Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
1957-01-10 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,0 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:27, Angående godkännande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
1
Nr 21
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående godkännande
av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av
dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra
frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet;
given Stockholms slott den 10 januari 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollen över finansoch
utrikesdepartementsärenden för den 31 juli 1956 och över finansärenden
för denna dag samt med överlämnande av ett den 20 december 1956 undertecknat
avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning
och för reglering av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst
och förmögenhet vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock i övrigt bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen denna dag hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 27
2
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
Avtal
mellan Sverige och Italien för undvikande
av dubbelbeskattning och för reglering
av vissa andra frågor beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet
Hans Majestät Konungen av Sverige
och Italienska Republikens President
hava, i syfte att undvika dubbelbeskattning
och reglera vissa andra frågor beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet,
överenskommit att avsluta ett
avtal och hava för detta ändamål till
sina befullmäktigade ombud utsett:
Hans Majestät Konungen av Sverige:
dess minister för utrikes ärendena,
H. Exc. Östen Undén;
Italienska Republikens President:
dess ambassadör i Stockholm, Gioacchino
Scaduto-Mendola di Fontana
degli Angeli,
vilka, efter att hava tagit del av
varandras fullmakter och funnit dem
vara i god och behörig ordning, överenskommit
om följande bestämmelser:
Artikel 1
Detta avtal är tillämpligt å fysiska
personer, som äro bosatta i Konungariket
Sverige eller i Italienska Republiken,
samt å svenska och italienska juridiska
personer.
Artikel 2
§ 1. Bestämmelserna i detta avtal
äro tillämpliga å följande skatter:
A. — Beträffande Sverige:
1) den statliga inkomstskatten;
2) kupongskatten;
3) ersättningsskatten;
4) utskiftningsskatten;
5) sjömansskatten;
6) den statliga förmögenhetsskatten;
7) den kommunala inkomstskatten;
8) bevillningsavgifterna för särskilda
förmåner och rättigheter.
Convenzione
fra Pltalia e la Svezia, al fine di
evitare le doppie imposizioni e di regolare
certe altre questioni in materia di
imposte sul reddito e sul patrimonio
Il Presidente della Repubblica Italiana
e Sua Maestå il Re di Svezia, animati
dal desiderio di evitare le doppie imposizioni
e di regoiare certe altre questioni
in materia di imposte sul reddito
e sul patrimonio, hanno deciso di concludere
una convenzione ed hanno
nominato a tale scopo come loro plenipotenziari:
Il
Presidente della Repubblica Italiana:
FAmbasciatore Gioacchino ScadutoMendola
di Fontana degli Angeli;
Sua Maestå il Re di Svezia:
il Ministro degli Affari Esteri, S. E.
Östen Undén,
i quali, dopo essersi comunicati i loro
pieni poteri riconosciuti in buona e
dovuta forma, hanno convenuto quanto
segue:
Art. 1
La presente Convenzione é applicabile
alle persone fisiche domiciliate
nella Repubblica Italiana o nel Regno
di Svezia, nonché alle persone giuridiche
italiane e svedesi.
Art. 2
§ 1°. Le imposte cui la presente Convenzione
si applica sono:
A. —- Per quanto riguarda Vltalia:
1) L’imposta sul reddito dei terreni;
2) Lhmposta sul reddito dei fabbricati;
3)
L’imposta sui redditi di riccbezza
mobile;
4) L’imposta sui redditi agrari;
5) L’imposta complementare progressiva
sul reddito;
6) L’imposta sulle societå;
7) L’imposta sulle obbligazioni;
8) Le imposte regionali, provinciali,
comunali e camerali sul reddito.
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
3
B. — Beträffande Italien:
1) skatten å obebyggd mark (imposta
sul reddito dei terreni);
2) skatten å byggnader (imposta sul
reddito dei fabbricati);
3) den proportionella inkomstskatten
(imposta sui redditi di ricchezza mobile);
4) skatten å jordbruksinkomst (imposta
sui redditi agrari);
5) den personliga progressiva inkomstskatten
(imposta complementare progressiva
sul reddito);
6) bolagsskatten (imposta sulle societä);
7)
skatten å obligationer (imposta
sulle obbligazioni);
8) skatter, som påföras inkomst för
italienska regioners, provinsers, kommuners
eller för handelskamrars räkning
(imposte regionali, provinciali, comunaii
e camerali sul reddito).
I de skatter, som uppräknas i denna
paragraf, inbegripas ej blott de egentliga
skattebeloppen utan även förhöjningar,
tillägg, räntor, kostnader och andra i
samband med skatterna uttagna belopp,
som påföras för statens, regionernas, provinsernas,
kommunernas och handelskamrarnas
räkning.
§ 2. Detta avtal skall likaledes tilllämpas
å alla andra skatter av likartat
slag, som i en av de avtalsslutande staterna
efter undertecknandet av detta
avtal påföras å inkomst, å förmögenhet,
å delar av inkomst eller förmögenhet
eller å förmögenhetsökning.
Artikel 3
§ 1. En fysisk person anses enligt
detta avtal bosatt i en av staterna, om
han där har sitt egentliga bo och hemvist
eller där stadigvarande vistas.
Om tillämpningen av denna bestämmelse
leder till att en person samtidigt
anses vara bosatt i båda de avtalsslutande
staterna, skall han anses vara
bosatt i den av de båda staterna, med
vilken han har de starkaste personliga
och ekonomiska förbindelserna eller, om
frågan icke kan lösas med tillämpning av
sistnämnda regel, i den avtalsslutande
stat, vars medborgare han är. Skulle
B. — Per quanto riguarda la Svezia:
1) L’imposta statale sul reddito (den
statliga inkomstskatten);
2) L’imposta sui dividendi delle azioni
(kupongskatten);
3) L’imposta sui redditi non distribuiti
(ersättningsskatten);
4) L’imposta sulle ripartizioni (utskiftningsskatten);
5)
L’imposta speciale sull’equipaggio
delle navi esenti dalle altre imposte sul
reddito (sjömansskatten);
6) L’imposta statale sul patrimonio
(den statliga förmögenhetsskatten);
7) L’imposta comunale sul reddito
(den kommunala inkomstskatten); i
8) Le tasse sui vantaggi e sui privilegi
speciali (bevillningsavgifterna för
särskilda förmåner och rättigheter).
Le imposte elencate nel presente paragrafo
comprendono oltre 1’ammontare in
principale, le sopratasse, gli accrescimenti,
le addizionali, gli interessi, le
spese ed altri accessori riscossi insieme
alla imposta base e dovuti allo stato,
alle regioni, alle provincie, ai comuni
ed alle camere di commercio.
§ 2. La presente Convenzione si applicherå,
inoltre, ad ogni altra imposta
avente natura analoga che sarå istituita,
dopo la firma della medesima, nel
territorio di ciascuno Stato contraente,
sul reddito, sul patrimonio, sugli elementi
del reddito o del patrimonio o
sugli incrementi di patrimonio.
Art. 3
§ 1°. Ai fini della presente Convenzione,
la persona fisica sarå considerata
domiciliata in uno dei due Stati
se essa ha nel medesimo la residenza
effettiva e la casa di abitazione o se vi
soggiorna in via permanente.
Se in base al suddetto principio viene
a risultare 1’esistenza contemporanea di
un domicilio in ciascuno degli Stati contraenti,
la persona fisica si considera
domiciliata ncllo Stato in cui ha i
rapporti personali ed economici piu
stretti o, se quesfultimo criterio non
consente di risolvere il problema, nello
Stato contraente di cui ha la cittadinanza;
se essa ha contemporancamente
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
han samtidigt vara medborgare i båda
de avtalsslutande staterna eller skulle
han icke vara medborgare i någon av
dem, skola skattemyndigheterna i de
båda staterna träffa överenskommelse i
varje särskilt fall.
§ 2. Juridiska personer anses bosatta
i den stat, där den verkliga ledningen
har sitt säte.
§ 3. För skattskyldig, som utflyttar
från den ena staten för att bosätta sig
i den andra, upphör skattskyldigheten i
förstnämnda stat —- såvitt skattskyldigheten
är beroende på den skattskyldiges
bosättning — med utgången av
den dag, under vilken utflyttningen slutförts.
Samtidigt inträder i den andra
staten motsvarande skattskyldighet.
§ 4. Oskift dödsbo skall anses vara
bosatt i den av de båda staterna, där
den avlidne enligt § 1 av denna artikel
skall anses hava varit bosatt vid dödsfallet.
§ 5. Vid tillämpningen av detta avtal
betyder uttrycket »fast driftställe» varje
plats, å vilken för stadigvarande bruk
vid rörelsens utövande finnes särskild
anläggning eller vidtagits särskild anordning,
såsom plats där företaget bar
sin ledning, kontor, filial, tillverkningsplats,
verkstad, inköps- eller försäljningsställe,
gruva eller annan fyndighet,
som är föremål för bearbetning. Ett
dotterbolag anses däremot icke utgöra
ett fast driftställe för moderbolaget.
En stadigvarande agentur för ett
företag utgör likaledes ett fast driftställe,
därest agenten regelbundet utnyttjar
en allmän fullmakt enligt vilken
han äger inleda förhandlingar å företagets
vägnar samt underteckna eller
godkänna avtal, eller då företaget på
den stats område, där agenturen är
inrättad, innehar lager av råvaror eller
produkter, som regelmässigt användas
för att effektuera av agenten upptagna
beställningar.
