Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av 24- § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

37 sidor, varav 32 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 32 av 37 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:3, Med förslag till lag om ändrad lydelse av 24- § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

1

]Nr 3

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag

om ändrad lydelse av 24- § 3 mom. samt punkt 2 av

anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen den 28

september 1928 (nr 370); given Stockholms slott den

7 december 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. samt

punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen redovisas en promemoria av skattelagssakkunniga angående

beskattning av vissa bostadsföreningars och bostadsaktiebolags inkomst

av annan fastighet, in. m. På grundval av de sakkunnigas utredning

föreslås en mindre jämkning i förutsättningarna för tillämpning av de

schablonbestämmelser som är avsedda för bostadsföretagens fastighetsinkomster.

Vidare innehåller propositionen förslag till närmare bestämmelser

om taxering av bostadsförmåner o. likn., som tillkommer delägare i bostadsföretag,

på vilka schablonreglerna icke skall tillämpas. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957- 1 samt. Nr 3

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

Förslag

till

lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna

till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna

till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 19281 skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

24 §.

3 mom. Har fastighet tillhört bostadsförening

eller bostadsaktiebolag

och har fastigheten uteslutande eller

huvudsakligen använts för beredande

av bostad åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare, skall

såsom intäkt av fastigheten upptagas

ett belopp motsvarande för helt

år räknat tre procent av fastighetens

taxeringsvärde året näst före taxeringsåret.

Finnes ej taxeringsvärde

åsatt för året näst före taxeringsåret,

beräknas intäkten på grundval av

fastighetens värde, uppskattat enligt

de grunder, som gällt för åsättande

av taxeringsvärde för året näst före

taxeringsåret.

Att inkomst----------

3 mom. Har fastighet tillhört bostadsförening

eller bostadsaktiebolag,

skall såsom intäkt av fastigheten

upptagas ett belopp motsvarande

för helt år räknat tre procent av

fastighetens taxeringsvärde året näst

före taxeringsåret. Finnes ej taxeringsvärde

åsatt för året näst före

taxeringsåret, beräknas intäkten på

grundval av fastighetens värde, uppskattat

enligt de grunder, som gällt

för åsättande av taxeringsvärde för

året näst före taxeringsåret.

till 38 §.

Anvisningar

till 38 §.

2. Till intäkt av kapital hänföres

sådan utdelning från aktiebolag eller

ekonomisk förening, som utgår i förhållande

till innehavda aktier eller

andelar, men däremot icke — med undantag

som i andra stycket sågs —

utdelning, som utgår efter annan

grund, t. ex. i förhållande till gjorda

inköp eller försäljningar. Dylik

utdelning är skattefri, där den blott

innebär en minskning i levnadskost
1

Senaste lydelse se 1954: 51.

2. Utdelning från aktiebolag eller

ekonomisk förening, som utgår i förhållande

till gjorda inköp eller försäljningar

eller efter därmed jämförlig

grund, är skattefri, där utdelningen

blott innebär en minskning i

levnadskostnader, och skall i annat

fall hänföras till den förvärvskälla,

vartill den på grund av sin beskaffenhet

är att räkna. Sålunda hänföres

exempelvis till inkomst av

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

(Nuvarande lijdelse)

nader, och skall i annat fall hänföras

till den förvärvskälla, vartill den

på grund av sin beskaffenhet är att

räkna. Sålunda hänföres exempelvis

till inkomst av jordbruk respektive

rörelse näringsidkares utdelning från

ekonomisk förening i form av pristillägg

å varor, som han sålt till föreningen,

eller i form av rabatt för

varor, som han för sin näring inköpt

av föreningen.

Har1 bostad eller annan förmån av

fastighet, varav intäkten beräknas

enligt 24 § 3 mom., tillkommit medlem

av bostadsförening eller delägare

i bostadsaktiebolag i denna hans

egenskap och är icke fråga om upplåtelse

som i tredje stycket sägs,

skall värdet av bostaden eller förmånen

icke räknas såsom skattepliktig

intäkt för medlemmen eller delägaren.

I följd härav må, såvitt fråga ej

är om till rörelse hänförlig utgift, avdrag

icke ske för medlemmens eller

delägarens inbetalningar till föreningen

eller bolaget eller för andra omkostnader,

som äro hänförliga till

innehavet av bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förmån,

som tillkommit medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag

i denna hans egenskap, helt

eller till övervägande del varit av

medlemmen eller delägaren mot vederlag

upplåten till annan under hela

eller större delen av beskattningsåret,

räknas vederlaget jämte värdet

av bostad eller annan förmån, som

medlemmen eller delägaren för eget

bruk förfogat över, såsom intäkt av

kapital för medlemmen eller delägaren.

Utdelning2 från bostadsförening eller

bostadsaktiebolag, som utgått an
1

Nuvarande fjiirde stycket.

s Nuvarande andra stycket.

(Föreslagen lijdelse)

jordbruk respektive rörelse näringsidkares

utdelning från ekonomisk

förening i form av pristillägg å varor,

som han sålt till föreningen, eller

i form av rabatt för varor, som

han för sin näring inköpt av föreningen.

Till utdelning, som på grund

av bestämmelserna i detta stycke är

skattefri, hänföres icke förmån av

bostad eller annan förmån av fastighet

(jfr emellertid bestämmelserna i

andra stycket). Skattepliktig utdelning

från aktiebolag eller ekonomisk

förening, som icke skall räknas såsom

intäkt vid beräkning av annat

slag av inkomst, hänföres till intäkt

av kapital.

Har bostad eller annan förmån av

fastighet tillkommit medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag

i denna hans egenskap

och är icke fråga om upplåtelse

som i tredje stycket sägs, skall

värdet av bostaden eller förmånen

icke räknas såsom skattepliktig intäkt

för medlemmen eller delägaren.

I följd härav må, såvitt fråga ej är om

till rörelse hänförlig utgift, avdrag

icke ske för medlemmens eller delägarens

inbetalningar till föreningen

eller bolaget eller för andra omkostnader,

som äro hänförliga till innehavet

av bostaden eller förmånen.

Har bostad eller annan förmån,

som tillkommit medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag

i denna hans egenskap, helt

eller till övervägande del varit av

medlemmen eller delägaren mot vederlag

upplåten till annan under hela

eller större delen av beskattningsåret,

räknas vederlaget jämte värdet

av bostad eller annan förmån,

som medlemmen eller delägaren för

eget bruk förfogat över, såsom intäkt

av kapital för medlemmen eller

delägaren.

Annan utdelning från bostadsförening

eller bostadsaktiebolag än i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

(Nuvarande lydelse)

norledes än i förhållande till innehavda

andelar eller aktier, räknas

såsom intäkt av kapital för medlemmen

eller delägaren, om och i den

mån utdelningen överstiger sådana

på beskattningsåret belöpande avgifter

och andra inbetalningar till

föreningen eller bolaget, vilka icke

äro att anse som kapitaltillskott.

(Föreslagen lydelse)

andra och tredje styckena sägs, som

icke utgått i förhållande till innehavda

andelar eller aktier, räknas såsom

intäkt av kapital för medlemmen

eller delägaren, om och i den mån utdelningen

överstiger sådana på beskattningsåret

belöpande avgifter och

andra inbetalningar till föreningen eller

bolaget, vilka icke äro att anse

som kapitaltillskott.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att lagen

icke skall äga tillämpning vid 1957 års taxering eller vid eftertaxering för

år 1957 eller tidigare år.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 december 1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,

Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,

Lindell, Lindström, Lange.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler vissa frågor

rörande beskattning av bostadsföreningar, m. m. samt anför därvid följande.

Inledning

Genom beslut av 1954 års riksdag infördes schablontaxering av bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag såvitt angår inkomst av fastighet, som

uteslutande eller huvudsakligen användes för att bereda bostad åt föreningens

medlemmar eller bolagets delägare. Schablonmetoden är densamma som

gäller för en- och tvåfamilj sfastigheter. Såsom intäkt skall sålunda upptas

tre procent av fastighetens taxeringsvärde, medan avdrag endast får ske för

inteckningsräntor, tomträttsavgäld o. likn. Medlemmarna eller delägarna

beskattas icke, i den män de själva bebor sina lägenheter. Bestämmelserna

i ämnet har första gången tillämpats vid 1955 års taxering.

I skrivelse den 30 april 1955 har riksskattenämnden upptagit vissa spörsmål

rörande beskattningen av bostadsföreningar och deras medlemmar och

särskilt frågan om beskattning av delägarnas förmåner från bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag, som icke beskattas efter schablonmetoden.

Nämnden fann det önskvärt att denna fråga närmare reglerades i författningsväg.

Sedan skrivelsen överlämnats till skattelagssakkunniga, har de sakkunniga

(kammarrättsrådet H. Björne och kammarrättsassessorn E. G. Eklund)

den 11 februari 1956 avlämnat en promemoria angående beskattning av

vissa bostadsföreningars och bostadsaktiebolags inkomst av annan fastighet,

m. in. I promemorian föreslås bl. a. närmare bestämmelser till ledning

vid en bedömning av när schablon taxering skall ske samt föreskrifter rörande

beskattning av delägare i sådana föreningar och bolag, som icke

taxeras efter schablonen. Det vid promemorian fogade förfatlningsförslagct

torde få som liihang fogas vid statsrådsprotokollet i detta ärende.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1!)57

Över promemorian har efter remiss yttranden avgivits av kammarrätten,

riksskattenämnden, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Malmöhus

samt Göteborgs och Bohus län, Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars

riksförbund (HSB), Stockholms bostadsföreningars centralförening,

Malmö bostadsföreningars centralorganisation samt Taxeringsnämndsordförandenas

riksförbund. I yttrandena uttalas allmänt såsom önskvärt,

att en lagstiftning på området kommer till stånd, och de i promemorian

framlagda förslagen har i huvudsak godtagits. Dock har riksskattenämnden,

såsom närmare skall beröras i det följande, i första hand förordat en

mera begränsad lagstiftning, avseende enbart beskattningen av delägare i

sådana bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som icke taxeras efter

schablon.

Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende och skall till en början lämna

en redogörelse för gällande bestämmelser och deras tillkomst.

Gällande bestämmelser m. m.

Äldre lagstiftning

Enligt bestämmelser, som gällde intill 1920 års utgång, var medlem av

bostadsförening i likhet med medlem av annan ekonomisk förening fritagen

från skattskyldighet för vad han erhållit såsom vinstutdelning å sin insats

i föreningen. Genom ändringar nämnda år i skatteförfattningarna upphävdes

berörda skattefrihet för medlem av ekonomisk förening och stadgades,

att utdelning å insatser i sådan förening skulle beskattas såsom inkomst

av kapital. Härigenom kom ekonomiska föreningars inkomst att dubbelbeskattas

på samma sätt som aktiebolags inkomst och principiell likställighet

i skattehänseende att råda mellan bostadsförening och bostadsaktiebolag.

Detta innebar för en bostadsförenings del, alt värdet av de bostadsförmåner,

som föreningens medlemmar åtnjutit i en förenings fastighet, skulle upptagas

såsom inkomst för såväl bostadsföreningen som medlemmarna.

I anledning av väckta motioner föreslog 1923 års bevillningsutskott i betänkande

nr 30, att bestämmelser skulle antagas för att förebygga att såväl

bostadsaktiebolag eller bostadsförening som ock delägare eller medlem taxerades

för värdet av bostads- och andra förmåner, som i bolaget eller föreningen

tillhörig fastighet tillkommit delägaren eller medlemmen i sådan

egenskap. Enligt bevillningsutskottets uppfattning borde förmånerna i fråga

beskattas allenast en gång, och syntes övervägande skäl tala för att beskattningen

ålades delägaren eller medlemmen, vilken faktiskt åtnjöte inkomsten

i fråga. Detta borde dock endast gälla, då fråga vore om aktiebolag eller

ekonomisk förening, som hade till uteslutande eller huvudsakligt ändamål

att bereda delägare eller medlemmar bostäder. För andra aktiebolag

och föreningar föreslogs icke några ändrade bestämmelser, utan det förutsattes

tydligen att systemet med dubbelbeskattning skulle behållas. Bevillningsutskottets

förslag antogs av riksdagen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Knngl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

Senare har vissa ändringar vidtagits i fråga om beskattningen av bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag samt deras medlemmar eller delägare. Den

år 1923 antagna principen om beskattning endast en gång av den inkomst,

som härrörde av en med bostadsrätt eller liknande rätt upplåten lägenhet

har dock bibehållits. Genom lag den 6 juni 1930, nr 190, formulerades den

ännu gällande definitionen å bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Med

bostadsförening och bostadsaktiebolag förstås jämlikt punkt 3 av anvisn.

till 24 § kommunalskattelagen ekonomisk förening och aktiebolag, vars

verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare bereda bostäder i hus, som äges av föreningen

eller bolaget.

1954 års lagstiftning

På grundval av propositionen nr 37 till 1954 års riksdag och bevillningsutskottets

utlåtande nr 18 för samma år antogs, som redan antytts, regler

om schablonberäkning fr. o. in. 1955 års taxering av bostadsföreningars och

bostadsaktiebolags inkomster. Dessa regler innebär följande.

Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och har den

uteslutande eller huvudsakligen använts för beredande av bostad åt föreningens

medlemmar eller bolagets delägare, skall inkomstberäkningen ske

enligt en i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen angiven schablon. Såsom intäkt

skall föreningen eller bolaget för helt år räknat upptaga 3 procent av

fastighetens taxeringsvärde under beskattningsåret. Om föreningen eller bolaget

i fastighet, som huvudsakligen använts på sätt nyss sagts, uthyrt vissa

lägenheter till utomstående behöver inkomsten därav ej upptagas såsom

föreningens eller bolagets inkomst. Hyresinkomsten anses nämligen innefattad

i den enligt nyssnämnda schablon beräknade bruttointäkten. Från

den schablonmässigt bestämda intäkten av fastigheten får föreningen eller

bolaget enligt 25 § 3 mom. kommunalskattelagen endast göra avdrag för

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt kapital samt för tomträttsavgäld eller

liknande avgäld. För omkostnader av annat slag medgives ej avdrag. Vid

taxeringen till kommunal inkomstskatt erhåller föreningen eller bolaget avdrag

motsvarande garantibeloppet för fastigheten och garantibelopp skall

beräknas på vanligt sätt vid bestämmande av den taxerade inkomsten.

