Sök i Ratio Lex

Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution

1957-01-25 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:47, Angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 47 år 1957

1

Nr 47

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag

från gällande villkor för åtnjutande av rätt

till varvsindustrirestitution; given Stockholms slott

den 25 januari 1957.

Under åberopande av härvid fogade utdrag av statsrådsprotokollet över

finansärenden för denna dag vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

25 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet fråga om fortsatt bemyndigande

för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor

för åtnjutande av rätt till varvsindustrirestitution samt anför följande.

I 3 § förordningen den 4 oktober 1929 (nr 307) angående tullrestitution

stadgas, att idkare av varvs- eller verkstadsrörelse ävensom fartygsägare

äger att efter verkställd byggnad, ombyggnad, reparation, inredning eller

utrustning, inberäknat förseende med reservdelar, av svenskt eller utländskt

fartyg av mer än 70 tons brutlodräktighet, utländskt järnfartyg även av 70

tons bruttodräktighet eller därunder, eller av skeppsdocka, dockport, ponton,

slip, stapelbädd eller mudderverk, för vilkas byggnad, ombyggnad, repara1

Dihnng till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 47

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1957

tion, inredning, utrustning eller sjösättning använts av honom från utlandet

införda materialier eller andra artiklar, åtnjuta restitution av tull (varvsindustrirestitution)

för en motsvarande myckenhet materialier eller andra

artiklar av samma slag, vilka inom fem år före arhetets slutförande av

honom införts från utlandet.

Enligt 7 § nämnda förordning skall prövning av fråga angående rätt till

varvsindustrirestitution ävensom fastställandet av de närmare villkor för

rättighetens åtnjutande, som i särskilda fall må finnas erforderliga, ankomma

på generaltullstyrelsen efter samråd med kommerskollegium. Rätt till

restitution kan, enligt 8 §, beviljas för särskilt fall, för viss tid eller tills

vidare.

I 10 § kungörelsen den 4 oktober 1929 (nr 308) med tillämpningsföreskrifter

till förenämnda förordning föreskrives, att prövning av fråga om

utbekommande av restitutionsbelopp eller om avförande av sådant belopp

i fall, då befrielse från erläggande av motsvarande tullbelopp åtnjutits, ankommer

på generaltullstyrelsen, i den mån styrelsen icke finner prövningen

lämpligen kunna överlåtas på lokal tullmyndighet. Ansökning om utbekommande

eller avförande av restitutionsbelopp skall ha inkommit till den prövande

myndigheten inom tre år, räknat från den dag då arbetet slutförts.

Då skäl därtill är må generaltullstyrelsen för särskilt fall medgiva utsträckning

av ansökningstiden. Enligt It § samma kungörelse skall, därest varans

in- eller utförsel ombesörjts av annan än sökanden, ansökningen om restitution

åtföljas av en av sökanden på tro och heder avgiven försäkran, att

den som omhänderhaft in- eller utförseln varit sökandens befullmäktigade

ombud för ändamålet, och skall detta förhållande vara av ombudet bestyrkt.

I proposition den 31 december 1943 (nr 19) hemställde Kungl. Maj:t hos

1944 års riksdag om bemyndigande att under tiden till och med den 31 december

1946 i fall, då särskilda skäl därtill förelåge, medgiva att näringsidkare,

som erhållit rätt till varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare,

som erhållit rätt till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering

för detta förslag anfördes i propositionen, bland annat, att de till följd

av kriget försämrade handelsförbindelserna vållat varvsindustrien särskilda

svårigheter beträffande materialanskaffningen och att företagen i detta avseende

i större utsträckning än tidigare vore beroende av varandras bistånd.

