandena att uppnå en totalbalansering av statsbudgeten

avsevärt påverkar konsumtionsefterfrågan, eftersom den alldeles övervägande

delen av skatteintäkterna och avgifterna i övrigt till statsverket

härrör från de enskilda konsumenterna. Den genomgående försiktiga inställningen

till skattesänkningar för fysiska personer har också varit ett

uttryck för en direkt strävan att låta återhållsamheten drabba inte blott investerings-

utan även konsumtionssidan, såsom jag redan framhöll i finansplanen.

Direkta ingripanden mot konsumtionen har heller inte saknats.

Jag vill erinra om omsättningsskatten på bilar, om fjolårets av nykterhetspolitiska

skäl motiverade höjning av spritbeskattningen samt om den

skärpning av tobaksskatten som jag nu ämnar föreslå. Ytterligare bör nämnas

anstalterna för att begränsa avbetalningshandeln. Ärets bostadspolitiska

proposition med förslag till en skärpning av amorteringskravet beträffande

bostadslånen in. m. innebär via den därav föranledda hyreshöjningen likaledes

en åtgärd som träffar konsumtionen. I finansplanen framhöll jag vidare,

att den allmänna kreditåtstramningen, i den mån den drabbar konsumtionskrediterna

och påskyndar amorteringen av enskildas bankkrediter, utövar

ett hämmande inflytande på tendenserna till konsumtionsökning. Slutligen

påpekade jag i finansplanen, att i den mån de olika ekonomiskt-politiska

åtgärderna verkar återhållande beträffande efterfrågan på arbetskraft,

får de via löneutvecklingen också en dämpande effekt på konsumtionsefterfrågan.

Tillsammantagna får de här uppräknade faktorerna direkt eller indirekt

en inte oväsentlig inverkan i dämpande riktning på konsumtionsutvecklingen.

Vid bedömningen av styrkefördelningen i den samlade restriktiva

politiken bör också betänkas, att expansionstrycket i allmänhet varit

större i företagsledet än i konsumtionsledet. Det har därför varit motiverat

att stämma inflationstendenserna så nära källan som möjligt genom att

medelst kreditåtstramning och skattepolitik dämpa en i förhållande till de

faktiska resurserna orimligt uppdriven investeringsvilja, vilken hotar att ge

ytterligare näring åt överkonjunkturen.

Att inte den restriktiva politiken, trots tonvikten på åtgärder riktade mot

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

31

företagssektorn, stått i strid med det principiella önskemålet att befordra

förskjutningen mot en ökad investeringskvot, visar den faktiska utvecklingen

under efterkrigstiden. Investeringarnas andel av de disponibla resurserna

har under denna tid stigit från cirka 25 procent till drygt 30 procent.

Den totala investeringsvolymen har sedan år 1946 — d. v. s. det första efterkrigsåret

— ökat med drygt 50 procent, medan den totala konsumtionsvolymen

vuxit med inte fullt 35 procent, samtidigt som landets totala produktionsvolym

gått upp med drygt 40 procent.

Den nu uppnådda investeringskvoten är, såsom jag underströk i finansplanen,

mycket hög, internationellt sett. Oavsett om man räknar bruttoinvesteringar

i förhållande till bruttonationalprodukten eller per invånare, ligger

vårt land i toppen. En viss avsaktning av utvecklingen mot ökad investeringsandel

konstaterades i finansplanen ha ägt rum sedan den ekonomiska

politikens skärpning år 1955. Den reviderade nationalbudgeten visar

nu emellertid klart, att investeringarna under år 1957 åter tenderar att

växa snabbare än konsumtionen. För den totala investeringsvolymen förutses

i de nya nationalbudgetkalkylerna en ökning av fyra procent mot en

ökning av två procent för den totala konsumtionsvolymen. Detta skulle

alltså innebära en fortsatt och glädjande förbättring av investeringskvoten.

Med hänsyn till de angelägna och fundamentala investeringsbehov som för

närvarande anmäler sig, framstår också en förbättring av investeringskvoten

såsom nödvändig. Inte minst önskemålen om en fortsatt snabb höjning

av den individuella levnadsstandarden och det personliga välståndet utgör

ett motiv för ytterligare företräde åt investeringarna. Med nuvarande konsumtionsinriktning

förutsätter nämligen varje steg i standardhöjningen betydande

investeringar. Detta gäller exempelvis den konsumtionsefterfrågan

som riktar sig mot bostäder, bilar och television, liksom de ökade utbildningskraven.

Det är föga bevänt att släppa fram en ökad konsumtionsefterfrågan

på dessa områden, om samhället inte är berett att sörja för de investeringar

som korresponderar häremot. Genomför man nämligen inte de

investeringar som utgör underlaget för den önskade höjningen av konsumtionsstandarden,

uppslår köbildning och spänningar mellan tillgång och

efterfrågan, vilket utlöser dolda eller öppna prisstegringar. På samma sätt

som konsumtionsefterfrågans inriktning numera skapar avsevärda investeringsbehov,

leder teknikens snahba framsteg och förändringarna inom befolkningspyramiden

till trängande behov av ökade investeringar.

Ytterligare belysning av investeringsbehovens räckvidd har framkommit

vid den nu avslutade remissbehandlingen av 1955 års långtidsutrednings

betänkande. Remissinstanserna har så gott som enstämmigt vitsordat nödvändigheten

av krafttag för att vidga investeringsutrymmet i snabbare takt

än som skulle erhållas vid en konstant investeringskvot av den successivt

växande produktionen. Till övervägande delen har de hörda myndigheterna

och organisationerna förordat ett större invcsteringsutrymme för sina respektive

investeringsområden än vad långtidsutredningen kunnat tillmäta

inom ramen för sin allmänna avvägning av resursernas fördelning mellan

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

konsumtion och investeringar. Uppenbarligen omfattas kravet på en snabb

ökning av investeringarna av vida kretsar i vårt land. Glädjande är också,

att önskemålen om vidgade investeringar numera allmänt förbindes med

insikten om att detta betyder en motsvarande begränsning av takten i höjningen

av konsumtionsnivån. Denna insikt bör tillföra den ekonomiska debatten

en ökad grad av realism i fortsättningen och underlätta en rationell

ekonomisk politik.

Av det nu sagda följer, att långtidsutredningens rekommendation till förmån

för en stark ökning av investeringsvolymen och en motsvarande återhållsamhet

beträffande konsumtionens tillväxt bör kunna läggas till grund

för den ekonomiska politiken under de närmaste åren. Givetvis kan långtidsutredningens

program inte uppfattas såsom en plan i egentlig mening

eller som ett strängt fixerat schema, utan blott såsom en principiell diskussion

av riktpunkterna för politiken på längre sikt. Rekommendationerna

bör kunna tjäna såsom vägledning vid framtida ståndpunktstaganden beträffande

den ekonomiska politiken, varvid de givetvis får vägas mot övriga

målsättningar som existerar eller kan komma att uppställas. Det är

min avsikt att i serien statens offentliga utredningar låta trycka de inkomna

remissyttrandena över utredningens betänkande, enär dessa yttranden

innehåller ett flertal värdefulla kompletterande synpunkter. Ställning

till de olika detalj synpunkterna som inryms i betänkandet och remissvaren

torde få tas vid kommande överväganden på respektive områden. För

det ändamålet torde tryckta exemplar av betänkandet och remissvaren få

överlämnas för kännedom till respektive fackdepartement.

Vid sidan av långtidsutredningen har en rad kommittéer på senaste tiden

understrukit investeringsbehoven på speciella områden. Särskild uppmärksamhet

torde böra fästas vid de undersökningar av investeringsbehoven på

energiområdet som nyligen verkställts av bränsleutredningen 1951 och av

1955 års oljelagringskommitté. Dessa undersökningar ådagalägger klart nödvändigheten

av att det allmänna i stegrad utsträckning påtar sig ansvaret

för energiförsörjningen. Den situation sam uppkom under Suez-krisen bär

påtagligt illustrerat vårt lands utsatta läge i fråga om oljetillförseln. Oljan

jämte övriga importbränslen svarar numera för omkring tre fjärdedelar av

det totala energibehovet. Av allt att döma kommer utvecklingen i fortsättningen

att kännetecknas av en ännu större andel för importbränslena.

Under sådana förhållanden blir det en uppgift av högsta angelägenhetsgrad

för statsmakterna att säkerställa energiförsörjningen mot störningar

utifrån. Den inhemska energibasen måste breddas, vilket, med tanke på att

vår vattenkraft snart är fullständigt utbyggd, på längre sikt huvudsakligen

måste ske genom ett tillgodogörande av atomenergin. Samtidigt erfordras

en uppläggning av stora buffertlager importerade bränslen. I sammanhanget

får också observeras, att det föreligger ansenliga behov av investeringar för

en upprustning av eldistributionen. Ifrågavarande investeringsbehov pa

energiområdet representerar ytterst betydande medelsanspråk. Statsmakterna

kan emellertid inte frånsäga sig ansvaret för dessa investeringar och

opaginerad Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

deras finansiering. Behoven av ökade statliga insatser är så överhängande,

att ett uppskov inte är tillrådligt, trots de finanspolitiska och allmänt stabiliseringspolitiska

betänkligheter som måste hysas gentemot nya statsutgitter

och nya krav på investeringsutrymme.

Efter samråd med vederbörande departementschefer vill jag därför förorda,

att statsmakterna för den närmaste femårsperioden binder sig för

ett aktivt handlingsprogram för energiområdet som går ut på statsutgifter

med inalles 500 miljoner kronor för atomenergiområdet, cirka 350 miljoner

kronor för lagring av olja och bensin och 50 miljoner kronor för upprustning

av landsbygdens el-nät. Beträffande lagringsprogrammet för olja och

bensin förutsättes finansiell medverkan av de privata företagen, varför den

totala insatsen under femårsperioden här avses bli cirka 600 miljoner

kronor.

Det nu förordade investeringsprogrammet för energiområdet ger ökat eftertryck

åt nödvändigheten av målmedvetna ansträngningar för att vidga

investeringsutrymmet. Detta förutsätter emellertid en stegring av sparandet.

I finansplanen har jag utförligt diskuterat möjligheterna att åvägabringa

ett ökat sparande. Jag framhöll därvid, att det gällde att utnyttja

alla tänkbara sparkällor, såväl genom en stimulans av det frivilliga sparandet

hos enskilda och företag som genom särskilda åtgärder för att framkalla

ett stegrat sparande i statlig eller kommunal regi.

På tal om det personliga sparandet framhöll jag i finansplanen, att detta

redan för närvarande är relativt högt i Sverige, såväl historiskt som internationellt

sett. Detta hindrar dock inte, att en ytterligare ökning av det

personliga sparandet bör eftersträvas. Ett studium av erfarenheterna från

andra länder med de mest skiftande betingelser i fråga om de faktorer som

anses påverka sparandet ger emellertid vid handen, anförde jag, att man

inte får göra sig några illusioner om möjligheterna att härvidlag snabbt

nå utomordentliga resultat. För en snabb ökning av det totala sparandet

får man därför främst lita till de övriga sparformerna, d. v. s. företagssparandet

och det statliga budgetsparandet. Jag påpekade emellertid, att en

alltför stark koncentration till företagssparandet inte är förenlig med kravet

på samhällsekonomisk jämvikt. De skäl härför, som jag framdrog i finansplanen,

torde jag nu inte behöva upprepa. Vare nog sagt, att ett omfattande

företagssparande är liktydigt med stora vinstmarginaler, vilka

svårligen låter sig förena med den moderation i lönerörelserna som i nuvarande

samhällsekonomiska läge framstår som eftersträvansvärd. Jag kom

från detta konstaterande i finansplanen fram till slutsatsen, att ett omfattande

offentligt sparande hos stal och kommun inte kan avvaras i ett samhälle

som utan avkall på full sysselsättning och ekonomisk jämvikt vill

tillgodose väldiga investeringsbehov på områden vilka till väsentlig del ligger

utanför den privata företagsamhetens lält. ''Jill större delen är det lråga

om basinvesteringar för energi och samfärdsel samt för samhällsbildningen

och skolväsendet, allt typiska uppgifter för det allmänna.

Från dessa utgångspunkter fann jag del vara ett naturligt minimikrav,

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

opaginerad Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

att staten åtminstone svarar för så stor del av sparandet som behövs för

att finansiera dess egna investeringar. I finansplanen kunde dock den uppställda

riktpunkten inte helt uppnås, i det att totalbudgeten utvisade ett

underskott av nära 300 miljoner kronor. Jag förutskickade i detta läge ytterligare

överväganden i syfte att öka budgetsparandet liksom sparandel i

övrigt.

När tidpunkten nu är inne att redovisa resultatet av ifrågavarande överväganden,

vill jag först framhålla, att ytterligare utgifter nu kan förutses

för det kommande budgetåret. Vid i övrigt oförändrade förutsättningar

skulle därför budgetbalansen försämras. Det program för energipolitiken jag

nyss framlagt innebär, som berörts, en betydande belastning på statsfinanserna,

en belastning som kommer att framträda ännu starkare under de påföljande

budgetåren. Detta skärper följaktligen finansplanens argumentering

i fråga om behovet av direkta ingripanden från statsmakternas sida

för att framkalla en ökning av det totala sparandet i samhället utöver den

redan nu i och för sig höga nivån.

Från nämnda utgångspunkter framstår det befogat, att nya initiativ nu

tas för att stimulera det personliga sparandet. Såsom ett bidrag härtill har

jag för avsikt att inom den närmaste tiden sammankalla en konferens med

representanter för löntagarna, arbetsgivarna, sparinstituten och de politiska

ungdomsorganisationerna med ändamål att dryfta betingelserna för

en aktivering av ungdomssparandet. Jag tänker mig bär närmast en rekommendation

från arbetsmarknadens ledande organisationer till en mera allmän

utbredning på arbetsplatserna av det organiserade lönsparandet. Tonvikten

synes böra läggas på ungdomen, som bör ha en betydande sparkraft

fram till den tid då den bildar familj och hushåll. Det bör också vara

ett direkt intresse för den unga generationen att genom sparande skapa

förutsättningar för en snabb utbyggnad av den produktionsapparat som i

framtiden skall bilda underlaget för dess egen standardhöjning och för dess

försörjning av nästa generation barn och åldringar.

Inom departementet har en utredning utförts rörande ett obligatoriskt

alternativ för ungdomssparandet, baserat på ett till källskattebetalningarna

knutet sparavdrag. En relativt smidig teknisk lösning på frågan har därvid

framkommit. Emellertid bar jag, efter att ha vägt synpunkterna för och

emot, stannat för att icke förorda ett sådant alternativ. Jag hoppas i stället,

att arbetsmarknadsorganisationerna och sparinstituten skall visa redobogenhet

till energiska insatser för att övertyga de yngre arbetsföra om värdet

av sparande och därigenom skapa fram en frivillig ökning av sparandet.

I sammanhanget vill jag erinra om att riksdagen i år på Kungl. Maj:ts

förslag beslutat om en höjning av skatteavdraget för kapitalinkomster, vilket

innebär en ökad premiering av det personliga sparandet.

Även om här berörda och andra utvägar att stegra det personliga sparandet

prövas, framstår det mot bakgrunden av de väldiga investeringsbehoven

i samhället såsom ofrånkomligt, att förnyade kraftansträngningar

görs för att också förstärka det statliga budgetsparandet. Detta ter sig så

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

mycket mera motiverat som investeringsbehoven i hög grad hänför sig till

områden för vilka det allmänna har ansvaret. Det nyss formulerade programmet

för de statliga insatserna i fråga om energiinvesteringarna ger

särskild relief åt denna synpunkt. Av vad jag i det föregående utvecklat om

nödvändigheten av en effektiv finanspolitik som stöd för kreditpolitiken bör

likaledes ha framgått det nödvändiga i att förstärka budgetbalansen, vilket

i så fall blir liktydigt med en ökning av det statliga sparandet. Såsom jag redan

meddelat, kommer jag därför i det följande att föreslå en höjning av

tobaksskatten och införandet av en allmän energiskatt.

Dessa båda skatteåtgärder, som vid fullt genomslag brutto beräknas ge

425 miljoner kronor, träffar till väsentlig del konsumtionen. Detta innebär

ett led i förskjutningen av den efterfrågebegränsande politiken i önskad

riktning, så att förutsättningar skapas för en vidgning av investeringsutrymmet

på bekostnad av konsumtionen. För att ytterligare markera denna

förskjutning vill jag härmed förorda, att den nuvarande investeringsavgiften,

som utlöper vid utgången av innevarande år, inte ytterligare förlänges.

Därest dessa förslag vinner bifall, kommer realekonomiskt sett underskottet

i totalbudgeten att nedbringas till cirka 150 miljoner kronor. Då en

del av statsinkomsterna enligt gällande regler skall insättas i riksbanken,

och alltså inte står till förfogande för finansiering av statsutgifterna, kommer

emellertid det nominella beloppet för nyupplåning under nästa budgetår

att med dessa beräkningar bli i runt tal en halv miljard kronor. Det

samhällsekonomiskt väsentligaste är emellertid det förstnämnda beloppet

för totalbudgetens kassamässiga saldo. Fastän det sålunda beräknade saldot

innebär, att man inte når upp till en hundraprocentig totalbalansering, vilket

i enlighet med det föregående i och för sig hade varit önskvärt, och även

om de allvarliga problem, som avtecknar sig i det långsiktiga budgetperspektivet,

ingalunda funnit sin slutliga lösning, får resultatet likväl anses

såsom förhållandevis gott vid de faktiska förutsättningar för en praktiserbar

finanspolitik som för dagen förelegat.

Fn ekonomisk politik efter de linjer jag nu angivit och med de kompletterande

åtgärder jag förordat bör vara väl ägnad att utgöra en grund

för det fortsatta framåtskridandet. Det är en politik med betydande progressiva

och framåtsyftande inslag, på samma gång som den vill understryka,

att det uppnådda välståndet och de nu vunna ekonomiska och sociala

framstegen skulle äventyras av inflationistiska störningar, om det allmänna

uraktläte att tygla dagens våldsamma expansionsdrift på hart när alla fält

av vår ekonomi.

Framstegsotåligheten och de otillfredsställda förväntningarnas missnöje

motverkar i detta hänseende den fortsatta välståndsutvecklingen. Ytligt sett

kan en effektivt arbetande stabiliseringspolitik onekligen te sig som eu irriterande

broms för enskilda och företag i deras framåtsträvande verksamhet.

Påfrestningar och svårigheter, liksom tvång att ändra och beskära idealplaner

och idealprogram, måste emellertid ofrånkomligt bli följden av en effektiv

ekonomisk stabiliseringspolitik — eljest vore denna ett slag i luften. Del

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

är det allmännas uppgift att se till, att anspråken håller sig inom ramen för

de disponibla resurserna. Skulle statsmakterna svikta i denna uppgift, bleve

konsekvenserna bara inflation och valutauttömning och i det långa loppet

sänkt framstegstakt; någon reell vinning skulle en okontrollerad expansion

ingalunda ge.

De missnöjesanledningar som en återhållande ekonomisk politik kan ge

upphov till, skapar tvivelsutan en bördig jordmån för kverulans och överbudstaktik.

Frestelserna till osaklighet och ansvarslös löftespolitik är betydande.

Jag vågar dock räkna med att medborgarna i vårt land har en sådan

ekonomisk mognad, att de inser, att den ekonomiska verkligheten inte

ger något gratis, att det alltid är fråga om ett val mellan tillgodoseendet av

olika önskemål och att detta val innebär försakelse och uppoffring av vissa

intressen till förmån för behov som anses mera väsentliga och trängande.

Organisationer och enskilda, företag och konsumenter, det allmännas representanter

och de privata intressenas företrädare har här en uppgift att i

samverkan finna konstruktiva förslag till lösningar på de problem som den

dynamiska utvecklingen av samhällsekonomin ständigt erbjuder. Finns en

sådan positiv vilja till saklig lösning av de ekonomiska frågorna, borde

det föreligga förutsättningar för uppslutning kring den ekonomiska politik

som här redovisas och som syftar till att skapa ett stabilt underlag för en

fortsatt standardhöjning och en bättre beredskap mot framtida påfrestningar.

IL Förslag till allmän energibeskattning

Inledning

I anslutning till de nyss redovisade övervägandena har inom finansdepartementet

upprättats en promemoria (stencilerad) angående en allmän

energibeskattning. Promemorian innehåller förslag till förordning om allmän

energiskatt. Enligt förslaget skall sådan skatt utgå för flertalet slag

av fasta och flytande bränslen samt för elektrisk kraft. Skatteintäkterna

beräknas till ca 500 milj. kronor för år. Den föreslagna energiskatten är

hl. a. avsedd att träda i stället för den nuvarande elskatten, som uttages för

industriell elkraft. Vidare förutsättes, att den allmänna investeringsavgiften

inte skall erhålla förlängd giltighet.

Över promemorian bär ijitranden avgivits av statskontoret, generaltullstyrelsen

(med bifogande av utlåtanden från tulldirektionerna i Stockholm,

Göteborg och Malmö), kontrollstyrelsen (med överlämnande av utlåtande

från elskattenämnden), kommerskollegium (med överlämnande av yttranden

från rikets handelskammare), vattenfallsstyrelsen, statens handelsoch

industrikommission, riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap,

statens pris- och kartellnämnd, fullmäktige i riksbanken och i riksgälds
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 ur 1957

kontoret, Sveriges industriförbund (med överlämnande av skrivelser från

Jernkontoret, Sveriges kemiska industrikontor och Svenska trämasseföreningen),

Sveriges lantbruksförbund, Sveriges grossistförbund, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens

centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Kooperativa

förbundet, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Svensk industriförening,

Svenska elverksföreningen, Svenska värmeverksföreningen,

Svenska vattenkraftföreningen, Svenska petroleum institutet, Svenska stenkolsimportörers

förening, Svenska gasverksföreningen, Sveriges redareförening

och Svenska vägföreningen.

Sveriges industriförbund och Stockholms handelskammare åberopar ett

av delegerade för nämnda organ, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags

riksförbund upprättat yttrande. Detta betecknas i fortsättningen

såsom avgivet av näringslivets skattedelegation.

Därjämte har skrivelser inkommit från bl. a. Svenska skifferolje aktiebolaget,

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag, Norrbottens järnverk

aktiebolag, De vanföras riksförbund och Sveriges handelsträdgårdsmästareförbund.

Jag övergår nu till att redogöra för innehållet i promemorian och de

däröver avgivna yttrandena.

Promemorian

Investeringsbehov inom energiförsörjningen

Utformningen av en aktiv energipolitik i vårt land har, framliålles det i

promemorian, under den senaste tiden alltmer framstått som en av de

viktigaste uppgifterna för den ekonomiska långtidsplaneringen. Utvecklingen

på energiförsörjningens område efter andra världskriget har kännetecknats

av å ena sidan eu fortgående ökning av förbrukningen —- omkring

5 procent per är — och å andra sidan ett, trots intensiv utbyggnad av inhemska

vattenkraftresurser, alltmera tilltagande beroende av importerade

bränslen. Importbränslena täcker sålunda numera omkring tre fjärdedelar

av det totala energibehovet och deras andel tenderar att öka. Oljeimporten

har under 1950-talet stigit med över 10 procent per år.

I promemorian erinras vidare om att sårbarheten i den svenska energiförsörjningen

har tydligt framträtt på sistone. Den stränga senvintern 195(5

med dess ishinder för sjöfart i Östersjön liksom i ännu högre grad Suezkrisen

har klart avslöjat vårt lands utsatta läge med avseende å beroendet

framför allt av olja. Den nuvarande lagringsskyldigheten på detta område

har, uttalas del, visat sig helt otillräcklig för att möta situationer av detla

slag. Rörande behovet av åtgärder på energiförsörjningens område göres i

promemorian följande uttalande.

Målsättningen för en aktiv energipolitik måste i detta läge inriktas på

alt så långt möjligt säkerställa försörjningen mot störningar i den löpande

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Mcij:ts proposition nr 175 år 1957

bränsletillförseln utifrån och därjämte att skapa den breddning av energibasen,

som utgör en nödvändig förutsättning för fortsatt produktionsökning

och välståndsutveckling i vårt land. Ett intensifierat tillvaratagande

av ekonomiskt utnyttjningsbara inhemska energitillgångar, på längre sikt

främst atomenergien, blir härvidlag av central betydelse liksom tillskapandet

av erforderliga buffertlager av importerade bränslen för att möta oförutsedda

händelseutvecklingar utom landets gränser.

I promemorian framhålles vidare, att hithörande problem har uppmärksammats

i olika utredningssammanhang på senare tid. De mera långsiktiga

perspektiven för Sveriges energiförsörjning har redovisats av Bränsleutredningen

1951 i dess betänkande »Bränsleförsörjningen i atomåldern, Del I—

II» (SOU 1956: 46 och 58). Ett konkret upplagringsprogram för olja har

framlagts av 1955 års oljelagringskommitté i betänkandet »Oljelagring»

(SOU 1957:4). Riktlinjerna för utvecklingsarbetet på atomenergiens område

har utretts av 1955 års atomenergiutredning, som avgav sitt betänkande

i mars 1956, »Atomenergien» (SOU 1956: 11). Slutligen har 1955 års

långtidsutredning från sina utgångspunkter berört även utvecklingen på

energiområdet i belänkandet »Balanserad expansion» (SOU 1956: 53).

I det följande lämnas en kortfattad översikt över de behov som inom

skilda sektorer av energiförsörjningen anmäler sig för de närmast framförliggande

åren.

Oljelagringskommitténs program för oljelagring omfattar en utbyggnad

av lagringen under perioden 1958—62. Kostnaderna för programmet

— efter prisläget hösten 1956 före Suez-krisen — har angetts till sammanlagt

600 milj. kr. Ansvaret för upplagringen skulle enligt förslaget komma

att åvila — förutom oljebolag och oljeraffinaderier — vissa större konsumenter

och återförsäljare. Oljehandelns andel har beräknats till 500 milj.

kr. och storkonsumenternas till 100 milj. kr.

Beträffande finansieringen av oljehandelns utbyggnadsprogram föreslår

kommittén att 40 milj. kr. per år, d. v. s. ca 40 procent, skulle tillskjutas

av branschen själv, 20 milj. kr. skulle årligen erhållas genom ett gemensamt

förlagslån och resterande 40 milj. kr. per år skulle tillskapas genom

särskilda pristillägg på oljekonsumtionen under perioden. För storkonsumenternas

del föreslås ett något avvikande system av dock i huvudsak

samma innebörd.

I promemorian uttalas i fråga om oljelagringen följande.

Kommitténs förslag är nu efter remiss föremål för behandling i handelsdepartementet.

Proposition i ämnet torde inom kort föreläggas riksdagen.

Någon anledning att avvika från den av kommittén förordade kvantitativa

målsättningen för lagringen har icke framkommit. Beträffande finansieringen

har däremot tvekan yppats bl. a. rörande de praktiska möjligheterna

att i marknaden placera förlagslån av tänkt storleksordning, varför från

vissa håll föreslagits att pristilläggen på den löpande konsumtionen i motsvarande

mån ökas. Detta skulle innebära, att i runt tal 60 procent av kapitalkostnaden

för upplagringsprogrammet eller 350 milj. kr. (ca 70 milj. kr.

per år) skulle frambringas genom särskilda pristillägg, som lämpligen borde

uttas genom statens försorg.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

39

I detta sammanhang bör även nämnas att vid sidan av oljelagringskommitténs

program vissa andra kostnader för oljelagring uppkommer under

de närmaste åren. Sålunda erfordras exempelvis för fullföljande av statsbidragsberättigade

bergrumsanläggningar ytterligare ca 10 milj. kr. av statsmedel

utöver det anslag som upptagits i budgeten för 1957/58 samt för

lagringsanläggningar i Trondheim ca 20 milj. kr.

I promemorian erinras vidare om att riksdagen våren 1956 antog en atomenergilag

och anslöt sig till av Kungl. Maj :t framlagda riktlinjer för utvecklingsarbetet

på atom energiområde t. Statsmakternas beslut innebar

fastläggandet av ett självständigt svenskt atomenergiprogram, syftande

till att på längre sikt begränsa landets beroende av bränsleimport. Ett

av atomenergiutredningen framlagt reaktorprogram lades till grund för den

allmänna planeringen på området. Det upptog utbyggnad av 5 å 6 atomvärmeverk

under den närmaste tioårsperioden samt en mera utbredd användning

av dylika värmeverk för liden därefter. Ett första atomkraftverk

borde färdigställas under förra hälften av 1960-talet och den svenska uranproduktionen

ökas. Bakgrunden till detta ställningstagande är att atomenergien

på längre sikt framstår såsom den avgjort främsta inhemska energitillgången,

vars snabba tillgodogörande måste utgöra ett huvudsyfte i en

aktiv energipolitik.

I promemorian yttras följande om kostnaderna för atomenergiprogrammet.

Framställningen av uran och det hittillsvarande utvecklingsarbetet på

atomenergiområdet har varit koncentrerat till AB Atomenergi, i vilket staten

äger fyra sjundedelar av aktiekapitalet. I statsanslag har bolaget t. o. m.

budgetåret 1956/57 erhållit sammanlagt nära 100 milj. kr. Såsom stödjande

organ för forskning och utbildning av specialister har atomkommittén fungerat.

Kommittén har hittills erhållit sammanlagt ca 25 milj. kr. i statsanslag.

För nästa budgetår och på tilläggsstat för innevarande budgetår har äskats

sammanlagt över 70 milj. kr. till AB Atomenergis verksamhet, varav

mera än hälften avser investeringar bl. a. för påbörjandet av de första kommersiella

reaktoranläggningarna. Ytterligare 2 milj. kr. har för budgetåret

1957/58 upptagits i anslag till vattenfallsstyrelsen för en kommersiell atomenergianläggning.

Fullföljandet av de reaktorprojekt, som påbörjats eller nu föreslagits skola

påbörjas, beräknas för kommande budgetår kräva ytterligare ca 65 milj.

kr. Härtill kommer vissa följ dinvesteringar bl. a. för kemisk separation av

atombränsle samt för avsevärt ökad uranproduktion. För fyraårsperioden

1958/59—1961/62 har det sammanlagda investeringsbehovet inom AB Atomenergi,

utom investeringarna i reaktorer, uppskattats till ca 100 milj. kr.

och bolagets anslagsbehov för löpande utgifter under samma tid till ca 150

milj. kr. För fullföljande av den allmänna målsättningen på området förutses

ytterligare reaktorprojekt utöver nu påbörjade eller föreslagna. Medelsbehovet

för dessa kan under ifrågavarande fyraårsperiod uppskattas till

ca 150 milj. kr. En mindre del av dessa kostnader kan komma att avse

svenskt deltagande i gemensamma internationella, främst europeiska, atomenergianläggningar,

varigenom erfarenheter kan förvärvas av mera avancerade

framlida konstruktioner, vilka eljest skulle ligga utom våra ekonomiska

möjligheter.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Sammanlagt skulle sålunda för de fem budgetåren 1957/58—1961/62 medelsbehovet

för atomenergiverksamheten kunna uppskattas till ca 530 milj.

kr. eller drygt 100 milj. kr. per år.

Ett atomenergiprogram av denna omfattning avser främst att utforma

prototypreaktorer av väsentlig betydelse för fullföljandet av det avsedda reaktorprogrammet

i större skala. Behoven av att nyttiggöra atomenergien för

produktion av elkraft liksom för industriellt ändamål och för uppvärmning

torde i successivt ökad takt komma att anmäla sig längre fram under

1960-talet. Under 1970-talet torde huvuddelen av nyproduktionen av elkraft

behöva baseras på atomenergi.

Det anmärkes slutligen, att utöver förut nämnda i statlig regi bedrivna

verksamhet tillkommer den investeringsverksamhet på området som kan

förutses i kommunal och privat regi.

Beträffande elkraft försörj ningen framhålles i promemorian

att elkraftutredningen av år 1943 i sitt huvudbetänkande, »Elkraftförsörjningen»

(SOU 1954:12), föreslår, att elkraftförsörjningen på landsbygden

förbättras i olika avseenden. Förslaget förutsätter i huvudsak viss utbyggnad

av tillsynsverksamheten, ändringar i lag och författningar på området

samt ekonomisk stödverksamhet från statens sida, främst avseende upprustning

av de befintliga distributionsnäten.

Angående kostnaderna för upprustningen av landsbygdens elnät framhålles

följande i promemorian.

Kostnaderna för upprustningen uppskattades av utredningen till minst

400 milj. kr. De årliga statliga kostnaderna för denna rationaliseringsverksamhet

uppskattades därvid, bortsett från räntebärande lån, till 15 milj. kr.

och upprustningsperiodens längd till 15 å 20 år. Av beloppet skulle 4 milj.

kr. per år enligt förslaget täckas genom statliga anslag och återstoden genom

upptagande av en särskild elaccis med 0,1 öre per producerad eller importerad

kilowattimme.

Vissa av elkraftutredningens förslag har redan blivit föremål för åtgärder.

Vidare förberedes för närvarande förslag till 1957 års riksdag beträffande

erforderliga lagstiftningsåtgärder på eldistributionsområdet.

De ökade statliga kostnaderna för åtgärder beträffande eldistributionen

kan under en femårsperiod uppskattas till ca 50 milj. kr.

Finansieringsfrågor

Enligt promemorian är det, såsom framgår av den lämnade översikten,

högst betydande medelsanspråk som för de framförliggande åren anmäler

sig på energiområdet. Sett ur statsfinansiell synpunkt är det främst oljelagringen

och atomenergiprogrammet som representerar väsentligen nya led i

energipolitiken. Därtill kommer upprustning av eldistributionen. Slutlig

ställning till de olika förslag rörande forsknings- och försöksverksamhet på

bränsleområdet, som framlagts av bränsleutredningen, har, framhålles det

vidare, ännu inte tagits, men även här torde ökade anslagsbehov anmäla sig.

Detsamma gäller utbyggnaden av skifferoljeproduktionen. Det torde sålunda,

enligt vad i promemorian anföres, kunna förutses att, vid sidan av den

traditionella investeringsverksamheten på kraftverksområdet, medelsbeho
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

41

vet för statliga insatser för att trygga energiförsörjningen under åtminstone

en femårsperiod framöver kommer att uppgå till högst betydande belopp.

Angående finansieringen av de sålunda påvisade medelsbehoven och vissa

ytterligare tillkommande utgifter anföres i promemorian följande.

De nya insatserna på energipolitikens område kommer alltså att direkt

påverka det statsfinansiella läget. Även kortsett härifrån är det emellertid

uppenbart, att anspråken på budgeten under de närmaste åren kommer att

bli mycket omfattande. Det framhölls i årets finansplan, att det måste framstå

såsom ett naturligt minimikrav i det aktuella läget, att staten åtminstone

svarade för så stor del av det samhälleliga sparandet som behövdes för alt

finansiera dess egna investeringar. En totalbalansering av statsbudgeten hade

därför varit riktpunkten för budgetarbetet. Den eftersträvade totalbalanseringen

hade dock inte kunnat förverkligas. Det framhölls likaledes i statsverkspropositionen

att en bedömning av budgetlägets utveckling på längre

sikt gav anledning till allvarlig eftertanke. Mot en relativt begränsad stegring

av statsinkomsterna stod enligt gjorda bedömningar en råd ofrånkomliga

eller angelägna utgiftsstegringar. Det allvarliga budgetperspektivet har

sedan statsverkspropositionen framlades fält ökad skärpa. För budgetåret

1957/58 kan nu förutses ytterligare utgifter. Under mellantiden har också

pensionsberedningens betänkande framlagts, vari ingår ett av alla parter

accepterat krav på snar förbättring av folkpensionsförmånerna. Detta pekar

på mycket betydande statsutgifter redan under de närmast liggande

åren. De anspråk, som statliga upplåningsbehov skulle ställa på kreditmarknaden

under budgetåret 1957/58 och följande budgetår, är av så betydande

storlek att de inte utan att statsinkomsterna förstärkes går att förena med

eu balanserad samhällsekonomisk utveckling. Mot bakgrunden av de finansiella

anspråk som de redovisade energibehoven ställer och av de allmänna

budgetutsikterna synes vissa beskattningsåtgärder erforderliga. Då det ökade

medelsbehovet i hög grad sammanhänger med investeringar på energiområdei,

synes det skäligt att beskattningsåtgärderna tar formen av en allmän

energibeskattning, i princip lagd på alla för energialstring lämpade

bränslen samt på elektrisk kraft. Eu allmän energibeskattning bör dessutom

kunna bli ett led i strävandena att trygga den samhällsekonomiska balansen.

Investeringarna på energiområdet utgör dock bara en del av de mycket

betydande investeringsbehov som föreligger på skilda områden av vår samhällsekonomi.

En utbyggnad av kapitalutrustningen framstår som allt mer

angelägen i perspektivet av våra framtida oavvisliga behov. För att kunna

möta dessa utan att förbruka vår valutareserv får vår snabbt stigande konsumtion

i viss mån dämpas. Allmän enighet synes i princip råda om önskvärdheten

av att en större del av våra totala resurser används för en utbyggnad

av vår produktionskapacitet.

Den i promemorian behandlade energiskatten skulle komma alt direkt

falla på såväl den löpande konsumtionen som produktionen. Man måste

emellertid, framhålles det i promemorian, i detta sammanhang beakta, att

den här föreslagna energiskatten i vad den avser skatt på elektrisk kraft

hos större förbrukare inte innebär någon ökad belastning för näringslivets

vidkommande då den i praktiken blott ersätter nu utgående industriella elskatt.

Vidare förutsättes i promemorian att invcsteringsavgifl icke längre

skall uttagas för investeringar som göres eller 1957 års utgång. Det är inte

möjligt alt i detta komplex av olika faktorer exakt ange verkningarna av de

föreslagna åtgärderna ur konsumtionens synpunkt. Uppenbart är emellertid,

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Mnj:ts proposition nr 175 år 1957

enligt vad i promemorian anföres, att den föreslagna energiskatten i kombination

med slopandet av investeringsavgiften relativt sett kommer att förskjuta

beskattningens tyngdpunkt från investering mot konsumtionen. Såväl

genom sin omedelbara effekt på densamma som sin indirekta återverkan

via andra områden skulle energiskatten i flera avseenden principiellt

få samma verkningar som en begränsad omsättningsskatt.

Med ledning av de här anförda synpunkterna har förslag utarbetats till

en allmän energibeskattning, där skattesatserna så avvägts, att det totala

skatteutfallet kan beräknas till ca 500 milj. kronor per år.

Beskattning sområde

I promemorian framliålles, att beskattningsområdet vid en allmän energibeskattning

i princip bör göras så vidsträckt, att det omfattar alla för energialstring

lämpade bränslen samt elektrisk kraft. Undantag bör göras endast

där inom ett visst begränsat område en beskattning av kontrolltekniska skäl

lämpligen icke kan genomföras eller det eljest föreligger särskilda skäl mot

beskattning.

Vid bedömandet av frågan vilka undantag som bör göras bör enligt promemorian

särskilt uppmärksammas huruvida prissättningen på ett visst

bränsle är sådan att bränslet i händelse av skattefrihet kan antagas bli använt

i stället för beskattade bränslen. Ett övervägande av risken för en

dylik övergång från beskattat till obeskattat bränsle måste naturligen ske

med beaktande av de olika bränslenas värmevärde och användbarhet i övrigt.

I fråga om de varor, som bör läggas under beskattning, anföres i promemorian

följande.

I enlighet med anförda synpunkter bör under beskattning läggas bensin

och motorsprit, stenkol, koks, kolbriketter, för motordrift och eldning avsedda

oljor (motorbrännoljor och eldningsoljor) samt fotogen ävensom elektrisk

kraft. Av kontrolltekniska skäl torde torv, torvbriketter, ved och träkol

icke böra omfattas av beskattningen. Ett undantagande av dessa bränslen

från beskattning torde icke komma att medföra övergång från beskattade

bränslen till de nu nämnda. Ej heller bör skatt lämpligen uttagas för den

i intäktshänseende obetydliga inhemska produktionen av kolbriketter och

brytningen av kol. Gasframställningen blir beskattad genom att skatt uttages

för gaskolen. Den vid Kvarntorp framställda gasolen bör ej beskattas,

då gasframställningen där torde få anses utgöra försöksverksamhet.

Även elektrisk kraft bör, enligt vad i promemorian anföres, i sin helhet

omfattas av beskattningen.

Elektrisk kraft för industriellt bruk är redan belagd med skatt, däremot

ej den kraft som förbrukas av kommunikationsföretag för bandrift och därmed

jämställda ändamål. Vid införande av en allmän energibeskattning bör

emellertid beskattningen av elektrisk kraft utvidgas att omfatta, förutom

kraft för sistnämnda ändamål, även den borgerliga förbrukningen. Skattefrihet

för elkraft bör ej, såsom tidigare, gälla för Gotland. Skattefriheten tillkom

på sin tid med anledning av att Gotland då icke, såsom nu är fallet,

var anslutet till kraftnätet på fastlandet utan kraften fick framställas vid

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

43

ångkraftverk på ön, vilket resulterade i höga råkraftpriser. Då elektrisk

kraft delvis genereras vid värmekraftverk, bör för undvikande av dubbelbeskattning

restitution ske till kraftverken av skatt för kol och olja som förbrukas

för kraftgenerering.

Skattesatser och skatteintäkter

Den nuvarande skatten å elkraft för industriellt bruk utgår såsom

värdeskatt med 10 procent av kraftens pris. En skärpning av elbeskattningen

i denna del torde enligt promemorian icke böra ifrågakomma. Härvid är

särskilt att märka, att stora svårigheter skulle föreligga att restituera elskatt

till exportindustrierna — detta skulle kunna bli erforderligt vid en skärpt

beskattning — och att skatten träffar industrierna något ojämnt genom att

kostnaden för den elektriska kraften i vissa fall, särskilt i de elektrokemiska

och elektrotermiska industrierna, utgör en väsentlig del av framställningskostnaden.

Jämväl för kraft som förbrukas av kommunikationsföretag för

bandrift och därmed jämställda ändamål synes enligt vad i promemorian

anföres skatten böra utgå med 10 procent av kraftens värde.

För elektrisk kraft, som detaljdistribueras för s. k. borgerliga ändamål,

föreslås att skatten i princip skall utgå med 2 öre för kilowattimme (kWh).

Angående beräkningen av detta belopp framhålles i promemorian följande.

Vad angår kraft för s. k. borgerliga ändamål kan priset för hela riket beräknas

till 12,1 öre för kWh, varav fast avgift 3,9 öre och rörlig avgift 8,2

öre. Priserna är emellertid ganska varierande i olika delar av riket, och även

varandra närliggande orter kan uppvisa betydande prisdifferenser. Det kan

vid dylikt förhållande, såsom framhölls av föredragande departementschefen

i proposition till 1951 års riksdag med förslag till elskatteförordning (prop.

143, s. 53), icke vara lämpligt att de debiterade elkraftavgifterna lägges till

grund för skattens bestämmande. Härigenom skulle nämligen redan förut

höga kraftavgifter, exempelvis på landsbygden, stiga mera än kraftavgifterna

å de orter, där kraften av olika omständigheter kunnat hållas billig. Skatten

å elektrisk kraft för borgerligt bruk bör med hänsyn härtill, liksom fallet

var 1951, fastställas att utgå med visst belopp för kWh (styckeskatt). Fölen

dylik anordning talar också, att en styckeskatt för elverken och distributionsföretagen

i övrigt är enklare ur debiterings- och uppbördssynpunkt än

en värdeskatt.

Vid en kategoriklyvning av kraftförbrukarna efter skattetyp uppkommer,

framhålles det i promemorian, vissa gränsdragningssvårigheter. Under budgetåret

1951/52, då skattskyldighet för all elkraft förelåg, drogs gränsen

principiellt efter leveransspänningen så att styckeskatt utgick för lågspänd

kraft, som uppmättes, och värdeskatt utgick för högspänd kraft och för

lågspänd kraft som icke uppmättes. Med lågspänd kraft förstods kraft med

leveransspänning understigande 450 volt och med högspänd kraft annan

kraft. Då elkraften i allmänhet distribuerades såsom högspänd till industrier

och kommunikationsföretag, där elskatten studie beräknas efter värde, utgjorde

leveransspänningen en enkel och någorlunda tillförlitlig måttstock

vid bedömningen av huruvida skatten skulle utgå såsom värdeskatt eller

styckeskatt. Vissa jämkningar erfordrades naturligen och enligt elskatte
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

förordningen i dess ursprungliga lydelse ägde Kungl. Maj:t eller, efter

Kungl. Maj :ts bemyndigande, kontrollstyrelsen medgiva de avvikelser från

bestämmelserna angående skattens bestämmande, som med hänsyn till särskilda

omständigheter kunde finnas påkallade.

Angående den gränsdragning, som blir aktuell vid återinförande av en generell

elkraftsbeskattning, anföres i promemorian följande.

Lämpligen torde, därest elskatt ånyo skall uttagas för kraft för borgerliga

ändamål, gränsdragningen i princip kunna göras efler leveransspänningen så

att styckeskatt utgår för lågspänd kraft, som uppmätes, och värdeskatt utgår

för annan kraft. Även nu torde Kungl. Maj :t och — i andra hand — kontrollstyrelsen

böra bemyndigas att i vissa fall medgiva avsteg från huvudregeln.

Sålunda torde elskatt böra beräknas efter värde i fråga om lågspänd

kraft, som levereras för industriändamål, för bandrift och därmed likartade

ändamål, för jordbruksdrift, för uppvärmning av kyrkor i vissa fall samt för

överskottskraft. Då svårighet kan föreligga att bestämma värdet av den lågspända

kraft, som användes för jordbruksdrift — denna kraft och kraften

för husliållsändamål uppmätes som regel gemensamt — torde det bli nödvändigt

att bestämma nämnda värde efter viss schablon. Å andra sidan bör

elskatten i vissa fall utgå såsom styckeskatt, ehuru kraften levereras såsom

högspänd, exempelvis beträffande kraft som levereras för användning inom

handel, hantverk eller hushåll.

Vad beträffar bränslen framhålles i promemorian, att skatten för

dessa liksom för varor i allmänhet kan bestämmas att utgå med viss procentuell

del av priset (värdeskatt) eller med visst belopp för vikt- eller volymenhet

(specifik skatt). I promemorian förordas en specifik skatt. Skälen

härför redovisas på följande sätt.

Vid en värdebeskattning kan beskattningsvärdet utgöras antingen av

fakturanettovärdet eller av ett på visst sätt bestämt pris vid varans försäljning.

Såsom av det följande framgår bör skatten på bränslen uttagas, förutom

hos tillverkare och importörer, även hos företag som förbrukar bränslen

i större omfattning. Tillämpas fakturanettovärde såsom beskattningsvärde,

blir skattens storlek per enhet bränsle på grund av förekommande

rabatter vid försäljning av större kvantiteter beroende av köparens behov

och möjligheter att inköpa stora kvantiteter. Tillämpas i stället ett på visst

sätt bestämt pris vid varans försäljning såsom beskattningsvärde, undvikes

visserligen att skattens storlek blir beroende av den försålda postens

storlek, men en dylik anordning torde medföra betydande svårigheter när

det gäller den del av de skattskyldiga som icke bedriver försäljning av

utan endast förbrukar bränsle. På grund av vad nu sagts och då värdeskattealternativet

ur kontrolltekniska synpunkter torde vara underlägset alternativet

med specifik skatt, synes skatten höra utgå enligt sistnämnda alternativ.

Vid skattesatsernas avvägning bör enligt promemorian hänsyn tagas till

priset och värmevärdet för olika bränslen, då eljest i det enskilda fallet

skatten kan föranleda till en i övrigt icke betingad övergång till annat bränsle.

I tabell I lämnas följande sammanställning av priserna på bränslen före

och efter Suez-krisen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell I

45

Bränsle

Cif-pris, kr.

Konsumentpris, kr.

Före Suez- krisen

Nuvarande

Före Suez- krisen

Nuvarande

Stenkol ................................

ca 130/ton

ca 130/ton

142/ton

168/ton

Koks (hushålls-)........................

ca 151 »

ca 151 »

186 »

186 »

Kolbriketter............................

ca 74 »

ca 74 »

97 »

97 *

Bensin..................................

164/m3

199/m3

0,61/1

0,68/1

Motorbrännolja ........................

157 *

203 »

0,225 *

0,29»

Eldningsolja 1..........................

154 *

209 »

176/m3

244/m3

» 2..........................

144 »

199 »

163 »

231 »

» 3..........................

120 *

180 »

136 »

210 »

» 4 o. högre ................

108 »

173 »

127 »

201 »

Fotogen................................

162 »

202 »

0,245/1

0,31/1

I anslutning härtill vill jag nämna att vissa prissänkningar företagits

efter promemorians avlämnande. Sålunda har konsumentpriset på stenkol

gått ned till 150 kronor per ton. De nuvarande priserna på oljeprodukter

är följande. I

Cif-pris, kr.

Konsumentpris, kr.

Bensin ..................

. . 189/m3

0,66/1

Motorbrännolja............

. . 191 »

0,30 »

Eldningsolja 1 ............

. . 191 »

226/m3

»> 2 ............

. . 182 »

215 »

» 3 ............

. . 161 »

188 »>

» 4 och högre . .

. . 152 »

178 »

Fotogen..................

.. 192 »

0,30/1

I fråga om grunderna för skattesatsernas bestämmande anföres i promemorian

i huvudsak följande.

Skattesatserna för flytande bränslen bör i princip stå i samma inbördes

relation som dessa bränslens konsumentpriser före Suez-krisen och skattesatserna

för fasta bränslen bestämmas med ett visst beaktande av de relativa

värmevärdena för dessa bränslen och för eldningsoljorna. Genom en dylik

skatteavvägning kan de tyngre eldningsoljorna, som har högt värmevärde,

gynnas i skattehänseende, vilket torde få betraktas som en fördel ur industriens

synpunkt. Skattesatserna för motorbrännolja och fotogen bör, då

dylika oljor kan användas såsom eldningsolja och vice versa, vara desamma

som för eldningsolja 1, ehuru konsumentpriset för de förra oljorna är

högre än för den senare. Med hänsyn till att de fasta bränslena i stort sett

har samma användningsområden som de tyngre eldningsoljorna men lägre

värmevärde än dessa bör skattesatserna för de fasta bränslena sättas

lägre än som skulle följa av prisrelationerna mellan dessa bränslen och de

tyngre eldningsoljorna.

Med iakttagande av nu anförda synpunkter och till alt intäkterna av

energiskatten på bränslen bör uppgå till omkring 320 milj. kr. har i promemorian

framräknats de skattesatser som framgår av tabell It, i vilken

även angivits skatteintäkternas fördelning å de olika slagen av bränsle.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II

Bränsle/Energiart

Kvantitet

Skattesats

Intäkt,

mkr

Stenkol ................................

2,9 milj.

ton

10 kr./ton

29

Koks ..................................

2,4

»

»

12 » »

29

Kolbriketter1 I ..........................

»

»

6 » »

Bensin och motorsprit ..................

1,7

»

m3

80 kr./m3

136

Motorbrännolja ........................

0,8

»

»

20 » »

16

Eldningsolja 1..........................

1,8

»

»

20 » »

36

» 2..........................

1,1

’

»

19 » »

21

» 3..........................

» 4 o. högre ................

} 4,2

»

»

13 * »

12 » »

| 52

Fotogen................................

0,5

»

»

20 » »

10

Industriell elkraft ......................

15,0 mdr

kWh

10 % på värdet

250

Elkraft till kommunikationer............

1,7

»

»

10 % på värdet =

ungefär 0,3 öre/kWh

5

Elkraft för borgerliga behov ............

8,0

»

»

2 öre/k\Yh

3150

534

Avgår skatt för kol och olja, förbrukade för elkraftgenerering..................

Netto energiskatt ............................................................

49

525

1 Importen av kolbriketter är obetydlig, varför den icke redovisats i tabellen.

2 Enligt statsverkspropositionen för budgetåret 1957/58.

3 Beloppet har avrundats nedåt, då det förutsättes att värdeskatt, som ger mindre än 2 öre

för kWh, i viss omfattning skall utgå för kraft för borgerliga ändamål.

4 Uppskattat värde.

Kvantitetsuppgifterna hänför sig till konsumtionen under år 1956, som kan

anses som ett normalår. För den elektriska kraften, beträffande vilken konsumtionen

stiger med 3 å 4 procent per år, har den beräknade energien för

år 1957 angivits. De föreslagna skattesatserna innebär, att skatten, räknat i

procent av konsumentprisen före Suez-krisen, skulle utgöra för stenkol,

koks och kolbriketter 6 å 7 procent, för bensin omkring 12 procent och för

andra flytande bränslen omkring 10 procent. I fråga om elkraft för borgerlig

förbrukning motsvarar den föreslagna skattesatsen genomsnittligt 16 å

17 procent av konsumentpriset.

Skattskyldiga

I promemorian konstateras, att energiskatten på sätt eljest i allmänhet

gäller vid indirekt beskattning kan uttagas av inhemsk tillverkare vid leverans

till köpare och av importör vid införseltillfället. Enligt vad i promemorian

framhålles bör energiskatten å bränslen emellertid i princip uttagas

först vid bränslets försäljning eller, vad angår vissa större förbrukare, först

vid bränslets ianspråktagande. I promemorian anföres på denna punkt följande.

Därest energiskatten uttages efter gängse normer, skulle detta medföra,

att uppläggning av bränslelager måste ske med beskattade varor. Särskilt

i fråga om flytande bränslen skulle ett skatteuttag redan vid införseln

verka ogynnsamt. Härigenom skulle nämligen de svenska raffinaderier,

som bearbetar importerad råolja, och de oljebolag, som svarar för införsel

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

47

samt parti- och delvis även detaljdistribulionen av petroleumprodukter, nödgas

förskottera skatt för sina betydande lager av petroleumprodukter. Beskattningen

bör fördenskull utformas på sådant sätt, att nämnda företag

icke har att erlägga skatten förrän vid petroleumprodukternas försäljning.

Detta gäller även ett mindre antal företag, som för återförsäljning till riket

inför flytande bränslen.

1955 års oljelagringskommitté har funnit det påkallat, att större konsumenter

medverkar vid genomförandet av kommitténs lagringsprograin

(SOU 1957:4). För underlättande av den avsedda ökade lagerhållningen

bör därför även lager av flytande bränslen hos de konsumenter, som kan

förväntas bli lagringsskyldiga eller som frivilligt håller lager av minst samma

storlek som de obligatoriska minimilagren, vara obeskattade.

Liknande synpunkter som nu framförts beträffande flytande bränslen kan

även läggas på fasta bränslen.

Den ifrågasatta ordningen med obeskattade bränslelager hos de större

konsumenterna kan ernås genom att dessa konsumenter mot företeende av

bevis av statlig myndighet om lagringsplikt eller om frivilligt lagringsåtagande

tår utan att skatt påföres inköpa bränsle till viss angiven kvantitet,

motsvarande lagerökningen. Av olika skäl — främst att frågan om skattepåföring

vid lagerökning icke bör göras beroende av särskilt beslut och att

speciell kontroll över lagerhållningen icke erfordras om de större konsumenterna

blir skattskyldiga — är det emellertid lämpligare, att även de ifrågavarande

konsumenterna medgives inköpa bränslen utan att skatt påföres

och sålunda får erlägga skatten först i samband med att bränslet förbrukas.

Den inhemska produktionen av stenkol är obetydlig, varför såsom vid

behandlingen av beskattningsområdet angivits beskattningen av stenkol och

koks kan begränsas till importen av dylika bränslen. Detsamma gäller kolbriketter.

I fråga om stenkol, koks och kolbriketter har man i enlighet härmed

vid beräkningen av antalet skattskyldiga att uteslutande taga hänsyn

till importföretag och större förbrukare. Beträffande den sistnämnda kategorien,

som kan innefatta både industriföretag och värmecentraler, bör rätt

att erlägga skatt först i samband med förbrukningen medgivas i fall där

årsförbrukningen överstiger förslagsvis 7 500 ton. ''Denna kvantitet svarar

med hänsyn till värmevärdet ungefär mot 5 000 in3 eldningsolja, vilken

kvantitet av oljelagringskommittén föreslagits som gräns för obligatorisk

lagring. Även om årsförbrukningen icke uppgår till 7 500 ton, men lagerhållningen

är sådan att den svarar mot en dylik förbrukning, bör medgivas

rätt att erlägga skatt först i samband med förbrukningen. Gränsen bör''härvid

lämpligen sättas vid en lagerhållning av 2 000 ton stenkol, koks och kolbriketter.

Vad härefter angår flytande bränslen har man att såsom skattskyldiga

räkna med producenter inom landet, ett mindre antal större företag som

svarar för importen och partidistributionen av oljor — de stora oljebolagen

däri inräknade — samt vissa förbrukare, främst industrier, med större

import eller med förbrukning eller lagerhållning, överstigande eu viss större

kvantitet. Denna kvantitet bör i anslutning till oljelagringskommitténs

nyss åberopade förslag om lagringsskyldighet sättas vid en årlig förbrukning

av 5 000 in3 eller en lagerhållning av förslagsvis 500 in3.

Producenterna inom landet är A. Johnson & Co. med raffinaderier i Nynäshamn

och Malmö, Koppartrans Olje AB med raffinaderi i Göteborg samt

Kvarntorpsverket. Raffinaderierna inför råolja och utvinner ur denna olika

petroleumprodukter. Tyngdpunkten lägges bär på motorbrännolja och eldningsoljor.

I Kvarntorp framställcs bensin och eldningsoljor ur oljeskiffer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Antalet skattskyldiga kan enligt vad i promemorian konstateras med angivna

utgångspunkter beräknas i enlighet med följande sammanställning.

Skattskyldiga

Fasta

bränslen

Flytande

bränslen

Summa

Producenter................

_

3

3

Importörer (återförsäljare och

100

100

200

konsumenter) ............

Konsumenter (utan egen im-

340

543

port) ....................

140

200

I promemorian påpekas att vissa av företagen skulle bli skattskyldiga för

såväl fasta som flytande bränslen, varför de är dubbelredovisade i sammanställningen.

Å andra sidan förekommer naturligen fall, där ett företags sammanlagda

förbrukning eller lagerhållning av fasta och flytande bränslen

är sådan att medgivande att erlägga skatt först i samband med förbrukningen

bör lämnas. Totala antalet skattskyldiga skulle enligt promemorian kunna

antagas icke komma att överstiga 500. Bestämmelser angående villkoren

för att konsument skall medgivas erlägga skatt först i samband med

förbrukningen föreslås skola meddelas av Kungl. Maj :t.

Teknisk utformning

Av de ifrågasatta skatteobjekten är bensin och motorsprit, brännolja samt

elektrisk kraft redan lagda under beskattning; elektrisk kraft såsom redan

angivits dock endast till den del den förbrukas i industriell rörelse.

Beskattningen av bensin och motorsprit är reglerad genom förordningen

den 3 maj 1929 (nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit (omtryckt

1948, nr 368). Förordningen har erhållit ändrad lydelse genom förordningar

den 18 februari 1955, nr 65, den 11 mars 1955, nr 131, den 17 februari

1956, nr 42, och den 11 maj 1956, nr 200. Tillämpningsföreskrifter har lämnats

i kungörelsen den 26 juni 1948, nr 370, med ändringar utfärdade den

18 februari 1955, nr 66, och den 11 maj 1956, nr 201. Skatten på bensin utgår

med 32 öre per liter. För bensin, som tillverkas av Svenska skifferolje

aktiebolaget genom utvinning ur inhemsk skiffer, utgår dock skatten med

endast 7 öre per liter. Denna skattelättnad för skifferbensin är avsedd att

gälla t. o. in. den 30 juni 1959.

För bensin som införes till riket erlägges skatten till tullverket samtidigt

med tullen. Uppbörden av och kontrollen över skatten på inom riket tillverkad

bensin handhaves av kontrollstyrelsen.

Skatten på motorsprit är bestämd till 19 öre per liter, dock att den för

tiden intill utgången av juni månad 1957 skall utgå med 13 öre per liter.

Kontrollstyrelsen är beskattningsmyndighet.

Skatt på brännolja för drift av motorfordon utgår sedan den 1 januari

1937. Beskattningen är fr. o. in. den 1 januari 1955 reglerad i förordningen

den 21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt. Skatt utgår med 32 öre per

liter för brännolja, som användes för drift av i vägtrafikförordningen avsedda

motorfordon, därvid skatt skall erläggas av den som i bilregister är

registrerad som ägare av brännoljedrivet motorfordon.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

49

Beskattningsmyndigliet är kontrollstyrelsen.

Skatt å elektrisk kraft infördes genom förordningen den 1 juni 1951, nr

,174, vilken trädde i kraft den 20 juni 1951. Viss ändring av förordningen

innebärande i huvudsak en begränsning av beskattningen till kraft för industriell

användning vidtogs genom förordningen den 23 maj 1952, nr 358. 1

kungörelsen den 1 juni 1951, nr 375, ändrad genom kungörelsen den 30 maj

1952, nr 359, lämnas vissa tillämpningsföreskrifter till förordningen. Enligt

elskatteförordningen i dess lydelse efter ändringen den 23 maj 1952

föreligger skatteplikt för kraft, som användes i industriell rörelse vid driftställe

med större förbrukning än 40 000 kWh för beskattningsår (1 juli—30

juni). Skatten utgår med 10 procent av kraftens beskattningsvärde. Sistnämnda

värde är i princip lika med summan av de avgifter, som förbrukaren

bär att erlägga för kraften. Kraftförbrukare, som producerar eller yrkesmässigt

distribuerar kraft, inlevererar själv skatten till statsverket. Övriga

kraftförbrukare erlägger skatten till kraftleverantören samtidigt med kraftavgifterna,

varefter kraftleverantören har att redovisa och inbetala skatten

till statsverket.

Beskattningsmyndigliet är kontrollstyrelsen.

I fråga om bensin och motorsprit föreligger enligt promemorian möjlighet

att uttaga energiskatten genom en höjning av skattesatserna i 1929 års förordning

med belopp som svarar mot energiskatten. Det skulle emellertid få

anses önskvärt att de grundläggande bestämmelserna om beskattningsområde

och skattesatser, avseende energiskatten, samlas i en författning. I denna,

i det följande kallad energiskatteförordningen, borde angivas att energiskatt

skall erläggas för bensin och motorsprit och med vilket belopp skatten

skall utgå. I fråga om uppbörd, skattekontroll in. m. borde det däremot vara

tillräckligt att i energiskatteförordningen hänvisning göres till 1929 års förordning.

Beräkningen av de intäkter som skall avskiljas såsom energiskatt

och således inte reserveras för vägändamål skulle kunna göras genom en

proportionering efter respektive skattesatser.

Stenkol, koks, kolbriketter och eldningsoljor är för närvarande icke beskattade.

Beträffande dessa varor bör fördenskull fullständiga bestämmelser

intagas i energiskatteförordningen.

Angående beskattningen av andra bränslen än bensin och motorsprit samt

av elektrisk kraft anföres i promemorian.

Brännoljebeskattningen regleras, såsom angivits, i brännoljeskatteförordningen,

vilken i dess nuvarande utformning endast avser förbrukningen av

brännolja i motorfordon; detta till skillnad från bensinskatteförordningen,

som reglerar beskattningen av all bensin, oberoende av användningen. Någon

hänvisning till bestämmelserna i brännoljeskatteförordningen kan därför

icke göras i energiskatteförordningen, utan bestämmelserna för stenkol,

koks, kolbriketter och eldningsoljor bör även avse brännoljor för motordrift.

Även i fråga om energiskatten på elkraft torde övervägande skäl tala för

att bestämmelserna härom införes i energiskatteförordningen. Således bör

som tidigare anförts energiskattens grundläggande bestämmelser vara samlade

i en författning. Härtill kommer att ett flertal bestämmelser rörande

redovisning, uppbörd och skattekontroll samt ansvarsbcstämmelsci m. m.

kan göras gemensamma för elkraft och bränslen.

4 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Med nu angivna utgångspunkter har utarbetats förslag till förordning om

allmän energiskatt. Förslaget innebär, vad angår skatt å elektrisk kraft, i

huvudsak en överarbetning av bestämmelserna i elskatteförordningen i dess

ursprungliga lydelse. Bestämmelserna i övrigt ansluter sig nära till stadganden

i olika författningar på den indirekta beskattningens område.

Energiskattens fördelning på olika konsumentgrupper

I promemorian lämnas vissa uppgifter om hur energiskatten kan antagas

fördela sig på olika konsumentgrupper. Fördelningen framgår av den i tabell

III lämnade sammanställningen. Vad beträffar stenkol och koks samt

flytande bränslen har fördelningen skett med ledning av statistiska uppgifter

meddelade av handels- och industrikommissionen.

Tabell III

Milj. kronor

Konsument-

grupp

Stenkol

och koks

Flytande

bränslen

Elkraft

Totalt

Industri........

21

48

50

119

Trafiken........

4

150

5

159

Borgerlig kons...

30

67

150

247

Sammanlagt

55

265

205

525

Förbrukningen av fasta och flytande bränslen inom industrien samt den

av energiskatten på nämnda bränslen föranledda kostnadsökningen har

likaledes beräknats i promemorian. Beräkningarna framgår av tabell IV, i vilken

procenttalen har uträknats på grundval av förhållandena under år 1954.

Som kostnadsökning har angivits endast den av energiskatten föranledda

stegringen av den direkta produktionskostnaden inom resp. företag. Hänsyn

har således icke tagits till de genom energiskatten ökade kostnaderna för

råvaror, investeringar och transporter.

Tabell IV

Industrigrupp

Stenkol och

koks

Flytande bränslen

Kostn.- ökn. till

följd av

skatten i

% av till- verknings- kostn.

Procent- andel av

industriens

förbruk- ning

Procent- andel av

bränsle- förbrukn.

inom resp.

grupp

Procent- andel av

industriens

förbruk- ning

Procent- andel av

bränsle- förbrukn.

inom resp.

grupp

Massa- och pappersindustri

Metall- och verkstadsindu-

13

19

27

63

0,3

stri ....................

39

46

25

48

0,2

Jord- och stenindustri ....

21

47

13

47

0,8

Livsmedelsindustri........

3

15

9

73

0,1

Kemisk-teknisk industri ..

3

16

9

79

0,1

Textil- och sömnadsindustri

2

15

7

80

0.1

El-, gas- och vattenverk ..

14

62

5

37

0,2

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

51

I fråga om energiskattens verkningar såvitt avser elektrisk kraft för industriell

användning hänvisas i promemorian till den redogörelse härför,

som lämnades i samband med elskattens införande (prop. 1951: 143).

Till detalj förbrukningen (förbrukningen av kraft för borgerliga behov)

räknas förbrukningen av all elkraft, som ej användes av industrien eller

kommunikationsföretagen. Hit hör alltså hushålls-, jordbruks- och yrkeskonsumtionen

samt förbrukningen för gatubelysning, i skolor, sjukhus, kyrkor

in. in. Hushållskonsumtionen av elkraft är ganska varierande, beroende

på om fråga är om elhushåll eller gashushåll. Den totala kraftförbrukningen

inom denna sektor — omkring 8 mdr kWh — uppgives i promemorian

kunna antagas fördela sig sålunda.

Konsumtionsgrupp Förbrukning

Mdr kWh

Elhushåll................................ 3,1

Gashushåll .............................. 0,5

Jordbruk ................................ 1,5

Yrken .................................. 2,2

Allmänna inrättningar m. in............. 0,7

Med ledning av det specifika energibehovet räknat efter vissa genomsnittssiffror

för några användningsområden i hushåll skulle den av skatten föranledda

kostnadsökningen vid en skattesats av två öre för kWh kunna beräknas

sålunda.

Användningsområde Kostnadsökning

kr. per

Belysning............................ 0,04 m2 golvyta och år

Radio .............................. 1 hushåll och år

Dammsugare ........................ 0,4—0,7 » » »

Kylskåp

kompressionsskåp.................. 3( I » » »

absorptionsskåp.................... 9/ \(6 mån. användning)

Matlagning.......................... 7 person och år

Till den del överskottskraft förbrukas inom elhushåll, t. ex. för uppvärmningsändamål,

eller kraft användes för ren jordbruksdrift skulle enligt förslaget

utgå värdeskatt, vilket skulle innebära en väsentligt lägre skattebelastning,

uppskattningsvis 0,5 å 1,0 öre för kWh, beroende på tariffen i det

enskilda fallet. I fråga om jordbruksdrift är de största posterna vattenuppvärmning,

gröpning och krossning av fodersäd, bevattning, maskinmjölkning

och vattenpumpning. Totalförbrukningen för dessa ändamål inom jordbruksdriften

skulle kunna beräknas utgöra omkring 0,35 mdr kWh för år.

Kontrollmyndighet och kontrollorganisation

I promemorian beröres även något frågan om vilken myndighet som skall

fungera som beskattningsmyndighet och hur dess organisation bör vara

uppbyggd. Härom anföres följande.

En allmän energibeskattning bör i likhet med vad i allmänhet gäller i

fråga om indirekta skatter stå under kontrollstyrelsens tillsyn.

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Behovet av personal för uppbörd och kontroll av energiskatten kan vad

angår skatten på elektrisk kraft bedömas med ledning av erfarenheterna

från den period, under vilken elskatteförordningen var tillämplig även på

elektrisk kraft som förbrukades för borgerliga ändamål. På grundval av

dessa erfarenheter synes den nuvarande avdelningen för elskatt inom kontrollstyrelsens

tredje byrå böra förstärkas med 1 förste byråinspektör i 27

lönegraden, 1 befattningshavare i reglerad befordringsgång för amanuenser,

1 kanslibiträde i It lönegraden och 4 biträden för skriv- och kontorsgöromål.

För den lokala kontrollen torde erfordras en förstärkning med 5 kontrolltjänstemän

i nämnda befordringsgång. Vad angår personalbehovet för

uppbörden och kontrollen av energiskatten på bränslen torde beskattningen

av bensin och motorsprit icke kräva någon nyanställning. Däremot torde för

uppbörden och kontrollen av skatten på andra bränslen än bensin och motorsprit

erfordras nyanställning för centrala arbetsuppgifter av 1 befattningshavare

i reglerad befordringsgång för amanuenser, 1 kanslibiträde ill lönegraden

och 1 biträde för skriv- och kontorsgöromål samt för den lokala kontrollen

av 2 kontrolltjänstemän i angivna befordringsgång. De sistnämnda

synes emellertid icke böra vara placerade vid kontrollstyrelsens lokalförvaltning

utan hos styrelsen. Kostnaderna för den personal, som enligt vad ovan

sagts bör nyanställas, uppgår till omkring 220 000 kronor för år. Härtill

kommer kostnader föranledda av de organisatoriska förändringar inom kontrollstyrelsen,

som kan finnas påkallade av att uppbörden och kontrollen av

den allmänna energiskatten uppdrages åt styrelsen. Sålunda torde det bl. a.

vara erforderligt att 2 byrådirektörstjänster inrättas för ledning av en ny

energiskatteavdelning och för handläggning av där förekommande delvis

mycket svårbedömliga skattejuridiska spörsmål. Tillförandet av bestyret

med den allmänna energibeskattningen till kontrollstyrelsen torde föranleda

en uppräkning av styrelsens omkostnadsanslag med omkring 70 000 kronor,

varav för rese- och traktamentsersättningar omkring (50 000 kronor. Engångskostnaderna

torde kunna beräknas till omkring 35 000 kronor.

Remissyttrandena

Allmänna synpunkter

I remissyttrandena understrykes genomgående de i departementspromemorian

redovisade utbyggnadsbehoven på energiområdet. Likaså föreligger

enighet om önskvärdheten av att totalt sett dämpa konsumtionens stegringstakt

till förmån för investeringsutrymmet.

Fullmäktige i riksbanken tillstyrker den föreslagna energibeskattningen

samt anför därvid följande.

Enligt de kalkyler som framlades i den preliminära nationalbudgeten för

innevarande år, beräknades vid där gjorda prognoser för produktionsutveckling

och investeringsökning m. m. utrymmet för den vid oförändrade priser

godtagbara ökningen i den privata konsumtionen till ca 1 %. Redan när

dessa kalkyler utfördes, torde det på grundval av erfarenheterna av konsumtionsutvecklingen

under de senaste åren ha stått klart, att möjligheterna

att hålla den faktiska konsumtionsökningen inom nämnda ram voro rätt

små. Det kan numera också förutses, att även med den löneutveckling som

årets i och för sig moderata avtalsuppgörelse indicerar, ökningen i den privata

konsumtionsefterfrågan i varje fall för det följande året kommer att bli

betydligt större än det i nationalbudgeten beräknade utrymmet.

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

53

Dagens ekonomiska läge ger även i andra hänseenden anledning till betänksamhet.

Sålunda må erinras om att utfallet av utrikeshandeln, som under

fjolårets första tre kvartal visade tecken till någon förbättring, under

det fjärde kvartalet samma år och framför allt under de två första månaderna

i år svängt om till en försämring. Medan underskottet t. ex. under månaderna

januari och februari i fjol uppgick till ca 365 mkr, steg det under

samma månader i år till ca 480 mkr. Om denna förändring till det sämre

inom utrikeshandeln skulle visa sig bli bestående, kommer ytterligare behov

av restriktiva åtgärder i syfte att begränsa efterfrågan ofrånkomligen att

anmäla sig.

Till det sagda kommer att det statsfinansiella läget under innevarande

budgetår utvecklats på ett sådant sätt, att det stöd för stabiliseringspolitiken

som den ursprungligen överbalanserade totalbudgeten skulle ha utgjort, icke

längre föreligger. Att döma av utvecklingen under den del av budgetåret

som hittills redovisats, sålunda månaderna juli t. o. in. februari, har budgetutfallet

närmast förvärrats i jämförelse med motsvarande period ett år tidigare.

Det kassamässiga underskottet för nämnda period kan nämligen beräknas

till ca 1 600 mkr i år mot ca 1 500 mkr i fjol. Underskottet kommer

visserligen att delvis neutraliseras under budgetårets sista tredjedel, då normalt

ett betydande överskott uppstår på budgeten, men det förefaller ändå

vara allvarlig risk för att utfallet för hela det nu löpande budgetåret icke blir

bättre än under det föregående. Det synes även i år nödvändigt att räkna

med ett totalt budgetunderskott, som innan några fonderingar vidtagits,

uppgår till betydligt över 1/2 miljard kronor.

Med hänsyn till de förändringar som det ekonomiska läget sålunda undergått

och de risker för ökade balansrubbningar som det innefattar, dela fullmäktige

den uppfattning som kommit till uttryck i promemorian, att ytterligare

åtgärder nu äro erforderliga för att vår ekonomi skall kunna stabiliseras.

Framför allt böra dessa åtgärder inriktas mot konsumtionsökningen

och syfta till att så begränsa denna, att en nedpressning av investeringsvolymen

kan undvikas. Den ökning av statsinkomsterna under det kommande

budgetåret, som skulle bli en följd av att det nu framlagda energiskatteförslaget

genomfördes, skulle vid oförändrad statlig utgiftsvolym kunna bidraga

till att tillgodose detta önskemål och utgöra ett väsentligt finanspolitiskt

led i stabiliseringspolitiken. Fullmäktige, som i övrigt icke ansett sig ha

anledning taga ställning till detaljer i förslagets utformning, få därför för

sin del tillstyrka detsamma.

En minoritet inom riksbanksfullmäktige (herrar Rubbestad, Kollberg och

Svärd) avstyrker emellertid det framlagda förslaget. Därvid uttalar herr

Rubbestad, att förslaget komme att medföra olika belastning för skilda folkgrupper,

varigenom särskilt småindustrien och jordbruket skulle drabbas

betydligt hårdare än andra. Herrar Kollberg och Svärd påpekar, att betänkandet

från 1952 års kommitté för indirekta skatter borde ha avvaktats

innan förslaget om en allmän energibeskattning framlades. Därför finner

de sig icke kunna tillstyrka en indirekt skatt av sådan räckvidd och med

sådana konsekvenser som de i promemorian föreslagna.

Fullmäktige i riksguldskontoret tillstyrker förslaget med följande motivering.

Tryggandet av vår energiförsörjning på längre sikt får anses vara en av

de mest angelägna samhällsuppgifterna för närvarande. Några särskilt vägande

skäl för finansiering av de statliga investeringarna inom cncrgiområ
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Mcij.ts proposition nr 175 år 1957

det genom en speciell energiskatt liar visserligen icke förebragts i promemorian.

