Med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 juni 19^2 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
1957-01-03 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:33, Med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 juni 19^2 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1957
1
Nr 33
Kungl. Maj ds proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändring i lagen den 12 juni 19^2 (nr 335) om
särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar;
given Stockholms slott den 3 januari 1957.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill
Kungl. Maj :t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till lag angående ändring i lagen den 12 juni
1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.
GUSTAF ADOLF
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås ändrad gränsdragning i fråga om tillämpningsområdet
för 1942 års lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar,
varigenom anläggningar, som icke längre kan anses vara av väsentlig
betydelse för kraftförsörjningen i riket, undantages från lagens tilllämpning.
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 33
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1957
Förslag
till
Lag
angående ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder
för vissa kraftanläggningar
Härigenom förordnas, att 2 och 17 §§ lagen den 12 juni 1942 om särskilda
skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse)
2 §•
Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses
1) elektriskt kraftverk, som är avsett
för generatoreffekt av minst tvåtusenfemhundra
kilovoltampére;
2) anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett
att rymma minst etthundra miljoner
kubikmeter;
3) elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst fyrtio kilovolt
mellan två ledare; samt
4) transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning
som under 3) sägs och en genomgångseffekt
av minst tvåtusenfemhundra
kilovoltampére.
17 §•
Klagan över krigsskyddsnämndens
beslut må föras hos Konungen genom
besvär, vilka skola hava inkommit
till vederbörande statsdepartement
före klockan tolv å trettionde
(Föreslagen lydelse)
2 §.
Med anläggning, som i 1 § sägs,
avses
1) elektriskt kraftverk, som är avsett
för generatoreffekt av minst tiotusen
kilovoltampére;
2) anläggning för tillgodogörande
av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett
att rymma minst etthundra miljoner
kubikmeter;
3) elektrisk ledning, som är avsedd
för spänning av minst etthundra
kilovolt mellan två ledare; samt
4) transformator- eller kopplingsstation,
vilken är avsedd för spänning
av minst fyrtio kilovolt mellan
två ledare och en genomgångseffekt
av minst tiotusen kilovoltampére.
17 §.
Klagan över krigsskyddsnämndens
beslut må föras hos Konungen
genom besvär. Där ej annorlunda
förordnas, skall beslutet dock omedelbart
lända till efterrättelse.
Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1957
3
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
dagen efter den, då klaganden erhöll
del av beslutet. Där ej annorlunda
förordnas, skall beslutet dock omedelbart
lända till efterrättelse.
Denna lag träder i kraft den 1 juli
1957.
Beträffande överklagande av beslut,
som meddelats före denna lags
ikraftträdande, skola äldre bestämmelser
tillämpas.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 ur 1957
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 14 december
1956.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng,
Ericsson, Andersson, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson,
Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och kommunikationsdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Hedlund, fråga om ändring i lagen om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar samt anför härvid följande.
Lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar stadgar, att beträffande anläggningar av väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen i riket skall i fråga om åtgärder till skydd mot
skada genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage gälla de
särskilda bestämmelser som angives i lagen. I lagtexten har därefter gjorts
en avgränsning av sådana anläggningar som skall anses vara av väsentlig
betydelse för kraftförsörjningen i riket. Gränsdragningen har därvid skett
efter anläggningarnas storlek. Ärenden rörande vidtagande av skyddsåtgärder
enligt nämnda lag prövas av krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar.
I skrivelse den 18 augusti 1956 har krigsskyddsnämnden anfört, att en del
av de kraftanläggningar som anges i lagen icke längre kan sägas vara av den
storleksordning, att de har väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket.
Nämnden har därför föreslagit en annan gränsdragning, enligt vilken vissa
mindre anläggningar skulle falla utanför lagens tillämpningsområde.
Över nämndens framställning har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen,
chefen för försvarsstaben, kommerskollegium, civilförsvarsstyrelsen,
vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, riksnämnden
för ekonomisk försvarsberedskap samt länsstyrelserna i Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län ävensom svenska vattenkraftföreningen
och svenska elektricitetsverksföreningen.
Jag anhåller nu att få taga upp detta ärende till närmare behandling.
