Sök i Ratio Lex

Angående utbgggnad av televisionsnätet m. m

1957-01-25 · 26 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 26 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:54, Angående utbgggnad av televisionsnätet m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1957

1

Nr 54

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående utbgggnad av

televisionsnätet m. m.; given Stockholms slott den

25 januari 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas, att den av 1956 års televisionsutredning föreslagna

femårsplanen i princip lägges till grund för televisionsverksamhetens

utbyggnad i en första etapp. Detta innebär bl. a., att under nästa budgetar

en radiolänklinje bygges ut från Stockholm via Göteborg till Malmö, samt

att under den närmaste femårsperioden 13 nya sändarstationer tillkommer.

Härigenom skulle inemot två tredjedelar av landets invånare kunna

nås av televisionsprogram. Sändningstiden föreslås skola under femårsperioden

successivt höjas till 18 timmar per vecka, exklusive utfyllnadsprogram.

Anslagen till televisionsverksamheten för budgetåret 1957/58 har upptagits

till inalles 11 milj. kr.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 54

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott

den 25 januari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Persson, Hjalmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange,

Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför chefen

för kommunikationsdepartementet, statsrådet Andersson.

I proposition den 2 mars 1956, nr 90, framlades förslag rörande principerna

för televisionsverksamhetens finansiering och organisation i vårt

land. Därvid förordades, att samma principer som för rundradion skulle

gälla för televisionen. Verksamheten skulle alltså i princip finansieras genom

inkomster från licensavgifter på televisionsmottagare. Programverksamheten

föreslogs skola upplåtas med ensamrätt till aktiebolaget radiotjänst,

som i samband därmed borde erhålla ett breddat intresseunderlag.

Distributionen av programmen skulle ankomma på televerket. Något förslag

om investeringsmedel för rikstelevisionsnätets utbyggnad utanför stockholmsområdet

framlades ej i propositionen. Innan så skedde ansågs möjligheterna

att hålla investeringskostnaderna nere i begynnelseskedet böra närmare

undersökas.

Statsutskottet (uti. nr 131/1956), som tillstyrkte den i propositionen förordade

principiella uppläggningen av televisionsverksamheten, fann det i

hög önskvärt, att prövningen av de med den reguljära televisionsverksamhetens

start och utbyggnad sammanhängande problemen skedde med

sådan skyndsamhet, att ett preciserat förslag kunde föreläggas riksdagen

om möjligt redan år 1957. Utskottsutlåtandet godkändes av riksdagen den

24 maj 1956 (rskr nr 288/1956).

Dessförinnan hade jag efter bemyndigande av Kungl. Maj:t den 11 maj

1956 tillkallat två sakkunniga — överingenjören i järnvägsstyrelsen Å. L.

Karsberg, ordförande, och avdelningschefen hos försvarets forskningsanstalt

E. M. Fehrm — med uppgift att efter samråd med telestyrelsen och

aktiebolaget radiotjänst skyndsamt framlägga förslag rörande utbyggnaden

av ett distributionsnät för överföring av televisionsprogram, därvid möjligheterna

att i begynnelseskedet genom provisoriska anordningar ernå en

snabb utbyggnad till låga kostnader särskilt borde beaktas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1957

3

Utredningen, soin antagit benämningen 1956 års televisionsutredning, bär

den 21 november 1956 avlämnat sitt betänkande, kallat Det svenska televisionsnätets

första utbyggnad (stencil). Betänkandet har remissbehandlats.

I skrivelse den 28 augusti 1956 har aktiebolaget radiotjänst hemställt om

medel till produktion av televisionsprogram för budgetåret 1957/58.

Jag anhåller nu att få anmäla frågan om en första utbyggnad av det

svenska televisionsnätet samt om anslag för televisionsverksamheten för

budgetåret 1957/58. Då radiotjänsts nyssnämnda framställning i och med

utredningens förslag och vad i anslutning därtill förekommit torde få anses

ha förlorat sin aktualitet, finner jag ej anledning att här närmare beröra

densamma.