Emellertid anser fullmäktige, att även oavsett det medeisbeliov, som

aktualiseras genom utbyggnaden av energiförsörjningen, olika åtgärder

med konsumtionsbegränsande verkan är påkallade. I detta sammanhang vill

fullmäktige erinra om att långtidsutredningen i sitt nyligen framlagda betänkande

belyst de svårigheter att uppnå balans på skilda områden inom

samhällsekonomien, som nu föreligger och som — om den ekonomiska politiken

icke avsevärt förändras — kan väntas bestå under den närmaste framtiden.

I sitt till Herr Statsrådet den 21 mars 1957 avgivna remissyttrande

över betänkandet framhöll fullmäktige bl. a., att en begränsning av konsumtionen

vore ofrånkomlig, om strävandena att stabilisera penningvärdet

och hålla tillbaka de inflationistiska spänningarna skulle ha någon utsikt

till framgång. Alt under rådande förhållanden investeringarna borde ges

ökad andel av produktionsökningen på bekostnad av konsumtionen fann

fullmäktige obestridligt.

Såsom i promemorian framhålles, skulle den föreslagna energiskatten

i förening med slopandet av investeringsavgiften otvivelaktigt komma att i

viss mån medföra en förskjutning av den inflationsdärnpande politikens

tyngdpunkt från investering mot konsumtion. Ur fullmäktiges här ovan angivna

synpunkter synes utformningen av den nya skatten därför innebära

påtagliga fördelar. Då härtill kommer, att det knappast torde vara lämpligt

eller ens möjligt att i rådande läge vare sig genom en skärpning av den

direkta beskattningen eller genom upplåning på marknaden uppbringa de

stora belopp, det här är fråga om, har fullmäktige, utan att ingå på en

granskning av förslagets detaljer, funnit sig böra godtaga den i promemorian

föreslagna allmänna energibeskattningen.

En minoritet inom riksgäldsfullmäktige (herrar Hagberg, W. Svensson

och Pettersson) har yrkat avslag på förslaget. I särskilda uttalanden till

fullmäktiges protokoll har herr Hagberg framhållit att en energibeskattning

skulle försvaga de svenska företagens konkurrenskraft på såväl export- som

hemmamarknad. Herr W. Svensson uttalar, att om nya skatter skall beslutas

bör hela det statsekonomiska fältet belysas både i fråga om sannolika utgifter

och i fråga om inkomster samt att departementspromemorian inte ger

en sådan överblick att den bör läggas till grund för ett beslut om nya skatter.

Herr Pettersson anför bland annat att en energibeskattning skulle komma

att verka inflationsdrivande. Fullmäktiges ordförande herr Nordlander anför

i ett särskilt yttrande att enligt hans uppfattning bör det belopp, som

man åsyftar att tillföra statsverket genom en ny beskattning, icke överstiga

vad som motsvarar medelsbehovet för de i promemorian redovisade statliga

engagemangen för energiförsörjningens ordnande. Beskattningen borde vidare

utformas så, att man undviker att belasta sådana områden, där påtaglig

risk finns för att skatten kan komma att verka fördyrande på produktionen.

Kommerskollegium understryker nödvändigheten att vidtaga konsumtionsbegränsande

åtgärder och framhåller därvid följande.

I den remitterade promemorian behandlas ett av de avsnitt inom samhällslivet

— nämligen energiområdet — där avsevärda investeringar måste

göras för att förhindra skadliga följder. Kollegium har tidigare i skilda sammanhang

understrukit nödvändigheten av att trygga vår energiförsörjning

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

55

och kollegium liar därvid också som sin mening framhållit, att detta är en

av de mest angelägna samhällsuppgifterna för närvarande. Kollegium kan

sålunda till fullo instämma i de synpunkter som härutinnan anförts i promemorian.

Såsom av långtidsutredningens betänkande bäst framgår kunna

de i promemorian angivna investeringsanspråken, vilka dock måste betraktas

såsom ett minimum, icke tillgodoses vid sidan av alla övriga angelägna

investeringsbehov, med mindre utgifterna för konsumtionen minskas eller

i vart fall icke öka.

Av det anförda torde framgå att kollegium är berett att godtaga lämpliga

åtgärder, syftande till att begränsa utgifterna för konsumtionen för att

därigenom ett utrymme skall kunna skapas för investeringar till främjande

av bl. a. energiförsörjningen. Viktigt är emellertid att åtgärderna icke

utformas så att ur allmän synpunkt menliga följder för produktionen uppstå.

Kollegium avstyrker förslaget under åberopande av att en energibeskattning

är mindre önskvärd ur social synpunkt, att den kan få allvarliga följder

för våra viktigare exportindustrier och att den alltför hårt skulle komma

att belasta hantverk och småindustri.

Kollegium bar, såsom redan nämnts, infordrat yttranden från rikets handelskammare.

Av dessa anför handelskammaren i Gefle bl. a. följande.

Genom de förslag, som framföras i promemorian, anser man sig i viss mån

vinna en lösning av två för vår samhällsekonomi synnerligen angelägna

uppgifter, nämligen dels säkerställande av kapital för utbyggnaden av energiproduktionen,

dels en länge eftersträvad dämpning av den alltför starkt

stigande konsumtionen. Otvivelaktigt anvisar förslaget härvid framkomliga

vägar. Enligt handelskammarens uppfattning bör dock skattevägen icke beträdas

annat än i yttersta nödfall, d. v. s. när andra möjligheter icke stå

till buds.

Vad beträffar den inskränkning i konsumtionen, som eftersträvas, är handelskammaren

enig med förslagsställaren om att en sådan åtstramning i viss

utsträckning skulle komma att äga rum. För produktionens del kommer man

givetvis att ytterligare öka sina ansträngningar att uppnå eu god bränsleekonomi

liksom man än ivrigare kommer alt söka bekämpa energiförlusterna.

Men det är förnämligast i form av den borgerliga värme- och elkraftförbrukningen,

som man bar att räkna med mera betydande besparingar

genom konsumtionens inskränkning. Eftersom produktionen i samband

med energiskattens införande befrias från vissa skatter kommer enligt promemorian

beskattningens tyngdpunkt att förskjutas från investeringar till

konsumtion. Detta är otvivelaktigt rätt liksom också att en allmän energibeskattning

i flera avseenden får samma verkningar som en begränsad omsättningsskatt.

Men just detta att den är begränsad till vissa områden och

alltså icke drabbar all »över»-konsumtion med samma potentiella styrka,

är helt säkert energiskattens främsta olägenhet. Att beskatta eu ur hälsosynpunkt

nödvändig rumstemperatur eller den energiförbrukning, som oundgängligen

åtgår för familjernas matlagning och oumbärliga belysning, kan

icke sägas vara konsuintionsbegränsande. Skattens olyckliga verkningar

framträda i eu särskilt bjärt dager, då man erinrar om att samtidigt exempelvis

konsumtionen av sydfrukter, konserver och nylonstrumpor allenast

beskattas genom tullar, som internationellt sett tillhöra de lägsta i världen.

Östergötlands och Södermanlands handelskammare framhåller.

Förslaget, som det framlägges i promemorian, torde icke sakna förtjänster.

1 den del det medför eu beskattning av den borgerliga konsumtionen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

verkar det till en bättre balans emellan direkt och indirekt beskattning i

statsbudgeten och torde därför kunna accepteras. Samma omdöme torde

kunna fällas om den del av den ökade skattebelastningen på näringslivet,

som genom pris- och taxehöjningar övervältras på konsumenterna. Till återstående

del blir emellertid den allmänna energibeskattningen en tunga, som

utöver tidigare skatter kommer att drabba näringslivet och ytterligare försvåra

dess situation. Såsom den allmänna energibeskattningen är upplagd,

torde det emellertid icke vara möjligt att genomföra endast den del av beskattningen,

som får karaktären av en allmän konsumtionsskatt. Med hänsyn

därtill måste förslaget bedömas som en helhet.

Ur näringslivets synpunkt kan det framlagda förslaget till en allmän energibeskattning

icke accepteras, därest icke väsentliga skattelättnader inom den

direkta beskattningens område samtidigt vidtagas. Handelskammaren tänker

härvid i första hand på de nyligen genomförda höjningarna av bolagsbeskattningen,

även dessa betecknade som tillfälliga, men även på den mera

»ordinarie» delen av den direkta bolagsskatten. Kan samtidigt med energibeskattningens

införande en 25—30-procentig reduktion ske av den direkta

statliga företagsbeskattningen, anser Handelskammaren, att förslaget kan

accepteras. Vid detta bedömande har Kammaren fäst stort avseende vid motiven

till skattens införande. Nödvändigheten av stora utgifter för den framtida

energifrågans lösning anser Kammaren vara så klart dokumenterad, att

Kammaren kan ansluta sig till vad promemorieförfattaren härutinnan anför.

Med hänsyn till angelägenheten av att finansieringsmöjligheter säkras för

de föreliggande investeringsbehoven på energiförsörjningens område vill

Landsorganisationen ej principiellt motsätta sig en energibeskattning av

den föreslagna typen. Uet är därvid, framhåller Landsorganisationen, angeläget

att undantag ej göres för någon särskild grupp eller del av de varuslag

som utvalts i departementspromemorian. I yttrandet anföres vidare.

LO finner emellertid den föreslagna tidpunkten för energibeskattningens

ikraftträdande olämplig. Med hänsyn till det nyligen träffade avtalet mellan

arbetsmarknadens huvudorganisationer måste det nämligen vara av

största vikt att förebygga alla icke ofrånkomliga prishöjningar. Fackföreningsrörelsen,

som med hänsyn till det ekonomiska läget ålagt sig en mycket

stor moderation vid årets avtalsförhandlingar, kan icke acceptera att

en skatt av den föreslagna typen nu genomföres. LO föreslår därför att avgörandet

av frågan om en energibeskattning får anstå till en senare tidpunkt,

då lämpligheten därav kan bättre bedömas med hänsyn till den kommande

inkomst- och prisutvecklingen. Ett uppskov underlättas av att de i

promemorian redovisade motiven för en energiskatt är mycket långsiktiga.

Vidare vill LO såväl av principiellt konjunkturpolitiska skäl som med hänsyn

till den för närvarande av olika tecken att döma tilltagande investeringsbenägenheten

ifrågasätta lämpligheten av ett beslut i nuvarande ovissa

läge om att avskaffa investeringsavgiften.

Tjänstemännens centralorganisation har ej ansett sig kunna närmare ingå

på en prövning av de olika utbyggnadsprogram beträffande energi- och bränsleförsörjningen

som åberopats i promemorian men finner att de redovisade

uppgifterna tyder på att stora ekonomiska krav under de närmaste åren kommer

att göra sig gällande för tryggande av den framtida energiförsörjningen.

Organisationen uttalar bl. a. följande.

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 är 1057 57

Vid ställningstagande till dem föreslagna energibeskattningen vill TCO

framhålla, att organisationen inte anser sig böra ingå på en bedömning av

det statsfinansiella läget. Organisationen vill emellertid fästa uppmärksamheten

på det förhållandet, att även om betydande anspråk under de närmaste

åren kommer att ställas på den statliga budgeten för utbyggnaden av

energiförsörjningen i landet, motiverar detta i sig självt knappast att eventuell

erforderlig ökning i beskattningen får formen av en energibeskattning.

Direkt anknytning mellan särskilda utgifter och för detta ändamål avvägda

inkomster finnes endast i obetydlig grad i den svenska statsbudgeten och

enligt TCO:s mening synes man icke utan närmare överväganden böra slå

in på nya linjer i detta avseende. Såsom också påpekas i promemorian sammanhänger

emellertid behovet av ökade statsinkomster ej endast med tryggandet

av energiförsörjningen, utan är en följd av omfattningen av den statliga

verksamheten såsom helhet betraktad.

Därest ökade statsutgifter är ofrånkomliga har TCO i och för sig ingenting

att erinra mot att man för täckande härav använder indirekt beskattning.

Ifråga om utformandet av en lämplig indirekt beskattning vill organisationen

erinra om att 1952 års kommitté för indirekta skatter inom den

närmaste tiden väntas framlägga sitt betänkande. Det hade enligt TCO:s

mening varit lämpligt att avvakta detta och remissbehandlingen härav innan

ytterligare utredningar rörande utformandet av tänkbara indirekta skatter

ägde rum. TCO vill vidare erinra om sin vid skilda tillfällen tillkännagivna

uppfattning, att därest ökad indirekt beskattning kommer till användning

denna bör utformas så att den erhåller allmän karaktär.

De skäl som anföres rörande beskattningsområdets avgränsning i det nu

föreliggande förslaget synes TCO knappast bärande. Av denna anledning

anser organisationen att en indirekt beskattning av mera allmän typ hade

varit att föredra, därest ökad beskattning befinnes erforderlig.

Sveriges akademikers centralorganisation instämmer helt i vad som i promemorian

anföres om det allvarliga budgetperspektivet men framhåller i

denna fråga att möjligheten och lämpligheten av kapitalimport bör närmare

undersökas samt att en begränsning av statsutgifterna, framför allt vissa

transfereringar, främst planerade folkpensionshöjningar, framstår som

oundgängligen nödvändig. Vidare anföres i yttrandet.

I och för sig är SACO positivt inställd till en ökad indirekt beskattning.

Denna får emellertid icke leda till en ökning av skattetrycket, utan måste

kombineras med en sänkning av den statliga inkomstskatten.

När det gäller utformningen av en indirekt beskattning har otvivelaktigt

en allmän energibeskattning vissa fördelar och har i flera avseenden principiellt

samma verkningar som en begränsad omsättningsskatt. Om skatten

övervältras på konsumenterna och dessa icke i sin tur övervältrar den, torde

den nämligen leda till en inskränkning av konsumtionen icke i första hand

av energi men väl av andra nyttigheter.

En indirekt skatt begränsad till energiområdet har emellertid även betydande

svagheter.

Sålunda kommer energiskatten icke att kunna inräknas i den typ av indirekta

skatter, som enligt avtalet mellan SAF och DO icke skall påverka

lönerna via konsumentprisindex. Detta är uppenbart redan av det skälet,

att energiskattens inverkan på konsumentprisindex omöjligen på ett tillfredsställande

sätt kan beräknas, enär de prisstegringar, som skatten medför

i olika led i produktions- och distributionsprocessen, icke kan renodlas.

Delta problem behöver icke uppstå vid eu allmän omsättningsskatt.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Den föreslagna energiskatten kommer i och för sig att drabba även investeringarna.

I sådana fall kan den endast på mycket lång sikt övervältras

på konsumenterna.

Vidare måste man, mot bakgrund av vad ovan anförts, räkna med att

konsumenterna, i den mån skatten övervältras på dem, kommer att i sin tur

söka övervältra den på arbetsgivarna (via lönerna) och på det allmänna

(via t. ex. hyressubventioner). En sådan övervältring torde lättare kunna

komma till stånd vid en energibeskattning än vid en allmän omsättningsskatt

som kombineras med en motsvarande sänkning av den statliga inkomstskatten.

Man kan ej heller bortse från att en punktbeskattning av detta slag kan

ha vissa snedvridande effekter i produktionsledet.

SACO finner således en allmän energibeskattning mindre lämplig än en

allmän omsättningsskatt. SACO avstyrker därför det framlagda förslaget,

men förordar införandet av en allmän omsättningsskatt kombinerad med

en sänkning av den statliga inkomstskatten.

Av de i ärendet hörda organisationerna, som representerar jordbrukets

intressen, har Sveriges lantbruks förbund anfört följande.

Lantbruksförbundet utgår från att det är nödvändigt att vidtaga åtgärder

för att på längre sikt säkerställa energiförsörjningen genom utökad lagring

samt utbyggnad av anläggningar för inhemsk energiproduktion och distribution.

Förbundet delar uppfattningen, att finansieringen av de erforderliga

investeringarna bör ske på sådant sätt, att i första hand konsumtionen belastas

och dess stegring dämpas. Den föreslagna energiskatten får tydligen

delvis en sådan verkan och kan ur den synpunkten synas utgöra en lämplig

finansieringsmetod. Ävenså kan det sägas vara riktigt, att energiförbrukarna

får betala utbyggnadskostnaderna på detta område. Men avsikten är

tydligen att genom energiskatten erhålla medel även för andra ändamål.

De enligt promemorian beräknade och förutsedda behoven belöper på cirka

1 200 milj. kr under en femårsperiod. Den föreslagna skatten skulle emellertid

under samma lid ge en nettoinkomstökning för staten av omkring

375 miljoner, om hänsyn tas till att nuvarande investeringsavgift samt elskatten

för storförbrukare bortfaller. För en hel femårsperiod torde inkomstökningen,

om förbrukningsökningen för bensin och elkraft beaktas,

icke komma att understiga 2 000 milj. kr. I promemorian har inte närmare

redovisats, vartill merbeloppel, sammanlagt cirka 800 milj. kr, skall användas,

men av allt att döma avses alt därmed förstärka budgeten och ge

medel till diverse andra statsutgifter. Förbundet ifrågasätter, huruvida det

är lämpligt, att just energiförbrukningen belastas härmed.

Lantbruksförbundet påpekar vidare att den föreslagna energiskatten drabbar

inte blott konsumtionen utan i avsevärd mån även produktionen och

att den innebär en ny och betydande slcattebeläggning av jordbruksdriften.

Större delen av den kostnadshöjning, som direkt drabbar företagen, kommer

förmodligen att övervältras på konsumenterna genom prishöjningar.

Så torde också vara avsett. Emellertid finns det delar av näringslivet, för

vilka detta icke är möjligt. Detta gäller sådan produktion, som står i direkt

konkurrensförhållande med utlandsmarknaderna. Dit hör det svenska jordbruket,

vars priser numera i huvudsak är beroende av prisvariationerna på

världsmarknaden. Jordbrukarna kan alltså icke genom höjda priser på sina

produkter kompensera sig mot kostnadsstegringar i jordbruksproduktionen

under de år, som är kvar av den nuvarande prissättningsperioden.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

59

Härtill kommer, att den tilltänkta skatten i särskilt hög grad skulle fördyra

sådan produktion, för vilken omfattande transporter är nödvändig.

Hit hör kanske främst jordbruksproduktionen. En mycket stor del av kostnaderna

i jordbruksdriften utgöres nämligen av transporter, dels inom gården,

huvudsakligen med traktor, och dels till och från gården med förnödenheter

som handelsgödsel, kalk, kraftfoder, utsäde in. in. och produkter

som spannmål, potatis, sockerbetor, mjölk in. in. Dessa senare transporter utföres

i regel med lastbil. Jordbearbetning, grödornas skötsel och skörd drabbas

i hög grad genom skattläggningen av drivmedlen för traktorerna. Vidare

bör observeras, att personbilen numera, sedan hästarna reducerats så

starkt, i betydande utsträckning utnyttjas för jordbruksdriften.

Förutom den ovan berörda kostnadsfördyringen för jordbrukspoduktionen

drabbas jordbrukarna helt naturligt liksom andra grupper i egenskap

av konsumenter av den föreslagna skatten. Härvid är att märka, att jordbrukarna

i likhet med övriga invånare på landsbygden på grund av glesbebyggelsen

får vidkännas stora utgiftshöjningar för pålagor, som drabbat

kommunikationerna och då särskilt biltrafiken. Den föreslagna stora höjningen

av skatten på bensin blir här särskilt kännbar. Å andra sidan har

jordbrukarna som konsumenter en fördel däri att veden, som utgör deras

viktigaste bränsle för bostadsuppvärmning, icke beskattas.

Den föreslagna skatten på elkraft skall bl. a. möjliggöra en mycket välbehövlig

upprustning av landsbygdens eldistributionsnät. Även om detta

noteras med tillfredsställelse, måste dock konstateras, att skatteläggningen

av elkraften blir oproportionerligt stor. Det torde kunna ifrågasättas, om

det är lämpligt med en så hög beskattning av en inhemsk energikälla.

Lantbruksförbundet finner, att energiskatten i föreslagen utformning icke

är — vare sig allmänt eller med speciell hänsyn till produktionen — tillfredsställande

och speciellt icke ur jordbrukets synpunkt.

Lantbruksförbundet framhåller också afl enligt dess bestämda mening

kan den föreslagna energiskatten icke betraktas såsom en allmän omsättningsskatt

eller system med omfattande punktskatter med liknande verkan

som en omsättningsskatt, varför densamma ej kan föranleda en korrigering

av konsumentprisindex i enlighet med bestämmelserna i jordbruksprisregleringen

och i den centrala överenskommelsen mellan Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen.

Riksförbundet Landsbygdens folk förutsätter i den sistnämnda frågan,

att en eventuell skatt icke skulle tillåtas påverka konsumentprisindex, så att

kompensationskrav i form av höjda löner kan resas. I övrigt anför riksförbundet

bl. a.

Enligt riksförbundets mening är det nödvändigt att avvägningen mellan

investeringar och konsumtion sker så att investeringarna erhåller ökad andel

av våra resurser. Detta synes knappast kunna ske på annat sätt än genom

alt konsumtionen hålles tillbaka. En väg alt nå detta bör kunna vara

att omfördela skattebördan så, atl den i större utsträckning direkt drabbar

konsumtionen. Eu sådan uppfattning har riksförbundet tidigare givit uttryck

åt.

Syltet med de förslag, som frainlägges i föreliggande PM angående allmän

energibeskattning, förefaller bl. a. vara alt uppnå eu sådan omfördelning.

Samtidigt skulle medel erhållas för eu utbyggnad av vår oljeberedskap

samt produktion och distribution av elkraft.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Riksförbundet har icke några invändningar gentemot förslagets allmänna

syfte vad det gäller avvägningen mellan konsumtion och investeringar. Däremot

kan riksförbundet icke tillstyrka den föreslagna formen av beskattning.

En bedömning av huruvida det är lämpligt att införa en begränsad omsättningsskatt

varom här är fråga borde ske med kännedom om vilka alternativ,

som härvidlag kan föreligga. Det är därför ägnat att förvåna, att förslag

till allmän energiskatt framlägges vid en tidpunkt, då man inom en

snar framtid har att vänta ett betänkande, som behandlar indirekt beskattning.

Enda motivet härför skulle vara, att det ekonomiska läget blivit sådant

att mycket skyndsamma åtgärder vore nödvändiga för att begränsa

konsumtionen. Läget synes emellertid knappast vara sådant, att ett inväntande

av de förslag, som kan tänkas framkomma genom den pågående utredningens

arbete, skulle medföra några betydande olägenheter.

Med hänsyn härtill och då det synes erforderligt att få bedöma det nu

framlagda förslaget i jämförelse med andra alternativ till konsumtionsbeskattning,

anser sig riksförbundet inte nu kunna ta definitiv ställning till

tidpunkten och formen för en eventuell konsumtionsbeskattning.

Riksförbundet påpekar att för jordbruk, hantverk och småindustri skulle

en energiskatt — i motsats till vad som gäller för den större industrien —

betyda direkta kostnadsökningar, och dessa produktionsgrenar — i vart fall

jordbruket — skulle komma i en missgynnad ställning. I detta sammanhang

anför riksförbundet.

Genom den uppgörelse angående prissättningen på jordbruksprodukter,

som ingicks våren 1956, har priserna bundits för en period om tre år. Genom

överenskommelsen har jordbruket icke möjligheter att såsom de flesta

andra näringsgrenar kompensera sig för kostnadsstegringar genom höjda

priser. Härigenom kommer jordbrukets lönsamhet att försämras i förhållande

till vad som avsågs vid uppgörelsen. Den del av energiskatten, som

drabbar jordbrukaren som företagare, måste bäras av honom själv. Han

kommer sålunda att belastas dels av den skatt, som utgår på hans privata

förbrukning, dels av den skatt, som utgår på förbrukningen i företaget.

Med hänsyn till prisöverenskommelsen beträffande jordbruksprodukter

synes mycket goda skäl föreligga för att jordbruket undantages från skatt,

vad gäller den del som avser själva jordbruksdriften. Det förtjänar påpekas,

att jordbruket därigenom inte skulle undgå beskattning. Kostnadsökningen

inom jordbrukets förädlingsindustri skulle sålunda direkt komma att påverka

det pris, som kan avräknas till jordbrukarna. Genom prissättningssystemets

konstruktion kan nämligen icke heller dessa kostnader kompenseras

genom ökade priser, utan måste resultera i lägre produktpris till jordbrukarna.

Dessutom kommer kostnaderna för förnödenheter att stiga genom

ökade transportkostnader.

I frågan om den föreslagna energiskattens verkan på konsumentprisindex

anför statens pris- och kartellnämnd.

Pris- och kartellnämnden har inte att taga ställning till frågan om i vad

mån de prisstegringar, som kunna komma att följa av energibeskattningen,

böra beaktas vid tillämpningen av de avtal, som gälla på arbetsmarknaden

samt för prissättningen på jordbrukets produkter. För den händelse att man

i princip skulle anse sig böra helt bortse från återverkningarna av denna

beskattning, synes det emellertid böra framhållas att det i många fall kan

ställa sig omöjligt att vid varje särskilt tillfälle avgöra i vad mån det varit

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Cl

energibeskattningen eller någon annan faktor som förorsakat en inträffad

prisförändring. Speciellt svårt att i det enskilda fallet klargöra energibeskattningens

priseffekt torde vara, när denna yttrar sig i form av utebliven

prissänkning. Skulle energibeskattningen på det ena eller andra sättet medverka

till att den s. k. 5-procentsregeln för prissättningen på jordbruksprodukter

eller indexklausulen i avtalet mellan Svenska arbetsgivareföreningen

och Landsorganisationen sättes i kraft, finge man självfallet räkna med

vissa ytterligare återverkningar på prisbildningen.

Vad som hittills anförts utgår från den allmänna förutsättningen att företag

och näringsgrenar som inte äro utsatta för kännbar internationell konkurrens

komma att kunna övervältra energiavgifterna genom prisstegring.

Denna förutsättning är inte självklar. En teoretisk möjlighet vore att åtgärden

skulle få en så stark efterfrågehegränsande effekt att priserna räknat

exklusive energiavgifter skulle pressas i så hög grad att det över huvud

taget inte skulle inträda någon stegring av konsumentprisnivån. Det synes

närmast bli beroende av den allmänna ekonomiska politikens utformning

huruvida den föreslagna åtgärden kommer att föranleda någon begränsning

av den totala efterfrågan eller om den efterfrågebegränsning, som energiskatteuppbörden

i och för sig kommer att innebära, kommer att motvägas

av ökad efterfrågan på andra områden. Det synes vidare böra framhållas

att en begränsning av den totala efterfrågan inom landet inte med nödvändighet

kommer att få något utslag i prissänkande riktning. Effekten skulle

ju i stället i första hand kunna tänkas bli att exportvolymen stiger eller att

produktion och sysselsättning sjunker. Skulle den föreslagna åtgärden inte

föranleda någon begränsning av den totala efterfrågan, har man å andra

sidan att räkna med den möjligheten att man härigenom kan förebygga

uppkomsten av ett efterfrågeöverskott, vilket till äventyrs skulle kunnat ge

upphov till större prisstegringar än dem som direkt kunna komma att utlösas

av energiskattens införande.

Enligt pris- och kartellnämndens beräkningar synes energibeskattningens

direkta inverkan på konsumentpriserna bli sådan att dessa i genomsnitt

kommer att ligga 0,6 procent högre än eljest skulle ha varit fallet. Genom

övervältring av den del av beskattningen som kommer på producenterna

kan konsumentprisnivån tänkas komma att stiga ytterligare 0,6 ä 0,7 procent,

men denna övervältring kommer sannolikt att försiggå med viss eftersläpning.

Kooperativa förbundets styrelse yttrar.

Styrelsen önskar först framhålla, att den inte anser sig kunna fälla något

omdöme om den sannolika storleksordningen av de berörda investeringsbehoven

på energiförsörjningens område. Långtidsutredningen har i sitt betänkande

påpekat den kraftigt stigande energiförbrukningen och behovet

av ökade investeringar för att utvidga den inhemska energiproduktionen.

Av årsförbrukningen av primär energi täcks nära tre fjärdedelar av import

och något mer än en fjärdedel av inhemsk produktion. De statliga investeringarna

för en expansion av den inhemska energiförsörjningen kan därför

antagas behöva bli omfattande. Beträffande finansieringen av dessa och

andra statliga investeringar mot bakgrunden av en balanserad samhällsekonomisk

utveckling, kan styrelsen instämma med det i departementets PM

gjorda uttalandet, »att det måste framstå som ett minimikrav i det aktuella

läget, att staten åtminstone svarade för så stor del av det samhälleliga sparandet

som behövdes för att finansiera dess egna investeringar».

opaginerad Kontrollera mot PDF

G2 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Det med all sannolikhet mycket snart inträdande behovet av en skärpning

av beskattningen för att kunna bevara den samhällsekonomiska balansen

har i olika sammanhang framhållits av styrelsen i nyligen avgivna yttranden

till statsmakterna. Styrelsen har därvid beaktat sannolikheten för

att en skärpt indirekt beskattning bleve erforderlig. Styrelsen har emellertid

i olika sammanhang understrukit betydelsen av en samordning av den direkta

och indirekta beskattningen för att åstadkomma en så jämn fördelning

av skattebördan som möjligt och en sådan konstruktion av skattesystemet

i dess helhet, som i så hög grad som möjligt tillgodosåge behovet av

vidgade investeringar i folkhushållet. I sitt nyligen avgivna yttrande till

Kungl. Socialdepartementet om pensionsberedningens förslag till pensionsreform

underströk styrelsen behovet för de närmast liggande åren av konsumtionsbegränsande

åtgärder inom den ekonomiska politiken. Till sådana

komme då, i betraktande av genomförda och ytterligare ifrågasatta lättnader

ifråga om den direkta beskattningen, att höra anordningar för en

skärpning av den indirekta beskattningen som alternativ till en fortskridande

försämring av penningvärdet.

Förbundets styrelse påpekar, att del förhållandet att tyngdpunkten i beskattningen

överflyttas från investeringarna till konsumtionen i sig självt

är att betrakta som en positiv sida hos förslaget, men framhåller att den

form för beskattningen, som föreslagits, inte kommer att låta skatten endast

påverka konsumtionen i sista hand inom riket utan också att direkt

medföra en ojämn belastning av produktionskostnaderna för olika områden

av produktionslivet. I yttrandet framhålles att exportindustrierna i särskilt

hög grad kan komma att drabbas av en energibeskattning. Styrelsen förordar

att det framlagda förslaget måtte tagas under omprövning både beträffande

sin omfattning och sin konstruktion och att denna omprövning torde

ske i samband med beredningen av betänkandet från 1952 års kommitté

för indirekta skatter. I detta sammanhang anföres i yttrandet.

Om särskilt tillskott till statsinkomsterna i form av indirekt skatt anses

behövligt för att tillgodose behoven för investeringar för här berörda speciella

ändamål, torde det enligt styrelsens mening böra övervägas att begränsa

omfattningen av denna beskattning till vad som erfordras för att

täcka dessa behov. Därvid torde också en omkonstruktion av den föreslagna

beskattningen höra företagas med sikte på att förlägga tyngdpunkten på

konsumtionen i sista hand och företaga en sådan omjustering av skattesatserna,

som för de kraftförbrukande produktionsföretagens räkning innebär

en anpassning till deras bärkraft. Detta skulle också betyda, att möjligheter

till restitution öppnades för företag inom exportindustrierna.

Näringslivets sknttedelegntion anser att energiskatten över huvud är en

olämplig form av företagsbeskattning och att den skulle drabba företagen

utomordentligt ojämnt och nyckfullt. Det framhålles även, att skatten skulle

minska de svenska företagens konkurrenskraft gentemot utlandet.

Delegationen ansluter sig till vad i promemorian anföres angående nödvändigheten

av en aktiv, kostnadskrävande energipolitik. Beträffande frågan

om den föreslagna beskattningens investeringsfrämjande syfte anföres

emellertid följande.

Uttalandet i promemorian, att energiskatten i kombination med slopandet

av investeringsavgiften relativt sett komme att förskjuta beskattningens

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Mnj.ts proposition nr 175 år 1957

tyngdpunkt från ''investering mot konsumtion, ger icke en rättvisande och

fullständig bild av beskattningseffekten. För det första är det av skäl som

ovan anförts inte befogat att i förevarande sammanhang verkställa en

kvittning mellan investeringsavgiften och energiskatten på bränsle. Enighet

torde råda om att någon särskild belastning på investeringarna icke i

längden kan bibehållas. Det är den eventuella förskjutningen från produktion

till konsumtion som är av det största intresset. Något material för en

beräkning av en sådan eventuell förskjutning föreligger icke. För det tredje

innebär förslaget icke allenast en förskjutning av beskattningen utan en

ökad skattebelastning såväl på konsumtionen som på produktion och distribution

— och detta även om kvittningen med investeringsavgiften verkställes.

I den mån energiskatten skulle medföra någon överflyttning av skattetrycket

på den privata konsumtionen, är den väl icke enligt vår mening

ägnad väcka rent principiella invändningar. En sådan förskjutning skulle

stå i god överensstämmelse med den uppfattning rörande beskattningssystemets

önskvärda utformning som kommit till uttryck i Sveriges Industriförbunds

yttrande över 1955 års långtidsutrednings betänkande (SOU 1956:

53). Vi ansluter oss till vad i berörda yttrande härutinnan anförts. En ökad

belastning av förevarande storleksordning på privat konsumtion kräver

emellertid överväganden i olika avseenden och synes utan större olägenhet

kunna anstå så att frågan kan prövas i ett större sammanhang mot bakgrunden

av den utredning som kan komma att företes i det väntade betänkandet

om den indirekta beskattningen.

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation anför inledningsvis i sitt

yttrande.

Organisationen vill till en början understryka nödvändigheten för vårt

näringsliv av att det underlag för vår produktion som landets energiresurser

utgör tryggas och utvidgas. Suez-krisen har tydligt visat vilka risker

Sverige genom sin geografiska belägenhet löper vid ett avbrott i bränsleoch

drivmedelsleveranserna.

Den tekniska utvecklingen medför ett för varje år alltmer ökat behov av

utvidgad energiförsörjning. Även inom den grupp organisationen företräder,

hantverket och den mindre industrin, sker i detta avseende en ständig

utveckling mot ökad energiförbrukning och därmed ökad produktivitet. Organisationen

har därför på sina medlemmars vägnar all anledning tillstyrka

att erforderliga resurser inom nationalhushållet avsättes för en successiv

och tillräcklig utbyggnad av vårt lands energiförsörjning. Härvidlag öppnar

icke minst atomenergins framtida möjligheter stora perspektiv. I promemorian

uttalas att användningen av atomenergi för produktion av elkraft, för

industriella ändamål och för uppvärmning kommer att successivt öka redan

under 1960-talet och att under 1970-talet huvuddelen av nyproduktionen av

elkraft behöver baseras på atomenergi. Betr. den del av promemorian, där

utvecklingsbehovet för vår energiförsörjning skisseras, har organisationen

ingen erinran alt göra.

Organisationen vänder sig emellertid mot att förslaget motiverats med

behovet av ökade utgifter just på energiområdet och att det föreslagna skattebeloppet

överstiger det redovisade behovet på detta område. Organisationen

anför vidare.

I det föregående har närmast berörts den del av förslaget som innebär

att genom en ny skatt finansiera vissa angelägna investeringar. Förslaget

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:Is proposition nr 175 ur 1957

har emellertid även ett annat syfte, nämligen att begränsa förbrukningen

av bränsle och elenergi och skapa bättre hushållning med landets resurser

på detta område. Med hänsyn till den knapphet som råder särskilt på elenergiområdet

finner organisationen förslaget i denna del motiverat. Såvitt

organisationen kan bedöma, borde emellertid förslaget för statens del i detta

avseende endast innebära en fråga om avvägning mellan olika skatteformer.

Organisationen har sålunda i och för sig ingenting att invända mot en

rimligt avvägd avgiftsbeläggning, men endast under den uttryckliga förutsättningen

att motsvarande lättnad av de permanenta skatterna kommer

till stånd på andra områden. Då denna förutsättning ej föreligger i den

remitterade promemorian, anser sig organisationen nödsakad att bestämt

avstyrka införandet av den föreslagna energiskatten.

Svensk industriförening understryker liksom övriga i ärendet hörda organisationer

behovet av en utbyggnad på energiområdet. I övrigt uttalar

föreningen.

Det andra motivet för den föreslagna allmänna energiskatten utgöres av

önskemålet att söka dämpa den alltför snabba konsumtionsökningen såsom

ett led i strävandena att trygga den samhällsekonomiska balansen. Ur denna

synpunkt anser föreningen att den föreslagna energiskatten skulle ha kunnat

vara ett steg i rätt riktning därest dess verkningar riktats uteslutande

mot konsumtionen. Från såväl föreningens som andra näringsorganisationers

sida har under de gångna åren gång på gång understrukits, att rubbningar

i den samhällsekonomiska balansen som tagit sig uttryck i att ett

latent inflationshot med oberäkneliga eruptioner i form av »engångsinflationer»

icke framgångsrikt kan bekämpas med ingrepp mot näringslivet

med produktionsstörningar och minskningar av produktionsökningstakten

som följd. Dylika balansrubbningar borde i stället bekämpas genom angrepp

på konsumtionssidan och genom tjänliga bromsar på den enskildes lust att

konsumera sina överskottsmedel. Det skulle nu kunna påstås att en allmän

energiskatt borde ligga i linje med detta resonemang och att näringslivet

sålunda fått en av sina samhällsekonomiska rekommendationer förverkligad.

Ett dylikt påstående är såtillvida sant som en allmän energiskatt riktar

sig mot konsumtionen och minskar den enskildes ekonomiska svängrum.

Denna ur den samhällsekonomiska balansens synpunkt i dagens läge önskvärda

verkan neutraliseras emellertid avsevärt av den omständigheten att

den föreslagna allmänna energibeskattningen drabbar även produktionen, i

vissa fall, t. o. in. anmärkningsvärt hårt.

Föreningen påpekar vidare att den föreslagna beskattningen i alltför hög

grad skulle drabba småföretagarna och anför slutligen.

Som av det anförda framgått ställer sig föreningen rent principiellt tveksam

till den föreslagna energibeskattningen evad det gäller dess karaktär

av instrument för dämpande av konsumtionsstegringstakten och klart avvisande

mot densamma i dess roll av ny skattepålaga på näringslivet. Skall

konsumtionsökningstakten neddämpas genom en beskattning av konsumtionen

är enligt föreningens mening punktskatter, t. ex. en energiskatt olämpliga

och i stället bör en konsumtionsbeskattning av allmän karaktär användas.

En begränsning bör dock göras vid utformningen av en allmän konsumtionsskatt

såtillvida, att densamma i första hand insättes endast mot

s. k. umbärliga varor och alltså icke mot sådana som är nödvändiga för livets

nödtorft. Med hänsyn till det oundgängliga behovet för vårt land att

snarast bredda sin energibas och särskilt skapa förutsättningar för ett prak
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

tiskt och fredligt utnyttjande av atomkraftens nära nog outtömliga energikällor

vill föreningen emellertid under vissa förutsättningar icke motsätta

sig att de för dessa ändamål erforderliga kapitalmedlen anskaffas genom

den föreslagna energibeskattningen. Föreningen vill emellertid betona att

en dylik åtgärd att anskaffa nödigt kapital för samhälleliga investeringar

måste betraktas som en nödlösning och alt de mest energiska ansträngningar

måste göras för att återskänka vårt land en sund och normalt fungerande

kredit- och kapitalmarknad. Det kan nämligen icke godtagas att eventuellt

nya samhälleliga investeringar av samma storleksordning och för lika

angelägna ändamål i framtiden skall få lov att finansieras endast genom

all lägga på konsumenter och näringsliv en ny skatt. Förutsättningen för

föreningens biträdande av en allmän energiskatt är emellertid, dels att elskatt

liksom nu är fallet icke skall drabba elförbrukning i rörelse som uppgår

till högst 40 000 kWh per år, dels att företagsbeskattningen mildras så,

att förutom att investeringsavgiften borttages tidigare liberala regler för

avskrivningar, värderingar av varulager etc. återinföres, kort sagt att de

senaste skattepålagorna på näringslivet undanröjas.

Be skattning sområde och skattesatser

I några av yttrandena förordas skattefrihet eller skattenedsättning för

bränslen och elkraft, som användes som råvara eller som förbrukas i

särskilt energikrä vande produktion.

Näringslivets skattedelegation lämnar följande uppgifter angående den

procentuella andel av saluvärdet å produktionen inom skilda verksamhetsgrenar,

som motsvarar kostnaden för inköpt bränsle och elenergi. Uppgifterna

avser 1954 och är hämtade ur Kommersiella meddelanden nr 6 för

1956, artikeln Industriens produktionskostnader åren 1953 och 1954, Tab. 3. I

Bränsle

Elenergi

Summa

Järn- och stålverk...................

....... 9,8

3,7

13,5

Kalk- och kritbruk .................

....... 23,5

2,3

25,8

Cementfabriker .....................

....... 22,8

5,9

28,7

Tegelbruk .........................

....... 12,9

3,4

16,3

Glasindustri.........................

....... 7,3

2,9

10,2

Träsliperier.........................

....... 0,6

7,4

8,0

Cellulosafabriker.....................

....... 4,3

2,4

6,7

Pappersbruk och pappfabriker .......

....... 4,0

3,2

7,2

Wallboardfabriker...................

....... 7,2

3,5

10,7

Konstfiberfabriker...................

....... 5,8

1,4

7.2

Rent kemisk industri ...............

....... 2,2

5,9

8,1

I anslutning till sammanställningen framhålles i yttrandet följande.

Under förutsättning att befrielse från energiskatt icke med tillämpning

av 2 § i författningsförslaget medgives kan den direkta kostnadsstegringen,

soin en under år 1954 uttagen energiskatt skulle ha förorsakat, beräknas

till cirka 10 % av den i sista'' kolumnen angivna summan. Kostnadsökningen

för järn och stål skulle således ha uppgått till inemot 1,5 %, för cement till

i det närmaste 3 % och för tegel till mer än 1,5 %. Dessa procentsatser ger

dock uttryck för allenast en del av den kostnadsstegring, som införandet av

en energiskatt skulle förorsaka. Till de angivna procentsatserna skall läggas

den kostnadsstegring å råvaror, investeringsvaror och transporter, som

5 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

energiskatten skulle medföra. Vidare bör beaktas, att de ovanstående procentsatserna

i tredje kolumnen trots stegringen av råvarukostnader och

arbetslöner oftare torde ha förskjutits uppåt än nedåt på grund av stegrade

priser för bränsle och elkraft — det må erinras om den aktuella taxehöjningen

med 20 % — samt icke minst på grund av energikrävande rationalisering

och automatisering, en utveckling som måste fortsätta, om vårt näringsliv

skall kunna hävda sig i den alltmer hårdnande konkurrensen. Det

förefaller icke osannolikt att energiskatten, om den utan jämkning uttoges

enligt förslaget, i vissa fall skulle resultera i en kostnadsökning upp till

måhända det dubbla av det som framkommit genom ovanstående beräkningar.

Då den av företaget direkt uttagna energiskatten visas förorsaka en icke

helt oväsentlig kostnadsstegring å för export avsedd produktion, bör förutsättning

för rätt till befrielse från eller restitution av energiskatt föreligga.

Stadgandet bör kunna utformas så, att befrielse resp. restitution skall ske,

om företaget visar att den kostnadsstegring, som den direkt uttagna energiskatten

föranlett, överstigit viss procentsats, skäligen 0,2 %, av saluvärdet.

''I dylikt fall bör skatten reduceras med ett belopp, motsvarande vad som

överstigit en sådan procentsats.

För att förhindra alltför stor ojämnhet i skattebelastningen bör vad som

ovan föreslagits beträffande exporten gälla jämväl övrig produktion i de

fall, då kostnadsstegringen visas vara särskilt betydande, förslagsvis större

än 2 %.

Jernkontoret framhåller, att den föreslagna energiskatten för järnhanteringens

vidkommande kommer att medföra en väsentlig stegring av produktionskostnaderna

såväl för kokstackjärn som för järnsvamp och handelsjärn.

Denna produktionskostnadsstegring blir enligt jernkontorets uppfattning

så betydande, att den kommer att påverka produktionsbetingelserna

för järnhanteringens huvudprodukter i sådan grad, att tillverkarna av kokstackjärn

måste räkna med minskade avsättningsmöjligheter med därav följande

minskad arbetstillgång. Importtackjärn skulle komma att användas

i ökad omfattning, vilket i sin tur medför ökade valutautgifter. Genom fördyringen

av järnsvampen skulle våra möjligheter att hävda oss i konkurrensen

i fråga om kvalitetsstål på exportmarknaderna minskas.

Den föreslagna energiskatten kommer enligt jernkontorets beräkningar

att i genomsnitt fördyra kokstackjärnet med ca 8 å 9 kronor per ton eller

med ca 2 %. Fn annan omständighet av särskild betydelse för koks, men

även för kol för metallurgiska ändamål, är den av de kontinentala och brittiska

tillverkarna tillämpade dubbelprissättningen. Härom anför jernkontoret.

Nu gällande notering för westfalisk grovkoks fritt å vagn förbrukaren i

Ruhrområdet per ton motsvarar sv. kr. 96: 70. Priset i Sverige fritt å vagn

mellansvenskt bruk är f. n. sv. kr. 170:—. För stenkol »nuts» är priset i

Västtyskland omräknat till sv. kr. 82: 20 under det att priset i Sverige är

kr. 161: — per ton.

Då koksförbrukningen uppgår till mellan 800—1 000 kg per ton tackjärn

är det svenska utgångsläget i och för sig mycket oförmånligt gentemot de

kontinentala tillverkarna. Varje ytterligare ökning av denna känsliga kostnadspost

nedsätter de svenska verkens konkurrensförmåga.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

67

Den totala förbrukningen av koks inom järnhanteringen utgör f. n. ca

900 000 ton per år, vilket är icke mindre än ca 70 å 75 % av hela den industriella

förbrukningen. Från producenternas av kokstackjärn sida måste därför

med skärpa framföras kravet, att metallurgisk koks skall undantagas

från energiskatt.

Jernkontoret berör även frågan om skattesatsen för koksstybb, som användes

vid framställning av järnsvamp.

Koksstybb förbrukas i rätt stor omfattning i vissa järnsvampsverk och

även vid tillverkning av sinter för tackjärnstillverkningen. Denna vara betingar

i dag ett pris av ca 70 å 80 kronor per ton eif svensk hamn. Energiskatten

om 12 kronor per ton betyder sålunda en skatt på detta lågvärdiga

bränsle om icke mindre än 17 å 20 %. Koksstybben har alldeles särskild

betydelse för produktion av vissa slag av järnsvamp. Kostnadsfördyringen

för denna produkt kommer att enbart på grund av skatten på stybben uppgå

till mer än 3 %. Största delen av denna järnsvamp är råmaterial för tillverkning

av kvalitetsstål och ersätter järnskrot.

Kemikontoret behandlar bl. a. frågan om beskattningen av bränslen där

dessa användes som råvaror. Kemikontoret anför.

I 1954 års industristatistik redovisas i tabell V (icke i tabell VI, som avser

förbrukningen av bränsle och elenergi) en förbrukning av 66 802 ton koks

och 7 069 ton stenkol (huvudsakligen antracit) såsom råvara (ej bränsle)

inom kemisk industri. Dessa siffror avse nästan helt och hållet dels förbrukningen

av koks (resp. antracit) för tillverkning av kalciumkarbid vid Stockholms

Superfosfat Fabriks AB:s anläggningar i Stockvik och Trollhättan,

och dels förbrukningen av koks för tillverkning av ammoniak vid AB Svenska

Salpeterverkens anläggning i Köping.

I de stenkolsproducerande länderna är användningen av koks för dylika

syntetiska tillverkningar av kemikalier av mycket större omfattning än i

vårt land, emedan man i utlandet kan räkna med väsentligt billigare priser

å koksråvaran. Den svenska industrien på området är handikappad till

följd av denna skillnad i råvarupriser, vilken under senare år visat en stark

tendens till ökning. Det vore då orimligt om man genom införandet av en

skatt å koksråvaran nu ytterligare ökade detta handikapp. Den föreslagna

skatten av 12 kr. per ton koks skulle öka tillverkningskostnaderna för de

kvävegödselmedel som tillverkas av de nämnda företagen — kalkkväve

resp. kalkammonsalpeter — med omkring 60 öre per deciton eller 2 %.

För de kemikalier, som i första hand erhållas vid tillverkningen — kalciumkarbid

resp. ammoniak, av vilka kemikalier bland annat de nämnda

gödselmedlen framställas — blir den procentuella fördyringen genom skatten

än större. För ammoniak har tillverkaren angivit en fördyring av icke

mindre än 5 %, därest den använda koksen skulle belastas med den föreslagna

energiskatten.

Tvivelsutan föreligga i de två bär nämnda fallen »synnerliga skäl» för att

den som råvara använda koksen icke skall drabbas av den föreslagna energiskatten.

Kemikontoret utgår också från att Kungl. Maj:t eller den myndighet

Kungl. Maj :t bestämmer skulle, om förslaget i princip antages, komma

att begagna sig av sin befogenhet enligt 2 § alt medgiva hel befrielse från

resp. återbäring av skatten i dessa fall. Men Kemikontoret måste hemställa

att vederbörande departementschef i motiveringen måtte göra ett principiellt

uttalande av nämnda innebörd och att detta berör samtliga i förteckningen

upptagna »bränslen» i den män de användas som råvara för syntetisk

framställning av kemikalier.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Kemikontoret framhåller även önskvärdheten av att en petroleumkemisk

industri uppbygges inom landet samt uttalar, att det är uppenbart, att en

dylik industri ej kan bära någon som helst beskattning av oljeråvaran.

Stockholms superfosfat fabriks aktiebolag som är den ende tillverkaren

i landet av kalciumkarbid framhåller, att normalårsförbrukningen av koks

och kol för karbidtillverkningen utgjorde 43 000 resp. 5 000 ton. Med tilllämpning

av de i promemorian angivna skattesatserna skulle detta svara

mot ett årligt skattebelopp av 566 000 kronor.

Fosfatbolaget upptager även frågan om beskattningen av elektrisk kraft,

som har karaktär av s. k. processkraft. Bolaget erinrar om att Kungl. Maj :t

medgivit att beskattningsvärdet för elkraft, förbrukad i elkemisk tillverkning,

skall utgöra 1 öre för kWh — skatten alltså 0,1 öre för kWh — samt

fortsätter.

Under hänvisning till nu gällande beskattningsregler uttalas i promemorian,

att »En skärpning av elbeskattningen i denna del torde icke böra ifrågakomma».

I det sammanhanget hänvisas bl. a. till elkemiens särställning.

Skulle det i promemorian framförda förslaget leda till lagstiftning, hemställer

emellertid Fosfatbolaget, att man eliminerar den enligt en sällsynt

enhällig uppfattning föreliggande oformlighet, som ligger i att elektrisk kraft

använd som råvara över huvud taget göres till föremål för beskattning. Som

skäl emot denna sakligt befogade korrigering kan icke åberopas, att det av

tekniska skäl icke låter sig göra att från förordningens tillämpningsområde

avskilja kraftförbrukning av viss typ, d. v. s. processkraft. Det steget tog

Kungl. Maj :t, som ovan framhållits, i princip redan 1952, och klara riktlinjer

få anses ha blivit uppdragna för hur beslutet praktiskt skall tillämpas. I

I några remissyttranden förordas skattefrihet för vissa

bränslen eller jämkade skattesatser.

Svenska stenkolsimportörers förening framhåller, att det mot bakgrunden

av den utomordentligt ogynnsamma prisutvecklingen för kol- och koksförbrukarna

jämfört med utvecklingen för oljekonsumenterna icke kan vara

rimligt att belasta kolförbrukarna med en omsättningsskatt. Föreningen

fortsätter.

Man kan icke räkna med att förbrukarna av eldningsolja övergår till

fasta fossila bränslen om dessa undantages från beskattning. Däremot

skulle ett sådant arrangemang eventuellt medföra en viss uppbromsning av

den övergång i motsatt riktning, som med tillfälliga avbrott ägt rum fram

till hösten 1956, och som kan väntas fortsätta i accelererat tempo så snart

Suez-konflikten bilagts. En sådan uppbromsning måste vara önskvärd ur

beredskapssynpunkt. Redan med nuvarande förbrukning anses industrins

och oljehandelns lagringsutrymmen för flytande bränslen helt otillräckliga

medan för kolhandelns vidkommande situationen är den motsatta. Härtill

kommer att tillförseln av kol och koks icke i samma grad som oljeimporten

är känslig för internationella förvecklingar. Det kan därför icke råda någon

tvekan om att landets bränsleförsörjning blir sårbarare i samma mån som

förbrukningen av eldningsoljor ökar på bekostnad av kol och koks.

Föreningen hemställer sålunda att de fasta fossila bränslena undantages

från den föreslagna skatten. Med denna principiella reservation framställer

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

69

föreningen vissa önskemål beträffande utformningen av skatten på kol och

koks samt kol- och koksstybb.

Kolen (exklusive antracit) förbrukas till alldeles övervägande del av industrin.

Den för kol föreslagna skatten, 10:— kr. per ton, bör därför stå i

rimlig relation till skatten på eldningsolja IV. En skatt av 12:— kr. per in3

för eldningolja IV motsvarar med hänsyn till värmevärdena och oljans specifika

vikt 8: 25—8: 50 kr. per ton för kol. Då skatten på eldningsoljor även är

avsedd att finansiera kostnaderna för oljehandelns utbyggnadsprogram och

då dessa kostnader icke bör belasta andra konsumenter än oljeförbrukarna,

föreslår föreningen att skatten på kol icke sätts högre än 7: — kr. per ton. Beträffande

antracitkol har föreningen icke någon erinran emot den föreslagna

skattesatsen, 10: — kr. per ton.

Med stybb avses i regel styckestorleken 0—10 mm. Detta sortiment är ur

handelssynpunkt en utskottsvara, som framkommer vid sorteringen och

som endast kan säljas med avsevärd förlust. För koksstybb kan man sålunda

i regel icke räkna med att få ut mer än omkring 30 % av utförsäljningspriset

på koks; i vissa delar av landet är avsättningsmöjligheterna så

begränsade att stybben måste reexporteras. För kolstybb är prisrelationen

gynnsammare och torde ligga vid ungefär 50 %. Då det icke är möjligt att

för dessa utskottsvaror av förbrukarna få ut en mot den föreslagna skatten

svarande prishöjning hemställer föreningen att såvitt gäller koksstybb

skatten helt slopas eller i varje fall icke sättes högre än 4:— kr. per ton,

och att skatten på kolstybb sättes till högst hälften av skatten på kol.

Föreningen anmärker vidare, att kol och koks i betydande omfattning levereras

i hektoliter samt upptager därvid frågan om omräkning av skattesatserna

för dylika fall.

Koks för fastighetsuppvärmning levereras huvudsakligen i hektoliter.

Volymvikten varierar beroende på bl. a. råvarans beskaffenhet, tillverkningsmetoden

och koksens styckestorlek. Av praktiska skäl bleve det nödvändigt

att fastställa vissa schabloner för omräkning från ton till hektoliter och

vice versa. Därvid kunde man givetvis tänka sig att använda olika omräkningstal

för olika sortiment. Schablonerna måste emellertid bli ungefärliga

med konsekvens att den skattskyldige respektive hans underleverantör

gör en motsvarande vinst eller förlust. Styckestorlekarna företer eu mångfald

variationer, som delvis täcker varandra och är svåra att avgränsa vid en

differentiering av omräkningstalen. Föreningen föreslår därför, att skatten

fastställes även per hektoliter och med ett och samma belopp för alla styckestorlekar,

förslagsvis till en tjugondei av skatten per ton. Härigenom skulle

även redovisningsförfarandet och kontrollen förenklas, bl. a. såtillvida som

alla hektoliterleveranser kan anges i en klumpsumma idan uppdelning på

olika styckestorlekar.

Beträffande kolleveranser i hektoliter gör sig i viss mån samma synpunkter

gällande, varför skatten bör fastställas även i hektoliter, förslagsvis med

eu trettondel respektive för antracitkol en elftedel av skatten per ton.

Svenska petroleum institutet ifrågasätter eu sänkning av skattesatsen på

bensin, då den förordade skattesatsen skulle främja övergången till dieselbränslen,

vilket enligt institutets mening inte är önskvärt. Institutet anför.

Den föreslagna kraftiga snedbelastningen av bensinbränsle i förhållande

till andra motorbränslen synes kunna medföra icke avsedda konsekvenser.

Om samma norm skulle följas som vid skattläggningen av motorbrännolja

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

och motorfotogen, borde energiskatten på bensin utgå med högst 3 öre per

liter. Ur försörjningssynpunkt på lång sikt måste det vara mindre välbetänkt

att genom konstlade åtgärder forcera fram en övergång till dieselbränslen,

som redan tidigare varit en produkt med relativt knapp tillgång

på världsmarknaden. I fråga om bensin har det däremot sedan flera år

märkts en tydlig tendens till överproduktion, icke minst i Europa med dess

starka behov av eldningsoljor.

Näringslivets skattedelegation förordar skattefrihet för eldningsolja 4 och

högre, då dessa oljor praktiskt taget uteslutande användes av industrien,

som även själv lagrar sitt behov därav. Detta skulle, framhålles det, icke i

någon mån komplicera tillämpningen, och härigenom skulle beskattningens

kostnadsfördyrande verkningar på produktionen minskas.

Svenska vägföreningen hemställer, att förslaget om allmän energibeskattning

icke måtte leda till någon åtgärd i vad avser bensin och brännoljor.

Denna föreningens hemställan har tillkommit efter samråd med Bilverkstädernas

Riksförbund, Kungl. Automobil Klubben, Motorförarnas Helnykterhetsförbund,

Motormännens Riksförbund, Svenska Droskbilägareförbundet,

Svenska Lasttrafikbilägareförbundet, Svenska Omnibusägareförbundet, Sveriges

Automobilhandlareförbund, Sveriges Automobilimportörförbund och

Sveriges Automobilindustriförening.

Föreningen framhåller, att avsevärt högre skattesatser föreslagits för bensin

än för andra bränslen. Föreningen anför.

Det förefaller orimligt att som föreslagits i promemorian uttaga en särskild

energiskatt även på drivmedelsskatten, som är avsedd för vägändamål

och alltså ej avser någon form av energiförbrukning. De för övriga produkter

föreslagna skattesatserna, vilka redan de synes vara för högt tilltagna,

skulle motsvaras av 3 öre per liter eller 30 kr. per m3 för bensin.

Härefter erinrar föreningen om att bilismen redan nu belastas med fordons-

och drivmedelsskatter samt med en särskild omsättningsskatt på nya

bilar. Det heter vidare i föreningens yttrande.

Föreningen måste med bestämdhet protestera mot den behandling som

bilismen i beskattningshänseende varit utsatt för på senare år. Riksdagen

har fastslagit principen att beskattningen avses för vägändamål. Fastställd

investeringsplan har icke genomförts och genom investeringsbegränsningar

har undandragits så stora medel för produktivt byggande, att exempelvis

drivmedelsbeskattningen endast skulle behöva vara ungefär 2/3 av vad den

är. Utfästelserna om ett mera omfattande vägbyggnadsprogram enligt 1954

års plan har sålunda icke effektuerats. Bilismen och vägväsendet har därför

konsekvent missgynnats och detta ter sig så mycket mer allvarligt som

delegationen för översiktlig vägplanering konstaterat, att ett betydligt större

vägprogram måste genomföras än vad 1954 års investeringsplan innebär. Det

måste under sådana förhållanden vara orimligt att lägga ytterligare pålagor

på bilismen i form av särskild omsättningsskatt på drivmedel, s. k. energiskatt.

Föreningen måste bestämt taga avstånd från denna metod att lagra

skatter ovanpå varandra.

I fråga om den ökade lagerhållningen av bensin och brännolja, som motiveras

av försvarspolitiska skäl, anser föreningen, att den skall tillgodose så

allmännyttiga ändamål, att icke bilismen bör belastas därmed. I övrigt kan

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

71

en viss lagerhållning, ehuru av mindre omfattning, erfordras för dessa drivmedel

för att motverka störningar i införseln genom åtgärder, som ligger

utom svensk kontroll. För dessa anordningar, som föreningen anser är av

mindre kostnadskrävande art, skulle bilismen möjligen böra delta i kostnadsansvaret.

Då energiskattemedlen skall användas för bl. a. utbyggnad av bränslelager

och utvecklingsarbete inom energiförsörjningen särskilt av atomkraften,

anser Svenska värmeverksföreningen, att skattefrihet bör föreligga för bränslen,

som förbrukas av de kommunala värmeverken. Föreningen yttrar.

Då föreningens samtliga medlemsverk vad bränslelagring beträffar inom

något eller några år komma att fylla de föreslagna statliga kraven och då de

bedriva ett omfattande utvecklingsarbete för ekonomisering med bränslen

och för utnyttjande av atomenergi för stadsuppvärmning, trots att de ha ett

svårt konkurrensläge genom att de måste finansiera sina anläggningar med

dyrare pengar än bostadsföretagen, får föreningen hemställa, att departementet

måtte i sina direktiv för energiskatten medgiva, att skatt icke skall

uttagas för det bränsle, som de kommunala värmeverken förbruka, eller

den värme, som de leverera till sina abonnenter.

Generaltullstyrelsen påpekar, att lättbentyl och andra liknande motorbränslen

innehållande bensin och sprit bör upptagas bland skattepliktiga

bränslen med en skattesats av 9 öre för liter. Styrelsen anför.

Nedanstående uppställning visar hur tull och skattebeläggningen för 1 kg

(motsvarande omkring 1,33 1) inhemsk respektive importerad lättbentyl

skulle komma att förändras, därest det framlagda förslaget om allmän

energiskatt i vad detsamma avser de skattepliktiga varuslagen i oförändrat

skick genomföres. Därvid förutsättes att den inhemska lättbentylen framställts

av importerad bensin och sprit.

Tull

Skatt

Summa tull och skatt

kr, kg

kr/kg

kr/kg

Inhemsk lättbentyl:

före 1 juli 1957.............

........... 0:03

0:36

0: 39

efter 1 juli 1957 ...........

........... 0:03

0:49

0: 52

Utländsk lättbentyl:

före 1 juli 1957.............

........... 0: 40

—

0: 40

efter 1 juli 1957 ...........

........... 0: 40

—

0: 40

Av uppställningen framgår, att med nu gällande beskattning det ställer

sig dyrare att importera lättbentyl än att blanda lättbentylen inom riket,

medan förhållandet blir helt omvänt, därest det nu framlagda förslaget om

allmän energiskatt genomföres. På grund härav anser Styrelsen det ofrånkomligt

att lättbentyl och liknande motorbränslen innehållande bensin och

sprit upptagas i förteckningen över bränslen, för vilka allmän energiskatt

skall erläggas. Beträffande lättbentyl torde den lämpliga skattesatsen vara

9 öre för liter. Härvid har förutsatts att särskild skatt å motorsprit enligt

1929 års förordning från och med den 1 juli 1957 kommer att utgå med 19

öre för liter.

Då lättbentyl utgör »annat bränsle än bensin och motorsprit», torde det

på grund av författningsförslagets konstruktion för undvikande av dubbelbeskattning

bliva nödvändigt att bestämmelse utfärdas om att för lättbentyl,

som blandats inom riket av redan beskattade produkter, allmän energiskatt

icke skall utgå.

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Vad beträffar de i förteckningen upptagna varuslagen framhåller generaltullstyrelsen

att till statistiskt nummer 445: 1 hänförlig tungbensin (annan

tungbensin än sådan, som tulltaxeras såsom bensin enligt stat. nr 439)

endast torde komma till användning för andra tekniska ändamål än motordrift,

varför det kan ifrågasättas huruvida anledning finnes att uttaga energiskatt

å detta speciella slag av bränsle.

Riksncimnden för ekonomisk försvarsberedskap finner det lämpligt att,

såsom i promemorian föreslås, torvbränslen, ved och träkol undantages från

beskattning, då genom en dylik ordning en icke minst ur beredskapssynpunkt

önskvärd användning av inhemska bränslen kan tänkas bli uppmuntrad.

Den föreslagna skatteeftergiften för de inhemska stenkolen framstår

däremot för nämnden såsom mera tveksam.

De inhemska kolfyndigheterna böra nämligen ur beredskapssynpunkt bevaras

för intensifierat utnyttjande under förhållanden, då importmöjligheterna

med avseende på bränslen av en eller annan anledning äro beskurna.

Riksnämnden ifrågasätter lämpligheten av den gynnsammare behandling

som i promemorian ges de tyngre eldningsoljorna jämfört med fasta fossila

bränslen, enär en dylik skatteavvägning torde uppmuntra till en ur beredskapssynpunkt

icke eftersträvansvärd ytterligare övergång till flytande importbränslen.

Frågan om värdeskatt eller styckeskatt för elektrisk

kraft samt om gränsdragningen mellan de kategorier som skall ha att erlägga

elskatt efter den ena eller andra normen behandlas av flera av remissinstanserna.

Elskattenämnden anför på denna punkt.

Beträffande grunderna för elskattens beräkning föreslås i promemorian

en differentiering efter ändamålet med kraftförbrukningen; i princip utgår

sålunda enligt förslaget skatten för den borgerliga förbrukningen såsom

en styckeskatt med två öre per förbrukad kWh medan en värdeskatt ansetts

lämpligare för kraft, som levereras till industriändamål, till bandrift

eller därmed likartade ändamål, till jordbruksdrift samt i vissa fall såsom

överskottskraft. Att konsumtionen sålunda differentieras efter ändamålet

och beskattas efter olika grunder har nämnden icke i princip något att erinra

emot. Erfarenheterna från åren 1951 och 1952, då även den borgerliga konsumtionen

beskattades och ett likartat system med både stycke- och värdeskatt

tillämpades, var övervägande goda. Härtill kommer att metoden med

styckeskatt för den borgerliga förbrukningen innebär ett mera återhållande

moment och mera uppmuntrar till ekonomisering med tillgängliga

resurser än en värdeskatt.

Av den förordade uppdelningen av kraftförbrukningen efter ändamålet

följer, att kraft som förbrukas inom hantverk och småindustri i princip

borde beskattas efter samma grunder som gäller för kraftförbrukningen

inom industrin i allmänhet. Något rimligt skäl att i skatteavseende diskriminera

hantverket och småindustrin finns uppenbarligen icke. Emellertid

uppkommer här liksom inom jordbruket vissa tekniska komplikationer.

Den kraft, som levereras till hantverk, småindustri och jordbruksdrift

uppmätes nämligen i stor utsträckning gemensamt med kraft som användes

av de skattskyldiga i deras hushåll. Då det av kostnadsskäl får anses uteslu
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

73

let att i de förekommande fallen mera allmänt installera skilda mätare, uppkommer

frågan om förbrukningen av kraften kan på annat sätt lämpligen

åtskiljas. I promemorian har i fråga om jordbrukskraften framhållits att

viss schablon skulle kunna användas härför. Även i fråga om kraft, som

levereras till hantverk och småindustri, skulle en schablonberäkning kunna

komma i fråga. En sådan skulle kunna utformas på olika sätt. Med hänsyn

till det stora antal förbrukare det här gäller måste emellertid stor vikt läggas

vid att beräkningen av skatten och debiteringen av densamma blir så enkel

som möjligt. Skall vederbörlig hänsyn tagas härtill, torde det icke vara möjligt

att för den ifrågavarande beräkningen använda någon metod, som i

nämnvärd omfattning tar hänsyn till individuella skillnader i inriktningen

av kraftförbrukningen eller till prisvariationer å kraften. I stället finge man

tänka sig en viss utjämning av skattebelastningen de olika företagarna emellan.

Elskattenämnden anser att det med hänsyn till vad sålunda anförts är

lämpligast att beskattningen av kraft som förbrukas inom jordbruk, hantverk

och småindustri anordnas såsom en styckebeskattning. I fråga om

skattesatsens storlek anför nämnden.

Skattesatsen bör därvid fastställas till ett värde per kWh, som nära ansluter

sig till vad en värdebeskattning skulle ha givit men uppräknas något

med hänsyn till att för flertalet förbrukare kraft för hushållsändamål även

ingår i förbrukningen. Då de genomsnittliga kraftpriserna för jordbruk,

hantverk och småindustri torde uppgå till 10—15 öre per kWh synes en

lämplig skattesats för beskattning av nu avsedda kraftförbrukare vara 1,5

öre per kWh.

Nämnden ingår härefter på gränsdragningen mellan olika förbrukarkategorier.

Om beskattningen anordnas på sält nu föreslagits för de ifrågavarande

förbrukarna, synes dock en gränsdragning med hänsyn till storleken av

kraftförbrukningen vara erforderlig såväl uppåt som nedåt. De största förbrukarna

med ett årligt kraftuttag av förslagsvis mer än 40 000 kWh, bör

sålunda 1''å erlägga värdeskatt för hela sin kraftförbrukning. De minsta förbrukarna

bör av praktiska skäl erlägga normal styckeskatt för hela sin förbrukning.

Var den undre gränsen bör gå, fordrar närmare undersökning.

I fråga om jordbruk skulle man kunna tänka sig en gräns vid 3 hektar odlad

jord med hänsyn till alt vid tariffenhetsberäkning enligt gällande standardtariffer

för detaljdistribution på landsbygden särskild tariffenhet räknas

först då den odlade arealen uppgår till tre hektar. Beträffande hantverk och

småindustri synes motsvarande avgränsning böra göras vid viss ansluten

effekt, visst antal tariff- eller anslutningsenheter eller ock kan en kombination

av dessa faktorer komma till användning för avgränsningen. Gränsen

bör väljas så att den blir ungefärligen jämbördig med den som gäller i fråga

om jordbruket.

Ett annat förhållande, som måste beaktas i detta sammanhang är att del

även förekommer alt hantverk bedrives i kombination med handel, för vilken

senare skatt i princip skall utgå efter 2 öre per kWh. Uppmätning av

kraftförbrukningen för vartdera ändamålet särskilt för sig sker därvid ofta

icke. Det kan i dylikt fall beroende på den inbördes storleken av förbrukningen

för de båda ändamålen vara motiverat att uttaga skatt för hela förbrukningen

efter endera skattesatsen. Är förbrukningen för något av ända
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

målen exempelvis helt övervägande synes anledning föreligga att för hela

förbrukningen tillämpa den för den huvudsakliga rörelsegrenen gällande

skattesatsen. I vissa andra fall kan en differentierad beskattning av förbrukningen

för de olika ändamålen eventuellt visa sig erforderlig.

Det synes böra ankomma på kontrollstyrelsen att efter hörande av elskattenämnden

utfärda närmare föreskrifter för avgränsning i de hänseenden,

som nu berörts, av beskattningen av kraft till jordbruk, hantverk och

småindustri.

Vattenfallsstyrelsen framhåller, att en hög styckeskattesats skärper nackdelarna

med alternativet styckeskatt. Styrelsen anför.

Den föreslagna storleken 2 öre per kWh för styckeskatten innebär en betydande

skärpning från förra gången tillämpade 1 öre per kWh och från

det då någorlunda föreliggande jämviktsläget mellan värdeskatt och styckeskatt.

Enligt promemorian har 2 öre per kWh valts väsentligen av avrundningsskäl,

icke för åstadkommande av ett å priori önskat skattebelopp. Det

framstår som otillfredsställande att på sådan grund belasta elskattebetalarna

med 40 å 60 milj. kronor per år extra, helst som avrundningsskälet icke är

alldeles tvingande. Obalansen mellan styckeskatten 2 öre per kWh och värdeskatten

10 procent kommer därjämte att försvåra och öka antalet problem

med gränsdragning mellan de båda skattebetalargrupperna. Enligt

vattenfallsstyrelsens mening är, om styckeskatt skall användas, ett lägre

belopp att föredraga, med hänsyn till förväntade tariff höjningar kanske dock

så högt som 1,5 öre per kWh. En hög styckeskatt skärper därjämte väsentligt

de skäl, som tala mot den skatteformen. I

I fråga om värdeskattens och styckeskattens verkningar gör vattenfallsstyrelsen

följande uttalanden.

Värdeskatt och styckeskatt för elkraft ha båda betydande olägenheter,

som emellertid äro något olika fördelade, så att i vissa hänseenden mest den

förra skatteformen, i andra hänseenden mest den senare fungerar otillfredsställande.

Det kan också för vardera formen påvisas speciella leveransförhållanden,

då den verkar irrationellt eller rent destruktivt. Vid vägningen

av de båda formerna är emellertid så mycket klart, som att endast värdeskatt

kan ifrågakomma för högspänningslevereranser till industrier och

kommunikationsinrättningar, varför övervägandena kunna begränsas till

den andra skattebetalargruppen och då främst detalj konsumenterna i samhällena

och på landsbygden. Mot värdeskatt för dessa talar de olikheter i

taxeläge, som förekomma på grund av reella kostnadsskillnader, olikheter

ifråga om finansieringssätt in. m. Att märka är emellertid, att sedan år 1950

härutinnan torde ha inträtt en icke oväsentlig utjämning. Särskilt ha detaljtaxorna

på landsbygden förenhetligats, under det att enstaka städer och då

särskilt i Norrland fortfarande kunna ha ett relativt lågt taxeläge. Den korta

remisstiden har icke möjliggjort någon undersökning, men överslagsvis bedömt

äro differenserna icke större än att en värdeskatt för detaljdistributionen

skulle vara tolerabel. Dessutom finns vid den skatteformen möjligheten

att vid felfunktion i specialfall tillämpa särskilt fastställda beskattningsvärden.

Ytterligare är besvärande vid värdeskatt, att avgifterna bero

av fördelningen av överföringskostnaderna mellan leverantör och konsument.

Om den senare själv ombesörjer transformering från hög spänning

får han lägre avgift — och åtföljande mindre procentuell skatt — än likställda

förbrukare, vilka taga ut kraft vid lägre spänning. Sådana oregelbundenheter

förekomma emellertid redan vid nuvarande begränsade elskatt

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

75

och bli efter föreslagen utvidgning icke mera betänkliga än att av två likartade

leveranser den ena kan få värdeskatt och den andra styckeskatt.

För styckeskatt åter sammanhänger den största felfunktionen med det

förhållandet, att konsumenternas förbrukning av elkraft rätt mycket påverkas

av det pris, som får betalas för ny förbrukning. Om delta pris är

lågt, vare sig till följd av att distributören över liuvud taget bar lågt kostnadsläge

eller sådant just för merförbrukning på grund av därpå inriktad

taxeutformning, föranledes konsumenten att använda elkraft mera än annorstädes

och att härför anskaffa mer eller mindre dyra förbrukningsapparater.

En onyanserad styckeskatt rubbar grundvalarna för konsumenternas

bedömning och medför därmed uppenbara orättvisor. Kraftuttagningarna

sammanhänga dock icke entydigt med energipriserna utan bero även av

yttre förhållanden — i Norrland förbrukas av naturliga skäl mera än i landets

sydligare delar — och av varje konsuments individuella läggning. Även

en värdeskatt blir därför orättvis, om än i något mindre grad än styckeskatt.

Som exempel på extremt otymplig inverkan av den föreslagna elskatten

skola här nämnas endast de konsumenter inom gruvsamhällena i Norrbotten,

vilka på grundval av en särskild taxa använda elenergi för åtskilliga

värmeändamål och därvid betala i genomsnitt 3,5 å 4 öre per kWh,

samt vidare de som utnyttja nattenergi — vilken icke utgör överskottskraft

— till det för närvarande gällande priset 4,5 öre per kWh. En styckeskatt

om 2 öre per kWh skulle i dessa fall medföra en revolutionerande omkastning

för ifrågavarande kraffanvändningar. Vilken skatteform som än väljes,

blir det vidare komplikationer ifråga om sådant som gatubelysning och

mer eller mindre subventionerade leveranser till tjänstebostäder.

Givetvis kunna de mera extrema missförhållandena i någon mån rättas

till medelst de undantagsmöjligheter, som ingå i förslaget till skatteförordning.

Att konstatera är, att många anledningar att utnyttja nämnda möjligheter

för att reducera orättvisor komma att föreligga.

Vattenfallsstyrelsen sammanfattar sina synpunkter på förevarande spörsmål

sålunda.

Slutsatsen är enligt vattenfallsstyrelsens mening, att ett alternativ med

värdeskatt även för lågspänningsleveranser nu bör betraktas som minst

jämbördigt med det i promemorian framlagda förslaget. Särskilt gäller detta,

ifall värdeskatten sättes till 10 procent över hela linjen, ty då bortfaller

flertalet gränsdragningsproblem. Ökningen av elskatteinkomslen till följd

av en utsträckning av 10-procentskatten till alla konsumenter synes bli

ungefär densamma som vid tillämpning av en styckeskatt om 1,5 öre per

kWh, om hänsyn tages till väntade höjningar av detaljtarifferna. Minskningen

relativt det i promemorian angivna beräknade värdet skulle sålunda

bli 30 ä 35 milj. kronor per år. Även en sådan likformig procentuell skatt

innebär, att konsumtionen belastas mera än produktionen, detta på grund

av den stora nivåskillnaden mellan lågspännings- och högspänningspriser.