Som fast driftställe i avtalets mening
anses även plats för byggnadsföretag,
då verksamheten därstädes utövats eller
kan antagas komma att utövas under
längre tid än ett år.
la cittadinanza dei due Stati contraenti
o se non ha la cittadinanza di alcuno di
essi, le autoritå fiscali dei due Stati
si concerteranno caso per caso.
§ 2. Il domicilio delle persone giuridiche
si trova nello Stato in cui é situata la
sede della direzione effettiva.
§ 3. Il contribuente che ha trasferito
definitivamente il suo domicilio da uno
Stato alhaltro, cessa di essere assoggettato
nel primo Stato alle imposte
applicate in base al criterio del domicilio,
a partire dalla data in cui il trasferimento
ha avuto luogo. L’assoggettamento
nelhaltro Stato, alle imposte
stesse, comincerå a decorrere da questa
data.
§ 4. Le ereditå indivise saranno considerate
come situate in quello dei due
Stati in cui, conformemente al paragrafo
1° del presente articolo, il de cuius aveva
il suo domicilio al momento della morte.
§ 5. Ai fini della presente Convenzione,
1’espressione “stabile organizzazione”
designa le installazioni speciali
utilizzate in permanenza o gli organi da
cui emanano le disposizioni speciali prese
per lo svolgimento di una attivitå,
come la direzione, gli uffici, le succursali,
le officine, i laboratori, i magazzini,
le miniere o ogni altro giacimento minerario
che formi oggetto di un’attivitå,
con esclusione delle societå filiali.
La rappresentanza o agenzia di una
impresa costituisce stabile organizzazione,
quando 1’agente fa abitualmente
uso di un potere generale che gli permette
di vincolare 1’ impresa mediante
la negoziazione, la sottoscrizione o
1’accettazione di conlratti o quando
1’impresa dispone nel territorio dello
Stato ove é situata 1’agenzia, di depositi
di materie prime o prodotti regolarmente
destinati alhesecuzione delle
ordinazioni raccolte da questa agenzia.
I cantieri destinati a lavori di costruzione
la cui esecuzione ha superato
o che si ritiene dovrå superare una
durata di dodici mesi, saranno egualmente
considerati come organizzazione
stabile ai sensi della Convenzione.
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
5
§ 6. Den omständigheten, att en i
den ena staten skattskyldig person uppehåller
affärsförbindelse i den andra staten
genom förmedling av en fullt fristående
mäklare eller kommission är,
vilken därvidlag endast fullgör uppdrag,
som tillhöra hans vanliga affärsverksamhet,
eller att en sådan person innehar
i den andra staten, även om det sker
i form av en stadigvarande anordning,
ett kontor, vars verksamhet är begränsad
till inköp av råvaror eller produkter
avsedda att försäljas eller förädlas
av hans företag i den förstnämnda
staten, skall icke i och för sig medföra
att ett fast driftställe föreligger i den
andra staten.
Artikel 4
Skatt å inkomst av fast egendom, häri
inbegripen vinst genom avhändande av
sådan egendom, skall påföras endast i
den stat, där egendomen är belägen.
Uttrycket »inkomst av fast egendom»
innefattar ej blott den inkomst, som
förvärvas genom omedelbart förvaltande,
brukande eller utnyttjande av
den fasta egendomen, häri inbegripna
gruvor, malmfyndigheter och alla andra
naturtillgångar, utan även sådan inkomst,
som under vilken beteckning som
helst förvärvas genom uthyrning, utarrendering
eller varje annan upplåtelse
av rätt att bruka eller utnyttja sagda
egendom.
Artikel 5
§ 1. Skatt å inkomst av rörelse,
vilken inkomst härflyter från fast driftställe
i en av de båda staterna, utgår
allenast i denna stat. Då ett företag
innehar fasta driftställen i båda staterna,
uppbär vardera staten skatt å den
del av inkomsten, som förvärvas från
fast driftställe inom dess område.
§ 2. Därest ett företag i en av staterna
direkt eller indirekt deltager i ledningen
eller förvaltningen av ett företag
i den andra staten eller äger del av detta
företags kapital och för så vitt i företagens
affärs- och finansförbindelser avtalats
eller föreskrivits villkor, vilka avvika
från dem som skulle hava gällt
mellan självständiga företag, skola inkomster,
vilka det ena företaget rätte
-
§ 6. Il fatto che il contribuente di
uno Stato ha relazioni d’affari nell’altro
Stato per mezzo di un commissionario
o di un mediatore, veramente
autonomo e agente come tale nel quadro
della sua normale attivitå, o che possiede
nelFaltro Stato, anche sotto
forma di organi permanent!, un ufficio
la cui attivitå si limita alFacquisto
di merci o prodotti destinati ad
essere venduti o trasformati dalla sua
impresa nel primo Stato, non implica
ipso facto il possesso di una organizzazione
stabile nelFaltro Stato.
Art. 4
I redditi dei beni immobili, nonché
i profitti risultanti dalFalienazione di
tali beni, non sono imponibili che nello
Stato in cui i beni stessi sono situati,
L’espressione “redditi dei beni immobili”
comprende non soltanto i redditi
che provengono dalla gestione, dal
godimento o dalla utilizzazione diretta
di beni immobili, comprese le miniere,
i giacimenti ed ogni altra risorsa naturale,
ma anche i redditi ricavati, a
qualunque titolo, dalla locazione, dal1’affitto
e da ogni altra concessione del
diritto di godimento o di sfruttamento
dei beni stessi.
Art. 5
§ 1°. I redditi derivanti dalla gestione
di un’impresa, attribuibili alla organizzazione
stabile esistente in uno dei due
Stati, non sono tassabili che in questo
Stato. Se Fimpresa ha organizzazioni
stabili nei due Stati, ogni Stato applichcrå
Fimposta sulla parte dei redditi
derivanti dalFattivitå della organizzazione
stabile situata nel suo territorio.
§ 2. Se uiFimpresa di uno dei due
Stati partecipa direttamente o indirettamente
alla direzione, alla gestione o
al capitale di un’impressa delFaltro
Stato e se le condizioni stabilite od imposte
nelle relazioni commerciali o finanziarie
dellc due imprese sono dilferenti
da quelle che esisterebbero fra imprese
indipendenti, i profitti che Fn na delle
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1957
ligen skulle hava förvärvat men som
på grund av villkoren i fråga icke tillkommit
detta företag, inräknas i detta
företags inkomster och beskattas i överensstämmelse
därmed.
Artikel 6
§ 1. Då en skattskyldig i en av de
avtalsslutande staterna till en skattskyldig
i den andra staten upplåter nyttj
anderätten till immateriella rättigheter,
såsom patent, ritningar och modeller,
hemliga fabrikationsmetoder och recept,
varumärken och andra liknande rättigheter,
författarrätt eller reproduktionsrätt
eller rätt till kinematografisk film,
eller ock upplåter nyttjanderätten till industriell,
kommersiell eller vetenskaplig
utrustning, skall den royalty eller den
ersättning av annat slag, som utbetalas
för upplåtelsen, beskattas endast i den
stat, där betalningsmottagaren är bosatt.
Därest emellertid i den andra staten
finnes ett fast driftställe för ett av
betalningsmottagaren innehaft företag,
skall royaltyn eller ersättningen beskattas
endast i denna andra stat.
§ 2. Om och i den mån royaltyn
överskrider det verkliga värdet ■— däri
inbegripen normal affärsvinst — av den
nyttjanderätt, för vilken royaltyn utbetalas,
är bestämmelsen i § 1 av denna
artikel ej tillämplig.
§ 3. De i §§ 1 och 2 av denna artikel
meddelade bestämmelserna skola tilllämpas
även beträffande vinst, som
uppkommer genom avhändande av de
rättigheter varom här är fråga.
Artikel 7
Skatt å inkomst — häri jämväl inbegripen
skatt å bruttoinkomst —■ av
företag för utövande av sjöfart eller
luftfart utgår allenast i den stat, inom
vars område företagets verkliga ledning
har sitt säte.
Artikel 8
§ 1. Med hänsyn till att vid tidpunkten
för undertecknandet av detta avtal
utdelning, som verkställes av ett bolag
med skatterättsligt hemvist i Italien, icke
är föremål för någon kupongskatt, hava
de båda avtalsslutande staterna överenskommit
om följande bestämmelser:
imprese avrebbe normalmente realizzato,
e che a causa di queste condizioni
non sono stati da essa realizzati, sono
inclusi nei profitti di tale impresa e
tassati in conseguenza.
Art. 6
§ 1°. I canoni ed altri proventi che
un contribuente di uno degli Stati contraenti
ricava per la concessione ad un
contribuente delFaltro Stato contraente
delhuso di beni mobili incorporali, come
i brevetti d’invenzione, disegni o modelli,
processi e formule segrete, marchi di
fabbrica ed altri diritti analoghi, i
diritti di autore e di riproduzione, i
diritti di locazione di pellicole cinematografiche,
nonché i diritti di utilizzazione
di attrezzature industriali, commerciali
o scientifiche, sono imponibili
soltanto nello Stato in cui é domiciliato
il beneficiario a condizione che questi
non abbia nelhaltro Stato una organizzazione
stabile della sua impresa. In
quesfultimo caso i canoni non sono
imponibili che in quesfaltro Stato.