Gällande bestämmelser
Lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar innehåller särskilda bestämmelser angående åtgärder för
5
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1957
att skydda vissa kraftanläggningar mot skada genom luftanfall eller annan
krigshandling eller sabotage. Bestämmelserna äger enligt 1 § tillämpning
beträffande anläggning av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen i riket.
I 2 g anges vilka anläggningar som omfattas av lagen. Dessa anläggningar
är
1) elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst tvåtusenfemhundra
kilovoltampére;
2) anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering,
om vattenmagasinet är avsett att rymma minst etthundra miljoner kubikmeter;
3)
elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst fyrtio kilovolt
mellan två ledare; samt
4) transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning
som under 3) sägs och en genomgångseffekt av minst tvåtusenfemhundra
kilovoltampére.
Föreskrifter angående vilka skyddsåtgärder som skall vidtagas finns i 3
och 4 §§. 3 § innehåller ett allmänt stadgande om att ny anläggning eller ombyggnad,
ändring eller utvidgning skall utföras på ett med hänsyn till förhållandena
i varje särskilt fall ur skyddssynpunkt lämpligt sätt. I fråga om
skyddsåtgärder vid befintliga anläggningar ges bestämmelser i 4 §. Inledningsvis
har där upptagits ett allmänt stadgande, enligt vilket ägare är pliktig
att med avseende å anläggningen och driften vid densamma vidtaga erforderliga
åtgärder för att minska faran för och begränsa verkningarna av
sådan skada som avses i lagen. Därefter har angivits några av de viktigare
åtgärderna, som ingår i ägarens förpliktelser. Han skall sålunda vara pliktig
att verkställa nödig förstärkning av anläggningens skydd mot brand- och
annan bombskada. Vidare skall han utföra skyddsrum och andra erforderliga
skyddsanordningar åt personal för anläggningens skötsel och skydd
ävensom lämpligt förvaringsrum för förråd. Bland de uppräknade åtgärderna
har vidare medtagits ombesörjande av erforderlig utbildning och
övning av personal, avsedd att vid anläggningen fullgöra till civilförsvaret
hörande uppgifter. Slutligen ålägges ägaren att vidtaga nödiga åtgärder för
snabbt avhjälpande av driftavbrott.
Enligt 4 § andra stycket är nyttjanderättshavare skyldig att i viss utsträckning
vidtaga nyssnämnda åtgärder i stället för ägaren.
5 § innehåller en allmän begränsning i fråga om vad som må åläggas ägaren
eller nyttjanderättshavaren. Sålunda stadgas att det ej må föreskrivas
skyldighet att vidtaga åtgärd, som med hänsyn till anläggningens omfattning
och andra omständigheter i avseende å denna skulle vara oskäligt
betungande.
Jämlikt 0 § må, om anläggningen nyttjas av annan än ägaren, kostnad
som ägaren eljest skolat vidkännas, fördelas mellan honom och nyttjanderättshavaren
efter vad som finnes skäligt.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1957
Frågor om skyddsåtgärder m. m. prövas av en särskild nämnd, krigsskyddsnämnden
för kraftanläggningar, och frågor om kostnadsfördelning
jämlikt 6 § mellan ägare och nyttjanderättshavare av allmän domstol.
I 9 § ges bestämmelser om krigsskyddsnämndens sammansättning.
Nämnden består av en lagfaren ordförande, en representant för försvarsstaben,
en för civilförsvarsstyrelsen, en för vattenfallsstyrelsen och en för
kommunala och enskilda kraftföretag. För varje ledamot skall finnas minst
en suppleant. Ledamöter och suppleanter utses av Konungen; dock att
Konungen äger uppdraga åt chefen för försvarsstaben att utse den militäre
ledamoten och suppleant för honom.
Nämnden äger uppdraga åt ordföranden att ensam handlägga ärenden av
enkel beskaffenhet.
Innan någon utför i ifrågavarande lag avsedd anläggning eller verkställer
väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning, skall
han göra anmälan hos nämnden för prövning av fråga som avses i 3 §.
Lagen innehåller vidare närmare bestämmelser om krigsskyddsnämndens
handläggning av ärendena m. m. Bl. a. må nämnas att vissa mål om tillstånd
enligt vattenlagen till anläggning för kraftverk eller vattenreglering ej må
avgöras med mindre krigsskyddsnämndens utlåtande föreligger.