Skall skattebelastningen fortfarande vara olika — därvid torde med hänsyn

till nyssnämnda tariffhöjningar 13 procent för lågspänningsleveranser ge

ungefär samma skatteinkomst som 2 öre per kWh i styckeskatt — så kvarstå

gränsdragningssvårigheterna. Även om värdeskatt i princip tillämpas

generellt, torde möjlighet att i undantagsfall använda styckeskatt böra

förutses. Värdeskatlealternativet torde eljest vara något smidigare med hänsyn

till behövliga undantag, i del att sådana kunna ordnas med hjälp av

särskilt fastställda beskattningsvärden för resp. leveranser.

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Även frågan om gränsdragningen mellan olika förbrukarkategorier beröres

något i styrelsens yttrande.

I promemorian har föreslagits, att lågspänd kraft, som levereras för industriändamål,

jordbruksdrift och uppvärmning av kyrkor samt som överskottskraft,

skall föranleda värdeskatt och icke styckeskatt. Däremot skall

för kraft, som användes inom handel och hantverk, erläggas styckeskatt

och det även om den uttages vid högspänning. I här förevarande avseende

synes icke finnas anledning att inordna hantverket i annan kategori än

industri och jordbruk. Det är i och för sig ofta svårt att draga en gräns

mellan småindustri och hantverk och synes rent principiellt icke finnas

anledning alt förvägra hantverkarna samma särbehandling som jordbrukarna.

Även för handeln kunna liknande synpunkter göra sig gällande.

De här avhandlade undantagen äro av sådan omfattning och sådan principiell

betydelse, att de helst böra vara angivna i skatteförordningen. Vid

tillämpning av generell 10 procents värdeskatt bortfaller behovet av dem.

Vattenfallsstyrelsen behandlar också frågan om den tekniska utformningen

vid olika skattesystem.

Med hänsyn till det tekniska uttagandet av elskalten bereda högspänningsleveranserna

föga bekymmer och detsamma gäller för proceduren hos

alla små distributionsenheter, som väsentligen verkställa kraftdebiteringen

»för hand». Stora vanskligheter föreligga däremot i alla de fall, då kraftdebiteringen

är en masshantering för 10 000-tals abonnenter eller mera.

Detta gäller för åtskilliga stadselverk och för vissa företag med omfattande

detalj distribution på landsbygden. Hos nämnda organ har under de senaste

åren nedlagts ett betydande arbete på att införa arbetsbesparande

debiteringsförfaranden med hjälp av kontorsmaskiner av olika slag, och

det är mer eller mindre en slump, huruvida uttagandet av elskatt låter sig

inpassas i resp. system utan väsentliga omläggningar av detta, maskinbyten

in. in. Gemensamt för så gott som alla är, att det icke blir möjligt att

på räkningarna angiva skattebeloppen separat, utan man får åtnöja sig

med att på räkningsblanketterna trycka ett påpekande om att skatt av

viss storlek ingår i slutbeloppet. Avsikten är, att skatteredovisningsuppgiften

skall läggas på distributionsföretagen utan att någon ersättning för

åtföljande kostnader lämnas. De senare kunna bli betydande i sådana fall,

då skatten icke kan inpassas i det förefintliga debiteringssystemet, utan

provisorier och extra förfaranden bli nödvändiga. För vattenfallsstyrelsen

och andra kraftföretag, som bland sina arbetsuppgifter ha kundservice, blir

det merkostnader för att hjälpa återdistributörerna med elskattens handhavande.

Det vore önskvärt, att någon form av ersättning åt de skatteredovisande

distributörerna ordnades.

Generellt gäller också, att varje undantag från en enhetlig behandling av

detalj konsumenterna, t. ex. värdeskatt i stället för styckeskatt för någon

enstaka sådan, dylik omläggning för delar av vissa konsumenters förbrukning

eller användning av olika styckeskattebelopp, vållar oproportionerligt

besvär, extra kontrollomgångar o. dyl. Den förutsatta särbehandlingen av

jordbruks- och eventuellt hantverksbelastning kännetecknas dessutom av att

dubbel osäkerhet föreligger. Dels mätes icke ifrågavarande förbrukning för

sig, dels är det icke givet vilka delar av de fasta avgifterna, som skola hänföras

till den. I promemorian angives, att ett schablonförfarande torde få

tillämpas. Enda möjligheten härför är enligt vattenfallsstyrelsens mening

att tillämpa en nedsatt styckeskatt, t. ex. 1,2 öre per kWh, om styckeskatten

i allmänhet är 2 öre per kWh, men även detta bryter som nämnts sön
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 7.957

77

der rationella debiteringssystem. Att på något sätt rätta nedsättningen av

styckeskatten efter berörda konsumenters individuella förhållanden skulle

innebära ett omfattande administrativt merarbete.

Det av Vattenfallsstyrelsen tillämpade debiteringsförfarandet ger möjlighet

att tillämpa energiavgifter i öre per kWh med en decimal, och alltså

kan även eu styckeskatt med en decimal inpassas i systemet. Det torde dock

förekomma, att man från början räknat endast med heltalsvärden för energiavgiften.

Den möjligheten finnes dock, fast den icke är så tilltalande, att

distributören rättar till sin egen taxa, så att summan av dess energiavgift

och styckeskatten blir ett helt tal. Vad värdeskatt beträffar, så kan även

sådan inpassas i styrelsens system, men det fordras då, att procenttalet är

detsamma för varje sambehandlad grupp av leveranser. På andra håll torde

emellertid en sådan behandling av värdeskatt vara omöjlig, men den ytterligare

möjligheten finnes då, att samtliga i tarifferna ingående avgiftsbelopp

räknas om, så att de inkludera vederbörligt värdeskattetillägg.

Svenska elverksföreningen erinrar om de i promemorian föreslagna möjligheterna

till avsteg från huvudregeln att värdeskatt skall utgå för högspänd

kraftuttagning och styckeskatt för borgerlig förbrukning samt fortsätter.

Dessa undantag synas komma att innebära, att värdeskatteberäkning även

skall tillämpas i fråga om lågspänd kraft, som levereras för industriändamål,

för bandrift och därmed likartade ändamål, för jordbruksdrift, för

uppvärmning av kyrkor i vissa fall samt för överskottskraft. Vissa av dessa

undantag äro lätta att strikt definiera, andra däremot synnerligen svåra

vilket torde komma att medföra besvärliga tolkningsproblem.

Som ett exempel må nämnas tanken att dela upp energiförbrukningen

vid jordbruken i en värdebeskattad och en styckebeskattad del. Uppmätningen

av förbrukningen sker här så gott som alltid i en mätare och schablonmässiga

beräknings- och fördelningsgrunder måste vid en uppdelning komma att

tillämpas. Här skall man icke endast dela upp själva energiförbrukningen

på själva jordbruksdriften och på hushållsbehoven utan även avgöra hur

stora delar av de fasta avgifterna, som skola anses tillkomma den ena eller

andra förbrukningsdelen. Systemet kommer för distributörerna att medföra

mycket omfattande och absolut improduktivt arbete.

Föreningen kan för övrigt icke finna något skäl varför denna differentiering

mellan hushållsenergi och jordbruksenergi skall göras på en lantgård

och avstyrker därför denna princip. Ett ytterligare motiv härför är

att den sänkning av elskatten för jordbruksdriftens 350 miljoner kWh, som

uppstår vid övergång från stycke- till värdeskatt, blir mycket liten, särskilt

när jordbruksdriften belastas med sina andelar av gårdens fasta avgifter.

Föreningen finner det vidare principiellt oriktigt att basera gränsdragningen

mellan skattesystemen på leveransspänningen.

Leveransspänningen bestämmes i regel av leverantören efter tekniska bedömningsgrunder

och abonnenten kan normalt icke välja mellan hög- och

lågspänningsleverans. Vidare må påpekas att abonnenter av en viss typ, som

i ett distributionsnät genomgående anslutas till lågspänning, kanske i ett

annat alltid anslutas till högspänning. Som korrektiv har i skatleförslaget

förutsatts att vissa justeringar i gränsdragningen skulle göras, så att borgerlig

förbrukning vid högspänning skulle få styckeskatt, medan industri vid lågspänning

— enligt promemorian men ej enligt författningstexten — skulle

fä värdeskatt. Bortsett från alt begreppet borgerlig förbrukning inkluderar

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

även småindustri och att smärre industrier ofta — särskilt på landsbygden

— ha gemensam mätning med bostäder eller affärer, måste man av skatteförslaget

kunna kräva väsentligt större klarhet beträffande gränsdragningen.

Det måste under alla förhållanden undvikas, att den skatteredovisande

distributören pålägges ansvaret för gränsdragningen, som, hur den än göres,

kommer att medföra stora orättvisor.

Även begreppet överskottskraft i den föreslagna förordningen kommer

enligt föreningen att förorsaka stora olägenheter. Ett kriterium på dylik

kraft, säger föreningen, plägar vara, att den är avkopplingsbar, när vattenförhållandena

försämras. Energi för rumsuppvärmning, som levereras till

mycket låga priser, torde knappast kunna betecknas som överskottsenergi

men det är å andra sidan orimligt alt belasta den med en ökning av priset

med 2 öre/kWh.

Den mest rationella beskattningsprincipen är enligt föreningen att tilllämpa

värdeskatt över hela linjen.

Flertalet gränsfall försvinner och beskattningsarbetet underlättas. Den

borgerliga konsumtionen kommer att — såsom önskas — drabbas betydligt

hårdare än industrin. Distributionsföretagens väl avvägda och inarbetade

system för avvägning av kostnaderna för olika uttagningsändamål kommer

icke att beröras. Tariffregleringar och annat utvecklingsarbete fortgår ostört

av skatten och även själva uppbörden kommer att förenklas i hög grad.

Föreningen vill här framhålla, att kraftavgifterna för olika grupper av

förbrukare numera äro i hög grad utjämnade. Utvecklingen på tariffområdet

bar nämligen, icke minst under de sex år som förflutit sedan 1951, fortsatt

i allt snabbare takt. Elkraftutredningens standardtariffer för särskilt

landsbygdsdistribution användas sålunda nu inom större delen av distributionen

och motsvarande tariffer ha med mycket små avvikelser nyligen rekommenderats

för tillämpning även i städer och större samhällen. Undantag

med högre priser finnas givetvis men dessa äro relativt få och uppvägas helt

säkert av undantag i andra riktningen.

Vidare bör påpekas att abonnenternas elkraftkonsumtion i stor utsträckning

är en direkt följd av prispolitiken. När sålunda låga kraftpriser kunna

tillämpas, t. ex. inom vissa områden i Norrland, har detta lett till en stor

förbrukning av elkraft. Det synes klart orättvist, att en sådan förbrukare —

som kanske investerat betydande belopp i elektrisk installation och apparater

— skall drabbas av en skatt, som kan bli väsentligt större än för motsvarande

förbrukare, t. ex. en jordbrukare eller ett hushåll, inom annat område.

Än större blir betänksamheten, om man granskar yrkesabonnenterna, butiker,

hantverk m. in., med deras varierande förbrukning och konsumtionsvanor.

En prishöjning genom styckeskatten av 50 % på kraft uttagen nattetid

— en för kraftdistributionen förmånlig belastningstyp — måste leda

till bortfall av sådan belastning till skada för folkhushållet på längre sikt.

Yrkesabonnenternas relativt stora förbrukning och lägre genomsnittspris leder

med styckeskattsystemet även till att de få bära en alltför stor del av

skattebördan, tvärt emot den deklarerade avsikten att i första hand belasta

konsumtionen. De i promemorian anförda skälen mot att använda värdeskatt

även för borgerlig kraft äro alltså icke hållbara.

Frågan om värdeskatt eller styckeskatt sammanhänger emellertid också

med den hos elverk och distributörer tillämpade debileringsrutinen. För de

mycket små distributörerna är problemet kanske ej så stort, då debiteringen

i regel sker manuellt, varvid intetdera systemet kan ges företräde. En av

s. 79 Kontrollera mot PDF

79

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

föreningen till elverk och andra större distributörer för ett par dagar sedan

utsänd snabbrundfråga visar däremot, att hos distributörer som svara för

flertalet av landets abonnenter metoden med värdeskatt är antingen lämplig

eller acceptabel. Det finns dock en betydande grupp företag, som anser styckeskatten

lämpligare om än värdeskatten icke heller där är alldeles otänkbar

överallt.

På grundval av dessa undersökningar och överväganden vill föreningen

föreslå, att skatten på borgerlig förbrukning normalt skall utgå som värdeskatt

men att dispens att använda styckeskattmetoden efter ansökan skall

kunna lämnas av Kontrollstyrelsen till de företag, som på grund av använda

debiteringssystem ej utan stora svårigheter kunna genomföra värdebeskattning.

Vid valet av procentsats äro endast två värden aktuella, nämligen 10 %

eller 15 %. Det lägre procenttalet tar bort alla gränsfall, vilket vore till stor

fördel, det högre gör det nödvändigt att skilja mellan industri och icke industri

men har egenskapen att ge i stort sett samma totalskatt som den i

promemorian uppskattade styckeskatten på den borgerliga förbrukningen

eller 150 Mkr/år.

Vid alternativet 10 % skulle motsvarande styckeskatt, om sådan behöver

användas, för närvarande uppgå till 1,2 öre/kWh. Någon svårighet att använda

brutna tal torde icke föreligga. Vid det andra alternativet med 15 %

värdeskatt skulle styckeskatten för närvarande bli ca 1,8 öre/kWh.

Efter den tidpunkt, då dessa värden fastställdes, ha taxehöjningar skett

och ytterligare höjningar ha förebådats inom en nära framtid. Därigenom

kommer ovan angivet värde, 1,2 öre/kWh, att ändras till ca 1,5 öre/kWh.

Då konsumtionen samtidigt är i stigande, torde den lägre procentsatsen,

som — såsom nämnt — är betydligt enklare i tillämpningen att ganska snart

ge samma skatteinkomst som den i skatteförslaget angivna styckeskatten,

2 öre/kWh.

Föreningen berör slutligen några speciella frågor. En fråga, som enligt

föreningen torde uppkomma, gäller beskattningen av kommunikationsföretagen,

vilken enligt förslaget beräknas belöpa sig till 0,3 öre/kWh, motsvarande

ett energipris av 3 öre/kWh. Föreningen anför härom.

Detta medelpris är synbarligen starkt påverkat av att SJ uttager kraften

vid råkraftföretagens leveranspunkter. För större kommunala spårvägsföretag,

som uttaga kraften med transformerings- och omformningskostnaderna

inräknade, äro avgifterna givetvis väsentligt högre. För Stockholms spårvägar

skulle sålunda värdeskatten utfalla med över 0,8 öre/kWh och trafiken

där alltså bli nästan tre gånger så hårt beskattad som genomsnittligt beräknats.

En korrigering i form av en avdragspost eller en lägre skatteprocent

skulle bär kunna lösa problemet.

Samma frågeställning uppkommer även vid industrier av medelstor typ,

som ibland äro anslutna till bögspänningsnätet och ibland till lågspänningsnätet.

Även bär uppstår en prisskillnad, beroende på att strömdistributören

i ena fallet levererar varan i mera bearbetat skick och en korrigering

synes också bär vara önskvärd.

Det förefaller mindre motiverat att ge all icke uppmätt lågspänningsförbrukning

eu privilegierad ställning, i synnerhet som denna i och för sig

visserligen obetydliga förbrukning ofta gäller reklambelysning, bilmotorvärmare

etc.

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Svensk industriförening finner det orättvist att jordbrukare och industriidkare

för elektrisk kraft skall erlägga den lägre värdeskatten medan t. ex.

hantverkare skall erlägga slyckeskatt. Alla företagarkategorier bör enligt

föreningen behandlas lika. Föreningen summerar.

Sammanfattningsvis vill föreningen i fråga om den föreslagna elskatten

föreslå, att densamma, om den införes, utformas på så sätt att dess olyckliga

och olämpliga belastning av småföretagarna elimineras. Detta kan på

ett enkelt sätt genomföras genom att den nuvarande förbrukningssiffran

40 000 kWh per år bibehålies som skattegräns. Elskatt skulle sålunda komma

att utgå blott på elförbrukning över nämnda gräns. Föreningen är härvid

angelägen påpeka, att en sådan bestämmelse innebär en viss ändring i förhållande

till nuvarande bestämmelser, enligt vilka hela förbrukningen skattebelägges

när densamma överskrider 40 000 kWh per år. Enligt föreningens

förslag skulle blott den förbrukning, som överstiger nämnda siffra beskattas.

Sveriges lantbruksförbund erinrar om att skatten för jordbrukarnas elkraft,

vad angår den del av kraften som användes i jordbruksdriften, enligt

förslaget skall utgå efter samma normer som skatten för industriförbrukningen

d. v. s. med 10 procent av värdet och, i fråga om den privata konsumtionen,

liksom beträffande övrig privat konsumtion med 2 öre för kWh samt

att fördelningen av kostnaderna för elkraften på jordbruksdriften och den

privata konsumtionen skall göras efter viss schablon. Förbundet fortsätter.

Det bör härvid observeras, att den föreslagna 10 %-iga skatten leder till

en större skatt per kWh räknat för mindre landsbygdsföretag än för industrin,

eftersom de förra till följd av större överföringskostnader har att

betala ett högre pris per kWh. Det bör därför övervägas, om inte den lägspända

förbrukning, som ansetts böra värdebeskattas, i stället borde påläggas

styckeskatt så avvägd, att denna motsvarar vad industrin i genomsnitt

betalar per kWh.

Skattefrihet i vissa fält

Sveriges redareförening anser det vara synnerligen angeläget att sjöfartsnäringen

inte bara såsom i promemorian föreslagits, i fråga om trafiken på

utlandet, utan även vad gäller inrikestrafiken undantages från skatt. Denna

gren av den svenska sjöfarten är nämligen enligt föreningen utsatt för en

mycket hård konkurrens från utländska fartyg och är därför i synnerligen

stort behov av lättnader i sina driftskostnader.

Svenska skifferolje aktiebolaget framhåller, att beskattning av för visst

ändamål förbrukad pannbrännolja skulle medföra dubbelbeskattning och

anför härom.

Enligt ordalagen i den föreslagna energiskatteförordningen skulle energiskatt

uppenbarligen utgå även för intern förbrukning av pannbrännolja för

eldning av vissa pyrolysugnar. Detta synes med hänsyn till nämnda förbruknings

samband med oljeproduktionen, vilken under vissa omständigheter

förutsätter en viss förbrukning av pannbrännolja för att erhålla den

säljbara nettoproduktionen, icke rimligt och skulle för bolaget medföra en

extra, icke övervältringsbar kostnadsbelastning, vilken därjämte skulle innebära

en dubbelbeskattning av motsvarande salufärdiga olja. På grund här
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

81

av förutsätter bolaget, att generell befrielse från energiskatt skall efter ansökan

jämlikt förordningens § 2 erhållas jämväl för pannbrännoljekvantiteter,

som förbrukas för industriändamål inom skifferoljeverket.

Svenska elkverksföreningen ifrågasätter skattefrihet för elektrisk kraft

till gatubelysning.

En principiell fråga, som belystes år 1951 och som nu åter skall beröras,

är att den nya förordningen skulle komma afl medföra en statlig beskattning

av kommunerna, särskilt i samband med gatu- och vägbelysningen.

Gatubelysningsenergin i samhällen har statistiskt beräknats uppgå till 35 å

40 kWh/invånare och år för närvarande, varför styckeskatten skulle innebära

en skatt av 70 ä 80 öre/invånare och år. För Stockholm medför detta en

skatt av ca 600 000 kr ./år. Det kan här gälla kostnadsökningar för energin

med minst 20—25 %, om styckeskatt uttages. Man kan för övrigt mot bakgrunden

av ansträngningarna att i trafiksäkerhetens intresse förbättra gatubelysningen

fråga, om icke största samhällsnyttan skulle ernås, om gatubelysningen

befrias från elskatt.

Svensk industriförening erinrar om Kungl. Maj:ts den 25 augusti 1955

lämnade bemyndigande för kontrollstyrelsen att i fråga om bygdekvarnarna

medgiva befrielse från eller återbäring av elskatt såvitt avser kraft, som

från och med den 1 juli 1955 förbrukats eller kommer att förbrukas för

foderförmalning av spannmål eller eljest för tillverkning av fodermedel,

där skattebefrielse med hänsyn till kraftkostnad, rådande konkurrensläge

och andra därmed jämförliga förhållanden kan befinnas i lika mån påkallad.

I anslutning härtill framhåller föreningen nödvändigheten av att bygdekvarnarna

även i fortsättningen får behålla sin av speciella förhållanden

betingade befrielse från skatt på elektrisk kraft.

Uppläggning av obeskattade bränslelager

Beträffande rätten att erhålla registrering såsom skattskyldig och därmed

få möjlighet att lägga upp obeskattade lager av andra bränslen än bensin

och motorsprit anför riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap

beträffande de i promemorian föreslagna villkoren följande.

Enligt förslaget förutsättes att den obligatoriska oljelagring, som enligt

oljelagringskonnnitténs förslag skulle komma att åläggas förbrukare med

en årsförbrukning av eldningsolja överstigande 5 000 m3, skall vara obeskattad.

Detsamma gäller frivillig beredskapslagring av kolbränslen hos

företag med en årsförbrukning av 7 500 ton dylika bränslen ävensom hos

företag som, utan att komma upp till de nämnda årsförbrukningarna, hålla

lager av minst 2 000 ton stenkol, koks eller kolbriketter resp. 500 m3 flytande

bränslen. Denna minimilagring motsvarar ca 25 % av den angivna

förbrukningen då det gäller kolbränslen men allenast 10 % i fråga om flytande

bränslen. Den för kolbränslen föreslagna lagringsnormen synes i stort

sett överensstämma med den av 1955 års oljelagringskommitté beräknade

obligatoriska lagringen för storkonsumenter, medan promemorians motsvarande

lagringsvolym för flytande bränslen avsevärt underskrider oljclagringskommitténs

nyssnämnda norm.

Riksnämnden har ingenting att erinra mot promemorieförslaget med avseende

på lagringen av flytande bränslen men vill dock ifrågasätta huruvida

(t Dilmng till riksdagens protokoll It)57. I samt. Nr 175

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

icke också i fråga om kolbränslen lagergränsen för skattefrihet bör sänkas

till överensstämmelse med vad som föreslagits för de flytande bränslena eller

m. a. o. till 750 ton i stället för 2 000 ton, varigenom bl. a. en ytterligare

stimulans till övergång till eldningsolja undvikes.

Efter att ha konstaterat att all beredskapslagring av mindre kvantiteter

än de ovan nämnda synes komma att bli beskattad fortsätter nämnden.

Ur beredskapssynpunkt framstår detta såsom olyckligt, då därigenom en

beredskapsmässigt värdefull spridning av lagren till även mindre förbrukarkategorier

av skilda slag, t. ex. inom jordbruket, kommunikationsföretag,

mindre industrier, fastigheter m. m., kan komma att hämmas. Riksnämnden

anser det därför principiellt önskvärt, om all beredskapslagring

—■ till kvantiteten stor eller liten — kunde undantagas från beskattningen.

Nämnden är emellertid medveten om de svårigheter av administrativ natur,

som ett sådant generellt undantagande skulle komma att medföra.

Även Kooperativa förbundet anser att all för beredskap lagrad olja bör

vara obeskattad tills den uttagits för förbrukning. Den i promemorian föreslagna

gränsdragningen synes förbundet inte bara innebära en ekonomisk

diskriminering av de mindre företagen — industrier, värmecentraler, transportföretag,

handelsföretag, jordbruk — vilka därigenom ålägges att betala

skatten i förskott, utan också oändamålsenligt med tanke på vikten ur beredskapssynpunkt

att sprida lagren så mycket som möjligt.

Svenska gasverksföreningen finner det önskvärt att samtliga gasverk behandlas

lika. I enlighet härmed bör enligt föreningen även några mindre

gasverk, som har en stenkolslörbrukning understigande 7 500 ton per år,

kunna registreras och därmed få rätt att erlägga skatten först vid förbrukningen

av stenkolen.

Kostnadsfrågor

Beträffande de tjänster, som enligt promemorian bör inrättas vid kontrollstyrelsen

i samband med genomförandet av en allmän energibeskattning,

anför statskontoret följande.

Behovet av de föreslagna nya tjänsterna undandrager sig statskontorets

säkra bedömande. Beträffande byrådirektörstjänsterna må dock ifrågasättas,

om föreliggande utredning kan tjäna som underlag för en sådan förändring

i organisatoriskt hänseende av tredje byrån, som inrättandet av de två

byrådirektörstjänsterna får anses utgöra. I kontrollstyrelsens medelsäskanden

för nästkommande budgetår (1957 års statsverksproposition VII h. t.

sid. 83) har framhållits önskvärdheten av en omorganisation av verket, varvid

en delning av tredje byrån vore synnerligen angelägen. Med hänsyn

bland annat till att de förslag, som 1952 års kommitté för indirekta skatter

kunde komma att framlägga, kunde påverka styrelsens befattning

med nämnda skatter, föreslogs emellertid icke någon dylik omorganisation.

Då således förslag om mera genomgripande organisationsförändringar

lära vara att förvänta, i vart fall i samband med prövningen av nyssnämnda

kommittébetänkande, vill statskontoret förorda, att försiktighet iakttages

med inrättande av högre tjänster på tredje byrån, så att en erforderlig omorganisation

av byrån ej föregripes. Sålunda torde i varje fall de skattejuridiska

spörsmålen tills vidare böra beredas av den förste byråsekreteraren

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

83

i Ca 29, som är föreståndare för byråns allmänna avdelning, där frågor av

juridisk natur prövas. Däremot vill det förefalla ämbetsverket, som om vissa

skäl talade för att en byrådirektörstjänst avses för chefen för den nya energiskatteavdelningen.

Om en dylik tjänst inrättas, torde denna böra hänföras

till 31 lönegraden. Såväl angivna tjänst som övriga befattningar, vilka må

komma att nyinrättas i anledning av föreliggande förslag, böra tills vidare

upptagas som extra.

Kontrollstyrelsen finner den i promemorian föreslagna personalförstärkningen

i stort sett tillfyllest men anser att tillförandet av arbetet med energiskatten

till styrelsen bör föranleda delning av styrelsens tredje byrå (skattebyrån).

Härom anför styrelsen.

I kontrollstyrelsens skrivelse den 31 augusti 1956 angående anslagsäskanden

för budgetåret 1957/58 har styrelsen inledningsvis omnämnt bl. a., att

styrelsen i sina anslagsäskanden för budgetåren 1955/56 och 1956/57 upptagit

frågan om omorganisation av ämbetsverket till övervägande. Styrelsen

underströk i skrivelsen, att en delning av tredje byrån vore synnerligen angelägen

men stannade likväl för att icke för det dåvarande framlägga något

förslag till omorganisation. Frågan om delning av skattebyrån har sålunda

varit aktuell sedan ett par år tillbaka.

Till belysning av omfattningen av arbetsbördan på skattebyrån må nämnas,

att antalet skattskyldiga, vilkas redovisning kontrolleras av denna byrå,

under år 1954 uppgick till omkring 5 000. Genom kontrollstyrelsens övertagande

från länsstyrelserna från och med den 1 januari 1955 av uppbörden

och kontrollen av brännoljeskatten ökade antalet skattskyldiga med omkring

16 000. En ytterligare ökning i byråns arbetsbörda inträffade genom den särskilda

kontroll av utskänkningsskatten, som från och med den 1 oktober

1955 infördes, vilket medförde att antalet skattskyldiga ökade med omkring

1 200. Vidare har byrån att från och med den 1 december 1956 utöva kontroll

m. in. hos omkring 100 skattskyldiga enligt förordningen om omsättningsskatt

på motorfordon. Totala antalet skattskyldiga, beträffande vilka

närmaste ansvaret för skattekontroll m. m. åvilar skattebyrån, uppgår för

närvarande till omkring 25 000. Vid ett genomförande av" nu föreliggande

förslag till allmän energiskatt torde antalet skattskyldiga öka med bortåt

^ uuu.

Statsverkets intäkter av de skatter, beträffande vilka skattebyrån har att

verkställa uppbörd och kontroll, har under ett vart av budgetåren 1953/54

1955/56 uppgått till 354, 342 och 494 miljoner kronor och kan för budgetaret

1956/57 beräknas till 530 miljoner kronor. Då såsom framgår av föreliggande

promemoria den allmänna energiskatten beräknas tillföra statsverket

ett årligt belopp av omkring 525 miljoner kronor, skulle skattebyrån

vid olorandrad organisation handha bestyret med uppbörd och kontroll av en

total skatteintäkt å tillhopa över en miljard kronor, fördelad på ca 27 000

skattskyldiga.

Byråns ökade arbetsmängd har under årens lopp medfört en betydande

personal förstärkning. Sålunda uppgick antalet tjänstemän på skattebyrån

td omkring 30 den 31 december 1947 och till omkring 45 den 1 juli 1948

och ar för narvarande omkring 60. Även styrelsens lokala skattekontroll

har i anslutning härtill personellt förstärkts. Antalet tjänstemän i denna konIrollorgamsation

uppgick den 1 juli 1948 till omkring 15 och utgör för närvarande

omkring 75. Vid ett genomförande av nu föreliggande förslag till

allmän energiskatt skulle enligt promemorian erfordras personalförstärkning

pa skattebyrån med 12 tjänstemän och i den lokala skattekontrollen med

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

5 tjänstemän, varigenom skattebyrån sålunda skulle komma att omfatta

omkring 72 tjänstemän och lokala skattekontrollen omkring 80.

Kontrollstyrelsen vill ånyo understryka, att byrån redan nu med hänsyn

till arten och omfattningen av dess arbetsuppgifter är så svåradministrerad

och ohanterlig att ett tillförande av ytterligare arbetsuppgifter icke rimligen

låter sig göra inom den nuvarande organisationens ram. Med hänsyn

härtill vill styrelsen föreslå, att skattebyrån delas vid tillkomsten av den allmänna

energiskatten. I sak innebär bifall till detta förslag, att en av de föreslagna

byrådirektörstjänsterna utbytes mot en byråchefstjänst.

Vid delningen av tredje byrån på två byråer skulle enligt styrelsen på den

ena handläggas ärenden rörande varuskatt, försäljningsskatt, maltdrycksskatt,

läskedrycksskatt, pälsvaruskatt, fettvaruavgifter, accis å fettemulsion

och omsättningsskatt å motorfordon samt på den andra ärenden rörande

skatt å inhemsk bensin och motorsprit, brännoljeskatt och allmän energiskatt.

Beträffande organisationen i övrigt anför styrelsen, att inom tredje byrån

för närvarande finns en allmän avdelning under ledning av en förste byråsekreterare

i 29 lönegraden, på vilken i främsta rummet ankommer att

handlägga och till föredragning bereda ärenden av juridisk karaktär. Då

avdelningen vid en delning av byrån kommer att handlägga ärenden berörande

flera byråer, bör densamma enligt styrelsen icke längre organisatoriskt

vara knuten till en av dessa byråer. Den allmänna avdelningen bör

därför enligt styrelsens mening utgöra en självständig avdelning direkt

underställd överdirektören och med den andre av de i promemorian angivna

byrådirektörerna såsom chef.

Den av styrelsen föreslagna byråchefstjänsten ävensom byrådirektörstjänsten

å avdelningen för juridiska ärenden bör enligt styrelsen inrättas

såsom ordinarie under det att den i promemorian föreslagna tjänsten såsom

förste byråinspektör i 27 lönegraden bör inrättas såsom extra ordinarie.

I fråga om den personella förstärkningen av styrelsens lokala skattekontroll

finner styrelsen — med hänvisning till att av ty''ra begärda skrivbiträdest

jänster för denna kontroll i årets statsverksproposition upptagits endast

två — att utöver den i promemorian föreslagna kontrollpersonalen ytterligare

två skrivbiträdestjänster bör inrättas.

Departementschefen

Allmänna synpunkter

I samband med min redovisning i det föregående av den ekonomiska politikens

inriktning har jag lagt fram de samhällsekonomiska skälen för att

genomföra en allmän energibeskattning. I den nyss återgivna departementspromemorian

har synpunkterna på behovet av en sådan beskattning ytterligare

utvecklats.

De i departementspromemorian redovisade stora utbyggnadsbehoven på

energiområdet har verifierats av de i ärendet hörda myndigheterna och organisationerna.

I remissyttrandena understrykes vidare önskvärdheten av

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

att utrymme skapas för en utbyggnad på detta och andra viktiga områden

genom att konsumtionsökningen begränsas. Enighet synes också i stort sett

råda om att denna begränsning bör åstadkommas genom någon form av indirekt

beskattning. Det i departementspromemorian framlagda förslaget tillstyrkes

av fullmäktige i riksbanken och riksgäldskontoret, medan övriga

remissinstanser, i den mån de berört principfrågan, av olika skäl ställt sig

mer eller mindre avvisande till detsamma. De som inte avstyrkt en energibeskattning

som sådan har i allmänhet förordat att frågan tas upp först i

samband med behandlingen av det betänkande angående indirekt beskattning

som nyligen framlagts.

Gentemot det sistnämnda argumentet får jag framhålla, att betänkandet

angående indirekt beskattning måste bli föremål för en omfattande remissbehandling,

och det kommer att ta avsevärd tid innan man kan ta ställning

till om betänkandet bör läggas till grund för konkreta åtgärder. Som jag

tidigare påpekat, måste emellertid redan nu åtgärder vidtagas för att skapa

utrymme för nödvändiga investeringar.

I flera av remissyttrandena göres gällande, att en energibeskattning skulle

få ojämna verkningar på olika samhällsgrupper. Jag återkommer till denna

fråga i samband med att skattealternativ och skattesatser behandlas. Jag

vill dock här understryka, att av i dagens läge tänkbara alternativ en beskattning

av energiförbrukningen enligt min mening synes vara det som i

detta avseende har de minst ogynnsamma verkningarna. Den kritik som riktats

mot förslaget i fråga om dess verkningar på jordbruk, hantverk, småindustri

och transportväsende bör dock föranleda vissa begränsningar och

omfördelningar av skatteuttaget. Hänsyn härtill har tagits vid förslagets

slutliga utformning.

I detta sammanhang vill jag omnämna en framställning angående stöd

åt näringslivet i övre Norrland. Däri påpekas, att en energibeskattning särskilt

hårt skulle drabba befolkningen i denna landsdel. Det framhålles också,

att en betydande del av vattenkraften produceras i övre Norrland. I framställningen

uttalas att det är ett skäligt krav att en del av skattemedlen i

någon form reserveras för Norrlands näringsliv. Med anledning härav förordas

bildandet av en fond på förslagsvis 100 miljoner kronor, avsedd att

bevara och utbygga näringslivet i de fyra nordligaste länen. De synpunkter

beträffande de norrländska problemen, som sålunda framförts, synes mig

värda beaktande. En närmare prövning av dessa frågor synes dock böra

anstå till dess resultat föreligger av den år 1956 tillsatta utredningen om

avsättning av viss del av statens vinst å malmbrytningen i Luossavaara-Kiirunavaara

AB till stöd för utvecklings- och forskningsarbete inom näringslivet.

Flera remissinstanser bar som skäl mot en energibeskattning anfört, att

den skulle kunna komma att försvaga de svenska företagens konkurrensförmåga

gentemot utlandet. I vilken utsträckning så kan komma att bli fallet

torde det vara ytterst vanskligt att uttala sig om. Man torde emellertid

utan tvekan kunna konstatera, att de farhågor som uttalats från nämnda

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungi. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

remissinstansers sida är överdrivna. I vad män den svenska industriens kostnadsläge

jämfört med utlandet relativt sett skulle försämras i förhållande

till nuläget är givetvis beroende på kostnadsutvecklingen i utlandet. Såvitt

nu kan bedömas finns det inte anledning antaga att kostnadsutvecklingen

— även inklusive en energibeskattning — kommer att bli ogynnsammare i

Sverige än i andra länder. Den föreslagna skattens kostnadshöjande effekt

torde dessutom i icke ringa grad kunna motverkas genom att företagen, som

handelskammaren i Gefle anför, torde kunna antagas komma att öka sina

ansträngningar att uppnå en god bränsleekonomi. Jag vill i detta sammanhang

särskilt understryka att energibeskattningen också måste ses som ett

led i strävandena att bryta de inflationistiska tendenserna i vårt samhälle. I

den mån den har denna effekt, bidrar den till att förhindra en inflalionistisk

kostnadsstegring, som skulle kunna få mycket allvarliga verkningar för

vår konkurrensförmåga.

Kommerskollegium anser att en energibeskattning är mindre önskvärd ur

social synpunkt. Denna invändning torde kunna resas mot snart sagt varje

torm av indirekt beskattning. I ifrågavarande fall beskattas visserligen varor

som till större delen måste anses oumbärliga. Men för det första kommer

merkostnaden för den enskilde afl bli relativt liten. För det andra måste det

ligga i den enskildes intresse att det skapas möjligheter att bygga ut energiförsörjningen.

I annat fall skulle man på litet längre sikt kunna tvingas att

tillgripa en ransonering av energiförbrukningen. Detta senare torde för den

enskilde framstå som ett ännu större ingripande. Jag vill dessutom påpeka,

att ett av syftena med den föreslagna beskattningen är att försöka begränsa

just energiförbrukningen, ett syfte som icke skulle uppnås om beskattningen

lades på andra varor.

Av vad jag tidigare anfört i samband med redogörelsen för det ekonomiska

läget och budgetpolitiken torde ha framgått, att skälen för den ifrågasatta

energibeskattningen är så starka, att de uppväger de anmärkningar,

som remissinstanserna i övrigt anfört mot densamma.

Energiskattens utformning

Såsom framgår av det anförda, har jag funnit mig böra förorda, att en allmän

energiskatt införes på grundval av förslaget i promemorian. Jag har

emellertid även antytt, att vissa begränsningar och omfördelningar av skatteuttaget

kan vara påkallade. Min avsikt är nu att närmare ingå på de spörsmål

som härvid anmäler sig.

Dessförinnan vill jag endast framhålla, att jag ansluter mig till den i promemorian

uttalade uppfattningen, att beskattningsområdet i princip bör

göras så vidsträckt att det omfattar alla för energialstring lämpade bränslen

samt elektrisk kraft. Till frågan om undantag från skatteplikten skall jag

återkomma i det följande. Redan här bör emellertid påpekas, att för sådana

undantag bör kunna åberopas särskilda skäl. Eljest skulle risk föreligga för

en övergång från beskattat till obeskattat bränsle. Uppenbart är, att de vik
-

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

tigaste slagen av fasta och flytande bränslen jämte elkraften bör ingå i beskattningsområdet.

I promemorian har föreslagits förhållandevis höga skattesatser för bensin,

motorsprit samt borgerlig förbrukning av elkraft. Skatteintäkterna

härav skulle tillsammans uppgå till nära 300 milj. kronor för år eller mer

än hälften av de totala intäkterna från energibeskattningen.

Promemorians ståndpunkt i denna del är att se mot bakgrunden av det

allmänna syftet att undvika alltför betungande belastning av produktionen.

Den synes också naturlig med tanke på att den privata förbrukningen av

bensin och elkraft i viss utsträckning bör kunna bli föremål för besparingar

utan att avgörande olägenheter därav uppstår. På båda områdena sker dessutom

för närvarande en stark expansion. Det kan vidare förtjäna att erinras

om att beskattningen av bensin i vårt land är låg i jämförelse med många

andra europeiska länder.

Vad som framkommit vid remissbehandlingen har emellertid bibragt mig

den övertygelsen, att en sänkning av de föreslagna skattesatserna likväl bör

ske. Det är ofrånkomligt, att en beskattning av bensin och borgerlig elförbrukning

i viss omfattning även drabbar produktionen. Detta gäller inte

minst jordbruket och den mindre företagsamheten överhuvud taget. Vad

bensinen beträffar skulle ett förhållandevis högt skatteuttag accentuera de

ojämnheter som sammanhänger med skilda näringsgrenars olikartade beroende

av transporter. Ett jämförelsevis högt skatteuttag för borgerlig konsumtion

av elkraft skulle, såsom antytts i promemorian och närmare belysts

i flera yttranden, medföra svårbemästrade gränsdragningsproblem. Det kan

vidare förtjäna påpekas, att en mera betydande höjning av bensinpriset skulle

bli särskilt kännbar för landsbygdsbefolkningen. På likartat sätt är allmänheten

på vissa orter, främst i Norrland, särskilt beroende av tillgång till

billig elkraft.

Med hänsyn till det anförda anser jag mig inte kunna förorda en högre

skattesats för bensin än fyra öre per liter. Samma skattesats bör gälla beträffande

lättbentyl och motorsprit.

Även i fråga om den borgerliga förbrukningen av elektrisk kraft bör skatteuttaget

bli avsevärt lägre än som föreslagits. Jag skall senare återkomma

härtill i samband med den tekniska utformningen av energiskatten på elektrisk

kraft.

De skäl som talar för en begränsning av det ifrågasatta skatteuttaget på

bensin får enligt min mening ännu större tyngd, när det gäller motorbrännoljan.

Åtskilliga bussföretag har för närvarande att dragas med ekonomiska

svårigheter. Detsamma gäller i viss utsträckning även företag, som driver

yrkesmässig lastbilstrafik. Utredning pågår rörande dessa branscher. I detta

läge anser jag skäligt att den tunga motortrafiken i huvudsak undgår

ökad skattebelastning. Av tekniska skäl torde det inte vara möjligt att undantaga

motorbrännolja från energibeskattningen. I stort sett samma resultat

synes emellertid kunna uppnås genom att företa en mot energiskatten svarande

sänkning av brännoljeskatten. Denna lösning synes kunna förordas.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Av den här intagna ståndpunkten bör enligt min mening följa, att även elkraft,

som användes för kommunikationsändamål, och bränsle, som förbrukas

i järnvägarnas ånglok och motordrivna rälsfordon, hålles utanför beskattningen.

Detsamma bör gälla fotogen. Denna vara användes till betydande

del inom jordbruket för traktordrift. Såsom redan nämnts kommer

jordbruket att drabbas förhållandevis hårt av energiskatten på bensin. Ett

särskilt skäl att undantaga fotogen från beskattningen ligger enligt min mening

däri, att denna vara alltjämt på sina håll användes till belysning och

matlagning. Att särskilt belasta de ekonomiskt svaga befolkningsgrupper

varom här i regel är fråga synes icke tilltalande från social synpunkt. — De

nyss angivna skälen talar också för att man bör undvika en belastning av

de jordbrukstraktorer som drives med motorbrännolja. Detta synes lämpligen

kunna ske genom en schablonmässigt avvägd restitution, baserad på

den genomsnittliga oljeförbrukningen i sådana traktorer och motsvarande

den nedsättning av brännoljeskatten som nyss förordats för den tunga inotortrafiken.

Det torde få ankomma på statens jordbruksnämnd att närmare

utreda denna fråga, vilken därefter torde få föreläggas 1958 års riksdag.

De begränsningar och undantag i beskattningen som jag nu förordat medför

betydande minskningar i de beräknade intäkterna av energiskatten. Till

någon del kan dessa minskningar kompenseras av den höjning i cigarrettskatten

som jag i annat sammanhang föreslår. Det synes emellertid även

böra övervägas att företaga mindre uppjusteringar av de i promemorian föreslagna

skattesatserna för kol, koks och brännoljor. Sådana uppjusteringar

bör så mycket mindre kunna föranleda berättigade erinringar

som förbrukarna av dessa varor, inte minst industrien, genom vad jag nyss

förordat får minskad belastning på sina transportkostnader.

I detta sammanhang vill jag även med några ord beröra de yrkanden som

vid remissbehandlingen framförts rörande skattesatserna för kol och koks.

Från branschens sida har sålunda gjorts gällande, att dessa bränslen borde

vara skattefria eller beskattas efter lägre skattesatser än de i promemorian

föreslagna. Såsom skäl för dessa yrkanden har främst åberopats att priserna

på kol och koks under senare år stigit betydligt mera än på eldningsoljor.

Häremot vill jag erinra om att skälig hänsyn tagits till nämnda omständigheter

redan vid avvägningen av de i promemorian föreslagna skattesatserna.

För eldningsoljorna ligger sålunda skattesatserna i princip på en högre nivå

än för kol och koks. Såsom nyss påpekats bör en mindre uppjustering ske

av skattesatserna. I enlighet härmed förordar jag att energiskatten utgår

med 12 kronor per ton för stenkol och 14 kronor per ton för koks.

Däremot finner jag inte anledning att höja den i promemorian föreslagna

skattesatsen, sex kronor per ton, för kolbriketter. Samma skattesats bör tilllämpas

för kolstybb och koksstybb.

Såsom påpekats från branschens sida bör möjlighet finnas att beräkna

skatten på kol och koks per hektoliter. Det torde få ankomma på kontrollstyrelsen

att härvidlag utfärda erforderliga anvisningar.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

89

Även beträffande eldningsoljorna bör såsom tidigare påpekats en uppjustering

av skattesatserna övervägas. I samband härmed bör framhållas, att

eldningsoljorna 1 och 2 ligger nära varandra i fråga om egenskaper, användningsområde

och priser. Motsvarande gäller förhållandet mellan eldningsoljorna

3, 4 och högre. Detta avspeglar sig också i de skattesatser som föreslagits

i promemorian. För att förenkla bestyret med skatten för både myndigheterna

och de skattskyldiga finner jag lämpligt, att enhetliga skattesatser

tillämpas inom de båda grupperna eldningsolja. På sätt framhållits i

promemorian bör skattesatsen för motorbrännolja vara densamma som för

eldningsolja 1.

I enlighet härmed förordar jag, att skattesatsen för eldningsoljorna 1 och

2 samt för motorbrännolja bestämmes till 25 kronor för m3 samt att skatten

för eldningsoljorna 3, 4 och högre skall utgöra 16 kronor för m3.

Energiskatten på motorbrännolja bör i enlighet med vad förut anförts

motsvaras av en ungefär lika stor sänkning av den nuvarande skatten på

motorbrännolja. Härigenom vinnes, att den tunga motorfordonstrafiken i

stort sett blir oberörd av energiskatten. Skatten på motorbrännolja, som nu

utgår med 32 öre per liter, bör sålunda bestämmas till 30 öre per liter.

Beträffande förutsättningarna för rätt att lägga upp obeskattade lager av

bränsle har bl. a. riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap framhållit,

att alla beredskapslager oberoende av den lagrade kvantitetens storlek såvitt

möjligt borde vara obeskattade tills de förbrukas. En dylik ordning är otvivelaktigt

ur flera synpunkter önskvärd men låter sig icke genomföra på

grund av därmed förenade svårigheter av administrativ natur. Jag finner

mig emellertid såtillvida kunna biträda de framställda yrkandena, att jag

förordar att minimilagerhållningen av fasta bränslen bör utgöra 750 ton i

stället för 2 000 ton som föreslagits i promemorian. Gasverken, vilka är tillverkare

av skattepliktigt bränsle, d. v. s. koks, bör alltid oberoende av lagerhållningen

kunna bli registrerade och kommer därigenom att få åtnjuta

här avsedd förmån.

En fråga, som äger samband härmed, är på vad sätt man lämpligen kan

tillse, att den koks som framkommer vid gastillverkning icke skall bli dubbelbeskattad.

Jag vill förorda ett förfaringssätt, innebärande att skatt beräknas

för hela den vid gasframställningen förbrukade kvantiteten gaskol

men att avdrag medgives för skatten å den framkomna koksen. Sistnämnda

vara blir således beskattad först då densamma försäljes.

I övrigt anser jag mig kunna godtaga de i promemorian föreslagna reglerna

om uppläggning av obeskattade lager av kol, koks och brännoljor.

I detta sammanhang torde ställning vidare böra tagas till några särskilda

problem som sammanhänger med avgränsningen av de skattepliktiga bränslena.

Sålunda har Sveriges redareförening hemställt, att den i promemorian

föreslagna skattefriheten vid bunkring av fartyg måtte utsträckas att jämväl

gälla den inrikes sjöfarten. Med hänsyn till den bårda konkurrens som den

inhemska sjöfarten är utsatt för från främmande länders sida och till att

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

vissa svårigheter av kontrollteknisk natur är förenade med den i promemorian

ifrågasatta skattefriheten för enbart trafiken på utlandet, vill jag icke

motsätta mig skattefrihet jämväl för bränsle som förbrukas i inrikes fart. I

detta sammanhang får jag framhålla, att jag även ansett mig böra föreslå

skattefrihet för bränsle som förbrukas i luftfartyg i såväl utrikes som inrikes

trafik.

Sveriges kemiska industrikontor utgår i sitt yttrande från att Kungl.

Maj:t, därest förslaget om energiskatt antages, kommer att med begagnande

av sin dispensrätt medgiva befrielse från resp. återbäring av skatt i sådana

fall där beskattat bränsle användes såsom råvara inom kemisk industri. De

kvantiteter koks och kol som kommer till dylik användning (enligt 1954 års

industristatistik 66 802 resp. 7 069 ton) förbrukas enligt kemikontoret till

alldeles övervägande delen för tillverkning av kalciumkarbid och ammoniak,

av vilka produkter framställes bl. a. kvävegödselmedel. Enligt min mening

bör med hänsyn till den föreslagna beskattningens karaktär skatt icke belasta

bränsle som användes för annat ändamål än energialstring. Möjlighet

bör därför finnas att göra avdrag för skatt för dylikt bränsle. I förevarande

sammanhang vill jag även beröra Jernkontorets hemställan om skattefrihet

för koks som användes för metallurgiska ändamål. Den koks som nyttjas

vid framställning av kokstackjärn förbrukas såväl för reduktion av järnet

som för alstrande av det för smältningen erforderliga värmet. Då sålunda

viss del av den förbrukade koksen användes för annat ändamål än energialstring,

bör i enlighet med vad jag nyss sagt skatt för den förbrukade koksen

i varje fall ej utgå med högre belopp än som svarar mot den del av koksen

som åtgår för värmealstring.

Skäl, liknande dem som talar för skattefrihet i nyss angivna fall, synes

även kunna åberopas för att nedsätta skatten för industrier som vid sin produktion

förbrukar särskilt stora mängder fasta eller flytande bränslen.

Denna fråga har även aktualiserats i några av yttrandena. Näringslivets

skattedelegation framhåller sålunda, att en under år 1954 införd energiskatt

skulle ha föranlett en kostnadsstegring av inemot 1,5 procent för järn och

stål, i det närmaste 3 procent för cement och mer än 1,5 procent för tegel.

Det ligger i sakens natur, att en på bränsleförbrukningen lagd skatt för

olika produkter måste få en i viss mån skiftande prisfördyrande effekt. Detsamma

gäller den nuvarande elskatten, och i fråga om denna skatt har medgivits

jämkad skattesats i vissa fall, varigenom skattebelastningen på de särskilt

kraftkrävande produkterna, t. ex. ferrolegeringar och elektrolytiskt

framställda kemiska föreningar, blir väsentligt nedsatt. En liknande anordning

synes böra tillämpas i fråga om energiskatten å bränslen. Kontrollstyrelsen

bör sålunda äga medgiva skattenedsättning i fråga om bränslen, som

förbrukas i särskilt energikrävande produktion. Jag vill i anslutning härtill

framhålla, alt skatten för de mera bränslekrävande industrierna, t. ex. kalkoch

kritbruken samt cementfabrikerna, bör nedsättas så att den ungefärligen

svarar mot den genomsnittliga skattebelastningen för industrien i allmänhet.

Viss hänsyn torde också kunna tagas till marknadsläget för mera

energikrävande exportprodukter.

s. 91 Kontrollera mot PDF

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Slutligen får jag nämna, att jag ansett överflödigt att medtaga råolja bland

de skattepliktiga bränslena. Denna vara torde nämligen åtminstone för närvarande

inte i obearbetat skick användas för energialstring.

Med förut angivna avvikelser tillstyrker jag den avgränsning av beskattningsområdet

för bränslen som föreslagits i promemorian liksom den där

verkställda tekniska utformningen av skatten på dessa varor.

Jag övergår nu till att närmare behandla de frågor som sammanhänger

med energibeskattningen av elektrisk kraft.

Skatt å elektrisk kraft beslutades vid 1951 års vårriksdag att

gälla fr. o. m. den 20 juni 1951. Under budgetåret 1951/52 uttogs skatt för

all elektrisk kraft. Traditionellt skiljer man på kraft för industriellt bruk,

kraft för kommunikationsändamål och kraft för s. k. borgerliga ändamål

(detaljförbrukning), d. v. s. kraft för hushåll, jordbruk, yrkesanvändning

(främst småindustri och hantverk) samt allmänna behov (t. ex. skolor,

sjukhus och utomhusbelysning). Skatten utgick för kraft, som förbrukades

inom industrien eller för kommunikationsändamål, med 10 procent av kraftens

pris. Då kraftprisen inom detalj distributionen var synnerligen varierande

och då man önskade underlätta distributörernas arbete med skatteredovisningen

bestämdes alt skatten för kraft för borgerliga ändamål skulle

utgå med 1 öre för kilowattimme (kWh). Denna styckeskatt motsvarade

ungefär en värdeskatt av 10 procent. Det genomsnittliga kraftpriset i detaljdistributionen

utgjorde nämligen vid denna tidpunkt ungefär 11 öre för

kWh. Då industrien liksom kommunikationsföretagen i regel är avnämare

av högspänd kraft under det att detaljdistributionen till den helt dominerande

delen sker vid lågspänning, var det naturligt att värdeskatt skulle

utgå för högspänd kraft och styckeskatt för lågspänd kraft. Av praktiska

skäl fastställdes gränsen mellan högspänning och lågspänning till 450 volt i

skatteförfattningen. Genom olika särstadganden möjliggjordes uttagande i

vissa fall av värdeskatt vid lågspänning och styckeskatt vid högspänning.

Skatten på detaljdistributionen liksom på kraft för kommunikationsändamål

avvecklades efter ett år. Under tiden sedan den 1 juli 1952 har elskatt

följaktligen endast utgått för kraft för industriellt bruk. Gränsen har därvid

bestämts så att skatt skall erläggas av den som i industriell rörelse förbrukar

mer än 40 000 kWh för år och driftställe.

Därest elskatten på detalj förbrukning nu skall återinföras såsom ett led

i en allmän energibeskattning, uppkommer liksom 1951 frågan om gränsdragning

mellan olika förbrukarkategorier. Hur denna fråga skall lösas är självfallet

beroende av vilket skatteuttag som skall ske på olika slags förbrukning.

Jag har redan tidigare tillkännagivit, att skatteuttaget på borgerlig

förbrukning bör vara avsevärt lägre än som svarar mot den skattesats om 2

öre för kWh som föreslagits i promemorian.

Beträffande kraft för industriellt bruk finner jag av skäl som anförts i

promemorian, att någon skatteskärpning icke bör ifrågakomma. Jag biträder

följaktligen på denna punkt promemoricförslaget, enligt vilket energi
-

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

skatt skall utgå med 10 procent av värdet å kraft som förbrukas inom industrien.

Däremot bör, såsom tidigare förordats, elkraft som förbrukas av kommunikationsföretag

för bandrift eller jämförligt ändamål hållas utantör beskattningen.

I fråga om den industriella kraften bör på sätt nu är fallet

möjlighet finnas till dispens från skattebestämmelserna. Jag avser, att sedan

riksdagen fattat beslut över den föreslagna energibeskattningen, anmäla

frågan huruvida fortsatt giltighet bör ges åt vissa dispensbeslut som meddelats

med stöd av den nuvarande elskatteförordningen.

För elkraft, som distribueras för borgerlig förbrukning har i promemorian

ifrågasatts en styckeskatt. De remissinstanser, som representerar distributörsintressena,

nämligen vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen,

har emellertid samstämmigt förordat en värdeskatt med hänsyn till att en

dylik skatteform vore mindre tariffrubbande och därjämte enklare ur uppbörds-

och redovisningssynpunkt. De önskemål som sålunda uttalats av

distributörerna bör enligt min mening beaktas. Jag förordar fördenskull,

att skatten å elektrisk kraft, som detalj distribueras, uttages såsom värdeskatt.

Vid mitt ställningstagande på denna punkt har jag särskilt tagit fasta

på elverksföreningens uttalande, att kraftavgifterna för olika grupper av

förbrukare numera är i hög grad utjämnade. Möjlighet bör dock, såsom också

framhållits av vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen, öppnas för

kontrollstyrelsen att förordna om styckeskatt i fall där en värdebeskattning

med hänsyn till särskilda förhållanden skulle erbjuda tekniska svårigheter.

Framställning bör i dylika fall göras av vederbörande distributör och skattesatsen

bör avvägas efter det genomsnittliga priset för detaljdistributionen.

I promemorian är skattesatsen för borgerlig förbrukning som nyss nämnts

upptagen till 2 öre för kWh, vilket enligt vattenfallsstyrelsens beräkningar

skulle svara mot en värdeskatt av 13 procent. Sveriges lantbruksförbund

har erinrat om att den föreslagna 10-procentiga skatten för kraft till

jordbruksdrift leder till en större skatt per kWh räknat för jordbruket än

för industrien, eftersom jordbruket till följd av större överföringskostnader

har att betala ett högre pris per kWh. Lantbruksförbundet anser därför, att

det bör övervägas om inte den lågspända förbrukningen i stället borde påläggas

styckeskatt så avvägd, att den motsvarar vad industrien i genomsnitt

betalar per kWh. Andra remissinstanser har framhållit, att beskattningsreglerna

icke bör utformas så att småindustrien och hantverket träffas av

högre elskatt än storindustrien.

Såsom framgår av remissutlåtandena från vattenfallsstyrelsen och elverksföreningen

är det av tekniska skäl vanskligt att tillämpa annan beskattningsnorm

för kraftförbrukningen i hemmen än för kraftförbrukningen i jordbruk,

småindustri, hantverk eller eljest vid yrkesutövning.

Med dessa och förut angivna utgångspunkter finner jag mig icke kunna

förorda högre skattebelastning än 5 procent för detalj förbrukningen. —

Kontrollstyrelsen bör äga befogenhet att nedsätta denna skatt inom områden

med onormalt hög taxenivå.

Vad jag här förordat innebär, att industriell kraft liksom hittills beskat
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

93

tas efter 10 procent å kraftvärdet, att kraft till kommunikationsföretag för

bandrift eller liknande ändamål hålles utanför beskattningen samt att kraft

för borgerlig förbrukning beskattas efter 5 procent av kraftvärdet. Beträffande

gränsdragningen mellan kraft för industriellt bruk och kraft för borgerligt

bruk bör den nuvarande 40 000 kWli-regeln tillämpas. Omläggningen

skulle följaktligen för elkraftens del innebära, att den hittills skattefria

förbrukningen för borgerliga ändamål skattebelägges efter 5 procent av

kraftvärdet.

Med de ändringar som föranledes av det nu anförda tillstyrker jag det

framlagda förslaget i vad det avser energiskatt på elektrisk kraft.

Intäktsberäkningar

I promemorian har verkställts vissa beräkningar angående intäkterna av

den föreslagna allmänna energiskatten. De för beräkningarna angivna kvantitetsuppgifterna

för bränslen hänför sig till konsumtionen under år 195fi,

som kan anses som ett normalår. För den industriella elkraften är såsom

intäkt angiven den i statsverkspropositionen för budgetåret 1957/58 beräknade

elskatten. Intäkten av elkraft för borgerliga ändamål är angiven med

utgångspunkt från den beräknade förbrukningen under år 1957.

Med samma utgångspunkter har intäkterna av energiskatten enligt de

av mig i det föregående förordade grunderna beräknats till belopp för helt

år räknat, som framgår av nedanstående sammanställning. Hänsyn har vid

beräkningarna icke tagits till de relativt obetydliga kvantiteterna kolbriketter,

kol- och koksstybb eller motorsprit, ej heller till den skattefrihet eller

skattenedsättning, som kan medgivas i vissa fall.

Bränsle/Energiart

.Kvantitet

Skattesats

Intäkt, mkr

Stenkol..........................

2,9

milj.

ton

12

kr./ton

35

Koks ...........................

2,4

»

»

14

» »

34

Bensin och motorsprit............

1,7

»

in3

40

kr./m3

68

Motorbrännolja, eldningsolja 1 och 2

3,7

»

»

25

» >>

93

Eldningsolja 3 och högre..........

4,2

»

»

16

» »

67

Industriell elkraft ................

15,0

mdr

kWh

10

%

50

Elkraft för borgerligt behov.......

8,0

»

»

5

%

50

Summa intäkter 397

Avgår skatt för kol och olja, förbrukade

för elkraftgenerering 12

Netto energiskatt 385

Avgår minskade intäkter av bränn
oljeskatt

10

Återstår 375

Under budgetåret 1957/58 torde man kunna räkna med något ökad förbrukning

av vissa bränslen. Å andra sidan kommer av uppbördstekniska

skäl en del av skatteintäkterna för bränslen, som förbrukas under budgetåret,

att inflyta först efter detta års utgång. Med beaktande härav torde

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

energiskatten för budgetåret 1957/58 kunna beräknas till 315 milj. kr. I

detta belopp ingår 50 milj. kr. motsvarande nuvarande industriell elskatt.

De i statsverkspropositionen beräknade intäkterna av brännoljeskatt torde

komma att nedgå med i runt tal 10 milj. kr.

Intäkterna av energiskatten bör redovisas under en särskild inkomsttitel,

benämnd Energiskatt, varvid inkomsttiteln Skatt å elektrisk kraft utgår.

Anmärkas kan, att skatteintäkterna av bensin bör fördelas mellan inkomsttitlarna

Bensinskatt och Energiskatt efter förhållandet mellan skattesatserna.

Beskattningsmijndighet

Såsom föreslagits i promemorian bör kontrollen över energiskatten och

uppbörden därav handhavas av kontrollstyrelsen, bortsett från de fall då skatten

för bränsle skall upptagas vid införsel till riket; i sistnämnda fall bör

generaltullstyrelsen vara beskattningsmyndighet.

Beträffande behovet av de personalökningar i kontrollstyrelsen och styrelsens

lokala skattekontroll som föranledes av energibeskattningen ansluter

jag mig i huvudsak till den uppfattning som uttalats i promemorian. Kostnaderna

synes i stort sett böra beräknas i enlighet med vad där angivits. Då

risst förberedande arbete av betydande omfattning måste utföras, innan

den nya lagstiftningen träder i kraft, synes vissa kostnadsökningar erforderliga

redan under innevarande budgetår. De nya tjänsterna bör, bortsett från

dem som avses för biträden för skriv- och kontorsgöromål i reglerad befordringsgång,

tills vidare uppföras såsom extra.

I enlighet med det sagda bör riksdagens medgivande inhämtas att för

budgetåren 1956/57 och 1957/58 överskrida den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen

upptagna anslagsposten till Avlöningar till icke-ordinarie personal

med erforderligt belopp, vilket för budgetåret 1957/58 synes kunna

beräknas till i runt tal 300 000 kr. För överskridande av kontrollstyrelsens

omkostnadsanslag och motsvarande anslag för den lokala skattekontrollen

torde särskilt bemyndigande inte behöva inhämtas.

Kontrollstyrelsen har i sitt yttrande framhållit, att den nu föreslagna beskattningen

nödvändiggör en uppdelning av styrelsens skattebyrå på två sådana

byråer. Goda skäl synes tala för den av styrelsen uttalade uppfattningen.

Jag anser mig emellertid inte böra uppta denna fråga i detta sammanhang.

Den bör prövas vid budgetbehandlingen under den kommande hösten.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att

dels antaga inom finansdepartementet upprättade förslag

till

1) förordning om allmän energiskatt; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt;

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

95

dels ock medgiva att för budgetåren 1956/57 och 1957/58

den i avlöningsstaten för kontrollstyrelsen upptagna anslagsposten

till Avlöningar till icke-ordinarie personal må överskridas

för bestridande av de kontrollkostnader som betingas

av vad i det föregående förordats.

m. Förslag till höjd beskattning av cigarretter

Av det tidigare anförda framgår, att jag med hänsyn till företagna begränsningar

i den ifrågasatta energibeskattningen ansett nödvändigt att genom

konsumtionsbeskattning tillföra staten ytterligare ca 50 milj. kr. om

året. Såsom beskattningsobjekt har härvid nämnts cigarretterna.

Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å

tillverkning och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten med viss procent

av varans priskurantpris (värdeskatt) samt med visst efter varans

myckenhet bestämt belopp (myckenhetsskatt).

De nuvarande skattesatserna har beslutats av 1954 års riksdag på grundval

av propositionen nr 28. Beslutet innebar en genomsnittlig prishöjning

för svenska cigarretter med ca 0,5 öre och för importerade cigarretter med

ca 0,75 öre per styck. Tekniskt genomfördes detta så, att myckenhetsskatten

höjdes med 0,26 öre för svensktillverkade och 0,35 öre för utländska cigarretter

i grupp II. Beträffande cigarretter i grupp I (cigarretter med munstycke)

lämnades skattesatsen oförändrad. Samtidigt företogs en viss reduktion

av skattesatserna för cigarrer och cigarrcigarretter.

Gällande skattesatser framgår av följande sammanställning.

Varuslag

Vikt för

1 st. gram

För inom riket till- verkad vara

För till riket införd

vara

Procent

av pris- kurant- priset

Belopp för

Procent

av pris- kurant- priset

Belopp för

1 St.

öre

1 kg

kr.

1 st.

öre

1 kg

kr.

Cigarrer ........

• grupp

I

t. o. m. 5,0

35

4,3

_

35

12,4

>

II

över 5,0

35

5,6

—

35

15,6

—

Cigarrcigarrelter..

>

I

t. o. m. 1,7

35

4,0

—

35

6,6

—

*

>

II

över 1,7

35

6,0

—

35

9,5

—

Cigarretl er ......

• »

I

t. o. m. 0,75

40

2,5

—

40

3,5

—

>

II

över 0,75

40

4,3

—

40

5,65

—

Röktobak .......

—

40

24:60

40

_

31: —

Tuggtobak.......

—

40

—

3: 70

40

—

7: —

Snus ...........

—

40

—

3:80

40

—

5: —

Vid innevarande riksdag har på grundval av propositionen nr 50 beslutats

en omläggning inom detaljhandeln med tobaksvaror. Denna omläggning,

som skall tillämpas fr. o. m. den 1 januari 1960, har även föranlett

en ändring i skattebestäminelserna såtillvida, att värdeskatten skall beräk
-

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

nas på grundval av det riktpris som tobaksmonopolet åsätter varan och inte

såsom nu på grundval av ett fast priskurantpris.

Under år 1956 har försålts 5 069,4 milj. st. svensktillverkade och 609,5

milj. st. utländska cigarretter av grupp II samt 35 milj. st. resp. 0,3 milj. st.

cigarretter av grupp I eller sålunda sammanlagt 5 714,2 milj. st. Till jämförelse

kan nämnas, att den totala cigarrettförsäljningen år 1952 utgjorde

5 121 milj. st. och år 1954 5 289,3 milj. st. Tendenser till stagnation har förmärkts

under år 1956. I vad mån dessa tendenser kan väntas bli bestående

torde icke med säkerhet kunna förutses. — Försäljningen av andra tobaksvaror

än cigarretter har under senare år genomgående visat tillbakagång.

Såsom jag nyss framhållit torde det vara nödvändigt att utöver den allmänna

energibeskattning som tidigare förordats tillföra staten ytterligare

ca 50 milj. kronor om året genom konsumtionsbeskattning. Att därvid

tobaksvaror nämnts som beskattningsobjekt sammanhänger bl. a. med att

nivån för denna beskattning i förhållande till penningvärdet och de stora

konsumentgruppernas köpkraft sjunkit sedan 1954, då de nuvarande skattesatserna

fastställdes. Förhållandet har varit likartat med spritskatterna,

vilka nyligen undergått en betydande höjning.

Av tobaksvarorna ''synes endast cigarretterna representera en sådan skattekraft

att en skatteskärpning bör företagas. Med hänsyn till konsumtionens

storlek skulle, enligt vad jag under hand inhämtat från tobaksmonopolet,

en höjning av skatten med omkring ett öre per styck vara tillräcklig för att

tillföra staten det nyss angivna beloppet.

I enlighet med det anförda förordar jag, att skatten på cigarretter höjes

med omkring ett öre stycket. Någon skillnad synes härvid inte böra göras

mellan svensktillverkade och importerade cigarretter. Med tanke på att

förbrukningen av cigarretter med munstycke (grupp I) är helt obetydlig —

mindre än en procent av totalförbrukningen — synes emellertid skattehöjningen

för dessa varor böra begränsas till ungefär ett halvt öre stycket.

Skattehöjningen bör genomföras på det sättet att myckenhetsskatten bestämmes

till 4,78 öre per styck för svensktillverkade och 6,13 öre för importerade

cigarretter i grupp II; nuvarande skattesatser utgör 4,3 respektive

5,65 öre stycket. På motsvarande sätt bör skatten för cigarretter i grupp I

höjas från 2,5 respektive 3,5 öre per styck till 2,74 öre för svenska cigarretter

och 3,74 öre för utländska. Med dessa nya skattesatser kommer prishöjningen

att bli ett öre för cigarretter utan munstycke och 0,5 öre för cigarretter

med munstycke.

Under åberopande av det anförda får jag hemställa,

att ett inom finansdepartementet upprättat förslag till lag

om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 19i3 (nr 3i6)

angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

s. 97 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

97

IV. Budgetläget

1. Inledning

I två särskilda skrivelser den 22 mars 1957 har riksräkenskapsverket

framlagt dels förslag till slutlig beräkning av statsverkets inkomster under

budgetåret 1957/58 och dels redogörelse för approximativ beräkning rörande

utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57.

I det följande redogöres först för utfallet av driftbudgeten för budgetåret

1956/57.

I fråga om driftbudgeten för budgetåret 1957/58 anmäles till en början

den nya beräkningen av inkomsterna. Härefter redovisas förändringarna av

utgifterna i förhållande till förslaget i statsverkspropositionen. Vidare kommer

jag att anmäla den slutliga beräkningen av avskrivningsbehovet för

budgetåret 1957/58.

Beträffande kapitalbudgeten framlägges definitivt förslag till investeringsplan

för budgetåret 1957/58 jämte därtill fogade investeringsstater.

I anslutning till en sammanfattning av det statsfinansiella läget framlägges

slutligen förslag rörande den uttagningsprocent för den statliga inkomstskatten

som bör tillämpas under nästa budgetår.

2. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57

I sin förenämnda skrivelse den 22 mars 1957 har riksräkenskapsverket beräknat,

att inkomstutfallet i förhållande till den för löpande budgetår

fastställda riksstaten, i vilken inkomsterna upptagits till 11 309,4 miljoner

kronor, kommer att visa ett underskott av 268,75 miljoner kronor och

således uppgå till 11 040,7 miljoner kronor. Ämbetsverkets beräkning är

baserad på under år 1956 gällande grunder för statstjänstemännens löner

och på vid 1957 års ingång gällande taxor för de statliga affärsverken.

Inkomsterna å de till specialbudgeterna hörande inkomsttitlarna förutsättes

komma att överstiga de i riksstaten ursprungligen beräknade med

25,07 miljoner kronor, vilket praktiskt taget helt motsvarar ett överskott

å de till automobilskattemedlens specialbudget hörande inkomsttitlarna.

Ifrågavarande överskott är sammansatt av beräknade merinkomster av bensinskatten

och den särskilda investeringsavgiften för motorfordon å 30

respektive 5 miljoner kronor samt en minskning av fordonsskatten med 10

miljoner kronor.

För de inkomsttitlar som direkt regleras mot budgetutjämningsfonden

redovisas i riksräkenskapsverkets beräkning en nettobrist å 293,82 miljoner

7 liihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 17

s. 98 Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

kronor. Inkomsterna å titeln för skatt å inkomst och förmögenhet m. m.

beräknas komma att understiga det i riksstaten upptagna beloppet med

400 miljoner kronor, medan övriga mot budgetutjämningsfonden reglerade

inkomsttitlar sammanlagt beräknas utvisa ett nettoöverskott på 106,18 miljoner

kronor. Bland titlar vilka beräknas ge överskott märkes arvslottsskatt,

gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt med 15 miljoner kronor, tullmedel med

40 miljoner kronor, varuskatt med 10 miljoner kronor, införselavgift och

accis å fettvaror m. m. med 6 miljoner kronor, omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker med 100 miljoner kronor samt statlig nöjesskatt

med 6 miljoner kronor. Den nytillkomna inkomsttiteln omsättningsskatt å

motorfordon upptages till 50 miljoner kronor. För diverse inkomster beräknas

en ökning med 12 miljoner kronor. Å andra sidan räknas med en

minskning i förhållande till riksstaten för titeln omsättnings- och expeditionsstämplar

m. m. med 7 miljoner kronor samt för titlarna tobaksskatt,

omsättnings- och utskänkningsskatt å vin och maltdrycksskatt med 20, 5 respektive

17 miljoner kronor. Inkomsterna av statens affärsverksfonder beräknas

av riksräkenskapsverket utvisa en nettominskning i förhållande till

riksstaten om sammanlagt 83 miljoner kronor.

Enligt vad riksräkenskapsverket vidare anför i sin skrivelse beräknas u tgifterna

å driftbudgeten i fråga om de mot budgetutjämningsfonden

reglerade anslagen bortsett från reservationsanslagen komma att utvisa

en nettomerutgift å 62 miljoner kronor. De belopp, som för de olika

huvudtitlarnas vidkommande förväntas komma att tagas i anspråk från

respektive överföras till budgetutjämningsfonden, anges i efterföljande sam
-

manställning.

Merutgifter Besparingar

Milj. kr. Milj. kr.

Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna................ — —

II. Justitiedepartementet........................ 8,99 —

III. Utrikesdepartementet......................... — 0,13

IV. Försvarsdepartementet....................... 45,32 —

V. Socialdepartementet.......................... 44,20 —

VI. Kommunikationsdepartementet............... — 20,04

VII. Finansdepartementet......................... — 3,93

VIII. Ecklesiastikdepartementet..................... 20,13 —

IX. Jordbruksdepartementet...................... 3,90 —

X. Handelsdepartementet....................... 6,51 —

XI. Inrikesdepartementet......................... 14,69 —

XII. Civildepartementet........................... — 83,07

XIII. Oförutsedda utgifter ........................ — 0,78

XIV. Riksdagen och dess verk m. m................ 0,30 —

Säger 144,04 107,95

s. 99 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

99

Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden.............................. 1,13

II. Riksgäldsfonden............................. 25,00

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster •— —

Säger 26,13 —

Summa 170,17 107,95

Nettomerutgift 62,22

I fråga om utfallsberäkningen å utgiftssidan anför riksräkenskapsverket

följande:

Såsom framgår av sammanställningen, utvisar civildepartementets huvudtitel

den största avvikelsen från beräkningarna i riksstat och tilläggsstat med

en uppskattad nettobesparing å 83,07 miljoner kronor. Denna besparing, som

är att hänföra till det å riksstaten uppförda anslaget till täckning av beräknat

överskridande av anslagsmedlen för vissa löne- och pensionsförmåner,

sammanhänger emellertid med att detta anslag i enlighet med vad som förutsatts

vid anslagets beviljande beräknas i allmänhet icke bliva taget i anspråk

av de avlöningsutbetalande myndigheterna, vilket leder till en motsvarande

merbelastning av myndigheternas avlöningsanslag. Efter korrigering

med hänsyn härtill av de olika huvudtitlarnas belastning märkas bland

mera betydande merutgifter överskridande av anslagen till avlöningar och

omkostnader för fångvårdsanstalterna med 5,20 miljoner kronor, av arméns

anslag till bränsle och mathållning med 6,22 respektive 6,05 miljoner

kronor, av anslagen under socialdepartementets huvudtitel till allmänna

barnbidrag, till bidragsförskott, till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån samt bostadsrabatter, till bidrag till folkpensioner

in. in. och till understöd åt flyktingar m. in. och vissa kostnader för

ungerska flyktingar med 4,56 respektive 4,77, 11,05, 20,63 och 8,26 miljoner

kronor samt av anvisade medel till räntor å statsskulden med 25 miljoner

kronor. Bland större besparingar må nämnas besparingar å anslaget under

socialdepartementets huvudtitel till bidrag till erkända arbetslöshetskassor

med 5,00 miljoner kronor, å anslaget under finansdepartementets huvudtitel

till anordnande av vinstutlottning in. m. i samband med återbetalningen

av överskjutande preliminär skatt med 5,85 miljoner kronor samt å anslaget

under ecklesiastikdepartementets huvudtitel till bidrag till driften av lokala

yrkesskolor med 6,86 miljoner kronor. Vidare må framhållas, att budgetutjämningsfonden

förutsättes på grund av merinkomster å de till automobilskattemedlens

specialbudget hörande inkomsttitlarna komma att via anslaget

till avsättning till statens automobilskattemedelsfond tillföras 22,00 miljoner

kronor. Det enligt riksstaten och tilläggsstaten beräknade överskottet

å automobilskattemedlens specialbudget, 46,11 miljoner kronor, beräknas sålunda

vid realiserandet av budgeten komma att stiga till 68,11 miljoner kronor.