Det må påpekas att såvitt rör andra inkomster än av fastighet eller inkomster

av fastighet, som icke huvudsakligen använts för ovan angivna ändamål,

vanliga regler gäller för beräkning av intäkter och utgifter.

I de fall då den angivna schablonmetoden skall tillämpas för beräkning

av föreningens eller bolagets fastighetsinkomst skall medlemmarna eller delägarna

icke beskattas, om de själva bebor sina lägenheter. Härom stadgas i

punkt 2 sista stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen. Det inträder

sålunda i dessa fall beskattning endast i ett led, nämligen hos föreningen

eller bolaget. Å andra sidan erhåller sådan medlem eller delägare icke något

avdrag för kostnader för bostadsinnebavet.

opaginerad Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

Hyr medlemmar eller delägare ut sina lägenheter i viss fastighet, ehuru

detta icke sker i sådan omfattning att schablonmetodens tillämpning å fastigheten

bortfaller, inträder viss dubbelbeskattning. Sådan medlem eller delägare

skall nämligen beskattas trots att inkomsten av fastigheten åtminstone

i viss mån beskattas jämväl hos föreningen eller bolaget genom att föreningen

skall beskattas för schablonmässigt beräknad inkomst av fastigheten i

dess helhet. Förutsättningen för att jämväl medlem eller delägare skall bli

beskattad är att lägenheten helt eller till övervägande delen varit uthyrd

under hela eller större delen av beskattningsåret. Har så varit fallet skall

jämlikt punkt 2 tredje stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen

medlemmen eller delägaren såsom skattepliktig intäkt upptaga dels erhållet

vederlag för upplåtelsen dels ock, i förekommande fall, värdet av bostad

eller förmån som medlemmen eller delägaren för eget bruk förfogat över.

Från den sålunda beräknade intäkten må enligt punkt 3 första stycket av

anvisn. till 39 § kommunalskattelagen avdrag åtnjutas för sådana avgifter

och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget som icke är att anse

såsom kapitaltillskott, i den mån beloppet av inbetalningarna överstiger utdelning

som skett annorledes än i förhållande till innehavda andelar i föreningen

eller aktier i bolaget. Vidare må avdrag ske för sådana av upplåtelsen

föranledda kostnader, som bestritts av medlemmen eller delägaren själv.

Därvid anses kostnad för reparation eller underhåll såsom föranledd avupplåtelsen

endast i vad avser avhjälpande av brist eller skada som uppkommit

under upplåtelsetiden.

Med kapitaltillskott menas enligt punkt 3 andra stycket av anvisn. till

39 § kommunalskattelagen dels medlems inbetalning å insats i föreningen

och delägares inbetalning å aktie dels ock sådan ytterligare inbetalning av

medlem eller delägare, som är avsedd att inom föreningen eller bolaget användas

för fondering, t. ex. genom kapitalavbetalning å skuld eller genom

ny-, till- eller ombyggnad eller därmed jämförlig förbättring av fastigheten

eller genom annan stadigvarande kapitalplacering. Är lägenheten upplåten

med hyresrätt och således icke med bostadsrätt eller liknande besittningsrätt,

skall dock icke någon del av hyresavgiften anses såsom kapitaltillskott.

Verkställes fondering inom förening eller bolag, utan att det framgår vilka

medel därför användes, skall i första hand anses för fondering använda

andra medel än medlemmarnas eller delägarnas inbetalningar under beskattningsåret

eller de under året influtna hyrorna för lägenheter, som varit uthyrda

till andra än medlemmar eller delägare i denna deras egenskap. Vad

därefter återstår av det till fondering använda beloppet skall fördelas på

nämnda inbetalningar och hyror efter deras inbördes storlek, och skall vad

därvid belöper på de inbetalningar, som verkställts för de med bostadsrätt

eller liknande besittningsrätt upplåtna lägenheterna, anses såsom kapitaltillskott.

I punkt 2 andra stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen ges

bestämmelser om beskattning av utdelning från bostadsförening och bostadsaktiebolag.

Enligt dessa bestämmelser skall utdelning från bostadsför
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1057

ening eller bostadsaktiebolag, som utgått annorledes än i förhållande till

innehavda andelar eller aktier, räknas såsom skattepliktig intäkt av kapital

för medlemmen eller delägaren, om och i den mån utdelningen överstiger

sådana på beskattningsåret belöpande avgifter och andra inbetalningar

till föreningen eller bolaget, vilka icke är att anse som kapitaltillskott.

Som förut nämnts definieras begreppen bostadsförening och bostadsaktiebolag

i punkt 3 av anvisn. till 24 § kommunalskattelagen så, att därmed

förstås ekonomisk förening och aktiebolag, vars verksamhet uteslutande eller

huvudsakligen består i att åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare

bereda bostäder i hus, som äges av föreningen eller bolaget. För att

taxering efter schablonen skall äga rum räcker det emellertid inte, att en

fastighet äges av sådan förening eller sådant bolag. Enligt 24 § 3 mom. koinmunalskattelagen

kräves det därutöver — såsom likaledes framgår av det

föregående — att den ifrågavarande fastigheten uteslutande eller huvudsakligen

använts för att bereda bostad åt medlemmarna eller delägarna.

Vad angår bostadsföreningar kan sådana föreningar efter tillkomsten av

lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar indelas i tre olika slag,

nämligen dels bostadsrättsföreningar, dels besittningsrättsföreningar och

dels hyresföreningar.

Med bostadsrättsförening förstås enligt sistberörda lag ekonomisk förening

med ändamål att i föreningens hus åt medlemmarna upplåta bostäder

eller andra lägenheter under nyttjanderätt för obegränsad tid.

Såsom besittningsrättsförening betecknas förening, som icke blivit registrerad

såsom bostadsrättsförening men bedriver verksamhet med samma

ändamål som en sådan. Enligt 1 § i 1930 års lag om bostadsrättsföreningar

må visserligen icke annan än bostadsrättsförening bedriva verksamhet, som

i nämnda lag avses, men enligt övergångsbestämmelserna till lagen skall

berörda föreskrift icke utgöra hinder för den, som vid lagens ikraftträdande

bedrev verksamhet med angivna ändamål, att i avseende å honom då

tillhörigt hus fortsätta verksamheten.

Hyresförening slutligen benämnes sådan bostadsförening, som upplåter

lägenheter allenast med hyresrätt för begränsad tid. Speciella civilrättsliga

bestämmelser är icke meddelade rörande de båda sistnämnda slagen av

föreningar.

Beträffande gränsdragningen mellan bostadsföreningar resp. bostadsaktiebolag

samt andra föreningar och bolag föreligger några avgöranden i regeringsrätten

från år 1944 (Regeringsrättens årsbok 1944 ref. 62). Fråga

förelåg i ett antal besvärsmål, om de före 1954 års lagändring gällande

bestämmelserna i 24 § kommunalskattelagen och punkt 3 av anvisn. till

samma paragraf skulle tillämpas för vissa föreningar tillhöriga fastigheter,

i vilka uthyrning av lägenheter till utomstående förekommit i större skala.

Bestämmelserna ansågs tillämpliga å eu bostadsförening, i vars fastighet

endast 3 lägenheter beboddes av medlemmarna i föreningen, medan 5 lägenheter

innehades av föreningen och 14 lägenheter, som innehades av med
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

lemmar, uthyrdes till utomstående. Vidare ansågs bestämmelserna tillämpliga

i ett fall, då föreningen innehade 5 av föreningens 10 bostadslägenheter,

medan de övriga 5 lägenheterna innehades av medlemmar och av dem

uthyrdes till utomstående. Däremot har bestämmelserna icke tillämpats å en

förening med 22 bostadslägenheter, av vilka 6 innehades av föreningen och

16 av medlemmar. Endast en av medlemmarna bebodde sin lägenhet. Det

upplystes hl. a. i det sistnämnda målet, att föreningen hade bildats av 6

syskon, som genom arv bekommit fastigheten. Anledningen till föreningens

bildande hade varit att dess medlemmar ville skapa mera ordning och reda

vid förvaltningen av fastigheten. Regeringsrätten ansåg, att denna förening

med hänsyn till vad i målet blivit upplyst rörande anledningen till föreningens

bildande och till övriga i målet förekomna omständigheter icke vore

sådan förening, som avsåges i punkt 3 av anvisn. till 24 § kommunalskattelagen.

Föreningen beskattades jämväl för medlemmarnas nettointäkter av

uthyrda lägenheter.

Av rättsfallen har i skattelagssakkunnigas promemoria dragits den slutsatsen,

att en förening, som ursprungligen bildats med syfte att huvudsakligen

eller uteslutande upplåta bostäder åt medlemmarna, enligt den

tidigare lagstiftningen ansetts kunna bibehålla sin karaktär av bostadsförening

i kommunalskattelagens mening även om flertalet lägenheter upplåtits

till utomstående. Någon skillnad mellan de fall då sådan upplåtelse

gjorts av föreningen och de fall då medlem själv hyrt ut lägenhet torde ej

ha gjorts.

Vid remissbehandlingen av den promemoria av skattelagssakkunniga, som

låg till grund för 1954 års lagstiftning, anfördes vissa betänkligheter mot

att vid genomförande av den föreslagna schablonbeskattningen bibehålla

gällande definition å bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Det ifrågasattes

sålunda, att schablonbeskattningen skulle kunna i skatteflyktssyfle

utnyttjas av föreningar och aktiebolag, som väl formellt men icke i verkligheten

utövade sådan verksamhet, som borde berättiga till åtnjutande av

de förmåner, de föreslagna beskattningsreglerna erbjöd.

I propositionen nr 37 till 1954 års riksdag uttalade departementschefen,

att det liksom dittills borde överlämnas åt rättspraxis att avgöra huruvida

bostadsföretaget i det enskilda fallet uppfyllde de krav, som jämlikt kommunalskattelagens

bestämmelser borde vara uppfyllda för att företaget enligt

lagens mening skulle betraktas såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

Det fanns emellertid anledning att med skärpt uppmärksamhet

lölja utvecklingen för att vid behov ompröva bestämmelsernas tillämpningsområde.

En bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag kan, enligt vad som framhålles

i skattelagssakkunnigas nu avlämnade promemoria, både ha fastigheter,

som utnyttjas för föreningens eller bolagets egentliga syfte och som

följaktligen schablontaxeras, och fastigheter, som helt eller i större utsträckning

utnyttjas på annat sätt t. ex. för uthyrning och som således inte uppfyller

villkoret att fastigheten uteslutande eller huvudsakligen skall använ
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

11

das för att bereda bostad åt medlemmarna eller delägarna. Ett sådant fastighetsinnehav

kan ha uppkommit på det sättet, att en bostadsförening eller

ett bostadsaktiebolag förvärvat en fastighet för att framdeles efter ny- eller

ombyggnad utnyttja densamma i sin egentliga verksamhet och i avvaktan

därpå uthyr lägenheterna på vanligt sätt. Läget blir detsamma, om en bostadsförening

eller ett bostadsaktiebolag för kapitalplacering förvärvar en

hyresfastighet, som icke är av den storlek, att dess innehav betager föreningen

eller bolaget dess egenskap av bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

I dessa fall, som i praktiken torde vara ganska sällsynta, tillämpas,

framhåller skattelagssakkunniga, icke schablonmetoden, utan föreningen eller

bolaget skall i vanlig ordning beskattas för inkomsten av sådan fastighet.

I den mån inkomsten utdelas till medlem eller delägare, blir inkomsten

dubbelbeskattad såsom annan förenings- eller bolagsinkomst.

I sådana fall åter, då bostadsförenings eller bostadsaktiebolags fastighetsinnehav

— genom föreningens resp. bolagets eller medlemmarnas resp.

delägarnas åtgärder — utnyttjas på sådant sätt att ingen av dess fastigheter

uteslutande eller huvudsakligen användes för beredande av bostäder åt medlemmar

och delägare och karaktären av bostadsförening eller bostadsaktiebolag

således i realiteten gått förlorad, torde, enligt vad som framhålles i

skattelagssakkunnigas promemoria, den nya lagstiftningen hindra, att reglerna

om sistnämnda föreningar och bolag blir tillämpliga. Detsamma torde

bli fallet, om icke det fastighetsinnehav, varå schablonmetoden skall

tillämpas, framstår såsom det väsentliga underlaget för föreningens eller

bolagets verksamhet. 1 annat fall kan ju icke föreningens eller bolagets huvudsakliga

verksamhet anses vara att bereda bostäder åt medlemmar eller

delägare.

I nämnda hänseende finner de sakkunniga, att den nya lagstiftningen

skiljer sig från den äldre. Enligt denna hade man först att med ledning av

kommunalskattelagens definition avgöra, om en förening eller ett bolag var

alt anse såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag. Ansågs svaret böra

bli jakande, följde därav att hyresvärdet för bostad eller annan förmån från

föreningens eller bolagets fastighet, som tillkommit medlem eller delägare,

skulle räknas såsom medlemmens eller delägarens — och icke föreningens

eller bolagets — inkomst av fastigheten oavsett hur fastigheten i övrigt utnyttjades.

Enligt den nya lagstiftningen saknas förutsättningar för tillämpning

över huvud taget av reglerna om schablonmässig inkomstberäkning för

bostadsföreningars och bostadsaktiebolags fastigheter om icke vederbörande

förening eller bolag haft åtminstone en fastighet, som uteslutande eller

huvudsakligen använts i föreningens syfte.