Enligt 16 § äger krigsskyddsnämnden vid vite tillhålla den, som är pliktig
att vidtaga skyddsåtgärd, att fullgöra sin skyldighet, och vid underlåtenhet
att utföra åtgärd kan under vissa förutsättningar åtgärden utföras på den
försumliges bekostnad.
Klagan över krigsskyddsnämndens beslut föres hos Konungen. (17 §).
Lagen innehåller slutligen vissa straffbestämmelser, in. in. (18—19 §§ ).
Närmare bestämmelser om krigsskyddsnämndens verksamhet finns i en
den 30 juni 1942 (nr 488) utfärdad instruktion för krigsskyddsnämnden för
kraftanläggningar.
Krigsskyddsnämndens framställning
I sin tidigare nämnda framställning den 18 augusti 1956 har nämnden
anfört, att en del av de kraftanläggningar som angives i 2 § i lagen icke
längre kan sägas vara av den storleksordning, att de har väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen i riket. Vissa mindre anläggningar bör enligt nämnden
föras utanför lagens tillämpningsområde och nämnden föreslår i anledning
därav att 2 § måtte ändras.
Angående den prövning nämnden har att verkställa sägs i skrivelsen följande.
Denna prövning omfattar ett såväl tekniskt som ekonomiskt bedömande
och är i fråga om större företag ofta av synnerlig betydelse för såväl anläggningens
planläggning som dess ekonomi. För de mindre företagen av sådan
7
Kungi. Maj.ts proposition nr 33 år 1957
storleksordning, att de äro underkastade lagens bestämmelser, har däremot
nämndens prövning icke samma betydelse. Beträffande de hithörande minsta
kraftverken, kraftledningarna samt transformator- och kopplingsstationerna
kan nämndens prövning till och med oftast betecknas som praktiskt
taget betydelselös, i det att nämnden regelmässigt finner sig sakna anledning
att föreskriva skyddsåtgärd. För dessa företag innebär därför skyldigheten
att vid nyanläggning, ombyggnad, ändring och mindre utvidgning av anläggningen
till nämnden anmäla frågan om vidtagande av särskilda skyddsåtgärder
en onödig och tidskrävande omgång samtidigt som det tilltagande antalet
av sådana anmälningar för nämnden medför en belastning, vars borttagande
skulle giva nämnden möjlighet att ägna mera tid åt de angelägna
ärenden av alltmera invecklad beskaffenhet, där skyddsåtgärder för de
större kraftanläggningarna äro påkallade.
Krigsskyddsnämnden uttalar vidare, att det torde vara ovedersägligt, att
produktions- och distributionsanläggningarnas snabba tillväxt under senare
år och deras allt mera markerade utbyggnad till enheter med större effekt
och högre överföringsspänning än tidigare har, ur de synpunkter varom här
är fråga, minskat betydelsen av de små anläggningarna. Det skulle enligt
nämndens mening vara fullt tillräckligt om dess prövning inskränkte sig,
förutom till vattenregleringsdammar vid magasin av den i lagen redan
angivna storleken, till dels kraftstationer som är avsedda för en generatoreffekt
av minst 10 000 kVA, dels kraftledningar för en spänning av minst
100 kV och dels transformator- eller kopplingsstationer, avsedda för en
genomgångseffekt av minst 10 000 k VA.
1 skrivelse den 1 december 1956 har nämnden därefter gjort det tillägget
till sin tidigare framställning, att nämnden beträffande transformator- och
kopplingsstationer föreslagit, att den nuvarande undre spänningsgränsen, 40
kilovolt, måtte bibehållas, enär eljest ett hundratal anläggningar, som förut
icke varit underkastade lagens bestämmelser, skulle falla under dessa. En
sådan verkan hade icke varit avsedd med nämndens framställning.
Remissyttrandena
Den av krigsskyddsnämnden föreslagna ändringen tillstyrkes eller lämnas
utan erinran av samtliga remissinstanser utom länsstyrelsen i Norrbottens
län, som ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna lagändringen.
Kommerskollegium uttalar bl. a., att sedan lagens tillkomst äldre stationer
ombyggts för större effekter och högre spänningar samtidigt som nya
kraft- och överföringsanläggningar för avsevärda effekter och höga spänningar
tillkommit. Detta har enligt kommerskollegium medfört, att i verkligheten
gränsen för anläggningar som kan anses vara av väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen kommit att höjas och den kan numera anses ligga vid
de effekt- och spänningsvärden, som krigsskyddsnämnden föreslagit.
