Sök i Ratio Lex

Angående anslag för budgetåret 1957/58 till Fiskeristgrelsen med statens fiskeriförsök: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet samt Fiskeriintendenter m. m

52 sidor, varav 52 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 52 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:22, Angående anslag för budgetåret 1957/58 till Fiskeristgrelsen med statens fiskeriförsök: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet samt Fiskeriintendenter m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

1

Nr 22

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anslag för budgetåret

1957/58 till Fiskeristgrelsen med statens fiskeriförsök:

Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet

samt Fiskeriintendenter m. m.; given Stockholms

slott den 28 december 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Hj. R. Nilson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I anslutning till bl. a. en utbyggnad av vattendomstolarna föreslås förstärkning

av de fiskesakkunniga organen i vattenmål. Förstärkningen föreslås

skola ske genom en omorganisation och utbyggnad av fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium.

Förslaget till omorganisation innebär i huvudsak, att

laboratoriets fiskesakkunniga personal skall inordnas i en forskningsavdelning

och en avdelning för utredningar och upprättande av utlåtanden i de

särskilda målen, vartill kommer ett sekretariat. Förslaget till utbyggnad innebär,

att laboratoriet fr. o. m. den 1 juli 1957 skall tillföras sju nya tjänster,

nämligen tre fiskeriinspektörer i lönegrad Ce 27, en fiskmästare i lönegrad

Ce 17, två laboratoriebiträden i lönegrad Cg 11 och ett laboratoriebiträde

i reglerad befordringsgång. Samtidigt föreslås en tjänst såsom biologisk

assistent i reglerad befordringsgång skola indragas. Vidare innebär förslaget

extra-ordinariesättning av de nuvarande tjänsterna som fiskmästare

samt av två tjänster såsom laboratoriebiträde i lönegrad 11. Laboratoriets behov

av tillfällig personal förutsättes skola tillgodoses genom anpassning efter

hand av den av Kungl. Maj:t för laboratoriets arbete med vattenmålen fastställda

staten. Kostnaderna för den förordade utökningen av ifrågavarande

verksamhet föreslås liksom den hittillsvarande verksamheten skola bestridas

1 Rihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 22

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

av ersättningar, som betalas av uppdragsgivarna och tages till uppbörd å anslaget

till undersökningar inom sötvattenslaboratoriet. Anslaget bör sålunda

för budgetåret 1957/58 såsom hittills upptagas med endast ett formellt belopp

av 100 kronor.

Vidare förordas i propositionen, att fiskeriintendenternas verksamhet med

utredningar enligt bl. a. 11 kap. 45 § vattenlagen skall ersättas enligt särskild

taxa. Ersättningarna föreslås skola tagas till uppbörd å avlönings- och

omkostnadsanslagen för fiskeriintendenterna under rubriken Ersättningar

för undersökningar. För budgetåret 1957/58 bör härför i avvaktan på vidare

erfarenhet upptagas endast formella belopp å 100 kronor. I övrigt föreslås

beträffande fiskeriintendenternas avlönings- och omkostnadsanslag endast

vissa uppräkningar av automatisk natur.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 december 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Andersson, Persson, Hjälmar

Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

anmäler statsrådet Hjalmar Nilson fråga om anslag för budgetåret 1957/

58 till Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet

och Fiskeriintendenter m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Fr. o. in. budgetåret 1950/51 har under rubriken Fiskeristyrelsen med statens

fiskeriförsök: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet uppförts ett

reservationsanslag med ett formellt belopp av 100 kronor. Kostnaderna för

ifrågavarande undersökningar bestrides av ersättningar, som betalas av uppdragsgivarna

och tages till uppbörd å anslaget. För varje budgetår fastställer

Kungl. Maj :t en stat för verksamheten. I övrigt torde beträffande anslagets

användning få hänvisas till statsliggaren s. 877.

För statens lokala fiskeriadministration (sju fiskeriintendenter, en fiskeriingenjör

mot arvode samt fem fiskmästare vid vissa fiskodlingsanstalter) har

fr. o. m. budgetåret 1948/49 uppförts två förslagsanslag, nämligen Fiskeriintendenter

m. in.: Avlöningar och Fiskeriintendenter m. m.: Omkostnader.

Kostnaderna för ifrågavarande verksamhet bestrides dels av anslagsmedel,

dels av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel, som tages till uppbörd å anslagen.

I övrigt torde beträffande anslagens användning få hänvisas till

statsliggaren s. 878.

I skrivelse den 12 juni 1956 anförde fiskeristyrelsen med statens fiskerU

försök bl. a. att de undersökningar och utlåtanden, som enligt gällande bestämmelser

ankommer på vederbörande fiskeriintendent, innebär en utomordentligt

stor arbetsbelastning på fiskeriadministrationen, särskilt som

ärendena oftast är av brådskande natur. Stora vattenkraftsutbyggnader är

under utförande eller projektering framför ailt i de norrländska älvarna.

I)å på grund av angivna förhållanden arbetsvolyinen hlivit sådan, att den

icke kan bemästras med enbart de nuvarande personalresurserna, framlade

fiskeristyrelsen i skrivelsen vissa förslag till förstärkning av arbetskraften

inom statens lokala fiskeriadministration.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

Med anledning av omförmälda framställning förordnade Kungl. Maj :t den

21 september 1956 vattenrättssekreteraren Lennart Persson att skyndsamt

verkställa utredning rörande förstärkning av personalen inom statens lokala

fiskeriadministration in. m. Enligt direktiven skulle Persson utreda, huruvida

samtliga fiskefrågor, som sammanhänger med vattenmål, kunde koncentreras

till fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium samt, därest så befunnes

lämpligt, till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till den förstärkning

av personalen vid laboratoriet, som på grund därav kunde befinnas

erforderlig. I samband därmed borde även undersökas frågan om bestridandet

av kostnaderna för laboratoriets ifrågavarande verksamhet, därvid

utgångspunkten borde vara, att desamma skulle täckas av ersättningar, som

erlades av sökandena i de särskilda vattenmålen.

Med skrivelse den 27 oktober 1956 har utredningsmannen avgivit PM angående

förstärkning av de fiskesakkunniga organen i vattenmål in. in. De

i promemorian framförda förslagen sammanfattas av utredningsmannen på

i huvudsak följande sätt.

Utredningsmannen anser sig icke böra förorda, att all befattning med

fiskefrågor i samband med vattenmål koncentreras till fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium.

I stället föreslås, att såväl sötvattenslaboratoriet som

fiskeriintendenterna bibehålies vid i huvudsak samma befattning som nu

med vattenmålen. För att det skall bli möjligt för dessa sakkunnigorgan att

avarbeta rådande arbetsbalans och möta de ökade anspråk på utlåtanden i

vattenmål, som kan väntas bl. a. som en följd av föreslagen utbyggnad av

de tre nordliga vattendomstolarna, föreslås följande förstärkningar.

Sötvattenslaboratoriet bör fr. o. m. den 1 juli 1957 tillföras sju nya tjänster,

nämligen tre fiskeriinspektörer i lönegrad Ce 29, en fiskmästare i lönegrad

Ce 19, två laboratoriebiträden i lönegrad Cg 11 och ett laboratoriebiträde

i reglerad befordringsgång. I stället indrages nuvarande befattning som

biologisk assistent. För effektivisering av sötvattenslaboratoriets verksamhet

i samband med vattenmål bör laboratoriets fiskesakkunniga personal

organiseras på en forskningsavdelning och en avdelning för utredningar

och upprättande av utlåtanden i de särskilda målen. Inom sistnämnda avdelning

bör genomföras en uppdelning av personalen på regional grund.

Av rekiyteringsskäl förordas viss löneförbättring för fiskmästarpersonalen.

Helst under nu löpande budgetår och senast fr. o. m. den 1 juli 1957 bör

fiskeriintendentsorganisationen förstärkas med i övre norra distriktet en

fiskeriintendent i lönegrad Ce 32, en fiskmästare i lönegrad Ce 19 och ett

kontorsbiträde i reglerad befordringsgång, i nedre norra distriktet likaledes

en fiskeriintendent i lönegrad Ce 32, en fiskmästare i lönegrad Ce 19 och

ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång, i mellersta distriktet ett kontorsbiträde

i reglerad befordringsgång och i nedre södra distriktet likaledes

ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång.

Kostnaderna för sötvattenslaboratoriets undersökningsverksamhet i samband

med vattenmål föreslås skola i samma ordning som hittills bestridas

med avgifter, som för varje budgetår påföres intressenterna i de stora mål

varmed laboratoriet har befattning. Beträffande kostnaderna för fiskeriin
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

5

tendenternas verksamhet i vattenmål föreslås, alt statsverket av vederbörande

företagare skall uppbära ersättning enligt särskild taxa för fiskeriintendents

uppdrag i ansökningsmål angående vattenreglering och annat

byggande i vatten, då uppdraget föranleder undersökning på platsen, ävensom

i vissa andra fall.

Över utredningsmannens förslag har, efter remiss, utlåtanden avgivits av

statskontoret, riksräkenskapsverket, kammarkollegiet, fiskeristyrelsen med

statens fiskeriförsök, fiskeriintendenterna, vattenöverdomstolen efter börande

av vattendomstolarna, vattenfallsstyrelsen, länsstyrelserna i Norrbottens,

Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands län, Svenska vattenkraftföreningen

samt Indalsälvens vattenregleringsföretag.

Vidare har fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök i skrivelse den 21

augusti 1956 framlagt sina anslagsäskanden till undersökningar inom sötvattenslaboratoriet

samt fiskeriintendenter in. in. Häröver har yttrande avgivits

av statskontoret den 14 november 1956.

Jag torde nu få anmäla förevarande anslagsfrågor och därvid börja med

en redogörelse för utredningsmannens promemoria samt de däröver avgivna

remissutlåtandena.

II. Utredningsmannens promemoria

Utredningsmannens promemoria innehåller till en början en redogörelse

för vissa bestämmelser om fiskeutredningar i samband med vattenmål samt

för de sakkunnigorgan, som har att verkställa sådana utredningar, ävensom

för dessas nuvarande och väntade arbetsbelastning. Mot bakgrunden härav

diskuteras därefter olika alternativ för förstärkning av dessa sakkunnigorgan

och framlägges förslag till erforderliga förstärkningsåtgärder. I det

sista avsnittet undersökes frågan om bestridandet av kostnaderna för de

fiskesakkunnigas ifrågavarande verksamhet.

I fråga om de fiskesakkunnigas medverkan i vattenmål

m. in. anför utredningsmannen i huvudsak följande.

Vattenlagen innehåller vissa bestämmelser angående de åtgärder, som

skall vidtagas för utredning av verkningarna å det allmänna fiskeintresset

av ett ifrågasatt vattenbyggnads- eller sjöregleringsföretag. Enligt 11 kap.

36 § skall sålunda, då ansökningen inkommit till vattenrättsdomaren, denne

översända ett exemplar av ansökningshandlingarna jämte utfärdad kungörelse

till fiskeristyrelsen. Om styrelsen finner uppenbari, att »fiskens uppoch

nedgång eller eljest fiskcriintresse» icke kan röna inverkan av företaget,

skall meddelande härom lämnas vattenrättsdomaren. I annat fall skall styrelsen

förordna fiskeritjänsteman alt till vattenrättsdomaren avgiva yttrande,

»huruvida fiskerinäring av betydenhet kan genom företaget lida väsentligt

förfång, så ock vilka särskilda åtgärder utöver vad sökanden må hava

föreslagit kunna erfordras till skydd för fisket».

Många mål torde vara av sådan enkel beskaffenhet ur fiskesynpunkt att

yttrande kan avges ulan närmare utredning. Ofta erfordras emellertid, att

undersökning på platsen äger rum. Om den av fiskeristyrelsen förordnade

fiskeritjänstemannen finner, att sådan undersökning måste företagas, innan

yttrande kan avges, skall lian enligt It kap. 36 § tredje stycket anmäla förhållandet

till vattenrättsdomaren. Denne har då att förordna honom eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 År 1957

annan av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman att åt vattendomstolen

verkställa undersökning och avgiva utlåtande enligt It kap. 45 § vattenlagen.

Sistnämnda lagrum innehåller, såvitt här är av intresse, i huvudsak

följande. Om det för målets bedömande erfordras »särskild teknisk

utredning eller vidlyftigare värdering» skall vattenrättsdomaren, där sådant

finnes lämpligt, uppdraga åt sakkunnig att efter förberedande undersökning

avgiva utlåtande i målet. Parterna i målet skall regelmässigt kallas till undersökningen

genom valtenrättsdomarens försorg.

Det utlåtande, som fiskeritjänstemannen avger i nyssnämnda ordning,

ligger till grund för vattendomstolens prövning av företagets tillåtlighet. Enligt

2 kap. 3 § vattenlagen, vilket lagrum innehåller de grundläggande bestämmelserna

om förutsättningarna för tillåtligheten av ett ifrågasatt byggande

i vatten, medför nämligen det förhållandet, att fiskerinäring av större

betydenhet lider väsentligt förfång genom företaget, hinder för vattendomstolen

att bifalla ansökningen. Vidare lämnas i utlåtandet förslag till åtgärder

enligt 2 kap. 8 § vattenlagen för tryggande av fiskets bestånd, såsom

laxtrappa, ålyngelledare och inplantering in. m., ävensom förslag till fiskeavgift

enligt 2 kap. 10 § vattenlagen.

För syneförrättningar rörande vattenavlednings- eller torrläggningsföretag

meddelas motsvarande bestämmelser i 10 kap. 43 § vattenlagen. Förordnande

för fiskeritjänsteman att verkställa undersökning på platsen utfärdas

i dessa fall av länsstyrelsen.

Då det gäller utredningar beträffande det enskilda fiskeintresset i vattenmål

— t. ex. åtgärder till motverkande av skador för enskilda fiskerättsägare

och skadeersättningar till dessa — har vattendomstolarna i princip

större frihet vid valet av sakkunnig. I 11 kap. 43 § andra stycket vattenlagen

stadgas sålunda, alt vattenrättsdomaren, där så erfordras för att målet vid

vattendomstolens sammanträde skall kunna slutföras i ett sammanhang,

äger förordna hl. a. om inhämtande av yttrande av sakkunnig. För sådan

gäller de allmänna bestämmelserna om sakkunnig i 40 kap. rättegångsbalken.

Då ett utlåtande rörande det enskilda fiskeintresset nästan alltid måste

föregås av undersökningar på platsen, kommer emellertid förordnanden

regelmässigt att utfärdas enligt förut nämnda bestämmelser i 11 kap. 45 §

vattenlagen. Även å sakkunnig, som utses jämlikt denna bestämmelse, är

40 kap. rättegångsbalken tillämplig.

Vidare må nämnas följande föreskrifter rörande utredning om vattenbyggnadsföretags

inverkan på fiske utom ramen för anhängiga vattenmål.

Enligt 14 kap. 5 § 2 mom. vattenlagen kan vattenrättsdomaren — efter

framställning av någon, som vill utföra företag enligt vattenlagen men ännu

ej ingivit ansökan härom — förordna av fiskeristyrelsen föreslagen fiskeritjänsteman

att utreda frågan om företagets inverkan på fisket. Kan det

antagas att ett företag av sådan omfattning, att kungörelsen den 24 april 1953

angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen tillämpas därå, kommer

att inverka menligt på fiske av någon betydelse, skall fiskeristyrelsen enligt

5 § kungörelsen, om förordnande ej meddelats jämlikt 14 kap. 5 § 2 mom.

vattenlagen, efter samråd med vattenrättsdomaren föranstalta om den utredning,

som är påkallad. Då anläggning eller åtgärd för utvidgande eller förbättrande

av allmän flottled avses skola utföras och anläggningen eller åtgärden

icke är av sådan omfattning, att vattendomstolens tillstånd sökes,

skall enligt 6 kap. 20 § vattenlagen hl. a. statens fiskeritjänsteman på förhand

tillsägas, såframt det icke är uppenbart, att fiske ej kan skadas. Likaså

skall, jämlikt 6 kap. 26 § vattenlagen, bl. a. statens fiskeritjänsteman

på förhand tillsägas om rensning i flottled, då åtgärden är sådan, att den

kan utföras utan vattendomstolens prövning.

Ofta innehåller domar i vattenmål bestämmelse om att föreskrivna åtgär
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

der till skydd för fisket skall utföras i samråd med eller efter anvisningar

av viss fiskeritjänsteman eller att denne skall utöva erforderlig kontroll av

föreskrifternas efterlevnad. Oavsett huruvida sådan bestämmelse meddelats

skall enligt 14 kap. 6 § vattenlagen bl. a. statens fiskeri tjänsteman beredas

tillfälle att utöva tillsyn över fullgörandet av föreskrifter till skydd för fisket.

Beträffande avloppsföretag enligt 8 kap. vattenlagen gäller vissa särskilda

bestämmelser rörande bevakandet av fiskeintresset. Denna fråga faller emellertid

utom ramen för utredningen.

Beträffande sakkunnigorganen i fiskefrågor anför utredningsmannen,

att fiskeutredningar i vattenmål — frånsett föroreningsmål

enligt 8 kap. vattenlagen — eller som förberedelse till sådana mål regelmässigt

utföres av antingen fiskeriintendent eller fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium.

För utredning rörande det allmänna fiskeintresset förordnar

fiskeristyrelsen undantagslöst något av dessa organ, och det torde höra

till undantagen, att vattendomstol för utlåtande angående det enskilda fiskeintresset

anlitar annan sakkunnig än fiskeriintendent eller sötvattenslaboratoriet.

Rörande dessa sakkunnigorgans åligganden, organisation in. m. framhåller

utredningsmannen i huvudsak följande.

Fiskeriintendenterna, som är sju till antalet, bildar tillsammans med en

fiskeriingenjör och ett antal fiskmätare vid bl. a. vissa fiskodlingsanstalter

statens lokala fiskeriadministration. Denna lyder under fiskeristyrelsen.

Med avseende på intendenternas tjänstgöring är riket indelat i fem sötvattensdistrikt

samt två kust- och havsdistrikt. Till varje distrikt är en intendent

knuten.

Sötvattensdistrikten omfattar (stationeringsorten för de nu tjänstgörande

fiskeriintendenterna anges inom parentes):

övre norra distriktet: landet norr om vattendelaren mellan Skellefte älvs

vattensystem å ena samt Ume älvs in. fl. vattendrags vattensystem å andra

sidan (Luleå);

nedre norra distriktet: landet söder därom till vattendelaren mellan Indalsälvens

vattensystem å ena samt Ljungans m. fl. vattendrags vattensystem

å andra sidan (Härnösand);

mellersta distriktet: landet söder därom till vattendelaren mellan Dalälvens,

Norrtäljeåns och Åkersströms in. fl. vattendrags vattensystem å ena

samt Göta älvs, Klarälvens och Norrströms m. fl. vattendrags vattensystem

å andra sidan (Lidingö);

övre södra distriktet: landet söder och väster därom till vattendelaren

mellan Göta älvs, Norrströms och Ivilaåns in. fl. vattendrags vattensystem

å ena samt Viskans, Ätrans, Nissans och Motala ströms m. fl. vattendrags

vattensystem å andra sidan (Karlstad); samt

nedre södra distriktet: landet söder om sistnämnda vattendelare utom Gotland

och Öland (Göteborg).

Kust- och liavsdistrikten omfattar:

österhavets distrikt: kuststräckan från gränsen mellan Västerbottens och

Västernorrlands län till gränsen mellan Kalmar och Blekinge län ävensom

Gotland och Öland (Saltsjö-Du vnäs); samt

västerhavets distrikt: kuststräckan från gränsen mellan Kalmar och Blekinge

län till riksgränsen mot Norge (Göteborg).

Sötvattensfisket på Gotland och Öland hör till österhavets distrikt. Salt
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

sjöfisket i Norrbottens och Västerbottens län hör till övre norra sötvaftensdistriktet.

För att kunna antagas till fiskeriintendent erfordras i princip filosofie

licentiatexamen med visst minimibetyg i zoologi och minst tre års tjänstgöring

vid fiskeristyrelsen eller styrelsen underställd undersöknings- eller försöksanstalt.

Intendenterna är ordinarie tjänstemän i lönegrad Ca 32. Fiskeriintendenternas

åligganden är angivna i en den 22 september 1949 utfärdad

instruktion för statens lokala fiskeriadministration (SFS 1949:504),

vars lydelse i vissa hänseenden ändrats genom kungörelsen den 20 september

1951 (SFS 1951: 641). Jämlikt 2 § i instruktionen har intendent att med

uppmärksamhet följa fiskerinäringens tillstånd inom distriktet samt söka

befordra näringens utveckling och verka för ett rationellt fiske och en god

fiskevård. För främjande av dessa ändamål har intendenten att samarbeta

med hushållningssällskapen inom distriktet, bedriva rådgivnings- och upplysningsverksamhet

i fiskefrågor, undersöka och beskriva fiskevattnen inom

distriktet in. in. Vidare är fiskeriintendent enligt samma paragraf bl. a.

skyldig att på begäran såsom sakkunnig tillhandagå domstolar och andra

myndigheter. Utöver dessa allmänna åligganden har intendent att utföra

vissa särskilda tjänsteförrättningar enligt 5—10 §§ i instruktionen. Under

5 § 1. föreskrives bl. a. att om förordnande av befattningshavare att företaga

förrättning, varom förmäles i vattenlagen eller eljest i lag eller särskild

författning, gäller vad särskilt stadgas. Denna föreskrift anknyter bl. a.

till de förut angivna lagrummen i vattenlagen.

I huvudsak kan intendenternas åligganden hänföras till tre grupper, nämligen

vattendomstol särenden, länsstyrelseärenden och hushållningssällskapsärenden.

För de viktigaste vattendomstolsärendena har tidigare redogjorts.

Länsstyrelseärendena avser framför allt upprättande av lokala fiskeristadgor.