Riksskattenämnden har den 30 mars 1955 såsom anvisning till ledning för

taxeringsmyndigheterna gjort vissa uttalanden angående tillämpningen av

de nya belämmelserna om beräkning av intäkt av fastighet, som tillhör bostadsförening

eller bostadsaktiebolag (Riksskattenämndens meddelanden

3/1955 punkt 5). Däri uttalas, att för att bostadsförenings eller bostadsaktie
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

bolags fastighet skall anses ha använts uteslutande eller huvudsakligen för

beredande av bostad åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare den

andel av fastighetens taxeringsvärde, som belöper på de till medlemmar eller

delägare med bostads- eller hyresrätt upplåtna lägenheterna, bör utgöra

åtminstone 2/3 av fastighetens hela taxeringsvärde. Om en medlem eller

delägare själv bebor sin lägenhet eller hyr ut den, bör i princip icke inverka

på bedömningen. Skulle emellertid en medlem eller delägare inneha flera

lägenheter i fastigheten, bör sådana lägenheter, som medlemmen eller delägaren

uthyr till andra än barn eller andra närstående, icke anses använda

för beredande av bostad åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare.

Vidare framhålles, att om det förhållandet, att bostadslägenheterna i viss

omfattning av föreningen eller bolaget uthyres till utomstående beror på att

företaget ännu icke lyckats förvärva det erforderliga antalet medlemmar

eller delägare eller på andra jämförliga omständigheter, bör dock schablonberäkning

kunna tillämpas även om en något mindre del av lägenheterna än

som svarar mot 2/3 av taxeringsvärdet upplåtits till medlemmar eller delägare

med bostads- eller hyresrätt. I gränsfall och tveksamma fall bör schablonberäkning

tillämpas.

Riksskattenämndens anvisning berör, enligt vad skattelagssakkunniga

framhåller, endast förutsättningarna för att inkomsten av en fastighet,

som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag, skall beräknas enligt

schablonmetoden. Däremot har i anvisningen icke behandlats frågan när en

förening eller ett bolag skall anses uppfylla de i punkt 3 av anvisn. till 24 §

kommunalskattelagen angivna villkoren och därmed vara att anse såsom

bostadsförening eller bostadsaktiebolag i lagens mening.

Riksskattenämndens framställning

I sin förut nämnda skrivelse den 30 april 1955 framhöll riksskattenämnden,

att nämnden i samband med de nyss återgivna anvisningarna övervägde

att göra ett uttalande angående beräkningen av intäkt av fastighet,

som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag, när intäkten icke skall

beräknas enligt schablonregeln i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen, ävensom

angående beskattningen av de intäkter delägarna erhåller genom delägarskap

i dylik förening eller dylikt bolag. Härefter anför riksskattenämnden.

Nämnden avstod emellertid från att göra något uttalande i frågan, enär

utformningen av bestämmelserna i kommunalskattelagen icke synes erbjuda

tillräckligt underlag härför. Beskattningen av delägarnas förmåner från förening

eller bolag, som nu avses, regleras i punkt 2 första stycket av anvisningarna

till 38 §. Enligt nämnda anvisningspunkt kan i fråga om bolag

och föreningar, som icke äro av beskaffenhet att böra schablontaxeras, till

intäkt av kapital icke räknas sådan utdelning, som utgått annorledes än i

förhållande till innehavda aktier eller andelar. De inkomster nu ifrågavarande

delägare uppbära kunna vara förmån av bostad, vilken i vissa fall

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungi. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

upplåtes mot vederlag till annan, eller annan förmån av föreningens eller

bolagets fastighet ävensom utdelning från företaget, som utgått t. ex. i förhållande

till under året gjorda inbetalningar. Dylik utdelning har uppenbarligen

icke utgått i förhållande till innehavda aktier eller andelar. Vidare

är det i vart fall tveksamt, huruvida värdet av nyssnämnda förmåner

från fastigheten kan anses såsom utdelning, som utgått efter sådan grund.

De av delägarna åtnjutna inkomsterna kunna i intet fall upptagas såsom

inkomst av annan fastighet.

Riksskattenämnden fann önskvärt att beskattningen av de förmåner, som

delägare i nu ifrågavarande föreningar eller bolag uppbär på grund av delägarskapet,

i författningsväg närmare regleras.

Skattelagssakkunnigas promemoria

Beskattningen enligt nuvarande regler i fall då schablonmetoden ej tillämpas

Mot bakgrunden av vad riksskattenämnden anfört analyserar de sakkunniga

till en början det beskattningsresultat, som efter ikraftträdandet av

1954 års lagstiftning föreligger beträffande föreningar och bolag samt deras

medlemmar och delägare i fall då schablonmetoden ej är tillämplig.

Beträffande sådana föreningar och bolag, som enligt kommunalskattelagens

definition är att anse såsom bostadsföreningar och b ostadsa

k tiebolag framhåller de sakkunniga, att nettointäkten av sådan

fastighet, för vilken schablonmetoden icke är tillämplig, skall beräknas

enligt vanliga regler. Att därvid såsom bruttointäkt skall upptagas hyra,

som erlagts för av föreningen i vanlig ordning uthyrda (och alltså icke med

bostadsrätt upplåtna) bostadslägenheter och andra utrymmen (exempelvis

butiker) finner de sakkunniga självfallet. Beträffande lägenheter, som är

upplåtna med bostadsrätt, torde det, enligt vad som framhålles i promemorian,

vara klart, att årlig avgift från medlem eller delägare skall av föreningen

eller bolaget upptagas såsom intäkt, i den mån avgiften icke är att anse

såsom kapitaltillskott.

I fråga om sådan inbetalning till bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

som enligt punkt 3 andra stycket anvisn. till 39 § kommunalskattelagen är

att anse såsom kapitaltillskott, uttalar de sakkunniga, att läget ibland kan

ställa sig tveksamt, samt yttrar vidare.

Det är att märka att ifrågavarande definition å »kapitaltillskott» enligt

1954 års lagstiftning har direkt betydelse endast för det fall, att eu med bostadsrätt

innehavd lägenhet upplåtits till annan och medlemmens eller delägarens

inkomst genom upplåtelsen i följd därav skall beskattas såsom inkomst

av kapital. Vissa inbetalningar, såsom å andel eller aktie, synes icke

vara att hänföra till skattepliktig intäkt. År åter fråga om sådana i de årliga

avgifterna ingående mindre belopp, som är avsedda för skuldamortering,

skulle kunna ifrågasättas, om de icke borde betraktas såsom skattepliktiga

intäkter, eftersom desamma närmast torde få anses avsedda icke att öka

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

föreningens eller bolagets egna kapital utan att motverka den värdeminskning,

som en byggnad trots vederbörligt underhåll i allmänhet är underkastad.

Vid ett vanligt hyresförhållande får viss mindre del av hyran anses

avsedd att motsvara sådan värdeminskning. Även denna del av hyran utgör

skattepliktig inkomst för fastighetsägaren men denne har å andra sidan rätt

till värdeminskningsavdrag för byggnad, vilket icke motsvaras av någon direkt

utgift och alltså i realiteten har den effekten, att fastighetsägaren slipper

skatta för de belopp av hyresinkomsten, som kan anses motsvara den

ifrågavarande värdeminskningen.

Eftersom särskilda regler saknas för beräkning av nettointäkt av fastighet,

som tillhör bostadsförening eller bostadsaktiebolag men beträffande

vilken schablonen icke skall tillämpas, beror svaret på frågan huruvida

»kapitaltillskott» skall betraktas såsom skattepliktig intäkt eller inte närmast

därpå, om »kapitaltillskottet» kan betraktas såsom sådan »hyra eller

annan ersättning», vilken enligt 24 § 1 mom. första stycket KL hänföres till

intäkt av annan fastighet. Principiellt torde svaret härpå vara beroende på

prövning i varje särskilt fall, om och till vilken del inbetalning vid jämförelse

med ett vanligt hyresförhållande kan anses såsom en i vanlig hyra ingående

mot värdeminskning svarande amorteringsdel. Till motsvarande del

skulle inbetalningen vara skattepliktig intäkt. I den mån »kapitaltillskottet»

däremot i realiteten ökade föreningens eller bolagets behållna kapital, vore

den att likställa med inbetalning å andel eller aktie och alltså icke att hänföra

till skattepliktig inkomst.

Enligt de sakkunniga torde slutligen av allmänna regler följa, att om hyra

eller annan årlig avgift för lägenhet, som upplåtits med bostadsrätt i fastighet,

varom här är fråga, är lägre än som motsvarar i orten gällande hyrespris,

föreningen skall ha att såsom intäkt av fastigheten upptaga skillnaden

mellan det verkliga hyresvärdet och den erlagda hyran eller avgiften.

Det är därvid att märka, att om medlem eller delägare har att själv svara för

inre reparationer, hyresvärdet uppgår till det lägre belopp, som föranledes

av nämnda omständighet.

I promemorian erinras även om att i nu avsedda fall avdrag för omkostnader

skall ske enligt de allmänna reglerna i 25 § 1 och 2 mom. kommunalskattelagen.

Vad därefter angår in e d 1 e m s eller delägares beskattning finner

de sakkunniga uppenbart, att vederbörande icke på grund av medlems- eller

delägarskapet och med detta förenade rättigheter skall beskattas för inkomst

av fastighet. Den tidigare i detta hänseende gällande anordningen har,

konstaterar de sakkunniga, upphört med ikraftträdandet av 1954 års lagstiftning.

Däremot utgör enligt de sakkunnigas uppfattning medlemmens

eller delägarens förmåner på grund av medlems- eller delägarskapet i princip

inkomst av kapital.

I promemorian erinras om att den nya lagstiftningen upptar speciella

bestämmelser för det fall att medlem eller delägare i mera nämnvärd mån

upplåtit honom i sådan egenskap tillkommande bostad eller annan förmån

mot vederlag till annan. Härom anföres vidare.

Enligt föreskrift i punkt 2 tredje stycket av anvisn. till 38 § KL skall vederlaget

jämte värdet av den förmån, som medlemmen eller delägaren för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

fogat över för eget bruk, räknas såsom intäkt av kapital. Avdrag får därvid

ske för sådana avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget,

som icke är att anse som kapitaltillskott, dock med avräkning för utdelning

från föreningen eller bolaget, som skett annorledes än i förhållande till

innehavda andelar eller aktier. Det slag av utdelning, som härvidlag kan

komma i fråga för avräkning vid avdragets beräkning, är i allmänhet procentuell

återbetalning av erlagda avgifter till föreningen. Avdrag får med

andra ord ske för medlemmens eller delägarens nettoavgift till föreningen

eller bolaget. Avdrag får vidare ske för sådana av upplåtelsen föranledda kostnader,

som bestritts av medlemmen eller delägaren själv. De kostnader, som

här kan komma i fråga, är reparationskostnader samt ränta å lånade medel,

som upplånats för förvärv av bostadsrätten.

Har medlem eller delägare själv nyttjat honom i denna egenskap tillkommande

förmån från här avsedd fastighet — så att de nyss återgivna reglerna

icke är tillämpliga — saknas, framhåller de sakkunniga, speciella föreskrifter

om hur beskattning skall ske. I promemorian anföres härom vidare.

Enligt allmänna principer borde värdet av förmånen enligt ortens pris

anses såsom skattepliktig intäkt av kapital för medlemmen eller delägaren.

Till utdelning å aktier och andelar har nämligen i praxis hänförts ej blott

sådan utdelning, som i vanlig ordning beslutas vid förenings eller bolags

disposition av årsvinst, utan även s. k. förtäckt utdelning. Till sådan har

hänförts förmån, exempelvis fri eller hyresbillig bostad, som medlem av

ekonomisk förening eller delägare i bolag åtnjutit i denna sin egenskap.

Vad som i berörda hänseende möjligen kan vålla tvekan är bestämmelserna

i första stycket punkt 2 av anvisn. till 38 § KL, att till intäkt av kapital

icke hänförcs utdelning från förening eller bolag, som utgår efter

annan grund än i förhållande tilll innehavda aktier eller andelar, t. ex. i

förhållande till gjorda inköp eller försäljningar och att utdelning av sistnämnda

slag är skattefri, där den blott innebär en minskning i levnadskostnader.

De sakkunniga erinrar emellertid om innehållet i andra stycket av punkt

2 av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen samt yttrar härvid följande.

Även om författningstexten i berörda hänseende — såsom riksskattenämnden

anfört — lämpligen kan förtydligas, synes emellertid av den nya

lagstiftningens utformning och av förarbetena därtill uppenbart framgå, att

avsikten icke varit att genom nämnda lagstiftning göra bostadsförmån, som

lillkommit medlem eller delägare i bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

skattefri i andra fall än som avses i sista stycket av punkt 2 av anvisn. till

38 § KL. I detta hänseende må åberopas, att genom 1954 års lagstiftning

stadgandet i första meningen första stycket av berörda anvisningspunkt —

enligt vilken mening utdelning i vissa fall icke hänföres till intäkt av kapital

— försetts med föreskrift om undantag för fall som avses i andra stycket

av anvisningspunkten i fråga. I detta andra stycke förklaras, att utdelning

från bostadsförening och bostadsaktiebolag, som utgått annorledes än

i förhållande till innehavda andelar eller aktier, räknas såsom intäkt av kapital

för medlem eller delägare i den mån utdelningen överstiger vissa avgifter.

Uttrycket »utdelning» synes i detta sammanhang icke kunna ges annan

innebörd än vad det i allmänhet anses ha vid bedömning av huruvida

inkomst av kapital föreligger. Såsom utdelning bör alltså räknas ej blott

utbetalningar från förening och bolag, vilka uttryckligen betecknas såsom

utdelning, utan även därmed jämförliga förmåner, som eljest brukar hän
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

töras till förtäckt utdelning, exempelvis förmån av bostad mot lägre avgift

än som svarar mot ortens hyrespris för bostaden.

De sakkunniga upptar härefter frågan om beskattningen av föreningar

och aktiebolag som icke är bostadsföreningar eller bostadsaktiebolag.