Svenska Vattenkraftföreningen och Svenska Elverksföreningen utvecklar
8
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1957
i sitt gemensamma yttrande närmare skälen för sitt tillstyrkande av den
föreslagna lagändringen. Föreningarna anför följande.
Föreningarna dela helt krigsskyddsnämndens uppfattning att den prövning,
som enligt bestämmelserna i nämnda lag skall ske för vissa kraftverk,
kraftledningar samt transformator- eller kopplingsstationer, saknar väsentlig
betydelse för mindre anläggningar och att en höjning av undre gränsen
för prövningsskyldighet därför är önskvärd. Kraftproduktionsapparatens
snabba tillväxt sedan tiden för lagens tillkomst har nämligen inneburit, att
större anläggningar proportionsvis öka mera i antal och därigenom blir de
mindre kraftverkens bidrag till landets totala energiförsörjning relativt sett
allt mindre. Som exempel kan framhållas att antalet vattenkraftverk med en
installation av minst It) 000 kVA vid slutet av år 1956 utgör ca 90 st, vilket
antal mer än fördubblats sedan år 1942. Deras sammanlagda effekt, ca 4,5
milj. kV, representerar nu över 85 % av den totala installerade vattenkrafteffekten
i landet, medan installerade effekten i de drygt 90 st anläggningarna
mellan 10 000 kVA och 2 500 kVA — nuvarande undre gräns för prövningsskyldighet
— endast motsvarar ca 7 % av samma totaleffekt. Som följd
härav kan, som krigsskyddsnämnden påpekar, skyddsåtgärder även för dessa
mindre anläggningar knappast anses erforderliga.
I en del yttranden påpekas att såvitt angår transformator- och kopplingsstationer
bör — såsom även krigsskyddsnämnden sedermera föreslagit —
den nu gällande undre spänningsgränsen, 40 kilovolt, bibehållas, då eljest ett
flertal mindre anläggningar skulle komma att falla in under lagen och avsikten
med lagändringen sålunda motverkas.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap anför bl. a. följande.
Riksnämnden har icke något att erinra mot förslaget men vill dock framhålla,
att det icke alltid är en anläggnings storlek som ensam avgör om
anläggningen skall anses vara av väsentlig betydelse för kraftförsörjningen
i krig. Även mindre produktions- och distributionsanläggningar kunna av
olika skäl vara av sådan vikt, att möjlighet bör finnas alt föreskriva skyddsåtgärder
för dessa. I lagen bör därför riksnämnden erhålla befogenhet att,
då nämnden så finner erforderligt, påkalla prövning av skyddsbehovet för
anläggning, som eljest är undantagen från sådan prövning.
Länsstyrelsen i Norrbottens län ifrågasätter lämpligheten av den föreslagna
lagändringen och uttalar, att det synes vara ändamålsenligare, att
anmälningsskyldigheten för de mindre kraftverken bibehålies, måhända i
förenklad form, samt att nämnden på grundval av föreliggande omständigheter
bedömer om skyddsåtgärder bör vidtagas.
Till stöd för sitt ställningstagande behandlar länsstyrelsen i sitt yttrande
vissa särskilda anläggningar, som enligt den föreslagna lydelsen av lagen
skulle falla utanför lagens tillämpningsområde men som enligt länsstyrelsen
är av betydelse för vissa krigsindustrier, in. in.
Tilläggas må att enligt en vid länsstyrelsens yttrande fogad skrivelse statens
vattenfallsverk, Norrbottens kraftverk, lämnat krigsskyddsnämndens
förslag utan erinran.
Kungl. Maj:ts proposition nr 33 år 1957
9
Departementschefen
Avsikten med ifrågavarande lagstiftning är att genom förebyggande åtgärder
av olika slag försöka skydda våra kraftanläggningar mot skada genom
luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage. Med hänsyn till den elektriska
kraftens utomordentliga betydelse för vår försörjning och hela totalförsvaret
är det uppenbarligen av största vikt att effektiva skyddsåtgärder
vidtages.
