Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändring i konkurslagen m. m

1957-01-10 · 32 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 29 av 32 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:35, Med förslag till lag om ändring i konkurslagen m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

1

Nr 35

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i konkurslagen m. m.; given Stockholms slott

den 10 januari 1957.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag om ändring i konkurslagen; samt

2) lag angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227)

om ackordsförhandling utan konkurs.

GUSTAF ADOLF

Herman Zetterberg

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den nuvarande regeln, enligt vilken mål om

egendomsavträde skall på landet utsättas att förekomma inom tio dagar,

uppmjukas på så sätt att konkursdomaren får möjlighet att låta anstå med

målet senast till det ting, som närmast därefter hålles. Vidare förordas att

i mål om tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag, vilka enligt

gällande rätt skall utan förberedelse företagas till huvudförhandling, muntlig

förberedelse alltid skall hållas. Enligt förslaget skall slutligen, till skillnad

mot vad nu gäller, mål om konkursförbrytelse kunna upptagas vid annan

domstol än konkursdomstolen. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll t957. t samt. Nr 35

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 14, 103, 108, 111, 211 och 219 §§ konkurslagen1

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14

Då konkursansökning skall hänskjutas

till rätten, varde målet av

konkursdomaren utsatt att förekomma,

i stad inom fyra dagar samt på

landet inom tio dagar. Kräves för

gäldenärens kallande eller hans inställelse

vid rätten oundgängligen

längre tid, må tiden för målets företagande

vid rätten utsträckas, dock ej

utöver sex veckor från det delgivning

av kallelsen kan väntas hava ägt rum.

Till rätten skola parterna särskilt

kallas. I kallelsen skall erinras om

den i 16 § stadgade påföljden av parts

utevaro.

I fråga-------motsvi

103

Efter bevakningstidens----

Anmärkningstiden skall----

Konkursdomaren bestämme ock

viss dag, å vilken, därest förlikning 1

§•

Då konkursansökning skall hänskjutas

till rätten, varde målet av

konkursdomaren utsatt att förekomma,

i stad inom fyra dagar samt på

landet inom tio dagar eller, om varken

borgenären eller gäldenären begär

att målet skall upptagas inom

sistnämnda tid, senast på det ting

som närmast därefter hålles. Kräves

för gäldenärens kallande eller hans

inställelse vid rätten oundgängligen

längre tid, må tiden för målets företagande

vid rätten utsträckas, dock

ej utöver sex veckor från det delgivning

av kallelsen kan väntas hava

ägt rum. Till rätten skola parterna

särskilt kallas. I kallelsen skall erinras

om den i 16 § stadgade påföljden

av parts utevaro.

rande tillämpning.

§•

---anmärkningar framställas.

---av anmärkningstiden.

Konkursdomaren bestämme ock

viss dag inom fjorton dagar från

1 Senaste lydelse, se beträffande 14, 103, 108, 111 och 211 §§ SFS 1946:809.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

3

(Nuvarande lydelse)

ej träffas, målet angående de tvistiga

fordringarna skall vid rätten förekomma,

i stad inom fjorton dagar

från nyssnämnda sammanträde och

på landet under först infallande allmänna

ting, så framt ej handläggningen

efter ty i 108 § sägs skall äga

rum å särskilt sammanträde. Där det

i särskilt fall befinnes nödvändigt,

må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren låte ----- —

Finner konkursdomaren —---

(Föreslagen lydelse)

nyssnämnda sammanträde, å vilken,

därest förlikning ej träffas, målet angående

de tvistiga fordringarna skall

vid rätten förekomma. Där det i särskilt

fall befinnes nödvändigt, må

målet utsättas till senare tidpunkt.

och förvaltaren,

särskilt underrättas.

108

De tvistefrågor, som uppkommit

därigenom att anmärkningar framställts,

skola företagas till handläggning

vid borgenärssammanträde inför

rättens ombudsman. Därvid äga

förvaltaren, borgenärerna och gäldenären

föra talan; och böra de borgenärer,

mot vilkas bevakningar anmärkning

gjorts, ingiva skriftliga

svaromål och bifoga de handlingar,

som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes

vid sammanträdet, så framt han ej

har laga förfall; dock vare hans utevaro

ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att

söka genom förhör med de närvarande

utreda tvistefrågorna och däri

åstadkomma förlikning. Medgiva

samtliga närvarande, att anmärkning

må förfalla, eller inskränka de densamma,

äge ej den, som uteblivit,

därå tala.

Finnes anmärkning, varom förlikning

ej blivit träffad, skall frågan

hänskjutas till rätten.

Framställes på landet begäran om

§•

De tvistefrågor, som uppkommit

därigenom att anmärkningar framställts,

skola företagas till handläggning

vid borgenärssammanträde inför

rättens ombudsman. Därvid äga

förvaltaren, borgenärerna och gäldenären

föra talan; och böra de borgenärer,

mot vilkas bevakningar anmärkning

gjorts, ingiva skriftliga

svaromål och bifoga de handlingar,

som styrka deras talan.

Förvaltaren skall vara tillstädes

vid sammanträdet, så framt han ej

har laga förfall; dock vare hans utevaro

ej hinder för ärendets handläggning.

På ombudsmannen ankomme att

söka genom förhör med de närvarande

utreda tvistefrågorna och däri

åstadkomma förlikning. Medgiva

samtliga närvarande, att anmärkning

må förfalla, eller inskränka de densamma,

äge ej den, som uteblivit,

därå tala.

Finnes anmärkning, varom förlikning

ej blivit träffad, skall frågan

hänskjutas till rätten.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

(Nuvarande lydelse)

särskilt sammanträde för målets

handläggning, åligge ombudsmannen

att genast underrätta konkursdomaren

därom. Finner konkursdomaren

skäl därtill, utsätte han ofördröjligen

sådant sammanträde. Kan besked

om konkursdomarens beslut ej

före borgenärssammanträdets slut erhållas

och för de närvarande tillkännagivas,

vare ombudsmannen pliktig

att till envar, som närvarit vid sammanträdet

och vars adress är känd,

avlåta särskild underrättelse om tid

och ställe för målets handläggning.

Efter borgenärssammanträdet tillställe

ombudsmannen så snart ske

kan konkursdomaren protokoll över

sammanträdet, innehållande om och

i vad mån förlikning skett och vilka

anspråk såsom stridiga återstå. Vid

protokollet skola fogas å sammanträdet

ingivna handlingar. 111

111

Vill borgenär-------

Då efterbevakning sålunda gjorts,

överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av bevakningshandlingarna

till rättens ombudsman;

låte ock en gång i allmänna tidningarna

och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen,

kungöra, att efterbevakning skett, så

ock viss tid, inom vilken anmärkningar

må framställas mot bevakningen,

ställe, varest de till ombudsmannen

överlämnade bevakningshandlingarna

skola hållas tillgängliga

för granskning, tid och ställe för

sammanträde inför ombudsmannen,

därest i anledning av anmärkning

sammanträde varder erforderligt,

(Föreslagen lydelse)

Efter borgenärssammanträdet tillställe

ombudsmannen så snart ske

kan konkursdomaren protokoll över

sammanträdet, innehållande om och

i vad mån förlikning skett och vilka

anspråk såsom stridiga återstå. Vid

protokollet skola fogas å sammanträdet

ingivna handlingar.

§•

angående bevakning.

Då efterbevakning sålunda gjorts,

överlämne konkursdomaren genast

det ena exemplaret av bevakningshandlingarna

till rättens ombudsman;

låte ock en gång i allmänna

tidningarna och den eller de ortstidningar,

som bestämts för offentliggörande

av kungörelser om konkursen,

kungöra, att efterbevakning

skett, så ock viss tid, inom vilken anmärkningar

må framställas mot bevakningen,

ställe, varest de till ombudsmannen

överlämnade bevakningshandlingarna

skola hållas tillgängliga

för granskning, tid och

ställe för sammanträde inför ombudsmannen,

därest i anledning av

anmärkning sammanträde varder er
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957 5

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

samt viss dag, å vilken, om förlikning

ej träffas, målet angående den tvistiga

fordringen skall vid rätten förekomma,

så framt ej handläggningen

skall äga rum å särskilt sammanträde.

Anmärkningstiden må

Om innehållet

I övrigt — — - Hava flere —

Ersättning till

211

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,

109, 130, 164 eller 183 §, skall utan

förberedelse företagas till huvudförhandling.

Utsättes målet till fortsatt

eller ny huvudförhandling, äge rätten,

om det erfordras för att målet

vid denna skall kunna slutföras, förordna,

att förberedelse skall äga rum,

samt meddela erforderliga föreskrifter

därom. Uteblir part eller annan,

som äger komma tillstädes vid förhandling,

utgöre det ej hinder för

målets handläggning och avgörande,

om ej annat är stadgat. Vid huvudförhandling

vare häradsrätt domför med

tre i nämden, dock ej i mål, som avses

i 109 eller 130 §.

forderligt, samt viss dag, å vilken, om

förlikning ej träffas, målet angående

den tvistiga fordringen skall vid rätten

förekomma.

§•

Mål, som avses i 16, 27, 85, 93, 98,

164 eller 183 §, skall utan förberedelse

företagas till huvudförhandling.

Utsättes målet till fortsatt eller ny

huvudförhandling, äge rätten, om det

erfordras för att målet vid denna

skall kunna slutföras, förordna, att

förberedelse skall äga rum, samt

meddela erforderliga föreskrifter därom.

Vid huvudförhandling vare häradsrätt

domför med tre i nämnden.

Mål, som avses i 109 eller 130 §,

må ej företagas till huvudförhandling,

med mindre sammanträde för

muntlig förberedelse hållits. Lämna

samtliga närvarande sitt samtycke

därtill eller finnes saken uppenbar,

må huvudförhandlingen hållas i omedelbart

samband med förberedelsen.