Härvid avses bl. a. det fall att en ekonomisk förening eller

ett aktiebolag har till ändamål att bereda sina medlemmar eller delägare

bostäder i föreningen eller bolaget tillhörigt hus, ehuru detta icke sker i

sådan omfattning att föreningen eller bolaget blir att anse som bostadsförening

eller bostadsaktiebolag. Beträffande beskattningen av inkomst av fastighet,

däri sådan upplåtelse skett, finnes, framhåller de sakkunniga, icke

några speciella bestämmelser meddelade. Inkomstbeskattningen skall ske

enligt allmänna regler, d. v. s. samma regler gäller som för annan fastighet

tillhörig ekonomisk förening, aktiebolag eller annan skattskyldig. För sådan

inkomst gäller enligt de sakkunniga detsamma som för inkomst av sådan

bostadsförenings eller bostadsaktiebolags fastighet, å vilken schablonen i

24 § 3 mom. kommunalskattelagen icke är tillämplig.

Har lägenhet upplåtits till medlem eller delägare mot hyra eller avgift,

understigande ortens pris, blir enligt promemorian skillnaden mellan å

ena sidan hyresvärdet och å andra sidan hyran eller avgiften att anse såsom

intäkt för föreningen eller bolaget. I övrigt torde inkomstberäkningen icke

skilja sig från den vanliga.

Beträffande beskattningen av medlemmar och delägare i dessa

föreningar och bolag framhåller de sakkunniga, att om vederbörande i denna

sin egenskap åtnjutit förmån i annan ordning än genom utdelning i eljest

vanliga former, t. ex. i form av hyresfri eller hyresbillig bostad, har värdet

av förmånen enligt fast praxis beskattats såsom förtäckt utdelning och således

hänförts till förvärvskällan kapital.

Behovet av ändrad lagstiftning

Sammanfattningsvis konstaterar de sakkunniga att bestämmelser finns

meddelade om

1) vilka ekonomiska föreningar och aktiebolag, som skall anses såsom

bostadsföreningar, resp. bostadsaktiebolag,

2) huru beräkning enligt schablonmetod skall ske av nettointäkt av fastighet,

som tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och som uteslutande

eller huvudsakligen använts för beredande av bostad åt föreningens

medlemmar eller bolagets delägare,

3) att, då bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av

bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap,

värdet av bostaden eller förmånen icke skall utgöra skattepliktig intäkt för

medlemmen eller delägaren under förutsättning dels att bostaden eller förmånen

åtnjutits i sådan bostadsföreningen eller bostadsaktiebolaget tillhörig

fastighet, varav föreningens eller bolagets nettointäkt beräknas enligt

opaginerad Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

schablonmetod, och dels att bostaden eller förmånen icke varit av medlemmen

eller delägaren helt eller till övervägande del mot vederlag upplåten

till annan under hela eller större delen av beskattningsåret,

4) hur medlem av bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag skall

taxeras för intäkt, som han åtnjutit på grund av att honom på grund av

medlems- eller delägarskapet tillkommande bostad eller annan förmån varit

av honom helt eller till övervägande del mot vederlag upplåten till annan

under hela eller större delen av beskattningsåret.

Följande frågor bör enligt de sakkunnigas mening nu lösas genom andringar

i kommunalskattelagens anvisningar.

1. Bestämmelser bör meddelas till ledning vid bedömande av när en ekonomisk

förenings eller ett aktiebolags verksamhet skall anses huvudsakligen

bestå i sådan verksamhet, vars bedrivande utgör förutsättning för att

en sammanslutning skall anses såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

2. På samma sätt bör närmare angivas när en bostadsförenings eller ett

bostadsaktiebolags fastighet skall anses ha huvudsakligen använts i enlighet

med föreningens eller bolagets syfte.

3. Förtydligande föreskrift bör meddelas rörande beräkningen av inkomst

av fastighet, som tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag, i fall då

schablonberäkning inte skall tillämpas.

4. Bestämmelserna om skattefrihet för medlem av bostadsförening och

delägare i bostadsaktiebolag bör omredigeras för klarläggande av skattskyldigheten

i fall, då medlem eller delägare åtnjuter bostad i fastighet, för vilken

föreningens eller bolagets inkomst icke skall schablonberäknas.

5. Stadgandet i punkt 2 första stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen

om skattefrihet för utdelning, som blott innebär en minskning i levnadskostnader,

bör kompletteras till förebyggande av att därunder inbegripes

förmåner av icke avsedd art.

6. Slutligen bör uppmärksammas det läge, som uppkommer för medlem

i bostadsförening eller delägare i bostadsaktiebolag, da föreningen eller bolaget

på grund av ändringar i dispositionen av fastighet förlorar sin nämnda

karaktär utan att någon ändring inträtt i medlemmens eller delägarens förmåner.

De sakkunnigas förslag

1 fråga om behovet av bestämmelser, varigenom uttrycken bostadsf

ö rening och bostadsaktiebolag nä r m a r e best ä m mes,

anför de sakkunniga följande.

Någon tvekan om företagets karaktär kan icke uppkomma i de vanligaste

fallen, d. v. s. då ett företag har endast en fastighet och denna uteslutande

användes för att bereda bostäder åt företagets delägare. Emellertid skall under

förevarande kategori hänföras även företag, vars verksamhet huvudsakligen

bar angivna beskaffenhet. Det synes lämpligt att komplettera gällande

bestämmelser med föreskrifter rörande gränsdragningen i sådana fall, da

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 3

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

verksamheten icke uteslutande har ifrågavarande karaktär men dock är av

sådan beskaffenhet att det kan ifrågasättas, om den huvudsakligen har det.

Om gällande bestämmelser bibehålies i oförändrat skick, torde vissa företags

skatterättsliga ställning bli tveksam och skattetvister i följd därav kunna

uppkomma. Något större antal är det dock för närvarande icke fråga om.

Antalet företag inom riket, beträffande vilka tvekan för närvarande kan

uppkomma, torde icke vara större än ett eller annat hundratal. En närmare

precisering är emellertid önskvärd även med tanke på den framtida utvecklingen.

Företag, som för närvarande utan tvivel har karaktären av bostadsförening

eller bostadsaktiebolag, bör ha möjlighet att avgöra vilka

dispositioner företaget eller dess medlemmar kan vidtaga utan att företagets

nämnda karaktär äventyras.

Vid övervägande av hur kategorin bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

bör avgränsas bär man enligt de sakkunniga i första hand att beakta,

att för denna kategori gäller bestämmelser, som avser att inkomsten av företagens

fastigheter skall beskattas lindrigare än inkomsten av andra ekonomiska

föreningars och aktiebolags fastigheter. De sakkunniga anför.

Inkomsten skall nämligen i regel beskattas blott en gång — enbart hos

företaget utan att beskattning hos delägare av honom tillgodokommen del

av inkomsten ifrågakommer — och inkomstberäkningen sker enligt schablon,

som i allmänhet leder till lindrigare beskattning än inkomstberäkning

enligt vanliga grunder. Denna lindrigare beskattning är i princip avsedd

för personer, vilka för att skaffa sig egna bostäder vill begagna den form

av samverkan för detta ändamål, som bildandet av bostadsföreningar och

bostadsaktiebolag erbjuder. Grunden till att man för sådana fall ansett

sig kunna frångå de vanliga skattereglerna får anses vara, att medlemseller

delägarskapet förvärvas för tillgodoseende av ett personligt behov, och

icke för att förvärva inkomst. Den lindrigare beskattningen är däremot icke

avsedd för föreningar och aktiebolag, som i mera nämnvärd omfattning bedriver

vanlig fastighetsförvaltning eller annan verksamhet. I den mån så

är fallet, förlorar föreningen eller bolaget sin karaktär av form för tillgodoseende

av ett personligt behov och blir i stället en företagsform för förvärv av

inkomst.

Med hänsyn till det anförda finner de sakkunniga befogat att för förenings

eller bolags hänförande under kategorin bostadsförening eller bostadsaktiebolag

uppställa kravet att verksamheten till avsevärt övervägande del skall

vara av den för denna kategori betecknande natur. Gränsdragningen synes

enligt de sakkunniga lämpligen kunna ske enligt de principer, som riksskattenämnden

i sina anvisningar uppställt för bedömande av när en bostadsförenings

eller ett bostadsaktiebolags fastighet skall anses ha huvudsakligen

använts för beredande av bostad åt medlemmar eller delägare.

I enlighet med det anförda föreslår de sakkunniga, att punkt 3 av anvisn.

till 24 § kommunalskattelagen förses med ett andra stycke av innehåll, att

ekonomisk förening eller aktiebolag skall anses såsom bostadsförening eller

bostadsaktiebolag endast under förutsättning att till medlemmar eller delägare

är upplåtna lägenheter i sådan omfattning, att minst 2/3 av sammanlagda

taxeringsvärdet å föreningens eller bolagets fastighetsinnehav belöper

å sålunda upplåtna lägenheter samt att -säd denna beräkning — om mer än

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Alaj. ts proposition nr 3 år 1957

en lägenhet upplåtits till samma medlem eller delägare — hänsyn må tagas

endast till lägenhet, som nyttjas av medlemmen själv eller honom närstående

person.

Tillägget innefattar även en bestämmelse att såsom bostadsförening eller

bostadsaktiebolag icke skall anses förening eller aktiebolag, som förutom

fastighetsförvaltning utövar annan verksamhet av mera betydande omfattning.

En sådan regel får anses gälla redan med nuvarande stadganden. Av

tillägget framgår, att intet hindrar att föreningen eller bolaget driver en

mindre rörelse eller eljest utövar verksamhet av ringa omfattning vid sidan

av sin egentliga uppgift. Föreningens eller bolagets karaktär av bostadsförening

eller bostadsaktiebolag synes exempelvis icke böra förloras, om föreningen

eller bolaget driver mindre livsmedelsaffär, uthyrning av mangel

el. dyl. i föreningens fastighet.

De sakkunniga föreslår vidare, att till punkt 3 av anvisn. till 24 § kommunalskattelagen

skall fogas ett tredje stycke av innebörd att frågan huruvida

bostadsförenings- eller bostadsaktiebolags fastighet skall anses

hava huvudsakligen använts för beredande av bostad åt medlemmar eller

delägare skall bedömas efter samma grunder som frågan huruvida ett företag

skall hänföras till bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

Beträffande inkomstberäkningen för sådana bostadsföretag tillhöriga

fastigheter som icke taxeras efter schablon framhåller

de sakkunniga att de allmänna bestämmelserna i 24 § 1 mom. kommunalskattelagen

skall tillämpas. Erinran härom föreslås införd i ett nytt fjärde

stycke av punkt 3 av anvisn. till 24 §. Däri har även intagits uttrycklig

bestämmelse att såsom intäkt för föreningen eller bolaget skall upptagas

hyresvärdet för lägenhet, som vederlagsfritt varit upplåten till medlem eller

delägare, liksom skillnaden mellan sådant vederlag och hyresvärdet, om detta

är större än vederlaget. Vid uppskattning av hyresvärdet bör givetvis hänsyn

tagas till eventuell skyldighet för medlem eller delägare att svara för

kostnader, som vid ett vanligt hyresförhållande brukar ankomma på fastighetsägaren.

Såsom intäkt för föreningen eller bolaget skall dock icke

upptagas belopp, som enligt punkt 3 andra stycket av anvisn. till 39 § kommunalskattelagen

är att anse såsom kapitaltillskott.

Med de föreslagna bestämmelserna kommer, påpekar de sakkunniga, en

bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag att beskattas för hela intäkten

av en fastighet, beträffande vilken schablonberäkning av inkomsten icke

skall ske, antingen denna intäkt uppbäres kontant i form av ersättning för

lägenhetens nyttjande eller utgöres av hyresvärde, som föreningen eller

bolaget utnyttjar för beredande av förmån åt medlem eller delägare.

De sakkunniga upptar i detta sammanhang, dock utan att framlägga förslag

till författningsändring, frågan om för vilken enhet inkomstberäkning

skall ske. De sakkunniga yttrar.

Härom gäller enligt 17 § Kl., att inkomsten av varje särskild förvärvskälla

skall uppskattas för sig, samt enligt 18 § KL, att såsom särskild för
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

värvskälla skall anses varje fastighet, fastighetsdel eller komplex av fastigheter,

som är att anse såsom förvaltningsenhet. I anvisn. till sistnämnda

paragraf meddelas ytterligare en del regler för bestämmande av de enheter,

för vilka inkomstberäkning skall ske.

Med hänsyn till att inkomstberäkningen för bostadsföreningars och bostadsaktiebolags

fastigheter kan ske enligt två väsentligt skilda metoder —

schablonmetod och vanlig metod — och att dessa metoder hänför sig till

betydelsefulla olikheter i dispositionen av fastigheterna, torde fastighet

(taxeringsenhet), varå schablonmetoden skall tillämpas, och fastighet, varå

sådan tillämpning ej skall ske, icke kunna anses ingå i samma förvärvskälla.

I den mån intäkter eller omkostnader är gemensamma för fastigheter

av båda dessa slag, bör intäkterna och omkostnaderna fördelas å de olika

fastigheterna.

Vid tillämpning av schablonmetoden torde omständigheterna stundom

vara sådana, att "flera taxeringsenheter bör betraktas såsom en förvärvskälla,

för vilken inkomstberäkning kan ske i ett sammanhang. Så kan vara

fallet om en bostadsförening äger flera i verksamheten disponerade byggnader

jämte en gemensam värmecentral, varav såväl byggnaderna som värmecentralen

är var för sig taxerade. På samma sätt kan flera radhus, som

äges av en bostadsförening, jämte för dem gemensam värmecentral vara

att anse såsom en förvärvskälla, för vilken inkomstberäkningen bör ske i

ett sammanhang.

Särskilda föreskrifter i de hänseenden, som nu berörts, torde icke vara

erforderliga.

I fråga om beskattningen av in e d 1 e in in ar i bostadsföreningar och

delägare i bostadsaktiebolag erinrar de sakkunniga om att dessa i

princip icke skall skatta för värdet av den bostad, de åtnjuter i föreningen

eller bolaget tillhörig fastighet på grund av sitt medlems- eller delägarskap.