Riksräkenskapsverket har även verkställt en beräkning av utgifterna å

driftbudgetens reservationsanslag. Den ger vid handen, att under löpande

budgetår beloppet av kvarstående behållningar å dessa anslag kan förväntas

totalt sett förbli oförändrat. Beräkningen framgår av följande sammanställning.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

ökning (+) resp.

Minskning (—)

Milj. kr.

Beräknad förändring i beloppet av kvarstående behållningar å reser
-

vationsanslag:

IV. Försvarsdepartementet................................. —110,00

V. Socialdepartementet.................................... — 15,00

VI. Kommunikationsdepartementet.......................... -f- 160,00

IX. Jordbruksdepartementet................................ — 25,00

Övriga huvudtitlar.................................... — 10,00

Summa + 0

Liksom i december 1956 har riksräkenskapsverket även nu räknat med en

avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel med netto

200 miljoner kronor mot 300 miljoner kronor enligt riksstaten.

Sammanfattningsvis har riksräkenskapsverket beräknat ett överskott

å driftbudgeten att tillföras budgetutjämningsfonden

för löpande budgetår av ca 175 miljoner kronor. Ämbetsverket har därvid

utgått från motsvarande i den ursprungliga riksstaten beräknade överskottssaldo

mellan inkomster och utgifter å 706,77 miljoner kronor, vilket

minskats med dels den till 293,82 miljoner kronor beräknade nedgången av

inkomsterna, dels de till 62,22 miljoner kronor beräknade merutgifterna å

anslag, dels ock den till 175,40 miljoner kronor uppgående summan av de

anslag, som äskats å tilläggsstat till riksstaten för innevarande budgetår.

Nyssnämnda i den ursprungliga riksstaten upptagna saldo mellan inkomster

och utgifter å i runt tal 705 miljoner kronor avser till ett belopp av (300

+ 75 -f- 110 =) 485 miljoner kronor särskilda avsättningar till budgetutjämningsfonden

av kommunalskattemedel, av vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt

betingade inkomster samt av medel avsedda för framtida investeringar

i LKAB. Återstående (705 — 485 =) 220 miljoner kronor utgör

det i riksstaten beräknade formella överskottet å statsregleringen. Det nu

beräknade saldot mellan inkomster och utgifter å 175 miljoner kronor skall

på motsvarande sätt reduceras med de nämnda avsättningarna. Dessa begränsar

sig med hänsyn till den beräknade minskade avsättningen av kommunalskattemedel

till (200 -f- 75 + 110 =) 385 miljoner kronor. Härigenom

förbytes enligt riksräkenskapsverkets kalkyler det formella överskottet å

riksstaten i ett formellt underskott å (385 — 175 =) 210 miljoner

kronor.

För att erhålla skillnaden mellan inkomsterna och de faktiska utbetalningarna

å driftbudgetens anslag skall det angivna överskottet (före avsättningarna)

å 175 miljoner kronor korrigeras med hänsyn till eventuella förändringar

i behållningen å driftbudgetens reservationsanslag. Då emellertid

riksräkenskapsverket enligt det föregående räknat med att ökningarna och

minskningarna av behållningarna kommer att uppväga varandra, utgör siffran

175 miljoner kronor också ett mått på det kassamässiga över
-

s. 101 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

101

skottet å driftbudgeten. Sistnämnda summa motsvarar således

det belopp, varmed de sammanlagda inkomsterna för innevarande budgetår

enligt ämbetsverkets kalkyl kan beräknas komma att överstiga de totala utgifterna

på driftbudgeten. — Resultatet av riksräkenskapsverkets beräkning

av det kassamässiga utfallet av driftbudgeten kan också, om man utgår från

de totala inkomsterna och utgifterna enligt riksstat och tilläggsstat, uttryckas

på följande sätt. I riksstat och tilläggsstat har utgifterna upptagits till

sammanlagt (10 602,65 -j- 175,40 =) 10 778,05 miljoner kronor. De faktiska

utgifterna beräknas av riksräkenskapsverket överstiga detta belopp med

87,29 miljoner kronor. Samtliga utgifter kan således beräknas till i runt

tal 10 865 miljoner kronor. Eftersom inkomsterna beräknas till avrundat

11 040 miljoner kronor, kan alltså det kassamässiga överskottet beräknas

till cirka 175 miljoner kronor.

Vid bedömningen av budgetutfallet bör utöver vad riksräkenskapsverket

anfört i sin skrivelse även beaktas verkningarna av dels den av riksdagen

beslutade löneplansrevisionen liksom den generella höjning av statstjänstemännens

löner och pensioner för år 1957 varom avtal nu träffats, dels ock

de förändringar av affärsverkens taxor som beslutats eller föreslagits under

innevarande år. Enligt vad som anförts i en av riksräkenskapsverket med

skrivelse den 16 april 1957 överlämnad promemoria innebär nettoresultatet

av löne- och taxehöjningarna för affärsverkens del en ytterligare minskning

av överskotten med sammanlagt 15 miljoner kronor. De inkomster

som nu beräknas av statens affärsverksfonder utgör för postverket 8, televerket

40, statens järnvägar 10, statens vattenfallsverk 110 samt för domänverket

34 miljoner kronor. Å driftbudgetens utgiftssida motsvaras kostnaden

för löne- och pensionshöjningarna av det anslag å 90 miljoner kronor till

täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för vissa löne- och

pensionsförmåner, varom chefen för civildepartementet senare denna dag

kommer att göra hemställan.

Nu berörda förhållanden medför således i jämförelse med riksräkenskapsverkets

beräkning av den 22 mars, att det kassa mässiga överskottet

å driftbudgeten minskar med 105 miljoner kronor till (175—105 =)

70 miljoner kronor. Det formella underskottet påverkas i motsvarande

mån och ökar därför till (210 -)- 105 =) 315 miljoner kronor.

3. Driftbudgeten för budgetåret 1957/58

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar

I statsverkspropositionen utvisade driftbudgetens inkomstsida en summa

av 11 890,8 miljoner kronor, varav 11 179,9 miljoner kronor hänförde sig till

egentliga statsinkomster och 710,9 miljoner kronor till inkomster av statens

kapitalfonder.

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Bland de under egentliga statsinkomster ingående skatterna beräknades

i statsverkspropositionen inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet

in. m. ge 6 100 miljoner kronor. Inkomsttitlarna kupongskatt, fondskatt,

skogsvårdsavgifter, arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt

samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. upptogs till

7, 15, 8, 85, 53 respektive 75 miljoner kronor. I automobilskattemedel beräknades

inflyta 1 005 miljoner kronor. Tullar och acciser beräknades ge

sammanlagt 3 384 miljoner kronor, varav tullmedel G25 miljoner kronor,

varuskatt 220 miljoner kronor, omsättningsskatt å motorfordon 140 miljoner

kronor, regleringsavgift och accis å fettvaror m. in. 47 miljoner kronor,

skatt å kaffe 20 miljoner kronor, tobaksskatt 690 miljoner kronor, skatter å

alkoholhaltiga drycker och läskedrycker sammanlagt 1 530 miljoner kronor,

nöjesskatt 62 miljoner kronor samt skatt å elektrisk kraft 50 miljoner

kronor. Uppbörden i statens verksamhet upptogs till 176 miljoner kronor.

Under diverse inkomster inflytande medel beräknades till sammanlagt 270

miljoner kronor, varav 95 respektive 115 miljoner kronor i tips- och lotterimedel.

Inkomsterna från statens affärsverksfonder beräknades i statsverkspropositionen,

under förutsättning av oförändrade löner och taxor, till sammanlagt

267 miljoner kronor, varav för postverket 12 miljoner kronor, televerket

70 miljoner kronor, statens järnvägar 10 miljoner kronor, statens vattenfallsverlc

125 miljoner kronor och för domänverket 50 miljoner kronor.

I sin förut nämnda skrivelse den 22 mars 1957 har riksräkenskapsverket

jämlikt gällande instruktion avlämnat förslag till förnyad beräkning av

statsverkets inkomster under de större inkomsttitlarna för budgetåret 1957/

58. Vid beräkningens verkställande har ämbetsverket liksom under tidigare

år från vederbörande myndigheter införskaffat nya uppgifter rörande de

större inkomsttitlarna ävensom beträffande vissa speciellt konjunkturkänsliga

inkomsttitlar. Beträffande de allmänna förutsättningarna för beräkningarna

har riksräkenskapsverket anfört följande.

Som grundval för sin beräkning i december förutsatte riksräkenskapsverket

en fortsatt måttlig produktionsuppgång, full sysselsättning och något

ökande utrikeshandel under 1957. Även för 1958 förutsattes fortsatt ekonomisk

expansion i ungefär samma takt som under åren dessförinnan. För de

inkomsttitlar, som direkt påverkades av de vidtagna regleringsåtgärderna

beträffande oljan, nämligen fordonsskatt, bensinskatt och den nya skattetiteln

omsättningsskatt å motorfordon, räknade dock riksräkenskapsverket

med mindre inkomster än vad som skulle följa av de allmänna förutsättningarna.

De allmänna förutsättningarna beträffande den ekonomiska utvecklingen,

som angåvos i riksräkenskapsverkets decemberberäkning, synas alltjämt

kunna läggas till grund för en beräkning av statsverkets inkomster under

budgetåret 1957/58. Däremot synes icke längre en särbehandling av titlarna

fordonsskatt etc. motiverad tack vare det sedan december förbättrade försörj

ningsläget för oljan.

Vad gäller de förnyade beräkningarna under de olika inkomsttitlarna har

riksräkenskapsverket anfört i huvudsak följande.

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

103

Skatt å inkomst och förmögenhet in. m. över denna tilel redovisas uppbörden

av de statsskatter, som skola slutligt redovisas på titeln men därjämte

även kommunalutskylder samt vissa andra skatter, avgifter och bidrag,

som uppbäras i samband med den allmänna skatteuppbörden. I statsverkspropositionen

uppfördes de behållna inkomsterna på titeln med 6 100

miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag.

Genom källskattesystemet påverka variationer i den sammanlagda inkomsten

för löntagare och i beskattningshänseende likställda direkt storleken

av den preliminära A-skatten. I inkomstberäkningen i december 1956

angav riksräkenskapsverket vissa förutsättningar för beräkning av löneinkomstens

utveckling under 1956 och 1957, vilka alltjämt synas äga giltighet.

Sålunda påpekades, att en viss glidning uppåt vid sidan av de avtalsmässiga

höjningarna syntes ha inträffat under 1956, varigenom lönenivån vid ingången

av 1957 översteg den för 1956 genomsnittliga. En mindre sysselsättningsökning

liksom fortsatt överflyttning av arbetskraft från lägre till högre

betalda yrken syntes likaså ha bidragit till en stegring av den totala lönesumman

under 1956. Sammanlagt beräknades den lolala lönesumman under

1956 bliva 8 procent större än under 1955. Även för 1957 ansågs, med

hänsyn till antagandena beträffande den allmänna konjunkturutvecklingen,

en fortsatt löneglidning uppåt kunna förutsättas liksom en fortsatt övergång

från lägre till högre betalda yrken. Den ökning av lönesumman, som

därutöver kunde komma att bli en följd av årets avtalsrörelse, lät sig givetvis

icke överblickas. Det syntes emellertid icke osannolikt, att avtalsrörelsen

för flera områden skulle komma att leda till mindre lönehöjningar än för

1956. I kalkylerna räknades dock med en stegring av den sammanlagda lönesumman

med 8 procent från 1956 till 1957. För 1958 räknades schablonmässigt

med en 4-procentig stegring.

För 1956 synes enligt nu tillgängliga uppgifter fortfarande kunna räknas

med en 8-procentig ökning av lönesumman. Den centralt träffade tvååriga

uppgörelsen mellan Landsorganisationen och Arbetsgivarföreningen kan för

1957 beräknas komma att medföra en genomsnittlig löneökning med omkring

2 procent för berörda löntagargrupper. För de löntagargrupper där

glidning vid sidan av avtalen är obetydlig kunna dock de avtalsmässiga lönehöjningarna

beräknas komma att bli högre. I detta sammanhang kan även

erinras om, att statstjänstemännens löner redan genom de av riksdagen nu

beslutade nya löneplanerna i genomsnitt kunna beräknas stiga med ca 7 procent

från 1956 till 1957. En ytterligare höjning synes kunna påräknas med

hänsyn till avtalsresultaten på den allmänna marknaden. Även på det kommunala

området kunna motsvarande löneförändringar väntas. Enligt riksräkenskapsverkets

mening synes ingen anledning finnas att nu frångå det

förut gjorda antagandet om den totala lönesummans ökning under 1957.

Likaledes saknas anledning att ändra det i decemberberäkningen gjorda

schablonmässiga antagandet om en ökning av lönesumman under 1958.

Vid sin beräkning i december 1956 kunde riksräkenskapsverket utnyttja

uppgifter om den preliminära A-skattens storlek till och med uppbördsterminen

i september 1956. Nu tillgängliga uppgifter om A-skattens storlek

under uppbördslcrminerna i november 1956 och januari 1957 visa något

mindre belopp än vad riksräkenskapsverket antog i sin senaste beräkning.

Till följd härav har den preliminära A-skallen nu antagits inflyta med något

mindre belopp under uppbördsåret 1957—58 och efterföljande uppbördsår,

än vad som tidigare antagits. De i proposition den 22 februari 1957

(nr 97) framförda förslagen om höjning av de kommunala ortsavdragen till

samma nivå som de statliga komma under förutsättning av riksdagens bifall

att påverka uppbörden av preliminär A-skatt från och med uppbördsåret

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

1958—59. Riksräkenskapsverket beräknar att tillämpningen av de höjda

kommunala ortsavdragen kommer att innebära ett bortfall av preliminär

A-skatt av ca 100 miljoner kronor under budgetåret 1957/58, vilket dock

mer än motvägs av att utbetalningarna av kommunalskattemedel komma

att minskas med 240 miljoner kronor.

Beträffande fysiska personers inkomst av andra förvärvskällor än tjänst

synes ingen anledning föreligga att i detta sammanhang utgå från annat antagande

än som redovisades i inkomstberäkningen i december 1956 och som

innebar en fortsatt stegring under 1957. För ifrågavarande inkomsttagare,

vilka i huvudsak erlägga preliminär B-skatt, kunna de föreslagna nya kommunala

ortsavdragen förutsättas komma att påverka skatteuppbörden först

under uppbördsåret 1960—61.

I proposition den 8 februari 1957 (nr 71) föreslås vissa åtgärder för att

i beskattningshänseende neutralisera verkningarna av den höjning av taxeringsvärdena,

som kan förutses vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, innebärande

bl. a. en sänkning av repartitionstalet från 4 till 2,5 procent. I

samma proposition föreslås vidare en höjning av beloppet för skattefri förmögenhet

från 50 000 kronor till 80 000 kronor samt att det extra avdrag

om 100 kronor för ensamstående och 200 kronor för äkta makar, som för

närvarande medges vid beräkning av inkomst av kapital, höjes till 300 kronor

respektive 600 kronor. Den sammanlagda effekten av de föreslagna åtgärderna

på inkomstskattetiteln under nästkommande budgetår beräknas

bli av obetydlig storleksordning.

Vad beträffar aktiebolagen antogs vid decemberberäkningen en uppgång

av den sammanlagda taxerade inkomsten med 2 procent både mellan verksamhetsåren

1955 och 1956 och mellan verksamhetsåren 1956 och 1957. Riksräkenskapsverket

har icke funnit anledning att nu ändra dessa antaganden.

Fyllnadsinbetalningarna av preliminärskatt, vilka till övervägande del

fullgöras av bolag, ha av riksräkenskapsverket nu uppskattats till samma

belopp som i decemberberäkningen 1956, eller till 650 miljoner kronor för

innevarande budgetår och till 600 miljoner kronor för budgetåret 1957/58.

Liksom vid sin beräkning i december 1956 har riksräkenskapsverket härvid

förutsatt att fyllnadsinbetalningar komma att verkställas under våren 1957

och våren 1958 i sådan omfattning, att den kvarstående skatten för bolagens

del enligt taxeringarna 1957 och 1958 blir av obetydlig storleksordning.

Beträffande kvarstående skatt, avgifter och bidrag från större arbetsgivare

till yrkesskade- och sjukförsäkringarna, tillkommande skatt och inflytande

restantier visa riksräkenskapsverkets förnyade beräkningar inga eller

endast obetydliga avvikelser i jämförelse med decemberberäkningen.

Vad utgifterna på titeln beträffar ha utbetalningarna av kommunalskattemedel

upptagits med ett 200 miljoner kronor lägre belopp än i decemberberäkningen.

Härvid bar förutsatts att den förutnämnda föreslagna böjningen

av de kommunala ortsavdragen, innebärande en minskning i utbetalningarna

av kommunalskattemedel med 480 miljoner kronor per budgetår,

kommer alt tillämpas från och med år 1958 samt att den genomsnittliga

kommunala utdebiteringen under år 1958 kommer att uppgå till 12,75 kronor

per skattekrona eller 25 öre mera än vad som förutsattes i decemberberäkningen.

I beloppen för förskott in. m. till sjukkassorna, som beräknats på grundval

av uppgifter från riksförsäkringsanstalten i skrivelse den 9 mars 1957,

ingå för budgetåret 1956/57 76 miljoner kronor utgörande den del av arbetsgivarbidragen

för år 1955 som skall överföras till den allmänna sjukförsäkringsfonden.

I december 1956 uppskattades avsättningen till 55 miljoner

kronor. I det under ifrågavarande rubrik upptagna beloppet för budgetåret

s. 105 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

105

1957/58 ingå 40 miljoner kronor avseende arbetsgivarbidrag för år 1956,

som av riksförsäkringsanstalten föreslagits skola avsättas till allmänna sjukförsäkringsfonden.

För överskjutande skatt, övriga restitutioner och omlöringar ha upptagits

samma belopp som i beräkningen i december 1956.

Med starkt understrykande av de osäkerhetsmoment som även vid denna

tidpunkt föreligger vid beräkningen, uppskattar riksräkenskapsverket den

behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. för

budgetåret 1956/57 till 5 600 miljoner kronor och förordar, att titeln i det

slutliga riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 6 100 miljoner kronor.

Beträffande de avsättningar till och återföringar från budgetutjämningsfonden

av kommunalskattemedel, som enligt de förnyade beräkningarna böra

verkställas under budgetåren 1956/57 och 1957/58 finnes icke skäl till ändring

av de i december 1956 beräknade beloppen. De beräknade avsättningarna

och återföringarna under de båda budgetåren ha sammanställts i nedanstående

tablå (miljoner kronor):

1956/57 1957/58

Avsättning ............................ 300 400

Återföring.............................. 100 275

Nettoavsättning........................ 200 125

Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt. I statsverkspropositionen

är denna inkomsttitel uppförd med 85 miljoner kronor. I skrivelse till

riksräkenskapsverket den 8 mars 1957 förordar generalpoststyrelsen, att ifrågavarande

inkomster upptages med oförändrat belopp i den definitiva riksstaten.

Generalpoststyrelsen framhåller, att inkomsterna av kvarlåtenskapsskatten

visserligen kunna komma att påverkas något under budgetårets senare

del av den höjning av gränsen för beräkning av kvarlåtenskapsskatt,

varom förslag framlagts i Kungl. Maj :ts proposition nr 71/1957, men att inkomsterna

från arvslottsskatten å andra sidan har visat en stadigt stigande

tendens under de senaste åren. Riksräkenskapsverket, som för innevarande

budgetår beräknar inkomsterna på titeln till 85 miljoner kronor, föreslår, att

det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret 1957/58 får

kvarstå oförändrat.

Lotterivinstsknlten har i statsverkspropositionen uppförts med 53 miljoner

kronor. Generalpoststyrelsen har i sin ovannämnda skrivelse anfört, att

ifrågavarande inkomster för budgetåret 1957/58, med hänsyn till ovissheten

om det särskilda penninglotteriet och skattelotteriet komma att anordnas

även under 1958, icke synas böra upptagas till högre belopp än som av styrelsen

förutsetts för innevarande budgetår eller 53 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket,

som för innevarande år beräknar inkomsterna på titeln

till 54 miljoner kronor, föreslår, att de i den definitiva riksstaten uppföras

med oförändrat 53 miljoner kronor.

Omsättnings- och expeditionsstämplar in. in. Denna titel har i statsverkspropositionen

uppförts med 75 miljoner kronor. I sin förutnämnda skrivelse

förordar generalpoststyrelsen att ifrågavarande inkomster i den definitiva

riksstaten uppföras med oförändrat belopp. Riksräkenskapsverket föreslår

likaledes, att det i statsverkspropositionen upptagna beloppet för budgetåret

1957/58 får kvarstå oförändrat.

Fordonsskatt. Denna inkomsttitel är i statsverkspropositionen upptagen

till 325 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december

1956. Inkomsterna på titeln under löpande budgetår beräknades

samtidigt till 300 miljoner kronor. Enligt från överståthållarämbetet och

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

länsstyrelserna inhämtade uppgifter uppgick den debiterade fordonsskatten

vid den ordinarie uppbördsstämman i februari 1957 till 283,8 miljoner kronor,

vilket är 7 procent högre än det föregående år debiterade beloppet. Genom

bestämmelserna i kungörelsen om anstånd i vissa fall med erläggande

av automobilskatt för år 1957 (SFS 556/1956) kunna drygt 11 miljoner

kronor beräknas inflyta först under budgetåret 1957/58. Å andra sidan inneburo

motsvarande bestämmelser för år 1956 att omkring 8 miljoner kronor

avseende debiteringen i februari 1956 inlevererades först under innevarande

budgetår. Med utgångspunkt från de anförda uppgifterna och under antagande,

att den vid sidan av huvuddebiteringen inflytande fordonsskatten

kommer att öka i samma takt som den ordinarie uppbörden, beräknar riksräkenskapsverket

inkomsterna på titeln till 305 miljoner kronor för budgetåret

1956/57. Beträffande utvecklingen av fordonsbeståndet under nästkommande

budgetår finner ämbetsverket ingen anledning revidera de i decemberberäkningen

gjorda antagandena. Riksräkenskapsverket föreslår därför,

att titeln fordonsskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med samma

belopp som i statsverkspropositionen, 325 miljoner kronor.

Bensinskatten är i statsverkspropositionen upptagen med 680 miljoner

kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag i december 1956. Inkomsterna

på titeln för innevarande budgetår, som ämbetsverket i december

1956 med liänsyn till de vidtagna åtgärderna för begränsning av bensinförbrukningen

icke ansåg sig böra beräkna till ett högre belopp än 630 miljoner

kronor, beräknas nu till 670 miljoner kronor. Under hänvisning till denna

uppräkning och till det i jämförelse med decemberberäkningen oförändrade

antagandet om fordonsbeståndets utveckling föreslår riksräkenskapsverket,

att inkomsttiteln bensinskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres

med 725 miljoner kronor, vilket är 45 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Tullmedel. Denna titel beräknades av riksräkenskapsverket i december

till 625 miljoner kronor, vilket belopp även uppfördes i statsverkspropositionen.

I skrivelse den 8 mars 1957 har generaltullstyrelsen funnit sig sakna

anledning frångå den i november 1956 gjorda beräkningen enligt vilken

uppbörden av tullmedel upptagits till 625 miljoner kronor. Med ledning av

nu tillgängliga uppgifter har styrelsen visserligen ansett sig böra räkna med

någon minskning respektive ökning i bruttouppbörden för vissa varugrupper,

men samtidigt funnit sig kunna förutsätta att dessa jämkningar i stort

sett komma att uppväga varandra.

Tullinkomsterna ha av riksräkenskapsverket för innevarande budgetår

beräknats till 610 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mera än vad

sonr antogs i december 1956 och 40 miljoner kronor mera än vad som upptagits

i riksstaten. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln tullmedel under

förutsättning av i huvudsak oförändrade tulltaxor i det slutliga riksstatstörslaget

uppföres med 650 miljoner kronor, vilket är 25 miljoner kronor

mera än i statsverkspropositionen.

Varuskatt. I statsverkspropositionen har för denna inkomsttitel upptagits

220 miljoner kronor. Kontrollstyrelsens och generaltullstyrelsens förnyade

beräkningar ge tillsammans ett belopp av 223 miljoner kronor, vilket

innebär en böjning med 2 miljoner kronor från vad som uppskattades i

november 1956. För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket,

att titeln skall lämna en inkomst av 220 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket

förordar att titeln varuskatt i det slutliga riksstatsförslaget uppföres

med 225 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

Omsättningsskatt å motorfordon. Denna inkomsttitel är i statsverkspro
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

107

positionen upptagen till 140 miljoner kronor i enlighet med riksräkenskapsverkets

förslag i december 1957. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln

uppföres med oförändrat belopp i det slutliga riksstatsförslaget.

Regleringsavgift och accis å fettvaror m. m. Denna inkomsttitel har i

statsverkspropositionen upptagits med 47 miljoner kronor, vilket belopp

byggde på av jordbruksnämnden och kontrollstyrelsen verkställda beräkningar.

Dessa myndigheter ha vid förnyade beräkningar bibehållit tidigare

belopp. Riksräkenskapsverket föreslår att det i statsverkspropositionen

upptagna beloppet för budgetåret 1957/58 får kvarstå oförändrat.

Tobaksskatt. Riksräkenskapsverket beräknade i december 1956 denna titel

till 690 miljoner kronor, vilket belopp uppförts i statsverkspropositionen.

Tobaksmonopolet har vid förnyad beräkning den 9 mars 1957 föreslagit

670 miljoner kronor, vilket är 10 miljoner kronor mindre än vid dess beräkning

i oktober 1956. Riksräkenskapsverket, som uppskattar inkomstutfallet

för löpande budgetår till 670 miljoner kronor, föreslår, alt titeln tobaksskatt

i det slutliga riksstatsförslaget upptages till likaledes 670 miljoner

kronor, vilket i förhållande til! statsverkspropositionen innebär en nedräkning

med 20 miljoner kronor.

Rusdrycksmedel av parlihandelsbolag och rusdrycksmede.l av detaljhandelsbolag.

Ifrågavarande titlar ha i statsverkspropositionen uppförts med

13 respektive 30 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har i skrivelse den 6

mars 1957 förordat, att sistnämnda belopp ändras till 26 miljoner kronor

med hänsyn till de förslag som framlagts av 1953 års utskänkningsvinstkommitté

och som sedermera förelagts riksdagen i proposition den 1 mars

1957 (nr 94). Riksräkenskapsverket föreslår att ifrågavarande belopp i det

slutliga riksstatsförslaget uppföras med 13 respektive 26 miljoner kronor,

vilket beträffande sistnämnda belopp innebär en minskning med 4 miljoner

kronor i förhållande till statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt ä spritdrycker. Denna titel angavs

av riksräkenskapsverket i december 1956 till 1 300 miljoner kronor, vilket

belopp upptagits i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen, som i november

1956 uppskattade inkomsterna till 1 200 miljoner kronor, har i skrivelse

den 6 mars 1957 angivit inkomsterna på titeln till 1 200 miljoner kronor.

För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna till

1 150 miljoner kronor eller till samma belopp som i december 1956. I proposition

den 1 mars 1957 (nr 94) angående ekonomiska villkor för rusdrycksutskänkningen

föreslås vissa omläggningar, som beräknas medföra

ett bortfall på ca 23 miljoner kronor för år i inkomsterna från utskänkningsskatt.

Enligt propositionen skulle de nya bestämmelserna träda i kraft

den 1 oktober 1957. Riksräkenskapsverket föreslår, alt titeln omsättningsoch

utskänkningsskatt å spritdrycker under förutsättning av bifall till det

i ovannämnda proposition framförda förslaget till omläggning av utskänkningsbeskattningen

i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 1 250 miljoner

kronor, vilket är 50 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Inkomsterna under denna titel

beräknades i december 1956 av riksräkenskapsverket till 45 miljoner kronor

i anslutning lill kontrollstyrelsens förslag. Samma belopp har även upplagils

i statsverkspropositionen. Kontrollstyrelsen har i sin förnyade beräkning

angivit inkomsterna lill 55 miljoner kronor, ltiksräkeniskapsverket,

som för innevarande budgetår beräknar inkomsterna till 50 miljoner kronor,

föreslår i överensstämmelse med kontrollstyrelsens beräkning att ifrågavarande

lilel i del slutliga riksstatsförslaget uppföres med 55 miljoner

kronor, vilket är 10 miljoner kronor mera än i statsverkspropositionen.

s. 108 Kontrollera mot PDF

108

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Maltdrycksskatten uppfördes i statsverkspropositionen med 95 miljoner

kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag. Kontrollstyrelsen har

i sin förnyade beräkning angivit inkomsterna till oförändrat 95 miljoner

kronor. För innevarande budgetår räknar riksräkenskapsverket nu med en

inkomst på titeln av 93 miljoner kronor mot 95 miljoner kronor i december

1956. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln maltdrycksskatt i det slutliga

riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 95 miljoner kronor.

Skatt å läskedrycker har i statsverkspropositionen uppförts med 47 miljoner

kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning i

december 1955. Kontrollstyrelsen har vid förnyad beräkning angivit inkomsterna

till 45 miljoner kronor, vilket är samma belopp som vid dess beräkning

i november. Riksräkenskapsverket föreslår att titeln i det slutliga riksstatsförslaget

uppföres med oförändrat 47 miljoner kronor.

Statlig nöjesskatt. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen beräknats

till 62 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets

beräkning i december 1956. För innevarande budgetår beräknar riksräkenskapsverket

nu inkomsterna till 65 miljoner kronor, vilket är 5 miljoner

kronor mera än i decemberberäkningen. De ändrade bestämmelser

i fråga om nöjesbeskattningen, som föreslås i proposition den 25 januari

1957 (nr 66), kunna beräknas medföra elt skattebortfall på ca 7 miljoner

kronor för statens del. Riksräkenskapsverket föreslår, under förutsättning

av bifall till nyssnämnda proposition, att inkomsterna på titeln nöjesskatt

i det slutliga riksstatsförslaget uppföras med 60 miljoner kronor, vilket

ar 2 miljoner kronor lägre än i statsverkspropositionen.

Skatt å elektrisk kraft har i statsverkspropositionen upptagits med 50

miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets beräkning

i december 1956. Riksräkenskapsverket föreslår, att titeln i det slutliga

riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 50 miljoner kronor.

Inkomst av myntning och justering. Denna inkomsttitel har i statsverkspropositionen

i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag upptagits till

11 miljoner kronor. Mynt- och justeringsverket, som i oktober 1956 uppskattade

ifrågavarande inkomster till 10,6 miljoner kronor, har vid förnj^ad beräkning

den 4 mars 1957 sänkt detta belopp till 9,4 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket

föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres

med ett till 10 miljoner kronor avrundat belopp, vilket är 1 miljon kronor

mindre än i statsverkspropositionen.

Totalisatormedlen ha i statsverkspropositionen beräknats till 25 miljoner

kronor i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag i december 1956. Riksräkenskapsverket

föreslår, att ifrågavarande inkomsttitel i det slutliga riksstatsförslaget

uppföres med oförändrat 25 miljoner kronor.

Tipsmedel. I statsverkspropositionen ha inkomsterna på denna titel upptagits

med 95 miljoner kronor i överensstämmelse med riksräkenskapsverkets

beräkning i december 1956. För innevarande budgetår uppskattar riksräkenskapsverket

nu inkomsterna till 86 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket

föreslår, att titeln i det slutliga riksstatsförslaget uppföres med 90

miljoner kronor, vilket är 5 miljoner kronor mindre än i statsverkspropositionen.

Lotterimedlen upptogos i statsverkspropositionen till 115 miljoner kronor

i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag i december 1956. Riksräkenskapsverket,

som beräknar inkomsterna under titeln lotterimedel till 111

miljoner kronor för innevarande budgetår, föreslår, att titeln i de! slutliga

riksstatsförslaget uppföres med oförändrat 115 miljoner kronor.

Statens affärsverksfonder. Genom de av riksdagen beslutade nya löneplanerna

för statstjänstemännen höjas de affärsdrivande verkens driftkost
-

s. 109 Kontrollera mot PDF

109

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

nåder. De ytterligare höjningar av driftkostnaderna, vilka kunna bli följden

av de nu pågående avtalsförhandlingarna för statstjänstemannen kunna

för närvarande icke överblickas. För att möta de ökade driftkostnaderna

har hittills televerket medgivits vissa taxehöjningar och förslag framlagts i

proposition den 8 mars 1957 (nr 108) om höjning av vissa postavgifter.

Till följd av svårigheterna att förutsäga avtalsresultatet för statstjänstemannen

och möjligheten att taxehöjningar kunna bli aktuella även för andra

affärsverk än de ovan nämnda, anser sig riksräkenskapsverket för närvarande

icke kunna göra en realistisk uppskattning av affärsverkens inlevererade

överskott under det kommande budgetåret. Riksräkenskapsverket har

därför vid sin förnyade inkomstberäkning utgått från de i statsverkspropositionen

angivna beloppen.

Riksräkenskapsverket har slutligen framhållit, att de nu verkställda beräkningarna

liksom den tidigare inkomstberäkningen är grundade på förutsättningarna,

att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett

detsamma som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke

störes genom mera omfattande arbetskonflikter.

I den under föregående avsnitt omnämnda promemorian av den 16 april

har riksräkenskapsverket jämväl gjort en förnyad beräkning av affärsverkens

överskott under nästkommande budgetår. Ämbetsverket har därvid

räknat med en generell tvåprocentig stegring av lönesatserna under år 1957

utöver den s. k. nollställningen och en generell ytterligare treprocentig löneökning

under år 1958. De inkomster som nu beräknas av affärsverksfonderna

utgör för postverket 17, televerket 65, statens vattenfallsverk 120 samt

för domänverket 50 miljoner kronor; för statens järnvägars del räknas nu

inte med någon inleverans av överskottsmedel. Sammanlagt innebär detta en

nettominskning å 15 miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen.

För statens järnvägar gäller den ordningen, att det bokföringsmässiga

överskottet för visst budgetår tillföres riksstaten först påföljande budgetär.

Då enligt vad riksräkenskapsverket under hand inhämtat från järnvägsstyrelsen

ett underskott å 50 miljoner kronor nu förutses för innevarande

budgetår kan någon inleverans icke påräknas till riksstaten för budgetåret

1957/58. Riksräkenskapsverket föreslår därför, att ingen inkomsttitel uppföres

för statens järnvägar i det slutliga riksstatsförslaget. Ämbetsverket

förutsätter därvid, att uppkommande underskott täckes genom särskild

medelsanvisning.

Förändringar av utgifterna

I det i statsverkspropositionen framlagda förslaget till riksstat för budgetåret

1957/58 upptogs utgifter å sammanlagt 10 890 miljoner kronor.

Härav föll 9 916 miljoner kronor på egentliga statsutgifter och 974 miljoner

kronor på utgifter för statens kapitalfonder.

I särskilda propositioner har Kungl. Mai:! framlagt förslag till ett flertal

ändringar beträffande driftbudgetens utgiftssida. Vidare har riksdagen i

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

fråga om Kungl. Maj :ts i statsverkspropositionen framlagda anslagsäskanden

i åtskilliga fall redan fattat beslut. Anslagsgranskningen har därvid i

vissa fall medfört förändringar av beloppen.

Anslagen under fjärde huvudtiteln ökar med netto 0,3 miljon kronor.

Bland ökningarna må nämnas 0,6 miljon kronor till avlöningar till personal

vid marinförvaltningen samt 0,2 miljon kronor till ersättning till vardera

flygvapnets och befästningars delfond av försvarets fastighetsfond. Å andra

sidan minskar bland annat armétygförvaltningens och flygförvaltningens

avlöningsanslag samt anslaget till avlöningar till aktiv personal m. fl. vid

marinen med 0,3 respektive 0,2 och 0,1 miljon kronor.

För femte huvudtiteln beräknas en anslagsmässig ökning med sammanlagt

34,1 miljoner kronor. Till ett belopp av 21 miljoner kronor avser ökningen

det i propositionen nr 100 slutligt äskade anslaget till bostadsrabatter,

medan en ökning om 5 miljoner kronor hänför sig till det i samma

proposition äskade anslaget till kapitalmedelsförluster och ränteeftergifter

å vissa bostadsbyggnadslån. Vidare har i propositionen nr 98 äskats 0,3

miljon kronor till statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholmissbrukare

för en vårdavdelning i Fagersta samt tillsammans 0,7 miljon kronor till

avlöningar, omkostnader och inventarier vid statens vårdanstalt å Gudhem

för alkoholmissbrukare. Slutligen torde under förevarande huvudtitel kommia

att äskas sammanlagt 7 miljoner kronor för kostnader i samband med

höstens folkomröstning i pensionsfrågan.

Det bör anmärkas, att i årets statsverksproposition anslagen till bidrag

till folkpensioner m. m. samt till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

barn m. m. beräknades på grundval av vid beräkningstillfället utgående

fyra indextillägg. Sedan numera ett femte indextillägg tillkommit,

torde den faktiska belastningen på ifrågavarande anslag öka med 37,2

miljoner kronor.

Under sjätte huvudtiteln ökar anslagssumman med 33,6 miljoner kronor

till följd av bland annat höjningar med 30 miljoner kronor av anslaget

till vägunderhållet och med 3,5 miljoner kronor av anslaget till bidrag till

anläggningar för vattenförsörjning och avlopp.

För sjunde huvudtiteln medför det i propositionen nr 97 äskade anslaget

till skatteersättning till kommunerna, in. in. en ökning med 8,2 miljoner

kronor.

Anslagen under åttonde huvudtiteln ökar med netto 0,3 miljon kronor,

främst till följd av vissa i förhållande till statsverkspropositionen nytillkomna

anslag. Bland dessa märkes anslagen till vissa kostnader för läkarutbildningen

å 1,1 miljoner kronor, till driftkostnader för särskilda försöksskolan

i Linköping å 0,6 miljon kronor samt till bidrag till nordiska institutet

för teoretisk atomfysik å 0,2 miljon kronor. Å andra sidan utgår

anslaget å 0,6 miljon kronor till särskilda försöksskolor och minskar anslaget

till avlöningar för folkskoleseminarierna med 1 miljon kronor.

Elfte huvudtiteln företer en nettoökning med 0,1 miljon kronor. Å ena

sidan minskar karolinska sjukhusets avlöningsanslag med 0,1 miljon kro
-

s. 111 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

111

nor, anslaget till bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset

i Göteborg m. m. med 0,5 miljon kronor samt anslaget till engångsanskaffning

av materiel till civilförsvaret med 0,4 miljon kronor. Å andra sidan

tillkommer bland annat ett anslag till bidrag till vissa byggnadsarbeten

vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn m. in. å 0,2 miljon

kronor. Vidare torde under förevarande huvudtitel komma att äskas ett anslag

å 1,0 miljon kronor till administration av 1957 års folkomröstning.

För tolfte huvudtiteln medför det av chefen för civildepartementet senare

denna dag äskade anslaget till täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen

för vissa löne- och pensionsförmåner en ökning med 245 miljoner

kronor.

Av utgifterna för statens kapitalfonder ökar underskottet å riksgäldsfonden

med 40 miljoner kronor. Huvudtiteln avskrivning av nga kapitalinvesteringar

minskar med 31,9 miljoner kronor, medan en ökning med 35

miljoner kronor äskas under huvudtiteln avskrivning av oreglerade kapitalmedels

förluster.

Den totala nettoökningen av driftbudgetens utgifter i förhållande till statsverkspropositionen

uppgår till 364,7 miljoner kronor.

4. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1957/58

Avskrivningsanslagen i årets statsverksproposition var i viss omfattning

upptagna med allenast beräknade belopp, beroende på att motsvarande investeringsanslag

icke äskades definitivt. Jag hemställer nu att få anmäla de

förändringar, som betingas av de definitiva anslagsäskandena samt av förslag

om ytterligare investeringar utöver de i statsverkspropositionen beräknade.

Under statens allmänna fastig lietsfond har i propositionen

nr 98 äskats 4 215 000 kronor till vissa byggnadsarbeten vid statens

vårdanstalt å Gudhem för alkoholmissbrukare. Detta anslag bör i enlighet

med gällande regler avskrivas med 50 procent, varför motsvarande avskrivningsanslag

äskas med 2 107 500 kronor. I årets statsverksproposition har

preliminärt 34 000 000 kronor beräknats till vissa byggnadsarbeten vid statens

sinnessjukhus m. in. Sedermera har i propositionen nr 103 ett belopp

av 33 050 000 kronor äskats för ifrågavarande ändamål. Motsvarande avskrivningsanslag,

som i statsverkspropositionen preliminärt uppförts med

17 000 000 kronor, sänks nu till 16 525 000 kronor. Till statens anstalt för

fallandesjuka: Om- och ulbyggnadsarbeten har i statsverkspropositionen

preliminärt upptagits ett investeringsanslag å 1 100 000 kronor samt ett däremot

svarande avskrivningsanslag å 550 000 kronor. I propositionen nr 84

har emellertid för nästa budgetår äskats en medelsanvisning å 825 000 kronor,

varför avskrivningsanslaget nedräknas till 412 500 kronor. Anslaget till

utbyggande av karolinska sjukhuset bar definitivt äskats med det i stats
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

verkspropositionen beräknade beloppet. Motsvarande avskrivningsanslag upptagas

alltså med det tidigare, preliminärt äskade beloppet.

Under statens utlåningsfonder har i propositionen nr 100 anslaget

till lånefonden för bostadsbyggande definitivt äskats med 560 000 000

kronor, innebärande en sänkning av det preliminärt beräknade beloppet med

140 000 000 kronor. Då den i propositionen föreslagna höjningen av räntorna

å tertiär- och egnahemslånen icke kan beräknas beröra de lån som utbetalas

under nästa budgetår torde hittills gällande 25-procentigä avskrivning böra

tillämpas, vilket innebär att det preliminära avskrivningsanslaget å

175 000 000 kronor sänkes till 140 000 000 kronor.

Under fonden för låneunderstöd har vidare i propositionen nr

100 föreslagits, att anslaget till tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamhet

skall ersättas med ett anslag benämnt Räntefria lån till bostadsbyggande.

Det preliminärt uppförda beloppet å 100 000 000 kronor har samtidigt höjts

till 240 000 000 kronor. Det nya anslaget innefattar dels kapital subventionerna

till egnahem, som tidigare inräknats under anslaget till lånefonden för

bostadsbyggande, dels tilläggslånen till viss bostadsbyggnadsverksamhet. Avskrivningsbehovet

för dessa båda ändamål bör i överensstämmelse med av

1955 års riksdag godkända regler (statsverkspropositionen 1955, bil. 19;

rskr. nr 328) täckas genom avsättning till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster.

Till beräkningen härav återkommer jag senare.

Beträffande det i propositionen nr 68 äskade anslaget å 300 000 kronor till

lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i Visby torde

total avskrivning böra tillämpas. Det i propositionen nr 103 äskade anslaget

till lån till föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium för vissa

ombyggnadsarbeten å 950 000 kronor samt de i propositionen nr 84 äskade

anslagen till lån till Ervallahemmet för ombyggnadsarbeten å 220 000 kronor,

till lån till svenska diakonsällskapet för vissa byggnadsarbeten å 85 000

kronor och till ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. för vissa

byggnadsarbeten m. in. å 50 000 kronor, vilka sistnämnda lån avses skola

vara ränte- och amorteringsfria, avskrives helt.

Samtliga nu erforderliga jämkningar och tillägg i förhållande till statsverkspropositionens

förslag till anslag till avskrivning av nya kapitalinvesteringar

framgår av följande översikt.

ökning (+)

Minskning (—)

Kronor

Statens allmänna fastighetsfond:

Vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt å Gudhem för

alkoholmissbrukare (prop. nr 98) ...................... + 2 107 500

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjukhus m. in. (prop.

nr 103) .............................................. —475 000

Statens anstalt för fallandesjuka: Om- och utbyggnadsarbeten

(prop. nr 84) ........................................ — 137 500

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957 113

Statens utlåningsfonder:

Lånefonden för bostadsbyggande (prop. nr 100) ............ —35 000 000

Fonden för låneunderstöd:

Lån till Gotlands läns landsting för utbyggande av lasarettet i

Visby (prop. nr 68) .................................. -f 300 000

Lån till föreningen Kronprinsessan Victorias kustsanatorium

för vissa ombyggnadsarbeten (prop. nr 103) ............ -f- 950 000

Lån till Ervallahemmet för ombyggnadsarbeten (prop. nr 84) -f- 220 000

Lån till svenska diakonsällskapet för vissa byggnadsarbeten

(prop. nr 84) ........................................ -{- 85 000

Ytterligare lån till föreningen Röingegården u. p. a. för vissa

byggnadsarbeten m. m. (prop. nr 84) .................... -j- 50 000

Summa — 31 900 000

Det torde få ankomma på riksdagen att vidtaga de kompletteringar och

justeringar av de under förevarande huvudtitel äskade anslagen, som i anledning

av riksdagens beslut rörande investeringsanslag eller eljest kan påkallas.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att till avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret

1957/58 i härefter angivna fonder anvisa följande reservationsanslag,

nämligen

Statens allmänna fastighetsfond

Socialdepartementet:

Vissa bgggnadsarbelen vid statens vårdanstalt

å Gudhem för alkoholmissbrukare........ 2 107 500

Inrikesdepartementet :

Vissa byggnadsarbeten vid statens sinnessjuk
hus

m. m............................... 16 525 000

Statens anstalt för fallandesjuka: Om- och ut
byggnadsarbeten

....................... 412 500

Utbyggande av karolinska sjukhuset........ 1 662 500

Statens utlåningsfonder

Socialdepartementet :

Lånefonden för bostadsbyggande ........... 140 000 000

Fonden för låneunderstöd

Inrikesdepartementet :

Lån till Gotlands låns landsting för utbyggande

av lasarettet i Visby.................. 300 000

N llilumg till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr 175

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Lån till föreningen Kronprinsessan Victorias

kustsanatoriuin för vissa ombyggnadsarbe
-

ten ................................... 950 000

Lån till Ervallahemmet för ombqqqnadsarbe
ten

.................................. 220 000

Lån till svenska diakonsällskapet för vissa

byggnadsarbeten ....................... 85 000

Ytterligare lån till föreningen Röingegården

u. p. a. för vissa byggnadsarbeten m. m. . . 50 000

5. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret 1957/58

Med hänsyn till den förebådade särskilda propositionen angående anslagen

för budgetåret 1957/58 till främjande av bostadsförsörjningen m. in.

npptogs i årets statsverksproposition investeringsanslagen för bostadsfinansieringen

samt däremot svarande anslag för avskrivning av nya kapitalinvesteringar

liksom anslaget till avskrivning av oreglerade kapilalmedelsförluster

med preliminära belopp. Vid min beräkning i det föregående av anslagen

till avskrivning av nya kapitalinvesteringar har jag framhållit, att

sedan numera i propositionen nr 100 under fonden för låneunderstöd äskats

ett investeringsanslag till räntefria lån till bostadsbyggande å 240 000 000

kronor, innefattande räntefria stående delar av egnahemslån och tilläggslån

till flerfamiljshus, härför erforderligt avskrivningsbehov finge — i enlighet

med gällande regler — täckas genom avsättning till fonden för oreglerade

kapitalmedelsförluster. I likhet med vad som gällt för budgetåren 1955/56

och 1956/57 torde emellertid även för nästkommande budgetår böra tillämpas

den av riksdagen godkända maximeringsregeln, innebärande att i syfte

att ernå ett utjämningsförfarande mellan de olika budgetåren avskrivningsanslagen

för de löpande investeringarna på bostadsområdet begränsas till

sammanlagt 350 miljoner kronor (rskr. nr 328/1955, 284/1956). Med beaktande

av att jag vid anmälan av huvudtiteln Avskrivning av nya kapitalinvesteringar

äskat anslag med 140 miljoner kronor till avskrivning av investeringarna

i lånefonden för bostadsbyggande, beräknar jag således för

förevarande ändamål ett belopp av (350 — 140 =) 210 miljoner kronor. Detta

innebär en ökning av medelsbehovet i förhållande till det preliminärt beräknade

beloppet i årets statsverksproposition (bil. 20, s. 3—4) med 35 miljoner

kronor. Å andra sidan föreligger en minskning med motsvarande belopp

under huvudtiteln avskrivning av nya kapitalinvesteringar. Skillnaden

betingas av den föreslagna anslagstekniska omläggningen av medelsanvisningen

för bostadslånegivningen.

Till frågan om de åtgärder på avskrivningsområdet som aktualiseras av

de i propositionen nr 100 framlagda förslagen med avseende på tidigare

beviljade kapitalsubventioner till bostadsbyggandet torde jag få återkomma

i statsverkspropositionen till nästa års riksdag.

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Liksom i statsverkspropositionen torde under förevarande anslag ett belopp

av 1 miljon kronor beräknas för avskrivning av smärre oreglerade kapitalmedelsförluster.

Anslaget uppföres alltså med (210 -f 1 =) 211 miljoner

kronor.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte föreslå riksdagen

att till Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster

för budgetåret 1957/58 anvisa ett anslag av 211 000 000 kronor.

6. Kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58

I avvaktan på särskild proposition i ämnet framlades i årets statsverksproposition

en beräknad investeringsplan för budgetåret 1957/58 jämte därvid

fogade investeringsstater. Definitivt förslag i ämnet bör nu underställas

riksdagen.

Vid framläggandet av de nya siffrorna har beaktats de slutliga medelsäskandena

i de fall, där anslagen i statsverkspropositionen endast beräknats,

samt därjämte de nya investeringsanslag som äskats i särskilda propositioner.

En omräkning av hittills äskade respektive i förekommande fall av riksdagen

anvisade investeringsanslag ger, såsom av följande sammanställning

framgår, ett sammanlagt belopp för kapitalbudgetens investeringsanslag på

2 294 miljoner kronor. Vad rör investeringsstaternas inkomstsida har i de

följande sammanställningarna beaktats de äskanden eller anvisningar under

huvudtiteln för avskrivning av nya kapitalinvesteringar, vilka hänför sig till

i statsverkspropositionen bebådade anslagsändamål, samt de avskrivningsanslag

under samma huvudtitel, vilka hänför sig till senare under riksdagen

framlagda förslag till nya kapitalinvesteringar. Härjämte har de i investeringsstaterna

uppförda posterna avskrivningsmedel inom fonderna och övriga

kapitalmedel underkastats översyn.

En sammanställning av de beslutade eller föreslagna investeringarna under

olika kapitalfonder ger följande resultat.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ........................ 2 903 000

B. Televerkets fond......................... 268 900 000

C. Statens järnvägars fond.................. 317 301 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 360 000 000

E. Domänverkets fond...................... 962 500

II. Luftfartsfonden ........................................

III. Statens allmänna fastighetsfond..........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond...................104 900 000

B. Försvarets fabriksfond..................... 3 600 000

950 066 500

5 401 000

111 867 100

108 500 000

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

V. Statens utlåningsfonder.................................. 597 150 100

VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 288 355 100

VII. Fonden för statens aktier .............................. 200 000 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................ 3 600 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.. 26 701 000

B. Jordfonden................................ 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond.......... 659 000 29 360 000

Summa kronor 2 294 299 800

De avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande

för investeringarnas genomförande uppgår till följande belopp.

I. Statens affärsverksfonder:

A. Postverkets fond ......................... 5 901 000

B. Televerkets fond......................... 221 400 000

C. Statens järnvägars fond .................. 206 809 000

D. Statens vattenfallsverks fond.............. 92 000 000

E. Domänverkets fond...................... 1550 000

II. Luftfartsfonden.........................................

III. Statens allmänna fastighetsfond..........................

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond ................. 85 048 000

B. Försvarets fabriksfond................... 3 601 000

V. Statens utlåningsfonder..................................

VI. Fonden för låneunderstöd ..............................

VII. Fonden för statens aktier..............................

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 21 070 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond......... 251 000

Summa kronor

527 660 000

1 581 000

64 578 200

88 649 000

162 500 000

31 707 600

1000

1 000 000

21 321 000

898 997 800

Med ledning av dessa uppgifter kan investeringsbemyndigandena beräknas

till de belopp som framgår av följande

Förslag till investeringsplan för budgetåret 1957/58

I. Statens affärsverksfonder:

II.

III.

A. Postverkets fond...........

B. Televerkets fond...........

C. Statens järnvägars fond ....

D. Statens vattenfallsverks fond

E. Domänverkets fond........

Luftfartsfonden................

Statens allmänna fastighetsfond

— 2 998 000

47 500 000

110 492 000

268 000 000

— 587 500 422 406 500

........... 3 820 000

........... 47 288 900

s. 117 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

117

IV. Försvarets fonder:

A. Försvarets fastighetsfond................. 19 852 000

B. Försvarets fabriksfond.................... —1000 19 851000

V. Statens utlåningsfonder................................. 434 650 100

VI. Fonden för låneunderstöd.............................. 256 647 500

VII. Fonden för statens aktier.............................. 199 999 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket........................ 2 600 000

IX. Diverse kapitalfonder:

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond 5 631 000

B. Jordfonden............................... 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond ........ 408 000 8 039 000

Säger 1 395 302 000

Avgår kapitalåterbetalning:

Oreglerade kapitalmedelsförluster................. 211000 000

övrig kapitalåterbetalning....................... 21115 000 232 115 000

Summa kronor 1 163 187 000

Stater innefattande specifikation till de sålunda angivna bemyndigandena

torde få bifogas statsrådsprotokollet i detta ärende såsom bihang B.

Med åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att, med beaktande av de ändringar, som må påkallas av

riksdagens beslut angående avskrivnings- och investeringsanslag

efter denna dag, fastställa investeringsplan för budgetåret

1957/58 jämte därtill fogade stater i enlighet med

här framlagda förslag samt att i riksstaten för nämnda

budgetår å kapitalbudgeten upptaga en mot investeringsplanen

svarande inkomsttitel sålunda

Lånemedel ........................ kronor 1 163 187 000

7. Sammanfattning av det statsfinansiella läget

Budgetåret 1956/57. Vid min anmälan av årets statsverksproposition framhöll

jag, att utfallet av budgeten för 1956/57 kunde förväntas bli avsevärt

ogynnsammare än den fastställda riksstaten. Orsakerna härtill var att söka

såväl i en försämring av inkomstutfallet som i en ökning av utgifterna på

drift- och kapitalbugeten. Kassamässigt bedömdes totalbudgeten komma att

visa ett underskott å 225 miljoner kronor, jämfört med riksstatens överskott

å nära 500 miljoner kronor. Behovet av statlig nyupplåning beräknades i

statsverkspropositionen till inemot 700 miljoner kronor.

De förnyade beräkningar av budgetutfallet för 1956/57 som nu företagits

understryker ytterligare den inträdda omsvängningen i det statsfinansiella

läget. Totalbudgetens kassamässiga underskott kan nu uppskattas till drygt

s. 118 Kontrollera mot PDF

118 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

400 miljoner kronor och behovet av nynpplåning till ca 870 miljoner kronor.

Beträffande driftbudgetens inkomster har riksräkenskapsverket

på grundval av tillgängligt material bedömt en fortsatt nedräkning

erforderlig. Statsinkomsterna beräknas nu komma att uppgå till 11 026 miljoner

kronor, vilket är 81 miljoner kronor mindre än enligt kalkylerna i

statsverkspropositionen. Förändringen hänför sig främst till inkomstskattetiteln.

I fråga om driftbudgetens utgifter har sedan statsverkspropositionen

framlades genom äskanden å tilläggsstat II tillkommit ytterligare

207 miljoner kronor, varav dock ca 100 miljoner kronor förutsågs

redan i statsverkspropositionen. Återstående belopp utgöres till 92 miljoner

kronor av avskrivningsanslag. Härjämte beräknas nu anslagsöverskridanden

å 87 miljoner kronor. Förändringarna på inkomst- och utgiftssidorna

jämfört med kalkylerna i statsverkspropositionen återspeglas i en ytterligare

nedräkning av driftbudgetens inkomstöverskott från ca 620 till ca 420

miljoner kronor.

Beträffande kapitalbudgeten har sedan statsverkspropositionen

framlades endast en mindre ökning av investeringsanslagens summa skett

genom tilläggsstatsäskanden. Ökningen uppvägs mer än väl av en beräknad

minskning i förbrukningen av äldre anslagsmedel. Tillgången på avskrivningsmedel

m. in. för investeringarnas genomförande har stigit tack vare

de nyssnämnda, på tilläggsstat äskade avskrivningsanslagen på driftbudgeten;

denna ökning reduceras dock genom det nu förutsedda underskottet

i statens järnvägars rörelse, vilket under innevarande budgetår medför ett

bortfall av avskrivningsmedel inom ifrågavarande kapitalfond. Sedan hänsyn

tagits till att myndigheternas disposition av rörliga krediter i riksgäldskontoret

nu beräknas bli 50 miljoner kronor större än som förutsågs vid årsskiftet,

framkommer såsom resultat av de inträffade förändringarna praktiskt

taget samma medelsbehov för kapitalbudgetens finansiering som beräknades

i statsverkspropositionen eller ca 840 miljoner kronor.

Förändringarna i det beräknade budgetutfallet för 1956/57 i förhållande

till den ursprungliga riksstaten framgår av följande översikt.

Miljoner

kronor

Totalbudgetens kassamässiga överskott enligt riksstaten ................ -f- 493

I nkomstförändringar:

Minskning å inkomstskattetiteln ........................ — 400

Nytillkommen omsättningsskatt å motorfordon .......... + 50

Merinkomster å rusdrycksskattetitlarna .................. + 81

Minskning av affärsverkens överskott.................... — 98

Övriga inkomstförändringar (netto)...................... + 83 — 284

Tilläggsstatsanslag å driftbudgeten (exkl. avskrivningsanslag):

Höjning av statstjänstemannens löner (exkl. affärsverken) — 90

Övriga anslag.......................................... — 83 — 173

s. 119 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957 119

Tilläggsstatsanslag å kapitalbudgeten:

Supplementär jordbrukskredit och lån till företagareföreningar — 80

Lån till bostadsbyggande .............................. — 165

Övriga anslag ........................................ — 47 — 292

Ytterligare anslagsöverskri danden ................................ — 54

Minskade avskrivningar inom statens järnvägars fond .............. — 50

Ökad disposition av rörliga krediter.............................. — 100

Minskad förbrukning av anslagsbehållningar å kapitalbudgeten...... + 25

Ökad fondering hos riksgäldskontoret av sjukkassorna tillkommande

arbetsgivarbidrag för 1955...................................... + 21

Totalbudgetens nu beräknade kassamässiga underskott ................ — 414

Sammanställningen visar, att försämringen av totalbudgetutfallet sedan

riksstaten fastställdes uppgår till drygt 900 miljoner kronor. Härav svarar

inkomstminskningar för (netto) inte fullt 800 miljoner kronor. Tilläggsslater

och ytterligare överskridanden har medfört utgiftsökningar om drygt

500 miljoner kronor. Medräknas bland de senare även den kostnadsökning

som lönehöjningarna för de anställda inom de statliga affärsverken kan

beräknas medföra, stiger det belopp varmed budgeten för 1956/57 belastats

genom tilläggsstater, överskridanden och lönehöjningar sedan riksstaten

fastställdes till inemot 600 niiljoner kronor.

Budgetåret 1957/58. Jag övergår härefter till alt behandla det kompletterade

riksstatsförslaget för budgetåret 1957/58. Förskjutningarna i jämförelse

med det ursprungliga förslaget i statsverkspropositionen sammanhänger

främst med ett nettotillskott av statsinkomster som ett resultat av

de i det föregående föreslagna skattepolitiska åtgärderna. Däremot har resultatet

av den allmänna löneuppgörelsen mellan arbetsmarknadens parter

icke inneburit sådana avvikelser från statsverkspropositionens antaganden

att en justering av skatteinkomsterna av detta skäl befunnits erforderlig.

Klarhet har nu vidare vunnits rörande de ökade kostnaderna till

följd av 1957 och 1958 års generella lönehöjningar för de statsanställda.

Härutöver har utgiftssidan undergått en höjning till följd av i olika särpropositioner

gjorda äskanden m. in. Nettoresultatet av de inträffade förändringarna

innebär en minskning av totalbudgetens kassamässiga underskott

från i statsverkspropositionen beräknade 282 miljoner kronor till 157 miljoner

kronor och eu motsvarande minskning i behovet av statlig nyupplåning

(från 657 till 532 miljoner kronor).

Driftbudgeten. I del i statsverkspropositionen framlagda budgetförslaget

upptogs inkomster och utgifter till 11 891 respektive 10 890 miljoner kronor,

varjämte förutsågs dels en till 150 miljoner kronor uppgående förbrukning

av reservationsmedel, dels också vissa tillkommande utgifter för löneplansrevision

samt anslagsöverskridanden med sammanlagt 240 miljoner kronor.

Vidare föreslogs avsättningar till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel

med (netto) 125 miljoner kronor samt av vissa tillfälliga, kon
-

s. 120 Kontrollera mot PDF

120

Kungl. Maj:Is proposition nr 175 år 1957

junkturpolitiskt betingade inkomster (investeringsavgiften) med 100 miljoner

kronor. Med utgångspunkt från dessa siffror beräknade jag överskottet

ä statsregleringen till (11 891 — 10 890— 125 — 100 =) 776 miljoner kronor,

vilket med hänsyn tagen också till reservationsmedelsförbrukning och

vissa kända, tillkommande utgifter reducerades till (776 -— 150 — 240 =)

386 miljoner kronor. Då de föreslagna fondavsättningarna — liksom den

under socialdepartementets huvudtitel föreslagna avsättningen med 275

miljoner kronor för framtida pensionsändamål — tills vidare inte representerade

en verklig utgift för staten, kunde överskottet å driftbudgeten efter

korrigering härför angivas till (776 — 150 — 240 + 125 + 100 -f 275 =)

886 miljoner kronor. I dessa kalkyler hade hänsyn icke kunnat tagas till

eventuella generella lönetillägg under år 1957 eller 1958 för de statsanställda.

De förnyade beräkningar av driftbudgetens inkomster som riksräkenskapsverket

företagit innebär en nedjustering i förhållande till statsverkspropositionens

siffror med 12 miljoner kronor. Resultatet av å ena

sidan de för 1957 och 1958 överenskomna lönehöjningarna för affärsverkens

personal och å andra sidan de beslutade eller föreslagna taxehöjningarna

kan förväntas bli eu minskning av affärsverkens inlevererade

överskott med 15 miljoner kronor. Häremot står en uppräkning av andra

inkomsttitlar med (netto) 3 miljoner kronor. Sålunda har ämbetsverket

upptagit bensinskatte titeln med ett 45 miljoner kronor högre belopp än

som ansågs berättigat vid årsskiftet med dåvarande osäkra bedömningsgrunder

i vad gällde bränsletillgången. Vidare har titlarna tullmedel och

varuskatt höjts med 25 respektive 5 miljoner kronor. Å andra sidan har

ämbetsverket funnit det motiverat att inkomsterna från tobaksskatten och

från alkoholbeskattningen i det slutliga riksstatsförslaget nedräknas med

tillsammans 64 miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen.

I fråga om de förändringar i jämförelse med statsverkspropositionen av

beräkningen av vissa inkomsttitlar för nästkommande budgetår som förordats

av riksräkenskapsverket, ansluter jag mig till ämbetsverkets förslag

med följande undantag.

I enlighet med vad jag tidigare anfört bör i den slutliga riksstaten titeln

skatt å elektrisk kraft, av riksräkenskapsverket beräknad till 50 miljoner

kronor, utgå samt en ny titel, benämnd energiskatt, uppföras. För budgetåret

1957/58 torde denna få beräknas till 315 miljoner kronor. Titeln bensinskatt

bör minskas med 10 miljoner kronor till 715 miljoner kronor. Slutligen torde

titeln tobaksskatt, vilken ämbetsverket beräknar till 670 miljoner kronor,

nu upptagas med 720 miljoner kronor.

1 propositionen nr 65 har föreslagits ett ändrat uppbördsförfarande beträftande

avgifter för alkoholanalys vid statens rättskemiska laboratorium.

Ändringen medför en minskning av de beräknade inkomsterna under uppbördstiteln

inkomster vid statens rättskemiska laboratorium med 500 000

kronor.

Med hänsyn till att statens järnvägars rörelse under innevarande budgetär

torde komma att redovisa ett underskott kan — såsom rik sräkenskaps
-

s. 121 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

121

verket erinrat — någon inleverans av överskottsmedel från statens järnvägars

fond icke påräknas under budgetåret 1957/58. Inleverans av överskottsmedel

avseende ett budgetårs rörelse sker nämligen först påföljande

budgetår. Inkomsttiteln Statens järnvägar bör därför i enlighet med riksräkenskapsverkets

förslag utgå ur riksstaten för nästa budgetår.

Den dominerande posten på inkomstsidan, nämligen inkomstskattetiteln,

har riksräkenskapsverket beräknat till samma belopp som i statsverkspropositionen

eller 6 100 miljoner kronor. Vissa revideringar av beräkningens

delposter har likväl vidtagits, såsom framgår av följande, på ämbetsverkets

uppgifter byggda sammanställning.

1955/56

1956/57

1957/58

Inkomster

Utfall

Enl. stv.

Ny

Enl. stv.

Ny

prop. 1957

beräkn.

prop. 1957

beräkn.

Preliminärskatt inklusive fyll-

nadsinbetalningar ........

8 995

9 810

9 770

10 610

10 460

Kvarstående skatt..........

Y rkesskadef örsäkringsavgifter,

594

900

900

900

900

bidrag till sjukförsäkringen

och byggnadsforskningsav- gifter från större arbets- givare ..................

218

260

275

260

275

Tillkommande skatt, restan-

tier m. m.................

233

310

310

310

310

Summa inkomster

10 040

11 280

11 255

12 080

11 945

Utgifter

Kommunalskattemedel......

3 719

4 240

4 240

4 600

4 400

Överskjutande skatt........

667

570

570

600

600

Övriga restitutioner ........

Yrkesskadeförsäkringsavgifter,

39

40

40

40

40

bidrag till sjukförsäkringen

och byggnadsforskningsavgifter

från större arbets
-

givare...................

Förskott m. m. till sjukkas- sorna 1 ..................

Omföringar................

218

378

29

260

480

30

275

470

30

260

440

30

275

470

30

Summa utgifter

5 050

5 620

5 625

5 970

5 815

Inkomster utöver utgifter....

4 990

5 660

5 630

6 no

6 130

Nettoinkomst på titeln

(avrundat)

4 990

5 700

5 600

6 100

6 100

1 Varav för utbetalning av sjuk- kassorna tillkommande arbets- givarbidrag för 1955 resp. 1956,

avsedda att fonderas hos riks- gäldskontorct..................

55

76

40

s. 122 Kontrollera mot PDF

122

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 är 1957

Vid sidan av vissa smärre förändringar liar — såsom framgått av den tidigare

redogörelsen för riksräkenskapsverkets inkomstberäkning — i kalkylen

infogats konsekvenserna av de framlagda förslagen till höjning av de

kommunala ortsavdragen. Vid bifall till dessa uppstår nämligen ett bortfall

av preliminärskatt under 1957/58 av storleksordningen 100 miljoner kronor,

medan å andra sidan i fråga om utbetalningarna av kommunalskattemedel

en minskning med ca 240 miljoner kronor kan förväntas. Den sålunda

beräknade nettoeffekten under nästa budgetår av kommunalskaltereformen

har emellertid av riksräkenskapsverket inte ansetts motivera en

motsvarande uppräkning av titelns nettoinkomst, bland annat till följd av

att erfarenheterna vid uppbördstillfällena i november 1956 och januari 1957

föranlett en nedjustering i jämförelse med decemberkalkylen av den beräknade

källskatteuppbörden från löntagare.

De grundläggande antagandena rörande inkomstutvecklingen in. in. har

icke blivit föremål för någon ändring sedan decemberberäkningen. Bakom

kalkylerna ligger alltjämt ökningstal för lönesumman i samhället om 8 procent

för 1957 och 4 procent för 1958. Riksräkenskapsverket har i sin skrivelse

starkt understrukit de osäkerhetsmoment som föreligger beträffande

såväl dessa som andra antaganden rörande inkomstskatteliteln, t. ex. de

uppställda förutsättningarna med avseende på aktiebolagens inkomster,

fyllnadsinbetalningarnas omfattning in. in. Jag vill ansluta mig till denna

uppfattning och betona, att inkomstantagandena för innevarande kalenderår

torde få anses tämligen optimistiska mot bakgrunden av bland annat

de beräkningar rörande inkomstvolymens utveckling som återges i den

reviderade nationalbudgeten. Å andra sidan kan mot bakgrunden av det nu

träffade tvåårsavtalet på arbetsmarknaden hävdas, att ämbetsverkets utgångspunkt

vid uppskattningen av skatteunderlagets förändringar under

1958 är försiktigt vald. För egen del finner jag mig emellertid kunna godtaga

den föreslagna beräkningen av titelns nettoinkomst för nästa budgetår,

nämligen 6 100 miljoner kronor.

I detta sammanhang vill jag i korthet redogöra för de större komponenterna

i inkomstskattetiteln. I det för 1957/58 angivna beloppet kan sålunda

den statliga inkomstskatten beräknas ingå med ca 3,6 miljarder kronor

från fysiska personer samt med i runt tal 1,5 miljarder kronor från svenska

aktiebolag och övriga skattskyldiga. Sammanlagt skulle inkomstskatten

således svara för ca 5,1 miljarder kronor av nettobehållningen på titeln.

Från fysiska personer torde vidare komma att uppbäras ca 160 miljoner

kronor i förmögenhetsskatt samt i runt tal 675 miljoner kronor i folkpensionsavgifter.

Slutligen uppskattas inyesteringsavgiften ingå med ca

100 miljoner kronor. Den på fysiska personer fallande andelen av ovannämnda

totalsiffra, 6,1 miljarder kronor, uppgår till drygt tre fjärdedelar.

I enlighet med vad jag nu anfört skulle inkomsterna på driftbudgeten

komma att uppgå till 12 183 miljoner kronor eller ca 300 miljoner kronor

mer än som beräknades i statsverkspropositionen. Detta innebär en ökning

i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår med inemot 900

s. 123 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

123

miljoner kronor och i förhållande till det beräknade utfallet med inte fullt

1 200 miljoner kronor.

Av den lämnade redogörelsen framgår, att riksräkenskapsverket icke

funnit anledning till justering av tidigare gjorda uppskattningar rörande

dels eftersläpningen i utbetalningarna av kommunalskattemedel, dels också

under budgetåret inflytande investeringsavgifter. Den förra bör således

alltjämt föranleda en avsättning till budgetutjämningsfonden med netto 125

miljoner kronor. Investeringsavgiften beräknades i statsverkspropositionen

till 100 miljoner kronor. Ehuru avgiften för år 1957 kan komma att påföras

med mindre belopp än vad tidigare ansetts sannolikt — en följd av att den

nu förutsättes icke skola utgå efter år 1957 — torde anledning dock saknas

att räkna med en mera väsentlig avvikelse från nämnda belopp. På sätt

som föreslagits i statsverkspropositionen bör därför ett belopp av 100 miljoner

kronor upplagas i riksstaten för avsättning till budgetutjämningsfonden.

Beträffande utgifterna på driftbudgeten bar såsom tidigare omnämnts

mera betydande förändringar i jämförelse med statsverkspropositionens

siffror inträffat på blott ett fåtal punkter såsom en följd av äskanden

i särskilda propositioner eller på grund av riksdagens beslut. Den största

avvikelsen från riksstatsförslaget uppstår genom det anslag för täckande

av kostnaderna för höjda löner och pensioner åt de statsanställda å 245 miljoner

kronor vilket senare denna dag äskas av chefen för civildepartementet.

Till den del detta belopp avser den i statsverkspropositionen föreslagna

löneplansrevisionen hade emellertid hänsyn till ifrågavarande kostnad tagits

såsom en tillkommande utgift redan i de vid årsskiftet presenterade

beräkningarna.

Bland övriga större förändringar på driftbudgetens utgiftssida märkes

uppräkningen av anslagen under femte huvudtiteln till kapitalmedelslörluster

och ränteeftergifter samt till bostadsrabatter med sammanlagt 26

miljoner kronor. Vidare beräknas anslag å 8 miljoner kronor för höstens

folkomröstning i pensionsfrågan, varav 7 miljoner kronor under femte och

en miljon kronor under elfte huvudtiteln. Den närmare bedömningen av medelsbehovet

för nästa budgetår i samband med kommunalskatterefonnen

har medfört en uppräkning av ifrågavarande anslag under sjunde huvudtiteln

med ca 8 miljoner kronor. Ytterligare må erinras, dels att riksdagen

vidtagit en höjning med 30 miljoner kronor av anslaget till vägunderhållet,

dels ock att underskottet å riksgäldsfonden nu beräknas överstiga statsverkspropositionen

förslag med 40 miljoner kronor.

Sedan hänsyn tagits även till övriga förändringar i fråga om driftbudgetens

anslag, blir resultatet en höjning i förhållande til! statsverkspropositionen

av de sammanlagda utgifterna enligt riksstatsförslaget med 365

miljoner kronor till It 255 miljoner kronor. Bedan nu kan emellertid förutses

alt budgetutfallet kommer att uppvisa ytterligare utgifter till följd av

reservationsmedelsförbrukning, överskridanden av anslag samt tilläggsstater.

Jag återkommer i del följande härtill.

s. 124 Kontrollera mot PDF

124

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Drift
Miljoner
-

1951/52

1952/53

Inkomster....................................

Utgifter...........................................

7 507

6423

11084

7 808

7 647

1161

Överskott

Avsättning till budgetutjämningsfonden:

av kommunalskattemedel (netto) .............................

av medel som skall överföras till särskilt konto i riksbanken:

motsvarande vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade in- komster ..................................

—

—

avsedda för framtida Investeringar i LKAB.................

—

—

Överskott eller underskott

1084

4161

Härav hänförligt till:

allmänna budgeten......

automobilskattebudgeten

+ 929

+ 17

+ 396

- 214

Reservationsmedelsförändringar..................................

Tillkommande utgifter (anslagsöverskridanden m. m.) ............

(+ 138)

(- 21)

över- eller underskott inkl. reservationsmedelsförändringar och

tillkommande utgifter

-fl 084

+ 161

1 Reservationsmedelsförändringar inräknade.

2 Därav tilläggsstater 265 mkr.

3 Förutsett överskridande med 33 mkr till följd av ytterligare ett indextillägg å folkpensioner.

4 Förutsedda överskridanden omkring 50 mkr, löneplansrevision 104 mkr.

5 Förutsedda överskridanden omkring 40 mkr, löneplansrevision 200 mkr.

6 Förutsatt överskridande med 37 mkr till följd av ytterligare ett indextillägg å folkpensioner.

1

Kapital
-

Miljoner

1951/52

1952/53

Investeringsanslag ..............................................

Avgår: Avskrivningsmedel och övriga likvida medel..............

1408

- 632

1838

- 818

Återstående medelsbehov

■ 776

31020

Ökning (—) eller minskning (+) av anslagsbehållningarna........

ökning (+) eller minskning (—) av rörliga krediter..............