Av ärenden med anknytning till hushållningssällskapen kommer fiskodlingsverksamheten

i första hand.

Utöver de nämnda huvudgrupperna förekommer eu mångfald andra ärenden

av skiftande slag, såsom remissyttranden och besvarande av skrivelser

från allmänheten. Ett tidsödande och omfattande arbete erfordras för upprättande

av älvplaner för samordningen inom skilda älvsystem av åtgärder

till fiskets befrämjande. På senare år har tillkommit en arbetsuppgift, som

för några av intendenterna medfört en betydande arbetsökning, nämligen

att avge utlåtanden i anledning av krav på ersättning enligt lagen den 1

december 1950 om ersättning för mistad fiskerätt in. in. Denna uppgift är

emellertid att betrakta som övergående.

Vad därefter angår fiskeristyrelsens sötvcittenslaboratorium innehåller

instruktionen den 14 januari 1949 för fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök

(SFS 1949:23) i lydelse enligt kungörelsen den 26 maj 1950 (nr

233) och den 22 maj 1953 (nr 243) bl. a. följande föreskrifter om styrelsens

åligganden. Styrelsen har att pa framställning tillhandagå domstolar

och andra myndigheter med upplysningar och utredningar, som faller inom

området för styrelsens verksamhet. Dessutom åligger det styrelsen att

åt kommuner och enskilda utföra sådana fiskeribiologiska undersökningar

i samband med vattenregleringsföretag, som kan företagas utan hinder för

handhavandet av de allmänna uppgifterna (2 §). Enligt 9 § i instruktionen

skall inom styrelsen finnas bl. a. en undersöknings- och försöksanstalt för

sötvattensfisket (sötvattenslaboratoriet). Styrelsens åligganden i avseende

på fiskeribiologiska undersökningar i samband med vattenregleringsföretag

handhas enligt It § i instruktionen av sötvattenslaboratoriet. För fullgörandet

av dessa uppgifter har inom laboratoriet, som är förlast till Drottning
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

holm, avdelats viss personal, som — ehuru gränsdragningen mot övrig, på

grundforskning inriktad personal inom laboratoriet icke är skarp — vanligen

betecknas som en särskild sjöregleringsavdelning. F. n. finnes följande

befattningar inom nämnda avdelning, nämligen

1 laborator i Ce 32

2 laboratorer i Ce 31

1 fiskeriinspektör i Ce 29

1 byråsekreterare i Ca 25

1 biologisk assistent i reglerad

befordringsgång

1 förste fiskmästare i Ce 19

3 fiskmästare i Ce 17 (1 vakant)

4 fiskmästare i Cg 17 (2 vakanta)

1 kansliskrivare i Cg 15 (vakant)

1 kanslibiträde i Ce 11

2 laboratoriebiträden i Cg 11

1 kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång

1 biträdande vaktmästare i Cg 10

Härtill kommer, att sötvattenslaboratoriets föreståndare delvis ägnar sin

tid åt regleringsundersökningarna.

Övrig personal inom sötvattenslaboratoriet utgöres av

1 laborator i Ca 31

1 förste fiskmästare i Ca 19

1 kanslibiträde i Ce 11

1 laboratoriebiträde i Ce 11

1 laboratoriebiträde i reglerad

befordringsgång

1 expeditionsvakt i Ca 11

Sötvattenslaboratoriets befattning med vattenmål går numera betydligt

utöver vad som täckes av instruktionens ordalag om »fiskeribiologiska undersökningar

i samband med vattenregleringsföretag». Vanligen ar vattendomstolarna

icke betjänta av enbart ett utlåtande om ett företags fiskeribiologiska

konsekvenser. Förordnandena för laboratoriet omfattar därför

i allmänhet även en begäran om förslag till skadeförebyggande åtgärder och

ersättningar till enskilda fiskerättsägare. Förordnandena begränsas i allmänhet

ej heller till frågan om skador på fiskbeståndet utan avser även

undersökningar beträffande försvårade fångslinöjligheter, redskapsslitage

o. dyl. Det må också framhållas, att sötvattenslaboratoriet i viss omfattning

erhållit uppdrag även i andra vattenmål än sådana, som avser sjöregleringar.

De inom sötvattenslaboratoriet bedrivna undersökningarna i vattenmål bekostas

helt med medel från vattenfallsstyrelsen samt vissa regleringsföreningar

och vissa större enskilda intressenter i sjöregleringar. Formellt anvisas

av riksdagen för varje budgetår ett reservationsanslag å 100 kronor för

ifrågavarande undersökningar. I anslutning härtill fastställer Kungl. Maj:t

stat för anslaget. Staten upptager dels ett antal poster till beräknade belopp

för avlöningar och omkostnader i undersökningsverksamheten, dels en

uppbördspost motsvarande summan av avlönings- och omkostnadsposterna

jämte ett belopp till pensioneringskostnader. Uppbördsposten fördelas av

fiskeristyrelsen mellan regleringsintressenterna, som inbetalar pengarna

förskottsvis med en fjärdedel för varje kvartal. Slutlig reglering av kostnaderna

på grundval av nämnda fördelning sker efter budgetårets utgång.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

Utredningsmannen går därefter i sin promemoria in på frågan om fisk er

iintendenter nas och söt vattenslaboratoriets arbetsbelastning

och behandlar därvid först fördelningen av uppdrag på i

huvudsak följande sätt.

Fördelningen av uppdrag mellan intendenterna, å ena, och sötvattenslaboratoriet,

å andra sidan, kan sägas ske efter den huvudprincipen, att sötvattenslaboratoriet

får hand om utredningar rörande det enskilda fiskeintresset

i de stora sjöregleringsmålen och intendenterna utredningar i övriga

mål om byggande i vatten. Denna uppdelning är tydlig i vart fall beträffande

Norrbygdens, Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar.

Som exempel kan nämnas, att inom nedre norra distriktet sötvattenslaboratoriet

är förordnat såsom sakkunnig i samtliga pågående sjöregleringsmål

utom ett fåtal av något mindre omfattning, under det att intendenten engagerats

i alla pågående kraftverksmål.

Förordnandena för sötvattenslaboratoriet avser emellertid icke enbart

utredningar rörande det enskilda fiskeintresset. I åtskilliga fall har laboratoriet

dessutom uppdrag enligt It kap. 36 § vattenlagen, således utredning

rörande det allmänna fiskeintresset. Av sötvattenslaboratoriets samtliga förordnanden

avser f. n. omkring en tredjedel utredningar av sistnämnda slag

och omkring två tredjedelar utredningar rörande det enskilda fiskeintresset.

Fiskeriintendenternas uppdrag avser företrädesvis det allmänna fiskeintresset.

Intendenterna i de båda nordligaste sötvattensdistrikten har —

främst på grund av bristande tid — endast i ett fåtal fall kunnat dessutom

åtaga sig uppdrag rörande enskilt fiske. Inom mellersta distriktet däremot

anlitas fiskeriintendenten i allmänhet beträffande såväl det allmänna fiskeintresset

som det enskilda. Undantagen utgöres här av några omfattande

reglerings- och kraftverksmål, bl. a. regleringarna av Lössen i Härjedalen

och Siljan samt Trängslets kraftverk i österdalälven, i vilka fall sötvatlenslaboratoriet

erhållit förordnande enligt både 11 kap. 36 § och 11 kaj). 45 §

vattenlagen. Inom de två sydligaste sötvattensdistrikten anlitas så gott som

undantagslöst vederbörande fiskeriintendent för alla utredningar.

Sammanfattningsvis framhåller utredningsmannen, att det av det anförda

framgår, att det i många fall i Norrland förekommer, att i samma mål intendent

har uppdrag enligt 11 kap. 36 § vattenlagen och sötvattenslaboratoriet

uppdrag enligt 11 kap. 45 § vattenlagen. Det vill enligt utredningsmannen

synas som om tendensen går mot en alltmer genomförd uppdelning efter

dessa linjer, tydligen sammanhängande med eu medveten strävan hos fiskeristyrelsen

att låta fiskeriintendenterna taga hand om utredningar rörande

det allmänna fiskeintresset och sötvattenslaboratoriet utredningar rörande

det enskilda fiskeintresset. Sålunda härrör huvuddelen av sötvattenslaboratoriets

förordnanden enligt 11 kap. 36 § vattenlagen från tiden före år 1950.

I fråga om sakkunnigorganens i fiskefrågor nuvarande arbetsbelastning,

anför utredningsmannen i huvudsak följande.

Sötvattenslaboratoriet har f. n. omkring 125 förordnanden i vattenmål, varav

huvuddelen belöper på Indalsälven, Ångermanälven och Faxälven. Alla

dessa uppdrag avser, som förut nämnts, mycket omfattande och ingripande

företag. De äldsta uppdragen, tre stycken, är givna år 1942 och avser den

s. k. Kallsjögruppen i övre Indalsälven. Övriga uppdrag fördelar sig tämligen

jämnt på de olika åren fr. o. in. år 1944. Ett eller flera — i något fall

ända upp till 17 — delutlåtanden har hittills avgivits i nästan samtliga ären
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

11

den. Balansen är emellertid ytterst besvärande och belyses kanske bäst av

det förhållandet, att icke något av de uppdrag laboratoriet hittills erhållit

ännu lett till slutligt utlåtande, varigenom laboratoriet skilt ärendet från

sig. Det är uppenbart, att sötvattenslaboratoriets personal redan under nuvarande

förhållanden är otillräcklig för att kunna tillgodose vattendomstolarnas

anspråk. Som en jämförelse kan nämnas, att medan vattendomstolarnas

jurist- och ingenjörspersonal sedan den 1 juli 1950 nästan fördubblats,

har antalet tjänstemän, utom kontors- och laboratoriebiträden, inom

sötvattenslaboratoriets sjöregleringsavdelning under samma tid ökat med

endast omkring 55 procent. Antalet anhängiga ärenden hos sjöregleringsavdelningen

visar en ökning sedan den 1 juli 1950 av mer än 75 procent.

Beträffande fiskeriintendentcrna kan till eu början framhållas, att deras

antal är oförändrat sedan slutet av 1930-talet. Den befattning, som de båda

intendenterna i havsdistrikten har med vattenmål, är icke av sådan omfattning,

att den i avgörande mån påverkar deras arbetsbörda. Ej heller för

intendenten i övre södra distriktet föreligger — enligt uppgift från honom

själv och de båda vattendomstolar, som han betjänar — någon större svårighet

att bemästra nuvarande arbetsuppgifter. Intendenten i nedre södra

distriktet däremot arbetar under betydligt mera pressande förhållanden och

har ofta svårt att hinna åstadkomma utlåtanden i den takt, som vattendomstolarna

anser önskvärt. Till stor del torde detta förhållande bero på hälsoskäl.

Av intendentens hela arbetsbelastning beräknas omkring 60 procent

belöpa på valtenmålen. På grund av mångfalden av småvattendrag inom

distriktet har denne intendent ett stort antal ärenden av mindre beskaffenhet.

Detta gör, att den administrativa sidan av verksamheten — diarieföring,

uppsättande och expediering av utlåtanden o. d. — är av förhållandevis

stor omfattning. Till hjälp härmed har intendenten endast ett under vissa

tider anlitat skrivbiträde.

Även intendenten i mellersta distriktet har sin verksamhet splittrad på

ett stort antal mindre ärenden. Härtill kommer emellertid ett flertal uppdrag

i större vattenmål, företrädesvis inom Ljungan och Ljusnan. Vattenmålens

andel i arbetsbalansen kan i detta fall uppskattas till omkring 50

procent. Ej heller denne intendent har något fast anställt biträde vare sig

för administrativa eller fiskeribiologiska uppgifter. Till största delen måste

han därför själv uppsätta, utskriva och expediera skrivelser och yttranden.

I stort sett synes dock f. n. de uppdrag intendenten har i vattenmål kunna

fullgöras inom tid, som tillfredsställer vattendomstolarna. Dock förutsätter

detta en mycket pressande arbetstakt och uppoffring av fritid.

De största svårigheterna att medhinna uppdrag i vattenmålen har intendenterna

i de båda nordligaste distrikten. De beräknar alt i genomsnitt omkring

70 procent av deras arbctsbalans hänför sig till vattenmål. I högre grad än i

övriga distrikt omfattar deras verksamhet stora och ingripande vattenbyggnadsföretag.

Den största balansen föreligger hos intendenten i övre norra

distriktet, som också har band om kust- och havsfisket i norra Bottenhavet.

Ett betydande arbete bereder även gränsälven mellan Sverige och Finland.

Trots att han enligt uppgift icke åtnjutit ordnad semester på ett tiotal år

och trots regelbundet kvälls- och söndagsarbete har han icke kunnat undvika,

att arbetsbalansen snabbt växer. Till hjälp har han sedan våren 1956

ett halvtidsanställt skrivbiträde och en tingsnotarie, som på sin fritid biträder

med göromål av administrativ art. Dessutom har förordnats en särskild befattningshavare

all handlägga inom distriktet förekommande ärenden enligt

lagen om ersättning för mistad fiskerätt in. in. Intendenten i nedre norra

distriktet har också eu betydande balans trots regelbundet övertidsarbete.

För alt kunna avge utlåtanden i vissa stora mål bar han under senare tid

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

varit nödsakad att lägga övriga ärenden helt åt sidan. Han har endast ett

halvtidsanställt skrivbiträde för administrativa göromål.

Utredningsmannen framhåller, att bedömandet av arbetsbelastningen för

de fiskesakkunniga måste göras mot bakgrunden av den allt tydligare tendensen

till skärpning av motsättningarna mellan parterna i vattenmål, ej

minst beträffande fiskefrågor. Detta förhållande medför, att de sakkunnigas

arbete försvåras och att större krav ställes på utredningarnas grundlighet

och fullständighet. Sammanfattningsvis konstaterar utredningsmannen, att

såväl sötvattenslaboratoriet som intendenterna i de två nordligaste distrikten

redan under nuvarande förhållanden har en så stor arbetsbelastning, att de

icke kan förhindra en alltmer besvärande eftersläpning av göromålen till

avsevärd olägenhet för vattendomstolarna och för de intressen, som är beroende

av att vattenmålens avgörande icke försenas. Även för intendenten i

nedre södra distriktet föreligger påtagliga svårigheter att bemästra nuvarande

arbetsbörda.

I fråga om den framtida arbetsbelastningen för de fiskesakkunniga anför

utredningsmannen, att prognoser som i skilda sammanhang framlagts

rörande omfattningen av den framtida utbyggnadsverksamheten i våra

vattendrag klart ger vid handen att, om oförutsedda hinder icke inträffar,

någon avmattning i denna verksamhet icke är att vänta under åtminstone

de närmaste tio åren. Utredningsmannen hänvisar sålunda till vattenfallsverkets

i 1956 års statsverksproposition redovisade investeringsplan (bilaga

22 till statsverkspropositionen s. 73) ävensom till Svenska vattenkraftföreningens

publikationer nr 1955: 12, som bl. a. innehåller en orientering över

vattenfallsverkets mera långsiktiga utbyggnadsprogram (s. 34), samt nr

1955: 14, vari bl. a. lämnas en motsvarande översikt rörande den väntade

utbyggnadsverksamheten inom den privata och kommunala kraftindustrien

(s. 242). Vidare framhåller utredningsmannen, att i en den 25 juni 1956

av lagmannen Nils Viklund såsom särskilt tillkallad sakkunnig avgiven promemoria

med förslag till förstärkning av Norrbygdens, Mellanbygdens och

Österhygdens vattendomstolar in. in. anförts bl. a. följande rörande den väntade

utbyggnadsverksamheten under närmaste tioårsperiod (s. 41).

Den totala, med nuvarande tekniska förutsättningar utbyggbara vattenkraften

beräknas kunna ge en sammanlagd årlig produktion av inemot

80 000 MkWh. Vid 1955 års slut uppgick produktionsförmågan hos landets

vattenkraftanläggningar under ett normalår i fråga om vattentillgång till

25 000 MkWh. Oavsett hur man bedömer utvecklingen på lång sikt inom

atomtekniken, står det redan nu fullt klart, att en väsentlig del av den ännu

outbyggda vattenkraften kommer alt utbyggas. Av uppgifter, som tillhandahållits

av vattenkraftföreningen, kan utläsas, att vattenkraften under år

1961 avses bli utbyggd för en normalårsproduktion av sammanlagt inemot

39 000 MkWh. Av energitillskotten under åren 1956—1961 — tillhopa omkring

13 700 MkWh — skulle omkring 52 procent komma från kraftverksoch

sjöregleringsföretag belägna inom Norrbygdens vattendomstols domsområde,

omkring 32 procent från företag inom Mellanbygdens vattendomstols

område, omkring 9 procent från företag inom österbygdens vattendomstols

område och ungefär 7 procent från övriga delar av landet. Av de

uppgifter, som erhållits från vattenkraftföreningen, framgår vidare, att nor
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

13

malårsproduktionen 1965 enligt de nu föreliggande preliminära planerna

skulle komma att uppgå till sammanlagt drygt 47 000 MkWh ur vattenkraft.

Av energitillskotten under åren 1956—1964 —• sammanlagt omkring

22 400 MkWh — skulle, om planerna kommer att följas, grovt räknat 48

procent komma från anläggningar inom Norrbygdens vattendomstols område,

34 procent från anläggningar inom Mellanbygdens vattendomstols område,

13 procent från anläggningar inom österbygdens vattendomstols område

och 5 procent från företag inom landet i övrigt.

Viklunds förslag innebär att — för att de tre nordliga vattendomstolarna

skall bli i stånd att fullgöra sina uppgifter utan att det uppstår dröjsmål

till men för såväl landets kraftförsörjning som de enskilda sakägarna ■—

dessa vattendomstolar fr. o. in. den 1 juli 1957 bör förstärkas med, förutom

skrivpersonal, Norrbygdens vattendomstol två vattenrättsdomare, tre vattenrättsingenjörer

och en biträdande vattenrältssekreterare, Mellanbygdens

vattendomstol en vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer och en biträdande

vattenrättssekreterare samt österbygdens vattendomstol en vattenrättsdomare,

två vattenrättsingenjörer och en biträdande vattenrättssekreterare.

För att disponeras av vattenöverdomstolen i händelse av tillfällig anhopning

av göromål föreslås vidare, att för Norrbygdens och Mellanbygdens

vattendomstolar gemensamt beräknas medel för avlöning av en vattenrättsdomare.

Under remissbehandlingen av detta förslag har av vattenöverdomstolen

påyrkats vissa ännu längre gående förstärkningsåtgärder.

Det är enligt utredningsmannens mening ofrånkomligt, att den föreslagna

utbyggnaden av de tre nordliga vattendomstolarna kommer att få en

betydande återverkan på de fiskesakkunniga organens arbetsförhållanden.

Förstärkningsförslagets konsekvenser för dessa och andra sakkunnigorgan

har påpekats i Viklunds utredning, i vilken härom uttalas bl. a. följande

(s. 56).

Utredningen vill i detta sammanhang även framhålla, att en förstärkning

av arbetskrafterna vid vattendomstolarna kommer att medföra en ökad

belastning på de institutioner, som har att såsom särskilda sakkunniga biträda

domstolarna. Utredningen syftar härvid i främsta rummet på fiskeristyrelsens

sötvattenslaboratorium och Sveriges meteorologiska och hydrologiska

institut. Dessa institutioners arbetsbörda i vad avser vattenmålen

är redan nu mycket pressande, och utredningen har den uppfattningen, att

den knappast torde gå att öka inom ramen för nuvarande personalresurser.

Det ingår emellertid icke i utredningens uppdrag att avge något förslag på

denna punkt.

Utbyggnaden av vattendomstolarna kan enligt utredningsmannen i första

hand beräknas medföra, att tillståndsansökningar kan behandlas snabbare än

förut. Härigenom ökas pressen på de fiskesakkunniga att snabbt få fram

utlåtanden rörande det allmänna fiskeintresset i målen. Man måste vidare

räkna med att även skadefrågorna, ej minst äldre sådana, som nu i större

eller mindre grad blivit liggande på grund av personalbrist, kommer att bli

föremål för effektivare behandling av domstolarna. Även detta kommer att

innebära ökade krav på de fiskesakkunniga. Del synes enligt utredningsmannen

icke finnas något fog för antagande, att andra vattenmål, vari ford
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

ras fiskesakkunskap, eller de allmänna uppgifter, som fiskeriintendenterna

har att ombesörja, kommer att minska i omfattning, så att genom lättnader

i den delen den ökade belastningen av reglerings- och kraftverksmålen i

nämnvärd grad motverkas.

Samma skäl, som motiverar en utbyggnad av de tre nordliga vattendomstolarna,

talar enligt utredningsmannen för en förstärkning av de fiskesakkunniga

organ, som har att taga befattning med vattenmål inom dessa

domstolars områden. Om icke effektiva åtgärder vidtages för en sådan förstärkning,

är det uppenbart, att domstolarnas utökning icke kan med full

effekt utnyttjas. Även om någon förstärkning av de två sydliga vattendomstolarna

icke är föreslagen f. n., saknas, anför utredningsmannen, anledning

antaga, att efterfrågan på de fiskesakkunnigas medverkan i mål inom dessa

domstolars områden kommer att minska under överskådlig tid. Vissa stora

mål, vilkas handläggning pågår eller vilka anhängiggjorts så nyligen, att de

ännu icke hunnit upptagas till behandling, innehåller mycket betydelsefulla

och svårlösta fiskefrågor. Som exempel härpå anföres de vid Söderbygdens

vattendomstol anhängiga målen angående Mörrumsan, Emån och

Ringsjön. Dessa mål kommer att under avsevärd tid kräva en betydande

arbetsinsats av fiskesakkunniga. Av planerade men ännu ej ansökta vattenutbyggnadsföretag

inom dessa delar av landet nämnes vidare tre kraftverk

i Klarälven och två å tre kraftverk i Helgeån. Dessutom är att förutse en

betydande ökning av företag, som avser att tillgodose städers och andra

samhällens vattenförsörjning.