Enligt punkt 2 sista stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen är

skattefriheten dock begränsad till det normala fallet att bostad åtnjutes i

fastighet, varav nettointäkten skall beräknas enligt schablonmetod. Denna

begränsning kan, uttalar de sakkunniga, anses påkallad, så länge begreppen

bostadsförening och bostadsaktiebolag icke är närmare preciserade än vad

innehållet i punkt 3 av anvisn. till 24 § i dess nuvarande lydelse ger vid

handen. Om skattefriheten i nämnda hänseende varit obegränsad, torde den

ha kunnat utnyttjas på ett icke avsett sätt.

Med den föreslagna kompletteringen av bestämmelserna om vad som skall

förstås med bostadsförening eller bostadsaktiebolag finner de sakkunniga,

att den nu gällande begränsningen icke längre är erforderlig. På grund därav

föreslås att nuvarande sista stycket av anvisn. till 38 § ändras så, att angivna

begränsning utgår.

De sakkunniga övergår härefter till frågan, hur bestämmelserna i punkten

2 första stycket av anvisn. till 38 § kommunalskattelagen lämpligen bör

förtydligas för att tvekan icke skall uppkomma i fråga om beskattningen, i

fall då schablonreglerna ej är tillämpliga, av bostads- eller

därmed jämförlig förmån, som in c d 1 e in av ekonomisk förening eller

delägare i aktiebolag i denna sin egenskap åtnjuter. De sakkunniga anför

härvid följande.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kanyl. Maj.ts proposition nr 3 år 1!)Ö7

Ifrågavarande bestämmelser är föranledda därav, att uttrycket »utdelning»

i KL användes i en vidsträcktare innebörd än som överensstämmer

med vanligt språkbruk. Under »utdelning» inbegripes nämligen även belopp,

som till sin natur icke är att anse såsom avkastning å medlems eller aktieägares

andel i förenings eller aktiebolags förmögenhet utan såsom rabatt

eller pristillägg. (Jfr bl'', a. punkt 6 av anvisn. till 21 § och punkt 4 av anvisn.

till 28 g). I vanligt språkbruk betecknas sådana belopp såsom återbäring,

årsrabatt e. d„ resp. pristillägg, tilläggslikvid e. d.

Skattefrihet föreligger enligt ifrågavarande anvisningspunkt för »utdelning»,

som blott innebär en minskning i levnadskostnader. Denna skattefrihet’

synes naturlig i fråga om återbäring, rabatter o. d., vilkas syfte är

att möjliggöra anskaffningen av vissa varor eller tjänstbarheter till så

billigt pris som möjligt och icke att tillgodoföra andels- eller aktieägare

avkastning å insatt kapital eller vinst å rörelse. Om däremot en ekonomisk

förening eller ett aktiebolag bereder en medlem eller aktieägare bostad

eller därmed jämförlig förmån i föreningen eller bolaget tillhörig fastighet

utan ersättning eller mot underpris, innebär det i allmänhet, att avkastningen

av föreningens eller bolagets fastighetskapital till större eller mindre

del överföres till medlemmen eller aktieägaren och skattefrihet för vad medlemmen

eller delägaren tillföres kan under sådana förhållanden icke anses

motiverad. Den behållna inkomsten av fastighetskapitalet bör enligt skattelagstiftningens

allmänna principer beskattas i första hand hos föreningen

eller bolaget och därjämte, i den mån den tillföres medlem eller aktieägare,

hos denne, såvida icke dubbelbeskattningen under vissa omständigheter anses

böra eftergivas.

Den mest tillfredsställande avfattningen av förevarande lagrum torde enligt

de sakkunniga erhållas, om kommnnalskattelagens terminologi ändrades,

så att begreppet utdelning kommer att omfatta endast utdelning i egentlig

mening. Härför skulle emellertid erfordras ändringar i kommunalskattelagen

utöver vad syftet med promemorian i och för sig föranledde till. På

grund därav föreslås endast en omredigering av punkt 2 första stycket av

anvisn. till 38 § kommunalskattelagen.

Första ledet i första meningen av nämnda stycke har ansetts kunna utgå.

Den utsäger enligt de sakkunnigas mening ej mer än vad som ändock får

anses gälla. Beträffande andra ledet i meningen erinras om, att den för närvarande

ej tillämpas helt efter sin ordalydelse. Sålunda taxeras såsom intäkt

av kapital även sådan s. k. förtäckt utdelning, som icke utgår i förhållande

till innehavda aktier eller andelar. I förslaget till ny lydelse av förevarande

stycke har inledningsvis upptagits föreskrift om skattefrihet för

resp. hänförande till annat inkomstslag av vissa intäkter. Härefter har införts

ett stadgande av innebörd att bostad eller annan förmån av fastighet

icke utgör skattefri utdelning, såvida icke de särskilda bestämmelserna om

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag är tillämpliga. Stycket avslutas

med föreskrift, att skattepliktig utdelning, som inte skall räknas såsom

intäkt vid beräkning av annat slag av inkomst, skall hänföras till inkomst

av kapital.

Slutligen föreslår de sakkunniga en regel av innebörd, alt om en b ös

t a d s fö re n i n g eller ett b o s t a d s a k t ieb o I a g f ö r 1 o ra r

sin n ä in nd a k a r a k t ä r och schablonreglerna således inte kan tilläm
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.is proposition nr 3 år 1957

pas, medlem eller delägare likväl, så länge hans medlems- eller delägarskap

består, för av honom själv nyttjad bostads- eller därmed jämförlig förmån

jämväl i fortsättningen får åtnjuta den skattefrihet, som han tidigare

varit berättigad till. En bestämmelse av denna innebörd finner de sakkunniga

så mycket mera befogad som det kan inträffa, alt sådan medlem eller delägare

ej själv medverkat till att karaktären av bostadsförening eller bostadsaktiebolag

gått förlorad.

Den föreslagna föreskriften bar införts i ett nytt (femte) stycke av anvisn.

till 38 § kommunalskattelagen.

Remissyttrandena

I flertalet remissyttranden uttalas såsom önskvärt att en lagstiftning på

området kommer till stånd. Sakkunnigförslaget har också i allmänhet lämnats

utan väsentligare erinringar.

Kammarrätten har i sak intet att erinra mot den i promemorian föreslagna

gränsdragningen och uttalar beträffande övriga förslag att de synes måhända

kunna godtagas.

Överståthållarämbetet framhåller att tillämpningen av 1954 års lagstiftning

om bostadsföreningar och bostadsaktiebolag visat sig vara förenad med

vissa svårigheter, ehuru dessa är att hänföra till ett mindre antal gränsfall.

Med hänsyn till att berörda beskattningsfrågor i vart fall delvis är av intrikat

natur och icke kan klart bedömas med stöd av gällande skattelagstiftning,

har överståthållarämbetet i princip icke något att erinra emot att desamma

regleras i förfallningsväg.

Länsstyrelsen i Uppsala län finner behov föreligga av vissa klarläggande

bestämmelser om beskattningen av bostadsföreningar och bostadsaktiebolag

samt av de förmåner, som delägare i sådana föreningar och bolag på grund

av delägarskåpet uppbär. De frågor som efter tillkomsten av 1954 års lagstiftning

blivit aktuella och kräver kompletterande eller ändrade bestämmelser,

synes enligt länsstyrelsens uppfattning i huvudsak vara de i promemorian

angivna.

I yttrandet från länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län förordas, att de

sakkunnigas förslag lägges till grund för lagstiftning, varvid länsstyrelsen

tillika anför följande.

De föreslagna ändringarna i författningstexten medföra icke förenklingar

av hithörande såväl för allmänheten som för taxeringsmyndigheterna svårförståeliga

regler. En lösning av de aktuella tolkningsproblemen efter andra

grundlinjer än de sakkunniga förordat torde emellertid knappast vara möjlig,

såvida icke en omprövning nu skulle ske av den principiella frågan om

bostadsägandets dubbelbeskattning hos aktiebolagen och föreningarna i

allmänhet. Detta är emellertid ett skattepolitiskt problem av betydande

räckvidd, till vilket ställning icke kan tagas i nu förevarande sammanhang.

HSB instämmer i princip med vad de sakkunniga uttalat om behovet av

lagstiftning. Starka skäl talar enligt förbundet för att klarhet skapas be
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

träffande vilka bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, som kan inrymmas

under schablontaxeringsreglerna.

Beträffande den föreslagna gränsdragningen mellan bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag, på vilka schablontaxering skall tillämpas, å

ena, samt övriga hithörande företag, å andra sidan, föreligger flera tillstyrkande

yttranden. Från HSB:s riksförbund och Stockholms bostadsföreningars

centralföreningar har emellertid framförts önskemål om en mindre snäv

gränsdragning än som föreslagits i promemorian. Som redan inledningsvis

antytts har vidare riksskattenämnden i första hand förordat, att de nuvarande

bestämmelserna på området lämnas oförändrade och att gränsdragningen

klarlägges genom uttalanden av nämnden.

Överståtliållarämbetet anmärker till en början, att riksskattenämndens

tolkning av kravet på att en fastighet huvudsakligen disponeras för att bereda

bostad åt delägarna synes innebära en viss skärpning i förhållande till

det fåtal fall, där tolkningen härav före ikraftträdandet av 1954 års lagstiftning

dragits under regeringsrättens prövning. Emellertid synes — som i

promemorian även framhållits — i de föreliggande rättsfallen avgörande

betydelse ha tillagts fftretagets ursprungliga syfte att driva en verksamhet

i enlighet med de i författningstexten uppställda kraven. Då en gränsdragning,

som i stället bygger på de faktiska förhållandena i det närvarande,

avgjort torde vara att föredraga, vill överståthållarämbetet förorda, att en

sådan tolkning i princip lagfästes.

Ej heller finner ämbetet något vara att erinra emot att denna strängare

gränsdragning tillämpas redan vid bedömandet av frågan, om företagets

verksamhet är av sådan art, att detsamma bör betraktas såsom ett bostadsaktiebolag

eller en bostadsförening i skattelagarnas mening. Därest i enlighet

med de sakkunnigas förslag i princip strängare bedömningsgrunder

tillämpas redan då det gäller att avgöra, huruvida visst företag över huvud

kan godkännas såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening, finner emellertid

ämbetet det onödigt att betunga icke blott taxeringsmyndigheterna

utan även företaget, som sålunda förutsättes ha förebringat föreskriven bevisning

rörande hela fastighetsinnehavet, med att därutöver i enlighet med

bestämmelserna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen beträffande varje särskild

fastighet utreda, att densamma med tillämpning av samma bedömningsgrunder

disponerats för avsett ändamål, överståthållarämbetet finner

det därför lämpligt att redan i detta sammanhang ställa frågan, huruvida icke

24 § 3 mom. bör omredigeras på sådant sätt, att utredningsskyldigheten i

sistnämnda hänseende upphäves. Om nämligen den lägsta tillåtna relationen

mellan till delägare respektive medlemmar upplåtna och till tredje man

uthyrda lägenheter befinncs vara upprätthållen i avseende på hela fastighetsbeståndet,

måste ju eu i och för sig för ringa bostadsrättsupplåtelse i viss

fastighet motsvaras av en desto större i annan fastighet eller andra fastigheter.

överståtliållarämbetet kan sålunda — under förutsättning, alt andra

stycket punkt 3 av anvisningarna till 24 § erhåller den av de sakkunniga

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. i\Inj:ts proposition nr 3 år 1957

föreslagna lydelsen — icke dela den i promemorian framförda uppfattningen,

att vid den praktiska tillämpningen något fall kan tänkas föreligga, där

ett företag, som i och för sig godkänts såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening

enligt den strängare bedömningen, kan komma att bereda sig obehörig

skattelättnad därigenom, att detsamma berättigas att tillämpa schablonmetod

i fråga om inkomsten av hela sitt fastighetsinnehav.

Överståthållarämbetet vill därför föreslå, att första stycket av 3 mom. i

24 § kommunalskattelagen erhåller följande ändrade lydelse: »Har fastighet

tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag skall såsom intäkt--

-----åsättande av taxeringsvärde för året näst före taxeringsåret.»

I följd härav föreslås jämväl, att tredje och fjärde styckena punkt 3 i de

sakkunnigas förslag till anvisningar till samma paragraf måtte utgå.

Ämbetet har intet att erinra emot att relationen mellan till delägare

respektive medlemmar upplåtna och till tredje man uthyrda lägenheter prövas

med ledning av en fördelning av sammanlagda taxeringsvärdet å företagets

fastighetsinnehav. Den specialregel, som vid ifrågavarande fördelning

utformats för det fall, att delägare eller medlem innehar mer än en lägenhet,

finnes jämväl sakligt befogad.

Beträffande kravet på att minst 2/3 av taxeringsvärdet å hela fastighetsinnehavet

skall belöpa å lägenheter, som upplåtits med bostadsrätt, yttrar

ämbetet bl. a. följande.

Innan skäligheten av delta relationstal upptages till närmare prövning,

synes böra omnämnas, att i samband med 1955 års taxeringsarbete utredning

företagits för att utröna, huruvida vissa i Stockholms stad registrerade

besittnings- och bostadsrättsföreningar i avseende å 1955 års taxering

uppfyllt kraven för en schablontaxering jämlikt riksskattenämndens nyssnämnda

tillämpning. Från ett flertal föreningar har därvid invänts, att före

fördelningen av taxeringsvärdet detsamma av billighetsskäl måtte reduceras

med den del av detsamma, som belöper å affärs- och lagerlokaler samt garage

och motsvarande utrymmen i botten- och souterrängvåningarna. Det

har därvid gjorts gällande, att föreningarna själva icke kunnat påverka den

närmare utformningen av byggnaderna. Vissa föreningar ha sålunda förvärvat

äldre fastigheter, i vilka redan lokaler av nyssnämnt slag varit inrättade.

Andra föreningar åter, vilka organiserats under 1940- och 1950-talen, ha

i samband med att byggnadstillstånd meddelats ålagts att anordna dylika

lokaler.

För egen del anser överståthållarämbetet problemställningen vara värd beaktande

men finner sig icke beredd att nu taga definitiv ställning till frågan.