Hålles ej huvudförhandlingen i omedelbart

samband med förberedelsen,

skall envar som närvarit och vars

adress är känd erhålla särskild underrättelse

om tid och ställe för huvudförhandlingen,

så framt ej besked

därom lämnats under förberedelsen.

Uteblir i mål, som avses i denna

paragraf, part eller annan, som äger

komma tillstädes vid förhandling, utgörc

det ej hinder för målets hand
-

----— — anmärkningstidens utgång.

--— och förvaltaren.

om bevakning.

handläggas gemensamt,

för efterbevakningarna.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

(Nuvarande lydelse)

Beträffande talan mot avgörande i

mål, som avses i första stycket, gälle

vad i rättegångsbalken är stadgat om

talan mot beslut i mål, som väckts

vid underrätt. Över underrätts eller

hovrätts beslut, varigenom sådan av

gäldenären förd talan, som avses i

183 § tredje stycket andra punkten,

blivit bifallen, må klagan ej föras.

219

Åtal mot gäldenär för brottsligt

förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles

i 213 eller 214 §, skall utföras vid den

rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

Talan, som — —-----— gen

(Föreslagen lydelse)

läggning och avgörande, om ej annat

är stadgat.

Beträffande talan mot avgörande i

mål, som nu sagts, gälle vad i rättegångsbalken

är stadgat om talan mot

beslut i mål, som väckts vid underrätt.

Över underrätts eller hovrätts

beslut, varigenom sådan av gäldenären

förd talan, som avses i 183 §

tredje stycket andra punkten, blivit

bifallen, må klagan ej föras.

§•

Åtal mot gäldenär för brottsligt

förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles

i 213 eller 214 §, må väckas vid den

rätt, där konkursen är eller varit anhängig.

om ombud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1958. Har före lagens ikraftträdande

sammanträde blivit utsatt med

tillämpning av äldre lag, skall denna

alltjämt gälla med avseende å det

sammanträdet.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

7

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227)

om ackordsförhandling utan konkurs

(Nuvarande lydelse)

52

Åtal mot gäldenär för brottsligt

förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles

i 50 §, skall utföras vid den rätt, där

ackordsförliandlingen äger eller ägt

rum.

(Föreslagen lydelse)

§•

Åtal mot gäldenär för brottsligt

förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles

i 50 §, må väckas vid den rätt, där

ackordsförhandlingen äger eller ägt

rum.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1958.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av

Halland, i statsrådet å Stockholms slott den 9 november

1956.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om vissa ändringar

i konkurslagen samt anför därvid följande.

I samband med nya rättegångsbalkens ikraftträdande genomfördes även

vissa ändringar i konkurslagens bestämmelser om rättegången i konkursmål

in. m. Till 1951 års rättegångskommitté bar från skilda håll framställningar

inkommit om ändringar i dessa och andra processuella bestämmelser

i konkurslagen. Vidare har vid 1955 års riksdag motioner väckts om

viss ändring i 103 § nämnda lag. I yttrande till första lagutskottet över dessa

motioner uttalade kommittén bl. a. att den i motionerna behandlade frågan

och de hos kommittén väckta förslagen torde böra utredas i ett sammanhang

samt att kommittén hade för avsikt att upptaga dessa frågor till behandling.

Under hänvisning till kommitténs yttrande anförde utskottet i

sitt av riksdagen sedermera godkända utlåtande att utskottet saknade anledning

att taga ståndpunkt till motionerna samt hemställde på grund därav

att dessa icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

I en den 16 november 1955 dagtecknad promemoria (stencilerad) har

kommittén behandlat nyssnämnda frågor och däri framlagt förslag till

vissa ändringar i konkurslagen in. in. över promemorian har efter remiss

yttranden avgivits av riksåklagarämbetet, Svea hovrätt, hovrätten för Västra

Sverige, hovrätten för övre Norrland, länsstyrelserna i Stockholms län

och Kronobergs län, Sveriges advokatsamfund, föreningen Sveriges häradshövdingar,

föreningen Sveriges stadsdomare, föreningen Sveriges landsfogdar,

föreningen Sveriges stadsfogdar, föreningen Sveriges landsfiskaler,

föreningen Sveriges stadsfiskaler, svenska bankföreningen och svenska

sparbanksföreningen. Riksåklagarämbetet har vid sitt yttrande fogat yttranden

av statsåklagarna i Stockholm, Göteborg och Malmö.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

9

Kommitténs promemoria innefattar förslag i tre olika hänseenden, nämligen

beträffande dels fristen för prövning av konkursansökan som hänskjutits

till rätten (A), dels ordningen för handläggning av mål om tvistiga

tordringar och klander mot utdelningsförslag m. in. (B) och dels forum i

mål angående konkursförbrytelse m. m. (C). Jag anhåller nu att få taga upp

dessa spörsmål till behandling. Därvid skall först eu redogörelse lämnas

för de skilda förslagen samt för remissinstansernas inställning till desamma.

A. Fristen för prövning av konkursansökan som hänskjutits till rätten

Gällande rätt

Före nya rättegångsbalkens ikraftträdande gällde att, då konkursansökning

hänskjutits till rätten, målet skulle utsättas att förekomma i stad inom

fyra dagar samt på landet inom fjorton dagar, där ej för gäldenärens kallande

till rätten oundgängligen krävdes längre tid. Kunde på landet målet

ej företagas inom nämnda tid, med mindre urtima ting hölls, fick dock

målet anstå till nästa allmänna tingssammanträde eller, där på grund av

Konungens förordnande särskilt tingssammanträde, varå mål angående

gäldenär försättande i konkurs fick förekomma, tidigare skulle hållas,

till sådant sammanträde, så framt borgenären begärt dylikt anstånd i ansökningen

och det icke bestreds av gäldenären (14 § konkurslagen).

I samband med tillkomsten av nya rättegångsbalken befanns det önskvärt

att för häradsrätternas del förkorta den tid, inom vilken målet skulle företagas

vid rätten. Processlagberedningen, vilken utarbetade förslag i ämnet,

hänvisade till stadgandet i 1 kap. 7 § rättegångsbalken, enligt vilket allmänt

ting såsom regel skall hållas varje vecka samt jämväl det förhållandet

att ting med tremansnämnd dessutom kan hållas å bestämda tider. Beredningen

påpekade även att enligt 8 § samma kapitel häradshövdingen äger

utsätta särskilt sammanträde för huvudförhandling, då det för arbetets

jämna gång eller eljest finnes erforderligt. Med hänsyn till dessa bestämmelser

ansåg beredningen det kunna stadgas, att prövning av konkursansökan

skulle vid häradsrätt företagas inom tio dagar. För såväl häradsrätt

som rådhusrätt borde enligt beredningens mening bibehållas möjlighet

att utsträcka tiden, när så oundgängligen krävdes för gäldenärens

kallande och inställelse vid rätten. Härom yttrade beredningen att detta

stod i överensstämmelse med vad som stadgades i 32 kap. 1 § rättegångsbalken,

nämligen att den som enligt rättens beslut har att infinna sig vid

rätten skall erhålla skäligt rådrum därtill, samt även med stadgandet i

3 § samma kapitel, vari föreskrives alt om han finnes ej ha erhållit sådant

rådrum eller skäl eljest förekommer till förlängning av den utav rätten föreskrivna

tiden ny tid skall utsättas. En förlängning av tiden utöver vad eljest

skulle gälla syntes beredningen dock höra på visst sätt begränsas. I

detta hänseende borde enligt beredningens mening gälla, alt då det med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

hänsyn till gäldenären var erforderligt att överskrida den eljest stadgade

tiden, målet ej fick utsättas att förekomma vid rätten senare än sex veckor

från det gäldenären kunde antagas ha fått del av kallelsen.

I överensstämmelse med vad beredningen sålunda föreslagit stadgas nu i

14 § konkurslagen att då konkursansökning skall hänskjutas till rätten, målet

skall av konkursdomaren utsättas att förekomma i stad inom fyra dagar

samt på landet inom tio dagar. Kräves för gäldenärens kallande eller

hans inställelse vid rätten oundgängligen längre tid, må tiden för målets

företagande vid rätten utsträckas, dock ej utöver sex veckor från det delgivning

av kallelsen kan väntas ha ägt rum.

Enligt vad i 211 § konkurslagen stadgas är häradsrätt vid huvudförhandlingen

i målet domför med tre i nämnden.

Kommittén

Efter att ha erinrat om att bestämmelserna i ämnet tillkommit för att

tillgodose kraAet på ett snabbt avgörande av mål om egendomsavträde anför

kommittén att detta krav ej bör drivas så långt, att konkursdomaren

tvingas i stor utsträckning utsätta särskilda sammanträden, ehuru parterna

ej önskar det. Kommittén påpekar, att äldre lags bestämmelser om möjlighet

lör konkursdomaren att på borgenärens framställning och med gäldenärens

tysta medgivande låta målet i häradsrätt anstå till nästa allmänna

tingssammanträde var ett uttryck för denna synpunkt.

Kommittén anför vidare alt häradsrätts domkrets är tingslaget samt att

de flesta domsagor utgör ett tingslag. I fjorton domsagor finns dock två eller

flera tingslag. Av sistnämnda domsagor hör sex till hovrätten för övre

Norrland. I de flesta tingslag skall med undantag för tiden under häradsrättens

ferier allmänt ting hållas varje vecka, varvid tingen kan vara fördelade

mellan flera tingsställen. Det finns dock fyrtio tingslag — därav tjugosju

som ej bildar egen domsaga — i vilka allmänt ting ej hålles varje

vecka. I fem av dessa tingslag skall sådant ting hållas var fjärde vecka och

i ett var sjätte vecka; i de övriga skall med några undantag allmänt ting

hållas varannan vecka. Förutom allmänna ting skall i de flesta tingslag ett

eller flera ting med tremansnämnd hållas varje år i regel i slutet av juli eller

början av augusti. Från och med den 17 juni till och med den 21 augusti,

från och med den 19 december till och med den 6 januari samt från och

med måndagen före påsk till och med lördagen efter påsk skall häradsrätt

hålla ferier, dock skall i några domsagor sommarferierna börja först den

1 juli.