(+ 6)

+ 374

(+ 57)

+ 137

Totalt återstående medelsbehov för kapitalbudgeten (inkl. rörliga

krediter och förändring av anslagsbehållningarna)

1150

1157

1 Därav 292 mkr å tilläggsstater I och II.

2 Därav 92 mkr å tilläggsstat II.

3 Förändringar av anslagsbehållningarna inräknade.

s. 125 Kontrollera mot PDF

budgeten

kronor

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

125

1953/54

1954/55

1955/56

1956/57

1957/58

enl. riks- staten

enl. stv.

prop. 1957

ny be- räkning

enl. stv.

prop. 1957

ny be- räkning

8 535

8130

8 907

8 619

10 072

9 691

11309

10 602

11107

10 661

11026

* 10 868

11891

10 890

12183

11265

1 405

1 288

1 381

707

446

158

1001

928

—

—

- 250

-300

-200

- 200

- 125

- 125

—

—

- 275

- 81

- 75

- in

- 75

- in

- 75

- 109

- 100

- 100

1 405

1 288

1 — 225

221

60

-226

776

703

+ 319

- 89

+ 129

+ 83

-409

+ 205

+ 160

+ 61

+ 34

+ 26

-297

+ 71

+ 455

+ 321

+ 377

+ 326

(+ 175)

(+ 76)

(- 21)

s - 33

4 - 154

- 87

- 150

6 - 240

- 150

•- 37

+ 405

+ 288

- 225

+ 188

- 94

- 313

+ 386

+ 516

bndgeten

kronor

1953/54

1954/56

1955/56

1956/57

1957/58

enl. riks- staten

eni. stv.

prop. 1957

ny be- räkning

enl. stv.

prop. 1957

ny be- räkning

1947

2102

2 272

1805

2 091

1 2 097

2 245

2 294

- 914

- 1025

- 1244

- 1394

- 1394

2 - 1 436

- 1127

- 1 131

»1033

* 1077

31 028

411

697

661

1118

1163

(- 103)

(+ 193)

(+ 134)

+ 100

+ 100

+ 75

+ 50

+ 25

+ 20

- 4

- 49

—

+ 50

+ 100

—

+ 25

1053

1073

979

511

847

836

1 168

1213

s. 126 Kontrollera mot PDF

126

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

En sammanställning över de förändringar av inkomsterna och utgifterna å

driftbudgeten för nästa budgetår som i enlighet med vad i det föregående

anförts föreligger i förhållande till beräkningarna i statsverkspropositionen

torde såsom bihang D få fogas till detta protokoll.

Som resultat av de i det föregående angivna siffrorna för riksstatsförslagets

inkomst- och utgiftssidor framkommer ett överskott å driftbudgeten

av (12 183 — 11 255 =) 928 miljoner kronor. Härifrån skall emellertid i

första hand dragas de belopp som i enlighet med vad jag i det föregående

angivit bör avsättas till budgetutjämningsfonden, nämligen dels 125 miljoner

kronor utgörande den beräknade eftersläpningen (netto) i utbetalningarna

av kommunalskattemedel, dels också 100 miljoner kronor i tillfälliga,

konjunkturpolitiskt betingade inkomster motsvarande den under budgetåret

inflytande investeringsavgiften. Det därefter kvarstående överskottet

på driftbudgeten uppgår till 703 miljoner kronor, fördelat med 326

miljoner kronor på automobilskattebudgeten och 377 miljoner kronor på

den allmänna budgeten.

För att erbjuda grund för en realistisk bedömning av läget på driftbudgeten

måste emellertid, såsom jag redan omnämnt, de nu angivna överskottssiffrorna

justeras med hänsyn till reservationsmedelsförändringar respektive

med säkerhet tillkommande utgifter i form av anslagsöverskridanden.

Reservationsmedelsförbrukningen kan liksom skedde i statsverkspropositionen

antagas uppgå till 150 miljoner kronor under nästa budgetår.

Beträffande överskridanden in. m. kan redan nu förutses merutgifter med

ca 37 miljoner kronor till följd av att ytterligare ett indextillägg på folkpensionerna

tillkommit från och med februari månad 1957. Vidare får förutsättas,

att — såsom riksräkenskapsverket förordat — särskild medelsanvisning

sker till täckning av i statens järnvägars rörelse uppkommande underskott

för 1956/57. Denna fråga torde få upptagas till närmare behandling

sedan bokslutet fastställts.

Några hållpunkter för en bedömning av vilka belopp som under nästa

budgetår kan komma att äskas på tilläggsstat finnes självfallet icke på

detta stadium. All erfarenhet visar emellertid, att oförutsedda utgiftsbehov

uppkommer under budgetårets lopp. Under de senaste fem budgetåren har

sålunda i genomsnitt tillkommit utgifter, exklusive täckningsanslag för lönehöjningar,

å i det närmaste 200 miljoner kronor genom anvisningar på

tilläggsstat. Det torde därför — även om all möjlig restriktivitet tillämpas

vid behandlingen av tillkommande anslagsbehov — linnas fog för antagandet

att nu angivna siffror för driftbudgetöverskottet kommer att ytterligare

reduceras, även om några förskjutningar i de här redovisade allmänna förutsättningarna

i fråga om inkomster och utgifter icke äger rum.

Sammanfattningsvis vill jag i anslutning till den lämnade tabellariska

redovisningen av driftbudgeten angiva det nu föreliggande slutliga riksstatsförslaget

för 1957/58 på följande sätt. Inkomsterna kan beräknas till

12 183 miljoner kronor. Driftbudgetens anslagssumma kan anges till 11 255

miljoner kronor. Sedan föreslagna avsättningar till budgetutjämningsfon
-

s. 127 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

127

den med 225 miljoner kronor frånräknats, kvarstår ett formellt överskott

på statsregleringen å (12 183 — 11 255 — 225 =) 703 miljoner kronor. Reservationsmedelsförändringar

och tillkommande utgifter kan förväntas reducera

överskottet med (150 -J- 37 =) 187 miljoner kronor till 516 miljoner

kronor. Eventuella tilläggsstatsanslag skulle ytterligare minska detta överskott.

Kapitalbudgeten. I fråga om kapitalbudgeten hänför sig de förändringar

som inträffat sedan statsverkspropositionen avlämnades huvudsakligen till

dels de i propositionen nr 117 äskade anslagen å 35 miljoner kronor till

aktieteckning i Aktiebolaget Statens skogsindustrier och å ca 35 miljoner

kronor till en formell reglering av bolagets krediter i riksgäldskontoret och

hos domänverket, dels anslaget till vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt

å Gudhem för alkoholmissbrukare å drygt 4 miljoner kronor, dels

också bortfallet av det till 25 miljoner kronor preliminärt beräknade anslaget

till utbyggnad av storflygplats. Vidare märkes en anslagsteknisk omläggning

av de i propositionen nr 100 definitivt äskade investeringsanslagen

för bostadslånegivningen, vilket dock icke medfört någon förändring av

det sammanlagda anslagsbeloppet för ändamålet i fråga. Nettoeffekten av de

förändringar som sålunda inträffat å kapitalbudgeten innebär en ökning av

investeringsanslagen med 49 miljoner kronor. Förbrukningen av äldre anslagsmedel

har upptagits med något lägre belopp än i statsverkspropositionen

eller med 25 miljoner kronor. Vidare har antagits, att myndigheternas

disposition av rörliga krediter kommer att öka med 25 miljoner kronor. Jag

vill härvid erinra om att Kungl. Maj :t i propositionen nr 105 föreslagit att

statens järnvägars rörliga kredit i riksgäldskontoret höjes med 50 miljoner

kronor, varav 30 miljoner kronor förutsatts bli tagna i anspråk redan

innevarande budgetår.

Av vad jag nu sagt framgår att anslagen på kapitalbudgeten, vilka i

statsverkspropositionen upptagits med 2 245 miljoner kronor, nu kan beräknas

till ett 49 miljoner kronor högre belopp eller 2 294 miljoner kronor. De

avskrivningsmedel och övriga likvida medel som står till förfogande dels i

form av anslag på driftbudgeten, dels såsom avskrivningsmedel in. in. inom

de olika kapitalfonderna, beräknas komma att uppgå till 1 131 miljoner

kronor. För investeringarnas genomförande kvarstår således ett finansieringsbehov

av (2 294— 1 131 =) 1 163 miljoner kronor, till vilket belopp

även bör läggas den beräknade förbrukningen av äldre anslagsmedel samt

den uppskattade ökningen av i riksgäldskontoret disponerad rörlig kredit,

sammanlagt (25 -f- 25 =) 50 miljoner kronor. Det totala medelsbehovet

för kapitalbudgetens del kan sålunda anges Lill 1 213 miljoner kronor eller

45 miljoner kronor mer än som beräknades i statsverkspropositionen. Härutöver

kan vissa kostnader för eu storflygplats beräknas tillkomma. Vidare

kan, såsom förutskickats i propositionen nr 144, väntas tillkomma medelsäskanden

för finansieringen av oljelagringsanläggningar. Under nästa budgetår

torde även aktualiseras eu överföring till LKAB av viss del av de

belopp som under budgetåren 1955/56 och 1956/57 reserverats på budget
-

s. 128 Kontrollera mot PDF

128

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

utjämningsfonden för framlida investeringar i bolaget. Medelsbehovet härför

— vilket såsom i propositionen nr 171 till 1956 års riksdag förutsatts

skola täckas genom anvisande i vanlig ordning av anslag på kapitalbudgeten

— kan ännu icke närmare angivas. Denna fråga torde därför få upptagas

i annat sammanhang. Jag vill emellertid understryka, att ifrågavarande

överföring icke medför något lånebehov under budgetåret, då mot

fondavsättningarna svarande belopp insatts på särskilt konto i riksbanken.

Totalbudgeten. I det föregående har jag återgivit de antaganden som ligger

till grund för och de beräkningar som leder fram till det formella överskottet

på driftbudgeten och det formella medelsbehovet på kapitalbudgeten,

såsom dessa torde komma att redovisas i riksstaten. Jag har också sökt

precisera de viktigaste av de faktorer som redan nu kan förutses komma att

påverka budgetutfallet, utan att fördenskull hänsyn kunnat tagas till dem

inom ramen för den hävdvunna uppställningen av riksstaten.

Såsom jag erinrat om vid tidigare tillfällen och senast i statsverkspx-opositionen

kan emellertid riksstatens siffror inte ograverade läggas till grund

för en bedömning av statsbudgetens roll sonn en viktig faktor i samhällsekonomin.

För detta ändamål måste i första hand den i detta sammanhang

underordnade, av önskemålen om en riktig förmögenhetsredovisning föranledda

gränsdragningen mellan drift- och kapitalbudgetutgifter avlägsnas.

Beräkningarna måste även i andra avseenden justeras i syfte att ge en rättvisande

bild av de specifikt samhällsekonomiska — till skillnad från de

bokföringsmässiga — konsekvenserna av de budgetpolitiska åtgärderna. En

dylik bearbetning kan göras mer eller mindre ingående. I finansplanen till

årets statsverksproposition anmälde jag resultatet av ett försök att analysera

budgetförslagets verkningar i expansiv respektive kontraktiv riktning inom

olika sektorer av samhällsekonomin. Någon aktualisering av de då gjorda

beräkningarna har icke nu vidtagits. Däremot har på vanligt sätt utförts

en omgruppering av riksstatsförslaget utifrån dess kassamässiga

aspekter. Den nämnda bearbetningen redovisas i följande sammanställning.

Totalbudgetens kassamässiga utfall

Miljoner kronor

Driftbudgeten

1956/57

Enl. stv.

prop. 1957

Ny beräk- ning

1957/58

Enl. stv.

prop. 1957

Ny beräk- ning

Överskott (+) eller underskott (—)

+ 60

— 226

+ 776

+

703

Reservationsmedelsminskning ....

Tillkommande utgifter (anslags-

- 150

150

överskridanden m. m.)........

Fondering hos riksgäldskontoret

av sjukkassorna tillkommande

arbetsgivarbidrag för 1955 resp.

- 154

- 87

- 240

37

1956 ........................

+ 55

+ 76

—

4“

40

s. 129 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

129

Avsättning av kommunalskatte
-

medel (netto)................

Avsättning till särskilt konto i

+ 200

+ 200

+ 125

+ 125

riksbanken:

av medel avsedda för fonde- ring för framtida pensionsän- damål ....................

+ 275

+ 275

+ 275

+ 275

av tillfälliga, konjunkturpoli- tiskt betingade inkomster....

av medel avsedda för framtida

+ 75

+ 75

+ 100

+ 100

investeringar i LKAB ......

+ in

+ 109

—

—

+ 622

+ 422

+ 886

+ 1056

Kapitalbudgeten

Medelsbehov efter avdrag för av-

skrivningar o. dyl...........

— 697

— 661

- 1 118

- 1 163

Minskning av anslagsbehållningar

- 100

- 75

- 50

- 25

Ökad disposition av rörliga krediter

- 50

— 100

—

- 25

-847

- 836

- 1 168

— 1 213

Totalbudgetens underskott......

- 225

-414

- 282

- 157

I denna översikt har hänsyn tagits till att varken de avsättningar som

skall göras till budgetutjämningsfonden och till särskilt konto i riksbanken

eller fonderingen hos riksgäldskontoret av sjukkassorna tillkommande

arbetsgivarbidrag tills vidare representerar verkliga utgifter för staten i realekonoanisk

mening. Då de ju emellertid i det föregående införts såsom faktorer

vilka påverkar driftbudgetens formella överskott i reducerande riktning,

bör de i en kassamässig sammanställning åter inräknas bland plusposterna.

Det framgår av översikten att ett underskott på totalbudgeten om 157 miljoner

kronor kan väntas uppkomma under nästa budgetår. I jämförelse med

statsverksproposilionens siffra innebär detta en minskning med 125 miljoner

kronor. I förhållande till det nu beräknade utfallet för innevarande budgetår

reduceras underskottet med 257 miljoner kronor.

Vid en bedömning av i vilken mån staten kan komma att belasta lånemarknaden

under nästa budgetår ger det framräknade totalbudgetsaldot

inte något uttömmande svar, även bortsett från det upplåningsbehov som

föreligger i anledning av statsskuldens omsättning. Utöver totalbudgetens

underskott måste behovet av statlig ni/upptåning nämligen beräknas med

hänsyn tagen till att vissa av de inkomster som beräknats för nästa budgetår

genom insättning på särskilda konton i riksbanken undandras riksgäldskontorets

förfogande och följaktligen inte kan användas till statsutgifternas

finansiering. Beträffande dessa belopp måste riksgäldskontoret

!) Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 130 Kontrollera mot PDF

130

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 är 1957

således företaga nyupplåning, såsom framgår av den efterföljande sammanställningen.

Miljoner kronor

1956/57

Enl. stv. Nyberäkprop.

ning

1957

1957/58

Enl. stv. Nyberäkprop.

ning

1957

Totalbudgetens underskott.............. 225

Avsättningar till särskilt konto i riksbanken 461

414 282 157

459 375 375

Behov av nyupplåning

686 873 657 532

Enligt tablån skulle under nästa budgetår föreligga ett behov av statlig

nyupplåning om 532 miljoner kronor, vilket innebär en minskning med 125

miljoner kronor i förhållande till statsverkspropositionen och en icke oväsentlig

nedgång i jämförelse med vad som nu kan anges för 1956/57. Såsom

framgått av min tidigare redogörelse finns det dock skäl att understryka

de stora osäkerhetsmarginaler som föreligger vid beräkningen både

av budgetens inkomstposter och av dess utgifter. Förutom svårigheterna

att bedöma skatteunderlagets utveckling bör beträffande inkomstsidan särskilt

framhållas det vanskliga i att i förväg bedöma fyllnadsinbetalningarnas

omfattning.

Budgetläget efter 1957/58. I årets statsverksproposition liksom vid tidigare

tillfällen har det aktuella budgetförslaget även fått tjäna som utgångspunkt

för en analys av de statsfinansiella utsikterna på längre sikt. Metodiken

har därvid varit att införa de vid varje tillfälle överblickbara, automatiska

tendenserna inom olika delar av statsverksamheten i ett samhällsekonomiskt

utvecklingsperspektiv, som bygger på ett antal antaganden om

produktionsstegringen, inkomstutvecklingen m. m. Genom en dylik »rullande»

långsiktsanalys av den statsfinansiella utvecklingen erhålles vissa

hållpunkter för en bedömning av exempelvis utrymmet för nya kostnadskrävande

reformer på olika områden.

I årets finansplan refererades sålunda en av riksräkenskapsverket i anslutning

till verkets ordinarie beräkning verkställd kalkyl avseende utvecklingen

av statsinkomsterna till och med budgetåret 1959/60. Kalkylen utgick

frän verkets beräkning för 1957/58. I anslutning till den förnyade beräkningen

av inkomsterna för nästa budgetår har ämbetsverket nu även prövat

i vad mån de ändrade förutsättningarna påverkar prognosen över statsinkomsternas

utveckling under budgetåren 1958/59 och 1959/60. Enligt de

verkställda kalkylerna skulle de årliga förändringarna av inkomsterna

kunna sammanfattas på följande sätt.

s. 131 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

131

Miljoner kronor

1957/58— 1958/59—

1958/59 1959/60

Driftbudgetens totala kassamässiga inkomster.............. + 440 + 440

Förändring i avsättning till budgetutjämningsfonden av kommunalskattemedel

................................. + 50 + 225

Summa -f 490 + 665

Summa, exkl. bilskattemedel + 405 + 600

Liksom vid tidigare beräkningar av detta slag har riksräkenskapsverket

utgått från en antagen jämn ökning av produktionen och i anslutning därtill

en årlig inkomststegring för fysiska personer och bolag om 4 procent.

Beräkningarna bygger även i övrigt på gynnsamma betingelser ifråga om

de för statsinkomsternas utveckling bestämmande faktorerna. Då riksräkenskapsverket

utgått från de vid beräkningstillfället gällande reglerna för

skatteuttag har hänsyn till det i det föregående framlagda förslaget till

energibeskattning in. in. inte kunnat tagas i ämbetsverkets kalkyler. Någon

nämnvärd effekt på statsinkomsternas ökningstakt efter 1957/58 torde förslaget

emellertid inte komma att få. Vad särskilt gäller förändringen från

1957/58 till 1958/59, torde effekten av investeringsavgiftens bortfall ungefärligen

komma att uppvägas av inhämtandet av den uppbördstekniskt betingade

eftersläpningen under 1957/58 i tillströmningen av energiskattemedel.

Under angivna förutsättningar visar den presenterade sammanställningen

en något gynnsammare bild än motsvarande beräkningar i årets statsverksproposition.

Nu räknas sålunda med en årlig ökning av de kassamässiga

inkomsterna med 440 miljoner kronor såväl 1958/59 som 1959/60. Till

följd av att den nuvarande nettoavsättningen av kommunalskattemedel vid

de gjorda antagandena om skatteunderlagets tillväxthastighet under olika

år väntas successivt minska för att budgetåret 1959/60 övergå i en nettoåterföring,

blir rent bokföringsmässigt utvecklingen ännu något gynnsammare

för staten. Som framgår av tablån utgör automobilskattemedlens tillväxt

eu viktig faktor i de totala statsinkomsternas ökning.

Om underlaget för kalkyler av angivet slag över inkomstutvecklingen är

relativt bräckligt, gäller detta i ännu högre grad beträffande uppskattningen

av de framtida statsutgifterna. För dagen synes inte mycket material

föreligga för en revidering av de siffror och synpunkter som jag anfört i

finansplanen. Alltjämt torde sålunda skäl föreligga att i botten av beräkningarna

lägga en »normal» automatisk utgiftsstegring, exklusive lönehöjningar,

av åtminstone ett par hundra miljoner kronor per år. Såsom jag

anförde i statsverkspropositionen kommer budgetåret 1958/59 att härutöver

belastas med ytterligare en halv årskostnad för dels den kommunala

ortsavdragsreformen, dels höjningen av barnbidragen eller med sammanlagt

ca 350 miljoner kronor, varjämte 100 miljoner kronor skall ställas till

förfogande som finansiell grund för en blivande skördeskaderegleringsfond.

s. 132 Kontrollera mot PDF

132

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Vidare kan nu förutses en ökning av lönekontot 1958/59 utöver 1957/58

med ca 60 miljoner kronor — varav drygt 20 miljoner kronor på affärsverken

och resten på statsverksa|mheten i övrigt — som ett resultat av den

tvååriga överenskommelsen om statstjänstemannens löner. Vid årets riksdag

har vidare framlagts ett flertal propositioner, som kommer att medföra

betydande kostnadsstegringar under 1958/59 och följande budgetår särskilt

under åttonde huvudtiteln.

Redan de här uppräknade faktorerna på utgiftssidan, ställda mot de i

det föregående gjorda inkomstantagandena, pekar mot en försämring av

det kassamässiga utfallet av budgeten från 1957/58 till 1958/59 med åtminstone

trehundra miljoner kronor. Från 1958/59 till 1959/60 skulle å

andra sidan — såvitt nu kan överblickas — statsutgifternas ökningstakt

bli något mindre. Vid bedömningen av dessa uppgifter är emellertid att

märka, att ingen hänsyn tagits till bland annat de krav på utgiftsstegringar

som möter till följd av den tekniska utvecklingen på försvarets område. Ej

heller har i beräkningarna utrymme beretts för angelägna ökningar av de

statliga investeringarna på för vårt välstånd så grundläggande områden som

vägarna, kommunikationsverken, undervisningen och sjukvården. Slutligen

faller varje höjning av löne- och pensionsnivån för de statsanställda efter

utgången av år 1958 utanför kalkylen, liksom den successiva förbättring av

folkpensionerna, varom allmän enighet nu synes råda. Beträffande folkpensionsreformen

förtjänar påpekas, att enligt föreliggande förslag de mycket

betydande kostnadsstegringar som denna medför endast till en mindre

del skulle täckas med avgifter.

De nu presenterade beräkningarna över de statsfinansiella utsikterna

illustrerar enligt min mening på ett markant sätt den trånga ram inom vilken

de många angelägna, sinsemellan konkurrerande utgiftsbehoven måste

rymmas. Jag framhöll i årets finansplan att det statsfinansiella perspektivet

sådant det numera avtecknar sig måste ge anledning till allvarlig

eftertanke. Det fortsatta reformarbetet måste ske under tillvaratagande

av alla möjligheter till kostnadsbesparingar och under hård gallring bland

de många i och för sig önskvärda och välmotiverade utbyggnadsplanerna.

De reviderade beräkningarna för såväl nästkommande som de därpå följande

budgetåren ger ytterligare kraftigt stöd åt denna min tidigare redovisade

uppfattning.

Jag torde härefter få framlägga förslag rörande grunderna för uttagande

av preliminär skatt för inkomst under nästa budgetår. Beträffande procent - talet för nästkommande budgetårs förra hälft vill jag erinra om att detta

procenttal — jämlikt stadgande i 12 § förordningen den 26 juli 1947 (nr

576) om statlig inkomstskatt — skall bestämmas till samma tal som gällt

för innevarande budgetårs senare hälft, d. v. s. till 100. 5 ad åter angår nästkommande

budgetårs senare hälft förordar jag, att för fysiska personer,

oskifta dödsbon och familjestiftelser den statliga inkomstskatt, som skall

ingå i den preliminära skatten för budgetåret 1957/58, uttages med 100 pro
-

s. 133 Kontrollera mot PDF

133

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

cent av grundbeloppet. Beträffande den slutliga inkomstskatten på grund av

1957 års taxering vill jag erinra om att denna skatt — jämlikt bestämmelserna

i 12 § förordningen om statlig inkomstskatt — automatiskt ulgår

efter enahanda procenttal av grundbeloppen som gällt med avseende å motsvarande

preliminära skatt för kalenderåret 1956.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta, att statlig inkomstskatt för skattskyldig, som

avses i 10 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall ingå i preliminär skatt för budgetåret 1957/58 med

100 procent av grundbeloppet; samt

b) upptaga inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret

1957/58 enligt den vid detta protokoll såsom Bihang A fogade

specifikationen.

Med bifall till vad föredragande departementschefen

sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter,

hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Rydén

s. 135 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

135

jBihan g A

Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1957/58

A. Egentliga statsinkomster

1. Skatter:

1. Skatt å inkomst, förmögenhet

och rörelse:

a) Skatt å inkomst och förmögenhet

m. m., bevillning . . 6 100 000 000

b) Kupongskatt, bevillning---- 7 000 000

c) Utskiftningsskatt och ersättningsskatt,

bevillning....... 1 000 000

d) Fondskatt, bevillning....... 15 000 000

e) Skogsvårdsavgifter, bevillning 8 000 000

f) Bevillningsavgifter för sär
skilda

förmåner och rättigheter,

bevillning............. 1 000 000

g) Arvslottsskatt, gåvoskatt och

kvarlåtenskapsskatt, bevillning

..................... 85 000 000

h) Lotterivinstskatt, bevillning . 53 000 000

i) Omsättnings- och expedi
tionsstämplar

m. m., bevillning

...................... 75 000 000

2. Automobilskattemedel:

a) Fordonsskatt, bevillning .... 325 000 000

b) Bensinskatt, bevillning..... 715 000 000

3. Tullar och acciser:

a) Tullmedel, bevillning....... 650 000 000

b) Varuskatt, bevillning....... 225 000 000

c) Omsättningsskatt å motorfordon,

bevillning............. 140 000 000

d) Regleringsavgift och accis å

fettvaror m. m., bevillning . 47 000 000

e) Skatt å kaffe, bevillning ... 20 000 000

f) Tobaksskatt, bevillning..... 720 000 000

g) Rusdrycksförsäljningsmedel

av partihandelsbolag, bevillning

..................... 13 000 000

h) Rusdrycksförsäljningsmedel

av detaljhandelsbolag, bevillning

..................... 26 000 000

i) Omsättnings- och utskänkningsskatt

å spritdrycker, be
-

villning ................... 1 250 000 000

j) Omsättnings- och utskänk
ningsskatt

å vin, bevillning .. 55 000 000

k) Maltdrycksskatt, bevillning . 95 000 000

6 345 000 000

1 040 000 000

s. 136 Kontrollera mot PDF

136

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

l) Skatt å läskedrycker, bevillning

..................... 47 000 000

m) Statlig nöjesskatt, bevillning 60 000 000

n) Energiskatt, bevillning..... 315 000 000 3 663 000 000 11 048 000 000

II. Uppbörd i statens verksamhet:

1. Vattendomstolsavgifter.................... 500 000

2. Inkomster vid fångvården................. 2 100 000

3. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk
ringsrådet.

............................... 3 900 000

4. Bidrag till pensionsstyrelsen............... 125 000

5. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna
och

ungdomsvården....................... 350 000

6. Inkomster vid statens vårdanstalter för alkoholmissbrukare

............................ 260 000

7. Inkomster vid statens geotekniska institut .. 750 000

8. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion,

att tillföras automobilskattemedlen ............ 3 200 000

9. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket,

att tillföras automobilskattemedlen ............ 1 300 000

10. Avgifter för registrering av motorfordon .... 5 500 000

11. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hyd
rologiska

institut......................... 4 000 000

12. Bidrag till statens bränslekontrollerande verksamhet

.................................. 45 000

13. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen ... 1 800 000

14. Inkomst av myntning och justering........ 10 000 000

15. Kontrollstämpelmedel..................... 900 000

16. Bidrag till bank- och fondinspektionen..... 490 000

17. Bidrag till sparbanksinspektionen........... 300 000

18. Bidrag för tillsyn över sparbankerna....... 30 000

19. Bidrag för revision av sparbankerna ........ 275 000

20. Inkomster vid tandläkarhögskolorna........ 300 000

21. Avgifter för granskning av biografbilder .... 280 000

22. Inkomster vid lantbruksnämnderna......... 2 000 000

23. Inkomster vid veterinärhögskolan........... 600 000

24. Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt

..................................... 750 000

25. Inkomster vid statens centrala frökontrollan
stalt.

.................................... 1 500 000

26. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontrollanstalt

............................... 275 000

27. Inkomster vid statens jordbruksnämnd...... 350 000

28. Inkomster vid lantmäteriväsendet.......... 10 000 000

29. Inkomster vid rikets allmänna kartverk .... 1 700 000

30. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltill
verkningen.

.............................. 30 000

31. Skeppsmätningsavgifter.................... 400 000

32. Inkomster vid Sveriges geologiska undersökning

..................................... 200 000

33. Inkomster vid statens provningsanstalt..... 2 200 000

34. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten . 4 600 000

35. Inkomster vid statens institut för konsumentfrågor

.................................... 50 000

s. 137 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

137

36. Fyr- och båkmedel....................... 12 000 000

37. Lotspenningar............................ 11 000 000

38. Försäljning av sjökort m. in................ 450 000

39. Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt. 700 000

40. Patent- och varumärkes- samt registreringsav
gifter.

................................... 8 000 000

41. Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register

.................................... 500 000

42. Bidrag till försäkringsinspektionen.......... 825 000

43. Inkomster av statens gruvegendom.......... 8 000 000

44. Inkomster vid statens bakteriologiska laboratorium

................................... 2 600 000

45. Inkomster vid statens rättskemiska laboratorium

.................................... 625 000

46. Inkomster vid statens farmacevtiska laboratorium

................................... 375 000

47. Inkomster vid statens sinnessjukhus........ 33 000 000

48. Inkomster vid statens skol- och yrkeshem på

Salbohed och i Vänersborg................ 35 000

49. Inkomster vid statens anstalt för fallandesjuka 380 000

50. Inkomster vid karolinska sjukhuset........ 27 400 000

51. Inkomster vid serafimerlasarettet........... 7 000 000

52. Inkomster vid statens institut för folkhälsan . 425 000

174 375 000

111. Diverse inkomster:

1. Bötesmedel.............

2. Totalisatormedel........

3. Tipsmedel..............

4. Lotterimedel...........

5. Övriga diverse inkomster

22 000 000

25 000 000

90 000 000

115 000 000

13 000 000 265 000 000

11 487 375 000

B. Inkomster av statens kapitalfonder

I. Statens af färsverks fonder:

1. Postverket, bevillning........

2. Televerket.................

3. Statens vattenfallsverk......

4. Domänverket...............

11. Rilcsbanksfonden................

17 000 000

65 000 000

120 000 000

50 000 000

252 000 000

15 000 000

III. Statens allmänna fastighetsfond:

1. Slottsbyggnadernas delfond........... 1 000

2. Fångvårdsstyrelsens *> 805 000

3. Beskickningsfastigheternas t> ........... 840 000

4. Byggnadsstyrelsens » ........... 11 106 000

5. Generaltullstyrclsens » 200 000

6. Uppsala universitets » 380 000

7. Lunds universitets » 465 000

8. Sjöfartsstyrelsens » 95 000

9. Medicinalstyrelsens t> ........... 4 540 000

10. Karolinska sjukhusets » ........... 520 000

18 952 000

s. 138 Kontrollera mot PDF

138

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

IV. Försvarets fonder:

1. Försvarets fastighetsfond.................. 25 070 000

2. Försvarets fabriksfond.................... 2 750 000

V. Statens utlåningsfonder:

1. Utrikesförvaltningens lånefond.............. 6 000

2. Värnpliktslånefonden...................... 100

3. Statens bostadslånefond................... 3 000

4. Lånefonden för tjänstemannasamhället vid

Mörby................................... 6 000

5. Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre

bemedlade, barnrika familjer............... 5 200 000

6. Lånefonden för bostadsbyggande i städer och

stadsliknande samhällen................... 75 000

7. Lånefonden för främjande av bostadsbyggande

på landsbygden........................... 580 000

8. Lånefonden för bostadsbyggande........... 94 000 000

9. Lånefonden för lantarbetarbostäder......... 100

10. Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

............................ 500 000

11. Lånefonden för allmänna samlingslokaler .... 690 000

12. Statens bosättningslånefond................ 2 100 000

13. Vattenkraftslånefonden.................... 275 000

14. Luftfartslånefonden........................ 160 000

15. Tullverkets båtlånefond................... 1 000

16. Statens lånefond för universitetsstudier..... 120 000

17. Allmänna studielånefonden................ 300 000

18. Statens lånefond för hästavelns befrämjande . 100

19. Statens kaninavelslånefond................. 100

20. Gödselvårdslånefonden.................... 1 000

21. Statens kalkbrukslånefond................. 1 000

22. Jordbrukets lagerhusfond.................. 565 000

23. Statens mejerilånefond.................... 1 000

24. Jordbrukets maskinlånefond............... 1 100 000

25. Statens sekundärlånefond för jordbrukare ... 130 000

26. Statens slakterilånefond................... 100

27. Fonden för supplementär jordbrukskredit .... 500 000

28. Kraftledningslånefonden................... 140 000

29. Elektrifieringslånefonden................... 100

30. Lånefonden för inköp av gasgeneratorer för motordrift

.................................. 100

31. Egnahemslånefonden...................... 5 400 000

32. Arrendelånefonden........................ 100

33. Arbetarsmåbrukslånefonden................ 100

34. Västerbottens och Norrbottens nybygges- och

bostadsförbättringslånefond................ 100

35. Kronotorparnas inventarielånefond.......... 100

36. Statens avdikningslånefond................ 1 800 000

37. Täckdikningslånefonden................... 25 000

38. Bevattningslånefonden..................... 1 000

39. Fiskerilånefonden......................... 215 000

40. Statens fiskredskapslånefond............... 100

27 820 000

s. 139 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

139

41. Virkesmätningslånefonden.................. 100

42. Skogsväglånefonden....................... 1 000

43. Statens slcogslånefond..................... 100

44. Lånefonden för insamling av skogsfrö...... 100

45. Hemslöjdslånefonden...................... 100 000

46. Industrilånefonden........................ 40 000

47. Statens hantverkslånefond................. 60 000

48. Fonden för hantverks- och småindustrikredit 20 000

49. Statens lånefond för den mindre skeppsfarten 560 000

50. Statens sekundärlånefond för rederinäringen . 50 000

51. Sjöfartsverkets båtlånefond................. 200 000

52. Fonden för lån till företagareföreningar m. fl. 550 000 115 477 500

VI. Fonden för låneunderstöd:

1. Bostadsstyrelsens delfond.................. 20 100 000

2. Statskontorets * .................. 910 000

3. Lantbruksstyrelsens » .................. 8 000

4. Riksbankens t .................. 2 400 000

5. Riksgäldskontorets » .................. 1 000 23 419 000

VII. Fonden för statens aktier...................... 150 000 000

Vill. Statens pensionsfonder:

1. Folkpensioneringsfonden................... 27 500 000

2. Civila tjänstepensionsfonden............... 1 400 000

3. Militära tjänstepensionsf onden............. 165 000

4. Allmänna familjepensionsfonden............ 4 000 000

5. Statens pensionsanstalts pensionsfond....... 8 200 000

6. Pensionsfonden för vissa riksdagens verk____ 25 000 41 290 000

IX. Diverse kapitalfonder:

1. Fonden för kreditgivning till utlandet...... 40 000 000

2. Övriga diverse kapitalfonder............... 12 000 000 52 000 000

695 958 500

Summa kronor 12 183 333 500

s. 141 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

141

Förslag till

Inyesteringsstater för budgetåret 1957,58

I. Statens affärsverksfonder

A. Postverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden........... 5 900 000

Övriga kapitalmedel...... 1 000

Investeringsbemyndigande. —2 998 000

2 903 000

B. Televerkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 3 500 000

inom fonden.......... 217 800 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 47 500 000

268 900 000

C. Statens järnvägars fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 5 709 000

inom fonden........... 201 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 110 492 000

317 301 000

D. Statens vattenfallsverks fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten......... 3 600 000

inom fonden........... 88 300 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 268 000 000

360 000 000

E. Domänverkets fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden............ 700 000

Övriga kapitalmedel....... 850 000

Investeringsbemyndigande.. ■— 587 500

Bihang B

.. 2 903 000

2 903 000

268 900 000

268 900 000

317 301 000

317 801 000

360 000 000

360 000 000

. .. 962 500

962 500

962 500

s. 142 Kontrollera mot PDF

142

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

n. Luftfartsfonden

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 400 000

inom fonden............. 1 180 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande. . 3 820 000

5 401 000

III. Statens allmänna fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 52 918 200

inom fonden............ 11 659 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 47 288 900

111 867 100

IV. Försvarets fonder

A. Försvarets fastighetsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

från riksstaten.......... 73 075 000

inom fonden............ 11 972 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. 19 852 000

104 900 000

B. Försvarets fabriksfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .

inom fonden............ 3 600 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande.. — 1 000

8 600 000

V. Statens utlåningsfonder

Utrikesförvaltningens lånefond

Investeringsbemyndigande . 50 000 Investeringsanslag

Värnpliktslånefonden

. 5 401 000

5 401 000

in 867 100

in 867 100

104 900 000

104 900 000

.. 3 600 000

3 600 000

50 000

Avskrivningsmedel

från riksstaten .

100 000 Investeringsanslag

100 000

s. 143 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

143

Lånefonden för bostadsbyggande

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........

från riksstaten......... 140 000 000

Investeringsbemyndigande. 420 000 000

560 000 000

Lånefonden för maskinanskaffning inom byggnadsindustrien

Investeringsbemyndigande. 1 500 000 Investeringsanslag........

Statens bosättningslånefond

Investeringsbemyndigande. 100 Investeringsanslag........

Lånefonden för allmänna samlingslokaler

Avskrivningsmedel Investeringsanslag........

från riksstaten......... 5 400 000

Investeringsbemyndigande. 3 600 000

9 000 000

Avskrivningsmedel

från riksstaten .

Statens lånefond för universitetsstudier

.... 6 000 000 Investeringsanslag

Avskrivningsmedel

från riksstaten .

Allmänna studielånefonden

10 500 000 Investeringsanslag

Statens avdikningslånefond

Avskrivningsmedel Investeringsanslag

från riksstaten......... 500 000

Investeringsbemyndigande. 2 000 000

2 500 000

Statens lånefond för den mindre skeppsfarten

Investeringsbemyndigande. 3 000 000 Investeringsanslag ..

Sjöfartsverkets båtlånefond

Investeringsbemyndigande. 500 000 Investeringsanslag ..

Fonden för lån till företagareföreningar m. fl.

Investeringsbemyndigande. 4 000 000 Investeringsanslag..

Summa investeringsbemyndiganden

för statens utlåningsfonder.

........... 434 650 100

560 000 000

560 000 000

1 500 000

100

9 000 000

9 000 000

6 000 000

10 500 000

2 500 000

2 500 000

3 000 000

500 000

4 000 000

s. 144 Kontrollera mot PDF

144

Kungl. Majrts proposition nr 175 år 1957

VI. Fonden för låneunderstöd

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag 288 355 100

från riksstaten......... 3 380 000

Övriga kapitalmedel...... 28 327 600

Investeringsbemyndigande. 256 647 500 __

288 365 100 288 355 100

VII. Fonden för statens aktier

Övriga kapitalmedel...... 1 000 Investeringsanslag........ 200 000 000

Investeringsbemyndigande . 199 999 000

200 000 000 200 000 000

VIII. Fonden för förlag till statsverket

Övriga kapitalmedel....... 1 000 000 Summa investeringsanslag ... 3 600 000

Investeringsbemyndigande.. 2 600 000 _

3 600 000 3 600 000

IX. Diverse kapitalfonder

A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag . . 26 701 000

från riksstaten......... 1 970 000

inom fonden........... 19 000 000

Övriga kapitalmedel...... 100 000

Investeringsbemyndigande. 5 631 000 _

26 701 000 26 701 000

B. Jordfonden

Investeringsbemyndigande . 2 000 000 Investeringsanslag........ 2 000 000

C. Statens reproduktionsanstalts fond

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag .... 659 000

inom fonden............. 250 000

Övriga kapitalmedel....... 1 000

Investeringsbemyndigande 408 000 _

659 000 659 000

Säger beträffande samtliga investeringsstater för:

Avskrivningsmedel Summa investeringsanslag 2 294 299 800

från riksstaten....... 307 052 200

inom fonden......... 561 361 000

Övriga kapitalmedel .... 30 584 600

Investeringsbemyndigande 1 395 302 000

2 294 299 800

2 294 299 800

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr Ilo år 1957

1

Bihang C

Reviderad nationalbudget för år 1957

I. Inledning

När nationalbudgeten för 1957 gjordes upp vid årsskiftet och presenterades

i statsverkspropositionen, var det ekonomiska läget i viktiga avseenden

ännu oklart. Avtalsförhandlingarna hade knappast påbörjats och de samhällsekonomiska

verkningarna av Suez-konflikten kunde ännu inte överblickas.

Nationalbudgeten byggde därför på hypotesen, att bränsleläget visserligen

inte skulle få allvarligare konsekvenser för produktionsutvecklingen

men dock skulle bli bestämmande för den totala produktionens höjd; en viss

dämpande verkan på importvolymen ingick också i beräkningarna. Någon

prognos över inkomstutveckling och därav följande konsumtionsefterfrågan

gjordes inte; i stället presenterades en realekonomisk kalkyl för 1957, där

konsumtionen redovisades som en restpost. Det finns numera hållpunkter

för att bättre bedöma utvecklingen under innevarande år i båda dessa avseenden.

Bränslesituationen syns inte få de verkningar för produktionen

som antogs i den preliminära nationalbudgeten, och avtalsförhandlingarna

har i stort sett slutförts.

För den samhällsekonomiska bedömningen finns dessutom numera reviderade

beräkningar över försörjningsbalansen 1956 att tillgå. Det är speciellt

lagerutvecklingen 1956 som nu kan bedömas. När den preliminära

nationalbudgeten gjordes upp, var möjligheterna begränsade att ange lagerutvecklingen

under 1956. Denna spelade dock en mycket viktig roll i den

samhällsekonomiska bedömningen för 1957. Huvuddragen i den bedömning

av lagerutvecklingen 1956 och 1957 som gjordes i den preliminära nationalbudgeten,

har inte jävats av nu föreliggande statistiskt material.

Avsnitten rörande försörjningsbalansen för 1956 och den internationella

utvecklingen som inleder den reviderade nationalbudgeten har författats

inom konjunkturinstitutet. Med hänsyn till de störningar som under senaste

året präglat den internationella högkonjunkturen, har det internationella

ekonomiska läget behandlats relativt utförligt. Den presentation över

den sannolika svenska ekonomiska utvecklingen under 1957, som framläggs

i de därpå följande kapitlen, bygger på sedvanligt sätt på material som erhållits

från olika myndigheter. Hänsyn har tagits till resultatet av en förnyad

enkät rörande industrins investeringsplaner. Inom kommerskollegium

bär nya kalkyler rörande utrikeshandeln utförts. Även andra myndigheter

har som vanligt bidragit med statistiska sammanställningar och analyser.

10 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

I framställningen av den ekonomiska utvecklingen inom landet har inte

något nytt arbetsmarknadskapitel särredovisats. Det har inte förelegat något

nytt material att belysa befolkningsutvecklingen eller näringsgrensfördelningen

av arbetskraften utöver vad som förelåg för den preliminära nationalbudgeten.

Vissa aspekter av arbetsmarknadsläget har dock inarbetats i

produktionskapitlet. Utöver utrikeshandelskapitlet (kap. IV), som bygger

på en promemoria från kommerskollegium, och en reviderad produktionskalkyl

(kap. V) presenteras ett kapitel med en ny investeringsprognos (kap.

VI) och en bedömning av konsumtions- och prisutvecklingen (kap. VII).

I sammanfattningskapitlet presenteras den sedvanliga försörjningsbalansen

för innevarande år. Givetvis kan denna inte betraktas som en i alla delposter

tillförlitlig prognos över den samhällsekonomiska utvecklingen 1956

—1957. Såsom närmare utvecklades i den preliminära nationalbudgeten, är

prognosteknik och statistiskt underlag inte tillräckliga för en mer preciserad

ekonomisk prognos. Försörjningsbalansen för 1957 får som vanligt ses som

en sammanfattning av de olika delkalkyler som redovisats i specialkapitlen,

delvis med utgångspunkt från planstatistik. Någon fullständig, utarbetad

modell ligger inte bakom kalkylerna, men en successiv anpassning av prognoskaraktär

mellan de olika delkalkylerna har eftersträvats under arbetets

gång.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

3

II. Försörjningsbalansen för 1956

Den bild av utvecklingen 1955—1956, som de reviderade beräkningarna

av försörjningsbalansen 1956 ger för de olika områdena av ekonomin (se

tabellerna 1 och 2), överensstämmer i stort med de preliminära uppskattningar,

som tidigare framlagts. Bruttoinvesteringarna syns dock ha ökat

något mer och den offentliga konsumtionen något mindre än som tidigare

beräknats. Bytesbalansens utfall visade i stort sett den förbättring från

1955 som väntats. Nu tillgängliga siffror över lagerutvecklingen pekar på en

avsevärd lageruppbyggnad under fjolåret. Bruttonationalprodukten, som

preliminärt uppskattades ha ökat med 2 procent, steg enligt de nu framlagda

kalkylerna med 2,5 procent.

1. Inhemska bruttoutgifter

De totala bruttoinvesteringarna ökade med nära 8 procent i löpande och

drygt 2 procent i fasta priser från 1955 till 1956 (se tabellerna 3 och 4).

Detta innebär, alt takten i investeringsökningen från 1955 till 1956, liksom

från 1954 till 1955, var avsevärt lägre än den från 1952 till 1954.

Tabell II: 1. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i löpande priser

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Förändring

prel.

1956—1956

Miljoner

kronor

Procent

Tillgång

1. Bruttonationalprodukt

45140

52 710

+ 3 700

+ 7,5

till marknadspris......

31 220

38 330

41 980

43 210

49 010

2. Import av varor, eif ..

6120

9190

8 950

8170

9190

10 340

11430

+ 1090

+ 11

3. Minskning av lager m.m.

150

—

—

270

140

—

—

—

4. Summa tillgång

37 490

47 520

50 930

61 650

54 470

59350

64140

+ 4 790

+ 8

Användning

5. Privat inhemsk brutto-

5 480

6 550

6 800

7 310

7 860

8 340

9 040

+ 700

+ 8

6. Offentlig inhemsk brut-

toinvestering..........

3 070

3 820

5 020

5 670

5 910

6150

6 560

+ 410

+ 7

7. ökning av lager m. m.

8. Export av varor, fob,

—

950

920

—

—

1020

740

- 280

och nettot av tjänster..

6 290

10 130

9130

8 510

9 020

9 920

11270

+ 1 350

+ 14

9. Privat konsumtion ....

19 470

22150

24 310

25 100

26 380

28 050

30 150

+ 2 100

+ 7

10. Offentlig konsumtion ..

3180

3 920

4 750

5 060

5 300

5 870

6 380

+ 510

+- 9

11. Summa användning

37 490

47 520

50 930

51 650

54 470

69850

64140

+ 4 790

+ 8

Bruttonationalproduk- tens ändring sedan före-

+ 23 *

+ 9,5%

+ 3%

+ 4,5%

+ 8,5%

+7,5 %

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell Ils 2. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i 1954 års priser

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Förändring

prel.

1955—1956

Miljoner

kronor

Procent

T illgäng

1. Bruttonationalprodukt

till marknadspris......

40 600

40 670

41 570

43 140

45140

47 020

48 250

+ 1230

+ 2,5

2. Import av varor, eif..

3. Minskning av lager m.m.

7 340

8 670

8 030

8 020

9190

10 200

10 780

+ 580

+ 6

190

—

—

290

140

—

—

4. Summa tillgång

48130

49340

49 600

51450

54 470

57 220

59030

+ 1810

+ 3

Användning

5. Privat inhemsk brutto-

investering............

6. Offentlig inhemsk brut-

7 200

7 060

6 580

7170

7 860

8 070

8 270

+ 200

+ 3

toinvestering..........

4 210

4 250

4 910

5 650

5 910

5 830

5 910

+ 80

+ 1

7. Ökning av lager m. m.

8. Export av varor, fob,

--

920

830

—

—

960

630

- 330

och nettot av tjänster

8150

8 530

7 740

8 270

9 020

9 580

10 550

+ 970

+ 10

9. Privat konsumtion ....

24 260

24 010

24 680

25 280

26 380

27 300

27 950

+ 650

+ 2

10. Offentlig konsumtion ..

4310

4 570

4 860

5 080

5 300

5 480

5 720

+ 240

+ 4

11. Summa användning....

48130

49 340

49 600

51450

54470

57 220

59 030

+ 1810

+ 3

Bruttonationalproduk- tens ändring sedan före- gående år ...........

—

±0%

+ 2%

+ 3,5%

+4,5%

+ 4 %

+ 2,5 %

Tabell II: 3. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i löpande priser

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

För- ändr. i

procent

1955—

1956

I. Privata bruttoinvesteringar____

5476

6550

6797

7311

7858

8346

9 041

+ 8

I. Bostäder ..................

1581

1714

1863

2 099

2 239

2 415

2 640

+ 9

2. Industri....................

1 940

2 415

2 319

2 217

2 643

2 799

2 975

+ 6

3. Kraft- och belysningsverk ..

163

141

229

254

220

223

267

+ 20

4. Jordbruk ..................

705

825

870

887

905

851

895

+ 5

5. Transportmedel ............

913

1254

1288

1538

1428

1591

1763

+ 11

6. Övrigt ....................

174

201

228

316

423

467

501

L+ 7

II. Offentliga bruttoinvesteringar ..

3069

3824

5018

5 672

5 906

6146

6 556

+ 7

1. Statliga....................

1740

2164

2 994

3 324

3 308

3 454

3 797

+ 10

därav: Affärsverk.........

757

884

1246

1365

1314

1332

1449

+ 9

Aktiebolag.........

130

150

240

170

151

171

221

+ 29

Militära ...........

532

729

927

1088

1210

1281

1423

+ 11

2. Kommunala (inkl. komm. bo-

lag m. m.) .................

1329

1660

2 024

2 348

2 598

2 692

2 759

+ 2

III. Totala bruttoinvesteringar.....

8 545

10374

11815

12983

13 764

14 492

15 597

+ 8

därav: Bostäder.............

1921

2 162

2 338

2 639

2 870

3 049

3 298

+ 8

Industri ............

2 077

2 695

2 567

2 390

2 800

2 977

3186

+ 7

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 4. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i 1954 års priser

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

J956

prel.

Förändring

procent

1

1953-

1954

1954-

1955

1955-

1956

I. Privata bruttoin- vesteringar ........

7196

7060

6 584

7168

7858

8066

8273

+ 10

+ 3

+ 3

1. Bostäder ......

2115

1800

1811

2 088

2 239

2 342

2 441

4* 7

+ 5

+ 4

2. Industri........

2 611

2 654

2 234

2179

2 643

2 660

2 672

+ 21

+ 1

± o

3. Kraft- och belys- ningsverk ......

220

156

221

252

220

210

241

-13

- 5

+ 15

4. Jordbruk ......

924

888

872

892

905

832

832

+ 1

- 8

+ 0

5. Transportmedel.

1091

1339

1218

1439

1428

1572

1620

- 1

+ 10

+ 3

6. övrigt ........

235

223

228

318

423

450

467

+ 33

+ 6

+ 4.

II. Offentliga bruttoin- vesteringar ........

4 213

4 250

4 912

5 648

5 906

5832

5 914

+ 5

- 1

+ 1

1. Statliga........

2 404

2 438

2 936

3 304

3 308

3 260

3 402

± 0

- 1

+ 4

därav:

Affärsverk . ..

1043

992

1222

1363

1314

1251

1294

- 4

- 5

+ 3

Aktiebolag...

173

160

229

168

151

162

200

- 10

+ 7

+ 23

Militära.....

716

805

887

1061

1210

1215

1277

+ 14

± o

+ 5

2. Kommunala

(inkl. komm. bo- lag m. in.)......

1809

1812

1976

2 344

2 598

2 572

2 512

+ 11

- 1

- 2

III. Totala bruttoinves- teringar ..........

11409

11810

11496

12 816

18 764

18 898

14187

+ 7

+ 1

+ 2

därav: Bostäder.

2 561

2 264

2 270

2 625

2 870

2 958

3 055

+ 9

+ 3

+ 3

Industri .

2 793

2 845

2 471

2 349

2 800

2 831

2 861

+ 19

+ 1

+ 1

De privata investeringarna beräknas ha ökat med knappt 3 procent i volym

från 1955 till 1956. ökningen var i förhållande till tidigare år jämnare

fördelad på de skilda investeringsområdena. Den största relativa uppgången

hänför sig till de privata kraft- och belysningsverken, vars investeringar

ökade med 15 procent, dock ulan att uppnå samma höga nivå som 1953.

En stor del av ökningen av de privata investeringarna var lokaliserad till

bostadsbyggandet, vilket steg med drygt 4 procent inom den privata sektorn.

Såväl antalet lägenheter under byggnad som lägenhetsytorna ökade, vilket

medförde en uppgång av det nedlagda arbetet i nyproduktion av bostäder

med ca 8 procent. Samtidigt beräknas reparationer och underhåll av bostäder

ha minskat något.

Investeringarna inom den privata industrin syns ha varit praktiskt taget

oförändrade under 1956 jämfört med 1955, varemot industriinvesteringarna

i deras helhet ökade med ca en procent. En viss nedgång av industrins investeringar

i byggnader och anläggningar uppvägdes av en ökning av investeringarna

i maskiner och apparater. Enligt kommerskollegii investeringsenkät

förelåg, liksom föregående år, en tydlig skillnad i utvecklingen

mellan de mindre industriföretagen (med 5—49 arbetare) och de större

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Tabell It: 5. Privat konsumtion åren 1950—1956 i löpande priser1

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

Förändring

prel.

1955-1956

i procent

Livsmedel, exkl. spritdrycker,

viner och tobak ........

6191

7 029

8 030

8 283

8 599

9121

9 768

+ 7

Spritdrycker och viner ....

777

867

960

999

1087

1219

1408

+ 16

Tobak ....................

586

669

778

834

867

891

896

+ 1

Bostad ..................

1697

1794

1931

2 093

2 251

2 406

2 694

+ 12

Bränsle och lyse..........

809

1 122

1206

1 129

1211

1340

1588

+ 19

Beklädnad................

3194

3 507

3 673

3 643

3 641

3 809

3 959

+ 4

Inventarier ..............

1529

1768

1847

1782

1876

1950

2 051

+ 5

Fordon ..................

862

1083

1 159

1385

1724

1860

2 051

+ 10

Resor ....................

939

998

1085

1106

1119

1 142

1 189

+ 4

Sjukvård, hygien, hemvård

1 144

1307

1426

1495

1 572

1683

1811

+ 8

Övrigt....................

1609

1869

2 093

2190

2 296

2 419

2 523

+ 4

Summa

19337

22 013

24188

24942

26 243

27 840

29 938

+ 8

1 I tabellen inkluderas inte bank- och försäkringstjänster. Ej heller har korrigering skett

för dubbelräkning mot offentlig konsumtion. Dessa korrektioner har dock gjorts vid beräkningen

av den privata konsumtionen i tabellerna 1 och 2.

(med minst 50 arbetare). De mindre företagen syns ha minskat sina nyoch

reinvesteringar med omkring 9 procent, medan de större företagens

ökade med någon procent.

Även om investeringarna i den totala industrin endast ökat i liten utsträckning

under två år efter en kraftig lyftning året därföre, har utvecklingen

varit mycket olikartad inom olika industrigrenar. Vissa konkurrenskraftiga

industrier möter stigande efterfrågan, andra industrier möter

stagnerande efterfrågan och skärpt konkurrens från utlandet. Utvecklingsplaner

inom olika industrigrenar kan befinna sig på olika stadier o. s. v.

Investeringarna inom områden som textil-, jord- och sten- samt träindustri

Tabell II: 6. Privat konsumtion åren 1950—1956 i 1954 års priser1

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

Förändring

1955—1956

i procent

Livsmedel,exkl. spritdrycker,

viner och tobak ........

8 263

8059

8 239

8 370

8 599

8 733

8 754

± o

Spritdrycker och viner ....

1015

998

1058

1134

I 087

1142

1266

+ 11

Tobak ....................

833

800

867

854

867

898

911

+ 1

Bostad ..................

1931

2 009

2 084

2 164

2 251

2 344

2 439

+ 4

Bränsle och lvse..........

984

1020

1070

1083

1211

1325

1388

+ 5

Beklädnad................

3 715

3 453

3 569

3 589

3 641

3 825

3 911

+ 2

Inventarier ..............

1854

1883

1 867

1792

1876

1944

2 009

+ 3

Fordon ..................

840

1023

1042

1288

1724

1792

1933

+ 8

Resor ....................

1132

1 115

1134

1126

1 119

1 116

1098

- 2

Sjukvård, hygien, hemvård

1441

1 420

1480

1522

1572

1649

1722

+ 4

Övrigt....................

2 068

2 059

2130

2196

2 296

2 354

2 340

- 1

Summa

24076

23 839

24540

25118

26243

27 122

27 771

+ 2

1 Se not till tabell II: 5.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 7. Offentlig konsumtion åren 1950—1956

Miljoner kronor

7

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

Föränd- ring 1955

—1956

i procent

Löpande priser

Kommunal konsumtion. . . .

1741

2153

2 628

2 824

3 021

3 432

3 790

+ 10

därav: Löner ..........

1193

1 474

1838

1964

'' 2 095

2 407

2 658

+ 10

Statlig konsumtion........

1435

1 770

2125

2 240

2 280

2 434

2 589

+ 6

därav: Löner ..........

965

1170

5 1 430

1511

1546

1677

1809

+ 8

Total offentlig konsumtion

3176

3 923

4 753

5 064

5 301

5 866

6 379

+ 9

195 i års priser

Total offentlig konsumtion

4 312

4 569

4 860

5 077

5 301

5 481

5 717

+ 4

därav: Kommunal kon-

sumtion ........

Statlig konsum-

2 341

2 485

2 675

2 831

3 021

3 206

3 396

+ 6

tion ............

1971

2 084

2185

2 246

2 280

2 275

2 321

+ 2

har sålunda varit fallande, medan gruvindustrin byggt ut sin produktionsutrustning

mest. Även kemisk-teknisk industri har kännetecknats av ökande

investeringsverksamhet liksom vissa grenar av metall- och verkstadsindustrin.

Jordbrukets investeringar beräknas ha varit ungefär oförändrade från

1955 till 1956. Inom gruppen transportmedel steg investeringarna i motorfordon

och flyg kraftigt. Förskjutningar över årsskiftena i leveranserna av

fartyg till handelsflottan medförde en nedgång i investeringarna inom denna

näringsgren. Beträffande övriga investeringar inom den privata sektorn

syns handelns investeringar i byggnader ha ökat med omkring 3 procent.

De reviderade beräkningarna över de offentliga investeringarna ger i stort

sett samma bild som angavs i den preliminära nationalbudgeten. Dessa investeringar

beräknas således ha ökat med drygt 1 procent. Kommunernas

investeringar, som till övervägande del består av investeringar i byggnader

och anläggningar, minskade med 2 procent, medan de statliga investeringarna

ökade med 4 procent.

Tabell II: 8. Inhemska bruttoutgifter åren 1950—1956 i löpande priser

Procenttal

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

Privat inhemsk bruttoinvestering....

Offentlig inhemsk bruttoinvestering..

Privat konsumtion..................

Offentlig konsumtion................

Summa bruttoutgifter

17,6

9,8

62,4

10,2

100,0

18,0

10,5

60,8

10,7

100,0

16,6

12,3

59.5

11.6

100,0

17.0

13.1

58.2

11,7

100,0

17,3

13.0

58.0

11,7

100,0

17,2

12,7

58.0

12.1

100,0

17,4

12,6

57,8

12,2

100,0

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Den privata konsumtionen ökade med 7,5 procent i löpande och 2,5 procent

i lasta priser från 1955 till 1956 (se tabellerna 5 och 6). Prisstegringen

blev i genomsnitt 5 procent.

Vin- och spritkonsumlionen ökade med 11 procent i fasta priser och svarade

för en femtedel av hela den totala uppgången i konsumtionsvolymen.

Konsumtionen av livsmedel stagnerade i stort sett under fjolåret, delvis

under inflytande av prisstegringen på livsmedel.

Även under 1956 ökade bilutgifterna kraftigt, främst på grund av ökade

drifts- och underhållskostnader genom tillväxten i bilbeståndet. Nyinköpen

av personbilar var något större 1956 än 1955. Sammanlagt steg konsumtionsutgifterna

för alla slag av fordon med 8 procent i fasta priser från 1955

till 1956. Den kraftiga konsumtionsökningen inom detta område återspeglas

i en minskning av utgiftsvolymen för resor med kollektiva transportmedel

med sammanlagt 2 procent.

Konsumtionsvolymen av textila beklädnadsvaror ökade med 1 ä 2 procent,

av skor med drygt 4 procent. Inköpen av inventarier ökade i likhet med

tidigare år något mer än den totala konsumtionen och visade en uppgång

med drygt 3 procent i fasta priser. Ökningen i Iägenhetsbeståndet medgav

en uppgång i bostadsnyttjandet med 4 procent i volym. Ett påfallande drag

i konsumtionsutvecklingen 1955—1956 var slutligen den betydande nedgången

i restaurangbesök, varigenom konsumtionen av restaurangtjänster

kraftigt sjönk. Storleken av denna nedgång är svår att precisera men torde

röra sig om ca 15 procent i volym.

Den offentliga konsumtionen steg med 9 procent i löpande och med 4 procent

i fasta priser från 1955 till 1956 (se tabell 7). Expansionen av den offentliga

konsumtionen hänför sig i likhet med tidigare år främst till den

kommunala sektorn, där konsumtionsvolymen ökade med 6 procent mot endast

2 procent för den statliga konsumtionen.

2. Utrikeshandel och lagerutveckling

Bytesbalansen med utlandet förbättrades med ca 260 miljoner kronor från

1955 till 1956 och fjolårets underskott stannade vid ca 160 miljoner kronor

(se tabell 9). Hade det faktiska varu- och tjänsteutbytet med utlandet under

1956 skett till de priser som rådde 1955 skulle i stort sett jämvikt ha nåtts

i utrikestransaktionerna; dylika oförändrade priser skulle dock sannolikt

också ha påverkat det kvantitativa utbytet. Exportvolymen av varor liksom

handelsflottans transportpreslationer i utrikes fart steg nämligen inte obetydligt

mer än importvolymen från 1955 till 1956. Den internationella prisutvecklingen

var emellertid i övervägande grad ogynnsam för Sveriges del.

Bytesförhållandet försämrades sålunda med 2 procent till följd av att importpriserna

steg med ca 5 procent medan exportpriserna steg med ca 3 procent.

I den utsträckning höjningen av importpriserna var förorsakad av uppgången

i fraktsatserna hölls dock bytesbalansen skadeslös genom ökade sjöfartsintäkter.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

9

Tabell II: 9. Bytesbalansen åren 1950—1956

Miljoner kronor

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

Förändring

1955-1956

i procent

Löpande priser

Export av varor, fob .......

5 708

9 226

8135

7 659

8196

8 933

10 047

+ 12

Import av varor, eif ........

6117

9193

8 952

8172

9192

10 337

11428

+ 11

Handelsbalansens saldo

-409

+ 33

-

817

- 513

- 996

-1404

-1381

Sjöfartsnetto................

+ 600

+ 970

+ 1075

+ 860

+ 875

+ 1025

+ 1215

+ 19

Övriga tjänster m. m. netto ..

- 20

- 70

—

80

- 15

— 45

- 35

+ 10

Bytesbalansens saldo

+ 171

+ 933

+

178

+ 332

- 166

- 414

- 156

1954 drs priser

Export av varor, fob .......

7 423

7 733

6 918

7 494

8196

8 681

9 523

+ 10

Import av varor, eif........

7 343

8 673

8 029

8 020

9192

10 204

10 781

+ 6

Handelsbalansens saldo

+ 80

-940

-

1111

- 526

- 996

-1523

-1258

Sjöfartsnetto ................

+ 755

+ 860

+

890

+ 790

+ 875

+ 930

+ 1010

+ 9

Övriga tjänster m. m. netto..

- 24

- 66

—

72

- 15

- 45

- 34

+ 10

Bytesbalansens saldo

+ 811

- 146

-

293

+ 249

- 166

- 627

- 238

1955 års priser

Export av varor, fob........

—

—

—

—

—

8 933

9 792

+ 10

Import av varor, eif ........

—

—

—

—

—

10 337

10 925

+ 6

Handelsbalansens saldo

—

—

—

—

—

-1404

-1133

Sjöfartsnetto................

—

—

—

—

—

+ 1025

+ 1120

+ 9

Övriga tjänster in. m. netto..

—

—

—

—

—

— 35

+ 10

Bytesbalansens saldo

—

—

—

—

—

- 414

3

•

Exporten ökade totalt med 12 procent i värde och 10 procent i volym. Liksom

närmast föregående år steg framför allt utförseln av investeringsvaror och

investcringsråvaror. Exporten av verkstadsprodukter ökade kraftigt, och för

gruppen maskiner och instrument noterades en uppgång med ca 20 procent i

volym. Exportkvantiteten av handelsfärdigt järn och stål steg från 200 till

330 tusen ton eller med 65 procent. Exportökningen berörde emellertid

främst billigare kvaliteter, varför volymuppgången räknad i fasta priser

blott blev 40 procent. Efterfrågan på järnmalm fortsatte att stiga under fjolåret,

och den exporterade kvantiteten var 10 procent högre än 1955. Beträffande

skogsprodukter gick trävaruexporten tillbaka med 7 procent i volym,

medan utförseln av såväl massa som papper och papp ökade med 11 procent.

Importen steg totalt med 11 procent i värde och 6 procent i volym. Bränsleimporten

ökade med 15 procent i volym och eu påfyllnad av bränslelagren

kunde härigenom komma till stånd under fjolåret. Bland verkstadsprodukterna

steg importvolymen av maskiner och instrument med 10 procent. Likaså

ökade importen av fartyg och flygplan avsevärt under det att bilimporten

däremot förblev ungefär oförändrad. Importen av järn och stål, som

i samband med betydande lageruppbyggnad var ovanligt stor under 1955,

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 10. Lagerförändringar för statistiskt belysta varuområden åren 1950—1956

Miljoner kronor i genomsnittliga återanskaffningspriser för respektive år; ofullständiga uppgifter

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

Löpande priser

1.

Bränslen........................

—

20

+

190

+

Ilo

— 10

- 80

+

90

+ 130

2.

Skogsprodukter..................

—

240

+

30

+

680

— 290

+ 290

+

170

- 20

3.

Verkstads- och varvsindustrins

lager ..........................

+ 100

+

140

+

470

- no

- 30

+

840

''+ 600

4.

Ferrolegeringar, tackjärn, metaller,

handelsfärdigt järn och stål m. in.

(hos järnverk och järngrossister)..

—

20

+

20

+

150

+ 0

- 30

+

40

+ 110

5.

Hudar, läder, gummi............

+

10

+

no

—

10

+ 0

+ 0

+

0

- 10

(i.

Textilvaror och skor............

+

20

+

530

—

390

+ 110

+ 30

+

0

- 70

7.

Livsmedel ......................

10

+

80

+

100

— 60

— 130

+

0

± o

8.

Summa

-

160

+ 1100

+ 1110

-360

+ 50

+ 1140

+ 740

9.

Förändring i kreaturskapital.....

—

20

_

70

_

50

- 30

- 40

—

90

- 70

10.

Variationer i uttag ur skog......

+

30

—

80

—

140

+ 120

- 150

—

30

+ 70

11.

Summa lagerförändringar

-

150

+

950

+

920

— 270

— 140

+ 1020

+ 740

1954 års priser

12.

Summa lagerförändringar

-

190

+

920

+

830

— 290

— 140

+

960

+ 630

1955 års priser

13.

Summa lagerförändringar

—

—

—

—

—

+ 1020

+ 680

1 Delvis uppskattad siffra.

Källor: Jordbruksnämnden (för livsmedel och förändringar i kreaturskapital), skogsstyrelsen

(skogsuttag) samt kommerskollegium (övriga områden).

föll åter tillbaka 1956. Den volymmässiga nedgången blev nära 25 procent.

Importutvecklingen för textilvaror följde tämligen nära konsumtionsutvecklingen

för textilprodukterna och visade en volymökning på 2 procent.

Sjöfartsnettot eller handelsflottans intäkter från utrikes fart minus dess

kostnader i utlandet ökade med nära 20 procent i värde från 1955 till 1956.

En stor del av denna uppgång berodde, i likhet med uppgången från 1954 till

1955, på stegrade fraktsatser. Även i fasta priser räknat steg emellertid sjöfartsnettot

betydligt; en relativt osäker beräkning visar en uppgång med 9

procent från 1955 till 1956. Bidragande faktorer till den volymmässiga uppgången

var en ökning av handelsflottans bruttotonnage med 5 procent från

1955 till 1956 samt en höjning av produktiviteten genom att dels äldre tonnage

ersattes av nybyggt, dels genom att utnyttjandet av lastutrymmena

sannolikt ökade i samband med förbättringen av sjöfartskonjunkturen.

I nationalbudgeten 1957 kunde någon siffermässig precisering av lagerförändringarna

under 1956 ej införas i försörjningsbalansen för detta år.

Tillgängliga uppgifter pekade dock på att en lagerökning ägt rum under

1956 och med stöd av kalkyler från produktionssidan över bruttonationalproduktens

utveckling bedömdes en lagerökning av storleksordningen 400

å 500 miljoner kronor i 1955 års priser som sannolik. Föreliggande beräkningar

anger en ökning av lagren under 1956 med sammanlagt 740 mil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

11

joner kronor i löpande priser respektive 680 miljoner kronor i 1955 års priser.

Dessa siffror är ännu preliminära och avser lagerutvecklingen för statistiskt

belysta varuområden (se tabell 10).

Bränslelagren steg i fjol med ca 130 miljoner kronor i löpande priser. Uppgången

föll till större delen på flytande bränslen, men äveu kokslagren

ökade i mindre utsträckning. Lagren av textilvaror och skor minskade sammanlagt

med ca 70 miljoner kronor, huvudsakligen genom lagerminskningar

i fabrikantledet. För skogsprodukter registrerades en nettominskning

av lagren med ca 20 miljoner kronor; en betydande lagerökning för

massaved jämte en mindre uppgång i massalagren har mer än uppvägts av

lagernedgång för timmer och trävaror.

Inom verkstads- och varvsindustrin blev lagerökningen under fjolåret

av storleksordningen drygt 600 miljoner kronor i löpande priser enligt ännu

mycket preliminära beräkningar. En sådan ökning kan synas anmärkningsvärt

stor med hänsyn till att lagren inom denna industri under 1955 steg

med hela 840 miljoner kronor. Till drygt en tredjedel hänför sig emellertid

fjolårets lagerökning till varven och där främst till fartyg under byggnad.

Eftersom varvens lager under 1955 endast steg med ca 40 miljoner kronor,

kan lagerökningen inom verkstadsindustrin utom varven uppskattas ha varit

ungefär hälften så stor under 1956 som 1955. Delvis kan skillnaden i lagerökning

under 1955 och 1956 inom verkstadsindustrin exklusive varven

återföras på att råvarulagren kraftigt steg under 1955 medan de ej syns ha

förändrats i någon högre grad under 1956. Även lagerhållningen av såväl

halvfabrikat som varor i arbete och färdigvaror steg dock väsentligt mindre

1956 än 1955. De två senaste årens lagerökningar inom verkstadsindustrin

syns icke ha lett till någon påtaglig överdimensionering av lagerhållningen,

men en viss nedskärning av färdigvarulagren och möjligen även av råvarulagren

syns ha ansetts önskvärd av företagen vid början av 1957, enligt vad

som framgår av konjunkturbarometern för verkstadsindustrin. Ett år tidigare

bedömdes enligt samma källa lagren av färdigvaror och råvaror som

i stort sett lagom stora. Under tider av stigande ekonomisk aktivitet sker på

längre sikt en successiv lageruppbyggnad. Det blir fler varor i arbete och

lagren på olika punkter i produktionsprocessen måste utökas så att inga

flaskhalsar uppstår. Det sker en anpassning till den högre aktiviteten. Lagerökningen

inom verkstadsindustrin under 1956 syns dock ha varit större

iin som kan förklaras av en sådan normal anpassning till högre produktion.

3. Bruttonationalprodukt, inkomstutveckling och sparande

Den ovan relaterade utvecklingen av investeringarna, konsumtionen och

utrikeshandeln samt lagren 1955—1956 bildar underlaget för uppskattningen

i tabell 2 av bruttonationalproduktens ökning med 2,5 procent i volym.

Kalkylen över bruttonationalprodukten från produktionssidan ger belägg för

eu produktionsuppgång av denna storlek. Industrins och hantverkets bidrag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

till bruttonationalprodukten syns sålunda ha ökat med 2,5 å 3 procent, medan

byggnads- och anläggningsverksamhetens bidrag ökade obetydligt, sannolikt

omkring 1 procent. Av samma ringa storlek torde ökningen av jordbrukets

bidrag till bruttonationalprodukten ha varit. Detta innebär för jordbrukets

del, att en återhämtning av produktionen under 1956 efter 1955 års

svaga skörd helt uteblev. För tjänsteproduktionen, där handel och samfärdsel

dominerar, kan registreras en ökning, som något överstiger uppgången i

totala bruttonationalprodukten.

Mätt i löpande marknadspriser steg bruttonationalprodukten med drygt 7

procent från 1955 till 1956 (se tabell 1), vilket innefattar en total genomsnittlig

prisstegring med knappt 5 procent för hela bruttonationalprodukten. Den

genomsnittliga prisstegringen för samtliga varor och tjänster förbrukade

inom landet blev något större, vilket förklaras av att importpriserna ökade

mer än exportpriserna från 1955 till 1956.

Följande tablå visar prisindex 1956 på en halv procent när för konsumtion

och investering (nivån 1955 = 100):

Privat bruttoinvestering................................ 105,5

Offentlig bruttoinvestering.............................. 105

Privat konsumtion.................................... 105

Offentlig konsumtion.................................. 104

Med utgångspunkt från bruttonationalproduktens ökning kan den totala

inkomstökningen inom landet uppskattas i runda tal. Då ökningen av den

totala lönesumman för landets inkomsttagare kan uppskattas någorlunda

väl, skulle en framräknad skillnad mellan total inkomstökning och lönesummeökning

kunna ge en uppfattning av hur övriga inkomster från produktionen

utvecklats. Av tabell 11 framgår, att bruttonationalprodukten till

marknadspris ökade med 3,7 miljarder kronor från 1955 till 1956. En del av

denna ökning hänför sig till indirekta skatter (minus subventioner) och en

del till reparationer och underhåll. Dras dessa poster från bruttonationalprodukten,

erhålls en stegring på 3,1 miljarder kronor. Av denna faller en

del på ökade avskrivningar. Grovt räknat kan därför ökningen i nationalinkomsten,

d. v. s. den sammantagna inkomstökningen för löntagare, en
-

Tabell II: 11. Bruttonationalprodukten enligt olika begrepp åren 1950—1956 i löpande priser

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prei.

1. Bruttonationalprodukt till mark-

nadspris..........................

31 220

38 330

41 980

43 210

45140

49 010

52 710

2. Minus: Indirekta skatter ........

2 490

2 810

3 060

3 390

3 590

4170

4 560

3. Plus: Subventioner ..............

4. Bruttonationalprodukt till produk-

550

440

680

450

510

520

670

tionskostnad alt. I................

29 280

35 960

39 600

40 270

42 060

45 360

48 820

5. Minus: Reparationer och underhåll

inom företagssektorn ............

6. Bruttonationalprodukt till produk-

2 390

2 950

3 280

3 420

3 500

3 800

4140

tionskostnad alt. II..............

26 890

33 010

36 320

36 850

38 560

41 560

44 680

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 13

skilda företagare, bolag och affärsverk, uppskattas till ca 2,7 miljarder

kronor.

Den totala lönesumman kan beräknas ha ökat med ca 7,5 procent eller i

absoluta tal drygt 2 miljarder kronor. Detta innebär, att inkomster från produktionen,

andra än löner, skulle ha ökat med i runt tal en halv miljard

kronor från 1955 till 1956. Detta skulle innebära en ökning av inkomster vid

sidan av löneinkomster av storleksordningen 7 procent. Dessa inkomster

består främst av olika slag av företagarinkomster men omfattar även en i

nationalräkenskapen ofördelad »restpost» av inkomster. Osäkerheten i det

statistiska materialet gör att uppskattningar av inkomstutvecklingen enligt

ovanstående metod ställer sig mycket vanskliga; när mer definitiv statistik

föreligger för 1956 kan det mycket väl hända att ovanstående siffror blir

kraftigt reviderade.