1956 års televisionsutredning

Programproduktionen

Utredningen framhåller, att utredningsuppdraget visserligen närmast avser

distributionsnätet för överföring av televisionsprogram men att kostnaderna

på distributionssidan måste sättas in i sitt sammanhang med televisionens

ekonomi i stort. Redan en preliminär kalkyl visar att ett betydande

antal televisionssändare i de mera tätbefolkade delarna av landet har förutsättningar

att inom ett eller annat år ge inkomster, som överstiger driftkostnaderna

för sändare inklusive erforderliga programförbindelser, och att

därefter ge stigande överskott, som kan bidraga till att täcka kostnaderna

för programproduktionen. Ju högre kostnaderna för denna är, desto flera

sändarstationer av denna natur måste byggas för att driftunderskott snabbt

skall bringas att försvinna. För att absolut sett låga kostnader skall erhållas

under den tid televisionen ännu icke är ekonomiskt självbärande, måste

alltså även programproduktionskostnaden tagas med i bilden som en variabel

storhet och konsekvenserna av variationer studeras. Så länge en begränsning

av statsfinansiella skäl måste göras beträffande de medel, som

totalt kan ställas till televisionens förfogande, kan det icke vara rimligt

att arbeta med en mycket omfattande programproduktion i ett begynnelsestadium,

om detta medför att möjligheter att distribuera program under

lång tid blir begränsade till en mindre del av landet. Även rättviseskäl talar

sålunda för en avvägning mellan kostnaderna för programmets produktion

och distribution.

Utredningen har därför ansett det nödvändigt att även studera programproduktionskostnaderna,

så att en lämplig avvägning kan åstadkommas

mellan programverksamheten och distributionsnätets utbyggnad.

Utredningen erinrar om att den utredning, vars förslag låg till grund för

propositionen 1956: 90 — 1951 års televisionsutredning — framlade två alternativa

förslag i fråga om sändningstidens längd. Enligt det ena, som betecknades

sändningsplan A, skulle programtiden utgöra 15 timmar per vecka

under de två första åren och därefter 25 timmar per vecka. Det andra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kiingl. Maj:ts proposition nr 5''r år 1957

alternativet — sändningsplan B — visade samma utveckling t. o. in. det

femte året; därefter skulle programtiden ökas till 35 timmar per vecka.

1956 års televisionsutredning har diskuterat frågan om sändningstidens

längd med representanter för radiotjänst. Dessa har ansett, att man borde

tänka sig en utveckling enligt följande schema — sändningsplan C — nämligen

12 timmar per vecka under 1957/58 samt resp. 15, 20, 25, 30, 35 och

35 timmar per vecka under de därpå följande sex åren. Till dessa programtimmar,

som skulle produceras av radiotjänst, kan komma timmar med s. k.

utfyllnadsprogram, vilka i registrerad form hyres eller inköpes av radiotjänst

och alltså icke tager radiotjänsts egna produktionsresurser i anspråk.

Det synes f. n. oklart, i vad mån underlaget för dylika programutsändningar

kan väntas vara disponibelt i framtiden och till vilka priser det kan förvärvas.

Utredningen anser denna plan på intet sätt orimlig, om man förutsätter,

att televisionen kan utvecklas utan hänsyn till ekonomiska begränsningar.

När så emellertid icke är fallet, torde den böra betecknas som ett

maximialternativ.

Skall kostnaderna hållas låga i begynnelseskedet, gäller det — från rent

ekonomisk synpunkt sett — att bilda sig en uppfattning om i vad mån programproduktionen

kan begränsas utan att detta i märkbar grad återverkar

på allmänhetens intresse för televisionen och därmed på licensinkomsterna.

Härom anför utredningen i huvudsak följande.

Den prognos för televisionsutvecklingen, som på uppdrag av 1951 års

televisionsutredning på sin tid utarbetades av Industriens utredningsinstitut,

var grundad på bl. a. den förutsättningen, att sändningstiden skulle

vara 25 timmar per vecka. Det gäller sålunda att söka besvara frågan huruvida

prognosen är tillämplig, om sändningstiden ändras i förhållande till

detta värde.

Frågar man sig vad en genomsnittlig televisionsåskådare väntar sig beträffande

sändningstidens längd, sedan han iklätt sig den relativt höga utgiften

för inköp av en televisionsmottagare och betalat den icke obetydliga

licensavgiften, är det icke osannolikt, att han under var och en av veckans

fem första söckendagar skulle nöja sig med 1,5 å 2 timmars program på

kvällen och med 3 å 4 timmars program på lördagar och söndagar. Han finner

naturligtvis att han ej hinner med att ägna sig åt televisionen alla dagar

i veckan, men den eller de dagar han så kan skulle han icke känna sig

tillfreds med kortare dagsprogram av god klass än de nämnda. En ansvarskännande

förälder med minderåriga barn måste vidare konstatera, att de

relativt sena kvällsprogrammen, som passar de äldre bäst, lätt bringar oreda

i barnens läxläsning och sömnvanor. Med hänsyn till ansvaret för barnens

hälsa och framgång, är det därför önskvärt att åtminstone ett par timmars

program i veckan, gärna fördelade på tre å fyra dagar, sändes på eftermiddagarna.