I de häradsrätter, i vilka allmänt ting skall hållas varje vecka, synes enligt

kommitténs mening bestämmelserna i 14 § konkurslagen icke behöva

föranleda särskilt sammanträde annat än under den tid, då häradsrätten

håller ferier. Om allmänt ting omväxlande skall hållas å skilda tingsställen,

är det intet som hindrar, att en konkursansökning, om så erfordras för

iakttagande av den föreskrivna tidsfristen, behandlas vid allmänt ting å annat

tingsställe än det, som eljest legat närmast till hands.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

Under häradsrätls ferier samt i häradsrätter där allmänt ting ej skall hållas

varje vecka hlir det enligt vad kommittén framhåller ibland nödvändigt

med särskilt sammanträde för att den föreskrivna fristen skall kunna iakttagas.

För att statsverkets kostnader för sådant sammanträde ej skall bli

alltför stora, bör detta i regel äga rum å kansliorten, varvid rätten förutom

ordföranden om möjligt bör bestå av tre nämndemän från sagda ort eller

dess närhet. Kommittén yttrar att även om statsverkets kostnader för särskilt

sammanträde för prövning av konkursansökan genom detta förfaringssätt

kunnat hållas nere, de i samband med nya rättegångsbalkens ikraftträdande

vidtagna ändringarna i 14 § konkurslagen dock otvivelaktigt medfört,

att statsverket ibland åsamkats kostnader, vilka enligt äldre bestämmelser

kunnat undvikas. Detta gäller i än högre grad sådana domsagor,

som består av flera tingslag. Är kansliorten ej belägen inom det tingslag,

i vars häradsrätt konkursansökningen skall behandlas, kan nämndemän

från kansliorten ej anlitas. Det kan därför bli nödvändigt med långa och

kostsamma resor antingen för nämndemännen eller rättens ordförande, även

för lielt korta sammanträden.

Kommittén nämner att den enligt sina direktiv bar att vid översynen av

nya rättegångsbalken och därtill anslutande lagstiftning ägna uppmärksamhet

åt möjligheterna att nedbringa statsverkets kostnader för domstolsväsendet.

Även om en ändring av 14 § konkurslagen ur denna synpunkt endast

får ringa betydelse i det stora hela anser kommittén dock att möjligheten

till en besparing bör tillvaratagas, om ej bärande skäl kan åberopas

till förmån för den ordning, som nu gäller.

Uppenbart är — framhåller kommittén — att borgenären ofta har ett

starkt intresse av att hans konkursansökan behandlas snabbt. Med hänsyn

härtill bör eu regel, som tillåter anstånd med ansökningens prövning, utformas

så, att som förutsättning för anståndet kräves medgivande av borgenären.

Har borgenären lämnat dylikt medgivande, finnes emellertid, enligt

kommitténs uppfattning, med hänsyn till de kostnader och besvär, som

ett särskilt sammanträde med häradsrätt ofta medför, i allmänhet ej tillräcklig

anledning att i häradsrätt utsätta sådant sammanträde. Kommittén

föreslår därför att i dylika fall prövningen av ansökningen skall kunna få

anstå till det ting, som hålles närmast efter utgången av den stadgade tiodagarsfristen.

Med ting avses såväl allmänt ting som ting med tremansnämnd.

Skulle häradsrätten dessförinnan för behandling av annat mål eller

ärende än konkursansökningen hålla särskilt sammanträde, utgör självfallet

den föreslagna regeln intet hinder mot att ansökningen upptages å detta

sammanträde.

Kommittén har ej ansett att det som förutsättning för anstånd bör fordras

medgivande jämväl av gäldenären. Dennes intressen lär endast i undantagsfall

kräva snabbare behandling av konkursansökan. Dessutom torde det

ej sällan vara svårt alt införskaffa medgivande från gäldenären. Om emellertid

denne uttryckligen motsatt sig anstånd, synes konkursdomaren böra

taga hänsyn därtill och utsätta målet inom den stadgade tiodagarsfristen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

På grund av vad sålunda anförts har kommittén föreslagit alt i 14 § konkurslagen

införes ett stadgande, enligt vilket i häradsrätt må med prövningen

av målet anstå till nästa ting, om borgenären medgivit det.

Yttrandena

Förslaget har vid remissbehandlingen i princip genomgående tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. Från några håll har dock viss kritik riktats mot

utformningen av detsamma. Svea hovrätt, som vitsordar behovet av ändring

beträffande fristen för prövning av konkursansökan som hänskjutits

till häradsrätt, yttrar sålunda att det vid uppställandet av nya bestämmelser

i ämnet bör beaktas att konkursansökningar ofta utgör påtryckningsmedel

i ett inkassoförfarande; av konkursansökningar, som anhängiggöres

av borgenärer, torde högst en femtedel fullföljas. Borgenärerna har därför

i allmänhet icke något intresse av att målet utsättes att förekomma inom

förhållandevis kort tid. Med hänsyn härtill och då det emellanåt kan bereda

konkursdomaren svårigheter att komma i förbindelse med borgenären

synes det hovrätten icke vara erforderligt att dennes medgivande inhämtas

för att målet skall få utsättas att förekomma å det ting som hålles närmast

efter tio dagar från det målet hänskjutits till rätten. Då borgenär någon

gång kan ha intresse av att gäldenärens tillgångar omhändertages snarast

möjligt, bör emellertid till en sådan huvudregel knytas ett stadgande om att

rätten i de fall, då borgenären hemställt om skyndsam handläggning, är

skyldig att utsätta målet så snart ske kan.

Med anledning av kommitténs uttalande att, om allmänt ting omväxlande

hålles å skilda tingsställen, det icke vore något som hindrade att en konkursansökning,

därest så erfordrades för iakttagande av den föreskrivna

tidsfristen, behandlades Aid allmänt ting å annat tingsställe än det som eljest

legat närmast till hands ä\rensom att vid utsättande av särskilt sammanträde

detta — för att statsverkets kostnader icke skulle bli alltför stora

— borde äga rum å kansliorten, framhåller hovrätten att allmänheten

bör kunna räkna med att handläggningen av förevarande mål regelmässigt

skall äga rum på samma ort som övriga mål från ifrågavarande del av en

domsaga. Detta gäller särskilt konkursmål, i vilka borgenären, hans ombud

och gäldenären är bosatta på eller invid eu ort, där häradsrätten håller

ting. Blir målet utsatt alt förekomma inför häradsrätten å annan ort som

ligger på långt avstånd från parternas boningsorter medför detta besvär

och i regel extra utgifter för parterna. Statsverkets kostnader blir icke heller

alltid lägre vid sammanträden i kansliorten — till exempel i eu stad

som icke ligger under landsrätt — än vid ett tingsställe, där nämndemän

från orten kan anlitas. Under alla förhållanden torde enligt hoATättens mening

skillnaden med avseende å statsverkets kostnader i de flesta fall icke

bli särdeles stor. Hovrätten anser därför att vid utsättande av mål av förevarande

slag lämpligen göres en avvägning mellan olika intressen och att

därvid hänsyn icke endast bör tagas till statsverkets kostnader. Med den

i promemorian föreslagna utformningen av’ bestämmelserna kan ibland

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

hända att målet, ehuru borgenären icke har något intresse därav, icke utan

utsättande av särskilt sammanträde kan förekomma vid ting å den ort,

där övriga mål från ifrågavarande del av domsagan handlägges. Enligt hovrättens

mening bör konkursdomaren ha möjlighet att i sådana fall med

borgenärens medgivande utsätta målet till det ting som närmast efter tio

dagar från det målet hänskjutits till rätten förekommer å den ort, där gäldenären

har att svara i tvistemål.

Hovrätten påpekar, att till kommittén icke tycks ha anmälts något önskemål

om förlängning av den för rådhusrätt stadgade fristen om fyra dagar

för prövning av hänskjuten konkursansökan. Det förefaller dock hovrätten

som om denna tid i många fall vore alltför kort. Delgivning av kallelse

å gäldenärer torde på grund av den korta tidsfristen icke kunna ske

— såsom annars vanligen kan äga rum — genom postverkets försorg utan

får utföras av stämningsman. Härtill kommer att gäldenären bör vara berättigad

att erhålla skäligt rådrum samt att konkursansökningar, såsom

förut nämnts, i flertalet fall icke är synnerligen brådskande. För borgenären

kan en så kort tidsfrist som fyra dagar medföra svårigheter att komma

i kontakt med gäldenären för diskussion om uppgörelse. Hovrätten anser

på grund av angivna förhållanden att även den för rådhusrätt bestämda

tidsfristen lämpligen bör förlängas. Om ändring skulle göras i detta avseende

synes det hovrätten knappast finnas anledning att fastställa annan

tidsfrist än den för häradsrätt stadgade tiden om tio dagar. Att fristerna

blir enhetliga får i och för sig betecknas såsom en fördel. Hovrätten anser

att jämväl en sådan ändring bör förknippas med kompletterande stadgande

om att rätten i de fall, där borgenären hemställt om skyndsam handläggning,

är skyldig att utsätta målet så snart ske kan.

Under hänvisning till vad sålunda anförts ifrågasätter hovrätten om ej

1-1 § borde såvitt nu är i fråga erhålla följande lydelse.

Då konkursansökan skall liänskj utas till rätten, varde målet av konkursdomaren

utsatt att förekomma inom tio dagar; på landet må med prövningen

anstå till det ting, som närmast därefter hålles. Med borgenärens

medgivande må på landet med prövningen ytterligare anstå till det ting,

som närmast därefter förekommer å den ort, där gäldenären i allmänhet

har att svara i tvistemål. Rätten vare dock skyldig att i de fall, då borgenären

hemställt om skyndsam handläggning, utsätta målet att förekomma

så snart ske kan.