Ifrågavarande lag äger tillämpning beträffande anläggning av väsentlig betydelse
för kraftförsörjningen i riket, och i lagen har närmare angivits, vilka
anläggningar som skall anses vara av sådan betydelse. Gränsdragningen har
därvid gjorts efter anläggningens storlek. Föredragande departementschefen
uttalade härom vid lagens tillkomst bl. a., att visserligen vore icke enbart
storleken av en anläggning avgörande för densammas betydelse för kraftförsörjningen,
men för underlättande av bestämmelsernas tillämpning måste
det anses vara värdefullt, att deras tillämpningsområde bleve så entydigt som
möjligt angivet, och detta torde bäst kunna ske genom att angiva anläggningarnas
storlek. Han förordade därför en gränsdragning efter denna
princip.
Krigsskvddsnämnden har nu föreslagit att de gränser, som fastställdes
1942, måtte höjas. Gränsen i fråga om kraftverk föreslås höjd från en generatoreffekt
av 2 500 till 10 000 kilovoltampére och gränsen beträffande elektriska
ledningar bör enligt förslaget höjas från 40 kilovolt till 100 kilovolt.
För transformator- och kopplingsstationer är gränsen f. n. bestämd sålunda,
att genomgångseffekten skall vara minst 2 500 kilovoltampére. Även denna
gräns föreslås höjd till 10 000 kilovoltampére.
Nämndens förslag har på ett undantag när lämnats utan exånran av
remissinstanserna och för egen del anser jag likaledes bärande skäl föreligga
för en ändrad gränsdragning. Såsom framhålles såväl av nämnden
som i remissyttrandena har under senare år en utbyggnad till enheter med
större effekt och högre överföringsspänning ägt rum och större anläggningar
har även proportionsvis ökat mera i antal. Därigenom har en förskjutning
skett i fråga om anläggningar, som kan anses vara av väsentlig betydelse för
kraftförsörjningen i riket. De anläggningar, som enligt den föreslagna
gränsdragningen skulle komma att undantagas från lagens tillämpning,
motsvarar endast eu förhållandevis liten del av totaleffekten. Utvecklingen
synes också, enligt vad som framgår av krigsskyddsnämndens yttrande, ha
lett därhän, att beträffande ifrågavarande mindre anläggningar anmälningsoeh
prövningsförfarandet blivit eu onödig och tidskrävande omgång. Ärenden
rörande mindre anläggningar har för nämnden medfört en betydande belastning
och eu ändring av gränserna skulle giva nämnden möjlighet att ägna
mera lid åt de angelägna ärendena rörande större kraftanläggningar.
Såsom påpekats av länsstyrelsen i Norrbottens län kan eu del mindre
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 33
10
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 är 1957
kraftanläggningar vara av särskild betydelse, exempelvis för en krigsindustri
eller eljest för kraftförsörjningen inom viss del av riket. Givetvis är
det angeläget att skyddsåtgärder vidtages även beträffande sådana anläggningar.
Men även om de föres utanför lagens tillämpningsområde, torde
man — vilket i viss mån bestyrkes av yttrandet — ha anledning räkna
med att skyddsåtgärder kommer att vidtagas jämväl vid sådana mindre
anläggningar som är särskilt betydelsefulla. På grund härav och då det,
såsom framhölls vid lagens tillkomst, är angeläget att lagens tillämpningsområde
blir så entydigt angivet som möjligt, anser jag att gränsdragningen
även nu bör ske efter anläggningens storlek. De av nämnden föreslagna
gränserna, som tillstyrkts av remissinstanserna, synes mig lämpligt avvägda
och jag vill därför förorda att ifrågavarande bestämmelser ändras
på sätt som nämnden föreslagit.
I detta sammanhang synes lämpligen ändring böra vidtagas jämväl av
besvärsbestämmelserna i lagen. Enligt 17 § må klagan över krigsskyddsnämndens
beslut föras hos Konungen genom besvär, vilka skall ha inkommit
till vederbörande statsdepartement före klockan tolv å trettionde dagen efter
den, då klaganden erhöll del av beslutet. Enär frågan om besvärstid numera
är generellt reglerad i lagen den 4 juni 1954 om besvärstid vid talan mot förvaltande
myndighets beslut och då intet skäl föreligger för att i ifrågavarande
lag bibehålla en särreglering, synes föreskriften om besvärstid i förevarande
paragraf böra utgå. I likhet med vad som föreskrivits i liknande sammanhang
bör stadgas, att beträffande överklagande av beslut som meddelats före
dagen för lagändringens ikraftträdande, äldre bestämmelser skall tillämpas.