§ 2. Nel caso e nella misura in cui i
canoni eccedono il valöre intrinseco —
compreso un profitto normale — dei
diritti per i quali sono corrisposti, la
regola del paragrafo primo del presente
articolo non é applieabile.
§ 3. I principi dei paragrafi uno e
due del presente articolo si applicano,
inoltre, ai profitti derivanti dalla alienazione
dei suddetti diritti.
Art. 7
Le imposte prelevate sui redditi
derivanti dalla gestione di imprese di
navigazione marittima o aerea — comprese
le imposte prelevate sui redditi
lordi — non sono dovute che nello Stato
nel cui territorio si trova la sede della
direzione effettiva dell’impresa.
Art. 8
§ 1°. Poiché alla data della firma
della presente Convenzione i dividendi
attribuiti da una societå avente il domicilio
fiscale in Italia non sono passibili
di un’imposta cedolare, i due Stati contraenti
hanno convenuto quanto segue:
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
7
1) Då fråga är om utdelning, som
tillfaller ena Sverige bosatt fysisk person
från ett bolag med skatterättsligt hemvist
i Italien, uttages därstädes den
personliga progressiva inkomstskatten.
2) Då fråga är om utdelning, som
tillfaller en i Italien bosatt fysisk person
från ett bolag med skatterättsligt hemvist
i Sverige, uttages kupongskatt därstädes,
dock att denna skatt ej får överstiga
fem procent av utdelningens bruttobelopp.
3) Då ett bolag med skatterättsligt
hemvist i Sverige verkställer utdelning
till ett bolag med skatterättsligt hemvist
i Italien, skall någon svensk kupongskatt
icke uttagas å utdelningen, såvida
ej det italienska holaget innehar ett fast
driftställe i Sverige. I sistnämnda fall
uttages den svenska kupongskatten,
dock att densamma ej får överstiga fem
procent av utdelningens bruttobelopp.
Därest skattelagstiftningen i Italien
så ändras, att skatt därstädes påföres
utdelning, som tillfaller ett bolag med
skatterättsligt hemvist i Sverige från
ett bolag med skatterättsligt hemvist i
Italien, skola de båda staterna i anledning
härav upptaga förhandlingar.
§ 2. I sådana fall, då kupongskatt
uttagits i Sverige, skall Italien medgiva
avdrag med belopp, motsvarande sagda
svenska skatt, å den personliga progressiva
inkomstskatten eller, såvitt
fråga är om utdelning åtnjuten av ett
bolag med skatterättsligt hemvist i
Italien, å bolagsskatten.
§ 3. I sådana fall, då utdelning beskattats
i Italien, skall Sverige medgiva
avdrag å den svenska skatten med
belopp ej överstigande tio procent av
utdelningens bruttobelopp.
§ 4. Utdelning, som tillfaller ett aktiebolag
med skatterättsligt hemvist i en
av de båda avtalsslutande staterna från
ett aktiebolag med skatterättsligt hemvist
i den andra staten, skall vara undantagen
från beskattning i förstnämnda
stat i den utsträckning, som fallet skulle
hava varit enligt skattelagstiftningen i
denna stat, därest båda bolagen hade
varit bosatta i niimnda stat. Ilärav
1) In Italia, 1’imposta complementare
progressiva sill reddito é applicata sui
dividendi attribuiti da una societå italiana
ad una persona fisica domiciliata
in Svezia;
2) In Svezia, 1''imposta sui dividendi
di azioni é applicata sui dividendi attribuiti
da una societå svedese ad una
persona fisica domiciliata in Italia, ma
rimposta cosi percepita non puö superare
il cinque per cento deU’importo lordo
dei detti dividendi;
3) Se una societå svedese attribuisce
dividendi ad una societå domiciliata in
Italia, 1’imposta svedese sui dividendi
di azioni non sarå applicata, a meno
che la societå italiana non abbia in
Svezia una organizzazione stabile. In
quest’ultimo caso 1’imposta svedese é applicabile,
ma non puö superare il cinque
per cento dell’importo lordo dei
detti dividendi.
Nel caso in cui 1’Italia apporti alla
sua legislazione fiscale modifiche comportanti
l’applicazione di un’imposta
sui dividendi attribuiti da una societå
avente il domicilio fiscale in Italia a una
societå avente il domicilio fiscale in
Svezia, i due Stati si concerteranno.
§ 2. Nel caso in cui l’imposta sui
dividendi di azioni é applicata in Svezia,
FItalia ac.corderå, agli effetti della
sua imposta complementare progressiva,
o, se si tratta di dividendi percepiti da
una societå italiana, agli effetti della
sua imposta sulle societå, una deduzione
che compensi la detta imposta svedese.
§ 3. Nel caso in cui i dividendi sono
tassati in Italia, la Svezia accorderå,
agli effetti della sua imposta, una deduzione
che non puö superare il dieci per
cento dell’importo lordo dei detti dividendi.
§ 4. I dividendi attribuiti da una
societå per azioni avente il domicilio
fiscale in uno dei dac Stati contraenti
ad una societå per azioni avente il
domicilio fiscale nell’altro Slato sono
esenti in quesfaltro Stato, nella misura
in cui, in base alla legislazione di quesfaltro
Stato, 1’esenzione sarebbe accordata
se le due societå vi avessero il loro
domicilio.
8
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
följer 1) att utdelning, som tillfaller ett
aktiebolag med skatterättsligt hemvist
i Italien från ett aktiebolag med skatterättsligt
hemvist i Sverige, är underkastad
bolagsskatten i Italien; 2) att
utdelning, som tillfaller ett aktiebolag
med skatterättsligt hemvist i Sverige
från ett aktiebolag med skatterättsligt
hemvist i Italien, i princip är undantagen
från beskattning i Sverige utom i vissa
undantagsfall. Denna skattebefrielse i
Sverige skall dock medgivas allenast
under förutsättning att förstnämnda
bolag har den verkliga och stadigvarande
äganderätten till aktier eller andelar,
som motsvara minst tio procent av
det verkligen inbetalda aktiekapitalet i
sistnämnda bolag. Därest Italien skulle
genomföra ändringar i sin skattelagstiftning
av betydelse för den i denna
paragraf berörda frågan, skola de båda
staterna upptaga förhandlingar.
§ 5. Vid tillämpningen av den i § 4 2)
av denna artikel angivna bestämmelsen,
i vad avser skattebefrielse i Sverige,
skall ett bolag anses hava haft den verkliga
och stadigvarande äganderätten till
aktier eller andelar i ett annat bolag,
därest desamma hava, i vilken som helst
form och utan avbrott, varit i dess
uteslutande och ovillkorliga ägo under
detta andra bolags hela räkenskapsår.
Om aktier eller andelar i detta sistnämnda
bolag verkligen och stadigvarande tillhört
ett tredje bolag, som står i beroende
av eller under kontroll av förstnämnda
bolag, skall förstnämnda bolag likaledes
anses hava haft den verkliga och stadigvarande
äganderätten till så stor del
av sagda aktier eller andelar, som proportionellt
motsvarar dess verkliga och
stadigvarande delaktighet i sagda tredje
bolags kapital.
§ 6. Med uttrycket »utdelning» i denna
artikel avses utdelning eller annan avkastning
å aktier, vinstandelsbevis (azioni
di godimento), skuldsedlar med rätt
till andel i vinst (buoni di godimento),
obligationer med rätt till andel i vinst
och andra andelar i bolag, häri inbegripet
delägarskap i bolag med begränsad
personlig ansvarighet.
In conseguenza: 1°) In Italia i dividendi
attribuiti da una societä per azioni
avente il domicilio fiscale in Svezia
ad una societå per azioni avente il
domicilio fiscale in Italia sono assoggettabili
alhimposta sulle societå;
2°) In Svezia, i dividendi attribuiti
da una societå per azioni avente il
domicilio fiscale in Italia ad una societå
per azioni avente il domicilio fiscale in
Svezia sarebbero, salvo certe eccezioni,
esonerati dalhimposta. Tuttavia, questa
esenzione non sarå accordata che alla
condizione che questa ultima societå
abbia la proprietå effettiva e permanente
di azioni o di quote rappresentanti
almeno dieci per cento del capitale effettivamente
versato della prima societå.
Nel caso in cui 1’Italia apporti alla
sua legislazione fiscale modifiche relative
alla materia di cui si tratta nel presente
paragrafo, i due Stati si concerteranno.
§ 5. Per 1’applicazione della condizione
prevista al n. 2.°) del § 4 del presente
articolo, concernente 1’esenzione in
Svezia, una societå sarå considerata
come avente la proprietå effettiva e
permanente delle azioni o delle quote di
un''altra societå, se le azioni o le quote
sono State, in una forma qualunque e
senza interruzione, in sua proprietå
esclusiva ed incondizionata per tutta
la durata dell’esercizio di quesfaltra
societå. Se le azioni o quote di quesfaltra
societå sono proprietå effettiva e permanente
di una terza societå dipendente
0 controllata dalla prima societå,
quesfultima sarå considerata come
avente egualmente la proprietå effettiva
e permanente di una quota parte
delle dette azioni o quote corrispondenti
proporzionalmente alla sua partecipazionc
effettiva e permanente al capitale
della detta terza societå.