Liknande synpunkter anföres av Föreningen Sveriges häradshövdingar,

smn påpekar att i tingslag med mera än ett tingsställe förhållandena även

efter ändringen kommer att bli mindre tillfredsställande, särskilt om del

ena tingsstället är beläget på större avstånd från det andra, vilket ju ganska

ofta är fallet i Norrland. Man torde då kunna utgå ifrån alt borgenären, om

han eller hans ombud är bosatt å eller i närheten av den ena orten, icke

kommer att medgiva anstånd till ting, som hålles å den andra orten närmast

efter tiodagarsfristens utgång. Man vinner alltså i dylikt fall icke den

åsyftade besparingen för statsverket. Detta är emellertid en ringa brist, som

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

icke ensam bör föranleda ändrade bestämmelser, i varje fall icke sådana

som kan leda till att målets handläggning mot borgenärens önskemål förlägges

till det omnämnda tinget. Mera beaktansvärt synes det föreningen

vara att såväl de nu gällande bestämmelserna som de föreslagna enligt

ordalydelsen föranleder, att konkursansökan kan behöva behandlas vid allmänt

ting å annat tingsställe än det som eljest legat närmast till hands

med hänsyn till parternas bekvämlighet och kostnader. Olägenheterna härav

för parterna bör ej negligeras. I båda de omnämnda hänseendena skulle

en förbättring åstadkommas, därest med borgenärens medgivande prövningen

finge anstå till det ting, som närmast efter den legala fristens utgång

hålles å det tingsställe, som är det lämpligaste för målets handläggning

med hänsyn till parternas bostadsort och övriga omständigheter. Måhända

kan dock hinder mot en sådan anordning möta i det förhållandet, att enligt

tingsordningarna allmänna ting å vissa tingsställen skall hållas allenast

med mycket långa mellanrum. Med anledning av kommitténs uttalande att

extra sammanträden i regel hör äga rum å kansliorten för att därigenom

nedbringa statsverkets kostnader gör föreningen gällande, att det vid val

av sammanträdesort måste anses befogat att mot statsverkets utgifter väga

parternas olägenheter och kostnader.

Hovrätten för Övre Norrland ifrågasätter — med hänsyn till de fall där

den föreslagna regeln kan tänkas medföra en betydande tidsförskjutning

— huruvida ej på sätt stadgades i 14 § i dess ursprungliga lydelse gäldenären

bör äga bestrida att ärendet uppskjutes. Bankföreningen, som förklarat

sig ej vilja motsätta sig att en uppskovsmöjlighet införes, anser det

lämpligt att efter mönster av motsvarande lagstiftning, som gällde före

rättegångsreformen, uttryckligen göra uppskovsrätten beroende av att målet

ej kan företagas inom tiodagarsfristen med mindre särskilt sammanträde

hålles.

Länsstyrelsen i Kronobergs län ger uttryck åt den uppfattningen att kommittén

i förevarande sammanhang måhända hort taga ställning jämväl till

frågan om icke prövningen av konkursansökan kunde anförtros åt konkursdomaren

ensam, även i fall då gäldenären bestrider ansökningen eller uteblir

med förklaring. Till stöd för en sådan uppfattning åberopar länsstyrelsen

att i tvistemål domaren ensam är domför, om mål avgöres vid muntlig

förberedelse eller vid huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen.

B. Ordningen för handläggning av mål om tvistiga fordringar och klander

mot utdelningsförslag m. m.

Gällande rätt

I 108 § konkurslagen finnes bestämmelser om handläggning vid borgenärssammanträde

inför rättens ombudsman av tvistiga fordringar.

Rörande rättens prövning av de tvistiga fordringarna stadgas i 109 § att

tvistefrågor angående bevakade fordringar ofördröj ligen skall av rätten

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

företagas till prövning och, så vitt ske kan, avgöras på eu gång. Tarvar vissa

lordringar längre tid för att utredas och styrkas, skall särskilt dömas över de

tvistefrågor, som kan avgöras tidigare; beror någon borgenärs anspråk på

annan rätts provning, får detta ej vålla uppehåll, utan domstolen, där konkursen

är anhängig, skall fastställa hans rätt i konkursen för det belopp,

som kan bli bestämt genom dom i den särskilda rättegången.

Om bestämmande av tid för de i 108 och 109 §§ omnämnda sammanträdena

ges bestämmelser i 103 §, vars fyra första stycken lyder:

Eftei bevakningstidens utgång bestämme konkursdomaren utan dröjsmal

eftei samråd med rättens ombudsman och förvaltaren ej mindre viss

tid, inom vilken anmärkningar må framställas mot de bevakade fordringarna’

■ °C^ s*ade’ varest de till ombudsmannen överlämnade bevakningshandhngarna

skola hållas tillgängliga för granskning, än även tid och ställe

tor det borgenarssammanträde, som enligt 108 § skall hållas inför ombudsmannen,

därest anmärkningar framställas.

Anmärkningstiden skall bestämmas till minst två, högst fyra veckor från

hevaknmgstidens utgång; dock må konkursdomaren, där det prövas oundgangligen

nödigt, fastställa längre anmärkningstid än nu sagts. Det i 108 S

omtörmälda sammanträde må icke hållas tidigare än två eller senare än fvra

veckor från utgången av anmärkningstiden.

. Konkursdomaren bestämme ock viss dag, å vilken, därest förlikning ei

tratfas, malet angående de tvistiga fordringarna skall vid rätten förekomma,

i stad inom fjorton dagar från nyssnämnda sammanträde och på lan-fSt

!n^?.ande a,lmanna ting, så framt ej handläggningen efter

ty i 108 § sags skall äga rum å särskilt sammanträde. Där det i särskilt fall

Deiinnes nödvändigt, må målet utsättas till senare tidpunkt.

Konkursdomaren låte ofördröjligen om vad sålunda bestämts med posten

översanda meddelande till gäldenären och varje borgenär, som bevakat

ordran i konkursen och vars adress är känd, ävensom särskilt underrätta

ombudsmannen och förvaltaren. I

I femte stycket lämnas regler, som möjliggör för konkursdomaren att,

redan då konkursbouppteckning, borgenärsförteckning eller anmälan om

förvaltarens godkännande av förut ingiven bouppteckning inkommit, träffa

de avgöranden, som avses i första och tredje styckena av lagrummet.

Om eft erbevakning stadgas i 111 §. I viss utsträckning skall beträffande

sådan bevakning i tillämpliga delar lända till efterrättelse vad om

bevakning är stadgat, således hl. a. de i 103 § tredje stycket upptagna reglerna

om tiden för rättens sammanträde i mål om tvistiga fordringar.

Om u Idelningsf ö rslag gäller enligt 129 § bl'', a. att sedan detta

upprattats forslaget med därtill hörande förvaltningsredogörelse skall hållas

illganghgt för granskning å ställe, som bestämmes av rättens ombudsman

efter samråd med förvaltaren. Ombudsmannen skall låta eu gång i allmänna

tidningarna och den eller de ortstidningar, som bestämts för ofenthggorandc

av kungörelser om konkursen, kungöra, alt utdelningsför
i

m uPPyattals> så ock från och vilken dag samt var det kommer att

hallas tillgängligt. T kungörelsen skall även nämnas, att den, som vill klandra

förslaget, bär att anmäla sitt klander på sätt och inom tid, som stadgas

1 1 t)U !). °

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Mcij:ts proposition nr 35 år 1957

Rörande förfarandet vid klander mot uldelningsförslag innehåller nyssnämnda

lagrum följande:

Klander mot utdelningsförslag skall skriftligen anmälas hos konkursdomaren

inom trettio dagar från den dag, då förslaget enligt kungörelsen

därom först varit tillgängligt för granskning. I klanderskriften skall angivas,

i vilket avseende ändring i förslaget yrkas; är sådant ej iakttaget, må

klandret ej upptagas.

Varder klander upptaget, utsätte konkursdomaren dag för målets handläggning

vid rätten samt låte den utsatta dagen minst tio dagar förut kungöras

en gång i allmänna tidningarna och den eller de ortstidningar, som

bestämts för offentliggörande av kungörelser om konkursen; underrätte

ock särskilt rättens ombudsman, förvaltaren och den, som anmält klandret,

samt, där klandret avser utdelning till viss borgenär, som icke anmält klandret,

denne.

Vid målets handläggning böra ombudsmannen och förvaltaren vara tillstädes.

De för målets prövning nödiga handlingar skola genom ombudsmannens

försorg tillställas konkursdomaren för att tillhandahållas rätten.

Enligt 211 § första stycket skall mål om tvistiga fordringar och om klander

mot utdelningsförslag utan förberedelse företagas till huvudförhandling.

Detsamma gäller mål, som avses i 16 § (mål om egendomsavträde), 27 §

(mål om avdrag från gäldenärs arbetsförtjänst), 85 § (mål om bestämmande

av arvode åt rättens ombudsman eller förvaltare), 93 § (mål om bouppteckningsed

av annan än gäldenären), 98 § (mål om underhåll till gäldenär),

164 § (mål om ackordsförhandling i konkurs) och 183 § (mål om klagan

över beslut å borgenärssammanträde). Utsättes målet till fortsatt eller ny

huvudförhandling, äger rätten, om det erfordras för att målet vid denna

skall kunna slutföras, förordna, att förberedelse skall äga rum, samt meddela

erforderliga föreskrifter därom. Uteblir part eller annan, som äger

komma tillstädes vid förhandling, utgör det ej hinder för målets handläggning

och avgörande, om ej annat är stadgat. Vid huvudförhandling är häradsrätt

domför med tre i nämnden, dock ej i mål om tvistiga fordringar

eller klander mot utdelningsförslag.

I andra stycket av 211 § stadgas bl. a., att beträffande talan mot avgörande

i mål, som avses i första stycket, skall gälla vad i rättegångsbalken är stadgat

om talan mot beslut i mål, som väckts vid underrätt.