I sin promemoria kommer utredningsmannen därefter in på frågan om

olika alternativ till förstärkning av sakkunnigorganen

i fiskefrågor och anför, att utredningsuppdraget i första hand

avser att undersöka, huruvida samtliga fiskefrågor, som sammanhänger med

vattenmål, kan koncentreras till sötvattenlaboratoriet och vilken förstärkning

av laboratoriet som därvid erfordras. Utredningsmannen påpekar emellertid,

att även andra lösningar kan tänkas. Ett alternativ är sålunda att

bygga ut intendentsorganisationen och låta denna ombesörja alla fiskeutredningar

i vattenmålen. Sötvattenslaboratoriet skulle då komma att kvarstå

enbart som en forsknings- och försöksanstalt, vilket skulle innebära en återgång

till dess ursprungliga funktion. Om avgörande fördelar icke står att

vinna med något av dessa alternativ, återstår som en tredje lösning att bibehålla

såväl intendentsorganisationen som sötvattenslaboratoriet vid i huvudsak

samma uppgifter som nu och förstärka båda organen i erforderlig utsträckning.

Rörande de huvudsakliga skälen för och emot de olika alternativen anför

utredningsmannen bl. a. följande.

För en centralisering till sötvattenslaboratoriet av all befattning med vattenmål

har framför allt anförts det skälet, att därigenom skulle vinnas större

enhetlighet i bedömningen av fiskefrågor. Från ett par vattendomstolar

har sålunda påpekats, att man i vissa hänseenden kunnat konstatera olika

praxis hos de fiskeriintendenter, som verkar inom dessa domstolars områ
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Knngl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

den. Utredningen har emellertid icke givit belägg för att i allmänhet några

väsentliga olägenheter härutinnan föreligger. Vidare har framhållits, att

rekryteringen av personal går lättare, om befattningshavarna stationeras i

Stockholm. Enligt vad utredningen givit vid handen, är det tveksamt, om

detta skäl är hållbart, åtminstone när det gäller de tjänstemän, som sysslar

med undersökningsarbete på fältet. Inom sötvattenslaboratoriet har man sålunda

vissa personalsvårigheter på grund av hastig avgång av fiskmästare.

En av anledningarna till denna avgång är, att personalen under den tid fältarbetena

utföres måste vistas borta från hem och familj under månader i

sträck. Ofta föredrar man därför en tjänst i landsorten med kortare resor

och större möjligheter att vistas i hemmet. Som ett argument av statsfinansiell

art för centraliseringsalternativet har anförts, att en utbyggnad av sjöregleringsavdelningen,

som ju finansieras av regleringsintressenter, kan ske

utan ökad kostnad för det allmänna. Emellertid föreligger, som i det följande

närmar utvecklas, möjligheter att avlasta det allmänna kostnaderna

för en förstärkning, även om denna knytes till intendentsorganisationen.

De väsentliga skäl, som anförts mot en centralisering till sötvattenslaboratoriet

kan sammanfattas på följande sätt. En central myndighet kan icke

förvärva samma grundliga lokalkännedom, som fiskeriintendenterna besitter.

För vattendomstolarna utanför Stockholm är det svårare att uppehålla

önskvärd kontakt med sötvattenslaboratoriet än med de närmare domstolarnas

kansliorter bosatta intendenterna. Dessa kan lättare anpassa sina

ofta återkommande tjänsteresor så, att de utan misshushållning med tid

och eftersättande av andra göromål kan besöka vattendomstolarnas kanslier,

närvara vid domstolssammanträden och syner m. m. Sötvattenslaboratoriets

arbete bedrives efter mera djupgående vetenskapliga och omständliga metoder

än fiskeriintendenterna tillämpar. Detta medför, att vattendomstolarna

otla har svårigheter att få utlåtanden från sötvattenslaboratoriet i önskad

takt. Olägenheterna härav visar sig särskilt, då det gäller de för tillåtlighetsprövningen

i målen nödvändiga undersökningarna angående det allmänna

fiskeintresset. Vidare kan man icke bortse från den psykologiska faktorn,

att ortsbefolkningen vanligen med större förtroende anammar ett lokalt organ

än cn central myndighet.

Enligt utredningsmannens mening är några av dessa skäl måhända mindre

bärande, särskilt om man ser på längre sikt. Vad gäller frågan om lokalkännedom

och god kontakt med ortsbefolkningen erinras sålunda om att en

regional indelning redan tillämpas inom sötvattenslaboratoriet för den personal,

som utför fältarbetena. Ända från maj fram till oktober—november

är fiskmästarna sysselsatta inom sina lokala verksamhetsområden. Det är

klart, att härigenom goda förutsättningar föreligger alt tillföra laboratoriet

erforderlig ortskännedom. Dessa förutsättningar kan ytterligare förbättras

genom att även för den mera kvalificerade personalen genomföres en konsekvent

regional indelning. Problemet för sötvattenslaboratoriet är emellertid

alt behålla personalen så länge, alt önskvärd lokalkännedom kan uppnås.

För att motverka avgången lill tjänster med bättre villkor torde därför enligt

utredningsmannen eu förbättring av fiskmäslarnas löneställning erfordras.

En ytterligare möjlighet all tillföra sötvattenslaboratoriet ökad lokalkännedom

skulle, anför utredningsmannen, vara alt dela upp laboratoriet på eu

central organisation i Stockholm och lämpligt antal lokala organisationer

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

ute i landet. En sådan uppdelning torde emellertid icke vara till gagn för

laboratoriets arbete, som i väsentlig mån bygger på intim samverkan mellan

forskning och praktiskt fältarbete. Man skulle dessutom på det lokala

planet, där fiskeriintendenterna fortfarande skulle ha kvar sina allmänna

uppgifter, få en dubbelorganisation, som icke ter sig rationell.

Utredningsmannen ifrågasätter vidare om icke också det anförda argumentet

rörande sötvattenslaboratoriets mera omständliga arbetsmetoder på

längre sikt kommer att förlora betydelse. Man torde nämligen enligt utredningsmannen

med fog kunna antaga, att laboratoriet så småningom skall

komma fram till vissa allmänna erfarenheter, som möjliggör en förenklad

och mera schablonmässig men dock tillräckligt säker bedömning av de individuella

fallen. Dessutom torde viss rationalisering till fromma för en

snabbare handläggning kunna uppnås genom organisatoriska åtgärder, t. ex.

genom att dela upp personalen på en forskningsavdelning och en avdelning,

som uteslutande verkställer undersökningar och avger utlåtanden i

målen, eller genom att till laboratoriet knyta särskilda sakkunniga för fiskerättsliga

och fastighetsrättsliga utredningar.

Även om alltså de skäl, som anförts mot en koncentration till sötvattenslaboratoriet,

icke är alldeles invändningsfria, synes enligt utredningsmannens

mening likväl sådana fördelar icke vara förknippade med denna lösning,

att densamma bör förordas. Utredningsmannen erinrar också om att

statsmakterna i samband med inrättandet av fiskeristyrelsen hade att taga

ställning till frågan om en centralisering av fiskeutredningarna i vattenmål

men att denna tanke då avvisades. 1946 års utredning angående central fiskeristyrelse

föreslog nämligen, att yttranden i vattenmål skulle centraliseras

till fiskeristyrelsen. Detta förslag avstyrktes emellertid av flertalet remissinstanser,

som upptog frågan till behandling. Under erinran härom anförde

departementschefen i propositionen 1948:49 (s. 24), att det syntes lämpligast,

att dessa frågor även i fortsättningen handhades av fiskeriintendenterna.

Härför talade enligt departementschefens mening framför allt den

större lokalkännedom, som dessa tjänstemän besitter, och möjligheten för

dem att lättare kunna verkställa besiktning på platsen. Riksdagen gjorde

icke någon ändring i departementschefens förslag i denna del.

Det alternativ, som innebär, att man går den motsatta vägen och överför

all befattning med vattenmålen på fiskeriintendenterna, har icke några

egentliga förespråkare bland de myndigheter, som utredningsmannen kontaktat.

Det är också klart, att så starka kostnads- och andra praktiska skäl

talar mot en sådan lösning, att den icke bör komma i fråga. Utredningsmannen

framhåller, att vid detta alternativ jämte en avsevärd utbyggnad av fiskeriintendentsorganisationen

torde erfordras, att under en betydande övergångstid

sötvattenslaboratoriet bibehålies med huvudsakligen oförändrad

omfattning för avarbetning av pågående uppdrag, vilka icke kan överföras

på de lokala organen.

Övervägande skäl talar således enligt utredningsmannen för att såväl intendentsorganisationen

som sötvattenslaboratoriet bör bibehållas vid i hu
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

17

vudsak samma befattning som nu med vattenmålen och förstärkas i den

grad, som erfordras för att möta ökade anspråk från vattendomstolarnas

sida. Denna lösning torde också överensstämma med vattendomstolarnas

önskemål.

Vid bedömningen av den erforderliga förstärkningen av

de fiskesakkunniga organen har utredningsmannen såsom utgångspunkt

antagit, att fördelningen av uppdrag mellan sötvattenslaboratoriet

och fiskeriintendenterna i fortsättningen skall ske i huvudsak efter

samma grunder som nu, och anför härom följande.

I princip bör således intendenterna omhänderha utredningar rörande det

allmänna fiskeintresset och sötvattenslaboratoriets utredningar i avseende

på det enskilda fiskeintresset, främst i de stora regleringsmålen. Där särskilda

skäl så motiverar, bör emellertid åt sötvattenslaboratoriet anförtros

att även yttra sig i fråga om det allmänna fiskeintresset. Ett sådant skäl

kan föreligga, om laboratoriet enligt tidigare förordnanden är verksamt inom

ett visst vattenområde och ansökan göres om ett nytt eller utvidgat företag

inom samma område. Å andra sidan bör vid intendentsorganisationens utbyggnad

beaktas behovet av att så långt möjligt och lämpligt anförtro intendenterna

jämväl uppdrag rörande enskilda fiskeskador. Fiskeristyrelsens

principer för uppdragens fördelning bör således icke göras så stela, att det

i varje särskilt fall lämpligaste valet av sakkunnig försvåras.

Vad därefter beträffar frågan om erforderliga förstärkningsåigärder inom

sötvattenslaboratoriet upplyser utredningsmannen, att laboratoriets föreståndare

skisserat ett organisationsförslag, som av föreståndaren betecknats

som ett minimikrav, för att laboratoriet skall kunna möta ökade anspråk

på utlåtanden i vattenmål. Förslaget innefattar en omorganisation och utökning

av laboratoriets personal. Det innebär, att under en gemensam föreståndare

upprättas tre avdelningar, nämligen en forskningsavdelning, ett

sekretariat och en utredningsavdelning för vattenmål med följande personaluppsättning.

A. Forskningsavdelning

1 laborator ................

2 laboratorer ...............

1 förste fiskmästare ........

3 laboratoriebiträden ........

2 » ........

2 » ........

B. Sekretariat

1 förste byråsekreterare

1 amanuens ..........

2 kanslibiträden ......

1 kontorsbiträde ......

1 expeditionsvakt ....

1 bitr. vaktmästare . . .

................. Ca 31

................. Ce 31

................. Ca 19

................. Ce 11

................. Cg 11

i reglerad befordringsgång

................. Ce 2!)

i reglerad befordringsgång

................. Ce 11

i reglerad befordringsgång

................. Ca 11

.................. eg io

2 liihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 22

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

C. Utredningsavdelning

1 laborator ..............

4 fiskeriinspektörer ......

1 förste fiskmästare ......

8 fiskmästare ............

Ce 32

Ce 29

Ce 21

Ce 19

I förhållande till nuvarande antal tjänster inom laboratoriet innebär detta

förslag, att två befattningar dragés in, nämligen en biologisk assistent i reglerad

befordringsgång och en kansliskrivare, medan åtta nya befattningar

tillskapas, nämligen tre såsom fiskeriinspektör, en såsom amanuens, en

såsom fiskmästare, två såsom laboratoriebiträde i Cg 11 och en såsom

laboratoriebiträde i reglerad befordringsgång. Vidare förutsättes två laboratoriebiträden

i Cg 11 skola överföras å extra ordinarie stat.

Uppslaget att inrätta en forskningsavdeining och en avdelning, som uteslutande

sysslar med undersökningar och utarbetande av yttranden i vattenmål,

synes utredningsmannen väl värt att taga fasta på som en utväg

att effektivisera laboratoriets arbete i vattenmålen. Den för dessa avdelningar

föreslagna personaluppsättningen torde, såvitt utredningsmannen nu

kan bedöma, vara väl avvägd. Särskilt framhåller han den möjlighet, som

förslaget ger att åstadkomma en rationell uppdelning på regional basis av

personalen inom utredningsavdelningen.

Den föreslagna lönesättningen för den fiskesakkunniga personalen innebär

endast den avvikelsen från nu gällande förhållanden, att den för utredningar

i vattenmål avdelade förste fiskmästaren flyttas upp från lönegrad

Ce 19 till Ce 21 och att samtliga tjänster som fiskmästare flyttas upp från

lönegrad Ce och Cg 17 till Ce 19. Med hänsyn till vad förut anförts om avgången

utav fiskmästarpersonal är det enligt utredningsmannens mening

angeläget, att denna löneförbättring kommer till stånd.

Beträffande den administrativa personalen innebär förslaget, att en nyligen

beslutad kansliskrivartjänst, vilken ännu är vakant, skall dragas in

och att en tjänst som amanuens i reglerad befordringsgång skall inrättas.

Utökningen av övrig personal talar i och för sig för en förstärkning även

av den administrativa personalen. Ä andra sidan måste beaktas, att upprättandet

av en särskild på vattenmålen inriktad avdelning torde medföra viss

avlastning av byråsekreteraren, vilken hittills i stor utsträckning varit behjälplig

med att sätta upp yttranden och ersättningsförslag i målen. I samma

riktning verkar ett av Mellanbygdens vattendomstol nyligen taget initiativ

att som biträde åt sötvattenslaboratoriet vid upprättande av förslag till

ersättningar förordna en lantmätare. Utredningsmannen är därför icke beredd

att f. n. biträda förslaget i denna del. Frågan om förbättrad löneställning

för byråsekreteraren har utredningsmannen funnit ligga utanför ramen

för hans uppdrag.

Beträffande de nuvarande kostnaderna för sötvattenslaboratoriet anför

utredningsmanen i huvudsak följande.

Den för laboratoriets undersökningsverksamhet i samband med vattenmål

fastställda staten uppgår för budgetåret 1956/57 till sammanlagt 723 000

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

kronor, varav 375 000 kronor avser avlöningar och pensioneringskostnader

samt 348 000 kronor omkostnader. För sötvattenslaboratoriets verksamhet

i övrigt uppgår staten för samma budgetår till sammanlagt 144 100 kronor,

varav 115 200 kronor för avlöningar och 28 900 kronor för omkostnader.

De av utredningsmannen föreslagna förstärkningarna och löneförbättringarna

beräknas medföra följande ökning av kostnaderna per år i avrundade

belopp.

a) Löner för nya tjänster

3 fiskeriinspektörer Ce 29:29 ......................

1 fiskmästare Ce 19: 19............................

2 laboratoriebiträden Cg 11:11 ....................

1 laboratoriebiträde i reglerad befordringsgång (upptaget

enligt Ce 8:8) ............................

b) Löneökning för nuvarande tjänster

1 förste fiskmästare från Ce 19 till Ce 21 ............

7 fiskmästare från Cg och Ce 17 till Ce 19............

c) Indragning av 1 biologisk assistent i reglerad befordringsgång

(upptagen enligt Ce 25: 25) ..............

Nettoökning av lönerna

d) Resekostnader, 25 procent å löneökningen ..........

e) Allmänna driftsomkostnader, 25 procent å löneökningen

f) Pensionskostnader, 25 procent å löneökningen ......

Summa kostnadsökning

67

800

13

300

19

800

8

700

109

600

1

400

7

500

8

900

18

500

100 000

25 000

25 000

25 000

175 000

Den totala kostnadsökningen utgör omkring 24 procent av den nuvarande

staten för sötvattenslaboratoriets sjöregleringsavdelning och omkring 20

procent av laboratoriets hela stat.

Utredningsmannen upplyser vidare, att de nyanskaffningar av möbler

och kontorsutrustning in. m., som förstärkningen föranleder, av sötvattenslaboratoriet

har beräknats icke komma att uppgå till högre belopp än att

detta kan rymmas under omkostnadsanslaget. Däremot kan utökningen

eventuellt medföra en engångskostnad för iordningställande av nya arbetsrum.

I fråga om intendentsorganisationens förstärkning erinrar utredningsmannen

om fiskeristyrelsens tidigare omnämnda framställning till Kungl. Maj :t

den 12 juni 1956, i vilken styrelsen hemställde bl. a., att Kungl. Maj:t för

budgetåret 1956/57 måtte dels bemyndiga styrelsen att i erforderlig omfattning

meddela fiskeriintendenterna i övre norra och nedre norra distrikten

partiell tjänstebefiuelse från de grupper av ärenden, styrelsen bestämmer,

samt att i anslutning härtill meddela lämpliga personer förordnande att

med vikariatslön bestrida dessa göromål, dels ock medgiva att vid statens

lokala fiskeriadministration skall få anställas två fiskmästare i lönegrad

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

Cg 17 och två kontorsbiträden i Cg 8. Även sistnämnda personal skulle användas

för förstärkning av de båda nordligaste distrikten. Utredningsmannen

uppger, att fiskeristyrelsen enligt uppgift förutsatt, att medel till den

begärda förstärkningen skulle anslås även för senare budgetår, så länge behov

därav föreligger.

Enligt utredningsmannens mening är den av fiskeristyrelsen sålunda föreslagna

förstärkningen av de båda norrlandsdistrikten nödvändig,

för att den rådande balansen skall kunna avarbetas och väntade nya

anspråk på utredningar i vattenmål skall kunna tillgodoses. Vad tidigare anförts

om den framtida utbyggnadsverksamheten i Norrland ger fullt fog

för antagandet, att behovet av förstärkningar i denna omfattning kommer

att föreligga under överskådlig tid. Även sedan tillströmningen av nya mål

mattats kommer, anför utredningsmannen, med all säkerhet efterfrågan på

fiskesakkunnigas medverkan i vattenmålen att under lång tid vara oförminskad.

Från de norrländska vattendomstolarna har sålunda uttalats, att

man avser att så långt möjligt utnyttja intendenterna även för utlåtanden

rörande det enskilda fiskeintresset. Med hänsyn härtill talar övervägande skäl

för att de nya intendents- och fiskmästarbefattningarna varaktigt knytes

till de båda norrlandsdistrikten och uppföres på extra ordinarie stat. Utredningsmannen

anser att, vilken anställningsform som än väljes, fiskmästarna

av rekryteringsskäl bör placeras i lönegrad 19, motsvarande löneställningen

för hushållningssällskapens fiskeriassistenter. Han upplyser, att

fiskeristyrelsen på förfrågan uppgivit, att personal med erforderlig kompetens

för besättande av två nya intendentsbefattningar finnes att tillgå inom

fiskeriadministrationen.

Utredningsmannen anför vidare, att det starkt kan ifrågasättas, om icke

även intendenterna i mellersta och nedre södra distrikten

behöver varaktig förstärkning med kvalificerad personal. Med hänsyn till

att — om sötvattenslaboratoriet bygges ut i föreslagen omfattning — möjlighet

torde finnas att i ökad utsträckning anlita laboratoriet för uppdrag

även inom dessa intendenters verksamhetsområden, är utredningsmannen

emellertid icke f. n. beredd all föreslå sådan förstärkning. Utredningsmannen

förutsätter dock, att fiskeristyrelsen kommer alt beredas möjlighet att

vidtaga åtgärder för tillfällig förstärkning inom dessa distrikt, om så visar

sig erforderligt. Enligt utredningsmannens mening föreligger otvivelaktigt

ett aktuellt behov av förstärkningar med kontorspersonal i de två nu behandlade

distrikten. Det måste sålunda, anför han, betecknas som en klar

misshushållning med kvalificerad arbetskraft, att intendenterna själva skall

ombesörja huvuddelen av allt skrivarbete och administrativt rutinarbete. I

vartdera av dessa två distrikt bör därför anställas ett kontorsbiträde i reglerad

befordringsgång. Det torde enligt utredningsmannen icke råda någon

tvekan om att tillräckliga arbetsuppgifter varaktigt kommer att finnas för

dessa biträden. Som elt mått på expeditionsarbetets omfattning anföres sålunda,

att antalet inkommande och utgående handlingar, varmed intendenten

i mellersta distriktet har att taga befattning, uppgår till åtminstone ett

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

tusental per år och att antalet diarieförda utgående skrivelser av större omfattning,

såsom yttranden till vattendomstolar och andra myndigheter, uppgår

till omkring 135 per år. Om övriga arbetsuppgifter så medger, torde

kontorsbiträdena även kunna anlitas för enklare laboratoriearbeten.

Mera tveksamt är enligt utredningsmannen, om det föreligger ett lika

starkt behov av heltidsanställd fiskmästarpersonal i dessa distrikt. F. n. tilllämpas

vanligen det förfarandet, att intendenterna i varje mål, där så behöves,

på vederbörande sökandes bekostnad tillfälligt anställer erforderlig

personal för provfisken, statistikinsamling o. d. Åtminstone tills vidare finner

utredningsmannen det kunna förutsättas, att behovet av särskild utredningspersonal

skall kunna tillgodoses på denna väg.

Löne- och omkostnadsstaten för fiskeriintendenterna uppgår för budgetåret

1956/57 till omkring 220 000 kronor. De av utredningsmannen föreslagna

förstärkningarna av organisationen beräknas medföra följande ytterligare

kostnader per år i avrundade belopp.

