Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution
1957-01-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:47, Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1957
1
Nr 47
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag
från gällande villkor för åtnjutande av rätt
till varvsindustrirestitution; given Stockholms slott
den 25 januari 1957.
Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över
finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att bifalla
det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
G. E. Sträng
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
25 januari 1957.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,
Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,
Lindholm.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam
beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om fortsatt bemyndigande
för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor
för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution samt anför följande.
I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution
stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare
äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller
utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt
fartyg av mer än 70 tons brutlodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70
tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,
slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, repara1
Dihnng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 47
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1957
tion, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet
införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)
för en motsvarande myckenhet materialier eller andra
artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arhetets slutförande av
honom införts från utlandet.
Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till
varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för
rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma
på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till
restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills
vidare.
I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter
till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om
utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp
i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer
på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen
lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande
eller avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande
myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.
Då skäl därtill är må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning
av ansökningstiden. Enligt It § samma kungörelse skall, därest varans
in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution
åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att
den som omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade
ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.
I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos
1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december
1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,
som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,
som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering
för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till följd
av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda
svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende
i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras bistånd.
Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode, varvsindustrien
bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,
att samarbetet mellan företagen vid anskaffande av material utomlands
såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren för
erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att
kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande
materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning
därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan
identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade
til! varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid riksdagens
Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1957
3
medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor
borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande
för Kungl. Maj :t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med
den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).
I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde
Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta
om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet
av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och
överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en
icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående
tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen
i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj :t grundade
undantagsbestämmelsen måtte givas förlängd giltighet under minst tre år
från den 1 januari 1947.
Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.
Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna
materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta
att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på
så sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen
i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår,
och det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma
att inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala
förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att
möjligheten till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven
är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig
produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,
att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden
torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att inköpa
vissa mera specialiserade materialsorter.
I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om
bemyndigande att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda
skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till
varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av
honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt
till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes
bl. a. att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution
i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt,
alltjämt vore för handen. Fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t borde inhämtas
för en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden t. o. in. juni 1949.
Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).
Efter framställningar av varvsindustriföreningen hemställde Kungl. Maj :t
i propositionerna nr 203: 1949, 179: 1951, 129: 1953 och 8: 1955 om fortsatt
bemyndigande av förut angivet slag för tiden den 1 juli 1949—den 30
juni 1951 respektive den 1 juli 1951—den 30 juni 1953, den 1 juli 1953 - den 30 juni 1955 och den 1 juli 1955—den 30 juni 1957. Även dessa propo
-
4 Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1957
sitioner bifölls av riksdagen (skrivelse nr 214/1949, 215/1951, 130/1953 och
49/1955).
I anslutning till de nyss nämnda riksdagsskrivelserna har Kungl. Maj :t
i särskilda brev till general tullstyrelsen den 18 februari 1944, den 28 februari
1947, den 20 maj 1949, den 18 maj 1951, den 24 april 1953 och den 18 februari
1955 förklarat, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande
näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande
avseende undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.
Generaltullstyrelsen har med eget utlåtande överlämnat en den 28 december
1956 dagtecknad skrift, vari Sveriges varvsindustriförening hemställt om
sådan förlängning av bestämmelsen i Kungl. Maj :ts brev den 20 maj 1949,
att varven även efter den 30 juni 1957 finge komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution
i fall som avsåges i nämnda brev. Föreningen uttalar i
skriften, att svårigheten för varven att erhålla material av olika slag för sin
produktion för närvarande vore lika utpräglad som vid de tidigare tillfällen,
då frågan om dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge
dessa svårigheter komme att bestå kunde icke nu bedömas, men utan tvivel
komme de att göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1957.
Generaltullstgrelsen uttalar att de förhållanden som föranlett de tidigare
bemyndigandena kunde förutsättas komma att ännu under någon tid vara
för handen. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå
om bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1957. Styrelsen
hemställer, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att
för tiden från och med den 1 juli 1957 förslagsvis till och med den 30 juni
1959 lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande.
Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade
rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1955 års riksdagsbeslut
förlängdes till att avse tiden till och med den 30 juni 1957, torde alltjämt
vara för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den nu
ifrågavarande lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes till
att avse jämväl tiden från och med den 1 juli 1957 till och med den 30 juni
1959.
Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde få förutsättas,
att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts
till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits.
Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom
fråga är, avslutats först efter bemyndigandets giltighetstid.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t
måtte genom proposition föreslå riksdagen
att bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med
den 1 juli 1957 till och med den 30 juni 1959 i fall, då särskilda
skäl därtill är, medgiva att näringsidkare, som erhål
-
Kungl. Maj:ts proposition nr A7 år 1957
5
lit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan tullrestitution,
oaktat de av honom använda artiklarna införts
av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag
av tullrestitution.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Sven Brodén
570097 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1957:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villko a1 i texten
- BevU 1957:11 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjuta a1 i texten