Stadganden av i huvudsak samma innehåll som de i 211 § givna bestämmelserna

förekommer även i 43 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs

ävensom i 6 § andra stycket och 15 § andra stycket lagen om utmätningsed

beträffande rättegången i mål om ackordsförhandling utan konkurs

och mål angående utmätningsed.

Kommittén

Efter en redogörelse för vissa ändringsförslag, som framställts beträffande

ordningen för handläggning av mål om tvistiga fordringar —- däribland

de inledningsvis berörda, vid 1955 års riksdag väckta motionerna (I: 111

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

och II: 73) — påpekar kommittén att föreskrifterna i 103 § konkurslagen

om den tid, inom vilken mål om tvistiga fordringar i konkurs skall upptagas,

liksom åtskilliga andra i konkurslagen stadgade tidsfrister, tillkommit

i syfte att möjliggöra ett snabbt avgörande. Särskilt i de häradsrätter,

där allmänt ting skall hållas varje vecka, kan emellertid dessa föreskrifter

stundom få till följd att det blir svårt att förnuftigt planera arbetet å ting,

å vilket enligt huvudregeln i 103 § huvudförhandling skall hållas i mål om

tvistiga fordringar. Dessa svårigheter torde någon gång kunna undvikas

genom tillämpning av den i tredje stycket sista punkten nämnda lagrum

upptagna bestämmelsen, att sådant mål må, där det i särskilt fall hefinnes

nödvändigt, utsättas till senare tidpunkt. Denna bestämmelse avser dock

endast rena undantagsfall och kan därför i regel ej tillämpas, då svårigheter

av här antydd art kan väntas uppkomma. En lagändring, som undanröjer

berörda olägenheter, synes kommittén därför vara påkallad. Kommittén

nämner, att det från flera håll hävdats att i mål om tvistiga fordringar det

ofta föreligger behov av förberedelse under rättens ledning innan målet företages

till huvudförhandling. Detsamma torde gälla mål om klander mot

utdelningsförslag. En lagstiftning, som syftar till att undanröja de nyss

berörda olägenheterna, synes därför enligt kommitténs mening om möjligt

böra utformas så, att den samtidigt möjliggör förberedelse inför rätten före

huvudförhandlingen i dessa mål.

Under hänvisning till att från några håll framförts att i mål om tvistiga

fordringar sådan förberedelse skulle kunna ske, om det s. k. förlikningssammanträdet

inför rättens ombudsman ersattes av förberedelsesammanträde

inför konkursdomaren erinrar kommittén om att det i ett år 1911

avgivet betänkande med förslag till konkurslag in. in. bl. a. föreslogs, att

ombudsinansinstitutionen skulle avskaffas. I samband därmed föreslogs

även att ordförandeskapet å förlikningssammanträdet skulle utövas av konkursdomaren.

Någon lagstiftning på grundval av nämnda betänkande kom

emellertid ej till stånd. I ett år 1919 avgivet betänkande med nytt förslag

till konkurslag in. in. riktades anmärkningar mot förslaget att konkursdomaren

skulle vara ordförande å förlikningssammanträdet. Det anfördes bl. a.,

att konkursdomarens arbetsbörda därigenom skulle ökas samt att den opartiska

ställning, som domaren borde intaga, då lian sedermera hade att i rätten

bedöma tvistiga fordringsanspråk, skulle kunna rubbas, eftersom domaren

vid förlikningssammanträdet näppeligen kunde underlåta att intaga

en bestämt position till varje föreliggande tvistefråga och låta parterna veta,

huru enligt lians uppfattning frågan skulle rättsligen bedömas. De skäl,

som sålunda anfördes i 1919 års betänkande, gäller enligt kommitténs mening

alltjämt. Det är visserligen tänkbart, att domaren, såsom förutsättes

skola ske vid förberedelse i vanliga tvistemål, söker förlika parterna utan

att binda sig för eu viss uppfattning om tvistefrågans rättsliga bedömning.

Men fördelen med det nuvarande systemet synes kommittén vara, att rättens

ombudsman, just därigenom all han aldrig kominer i den ställningen

att han i rätten skall bedöma den föreliggande tvistefrågan, bar helt andra

2 llihnnij till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. .Yr 3,5

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

möjligheter än konkursdomaren att åvägabringa förlikning och därigenom

minska rättens arbete och påskynda konkursutredningens avslutande. På

grund av det anförda har kommittén icke ansett sig kunna förorda, att förlikningssammanträdet

inför rättens ombudsman avskaffas.

Enligt vad kommittén framhåller utesluter ett bibehållande av förlikningssammanträdet

inför rättens ombudsman dock ej att förberedelse inför rätten

före huvudförhandlingen införes i mål om tvistiga fordringar. Närmast till

hands synes det kommittén därvid ligga att öppna möjlighet för rätten att,

om så finnes erforderligt, hålla muntlig förberedelse i dylika mål. Enligt

103 § åligger det emellertid konkursdomaren att senast omedelbart efter bevakningstidens

utgång, således innan behovet av förberedelse kan bedömas,

fastställa dagen för målets handläggning vid rätten och därom underrätta

parterna. Kommittén anser starka skäl tala för att denna bestämmelse bibehålies

oförändrad. Utan att ändra bestämmelsen torde det knappast vara

möjligt att i konkursförfarandet finna utrymme för en förberedelse av

fakultativ karaktär. Med hänsyn till det sagda har kommittén ej föreslagit

införande av fakultativ förberedelse i mål om tvistiga fordringar.

Vad beträffar mål om klander mot utdelningsförslag vore det enligt

kommitténs mening visserligen möjligt att inom ramen för det nuvarande

förfarandet införa eu fakultativ förberedelse, men med hänsyn till att sådana

mål torde vara ganska sällsynta, har kommittén ej funnit skäl att för

dessa mål föreslå andra regler än för mål om tvistiga fordringar.

Kommittén yttrar att i det nuvarande förfarandet, såväl i mål om tvistiga

tordi ingår som i mål om klander mot utdelningsförslag, det däremot låter

sig inordna eu obligatorisk muntlig förberedelse inför rätten före huvudförhandlingen.

Införes förberedelse i dessa fall, bör möjlighet finnas att hålla

huvudförhandling i omedelbart samband med förberedelsen, om samtliga

vid förberedelsen närvarande samtycka därtill eller saken finnes uppenbar.

Kommittén antager att med en lösning enligt dessa linjer sådana tvistefrågor

av enkel beskaffenhet, vid vilkas handläggning nuvarande bestämmelser

om huvudförhandling utan föregången förberedelse ej vållar några olägenheter,

i allmänhet kommer att avgöras vid huvudförhandling i omedelbart

samband med förberedelsen, medan åter helt andra möjligheter än för

närvarande kommer att ges att tillfredsställande förbereda mera komplicerade

frågor, innan de företages till huvudförhandling.

Kommittén föreslår, att ett iörberedelseförfarande av nu angiven karaktar

införes i mål om tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag

samt att på de villkor nyss nämnts möjlighet öppnas att hålla huvudförhandling

i omedelbart samband med förberedelsen i dessa mål. Med hänsyn

till att del föreslagna förfarandet ej helt överensstämmer med det i rättegångsbalken

för tvistemål stadgade, erfordras i konkurslagen uttryckliga

bestämmelser om förfarandet. Kommittén förordar, all sådana bestämmelser

upptagas i 211 § i ett särskilt andra stycke. Ur första stycket samma

lagrum bör då utgå bestämmelserna om mål angående tvistiga fordringar

och klander mot utdelningsförslag. Kommittén föreslår vidare att de i förs
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

1»

la stycket upptagna reglerna om verkan av parts eller annans utevaro och

de i nuvarande andra stycket upptagna fullföljdsbestämmelserna efter vissa

formella jämkningar överföres till ett särskilt tredje respektive fjärde

stycke.

Reglerna om obligatorisk muntlig förberedelse föreslår kommittén utformas

så, att det föreskrives att mål angående tvistiga fordringar eller klander

mot utdelningsförslag ej må företagas till huvudförhandling, med mindre

sammanträde för muntlig förberedelse hållits. Med denna formulering

blir det möjligt för rätten att — om det undantagsvis skulle befinnas erforderligt

exempelvis för att bereda parterna tillfälle lämna bevisuppgift —- med stöd av 42 kap. 12 § tredje stycket rättegångsbalken förordna, att förberedelsen

skall fortsättas genom skriftväxling.

Kommittén yttrar, att bestämmelserna i 211 § första stycket konkurslagen

om förberedelse i det fall att målet utsättes till fortsatt eller ny huvudförhandling

främst torde ha tillkommit med hänsyn till mål om tvistiga

fordringar och klander mot utdelningsförslag. Kommittén anser emellertid

möjligheten till dylik förberedelse alltjämt böra hållas öppen även för övriga

mål och föreslår därför ej någon ändring av dessa bestämmelser, liksom

ej heller av motsvarande bestämmelser i 43 § första stycket lagen om

ackordsförhandling utan konkurs och G § andra stycket lagen om utmätningsed.

Enligt kommitténs förslag kommer emellertid, som framgår av

vad tidigare anförts, särskilda regler om förberedelse att gälla för mål om

tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag, varför bestämmelserna

i 211 § första stycket konkurslagen ej längre blir tillämpliga å dessa

mål. Utsättes sådant mål till fortsatt eller ny huvudförhandling, äger emellertid

rätten, för att målet vid denna skall kunna slutföras, med stöd av 43

kap. 12 § rättegångsbalken, vilket stadgande här blir tillämpligt, förordna

att förberedelse ånyo skall äga rum, samt meddela erforderliga föreskrifter

därom.