2 fiskeriintendenter Ce 32:32 ................................ 50 700

2 fiskmästare Ce 19: 19 ...................................... 26 100

4 kontorsbiträden i reglerad befordringsgång.................... 34 200

Resekostnader för 4 tjänstemän .............................. 20 000

Expenser .................................................. 10 000

Ökade hyreskostnader ....................................... 8 000

Summa kostnadsökning 149 000

Till detta belopp kommer engångskostnad för ytterligare möbler och kontorsutrustning.

Med hänsyn till nyligen företagen nyanskaffning inom nedre

norra distriktet torde den föreslagna personalökningen i detta distrikt icke

föranleda nämnvärda merutgifter i dessa hänseenden. För övriga distrikt

beräknar utredningsmannen nämnda engångskostnad överslagsvis till sammanlagt

2 500 kronor.

Med hänsyn till fiskeriintendenternas redan nu pressande arbetsförhållanden

finner utredningsmannen det önskvärt, att förstärkningen av intendentsorganisationen

genomföres under löpande budgetår. Därest detta icke

är möjligt, bör denna förstärkning liksom förstärkningen av sötvattenslaboratoriet

komma till stånd senast fr. o. in. den 1 juli 1957.

Sina undersökningar av de i anledning av förslagen om förstärkning av

personalen uppkommande lokalfrågorna redovisar utredningsmannen

på i huvudsak följande sätt.

Sötvatlenslaborcitoriet är nu inrymt i en byggnad, som i övrigt disponeras

av fiskeristyrelsens tillsynsavdelning. Möjligheterna att anvisa ytterligare

personal plats i sötvattenslaboratoriets lokaler är mycket begränsade. Till

nöds kan ytterligare två laboratoriebiträden och —- om ett befintligt arbetsrum

delas i två — en fiskeriinspektör beredas plats där. Enligt uppgift är

emellertid frågan om en utvidgning av tillsynsavdelningens lokaler f. n.

under övervägande. Sötvattenslaboratoriets lokalproblem synes böra lösas i

samband härmed, lämpligen på så sätt, att några av tillsynsavdelningens

nuvarande rum ställes till sötvattenslaboratoriets förfogande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet har som arbetslokal endast ett

rum i en av länsstyrelsen disponerad barack i Luleå. Att bereda ytterligare

personal utrymme där torde vara uteslutet. Från byggnadsstyrelsen bar

emellertid inhämtats, att statsverket kommer att disponera utrymmen om

sammanlagt 450 m2 i ett nybygge i Luleå, som beräknas vara klart den 1

juli 1957 eller något senare, och att erforderliga utrymmen för den förstärkta

intendentsorganisationen i distriktet bör kunna beredas antingen i nybygget

eller i lokaler, som blir lediga genom att någon annan myndighet

flyttar. Dessutom kommer statsverket att få tillgång till vissa lokaler i ett

annat nybygge, som dock ej torde komma att påbörjas förrän år 1957. Innan

lokalfrågan definitivt ordnats, torde — enligt vad byggnadsstyrelsen

uppgivit — vissa utrymmen kunna provisoriskt anskaffas för den nya personalen.

Beträffande nedre norra distriktet föreligger möjligheter att bereda den

utökade personalen tillräckliga arbetsutrymmen i en i det närmaste inflyttningsklar

kontorslägenhet om tre rum och kök, som av statsverket disponeras

i ett nyuppfört bus i Härnösand.

Både intendenten i mellersta distriktet och intendenten i nedre södra distriktet

har expeditionslokalerna förlagda till sina bostäder. Tills vidare

torde utrymme för de föreslagna kontorsbiträdena kunna beredas i dessa

lokaler.

Behandlingen av frågan om finansieringen av den föreslagna utökningen

av fiskeriadministrationen inleder utredningsmannen med en redogörelse

för nu gällande bestämmelser och anför därvid bl. a. följande.

Enligt 11 kap. 97 § vattenlagen är sökande i ansökningsinål pliktig att

förskjuta bl. a. ersättning för undersökning enligt 11 kaj). 45 § 1 mom.

vattenlagen. Vad sålunda sagts beträffande sökande i ansökningsinål äger

motsvarande tillämpning i avseende på kärande i stämningsmål samt på

klagande i besvärs- och underställningsmål, i den mån kostnaden förorsakats

av hans besvär. I underställningsmål skall kostnad, som i lagrummet

avses, i princip förskjutas av sökandena till syneförrättningen.

Huruvida kostnad, som någon sålunda förpliktas att gälda, skall helt

eller delvis gottgöras honom av annan part avgöres, jämlikt sista stycket

i 11 kap. 97 § vattenlagen, enligt de regler som gäller rörande rättegångskostnader

i vattenmål. Med hänsyn till utformningen av sistnämnda regler

innebär detta, att ifrågavarande kostnader i ansökningsinål regelmässigt

stannar på sökanden.

I de fall fiskeriintendenterna har uppdrag av sådan omfattning, att undersökning

på platsen måste utföras, brukar de begära ersättning i varje

särskilt mål för rese- och traktamentskostnader samt utgifter för anlitande

av biträde o. d. Gottgörelsen utbetalas därvid från vattendomstolens kansli

av förskottsmedel, som sökanden i målet inlevererat enligt 11 kap. 97 § vattenlagen.

Intendenterna anses icke berättigade att, då uppdraget avser det

allmänna fiskeintresset, uppbära arvode för sitt arbete (NJA 1928 s. 562).

Huruvida samma princip gäller för det fall, intendentens uppdrag avser

frågan om skadesersättning åt enskilda fiskerättsägare, är mera tveksamt.

Sålunda synes fiskeristyrelsen omfatta den åsikten, att fiskeriintendent äger

uppbära arvode för utredning rörande enskilt fiske. Emellertid torde intendenterna

regelmässigt icke kräva arvode för sådan utredning. Med hänsyn

till gällande instruktionsbestämmelse om skyldighet för intendent att på begäran

såsom sakkunnig tillhandagå domstolar och andra myndigheter (2 §)

synes det också svårligen kunna göras gällande, att intendenternas rätt till

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

ersättning sträcker sig längre, då uppdraget avser enskilt fiske än om detsamma

hänför sig enbart till det allmänna fiskeintresset.

Som förut anförts, finansieras den av sötvattenslaboratoriet bedrivna undersökningsverksamheten

i vattenmål helt av regleringsintressenter utan

förmedling av vattendomstolarna. Rörande den rättsliga grunden härför

anför utredningsmannen.

Före den 1 juli 1950 bedrevs undersökningarna i de stora regleringsmålen

av sötvatlenslaboratoriets föreståndare såsom särskild sakkunnig, till

en början ensam men efterhand med biträde av särskild personal, som av

honom engagerades. Kostnaderna för denna personal och dess verksamhet

bestreds helt av regleringsintressenter. Vanligen påbörjades undersökningarna

långt innan ansökan om företaget ingivits till vattendomstol. I samband

med anslagsäskanden hos Kungl. Maj :t att föreläggas 1950 års riksdag

anförde fiskeristyrelsen bl. a. följande.

Denna ordning, att intressenterna i sjöregleringsföretagen bekostar det

omfattande förberedande undersökningsarbetet samt att för ändamålet en

personal av betydande omfattning lages i anspråk, måste ur flera synpunkter

anses otillfredsställande. Sålunda ter det sig ur pricipiell synpunkt mindre

tilltalande, att den blivande sökandeparten är direkt engagerad såsom finansiär

av undersökningarna, då därigenom dessas objektivitet i allmänhetens

ögon kan sättas i fråga. I organisatoriskt hänseende kan det nuvarande

systemet även göras till föremål för berättigad kritik. Den för undersökningarna

erforderliga personalen anställes av den sakkunnige utan att

fiskeristyrelsen äger befogenhet att inverka på dess antal samt anställningsoch

avlöningsförhållanden. Undersökningarna bedrives inom undersöknings-

och försöksanstalten för sötvattensfisket med anlitande av dess lokala

resurser i övrigt, men det möter med nuvarande ordning stora svårigheter

att tillgodoföra statsverket ersättning för dessa förmåner. Mot bakgrunden

av dessa förhållanden föreslås, att för fullgörande inom undersöknings-

och försöksanstalten för sötvattensfisket av sådana utredningsuppdrag,

som anstalten har att utföra på uppdrag av intressenter i vattenregleringsföretag,

i riksstaten skall uppföras ett särskilt förslagsanslag för löner

och omkostnader. Förslaget har uppgjorts i samråd med föreståndaren

för nämnda anstalt efter förebild av det av statsmakterna godkända systemet

för finansiering av hydrologiska undersökningar inom Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut. Styrelsen erinrar, att den nu föreslagna

lösningen icke skulle medföra några kostnader för statsverket, eftersom

de av statsverket förskjutna kostnaderna skulle motsvaras av en inkomsttitel.

Det blir med det föreslagna systemet tvärtom möjligt att tillgodoföra

statsverket ersättning för de förmåner i form av utnyttjande av lokaler och

andra resurser, som regleringsundersökningarna åtnjuter.

Fiskeristyrelsens framställning berördes i en den 2<S februari 1950 av särskilt

tillkallade sakkunniga till ebefen för justitiedepartementet avgiven

promemoria med förslag om ändrade bestämmelser till skydd för fisket vid

vattenkraft- och vattenregleringsföretag samt vid flottning. I anslutning till

eu redogörelse för fiskeristyrelsens framställning, som de sakkunniga ansåg

förtjäna beaktande, anfördes i promemorian följande (s. 110).

Den särskilda undersökningsverksamhet beträffande vissa större vattenregleringar,

som organiserats vid sidan av undersöknings- och försöksanstalten

för sötvattensfisket och som sysslar även med fiskefrågor av allmän

natur, bekostas helt av regleringsintressenterna (enligt 11 kap. 45 och 97

§§). Enligt fiskeristyrelsens förslag skulle denna ordning bibehållas, även

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

därest undersökningsverksamheten inordnades under fiskeristyrelsen, i del

anslaget å riksstaten för bekostande av verksamheten skulle motsvaras av

en inkomsttitel. Hinder därför synes ej möta i avfattningen av vattenlagen,

då statsverket torde vara berättigat att jämlikt It kap. 97 § uttaga avgift för

gäldande av kostnaden för undersökningsarbetet.

I 1950 års statsverksproposition tillstyrkte chefen för jordbruksdepartementet

(IX ht s. 228), att ett särskilt anslag skulle anvisas för ifrågavarande

ändamål. Dock borde enligt departementschefens mening inflytande ersättningar

för undersökningsverksamheten icke tillgodoföras riksstatens inkomstsida,

som fiskeristyrelsen föreslagit, utan i stället tagas till uppbörd

på anslaget. Riksdagen godtog de av departementschefen förordade riktlinjerna.

I samband med att undersökningsverksamheten i regleringsmål sålunda

inordnades under sötvattenslaboratoriet, fogades till 2 § i instruktionen för

fiskeristyrelsen bl. a. ett tillägg av innebörd, att styrelsen för fiskeribiologiska

undersökningar, som på uppdrag utföres av styrelsen i samband med

vattenregleringsföretag, äger uppbära ersättning enligt grunder, som fastställes

av Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, av styrelsen.

Genom vad sålunda förekommit får enligt utredningsmannen anses klarlagt,

att den rättsliga grunden för regleringsintressenternas skyldighet att

bekosta den inom sötvattenslaboratoriet bedrivna undersökningsverksamheten

i vattenmål utgöres av stadgandet i 11 kap. 97 § vattenlagen, att sökande

i ansökningsmål är pliktig förskjuta ersättning för undersökning enligt 45 §

1 mom. i samma kapitel. Med detta betraktelsesätt saknas fog för den invändning,

som ibland framställes mot den nuvarande finansieringsmetoden,

nämligen att den innebär, att sötvaltenslaboratoriets sjöregleringsavdelning

»lever på regleringsintressenternas nåd». Metoden får i stället ses som en

förenkling av det förfarande, som 11 kap. 97 § vattenlagen närmast synes

anvisa, nämligen att kräva ersättning i varje särskilt mål. Om tvist uppkommer

rörande regleringsintressenternas betalningsskyldighet, måste förutsättas,

att frågan kan underställas vattendomstolens prövning.

Vidare framhåller utredningsmannen, att i princip hinder icke kan anses

föreligga mot en sådan tillämpning av 11 kap. 97 § vattenlagen, att det allmänna

erhåller gottgörelse även för fiskeriintendentsorganisationens ianspråktagande

för utredningar i vattenmål. Till stöd härför anföres vad de

nyss citerade sakkunniga uttalat härom i förenämnda promemoria (s. 110).

Räckvidden av det förut åberopade prejudikatet (NJA 1928 s. 562) torde

inskränka sig till frågan om rätt för fiskeriintendent att för egen del uppbära

arvode. Det förhållandet, att undersökningen utföres av statstjänsteman,

kan ej i och för sig åberopas såsom skäl för befrielse för sökanden att

gälda kostnaden för undersökningen enligt vad ill kap. 97 f; stadgas. Alt

statsverket hittills ej tagit sin rätt i detta hänseende i anspråk, torde ha hafl

sin grund i att undersökningarna, med hänsyn till de arbetsuppgifter, som

i övrigt åligger fiskeriintendenterna, varit av summarisk karaktär och i regel

inskränkt sig till inhämtande av upplysningar av ortsbefolkningen vid

sammanträde, som anordnas enligt bestämmelserna ill kap. 45 §. Om en utvidgning

av fiskeriadministrationen skulle komma till stånd, så att även

undersökningsuppdrag av omfattande och komplicerad natur kan komma

att lämnas till fiskeritjänstemän såsom tjänsteuppdrag, lär emellertid ve
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

derbörande sökandeparter få räkna med att statsverket tar möjligheten att

utkräva ersättning för de därmed förenade kostnaderna i bruk.

Anses det önskvärt, att de fiskesakkunniga organens verksamhet i vattenmål

i princip skall bekostas av sökandena, är det enligt utredningsmannens

mening av många skäl lämpligare att bygga på de möjligheter, gällande lag

sålunda får anses erbjuda, än att — vilket ifrågasatts som en annan lösning

av finansieringsproblemet — införa någon form av avgift i likhet med den

i 11 kap. 95 § vattenlagen stadgade s. k. vattendomstolsavgiften. Bl. a. har

avgiftssystemet den olägenheten, att det drabbar mycket ojämnt. Det torde

nämligen vara ogörligt att konstruera en avgift, som varierar rättvist efter

den arbetsinsats av fiskesakkunniga, som olika vattenbyggnadsföretag föranleder.

Om statsverket alltså enligt gällande lag torde vara berättigat att kräva

ersättning för sötvattenslaboratoriets och fiskeriintendenternas uppdrag i

vattenmålen, i de fall dessa uppdrag föranleder undersökning på platsen,

återstår att överväga dels i vilken omfattning denna rätt bör göras gällande,

dels i vilken ordning ersättningen bör uttagas.

Vad beträffar sötvattenslaboratoriet synes det utredningsmannen lämpligast,

att hela kostnaden för den föreslagna förstärkningen, vilken uteslutande

föranledes av ökade anspråk på utredningar i de stora vattenbyggnadsmålen,

drabbar sökandena i dessa mål. Någon anledning att frångå nuvarande

smidiga metod för uppbörden av sökandeparternas avgifter synes

icke föreligga. En omläggning till att i stället utkräva ersättning i varje särskilt

mål skulle i vissa hänseenden stöta på praktiska olägenheter. Sålunda

synes det vanskligt att åstadkomma en riktig avvägning, i vilken mån det

inom laboratoriet bedrivna forskningsarbetet kommer skilda mål tillgodo.

I fråga om fiskeriintendenterna, som ju utför undersökningar även i andra

vattenmål än ansökningsmålen, finner utredningsmannen det lämpligt

att begränsa parternas avgiftsskyldighet till mål av sistnämnda art. Endast

till en mindre del hänför sig nämligen intendenternas uppdrag till stämnings-,

besvärs- eller underställningsmål. Ofta har parterna i dessa mål icke

heller så stora ekonomiska resurser.

Ersättning bör enligt utredningsmannens mening uttagas även för undersökningar,

som utföres av fiskeriintendenterna enligt 5 § kungörelsen den

24 april 1953 angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen och

14 kap. 5 § 2 mom. vattenlagen. Dessa undersökningar skall, enligt uttrycklig

föreskrift i nämnda lagrum, bekostas av företagaren. Likaså bör statsverket

tillgodoräkna sig ersättning i de fall intendent enligt vattendomstols

förordnande tages i anspråk för kontrolluppdrag på företagarens bekostnad.

Utredningsmannen framhåller, att det knappast är genomförbart att för

fiskeriintendenternas del begagna samma schablonmässiga uppbördssystem,

som tillämpas beträffande sötvattenslaboratoriet. Under det att sötvattenslaboratoriets

verksamhet i vattenmål väsentligen hänför sig till omfattande

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

sjöregleringsföretag med en begränsad grupp ständigt återkommande stora

sökandeparter, är kretsen av intendenternas »uppdragsgivare» betydligt mer

växlande och oenhetlig. På grund härav bör ersättningarna för intendenternas

undersökningar i stället uttagas i de särskilda målen. För att man därvid

skall få fram en enhetlig beräkningsgrund bör fastställas en officiell

taxa, efter vilken kostnaderna för varje särskilt uppdrag debiteras.

Metoden att uttaga ersättning för uppdrag efter en fastställd taxa är icke

ovanlig inom statsförvaltningen. Som exempel på myndigheter, vilka tilllämpar

ett sådant system, nämner utredningsmannen statens geotekniska

institut, statens provningsanstalt, statens väginstitut, lantbruksingenjörerna

och Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI). I synnerhet

den för SMHI gällande taxan, som efter förslag av SMHI är fastställd av

Kungl. Maj:t den 25 september 1952 (SFS 1952: 639), har utredningsmannen

funnit enkel och lämpad som förebild för ett motsvarande avgiftssystem för

fiskeriintendentsorganisationen samt anför härom följande.

I denna taxa anges för olika befattningsgrupper — förste statshydrolog,

statshydrolog etc. — ett ersättningsbelopp per timme för utfört arbete. Även

kontorister och biträdespcrsonal är upptagna bland dessa befattningar. I

nämnda ersättningsbelopp ingår lön, administrations- och expenskostnader

samt pensioneringskostnad. Administrations- och expenskostnaderna har

därvid beräknats till 25 procent av lönebeloppet och pensioneringskostnaden

till 18 procent av samma belopp. Bl. a. vid större uppdrag kan debitering

ske efter en annan grund, som innebär, att uppdragsgivaren påföres

ett belopp, motsvarande den verkliga utgiften för avlöning till den eller de

befattningshavare, som deltagit i arbetets utförande, under den tid de tagits

i anspråk för arbetet, ökad med 50 procent för allmänna administrations-

och expenskostnader samt för pensionskostnader.

Fn liknande taxa bör enligt utredningsmannens mening lämpligen kunna

fastställas för arbete, som utföres av fiskeriintendent och till intendentsorganisationen

fast knuten fiskmästare. I taxan bör alltså ingå lönekostnader

ävensom — i form av visst procentuellt tillägg till lönekostnaden — pensioneringskostnader

samt administrations- och expenskostnader. Den förenklingen

finner utredningsmannen dock böra genomföras, att kostnaderna för

kontorsbiträden skall inräknas i administrationskostnaderna. Utredningsmannen

har upprättat ett förslag till sådan taxa med ersättningsbeloppen

approximativt beräknade i överensstämmelse med det beräkningssätt, som

tillämpas av SMHI, dock med tillägg av kostnaderna för kontorsbiträden.

Taxan har för enkelhetens skull gjorts enhetlig för hela fiskeriintendentsorganisationen,

oaktat fast anställd kontorspersonal icke föreslagits i samtliga

distrikt.

Utredningsmannen finner det lämpligast, alt fiskeristyrelsen omhänderhar

uppbörden av ersättningarna. Förfarandet kan då enklast ordnas i huvudsak

så, att fiskeriintendenterna, efter uppdragets avslutande eller under

utredningens fortgång, inger räkning till styrelsen, angivande rese- och traktamentskostnader,

den arbetstid som åtgått, beloppet av särskilda utlägg

o. s. v., varefter fiskeristyrelsen utkräver och uppbär ersättningen. Av upp
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

27

buret belopp utbetalas rese- och traktamentsersättning samt gottgörelse för

särskilda utlägg till vederbörande tjänsteman. I stället för att — på sätt 11

kap. 97 § vattenlagen närmast torde avse — hos vattendomstolen utkräva

på de särskilda målen belöpande ersättningar bör fiskeristyrelsen kunna

vända sig direkt till sökanden. Endast för det fall att tvist uppstår, bör ersättningsfrågan

underställas vattendomstolen.

överslagsmässigt räknar utredningsmannen med att kostnaderna för de

föreslagna förstärkningarna i de båda norrlandsdistrikten kommer att i sin

helhet täckas av sökandenas avgifter. Dessutom kan en avsevärd del av

kostnaderna för fiskeriintendentsorganisationen i övrigt — inberäknat föreslagna

biträdesförstärkningar — beräknas komma att motsvaras av sådana

avgifter. Det är därför enligt utredningsmannens mening sannolikt, att

det allmännas kostnader för fiskeriintendentsorganisationen, även om denna

utbygges i enlighet med vad utredningsmannen förordat, kommer att

med den föreslagna finansieringsmetoden bli icke obetydligt lägre än f. n.

III. Remissutlåtandena över utredningsmannens promemoria

Flertalet remissmyndigheter ansluter sig utan väsentligare erinringar till

förslaget. Statskontoret förordar emellertid inrättande av biträdande fiskeriintendenter

å extra stat i lönegrad 29 i stället för intendenter å extra ordinarie

stat i lönegrad 32 samt avstyrker lönegradsuppflyttning för fiskmästare.