Det syntes därför rimligt, att så länge nämnda svårigheter bestode, varvsindustrien

bereddes sådan lättnad i villkoren för erhållande av tullrestitution,

att samarbetet mellan företagen vid anskaffande av material utomlands

såvitt möjligt underlättades. Den lättnad i fråga om villkoren för

erhållande av varvsindustrirestitution, som kunde anses påkallad, vore att

kravet på identitet mellan importören och förbrukaren av de ifrågavarande

materialierna i viss utsträckning eftergåves. I fall, då särskild anledning

därtill funnes, borde sålunda tullrestitution kunna erhållas, oaktat sådan

identitet icke förelåge, om blott importören och förbrukaren båda vore berättigade

til! varvsindustrirestitution. Härför erfordrades emellertid riksdagens

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 47 år 1957

3

medverkan. På grund härav och då frågan om undantag från berörda restitutionsvillkor

borde ankomma på Kungl. Maj :ts prövning, borde bemyndigande

för Kungl. Maj :t inhämtas att under viss tid, förslagsvis till och med

den 31 december 1946, medgiva sådant undantag.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 23).

I en den 28 oktober 1946 dagtecknad, till Kungl. Maj :t ställd skrift hemställde

Sveriges varvsindustriförening, att Kungl. Maj :t måtte föranstalta

om att det såsom ett särskilt tidsbegränsat undantag reglerade medgivandet

av restitutionsrätt, då varan införts av ett restitutionsberättigat varv och

överlåtits till och använts av annat sådant varv, måtte upptagas såsom en

icke tidsbegränsad bestämmelse under 3 § i 1929 års förordning angående

tullrestitution. Därest denna hemställan icke kunde bifallas anhölle föreningen

i andra hand att den på bemyndigandet för Kungl. Maj :t grundade

undantagsbestämmelsen måtte givas förlängd giltighet under minst tre år

från den 1 januari 1947.

Till motivering för denna framställning anförde föreningen följande.

Bakgrunden till undantagsbestämmelsen var givetvis de under kriget uppkomna

materialsvårigheterna inom varvsindustrien. Det förekom då ofta

att varven för att lösa de aktuella materialproblemen måste samarbeta på

så sätt att importerat material överläts från ett varv till ett annat. Situationen

i fråga om varvens material är emellertid fortfarande synnerligen svår,

och det synes föga sannolikt att någon avgörande förbättring kan komma

att inträda inom de närmaste åren. Även om en återgång till mera normala

förhållanden skulle ske relativt snabbt, vill föreningen framhålla, att

möjligheten till överlåtelse av material eller byte av material mellan varven

är av stort värde, då det gäller att hålla i gång en effektiv och kontinuerlig

produktion inom varvsindustrien. I detta sammanhang bör även beaktas,

att produktionen av valsplåt, särskilt i Amerikas Förenta Stater, i framtiden

torde komma att rationaliseras på sådant sätt att varven få svårare att inköpa

vissa mera specialiserade materialsorter.

I proposition den 24 januari 1947, nr 28, hemställde Kungl. Maj :t om

bemyndigande att under tiden till och med den 30 juni 1949 i fall då särskilda

skäl därtill förelåge medgiva, att näringsidkare, som erhållit rätt till

varvsindustrirestitution, finge åtnjuta sådan tullrestitution, oaktat de av

honom använda artiklarna införts av annan näringsidkare, som erhållit rätt

till enahanda slag av tullrestitution. Såsom motivering för detta förslag anfördes

bl. a. att de särskilda skäl, som föranlett att rätten till varvsindustrirestitution

i enlighet med 1944 års riksdagsbeslut utvidgats på angivet sätt,

alltjämt vore för handen. Fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj :t borde inhämtas

för en begränsad tidsperiod, lämpligen för tiden t. o. in. juni 1949.

Propositionen bifölls av riksdagen (skrivelse nr 42).