Kommittén påpekar, att om 211 § konkurslagen ändras på sätt kommittén

föreslagit, de i 103 § tredje stycket stadgade tidsfristerna, inom vilka

mål angående tvistiga fordringar skall förekomma vid rätten, kommer att

avse, ej såsom nu liden för utsättande av huvudförhandling utan i stället

tiden för utsättande av sammanträde för muntlig förberedelse. Kommittén

föreslår, att i detta hänseende stadgas en för rådhusrätt och häradsrätt gemensam

tidsfrist av fjorton dagar från förlikningssammanträdet inför rättens

ombudsman. Möjlighet att, där det i särskilt fall befinnes nödvändigt,

utsätta målet till senare tidpunkt bör enligt kommitténs mening bibehållas.

Enligt kommitténs uppfattning finnes vid ett genomförande av förslaget

ej längre behov av bestämmelserna i 103 § femte stycket om utsättande av

särskilt sammanträde i häradsrätt för handläggning av mål om tvistiga lordringar.

Kommittén föreslår därför, att sistnämnda bestämmelser utgår liksom

också de hänvisningar till reglerna om särskilt sammanträde, vilka

finns upptagna i 103 § tredje stycket och 111 § andra stycket. Beträflande

mål om klander mot utdelningsförslag kommer, om ändringarna i 211 § ge
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Maj:Is proposition nr 35 år 1957

nomföres, reglerna i 130 § andra stycket om utsättande av dag för målets

handläggning vid rätten att avse utsättande av dag för muntlig förberedelse.

Kommittén framhåller, att huvudförhandling, som ej hålles i omedelbart

samband med förberedelsen, bör utsättas att äga rum snarast möjligt. Kommittén

ifrågasätter, om ej dess förslag borde kompletteras med särskilda

bestämmelser, som ålade rätten att inom viss tid hålla huvudförhandling.

Kommittén utgår dock ifrån att domstolarna även utan sådana bestämmelser

ej dröjer med huvudförhandlingen i de mål varom här är fråga. Kommittén

erinrar i detta sammanhang ej blott om 42 kap. 20 § rättegångsbalken

utan även om 109 § konkurslagen, vari stadgas att tvistefrågor angående

bevakade fordringar ofördröjligen skall av rätten företagas till prövning.

Sistnämnda stadgande torde få anses ålägga rätten att i sådana mål ej dröja

med huvudförhandlingen längre än som oundgängligen erfordras.

Kommittén anmärker att av grunderna till bestämmelserna i 108 § femte

stycket, vilka bestämmelser kommittén föreslagit skola utgå, torde, vad beträffar

mål angående tvistiga fordringar, följa att om tid och ställe för huvudförhandling,

som ej hålles i omedelbart samband med förberedelsen, envar

bör särskilt underrättas, som deltagit i förberedelsen och vars adress

är känd, så framt ej besked därom lämnats under förberedelsen. Detsamma

synes kommittén böra gälla mål om klander mot utdelningsförslag.

Kommittén föreslår, att en bestämmelse av denna innebörd upptages som

en sista punkt i det föreslagna andra stycket av 211 §.

Beträffande rättens sammansättning vid huvudförhandling i mål om

tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag anför kommittén att

med de av kommittén föreslagna bestämmelserna rättegångsbalkens regler

blir tillämpliga. Vid huvudförhandling, som hålles i omedelbart samband

med förberedelsen, blir således enligt förslaget rätten domför med en lagfaren

domare.

Om gäldenär försatts i konkurs innan de nya bestämmelserna trätt i kraft

bör enligt kommitténs mening äldre lag alltjämt gälla. Kommittén har upptagit

en övergångsbestämmelse av denna innebörd.

Yttrandena

De förslag, för vilka nu redogjorts, har av de remissinstanser, som yttrat

sig i ämnet, antingen tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Svea hovrätt

finner förslagen välgrundade och förklarar sig ej heller ha någon anmärkning

alt framställa mot själva utformningen av de nya lagreglerna. Hovrätten

anser emellertid att det bör undersökas, om ej de föreslagna lagändringarna

i sin tur framkallar behov av kompletterande föreskrifter. Blir

vid det i 108 § konkurslagen föreskrivna sammanträdet anmärkning hänskjuten

till rättens prövning synes det hovrätten lämpligt att rättens ombudsman

lämnar de närvarande en redogörelse för det fortsatta förfarandet

inför rätten. Enligt vad hovrätten framhåller saknar nämligen många bevakande

kännedom om hur förfarandet inför domstolen gestaltar sig och

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

i 1

vet t. ex. ej att framställd anmärkning mot bevakning kan i bevakandens

frånvaro avgöras vid huvudförhandling som hålles i omedelbart samband

med förberedelsen. Därjämte torde kunna förväntas att förberedelsen skall

lämna bättre resultat, därest rättens ombudsman orienterat de vid sammanträdet

närvarande om att de vid förberedelsen skall vara beredda att

angiva den bevisning de önskar åberopa och att förete sina skriftliga bevis.

Stadgande härom, som hellre borde ha form av instruktion än av strikt

åläggande, synes hovrätten kunna intagas i ett femte stycke av 108 §. -—

Hovrätten påpekar vidare att om bestämmelserna om förfarandet vid handläggning

av tvistiga fordringar i konkurs blir ändrade, det kan synas inkonsekvent

att motsvarande regler i lagen om ackordsförhandling utan konkurs

icke undergår motsvarande ändring. Häremot kan dock anföras att

ackord är sällsynta och att tvistefrågor i ackordsmål, i vilka rättens prövning

erfordras, är ytterligt sällan förekommande. Vid sådant förhållande

saknas enligt hovrättens mening tillräcklig anledning att enbart av konsekvenshänsyn

göra ändring i ackordslagen.

Länsstyrelsen i Kronobergs län anser, att kommittén kommit till en lämplig

lösning med sitt förslag om obligatorisk muntlig förberedelse såsom

ett led mellan borgenärssammanträdet och huvudförhandlingen, och föreningen

Sveriges häradshövdingar betecknar förslaget såsom mycket förtjänstfullt.

Föreningen uttrycker särskilt sin anslutning till kommitténs

ståndpunkt, alt man ej bör avskaffa förlikningssammanträdet inför rättens

ombudsman samt till de skäl som kommittén anfört för densamma.

Även föreningen Sveriges stadsdomare ger tillkänna en klart positiv inställning

till förslaget. Föreningen Sveriges landsfiskaler nämner att de

bland föreningens medlemmar, vilka fungerar som rättens ombudsman i

konkurser, särskilt understrukit värdet såväl av de föreslagna reglerna om

tid för behandling efter förlikningssammanträde av tvistiga fordringar som

av den föreslagna föreskriften om obligatorisk förberedelse. Gällande bestämmelser

anses allmänt alltför opraktiska.

C. Forum i mål angående konkursförbrytelse m. m.

Gällande rätt

Bestämmelser om forum i brottmål finnes i 19 kap. rättegångsbalken. I 1

och 2 §§ ges de allmänna forumreglerna, varvid huvudregeln är att laga

domstol är rätten i den ort, där brottet förövades. Åtal må vidare upptagas

bl. a. av den rätt, där den misstänkte skall svara i tvistemål i allmänhet,

eller rätten i den ort, där den misstänkte mera varaktigt uppehåller sig, om

rätten med hänsyn till utredningen samt kostnader och andra omständigheter

finner det lämpligt. I (i § stadgas, att då någon förövat flera brott, åtal

för samtliga brotten må upptagas av den rätt, som är behörig att upptaga

åtal för något av dem, om denna med hänsyn till utredningen samt kostnader

och andra omständigheter finner del lämpligt. Knligt 9 § gäller emel
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

-22

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1951

lertid, att om i lag eller författning är föreskrivet, att åtal skall upptagas

omedelbart av högre rätt eller av annan allmän underrätt än den, där den

misstänkte enligt 1 eller 2 § har att svara, åtalet ej på grund av vad i 19

kap. stadgas må upptagas av annan domstol. I dessa fall kan således tilllämpning

av 6 § vara utesluten. En sådan särskild föreskrift finnes i 219 §

första stycket konkurslagen, enligt vilket stadgande åtal mot gäldenär för

brottsligt förhållande mot borgenärer, så ock åtal för förbrytelse, som omtalas

i 213 eller 214 §, skall utföras vid den rätt, där konkursen är eller varit

anhängig. I 213 § stadgas straff för den borgenär, som för sin röst vid borgenärssammanträde

betingat sig särskilda fördelar av gäldenären eller av annan

på gäldenärens vägnar. Enligt 214 § straffas den som å borgenärssammanträde

i fråga, som rör boets förvaltning, utövar rösträtt för fordran

med vetskap om att den, sådan den uppgivits, är oriktig. I detta sammanhang

må också erinras om 52 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs,

enligt vilken paragraf åtal i vissa fall skall utföras vid den rätt, där

ackordsförhandlingen äger eller ägt rum.

Kommittén

Efter en redogörelse för förarbetena till gällande bestämmelser samt för

vissa ändringsförslag, som framförts från olika håll, anför kommittén att

grunden till de särskilda forumbestämmelserna vid konkursförbrytelser

främst torde ha varit att mål härom ansetts böra handläggas av samme domare,

som handlagt den konkurs med vilken förbrytelsen haft samband.

Bl. a. med hänsyn till alt det med nuvarande underrättsorganisation ofta

är annan domare än konkursdomaren som har att handlägga konkursförbrytelsen,

kan denna synpunkt numera ej tillmätas samma betydelse som

tidigare. Om samme person skall åtalas för flera sådana förbrytelser och

skilda fora gäller för brotten kan nuvarande bestämmelser medföra avsevärda

processuella olägenheter. Även ur straffrättslig synpunkt kan det

vara olämpligt att i sådana fall handläggning sker vid skilda domstolar.