Vidare föreslår ämbetsverket bl. a. — i likhet med riksräkenskapsverket —

att inkomsterna genom den föreslagna taxan för intendentspersonal skall tagas

till uppbörd å avlönings- och omkostnadsanslagen för fiskeriintendenter.

Fiskeristyrelsen anmäler bl. a. beträffande den föreslagna lönegradsplaceringen

av tjänsterna såsom fiskeriinspektör vissa betänkligheter med hänsyn

till konsekvenserna för rekryteringen inom andra avdelningar av styrelsen

samt hemställer i anledning av förslaget om viss ökning av styrelsens kamerala

personal. Fiskeriintendenten i övre norra distriktet rekommenderar inrättandet

av en lokalavdelning av sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

för övre Norrland samt ifrågasätter, om icke de nya fiskeriintendenterna

borde placeras vid sötvattenslaboratoriet. Fiskeriintendenten i övre södra

distriktet avstyrker tanken på en koncentration av ifrågavarande uppgifter

till sötvattenslaboratoriet, ifrågasätter behovet av en förstärkning av detta

laboratorium samt förordar, att förstärkningen av intendentsorganisationen

skall göras provisorisk. Fiskeriintendenterna i nedre södra distriktet och

Västerhavets distrikt berör i sina yttranden i huvudsak endast de egna distrikten.

Vattenöverdomstolen godtager i nuvarande läge den föreslagna förstärkningen

men anser, att en ingående undersökning bör göras framdeles. Länsstyrelsen

i Jämtlands län har till sitt yttrande fogat ett från hushållningssällskapet

i länet infordrat utlåtande. Av innehållet i de avgivna yttrandena

torde få återgivas följande.

Statskontoret anför, all storleken av den arbetskraftförstärkning, som

erfordras för att sötvattenslaboratoriet och fiskeriintendentsorganisationen

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

skall kunna utföra sina uppdrag i vattenmål på ett tillfredsställande sätt,

undandrager sig ämbetsverkets säkra bedömande, samt att detta spörsmål för

övrigt är avhängigt av i vilken utsträckning ytterligare tjänster må komma att

inrättas vid vattendomstolarna. Vid prövningen av förevarande förslag måste

enligt ämbetsverket vidare beaktas, huruvida erforderliga lokalutrymmen

står till förfogande vid sötvattenslaboratoriet. Ämbetsverket framhåller ytterligare,

att åtgärder bör vidtagas för att åstadkomma rationellare arbetsmetoder

beträffande laboratoriets undersökningar i vattenmål. Statskontoret

kan nämligen icke undgå att finna det anmärkningsvärt, att laboratoriet ännu

icke avgivit slutligt utlåtande i något mål och att vissa av sakkunniguppdragen

hänför sig till så lång tid tillbaka som år 1942. Om laboratoriet

i fortsättningen skall utföra utredningsuppdrag rörande det enskilda fiskeintresset

i vattenmål, synes det oundgängligen erforderligt, att undersökningsresultaten

kan redovisas i snabbare takt än som hittills skett.

Vad angår den tilltänkta utbyggnaden av fiskeriintendentsorganisationen

ifrågasätter statskontoret lämpligheten av att — såsom utredningsmannen

föreslagit — utöka antalet fiskeriintendenter med två nya sådana befattningshavare.

Enligt ämbetsverkets mening bör det övervägas, om icke två

befattningar kan inrättas som biträdande fiskeriintendent i förslagsvis lönegrad

29. Befattningarna bör tills vidare upptagas som extra. Med anledning

av förslaget om reglering av löneställningen för fiskmästare och en förste

fiskmästare vid sötvattenslaboratoriet erinrar ämbetsverket, att dessa befattningar

uppflyttades till gällande lönegrader — 17 respektive 19 — genom

beslut av 1952 års riksdag, som därvid biföll Kungl. Maj :ts på 1949 års

tjänsteförteckningskommittés förslag grundade hemställan i frågan (prop.

1952:241, bil. A: 120). Statskontoret har icke funnit tillräckliga skäl vara

anförda för en ytterligare höjning av tjänsterna, varför förslaget i denna del

avstyrkes. Beträffande anställningsformen för de av utredningen berörda

tjänsterna finner statskontoret sig, utom såvitt angår förutnämnda befattningar

som fiskeriintendent (biträdande fiskeriintendent), ej ha något att

erinra mot att den extra ordinarie anställningsformen kommer till användning

under förutsättning, att ett mera permanent behov av tjänsterna kan

anses föreligga.

Utredningsmannen har ansett, att ersättning för arbete, som tjänstemän

inom fiskeriintendentsorganisationen utför i egenskap av sakkunniga i vattenmål,

bör uttagas endast, då fråga är om ansökningsmål. Ämbetsverket

finner skäl tala för att tjänstemännens kostnader för resor m. in. gäldas av

parterna, även då sakkunnigförordnandet meddelats i stämnings-, besvärseller

underställningsmål. I det till promemorian fogade förslaget till taxa

å ersättning för vissa uppdrag, som verkställas inom statens lokala fiskeriadministration,

har timersättningen för fiskmästares arbete upptagits till

1.4 kronor. Denna ersättning synes enligt statskontorets mening förhållandevis

låg, därest fiskmästartjänsterna enligt utredningsmannens förslag skall

uppflyttas till lönegrad 19. Om däremot den nuvarande löneställningen för

tjänsterna bibehålies oförändrad, såsom statskontoret förordat, torde er
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

sättningsbeloppet kunna godtagas. I övrigt understryker ämbetsverket vikten

av att ersättningsbeloppen i taxan justeras vid förändringar i kostnadsläget.

Statskontoret anför slutligen, att i ärendet ej berörts frågan om den budgettekniska

redovisningen av de medel, som kommer att inflyta till statsverket

xid tillämpningen av nyssnämnda taxa. Under erinran om att uppbördspost

finnes upptagen under såväl avlönings- som omkostnadsanslaget för fiskeriintendenter

in. in. föreslår statskontoret, att även nu ifrågavarande medel

skall tagas till uppbörd å dessa anslag. Redan tillämpade principer för uppbördsmedlens

fördelning å respektive anslag synes vidare böra gälla även

beträffande nu avsedda inkomster. Till befattningshavare vid fiskeriintendentsorganisationen

utgående gottgörelse bör i anslutning härtill helt bestridas

från avlönings- respektive omkostnadsanslaget.

Riksräkenskapsverket, som begränsat sitt yttrande till frågan om de föreslagna

förstärkningsåtgärdernas finansiering, anför att ämbetsverket icke

har något att erinra mot vare sig förslaget till bestridande av sötvattenslaboratoriets

ökade kostnader eller förslaget till taxa för fiskeriintendenter

m. fl. Ämbetsverket anser, att inflytande ersättningar för av fiskeriintendent

och fiskmästare verkställda uppdrag bör såsom särskilda uppbördsmedel

redovisas under fiskeriintendenternas avlönings- och omkostnadsanslag. I

avlöningsstaten bör sålunda upptagas en särskild post, förslagsvis betitlad

Ersättningar för undersökningar, till ett belopp motsvarande vad som kan

beräknas inflyta enligt taxan såsom ersättning för på uppdragen belöpande

avlönings- och pensioneringskostnader samt administrations- och expenskostnader.

I omkostnadsstaten hör en lika betitlad post upptagas till ett

belopp, motsvarande vad som kan beräknas inflyta såsom ersättning för

rese- och traktamentskostnader ävensom särskilda utlägg i anledning av

uppdragen. Den del av kostnaderna för avlöningar till fiskmästarna ävensom

av kostnaderna för fiskmästarnas resor, som icke belöper sig på nu

ifrågavarande undersökningar, bör enligt riksräkenskapsverkets mening liksom

hittills täckas genom gottskrivning av den i avlönings- respektive omkostnadsstaten

uppförda inkomsttiteln Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel.

Fiskeristijrelscn med statens fiskeriförsök tillstyrker i princip de av utredningsmannen

föreslagna åtgärderna till förstärkning av statens lokala fiskeriadministration

och sötvattenslaboratoriets organisation för fiskeribiologiska

undersökningar i vattenregleringsmål. I anslutning härtill understryker

styrelsen vikten av all styrelsens tillsynsavdelning, vilken handhar bl. a. vattenmål,

som avser vattenförorening, inom sitt område får. en för vattenmålens

behandling ändamålsenlig och tillräckligt stor personal- och laboratorieuppsättning.

Vidare framhåller styrelsen, att vissa av utredningsmannen berörda

löneställningsfrågor synes medföra konsekvenser för andra områden.

Härom anföres i huvudsak följande.

Vad beträffar de föreslagna tre fiskeriinspektörstjänsterna i Ce 29 torde få

framhållas, dels att denna lönegrad och tjänstebenämning förekommer vid

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

sötvattenslaboratoriet men icke inom fiskeriväsendet i övrigt, dels att meningen

torde vara, att de föreslagna inspektörstjänsterna vid sötvattenslaboratoriet

skall rekryteras med relativt nyutexaminerade biologer. Konsekvenserna

härav blir för fiskeristyrelsen och havsfiskelaboratoriet, att dessa institutioner,

som endast kan erbjuda reglerad befordringsgång enligt 1947 års

befordringskungörelse med lönegrad 19 eller 21 för magistrar och licentiater,

över huvud taget icke kan konkurrera med sötvattenslaboratoriet om yngre

biologer. Löneskillnaden blir ju tio respektive åtta lönegrader vid olika underavdelningar

inom en och samma institution. Härtill kommer, att befordringstjänsterna

inom styrelsen — byråinspektörerna — för vilka fordras licentiatexamen

och tre års tjänstgöring inom verket, alltså fiskeriintendentskompetens,

är placerade i Ce 27 liksom mellangradstjänsterna vid tillsynsavdelningen.

En förutsättning för bifall till den av utredningsmannen föreslagna

lönegradsplaceringen för fiskeriinspektörerna måste därför enligt styrelsens

mening vara, att styrelsen och andra styrelsen underställda institutioner

än sötvattenslaboratoriet får samma möjligheter som detta laboratorium

att bjuda yngre biologer lönegrad 29.

Även den föreslagna uppflyttningen av fiskmästarna vid sötvattenslaboratoriet

från i allmänhet lönegrad 17 till lönegrad 19 har konsekvenser för andra

delar av fiskeriväsendet, nämligen i första hand för fiskmästarna vid statens

fiskodlingsanstalter och statens fiskeriförsöksstation, vilka vid bifall till

den föreslagna lönegradsplaceringen inom sötvattenslaboratoriet enligt styrelsens

mening icke rimligen kan få kvarbli i lönegrad 17. Även i förhållande

till hushållningssällskapens fiskeriassistenter medför ett godtagande av

den föreslagna löneställningen för sötvattenslaboratoriets fiskmästare vissa

konsekvenser. Eftersom spörsmålet innefattar en förhandlingsfråga har styrelsen

icke något yrkande i vidare mån än att vederbörande personalorganisation

eller organisationer beredes tillfälle att framföra sina synpunkter och

önskemål på den föreliggande frågan.

Fiskeristyrelsen framhåller vidare, att de av utredningsmannen föreslagna

förstärkningarna av sötvattenslaboratoriet och statens lokala fiskeriadministration

samt den ordning för finansieringen av härav föranledda kostnader

— förskott från vederbörande intressenter och taxesystem — med nödvändighet

kommer att medföra en högst betydande merbelastning för styrelsens

kamerala organisation, som bär det uteslutande redogöraransvaret för utgifter

och inkomster inom styrelsens verksamhetsområde. Det blir därför enligt

styrelsens mening såsom en konsekvens av den föreslagna förstärkningens

genomförande nödvändigt att, till dess närmare erfarenheter vunnits, utöka

styrelsens kamerala organisation med minst en kvalificerad befattningshavare

i kontorskarriären. Med hänsyn till arbetsuppgifterna bör denne befattningshavare

placeras lägst som kontorist i lönegrad 13. Härav föranledda

kostnader torde enligt styrelsen böra bestridas i samma ordning, som må bli

stadgad för kostnaderna för de av utredningsmannen förutsedda förstärkningsåtgärderna.

Till fiskeristyrelsens utlåtande har fogats särskilt yttrande av föredraganden,

byråchefen Wikland, som anser, att styrelsen bort ha yrkat, att förstärkningen

av sjöregleringsorganisationen skall ställas på framtiden, under det

att förstärkningen av fiskeriintendentsorganisationen skall lösas omedelbart

och i ett sammanhang. Wikland, som anser, att en ytterligare förstärkning

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

av sötvattenslaboratoriets sjöregleringsavdelning endast kommer att leda till

ett konserverande av en bestående, föga rationell ordning på förevarande område,

anför till stöd för sin mening bl. a. följande.

Man måste gå helt andra vägar än f. n., när det gäller att finna en rationell

lösning av frågan om fiskeersättningar i vattenmål. Ett utomprocessuellt

samarbete mellan parterna under överinseende av auktoritativ ortsmyndighet,

närmast länsstyrelsen, i syfte att trygga rätten för de små och svaga,

skulle tvivelsutan leda till vida bättre resultat än långrotningen för avgörandet

av diverse petitesser i regleringsmålen. För ett dylikt smidigt förfarande

kräves schabloner och normer för skadevärderingen, vilka det kunde ankomma

på fiskeristyrelsen att utarbeta på grundval av sötvattenslaboratoriets

nuvarande erfarenheter. Här föreligger efter föredragandens sätt att se den

kanske viktigaste uppgiften för sötvattenslaboratoriet, som ju har ett omfattande

material till sitt förfogande för utarbetandet av dylika normer.

Fiskeriintendenten i övre norra distriktet, vilken tillstyrker utredningsmannens

förslag, framhåller beträffande vattendomstolarnas fördelning av

hithörande uppdrag samt i fråga om problemen inom det egna distriktet i huvudsak

följande.

Det kan råda tveksamhet om hur vattendomstolarnas uppdrag i framtiden

lämpligen bör fördelas mellan sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning

och fiskeriintendenterna. Det synes av utredningsmannens utlåtande sannolikt,

att mål rörande tillåtligheten av kraftverksbyggen i älvarna ävensom

utredningar om enskild skada, förorsakad av dessa företag, skulle komma

att åvila fiskeriintendenterna. Det kan tyckas, att en så väsentlig förstärkning

av arbetskraften, som utredningsmannen föreslagit beträffande intendenterna,

borde vara helt till fyllest. Dock föreligger därvid alltjämt en allvarlig

risk för att intendenterna icke skall kunna genomföra så omfattande

undersökningar, att dessa verkligen kan läggas till grund för yttrandena. De

mindre omständliga utredningar, som nu medhinnes, synes i många fall ej

vara tillfyllest. Detta framgår av de preliminära undersökningsresultat, som

framkommit vid en sedan ett par år pågående fiskeribiologisk undersökning

under vetenskaplig ledning av dr. rer. nät. Karl Muller och administrerad av

Norrbottens läns hushållningssällskap. Utan grundligare undersökningar

synes risken för en felbedömning av skadornas art vara betydande. Vidare

medför bristen på undersökningar, att material saknas för en uppskattning

av de uppdämda älvsträckornas framtida betydelse och värde som fiskevatten.

Den väntade utbyggnaden av kraftverk blir synnerligen omfattande och

kan inom t. ex. Skellette och Lule älvar på mindre än 15 år beräknas omvandla

inemot 30 mil älvlopp till sjösträckor. För att möjliggöra en ur fiskeribiologisk

synpunkt riktig bedömning av denna omdaningsprocess synes det

föreligga ett stort behov av att grundliga undersökningar kommer till stånd.

Trots (len föreslagna förstärkningen av intendentstjänsterna kan man inte

beräkna, alt sådana undersökningar skall hinna genomföras. Det synes nödvändigt,

att problemen snarast angripes av fältarbetande biologer, vilka icke

är alltför bundna av administrativa göromål. Fiskeriintendenten i övre norra

distriktet anser sig därför böra rekommendera, alt en lokal utredningsavdelning

— främst för studiet av rinnande vatten — förläggcs till övre Norrland

med intim kontakt med vattendomstol och intendentsorganisationen. Den

bör administrativt sortera under fiskeristyrelsen, exempelvis som en lokalavdelning

av sötvattenslaboratoriets utredningsavdelning.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

Intendenten i övre norra distriktet ifrågasätter vidare, om icke en av eller

båda de intendenter, som helt skulle få ägna sig åt de aktuella kraftverksmålen,

bör placeras vid den lokala utredningsavdelningen för att i görligaste

mån kunna göra egna undersökningar i samband med målen. Fördelarna

med en sådan detaljlösning inom ramen för den av utredningsmannen föreslagna

förstärkningen borde enligt intendentens mening också visa sig i bättre

kontakt med vattendomstolen och enhetligare bedömning av likartade

frågor. De framförda önskemålen om förbättrade möjligheter dels i fråga om

fiskeribiologiska undersökningar inom sådana älvavsnitt, som planeras bli

utbyggda med kraftverk, dels i fråga om kontakten mellan vattendomstolen

och dess fiskerisakkunnige torde enligt intendentens mening kunna bedömas

såsom detaljfrågor, vilka fiskeristyrelsen bör äga möjligheter att på

grundval av vunna erfarenheter ordna på lämpligaste sätt.

Fiskeriintendenten i nedre norra distriktet tillstyrker utredningsmannens

förslag till personalförstärkning, såvitt avser hans eget distrikt, och understryker,

att det är ytterst angeläget, att förstärkningen genomföres så snart

som möjligt. I fråga om tillräckligheten av nämnda förstärkning anför intendenten

i huvudsak följande.

Huruvida den av utredningsmannen föreslagna förstärkningen verkligen

blir tillräcklig för kommande ökade anspråk på utredningar i vattenmål,

kan icke nu bedömas. Denna fråga är främst beroende av hur fiskeristyrelsen

önskar fördela förordnandena i vattenregleringsmålen (sjöreglerings-,

års- och korttidsregleringsmål) mellan sötvattenslaboratoriet och fiskeriintendenten,

samt i vilken utsträckning vattendomstolarna önskar, att fiskeriintendenten

skall utföra utredningar även i fråga om inverkan på enskilda

fiskeintressen. Det är uppenbart, att om fiskeriintendenten i nedre norra distriktet

skulle förordnas av fiskeristyrelsen i regleringsmål och av vattenrättsdomarna

i fråga om enskilda fiskeintressen i förhållandevis större utsträckning

än f. n., så är den föreslagna personalförstärkningen ej på långt

när tillräcklig. Man måste emellertid i detta sammanhang beakta, att fiskeriintendenten

i varje särskilt större vattenmål, där fiskefrågorna är svårlösta,

kan begära att få anlita särskild medhjälpare. En tillfällig eller plötsligt påkommande

överbelastning finnes därför viss möjlighet att avhjälpa under

förutsättning, att kvalificerad medhjälpare kan erhållas. Det synes därför

icke vara anledning att frångå fiskeristyrelsens av utredningsmannen tillstyrkta

förslag till förstärkning. Skulle det framdeles visa sig, att förordnanden

enligt såväl It kap. 36 § som It kap. 45 § vattenlagen skulle bli av alltför

stor omfattning, synes man, när detta kan bli aktuellt, kunna utöka personalen

och finansiera denna ytterligare förstärkning på samma sätt, som

nu föreslagits av utredningsmannen. Det må även framhållas, att en ytterligare

personalförstärkning utöver den föreslagna kräver ökade kontorsutrymmen,

vilket f. n. kan vara svårt att åstadkomma men framdeles lätt låter

sig ordnas.

I fråga om den föreslagna lönegradsplaceringen understryker intendenten

i nedre norra distriktet vikten av att fiskmästaren placeras i lägst lönegrad

Ce 19. Fiskmästaren måste nämligen enligt intendentens mening på egen

hand och på mycket begränsad tid kunna göra undersökningar och sammanställningar,

som kan direkt bifogas intendentens yttranden till vattendomsto
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

larna. Härför kräves förutom vanliga kvalifikationer flera års erfarenhet av

sådana ärenden, varom här är fråga. Beträffande syneförrättningar och underställningsinål

avseende flottning anför intendenten bl. a., att dessa möjligen

bör upptagas bland de ärenden, för vilka ersättning för undersökningar

bör uttagas enligt utredningsmannens förslag.

Fiskeriintendenten i mellersta distriktet tillstyrker den i utredningsmannens

promemoria föreslagna utbyggnaden av sakkunnigorganen i vattenmål

till avarbetande av rådande balans och till förbättring av fiskeriintendenternas

arbetsförhållanden samt understryker det oundgängligen nödvändiga

i att intendenten i mellersta distriktet erhåller i förslaget anfört kontorsbiträde.

Intendenten finner ej anledning till erinran mot den föreslagna

taxan å ersättning för vissa uppdrag, som verkställes inom statens lokala

fiskeriadministration, samt anför beträffande fiskeriintendents arbetsupp
-

gifter, särskilt i vattenmålen, bl. a. följande.

Fiskeriintendenten skall ha överinseendet över allt fiske i distriktet. Därmed

följer, att han bör handha prövningen av tillåtligheten av de skilda

vattenbyggnaderna liksom även, efter det att dom fallit, kontrollen over åtgärderna

och dessas effektivitet. Då kan intendenten, sasom instruktionen

för statens lokala fiskeriadministration sager, folja och framja fisket. A - betet med utredningen i varje särskilt mål samt med förslag till vilka åtgärder

in. in. som skall vidtagas till tryggandet av fisket, kan däremot helt

eller delvis fördelas till sötvattenslaboratonet. I mellersta distriktet ai ordningen

nu sålunda, att intendenten handhar hela bestyret med vattenmalen

i de nedre delarna av de tre stora vattendragen i distrikte , d. v. s. Ljungan,

Ljusnan och Dalälven. Grundlinjer för hur fiskevården skall drivas i detta

område, har även uppdragits. I de övre delarna av namnda alvar har daiemot

sötvattenslaboratonet hand om vattenmalen. Detta ar sålunda fallet

med Holmsjöarna i Ljungan, Lössen i Ljusnan samt 1 rangslet och Siljan i

Dalälven. Konktakt hålles dock med laboratoriet av intendenten i detta vattenområde.