Det kan vara av intresse att konstatera, att av visserligen relativt osäkra

siffror att döma lönesummans andel av de totala inkomsterna i samhället har

stigit under de senaste åren. Några tillförlitliga siffror över nettonationalprodukten

till produktionskostnad finns visserligen inte tillgängliga, men

sätts lönesumman i relation till bruttonationalprodukten1 erhålls följande

ungefärliga procenttal:

1953 1954 1955 1956

62,5 63,5 65 65

Tabell 12 ger en uppfattning av bruttosparandets andel av bruttonationalprodukten

under åren 1950—1956. Med bruttosparande avses summan

av privata och offentliga bruttoinvesteringar, lagerförändringar samt bytesbalansens

saldo. Den inhemska bruttoinvesteringskvoten steg från 1953 till

1955 men sjönk åter något från 1955 till 1956. ökningen från 1953 till 1954

förorsakades dels av en höjning av de privata bruttoinvesteringarna, dels

av en avsaktning i lageravvecklingen, ökningen mellan 1954 och 1955 åter

berodde helt på övergången från lageravveckling till lageruppbyggnad, vilket

mer än kompenserade den relativa minskningen av såväl de privata som

offentliga investeringarna. Från 1955 till 1956 förblev de fasta investeringarnas

andel av bruttonationalprodukten oförändrad men en avsaktning i lager
-

Tabell II: 12. Sparande-investering åren 1950—1956 i löpande priser

Procent av bruttonationalprodukten till marknadspris

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

1. Privat inhemsk bruttoinvestering..

17,5

17,1

16,2

16,9

17,4

17,0

17,2

2. Offentlig inhemsk bruttoinvestering

9,8

10,0

12,0

13,1

13,1

12,5

12,4

3. Lagerförändring..................

-0,5

+ 2,5

+ 2,2

- 0,6

- 0,3

+ 2,1

+ 1,4

4. Summa inhemsk bruttoinvestering

26,8

29,6

30,4

29,4

30,2

31,6

31,0

5. Bytesbalansens saldo ............

+ 0,5

+ 2,4

+ 0,4

+ 0,8

-0,4

- 0,8

- 0,3

6. Summa inhemskt bruttosparande..

27,8

82,0

30,8

30,2

29,8

30,8

30,7

1 Bruttonationalprodukten till produktionskostnad minus reparationer och underhåll.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Tabell II: 13. Hushållens utgifter och sparande åren 1950 —1956

Löpande priser

1950

1951

1952

1953

1954

1955

1956

prel.

A. Miljarder kronor

1. Konsumtionsutgifter......

19,2

21,9

24,0

24,8

26,0

27,6

29,7

2. Försäkringspremier........

1,0

1,2

1,4

1,6

1,5

11,6

11,8

3. Direkta skatter ..........

3,1

4.4

5,4

5,9

6,3

2 7,3

2 7,9

4. Totala löpande utgifter....

23,3

27,5

30,8

32,3

33,8

36,5

39,4

5. Sparande ................

6. Totala utgifter = totala in-

0,0

0,2

1,1

0,8

1,3

2,3

2,2

komster..................

23,3

27,7

31,9

33,1

351

38,8

41,6

B. Procenttal

1. Konsumtionsutgifter......

83

80

78

77

77

76

75

2. Försäkringspremier........

4

4

5

5

4

4

5

3. Direkta skatter ..........

13

16

17

18

19

20

20

4. Totala löpande utgifter....

100

100

100

100

100

100

100

1 Obligatoriska försäkringsavgifter ingår ej.

2 Här ingår de obligatoriska avgifterna till sjukförsäkringen.

Anm. Tabellen har konstruerats på följande sätt: Utgifterna för konsumtion (post 1), premiei

(post 2) och skatter (post 3) adderas till löpande utgifter (post 4). För 1950 antages hypotetiskt

att sparandet är 0. Totala utgifter (post 6), som är lika med totala löpande utgifter plus

sparande, blir då för 1950 lika med totala löpande utgifter. Post 6 har för tiden 1951—56

framskrivits med en summa bestående huvudsakligen av löner, enskilda företagares inkomster,

kapitalinkomster, folkpensioner, barnbidrag och försäkringsutbetalningar (även från sjukförsäkringen).

ökningen ledde till något minskad bruttoinvesteringskvot. Förändringarna i

den inhemska bruttosparkvoten från 1953 till 1956 var förhållandevis obetydliga.

Mot en stigande bruttoinvesteringskvot stod sålunda en successiv

försämring av bytesbalansen från 1953 till 1955 och mot en fallande brultoinvesteringskvot

stod en förbättring av bytesbalansen från 1955 till 1956.

Uppgifterna i tabell 12 avser det totala sparandet. Ur konjunkturpolitisk synpunkt

är utvecklingen av hushållens sparande av större intresse. Ehuru storleken

av det totala personliga sparandet för olika år av brist på statistik är

okänd, har vissa uppgifter belysande dess utveckling sammanställts i tabell

13. Det alternativ för sparandets höjd, som där anges, är rent hypotetiskt.

Av tabellen framgår, att hushållens sparande sannolikt sjönk något från

1952 till 1953 för att åter stiga fram till 1954. Från 1954 till 1955 syns en

betydande ökning av sparandet ha ägt rum, sannolikt av storleksordningen

1 miljard kronor. Trots höjda nominalinkomster syns sparandet icke ha

fortsatt att stiga från 1955 till 1956 utan låg 1956 i stort sett kvar på 1955

års nivå. Bestämningsfaktorerna för utvecklingen år från år av det totala

personliga sparandet i samhället är mycket litet kända. Fn naturlig hypotes

vad avser den till synes ojämna utvecklingen i sparandet är, att under perioder

med relativt sett stora reala ökningar i hushållens disponibla inkomster,

konsumtionsökningen tillfälligt släpar efter inkomstökningen. Enligt

en sådan hypotes vore den sparandeutveckling, som tabell 13 visar för åren

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Ma[:ts proposition nr 175 år 1957

1954—1956, också ungefär den man hade anledning vänta. Från 1954 till

1955 steg nämligen hushållens disponibla inkomster relativt kraftigt i förhållande

till konsumtionsprishöjningarna medan inkomstökningen från 1955

till 1956 relativt litet översteg uppgången i konsumtionspriserna. En bidragande

orsak av speciell natur till att inkomstökningen för hushållen från

1954 till 1955 blev jämförelsevis kraftig, var att inkomstöverföringarna till

liushållssektorn ökade icke oväsentligt i samband med att den nya sjukförsäkringslagen

trädde i kraft från årsskiftet 1954/55.

4. Det finansiella sparandet

Framställningen av bruttosparandets utveckling har i översikterna över

försörjningsbalansen brukat avslutas med en del uppgifter om förändringarna

i det finansiella sparandet inom olika sektorer av ekonomin. Orsaken

härtill har varit att medan det totala bruttosparandet på kort sikt inte uppvisar

stora variationer, har förändringarna i sparandets fördelning på olika

sektorer däremot ofta varit mycket markanta. Ur konjunktursynpunkt är

det speciellt den del av detta sparande som inte användes till investering

inom den egna sektorn, som är av intresse. Detta sparande har benämnts det

finansiella sparandet och utgör saldot mellan å ena sidan totala inkomster

och å andra sidan löpande utgifter och utgifter för realkapitalbildning. En

sektors finansiella sparande är sålunda de medel som denna sektor ställt

till andra sektorers förfogande — respektive vid negativt finansiellt sparande

tagit i anspråk från andra sektorer.

I tablån nedan ges uppgifter om det finansiella sparandets omfattning

under 1954—1956 inom den offentliga sektorn, uppdelad på stat och kommun,

den privata sektorn samt i utlandet. Hushållen och företagen har sålunda

salderats till en sektor på grund av osäkerheten i det statistiska materialet

(i tidigare sammanställningar har visserligen separata uppskattningar

redovisats för dessa båda sektorer men då har i stället inte några absoluta

belopp getts utan endast förändringarna i det finansiella sparandet mellan

olika år):

1954

1955

1956

prel.

Offentlig sektor ..........................

+ 30

— ISO

+ 380

Därav: a) staten..........................

— 540

+ 70

+ 600

b) kommunerna....................

+ 570

— 250

— 220

Privat sektor (hushåll + företag) ..........

— 200

— 230

— 540

Utlandets finansiella sparande gentemot Sverige

+ 170

+ 410

+ 160

Summa

± o

± o

± o

Eftersom beräkningar av det finansiella sparandet är av särskilt intresse

för analysen av kreditmarknaden, är det beklagligt att det av statistiska skäl

ännu inte är möjligt att separat beräkna hushållens och företagens finansiella

sparande i absoluta belopp. Den uppställning som återgivits i tablån

ovan, ger dock vissa upplysningar av intresse rörande den offentliga sek
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij. ts proposition nr 175 år 1957

torn och utlandet. Statens och kommunernas finansiella sparande har under

1954—1956 motsatta tecken, vilket såsom tidigare påpekats sammanhänger

med verkningarna av uppbördssättet för den kommunala preliminärskatten.

Den offentliga sektorn, d. v. s. stat och kommun sammanslagna, uppvisar

under 1954 ett obetydligt och under 1956 ett betydande positivt finansiellt

sparande, medan den privata sektorn under samtliga år har ett stigande

negativt finansiellt sparande. Eftersom hushållens finansiella sparande under

1955 undergick en mycket stark stegring, innebar utvecklingen en motsvarande

försämring av företagssektorns finansiella ställning. Under 1956

synes däremot någon förskjutning inte ha inträffat mellan företagens och

hushållens finansiella sparande.

Det finansiella sparandet har i ovanstående tablå beräknats som ett saldo

av inkomster och utgifter. Detta saldo motsvarar nettoförändringen i sektorns

finansiella ställning under samma period och kan sålunda i princip

beräknas lika väl utifrån förändringarna i sektorns finansiella tillgångar

och skulder. Det har därför varit naturligt att söka komplettera beräkningarna

av det finansiella sparandet med direkta uppskattningar av de olika

sektorernas fordrings- och skuldförändringar. Detta arbete befinner sig

ännu på ett inledande stadium och de resultat som presenteras i bilaga till

nationalbudgeten är tillsvidare ofullständiga och preliminära.

Att staten trots ett positivt finansiellt sparande under 1955 och 1956 (under

det senare året uppgående till 600 miljoner kronor) har ett årligt upplåningsbeliov

under samma tid av storleksordningen 1 000 miljoner kronor,

sammanhänger såsom framgår av tabell på s. 86, i första hand med statens

engagemang i finansieringen av bostadsbyggandet. Den årliga ökningen i

statens fordringar på grund av bostadslånegivning och insättningar i riksbanken

har under 1955 och 1956 uppgått till omkring 1 100 miljoner kronor.

I den mån statens upplåning har skett mot skattkammarväxlar, har genom

dessa transaktioner en kortfristig upplåning använts till en långfristig finansiering.

Denna kapitalöverföring har under rådande förhållanden på kreditmarknaden

utgjort en nödvändig förutsättning för bostadsbyggandets omfattning.

Förändringarna i kommunernas finansiella sparande sammanhänger såsom

redan framhållits främst med förändringar på inkomstsidan genom

att kommunerna först i efterhand helt kan tillgodogöra sig ökningen i skatteunderlaget

under perioder av starka stegringar i inkomstnivån. Det är

påfallande att det inte råder något bestämt förhållande mellan kommunernas

totala finansiella sparande och deras sammanlagda lånebehov. Detta beror

helt naturligt på att inkomst- och utgiftsöverskotten är ojämnt fördelade

mellan olika kommuner.

På grund av brister i det statistiska materialet, vilka gäller både beräkningen

av det finansiella sparandet — det är därvidlag särskilt tidslokaliseringen

av inkomster och utgifter som möter svårigheter — och av kapitaltransaktionerna,

som endast är ofullständigt registrerade, uppstår inom

varje sektor en restpost, i tabellen (s. 86) benämnd förskjutningspost. Detta

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

är i och för sig naturligt och det som i detta sammanhang har analytiskt

intresse är förändringarna i förskjutningsposten. I den mån förskjutningsposten

återspeglar förändringen i korta krediter, kan man nämligen vänta

en förändring i negativ riktning av förskjutningsposten under perioder med

ansträngd likviditet och vice versa. Detta är också vad som inträffat: den

privata sektorn har en under 1956 starkt stigande negativ förskjutningspost,

medan den offentliga sektorns förskjutningspost hy ter tecken mellan

1955 och 1956 och blir positiv. Den viktigaste »långivaren» via förskjutningsposten

både under 1955 och 1956 är dock utlandet. Denna kreditgivning

brukar sättas i samband med den skärpta kreditpolitiken och det är

möjligt — såsom framhålles i kapitel VIII — att en betydande del av företagens

lagerökning under 1955 och 1956 finansierats på detta sätt.

5. Utvecklingen under 1956

Ovanstående framställning, där utvecklingen inom olika områden av ekonomin

belysts med helårssiffror, lämnar ingen information om händelseförloppet

under de enskilda åren. I syfte att något komplettera framställningen

med hänsyn härtill återges i diagram 1 ett urval av säsongrensade konjunkturkänsliga

serier för 1950—1956.

De båda första kurvorna i diagrammet visar prisutvecklingen inom landet.

Av dessa framgår, att konsumtionsprisstegringen liksom partiprisstegringen

var betydligt större 1955 än 1956. Partipriserna låg i själva verket tämligen

oförändrade under 1956, medan konsumtionspriserna sakta steg från årsskiftet

fram till hösten, då främst den ökade spritbeskattningen jämte höjda

hränslekostnader och resekostnader ledde till en kraftigare höjning av konsumtionsprisnivån.

De båda följande kurvorna avser utvecklingen på arbetsmarknaden. De

visar dels antalet ansökningar om arbete per 100 lediga platser, dels arbetslösheten

inom industrifackförbunden. Båda dessa serier ger ett klart utslag

för konjunkturuppgången i samband med Korea-inflationen och den därpå

följande avmattningen. Även återhämtningen från 1954 kommer tydligt

fram i serierna. Av speciellt intresse är det förhållandet att diagrammen syns

visa, att den successiva dämpningen på arbetsmarknaden från mitten av

1955 efter ett uppehåll under sommarhalvåret fortsatte under sista delen

av 1956. Det kan vara Suez-krisen som påverkat utvecklingen kring årsskiftet

1956/57. Serien över antal ansökningar om arbete pekar möjligen på

att en återhämtning på arbetsmarknaden åter inträffat från början av 1957.

Det säsongrensade månadstalet för februari 1957, som ej är insatt i diagrammet,

blev 163 mot 165 för januari och 169 för december. Den milda

vintern och ljusningen på bränslefronten bör dock påverka serierna i början

av 1957.

De två följande kurvorna hänför sig till utrikeshandeln. De visar, att exporten

och importen steg kraftigt under 1953 och 1954; under 1955 syns eu

viss stagnation ha inträffat, som dock avbröts under 1956, då såväl exporten

11 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 17å

opaginerad Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Diagram II: 1. Konjunkturindikatorer 1950—1956

Konsumentprisindex

Arbetslösheten inom

industrifackförbunden.

i \

Produktionsuolym för

kapitaluaruindustrin

Antal ansökningar om arbete

på 100 lediga platser

Inkomna ansökningar om

byggnadstillstånd

från industrin ,

10.

Produktionsuolym för

hela industrin

1950 51

*) Samtliga ansökningar.

a) Exkl. en stor ansökan från ett enda företag i febr. 1957.

Källa: Konjunkturinstitutets beräkningar (säsongrensning).

Anm. Måttenheterna för de olika serierna är:

1. Index: 1949 = 100. 6. Index: 1949 = 100.

2. Index: 1949 = 100. 7. Index: 1937 = 100 (Affärsvärldens aktie
3.

Procent av medlemsantalet. index).

4. Antal ansökningar om arbete på 100 lediga 8. Miljoner kronor, tvåmånadersgenomsnitt.

platser. 9. Index: 1935 = 100.

5. Index: 1949 = 100. 10. Index: 1935 = 100.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

19

som importen fortsatte att stiga. Första kvartalet 1957 bör ge höga noteringar

för såväl import som export efter säsongrensning.

Den stigande exporten återspeglas i produktionsserierna för industrin (9

och 10). Den totala industriproduktionen syns i viss mån ha stagnerat från

senare delen av 1955 fram till mitten av 1956, varefter den åter fortsatte

att stiga under hösten. Februarisiffrorna över industriproduktionen (ej insatta

i diagrammet) visar en något högre produktion än under den närmast

tidigare toppmånaden oktober. Förändringarna i produktionen för hela industrin

kan i stor utsträckning återföras på förändringar i kapitalvaruindustrins

produktion. Även i denna syns sålunda ökningstakten ha dämpats

under 1955. Under 1956 fortsatte produktionsökningen för kapitalvaruindustrin

och uppgången syns ha varit speciellt markerad under tredje kvartalet.

Den sjunde och åttonde kurvan i diagrammet slutligen visar, hur aktieindex

samt inkomna ansökningar om byggnadstillstånd för industrin varierat

under 1950-talet. Beträffande ansökningar om byggnadstillstånd har

seriens sista månadsangivelse två tal, ett högre, avseende samtliga inkomna

ansökningar samt ett lägre, i vilket inte ingår en för vanliga förhållanden

ovanligt stor ansökan. Såväl serien över aktieindex som serien över inkomna

ansökningar ger utslag för konjunkturförändringarna under perioden 1959

—1954. Deras tillförlitlighet som allmänna konjunklurindikatorer är givetvis

inte säkerställd därmed, speciellt som aktieindex påverkas av ändringar i

kreditpolitiken. De pekar emellertid på en dämpning av konjunkturen under

1955, medan de ej syns ge utslag i någondera riktningen under loppet av

1956.

Dämpningen under 1955 framgår entydigt av de givna serierna. Under

1956 synes spänningen på arbetsmarknaden möjligen åter ha ökat under

våren varefter en dämpning ånyo inträffade under sista halvåret. Industriproduktionen

å sin sida visade en svag uppgång under första halvåret för

att sedan stiga kraftigt under tredje kvartalet medan utrikeshandeln ökade

avsevärt under särskilt förra delen av 1956. I likhet med utvecklingen under

1956 kan någon entydig tendens i det aktuella konjunkturläget ej utläsas

ur diagrammets serier. Serierna över produktion och utrikeshandel visar

uppåtriktad tendens i början av 1957, medan statistiken över läget på arbetsmarknaden

inte tyder på något omslag jämfört med läget under 1956. Vissa

motstridiga utslag mellan de olika serierna kan tyda på en viss labilitet i

läget ur konjunktursynpunkt. Dessutom försvåras en bedömning av faktorer

sådana som Suez-konfliktens verkningar och den milda vintern.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

III. Den internationella utvecklingen

1. Konjunkturläget i Förenta staterna

Den interna utvecklingen 1955—1956

Den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under det senaste året visar

en i vissa avseenden splittrad bild. Inom ramen för en allmän högkonjunktur

med inflationistiska inslag har vissa områden haft känning av fluktuerande

eller vikande efterfrågan och produktion. Denna tendens har i första

hand gällt bostäder och bilar samt sådana branscher som direkt eller indirekt

berörs av bostads- och bilproduktionens utveckling. Inom områden

med expanderande efterfrågan har å andra sidan möjligheterna för en snabb

produktionsökning blivit mindre allt eftersom tidigare ledig produktionskapacitet

och arbetskraft tagits i anspråk under de föregående årens snabba

expansion. Resultatet härav har blivit en ökning i bruttonationalprodukten

på volymmässigt endast 2,7 procent från 1955 till 1956 mot en ökning på

drygt 7 procent 1954—1955. Industriproduktionen har under februari i år

legat endast 2 procent över 1956 års februarinivå.

Utvecklingen av efterfrågesidans huvudkomponenter under de senaste

åren framgår av tabell 1 samt diagram 1. Förändringstalen i tabell 1 visar

att företagens bruttoinvesteringar utgjort det mest expansiva inslaget under

1956. Diagram 1 återger mera detaljerat den förskjutning i utgiftsstrukturen,

som inom ramen för en totalt sett stigande efterfrågan ägt rum sedan 1954

inom områdena privat konsumtion och privata bruttoinvesteringar. Inom

Tabell III: 1. Förenta staternas bruttonationalprodukt och dess användning 1955—1956

Löpande priser

Miljarder

Procentuell

dollar

förändring

sedan närmast

föregående

halvår

(säsongrensade

serier)

1955

1956

1956

I

II

Bruttonationalprodukt ..........................

390,9

412,4

1,6

3,2

Privat bruttoinvestering ........................

60,6

65,4

0,3

4,5

därav: företagens investeringar (exkl. lager)....

28,7

35,1

10,0

7,6

bostadsbyggandet (tätorter) ............

16,6

15,3

- 7,5

- 1,6

Privat konsumtion..............................

254,0

265,7

1,6

2.3

därav: varaktiga varor........................

35,7

34,0

- 6,1

-0,6

Offentliga utgifter för varor och tjänster ........

76,8

79,8

1,7

3,2

därav: säkerhetsprogrammet ..................

41,2

41,6

-0,9

4,8

Källor: Survey of Gurrent Business samt Economic Indicators.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

21

Diagram DI: 1. Privat konsumtion och privata bruttoinvesteringar i Förenta staterna

1954—1956

Säsongrensade serier

Värdeindex: 1953= 100

Priuot konsumhorx

Privata bmtJoinue

ster mgar

(exkl. loger) /

Bilar

Andra uaraktiga

kons.* uaror

Maskiner, app. o.

annan utrustn. y

Icke Lxvaktiga

S-a privat _

konsumtion

Källor: Economic Report of the President samt Economic Indicators.

det förstnämnda området framträder tydligt de starka variationerna i bilköpen

med en uppgång fram till tredje kvartalet 1955, en följande nedgång

under fyra kvartal samt en ökning från tredje kvartalet 1956. Vidare märks

hur inköpen av andra varaktiga konsumtionsvaror stagnerat på den nivå

som uppnåddes andra kvartalet 1956, medan däremot utgifterna för icke

varaktiga varor samt tjänster företer en i stort sett obruten ökning.

De båda senaste årens högkonjunktur i Förenta staterna har burits upp

av en livlig investeringsverksamhet. Fram till hösten 1955 svarade bostadsbyggandet

för en betydande del av investeringsökningen. Igångsättningen

av nya lägenheter, som under 1954 stimulerats av en förbättring i kreditoch

lånevillkoren, låg vid slutet av 1954 på en i förhållande till hushållsbildningen

onormalt hög nivå. Redan vid ingången av 1955 började igångsättningen

att minska, vilket medförde en nedgång i bostadsbyggandet senare

under året (se diagram 1). Företagsinvesteringarna har dock ökat tillräckligt

kraftigt för att mer än kompensera det minskade bostadsbyggandet..

Lagren fortsatte att öka under 1956 men i lägre takt än 1955, huvudsakligen

beroende på lagerminskning inom jordbruket. Inom övriga områden var

lagerinvesteringarna totalt sett ungefär lika stora 1956 som 1955 trots en

minskning i billagren och eu lagerförtäring av järn- och stålvaror under

stålslrejken i juli.

Den förskjutning i utgiftsstrukturen som bär berörts återspeglas i industriproduktionens

utveckling. Medan delar av verkstadsindustrin, som gynnats

av den livliga investeringsverksamheten, visat eu fortsatt produktions
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

uppgång under 1956, har motsatsen varit fallet inom träindustrin, där avsättningen

påverkats av det minskade bostadsbyggandet. Även inom vissa

konsumtionsvaruindustrier t. ex. textil- och beklädnadsindustrin har produktionen

minskat. Produktionsutvecklingen inom transportmedelsindustrin

återspeglar variationerna i bilköpen och bar i sin tur gett upphov till liknande

om också inte fullt så markerade fluktuationer inom järn- och metallmanufaktur

samt gummivarufabrikerna, vars avsättning till en del är

beroende av bilindustrins utveckling. Förändringen inom vissa branscher

under perioden februari 1956—februari 1957 framgår av tablån nedan:

Hela industrin ...................................... 2,1

maskiner.......................................... 5,5

transportmedel .................................... 12,1

trävaror .......................................... — 8,1

kemiska produkter och oljor ........................ 2,4

textil- och beklädnadsvaror.......................... — 7,1

De prisstegringstendenser, som gav sig till känna genom en uppgång i

partipriserna redan under senare hälften av 1955, har förstärkts under det

senaste året och bidragit till en uppgång även i konsumtionspriserna sedan

våren 1956. Parti- och konsumtionsprisernas utveckling för viktigare varugrupper

från december 1955 till december 1956 framgår av nedanstående

tablå (förändring i procent):

Partipriser

Samtliga varor .....

råvaror och bränsle

halvfabrikat.......

kapitalvaror.......

konsumtionsvaror .

Konsumtionspriser

4- 4,5 Samtliga varor ............ 4-2,9

4- 7,0 livsmedel................ -f- 3,1

4- 4,0 bostad.................. -j- 2,2

4- 8,3 beklädnad .............. 4~ 2,2

4- 2,9 transporter .............. 4- 4,6

Från december 1956 till februari i år har såväl konsumtions- som partipriserna

ökat ytterligare 0,6 procent.

Utrikeshandel och betalningsbalans

Expansionen i Förenta staternas ekonomi sedan mitten av 1954 åtföljdes

av en markant uppgång i utrikeshandeln. På exportsidan har ökningen fortsatt

hittills, medan importen syns ha upphört att öka vid början av 1956

och sedan dess legat kvar på en i stort sett oförändrad nivå. Liksom importökningen

under 1955 åtminstone delvis var en reflex av den ökade aktiviteten

inom industrin och det därav följande ökade behovet av råvaror och

halvfabrikat, kan stagnationen i importen under 1956 återföras på den

relativt blygsamma produktionsökningen under detta år. Exportökningen

är å andra sidan ett resultat av uppåtgående konjunkturer i de flesta viktigare

avsättningsländerna i kombination med den liberalisering av dollarimporten,

som företagits i en rad västeuropeiska länder. En viktig orsak till

exportökningen under 1958 har också varit den aktiva politik, som Förenta

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

staterna fört för att få avsättning utomlands för överskottslager av jordbruksprodukter.

Denna politik, som bl. a. inneburit att jordbruksprodukter

exporterats mot betalning i andra valutor än dollar, har medfört en uppgång

i livsmedelsexporten 1955—1956 på ca 30 procent. Under det senaste året

har vidare de västeuropeiska ländernas ökade importbehov av kol och olja

från Förenta staterna, ett behov som accentuerades ytterligare genom Suezkanalens

stängning i november, bidragit till uppgången i exporten. Bland

övriga varor med stor exportökning 1956 märks i första hand maskiner och

andra verkstadsprodukter samt produkter av järn och stål, vilka varor tillsammans

svarar för ca en tredjedel av ökningen 1955—1956.

Under 1955 uppgick överskottet i den kommersiella bytesbalansen (d. v. s.

exporten exkl. leveranser under det militära hjälpprogrammet minus importen,

exkl. militärutgifter utomlands) till 4,8 miljarder dollar, vilket

motsvarade drygt 30 procent av årets kommersiella import (se tabell 2).

Detta överskott mer än uppvägdes av militära utgifter utomlands, ekonomisk

hjälp samt kapitalrörelser, och resultatet blev därför ett valutautflöde

på 1,1 miljard dollar. Utrikeshandelns utveckling under 1956 beräknas ha

resulterat i en ökning i bytesbalansens överskott på 1,6 miljard dollar jämfört

med 1955. Mot detta står å andra sidan en ökning i den ekonomiska

hjälpen samt i kapitalrörelsernas netto på ungefär samma belopp, vilket

alltså medfört att den övriga världen trots försämringen i bytesbalansen kunnat

fortsätta att höja sina guld- och dollarreserver med 1 miljard dollar under

1956 d. v. s. i ungefär samma takt som 1955. Detta är huvudsakligen ett

resultat av en fördubbling i Förenta staternas investeringar utomlands från

1955 till 1956. Utflödet av dollarvaluta ägde rum under de tre första kvartalen

1956, medan transaktionerna under sista kvartalet för första gången

sedan början av 1952 resulterade i en valutaström i motsatt riktning.

Tabell III: 2. Förenta staternas betalningsbalans 1955—1956

Miljarder dollar

1955

1956

Förändring

1955—1956

prel.

Miljarder

Procent

dollar

Export (exkl. militära hjälpleveranser)

19,9

23,4

+ 3,5

+ 18

därav: varor........................

14,3

17,3

+ 3,0

+ 21

tjänster......................

5,6

6,1

+ 0,5

+ 9

Import ............................

17,9

19,8

+ 1,9

+ 11

därav: varor........................

11,5

12,8

+ 1,3

+ 11

tjänster (exkl. militära utgifter)

3,0

4,1

+ 0,5

+ 14

militära utgifter..............

2,8

2,9

+ 0,1

+ 4

Bytesbalansens saldo..................

2,0

3,6

+ 1,6

+ 80

Fel och uteslutningar ................

0,5

0,5

avgår: kapitalrörelser netto..........

1,3

2,7

+ 1,4

+ 108

ekonomisk hjälp ............

2,3

2,4

+ 0,1

+ 4

ökning i andra länders guld- och dol-

larreserver genom transaktioner med

Förenta staterna....................

1,1

1,0

-0,1

- 9

Källa: Survey of Current Business, mars 1957.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Aktuella utvecklingstendenser

De utvecklingstendenser, som för närvarande är skönjbara i den amerikanska

ekonomin, är synnerligen svårbedömbara och ger utrymme för ganska

vitt skilda tolkningar.

På efterfrågesidan är det framför allt investeringsutvecklingen som utgör

ett osäkerhetsmoment. Såsom framgått ovan har företagsinvesteringarna

representerat den mest expansiva faktorn i 1956 års utveckling. Enligt

uppgifter över företagens investeringsplaner syns dessa investeringar komma

att endast obetydligt överstiga den nivå som uppnåddes under sista

kvartalet 1956. En del bedömare räknar med en viss minskning i företagsinvesteringarna.

Som skäl härtill anförs minskade vinstmarginaler och sämre

likviditet, kreditsvårigheter samt högre priser på investeringsvaror. En

avmattning under vintermånaderna i orderingången för maskiner ger ett

visst stöd åt en sådan uppfattning.

Vidare räknar man med eu fortsatt nedgång i bostadsbyggandet. De kreditsvårigheter,

som drabbade bostadsbyggandet under föregående år, har

visserligen till en del avhjälpts genom de åtgärder för att undanröja kredithindren,

hl. a. en höjning av maximiräntan för bostadslån, som myndigheterna

vidtagit på senare tid, men dessa åtgärder anses inte tillräckliga

för att stimulera bostadsbyggandet. Igångsättningen av nya lägenheter,

som var ungefär oförändrad under hösten och förvintern (enligt säsongrensad

serie) minskade igen under februari. Denna nedgång kan dock vara tillfällig,

och det är knappast troligt att bostadsbyggandet kommer att ha samma

dämpande effekt på efterfrågan under innevarande år som under 1956.

Ett annat osäkerhetsmoment utgör lagerutvecklingen. Lagerinvesteringarna

brukar vara en mycket instabil faktor i den ekonomiska utvecklingen.

Den lagerökning som inträffat under 1956 är i och för sig inte större än den

motiveras med den ökade produktionen och omsättningen. Man får dock

räkna med att redan en avsaktning i expansionen medför mindre behov av

lageruppbyggnad. De offentliga utgifterna beräknas däremot fortsätta att

öka på såväl konsumtions- som investeringssidan. I första hand märks här

ökade militärutgifter samt en planerad utbyggnad av vägväsendet.

Enligt officiella bedömningar antas den samlade efterfrågan under 1957

fortsätta att öka i ungefär samma takt sam under 1956, varvid man räknar

med att ökade offentliga utgifter samt stigande privat konsumtion skall

mer än uppväga stagnerande eller vikande efterfrågan för vissa andra ändamål.

Från produktionssidan sett beräknas, förutsatt att de produktiva resurserna

utnyttjas i samma grad som under 1956, utrymme finnas för en

motsvarande produktionsökning.

Läget rymmer dock många osäkerhetsmoment och man måste därför även

räkna med en mindre balanserad utveckling. Eftersom den amerikanska

ekonomin numera har mindre möjligheter att möta en fortsatt efterfrågeexpansion

utan ytterligare prisstegringar, kan man inte bortse från möjligheten

av en utveckling i inflationistisk riktning. En viss nedtoning i efterfrågan

anses därför på en del håll vara nödvändig för att i nuvarande läge

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

hindra fortsatta prisstegringar. Från andra håll framhålls risken för att en

sådan dämpning kan övergå i en mera allmänt utbredd efterfrågeavmattning.

I sådant fall kan myndigheterna tänkas vidta vissa motåtgärder t. ex.

en forcering av utbyggnadsprogrammet inom det offentliga området. För

den närmaste tiden kan man dock räkna med att produktion och sysselsättning

ligger kvar på en hög nivå.

2. Det ekonomiska läget i Västeuropa

Allmän översikt

För flertalet länder i Västeuropa medförde den ekonomiska utvecklingen

under 1956 lägre expansionstakt i produktion och delvis även i utrikeshandel

(se tabell 3 och diagram 2). Trots att ytterligare ekonomisk-politiska

åtgärder vidtogs i olika länder för att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan,

fortsatte löner och priser att stiga under 1956. Under senare

delen av året tenderade dock i många länder priserna att stabiliseras. Denna

utveckling bröts genom den impuls till prisstegringar, som de internationella

politiska förvecklingarna under senhösten och speciellt Suez-kanalens

blockering innebar. Härigenom försämrades också valutasituationen

för en del länder genom ökade militärutgifter utomlands, bortfall av oljeinkomster

samt försämrade bytesrelationer. Tidigare tendenser till snedbelastning

i betalningsläget i Västeuropa förstärktes härigenom.

Dämpningen av industriproduktionens ökningstakt under 1956 härrör

från faktorer på såväl produktions- som efterfrågesidan. Samtidigt som

utrymmet för produktionsökningar inom vissa näringsgrenar blivit alltmera

begränsat genom att tidigare lediga produktionsresurser successivt absorberats

har, bl. a. till följd av den ekonomiska politikens vcrkningai, den

inhemska efterfrågan och därmed också produktionsutvecklingen dämpats

inom vissa andra näringsgrenar. Styrkan i dessa tendenser bär varierat de

olika länderna emellan och produktionsutvecklingen skiljer sig därför påtagligt

från det ena landet till det andra (se diagram 2). Den avtagande

ökningstakten för industriproduktionen i länder som Västtyskland, Belgien

och Nederländerna torde i första hand härröra från faktorer på produktionssidan.

Produktionsnedgången i Västtyskland under sista kvartalet 1956

kan dock förutom tillfälliga faktorer ha berott på försämrade avsättningsförhållanden

inom delar av kapitalvaruindustrin. Den fortsatta stagnationen

och begynnande nedgången i Storbritanniens och under årets törsta

del även i Danmarks industriproduktion är däremot huvudsakligen ett resultat

av otillräcklig efterfrågan inom vissa branscher. Den restriktiva ekonomiska

politik, som förts i syfte att hålla tillbaka den inhemska efterfrågan

för att därigenom dels kanalisera en större del av produktionen mot

export, dels hejda importökningen, tycks ha medfört vissa anpassningssvårigheter

och ett underutnyttjande av produktionskapaciteten för delar av

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungt. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

industrin. Efter en nedgång i Danmarks industriproduktion under första

halvåret 1956, delvis till följd av strejk i mars och april, har den visat en

betydande ökning under det senare halvåret beroende på i första hand ett

uppsving inom textil- och beklädnadsindustrin. Till skillnad från ovannämnda

länder har Norge, Sverige och fram till fjärde kvartalet även Frankrike

och Italien inte visat någon dämpning i industriproduktionens ökning.

Nedgången i Frankrikes produktion från andra till tredje kvartalet

torde ha varit tillfällig och berott på den förlängning av semestrarna från

två till tre veckor, som infördes 1956. Produktionen i Frankrike och Italien

har gynnats av en betydande produktivitetsökning. I Norge har produktionsökningen,

trots en åtstramning av den inhemska efterfrågan, kunnat fortsätta

i obruten takt tack vare en betydande exportökning.

Produktionen inom olika områden. Investeringar och konsumtion

Även 1956 har produktionsuppgången inom OEEC-länderna varit störst

inom kemisk industri, men i motsats till 1955 har tyngdpunkten i övrigt förskjutits

från metall- och verkstadsindustri till de egentliga konsumtionsvaruindustrierna

(se diagram 3, s. 31). Tidigare års expansion inom verkstadsindustrin

bars upp dels av en livlig investeringsverksamhet, dels av

ökade inköp av varaktiga konsumtionsvaror. Under perioden 1953—1955

ökade bruttoinvesteringarna (exkl. lager) mycket starkt i praktiskt taget

samtliga västeuropeiska länder och för OEEC-länderna sammanlagt med i

genomsnitt drygt 10 procent per år volymmässigt. Att döma av preliminära

uppgifter fortsatte investeringarna i viktigare industriländer att öka även

Tabell III: 3. Industriproduktion, bruttonationalprodukt, export och import i olika

västeuropeiska länder 1954—1956

Procentuell förändring från föregående år

Industri-

produktion

Bruttonational- produkt

(fasta priser)

Exportvärde

Importvärde

1955

1956

1955

1956

1955

1956

1955

1956

Samtliga OEEG-länder

9

5

6

12

112

15

111

därav: Belgien......

9

6

3

20

14

11

15

Danmark ....

1

-2

0

1

10

5

1

11

Frankrike ....

8

10

7

5

12

-4

9

19

Italien ......

8

8

7

4

13

16

13

17

Nederländerna

7

5

7

4

13

7

14

16

Norge........

4

5

3

4

9

22

7

11

Storbritannien

6

0

3

21

9

10

15

0

Sverige......

6

3

4

3

9

12

12

11

Västtyskland

15

8

11

7

17

20

27

14

Österrike ....

17

15

11

“4

15

22

36

10

1 Jan.—nov.

2 Jan.—sept.

Anm. Uppgifterna för 1956 preliminära.

Källor: OEEC General Statistics, ECE: Economic Survey of Europé in 1956 samt nationell

statistik.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957 27

Diagram III: 2. Industriproduktion, export och import i olika västeuropeiska länder 1954—1956

Säsongrensatle serier

Volymindex: 1953 = 100

Storbritannien

Danmark

Norqe

Nederländerna.

Industriproduktion

Importuolym.

Lxportuolym

Källa: OEEG General Statistics.

Anm. I uppgifterna för Belgien innefattas även Luxemburg i fråga om export- och importvolymens

utveckling. Serierna över export- och importvolym säsongrensade inom konjunkturinstitutet.

1955—1956 men i betydligt lägre takt. Detta belyses av tablån nedan, som

återger procentuell volymmässig förändring i bruttoinvesteringarna:

1953— 1954— 1955—

1954 1955 1956

Frankrike...................... 9 12 6

Storbritannien .................. 9 8 2

Västtyskland.................... 12 19 10 (sept.—sept.)

Att en dämpning av investeringsaktiviteten inträffat under 1956 kommer

till uttryck i eu minskning av orderingången för vissa kapitalvaror. I Västtyskland

och Storbritannien har orderingången från hemmamarknaden minskat

markant under 1956 i fråga om maskiner. Orsakerna härtill har för

Västtysklands del angivits vara kreditsvårigheter, hög ränta, avskaffandet

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kimgl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

av vissa skattelättnader för investeringarna samt minskade vinstmarginaler

inom vissa delar av näringslivet. Härtill kommer att stora investeringar

under de senaste åren kan ha möjliggjort för företagen att skjuta en del investeringsobjekt

framåt i tiden. I Storbritannien anses det tidigare investeringsuppsvinget

ha passerat sin topp för den här gången, och enligt undersökningar

utförda inom Board of Trade skulle industrins investeringar under

innevarande år bli ungefär oförändrade i förhållande till 1956. Andra

näringsgrenars investeringar (exkl. fartyg) väntas bli endast obetydligt

större. Eftersom investeringarna i byggnader och anläggningar beräknas

minska, betyder detta någon ökning för övriga investeringar. I Frankrike

förutses ökade investeringar under 1957 jämfört med 1956 och i Norge beräknas,

enligt officiella prognoser, investeringarna under 1957 komma att

överstiga 1956 års nivå (med volymmässigt 4 procent, varav 3 procent för

byggnader och anläggningar, 5 procent för maskiner och transportmedel och

5 procent för fartyg). I Danmark har investeringarna varit ungefär oförändrade

1955—1956, nuen en ökning i produktion och import av kapitalvaror

under hösten 1956 kan tolkas som ett tecken på en stigande investeringsaktivitet.

Även om således en viss avmattning i efterfrågan på kapitalvaror gett sig

till känna i en del länder, speciellt Västtyskland och Storbritannien, syns å

andra sidan investeringsbenägenheten i vissa andra länder ha ökat. Det förefaller

dessutom inte sannolikt att avmattningen i de förstnämnda länderna

skulle bli så stark att den medför en absolut nedgång i investeringarna utan

endast en minskad ökningstakt.

Den andra efterfrågekomponenten, som vid sidan av investeringarna har

betydelse för verkstadsindustrins avsättning, är inköpen av bilar och vissa

Tabell Hl» 4. Försäljningen av vissa varaktiga konsumtionsvaror (värde) samt antal nyregistrerade

bilar och motorcyklar i olika västeuropeiska länder 1954—1956

Procentuell förändring sedan motsvarande period ett år tidigare

Elektriska

artiklar

J ärnvaror

Personbilar

Motorcyklar

och scooters

1955

1956

1955

1956

1955

1956

1955

1956

Danmark ............

]2

87

2

2

-25

5

Frankrike............

27

24

8 7

813

25

14

9

-17

Nederländerna........

18

21

11

14

44

13

37

Norge................

''10

>8

2

2

-15

- 5

-24

-12

Schweiz..............

8

5

12

11

23

12

-13

-20

Storbritannien........

13

-3

11

7

30

-11

13

-25

Sverige ..............

-1

11

3

6

1

5

Västtyskland ........

16

18

14

13

33

20

-24

-33

Österrike ............

28

15

19

8

108

10

17

-32

1 Inkl. järnvaror.

8 Ingår under elektriska artiklar.

8 Volym.

Anm. Uppgifterna för 1956 avser i allmänhet 10—12 månader.

Källor: ECE: Economic Survey of Europé in 1956 samt socialstyrelsens omsättningsstatistik.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 29

undra varaktiga konsumtionsvaror. Här märks i de flesta länderna en tydlig

avmattning i inköpen av bilar och motorcyklar under det senaste året jämfört

med 1955 års starka ökning (se tab. 4). Någon markerad tendens i denna

riktning föreligger däremot inte, bortsett från Storbritannien, för hushållsmaskiner

o. dyl. varor trots de restriktioner för avbetalningshandeln i

form av bl. a. krav på större kontantinsats och kortare amorteringstid som

införts i en del länder. Det försämrade avsättningsläget för bilindustrin, speciellt

den engelska, syns dock delvis vara en följd av den inköpsbegränsande

effekten av sådana restriktioner. Härtill har under vintern kommit en ytterligare

dämpning av köplusten till följd av bensinransoneringar. Ett slopande

av dessa kan antas medföra en väsentlig förbättring i bilindustrins avsättning.

I Storbritannien tycks dessutom den sänkning i kraven på kontantinsats

vid bilinköp, som företogs i december 1956, redan ha bidragit till att

stimulera köplusten.

Bilproduktionens utveckling i de viktigaste bilproducerande länderna

framgår av tablån nedan:

Förändring i procent jämfört med motsvarande

period föregående år

Andel av

bilproduk- tionen 1955

i %

1955

1956

1 halv- året

3 kv.

4 kv.

Frankrike................

26

20

14

16

23

Italien....................

29

42

6

- 6

10

Storbritannien............

17

-10

-32

-33

37

Västtyskland ............

36

30

13

10

30

Den starka produktionsnedgången i den engelska bilindustrin har medfört

en minskning i den totala verkstadsproduktionen från 1955 till 1956 trots

stora investeringar och stigande export. Av övriga länder i Västeuropa visar

endast Danmark samma utveckling, medan de andra länderna haft en fortsatt

men i varierande utsträckning avtagande produktionsökning (se tab. 5).

Endast i Norge har verkstadsindustrin företett en obruten expansionstakt.

Utsikterna för ytterligare produktionsökning inom verkstadsindustrin under

innevarande år förefaller från produktionssidan sett i flertalet länder

vara gynnsamma till följd av de kapacitetstillskott, som tillskapats genom

de senare årens stora investeringar. I Frankrike var dock tillgången på ledig

produktionskapacitet lägre vid slutet av 1956 än ett halvår tidigare. Brist på

arbetskraft kan också verka hindrande i ett flertal länder. Utvecklingen

under innevarande år blir givetvis också beroende av efterfrågesituationen.

Såsom framgått tidigare, har vissa tecken på eu avmattning i efterfrågan

på verkstadsprodukter framträtt under det senaste året. Den minskade orderingången

i Storbritannien och Västtyskland har dock hittills i stort sett

endast inneburit ett närmande av efterfrågan till den löpande produktionens

storlek. En fortsättning av dessa tendenser, något som trots de stora investe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell III: 5. Verkstadsproduktionen i vissa västeuropeiska länder 1954—1956

Andel av

Procentuell förändring sedan motsvarande period

produktio-

föregående år

nen 1953

%

1955

1956

1956

prel.

1 halv-

3 kv.

4 kv.

året

Samtliga OEEG-länder....

15

5

7

3

1

därav: Frankrike ......

16

20

18

18

16

16

Italien ..........

6

12

10

17

7

7

Storbritannien....

35

10

-3

-2

-5

-7

Sverige ..........

5

6

i

3

4

5

Västtyskland ....

25

23

9

14

8

2

Källa: OEEG General Statistics; för Sverige Industriförbundets produktionsindex, vilket avser

sysselsättningen.

ringsbehoven på längre sikt i och för sig är tänkbart om den nuvarande

ekonomiska politiken av olika skäl måste bibehållas i olika länder, kan medföra

direkta avsättningssvårigheter inom vissa känsliga områden. Med

tanke på att investeringskonjunkturen i Förenta staterna kan vara på väg

att försvagas, skulle en avmattning i den intereuropeiska efterfrågan inte

kunna kompenseras genom en lika stark ökning i exporten dit under 1957

som under 1956. Det kan i detta sammanhang nämnas, att exporten av

verkstadsprodukter från OEEC-länderna till Förenta staterna ökade med

närmare 40 procent 1954—1955 och med ca 50 procent från första halvåret

1955 till samma period 1956. Däremot kan det tänkas, att länder med konkurrenskraftig

verkstadsindustri såsom Västtyskland kompenserar sig för

ett bortfall av den inhemska efterfrågan genom ökade exportansträngningar,

varvid exportmöjligheterna för de andra ländernas verkstadsexport i motsvarande

grad minskar. Den markerade ökning i orderingången från utlandet

till den västtyska verkstadsindustrin, som inträffat under det senaste

året, kan i viss mån sägas varsla om en sådan utveckling.

Även inom järn- och stålindustrin har produktionsökningen mattats av

under 1956 jämfört med 1955 (se tab. 6). Produktionen i Västeuropa av

handelsfärdigt järn och stål, som under 1955 uppgick till 61,1 miljoner ton,

ökade knappt 8 procent från januari/september 1955 till samma period 1956

mot 17 procent 1954—1955. Denna utveckling kan huvudsakligen tillskrivas

faktorer på produktionssidan, där högt kapacitetsutnyttjande och i en

del fall även brist på arbetskraft och råvaror lagt hinder i vägen för en

större produktionsökning. Oljesituationen syns däremot inte ha haft de negativa

verkningar som först befarades. På efterfrågesidan har avmattningen

från vissa stålkonsumerande industrier t. ex. bilindustrin mer än uppvägts

av den stigande efterfrågan från varven. Totalt sett har därför orderingången,

bortsett från en viss avmattning i heminamarknadsorder för Västtyskland,

fortsatt att stiga under 1956. En påtaglig förskjutning i efterfrågan

på olika produkter har samtidigt inträffat.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Diagram III: 3. Industriproduktionen inom OEEC-området 1954—1956

Säsongrensade serier

Kvartalsindex: 1953 = 100

Index

rf''- Verk:/

\st.

''•A-Keroiekia.''

/ irrct.

Generalindex

•—••^Tfextilind.

Källa: OEEG General Statistics. 1

Tahell Hl: 6. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål i olika västeuropeiska

länder 1954—1956

Andel av pro-

Procentuell förändring

duktionen 1955

—

%

1954—1955

jan.—sept.

1955—1956

Belgien .................

7,8

20

8

Luxemburg ................

4,2

13

9

Frankrike ................

15.6

21

3

Saar.........................

3,8

14

7

Västtyskland..................

26,4

23

12

Italien .....................

7,1

26

10

Nederländerna.................

1,7

20

-5

Summa

66,6

21

8

Sverige ....................

2,5

19

11

Storbritannien ..................

26,0

6

5

Österrike ......................

2,3

22

*6

Övriga länder3..................

2,6

18

»••16

Västeuropa......................

100,0

17

18

1 Jan.—aug.

2 Spanien, Danmark, Finland, Norge, Grekland och Schweiz.

3 Ej Grekland och Schweiz.

4 Västeuropa utom Österrike och övriga länder.

Källa: Quarterly Bulletin of Steel Statistics.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Byggnadsverksamheten är det område som kanske drabbats hårdast av

den skärpta ekonomiska politiken under de senaste åren. Särskilt gäller detta

för bostadsbyggandet, som dock visar starka variationer mellan olika år.

Att döma av uppgifter över tillståndsgivning och igångsättning av nya husbyggen

syns bostadsbyggandet komma att minska under innevarande år i

Storbritannien, Norge och Västtyskland men öka i Frankrike, Italien, Nederländerna

och Danmark.

Den privata konsumtionen var i jämförelse med investeringarna betydligt

mindre expansiv under 1954 och 1955 men visade å andra sidan en stabilare

utveckling 1956 frånsett bilköpen. Stigande inkomster till följd av såväl

ökad sysselsättning som höjda timförtjänster har givetvis varit den stimulerande

faktorn bakom 1956 års ökning i konsumtionen, vilken dessutom haft

mindre känning av ekonomisk-politiska åtgärder. Att döma av nu tillgängliga

preliminära uppgifter har konsumtionsökningen 1955—1956 varit särskilt

stor i Nederländerna och Västtyskland (se tab. 7). Denna uppgång har

för Västtysklands del fortsatt under 1957. Detaljhandelsomsättningen låg i

januari 11 procent värdemässigt och 8 procent volymmässigt över nivån för

januari 1956. Den obetydliga ökningen för Storbritannien beror delvis på

minskade inköp av varaktiga konsumtionsvaror, men ökningen har varit liten

även för de flesta andra varugrupper; under vintermånaderna har läget

Tabell ED: 7. Konsumentpriser, privat konsumtion samt timförtjänster inom industrin i olika

västeuropeiska länder 1954—1956

Procentuella förändringar

Konsumentpriser

Privat konsumtion

(i fasta priser)

Timförtjänster inom

industrin

Dec. 1954—

Dec. 1955—

1954—

1955—

4 kv. 1954—

3 kv. 1955—

dec. 1955

dec. 1956

1955

1956 prel.

4 kv. 1955

3 kv. 1956

Belgien ......

1

3

1

4

14

Danmark ....

''6

l4

2-l

21

35

38

Frankrike ....

1

1

8

5

39

3 7

Italien ......

3

4

4

4

9

Nederländerna

0

6

7

8

31

34

Norge........

-1

5

4

3

4

10

Storbritannien

6

4

3

1

48

5 9

Sverige ......

6

4

3

2

8

8

V ästtyskland

2

2

11

‘ 11

8

9

Österrike ....

3

3

10

5

33

36

1 Jan.—jan.

2 Exkl. bilar och motorcyklar.

8 Lönesatser.

1 2:a halvåret 1954—2:a halvåret 1955.

6 l:a halvåret 1955—l:a halvåret 1956.

6 Tolvmånadersperioden okt.—sept.

Anm. beträffande timförtjänsterna: Uppgifterna för Belgien, Danmark, Nederländerna, Västtyskland

inkl. bygggnadsindustrin; siffrorna för Belgien inkl. även transportväsen och för

Danmark transportväsen och delar av handeln. Siffrorna för Nederländerna och Norge avser

endast manliga arbetare.

Källor: OEEG General Statistics, EGE: Economic Survey of Europé in 1956 samt nationell

statistik.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

i någon män förändrats och den privata konsumtionen visat en tendens alt

öka igen, särskilt i fråga om bilar och andra varaktiga konsumtionsvaror.

Den fortsatta uppgången i konsumtionen har under 1956 medfört en förskjutning

i industriproduktionens utveckling från kapital- till konsumtionsvaruindustrin

(se diagram 3). Textilproduktionen, som minskade under

första halvåret 1955, har sedan mitten av 1955 ökat i samtliga viktigare

textilproducerande länder med undantag för Storbritannien. För OEEC-länderna

totalt ligger den dock fortfarande obetydligt över 1951 års högsta

nivå.

Prisutvecklingen

Prisnivån fortsatte under 1956 att stiga i samtliga västeuropeiska länder

(se tab. 7). I Norge och Italien uppnåddes dock en viss prisstabilitet under

senare delen av året efter en uppgång under årets första del. Även i Danmark

och Storbritannien var prisuppgången påfallande liten jämfört med

1955. Den fortsatta prisstegringen under 1956 var från kostnadssidan sett

ett resultat av höjda lönekostnader, medan importpriserna för Västeuropa

som helhet varit praktiskt taget oförändrade fram till Suez-konflikten, och

från efterfrågan sett ett symptom på fortsatt efterfrågeöverskott. Till en del

påverkades dock prisutvecklingen av speciella faktorer av engångsnatur.

Så t. ex. var prisuppgången under första halvåret 1956 delvis betingad av

en tillfällig uppgång i livsmedelspriserna till följd av ovanligt dåligt skörderesultat.

Vidare påverkades priserna i stigande riktning genom att vissa

subventioner reducerades (i Norge under april, i Storbritannien under februari)

eller genom att omsättningsskatter infördes (i Storbritannien under

oktober 1955). Å andra sidan verkade olika former av priskontroll och ökade

subventioner i andra riktningen (Frankrike, Belgien, Norge, Västtyskland,

Nederländerna).

Mot slutet av 1956 gav ökade importpriser på i första hand bränsle och

drivmedel men även en del andra varor, till följd av bl. a. stegrade fraktkostnader,

impuls till nya inhemska prisökningar. Härtill har kommit en ytterligare

press från kostnadssidan genom de löneökningar, som inträffat i ett

flertal länder under innevarande år. Då Suez-kanalen numera åter öppnats

för trafik kan den fördyring av importen som förorsakats av denna speciella

faktor väntas falla bort.1

Utrikeshandel och betalningsbalans

Expansionen i Västeuropas ekonomi sedan 1953 åtföljdes av en markant

uppgång i de olika ländernas utrikeshandel (se diagram 2). För OEEC-länderna

sammanlagt har såväl export som import ökat med volymmässigt drygt

30 procent under perioden 1953—1956 vilket kan jämföras med en ökning

i industriproduktionen på 25 procent under samma period. I denna allmänna

bild av ett parallellt med produktionsökningen löpande uppsving i utri
1

Se avsnitt 3 om råvaruprisernas utveckling.

12 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

keshandeln, vari alla de västeuropeiska länderna i varierande utsträckning

tagit del, kan man urskilja två drag, som det kan vara av intresse att närmare

beröra. Det ena är den förskjutning i handelns inriktning på olika länderområden,

som ägt rum under senare tid. Det andra är den skillnad i expansionstakt

i olika länders export och import, bl. a. till följd av skillnaden

i konjunkturutveckling, vilken lett till en förskjutning i olika länders

handelsbalans och som tillsammans med en del andra faktorer aktualiserat

tidigare latenta valutaproblem i Västeuropa.

Under uppsvingets första fas var de olika länderna i Västeuropa i stånd

alt tämligen snabbt öka produktionen av såväl råvaror och bränslen som färdigvaror.

Resultatet blev ett hastigt uppsving i den intereuropeiska handeln,

medan importbehovet från utomeuropeiska länder inte ökade lika snabbt.

I detta avseende har läget förändrats avsevärt sedan mitten av 1955. Såsom

framgår av tablån nedan, har sedan dess importen från de utomeuropeiska

länderna ökat relativt mera än den intereuropeiska handeln:

Procentuell volymmässig ökning i för-

hållande till

samma

tid föregående år

1955

1956

I

ii

I II

Intereuropeisk handel.......

....... 15

ii

7 5

OEEC-ländernas import från

Övriga

världen 9

14

9 9

OEEC-ländernas export till

Övriga

världen 7

9

9 5

Även exporten till områden utanför Västeuropa har fortsatt att öka under

1956, med undantag för Sydamerika dit exporten minskade under första

halvåret. Speciellt stor har exportökningen till Förenta staterna varit med

Storbritannien, Belgien-Luxemburg och Västtyskland som ledande exporterande

länder.

Utvecklingen på importsidan kan delvis återföras på speciella faktorer såsom

liberaliseringen av dollarimporten men återspeglar dessutom det ökade

behovet av tillförsel från utomeuropeiska marknader av råvaror och

bränsle. Den europeiska kolproduktionen (exkl. Sovjetunionen) har ökat

endast obetydligt de båda senaste åren (med 2 procent 1954—1956), varför

den ökade förbrukningen har fått tillgodoses genom import från andra områden,

i första hand Förenta staterna. Även oljeimporten därifrån har ökat

betydligt, speciellt efter det Suez-kanalen stängdes och oljeledningarna till

medelhavskusterna bringades ur funktion i början av november. De extra

dollarutgifter som orsakats härav uppskattas till omkring 60 miljoner dollar

per månad för Europa som helhet, vilket motsvarar ca 15 procent av värdet

av Europas export till dollarområdet.

En viss försämring i OEEC-ländernas bytesbalans med övriga världen har

inträffat under 1956. Anledningen härtill är dels en ökning i handelsbalansens

underskott, dels Storbritanniens och Frankrikes ökade militära utgifter

i Nordafrika. Gentemot Förenta staterna har såväl handels- som bytesbalansen

försämrats under 1956. Detta har emellertid uppvägts av ökade

överföringar av privat kapital från Förenta staterna, varför Västeuropas

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

guld- och dollarreserver kunnat öka i nästan samma takt under 1956 som

1955, trots en samtidig nedgång i den ekonomiska hjälpen från Förenta staterna.

Den markanta ökningen i tillflödet av amerikanskt kapital under

1956 torde ha stimulerats av den relativt höga räntenivån i Västeuropa.

I vilken utsträckning de olika länderna tagit del av uppgången i utrikeshandeln

framgår av diagram 2. Vissa länder såsom Västtyskland, Italien

och Belgien-Luxemburg har sedan 1952 eller början av 1953 haft en stark

och hittills obruten exportuppgång, medan i andra länder t. ex. Nederländerna

och Danmark exportökningen varit mindre under 1956 än under 1955

och i Frankrike förbytts i en nedgång. Denna beror delvis på dålig skörd

men är även ett uttryck för en stor hemmamarknadsefterfrågan, som lämnar

litet utrymme för exportökning. Sverige, Norge och Österrike har haft

en förhållandevis stark exportökning under 1956.

Även importen har fortsatt att öka under 1956 med undantag för Storbritannien,

där importen som en återspegling av stagnationen i produktionen

jämte en viss lagerförtäring varit ungefär oförändrad sedan slutet av

1955. I Danmark, där importen var ungefär oförändrad 1954—1955, har

en påtaglig ökning inträffat under 1956, vilket kan sättas i samband med den

stigande aktiviteten inom industrin under senare hälften av året. Frankrike

visar en stark importökning under 1956. Denna ökning har tillsammans med

exportnedgången medfört en påtaglig försämring i handelsbalansen.

Förhållandet mellan exportens och importens utveckling (värdemässigt)

och därmed även handelsbalansens utveckling kan avläsas i diagram 4. Frånsett

de säsongmässiga variationerna har utvecklingen under 1956 inneburit

en förbättring i handelsbalansen för Västtyskland, Storbritannien och Norge

men en försämring för i första hand Frankrike, Danmark och Nederländerna

medan den för Sveriges del varit ungefär oförändrad. För en del länder

har denna utveckling förstärkts genom en förbättrad eller försämrad

tjänstebalans. För t. ex. Norge innebar 1956 en påtaglig förbättring av tjänstebalansen

genom en stark uppgång i handelsflottans intäkter, över huvud

taget torde länder med positiv balans mellan fraktintäkter och fraktkostnader

med Norge som det mest typiska exemplet ha dragit fördel av de

höjda fraktsatserna under det senaste halvåret. Frankrike har däremot fått

en försämring i tjänstebalansen, huvudsakligen till följd av utvecklingen

av militärutgifterna utomlands.

Resultatet av olika länders bytesbalans avspeglar sig i viss mån i valutareservens

utveckling (se diagram 4). Denna återspeglar dock även kapitaltransaktioner

av olika slag. Av dessa syns de kortsiktiga kapitalrörelserna

ha förstärkt differenserna i olika länders bytesbalans, medan de mera långsiktiga

gått i utjämnande riktning. Den långsiktiga kreditgivningen från

länder, som haft överskott i bytesbalansen, d. v. s. Västtyskland och Belgien,

syns sålunda ha ökat. Av olika orsaker, som bl. a. antas vara förändringar

i betalningsvanorna samt spekulativa kapitalrörelser, uppstod under

senare hälften av 1956 ett kortsiktigt kapitalutflöde från Storbritannien och

Nederländerna och ett inflöde till Västtyskland. Då detta under senhösten

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Diagram III: 4. Exportvärde i procent av importvärde samt valutareserv uttryckt i antal

månaders import för olika västeuropeiska länder 1950—1956

Valuta- Exp.-uärde(fob)

reserv.» i % au

ant, man, imp.-värde (eif)

Valutareserv

i

ant. mån.

I—T~imp.

Nederländerna

Belgien - Luxemburg

Storbritannien

frankrike

—— Exportvärde i % au importuärde

Valutareserven uttryckt L antal månaders import

Anm. Valutareserven vid slutet av varje år resp. kvartal har satts i relation till månadsgenomsnittet

av importvärdet (eif) under närmast föregående tolvmånadersperiod. Uppgifterna

över valutareserven avser endast centralbankernas innehav av guld och utländska valutor och

återger därför endast till en del förändringarna i olika länders valutaställning. Av samma

orsak är uppgifterna över valutareserven uttryckt i antal månaders import inte direkt jämförbara

de olika länderna emellan.

Källor: OEEG General Statistics samt IMF: International Financial Statistics.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

37

kom att innebära vissa påfrestningar för pundet, företog Storbritannien

i december diverse åtgärder för att förstärka valutareserven. Dels erhölls

genom ett första kredituttag i Internationella valutafonden ett valutatillskott

på 561 miljoner dollar. Efter avbetalning på utländska lån samt diverse

smärre transfereringar blev dock nettoökningen i guld- och dollarreserven

för december endast 168 miljoner dollar och för hela året 13 miljoner

dollar. Vidare erhölls ett lån på en halv miljard dollar från Förenta staternas

Export-Import Bank, vilket kan utnyttjas under en tolvmånadersperiod

för betalning av import från Förenta staterna.

De länder, vars valutaställning undergått de största förskjutningarna i

negativ riktning under 1956, representeras av Frankrike, Storbritannien1

och Nederländerna, medan Västtyskland visar den största förskjutningen i

positiv riktning. Frankrikes och Storbritanniens kumulativa nettounderskott

i E. P. U. ökade med 654 respektive 269 miljoner dollar under 1956,

medan Västtysklands överskott ökade med ungefär summan av dessa belopp,

vilket är nästan tre gånger så mycket som ökningen 1955. Under

januari—februari i år bär Frankrikes nettounderskott och Västtysklands

nettoöverskott ökat med ytterligare ca 160 respektive ca 260 miljoner dollar,

medan Storbritanniens nettounderskott reducerats med ca 50 miljoner dollar.

Med tanke på den internationella balansen är denna utveckling otillfredsställande.

För Storbritanniens del berodde dock valutautflödet under 1956 till

stor del på speciella faktorer — spekulativa kortsiktiga kapitalrörelser, stora

militärutgifter utomlands, ökade utgifter för olja — medan handelsbalansen

däremot förbättrades jämfört med 1955. Även i Frankrike har

faktorer, som kan antas vara tillfälliga (t. ex. militärutgifterna), spelat en

ganska betydande roll för valutareservens utveckling. Härtill kommer dock

även en försämring av handelsbalansen. Utvecklingen i Frankrike å ena

sidan — liksom för övrigt i Nederländerna och Danmark — och i Västtyskland

å den andra är ett typiskt exempel på de rubbningar i det internationella

betalningsläget som uppstår när den relativa expansionstakten

förskjuts mellan olika länder.

I syfte att hindra en fortsatt försämring i handelsbalansen vidtog Frankrike

i mars 1957 vissa åtgärder, av vilka de för utrikeshandelns utveckling

på kort sikt viktigaste var följande: 1) alla importvaror licensbelades, 2)

en deponeringsavgift på 25 procent av varans värde infördes för samtliga

importvaror; avgiften skall erläggas vid ansökan om importlicens, 3) alla

icke bilateralt reglerade varor med undantag för vissa varor av råvarutyp

(däribland trävaror och pappersmassa) belädes med en importavgift (kompensationsavgift)

på 15 procent. Redan tidigare hade dock en hel del manufakturerade

varor varit belagda med importavgifter (som varierat mellan

6—15 procent och för flertalet varor uppgått till 11 procent).

1 Om man bortser från tillskottet från Internationella valutafonden. Lägger man till detta,

har Storbritanniens valutareserv varit ungefär oförändrad.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Aktuella utvecklingstendenser

Såvitt man kan se för närvarande, syns verkningarna av Suez-konflikten

i korthet ha blivit en viss höjning av importpriserna, en del förskjutningar

i olika länders bytesbalans och i Västeuropas dollarbalans, minskning

eller avsaktande ökning i avsättning och produktion inom bilindustrin

samt en väsentligt förbättrad sjöfartskonjunktur. På längre sikt kan verkningarna

av Suez-konflikten bli, att Västeuropa söker hålla en högre beredskap

mot störningar i oljetillförseln bl. a. i form av ökad lagerhållning

och större tanktonnage.

Bortsett från de mera temporära verkningarna av Suez-konflikten syns

den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa under det senaste året inte

ha inneburit någon väsentlig förändring i de problemställningar som var

aktuella för ett år sedan, nämligen att motverka inhemska prisstegringar

och bevara eller förbättra den internationella likviditeten. Inflationistiska

inslag i form av pris- och lönestegringar har fortsatt att göra sig gällande,

och det internationella betalningsläget har delvis förvärrats genom att

länder med tidigare svag valutaställning (Frankrike, Storbritannien och

Danmark) fått denna ytterligare försämrad, medan Västtyskland, som redan

förut hade ett stort överskott i E. P. U„ fortsatt att öka detta t. o. in.

i snabbare takt än tidigare.

Den ekonomiska utvecklingen i de västeuropeiska länderna under den

närmaste tiden blir givetvis i hög grad beroende av den ekonomiska politik,

som kommer att föras. Denna betingas i sin tur av de medel, som de olika

länderna väljer för att komma till rätta med latenta eller akuta inre och

yttre balansrubbningar. Erfarenheterna från de senaste årens utveckling i

Storbritannien och Danmark syns visa, att en temporär förbättring i den

yttre balansen kan köpas till priset av mindre utnyttjade produktionsresurser

och stagnerande produktion. De olika länderna står därför mer eller

mindre inför dilemmat att antingen genom åtgärder av olika slag söka hålla

tillbaka den inhemska efterfrågan, vilket kan hjälpa till att bevara inre

och yttre balans men som också kan leda till stagnerande produktion, eller

att låta efterfrågan och produktion expandera till priset av försämrad bytesbalans

och ytterligare prisökningar. Västtyskland utgör dock undantag

härifrån, eftersom dess starka valutaställning gör det möjligt att möta eu

stigande inhemsk efterfrågan genom ökad import. En sådan utveckling

skulle bidra till att utjämna differenserna i olika länders bytesbalans. Det

finns dock för närvarande ingenting som tyder på att Västtysklands överskott

i E. P. U. skulle upphöra att öka eller ens att ökningstakten skulle

avta under den närmaste tiden. Bland olika försök att komma till rätta med

detta problem märks förslag till kapitalexport från Västtyskland samt den

västtyska regeringens tullsänkningsprogram.

Över huvud taget är att märka, att effekten av de åtgärder, som vidtas för

att förbättra ett lands handelsbalans, blir allt mindre ju fler länder som vidtar

sådana åtgärder. En internationell samordning är i detta avseende nödvändig

för att önskade resultat skall uppnås. Möjligheterna för Västeuropa

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

som helhet att under innevarande år förbättra handelsbalansen gentemot

övriga världen genom ökad export syns inte särskilt stora. Visserligen har

Australien till följd av en gynnsam utveckling av handelsbalansen upphävt

en del importrestriktioner fr. o. m. ingången av 1957, vilket har en gynnsam

effekt på speciellt Storbritanniens export, men å andra sidan ger inte

läget i Förenta staterna anledning att förvänta någon större exportökning

dit.

Om de olika länderna av olika skäl anser sig böra fasthålla vid en restriktiv

politik, och om de restriktiva åtgärderna i fortsättningen liksom hittills

huvudsakligen riktar sig mot investeringarna, kan man räkna med att den

under 1956 märkbara tendensen till förskjutning i utgifts- och produktionsökningen

från investerings- till konsumtionsvaror fortsätter under 1957.

Såsom påpekats tidigare, har den privata konsumtionen under de första

månaderna i år ökat betydligt jämfört med samma tid 1956 i såväl Västtyskland

som Storbritannien.

Hittills har ingenting framkommit, som tyder på någon nämnvärd förändring

i de olika ländernas ekonomiska politik. De åtgärder, som vidtagits eller

varslats under senare tid, har med vissa undantag —• räntesänkningar i

Västtyskland och Storbritannien, lättnader i avbetalningsköpen för bilar i

Storbritannien — gått i dämpande riktning. Detta gäller även för länder, där

valutasituationen inte utgör något akut problem. Orsaken härtill kan antas

vara att med undantag för Storbritannien ett efterfrågetryck fortsatt att göra

sig gällande i flertalet länder och t. o. m. ökat i länder som Frankrike, Nederländerna,

Belgien och Danmark. Ett uttryck härför är redan realiserade

eller begärda lönehöjningar för 1957, vilka innebär risk för fortsatta kostnads-

och prisstegringar under innevarande år. I Frankrike beräknas redan

inträffade löneökningar motsvara en höjning i förhållande till 1956 års

genomsnitt på minst 5 procent. I den västtyska industrin har timlönerna

höjts under 1957 bl. a. till följd av kompensation i samband med arbetstidsförkortning.

I Danmark har stigande konsumentpriser föranlett en uppjustering

av lönerna i mars och ytterligare justeringar väntas under året.

De engelska lönekraven, som i mars resulterade i öppen konflikt inom varven

samt delar av verkstadsindustrin, kan väntas medföra betydande lönelyftningar

även i Storbritannien. I Norge är de flesta löneavtal som ingicks

1956 tvååriga och revideras endast om levnadskostnadsindex överstiger ett

visst tal. Även om inga revideringar kommer att ske under 1957 beräknas

lönerna i år överstiga 1956 års genomsnittsnivå med 2,5—3 procent.

Eftersom det ekonomiska läget är olika i olika länder är det svårt att ge

någon sammanfattande bild av den sannolika ekonomiska utvecklingen i

Västeuropa under den närmaste tiden. Helt allmänt kan man dock säga att

de aktuella konjunkturtendenserna närmast pekar på en fortsatt expansion

i Västeuropa i ungefär samma takt som under det senaste året. I vissa avseenden

är dock läget labilare än för ett år sedan. I ett flertal länder har

den senaste tidens utveckling mot ett högt utnyttjande av produktionsresurserna

kommit att medföra mindre utrymme för produktionsökning. Eu ytter
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

ligare press från efterfrågesidan kan därför snabbt ge utslag i prisökningar.

Samtidigt har å andra sidan avmattningstendenser uppträtt inom delsektorer

av ekonomin. Dessa har dock hittills varit relativt begränsade och den

samlade efterfrågan tycks i och för sig vara tillräckligt stor för att bära upp

en fortsatt expansion. Problemet att inom varje land balansera tillgång och

efterfrågan såväl totalt som inom olika sektorer och att balansera expansionstakten

de olika länderna emellan för att komma tillrätta med snedbelastningar

i de internationella betalningarna, fordrar för närvarande större

uppmärksamhet än tidigare.

3. Råvarupriser och fraktmarknad

Genom den senaste tidens internationella prisutveckling har det blivit alltmera

tydligt, att Suez-konflikten medfört ganska begränsade följder för

efterfrågan på råvaror och för råvaruprisernas utveckling. Några mera markerade

tendenser att öka lagerhållningen av spekulativa eller strategiska

skäl, såsom fallet var efter Korea-krigets utbrott, uppträdde inte denna gång.

Den prisuppgång på de internationella råvarumarknaderna, som Suez-konflikten

gav upphov till under hösten 1956, har sålunda upphört —- trots

att det politiska läget i östra medelhavsområdet alltjämt är labilt — och

under de tre första månaderna i år har priserna fortlöpande återgått till i

stort sett det läge som rådde före Suez-kanalens nationalisering. Prisläget är

nu i genomsnitt för viktigare råvaror ungefär detsamma som i juli 1956, vilket

belyses av Reuters och Moodys indextal för den internationella råvaruprisutvecklingen

:

1 1 Q*V7

16/7 14/12 15/1 15/2 15/3 1/4

Reuters index.............. 100 105 105 101 100 99

Moodys index .............. 100 107 106 101 100 99

För flertalet internationella råvaror har priserna sänkts från de av Suezkonflikten

betingade tillfälliga toppnivåerna omkring slutet av 1956. Undantag

härifrån utgör framför allt mineraloljor, socker och råull, för vilka

priserna fortsatt att öka även under 1957. Det förefaller för närvarande sannolikt

att den allmänna prisnivån på råvaror i stort sett kommer att bli oförändrad

om inga politiska störningar inträffar och att endast mindre prisjusteringar

är att vänta på vissa varuområden.

Bland metallerna har speciellt koppar fått vidkännas ett betydande prisfall

från en toppnivå i mars 1956. Även priserna på tenn har fallit avsevärt.

Dessa är dock numera föremål för stabiliserande åtgärder på basis av ett

internationellt avtal. Priserna på zink och framför allt bly har varierat

mindre, delvis till följd av amerikanska stödköp. Under den närmaste framtiden

väntas inga mer betydande prisrörelser i någondera riktningen inträffa

för metallerna.

Den gynnsamma skörden i Västeuropa har påverkat läget på spannmåls
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

41

marknaderna, där priserna fallit under första kvartalet 1957. Även priserna

på kakao och te har varit fallande. För kaffe har pristendensen däremot varit

ungefär oförändrad. Priserna på socker, som länge varit mycket stabila,

steg kraftigt i slutet av 1956 och i början av 1957 och har sedan fluktuerat

på en hög nivå. Någon prissänkning torde inte vara att räkna med för närvarande.

Priserna på ull har fortsatt att stiga svagt under 1957, även om vissa prisfluktuationer

i nedåtgående riktning har noterats nyligen. Både ullkonsumtion

och ullproduktion är stigande och mera betydande prissänkningar anses

inte sannolika. Priserna på bomull har varit fasta och väntas bli i huvudsak

oförändrade under säsongen. För rågummi har pristendensen varit fallande

hittills under 1957. Möjligen kan ännu lägre priser väntas.

Västeuropas försörjning med mineraloljor har under de sista månaderna

varit bättre än man kunnat räkna med, beroende dels på minskat bränslebehov

tack vare den milda väderleken, dels på ökad tillförsel av råolja

från Förenta staterna. Under december 1956 och januari i år skedde prishöjningar

på råolja och oljeprodukter i Förenta staterna och det karibiska

området. Därefter har endast smärre prisanpassningar ägt rum. Även oljepriserna

i Mellersta Östern har anpassats till det uppkomna pris- och fraktläget.

Det är svårt att avgöra hur länge nuvarande prisförhållanden för olja

kan bli bestående, även om inga politiska händelser komplicerar läget. Även

om fob-priserna på oljan skulle bli i stort sett oförändrade medför fortsatt

nedgång i fraktkostnaderna sänkta importpriser för Västeuropas del.

Utvecklingen inom skilda delar av fraktmarknaden har inte varit enhetlig.

Trampfrakterna har fallit från den mycket höga nivå som uppnåddes i december

1956, då tonnagebrist förelåg i förening med säsongmässig uppgång

på trampfraktområdet, till det läge som var rådande före Suez-konflikten.