Olägenheter av antydd art kan med gällande regler även uppkomma, om

samme person skall åtalas för dels en konkursförbrytelse dels ett annat

brott och skilda fora gäller. I detta fall kan det förhålla sig så, att det ur

alla synpunkter är lämpligast att gemensam handläggning sker vid det

forum, där sistnämnda brott skall upptagas. Gällande regler tillåter emellertid

i dylikt fall gemensam handläggning endast vid det forum som gäller

för konkursförbrytelsen. Nämnda olägenheter skulle kunna undanröjas,

om reglerna om specialforum vid konkursförbrytelser upphävdes. På

grund härav och då de i 19 kap. rättegångsbalken upptagna forumreglerna

enligt kommitténs uppfattning ger tillräckliga möjligheter att handlägga

ifrågavarande brottmål vid den domstol, som med hänsyn till utredningen

samt kostnader och andra omständigheter är den lämpligaste, anser kommittén

skäl saknas att bibehålla specialforum för konkursförbrytelser. Kommittén

har därför föreslagit, att 219 § första stycket konkurslagen samt den

därmed analoga 52 § lagen om ackordsförhandling utan konkurs upphäves.

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

23

Yttrandena

Praktiskt taget samtliga remissinstanser har biträtt förslaget, låt vara att

från en del håll smärre erinringar framställts mot detsamma. Länsstyrelsen

i Kronobergs län anser att vägande skäl anförts till förmån för förslaget

och i samma anda har också åtskilliga andra myndigheter yttrat sig.

Statsåklagaren i Göteborg nämner att för Göteborgs del konkreta exempel

på olägenheterna av den nuvarande ordningen kan anföras. Ofta har omfattande

och besvärliga förundersökningar måst verkställas och åtal utföras

i Göteborg i sådana fall, då konkursgäldenären försatts i konkurs vid

Göteborgs rådhusrätt men gäldenären genom exempelvis invecklade fastighetsaffärer

gjort sig skyldig till konkursförbrytelser å annan ort, där allt

material, vittnen och delaktiga funnits. I de fall, då förundersökningen

verkställes utom den ort, där åtalet skall utföras, uppstår olägenheter därigenom,

att undersökningsledaren icke direkt kan deltaga i och leda undersökningen,

vilket i regel är nödvändigt med hänsyn till de svårbedömda

juridiska spörsmål, som så ofta dyker upp i sådana brottsutredningar.

Mången gång är det erforderligt att anlita sakkunnig vid utredning av gäldenärsbrott.

Skall sådan anlitas på annan ort, än där förundersökningsledaren

finnes, försvåras åklagarens möjlighet att följa sakkunnigutredningen. Enligt

vad i yttrandet vidare framhålles förtjänar den synpunkt, som tidigare

iegat till grund för ifrågavarande forumbestämmelser, nämligen att samme

domare, som handlagt den konkurs med vilken förbrytelsen haft samband,

borde handlägga målet om gäldenärsbrottet, ej längre för Göteborgs del

något avseende. Sedan år 1952 är vid Göteborgs rådhusrätt mål om gäldenärsbrott

överflyttade från den avdelning vid rätten, där konkursdomaren

är ledamot, till de vanliga brottmålsavdelningarna.

Föreningen Sveriges stadsfiskaler understryker den av kommittén påvisade

olägenheten att en person, som misstänkes för såväl konkursbrott

som annan förbrytelse för närvarande endast kan lagforas gemensamt vid

den domstol, där konkursen är eller varit anhängig. Föreningen Sveriges

landsfiskaler hävdar att ett rationellt utnyttjande av befattningshavarna

inom rättsvården kräver att dubbelinläsning av brottmål i möjligaste mån

undvikes. Bl. a. av denna anledning anser föreningen att stadgandet om specialforum

vid konkursbrott bör upphävas.

Statsåklagaren i Stockholm ställer sig tveksam till huruvida tillräckliga

skäl förebragts för att avskaffa det exklusiva forum som gäller för konkursförbrytelse

av borgenär. De praktiska olägenheter som av kommittén

med rätta påvisats sammanhänga med föreskriften om specialforum i fråga

om gäldenärs brottsliga förhållande mot borgenärer synes icke med någon

större grad av styrka äga giltighet vid fall av brott mot 213 och 214 §§

konkurslagen eller 5(1 § i lagen om ackordsförhandling utan konkurs. Fördelen

av att talan i sådana mål i allmänhet väckes vid specialforum enligt

219 § första stycket konkurslagen respektive 52 § i lagen om ackordsförhandling

utan konkurs talar enligt statsåklagarens mening närmast för att

lör dessa fall konkursdomstolen bibehålies som exklusivt forum. Möjligen

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

synes kunna ifrågasättas om icke såsom alternativ i dessa fall bör ifrågakomma

forum enligt 19 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken. Därigenom

skulle, när det gäller lätt utredda fall av detta slag av brottslighet, kunna

undvikas för den tilltalade tids- och kostnadskrävande inställelser inför

domstol med sammanträdesort på avsevärt avstånd från den tilltalades

bostadsort. Riksåklagarämbetet, som ansluter sig till förslaget att bestämmelserna

i konkurslagen och lagen om ackordsförhandling utan konkurs

om specialforum för konkursförbrytelser av gäldenär upphäves, finner däremot

övervägande skäl tala för att jämväl det exklusiva forum för sådana

brott av borgenär, som omförmäles i 213 och 214 §§ konkurslagen och 50 §

lagen om ackordsförhandling utan konkurs, avskaffas.

Svea hovrätt finner visserligen vägande skäl åberopade för alt bestämmelserna

om forum i mål om konkursförbrytelse ändras så att konkursdomstolen

icke skall vara exklusivt forum i fråga om sådana mål men anser

det ändå böra fasthållas såsom lämpligast att handläggningen likväl i

allmänhet ankommer på konkursdomstolen. Enligt vad hovrätten framhåller

får förslaget till följd att forumfrågor skall bedömas enligt reglerna

i 19 kap. rättegångsbalken, varför väl i regel konkursdomstolen blir rätt

forum i brottmål. Det kan emellertid inträffa fall, i vilka konkursdomstolen

enligt dessa regler icke skulle bli behörig att upptaga ett mål av förevarande

art, även om detta skulle vara lämpligt. Man kan nämligen tänka

sig att en person, som försättes i konkurs, förslösat sina tillgångar på ort

utom konkursdomstolens jurisdiktionsområde. Enligt 19 kap. 1 § första

stycket rättegångsbalken torde brottet i så fall icke falla under konkursdomstolens

domvärjo. Behörighet för konkursdomstolen kan visserligen

inträda jämlikt 19 kap. 1 § tredje stycket samma balk, men så blir ej alltid

händelsen. Därest vederbörande vid tiden för stämningens delgivning icke

längre är bosatt eller mera varaktigt uppehåller sig inom konkursdomstolens

domskrets, är domstolen ej heller behörig enligt sistnämnda stadgande.

Oaktat de fall, då konkursdomstolen sålunda icke blir behörig upptaga

mål om konkursförbrytelse, säkerligen är tämligen sällsynta, synes det

hovrätten vara till fördel, om i 219 § första stycket bibehölles stadgande,

enligt vilket det i varje fall vore möjligt för domstol, där konkursen är eller

varit anhängig, att upptaga mål om förbrytelse i konkursen.

Departementschefen

Då gäldenären själv söker sig i konkurs eller medger en konkursansökan

som gjorts av borgenär, meddelar konkursdomaren beslut om egendomsavträdc.

Om däremot gäldenären bestrider ansökningen eller underlåter

att förklara sig, trots att han i behörig ordning fått del av ansökningen,

skall målet hänskjutas till rätten. Ett sådant mål skall utsättas

att förekomma vid rätten inom helt kort tid, i stad inom fyra dagar och

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

på landet inom tio dagar; ett särskilt undantag linnes dock angivet i lagen

för sådana fall då gäldenärens kallande eller hans inställelse oundgängligen

kräver längre tid.

På grund av de snävt angivna tidsgränserna nödgas domstolen i vissa

fall hålla särskilt sammanträde för målets handläggning, varigenom kostnader

uppkommer för statsverket. I stad torde det mera sällan inträfta att

sådant sammanträde måste hållas. På landet kan lagbestämmelsen under

den tid på året då häradsrätten har ferier och även eljest i de fyrtio tingslag,

som icke håller ting så ofta som varje vecka under tingsterminerna,

leda till att särskilt sammanträde måste utsättas. Detta gäller då oavsett

om parterna önskar sådant sammanträde eller hellre skulle vilja tå målet

handlagt vid senare tillfälle, då ting hålles.

Reglerna om den tid inom vilken mål om egendomsavträde skall upptagas

av rätten har förestavats av ett krav på att sådana mål skall avgöras utan

tidsutdräkt. Del är självfallet av ett visst allmänt intresse att konkursansökningar

icke förblir oavgjorda under någon längre tid, och i allmänhet

ligger det också i parternas intresse att få dessa mål snabbt avgjorda. Erfarenheten

har emellertid visat, att de flesta konkursansökningar icke fullföljes.

Detta beror ofta på att gäldenären inför hotet om konkurs infriar

sin skuld; konkursansökningen har då fungerat som ett påtryckningsmedel

för att framkalla en uppgörelse mellan parterna. Det kan i dylika fall

vara av betydelse för båda parterna att gäldenären har erforderligt rådrum

och att målet icke företages så snabbt att en uppgörelse förhindras.

Såsom kommittén föreslagit synes därför möjlighet böra finnas att på landet

låta anstå med prövningen av målet till det ting, som närmast hålles

efter fristens utgång. Enligt kommittéförslaget skulle detta tå ske med borgenärens

medgivande. Det kan emellertid icke bortses ifrån att ä^en gäldenären

stundom kan ha ett berättigat intresse av att få till stånd ett snabbt

avgörande. Den föreslagna möjligheten till anstånd bör därför kunna utnyttjas

endast om varken borgenären eller gäldenären begär att målet skall

utsättas att förekomma inom den eljest gällande tiden av tio dagar.