§ G. Per 1’applicazione del presente
articolo 1’espressione “dividendi” designa
1 dividendi ed altri redditi delle azioni,
delle azioni di godimento, dei buoni
di godimento, delle obbligazioni partecipanti
ai profitti e delle altre quote
sociali analoghe, nonché delle quote
sociali di societå a responsabilitå limitata.
Kungl. Maj ds proposition nr 27 år 1957
9
Artikel 9
I sådana fall, då ränta och annan
avkastning å obligationer och övriga
slag av låneförbindelser, depositioner,
bankinsättningar och alla andra fordringar,
som uppbäres från Italien av en
skattskyldig bosatt i Sverige, pålägges
skatt i Italien (däri inbegripen skatten
å obligationer), skall Sverige medgiva
avdrag å den svenska skatten med
belopp motsvarande den skatt, som erlagts
i Italien.
Därest i Sverige efter undertecknandet
av detta avtal införes en källskatt
å räntor, skola de båda staterna
upptaga förhandlingar.
Artikel 10
§ 1. Löner, arvoden och liknande ersättningar
ävensom pensioner, som av
den ena staten eller en dess statsrättsliga
underavdelning utbetalas till fysisk person
såsom ersättning för arbete, som
denne utfört i samma stats eller statsrättsliga
underavdelnings tjänst, skola
vara undantagna från beskattning i den
andra staten, för så vitt icke personen
i fråga är medborgare i denna andra
stat.
§ 2. Bestämmelserna i denna artikel
äro icke tillämpliga å utbetalningar,
vilka utgöra ersättning för tjänster,
utförda i samband med rörelse, som
endera staten bedrivit i förvärvssyfte.
Artikel 11
§ 1. Inkomst av personligt arbete —
däri inbegripen inkomst av utövandet
av fritt yrke — skall i andra fall än som
avses i artikel 10 beskattas allenast i den
stat, där arbetet utförts.
§ 2. En fysisk person, som är bosatt
i en av de två staterna, är dock undantagen
från beskattning i den andra staten
för inkomst av personligt arbete —
däri inbegripen inkomst av utövandet
av fritt yrke — som utförts i denna
andra stat, under förutsättning
1) att han vistats i denna senare stat
under en tidrymd eller tidrymder, som
sammanlagt icke överstiga ctthundraåttiotre
dagar under ett kalenderår, och
2) att arbetet utförts för eller på
Ad. 9
Quando gli interessi ed altri redditi
delle obbligazioni e di ogni altra forma
di prestito, dei depositi, dei conti di
deposito e di ogni altra specie di eredito,
provenienti dalFItalia ad un contribuente
domiciliato in Svezia, sono stati
assoggettati alle imposte italiane (compresa
1’imposta sulle obbligazioni), la
Svezia accorderå, agli effetti della imposta
svedese, una deduzione che compensi
l’imposta corrisposta in Italia.
Nel caso d’instaurazione in Svezia,
dopo la firma della presente Convenzione,
di una imposta ritenuta alla fonte sugli
interessi, i due Stati si concerteranno.
Ad. 10
§ 1°. Gli stipendi, i salari e le remunerazioni
analoghe, nonché le pensioni,
versati da uno degli Stati o da una sua
suddivisione politica a persone fisiche,
come corrispettivo di servizi resi a
questo Stato o alle sue suddivisioni
politiche, sono esenti da imposta nel
territorio delFaltro Stato a condizione
che le dette persone non abbiano la
cittadinanza di quesfaltro Stato.
§ 2. Le disposizioni del presente articolo
non sono applieabili alle somme
versate per servizi resi in rapporto ad
una attivitå commerciale o industriale
esercitata da uno degli Stati contraenti
a seopo di lucro.
Ad. 11
§ 1°. Al di fuori dei casi considerati
nelbarticolo 10, le remunerazioni relative
ai servizi personali, comprese le remunerazioni
delle libere professioni, non
sono imponibili che nello Stato in cui
questi servizi sono prestati.
§ 2. Tuttavia, la persona fisica avente
il domicilio fiscale in uno dei due Stati
é esenle dalbimposta nelFaltro Stato
per le remunerazioni relative ai servizi
personali, compresi quelle delle libere
professioni, prestati in quesfaltro Stato
nel corso di un anno solare:
1) So non ha soggiornato in questo
ultimo Stato che per un periodo o per
piu periodi non eccedenti in totale i
centoottantatré giorni, e
2) Se i servizi sono prestati per conto
10
Kungi. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
uppdrag av en i förstnämnda stat bosatt
fysisk eller juridisk person, och
3) att ersättningen icke som sådan
belastat en förvärvsverksamhet, som är
underkastad beskattning i den andra
staten, samt
4) att han icke utövar ett fritt yrke
i den andra staten medelst ett eget fast
driftställe beläget i denna andra stat.
§ 3. Bestämmelserna i § 2 äro icke
tillämpliga på inkomster, som förvärvats
av skådespelare, filmskådespelare, radioeller
televisionsartister, musiker, idrottsmän
och dylika, vilka yrkesmässigt ägna
sig åt offentlig nöjesverksamhet.
§ 4. Inkomst av personligt arbete,
som fullgöres ombord å fartyg eller
luftfartyg, beskattas endast i den stat,
där rederiets eller flygföretagets verkliga
ledning har sitt säte.
§ 5. Ersättning, som utbetalas till
styrelseledamot i ett bolag, till medlem
av förvaltningen eller ledningen däri
eller till annan befattningshavare med
motsvarande åligganden hos bolaget,
beskattas endast i den av de båda staterna,
där bolaget har sitt skatterättsliga
hemvist.
Artikel 12
En professor eller lärare från den ena
staten, som uppbär ersättning för undervisning
vid universitet, högskola eller
annan undervisningsanstalt för högre
utbildning i den andra staten under
vistelse därstädes, ej överstigande två
år, skall vara befriad från beskattning i
sistnämnda stat för ifrågavarande ersättning.
Artikel 13
En studerande eller affärs- eller hantverkspraktikant,
som är bosatt i den
ena staten och som tillfälligt vistas i
den andra staten i syfte att där åtnjuta
heldags undervisning eller utbildning, är
befriad från skattskyldighet i denna
andra stat för belopp, som utbetalas
till honom av personer i den förstnämnda
staten till bestridande av hans
uppehälle, undervisning eller utbildning.
o in qualitå di mandatario di una
persona fisica o giuridica avente il domicilio
nel primo Stato, e
3) Se le dette remunerazioni non
hanno gravato corne tali i risultati di
una attivitå lucrativa, imponibili nell’altro
Stato, e
4) Se il mandatario non esercita una
professione libera in quesfaltro Stato
mediante una propria stabile organizzazione
ivi situata.
§ 3. Le disposizioni del paragrafo 2
non sono applicabili ai benefici o alle
remunerazioni dei professionisti dello
spettacolo, come gli artisti del teatro,
del cinema, della radio o della televisione,
i musicisti e gli atleti.
§ 4. Le remunerazioni dei servizi personali
prestati sulle navi o sugli aeromobili
non sono imponibili che nello
Stato in cui si trova la sede della direzione
effettiva delbimpresa di navigazione
marittima o aerea.
§ 5. Le remunerazioni corrisposte ad
un amministratore, ad un membro del
consiglio di amministrazione o di sorveglianza
o a un altro mandatario che
eserciti funzioni analoghe presso una
societå avente il domicilio fiscale in
uno dei due Stati, non sono imponibili
che nel detto Stato.
Art. 12
I professori ed i membri del corpo
insegnante di uno degli Stati che ricevono
una remunerazione per 1’insegnamento
da essi dato, nel corso di un
periodo di residenza non eccedente i
due anni, in una universitå o in un
altro istituto d’insegnamento superiore
situato nelFaltro Stato, sono esenti da
imposte sulla detta remunerazione in
questo altro Stato.
Art. 13
Gli studenti e gli apprendisti aventi
il domicilio in uno dei due Stati che si
trasferiscono temporaneamente nel1’altro
Stato allo scopo di ricevervi un
insegnamento o una formazione professionale,
ad orario pieno, sono esenti
dalFimposta in quesfaltro Stato sulle
somme loro versate da persone che si
trovano nel primo Stato per il loro
mantenimento, la loro educazione e la
loro formazione.
Kungl. Maj ds proposition nr 27 år 7957
11
Artikel 14
Skatt å andra, i föregående artiklar
icke angivna inkomster utgår allenast i
den stat där inkomsttagaren är bosatt.
Artikel 15
Beträffande skatter å förmögenhet
eller förmögenhetsökning gälla följande
bestämmelser:
1) I den mån förmögenheten består
av
a) fast egendom med tillbehör, eller
b) företag för utövande av handel
eller industri, företag för sjöfart och
luftfart inbegripna,
utgår skatten i den stat, vilken enligt
föregående artiklar äger beskatta den
inkomst, som härflyter av samma förmögenhet.
Värdehandlingar, ingående i kapital,
som verkligen investerats i ett fast driftställe
beläget i en av de avtalsslutande
staterna, skola beskattas i denna stat.