Linjefrakterna har stigit på allt flera router, vilket sammanhänger med

ökade bränslekostnader och andra omkostnader. Atlantfraktsatserna för

kol har fortlöpande sjunkit under loppet av första kvartalet 1957 och har nu

återgått till den nivå som rådde före Suez-konflikten. Denna fraktnedgång är

betingad bl. a. av minskad efterfrågan på såväl koltonnage som spannmålstonnage

för import till Västeuropa; den konkurrens om tonnageutrymmet

som tidigare befarades komma från spannmålsimportörerna, har inte gjort

sig gällande på grund av lägre importbehov av spannmål till Västeuropa. Det

är osäkert om ytterligare nedgång kan väntas för kolfrakterna. Tankfraktsatserna,

som dock ej gäller tidsbefraktade fartyg, låg vid årsskiftet och under

de första månaderna 1957 på en mycket hög genomsnittlig nivå men föll

under april tillbaka till den nivå som rådde ett år tidigare.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj-.ts proposition nr 175 år 1957

IV. Utrikeshandeln

1. Utrikeshandeln 1956

Den redogörelse för Sveriges utrikeshandel 1956, som gavs i den preliminära

nationalbudgeten för 1957, byggde på statistiska uppgifter för de

elva första månaderna. Den fullständiga statistiken för året visar endast

små förändringar jämfört med de tidigare uppskattningarna. Här ges därför

endast en kort sammanfattning av utrikeshandelns faktiska resultat 1956

och de viktigaste förändringarna från 1955.

Både exporten och importen ökade starkt: exportvärdet med 1 114 miljoner

kronor till 10 047 miljoner kronor och importvärdet med 1 091 miljoner

till 11 428 miljoner kronor. Exportens volym ökade med 10 procent och

importens med 6 procent. Importpriserna låg genomsnittligt 5 procent högre

än 1955, medan exportprisuppgången endast var 3 procent. Bytesförhållandet

försämrades följaktligen med ca 2 procent.

Exporten

Exporten av maskiner in. m., exkl. fartyg, ökade med omkring 28 procent

till ca 1 740 miljoner kronor. Utförseln av maskiner för industri, handel och

kraftverk svarade för närmare hälften av uppgången. Den starkaste relativa

ökningen visade dock exporten av transportmedel exkl. fartyg. Exportökningen

av varaktiga konsumtionsvaror uppgick till 6 procent för hela året.

Värdet av fartygsleveranserna var ca 45 miljoner kronor lägre än året innan.

Den kvantitativa ökningen av järnmalmsutförseln uppgick till 10 procent

och den värdemässiga till 20 procent. Exportkvantiteten av handelsfärdigt

järn och stål steg med hela 65 procent till 330 000 ton, men värdeuppgången

var här knappt 45 procent. Utskeppningarna av sågade och hyvlade

trävaror uppgick till ca 970 000 stds, vilket innebar en kvantitativ

minskning på 5 procent. Mekanisk massa visade en värdeökning på 23 procent

medan volymen endast gick upp med 12 procent. Priserna på kemisk

massa var ungefär oförändrade. Kvantiteten steg med 10 procent, eller

200 000 ton. Exportvärdet för gruppen papp och papper steg med 15 procent;

tidningspapper visade en kraftig ökning med 35 procent; 8 procent

av ökningen berodde på högre priser. Utförseln av livsmedel ökade med ca

60 miljoner kronor eller 17 procent; volymen gick upp med 10 procent.

Exporten av smör steg starkast.

Importen

Värdemässigt steg importen av maskiner, transportmedel och instrument

med 15 procent till ca 2 680 miljoner kronor. Importen av bilar var i stort

sett av samma omfång som 1955, medan flygplansimporten ökade mycket

kraftigt. Importen av handelsfärdigt järn och stål minskade med drygt 20

procent till 626 000 ton 1956. Importvärdet för fasta och flytande bränslen

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

43

Tabell IV: 1. Importen 1954—1956, uppdelad efter användning

Löpande priser

Milj. kr.

Föränd, i %

Föränd, i %

1954

1954—1955

1955—1956

Konsumtionsvaror..............................

2 509

+ 6

+ 4

(A) Ej varaktiga..............................

1752

+ 7

+ 4

(B) Varaktiga ................................

757

+ 4

+ 6

Råvaror ......................................

3 718

+ 13

+ 3

(A) För konsumtionsvaruproduktion............

1747

+ 4

+ 0

(B) För kapitalvaruproduktion ................

1450

+ 23

+ 5

(C) Övriga råvaror............................

521

+ 17

+ 11

Maskiner och redskap..........................

1268

+ 10

+ 21

Bränslen och drivmedel ........................

1436

+ 26

+ 26

Övrig import ..................................

261

- 3

+ 33

Totalt

9192

+ 12

+ 11

gick upp med ca 440 miljoner kronor. Införseln av fasta bränslen minskade

från 5,9 miljoner ton till 5,5 miljoner ton, medan importen av flytande bränslen

steg från 8,0 miljoner ton till 9,7 miljoner ton. Importpriserna för fasta

bränslen steg med 24 procent och för flytande med 6 procent. Livsmedelsimporten

låg ca 85 miljoner kronor över 1955 års nivå. Fodersädesimporten

minskade, medan däremot importen av oljefrön samt av fett, oljor och vax

ökade.

I tabell 1 redovisas importutvecklingen 1954—1956 med uppdelning av

varorna på olika ändamål. Som framgår har importen av konsumtionsråvaror

stigit minst, vilket får ses mot bakgrund av den svaga produktionsutvecklingen

inom konsumtionsvaruindustrin. Även importen av såväl varaktiga

som icke varaktiga konsumtionsvaror ligger också väsentligt under

den genomsnittliga importökningen. Den privata konsumtionens värdeökning

under denna period har varit närmare 15 procent att jämföra med 11

procent för importen av konsumtionsvaror.

Importen på kapitalvarusidan har varit mycket kraftig. Såväl råvaror för

kapitalvaruproduktion som maskiner och redskap har importerats i starkt

ökade mängder, vilket får ses mot bakgrund av det allmänna konjunkturuppsving

som kännetecknat kapitalvaruindustrin i Sverige. Maskinimporten

har ökat parallellt med maskinexporten; värdeökningen var starkare från

1955 till 1956 än närmast föregående år. Det mest expansiva inslaget i vår

import utgör dock bränslen och drivmedel; värdeökningen från 1954 till

1956 med nästan 60 procent får ses mot bakgrund av vårt snabbt ökande

beroende av importerade bränslen.

Fördelning på valutaområden

Exportökningen 1956 var fördelad på samtliga valutaområden. Den starkaste

relativa ökningen uppnåddes på Sydamerika samt dollarområdet.

Utförseln till EPU-områdct steg med drygt 700 miljoner kronor eller med

10 procent. Huvudparten av exportökningen hänförde sig till Västtyskland

(-f- 189 milj. kr.), Frankrike (-f- 165 milj. kr.), Beneluxländerna (-f- 117

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

milj. kr.) samt Italien (+60 milj. kr.). Uppgången på Västtyskland var

koncentrerad till järnmalm, smör, papp och papper, massa samt handelsfärdigt

järn och stål. Exportökningen till Frankrike berodde främst på höjda

leveranser av livsmedel, papp och papper, massa och maskiner. Ökningen

i utförseln till sterlingområdet uppgick endast till 100 miljoner kronor jämfört

med 280 miljoner kronor året före, vilket i första hand får tillskrivas

den markerade tillbakagången i exporten av trävaror till Storbritannien samt

bl. a. av papp och papper till Australien och Nya Zeeland. Leveranserna av

fartyg till Norge minskade med nästan 75 miljoner kronor.

Importen från EPU-området ökade med drygt 600 miljoner kronor, varav

knappt hälften från sterlingområdet. ökningen i införseln från sterlingområdet

kan främst hänföras till en stegrad import av flytande bränslen mot

betalning i pund. Västtyskland svarade för större delen av införselökningen

från övriga EPU-länder. Främst steg importvärdet på grund av ökad införsel

av maskiner, handelsfärdigt järn och stål samt på grund av de högre

priserna på kol och koks.

Exportökningen på dollarområdet (exkl. Colombia) uppgick till ca 155

miljoner kronor främst beroende på ökad export av tidningspapper, massa,

handelsfärdigt järn och stål samt maskiner och transportmedel till USA.

Införseln från dollarområdet steg med drygt 300 miljoner kronor. Kol, maskiner

och livsmedel samt dollarbetalda oljor svarade för huvudparten av

uppgången i importen från USA. Från övriga dollarländer steg främst importen

av oljefrön och bomull.

Exporten till Sydamerika steg starkt med omkring 145 miljoner kronor.

Utförseln av maskiner och handelsfärdigt järn och stål till Brasilien och

Chile ökade samt lastbils- och massaexporten till Argentina.

Beträffande exporten till övriga länder må nämnas, att fartygsexporten

till Sovjet låg på en hög nivå samt att importen av tackjärn därifrån steg

kraftigt.

Betalningsbalansen

Preliminärt gav bytesbalansen för 1956 ett underskott på ca 155 miljoner

kronor. De kända kapitaltransaktionerna beräknas ha resulterat i ett underskott

på 113 miljoner kronor. Valutareserven ökade med 214 miljoner

kronor under året (se tab. 2). Skillnaden mellan valutareservens faktiska

och teoretiska förändring — den s. k. förskjutningsposten — uppgick till

ca + 480 miljoner kronor, vilket torde sammanhänga med bl. a. privata kapitalrörelser,

förskjutningar i betalningar för fartygsleveranser och med

förändringar i de kommersiella krediterna.

2. Utrikeshandeln 1957

När beräkningarna rörande utrikeshandeln 1957 utfördes till den preliminära

nationalbudgeten var det politiskt spända läget i Mellersta Östern

med dess inverkan på den internationella oljemarknaden den mest svårbe
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957 45

Tabell IV 2: Valutareserv eu 1954—1957

Miljoner kronor

31/12

31/12

31/3

30/6

30/9

31/12

31/3

1954

1955

1956

1956

1956

1956

1957

1. Riksbankens valutareserv:

Guld och dollar............

+ 2 009

+ 2 159

+ 2 263

+ 2 172

+2 248

+ 2 375

+ 2 336

EPLT-valutor ..............

+ 422

+ 303

+ 135

+ 164

+ 208

+ 235

+ 291

Övriga valutor ............

+ 43

- 32

- 52

- 87

- 141

- 162

- 164

Summa

+ 2 474

+ 2430

+ 2 346

+ 2249

+ 2315

+2 448

+ 2463

2. Affärsbankernas valutabehåll-

ning ......................

+ 39

+ 121

+ 119

+ 23

+ 238

+ 317

+ 168

Summa totalt

+ 2513

+ 2 551

+ 2465

+ 2272

+2 553

+ 2 765

+ 2 631

dömda faktorn. Antagandena om vår oljetillförsel byggde på de bedömningar

om det allmänna läget på oljemarknaden, som gjorts inom de internationella

organen. Mot bakgrund av den senaste utvecklingen och det faktiska utfallet

av hittillsvarande leveranser kan man anta, att oljetillförseln under

första halvåret blir inte oväsentligt högre än man tidigare kunnat räkna

med. För resten av året har en i det närmaste normal tillförsel antagits.

I vissa avseenden är exportutvecklingen speciellt osäker. Vår export till

Frankrike steg starkt under föregående år. Med hänsyn till den försämrade

franska bytesbalansen har importbestämmelserna skärpts genom införande

av depositionsavgift samt genom ökad importskatt, vilket kan komma att

försämra möjligheterna för vår export dit speciellt av papp och papper samt

maskiner. Möjligheterna för export till Brasilien, som man ännu inte träffat

slutlig uppgörelse med rörande betalningsarrangemangen, är synnerligen

svåra att bedöma. Nedskärningen i den finska totalimporten kan beräknas

få återverkningar också på importen från Sverige. Förhållandena i dessa

och även i andra avnämarländer utgör följaktligen osäkerhetsmoment.

I enlighet med den syn på den internationella utvecklingen, som kommer

till uttryck i föregående kapitel, antas dock i föreliggande beräkningar en

sådan internationell efterfrågan, att den skapar förutsättningar för en fortsatt

hög avsättning av våra betydelsefullaste exportvaror.

Till grund för beräkningarna ligger vidare antagandet om ett i stort sett

oförändrat prisläge i förhållande till utredningstillfället. Ett undantag utgör

bränsleområdet, där särskilda antaganden gjorts med hänsyn till väntade

förändringar i frakt- och fob-prisläget för flytande bränslen. Inga

egentliga nettoförändringar i lagerutvecklingen för importvaror har förutsatts

ske under 1957.

Jämförelse med tidigare beräkningar för 1957

De nya beräkningarna över utrikeshandeln innebär en volymmässig uppjustering

på både export- och importsidan jämfört med uppskattningarna

i den preliminära nationalbudgeten. Däremot skiljer sig inte genomsnitts
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungi. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

priserna för den totala exporten och importen från de tidigare beräkningarna,

även om förskjutningar ägt rum för de olika grupperna.

På exportsidan är det främst värdena för maskiner, transportmedel och

instrument, livsmedel samt papp och papper, som höjts. Den värdemässiga

uppgången för maskiner, etc. förklaras huvudsakligen av en ökning i volymen

men även av en viss uppjustering av prisnivån.

Både en viss kvantitetshöjning och en svag prisuppgång förklarar det högre

exportvärdet för papp och papper. För livsmedelsgruppen bedöms nu exportutsikten

gynnsammare för speciellt råg och vete samt smör.

Importberäkningarna skiljer isig från tidigare beräkningar främst i fråga

om bränslen och transportmedel. Lättnaderna på oljemarknaden avspeglas

i en väntad uppgång i införseln av flytande bränslen i stället för den minskning,

det fanns anledning räkna med i slutet av förra året. Däremot väntas

importen av fasta bränslen gå tillbaka i stället för tidigare beräknade

uppgång. Det förtjänar dock påpekas, att ett inte oväsentligt lager av koks

lades upp under föregående år; kollagren minskade däremot. Med hänsyn

till det förbättrade drivmedelsläget väntas nu importen av bilar och

sammansättningsdelar bli av samma omfattning som under 1956. Tidigare

antogs en nedgång under första halvåret. En viss uppjustering har gjorts

även av importvärdena för fartyg och flygplan, liksom för importen av övriga

maskiner.

Värdemässigt har exporten höjts med 325 miljoner kronor och importen

med 500 miljoner kronor jämfört med prognoserna i den preliminära nationalbudgeten

för 1957. Handelsbalansens väntade underskott skulle alltså

komma att öka till 1 375 miljoner kronor.

Sjöfartsnettot har räknats upp med 50 miljoner kronor, och nettot av övriga

tjänster med 25 miljoner kronor. Kapitaltransaktionerna har beräknats

till samma belopp som tidigare.

En närmare redovisning av de nya beräkningarna beträffande utrikeshandeln

lämnas i de följande avsnitten.

Exporten

Exporten beräknas till 10 825 miljoner kronor, en ökning jämfört med

1956 med ca 775 miljoner kronor. En prisstegring med drygt 1 procent och

en volymökning med drygt 6 procent ingår i kalkylen. Exportens beräknade

sammansättning framgår av tabell 3.

ökning kan i första hand väntas för export av järnmalm och verkstadsprodukter.

Järnmalmsexporten beräknas stiga med 400 000 ton till 17,7 miljoner

ton samtidigt som priserna stiger. Utförseln av maskiner, transportmedel

och instrument beräknas öka med omkring 385 miljoner kronor eller

ca 17 procent. Främst beror detta på ett högre exportvärde för transportmedel.

I kalkylen ingår sålunda en fartygsexport om ca 675 miljoner kronor,

en ökning från 1956 med drygt 35 procent. Vidare väntas exporten av

bilar och sammansättningsdelar och av övriga maskiner stiga med omkring

10 procent.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell IVi 3. Exporten 1954-1957

47

Varuslag

1954

1955

1956

1957

beräknad

mkr

%

mkr

%

mkr

%

mkr

%

Livsmedel m. m.......................

510

6,2

357

4,0

417

4,2

445

4,1

Trävaror.........................

1133

13,8

1363

15,3

1233

12,3

1 200

11,1

Massa, papper etc.....................

2 274

27,8

2 506

28,1

2 839

28.3

2 970

27,4

Järnmalm, järn och stål in. m.........

1708

20,8

1996

22,3

2417

24,0

2 635

24,4

Maskiner, transportmedel o. instrument.

1865

22,8

1903

21,3

2 236

22,2

2 620

2i,2

Övrigt.............................

706

8,6

808

9,0

905

9,0

955

8i8

Summa

8196

100,0

8 933

100,0

10 047

100,0

10 825

100,0

Därav: Skogsindustriprodukter.........

3 407

41,6

3 869

43,3

4 072

40,5

4170

38,5

Verkstadsprodukter 1............

2 349

28,7

2 447

27,4

2 839

28,3

3 270

30,2

1 Ur grupp XV: stat. nr 1346—1362, 1395-1396, 1399- —1570: 3, 1626—1663: 2 samt grupperna XVI—XIX.

Exportvärdet för skogsindustriprodukter väntas endast öka med omkring

100 miljoner kronor jämfört med en ökning på ca 200 miljoner kronor från

1955 till 1956. Med hänsyn till att avsättningsförhållandena för sågade och

hyvlade trävaror på våra viktigaste marknader syns ha stabiliserats, har

oförändrad kvantitet, 975 000 stds, antagits. Priserna väntas dock komma

att ligga under 1956 års nivå, varför exportvärdet under året skulle komma

att minska. Massaexporten väntas fortsätta att stiga. Exportkvantiteten av

kemisk massa beräknas öka med ca 85 000 ton till 2,2 miljoner ton, av mekanisk

massa med omkring 10 000 ton till 440 000 ton.

Exportvärdet för gruppen papp och papper beräknas till ca 1 160 miljoner

kronor, omkring 85 miljoner kronor högre än 1956. Leveranserna av tidningspapper

väntas stiga mest eller med 45 000 ton till 290 000 ton. Ca

700 000 ton annat papp och papper samt 330 000 ton wallboard förutses exporteras

under året, vilket innebär en ökning med 4 resp. 10 procent från

1956.

Livsmedelsexporten förutses öka med ca 30 miljoner kronor till 445 miljoner

kronor. Det är främst utförseln av råg och vete som väntas stiga.

Importen

Totalimporten förutses under 1957 komma att uppgå till 12 200 miljoner

kronor, vilket innebär en ökning från 1956 med omkring 775 miljoner kronor

(7 procent). Något mindre än hälften av uppgången beräknas hänföra

sig till en volymökning och resten till en höjning av den genomsnittliga

prisnivån. Importens beräknade sammansättning framgår av tabell 4.

I nuvarande läge beräknas importen av flytande bränslen till 10,1 miljoner

ton, en ökning med 400 000 ton jämfört med 1956. Införseln av fasta

bränslen minskade från 1955 till 1956 med ca 400 000 ton till 5,5 miljoner

ton. En ytterligare nedgång till 4,9 miljoner ton kan förväntas 1957. Genomsnittspriserna

för både fasta och flytande bränslen förutses komma att ligga

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell IV: 4. Importen 1954-1957

Varuslag

1954

1955

1956

1957

beräknad

mkr

%

mkr

%

mkr

%

mkr

%

Livsmedel m. m.......................

1 615

17,6

1801

17,4

1886

16,5

1825

15,0

Mineraliska och fossila ämnen ........

1583

17,2

1991

19,3

2 458

21,5

2 775

22,7

Kemiska produkter, färger m. m.......

585

6,4

638

6,2

715

6,2

750

6,1

Hudar, skinn, pälsverk, kautschuk ----

256

2,8

290

2,8

284

2,5

300

2,5

Spånadsämnen samt arbeten därav ----

1151

12,5

1152

11,1

1090

9,5

1160

9,5

Oädla metaller och arbeten därav......

1157

12,6

1449

11,0

1 529

13,4

1 600

13,1

Maskiner, transportmedel o. instrument.

2165

23,5

2 336

22,6

2 682

23,5

2 970

24,4

övrigt................................

680

7,4

680

6,6

784

6,9

820

6,7

Summa

9192

100,0

10337

100,0

11428

100,0

12200

100,0

väsentligt högre än 1956. Importvärdet beräknas till närmare 2,5 miljarder

kronor, en ökning i förhållande till föregående år med nästan 300 miljoner

kronor.

Importvärdet för maskiner, transportmedel och instrument antas komma

att öka med knappt 300 miljoner kronor till något under 3 miljarder kronor.

Med hänsyn till det förbättrade försörjningsläget för drivmedel väntas

bilimporten komma att bli av ungefär samma omfattning som under föregående

år. Fartygsimporten väntas öka med 120 miljoner kronor till 245

miljoner kronor. En stark ökning i flygplansimporten kan också förutses.

För handelsfärdigt järn och stål kalkyleras inte med någon kvantitativ

importökning, men då importpriserna förmodligen kommer att ligga väsentligt

över 1956 års antas ett ca 60 miljoner kronor högre importvärde. Kopparpriserna

har sjunkit starkt och trots en väntad ökning av importkvantiteten

med 6 000 ton till 58 000 ton antas importvärdet komma att sjunka

med omkring 12 procent.

Ullimporten väntas kvantitativt minska och ullpriserna stiga, medan förhållandet

för bomull förutses bli det motsatta. Importen av vävnader och

andra färdigvaror väntas öka.

Trots en högre genomsnittlig prisnivå beräknas importvärdet för livsmedel

sjunka med omkring 3 procent. Nedgången hänför sig främst till

importen av fodersäd; kvantiteten förutses minska från 265 000 ton till omkring

65 000 ton. Importvärdet för fodermedel beräknas sjunka med 20 procent.

Införseln av kött förutses öka. På grund av ökad lagerhållning antas

importvärdet för tobak öka med 35 procent.

Prisutvecklingen i utrikeshandeln

Som redan nämnts räknar man med en uppgång i exportpriserna på

drygt 1 procent, i importpriserna på drygt 4 procent 1957. Våra bytesförhållanden,

uttryckt som förhållandet mellan den genomsnittliga exportprisnivån

och importprisnivån, skulle komma att försämras med omkring 3 procent.

Försämringen skulle alltså bli något större än under föregående år.

opaginerad Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Utvecklingen av bytesförhållandena belyses av följande sammanställning

över årsgenomsnitten (1949 =

= 100):

[1952

1953

1954

1955

1956

1957

Ber.

Exportprisindex

109

104

104

105

103

100

Importprisindex

Då importpriserna i motsats till exportpriserna inkluderar fraktkostnader,

blir den samhällsekonomiska förlusten dock mindre än vad den redovisade

utvecklingen 1957 antyder, eftersom de högre sjöfrakterna under året

påverkar sjöfartsnettot i positiv riktning.

Betalningsbalansen 1957

Sjöfartsnettot uppskattas till 1 375 miljoner kronor. Det innebär en ökning

med 160 miljoner kronor eller 13 procent från 1956. Export och import

av övriga tjänster väntas balansera. Sammanställs dessa uppgifter med beräkningarna

över utrikeshandeln får man följande bytesbalans för 1957

(i miljoner kronor):

Export, fob .................................. 10 825

Import, eif .................................. 12 200

Handelsbalansens saldo — 1 375

Sjöf artsnetto.................................. +1375

Övriga tjänster, netto ........................ ± 0

Bytesbalansens saldo + 0

Valutareserven

Beräkningarna pekar sålunda på jämvikt i bytesbalansen för 1957. Riksbanken

har beräknat, att kapitaltransaktionerna kommer att balansera. Man

har inte kunnat ta hänsyn till privata kapitaltransaktioner i form av lån,

varukrediter in. m.; statistiskt underlag saknas nämligen. Valutareserven

skulle alltså teoretiskt komma att bli oförändrad. Emellertid sker alltid relativt

stora förskjutningar mellan varu- och betalningsströmmarna under

året, vilket kommer till uttryck i den s. k. förskjutningsposten. Denna utgör

differensen mellan valutareservens faktiska och teoretiska förändring.

Det kan nämnas, att för årets tre första månader gav bytesbalansen ett underskott

på preliminärt 390 miljoner kronor, medan valutareserven minskade

med 134 miljoner kronor. Det skulle, om kapitaltransaktionerna har

balanserat, innebära en förskjutningspost på omkring + 255 miljoner kronor.

Förskjutningsposten för samma period 1956 uppgick till omkring + 250

miljoner kronor.

13 Ililiang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

opaginerad Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

V. Produktionen

Totalproduktionen 1956

Enligt de beräkningar, som konjunkturinstitutet utfört och som finns

redovisade i kapitel II, steg totalproduktionen inom landet med 2,5 procent

från 1955 till 1956. De preliminära kalkyler som gjordes vid årsskiftet visade

en något mindre ökning, nämligen knappt 2 procent. Även om den bild

vi nu har av expansionen under fjolåret innebär en något större ökningstakt

än vad som tidigare antagits, är denna dock fortfarande lägre än för flertalet

efterkrigsår. Från 1954 till 1955 steg sålunda bruttonationalprodukten

med 4 procent. Åren 1950—1955 var den årliga tillväxten i medeltal omkring

3 procent och 1946—1955 drygt 3 1/2 procent.

Genom att nya uppgifter blivit tillgängliga, har kalkylerna över de olika

näringsgrenarnas bidrag till totalproduktionen 1956 fått justeras framför

allt på två punkter. Industriproduktionen var under fjolåret något större,

än vad som tidigare beräknats. Vidare syns skogsavverkningarna inte ha

minskat utan snarare ökat något från 1955 till 1956.

För övriga näringsgrenar finns inte anledning att ändra tidigare beräkningar,

som innebär en svag produktionsökning inom jordbruket samt byggnads-

och anläggningsverksamheten och en något större, men dock begränsad,

stegring för tjänster av olika slag. Den enda nedgång som konstaterats

hai gällt vissa slag av konsumenttjänster, däribland främst restaurangtjänsterna.

Suez-konfliktens verkningar

Den preliminära nationalbudgetens produktionskalkyler för 1957 var

bundna vid den mycket bestämda förutsättningen, att den vid årsskiftet

rådande oljekrisen skulle få en relativt måttlig inverkan på näringslivet

men trots detta dock begränsa höjden på produktionen. Verkningarna av

rubbningarna i oljeförsörjningen har dock för vårt land liksom för hela

Västeuropa blivit mindre än man kunde befara. Några egentliga produktionsinskränkningar

har för vår del inte behövt företas. De beskurna oljetilldelningarna

kan emellertid tillfälligt ha hämmat expansionsmöjligheterna

inom vissa delar av industrin. Den milda vintern och rationaliseringar

av värmeanläggningar har bidragit till att mer ogynnsamma verkningar

uteblivit. Den främsta orsaken härtill är dock den omständigheten, att oljetillförseln

till Västeuropa kunnat hållas på en relativt hög nivå samt att

vårt land i det internationella samarbetet inom OEEC lyckats vinna förståelse

för sina försörjningsbekymmer.

Suez-konfliktens verkningar för Sveriges del består främst i de prishöjningar

som genomförts för de olika produkterna. Prishöjningarna har utfallit

något olika för olika konsumentgrupper. Mindre industrier har fått

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

vidkännas en prishöjning för olja på ca 60 kronor per na3, medan större

industriföretag som köper hela laster i många fall fått betala ett pris, som

överstiger det tidigare med 80—100 kronor per m3. Prishöjningen är en

kombination av höjt fob-pris och höjda frakter. Det är tveksamt om de

fob-prishöjningar som företagits kommer att bestå eller inte. En återblick

på fob-prisutvecklingen visar, att de höjningar som tidigare genomförts i

stort sett blivit bestående. Däremot är det naturligt, om frakterna återgår

till en mer normal nivå, så snart tankfartygen kan frakta olja normala vägar

och oljeledningarna kan tas i bruk i full utsträckning. Under de senaste

månaderna har en viss nedgång i frakterna inträffat och detta har

resulterat i prissänkningar för oljeprodukterna.

Suez-konflikten har även inverkat på kolpriserna. De amerikanska och

i än högre grad de polska kolen steg i pris. Under den senaste tiden har emellertid

prissänkningar företagits även på detta område.

Bränslesituationen

När det gäller utsikterna för bränsleförsörjningen under innevarande år,

torde man kunna räkna med alt behoven av stenkol och koks nöjaktigt kan

täckas genom import. Årets koksimport syns kunna få en bättre kvalitativ

sammansättning än vad som var möjligt under 1956 på grund av att lagerställningen

i leverantörländerna förbättrats genom den milda vintern. Med

hänsyn till kolbristen i Europa måste en betydande del amerikanska kol

importeras också under innevarande år. Det kan beräknas, att ungefär en

tredjedel av den svenska kolimporten 1957 kommer att ha amerikanskt

ursprung.

När det sedan gäller flytande bränslen, är de senaste rapporterna i fråga

om oljetillförseln mer optimistiska än de tidigare. Råolja pumpas nu genom

den mest betydande ledningen från oljefälten till Medelhavet. Även

om ledningens kapacitet på grund av skador ännu inte kan helt utnyttjas,

betyder dock denna tillförselled en inte oväsentlig förbättring av Västeuropas

försörjningsläge i fråga om petroleum. Därtill kommer att röjningen

av Suezkanalen fortskridit gynnsamt. Så länge de politiska motsättningarna

inte lösts på ett för alla parter nöjaktigt sätt, är det emellertid för tidigt

att ha någon bestämd uppfattning om vid vilken tidpunkt oljeskeppningarna

genom kanalen kan återupptas i full omfattning.

Även om utvecklingen är svår att förutse, syns man dock numera på experthåll

vara optimistisk nog afl räkna med att oljeindustrin torde kunna

tillföra Västeuropa oljeprodukter i en omfattning som möjliggör en någorlunda

normal försörjning.

Läget för elkraft

På grund av den ringa nederbörden under hösten och förvintern var

kraftsituationen i landet vid årsskiftet synnerligen ansträngd. Frågan om

konsumtionsbegränsande åtgärder skulle behöva tillgripas var aktuell. Vä
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

derleksförhållandena under de första månaderna i år blev dock sådana, att

risken för ransonering under tiden fram till vårfloden eliminerades.

Kraftproduktionen inom landet uppgick 1956 till drygt 27 miljarder kWh.

Vattenkraften svarade för 90 procent av detta belopp, medan resten täcktes

av värmekraft. Genom tillkomsten av nya kraftanläggningar samt genom

till- och ombyggnader av äldre beräknas tillskottet i maskineffekt under

1957 bli 340 000 kW. Resultatet blir, att tillgången på vattenkraft vid normal

väderlek i år uppgår till omkring 27 miljarder kWh, vilket är lika med

den ovan angivna totalproduktionen (inkl. värmekraften) under fjolåret.

Den väntade belastningsökningen på 1,7—1,8 miljarder kWh skulle sålunda

få täckas med värmealstrad kraft. Dessa resonemang vilar på förutsättningen

om normal vattentillgång. Skulle i stället nederbördsförhållandena

under senare hälften av 1957 bli ogynnsamma, minskar givetvis mängden

vattenkraft, och kraftsituationen kan ånyo bli ansträngd. Läget i fråga

om elkraft är nämligen sådant, att vi i händelse av torrår måste räkna med

försörj ningssvårigheter.

A rbetsmarknadsläge t

Utvecklingen på arbetsmarknaden kännetecknades under fjolåret, som

redan påpekades i den preliminära nationalbudgeten, av mindre spänning

mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft än närmast föregående år.

Avmatlningen i efterfrågetrycket på arbetsmarknaden innebar att bristen

på arbetskraft minskade.

De vid jul- och nyårshelgen 1956 permitterade fick i regel återgå till

arbetet redan i början av januari. Även de temporära störningar i form av

driftsinskränkningar inom bilindustrin och dess underleverantörer, som

orsakats av begränsningar i oljetillförseln, kunde upphävas relativt snabbt

och driften återupptas i full utsträckning.

Den förhållandevis milda vintern har gynnat sysselsättningen i många

säsongbetonade fack. Inom byggnadsverksamheten låg dock arbetslösheten

på i stort sett samma nivå som i fjol. Inom skogsbruket, där den milda väderleken

underlättat avverkningarna men på en del håll försvårat skogskörslorna,

var arbetslösheten obetydligt större än föregående vinter. Bland lantarbetare

var den däremot under februari och mars lägre än i fjol.

Arbetsmarknadsläget inom industrin kännetecknades vid årets början av

sjunkande omsättning på arbetskraft och i jämförelse med fjolåret minskad

arbetslöshet. Industrins arbetskraftsbehov under årets tre första månader

— såsom det noterats i antalet anmälda lediga platser hos arbetsförmedlingarna

— visar en förfarande avmattning; platstillgången var i medeltal

20 procent lägre i förhållande till samma tid 1956. Inom malmbrytning och

metallindustri var antalet ledigförklarade platser 24 procent mindre än i

fjol. Enligt konjunkturinstitutets verkstadsbarometer syntes behovet av yrkesarbetare

vid kvartalsskiftet mars—april fortfarande vara stort men lägre

än föregående år vid samma tid. Någon påtaglig brist på icke yrkesutbildad

arbetskraft förelåg inte enligt verkstadsbarometern mot en inte oväsentlig brist

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

ett år tidigare. Även vid järnbruken är nyanställningsbehovet lågt, medan

skeppsvarvens rekryteringsbehov alltjämt är stort. Antalet arbetslöshetsförsäkrade

arbetslösa industriarbetare, som var anmälda som arbetssökande

hos arbetsförmedlingen, sjönk — uttryckt i procent av medlemsantalet —

från 1,9 i januari till 1,5 i mars, medan arbetslöshetsprocenten under januari

—mars 1956 var oförändrat 1,3.

Utvecklingen 1956—1957 inom olika näringsgrenar

Industrins produktion steg med drygt 2 1/2 procent från 1955 till

1956. Det existerade emellertid stora olikheter mellan de olika industrigrenarna.

I stort sett stod sig dock mönstret från de närmast föregående åren.

En relativt kraftig expansion ägde rum inom de exportinriktade skogs- och

metallindustrierna (dock med undantag för träindustrin), medan de hemmamarknadsbetonade

konsumtionsvaruindustrierna hade mycket begränsade

produktionshöjningar. Utvecklingen i Sverige skilde sig i detta avseende

från den västeuropeiska i övrigt. I ett flertal länder har nämligen tyngdpunkten

i produktionsuppgången 1956 förskjutits från metall- och verkstadsindustrin

mot de egentliga konsumtionsvaruindustrierna.

Totalt för 1956 ökade antalet anställda arbetare inom industrin med 0,6

procent jämfört med 1955. Vid en jämförelse mellan motsvarande kvartal de

båda åren finner man, att ökningstalen successivt sjönk t. o. m. tredje kvartalet.

I slutet av året föll sedan sysselsättningen under 1955 års nivå. Av tabell

1 framgår att om motsvarande jämförelse görs för produktionen erhålls

en annan utveckling. De största ökningstalen för produktionen hänför sig

nämligen till slutkvartalet. I diagram 1 i kapitel II finns produktionsvolymens

säsongrensade utveckling grafiskt åskådliggjord. Efter en relativt svag

Tabell V: 1. Förändring av industriproduktionens volym 1954—februari 1957

Produktionsgren

Procentuell förändring vid jämförelse med

motsvarande period ett år tidigare

1955

1956

1956

1957

1 kv.

2

kv.

3 kv.

4 kv.

jan. —

febr.

Malmbrytning och metallindustri ........

+

10

+

7

+

6

+

5

+

8

+

8

+

7

därav: järnmalmsgruvor ..............

+

13

+

9

+

14

+

10

+

b

+

9

+

12

järn- och metallverk............

+

15

+

10

+

8

+

7

+

17

+

13

+

11

sysselsättning i verkstadsindustri

+

6

+

4

+

3

+

2

+

4

+

5

+

4

Träindustri ............................

+

3

—

9

—

9

—

12

—

9

—

3

+

10

Massa- och pappersindustri ..............

+

7

4-

5

+

4

+

3

+

4

+

9

+

6

Livsmedelsindustri ......................

+

4

+

0

+

1

+

2

—

3

+

1

+

1

Textil- och sömnadsindustri..............

—

2

+

2

+

3

+

4

±

0

+

1

iis

Läder- och skoindustri ..................

+

2

+

1

—

1

—

1

+

2

+

6

+

Hela industrin

+

(i

T

3

4-

2

+

1

+

3

+

5

4-

(i

Kapitalvaruindustri .....................

+

9

+

4

+

4

+

3

+

6

+

7

+

7

Konsumtionsvaruindustri................

-1

3

-t-

1

+

1

+

1

—

1

+

2

+

1

Källa: Industriförbundets produktionsindex.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

stegring under första halvåret ägde en mycket betydande uppgång i produktionen

rum under tredje kvartalet. Den därefter snarast nedåtriktade

tendensen bröts sedan i februari i år.

Inom flertalet branscher skedde, om man ser till genomsnittet för 1956,

produktionsuppgången parallellt med en ökning i antalet anställda. Inom

såväl läder- och skoindustrin som textil- och sömnadsindustrin minskade

emellertid antalet arbetare, samtidigt som produktionen ökade.

När produktionsutsikterna bedömdes i den preliminära nationalbudgeten,

förmörkades framtidsbilden av risken för en allvarlig brist på bränsle. När

denna risk nu försvunnit, kan en uppjustering i produktionsantagandena

för industrin företas.

Gruvindustrin domineras av järnmalmsbrytningen. Produktionen av järnmalm

ökade 1955—1956 med 9 procent till 19,1 miljoner ton. Utförseln steg

med 10 procent till 17,3 miljoner ton och de senaste årens lagerminskning

fortsatte. Avsättningssituationen för järnmalm är mycket god och pristendensen

uppåtriktad. På grund av svårigheter i samband med övergången till

underjordsbrytning vid de norrländska malmfälten har dock möjligheterna

till produktionsökning begränsats.

Genom sin storlek intar verkstäderna en central ställning inom industrin.

De utgör ett av de områden, som hittills visat en betydande expansion. Inom

ramen för denna expansion totalt bar dock utvecklingen varit mycket oenhetlig

för de olika delbranscherna. Sålunda har den goda sjöfartskonjunkturen

fört med sig ett starkt uppsving för skeppsbyggeriet. Orderingången

bos varven bar varit synnerligen stor alltsedan hösten 1955, vilket medfört

att inneliggande order nu täcker flera års produktion. Sysselsättningen1 låg

under 1956 ca 9 procent över 1955 års nivå. Produktionen väntas fortsätta

att öka i år. Leveranserna av fartyg beräknas 1957 överstiga 1956 års med

ca 25 procent. De kraftigaste stegringarna väntas härvid ske i leveranserna

till de utländska beställarna.

I de delar av verkstadsindustrin, som ligger utanför varven, steg sysselsättningen

med ett par procent från 1955 till 1956. En större ökning än medeltalet

hade mekaniska verkstäder och gjuterier samt elektriska verkstäder.

Inom området för järn- och metallmanufaktur inträffade däremot en

nedgång i sysselsättningen med ungefär 3 procent. För verkstadsindustrins

del (exkl. varven) minskade orderingången från början av 1956 fram till

juni—augusti något mer än som var säsongmässigt betingat. Nedgångstendensen

kom härvid främst från hemmamarknaden. För tiden efter augusti

föreliggger endast preliminär och ofullständig statistik. Denna tyder på en

betydande uppgång under hösten i den totala orderingången till en nivå,

som inte i större utsträckning syns avvika från 1955 års. Den tidigare observerade

nedgången i beställningarna från hemmamarknaden tycks ha upphört.

De preliminära siffrorna antyder vidare en viss uppgång i orderstockens

storlek mellan augusti 1956 och februari 1957. Med hänsyn till ordersituationen

och de bedömningar, som gjorts i utrikeshandels- och investe
1

I avsnittet om verkstadsindustrin mätt som antalet utförda arbetstimmar.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr Ilo år 1957

55

ringsavsnitten, torde man kunna räkna med eu ökning 1957 i verkstädernas

produktion, ökningen beräknas dock bli mindre än 1955—1956.

Inom järn- och stålverken bär produktionen av handelsfärdigt järn och

stål ökat mycket kraftigt under de senare åren. År 1956 noterades sålunda

en uppgång från 1955 med 12 procent till 1 670 000 ton (inkl. försålda ämnen).

Bortåt en fjärdedel av totalproduktionen placerades utomlands. Den

betydande exportökningen i fjol utgjordes till största delen av billigare kvaliteter

vanligt handelsjärn. Dessa torde få betraktas som marginalkvantiteter,

som är ytterst känsliga även för små förändringar i efterfrågan. Man har

emellertid bedömt läget så, att en mindre höjning av exporten utöver fjolårets

nivå skall bli möjlig 1957. Den antagna fortsatta expansionen inom

byggnads- och anläggningsverksamheten samt inom verkstadsindustrin kommer

att höja den inhemska konsumtionen. Produktionsökningen för handelsfärdigt

järn och stål beräknas dock stanna vid 75 000 ton (5 procent).

Efter 1955 års rekordmässiga utveckling inom träindustrin skedde en avsaktning

under fjolåret. Produktionen av sågade och hyvlade trävaror (bjälkar,

sparrar, syllar och lådbräder inräknade) föll tillbaka med ungefär 9 procent

1956 från 1,8 till ungefär 1,65 miljoner standards. Antalet arbetare

minskade med 7 procent jämfört med 1955. Trots en tillbakagång — främst

beträffande Storbritannien -— översteg exporten för andra året i följd en

miljon standards. En lagerminskning hör också till bilden av 1956. När det

sedan gäller den fortsatta utvecklingen kan det konstateras, att exportförsäljningarna

hittills förlöpt tillfredsställande och att priserna t. o. in. visat

någon återhämtning. Kalkylerna för exporten går ut på en i förhållande till

fjolåret oförändrad utförsel. Det är inte osannolikt, att produktionens utveckling

i nedåtgående riktning kan upphöra.

För pappers- och massaindustrin är bilden något mindre komplicerad. De

senaste åren karakteriseras av en jämn och betydande sysselsättningsökning;

under fjolåret ökade antalet anställda med 3 procent. Kapaciteten har utbyggts

avsevärt. Produktionen har, framför allt på grund av de gynnsamma

exportmöjligheterna, undergått en betydande stegring. Enligt Industriförbundets

index var ökningen 5 procent 1955—1956. Efterfrågan från såväl

hemma- som exportmarknaderna bedöms fortfarande som stark, även om

en nedgångstendens kunnat konstateras för den oblekta sulfitmassan. Produktionen

inom massa- och pappersindustrin beräknas öka i ungefär samma

omfattning som föregående år. Produktionen av kemisk massa antas komma

att stiga med omkring 150 000 ton (5 procent). Tillverkningen av papp och

papper (exkl. tidningspapper) beräknas öka med bortåt 50 000 ton (5 procent);

för tidningspapper väntas en än större procentuell stegring.

Under fjolåret efterträddes de senaste årens nedgång i textil- och sömnadsindustrins

produktion av en stegring med ett par procent. Minskningen i

antalet anställda arbetare fortsatte, även om den var mycket begränsad.

Enligt konjunkturinstitutets senaste konjunkturbarometer (mars 1957) bär

läget, framför allt inom trikåindustrin, i viss mån förbättrats. Ser man på

textilindustrin i dess helbet, är det speciellt bomullsvarorna, som berörs

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

av uppgångstendensen. Vid en bedömning av produktionsutsikterna måste

man utgå från en fortsatt stark konkurrens från utlandets sida. Trots detta

syns det dock inte osannolikt, att textil- och sömnadsindustrins produktion

som helhet betraktad under 1957 skall kunna hålla 1956 års nivå. En viss

ökning är heller inte utesluten.

Inom läder- och skoindustrin fortsatte minskningen i antalet sysselsatta

även under fjolåret. Produktionen steg däremot med en knapp procent jämfört

med 1955, om man ser till året i sin helhet. Bakom denna nettoförändring

ligger en försämring under första halvåret och en uppgång under senare

delen av året. Även om marknaden trycks av stora lager, är en ytterligare,

mindre, expansion under 1957 inte osannolik.

Utifrån dessa antaganden om produktionsutvecklingen inom industrins

olika delar kan man beräkna, att den egentliga industrin kommer att öka

sitt bidrag till bruttonationalprodukten med omkring 500 miljoner kronor

i 1956 års priser eller med omkring 3 procent. (Vid årsskiftet antogs en ökning

på 1 procent.) Ökningen i industriproduktionen 1956—1957 kan således enligt

dessa nya kalkyler väntas bli något större än ökningen 1955—1956. Även

om splittringen i konjunkturläget för de olika industrigrenarna nu är något

mindre än tidigare, väntas dock fortfarande tyngdpunkten i produktionsökningen

ligga hos de kapitalvaruproducerande metallindustrierna samt

pappers- och nnassaindustrin.

Enligt de nya kalkyler, som utförts inom jordbruksnämnden, har ökningen

i jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten 1957 nedjusterats

till hälften av vad som beräknades i den preliminära nationalbudgeten.

Mot en stegring 1956—1957 med 280 miljoner kronor (9 procent) tidigare

står nu en ökning på något mindre än 150 miljoner kronor (5 procent).

De arealer som under hösten besåddes med spannmål och oljeväxter

blev nämligen inte så stora, som man i ett tidigare skede antagit. Dessutom

har mjölkproduktionen inte återhämtat sig efter nedgången 1955. Slutligen

väntas inköpen av förnödenheter från andra näringsgrenar få en något större

omfattning än vad som förutsattes i årsskifteskalkylerna.

Jordbruksnämndens beräkningar, som bygger på förutsättningen om normal

väderlek, innebär, att den totala uppgången i jordbrukets bidrag till bruttonationalprodukten

1956—1957 skulle bli resultatet av en ökning i produktionen

av vegetabiliska slutprodukter med en knapp procent, en något större tillväxt

i animalieproduktionen (2 procent) och en nedgång i inköpen av förnödenheter

utifrån på 5 procent, det senare som en följd av bl. a. 1956 års

rikliga foderskörd. Vad vegetabilier beträffar väntar man, att oljeväxtproduktionen

återgår till normal omfattning, vilket innebär en betydande uppgång

(tredubbling) jämfört med 1956 års låga nivå. Uppgången för oljeväxterna

beräknas något mer än uppväga minskningen för övriga grupper

på vegetabiliesidan. Bland de långt mer betydande animalierna beräknas

framför allt fläskproduktionen stiga. För både mjölk och mejeriprodukter

samt ägg kalkylerar man med en svag produktionsminskning (1 procent).

Det kan beräknas, att jordbrukets produktionsvolym, trots den väntade

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

57

femprocentiga stegringen 1956—1957, i år kominer att ligga drygt 5 procent

under genomsnittet för 1950—1955.

Skogsavverkningarna väntas 1957 omfatta omkring 40 miljoner

m3 (fast mått utan bark). I förhållande till fjolåret innebär detta en

nedgång med något mer än 5 procent. Man kan räkna med en något minskad

huggning av massaved innevarande år, bl. a. på grund av att massavedslagren

ökade under fjolåret. Även i fråga om sågtimret ligger en något

minskad avverkning närmast till hands. Enligt dessa nya kalkyler blir nedgången

1956—1957 något större än vad som förutsågs i den preliminära

nationalbudgeten. Anledningen till detta är att 1956 års siffror undergått

en uppjustering från det tidigare beräkningstillfället.

Beträffande övriga näringsgrenars bidrag till bruttonationalprodukten

finns det inte anledning att — i förhållande till kalkylerna vid

årsskiftet — i nämnvärd grad justera annat än värdet för handeln och samfärdseln.

Det kan, sedan hotet om bränslekris försvunnit, finnas fog för

en höjning av dessas bidragsökning från 200 miljoner kronor (ca 1,5 procent)

till 300 miljoner (ca 2,5 procent).

Totalproduktionen 1957

De antagna förskjutningarna i de olika näringsgrenarnas produktion sam
-

manfattas i nedanstående tablå:

Näringsgren Förändring 1956—57

Procent Milj. kr

Egentlig industri ............................ +3 + 500

Kraft- och belysningsverk .................... +6 + 50

Byggnads- och anläggningsverksamhet.......... +4 + 200

Jordbruk och fiske .......................... +5 + 150

Skogsbruk .................................. — 7 — 200

Summa kraft- och varuproduktion +2 + 700

Statens och kommunernas bidrag till produktionen

av den offentliga konsumtionen.............. +5 + 250

Bostadsnyttjande............................ +4 + 100

Handel och samfärdsel........................ +3 + 300

Konsumenttjänster .......................... +2 + 50

Summa tjänster +3 + 700

Totalt +3 + 1 400

Enligt dessa beräkningar skulle den totala produktionen inom landet från

1956 till 1957 stiga med 1 400 miljoner kronor i 1956 års priser, vilket svarar

mot en ökning av bruttonationalprodukten med närmare 3 procent.

Tillväxten i totalproduktionen 1956—1957 kan sålunda beräknas bli något

större än 1955—1956. Ökningen enligt de nya kalkylerna ligger endast drygt

en halv procent över den som framräknades i den preliminära nationalbudgelen.

Förklaringen till den ringa differensen ligger i det förhållandet, att

uppjusteringen för industrin och distributionen till en del uppvägs av en

neddragning av jordbrukets och skogsbrukets värden.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Det bör understrykas att produktionsutvecklingen sammanhänger med

utvecklingen av de andra posterna i försörjningsbalansen och i sin tur påverkar

dessa. Det är en grov avvägning mellan de olika posterna i försörjningsbalansen

och de faktorer, som är av betydelse för deras utveckling,

som ligger till grund för ovanstående produlctionskalkyl. Andra förutsättningar

i fråga om efterfrågans storlek och inriktning skulle leda till andra

tal för produktionsökningen.

Sysselsättningsaspekt

Tillgången på arbetskraft, som står till de olika näringsgrenarnas förfogande,

syns under 1957 ge utrymme för en måttlig sysselsättningsökning.

Enligt de beräkningar som presenterades i den preliminära nationalbudgelen

kan vi nämligen emotse en kraftigare ökning av befolkningen i åldern

15—65 år än 1956. Under förutsättning att även innevarande år får ett lika

stort invandringsöverskott som föregående år (drygt 10 000 personer) skulle

arbetsstyrkan under 1957 kunna ökas med 25 000 personer. Med andra antaganden

om invandringen följer givetvis också andra värden för den möjliga

sysselsättningsökningen. En annan faktor, som gör att den angivna

siffran är variabel inom vida marginaler, är graden av yrkesverksamhet, om

vilken vi har ringa kunskap.

Som en sammanfattning kan sägas, att en begränsad sysselsättningsexpansion

kan äga rum inom industrin och de tjänsteproducerande näringsgrenarna

1957 genom ett nettotillskott till den totala arbetskraften och en väntad

fortsatt utvandring från jordbruket.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

59

VI. Investeringarna

De allmänna förutsättningarna för 1957 års investeringsverksamhet har

inte undergått några mer betydande förändringar sedan prognosen i den

preliminära nationalbudgeten utfördes i december 1956. Då emellertid nytt

statistiskt material framkommit på flera punkter, syns en översyn och revidering

av denna prognos dock befogad. Sålunda har konjunkturinstitutet

framlagt nya beräkningar av bruttoinvesteringarna under 1956; en redogörelse

för dessa har lämnats i kapitel II. Vidare har kommerskollegium, i likhet

med vad fallet varit de två närmast föregående åren, under mars månad

företagit en ny undersökning av investeringsplanerna inom industrin. Denna

kommer att redovisas i det följande. Nya uppskattningar av den sannolika

utvecklingen av investeringarna inom statens affärsdrivande verk och inom

försvaret under 1957 föreligger också. Någon detaljerad revidering av

realbudgeten för den tillståndsberoende byggnadsverksamheten har inte

genomförts. Med stöd av nu föreliggande uppgifter om igångsättningen av

tillståndsberoende byggen under sista kvartalet 1956 har dock vissa justeringar

företagits även av dessa beräkningar. Detta har påverkat prognosen

för industrins och kommunernas investeringar i byggnader och anläggningar

under 1957. I övrigt finns inget nytt material för bedömning av kommunernas

investeringsplaner.

Investeringsprognosen i tabell 2 syftar till att fastställa den reala investeringsutvecklingen

från 1956 till 1957. Förändringstalen skall sålunda

vara angivna i samma priser som siffrorna för 1956 års investeringsverksamhet,

d. v. s. i 1956 års genomsnittspriser. De föreliggande uppgifterna

rörande bl. a. industriföretagens investeringsplaner för 1957 är emellertid

påverkade av det faktum att priserna vid uppgiftstillfället var högre än genomsnittet

för 1956. Inom vissa områden kan de angivna planerna vara mer

eller mindre starkt bundna till nominellt fixerade ramar. Detta gäller framför

allt de statliga investeringarna. Med hänsyn till dessa förhållanden har

det varit nödvändigt att göra vissa antaganden om den fortsatta prisutvecklingen.

Investeringsprognosen i den preliminära nationalbudgeten byggde

på det hypotetiska antagandet, att den prisnivå som rådde vid utgången av

1956 skulle bli bestående under hela 1957. Redan detta innebar en höjning

med ett par procent i förhållande till genomsnittsnivån för 1956. Priserna

omkring den 1 mars i år kan beräknas ha varit, för nybyggnadsverksamhet

ett par, och för nyinvesteringar i maskiner och apparater 3 å 4 procent

högre än genomsnittsnivån under 1956. I den investeringsprognos som redovisas

i det följande har antagits, att priserna för kalenderåret 1957 kommer

att ligga, för nybyggnadsverksamhet 3, för övriga nyinvesteringar 4 1/2 procent

över 1956 års nivå. Underhållskostnadsindex har, på de få punkter där

ett antagande om delta varit nödvändigt, förutsatts stiga med ett par tre

procent mer än prisindex för nyinvesteringar.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Bostadsbyggandets volym, bortsett från underhållsverksamheten, beräknas

ha ökat med 6 procent från 1955 till 1956. Denna uppskattning avser en

jämförelse mellan det under resp. år utförda byggnadsarbetet. Antalet färdigställda

lägenheter syns 1956 liksom 1955 ha uppgått till omkring 57 000.

Uppgifter rörande en- och tvåfamilj shusen på landsbygden saknas dock ännu,

varför siffran får betraktas som preliminär. Samtidigt kan emellertid den genomsnittliga

lägenhetsytan beräknas ha varit närmare 4 procent större i

flerfamiljshus, färdigställda under 1956, än i hus, som blev färdiga under

1955.

Den kvantitativa regleringen av bostadsbyggandet har, vad flerfamiljshusen

beträffar, under de senaste åren bestått i att ramar fixerats för igångsättningen.

Dessa har gällt såväl slatsbelånade som icke statsbelånade hus. Från

och med den 1 januari 1957 sker dock regleringen av statsbelånade byggen

— liksom redan tidigare av egnahemsbyggandet — i första hand genom de

i den statliga budgeten fastställda låneramarna. För de icke statsbelånade husen

fastställs inte längre någon i lägenhetsantal fixerad ram. Liksom tidigare

krävs dock för flerfamiljshus igångsättningstillstånd från arbetsmarknadsmyndigheterna.

I den preliminära nalionalbudgeten antogs, att flerfamiljshus skulle komma

att påbörjas under första halvåret 1957 i en omfattning motsvarande

18 000 lägenheter. Häri inkluderas såväl statsbelånade som icke statsbelånade

hus. För andra halvåret 1957 förutsattes en igångsättning motsvarande

23 000 lägenheter i flerfamiljshus. Det finns för närvarande ingen anledning

att nämnvärt revidera dessa antaganden. Förutsättningarna för första

halvåret är desamma nu, som då prognosen i den preliminära nationalbudgeten

gjordes. För bedömning av andra halvåret 1957 föreligger nu en proposition

(Kungl. Maj:ts proposition nr 100/1957) rörande bl. a. låneanslagen

för budgetåret 1957/58. Denna utgår från att statsbelånade flerfamiljshus

omfattande 36 000 lägenheter skall komma att påbörjas under 1957/58, vartill

kommer dels 1 000 lägenheter i pensionärshem, dels åtminstone 3 000 i

privatfinansierade flerfamiljshus. Totalt skulle man därigenom under 1957/

58 komma upp i 40000 lägenheter i påbörjade flerfamiljshus. Mot bakgrunden

av de senaste årens erfarenheter syns man kunna räkna med att

23 000 av dessa skall komma igång under andra halvåret 1957. I fråga om

egnahemsbyggandet antogs i december en ökning från 1956 till 1957 av

storleksordningen 2 000 lägenheter. Numera kan antas att ökningen blir

3 000 lägenheter.

Ovannämnda antaganden innebär en viss minskning av byggnadsverksamheten

i flerfamiljshus — i varje fall räknat i antal lägenheter — vilken

dock mer än uppvägs av en ökning av egnahemsbyggandet. Därtill har förutsatts,

dels att lägenhetsytan för flerfamiljshus skall fortsätta att öka i

samma takt som under de senaste åren, dels att bostadsunderhållet skall

stiga i normal omfattning. Det sammanlagda resultatet av dessa antaganden

motsvarar en ökning av det totala bostadsbyggandet med omkring 100 miljoner

kronor, vilket belopp införts i tabell 2.

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

61

Jordbrukets investeringar i ekonomibyggnader har förutsatts bli oförändrade

liksom i huvudsak även nyinvesteringarna i maskiner och redskap, ökningen

på 10 miljoner kronor i tabell 2 motsvarar väsentligen en ökning av

maskinunderhållet i normal omfattning.

Resultatet av den undersökning av investeringsplanerna inom industrin

som kommerskollegium företog i mars återges i tabell 1. För jämförelsens

skull redovisas även oktoberenkäten 1956. Vad 1956 års investeringar beträffar,

visar den nya enkäten god överensstämmelse med den tidigare. För

den egentliga industrin innebär marsenkäten i förhållande till oktoberenkäten

en obetydlig nedjustering av siffran för byggnader och anläggningar, vilken

inte fullt uppvägs av en mindre uppjustering av siffran för maskininvesteringarna.

Enligt de senaste beräkningarna var den egentliga industrins

totala bruttoinvesteringar (inkl. utgifter för reparationer och underhåll) volymmässigt

ca 1 procent högre under 1956 än under 1955. För maskiner och

apparater uppges ökningen till omkring 2 procent. Byggnads- och anläggningsinvesteringarna

beräknas ha minskat med omkring 1 procent.

Marsenkäten visar för den egentliga industrin en planerad ökning av nyinvesteringar

i byggnader och anläggningar med 25 procent från 1956 till

1957. Motsvarande siffra i oktoberenkäten var 12 procent. Närmare en fjärdedel

av den i mars uppgivna siffran för 1957 års byggnads- och anläggningsinvesteringar

är emellertid beroende av ytterligare byggnadstillstånd.

Under sådana omständigheter är det uppenbart, att den planerade ökningen

inte kan väntas komma att realiseras i sin helhet. Beräkningar utförda på

grundval av byggnadstillståndsstatistiken visar dock, att det är rimligt att

räkna med en viss ökning. Denna kan dock väntas stanna vid volymmässigt

ca 3 procent. Förutsatt att utgifterna för underhåll och reparationer ökar

procentuellt lika mycket, blir ökningen för den egentliga industrins totala

byggnads- och anläggningsverksamhet i runt tal 25 miljoner kronor, vilket

införts i prognostabellen.

Den egentliga industrins nyinvesteringar i maskiner och apparater väntas

enligt marsenkäten bli 10 procent högre under 1957 än under 1956. Oktoberenkäten

visade på denna punkt en minskning med inte mindre än 11 procent.

En liknande uppjustering av planerna för det framförliggande året har

noterats såväl 1954/1955 som 1955/1956. Den nu konstaterade ökningen kan

därför inte utan vidare tolkas som ett utslag av en ändring i företagens investeringsvilja

sedan i höstas. Redan det faktum att investeringsplanerna

för maskiner och apparater till en del är förhållandevis kortsiktiga gör att

det ter sig naturligt med eu uppjustering av siffrorna, då man kominer

närmare den period som prognosen avser. Dessutom får man räkna med att

ökningen i viss utsträckning sammanhänger med att det från oktober till

mars skett en fortlöpande prisstegring, vartill kommer den avtalade lönehöjningen.

Det har i varje fall i år uttryckligen begärts att siffrorna för 1957

skall lämnas i de vid uppgiftstillfället aktuella priserna.

Det har de två senaste åren visat sig, att de i oktober uppgivna planerna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Tabell VI: 1. Investeringsplaner inom industrin för år 1957

Ny- och ombyggnadskostnader samt ny- och ersättningsanskaffning (miljoner kronor)

05

bS

Byggnader och anläggningar

Investeringar i maskiner och

apparater

Enligt höstenkäten

Enligt vårenkäten

Enligt höstenkäten

Enligt vårenkäten

Beräk-

Plane-

Därav

Beräk-

Plane-

Därav

Beräk-

Plane-

Beräk-

Plane-

nade

rade

beroende av

nade

rade

beroende av

nade

rade

nade

rade

kost-

utgifter

ytterligare

kost-

utgifter

ytterligare

kost-

utgifter

kost-

utgifter

nader

1956

1957

byggnads-

tillstånd

nader

1956

1957

byggnads-

tillstånd

nader

956

1957

nader

1956

1957

1. Gruvindustri......................

67

74

8

68

78

8

70

60

65

72

2. Metall- och verkstadsindustri ......

255

334

172

251

372

94

428

418

449

574

därav:

100

218

järn- och stålverk.............

38

50

16

39

69

5

104

no

verkstadsindustri (inkl. metall-

296

272

318

317

verk exkl. skeppsvarv) ........

184

238

131

185

254

81

skeppsvarv ...................

33

46

25

27

49

8

28

36

31

39

3. Jord- och stenindustri..............

32

28

14

33

32

11

51

39

50

40

4. Träindustri........................

40

23

7

42

27

12

43

33

48

37

5 — 6. Massa-, pappers-och grafisk industri

117

129

52

109

124

14

320

309

292

325

7. Livsmedelsindustri ................

60

83

42

61

88

25

61

48

67

61

8. Dryckesvaru- och tobaksindustri....

16

20

7

14

19

6

16

16

16

20

9. Textil- och sömnadsindustri........

16

12

5

14

18

6

45

31

45

43

10. Läder-, hår- och gummivaruindustri

10

7

5

10

11

9

22

18

24

19

11. Kemisk-teknisk industri............

50

33

15

46

44

12

101

6i5

105

81

Summa

663

743

327

648

813

197

1157

1035

1161

1272

12. El-, gas- och vattenverk............

603

652

60

629

726

57

125

132

131

181

Totalt

1266

1395

387

1277

1539

254

1282

1167

1292

1453

Anm. Redovisningen innefattar inte investeringar i bostäder och bilar.

Källa: Kommerskollegii investeringsenkäter.

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

för investeringar i maskiner och apparater överskridits (1956 även i fasta

priser räknat), medan de i mars angivna investeringsökningarna inte realiserats

ens nominellt. Detta framgår av nedanstående tablå över uppskattningar

vid olika tidpunkter av förändringarna i den egentliga industrins

nyinvesteringar i maskiner och apparater (exkl. bilar):

Planerat i oktober året innan............

Planerat i mars samma år..............

Utfallsberäkning enligt senast föreliggande

uppgifter, löpande priser..............

D:o i fasta priser......................

1 Justerad siffra, för förklaring se texten.

En granskning av investeringsförändringarnas fördelning på olika branscher

visar, att uppjusteringar sedan oktoberenkäten företagits för samtliga

i tabell 1 redovisade industrigrupper. Påtagligt stor är ökningen för järnoch

stålverken, detta vare sig man ser på förändringen från 1956 till 1957

eller på justeringen från oktober- till marsenkäten. En närmare undersökning

av statistiken har visat, att häri inbegrips betydande förskottsbetalningar

tör maskiner, vilka inte väntas komma att levereras under 1957. De

här diskuterade investeringskalkylerna skall emellertid i princip avse de

maskiner som levereras under året. Normalt syns man kunna räkna med

att aven om dylika felaktigheter i de rapporterade uppgifterna förekommer

i viss utsträckning, detta förhållande dock inte nämnvärt påverkar de relativa

okningstalen från ett år till ett annat. Med hänsyn till att det här är fråga

om ett enda projekt av sådan storleksordning att inkluderandet av förskottsbetalningarna

avsevärt förrycker totalsiffran, har det ansetts berättigat

att företa en justering, trots att detta inte varit möjligt vad beträffar

uPP8ifterna i övrigt. Justeras totalsiffran med hänsyn till denna omständighet

reduceras den planerade ökningen från 10 till ca 4 procent, vilken

siffra i tablån ovan angetts inom parentes. Med utgångspunkt från

erfarenheterna av prognoserna för 1955 och 1956 syns man dock inte böra

räkna med att ens den nominella ökningen kommer att bli av denna

omfattning. Därtill kommer den reduktion, som kan föranledas av alt siffran

ior 1957 är kalkylerad efter en prisnivå, som uppskattningsvis kan ha

legat 3 å 4 procent över den för 1956 gällande genomsnittsnivån. Det har

under dessa omständigheter ansetts rimligt att anta att industrins invcslelingai

i maskiner och apparater (törutsatt en normal ökning av underhållsutgifterna)

skall komma att minska med 25 miljoner kronor från 1956 till

1957. I den preliminära budgeten angavs en minskning på 50 miljoner kronor.

Totalt skulle således den egentliga industrins bruttoinvesteringar, enligt

dessa kalkyler, komma att bli volymmässigt oförändrade; eu ökning av

Förändring

i procent

1954—1955

1955—1956

1956—1957

+ 1

— 2

— 11

+ 10

+ 14

+ 10 (+ 4)

+ 4

+ 6

.

— 2

+ 1

•

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

byggnads- och anläggningsinvesteringarna skulle komma att uppvägas av

en ungefär lika stor nedgång i investeringarna i maskiner och apparater.

Även för el- och gasverkens investeringar visar marsenkäten högre ökningstal

från 1956 till 1957 än oktoberenkäten. Det har med utgångspunkt från

överväganden, liknande dem som ovan gjorts för den egentliga industrins

investeringar, ansetts befogat med en viss uppjustering av den tidigare prognosen.

Det har dock inte ansetts rimligt att räkna med att hela den nu planerade

investeringsökningen skall komma att realiseras. I tabell 2 har införts

ett ökningsbelopp på 85 miljoner kronor. Detta innefattar ett antagande

om en viss minskning av de privata kraftverksinvesteringarna och en

ökning av de statliga och kommunala företagens investeringar.

Nya uppgifter rörande utvecklingen av de statliga kommunikationsverkens

investeringar innebär i summa ingen nämnvärd förändring jämfört

med antagandena i den preliminära nationalbudgeten. Salunda bär nu liksom

då antagits, att dessa kommer att öka med i runt tal 20 miljoner kronor.

Denna siffra framkommer som ett netto av en ökning huvudsakligen av

de statliga kraftverksinvesteringarna och en minskning av televerkets och

statens järnvägars investeringar. Med undantag för vattenfallsverkets investeringar

redovisas ifrågavarande kommunikationsverk under rubriken statlig

samfärdsel i tabell 2. Under denna rubrik redovisas också en ökning på

drygt 40 miljoner kronor utgörande kostnaden för en isbrytare, vilken väntas

komma att levereras under 1957.

De statliga väginvesteringarna har förutsatts bli av samma omfattning

1957 som 1956. Den nominella ökningen av anslag och medelsförbrukningsramar

motsvarar inte mer än den här förutsatta prisstegringen.

Den reviderade kalkylen för militära investeringar anger i stort sett samma

nominella belopp som den preliminära kalkylen. I kronor räknat innebär

den en viss ökning från 1956 till 1957. Med hänsyn till prisstegringen

har det dock ansetts befogat, att i den reala prognosen räkna med en minskning

av materielinvesteringarna med omkring 25 miljoner kronor eller ca

2 procent (i fasta priser), medan byggnads- och anläggningsinvesteringarna

antagits oförändrade.

Några nya uppgifter om kommunernas investeringsplaner föreligger som

nämnts inte, bortsett från de kommunala industriföretag, vilka ingår i tabell

2. Det har emellertid ansetts befogat att med stöd av statistiken över

byggnadstillstånd något uppjustera den tidigare prognosen för kommunernas

investeringar i byggnader och anläggningar.

Följande poster i tabell 2 har inte berörts i ovanstående redogörelse:

skogsbruk, fiske, handel, enskild samfärdsel. På dessa punkter föreligger inte

något underlag för en revidering av de antaganden, som gjordes i den

preliminära nationalbudgeten.

Den ovan för olika områden kommenterade investeringsprognosen har

sammanfattats i tabell 2. Den anger en ökning av de totala bruttoinvesteringarna

med 640 miljoner kronor eller drygt 4 procent. Detta kan jämföras

med en i den preliminära prognosen beräknad total ökning på 560 miljoner

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Tabell VI: 2. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling {rån 1956 till 1957

Miljoner kronor i 1956 års priser

65

1956

Förändring 1956—

-1957

Byggna- der och

anlägg- ningar

Övrigt

Summa

Byggna- der och

anlägg- ningar

övrigt

Summa

Bostäder............................

3 298

3 298

+ 100

_

+ 100

Jordbruk, skogsbruk och fiske........

533

551

1084

+ 5

+ 10

+ 15

Egentlig industri....................

906

2 279

3185

+ 25

- 25

—

Kraft- och belysningsverk, gasverk ...

626

234

860

+ 30

+ 55

+ 85

Handel m. m. (endast byggnader) ....

339

—

339

—

—

—

Samfärdsel .........................

760

2 321

3 081

+ 5

+ 220

+ 225

Enskild: motorfordon..............

—

1173

1173

+ 50

+ 50

handelsflottan............

—

492

492

—

+ 120

+ 120

övrigt....................

29

69

98

+ 5

—

+ 5

Statlig............................

574

505

1079

- 25

+ 25

—

Kommunal........................

157

82

239

+ 25

+ 25

+ 50

Förvaltnings- och sociala ändamål____

479

153

632

+ 95

+ 10

+ 105

Sjuk- och hälsovård, sociala ändamål

260

73

333

+ 50

+ 5

+ 55

Förvaltning och diverse ändamål ..

219

80

299

+ 45

+ 5

+ 50

Skolor och kyrkor..................

382

62

444

+ 55

+ 10

+ 65

Väg- och gatuarbeten etc.............

1200

75

1275

+ 70

—

+ 70

Militära investeringar................

163

1236

1399

—

- 25

- 25

Summa

8686

6 911

15 597

+385

+ 255

+ 640

Därav: enskilda...................

4 532

4 509

9 041

+ 70

+ 165

+235

statliga....................

1730

2 067

3 797

+ 50

+ 30

+ 80

kommunala ...............

2 424

335

2 759

+ 265

+ 60

+ 325

kronor eller 3 1/2 procent, ökningen i den reviderade prognosen är närmare

4 1/2 procent för byggnader och anläggningar och drygt 3 1/2 för investeringar

i maskiner och transportmedel. — Kalkylen implicerar vidare

en ökning av de privata investeringarna med 235 miljoner kronor eller

omkring 2 1/2 procent och av de offentliga med 405 miljoner kronor eller

drygt 6 procent. Större delen av den offentliga investeringsökningen faller

på kommunerna (inkl. de kommunala bolagen och stiftelserna) innebärande

en ökning för dessa med närmare 12 procent. För motsvarande statliga

investeringar inskränker sig uppgången till 80 miljoner kronor eller 2

procent.

14 llihaiuj till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

VII. Konsumtionen

1. Den privata konsumtionen

De uppgifter om konsumtionen under 1956, som lämnades i den preliminära

nationalbudgeten, är i stort sett fortfarande giltiga också sedan ny statistik

nu blivil tillgänglig. Hushållens konsumtionsutgifter ökade 1956 med

7 1/2 procent i löpande priser. Volymmässigt steg konsumtionen med 2 1/2

procent.

De viktigaste ökningarna består i den fortsatta starka tillväxten av bilutgifterna,

den stegrade spritkonsumtionen och tillskotten till bostadsbeståndet.

Beklädnadskonsumtionen steg med endast 1—2 procent under 1956, medan

resorna minskade, vilket senare står i samband med bilismens expansion.

I kapitel II behandlas konsumtionsutvecklingen under 1956 utförligare.

För en uppskattning av 1957 års konsumtion har använts den i tidigare nationalbudgetberäkningar

tillämpade metoden att först göra en till stor del

separat framtidsbedömning av efterfrågan baserad på sådana antaganden

om inkomster, skatter, priser och sparande som synts rimliga. Resultatet

har därefter sammanställts med kalkyler för andra delområden, varefter

vissa korrigeringar gjorts med hänsyn till de inbördes samband mellan de

olika ekonomiska storheterna, som bör infogas i de samhällsekonomiska

kalkylerna. Utredningen utmynnar i detta avsnitt i en uppskattad ökning

av den reala konsumtionen 1957 med 500 miljoner kronor eller närmare 2

procent jämfört med 1956.

Inkomstutvecklingen

De personliga inkomsterna fortsatte att öka kraftigt från 1955 till 1956,

även om ökningstakten var lägre än året före. Om man utgår från taxeringsutfallet

för 1955 års inkomster och tillgängliga statistiska uppgifter för

inkomstutvecklingen under 1956, kan den totala inkomstsumman för 1956

preliminärt beräknas till drygt 35 miljarder kronor. Det innebär en ökning

med 7 å 8 procent jämfört med föregående år.

Inkomster av tjänst har beräknats till 29,0 miljarder kronor mot 27,0

miljarder 1955. Bakom denna utveckling ligger bl. a. följande genomsnittliga

lönestegringar: industriarbetare 8 procent, industritjänstemän 7 procent,

lantarbetare 5—6 procent, anställda i samfärdseln 4—5 procent, handelsanställda

8 procent samt stats- och kommunalanställda tjänstemän 4

procent. Hänsyn har också tagits till en beräknad sysselsättningsökning.

Löneutvecklingen inom olika industribranscher framgår av tabell 1, som

bygger på socialstyrelsens kvartalsstatistik. Den visar vissa olikheter i inkomstutveckling

mellan de olika branscherna med en höjning för gruvindustrin

på mindre än 6 procent och för jord- och stenindustrin, massa- och

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 67

Tabell VII: 1. Genomsnittlig timförtjänst inom industrin

Vuxna män och kvinnor samt minderåriga

Industrigren

Förändring

i %

1954—1955

1955—1956

Gruvindustrin ..................................

+ 7,7

+ 5,6

Metall och verkstadsindustrin ..................

+ 5,2

+ 7,7

•Jord- och stenindustrin..........................

+ 8,0

+ 8,3

Träindustrin....................................

+ 7,8

+ 7,0

Massa- och pappersindustrin ....................

+ 9,5

+ 8,5

Grafisk industrin................................

+ 7,7

+ 7,2

Livsmedelsindustrin ............................

+ 9,9

+ 7,7

Dryckesvaru- och tobaksindustrin ..............

+ 9,2

+ 6,5

Textil- och beklädnadsindustrin ...............

+ 6,9

+ 7,3

Läder-, hår- och gummivaruindustri:!............

+ 7:6

+ 6,5

Kemisk och kemisk-teknisk industri ............

+ 8,9

+ 8,6

Samtliga industrigrupper

+ 7,3

+ 7,8

Källa: Socialstyrelsens kvartalsstatistik, indexserie med febr. 1946 = 100

Anm. Beräkningarna baseras på indexmedeltal.

pappersindustrin samt kemisk och kemisk-tekniska industrin på över 8 procent.

Spridningen är något mindre än föregående år. Något entydigt samband

mellan lönestegring och konjunkturläge i olika branscher ger inte dessa tal.

Eftersom avtalsförhandlingarna i början av 1956 gav relativt likartade

resultat för olika branscher, återspeglar siffrorna i tabell 1 i viss utsträckning

skillnader i löneglidning. De genomsnittliga timförtjänsterna inom industrin

steg med 8,3 procent från november 1955 till november 1956. Om

den avtalsmässiga löneökningen för samtliga industriarbetare för 1956 antages

ha varit ca 4,5 procent, blir löneglidningen under 1956, beräknad som

skillnaden mellan dessa uppgifter, ca 3,6 procent. Detta är mer än den beräknade

löneglidningen på 3,1 procent under 1955. Den minskade spänningen

mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft, sådan den framgår av sedvanlig

arbetsmarknadsstatistik, synes således inte ha haft den dämpande

effekt på löneglidningstakten, som man med stöd av utförda undersökningar

hade kunnat vänta. Anmärkningsvärd är också den relativt kraftiga lönestegringen,

som fortsatte mot årets slut. Från augusli till november

1956 steg lönerna med 1,8 procent mot 1,6 procent samma period föregående

år.

Sedan den preliminära nationalbudgeten utarbetades, bar avtal om löner

träffats mellan arbetsmarknadens huvudparter, vilket nu ger vissa hållpunkter

för en bedömning av inkomstutvecklingen 1956—1957. Den centrala

uppgörelsen mellan LO och SAF angav ramen för lönejusteringarna på de

olika avtalsområdena till 2 procent av det genomsnittliga inkomstläget för

vuxna arbetare eller det högre procenttal, som erfordras för en höjning av

timlönen med 10 öre. Härav följer att lönen böjs med mer än 2 procent för

de grupper, som har lägre timlön iin 5 kronor. Uppskattningsvis kan tre fjärdedelar

av de berörda grupperna komma att hänföras till denna sistnämnda

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

kategori. Enligt den centrala uppgörelsen undantogs enstaka avtalsområden

med utpräglad låglönekaraktär, för vilka lönehöjningen skulle kunna gå

utöver den angivna ramen. Sålunda beräknas lantarbetarnas avtalsmässiga

lönehöjning uppgå till ca G procent och handelsarbetarnas till ca 4 procent.