Denna fördelning har befunnits ändamålsenlig, ehuru dock pa

grund av otillräckliga arbetsmöjligheter arbetet icke kunnat drivas tillräckligt

snabbt, varför balans har uppstått.

Fiskeriintendenten i övre södra distriktet anför, alt i enlighet med utredningsmannens

förslag någon personalförstärkning inom hans distrikt ej erfordras.

I fråga om den föreslagna förstärkningen inom andra distrikt uttalar

intendenten, att denna synes böra erhålla provisorisk karaktar, emedan

det enligt hans mening kan förväntas, att vattenmålen efter något ellei

några tiotal år kommer att minska i antal. Vidare ifrågasätter intendenten,

om den föreslagna, betydande förstärkningen av sötvattenslaboratoriets personal

är erforderlig. Härom anför intendenten bl. a. följande.

I vid vattendomstol anhängiggjorda mål har fiskeriintendenten i de allra

flesta fall i olika sammanhang erhållit kännedom om ifrågavarande vatten,

innan ärendet upptagits till behandling i vattendomstolen. Fiskernntendentens

sålunda erhållna kännedom om de lokala förhållandena, stödda pa anteckningar

i arkivet, är av största värde vid yttrandet till vattendomstolen.

Fiskeriintendenten bör därför enligt intendentens mening alltjamt i största

utsträckning förordnas att avgiva yttrande i vattenmål. Någon motsvarande

:! H!hang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 22

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 är 1957

lokal kännedom finnes ej för sötvattenslaboratoriets tjänstemän, och dessa

kan ej heller utan tidsödande undersökningar förvärva den. Sötvattenslaboratoriets

uppgift bör vara att genom vetenskapliga undersökningar rörande

sjöregleringars etc. inverkan på fisket framskaffa fakta, som fiskeriintendenterna

sedan har att bygga på vid avgivande av yttranden. En koncentrering

till sötvattenslaboratoriet av samtliga fiskefrågor, som sammanhänger

med vattenmål, avstyrker intendenten på det bestämdaste. Endast i

undantagsfall, då det gäller synnerligen omfattande vattenmål eller då det

ur fiskeribiologisk synpunkt är erforderligt med omfattande och tidsödande

undersökningar, synes sötvattenslaboratoriet böra förordnas att avgiva

yttrande.

Fiskeriintendenten i nedre södra distriktet uttalar, att den föreslagna

personalförstärkningen med ett kontorsbiträde inom sagda distrikt utan

tvivel kommer att vara av mycket stort värde, samt hemställer om prövning

av behovet av fiskmästartjänster även i fråga om nämnda distrikt.

Till stöd för denna framställning anför intendenten i huvudsak följande.

Redan nu finnes omfattande arbetsuppgifter för en fiskmästare inom

distriktet. För de kommande åren har sålunda bl. a. planerats undersökningar

över omfattningen av de förluster å utvandrande ål, som olika kraftverk

förorsakar. Enligt vattendomstolarnas bestämmelser skall dessa undersökningar

bekostas av kraftverksägarna. Enligt preliminära beräkningar

torde en undersökning av förhållandena vid varje kraftverk taga en tid av

tre till sex veckor, vartill kommer bearbetning och sammanställning av resultaten.

En fiskmästare torde därför ej hinna med att undersöka mer än

högst ett tiotal kraftverk per år, sannolikt blott halva detta antal. Under

de närmaste två åren är här antydda undersökningar oundgängligen nödvändiga

vid tio å tolv kraftverk. Därefter får man räkna med att ytterligare

ett stort antal kraftverk står i tur för undersökning. Till detta kommer

behovet av undersökningar av lax- och laxöringförande vatten samt vidtagande

av åtgärder för att höja dessas avkastning ävensom sådana undersökningar

av reglerade sjöar, som ej kan hänskjutas till sötvattenslaboratoriets

sjöregleringsavdelning.

Fiskeriintendenten i Västerhavets distrikt framhåller, att han för egen

del, i varje fall f. n., icke har något mera överhängande behov av arbetsbiträde

med hänsyn till vattenmålen. Som helhet finner intendenten det

emellertid uppenbart, att på sötvattnets område en förstärkning av de fiskesakkunniga

organen i vattenmål är i hög grad behövlig.

Vattenöverdomstolen finner de föreslagna förstärkningarna av de fiskesakkunniga

organen väl motiverade och i varje fall ej för högt tilltagna. Vattenöyerdomstolen,

som vidare konstaterar, att förstärkningarna i nuvarande

läge innebär en godtagbar lösning, anser det dock lämpligt med en ingående

översyn framdeles och anför härom i huvudsak följande.

Av förslaget framgår, att det är nödvändigt, att de fiskesakkunniga organen

i vattenmål kraftigt förstärkes för att kunna tillgodose vattendomstolarnas

allt mer växande behov av sakkunnigutredningar i fiskefrågor. Det

skulle säkerligen vara lämpligt, att en ingående översyn av de fiskesakkunnigas

organisation verkställes från såväl organisationstekniska som ekonomiska

synpunkter. Med hänsyn till det kritiska läget för vattenrättskipningen

är emellertid snabba åtgärder av nöden. Det torde därför för dagen

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

icke finnas anledning begära en allmän översyn, allra helst som de nu föreslagna

åtgärderna icke torde på olämpligt sätt föregripa en sådan översyn.

I fråga om fördelningen av uppdrag på sakkunnigorganen anför vattenöverdomstolen

följande.

För att effektiviteten hos sakkunnigorganisationen skall bli god, måste

dubbelarbete undvikas. Sådant arbete synes f. n. förekomma i viss omfattning

genom att i ett och samma mål fiskeutredningen handhas såväl av vederbörande

fiskeriintendent (företagets inverkan på allmänt fiskeriintresse)

som av sötvattenslaboratoriet (företagets inverkan på det enskilda fisket).

Denna ordning torde, såsom framhålles i utredningen, vara föranledd av en

medveten strävan hos fiskeristyrelsen. I ett läge med hårt ansträngda arbetskrafter

kan detta dock knappast betecknas såsom rationellt. Fiskeristyrelsen

och vederbörande vattenrättsdomare torde emellertid redan enligt vad nu

gäller ha möjlighet att i samråd åstadkomma en mera rationell fördelning av

ärendena.

Med anledning av vad vattenrättsdomarna i Söderbygdens och Västerbygdens

vattendomstolar i vissa till vattenöverdomstolen avgivna yttranden anfört

om behovet av förstärkning åt fiskeriintendenten i nedre södra distriktet,

anser sig vattenöverdomstolen böra understryka utredningsmannens yttrande

angående beredande av möjlighet för fiskeristyrelsen att vidtaga åtgärder

för tillfällig förstärkning.

I fråga om sättet för finansiering av de föreslagna förstärkningarna kan,

framhåller vattenöverdomstolen, såsom vattenrättsdomaren i Norrbygdens

vattendomstol Löwing anfört i sitt yttrande, göras vissa erinringar av principiell

natur. Det sedan år 1950 gällande systemet för bekostande av sötvattenslaboratoriets

verksamhet i vattenmål har emellertid fungerat smidigt.

Med hänsyn härtill och då, såsom förut antytts, principiella överväganden

rörande de ekonomiska synpunkterna icke bör hindra ett snabbt genomförande

av erforderliga åtgärder, föranleder utredningsmannens förslag på

denna punkt ej anmärkning. Grundtanken i förslaget att ålägga sökande

i ansökningsmål skyldighet att i viss utsträckning betala utredningar av

fiskeriintendenterna lämnar vattenöverdomstolen likaså utan erinran. Föi

den händelse den föreslagna taxan kan anses skälig, finnes enligt vattenöverdomstolens

mening icke anledning att göra någon invändning mot utredningsmannens

förslag i denna del.

I yttrande till vattenöverdomstolen tager vattenrättsdomaren i Norrbygdens

vattendomstol Löwing upp sötvattenslaboratoriets arbete samt ställning som

fiskesakkunnigt organ och anför härom i huvudsak följande.

Från vattendomstolens sida torde fördelningen av arbetsuppgifter mellan

sötvattenslaboratoriet och fiskeriintendenter i stor utsträckning ha bestaints

främst med hänsyn till möjligheterna att någorlunda snabbt få resultat,

som kunnat användas, och i mindre män av principiella synpunkter. Uppspaltning

av utredningen om kraftutbyggnadsforetags inverkan på Dske

på skilda sakkunniga, en för det allmänna fiskeintresset och en for de enskilda

fiskeintresset, är ingalunda rationell. Den benägenhet, som jätte

domstolen under senare år gett prov på, att i stora kraftverksmål ge hela

utredningsuppdraget åt fiskeriintendenter torde sammanhanga såväl med

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 dr 1957

den stora balansen av ofullbordade utredningar hos sötvattenslaboratoriet

som med ökad insikt om angelägenheten att undvika uppdelning av fiskeutredningen

i ett mål på skilda sakkunniga. Den föreslagna förstärkningen

av de fiskesakkunniga organen är behövlig, även om vattendomstolarna

icke skulle utbyggas vidare. Dessa organ har länge visat sig ha otillräcklig

arbetskraft. Utbygges vattendomstolarna enligt lagmannen Viklunds förslag,

torde det ej dröja länge, förrän den föreslagna förstärkningen av de

fiskesakkunniga visar sig vara i minsta laget. Det framgår ej av utredningsmannens

promemoria, om förstärkningsåtgärderna inom sötvattenslaboratoriet

är så omfattande, att törsöksfisken i erforderlig utsträckning framdeles

kan utföras med laboratoriets egen personal. Det torde ha förekommit,

att försöksfisken i ej ringa utsträckning för laboratoriets räkning utföres av

personal, som helt är i sökandeparters tjänst. Detta system bör — såvitt

möjligt — undvikas och opartisk personal användas.

Mot formen för finansieringen av sötvattenslaboratoriets verksamhet anmärkte

fiskeristyrelsen i samband med anslagsäskanden till 1950 års riksdag,

att det ur principiell synpunkt skulle vara mindre tilltalande, om den

blivande sökandeparten var direkt engagerad såsom finansiär av undersökningarna,

enär därigenom dessas objektivitet i allmänhetens ögon kunde

sättas i fråga. Den förändring avseende finansieringen av laboratoriet, som

beslöts år 1950, synes emellertid vara ganska obetydlig och huvudsakligen

av formellt slag. Till det yttre förefaller sötvattenslaboratoriets personal att

vara statliga tjänstemän, men staten synes icke på vanligt sätt stå som

garant för lönerna, utan dessa betalas frivilligt av vissa regleringsintressenter.

Härutinnan synes laboratoriets ställning vara mera jämförbar med enskilda

sakkunniga, som förordnas av vattenrättsdomare eller vattendomstol.

På sätt och vis har laboratoriet i fråga om löner och driftkostnader eu

sämre ställning än enskilda sakkunniga. Såsom i utredningsmannens promemoria

påpekas har det hitintills ej förekommit, att man debiterat dessa

löner och kostnader på varje särskilt mål, just därför att detta är svårt

och besvärligt att utföra och emedan det är vanskligt att avväga, i vilken

mån forskningsarbetet kommer skilda mål till godo. Enligt promemorian

utgör emellertid möjligheten att enligt It kap. 97 § vattenlagen ålägga sökandeparten

att betala garantien för att kostnaderna för laboratoriet blir täckta.

Om domstolen förordnar en enskild sakkunnig, har den givetvis pretention

på att utredningen skall belysa de ämnen, som i första hand är av intresse

för domstolen. I fråga om att få domstolens önskemål rörande utredningars

bedrivande tillgodosedda har det enligt Löwing förelegat åtskilliga svårigheter,

såvitt angår sötvattenslaboratoriet. Härom anför Löwing i huvudsak

följande.

Angivna svårigheter sammanhänger måhända med att laboratoriet — enligt

gällande instruktion, å vars avfattning vattendomstolen icke haft något

inflytande — allenast har skyldighet att utföra »fiskeribiologiska» undersökningar,

medan vattendomstolen måste ha en allsidig belysning av företagens

inverkan på fisket. Det relativt ringa intresse, man inom sötvattenslaboratoriet

har för domstolens mera aktuella utredningsbehov, har nyligen

kommit till uttryck vid en organisationsundersökning vid laboratoriet. Det

är påtagligt, att man inom laboratoriet helst skulle vilja strängt upprätthålla

den i instruktionen fastställda begränsningen av arbetsuppgifterna. Det

är också uppenbart, att verksamheten vid laboratoriet till betydande del avser

sådan forskning, som i första hand faller inom sökandenas intressesfär

och som visserligen på längre sikt kan bli av intresse för vattenrättskipning
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

37

en men ändå har ringa eller intet intresse för aktuella rättskipningsuppgifter.

Det torde vara ovisst, om 11 kap. 97 § vattenlagen kan användas för att

tvinga regleringsintressenter att fortsätta med sådan verksamhet längre än

de själva önskar. När sötvattenslaboratoriet ändå ges sken av att vara en statlig

forskningsanstalt, ligger det nära till hands, att dess personal får den

gentemot skilda intressegrupper oberoende ställning, som i allmänhet tillkommer

motsvarande statliga organ. Merkostnader för statsverket av ett sådant

arrangemang bör utan svårigheter kunna undvikas. Vilken metod man

härvid väljer för alt belasta kraftutbyggnadsintressenterna synes ha mindre

betydelse. Då det gäller sötvattenslaboratoriets finansiering är måhända det

enklaste att genom särskilda lagbestämmelser direkt lagfästa större kraftutbyggnadsföretags

skyldighet att bidraga till kostnaderna och införa en speciell

procedur utan omedelbart samband med handläggningen av vattenmålen

för kostnadernas fördelning och uttagning.

Löwing framhåller slutligen, att enligt utredningsmannens promemoria

parternas avgiftsskyldighet för fiskeriintendentens undersökningar bör begränsas

till ansökningsmål men att i förslaget till taxa den avsedda begränsningen

synes ha bortfallit.

Vattenrättsdomarnn i Norrbijgdens vattendomstol Sjöberg och Mellgard

anför i yttrande till vattenöverdomstolen, att de delar utredningsmannens

uppfattning om behovet och uppläggningen av förstärkningen av de fiskesakkunniga

organen. I fråga om förstärkningens storlek anser de, att förslaget

åtminstone tills vidare synes kunna godtagas, men håller före, att det

ganska snart kommer att visa sig, att ytterligare förstärkning är erforderlig.

De berör vidare frågan om principerna för uppdelningen av utredningsuppdrag

och anför härom i huvudsak följande.

I detta sammanhang vill vi icke underlåta att framhålla, att vi ifrågasätter

riktigheten av att man bibehåller den hittills i de större norrländska kraftutbyggnadsmålen

tillämpade principen med uppdelning av utredningen i ett

och samma mål mellan vederbörande intendent och sötvattenslaboratoriet.

Huvudprincipen bör tvärtom vara den, att samma organ skall verkställa utredningen

i fråga om såväl det allmänna som det enskilda fiskeintresset.

Detta hindrar givetvis icke, att den, som ombesörjer utredningen, utnyttjar

material, som ställts till förfogande av annan sakkunnig. Den föreslagna förstärkningen

av intendentorganisationen i övre norra och nedre norra distrikten

torde möjliggöra, att intendenterna i ökad utsträckning kan åtaga sig

uppdrag jämväl rörande det enskilda fiskeintresset i företrädesvis kraftverksmål.

Enligt vår mening bör man eftersträva en sådan ordning, att utredningen

rörande allmänt och enskilt fiskeintresse i större sjöregleringsmål

koncentreras till sötvattenslaboratoriet och atl sådan utredning i övriga

mål, d. v. s. smärre regleringsmål ävensom alla kraftverks- och övriga mål,

omhänderhas av intendenterna.

Förslaget atl inom sötvattenslaboratoriet — vid sidan av en forskningsavdelning

— inrätta eu särskild utredningsavdelning för vattenmål synes de

båda sistnämnda vattenrättsdomarna vara ägnat att leda till alt vattendomstolarna

i snabbare takt än hittills från laboratoriet kan få utredningar, som

kan läggas till grund för domstolarnas avgöranden. Såsom framgår av utredningsmannens

promemoria är f. n. flera fiskmästarbefattningar vid sötvattenslaboratoriets

sjöregleringsavdelning vakanta, beroende på avgång till

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

annan tjänst. Vattenrättsdomarna understryker vikten av att dessa befattningar

erhåller en sådan löneställning, att rekryteringen säkerställes. Vad utredningsmannen

föreslagit rörande finansieringen av de föreslagna förstärkningarna

föranleder icke någon erinran från nämnda vattenrättsdomare, som

vidare anser, att det är angeläget, att förstärkningarna genomföres så snabbt,

att de för fältarbete avsedda nya befattningshavarna kan börja sin verksamhet

under försommaren 1957.

Vattenrättsdomarna i Mellanbygdens vattendomstol af Klintberg, Lindhagen

och Hallenberg tillstyrker i yttrande till vattenöverdomstolen genomförandet

av utredningsmannens förslag, vilket enligt deras mening innefattar

en lämplig lösning av frågan, såvitt angår vattendomstolens verksamhet. Vidare

understryker de angelägenheten av att de tilltänkta förstärkningsåtgärderna

vidtages så snart ske kan.

Vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol Fredrikson anför i yttrande

till vattenöverdomstolen, att han i likhet med utredningsmannen finner

lämpligt, att såväl intendentsorganisationen som sötvattenslaboratoriet

bör bibehållas vid i huvudsak samma befattning med vattenmålen som nu

och att de var för sig bör förstärkas i den omfattning, som från denna utgångspunkt

erfordras för att möta ökade anspråk från vattendomstolarnas

sida. Fredrikson berör i yttrandet närmare frågan om möjligheterna för Söderbygdens

vattendomstol att anlita sötvattenslaboratoriet som sakkunnig

och anför härom i huvudsak följande.

Söderbygdens vattendomstol har hiltills blott i något enstaka fall anlitat

sötvattenslaboratoriet som sakkunnig. Domstolen har därför ej någon närmare

egen erfarenhet om laboratoriets arbetsförhållanden. Vad härom anföres

i utredningsmannens promemoria synes emellertid giva klart belägg

för att den där föreslagna förstärkningen av laboratoriet utgör ett minimikrav,

om laboratoriet skall kunna i nöjaktig takt fullgöra sina arbetsuppgifter.

Jag förordar därför, att laboratoriet förstärkes åtminstone i den omfattning,

som utredningsmannen föreslagit. Denna förstärkning förutsättes

då vara tillräcklig för att laboratoriet skall kunna tjäna som sakkunniginstans

ej blott i de valtenregleringsfrågor, varmed laboratoriet nu huvudsakligen

sysselsättes, utan även i andra vattenmål, där behov av laboratoriets

speciella sakkunskap föreligger för vattendomstolarna. En strikt tilllämpning

av vattenlagen innebär, att vattendomstolen i varje särskilt mål

bestämmer, vilken ersättning som skall utgå för undersökning, som sötvattenslaboratoriet

utfört på grund av förordnande enligt It kap. 45 § 1 mom.

vattenlagen. Den nuvarande ordningen och utredningsmannens därmed överensstämmande

förslag, att kostnaderna för laboratoriets undersökningsverksamhet

i samband med vattenmål skall bestridas med avgifter, vilka för

varje budgetår efter kvotfördelning påföres intressenterna i de stora vattenbyggnads-

och sjöregleringsmålen, innebär ett avsteg från denna vattenlagens

princip. Detta avsteg innebär onekligen stora praktiska fördelar. Det

är emellertid ej heller helt"utan nackdelar. Det nuvarande systemet kan nämligen

medföra, att laboratoriet kommer att betrakta den snävt begränsade

kretsen av intressenter i de stora byggnads- och regleringsföretagen som sina

egentliga uppdragsgivare och fatta undersökningarna för sagda företag som

sin huvudupugift, så att dessa undersökningar får gå före alla andra uppdrag.

Till belysning härav må nämnas, att i det veterligen enda fall, där So
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

39

derbygdens vattendomstol anlitat sötvattenslaboratoriet som sakkunnig,

man i laboratoriet anmälde tvekan att åtaga sig uppdraget och därvid hänvisade

till att laboratoriet i första hand hade att ägna sig åt undersökningar

i de stora regleringsmålen. Detta kan knappast anses fullt tillfredsställande.

Den sakkunskap, som sötvattenslaboratoriet besitter, bör enligt Fredriksons

mening ej vara reserverad för ett fåtal stora företagare — främst inom

de nordliga vattendomstolarnas områden — utan principiellt stå alla företagare

i vatten till buds utan företräde för någon särskild företagare eller

företagargrupp. Under denna förutsättning bör emellertid sötvaltenslaboratoriets

kostnad ej i sin helhet läggas på en enda grupp av företagare utan

fördelas på alla dem, för vilkas räkning laboratoriet anlitas, i mån av

den omfattning, vari laboratoriet tages i anspråk för de olika undersökningarna.

En praktisk fördelningsprincip förefaller vara, att de smärre uppdragsgivarna

bidrager med de belopp, som vattendomstolen med tillämpning av

11 kap. vattenlagen bestämmer i ersättning för undersökning i de särskilda

målen, och att i mån av åtagande laboratoriets återstående medelsbehov täckes

genom tillskott från gruppen av storföretagare på samma sätt som hittills.

Möjligen kan det ifrågasättas, huruvida ej en särskild taxa bör införas

för de fall, då enligt vad nu sagts ersättningen till sötvattenslaboratoriet

skall bestämmas av vattendomstolen. Frågan härom torde emellertid enligt

Fredriksons mening böra anstå, till dess närmare erfarenhet om laboratoriets

blivande verksamhet vunnits.