2) I den mån förmögenheten består
av fordringar, för vilka inteckningar i
fast egendom utgöra säkerhet, utgår
skatten i den stat, där den fasta egendomen
är belägen. Det sagda gäller även
fordringar av angivet slag, vilka grunda
sig på obligationer.
3) För alla andra slag av förmögenhet
utgår skatten i den stat, där den skattskyldige
är bosatt.
Artikel 16
Då en skattskyldig i en av de avtalsslutande
staterna enligt bestämmelserna
i detta avtal har rätt till skattebefrielse
eller skattenedsättning i den andra staten,
skall denna befrielse eller nedsättning
tillkomma oskifta dödsbon allenast
i den utsträckning, som skatten hänför
sig till den del av den skattepliktiga
inkomsten eller förmögenheten, vilken
tillkommer sådana rättsinnehavare, som
äro skattskyldiga i förstnämnda stat.
Artikel 17
Oberoende av alla andra föreskrifter
i detta avtal må vardera staten vid
Ad. 14
Le imposte prelevate su ogni altro
reddito diverso da quelli considerati
negli articoli precedenti non sono applicate
che nello Stato in cui il beneficiario
ha il domicilio.
Art. 15
Per quanto riguarda le imposte sill
patrimonio o sulbincremento del patrimonio,
sono applicabili le disposizioni
che seguono:
1°) Nella misura in cui il patrimonio
si compone:
a) di immobili con i loro accessori;
b) di imprese commerciali o industriali,
comprese quelle di navigazione marittima
e di navigazione aerea;
L’imposta sarå applicata nello Stato
al quale é dovuta, in base agli articoli
precedenti, 1’imposta sui redditi derivanti
dal detto patrimonio. Tuttavia,
per quanto riguarda i valori mobiliari
facenti parte del capitale realmente
investito in una stabile organizzazione
situata in uno degli Stati contraenti,
1’imposta sarå applicata in questo
Stato.
2°) Nella misura in cui il patrimonio
si compone di crediti, anche sotto
forma di obbligazioni, garantiti da ipoteca
immobiliare, 1’imposta sarå applicata
nello Stato in cui i beni immobiliari
sono situati.
3°) Per tutte le altre specie di patrimonio
l’imposta sarå applicata nello
Stato in cui é domiciliato il contribuente.
Ad. 16
Quando, in base alle disposizioni della
presente Convenzione, il contribuente di
uno degli Stati contraenti ha diritto alla
esenzione o ad una riduzione di imposta
nelbaltro Stato, 1’esenzione o la riduzione
non sarå accordata alle ereditå
indivise che nella misura in cui l’imposta
é imputabile alla quota-parte degli
elementi imponibili attribuibile al1’avente
diritto contribuente del primo
Stato.
Ad. 17
Nonostante ogni altra disposizione
della presente Convenzione, le imposte a
12
Kungl. Maj ds proposition nr 27 år 1957
fastställandet av progressiv skatt för
skattskyldiga, som äro bosatta i den
staten, bestämma skattesatsen med hänsyn
tagen till all den inkomst eller förmögenhet,
som är skattepliktig enligt
skattelagstiftningen i den staten.
Artikel 18
§ 1. Bestämmelserna i detta avtal inskränka
icke de rättigheter och förmåner,
som enligt lagstiftningen i någon
av de avtalsslutande staterna tillförsäkras
de därstädes skattskyldiga i fråga
om skatter, som avses i artikel 2 av
detta avtal.
§ 2. Fysiska personer, vilka hava sitt
skatterättsliga hemvist i en av de båda
staterna och vilka äro skattskyldiga i
den andra staten, äga vid påförandet
därstädes av de skatter, som avses i
artikel 2 av detta avtal, åtnjuta samma
befrielser, grundavdrag, andra avdrag
och nedsättningar samt övriga förmåner,
som på grund av försörjningsplikt mot
familj tillerkännas fysiska personer, vilka
äro medborgare i denna andra stat men
icke äro där bosatta.
Artikel 19
§ 1. Skattemyndigheterna i de båda
avtalsslutande staterna skola tillhandahålla
varandra alla upplysningar, som
för dem äro tillgängliga eller som de
kunna införskaffa och som äro erforderliga
för att säkerställa tillämpningen
av i detta avtal meddelade föreskrifter
ävensom för att förhindra skattebedrägeri
eller för att tillämpa sådana bestämmelser,
som äro avsedda att förhindra
obehörigt undgående av de
skatter, som avses i detta avtal.
§ 2. Sålunda utbytta upplysningar
skola behandlas såsom hemliga och få
icke yppas för andra personer — frånsett
den skattskyldige eller hans ombud
— än dem, som handlägga taxering
och uppbörd av de skatter, som avses i
detta avtal, eller handlägga framställningar
och besvär avseende dessa skatter.
§ 3. Föreskrifterna i denna artikel
medföra icke skyldighet för skattemyndigheterna
i eu av de båda staterna att
tillhandahålla upplysningar, vilka på
carattere progressivo potranno essere
calcolate, in ciascuno Stato, a carico
dei contribuenti che vi hanno il domicilio,
con 1’aliquota relativa alFinsieme
degli elementi imponibili in base alla
legislazione fiscale di questo Stato.
Ad. 18
§ 1°. Le disposizioni della presente
Convenzione non limitano i diritti e
i vantaggi che la legislazione di uno
qualunque degli Stati contraenti accorda
ai contribuenti relativamente alle
imposte considerate nell’articolo 2 della
presente Convenzione.
§ 2. Le persone fisiche residenti in
uno dei due Stati che sono tassabili
nelbaltro Stato beneficiano, in questo
altro Stato, per l’accertamento delle
imposte considerate nelbarticolo 2 della
presente Convenzione, delle esenzioni,
abbattimenti alla base, deduzioni, riduzioni
o altri vantaggi, accordati, in
rapporto ai carichi di famiglia, alle persone
fisiche, cittadini di esso Stato, che
non vi hanno il domicilio.
Art. 19
§ 1°. Le autoritå fiscali dei due Stati
contraenti si comunicheranno tutte le
informazioni di cui dispongono o che
possono ottenere e che sono necessarie
per assicurare 1’applicazione delle disposizioni
della presente Convenzione e
per evitare la frode fiscale o per applicare
le regole destinate a prevenire 1’evasione
fiscale nel campo delle imposte che fanno
oggetto di questa Convenzione.
§ 2. Tutte le informazioni cosi scambiate
dovranno essere tenute segrete e
non potranno essere comunicate, al di
fuori del contribuente o del suo mandatario,
a persone diverse da quelle che
si occupano dell’applicazione e della
riscossione delle imposte considerate
nella presente Convenzione, come pure
dei reclami e dei ricorsi relativi a queste
imposte.
§ 3. Le disposizioni del presente articolo
non possono avere per effetto di
imporre alle autoritå fiscali di uno dei
due Stati 1''obbligo di comunicare, sia
Kungi. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
13
grund av sin beskaffenhet icke kunna
erhållas enligt dess egen skattelagstiftning
eller enligt skattelagstiftningen i
den andra staten, eller upplysningar,
vilkas tillhandahållande anses vara ägnat
att röja någon tillverkningsmetod eller
någon industri-, affärs- eller yrkeshemlighet
eller ock att skada ett allmänt
intresse. Dessa föreskrifter medföra ej
heller någon skyldighet för skattemyndigheterna
i en av de båda staterna att
vidtaga åtgärder, som avvika från lagstiftning
eller praxis i denna stat.
Artikel 20
§ 1. Skattemyndigheterna i de båda
avtalsslutande staterna kunna gemensamt
överenskomma om fastställande av
sådana föreskrifter, som äro erforderliga
för tillämpningen av bestämmelserna i
detta avtal.
§ 2. I fall, då tillämpningen av vissa
bestämmelser i detta avtal föranleder
svårigheter eller tvivelsmål, skola skattemyndigheterna
i de två avtalsslutande
staterna förhandla med varandra i syfte
att tolka dessa bestämmelser i överensstämmelse
med avtalets principer.
§ 3. Därest en skattskyldig i en av
de avtalsslutande staterna visar, att
de taxeringar, vilka åsatts honom eller
om vilka förslag väckts, för honom
medfört eller komma att medföra en
mot avtalet stridande dubbelbeskattning,
äger han — utan att hans rätt att
göra framställningar och anföra besvär
i någon av staterna därav påverkas —
hos skattemyndigheterna i den stat,
där han har sitt skatterättsliga hemvist,
göra framställning om ändring av
ifrågavarande taxeringar; sådan framställning
skall göras skriftligen. Framställningen
skall ingivas inom två år
från den dag, då den skattskyldige i
vederbörlig ordning erhållit underrättelse
om den senast påförda skatten eller
då denna skatt uttagits genom skatteavdrag
vid källan. Anses framställningen
grundad, skola de skattemyndigheter,
hos vilka framställningen gjorts, överlägga
med skattemyndigheterna i den
andra staten i syfte att undvika dubbelbeskattningen.
le notizie che, con riguardo alla loro
natura, non possono essere ottenute in
forza della propria legislazione fiscale o
in forza di quella dell’altro Stato, sia
le notizie che, secondo il loro apprezzamento,
sono suscettibili di rivelare
un processo di fabbricazione o di compromettere
un segreto industriale, commerciale
o professionale o di ordine
pubhlico. Queste disposizioni non possono
nemmeno essere considerate come
facenti obbligo alle autoritå fiscali di
uno dei due Stati di compiere atti non
conformi ai propri regolamenti ed alla
propria prassi.