De förordade ändringarna föreslås skola träda i kraft den 1 juli 1957.
Någon övergångsbestämmelse utöver den nyssnämnda angående överklagande
av beslut, som meddelats före lagens ikraftträdande, synes icke erforderlig.
Har anmälan beträffande en anläggning, som till följd av lagändringen
faller utanför lagens tillämpningsområde, gjorts enligt de tidigare
gällande bestämmelserna utan att något beslut i ärendet hunnit meddelas,
torde sådan anmälan icke böra föranleda någon nämndens åtgärd.
Departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande över
bifogade inom inrikesdepartementet upprättade förslag1 till lag angående
ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för
vissa kraftanläggningar måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda
ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan bifaller Hans Maj :t Konungen.
Ur protokollet:
Birgit Strand
1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här
utelämnats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1957
11
Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 januari
1957.
Närvarande:
justitieråden Walin,
Sjöwall,
Hagbergh,
regeringsrådet Klackenberg.
Enligt lagrådet den 27 december 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll
över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den
14 december 1956, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande
skulle för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över
upprättat förslag till lag angående ändring i lagen den 12 juni 1942 (nr 335)
om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar.
Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits
av byråchefen för lagärenden i inrikesdepartementet C. J. G. Persson.
Lagrådet yttrade:
Av krigsskyddsnämndens framställning framgår ej varför nämnden —
såsom den uppgivit — i fråga om mindre kraftverk och vissa andra mindre
anläggningar funnit sig sakna anledning att föreskriva skyddsåtgärder enligt
ifrågavarande lag, i vidare mån än att de mindre anläggningarnas betydelse
för kraftförsörjningen ansetts minskad genom tillkomsten av större enheter.
Det är sålunda icke upplyst, huruvida nämnden övervägt det ökade värde
som de smärre enheterna representera vid försvårad import av bränsle under
krigsförhållanden eller efter förstörelse av större enheter. Lämpligheten av
den föreslagna lagändringen ur beredskapssynpunkt undandrager sig därför
lagrådets bedömande. Mot förslagets avfaltning har lagrådet ej någon
erinran.
Ur protokollet:
Torsten Johansson
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 33 år 1957
Utdrag av protokollet över inrikesårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 3 januari
1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,
Lange, Lindholm.
Efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars- och kommunikationsdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet
Hedlund, lagrådets den 3 januari 1957 avgivna utlåtande över det den
14 december 1956 till lagrådet remitterade förslaget till lag angående ändring
i lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa
kraftanläggningar och anför.
Lagrådet har icke haft någon annan erinran mot lagförslaget än att lagrådet
— under hänvisning till krigsskyddsnämndens framställning — uttalat,
att lämpligheten av den föreslagna lagändringen ur beredskapssynpunkt
undandrager sig lagrådets bedömande. I anledning härav vill jag endast
tillägga, att såvitt angår sådana mindre anläggningar, som genom lagändringen
föres utanför lagens tillämpningsområde, tillräckliga möjligheter
att i ett skärpt läge föreskriva skyddsåtgärder m. in. torde finnas enligt
civilförsvarslagstiftningen. Jag tänker därvid främst på den på civilförsvarslagen
grundade kungörelsen om civilförsvaret vid statens vattenfallsverk
och vissa icke statliga kraftföretag. Jag vill vidare fästa uppmärksamheten
på att samtliga de myndigheter, som i första hand torde ha att
beakta beredskapssynpunkter — chefen för försvarsstaben, civilförsvarsstyrelsen
och vattenfallsstyrelsen — tillstyrkt den föreslagna ändringen. På
grund härav och då jag anser, att ett anmälnings- och prövningsförfarande,
som redan i praktiken förlorat sin betydelse, icke längre bör bibehållas torde
den föreslagna lagändringen böra genomföras.
Föredraganden hemställer härefter, att förut omförmälda lagförslag måtte
jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till
antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att till
riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till
detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Johnny Sköldvall
IDUNS TRYCKERI, ESSELTE, STHLM 57
611403
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:87 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 juni 1942 a1 i texten
- 2LU 1957:4 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 12 juni 1942 s. 1 i texten