Fredrikson anför vidare, att av målen hos Söderbygdens vattendomstol

det stora flertalet faller inom nedre södra distriktet samt att domstolen kunnat

konstatera, att fiskeriintendenten i detta distrikt pressas hårt av sin arbetsbörda.

Detta kan tillskrivas dels den mångfald uppgifter av mycket skiftande

slag, som förekommer i distriktet, dels ock nedsatt hälsa. Med hänsyn

härtill och till det förhållandet, att domstolen f. n. har anhängiga ett flertal

brådskande mål med betydelsefulla och svårlösta fiskefrågor, skulle det

för domstolen vara ytterst värdefullt, om fiskeriintendenten i nedre södra

distriktet kunde erhålla någon lättnad i arbetsbördan. Fredrikson ifrågasätter

därför, om ej fiskeristyrelsen bör bemyndigas att tillfälligt — intill

dess fiskeriintendenten helt återvunnit sin hälsa — meddela denne

partiell tjänstebefrielse från de grupper av ärenden, som styrelsen bestämmer,

samt i anslutning härtill förordna lämplig person att med vikariatslön

bestrida dessa göromål.

Vattenrättsdoniaren i Västerbygdens vattendomstol Lindberg tillstyrker

i yttrande till vattenöverdomstolen utredningsmannens förslag samt understryker

därutöver behovet av en förstärkning av den kvalificerade arbetskraften

i nedre södra fiskeriinlendentsdistriktet. Härom anföres i yttrandet

i huvudsak följande.

Förslaget synes mig i princip mycket väl avvägt, såvitt det kan bedömas

utifrån erfarenheterna vid Västerbygdens vattendomstol. .lag finner mig

emellertid böra föreslå, att även intendenten i nedre södra distriktet skall

erhålla eu förstärkning med kvalificerad personal, då jag anser, att förhållandena

visar, att en mera varaktig hjälp åt denne intendent erfordras. Ut
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

redningsinannen bär ju också uttalat, att det starkt kan ifrågasättas, om

icke även bl. a. intendenten i sagda distrikt behöver sådan varaktig förstärkning,

ehuru utredningsmannen icke f. n. är beredd att föreslå detta. Han

bär dock samtidigt förutsatt, att fiskeristyrelsen skall få möjlighet att vidtaga

åtgärder för tillfällig förstärkning inom bl. a. nämnda distrikt, om så

visar sig erforderligt. .lag vill kraftigt understryka, vad utredningsmannen

sålunda anfört om tillfällig förstärkning, därest det icke skulle anses möjligt

att inrätta en ny, mera permanent befattning där.

Lindberg finner det vidare välbetänkt, att — såsom i utredningsmannens

promemoria föreslagits — ersättning till fiskeriintendent för sakkunniguppdrag

liksom f. n. upptages i det särskilda målet, och anser det mycket

lämpligt, att fiskeristyrelsen får omhänderha uppbörden av sådan ersättning.

Kammarkollegiet biträder utredningsmannens ståndpunkt, att några avgörande

fördelar icke skulle vinnas genom en koncentration av fiskeutredningen

i vattenmål till endera av fiskeriintendentsorganisationen och sötvattenslaboratoriet,

samt konstaterar, att förslaget i fråga om förstärkning av

personalen i övre norra och nedre norra fiskeriintendentsdistrikten överensstämmer

med ett av fiskeristyrelsen den 28 februari 1956 utarbetat förslag,

som av kollegiet tillstyrktes i skrivelse den 27 mars 1956. Också en utökning

av sötvattenslaboratoriets sjöregleringsavdelning av i huvudsak den omfattning,

som utredningsmannen föreslagit, synes kollegiet erforderlig, därest

laboratoriet inom rimlig tid skall kunna fullgöra de arbetsuppgifter, som

.— med nuvarande fördelning av sakkunniguppdragen — ankommer å detsamma.

Kammarkollegiet anför i detta sammanhang följande synpunkter på arbetsfördelningen

mellan sötvattenslaboratoriet och intendentsorganisationen.

Såsom utredningsmannen flerstädes erinrat, brukar fiskeristyrelsen och

vattenrättsdomarna f. n. låta sötvattenslaboratoriet få hand om utredningar

rörande det enskilda fisket i de stora sjöregleringsmålen, medan frågor rörande

de allmänna fiskeintressena i dylika mål anförtros åt vederbörande

fiskeriintendenter. I övriga mål om byggande i vatten synes utredningen om

fiskeskador och kompensationsåtgärder i regel i sin helhet uppdragas åt fiskeriintendenterna.

Uppdelningen av arbetsuppgifterna i de stora sjöregleringsmålen

kan ha föranletts av att ett bedömande av företagets inverkan på

fisket måste göras redan före prövningen av företagets tillåtlighet och att liskeriintendenten,

som i regel besitter en betydande erfarenhet av de lokala

förhållandena, har större förutsättningar att utan omfattande och tidskrävande

utredningar avgiva ett sådant omdöme. Frågor om ersättningar för

uppkommande skador å fiske kräver däremot för ett slutligt bedömande, att

regleringens verkningar för de berörda fiskerättsägarna och på sjöns fiske

i dess helhet studeras under en följd av år. På grund av det nära sambandet

mellan fiskeskador och kompensationsåtgärder enligt 2 kap. 8 § vattenlagen

torde på detta utredningsstadium sötvattenslaboratoriets uppdrag som regel

böra avse jämväl möjligheten av kompensationsåtgärder och dessas eventuella

omfattning.

Enligt kollegiets mening är det emellertid av vikt, att man icke alltför hårt

binder sig för schematiska fördelningsregler utan i varje särskilt fall ut
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

nyttjar den för uppdraget bäst lämpade sakkunskapen under beaktande av

att dubbelarbete såvitt möjligt undvikes och att utredningarna fullbordas

inom skälig tid. Det får dock härvidlag enligt kollegiet icke förbises, att en

jämförelsevis lång tid kan förflyta, innan en reglerings inverkan på fisket

blir stabiliserad och ett slutligt omdöme om skadeverkningarna blir möjligt.

Kollegiet framhåller vidare, att då sötvattenslaboratoriet anlitas såsom

sakkunnigorgan enligt It kap. 45 § vattenlagen, detta sker omväxlande på

så sätt, att antingen laboratoriet förordnas att utföra utredningen eller laboratoriets

chef eller annan tjänsteman får ett personligt förordnande i ärendet.

Det synes kollegiet, som om en viss organisatorisk oklarhet härvid framträder.

Bäst markeras utredningsresultatets karaktär av tjänsteutlåtande,

därest sakkunniguppdraget gives åt laboratoriet såsom sådant. Detta bör

därför enligt kollegiets mening regelmässigt ske. Härmed synes enligt kollegiets

åsikt utan svårighet kunna förenas intresset, att inom laboratoriet tillgänglig

speciell sakkunskap — såsom kännedom om vissa fiskevatten —

blir fullt utnyttjad.

Den av utredningsmannen föreslagna formen för finansiering av fiskeriintendentsorganisationens

sysslande med vattenmål tillstyrkes av kollegiet,

som i anslutning härtill anför i huvudsak följande.

Möjligen synes det böra övervägas, om tillräckliga skäl finnes att från avgiftsskvldighet

utesluta alla andra mål än ansökningsmål. Åtminstone beträffande

vissa förrättningar, som fiskeriintendent eller till denne knuten

fiskmästare har att företaga i samband med syneförrattmng roande foretag

enligt 6 kap. vattenlagen, kan det diskuteras, om icke avgiftsskyldighet i och

för sig skulle vara motiverad. Med hänsyn till åsyftade förrättningars speciella

karaktär och då ifrågavarande förrättningar på längre sikt förde bil

förhållandevis få samt ett avgiftsbeläggande av desamma synes förutsatta en

ändring av 10 kap. 30 § vattenlagen, anser kollegiet det försvarligt att i detta

sammanhang bortse från desamma.

Enligt utredningsmannens taxeförslag skall timpenningarna för fiskeriintendenternas

och fiskmästarnas sysslande med vattenmål innefatta ersättning

för administrations- och expenskostnader, varemot av sådan tjänsteman

för visst uppdrag gjorda »särskilda utlägg» skall ersattas for sig. Utifrån

erfarenheter, som kollegiet gjort vid tillämpning av likartade grunder

för att bestämma ersättning till anlitad sakkunskap, rekommenderar kollegiet,

att till undvikande av framtida meningsskiljaktigheter om vad som

skall anses som särskilda utlägg slås fast motivledes, alt under detta uttryck

skall rymmas endast utgifter, som otvetydigt faller utanför ramen av de for

ifrågavarande verksamhet naturliga kontors- och materialkostnaderna.

Vattenfallsstyrelsen anför, att styrelsen icke bär något att erinra mot utredningsmannens

förslag till åtgärder för förstärkning av de fiskesakkunniga

organen. Styrelsen ifrågasätter emellertid, om törstärkningsåtgäideina

i fråga om sötvattenslaboratoriet kommer att bli till fyllest i betraktande av

den betydande ökning av arbetsuppgifter för laboratoriet, som ar att forvanta

i samband med den ökade utbyggnads- och regleringsverksamheten i Umeälvcn

och norr därom belägna flodsystem. I varje fall finner styrelsen det

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungi. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

önskvärt, att möjligheter tillskapas att vid behov snabbt utöka laboratoriets

personalresurser.

Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att den föreslagna förstärkningen

av fiskeriintendentsorganisationen och fiskeristyrelsens sötvattenslaboratorium

såvitt länsstyrelsen kan bedöma är ett minimum, och tillstyrker därför

reservationslöst förslaget samt förordar, att det genomföres utan dröjsmål.

Beträffande skälen för sitt tillstyrkande anför länsstyrelsen i huvudsak följande.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har tidigare i skilda sammanhang framhållit

angelägenheten av att vattendomstolarna och statens lokala fiskeriadministration

personellt förstärkes. Både vattendomstolarna och de fiskesakkunniga

organen har redan nu så stor arbetsbalans, att en omedelbar arbetskraftsförstärkning

är ofrånkomlig. Handläggningen av de hos vattendomstolarna

anhängiga ärendena torde eljest komma att allvarligt fördröjas till

men för hela vår kraftförsörjning. Vad särskilt Norrbottens län beträffar

må framhållas, att de av vattenfallsstyrelsen inom Stora och Lilla Luleälvars

nederbördsområden projekterade regleringsföretagen är synnerligen

omfattande. Sålunda har utbyggandet av dessa älvar bedömts komma att

fortgå under minst 20 år och beräknats draga en kostnad av omkring två

miljarder kronor. Inom länet planeras vidare en betydande utbyggnad av

Skellefteälven med källsjöar. Det för varje år kraftigt stegrade elkraftbehovet

har dessutom medfört, att flera av de planerade företagen aktualiserats

tidigare än vad man från början kalkylerat med. Framför allt sistnämnda

förhållande fordrar, att tillåtlighetsprövningen sker med så ringa tidsutdräkt

som möjligt. Om Norrbygdens, Mellanbygdens och Österbygdens vattendomstolar

erhåller större resurser — vilket länsstyrelsen anser vara oundgängligen

nödvändigt — erfordras givetvis också en förstärkning av de sakkunnigorgan,

som skall biträda domstolarna. Detta gäller icke minst de fiskesakkunniga

organen. Det förtjänar i detta sammanhang framhållas, att Luleälven

ur fiskesynpunkt är ett av landets mest betydelsefulla vattendrag och att

det därför beträffande denna älv är särskilt viktigt, att grundliga — men

också med anledning av vad nyss anförts snabba —utredningar göres om de

planerade ingreppens inverkan på fisket.

Länsstyrelsen i V Österbottens län finner det av utredningsmannen framlagda

förslaget till personalförstärkning väl avvägt och anser, att det bör genomföras

så skyndsamt som möjligt. Länsstyrelsen vitsordar, att arbetsbelastningen

för fiskeriintendenterna i de båda nordligaste distrikten numera

vuxit så att en personalförstärkning synes oundgängligen nödvändig. Arbetet

med upprättande av nya lokala fiskeristadgor i länet, vilket påbörjades

för ett par år sedan, har sålunda under avsevärd tid fått vila på grund av intendenternas

befattning med reglerings- och kraftverksmålen.

Länsstyrelsen i Västernorrlands län delar utredningens uppfattning, att

fiskeriintendenterna skall bibehållas "säd i huvudsak samma befattning som

nu med vattenmålen. En förstärkning av arbetskraften i bl. a. nedre norra

distriktet är enligt länsstyrelsens mening nödvändig, för att den rådande balansen

skall kunna avarbetas och väntade nya anspråk på utredningar i vattenmål

tillgodoses. Länsstyrelsen tillstyrker därför, att den föreslagna förstärkningen

snarast möjligt kommer till stånd, samt anför, att den icke har

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

något att erinra mot att kostnaderna för fiskeriintendenternas verksamhet

i vattenmål uttages av vederbörande företagare enligt särskild taxa.

Länsstyrelsen i Jämtlands lön tillstyrker på det livligaste en förstärkning

av de fiskesakkunniga organen och instämmer helt i utredningsmannens förslag,

att såväl intendentsorganisationen som sötvattenslaboratoriet skall bibehållas

vid sin nuvarande befattning med hithörande uppgifter samt att

båda dessa organ skall förstärkas i erforderlig utsträckning. Som skäl för

sitt tillstyrkande anför länsstyrelsen bl. a. följande.

I yttrande den 31 augusti 1956 över en av lagmannen Nils Viklund upprättad

promemoria med förslag till förstärkning av Norrbygdens, Mellanbygdens

och österbygdens vattendomstolar in. in. har länsstyrelsen tillstyrkt

förslaget. Den däri föreslagna utbyggnaden av nämnda vattendomstolar

kommer givetvis att få eu betydande återverkan på de fiskesakkunniga

organens arbetsförhållanden. Med hänsyn härtill och till de i den nu förevarande

utredningen i övrigt framlagda skälen synes en avsevärd förstärkning

av de fiskesakkunniga organen ofrånkomlig, åtminstone såvitt avser de

organ, som är verksamma inom Jämtlands län. Då avsevärda olägenheter

uppstått för såväl folkförsörjningen som enskilda sakägare genom rådande

eftersläpning med handläggningen av kraftverks- och regleringsmål, synes

det vara ett både allmänt och enskilt intresse av synnerlig vikt, att allt göres

för att undanröja det hinder för målens snabba handläggning, som en underdimensionering

av de fiskesakkunniga organen i vattenmål innebär. Länsstyrelsen

får bestämt motsätta sig det av utredningsmannen diskuterade alternativet

att — efter erforderlig förstärkning av sötvattenslaboratoriet —

dit koncentrera samtliga med vattenmål sammanhängande fiskefrågor. Länsstyrelsen

anser, att de nackdelar, som är förenade med en centralisering till

sötvattenslaboratoriet, klart överväger de fördelar, som måhända kan vara

förenade med en sådan centralisering. Länsstyrelsen understryker särskilt de

fördelar — såväl praktiska som psykologiska — som den lokala anknytningen

innebär. På av utredningsmannen anförda skäl anser länsstyrelsen

icke heller, att alla fiskeutredningar i vattenmål bör ombesörjas av en förstärkt

fiskeriintendentsorganisation.

Frågan om den av utredningsmannen föreslagna personalökningen kan

anses vara tillräcklig för att bemästra de nuvarande och väntade kraven på

de fiskesakkunniga organen, anser länsstyrelsen undandraga sig dennas bedömande.

Den föreslagna utökningen finner länsstyrelsen dock, såvitt avser

de inom Jämtlands län verksamma organen, utgöra ett minimum. Någon

prutning på förslaget bör sålunda icke komma i fråga. Länsstyrelsen understryker

kraftigt, att det framstår som synnerligen angeläget, att den föreslagna

förstärkningen genomföres med all skyndsamhet.

I det till länsstyrelsens utlåtande fogade yttrandet av Jämtlands läns hushållningssällskap

tillstyrkes den föreslagna förstärkningen av fiskeriintendentsorganisationen

i nedre norra och mellersta distrikten samt av personalen

vid sötvattenslaboratoriet. Heträffande fördelningen av ärendena i

vattenmål på olika sakkunniginstanser samt finansieringen av de fiskesakkunnigas

arbete i vattenmål anför hushållningssällskapet i huvudsak följande.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

Det är av vikt i detta sammanhang, att den enskildes rättsskydd och möjlighet

att inverka på val av sakkunnig ej beskäres. Utredningsmannens förslag

bör därför ej föranleda sådan ändring av vattenlag eller instruktion

för statlig fiskerimyndighet, att vattendomstolen därigenom blir hänvisad

att alltid anlita en för visst område eller viss fiskefråga bestämd sakkunniginstans,

då det gäller uppdrag, som avser förslag till ersättningar för skada

på enskilt fiske. Här bör nämligen domstolen, efter hörande av parterna,

ha viss möjlighet att själv bestämma valet. Endast beträffande uppdrag, som

gäller utredningar angående inverkan ur allmän fiskesynpunkt samt direkta

fiskeundersökningar, synes en begränsning till viss instans vara motiverad.

Av de olika former av domstolsuppdrag, som här kommer i fråga, synes

det lämpligt, att sötvattenslaboratoriet erhåller dem, som gäller undersökningar

jämligt It kap. 45 § vattenlagen, under det att yttranden beträffande

inverkan ur allmän fiskesynpunkt jämlikt 35 § nämnda lagrum alltid hör

avgivas av fiskeriintendent. Så bör ske bl. a. för att ge fiskefrågorna en

allsidig belysning och för att tillvarataga möjligheten att företrädesvis anlita

den stora erfarenhet och expertis, som sötvattenslaboratoriet förfogar över.

Utredningsmannen har föreslagit, att kostnaderna för fiskeriintendenternas

utredningar skall uttagas i respektive vattenmål, medan kostnaderna för sötvattenslaboratoriets

arbeten såsom hittills skall debiteras de större vattenmålssökandena

direkt. För verksamheten vid sötvattenslahoratoriets regleringsavdelning

har under senare år upptagits ett skenbart anslag i riksstaten.

Sökandeföretagens medelstillskjutning sker formellt i avräkning på statsanslaget.

Denna egenhet i uppbördssätt har i vissa fall antagits innebära,

att sjöregleringsavdelningen skulle stå i viss ekonomisk beroendeställning till

sökandepart i vattenmål. Den misstänkliggörande skuggan skulle helt avvärjas

genom en omläggning av debiteringssystemet. Därest staten garanterar

utgiftsposten, bör den omloppstid, inom vilken utgifterna täckes av utdömda

medel, ha mindre betydelse och utdebiteringen till statskassan därför

mycket väl kunna ske efter hand som dom avkunnas i respektive vattenmål.

Normer härför bör kunna fastställas. De i vattenmålen anlitade sakkunniginstanserna,

antingen det är sötvattenslaboratoriet, fiskeriintendenterna eller

andra sakkunniga, bör ha möjlighet att arbeta i möjligaste mån utan inflytande

av en parts större eller mindre möjlighet eller vilja att bekosta sakkunniguppdrag.

Svenska vattenkraf tf öreningen tillstyrker utredningsmannens förslag till

såväl förstärkning av de fiskesakkunniga organen som finansiering av denna

förstärkning. I fråga om finansieringen anför föreningen i huvudsak följande.

Beträffande finansieringen av förstärkningen av fiskeriintendentsorganisationen

förutsätter utredningsmannen, att enligt vattenlagen kostnaderna

kan uttagas av sökandena. Föreningen har tidigare framhållit, att kostnaderna

för fiskeriintendenternas arbete för det allmänna fiskeintresset torde

ankomma på statsverket. Av bestämmelserna i 11 kap. 97 § vattenlagen

och rättsfallet NJA 1928 s. 502 synes nämligen framgå, att kostnaden för utredning

enligt 11 kap. 45 § vattenlagen skall betalas av sökanden, under det

att kostnaden för utredning enligt 11 kap. 30 § vattenlagen skall stanna på

statsverket. Emellertid torde det arbete, som motsvarar den föreslagna förstärkningen

av fiskeriintendentsorganisationen, i huvudsak komma att avse

arbete enligt 11 kap. 45 § vattenlagen. Utredningsmannens slutsats, att sökandena

kan åläggas att betala förstärkningen av fiskeriintendentsorganisationen,

torde sålunda i huvudsak vara riktig. Dock torde, liksom tidigare,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

45

kostnader för utredningar enligt It kap. 36 § komma att belasta statsverket.

I utredningen framlägges vidare förslag till taxa för ersättningar till den

lokala fiskeriintendentsorganisationen. Mot taxans innehåll har föreningen

inke någon anmärkning. Vattendomstolarna lärer visserligen vid sin prövning

av ersättningsfrågan knappast vara bundna av en av Kungl. Maj :t

fastställd taxa. Emellertid torde — såsom utredningsmannen antager — i

de allra flesta fall ersättning komma att betalas frivilligt av sökandena enligt

taxan, vilken alltså i praktiken kommer att gälla. Föreningen har sålunda

icke något att invända mot att taxan fastställes.

Indalsälvens vattenreglcringsföretag tillstyrker utredningsmannens förslag

till förstärkning av fiskeriintendentsorganisationen och sötvattenslaboratoriet

samt anför vidare, att vattenregleringsföretaget icke har någon erinran

vare sig mot utredningsmannens förslag, att kostnaderna för laboratoriets

undersökningsverksamhet skall bestridas i samma ordning som hittills samt

att statsverket skall av vederbörande företagare uppbära ersättning för kostnaderna

för fiskeriintendenternas verksamhet i vattenmål, eller mot fastställande

av det framlagda förslaget till taxa å ersättningar för vissa uppdrag,

som verkställes inom statens lokala fiskeriadministration.