Art. 20
§ 1°. Le autoritå fiscali dei due Stati
contraenti potranno stabilire, di comune
accordo, i regolamenti necessari
alla esecuzione delle disposizioni della
presente Convenzione.
§ 2. Nel caso che 1’esecuzione di
qualche disposizione di questa Convenzione
desse luogo a difficoltå o a dubbi,
le autoritå fiscali dei due Stati contraenti
si metteranno d’accordo per
interpretare tale disposizione nello spirito
della Convenzione.
§ 3. Se un contribuente di uno dei
due Stati contraenti prova che le imposizioni
fatte o progettate a suo carico
hanno causato o causeranno nei suoi
confronti una doppia imposizione vietata
dalla Convenzione, puö, senza pregiudizio
delhesercizio dei suoi diritti di
reclamo e di ricorso in ciascuno Stato,
rivolgere alle autoritå fiscali dello Stato
in cui si trova il suo domicilio una domanda
scritta di revisione delle dette
imposizioni. Questa domanda deve essere
presentata nel termine di due anni a
partire dalla data della notifica o della
riscossione alla fonte della seconda imposizione.
Se ne riconoscono la fondatezza,
le autoritå fiscali cui tale domanda
é stata rivolta si metteranno d’accordo
con le autoritå fiscali delhaltro
Stato al fine di evitare la doppia imposizione.
14
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
Artikel 21
De skattemyndigheter, vilka omförmälas
i detta avtal, äro för Sveriges
vidkommande finansministern eller hans
befullmäktigade ombud och för Italiens
vidkommande finansdepartementet, avdelningen
för direkta skatter (Ministero
delle Finanze, Direzione Generale delle
Imposte Dirette).
Artikel 22
§ 1. Detta avtal skall ratificeras för
Sveriges vidkommande av Hans Majestät
Konungen av Sverige med riksdagens
samtycke och för Italiens vidkommande
av Italienska Republikens
President efter bemyndigande av parlamentet.
Ratifikationshandlingarna skola
snarast möjligt utväxlas i Rom.
§ 2. Avtalet skall träda i kraft i och
med att ratifikationshandlingarna utväxlats
och skall tillämpas:
1) å sådana skatter, uttagna genom
avdrag vid källan och innefattande en
slutgiltig skattebetalning, som utgå å
inkomster, vilka blivit tillgängliga för
lyftning från och med den 1 januari
1955 och icke förfallit till betalning dessförinnan;
2)
å andra inkomstskatter, som påförts
för beskattningsperioder, vilka avslutats
efter den 28 februari 1955;
3) å svensk förmögenhetsskatt, som
påförts på grund av 1956 eller senare
års taxering;
4) å förmögenhetsskatt, som kan komma
att påföras i Italien efter ikraftträdandet
av detta avtal.
Artikel 23
Detta avtal skall förbliva i kraft utan
tidsbegränsning men envar av de avtalsslutande
staterna äger att — senast den
30 juni under ett kalenderår, dock icke
tidigare än under det femte året efter
det år, under vilket avtalet ratificerats
■—- hos den andra staten på diplomatisk
väg skriftligen uppsäga avtalet. I den
händelse avtalet uppsäges före den 30
juni under år, som ovan avses, skall avtalet
sista gången tillämpas:
1) å sådana skatter, uttagna genom
avdrag vid källan och innefattande en
Art. 21
Le autoritå fiscali considerate nella
presente Convenzione sono, per quanto
riguarda 1’Italia, il Ministero delle Finanze,
Direzione Generale delle Imposte
Dirette e, per quanto riguarda la Svezia,
il Ministro delle Finanze o il suo Delegato
(finansministern eller hans befullmäktigade
ombud).
Art. 22
§ 1°. La presente Convenzione sarå
ratificata, per quanto riguarda 1’Italia,
dal Presidente della Repubblica con
1’autorizzazione del Parlamento e, per
quanto riguarda la Svezia, da Sua
Maestå il Re di Svezia con il consenso
del Riksdag. Gli strumenti di ratifica
saranno scambiati il piu presto possibile
a Roma.
§ 2. La Convenzione entrerå in vigore
dalla data dello scambio degli strumenti
di ratifica e si applicherå:
1°) alle imposte dovute alla fonte a
titolo definitivo sui redditi attribuiti
ai beneficiari a datare dal 1° gennaio
1955 e non scaduti anteriormente a
questa data;
2°) alle altre imposte applicate sui
redditi dei periodi imponibili chiusi
posteriormente al 28 febbraio 1955;
3°) alle imposte svedesi sui patrimonio
che formeranno oggetto delFimposizione
degli anni 1956 e successivi;
4°) alle imposte sui patrimonio che
potrebbero essere applicate in Italia
dopo 1’entrata in vigore della Convenzione.
Art. 23
La presente Convenzione resterå in vigore
per una durata indeterminata; ma
ciascuno dei due Stati contraenti potrå,
fino al 30 giugno incluso di ogni anno
solare successivo al quinto anno a partire
da quello della ratifica, denunciarla, per
iscritto e per via diplomatica, al1’altro
Stato contraente. In caso di
denuncia prima del 30 giugno di tale
anno, la Convenzione si applicherå per
1’ultima volta:
1°) alle imposte dovute alla fonte a
titolo definitivo sui redditi attribuiti
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1957
15
slutgiltig skattebetalning, som utgå å
inkomster, vilka blivit tillgängliga för
lyftning senast den 31 december sagda
år;
2) å andra inkomstskatter, som påförts
för beskattningsperioder, vilka avslutats
senast den sista dagen i februari
månad året efter det, varunder uppsägningen
skedde;
3) å förmögenhetsskatt, som påförts
på grund av taxering året efter det, varunder
uppsägningen skedde.
Till bekräftelse härå hava ovannämnda
befullmäktigade ombud undertecknat
detta avtal och försett detsamma med
sina sigill.
Som skedde i Stockholm i två exemplar,
på svenska och italienska språken,
vilka båda texter äga lika vitsord, den
20 december 1956.
ai beneficiari al piu tardi entro il 31
dicembre di detto anno;
2°) alle altre imposte applicate sui
redditi dei periodi imponibili chiusi al
piu tardi 1’ultimo giorno del mese di
febbraio dell’anno successivo a quello
della denuncia;
3°) alle imposte sul patrimonio che
formeranno oggetto dell’imposizione dell’anno
successivo a quello della denuncia.
In fede di che i plenipotenziari summenzionati
hanno firmato la presente
Convenzione e vi hanno apposto i loro
sigilli.
Fatta a Stoccolma in doppio esemplare
in lingua italiana ed in lingua svedese,
i due testi facendo ugualmente fede, il
20 Dicembre 1956.
Östen Undén
(L. s.)
Scaduto-Mendola di Fontana degli Angeli
(L. S.)
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj. t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31 juli
1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Torsten Nilsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena anmäler
tillförordnade chefen för finansdepartementet, statsrådet Lindholm, fråga om
godkännande av förslag till avtal mellan Sverige och Italien för undvikande
av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor beträffande
skatter å inkomst och förmögenhet samt anför därvid.
Vid upprepade tillfällen har särskilt från den svenska exportindustrins
sida framförts önskemål om att avtal skulle ingås mellan Sverige och Italien
för att undvika dubbelbeskattning i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatter.
Sedan intresse konstaterats föreligga å ömse sidor att träffa ett sådant
avtal, upptogs förhandlingar mellan särskilda delegationer. Förhandlingarna,
som ägde rum i Rom den 9—den 14 maj 1955 och i Stockholm den
4—8 juli 1955, fördes å svensk sida av numera regeringsrådet Frank öhman,
f. d. skattedirektören K. G. A. Sandström, byråchefen i finansdepartementet
Carl Åbjörnsson samt numera byråchefen i samma departement Ivan
Eckersten. Efter kompletterande skriftväxling enades de båda delegationerna
om ett på svenska och italienska språken avfattat förslag till avtal mellan
Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering
av vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet. Avtalsförslaget
underställdes därefter respektive regeringar för godkännande.
Sedan avtalsförslaget överlämnats har förslag framlagts om ändringar av
vissa bestämmelser i detsamma. Avtalsförslaget torde i dess sålunda modifierade
lydelse få såsom bilaga1 fogas vid protokollet i detta ärende.
Avtalsförslaget har remitterats till kammarrätten, som i avgivet utlåtande
ej gjort erinran annat än i fråga om vissa detaljer. Till dessa detaljanmärkningar
torde jag senare få återkomma.
Under hand har meddelats att man å italiensk sida är beredd att underteckna
avtalsförslaget. Jag torde nu få anmäla frågan om godkännande av
förslaget å svensk sida.
1 Bilagan har här uteslutits. Det vid propositionen fogade avtalet överensstämmer med avtalsförslaget
utom därutinnan att ombudens namn tillagts i ingressen, att datering och underskrift
verkställts samt att ratifikationsortens namn införts i artikel 22 § 1.
17
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
Vid upprättandet av det nu föreliggande avtalsförslaget har bl. a. beaktats
olikheterna i skattelagstiftningen i de båda staterna. Jag torde därför till en
början få något beröra huvuddragen i det italienska skattesystemet.