Efter framställningar av varvsindustriföreningen hemställde Kungl. Maj :t

i propositionerna nr 203: 1949, 179: 1951, 129: 1953 och 8: 1955 om fortsatt

bemyndigande av förut angivet slag för tiden den 1 juli 1949—den 30

juni 1951 respektive den 1 juli 1951—den 30 juni 1953, den 1 juli 1953 - den 30 juni 1955 och den 1 juli 1955—den 30 juni 1957. Även dessa propo
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj. ts proposition nr 47 år 1957

sitioner bifölls av riksdagen (skrivelse nr 214/1949, 215/1951, 130/1953 och

49/1955).

I anslutning till de nyss nämnda riksdagsskrivelserna har Kungl. Maj :t

i särskilda brev till general tullstyrelsen den 18 februari 1944, den 28 februari

1947, den 20 maj 1949, den 18 maj 1951, den 24 april 1953 och den 18 februari

1955 förklarat, att Kungl. Maj :t ville, efter framställning av vederbörande

näringsidkare, i varje särskilt fall pröva, huruvida uti ifrågavarande

avseende undantag från gällande restitutionsvillkor kunde beviljas.

Generaltullstyrelsen har med eget utlåtande överlämnat en den 28 december

1956 dagtecknad skrift, vari Sveriges varvsindustriförening hemställt om

sådan förlängning av bestämmelsen i Kungl. Maj :ts brev den 20 maj 1949,

att varven även efter den 30 juni 1957 finge komma i åtnjutande av varvsindustrirestitution

i fall som avsåges i nämnda brev. Föreningen uttalar i

skriften, att svårigheten för varven att erhålla material av olika slag för sin

produktion för närvarande vore lika utpräglad som vid de tidigare tillfällen,

då frågan om dessa bestämmelser varit föremål för prövning. Huru länge

dessa svårigheter komme att bestå kunde icke nu bedömas, men utan tvivel

komme de att göra sig gällande även lång tid efter den 30 juni 1957.

Generaltullstgrelsen uttalar att de förhållanden som föranlett de tidigare

bemyndigandena kunde förutsättas komma att ännu under någon tid vara

för handen. Vidare torde vissa förluster för varven kunna befaras uppstå

om bemyndigandet skulle upphöra att gälla med utgången av juni 1957. Styrelsen

hemställer, att Kungl. Maj :t måtte i proposition föreslå riksdagen att

för tiden från och med den 1 juli 1957 förslagsvis till och med den 30 juni

1959 lämna bemyndigande av enahanda innehåll som det hittillsvarande.

Departementschefen. De särskilda skäl, som föranledde att den utvidgade

rätten till varvsindustrirestitution i enlighet med 1955 års riksdagsbeslut

förlängdes till att avse tiden till och med den 30 juni 1957, torde alltjämt

vara för handen. Med hänsyn härtill anser jag mig böra förorda, att den nu

ifrågavarande lättnaden i rätten till varvsindustrirestitution utsträckes till

att avse jämväl tiden från och med den 1 juli 1957 till och med den 30 juni

1959.

Därest riksdagen bifaller en framställning i detta syfte torde få förutsättas,

att tullrestitution må kunna beviljas även för materialier, som införts

till riket före den tidpunkt, då nu ifrågavarande bemyndigande erhållits.

Restitution bör emellertid icke ifrågakomma i sådant fall då det arbete, varom

fråga är, avslutats först efter bemyndigandets giltighetstid.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte genom proposition föreslå riksdagen

att bemyndiga Kungl. Maj :t att under tiden från och med

den 1 juli 1957 till och med den 30 juni 1959 i fall, då särskilda

skäl därtill är, medgiva att näringsidkare, som erhål
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr A7 år 1957

5

lit rätt till varvsindustrirestitution, må åtnjuta sådan tullrestitution,

oaktat de av honom använda artiklarna införts

av annan näringsidkare, som erhållit rätt till enahanda slag

av tullrestitution.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven Brodén

570097 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:122 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villko a1 i texten
  2. BevU 1957:11 Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående fortsatt bemyndigande för Kungl. Maj:t att medgiva visst undantag från gällande villkor för åtnjuta a1 i texten