För statstjänstemannens del kommer en motsvarande lönestegring utöver de

redan överenskomna löneförbättringar, som anses motsvara tidigare eftersläpning

i förhållande till andra inkomstgrupper (»nollställningen»); nollställningen

innebar i genomsnitt omkring 7 procents lönehöjning. Detsamma

gäller i stort sett för kommunala tjänstemän.

Utöver de nyssnämnda lönestegringarna tillkommer sannolikt en icke

oväsentlig löneglidning för en del löntagargrupper. Som nämnts har undersökningar

visat, att löneglidningen i hög grad påverkas av balansen mellan

tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaden. Löneantagandena är således

på denna punkt avhängiga av den sammanfattande ekonomiska framtidsbedömningen.

Löneglidningen har här antagits bli genomsnittligt något lägre

än 1956, eftersom år 1956 ur löneglidningssynpunkt får betraktas som ett

onormalt år. Om man även tar hänsyn till en viss sysselsättningsökning och

omflyttning mellan olika näringsgrenar, ger de förutsatta löneökningarna

till resultat att inkomster av tjänst 1957 skulle bli drygt 7 procent högre än

föregående år.

När det gäller utvecklingen av andra inkomster än inkomster av tjänst,

d. v. s. vinster, ränteavkastning m. m. samt jord- och skogsbruksinkomster,

är det mycket osäkert på vilket sätt en framtidsbedömning för 1957 bör

göras. Dessa inkomster blir bl. a. beroende av nyanserna i konjunkturläget

och man återkommer alltså här till dilemmat med det inbördes sambandet

mellan försörjningsbalansposterna och andra ekonomiska storheter. Liksom

vid tidigare tillfällen har det ansetts lämpligt att helt enkelt förutsätta

en relativ stegring av andra inkomster som ungefär motsvarar inkomstökningen

för löntagare. Inkomstkalkylen utmynnar i en ökning av den

totala inkomstsumman med drygt 2 500 miljoner kronor från 1956 till 1957

(se tab. 2). Lägger man därtill en ökning av inkomstöverföringarna med 200

miljoner kronor, blir ökningen av de totala personliga inkomsterna ca 2 700

miljoner kronor.

Tabell VII: 2. Fysiska personers inkomster 1955—1957

Miljarder kronor, avrundade siffror

Inkomst av

1955 enl.

taxerings-

utfallet

1956

uppskattade

siffror

1957

prognos

Tjänst m. m.....................................

27,0

2,0

0,4

2,5

0,8

29,0

1 a

31,1

1

Jord- och skogsbruk (exkl. anställdas löner) ........

Annan fastighet .................................

Rörelse, fria yrken o. dyl...........................

Räntor, utdelningar m. fl. kapitalinkomster..........

} M

> 6,5

Summa

32,6

35,1

37,6

s. 69 Kontrollera mot PDF

69

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

I den preliminära nationalbudgeten gjordes en kalkyl över ändrade skattesatsers

samt sjukförsäkrings- och folkpensionsavgiflers effekt på hushållens

skatteinbetalningar. Denna beräkning, som visar en skatteökning på

500 miljoner kronor, gäller fortfarande. För att uppskatta ökningen av hushållens

totala skattebetalningar skall därtill läggas den ökning av A-skatterna,

som följer av den förut beräknade inkomstökningen. Sammanlagt

skulle beskattningsökningen då bli drygt 1 100 miljoner kronor. Den disponibla

inkomsten skulle öka med ca 1 600 miljoner kronor i förhållande till

1956 enligt följande kalkyl:

Inkomstökning .............................. -f 2 500

Inkomstöverföringar.......................... -f- 200

Beskattningsökning .......................... — 1 100

Ökade disponibla inkomster .................. -fl 600

För en beräkning av konsumtionsutvecklingen måste även en uppskattning

göras av det personliga sparandets utveckling. Förhållanden som antas

påverka den genomsnittliga sparkvoten är •— förutom själva inkomsttillskottet

— sådana faktorer som förändringar i inkomstfördelningen, avbetalningshandelns

utveckling, kreditmarknaden i stort och förväntningar

om prisutvecklingen. Det personliga sparandet beräknas ha ökat från 1954

till 1955, då realinkomsterna steg väsentligt. Nästa år blev det ungefär oförändrat.

För utvecklingen 1956—1957 spelar även skattepremieobligalionerna

och upphörande av premiesparandet en viss roll. Därjämte bör nämnas,

att en icke oväsentlig del av skatteökningen avser B-skattebetalare. Såsom

redan framgick av den preliminära nationalbudgeten, är skatteökningen för

B-skattebetalare till stor del uppbördstekniskt betingad och av engångskaraktär.

För närvarande är förutsägelser om nämnda faktorers nettoeffekt på

sparandet svårbestämbar inom vida marginaler. Det kunde synas rimligt

att utgå från de gångna årens genomsnittliga utveckling av det marginella

sparandet även 1957. I den senaste konjunkturrapporten lämnas en redogörelse

för det marginella sparandets utveckling. Där redovisas en marginell

sparkvot på 20 procent av den reala och på 15 procent av den nominella inkomstökningen.

Det skulle ge ett ökat sparande 1957 på omkring 200 miljoner

kronor. Sparandet 1955 och 1956 låg emellertid relativt högt jämfört

med de genomsnittliga utvecklingstendenserna efter kriget. Men hänsyn

härtill och med hänsyn till de faktorer som nämnts ovan har här räknats

med en svag nedgång av sparandet. Det hör understrykas, att en större

nedgång i det personliga sparandet 1957 skulle vara ett fullt rimligt alternativ.

Ändringar i sparkvoten för de personliga inkomsterna utgör i själva

verket en viktig faktor vid förklaringen av konjunktursvängningarna i samhällsekonomin

år från år.

s. 70 Kontrollera mot PDF

70 Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell VII: 3. Konsumentprisernas förändringar december 1955 mars 1957

Index: december 1955 = 100

Mars 1956

Sep t. 1956

Dec. 19561

Mars 1957

Totalindex......................

101,1

101,6

104,4

104,8

Livsmedel......................

101,8

101,1

102,1

101,6

Bröd, mjöl och gryn..........

100,5

103,4

103,9

105,3

Mejeriprodukter ..............

100,9

99,6

100,0

87,5

100,2

87,5

Matfett utom smör............

100,0

87,8

Ägg..........................

100,0

92,7

87,3

83,2

Kött ........................

105,5

102,2

103,3

100,3

Fläsk ........................

103,5

112,3

111,4

105,6

Rot- och grönsaker............

103,2

101,5

92,1

87,7

80,2

Frukt och bär ................

94,8

101,5

106,3

Specerier......................

102,2

103,7

104.4

104,1

Alkoholhaltiga drycker och tobak

100,0

100,3

113,7

113,7

Spritdrycker och vin..........

100,0

100,0

125,2

125,2

Öl ..........................

100,0

102,6

103,2

103,2

Tobak........................

100,0

100,0

100,0

100,0

Kläder och skor ................

99,2

99,3

100,4

100,2

Kläder........................

99,0

99,0

100,2

99.9

Skor..........................

100,1

101,3

101,6

101,7

Bostad, bränsle och lyse ........

102,9

103,9

108,4

110,2

Bostad.......................

100,0

100,0

102,5

102,5

Bränsle och lyse..............

108,2

111,3

119,4

124,5

Inventarier och husgeråd........

100,4

100,6

101,5

102,8

Diverse ........................

100,5

103,1

105,0

106,3

1 Reviderad index.

Källa: Socialstyrelsen.

Prisutvecklingen

Socialstyrelsens konsumentprisindex visade en ökning under 1956 på

drygt 4 procent. Fram t. o. m. mars månad 1957 har index stigit med ytterligare

en halv procent jämfört med december 1956. Tabell 3 ger en sammanfattning

av konsumentprisförändringarna sedan december 1955. I den

nationalbudget, som framlades vid senaste årsskiftet, har 1956 års konsumentpriser

kommenterats utförligt. I stegringen från december 1955 till

december 1956 enligt den reviderade konsumentprisindexen bidrog alkoholhaltiga

drycker genom höjd beskattning med ungefär en tredjedel, bränsle

och lyse samt diverseposten med vardera en fjärdedel, livsmedel med en sjättedel

och bostad, kläder och skor samt inventarier och husgeråd med resten.

Förändringen i konsumentprisindex under de tre första månaderna 1957

är främst en följd av prisstegringar för bränslen. Fallande priser har inregistrerats

för textilvaror och vissa livsmedel.

En av de faktorer som bestämmer konsumentprisutvecklingen är partiprisernas

utveckling. Kommerskollegii partiprisindex beräknades för mars

1957 till 324, vilket är ungefär detsamma som den genomsnittliga nivån

för 1956. Livsmedelspriserna i partihandeln varierade något under 1956,

opaginerad Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

men vid det senaste årsskiftet rådde både för animalie- och

ungefär samma prisnivå som ett år tidigare. Spånadsämnen och textilvaror

visade fasta partipriser ända fram till oktober, då en stegring begynle. I

mars låg dessa priser ca 8 procent över nivån i början av 1956. Denna prisutveckling

kan väntas påverka konsumentpriserna under 1957. Tackjarn

och järnlegeringar samt kol- och oljebränslen fördyrades kraftigt under förra

året. I mars låg priserna 15 respektive 10 procent över nivån vid 1956 års

början. Oljepriserna började stiga först i oktober förra året, medan kolpriserna

visade en mer permanent ökning under 1956. Senare har priserna på

bränslen sjunkit och fortsatta sänkningar är tänkbara. Dessa priser slår

delvis igenom mycket snabbt i konsumentprisindex, delvis och till en mindre

del med en obestämbar eftersläpning. Partipriserna på övriga metaller låg i

mars 1957 enligt kommerskollegii index ca 20 procent under nivån vid förra

årets början. Världsmarknadspriserna på koppar, bly, tenn och zink har

sjunkit från nivån vid 1957 års början. Att döma av prisutvecklingen på

metaller bör en tendens till sjunkande konsumentpriser vara sannolik, men

effekten på totala prisindex torde bli mycket svag.

Bortsett från bränslet torde inverkan på konsumentpriserna från partiprissidan

bli relativt begränsad under innevarande år. Suez-krisen har inte

medfört någon avsevärd allmän fördyring på råvaruområdet. Både smärre

sänkningar och stegringar av priserna kan väntas.

Vad bränslet beträffar, är det ovisst i vilken mån priserna skall falla tillbaka

till nivån under första hälften av 1956. Det är inte orimligt att låta inverkan

på konsumentprisindex av denna sänkning (från marsnivån) balansera

mot den föreslagna energibeskattningen och den ökade tobaksskatten.

Andra faktorer som påverkar konsumentpriserna är vissa annonserade

taxehöjningar (0,5 enheter) och en hyreshöjning under hösten 1957 (0,4

enheter). Om konsumentprisindex — rensad från bostadsposten stiger

med 5 procent över genomsnittsnivån för augusti och september 1956, da

totalindex var ca 139,3 (index 1949 = 100), träder 5-procentsregeln i prissättningssystemet

för jordbruket i kraft. Det innebär en höjning av importavgifter

och prisgränser med 5 procent. Det är emellertid bara livsmedel,

vars priser ligger nära dessa gränser, som kan tänkas stiga med procenttal

närmare fem. Flertalet kommer endast att stiga med 5 procent av importavgifterna.

Det innebär en stegring med mellan 1 och 1,5 procent. Därtill

kommer, att det inte är alla jordbruksprodukter som påverkas av dessa regler.

Den totala effekten på konsumentprisindex blir därför sannolikt väsentligt

mindre än en halv procent.

Det är mycket svårt att tidsmässigt lokalisera vissa sannolika prisstegringar

och prissänkningar. De kalkyler som gjorts ovan samt de kalkyler

som gjorts på andra områden och som sammanfattats i sista kapitlet, hai

lett till alt den genomsnittliga konsumentprisnivån 1957 här beräknats ligga

närmare 4 procent över 1956 års genomsnittliga nivå. Av denna piisstegring

har den större delen inträffat redan under 1956 och 1957 fram till mars.

Under förulsättning att de tidigare beräkningarna är realistiska skulle

s. 1956 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

den reala privata konsumtionen stiga med 500 miljoner kronor från 1956

till 1957 enligt följande:

Ökning i nominell konsumtionsefterfrågan ...... +1 700

Konsumentprisstegring........................ — 1 200

Real ökning av konsumtionsutgifterna.......... -f 500

2. Den offentliga konsumtionen

I den preliminära nationalbudgeten för 1957 antogs den offentliga konsumtionen

komma att öka med 350 miljoner kronor från 1956 till 1957 räknat

i 1956 års priser, vilket motsvarar en stegring med 5,5 procent, ökningen

i den kommunala konsumtionen uppskattades till 7 procent och den

statliga konsumtionens ökning till 4 procent.

Under den tid som förflutit sedan nationalbudgeten framlades har vissa

specialundersökningar företagits inom konjunkturinstitutet. Till följd av

dessa har den kommunala konsumtionens värde höjts med 40 mdljoner kronor

för 1956. Något nytt statistiskt material för den kommunala konsumtionens

ökning från 1956 till 1957 har däremot inte framkommit.

Beräkningen av den statliga konsumtionen i nationalbudgeten utfördes

med ledning av bearbetningar av driftbudgeten på realekonomiska grunder.

De nytillkomna uppgifterna på detta område inverkar endast i tämligen obetydlig

utsträckning på beräkningen av den statliga konsumtionens storlek

1956 och dess ökning från 1956 till 1957 räknat i 1956 års priser. Beträffande

den statliga konsumtionen saknas därför anledning alt ändra på de

förut angivna beloppen. Utvecklingen av den offentliga konsumtionen blir

därför följande:

1956 års priser

miljoner kronor

1956 1957

Statlig konsumtion ..................

Kommunal konsumtion ..............

2 590

3 790

2 690

4 040

Summa offentlig konsumtion

6 380

6 730

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

73

VIII. Sammanfattande bedömning

1. Den ekonomiska utvecklingen 1955—1956

Det föreligger nu fullständigare information om den realekonomiska utvecklingen

i Sverige 1955—1956 än vid årsskiftet, då den preliminära nationalbudgeten

framlades. De konturer som då drogs upp står sig alltjämt,

även om utvecklingen under fjolåret nu visar sig ha varit något gynnsammare

än vad som tidigare beräknats. Det har framför allt visat sig, att en

väsentlig lagerökning ägde rum under 1956. Den har uppskattats till ca 750

miljoner kronor och det var framför allt verkstadsindustrin som ytterligare

byggde upp sina lager av varor under arbete och färdigvaror. Lagerökningen

under 1956 var större än som kan förklaras av en normal anpassning till en

högre produktionsnivå.

De reviderade beräkningarna tyder på att den produktionsuppskattning

som gjordes vid årsskiftet var något för försiktigt hållen. Trots att den totala

produktionsökningen från 1955 till 1956 justerats upp till 2,5 procent, ligger

den alltjämt under genomsnittet för efterkrigstiden och även för 1950-talets

första hälft. Såsom framhölls i den preliminära nationalbudgeten, torde detta

delvis få ses mot bakgrunden av att konjunkturuppsvinget dämpats genom

den skärpta ekonomiska politiken.

Ökningen i produktionen gav dock utrymme för en inte oväsentlig standardhöjning

även 1956. Det var alltjämt på den offentliga konsumtionens

område, som denna försiggick snabbast (4 procent); den privata konsumtionen

steg mindre (2,5 procent). Ser man på utbyggandet av samhällets realkapital,

finner man däremot, att de privata investeringsutgifterna ökade

något mer än de offentliga (2,5 mot 1 procent). Inom jordbruket och den

privata industrin investerade man lika mycket som 1955, inom kommunerna

något mindre än 1955.

Konsumentpriserna fortsatte att stiga under 1956. Efter eu dämpning under

de tre första kvartalen ökade åter prisstegringstakten mot slutet av året

som en följd bl. a. av höjda spritskatter och efter Suez-konfliktens utbrott

höjda importpriser på vissa förnödenheter. De genomsnittliga konsumentpriserna

låg 1956 ca 5 procent över 1955 års nivå. De personliga inkomsterna

steg med närmare 8 procent. Realinkomsternas måttliga stegring 1955—

1956 bör ha medverkat till att det personliga sparandet under 1956 sannolikt

låg kvar på ungefär samma nivå som under 1955. Däremot ökade det

sammanlagda statliga och kommunala sparandet ganska mycket. Tillgängligt,

tyvärr mycket bristfälligt, material jävar inte hypotesen, att företagens

sparande 1956 låg på ungefär samma nivå som 1955.

Utrikeshandeln svarade utan tvekan för det mest expansiva inslaget i 1956

års utveckling. Den starka exportökningen med koncentration på kapitalvaruindustrins

produkter överträffade en i och för sig inte oväsentlig im
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

portökning, vars huvuddel bestod av maskiner och bränslen. Bytesbalansen

förbättrades genom att relationen mellan export- och importökning i motsats

till föregående år vägde över till exportens förmån. Därtill kom stigande

sjöfartsinkomster. Hade samma mängder export och import av varor och

tjänster utbytts till 1955 års priser, hade bytesbalansen gått jämnt ut. En

försämring av prisrelationerna ledde emellertid nu till att bytesbalansen 1956

alltjämt visade ett underskott av storleksordningen 150 miljoner kronor.

Konjunkturutvecklingen under 1956 kan betraktas som betydligt mer balanserad

än den utveckling som bröts genom den skärpta ekonomiska politiken

våren 1955. Alltjämt präglades dock läget av hög aktivitet, stigande

prisnivå och underskott i bytesbalansen. En dämpning av arbetsmarknadsläget

antyddes av traditionella statistiska serier kring årsskiftet 1955/56,

men någon entydig ytterligare dämpning ägde icke rum under sommarhalvåret

1956. Mot slutet av året utlöste bränslelägets försämring genom Suezkonflikten

bl. a. vissa störningar på arbetsmarknaden i form av övergång

till korttidsarbete och permitteringar. Dessa blev dock av relativt begränsad

omfattning och av kort varaktighet.

2. Det internationella läget

Suez-konflikten fick såväl i Sverige som i Västeuropa i stort betydligt

mindre verkningar på den ekonomiska utvecklingen än man hade befarat.

Dess väsentligaste verkningar kan avläsas i en tillfällig förstärkning av prisstegringarna,

i minskad tillförsel av olja samt i en viss belastning av betalningsbalansen

i en del västeuropeiska länder, bl. a. genom ökade dollarbetalningar

för olja.

På råvaruområdet har prisläget numera — bortsett från bränslet — återställts

efter den tillfälliga uppgången i samband med Suez-konflikten. Några

allmänna tendenser till prisfall eller till prisstegring är inte förhanden, och

läget har även i detta avseende fått anknytning till tiden före Suez-konflikten.

Även fraktsatserna har fallit från toppnoteringarna kring årsskiftet.

Den ekonomiska utvecklingen i Förenta staterna under det senaste året

har varit splittrad. Inom ramen för en högkonjunktur med inflationistiska

inslag har vissa områden haft känning av stagnerande eller vikande efterfrågan

och produktion. Inte heller för innevarande år syns högkonjunkturbilden

vara helt entydig. Det finns liksom föregående år vissa svaga punkter, exempelvis

bostadsbyggandet och nu även lagerutvecklingen. Det finns också

expansiva områden, exempelvis företagens investeringar, men deras effekt

på konjunkturutvecklingen väntas inte bli lika stark 1956—1957 som 1955

—1956. ökande offentliga utgifter och privat konsumtion väntas dock mer

än balansera stagnerande eller vikande efterfrågan för vissa andra ändamål.

Det västeuropeiska konjunkturuppsvinget har nu gått in i sitt femte år.

Det har samtidigt blivit något mera sårbart genom att vissa störningar har

tillkommit. Den investeringsaktivitet som bildat grundvalen för uppsvinget

har under senaste åren i allt flera länder måst dämpas genom en åtstram
-

s. 75 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

75

ning av den ekonomiska politiken. Detta har framför allt återspeglat en

önskan att nå en mera balanserad utveckling på pris- och valutaområdet.

Genom det ömsesidiga beroendet mellan länder som bär en omfattande fri

utrikeshandel med varandra kan emellertid sådana åtgärder, om de vidtas

i flertalet länder, upphäva de avsedda verkningarna på bytesbalansen. Balansproblemen

för Västeuropas ekonomi gäller just att få en samfälld expansion

utan att individuella störningar med kedjereaktioner uppträder i bytesbalanserna.

Det gäller för de enskilda länderna att varken expandera för fort

eller för långsamt i förhållande till andra.

Med uppsvinget har i flera länder under det senaste året följt stigande löner,

minskade vinstmarginaler och en viss förskjutning av uppsvingets

tyngdpunkt från investering mot konsumtion. Investeringsaktiviteten befinner

sig dock i flertalet länder på en hög nivå, och fortfarande existerar

expansiva krafter som nu hålls tillbaka av den ekonomiska politiken. I

Storbritannien, där tecken till investeringskonjunkturens försvagning framträtt

starkast, bar en viss uppmjukning skett av den ekonomiska politiken

kring årsskiftet, vilket kan verka i expansiv riktning. Investeringarna i Västeuropa

torde fortsätta att stiga under 1957 bortsett från en nedgång i bostadsbyggandet

i vissa länder.

Den ekonomiska utvecklingen i Västeuropa torde även under innevarande

år komma att kännetecknas av expansion om ock alltjämt i dämpad takt

jämfört med 1953—1955. En fortsatt dragning uppåt av de inhemska prisnivåerna

syns trolig. Vid sidan av prisstegringarna vållar snedbelastningarna

i de olika ländernas betalningsläge det största bekymret. I Frankrike

bar expansionen lett till starkt försämrad betalningsbalans och valutautflöde.

Som en motåtgärd infördes nyligen i detta land skärpta importbestämmelser.

Samtidigt fortsätter överskott i bytesbalansen att bygga upp den

västtyska valutareserven; åtgärder planeras dock för att underlätta den

västtyska importen, bl. a. tullsänkningar. Någon radikal förändring i dessa

två länders valutaställning torde knappast vara att vänta inom den närmaste

framtiden.

Under de gångna åren har Västeuropa haft ett tillflöde av guld och dollar

utifrån. De amerikanska överskotten i den civila utrikeshandeln har dock

tenderat att öka, och sista årets dollarutflöde från Förenta staterna på ca

en miljard får ses mot bakgrunden av en stark ökning av den privata kreditgivningen

från Förenta staterna till andra länder. Det finns viss risk

för att dollarutflödet kan komma att bli mindre under 1957 genom ökade

amerikanska exportöverskott och minskad privat kreditgivning. Detta skulle

i så fall kunna skärpa betalningssvårigheterna för de västeuropeiska länderna.

Det bör dock nämnas, att bl. a. Storbritannien på kort sikt stärkt sin

valutalikviditet genom extraordinär upplåning.

Sammanfattningsvis kan sägas, att många av de västeuropeiska länderna

i större eller mindre utsträckning står inför ett dilemma. Enligt Europakommissionens

senaste ekonomiska årsrapport innebär detta dilemma clt

val mellan å ena sidan eu fortsatt stark expansion i samband med prissteg
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

ring och risk för försämrad bytesbalans och å andra sidan en dämpning

av den inhemska efterfrågan och de inhemska prisstegringstendenserna till

priset av en minskad expansionstakt.

3. Försörjningsbalansen 1957

Mot bakgrund av den västeuropeiska högkonjunkturen räknas med en

fortsatt stark ökning av den svenska exporten. De nya kalkylerna pekar på

en volymökning med drygt 6 procent. Denna kan till väsentlig del hänföras till

kapitalvaror, främst järnmalm och verkstadsprodukter. Exportprognosen

för dessa områden baseras på alltjämt god orderingång från utlandet och

snarast ökande orderstockar inom verkstadsindustrin; inte minst gäller

detta för varven. Av våra viktigare avsättningsländer har Storbritannien och

Västtyskland genomfört en del lättnader i den ekonomiska politiken, medan

Nederländerna och Frankrike skärpt sin politik.

När det gäller den inhemska efterfrågan, pekar kalkylerna i kapitel VII,

på en relativt svag ökning av den privata konsumtionen. Visserligen förutsätts

de genomsnittliga personliga inkomsterna genom avtal och löneglidning

öka i ungefär samma procentuella omfattning som under 1956, men

höjda priser och ökade skatteinbetalningar gör, att den reala konsumtionsökningen

här beräknas inskränka sig till knappt 2 procent (se tab. 1). Den

offentliga konsumtionen, och då speciellt den kommunala, väntas däremot

fortsätta att liksom tidigare öka relativt snabbt.

Tabell Vitt: 1. Beräknad försörjningsbalans för 1957

Miljoner kronor i 1956 års priser

1956

1957

Förändring 1956—1957

Milj. kr

Procent

Tillgång

Produktion ............................

52 700

54100

+ 1400

+ 3

Import ................................

11450

11 750

+ 300

+ 3

Summa tillgång

61150

65 850

+ 1700

+ 3

Användning

Privata investeringar....................

9050

9300

+ 250

+ 3

Statliga investeringar ..................

3 800

3 900

+ 100

+ 2

Kommunala investeringar ..............

2 750

3 050

+ 300

+ 12

ökning av lager........................

750

250

- 500

Export ................................

11250

11950

+ 700

+ 6

Privat konsumtion......................

30150

30 650

+ 500

+ 2

Statlig konsumtion......................

2 600

2 700

+ 100

+ 4

Kommunal konsumtion ................

3 800

4 050

+ 250

+ 7

Summa användning

64150

65 850

+ 1700

+ 3

Anm. För hela den offentliga sektorn beräknas investeringsökningen bli 6 och konsumtionsökningen

5 procent.

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

77

Även på investeringssidan blir den kommunala sektorn synbarligen den

mest expansiva. Med hänsyn till påbörjade byggen och tillståndsgivningen

har de kommunala investeringarna i de reviderade beräkningarna justerats

upp till en nivå som med 12 procent överstiger 1956 års nivå, mot 10 procent

i den preliminära nationalbudgeten. Såsom påpekades i denna, ger starkt

ökade skatteöverföringar till kommunerna i slutavräkning från staten ökat

finansieringsunderlag inom denna sektor. Hela efterkrigstiden bortsett från

1955 och 1956 har karakteriserats av en stark ökning i de kommunala utgifterna

både för investering och konsumtion. Därmed är givetvis inte sagt,

att det inte är väsentliga behov som på detta sätt tillgodoses genom de högre

kommunala utgifterna för varor och tjänster. De hänger intimt samman

med urbanisering, undervisning, trafik och sjukvård.

Investeringsprognosen för 1957 tyder på att de privata investeringarna i

motsats till föregående år skulle öka mindre än de offentliga eller med

närmare 3 procent. Investeringsviljan och investeringsplanerna inom industrin

brukar tillmätas stor betydelse som konjunkturindikatorer. Ur denna

synpunkt har kommerskollegii marsenkät rörande industrins investeringar

stort intresse, även om enkätens resultat alltid är svårtolkade. De nu föreliggande

resultaten ger inte belägg för någon radikal förändring i investeringsplanerna.

Vad beträffar andra indikatorer på investeringsefterfrågan, kan

de i jämförelse med 1956 högt uppdrivna siffrorna över ansökningarna om

byggnadstillstånd inom industrin i början av 1957 helt tillskrivas ansökningar

från ett större företag. Till bilden bör en hög maskinimport årets

tre första månader. Viktiga bestämningsfaktorer för den fortsatta investeringsaktiviteten

inom industrin är också förslaget till investeringsavgiftens

avskaffande vid årsskiftet och kanske allra främst finansieringsmöjligheterna,

som närmare skall beröras längre fram. Det kan inte råda någon tvekan

om att prognosen om oförändrade industriinvesteringar under 1957 har

mycket stor osäkerhetsmarginal.

Föreliggande investeringsplaner tyder sålunda sammantagna på en ökning

av de totala bruttoinvesteringarna som är större än föregående år. En

ökning på 4 procent 1956—1957 kan jämföras med 2 procent 1955—1956.

1 kalkylerna för 1957 ingår också vissa beräkningar av import- och lagerutveckling

med hänsyn till de antaganden om utvecklingen 1957 som

framkommit som ett resultat av analysen av det ekonomiska läget. Den

starka lagerökning, som skett de två senaste åren i avtagande takt, förutsätts

1957 fortsätta att avta. Inom vissa delar av verkstadsindustrin, främst

varven, var ökningen av varor under arbete relativt stor 1956. Man kan

vänta att denna ökning kommer att mogna ut i färdiga produkter i år. Enligt

konjunkturbarometern för verkstadsindustrin vid årsskiftet bedömdes

färdigvarulagren snarast som alltför stora. Å andra sidan bör, allmänt sett,

lagren av varor under arbete fortsätta att öka. Det finns däremot ingen anledning

att på nuvarande stadium förutsätta någon spekulativ lageruppbyggnad

eller lagernedskärning. De fallande eller stabila bränsle- och råvarupriserna

kan möjligtvis peka mot en begränsad lagerminskning. Däremot

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

kan de dyrköpta erfarenheterna av Suez-kanalens blockering medföra, att

man försöker öka bränslelagren, så snart prisläget väntas bli stabiliserat och

i den mån lagringsutrymmen finns tillgängliga.

Importkalkylen pekar på en relativt måttlig ökning av importvolymen

(3 procent) och en ganska markerad höjning av importpriserna från 1956

års genomsnittsnivå. Med de gjorda antagandena skulle bytesbalansen för

1957 gå jämnt ut, ett resultat som uppnås trots en försämring av prisrelationerna

i utrikeshandeln. En del av produktionsökningen inom landet

beräknas sålunda gå åt för att eliminera underskottet i bytesbalansen.

Det är i sista hand produktionsökningen som avgör utrymmet för standardökningen

på olika områden. Produktionsutvecklingen sammanhänger

med utvecklingen av de andra posterna i försörjningsbalansen och påverkar

i sin tur dessa bl. a. via inkomstbildningen. En avvägning mellan de

olika posterna i försörjningsbalansen och de faktorer som är av betydelse

för deras utveckling har motiverat, att en produktionsökning på närmare 3

procent införts i kalkylen. Produktionsutvecklingen inom industrin skulle

enligt kalkylerna vara något jämnare fördelad än under närmast föregående

åren. Splittringen i konjunkturutvecklingen syns nu vara något mindre

än tidigare kanske främst genom att textilindustrins läge syns något mer

stabiliserat, och nedgångstendensen för träindustrin kan väntas upphöra.

Den realekonomiska utvecklingen under 1957, sådan den här presenterats,

kan sammanfattas sålunda: En produktionsökning, som är obetydligt

lägre än genomsnittet för 1950-talets första hälft, och en stark minskning i

lageruppbyggnaden utgör grundval för en väsentlig ökning av investeringarna,

en måttlig ökning av den privata konsumtionen och en fortsatt ökning

ungefär i efterkrigstakt av den offentliga konsumtionen samt räcker dessutom

till att utjämna bytesbalansen trots försämrade relationer mellan export-

och importpriser. Den presenterade försörjningsbalansen för 1957 skulle

sålunda, om den förverkligades, i flera viktiga avseenden innebära en fortsatt

ekonomisk utveckling enligt samma mönster som 1956.

4. Problemställningar

När den ekonomiska politiken skärptes 1955, skedde det, liksom i så många

andra länder under de senaste två åren, för att förhindra en inflationistisk

utveckling med stigande priser och försämrad bytesbalans som de allvarligaste

riskmomenten. Bytesbalansen hade redan försämrats från 1953 till

1954, medan konsumentprisnivån varit relativt stabil under ett par år. Inom

näringslivet fortgick samtidigt på lång sikt eu strukturomvandling, som

bl. a. innebar en successivt ökad andel kapitalvaror samt massa och papper

i den industriella produktionen. De nya ekonomisk-politiska åtgärderna

kom att i avsevärd utsträckning rikta sig mot den ökande investeringsaktiviteten.

Under den tid som gått sedan 1955 har bytesbalans, prisnivå och

investeringsutrymme (sparande) varit nyckelord i den ekonomiska debatten.

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

79

Bytesbalansen

Bytesbalansens underskott har reducerats sedan mitten av 1955. Det är

naturligt, att en viss effekt i denna riktning nåddes, när Sverige på ett, jämfört

med många andra västeuropeiska länder, relativt tidigt stadium dämpade

takten i konjunkturuppsvinget och åtgärderna riktade sig mot investeringsefterfrågan.

På kort sikt skapades utrymme för ökad export bl. a. från

kapitalvaruindustrierna. För 1957 förutses nu preliminärt en ytterligare

förbättring av bytesbalansen, främst genom ökad kapitalvaruexport. Det

kommer i så fall att ske trots en inte oväsentlig investeringsökning.

Vill man bedöma bytesbalansens framtida utveckling, måste flera olika

faktorer beaktas. En viktig grundval för bedömningen är det svenska konjunkturlägets

förskjutningar jämfört med läget i andra länder. Det har,

såsom utvecklats ovan, förelegat vissa störningar i nuvarande internationella

högkonjunktur. Här oförutsedda försvagningar inom vissa områden

kan lätt leda till vikande efterfrågan på speciella svenska exportprodukter

— trävarorna under 1956 var ett tidigare exempel. En sådan försvagning

skulle kunna förskjuta förhållandet mellan export och import i ofördelaktig

riktning. En ökning av svensk inhemsk efterfrågan utöver vad som

förutsetts i den reviderade nationalbudgeten skulle å andra sidan kunna

leda till ökad import med ökande importöverskott som följd.

Inriktningen av efterfrågan både på våra exportvaror och på importvaror

kan också förändras. Detta är en utveckling på längre sikt. Den nyligen

framlagda långtidsutredningen förutser sålunda under de närmaste åren en

starkt stigande bränsleimport och ökad export av vissa skogsprodukter och

kapitalvaror. Om näringslivet inte hinner anpassas tillräckligt snabbt efter

skiftningar i efterfrågan kan strukturella svårigheter uppstå för bytesbalansen.

Förhållandena i Danmark är sannolikt ett exempel på sådana strukturella

svårigheter, som där syns innebära att exportindustrierna behöver

byggas ut för att möta stigande importbehov. Med hänsyn till de utvecklingsplaner,

som enligt långtidsutredningen finns för våra viktigare exportindustrier,

är det sannolikt, att Sverige har relativt goda förutsättningar att

undgå större strukturellt betingade svårigheter. Den ökning av exporten,

som ingår i nationalbudgetkalkylen, skulle kunna vara ett utslag av cn sådan

successiv omvandling av näringslivet till efterfrågan utom och inom landet.

De två betingelser för utrikeshandeln som nu berörts bar ett nära samband

med cn tredje: pris- och kostnadsrelationerna till utlandet vid fasta

växelkurser. Även om störningar i bytesbalansen i och för sig kunde undvikas

i de två avseenden som hittills nämnts, kan pris- och kostnadsrelationerna

bli sådana, att bytesbalansen får extrema underskott eller överskott;

Frankrike och Västtyskland torde i dagens läge vara de två bästa

ylterlighetsexemplcn. Även om konkurrensen på världsmarknaden ofta är

härd och även om förskjutningar i lägel kan uppkomma ganska snabbt

syns det för närvarande inte finnas några avgörande svårigheter för våra

viktiga exportindustrier alt hävda sig på världsmarknaden. Det är i själva

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

verket ofta viktiga exportindustrier som har stor växtkraft och söker dra

till sig arbetskraft. Konkurrens utifrån är däreinot besvärande för vissa hemmamarknadsinriktade

industrier. När det gäller löneutvecklingen, har Sverige

under 1950-talet hört till de västeuropeiska länder som haft den största

ökningen. Under 1956 var lönehöjningarna i många länder dock ungefär av

samma storlek som i Sverige och detsamma kommer sannolikt att gälla

för 1957.

Ovanstående resonemang kring bytesbalansen leder närmast till den slutsatsen,

att risken för större avvikelser i de prognoser över utrikeshandeln

som ingår i försörjningsbalansen, dels hänför sig till den internationella

högkonjunkturens ovissa moment, dels till möjligheten att efterfrågan inom

landet kommer att bli högre än som här förutskickats. På längre sikt spelar

givetvis också pris- och kostnadsrelationer en betydelsefull roll, när utrikeshandeln

är liberaliserad vid fasta växelkurser.

Prisutvecklingen

Om sålunda bytesbalansen utvecklats i önskad riktning, sedan den ekonomiska

politiken skärptes 1955, har däremot prisutvecklingen varit mindre

gynnsam — ett öde som Sverige delar med många andra av Västeuropas

länder. Sedan början av 1955 till mars 1957 har konsumentpriserna i vårt

land stigit med 11 ä 12 procent. I försörjningsbalansen ovan har antagits, att

konsumentpriserna kommer att ligga genomsnittligt närmare 4 procent över

1956 års nivå. Det förutsätter en viss fortsatt uppgång i priserna under året,

även om den största delen av den fyraprocentiga prisökningen redan inträffat

under 1956 och 1957 fram till och med mars månad.

Genom löneavtalens anknytning till konsumentprisernas utveckling tilldrar

sig priserna under 1957 speciellt stort intresse. Redan tidigare hade

jordbrukspriserna enligt det nya systemet för prissättning på detta område

fått anknytning till konsumentpriserna. Då index uppnår en nivå som ligger

mellan 146 och 147 enheter, skall jordbrukspriserna revideras enligt

vissa bestämda regler. Om index når upp till 150 senast i november månad

skall nya förhandlingar upptas rörande lönerna.

På vissa områden väntas prisökningar på grund av redan inträffade partiprisstegringar.

Hyrorna kommer att stiga som en följd av ändrade regler

för bostadsfinansieringen, en stegring som dock inte påverkar index för

jordbruksprisuppgörelserna. Den föreslagna energiskatten och den föreslagna

höjningen av tobaksskatten väntas ungefär balansera prissänkningar till

följd av fallande olje- och bensinpriser. Skulle den gräns uppnås, då en höjning

av jordbrukets prisskydd skall äga rum, blir effekten av detta på konsumentprisindex,

såsom redovisats i kapitel VII, liten, sannolikt väsentligt

under en halv procent.

Det är omöjligt att göra någon prognos över den prisutveckling, som kan

följa under året som följd av efterfrågans utveckling och av kostnadsutvecklingen.

Det bör dock understrykas, att den försörjningsbalans som pre
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

81

senterats i tabell 1 inte är resultatet av någon kalkyl över efterfrågeöverskottet

med utgångspunkt från priserna vid årsskiftet. Skulle en efterfrågekalkyl

göras med denna utgångspunkt, skulle den med hänsyn till de inkomststegringar

som kan väntas 1957 sannolikt tyda på ett inte oväsentligt

efterfrågeöverskott. När den reala kalkylen för 1957 i tabell 1 utarbetats,

har däremot ett försök gjorts att räkna in den efterfrågedämpande effekten

av både inträffade och väntade prisstegringar. Tolkningen av en sådan inbyggd

prisstegring, som i prognosen bidrar till balansen mellan tillgång

och efterfrågan i fasta priser, är inte entydig. I den mån prisstegringarna

består av indirekta skatter och höjningar med liknande innebörd, kan den

tjäna som en stabilisator av utvecklingen; sådana prisstegringar torde motsvara

kanske hälften av den förutsatta genomsnittliga prisökningen från

1956 till 1957. I andra fall kan prisstegringen vara ett uttryck för en fortgående

inflationistisk utveckling med ett samspel mellan efterfråge- och

kostnadsf aktörer.

Svårigheten att uppskatta löneglidning och prisstegring under 1957 gör i

motsvarande mån konsumtionsuppskattningen i försörjningsbalansen osäker.

Det är kanske orealistiskt att räkna med en så svag konsumtionsökning

som närmare 2 procent. Här avtecknar sig ett fullt tänkbart alternativ

till den presenterade försörjningsbalansen med högre konsumtion, produktion

och import. En högre konsumtion skulle i första hand kunna tänkas

vara en följd av minskat sparande. Eftersom en inte oväsentlig andel utgifter

av engångsnatur (bilar, turistresor etc.) ingår i den privata konsumtionen,

kan denna få stor betydelse för svängningar i den samlade efterfrågan

år från år.

Investeringsutrymme

Enligt den reviderade nationalbudgeten för 1957 skulle investeringarna

få ökad andel i våra resurser 1957. Investeringsutrymmet för detta skapas

dock genom en lägre investering i lager. Bruttoinvesteringskvoten exklusive

lager skulle öka något, från ca 29,5 till ca 30 procent. Däremot minskar

lagerinvesteringen så att bruttoinvesteringskvoten inklusive lager sjunker

från 31 till 30,5 procent. Räknas också bytesbalansens saldo med i kvoten

erhålls bruttosparkvolen, som är ungefär oförändrad 1956 och 1957. Ser

man på följande procenttal, som avser bruttokvoter över sparande och investering

i förhållande till bruttonationalprodukt, finner man en högre kvot

fasta investeringar under uppsvingsåren 1953 och 1954 än under de kringliggande

åren men lägre bruttoinvesteringskvot inklusive lager och lägre

bruttosparkvot:

1952 1953 1954 1955 1956 (1957)

Bruttoinvesteringskvot

Exkl. lager................ 28,2 30,0 30,5 29,5 29,6 30,0

Inkl. lager................ 30,4 29,4 30,2 31,6 31,0 30,5

Bruttosparkvot1 ............ 30,8 30,2 29,8 30,8 30,6 30,5

1 Bruttosparkvot motsvarar bruttoinvesteringar (inkl. i lager) plus bytesbalansens saldo,

satta i relation till bruttonationalprodukten.

15 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 175

opaginerad Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

Av tablån framgår att konstansen i sparkvoten varit påfallande stor i vårt

land under de senaste åren. I samband med diskussionen kring långtidsutredningens

betänkande har en viss enighet framkommit angående önskvärdheten

av att sparkvoten i samhället höjs, d. v. s. att investeringarna

bereds ökat utrymme vid dispositionen av våra produktiva resurser. Skall

en sådan ökning av investeringarna genomföras, fordras givetvis, att en

motsvarande anpassning sker i produktions- och kreditmarknadsstrukturen

och att denna anpassning kommer till stånd utan alltför stora friktioner.

I en bilaga till denna nationalbudget har ett försök gjorts att belysa de

offentliga sektorernas transaktioner på kreditmarknaden med utgångspunkt

från det finansiella sparandet inom respektive sektor. Det finansiella sparandet

utgör de medel (netto), som sektorn ställer till kreditmarknadens

förfogande eller, om det är negativt, tar i anspråk. Under det sista året har

det finansiella sparandet i de offentliga sektorerna ökat, medan det finansiella

sparandet i den privata sektorn och tillskottet via utlandstransaktionerna

minskat. Följande serie visar de offentliga sektorernas finansiella sparande

i miljoner kronor:

1954 1955 1956

+ 50 — 200 + 400

För 1957 skulle enligt nationalbudgetkalkylerna en fortsatt ökning av de

offentliga sektorernas finansiella sparande äga rum. Samtidigt är den statliga

utlåningsverksamheten från fonder och genom aktieköp i summa något

högre. De belopp som skall insättas på särskilt konto i riksbanken kommer

likaså att bli större 1957 än 1956. Innebörden av den skildrade utvecklingen

på olika punkter skulle sannolikt vara, att staten enligt nu tillgängliga uppgifter

inte kan väntas ha större upplåningsbehov på kreditmarknaden kalenderåret

1957 än kalenderåret 1956.

När det gäller företagssektorn, är det snarare finansieringssvårigheter än

räntabilitetsförhållanden, som dämpar investeringsverksamheten. Industrins

kapitalanskaffning från kreditmarknaden bestod under 1956 till större delen

av nyemission av aktier. Under 1957 tillskjuts den industriella sektorn

likvida medel via den statliga genom inlösen av aktier i LKAB. Av betydelse

blir också utvecklingen av den s. k. förskjutningsposten i utrikeshandeln.

Den har varit stor under två år och den har återspeglat en kreditgivning

till Sverige genom en tidsförskjutning i betalningarna. Med hänsyn till

den stora lagerökningspost, som samma två år förekommit inom verkstadsindustrin

och som delvis tillskrivs varor under arbete (bl. a. för varven),

ligger det nära till hands att fråga sig, i vilken utsträckning lagerökningen

och förskjutningsposten har samband med varandra. Beställningar av kapitalvaror

från utlandet (fartyg m. m.) skulle kunna vara förknippade med

förskottsbetalningar. Om detta är fallet, skulle en minskning av lagerutbyggnadstakten

inte ge finansiellt utrymme för ökade fasta investeringar,

såvida inte lageruppbyggnaden fortsätter inom verkstadsindustrin och lagernedgång

sker på andra områden eller medel tillskjuts på annat sätt. Här

s. 83 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

83

liar då don privata sektorn betraktats som en enhet. I den mån investeringsökningen

sker inom eu del av den privata sektorn och minskningen av lageruppbyggnaden

sker i en annan del måste möjligheter finnas för en omfördelning

av sparande inom sektorn.

Slutord

Det kan synas meningslöst att som ovan skett precisera utvecklingen över

det kommande året i siffermässig form. Såsom inledningsvis påpekats i

denna nationalbudget, är inte prognosteknik och statistiskt underlag tillräckliga

för en mer preciserad ekonomisk prognos. Det har dock ansetts

vara av ett visst intresse att med utgångspunkt från nuvarande betingelser

och kunskaper om läget söka ge en i siffror konkretiserad bild över årets

ekonomiska utveckling. Det är givet, att dessa betingelser för utvecklingen

kan komma alt skifta väsentligt under året. Det alternativ för utvecklingen,

som här skisserats, innebär, att produktionen kommer att öka något mindre

än genomsnittet för efterkrigstiden och att konsumtionsefterfrågans ökning

inom den privata sektorn blir relativt begränsad. En förskjutning kommer

dock att ske mot ökade investeringar och mot ökad export, vilket leder till

fortsatt förbättring av bytesbalansen. Till moderationen i konsumtionens

ökning skulle även energiskatten bidra. Hög sysselsättning och stigande löner

och priser kommer också att karakterisera 1957 i dess helhet. Om större

prisstabilitet skall uppnås och bytesbalansen förbättras ytterligare syns detta

på kort sikt fordra ytterligare ekonomisk-politiska åtgärder. Dessas ogynnsamma

verkningar på produktionen skulle kunna mildras om rörligheten

inom samhällsekonomin kunde ökas; ju större arbetskraftens rörlighet är

vid given sysselsättningsnivå, desto större chanser syns det vara att dämpa

löneglidning och prisstegring. Det är å andra sidan inte uteslutet, att en ökad

efterfrågan skulle kunna pressa fram en högre produktion, men om efterfrågan

ökas generellt ökas riskerna för tilltagande inflationistiska spänningar

i samhällsekonomin med prisstegringar och försämrad bytesbalans

som följd. Detta är också innebörden av det antydda alternativ till nationalbudgetkalkylen,

som skulle innebära, att efterfrågeökningen från konsumtionssidan

blir starkare än beräknat.

Utsträcker man perspektivet till 1958 finns det anledning att stanna inför

nva faktorer i den ekonomiska utvecklingen. Med hänsyn till det labila läget

i den internationella konjunkturen är del inte säkert, att vi kan vänta samma

expansion av utrikeshandeln 1958. Detta år kommer redan beslutade

sociala reformer att träda i kraft. En treårsperiod av arbetstidsförkortning

inleds. Barnbidragen och de kommunala ortsavdragen höjs. Enligt pensionsberedningens

förslag skulle eu första höjning av folkpensionerna genomföras

vid halvårsskiftet 1958. Dessa åtgärder leder till ökad konsum1

ionseftcrlrågan, vilket dock något motverkas av den föreslagna energibeskattningen

och den höjda tobaksskatten. Samtidigt kan investeringsavgiltens

avskaffande leda lill eu ökad investeringsefterfrågan. Det linns sålunda

risker för ell förstärkt efterfrågetryck inom samhällsekonomin 1958.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Bilaga

Upplåning och utlåning i vissa sektorer 1954—1956

Den kontouppställning, som redovisas i denna bilaga, syftar till att ge

underlag för en analys av de offentliga myndigheternas kapitaltransaktioner.

Avsikten har varit att göra en kartläggning av de offentliga myndigheternas

kapitaltransaktioner sinsemellan och med alla andra sektorer sammanslagna.

En fullständigare belysning genom uppdelning på olika andra

viktiga sektorers inbördes transaktioner kommer så småningom att eftersträvas.

Någon fullständighet har inte ens i fråga om de offentliga myndigheterna

varit möjlig att uppnå, utan en begränsning till viktigare transaktioner

har måst göras. Uppställningen får därför betraktas som ett »halvfabrikat».

Trots dess ofullständiga och preliminära skick har det synts kunna

vara av intresse att presentera de hittills utförda beräkningarna.

Tanken bakom uppställningen är följande. Som ett resultat av en viss sektors

löpande transaktioner och investeringar i realkapital framkommer ett

saldo, vars storlek är ett mått på de finansiella resurser sektorn tagit i anspråk

från eller ställt till förfogande för andra sektorer. Detta saldo, som är

liktydigt med sektorns sparande minus sektorns investeringar i fast och

rörligt realkapital, utgör sektorns finansiella sparande. Ett positivt finansiellt

sparande innebär, att sektorn under en viss tidsperiod haft ett inkomstöverskott,

och att sektorn följaktligen ställt medel till förfogande för andra

sektorer. Omvänt betyder ett negativt finansiellt sparande ett utgiftsöverskott

och att sektorn tagit medel i anspråk från andra sektorer.

Utöver de löpande transaktionerna och investeringarna i realkapital företar

emellertid sektorn transaktioner på penning- och kapitalmarknaderna,

dels genom efterfrågan på kort och lång kredit, dels genom utbud av sådan

kredit. Saldot av dessa transaktioner motsvarar det finansiella sparandet.

Det är dessa senare transaktioner som kontouppställningen är avsedd att

kartlägga.

Följande starkt förenklade sektorindelning har valts:

I. Staten

II. Kommunerna

II. Riksbanken

IV. Privata sektorn

V. Utlandet

Den statliga sektorn innefattar ej statens affärsdrivande verk, vilka liksom

de statliga aktiebolagen har förts till den privata sektorn. I den privata

sektorn har på vissa punkter en särredovisning ägt rum av kreditinstituten,

varmed här avses affärsbanker, sparbanker, försäkringsbolag, postsparbanken

och postgirorörelsen samt svenska jordbrukskreditkassan och centralkassorna

för jordbrukskredit. I siffrorna i analysen på sid. 15 ingår riksbanken

i den privata sektorn.

De olika posterna kan i vissa fall (t. ex. de statliga aktieteckningarna) erhållas

direkt som betalningsströmmar (»flows») men måste i flertalet fall

uppskattas som differenser mellan behållningsstorheter (»stocks»). I senare

fallet har, i den mån så varit möjligt, behållningsstorheterna upptagits

till sitt nominella värde. I några fall har dock endast bokförda värden kun
-

s. 85 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

85

nät erhållas. De registrerade beloppen kominer sålunda inte att motsvara

de värden, i vilka transaktionerna ägt rum. Differenserna ingår som eu del

av förskjutningsposterna.

De redovisade transaktionerna är av två typer. Vissa transaktioner kan

direkt lokaliseras mellan sektorerna. Detta gäller t. ex. den statliga utlåningen,

statens och kommunernas direkta upplåning från vissa kreditinstitut,

insättningstillgodohavanden i kreditinstituten etc. Eu mycket betydande

del av transaktionerna kan emellertid inte erhållas på denna direkta

väg. I de fall eu transaktion skett mot ett löpande fordringsbevis, tvingas

man inskränka sig till eu undersökning av respektive sektors innehav av

denna typ av löpande fordringsbevis. Eu ökning av t. ex. kreditinstitutens

innehav av statliga obligationer med ett visst belopp under en tidsperiod

innebär ju i och för sig inte, att kreditinstituten under samma period utlånat

ett motsvarande belopp till staten. Säljaren och köparen av ett löpande

fordringsbevis behöver inte sammanfalla med utställaren av fordringsbeviset

och långivaren. De viktigaste exemplen på denna typ av transaktioner

utgör köp och försäljning av alla typer av obligationer samt skattkammarväxlar.

För att underlätta läsningen av uppställningen har inom parentes angivits

motposten till varje transaktion, varvid romersk siffra anger sektor och

arabisk transaktionens nummer i respektive sektor. Skattkammarväxlar

och statsobligationer har motposter i flera seldorer. Summan av dessa motposter

är lika med posten i den statliga sektorn.

Vid det finansiella sparandet och förskj utningsposterna hänvisas till motsvarande

poster i övriga sektorer. Summan av alla sektorers finansiella

sparande och förskjutningsposter är var för sig lika med noll.

Den statliga utlåningen domineras av utlåningen under statens utlåningslonder

och fonden för låneunderstöd. Uppgifter härom har inhämtats från

de viktigaste fondförvaltande myndigheterna, främst bostadsstyrelsen, statskontoret,

lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret. Insättningarna

på särskilt konto i riksbanken avser de statliga avsättningarna av medel

avsedda för fondering för framtida pensionsändamål, av medel motsvarande

vissa tillfälliga, konjunkturpolitiskt betingade inkomster samt av medel

avsedda för framtida investeringar i LKAB. Dessa insättningar redovisas

i riksbankens statistik som medel innestående på depositions- och kapitalräkning.

De statliga insättningarna på checkräkning i riksbanken utgörs av statsverkets

och riksgäldskontorets tillgodohavanden. De statliga affärsverkens

tillgodohavanden redovisas däremot under post III 10, som huvudsakligen

avser affärsbankernas och affärsverkens tillgodohavanden på checkräkning i

riksbanken. Riksgäldskontorets rörliga krediter redovisas i posten »annan

utlåning», som också innefattar fordran hos riksgäldskontorets kommissionärer

för övertagna premieobligationer och de statliga lånen till vissa företag

inom träindustrin in. in.

Beräkningarna av statens finansiella sparande blir mycket osäkra genom

svårigheten alt kalenderårsfördela budgetårssiffrorna, speciellt i fråga om

de statliga investeringarna.

Uppgifter om statens upplåning erhålls framför allt ur riksgäldskonlorels

årsböcker. Posten obligationslån och statsskuldförbindelser läcker

statens räntelöpande obligationslån, premieobligalionslän, varibland förskottslikviderna

för skattepremieobligationcr medräknats 1956, samt sparobligationer.

Utöver obligations- och skatlkammarväxclförsäljningen sker

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Tabell. Upplåning och utlåning i staten, kommunerna, riksbanken, privata sektorn och utlandet

Beloppen är avrundade till jämna 10-tal miljoner kronor. Med 0 betecknas belopp mindre än

5 miljoner kronor. Streck (—) betyder, att ingen transaktion av ifrågavarande typ förekommit.

1954

1955

1956

Statens utlåning

1. Statens aktieteckning (IV 13)....................

+

200

0

0

2. Statens utlåning (IV 14)

för bostadsändamål............................

+

610

+

950

+

830

för andra ändamål ............................

+

50

+

50

+

60

3. Insättningar hos riksbanken (III 9)

på särskilt konto..............................

—

+

no

+

250

på checkräkning ..............................

—

80

+

30

+

10

4. Annan statlig utlåning (IV 15)..................

+

20

+

20

+

20

5. Utlåning till utlandet (V 6) ....................

—

20

—

20

—

10

6. Kapitaltransaktioner med utlandet (V 6) ........

—

+

40

+

60

7. Förskjutningspost (II 4, IV 10, V 3)............

—

no

—

80

+

240

8. Summa..........................................

+

670

+ 1100

+ i

460

Statens upplåning

9. Finansiellt sparande (II 6, III 8, IV 12, V 5) ..

—

540

+

70

+

600

10. Obligationslån och statsskuldförbindelser (II 3,

III 2, IV 1, V 1) ..............................

+1

460

+

570

+

30

11. Skattkammarväxlar (III 1, IV 2, V 1)..........

—

280

+

550

+

830

12. Annan statlig upplåning (IV 3) .................

+

30

—

90

0

13. Summa ........................................

+

670

+

1100

+ 1460

II. Kommuner

Kommunernas utlåning

i. Aktieteckning och utlåning (IV 16)..............

+

90

+

50

+

60

2. Insättningar på kreditinstitut (IV 17)............

+

420

0

+ 1

no

3. Innehav av statsobligationer (I 10)..............

+

80

+

40

+

10

4. Förskjutningspost (I 7, IV 10, V 3) ............

+

80

210

0

5. Summa ........................................

+

670

-

120

+

180

Kommunernas upplåning

6. Finansiellt sparande (I 9, III 8, IV 12, V 5) ..

+

570

—

250

—

220

7. Obligationslån (IV 4)............................

—

130

+

40

+

130

8. Lån hos kreditinstitut (IV 5)....................

+

230

+

90

+

270

9. Summa ........................................

+

670

-

120

+

180

LD. Riksbanken

Riksbankens utlåning

1. Innehav av skattkammarväxlar (I 11) ..........

+

340

+

870

+

650

2. Innehav av statsobligationer och statsskuldförbin-

delser (I 10)....................................

+

160

—

70

—

150

3. Innehav av andra än statsobligationer (IV 18) ..

0

—

10

—

70

4. Innehav av fordringsbevis på privat sektor och

kreditinstitut (IV 18) ..........................

—

280

—

50

—

30

5. Guld och valutor (V 7)..........................

—

150

—

40

+

20

6. Skiljemynt (IV 18)..............................

+

10

+

10

0

7. Summa ........................................

+

80

+

710

+

420

Riksbankens inlåning

8. Finansiellt sparande (I 9, II 6, IV 12, V 5) ....

+

60

+

50

+

70

9. Inlåning från staten (13)

på särskilt konto..............................

—

+

no

+

250

på checkräkning ..............................

—

80

+

30

+

10

1 Vid 1955—1*%> 1956.

s. 87 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

87

1954

1955

1956

10. Innestående å checkräkning för bankaktiebolag och

andra insättare (IV 6) ..........................

—

20

+

280

—

250

11. Andra skulder (IV 6) ..........................

—

120

+

10

+

60

12. Utelöpande sedlar (IV 7)........................

+

250

+

230

+

280

13. Skuld till utlandet (V 2)........................

—

10

0

0

14. Summa ........................................

+

80

+

710

+

420

IV. Privat sektor

Privat utlåning

1. Innehav av statsobligationer m. m. (I 10) .......

+ 1080

+

590

+

170

därav: kreditinstitut ..........................

+

710

+

310

+

50

2. Kreditinstitutens innehav av skattkammarväxlar

(in) ..........................................

—

630

—

310

+

180

3. Utlåning till staten (I 12) ......................

+

30

—

90

0

därav: kreditinstitut ..........................

+

40

—

80

+

30

4. Innehav av kommunobligationer (II 7) ..........

—

130

+

40

+

130

5. Kreditinstitutens utlåning till kommuner (II S) ..

+

230

+

90

+

270

6. Utlåning till riksbanken (III 10, III 11) ........

—

140

+

290

—

190

därav: affärsbankernas riksbanksgiro ..........

—

30

+

270

—

180

7. Sedlar (III 12)..................................

+

250

+

230

+

280

därav: posten och affärsbanker ................

—

40

+

90

+

10

8. Innehav av utländska värdepapper (V 6) ........

+

30

—

40

0

9. Valutor (V 7) ..................................

+

50

+

80

+

200

10. Förskjutningspost (I 7, II 4, V 3) ..............

+

80

—

160

—

720

1''. Summa ........................................

+

850

+

720

+

320

Privat upplåning

12. Finansiellt sparande (I 9, II 6, III 8, V 5) ....

—

260

—

280

—

610

13. Statlig aktieteckning (II) ......................

+

200

0

0

14. Statlig utlåning (12)............................

+

660

+ 1

000

+

890

15. Annan upplåning från staten (14) ..............

+

20

+

20

+

20

16. Kommunal aktieteckning och utlåning (II 1) ....

+

90

+

50

+

60

17. Kommunala tillgodohavanden hos

kreditinstitut (II 2) ............................

+

420

0

+

no

18. Skuld till riksbanken (III 3, III 4, III 6)......

—

270

—

50

—

100

19. Utlandets innehav av svenska värdepapper (VI)

-

10

—

20

—

50

20. Summa ........................................

+

850

+

720

+

320

V. Utlandet

Utlandets utlåning till Sverige

1. Innehav av svenska värdepapper (110, I 11, IV 19)

+

140

—

20

—

50

därav: statsobligationer........................

+

14 0

+

10

0

skattkammarväxlar ....................

+

10

—

10

0

2. Svensk skuld till IMF och IBRD (III 13).......

—

10

0

0

3. Förskjutningspost (17,11 4, IV 10) ............

—

50

+

450

+

480

4. Summa ........................................

+

80

+

430

+

430

Utlandets upplåning frän Sverige

5. Finansiellt sparande (I 9, II 6, III 8, IV 12) ..

+

170

+

410

+

160

6. Försäljning av värdepapper m. in. (I 5, I 6, IV 8)

+

10

—

20

+

50

7. Valutor (III 5, IV 9)...........................

—

100

+

40

+

220

8. Summa ........................................

+

80

+

430

+

430

l/io 1955—1»% 1956.

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

också en direkt statlig upplåning från postverket, i synnerhet kortfristig

upplåning från postgirokontoret. »Annan statlig upplåning» (post I 12)

avser bl. a. dessa lån hos posten samt amorteringar på lån, som övertagits

av staten, och återbetalningar av prisutjämningsavgifter. Amortering har

också skett av den statliga upplåning från sparbanker, som gjordes i mitten

av 1940-talet och som avsåg att erbjuda dessa sparbanker placeringsobjekt.

Uppgifterna om den kommunala utlåningen har huvudsakligen erhållits

från statistiska centralbyråns prognosstatistik, medan uppgifterna om kommunernas

upplåning erhållits från kapitalmarknadsstatistiken. Dessa uppgifter

är delvis av preliminär natur och därigenom mycket osäkra.

Riksbankens transaktioner erhålls från riksbankens veckorapporter. Posterna

innehav av skattkammarväxlar samt statsobligationer och statsskuldförbindelser

utgör motposter till motsvarande poster på statens inlåningssida,

medan innehavet av andra obligationer än statsobligationer samt innehavet

av andra fordringsbevis har sina motsvarigheter i den privata sektorn.

Fordringsbevisen på kreditinstituten eller den privata sektorn i övrigt beslår

av inrikes växlar, hypolekslån, krediter i checkräkning, avbetalningslån, inhemska

checkar och postremissväxlar samt andra tillgångar inom landet.

Valutorna består av utländska statspapper, utrikes växlar samt fordringar

på utländsk bank eller bankir. Riksbankens finansiella sparande har här

fått representeras av riksbankens vinst minus överföringarna till staten och

utgör ökningen i summan av posterna »kursdifferenskonto» och »reserverade

vinstmedel» i riksbankens statistik. Riksbankens finansiella sparande

har justerats med skillnaden mellan nominellt och bokfört värde på statsobligationerna.

(De övriga obligationerna redovisas däremot med bokförda

belopp.) Checkräkningstillgodohavanden i riksbanken har (utom staten,

post 9) framför allt affärsbankerna och de statliga affärsverken (post 10).

I den senare ingår emellertid också vissa andra insättares tillgodohavanden.

Av särskilt intresse är affärsbanksgirot, och detta har därför särredovisats.

De andra skulderna till övriga sektorer består av utelöpande postremissväxlar

samt belopp innestående å depositions- och kapitalräkning, varifrån dragits

statens insättningar på särskilt konto i riksbanken.

Samtliga poster i den privata sektorn utgör motposter till poster i sektorerna

I, II, III och V. De behöver därför ingen kommentar.

Uppgifter om utlandsiransaktionerna erhålls från betalningsbalansen. Utlandets

finansiella sparande gentemot Sverige motsvaras av bytesbalansens

saldo med omvänt tecken. Uppskattningen av förändringarna i Sveriges innehav

av utländska värdepapper samt utlandets innehav av svenska värdepapper

erhålls från bank- och fondinspektionens statistik över värdepappershandeln.

Ett undantag utgör här obligationslånen i Schweiz 1954, som

ej registrerats i denna statistik. I riksbankens uppställning av betalningsbalansen

ingår dessa lån i posten »dispositioner å svenska statskrediter».

Här har de förts till »innehav av svenska värdepapper» i sektor V. Den negativa

statliga utlåningen till utlandet utgörs av amorteringar på svenska

statskrediter till Polen, Danmark och Norge.

s. 89 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

89

Tabellförteckning

II. 1. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i löpande priser. Miljoner kronor 3

2. Försörjningsbalansen åren 1950—1956 i 1954 års priser. Miljoner kronor 4

3. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i löpande priser. Miljoner kronor 4

4. Bruttoinvesteringar åren 1950—1956 i 1954 års priser. Miljoner kronor 5

5. Privat konsumtion åren 1950—1956 i löpande priser. Miljoner kronor 6

6. Privat konsumtion åren 1950—1956 i 1954 års priser. Miljoner kronor 6

7. Offentlig konsumtion åren 1950—1956. Miljoner kronor ........... 7

8. Inhemska bruttoutgifter åren 1950—1956 i löpande priser. Procenttal 7

9. Bytesbalansen åren 1950—1956. Miljoner kronor j................. 9

10. Lagerförändringar för statistiskt belysta varuområden 1950—1956 .. 10

11. Bruttonationalprodukten enligt olika begrepp åren 1950—1956 i

löpande priser................................................. 12

12. Sparande-investering åren 1950—1956 i löpande priser. Procent av

bruttonationalprodukten till marknadspris........................ 13

13. Hushållens utgifter och sparande 1950—1956. Löpande priser .... 14

III. 1. Förenta staternas bruttonationalprodukt och dess användning 1955—

1956. Löpande priser .......................................... 20

2. Förenta staternas betalningsbalans 1955—-1956. Miljarder dollar...... 23

3. Industriproduktion, bruttonationalprodukt, export och import i olika

västeuropeiska länder 1954—1956. Procentuell förändring från föregående

år .................................................... 26

4. Försäljningen av vissa varaktiga konsumtionsvaror (värde) samt antal nyregistrerade

bilar och motorcyklar i olika västeuropeiska länder 1954—

1956. Procentuell förändring sedan motsvarande period ett år tidigare 28

5. Verkstadsproduktionen i vissa västeuropeiska länder 1954—1956..... 30

6. Produktionen av handelsfärdigt järn och stål i olika västeuropeiska

länder 1954—-1956.............................................. 31

7. Konsumentpriser, privat konsumtion samt timförtjänster inom industrin

i olika västeuropeiska länder 1954—-1956. Procentuella förändringar.. 32

IV. 1. Importen 1954—1956, uppdelad efter användning.................. 43

2. Valutareserven 1954—1957. Miljoner kronor....................... 45

3. Exporten 1954—1957 .......................................... 47

4. Importen 1954—1957........................................... 48

V. 1. Förändring av industriproduktionens volym 1954—februari 1957 .... 53

VI. 1. Investeringsplaner inom industrin för år 1957. Ny- och ombyggnadskost
nader

samt ny- och ersättningsanskaffning (miljoner kronor)........ 62

2. Prognos för bruttoinvesteringarnas utveckling från 1956 till 1957.

Miljoner kronor i 1956 års priser................................ 65

s. 90 Kontrollera mot PDF

90 Kungl. Maj. ts proposition nr 175 år 1957

VII. 1. Genomsnittlig timförtjänst inom industrin........................ 67

2. Fysiska personers inkomster 1955—1957. Miljarder kronor.......... 68

3. Konsumentprisernas förändringar december 1955—mars 1957. Index:

december 1955 = 100 ......................................... 70

VIII. 1. Beräknad försörjningsbalans för 1957. Miljoner kronor i 1956 års priser 76

Bilaga 1. Upplåning och utlåning i staten, kommunerna, riksbanken, privata

sektorn och utlandet........................................... 86

Diagramförteckning

II. 1. Konjunkturindikatorer 1950—1956 ................................. 18

III. 1. Privat konsumtion och privata bruttoinvesteringar i Förenta staterna

1954—1956 ..................................................... 21

2. Industriproduktion, export och import i olika västeuropeiska länder

1954—1956...................................................... 27

3. Industriproduktionen inom OEEC-området 1954—1956 ............... 31

4. Exportvärde i procent av importvärde samt valutareserv uttryckt i antal

månaders import för olika västeuropeiska länder 1950—1956 ...... 36

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957 91

Innehållsförteckning till Bihang C

I. Inledning........................................................ 1

11. Försörjningsbalansen för 1956 ...................................... 3

1. Inhemska bruttoutgifter........................................ 3

2. Utrikeshandel och lagerutveckling................................ 8

3. Bruttonationalprodukt, inkomstutveckling och sparande............ 11

4. Det finansiella sparandet ...................................... 15

5. Utvecklingen under 1956 ...................................... 17

III. Den internationella utvecklingen .................................... 20

1. Konjunkturläget i Förenta staterna.............................. 20

2. Det ekonomiska läget i Västeuropa.............................. 25

3. Råvarupriser och fraktmarknad................................. 40

IV. Utrikeshandeln................................................... 42

1. Utrikeshandeln 1956 ........................................... 42

2. Utrikeshandeln 1957 ........................................... 44

V. Produktionen .................................................... 50

VI. Investeringarna .................................................. 59

VII. Konsumtionen.................................................... 66

1. Den privata konsumtionen...................................... 66

2. Den offentliga konsumtionen.................................... 72

VIII. Sammanfattande bedömning........................................ 73

1. Den ekonomiska utvecklingen 1955—1956 ........................ 73

2. Det internationella läget........................................ 74

3. Försörjningsbalansen 1957 ...................................... 76

4. Problemställningar ............................................ 78

Bilaga. Upplåning och utlåning i vissa sektorer 1954—1956 ................ 84

Tabellförteckning........................................................ 89

Diagramförteckning .................................................... 90

Anm. Den reviderade nationalbudgeten för år 1957 har utarbetats inom finansdepartementets

nationalbudgetkansli under ledning av byråchefen Ingvar Ohlsson. Kap. II Iförsörjningsbalansen)

har författats av fil. kand. Bengt Pettersson (avsnitten 1—3 och 5) och fil. lic. Krister Wickman

(avsnitt 4). Kap. III (den internationella utvecklingen) har författats av pol. mag. Thora Nilsson.

Analysen av investeringsutvecklingen 1956 och investeringsprognosen för 1957 i kap. VI

(investeringarna) har utförts av fil. kand. Lennart Fastbom. Under nationalbudgetens utarbetande

har utredningsrådet hörts; detta innebär dock inte att rådets ledamöter bär något ansvar

för nationalbudgetens utformning.

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

Bihang D

Driftbudgeten för

Inkomster

Statsverks-

Senare

Summa

propositionen

ändringar

Milj. kr.

Milj. kr.

Milj. kr.

A. Egentliga statsinkomster:

I. Skatter ..........................

10 734,0

+ 314,0

11 048,0

II. Uppbörd i statens verksamhet........

175,9

- 1,5

174,4

III. Diverse inkomster..................

270,0

— 5,0

265,0

Säger

11 179,9

4- 307,5

11 487,4

B. Inkomster av statens kapitalfonder:

I. Statens affärsverksfonder............

267,0

— 15,0

252,0

II. Riksbanksfonden ..................

15,0

—

15,0

III. Statens allmänna fastighetsfond......

19,0

—

19,0

IV. Försvarets fonder ..................

27,8

—

27,8

V. Statens utlåningsfonder..............

115,4

—

115,4

VI. Fonden för låneunderstöd ..........

23,4

—

23,4

VII. Fonden för statens aktier............

150,0

—

150,0

VIII. Statens pensionsfonder..............

41,3

—

41,3

IX. Diverse kapitalfonder ..............

52,0

—

52,0

Säger

710,9

— 15,0

695,9

Summa inkomster å driftbudgeten

11 890,8

+ 292,5

12 183,3

Summa

11 890,8

12 183,3

s. 93 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 175 år 1957

93

budgetåret 1957/58

Utgifter

Statsverks- propositionen

Milj. kr.

Senare

ändringar

Milj. kr.

Summa

Milj. kr.

A. Egentliga statsutgifter:

I. Kungl. hov- och slottsstaterna ......

4,0

_

4,0

II. Justitiedepartementet ..............

97,6

—

97,6

III. Utrikesdepartementet ..............

57,3

—

57,3

IV. Försvarsdepartementet..............

2 242,1

+ 0,3

2 242,4

V. Socialdepartementet................

3 349,5

+ 34,1

3 383,6

VI. Kommunikationsdepartementet.......

744,4

+ 33,6

778,0

VII. Finansdepartementet ...............

445,0

+ 8,2

453,2

VIII. Ecklesiastikdepartementet...........

1 330,8

+ 0,3

1 331,1

IX. Jordbruksdepartementet ............

426,4

—

426,4

X. Handelsdepartementet..............

229,4

—

229,4

XI. Inrikesdepartementet................

622,7

4- 0,1

622,8

XII. Civildepartementet .................

348,6

+ 245,0

593,6

XIII. Oförutsedda utgifter ...............

RO

1,0

XIV. Riksdagen och dess verk m. m.....

17,7

—

17,7

Säger

9 916,5

+ 321,6

10 238,1

B. Utgifter för statens kapitalfonder:

I. Luftfartsfonden....................

8,7

_

8,7

II. Riksgäldsfonden....................

450,0

+ 40,0

490,0

III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar

339,0

- 31,9

307,1

IV. Avskrivning av oreglerade kapitalme-

delsförluster.....................

176,0

+ 35,0

211,0

Säger

973,7

+ 43,1

1 016,8

Summa utgifter å driftbudgeten

10 890,2

+ 364,7

11 254,9

Avsättning till bildgetutjämningsfonden av kom-

munalskaltemedel......................

125,0

—

125,0

Avsättning till budgelutjämnings/onden av

tillfälliga, konjnnklurpolitiskt betingade in-

komster..............................

Beräknat överskott d statsrcgleringen........

Summa

100,0

775,6

11 890,8

100,0

703,4

12 183,3

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 175 år 1957

Innehållsförteckning

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................... 1

Författningsförslag ..................................................... 3

Förslag till förordning om allmän energiskatt .................... 3

Förslag till förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt ........................ 14

Förslag till lag om ändrad lydelse av 16 § lagen den 11 juni 1943

(nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

................................................... 15

1. Bet ekonomiska läget och den ekonomiska politiken .................. 16

1. Den internationella ekonomiska utvecklingen .................. 16

2. Den ekonomiska utvecklingen inom landet .................... 17

3. Den ekonomiska politiken ................................. 20

II. Förslag till allmän energibeskattning ................................ 36

Inledning ...................................................... 36

Promemorian .................................................. 37

Remissyttrandena .............................................. 52

Departementschefen ............................................ 84

III. Förslag till höjd beskattning av cigarretter............................ 95

IV. Budgetläget ........................................................ 97

1. Inledning ................................................... 97

2. Utfallet av driftbudgeten för budgetåret 1956/57 ................ 97

3. Driftbudgeten för budgetåret 1957/58 101

Ny beräkning av vissa inkomsttitlar ........................ 101

Förändringar av utgifterna.................................. 109

4. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar för budgetåret 1957/58 . 111

5. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster för budgetåret

1957/58 114

6. Kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58 ........................ 115

7. Sammanfattning av det statsfinansiella läget .................... 117

Bihang A: Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1957/58

Bihang B: Förslag till investeringsstater för budgetåret 1957/58

Bihang C: Reviderad nationalbudget för år 1957

Bihang B: Driftbudgeten för budgetåret 1957/58

5700 i 1 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

12 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (11)

11 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:331 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1957/58 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. a1 i texten
  2. Rskr. 1957:332 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts förslag om anslag för budgetåret 1957/58 till avskrivning av nya kapitalinvesteringar. a1 i texten
  3. Rskr. 1957:363 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 175, såvitt densamma avser förslag till förordning om allmän energiskatt, m. in., jämte i äm a1 i texten
  4. SU 1957:140 Memorial i anledning av kamrarnas skiljaktiga beslut i fråga om motionsvis väckta förslag om tillsättandet av en allmän besparingskommission för översyn av de s s. 1 i texten
  5. JoU 1957:12 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda hemställan rörande anslag till Befrämjande av landsbygdens elektrifiering jämte i ämnet s. 7 i texten

Visa alla 11

Rättsfall (1)

1 koppling.

  1. RÅ 1994 ref. 5 ur registret