IV. Fiskeristyrelsens anslagsäskanden för budgetåret 1957/58 samt

statskontorets yttrande häröver

Fiskerist yreisen med statens fisker iför sök hemställer,

att anslaget till undersökningar inom sötvattenslaboratoriet skall upptagas

med oförändrat belopp. Vidare förordar styrelsen, att en befattning såsom

fiskeriassistent i reglerad befordringsgång skall inrättas fr. o. in. budgetåret

1957/58. Assistenten, som bör vara biolog med filosofie magister- eller

filosofie kandidatexamen, avses skola ha till uppgift att syssla med utredningar

i vattenregleringsmål, innefattande samarbete med såväl övriga biologer

som fiskmästarna. Styrelsen tillstyrker därjämte, att tre fiskmästare

samt ett laboratoriebiträde i extra anställningsform skall överföras å extra

ordinarie stat.

Vid behandlingen av förevarande anslag inom fiskeristyrelsen har från

styrelsens beslut skiljaktiga meningar anförts. Sålunda har ledamoten Alm

och laboratorn Runnström beträffande ett av styrelsens majoritet icke biträtt

förslag om inrättande vid ifrågavarande undersökningar av en befattning

som amanuens i reglerad befordringsgång ansett, att styrelsen icke

bort uppskjuta frågan om förstärkning av sjöregleringsavdelningen vid sötvattenslaboratoriet

med en amanuensbefattning, enär behovet av en sådan

förstärkning är omedelbart och enligt deras mening ej bör anstå i avvaktan

på eu utredning om fiskeriintendentsorganisationen. Reservanterna har vidare

framhållit, att vattendomstolar och intressenter, som under våren 1956

yttrat sig angående en organisationsundersökning av nämnda avdelning ansett

angeläget, all avdelningen tillföres erforderlig utredningspersonal.

Runnström har vidare — beträffande ett av styrelsens majoritet icke biträtt

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 22 år 1957

förslag om förhöjd löneställning för byråsekreteraren vid ifrågavarande undersökningar

— reserverat sig mot att en höjning av lönegradsplaceringen

för byråsekreterartjänsten vid sjöregleringsavdelningen fortfarande icke upptagits.

Stora risker föreligger enligt Runnström för avbrott i kontinuiteten

beträffande utredningsarbetet, så länge tjänsten blott är en genomgångsbefattning.

Arbetsuppgifterna är av så kvalificerad art, att lönegrad 29 enligt

reservantens förmenande skulle vara berättigad. Slutligen har byråchefen

Wikland ansett, att styrelsen icke bort förorda inrättande av omförmälda

befattning såsom fiskeriasisstent i reglerad befordringsgång. Till stöd för

sin reservation har Wikland anfört bl. a., att hela den ifrågavarande organisationens

uppsättning av biologer med undantag för föreståndaren i första

hand är »utredningsbiologer». Redan att en av de mest kvalificerade av dessa

har varit och är tjänstledig, utgör enligt reservanten en viktig anledning att

bedöma sagda fråga restriktivt. För restriktivitet talar enligt reservantens

mening även två andra omständigheter, nämligen dels frågan om en decentralisering

av ifrågavarande verksamhet till de områden, som beröres av

vattenregleringsföretag, dels det icke utredda frågekomplexet om vattendomstolarnas

behov av sakkunskap för bedömandet av fiskefrågor i vattenmål.

Beträffande anslaget Fiskeriintendenter in. m.: Avlöningar hemställer

fiskeristyrelsen om en höjning med 4 000 kronor till 218 000 kronor. Förslaget

innebär, att ordinarieposten och icke-ordinarieposten med hänsyn

till beräknade löneklassförändringar skall höjas med 1 500 respektive 2 300

kronor. Vidare föreslås, att posten rörligt tillägg skall höjas med 2 300 kronor

till 63 000 kronor. Å andra sidan hemställes, att posten Särskilda uppbördsmedel,

Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel skall ökas med

2 100 kronor till 50 000 kronor. Fiskeristyrelsen erinrar därjämte om sin

framställning den 12 juni 1956 om förstärkning av den lokala fiskeriadministrationen.

Anslaget Fiskeriintendenter in. in.: Omkostnader föreslår fiskeristyrelsen

skola höjas med 4 700 kronor till 34 700 kronor. Höjningen hänför sig till

en begärd uppräkning av anslagsposten till reseersättningar med 6 000 kronor,

varifrån skall avgå en därtill anslutande uppräkning av posten till Särskilda

uppbördsmedel av 1 300 kronor.

Statskontoret anför i remissutlåtande, att beräkningen av medelsbehovet

under anslagen Fiskeriintendenter in. in. icke givit ämbetsverket

anledning till annan erinran än att posten till reseersättningar med hänsyn

till senaste belastningssiffra synes kunna uppföras med oförändrat belopp.

V. Föredraganden

Den nu pågående och den för framtiden väntade utbyggnaden av våra

vattendrag för tillgodoseende av landets kraftförsörjning medför på flera

områden behov av en förstärkning av de statliga organen. Med anledning

härav erfordras sålunda bl. a. en viss utökning av arbetskraften vid vattendomstolarna.

En dylik utvidgning medför i sin tur en ökad belastning på

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957 47

de institutioner, som har att såsoin särskilda sakkunniga biträda vattendomstolarna.

Till dessa sakkunnigorgan hör bl. a. fiskeristyrelsens sötvaltens

laboratorium och de i statens lokala fiskeriadministration ingående fiskeriintendenterna.

Fiskeutredningar i vattenmål — frånsett föroreningsmäl

enligt 8 kap. vattenlagen — samt fiskeutredningar såsom förberedelse till

sådana mål utföres nämligen regelmässigt av antingen sötvattenslaboratoriet

eller intendenterna. Inom laboratoriet har, såsom närmare framgår

av den föregående redogörelsen, för fullgörande av dylika utredningar avdelats

viss personal. Kostnaderna för utredningarna bestrides helt^ av ersättningar,

som erlägges av uppdragsgivarna och tages till uppbörd på ett

tor andamålet upptaget reservationsanslag, å vilket av statsmedel årligen

an\isas endast ett formellt belopp av 100 kronor.

Huvudprincipen, för fördelningen av ifrågavarande sakkunniguppdrag

mellan fiskeriintendenterna å ena och sötvattenslaboratoriet å andra sidan

kan f. n. sägas vara, att laboratoriet får hand om utredningar rörande det

enskilda tiskemtresset i de stora sjöregleringsmålen och intendenterna utredningar

i Övriga mål om byggande i vatten. Principen har dock icke undantagslöst

följts, fiskeriintendenterna handhar sålunda i viss omfattning

även utredningar rörande det enskilda fiskeintresset, samtidigt som en icke

obetydlig del av laboratoriets uppdrag avser utredningar rörande det allmänna

fiskeintresset.

De salunda föreliggande och väntade anspråken på de fiskesakkunniga

organen i vattenmål har föranlett tillkallande av en särskild utredningsman

med uppdrag att undersöka i vad mån dessa organ behöver förstärkas. Utredningsmannens

nu framlagda förslag utgår, såsom angivits i det föregående,

bl. a. från en av lagmannen Nils Viklund såsom särskild tillkallad

sakkunnig avgiven promemoria med förslag till förstärkning av vissa vattendomstolar

in. in. Då utredningsmartnen funnit övervägande skäl tala för

att såväl fiskeriintendenterna som sötvattenslaboratoriet skall bibehållas vid

i huvudsak samma befattning som nu med vattenmålen, utmynnar hans

förslag i torordande av vissa förut närmare redovisade förstärkningar av

såväl intendentorganisationen som laboratoriet.

Vid min bedömning av den erforderliga förstärkningen av de fiskesakkunniga

organen i vattenmål har jag bl. a. haft att beakta, att dessa organs

arbetsbörda redan nu är så stor, att den icke torde kunna ökas inom

ramen for nuvarande personalresurser. Härtill kommer att ökade anspråk

ställes på dessa organ till följd av den utökning av vattendomstolarnas personal,

som — enligt vad jag inhämtat — chefen för justitiedepartementet

har for avsikt att föreslå i anledning av Viklunds utredning. Med hänsyn till

att detta förslag icke sträcker sig så långt, som Viklund förordat, torde

j am val få övervägas en viss reduktion av den utav utredningsmannen föreslagna

förstärkningen av de fiskesakkunniga organen i vattenmål. Jag har

vidare ansett det lämpligt, att man i nuvarande läge söker tills vidare pröva

sig fram. Härvid har det naturligtvis framstått som önskvärt att göra en

begränsad förstärkning så effektiv som möjligt.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 19oi

Med beaktande av bl. a. nu anförda synpunkter bör enligt min mening

förstärkningen av ifrågavarande organ tills vidare endast avse sotv ättens

laboratoriet0 Någon förstärkning av fiskeriintendentsorgamsationen anser

ia«°mig1 sålunda icke nu kunna" förorda. Jag har därvid bl a. utgått från

Itt man bör söka att såvitt möjligt till laboratoriet fora alla ^utred
,

, , fiskeintresset. I den mån så befinnes nod\andi-,t

ningar rörande det enskilda liskeinties , ... d k dvkka

med hänsvn till utredningsarbetets rationella bedrivande, bor dock dylika

utredningar* Len i fortslttningen Kunna anförtros ,isken,ntendente na

Vad angår utredningar enligt 11 kap. 36 »vattenlagen d. sådana, s

berör det allmänna fiskeintresset, synes dessa i princip endast

sk i ntas till fiskeriintendenterna.

Vad därefter beträffar frågan om erforderliga förstarknmgsaigar e

söhvaUenslaboratoriet kan jag i stort sett ansluta .nig till utredn.ngsma. - nens förslag. I vissa hänseenden liar jag emellertid, såsom framgår av det

förande avvikande mening. I enlighet med nämnda förslag bor salunda

laboratoriet omorganiseras för att möjliggöra en effektmsermg ,le

Lern De ta innebär, att inom laboratoriet bör under en gemensam forestan
L"
^UtredrdngsmannenRståndpunkLbeträffandeLarsonalförstärkningens

stor
lek

och fördelning på mot

Z iSeLa”™ iiitfragLingen^Len tjänst såsLn bioiogisie assistent i regierad

befordringsgång. Vad däremot angår personalens lonestallmng i osagt

. lönLgrXlaeerhrgar sam, ifrågasatta iönegradsuppflyt.mngar -- ans

ia« mig endast delvis kunna biträda utredningsmannens förslag. I traga om

-m fiskeriinspektör - i förslaget upptagna , lonc»råd

29 - kan jag sålunda icke förorda högre placering an i lönegrad 27

Jas är vidare ej beredd att tillstyrka den av utredningsmannen föreslagna

höfnkmen av tjänsterna såsom fiskmästare och förste fiskmastare från loRespektive

19 till lönegrad 19 respektive 21. i enlighet harmed kan

jag ej heller förorda högre placering av den nya tjanstei

^id1^ag—haag torde böra nämnas att - enligt

_ chefen för civildepartementet vid anmalan av för flera —to

...ensamma frågor i 1957 års statsverksproposition har for avsikt att to

slå utbyte av den å fiskeristyrelsens personalförteckning upptagna, M so^-

vattenslaboratoriet placerade tjänsten som byråsekreterare 1 one=r^

mot eu tjänst som förste byråsekreterare i lönegrad Ca 27. Haia\ tora

ändring i fiskeristyrelsens personalförteckning torde bora anmalas

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

49

styrelsens avlöningsanslag i 1957 års statsverksproposition. Kostnaderna lör

den föreslagna tjänsten bör liksom för den nuvarande tjänsten bestridas av

medel, som uppbäres såsom ersättning för av laboratoriet verkställda undersökningar.

Vid bifall till vad jag föreslagit i det föregående, bör personalen vid sötvattenslaboratoriets

forskningsavdelnimg utgöras av en laborator i lönegrad

Ca 33, tillika föreståndare för laboratoriet, en laborator i lönegrad Ca 31,

två laboratorer i lönegrad Ce 31, en förste fiskmästare i lönegrad Ca 19, tre

laboratoriebiträden i lönegrad Ce 11, två laboratoriebiträden i lönegrad Cg 11

samt två laboratoriebiträden i reglerad befordringsgång. Personalen vid laboratoriets

utredningsavdelning bör bestå av en laborator i lönegrad Ce 32,

en fiskeriinspektör i lönegrad Ce 29, tre fiskeriinspektörer i lönegrad Ce 27,

en förste fiskmästare i lönegrad Ce 19 samt åtta fiskmästare i lönegrad Ce 17.

Till personalen vid sekretariatet slutligen bör föras en förste byråsekreterare

i lönegrad Ca 27, en kansliskrivare i lönegrad Cg 15, två kanslibiträden i

lönegrad Ce 11, ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång, en expeditionsvakt

i lönegrad Ca 11 samt en biträdande vaktmästare i lönegrad Cg 10.

Utöver vad nu föreslagits, bör laboratoriet ha möjlighet att anställa tillfällig

personal för att kunna genomföra erforderliga fiskeutredningar i vattenmål.

För att elastiskt kunna tillgodose laboratoriets behov av dylik arbetskraft

bör enligt min mening Kungl. Maj :t äga vidtaga ändringar under

löpande budgetår i den för ifrågavarande undersökningar upprättade stat,

vilken jag i det följande föreslår skola liksom hittills fastställas av Kungl.

Maj :t.

Lönekostnaden för den av mig förordade förstärkningen av sötvatten slaboratoriets

personal, efter avdrag av kostnaden för den till indragning föreslagna

tjänsten, kan beräknas till i runt tal 84 000 kronor. Härtill kommer

av personalförstärkningen föranledd ökning av resekostnaderna, de allmänna

driftsomkostnaderna samt pensioneringskostnaderna. Denna ökning

kan — under förutsättning att envar av nämnda kostnader antages utgöra

25 procent av nettolöneökningen — beräknas till omkring 63 000 kronor.

Den totala kostnadsökningen skulle sålunda bli omkring 147 000 kronor.

Beträffande finansieringen av förstärkningsåtgärderna anser jag mig böra

förorda, att kostnaderna för sötvattenslaboratoriets undersökningsverksamhet

i samband med vattenmål i samma ordning som hittills skall bestridas

med avgifter, som för varje budgetår påföres intressenterna i de mål, varmed

laboratoriet har befattning. Såsom utredningsmannen påpekat, utgör

metoden en förenkling av det förfarande, som 11 kap. 97 § vattenlagen närmast

synes anvisa. Såvitt jag kunnat finna, saknas fog för den invändning,

som stundom anförts mot metoden, nämligen att den skulle innebära, att

laboratoriet därigenom skulle stå i viss ekonomisk beroendeställning till

sökandepart i vattenmål. Enligt mitt förmenande bör — såsom kammar

kollegiet föreslagit — när fiskeutredning avses skola utföras inom laboratoriet,

sakkunniguppdraget ges åt laboratoriet som sådant och icke till föreståndaren

för eller tjänsteman vid laboratoriet. Härigenom bör ytterligare

kunna markeras utredningsresultatets karaktär av tjänsteutlåtande.

4 Mining till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 22

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj. ts proposition nr 22 år 1957

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit beträffande finansieringen av

ifrågavarande undersökningar, bör liksom hittills å reservationsanslaget Fiskeristyrelsen

med statens fiskeriförsök: Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet

anvisas endast ett formellt belopp av 100 kronor. Det torde få

ankomma på Kungl. Maj:t att sedermera fastställa stat för anslagets användning.

Å den för förevarande undersökningar avsedda särskilda personalförteckningen

bör uppföras tre fiskeriinspektörer i lönegrad Ce 27.

Utredningsmannen har i sin promemoria föreslagit, att kostnaderna för

fiskeriintendenternas verksamhet i samband med vissa vattenmål — liksom

kostnaderna för sötvattenslaboratoriets ifrågavarande verksamhet — skall

ersättas av vederbörande företagare. På grund av svårigheten att för intendenterna

begagna samma schablonmässiga uppbördssystem som för laboratoriet

har utredningsmannen föreslagit, att ersättningarna för intendenternas

undersökningar i stället skall uttagas i de olika målen enligt en särskild

taxa. Vad utredningsmannen sålunda förordat, kan jag biträda.

Statsverket bör alltså av vederbörande företagare uppbära ersättning enligt

en officiell taxa för uppdrag, som av fiskeriintendent verkställes i ansökningsmål

angående vattenreglering och annat byggande i vatten, då uppdraget

föranleder undersökning på platsen, ävensom för undersökningar

enligt 5 § kungörelsen den 24 april 1953 (nr 177) angående förberedelse av

vissa företag enligt vattenlagen samt 14 kap. 5 § 2 mom. vattenlagen. Enligt

taxan bör utgå dels timersättning, dels särskild ersättning för rese- och traktamentskostnader

ävensom för särskilda utlägg i anledning av uppdrag. 1

timersättningen bör ingå, förutom lönekostnader — i form av visst procentuellt

tillägg — administrations-, expens- och pensioneringskostnader. Med

särskilda utlägg bör avses utgifter, som otvetydigt faller utanför ramen av

de för intendenternas verksamhet naturliga kontors- och materialkostnaderna.

I fråga om större uppdrag bör möjlighet finnas att i stället för timersättning

debitera ett belopp, som motsvarar den verkliga lönekostnaden,

ökad med visst procenttal för administrations-, expens- och pensioneringskostnader.

Uppbörden av ersättningarna bör i enlighet med utredningsmannens förslag

handhas av fiskeristyrelsen. Den av styrelsen i anledning härav föreslagna

ökningen av styrelsens kamerala personal är jag icke beredd att förorda.

Inflytande ersättningar för av fiskeriintendent verkställda uppdrag bör

såsom särskilda uppbördsmedel redovisas som en särskild post, betitlad Ersättningar

för undersökningar, under vartdera av fiskeriintendenternas avlönings-

och omkostnadsanslag. Under avlöningsanslaget bör av praktiska

skäl upptagas ersättning för, förutom avlönings- och pensioneringskostnader,

även administrations- och expenskostnader samt under omkostnadsanslaget

ersättning för rese- och traktamentskostnader samt för särskilda utlägg

i anledning av uppdragen.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

51

Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att — därest riksdagen icke har

något att erinra häremot — i enlighet med de föreslagna grunderna utfärda

närmare bestämmelser angående den sålunda förordade taxan och framdeles

vidtaga erforderliga ändringar i denna.

I avvaktan på närmare erfarenheter torde såsom ersättningar för undersökningar

under rubriken Särskilda uppbördsmedel på fiskeriintendenternas

avlönings- respektive omkostnadsanslag för budgetåret 1957/58 böra

upptagas ett formellt belopp av 100 kronor.

Vad härefter angår avlöningsanslaget till fiskeriintendenter

in. m. i övrigt synes fiskeristyrelsens beräkning härav böra godtagas. Ordinarieposten,

icke-ordinarieposten samt posten till rörligt tillägg torde sålunda

böra höjas med respektive 1 500, 2 300 och 2 300 kronor eller tillhopa med

6 100 kronor. Samtidigt bör de under särskilda uppbördsmedel upptagna bidragen

av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel uppräknas med 2 100 kronor.

Härtill kommer under särskilda uppbördsmedel det förut förordade formella

beloppet å 100 kronor avseende ersättningar för undersökningar. Vidare

torde för arvode, bestämt av Kungl. Maj :t, böra beräknas ett ytterligare

belopp av 1 200 kronor. Anslaget bör sålunda upptagas med ett (6 100 —

2 100 — 100 -j- 1 200 =) 5 100 kronor högre belopp än för innevarande budgetår

eller med 219 100 kronor. Avlöningsstaten för fiskeriintendenter m. m.

skulle alltså få följande utseende.

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis . . 149 000

2. Arvode, bestämt av Kungl. Maj :t.............. 7 200

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal, förslagsvis

.................................... 60 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis.................... 53 000

Summa kronor 269 200

Särskilda uppbördsmedel

Bidrag av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel .... 50 000

Ersättningar för undersökningar ................ 100

Nettoutgift kronor 219 100

Vad beträffar omkostnadsanslaget till fiskeriintendenter m. in.

bör med hänsyn till de höjda järnvägstaxorna samt höjningen av traktamenten

och bilersättning posten till reseersättningar höjas med 2 300 kronor.

Ä andra sidan synes posten till sjukvård in. in. med hänsyn till belastningen

böra nedräknas med 500 kronor. Under särskilda uppbördsmedel torde

i enlighet med fiskeristyrelsens förslag bidragen av vissa fiske- och arrendeavgiftsmedel

böra uppräknas med 1 300 kronor. Vidare torde det förut

förordade formella beloppet å 100 kronor, avseende ersättningar för undersökningar,

böra upptagas under särskilda uppbördsmedel. Omkostnadsan
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 22 år 1957

slaget skulle sålunda behöva höjas med (2 300 — 500 — 1 300 — 100 =) 400

kronor till 30 400 kronor. Det torde få ankomma på Kungl. Maj :t att sedermera

fastställa stat för anslaget.

Vid bifall till vad jag nu förordat, bör för budgetåret 1957/58 för undersökningar

inom sötvattenslaboratoriet upptagas ett reservationsanslag av

100 kronor. För avlöningar och omkostnader för fiskeriintendenter m. m.

bör beräknas förslagsanslag å 219 100 respektive 30 400 kronor. Frågan om

anvisande av dessa anslag torde få upptagas i 1957 års statsverksproposition

vid anmälan av nionde huvudtiteln.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå 1957 års riksdag att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga den ändring i personalförteckningen

för Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök:

Undersökningar inom sötvattenslaboratoriet, som

angivits i det föregående

b) godkänna de förslag i övrigt, som framlagts i det föregående.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

561935

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin (1)

  1. SVENSK RÄTTSPRAXIS VATTENRÄTT, SvJT 1959 s. 673, på s. 691 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:216 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under hudgetåret 1957/58 m. m. jämte i ämnet väckt motio a1 i texten
  2. JoU 1957:15 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anslag för budgetåret 1957/58 till Fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök: Undersökningar inom s s. 1 i texten

Doktrin (1)

1 koppling.

  1. SvJT 1959 s. 673 SVENSK RÄTTSPRAXIS VATTENRÄTT s. 691 i texten