Ämbetet påpekar emellertid, att det vid organisationen av ett bostadsaktiebolag

eller en bostadsförening måste ligga i företagets intresse att erbjuda

delägarna eller medlemmarna lägsta möjliga bostadskostnad. Det bästa och

därför vanligaste sättet att realisera denna naturliga strävan torde enligt

ämbetets uppfattning vara att förvärva fastighet med lokaler av här ifrågavarande

slag, som kan uthyras till utomstående till normalt hyrespris. Därest

fördelning skall ske av ett med hänsyn till förenämnda lokaler reducerat

taxeringsvärde, finnes det vidare vara sakligt befogat att i väsentlig mån

höja den andel av samma värde, som lägst skall belöpa å lägenheter, som

upplåtits till delägare eller medlemmar.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. M(ij:ts proposition nr 3 år 1957

Ämbetet ifrågasätter, huruvida icke formuleringen av regeln om »minst

två tredjedelar av taxeringsvärdet» är alltför kategoriskt utformad och huruvida

icke möjlighet bör beredas taxeringsmyndigheterna att i tveksamma

fall taga hänsyn till eventuellt törebragta speciella omständigheter. Det

erinras om att riksskattenämnden rörande tillämpningen av 24 § 3 mom.

kommunalskattelagen förordat, att i gränsfall och tveksamma fall schablontaxering

bör tillämpas. Enligt överstathallarämbetets uppfattning synes

andra stycket punkt 3 av anvisningarna till 24 § enligt de sakkunnigas

förslag böra kompletteras med en bestämmelse av i huvudsak motsvarande

innehåll.

Ämbetet erinrar om att företag nu icke är skyldigt att utan anmaning

lämna sådana uppgifter, som är erforderliga för att bedöma, om detsamma

är att anse såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening i skattelagarnas

mening. Då det av7 praktiska skäl torde vara otänkbart att belasta taxeiingsmyndigheterna

med att årligen rutinmässigt utreda, huruvida visst företags

verksamhet under beskattningsåret eventuellt undergått sådan förändring,

att beskattningen av detsamma bör ske efter andra principer än tidigare,

finner ämbetet nödvändigt att ålägga företagen obligatorisk uppgiftsskyldighet

rörande samtliga förhållanden, som kan ha betydelse för förevarande

bedömning. Härvidlag finnes i huvudsak den uppgiftsskyldighet, vilken

före ikraftträdandet av 1954 års lagstiftning ålåg bostadsaktiebolag och

bostadsförening enligt formulär 6 c, kunna tjäna som mönster.

Slutligen framhåller ämbetet, att i följd av den föreslagna skärpta bedömningen

torde tillkomma ett icke oväsentligt antal förvaltningsföretag,

vilkas vinster kommer att bliva föremål för en fullt genomförd dubbelbeskattning.

I fråga om dessa företag kommer sålunda samma förhållanden

att gälla som de, vilka på sin tid föranledde införandet av förordningen om

fondskatt. Med särskilt beaktande av den omständigheten, att företagen

kan antagas vara i god tro rörande sin skatterättsliga status med stöd av

rättspraxis till den tidigare för bostadsaktiebolag och bostadsföreningar gällande

skattelagstiftningen, ifrågasättcs om icke dessa företag av billighetsskäl

genom en komplettering av fondskatteförordningens bestämmelser eller

annorledes bör beredas möjlighet till avveckling enligt de i sagda förordning

stadgade grunderna.

Länsstyrelsen i Uppsala län upplyser, att antalet bostadsföreningar inom

länet enligt stommarna till 1956 års taxeringslängder utgör 397 samt att

alla bostadsföreningar i länet vid 1955 års taxering schablontaxerats. En på

grundval av 1954 års deklarationer — vid vilken fullständigare uppgifter

enligt äldre lagstiftning lämnats — verkställd undersökning hade emellertid

givit vid handen, att ett tiotal föreningar icke bort schablontaxeras år

1955, i samtliga fall på grund av att mer än 1/3 av taxeringsvärdet belöpte

å sådana lägenheter, som varit upplåtna för andra ändamål än bostad.

I likhet med de sakkunniga anser länsstyrelsen, att för förenings eller bolags

hänförande under kategorin bostadsförening eller bostadsaktiebolag

bör uppställas kravet, att verksamheten till klart övervägande del skall vara

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

av den för denna kategori betecknande natur. Gränsdragningen synes enligt

länsstyrelsen lämpligen kunna ske enligt de principer, som riksskattenämnden

i sin anvisning till taxeringsmyndigheterna uppställt för bedömande av

när en bostadsförenings eller ett bostadsaktiebolags fastighet skall anses

ha huvudsakligen använts för beredande av bostad åt medlemmarna eller

delägarna. Länsstyrelsen anser dock, att regeln om upplåtelse till medlemmarna

för bostadsändamål av minst 2/3 av sammanlagda taxeringsvärdet å

förenings eller bolags fastighetsinnehav belöper å sålunda upplåtna lägenheter,

icke bör vara oeftergivlig. Härom anför länsstyrelsen följande.

Under 1930-talet och förra hälften av 1940-talet uppstod av olika anledningar

svårigheter för vissa bostadsföreningar att erhålla medlemmar till

samtliga bostadsrätter. Föreningarna tvingades därför att själva teckna sig

för de övertaliga bostadsrätterna samt upplåta lägenheter till icke föreningsmedlemmar.

Delta medförde ej någon olägenhet för föreningarna vid

taxeringen enligt då gällande skattebestämmelser och praxis. Nu råder emellertid

i stället bostadsbrist och genom tillkomsten av hyresregleringslagen

har bostadsföreningarna ej möjlighet att utan särskilda skäl uppsäga hyresgästerna

till avflyttning. Så länge dessa äger rätt att bo kvar, är även föreningarnas

möjligheter att till skäligt pris avyttra bostadsrätten till lämplig

köpare begränsade, därest ej hyresgästen vill inköpa densamma. Med anledning

härav bör frågan om en bostadsförenings eller ett bostadsaktiebolags

fastighet skall anses ha använts huvudsakligen för beredande av bostad

åt föreningens medlemmar eller bolagets delägare, vad beträffar redan

existerande bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, icke undantagslöst

fastlåsas vid den av de sakkunniga föreslagna 2/3-regeln. Vad gäller föreningar

och bolag som tillkommit efter lagens ikraftträdande, föreligger

däremot ej några sådana betänkligheter, som nu anförts. Länsstyrelsen vill

därför föreslå, att bestämmelsen formuleras så, att vad gäller redan existerande

bostadsföreningar och bostadsaktiebolag, regeln skall gälla därest

icke särskilda skäl ger anledning till annat bedömande.

I likhet med överståthållarämbetet anser länsstyrelsen erforderligt, att

det ålägges bostadsföreningar och bostadsaktiebolag att utan anmaning avlämna

uppgifter till ledning vid de föreslagna bestämmelsernas tillämpning.

HSB yrkar, att bostadsrättsförening skall kunna schablontaxeras, därest

bostadslägenhetsytan överstiger 50 % av totala våningsvtan. Enligt förbundets

mening finns det starka skäl för att knyta an till de grunder, enligt vilka

statliga lån kan erhållas för bostadsproduktionen. I sådant avseende gäller,

att statslån icke lämnas därest bostadslägenhetsytan icke överstiger 50 %

av totala våningsytan. Överstiger bostadslägenhetsytan 50 % anses byggnadsföretaget

som belåningsbart. Då den statliga långivningen uteslutande

syftar till upprätthållandet av bostadsproduktionen följer härav, framhåller

förbundet, att i kooperativt företag, som över huvud taget kan erhålla statslån,

medlemmarnas bostadsintresse bedömts som det primära för företaget.

I denna fråga anför förbundet vidare.

Sådana reglerna för bedömandet av när ett bostadsföretag skall anses

vara sådan bostadsförening eller bostadsaktiebolag, som får schablontaxeras,

utformats, blir resultatet, att många med hänsyn till skattelagstiftningens

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

anda fullt lojala bostadsrättsföreningar komma att falla utanför dem. Det

är ett allmänt omfattat önskemål, att den fortsatta bostadsproduktionen om

möjligt skall förskjutas mot städernas och tätorternas centrum för att motverka

en hotande förslumning. De centrala tomterna äro emellertid stadsplanemässigt

så utformade, att även bostadsnybyggnader skola inrymma affärs-

och kontorslokaler i stor utsträckning. Då emellertid det primära syftet är

skapandet av bostäder finnes enligt förbundets mening intet skäl, varför

inte jämväl bostadsrättsföreningar med centrala fastighetsbestånd skola

schablontaxeras, även om bostäderna utgöra mindre än två tredjedelar av

taxeringsvärdet. Ofta är med hänsyn till de enorma tomtkostnaderna just

enda möjligheten att bygga centralt belägna bostäder den, att affärslokaler

inredas i så stor utsträckning/ att avgifterna för dem kunna användas för

nedbringandet av kostnaderna för bostadslägenheterna.

Samma yrkande framföres av Stockholms bostadsföreningars centralförening,

som i anslutning härtill framhåller följande.

Under 1920-talet bildades i Stockholm ett stort antal bostadsföreningar

genom inköp av äldre fastigheter med gårdslnis. Lägenheterna i gatnhuset

upplätos till medlemmar under det att gårdshuslägenheterna i allmänhet ej

voro så lätt att få köpare till, varför dessa i de flesta fall blevo hyresobjekt

i föreningens gemensamma ägo, ävensom de affärslokaler, som i vissa fall

funnos i gatuhuset. När man därför som de skattelagssakkunniga vill dra

gränsen för schablontaxeringen så att 2/3-delar av fastighetens taxeringsvärde

skall vara upplåtna lägenheter till föreningens medlemmar torde resultatet

bli att många föreningar, i huvudsak äldre, ej kan schablontaxeras

utan kommer att taxeras såsom ägare av annan fastighet.

Enligt riksskattenämndens mening är det önskvärt att gränsdragningen

mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföreningar och bostadsaktiebolag klarlägges.

Nämnden är emellertid tveksam om detta lämpligen bör ske genom

att införa bestämmelser av föreslagen art i kommunalskaltelagen. Vid gränsdragningen

synes hänsyn böra tagas till åtskilliga omständigheter. Att fullständigt

angiva dessa i lagtexten skulle enligt nämndens uppfattning verka

alltför tyngande på densamma. Nämnden vill i detta sammanhang erinra

om att nämnden i sina anvisningar angående gränsdragningen enligt bestämmelserna

i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen bl. a. framhållit, alt om det

förhållandet, att bostadslägenheterna i viss omfattning av föreningen eller

bolaget uthyres till utomstående, beror på att företaget ännu icke lyckats

förvärva det erforderliga antalet medlemmar eller delägare eller på andra

jämförliga omständigheter, schablonberäkning bör kunna tillämpas även

om eu något mindre del av lägenheterna än som svarar mot 2/3 av taxeringsvärde!

upplåtits till medlemmar eller delägare med bostads- eller hyresrätt.

Vidare har nämnden i eu liknande anvisning (nämndens meddelanden

nr fi/1955 punkt 1) uttalat följande.

Vid bedömande huruvida fastighet skall anses ha använts uteslutande eller

huvudsakligen för beredande av bostad åt bostadsrättsförenings medlemmar

böra — under till då föreningen icke ägt att i fastigheten upplåta lägenheter

med bostadsrätt av den anledningen, alt ekonomisk plan för föreningens

verksamhet ännu icke kunnat upprättas, eller av liknande anledning —

såsom till medlemmar med bostadsrätt upplåtna lägenheter anses sådana

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

lägenheter, som innehavas av personer med vilka föreningen avtalat, att bostadsrätt

skall till dem upplåtas, så snart detta lagligen kan ske.

Enligt riksskattenämndens mening bör i dessa anvisningar angivna förhållanden

också påverka gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» föreningar.

Nämnden framhåller även, att det vid tillämpningen av bestämmelserna

därjämte kan visa sig att även andra omständigheter lämpligen

bör föranleda undantag från den för gränsdragningen gällande huvudregeln.

På grund av nu anförda skäl ifrågasätter riksskattenämnden, om icke

en mera praktisk och smidigare lösning av denna fråga vore, att bestämmelserna

i punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen i nu förevarande

del bibehålies oförändrade och att gränsdragningen klarlägges genom

uttalanden av riksskattenämnden. Nämndens anvisning angående gränsdragningen

enligt bestämmelserna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen skulle

därvid i tillämpliga delar överflyttas att gälla i fråga om gränsdragningen

enligt bestämmelserna i punkt 3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen.

Om det, mot vad riksskattenämnden nu anfört, skulle anses lämpligt

att på de sätt de sakkunniga föreslagit i kommunalskattelagen införa bestämmelser

angående gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföreningar

och bostadsaktiebolag, vill nämnden anföra följande.

Nämnden har i princip icke något att erinra mot den gränsdragning som

angivits i det föreslagna andra stycket punkt 3 av anvisningarna till 24 §

kommunalskattelagen även om nämnden, som av det föregående framgår,

ifrågasätter om inte vissa undantag från huvudregeln bör stadgas för sådana

fall, då omständigheter, över vilka företaget icke kunnat råda,

medfört att 2/3 av fastigheten ännu icke upplåtits till delägare.

Från nämndens sida framhålles såsom önskvärt att genom ett uttalande

i propositionen klarlägges, efter vilken grund fördelningen av taxeringsvärdet

å de olika lägenheterna bör ske. Enligt nämndens uppfattning bör

fördelningen ske i förhållande till hyresvärdena eller — då fråga är om bostadsrättsföreningar

enligt 1930 års lag — i förhållande till andelsvärdena

för de olika lägenheterna.

Nämnden berör i detta sammanhang även en annan fråga, som hör samman

med gränsdragningen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföreningar

(aktiebolag), nämligen frågan hur många lägenheter en fastighet minst

måste innehålla för att ett företag, som endast äger denna fastighet, skall

anses vara en bostadsförening (aktiebolag) i skattelagarnas mening. För

egen del anser nämnden att antalet lägenheter måste vara minst tre; för enoch

tvåfamiljsfastigheter beräknas inkomsten nämligen enligt särskilda

schablonregler. — En annan fråga, beträffande vilken tvekan rått, är enligt

nämndens yttrande frågan om vid vilken tidpunkt en förening eller ett bolag

skall uppfylla villkoren för en »äkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag

för att bestämmelserna i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen skall bli

tillämpliga. Enligt nämndens mening bör det avgörande vara, om företa
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1057

get vid beskattningsårets utgång varit en »äkta» eller »oäkta» bostadsförening

eller bostadsaktiebolag.