På grund av det anförda, och då jag icke är beredd att nu upptaga de

i vissa yttranden berörda frågorna om rättens sammansättning i förevarande

mål och lämplig tidsfrist för målets utsättande i stad, synes frågan

om handläggning av konkursansökningar, som hänskjutits till rätten, lämpligen

böra lösas på det sättet alt till den nuvarande regeln alt målet skall

utsättas att på landet förekomma inom tio dagar fogas ett tillägg av innehåll

alt målet på landet må förekomma senast på del ting, som närmast

därefter hålles, om varken borgenären eller gäldenären begär att målet skall

upptagas inom den angivna tiden av tio dagar. Det torde icke vara ertoiderligt

att kräva att borgenären skall framställa sin begäran därom redan

i konkursansökningen; såväl borgenären som gäldenären bör äga frihet alt

framställa sådan begäran ända till den tidpunkt då konkursdomaren fattar

beslut om målets hänskjutande till rätten.

I ell par remissyttranden har hävdats att i sådana tingslag, där flera

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

tingsställen finnes, målet borde få skjutas till dag, då ting hålles å det

tingsställe, som ur förekommande synpunkter ligger närmast till hands

för målets handläggning. De fall det här gäller är synnerligen sällsynta.

En sådan specialregel för dessa fall skulle kunna medföra mycket långa

uppskov med handläggningen. Det torde i praktiken vara möjligt att på

lämpligt sätt komma till rätta härmed enligt den nu föreslagna lagbestämmelsen,

varför jag icke kan tillstyrka införandet av en särskild regel för

dessa tingslag.

Kommitténs förslag beträffande ordningen för handläggning av mål om

tvistiga fordringar och klander mot utdelningsförslag har vid remissbehandlingen

vunnit allmän anslutning. Den nuvarande ordningen, enligt

vilken dessa mål utan förberedelse skall företagas till huvudförhandling,

är icke helt tillfredsställande. Särskilt mål om tvistiga fordringar kan

mången gång vara både invecklade och vidlyftiga. Det har i praktiken ofta

visat sig svårt att handlägga dessa mål på det sätt, som lagen nu anvisar.

Det är tydligt att handläggningen av målen, liksom även mera besvärliga

mål om klander mot utdelningsförslag, skulle vinna på att ett förberedelseförfarande

infördes däri. Kommitténs förslag är så utformat att ett dylikt

iörtarande skall ingå i alla mål av angivet slag och alt i mål av relativt

enkel beskaffenhet — vilket väl det stora flertalet av målen torde vara

— förberedelsen omedelbart skall kunna övergå i huvudförhandling. En

sådan lösning torde vara väl ägnad att undanröja de olägenheter, som vidlåder

nuvarande ordning. Möjligen kan mot reformen invändas att den

rymmer en viss fara för att målen onödigtvis fördröjes. Denna fara är dock

ringa, om domstolarna tillvaratar möjligheten att hålla huvudförhandling

i omedelbar anslutning till förberedelsen. Dessutom kan hänvisas till att

i 104) § konkurslagen finnes en uttrycklig bestämmelse som inskärper angelägenheten

av skyndsamhet i avgörandet av mål om tvistiga fordringar.

Den i ett remissyttrande framförda tanken att rättens ombudsman vid

lörlikningssammanträdet bör lämna de närvarande en redogörelse för det

fortsatta förfarandet inför rätten finner jag beaktansvärd. Det kan dock

anses självfallet alt så sker i de fall då de närvarande icke har tillräcklig

kännedom om förfarandet, och några särskilda lagbestämmelser i ämnet

torde icke erfordras.

Förslaget om upphävande av bestämmelserna om specialforum för konkursförbrytelser

har i huvudsak tillstyrkts från remissmyndigheternas

sida. Såsom kommittén framhållit och som vid remissbehandlingen ytterligare

bekräftats medför tillämpningen av dessa bestämmelser uppenbarligen

vissa olägenheter.

Upphävandet av bestämmelserna om specialforuin för konkursförbrytelser

innebär att de i 19 kap. rättegångsbalken upptagna forumreglerna i stället vinner

tillämpning. I praktiken kommer väl även enligt dessa regler att följa att

konkursdomstolen ofta blir behörig. I ett yttrande har påpekats att det likväl

stundom kan inträffa att så icke blir fallet. Detta synes mig dock knappast

väcka större betänklighet. Jag kan följaktligen ej finna det nödvän
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 35 år 1957

digt, såsom i nämnda yttrande ifrågasatts, att i konkurslagen bibehålies ett

stadgande, enligt vilket det i vart fall skulle vara möjligt att vid konkursdomstolen

upptaga mål om konkursförbrytelse.

De av mig i det föregående föreslagna lagändringarna bör träda i kraft

den 1 januari 1958. En övergångsbestämmelse synes erforderlig med hänsyn

till förslaget om ändrad ordning för handläggningen av mål om tvistiga

fordringar och klander mot utdelningsförslag. övergångsbestämmelsen torde

i sak kunna utformas på det sätt kommittén föreslagit.

I enlighet med det anförda har inom justitiedepartementet upprättats förslag

till

1) lag om ändring i konkurslagen; samt

2) lag om upphävande av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling

utan konkurs.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över förslagen, av den

lydelse bilaga1 till detta protokoll utvisar, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Kungl. Höghet Regenten.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

1 Bilagan, som här medlagits allenast såvitt rör 219 § konkurslagcn, ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna

till lagen om ändring i konkurslagen samt lagen om upphävande av 52 i

lagen om ackordsförhandling utan konkurs, är i utelämnade delar likalvdande med den vid

propositionen fogade bilagan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

Bilaga

Förslag

till

Lag

om ändring i konkurslagen

Härigenom förordnas, att 14, 103, 108, 111, 211 och 219 §§ konkurslagen

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

219 §.

Åtal mot gäldenär för brottsligt

förhållande mot borgenärer, så ock

åtal för förbrytelse, som omförmäles

i 213 eller 214 §, skall utföras vid

den rått, där konkursen är eller varit

anhängig.

Talan, som------— genom ombud.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1958. Har gäldenär försatts i

konkurs före nämnda dag, skola dock

i avseende å konkursen 103, 108, 111

och 211 §§ i deras äldre lydelse gälla.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 35 år 1957

29

Förslag

till

Lag

om upphävande av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227)

om ackordsförhandling utan konkurs

Härigenom förordnas, att 52 § lagen den 13 maj 1921 om ackordsförhandling

utan konkurs skall upphöra att gälla.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1958.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ls lagråd den 2 januari

1957.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 3 december 1956 tillhandakommet utdrag av protokoll

över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet

Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet den 9 november 1956, hade

Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas över upprättade förslag till

1) lag om ändring i konkurslagen, samt

2) lag om upphävande av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling

utan konkurs.

Förslagen, som finnas bilagda detta protokoll, hade inför lagrådet föredragits

av tillförordnade byråchefen för lagärenden i justitiedepartementet B.

Hjern.

Lagrådet yttrade:

Enligt det remitterade förslaget till lag om ändring i konkurslagen skulle

första stycket i 219 § upphävas. Lagrådet instämmer i önskemålet, att de

praktiska olägenheter som det nuvarande stadgandet medför undanröjas.

Om nämnda stycke uppliäves, skulle det emellertid bli oklart, under vilken

domstol de med den nuvarande forumregeln åsyftade brotten skulle i första

hand höra. Enligt reservbestämmelsen i 19 kap. 1 § sista stycket rättegångsbalken

kan då visserligen målet upptagas av den domstol där den misstänkte

skolat svara i tvistemål i allmänhet och varest konkursen i regel är eller

varit anhängig. När juridisk person försättes i konkurs och fråga uppkommer

att åtala verkställande direktör, styrelseledamot eller annan, sammanfaller

dock den åtalades mantalsskrivningsort ofta ej med den ort där den

juridiska personen är lokaliserad. I sådana fall skulle med tillämpning av

nämnda bestämmelse åtalet komma alt väckas vid annan domstol än konkursdomstolen.

Det lämpligaste synes vara, att konkursdomstolen får bli fakultativt

forum för ifrågavarande brott och att sålunda åtal städse må väckas

vid samma domstol som den där konkursen är eller varit anhängig. Om

stadgandet i 219 § första stycket får detta innehåll, utgör 19 kap. 9 § rättegångsbalken

ej hinder för att målet enligt vad i samma kapitel sägs upptages

vid annat forum, när det är lämpligare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

Om gäldenären försatts i konkurs före lagens ikraftträdande, skola enligt

det remitterade förslaget 103, 108, 111 och 211 §§ gälla i deras äldre

lydelse. Det synes, för att snabbare bringa dessa paragrafer i tillämpning,

lämpligt att i stället föreskriva, att om före nya lagens ikraftträdande sammanträde

blivit utsatt med tillämpning av äldre lag, denna alltjämt skall

gälla med avseende å det sammanträdet.

Förslaget till lag om upphävande av 52 § lagen om ackordsförhandling

utan konkurs torde böra ändras i överensstämmelse med vad lagrådet förordat

i fråga om 219 § konkurslagen.

Ur protokollet:

Torsten Johansson

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj.ts proposition nr 35 år 1957

Utdrag av protokollet över justiticdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 10 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström,

Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, lagrådets den 2 januari

1957 avgivna utlåtande över de den 9 november 1956 till lagrådet remitterade

förslagen till

1) lag om ändring i konkurslagen; samt

2) lag om upphävande av 52 § lagen den 13 maj 1921 (nr 227) om ackordsförhandling

utan konkurs.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande och med förmälan, att förslaget

till lag om ändring i konkurslagen torde böra jämkas i enlighet med vad

lagrådet förordat samt förslaget till lag om upphävande av 52 § lagen om

ackordsförhandling utan konkurs till följd därav ersättas av ett förslag till

lag angående ändrad lydelse av 52 § sistnämnda lag, hemställer föredraganden

att de sålunda ändrade lagförslagen måtte jämlikt § 87 regeringsformen

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

56 IT 1 ‘i

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:141 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts i statsverkspropositionen gjorda framställningar angående anslag å kapitalbudgeten för budgetåret 1957/58, s. 14 i texten
  2. 1LU 1957:7 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändring i konkurslagen m. m. s. 1 i texten