De statliga skatterna i Italien utgöres dels av ett antal proportionella avkastningsskatter,
vilka drabbar varje särskild inkomstart såsom sådan, och
dels av en allmän inkomstskatt, som uttages å den samlade inkomsten och
utgår efter en progressiv skatteskala. Skattskyldighet till dessa skatter föreligger
i princip för all inkomst, som härrör från Italien. Därjämte uttages
en särskild skatt å vissa bolags inkomst samt å obligationer, som utfärdats
i Italien.
Avkastningsskatterna är skatten å obebyggd mark (imposta sul reddito
dei terreni), skatten å byggnader (imposta sul reddito dei fabbricati), skatten
å jordbruksinkomst (imposta sui redditi agrari) samt den proportionella
inkomstskatten (imposta sui redditi di ricchezza mobile). Sistnämnda skatt
drabbar all slags inkomst, som ej är underkastad de tre förstnämnda skatterna,
och kan i sig anses innefatta ett system av skatter. Skatten är uppdelad
i fyra kategorier, betecknade A, B, C 1 och C 2. Under kategori A faller
i princip inkomst av kapital och under kategori B inkomst av rörelse. Kategori
C 1 omfattar inkomst av fritt yrke och tillfälliga uppdrag samt kategori
C 2 inkomst av offentlig och enskild tjänst. Skattesatserna, som varierar
mellan 4 och 22 procent, är olika för de skilda kategorierna, högst för
inkomst av kapital (22 %) och lägst för inkomst av arbete (4 å 8 %).
Den allmänna inkomstskatten utgöres av den personliga progressiva inkomstskatten
(imposta complementare progressiva sul reddito). Denna skatt
beräknas å den skattskyldiges sammanräknade inkomst från olika förvärvskällor.
Den drabbar endast fysiska personer. I fråga om dem som är bosatta
i Italien beskattas ej endast all från Italien härrörande inkomst utan även
inkomst från utlandet till den del den överföres till Italien. Skatten är progressiv.
Den utgår med lägst 2 och högst 50 procent av hela det beskattningsbara
beloppet.
Genom en lag den 6 augusti 1954 infördes i Italien med tillämpning från
och med den 1 januari samma år dels en särskild skatt å bolag och dels en
särskild skatt å obligationer. Bolagsskatten (imposta sulle societå) drabbar
ej blott italienska bolag utan även vissa utländska bolag med säte eller verksamhet
i Italien. Till grund för skatten lägges dels bolagets förmögenhet och
dels bolagets inkomst. Förmögenheten och inkomsten beräknas på visst närmare
angivet sätt. Skatten utgår med 0,75 procent av den beskattningsbara
förmögenheten och med 15 procent av den del av inkomsten, som överstiger
6 procent av den beskattningsbara förmögenheten. Skatten å obligationer (imposta
sulle obbligazioni) utgår å obligationer eller andra värdepapper, vilka
utfärdats i Italien av sådana bolag eller sammanslutningar som är underkastade
den förenämnda bolagsskatten. Skattesatsen är 5 promille och skatten
beräknas å det för varje beskattningsår på visst sätt uträknade värdet av
obligationerna eller värdepapperen.
Vid sidan av de statliga inkomstskatterna utgår i Italien även skatter till
2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 27
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
provinser och kommuner, varjämte italienska regioner och handelskammare
i Italien äger viss beskattningsrätt. Här må endast erinras att de provinsiella
och kommunala skatterna utgår bl. a. dels såsom tilläggsskatter till de statliga
skatterna å obebyggd mark och å byggnader och dels i form av självständiga
skatter. Kommunerna äger uttaga skatt å i kommunerna bosatta
familjers hela inkomst. Skatteskalan börjar med 2 procent för 200 000 lire
och slutar med 12 procent för 12 000 000 lire och däröver. Kommunerna
äger vidare beskatta inkomst av rörelse, som bedrives i kommunen, eller av
fritt yrke, som där utövas. Skatten är proportionell och skattesatsen varierar
mellan 2,6 och 3,6 procent. Provinserna äger uttaga en tilläggsskatt till
sistnämnda skatt; skattesatserna är i fråga om den provinsiella skatten
1,2—1,5 procent.
I Italien utgår f. n. ej någon ordinarie årlig förmögenhetsskatt.
Det föreliggande avtalsförslaget är i huvudsak uppbyggt efter samma
principer, som tillämpats i de av Sverige tidigare ingångna dubbelbeskattningsavtalen,
särskilt avtalen med andra västeuropeiska länder. Dock föreligger
vissa avvikelser, vilka har sin grund i väsentliga olikheter i det italienska
skattesystemet jämfört med det svenska och med skattesystemen i
de övriga västeuropeiska stater, med vilka Sverige ingått dylika avtal.
I flertalet tidigare av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtal tillämpas
för dubbelbeskattningens undanröjande för Sveriges vidkommande den metoden,
att beskattningsrätten till viss inkomst förbehålles den ena staten
med den andras uteslutande. Denna metod har även i princip kommit till
användning i det nu föreliggande avtalsförslaget. I fråga om inkomst av
viss aktieutdelning samt inkomst av ränta avses dock att — i likhet med
vad som skett i vissa andra svenska dubbelbeskattningsavtal — för Sveriges
del tillämpa den s. k. credit of tax metoden. Å svensk sida skall således
i dessa fall medgivas avdrag å den svenska skatten för den skatt, som erlagts
i Italien. Av praktiska skäl synes böra gälla att den italienska skatten
i första hand avräknas å den statliga inkomstskatten och att avräkning å
den kommunala inkomstskatten skall ske endast om den statliga inkomstskatten
ej förslår för avräkningen. En föreskrift härom torde få upptagas
i tillämpningskungörelse rörande avtalet.
Vad angår frågan om vilka skatter som inbegripes under avtalsförslaget
må nämnas att i uppräkningen i artikel 2 av de svenska skatterna även
medtagits den särskilda sjömansskatten. Detta har skett med hänsyn till
den i artikel 11 § 4 intagna föreskriften att inkomst av arbete ombord å
fartyg skall beskattas endast i den stat, där rederiets verkliga ledning har
sitt säte. Sverige är sålunda i berörda fall förbehållen rätt att uttaga den
särskilda sjömansskatten. Å italiensk sida har medtagits samtliga förut
omnämnda skatter. I uppräkningen i artikel 2 § 1 av de italienska skatterna
har ej — i motsats till vad som är fallet å svensk sida — medtagits någon
förmögenhetsskatt, då — såsom förut angivits — någon ordinarie sådan
f. n. ej utgår i Italien. Därest i Italien en ordinarie förmögenhetsskatt
19
Kungl. Maj. ts proposition nr 27 år 1957
införes, avses emellertid även denna att omfattas av avtalsförslaget [artikel
2 § 2 jämförd med artikel 22 § 2, 4)].
Beträffande principerna för uppdelningen av beskattningsrätten mellan
de båda staterna må nämnas att förslaget härutinnan, såsom förut anmärkts,
väsentligen bygger på samma principer, som merendels kommit till
användning i de tidigare av Sverige ingångna dubbelbeskattningsavtalen.
Frånsett en hänvisning till den föreslagna avtalstexten torde det vara tillfyllest
att här framhålla följande.
Vad avser beskattning av utdelning å aktier torde först få erinras hur den
statliga beskattningen i Italien av aktiebolags vinst och utdelning är konstruerad.
Bolagets inkomst underkastas dels den proportionella inkomstskatten
(i regel 18 procent) och dels bolagsskatten (15 procent). Såvitt fråga är
om den proportionella inkomstskatten, beskattas utdelning ej hos mottagaren.
Däremot är utdelningen i mottagarens band underkastad, i fråga om
fysiska personer, den personliga progressiva inkomstskatten och, beträffande
vissa bolag, bolagsskatten.
För det fall ett italienskt bolag verkställer utdelning till en aktieägare
med skatterättsligt hemvist i Sverige innebär avtalsförslaget följande. I
fråga om en fysisk person uttages å utdelningen i Italien den progressiva
personliga inkomstskatten (art. 8 § 1). I Sverige medgives å den svenska
skatten å utdelningen avdrag för den italienska skatten, dock att nämnda
avdrag ej får överstiga 10 procent av utdelningens bruttobelopp (art. 8 § 3).
Är utdelningsmottagaren i Sverige ett bolag, utgår ej någon italiensk skatt
å utdelningen. Om bolaget i Sverige äger mer än 10 procent av det inbetalda
aktiekapitalet i det utdelande italienska bolaget, skall utdelningen i
regel likaledes vara fri från svensk skatt, enär utdelningen enligt avtalsförslaget
skall vara undantagen från beskattning i Sverige i den utsträckning,
som fallet skulle ha varit, därest båda bolagen hade varit bosatta härstädes
(art. 8 § 4).
För det motsatta fallet —- då ett svenskt bolag verkställer utdelning till
en aktieägare med skatterättsligt hemvist i Italien — föreslås bestämmelser
av följande innebörd. Å utdelning till en fysisk person utgår svensk kupongskatt
med högst 5 procent av utdelningens bruttobelopp [art. 8 § 1, 2)].