I nämndens yttrande hävdas vidare, att om gränsdragningen mellan föreningarna

och bolagen sker på sätt de sakkunniga föreslagit och nämnden

i princip förordat, bestämmelsen i 24 § 3 inom. kommunalskaltelagen

bör ändras så, att inkomst av bostadsfastighet, som tillhör en

»äkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag, alltid skall beräknas enligt

schablon, således oberoende av huru fastigheten i det särskilda

fallet använts. Nämnden anser sålunda i likhet med överståthållarämbetet,

att dubbla spärrar icke bör uppställas för tillämpning av schablonregeln i

24 § 3 mom. Om en bostadsförening äger två lika stora fastigheter, av vilka

den ena helt och den andra till femtio procent är upplåten till bostäder åt

medlemmar, är föreningen enligt den föreslagna gränsdragningen en »äkta»

bostadsförening. Till stöd för den sålunda intagna ståndpunkten anföres

bl. a. följande.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle inkomsten av den ena fastigheten

beräknas enligt schablon och inkomsten av den andra fastigheten enligt allmänna

regler. Hade de båda fastigheterna varit sammanförda till en enda

fastighet, skulle inkomstberäkningen även för den del av fastigheten, som

icke var upplåten till bostäder åt delägare, ha beräknats enligt schablon.

Enligt riksskattenämndens mening föreligga icke tillräckliga skäl att beräkna

inkomsten efter olika regler beroende på om föreningen äger en eller

ilera fastigheter. Vissa utgifter kunna avse fastigheterna gemensamt, varför

en olikartad inkomstberäkning kan föranleda svårigheter. — Enligt riksskattenämndens

mening bör sålunda det föreslagna tredje stycket av punkt

3 av anvisningarna till 24 § kommunalskattelagen utgå samt bestämmelsen

i 24 § 3 mom. kommunalskattelagen omarbetas på sätt nämnden angivit.

Riksskattenämnden ifrågasätter slutligen, i likhet med överståthällarämbetet,

om icke, i anslutning till ett genomförande av den ifrågasatta preciseringen

av gränsen mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföretag, en möjlighet

att begära frivillig taxering till fondskatt bör införas.

Samma tanke har framförts i det av länsstyrelsen i Malmöhus län avgivna

yttrandet.

Mot de sakkunnigas förslag beträffande sådana bostadsföretag tillhöriga

fastigheter som icke taxeras efter schablon har vid remissbehandlingen

endast framkommit ett fåtal anmärkningar.

Riksskattenämnden erinrar om sitt förslag att borttaga den särskilda

spärregeln i 24 § 3 mom. Bifalles detta förslag, uppkommer aldrig det fall

att en fastighet, som tillhör ett »äkta» bostadsföretag, icke skall taxeras

efter schablon. De särskilda bestämmelser som föreslagits för sådana fall

skulle alltså bli onödiga. Om det emellertid skulle befinnas lämpligt att

genomföra dessa bestämmelser, vill nämnden framhålla, att en uttrycklig

reglering av hur inkomstberäkningen skall ske i det fall, då schablonregeln

icke blir tillämplig för en »äkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag,

kan leda till att osäkerhet kommer att råda beträffande hur inkomstbe
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

läkningen för en fastighet, som äges av en »oäkta» förening eller bolag,

skall verkställas, enär bestämmelser härom saknas. Därest det föreslagna

fjärde stycket godtages, bör därför till detta fogas en mening av innebörd,

att inkomstberäkningen för en fastighet, som äges av en »oäkta» förening

eller bolag, skall ske på motsvarande sätt. — Om åter, såsom nämnden förordar,

tredje och fjärde styckena av punkt 3 av anvisningarna till 24 § utgår,

bar nämnden för avsikt att utfärda anvisningar till ledning för taxeringsmyndigheterna

angående beräkningen av inkomst av fastighet, som tillhör

»oäkta» bostadsföreningar och bostadsaktiebolag. Det bör framhållas

att den största svårigheten vid denna beräkning, nämligen hur nedsättningen

av hyresvärdet med hänsyn till medlemmarnas reparalionsplikt skall avvägas,

har lämnats olöst av de sakkunniga. Nämnden har kommit till den

uppfattningen att denna fråga lämpligen bör lösas genom anvisningar och

icke genom lagstiftning.

Riksskattenämnden berör i detta sammanhang eu detaljfråga rörande inkomstberäkningen

för en »oäkta» bostadsförening eller bostadsaktiebolag.

De sakkunniga hade uttalat, att såsom intäkt för företaget skall upptagas

bl. a. skillnaden mellan, å ena sidan, hyresvärdet för medlems lägenhet, om

detta är större än vederlaget för lägenheten, samt, å andra sidan, nämnda

vederlag. I princip bär nämnden ingen erinran mot detta uttalande. Nämnden

vill emellertid framhålla, att det ofta kan vara svårt att exakt avgöra

vad som är hyresvärdet för en lägenhet. Det får därför anses ligga i sakens

natur att i tveksamma fall och då det gäller smärre belopp något tillägg fölen

dylik beräknad hyresskillnad icke bör göras.

I anslutning till det sagda framhålles, att enahanda principer för inkomstberäkningen

bör tillämpas även i andra liknande fall, t. ex. beträffande ett

aktiebolag som driver jordbruk och där aktieägare har bostad i det till fastigheten

hörande boningshuset.

HSB påpekar — i fråga om det fall att en förening har flera fastigheter

av vilka någon användes på sådant sätt att inkomsten inte skall schablontaxeras

— att det inte är fullt klart huruvida härvid med fastighet avsetts

byggnad över huvud taget eller byggnad å särskild registerfastighet. Förbundet

hemställer om sådant uttalande, att det tydligt framgår att fråga är

om särskild registerfastighet.

Även de sakkunnigas förslag beträffande beskattningen av in e d 1 e inni

a r i bostadsföreningar och delägare i bostadsaktiebolag har —

bortsett från specialregeln till förmån för delägare i bostadsföretag som förlorat

sin tidigare karaktär — i allmänhet godtagits.

Riksskattenämnden har inte något att erinra mot utformningen av det

föreslagna första stycket av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen

men föreslår, att andra stycket, vilket av de sakkunniga lämnats oförändrat,

måtte utgå samt att i punkt 3 av anvisningarna till 39 § intages en bestämmelse

av innebörd, att från skattepliktig utdelning från bostadsförening och

bostadsaktiebolag avdrag får ske för sådana på beskattningsåret belöpande

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

31

avgifter och andra inbetalningar till föreningen eller bolaget, vilka icke är

att anse som kapitaltillskott. På så sätt angives i 38 § vad som utgör skattepliktig

intäkt och i 39 § vad som utgör avdragsgill kostnad, d. v. s. samma

teknik anlitas som redan kommit till användning med avseende å uthyrda

lägenheter. För övrigt erinras om att begreppet kapitaltillskott definieras

först i anvisningarna till 39 §.

Riksskattenämnden har icke något att erinra mot den föreslagna ändrade

lydelsen av nuvarande fjärde stycket i punkt 2 av anvisningarna till 38 §.

Nämnden ifrågasätter dock om icke detta stycke lämpligen bör placeras som

andra stycke i anvisningspunkten, medan nuvarande tredje stycket bör bibehållas

som tredje stycke. Efter de föreslagna ändringarna är nämligen

det nuvarande fjärde stycket att anse såsom huvudstadgande och bör sålunda

komma först, medan det nuvarande tredje stycket mera har karaktären

av undantagsstadgande.

Beträffande den föreslagna specialregeln till förmån för medlemmar och

delägare i bostadsföretag som förlorat sin tidigare karaktär har flera remissinstanser

uttalat sig avstyrkande.

Sålunda anför riksskattenämnden följande.

Om en medlem eller delägare själv medverkat till att företaget förlorat

sin karaktär av bostadsförening eller bostadsaktiebolag, föreligga icke skäl

att medgiva sådan medlem eller delägare den skattelättnad, som avses med

bestämmelsen. Innehåller t. ex. en fastighet, som äges av bostadsförening,

ett mindre antal lägenheter och en medlem, som bor i fastigheten, förvärvar

även övriga andelar, finnes ej anledning behandla denne medlem på annat

sätt än om han från början ägt samtliga andelar. Inte heller finnes skäl medgiva

lättnader i sådana fall, då företaget förlorar sin karaktär av bostadsförening

eller bostadsaktiebolag, därför att företaget som sådant övertager

huvudparten av lägenheterna från medlemmar eller delägare. Att det skatterättsliga

läget för en viss person ändras på grund av åtgärder över vilka

han icke kunnat råda, anser nämnden i och för sig knappast kräva särbestämmelser.

Det är en risk som den, vilken ingår som medlem i en bostadsförening,

alltid har att räkna med. Därtill kommer — och detta lärer vara

det avgörande skälet — att de föreslagna undantagsbestämmelserna måste

medföra besvärligheter vid tillämpningen. Bestämmelser av föreslagen innebörd

kunna därjämte komma att föranleda krav på liknande skattelättnader

i vissa andra fall.

Liknande synpunkter anföres av översiåthållarämbetet. Om den föreslagna

bestämmelsen trots ämbetets avstyrkande införes, förordas, att tidsbestämningen

av praktiska skäl ändras därhän, att skattefriheten förbehålles

den, som vid tidpunkten för vederbörande beskattningsnämnds beslut

att icke godkänna företaget såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening

var delägare eller medlem. Det torde nämligen, framhåller ämbetet, i fråga

om dessa associationer, vilka t. o. in. kan ha bildats under 1800-talet, vara

utomordentligt svårt, ja bart när omöjligt att utreda, när verksamheten så

ändrats, att med eu tillämpning av de nu föreslagna bedömningsgrunderna

företaget bort diskvalificeras såsom bostadsaktiebolag eller bostadsförening.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 3 år 1957

Kammarrätten uttalar, att den föreslagna regeln synes medföra alltför

långt gående konsekvenser och dessutom torde kunna utnyttjas i skatteflyktshänseende.

Därför finnes det önskvärt, att den föreslagna skattefriheten

åtminstone blir tidsbegränsad på något sätt.

Länsstyrelsen i Malmöhus län finner vägande skäl tala för att övergångsbestämmelser

meddelas för beskattning av äldre föreningar, som enligt gällande

praxis ansetts som bostadsföreningar och som genom den föreslagna

lagändringen icke kom att hänföras till sådana företag. Dylika övergångsbestämmelser

synes enligt länsstyrelsen böra gå ut på att den, som vid

tidpunkten för de nya bestämmelsernas ikraftträdande är medlem i dylik

förening eller delägare i aktiebolag av denna art icke skall beskattas för värdet

av bostad eller annan förmån.

D epartementscliefen

Inkomster, som förvärvas av ekonomiska föreningar och aktiebolag, blii i

princip dubbelbeskattade. Sålunda uttas skatt hos en förening eller ett bolag,

när dess inkomster förvärvas, samt hos medlemmar eller delägare, i den

män samma inkomster tillföres dem såsom utdelning. Från dubbelbeskattning

undantas emellertid i huvudsak bostadsföreningar och bostadsaktiebolag,

d. v. s. företag vilkas verksamhet uteslutande eller huvudsakligen består

i att bereda bostäder i företagets hus åt medlemmar eller delägare.

Dessa föreningars och bolags fastighetsinkomster beskattas sålunda endast

i ett led. Före år 1955 skedde beskattningen av inkomster, som härrörde av

en bostadsrätt eller liknande upplåtelse, hos medlemmarna eller delägarna.

När riksdagen år 1954 beslöt att sådana inkomster skulle taxeras efter

schablon, beträddes en motsatt väg. Taxering sker i allmänhet endast hos

bostadsföretaget. Härvid beräknas fastighetsinkomsten till tre procent av

taxeringsvärdena, medan avdrag endast får ske lör inteckningsräntor, tomträttsavgäld

o. likn.

De 1954 införda schablonreglerna har inneburit en värdefull förenkling

och har medfört lättnader vid taxeringsarbetet både för de berörda företagen

och för myndigheterna. Det har emellertid gjorts gällande, att lagstiftningen

icke ger tillräcklig vägledning i vissa gränsfall. Man har därvid

främst avsett taxeringen av bostadsförmån eller liknande förmån för medlem

eller delägare i företag, på vilket schablonreglerna icke är tillämpliga.

De sakkunniga har i sin promemoria ingående analyserat hithörande bestämmelser.

Av de sakkunnigas utredning torde framgå att bestämmelserna

i och för sig ger erforderlig ledning för taxeringen i de avsedda fallen.

De sakkunniga har emellertid ansett att lagtexten lämpligen bör förtydligas

och har framlagt förslag till närmare bestämmelser på området. De sakkunnigas

förslag omfattar inkomstberäkning för föreningsfastigheter, som faller

utanför schablonen, och av bostadsförmåner för medlemmar, som bor i

sådana fastigheter, samt en närmare avgränsning av de fall som skall taxeras

efter schablonen.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

33

Vid eti ställningstagande till de sakkunnigas förslag och särskilt till de

föreslagna avgränsningsreglerna bör beaktas, att de fall som kan ha föranlett

tvekan i tillämpningen torde vara fåtaliga. Det har icke heller framkommit

önskemål, vilka i sak synes innebära någon väsentligare ändring i det

beskattningsresultat som enligt de sakkunnigas utredning uppnås med nuvarande

bestämmelser. Redan med tanke härpå finns det enligt min mening

anledning att gå fram med försiktighet när det gäller att tillskapa nya regler

på området.