I Italien medgives för denna skatt avdrag å den personliga progressiva inkomstskatten
(art. 8 § 2). Är utdelningsmottagaren i Italien ett bolag utan
fast driftställe i Sverige, utgår ej någon svensk kupongskatt; innehas sådant
fast driftställe, får kupongskatt uttagas med högst 5 procent [art. 8 § 1, 3)]
1 Italien utgår bolagsskatten [art. 8 § 4, 1)], varvid i förekommande fall
uttagen svensk kupongskatt medges såsom avdrag (art. 8 § 2).
De föreslagna reglerna rörande beskattning av aktieutdelning har utformats
mot bakgrunden av att någon kupongskatt ej utgår å utdelning från
italienska bolag samt att jämväl i övrigt vissa skiljaktigheter föreligger
mellan Sverige och Italien vid behandlingen av aktieutdelningar i skattehänseende.
I artikel 8 har därför intagits bestämmelser om att, därest den
italienska lagstiftningen skulle ändras i berörda avseenden, förhandlingar
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 27 år 1957
skall upptagas mellan de båda staterna (art. 8 § 1 sista punkten samt
§ 4 sista punkten).
I fråga om inkomst av ränta föreslås, såsom förut angivits, att för undanröjande
av dubbelbeskattningen skall för Sveriges vidkommande tillämpas
den s. k. credit of tax metoden. Italien förutsättes skola bibehållas vid sin
rätt att beskatta ränta, som uppbäres därifrån av en i Sverige bosatt skattskyldig.
Jämlikt artikel 9 i avtalsförslaget skall i Sverige medgivas avdrag
å den svenska skatten med belopp motsvarande den skatt, som erlagts i
Italien. Anmärkas må att ränteinkomst från Italien därstädes är underkastad
ej endast den proportionella inkomstskatten och den personliga progressiva
inkomstskatten utan även den 1954 införda skatten å obligationer.
För att undanröja eventuell tvekan härvidlag har sistnämnda skatt
särskilt omnämnts i artikel 9. I denna artikel har jämväl inbegripits en
bestämmelse om att, därest i Sverige skulle införas en källskatt å räntor,
de båda staterna skall upptaga förhandlingar.
Vad beträffar uppdelningen av beskattningsrätten i fråga om skatter å
förmögenhet eller förmögenhetsökning meddelas i artikel 15 av avtalsförslaget
särskilda föreskrifter. Av bestämmelserna i nämnda artikel framgår
att härutinnan skall i princip gälla samma uppdelning som i fråga om
inkomstskatter; beträffande förmögenhet bestående av fordringar med säkerhet
i fast egendom föreskrives emellertid att sådan förmögenhet skall
beskattas i den stat där den fasta egendomen är belägen [art. 15 2)].
I fråga om avtalets ikraftträdande föreslås (art. 22 § 2), att detsamma
skall träda i kraft i och med att ratifikationshandlingarna utväxlats. Avtalet
skall i princip tillämpas för första gången vid 1956 års taxering; beträffande
slutgiltig källskatt skall det äga tillämpning i fråga om inkomster
vilka blivit tillgängliga för lyftning efter ingången av år 1955.
Avtalet skall enligt förslaget (art. 23) gälla utan tidsbegränsning. Uppsägning
av avtalet må ske senast den 30 juni under ett kalenderår, dock ej
tidigare än under det femte året efter det år, varunder avtalet ratificerats.
I sagda artikel meddelas vidare bestämmelser om avtalets tillämpning för
sista gången i händelse av dylik uppsägning.
Såsom inledningsvis antytts har kammarrätten i sitt utlåtande över avtalsförslaget
gjort erinran beträffande vissa detaljer. Dessa erinringar avser
bl. a. utformningen av artiklarna 6 och 12.
Enligt artikel 6 § 1 i avtalsförslaget gäller beträffande beskattningen av
royalty, som utbetalas för upplåtelse av nyttjanderätt till immateriella rättigheter
m. in., den huvudregeln att sådan royalty skall endast beskattas i
den stat, där betalningsmottagaren är bosatt. I § 2 samma artikel stadgas
att, om och i den mån royaltyn överskrider visst belopp, § 1 ej är tillämplig.
Kammarrätten uttalar att enligt dess uppfattning en positiv regel om var sådant
överskjutande belopp skall beskattas vore att föredraga, då eljest tvekan
härvidlag kunde uppstå. I anledning härav får jag framhålla, att det
av kammarrätten gjorda påpekandet synes för Sveriges del kunna iakttagas
i samband med utfärdandet av tillämpningskungörelse rörande avtalet. I
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1957
anvisningar till avtalet bör sålunda intagas en förklaring om att i det i artikel
6 § 2 avsedda fallet beskattningsrätten till det överskjutande beloppet
tillkommer Sverige, om utbetalningen sker från Sverige, och Italien, om
royaltyn utbetalas därifrån.
I artikel 12 föreskrives att professor eller lärare från den ena staten, som
uppbär ersättning för undervisning vid universitet eller jämförbar läroanstalt
under högst två år i den andra staten, skall vara befriad från beskattning
i denna andra stat för ersättningen i fråga. Enligt kammarrätten
bör nämnda artikel kompletteras med en föreskrift om att sagda skattebefrielse
endast skall gälla under förutsättning att vederbörandes ifrågavarande
inkomst i vanlig ordning beskattas i hemlandet. Kammarrätten har
vidare ifrågasatt huruvida ej tidsbegränsningen kunde föranleda vissa praktiska
tillämpningssvårigheter. Jag får i anledning av kammarrättens uttalanden
erinra om att avfattningen av bestämmelsen i sagda artikel överensstämmer
med motsvarande bestämmelse i flera tidigare svenska dubbelbeskattningsavtal,
exempelvis avtalen med Storbritannien och Frankrike. Syftet
med bestämmelsen är att främja det kulturella utbytet mellan de båda länderna;
anledning synes saknas att tynga tillämpningen av densamma med
en föreskrift om att för medgivandet av skattebefrielse beskattning i hemlandet
först skall konstateras. Vad angår spörsmålet om tillämpningssvårigheter,
torde allenast få framhållas att, såvitt känt är, inga större svårigheter
uppkommit vid tillämpningen av motsvarande bestämmelse i andra avtal.
Sammanfattningsvis får jag anföra följande. Frånvaron av en avtalsmässig
reglering rörande inkomst- och förmögenhetsskatter mellan Sverige och
Italien har otvivelaktigt medfört avsevärda olägenheter för svensk affärsverksamhet
och i synnerhet för den svenska exportindustrin. Jämväl från
andra synpunkter är det önskvärt att ett allmänt dubbelbeskattningsavtal
ingås mellan de båda länderna. Det föreliggande förslaget till avtal, om
vilket de båda ländernas förhandlingsdelegationer enats, synes i stort innebära
en tillfredsställande lösning av spörsmålen på detta område. Jag vill
tillstyrka att detsamma godkännes i dess nu föreliggande lydelse.
Under erinran att det torde ankomma på ministern för utrikes ärendena
att göra framställning rörande avtalets undertecknande hemställer föredragande
departementschefen härefter, att Kungl. Maj:t måtte för sin del godkänna
det föreliggande förslaget till avtal mellan Sverige och Italien för
undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa andra frågor
beträffande skatter å inkomst och förmögenhet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan
bifaller Hans Maj:t Konungen.
Ur protokollet:
Åke Gustafsson
22
Kutigl. Maj:ts proposition nr 27 år 1957
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 31 juli 1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Torsten Nilsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lange, Lindholm.
Under erinran att Kungl. Maj :t förut denna dag på föredragning av tillförordnade
chefen för finansdepartementet godkänt förslag till avtal mellan
Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av
vissa andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, finner
Kungl. Maj :t gott bemyndiga chefen för utrikesdepartementet att under förbehåll
av ratifikation underteckna ifrågavarande avtal.
Ur protokollet:
Axel Edelstam
Kungl. Maj:ts proposition nr 27 år 1957
23
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 januari
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anför efter gemensam
beredning med ministern för utrikes ärendena.
Sedan Kungl. Maj :t den 31 juli 1956 bemyndigat chefen för utrikesdepartementet
att för Sveriges del underteckna avtal mellan Sverige och
Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för reglering av vissa
andra frågor beträffande skatter å inkomst och förmögenhet, beträffande vilket
Kungl. Maj :t tidigare samma dag för sin del godkänt vederbörligt förslag,
har avtalet den 20 december 1956 blivit vederbörligen undertecknat.
I anledning härav hemställer jag, under åberopande av vad tillförordnade
chefen för finansdepartementet den 31 juli 1956 anfört i ärendet, att Kungl.
Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att
dels godkänna nämnda avtal;
dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att, i den mån det för
genomförande av ifrågavarande avtal erfordras, vidtaga ändringar
i verkställda taxeringar, vare sig dessa har avseende
å statliga eller kommunala skatter, ävensom i eljest vidtagna
åtgärder, varigenom sådana skatter påförts.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan, förordnar Hans Maj :t Konungen
att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll
utvisar skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Åke Gustafsson
551763 Stockholm 1957. Isaac Mnrcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:50 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Japan för undvikande av dubbelbeskattning och s. 1 i texten
- BevU 1957:2 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av avtal mellan Sverige och Italien för undvikande av dubbelbeskattning och för regleri a1 i texten