De föreslagna avgränsningsreglerna är ganska omfattande. Likväl synes

de, av flera yttranden att döma, behöva ytterligare kompletteras för att den

eftersträvade fullständigheten skall kunna uppnås. Även om sådana kompletteringar

sker, kan det icke uteslutas att fall kan förekomma, till vilka

hänsyn icke kunnat tas vid bestämmelsernas utformning. Detta torde sammanhänga

med att de bostadsföretag, beträffande vilka tvekan om schablonmetodens

tillämplighet kan uppkomma, trots sin fåtalighet sinsemellan

företer betydande olikheter.

I fråga om behovet av de föreslagna avgränsningsbestämmelserna kan.

framhållas, att dessa i och för sig icke skulle tjäna annat syfte än att underlätta

tolkningen av huvudbestämmelsen att ett bostadsföretag, för att komma

i åtnjutande av schablontaxering, uteslutande eller i huvudsak skall vara

verksamt för att i sina fastigheter bereda bostäder åt delägare.

Väges mot varandra de invändningar som enligt vad nyss anförts kan

riktas mot de tilltänkta bestämmelserna samt de begränsade fördelar som

bestämmelserna skulle medföra, finner jag i likhet med riksskattenämnden

lämpligast att de sakkunnigas förslag icke genomföres i denna del. Det bör

alltså enligt min mening även i fortsättningen överlämnas åt praxis att med

ledning av förut nämnda huvudbestämmelse verkställa gränsdragning mellan

»äkta» och »oäkta» bostadsföretag. Den vägledning för taxeringsmyndigheterna,

som kan vara erforderlig, kan, såsom riksskattenämnden framhållit,

på ett smidigare sätt tillhandahållas genom anvisningar från nämnden.

Härvid bör nämnden ha förhållandevis fria händer att inom ramen för huvudbestämmelsen

taga hänsyn till omständigheterna i olika förekommande

fall. I detta sammanhang vill jag — närmast med anledning av vad HSB anfört

i sitt yttrande — såsom min mening framhålla att det inte behöver väcka

betänkligheter att verkställa schablontaxering i fall där omkring 60 procent

av taxeringsvärdet belöper på bostadslägenheter som upplåtits till medlemmar

eller delägare. Även en sådan avgränsning bör sålunda enligt min uppfattning

kunna inrymmas under den redan gällande huvudbestämmelsen.

Nämnden har i sitt yttrande upptagit vissa detalj spörsmål, bl. a. angående

grunderna för en fördelning av eu fastighets taxeringsvärde på olika lägenheter

samt rörande det minsta antal lägenheter eu fastighet måste innehålla

för alt ett företag, som äger fastigheten, skall anses vara eu bostadslörening

eller ett bostadsaktiebolag i lagens mening. Under erinran om att

utformningen av eventuella anvisningar på området självfallet är en nämn3

Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 3

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj. ts proposition nr 3 år 1957

dens angelägenhet får jag framhålla, att jag icke har något att invända mot

vad nämnden anfört i dessa frågor.

Ehuru jag i enlighet med det anförda funnit övervägande skäl tala för att

icke ändra den bestämmelse som nu reglerar gränsdragningen mellan »äkta»

och »oäkta» bostadsföretag, synes det vara anledning att i ett annat hänseende

företaga en jämkning i förutsättningarna för schablontaxering. Såsom

framgår av den förut lämnade redogörelsen, gäller härvidlag två spärrar.

För att en fastighet skall få taxeras efter schablonen kräves icke endast att

den tillhör ett »äkta» bostadsföretag. Det fordras därutöver att fastigheten

uteslutande eller huvudsakligen skall ha utnyttjats för företagets ändamål,

d. v. s. för att bereda bostad åt delägare. Sistnämnda spärregel har i riksskattenämndens

och överståthållarämbetets yttranden blivit föremål för kritik.

Därvid har framhållits att regelns betydelse för att hindra ett obehörigt

utnyttjande av schablonbestämmelserna måste vara ringa. Om ett »äkta»

bostadsföretag icke alls eller endast i mindre utsträckning utnyttjar en fastighet

för att bereda delägare bostäder, måste nämligen företagets övriga

fastigheter i så mycket högre grad användas för detta ändamål, för att inte

egenskapen av »äkta» bostadsföretag skall gå förlorad. I samma yttranden

har vidare uttalats, att regeln i fråga kan föranleda betungande utredningar

om användningen av enskilda fastigheter samt att praktiska svårigheter kan

uppstå, om fastigheter, tillhöriga samma bostadsföretag, skall taxeras efter

olika grunder.

En förutsättning för den ståndpunkt som jag intagit till frågan om gränsdragningen

mellan »äkta» och »oäkta» bostadsföretag har varit att denna

gränsdragning kommer att ske i huvudsaklig anslutning till de anvisningar

riksskattenämnden i enlighet med del förut anförda förutsatts skola utfärda.

Om så blir fallet, torde betydelsen av den ifrågavarande spärregeln bli skäligen

ringa. Skattelagssakkunniga har också räknat med att det här rör sig

om helt få fall. Då det synes kunna medföra vissa praktiska fördelar att borttaga

spärregeln i fråga, vill jag icke motsätta mig att så sker. Härav påkallas

en ändring i 24 § 3 mom. kommnalskattelagen.

Av detta ståndpunktstagande följer att de i promemorian föreslagna särskilda

regierna om taxering av föreningsfastigheter, som faller utanför schablonen,

icke blir behövliga. Beträffande fastigheter, som tillhör »äkta» bostadsföretag,

skall ju schablontaxering alltid ske. Vad åter angår de »oäkta»

bostadsföretagens fastigheter, blir vanliga regler tillämpliga. Det torde

emellertid vara av värde, om riksskattenämnden, såsom förutsatts i dess

yttrande, utfärdar anvisningar beträffande inkomstberäkningen för sistnämnda

fastigheter.

Även i fråga om beskattningen av medlemmar eller delägare i »äkta» bostadsföretag,

medför den nyss förordade lagändringen eu förenkling. Schablonmetoden

blir tillämplig i samtliga fall, vilket innebär att medlem eller

delägare icke skall skatta för bostadsförmån el. likn., med mindre han använt

hela eller större delen av sin lägenhet till uthyrning. För detta fall

finns erforderliga bestämmelser redan meddelade.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

De bestämmelser, som de sakkunniga föreslagit i första stycket av punkt

2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen till klarläggande av skattskyldigheten

för bostadsförmån o. likn., skulle sålunda endast få betydelse

i fråga om delägare i bostadsägande företag, som inte är »äkta» bostadsföreningar

eller bostadsaktiebolag. De föreslagna bestämmelserna har i allmänr

het tillstyrkts vid remissbehandlingen. För egen del finner jag önskvärt att

ett klarläggande av lagstiftningens innebörd sker på denna punkt, och jag

kan biträda förslaget. I viss anslutning till vad som förordats av de sakkunniga

och riksskattenämnden torde några ändringar av redaktionell natur

samtidigt böra företas i övriga delar av anvisningspunkten i fråga.

I promemorian har ytterligare föreslagits särskilda regler till förmån för

delägare i sådana bostadsföretag som på grund av ändringar i företagets

verksamhet icke längre skall taxeras efter schablon. Ehuru dylika bestämmelser

från vissa synpunkter möjligen skulle kunna vara önskvärda, anser

jag mig med hänsyn till de i yttrandena anförda betänkligheterna icke

kunna förorda förslaget. Inte heller kan jag biträda de yrkanden som framkommit

vid remissbehandlingen om att bostadsföretag av nyss nämnd art

skulle erhålla möjlighet att begära frivillig taxering till fondskatt. Att vidtaga

en så långt gående åtgärd med tanke på de fåtaliga fall varom här är

fråga synes icke kunna förordas. Jag får i detta sammanhang även erinra

om att fondskatten innebar en engångsåtgärd i syfte att åstadkomma en

avveckling av företag, som utnyttjades för skatteflykt.

Vissa remissinstanser har uttalat sig för att bostadsföretagen skulle

åläggas att årligen utan anmaning inkomma med uppgifter till ledning för

ett bedömande av om de är berättigade till schablontaxering. Med den ståndpunkt

som här intagits till gränserna för schablonens tillämpning torde de

väsentligaste grunderna för dessa önskemål ha bortfallit. Det kan även

nämnas, att när schablonreglerna infördes, en viktig fördel med dessa ansågs

vara att bostadsföreningarnas tidigare betungande uppgiftsskyldighet

kunde avsevärt inskränkas. Då man icke utan tvingande skäl bör avstå från

denna fördel, kan jag icke biträda de framställda önskemålen.

De här förordade författningsändringarna synes böra tillämpas första

gången vid 1958 års taxering.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet upprättats förslag

till lag om ändrad Igdelse av 2t § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna

till 38 § kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370).

Föredragande departementschefen hemställer att förenämnda lagförslag

måtte genom proposition föreläggas 1957 års riksdag till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

B ihan g

Skattelagssakkunnigas förslag

till

lag om ändrad lydelse av punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt

2 av anvisningarna till 38 § kommunalskattelagen

den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att punkt 3 av anvisningarna till 24 § och punkt 2 av

anvisningarna till 38 § konnnunalskattelagen1 den 28 september 1928 skola

erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Anvisningar

till 24 §.

3. Med bostadsförening---eller bolaget.

För att förenings eller aktiebolags verksamhet skall anses huvudsakligen

vara av den beskaffenhet, som i första stycket sägs, fordras att till medlemmar

eller delägare äro upplåtna lägenheter i föreningen eller bolaget tillhörig

fastighet i sådan omfattning, att —- vid fördelning av fastighetens taxeringsvärde

å samtliga lägenheter i fastigheten — å de till medlemmar eller

delägare upplåtna lägenheterna belöpa minst två tredjedelar av taxeringsvärdet.

Äger förening eller bolag mer än en fastighet, skall vad nu sagts tilllämpas

å föreningens eller bolagets hela fastighetsinnehav. Har till en medlem

eller delägare upplåtits mer än en lägenhet, skall dock vid tillämpning

av detta stycke såsom upplåten till medlemmen eller delägaren anses endast

sådan lägenhet, som bebos av honom själv eller av honom närstående person.

Ej må såsom bostadsförening eller bostadsaktiebolag anses förening

eller bolag, som förutom fastighetsförvaltning utövar annan verksamhet av

mera betydande omfattning.

Efter de i nästföregående stycke angivna grunderna bedömes jämväl frågan,

huruvida bostadsförenings eller bostadsaktiebolags fastighet skall anses

hava huvudsakligen använts för beredande av bostad åt föreningens medlemmar

eller bolagets delägare.

Har fastighet tillhört bostadsförening eller bostadsaktiebolag och har fastigheten

icke använts på sätt i 24 § 3 mom. sägs, skall intäkten av densamma

beräknas enligt bestämmelserna i 24 § 1 mom. Därvid iakttages att, om

lägenhet varit upplåten till medlem eller delägare utan ersättning, såsom intäkt

för föreningen eller bolaget skall upptagas värdet av förmånen enligt

i orten gällande hyrespris. Har ersättning utgått men med lägre belopp än

som svarar mot nämnda värde, skall såsom intäkt upptagas ersättningen

jämte ett belopp motsvarande skillnaden mellan denna och värdet av förmånen

enligt i orten gällande hyrespris. Vid uppskattning av värdet å förmån,

som här avses, skall hänsyn tagas till medlems eller delägares skyldighet

att svara för reparationskostnader o. dyl. Såsom intäkt för "föreningen

1 Senaste lydelse, se SFS 1954:51.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 3 år 1957

37

eller bolaget skall icke upptagas belopp, som är att anse såsom kapitaltillskott

(jfr punkt 3 andra stycket av anvisningarna tilll 39 §).

till 38 §.

2. Utdelning från aktiebolag eller ekonomisk förening, som utgår i förhållande

till gjorda inköp eller försäljningar eller efter därmed jämförlig

grund är skattefri, där utdelningen blott innebär en minskning i levnadskostnader,

och skall i annat fall hänföras till den förvärvskälla, vartill den

på grund av sin beskaffenhet är att hänföra. Sålunda hänföres exempelvis

till inkomst av jordbruk resp. rörelse näringsidkares utdelning från ekonomisk

förening i form av pristillägg å varor, som han sålt till föreningen,

eller i form av rabatt för varor, som han för sin näring inköpt av föreningen.

Till utdelning, som på grund av bestämmelserna i detta stycke är skattefri,

hänföres icke bostad eller annan förmån av fastighet (jfr emellertid bestämmelserna

i fjärde och femte styckena). Skattepliktig utdelning från aktiebolag

eller ekonomisk förening, som icke skall räknas såsom intäkt vid beräkning

av annat slag av inkomst, hänföres till intäkt av kapital.

Utdelning från — -—- — som kapitaltillskott.

Har bostad---— eller delägaren.

Har bostad eller annan förmån av fastighet tillkommit medlem av bostadsförening

eller delägare i bostadsaktiebolag i denna hans egenskap och

är icke fråga om upplåtelse som i tredje stycket sägs, skall värdet av bostaden

eller förmånen icke räknas såsom skattepliktig intäkt för medlemmen

eller delägaren. I följd härav må, såvitt fråga ej är om till rörelse hänförlig

utgift, avdrag icke ske för medlemmens eller delägarens inbetalningar till

föreningen eller bolaget eller för andra omkostnader, som äro hänförliga till

innehavet av bostaden eller förmånen.

Har bostadsförenings verksamhet så ändrats, att föreningen icke längre

är att anse såsom bostadsförening, skola bestämmelserna i fjärde stycket

jämväl för tiden efter ändringen tillämpas för den, som var medlem då ändringen

skedde beträffande honom då tillkommande, av honom själv nyttjad

bostad eller annan förmån. Vad nu sagts skall äga motsvarande tillämpning

för delägare i aktiebolag, vilket icke längre är att anse såsom bostadsaktiebolag.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling, dock att äldre

bestämmelser skola tillämpas vid 1956 års taxering samt vid eftertaxering

för år 1956 eller tidigare år.

661886 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:63 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av ,24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 38 § a1 i texten
  2. BevU 1957:5 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 24 § 3 mom. samt punkt 2 av anvisningarna till 38 § kommunalskatte s. 1 i texten