Dessa önskemål rymmes inom en programtid av sammanlagt 18 timmar

per vecka, fördelade i huvudsak med 14 å 16 timmar per vecka på kvällsprogram

och 4 a 2 timmar per vecka på förmiddags- eller eftermiddagsprogra

in. Om det salunda kan göras gällande, att ett 18 timmars veckoprogram

täcker ett minimibehov, kan det också med visst fog sägas, att den på ett

25-timmarsprogram grundade prognosen är giltig även för ett 18-timmarsprogram.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1957

Frågan är vidare vad en minskning av sändningstiden till värden under

18 timmar per vecka kan innebära. Att en mycket kort sändningstid

t. ex. 3 timmar per vecka och däromkring •—- icke animerar allmänheten att

skaffa televisionsmottagare i någon större utsträckning, finnes det klara

belägg för från televisionens första år i vissa andra länder. Frågan galler

då vilken tid, som kan betraktas som ett minimum för att ett mera stabilt

televisionsintresse skall kunna väckas och vidmakthållas. Den apparatinnehavare,

som icke kan få åtminstone 1,5 å 2 timmars program en vanlig

söckendag och 3 å 4 timmars program en lördag eller söndag, känner sig sannolikt

otillfredsställd med det utbyte han får av det i apparaten investerade

beloppet och av licensavgiften, vilket skulle verka återhållande på apparatstockens

tillväxt. Vad detta betyder i siffror låter sig sannolikt icke beräknas.

Man bör emellertid kunna utgå ifrån att televisionen under utbyggnadsåren

har ett eget nyhetsvärde, som i och för sig ökar dess attraktivitet. Den

därav föranledda tillväxten i apparatantalet bör kunna kompensera, vad som

möjligen förloras, om programtiden under dessa år hålles vid värden under

18 timmar per vecka. Gör man detta antagande, måste man emellertid förutsätta,

dels att programtiden i början icke är allt för kort, dels att det göres

klart för allmänheten, att en stadig — låt vara långsam — ökning av

programtiden är att emotse upp till den nivå, 18 timmar per vecka, som på

längre sikt måste anses vara ett absolut minimum.

Vad programtidens längd i ingångsskedet beträffar, bör man -— med reservation

för den korta tid erfarenheterna gäller — av den hittillsvarande

apparatutvecklingen inom stockholmsområdet kunna sluta sig till, att en

sändningsverksamhet, som till 7 å 8 timmar består av program, producerade

av radiotjänst och till 2 å 3 timmar består av utfyllnadsprogram, d. v. s.

erbjuder sammanlagt ca 10 timmars program per vecka, räcker till för att

ge en tillfredsställande apparatökning.

I fråga om den årliga ökningen av programtiden förutsätter utredningen,

att 2 timmar per vecka är nog för att intresset icke skall minska. Det bör

f. ö. observeras att en del av stationerna inträder i rörelsen under ett skede,

när programproduktionen nått upp till ett större antal timmar än som gäller

i början av utbyggnadsperioden.

På dessa förutsättningar har utredningen konstruerat en minimiplan för

programproduktionens utveckling, sändningsplan D, vilken i vad avser radiotjänsts

egen produktion fått följande utseende.

Budgetår

1957/58

1958/59

1959/60

1960/61

1961/62

1962/63

1963/64

Sändningstid

tim./vecka

...10

.. . 12

...14

.. . 16

.. . 18

. . . 18

.. . 18

Liksom för sändningsplan C får man även i detta fall förutse att s. k. utfyllnadsprogram

skulle tillkomma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj:is proposition nr 5i år 1957

Vad programproduktionens lokalisering angår, har utredningen med hänsyn

till önskemålet att kostnaderna i begynnelseskedet skall hållas låga utgått

ifrån att större delen av programproduktionen skall förläggas till Stockholm.

Annan programproduktion måste också kunna ifrågakomma i begränsad

omfattning, framför allt i Göteborg och Malmö.

För att program skall kunna utsändas även över vissa fristående stationer,

vilka till en början skulle arbeta utan att vara anknutna till programförbindelsenätet,

har förutsetts att dessa skulle förses med programåtergivningsapparatur

samt viss enklare utrustning för lokal programproduktion.

I fråga om produktionsutrustning räknar utredningen med att radiotjänst

vid ingången av budgetåret 1957/58 skall disponera över sådan utrustning

för televisionsverksamhet till ett belopp av 3 milj. kr., varav 1 milj. kr. hänför

sig till beräknad utökning av aktiekapitalet. Bolagets återstående totala

investeringsbehov för initialanskaffning av utrustning beräknas enligt sändningsplan

C till 12,9 milj. kr. och enligt sändningsplan D till 8,7 milj. kr.

Årskostnaderna för programproduktionen — kapitalkostnader, personalkostnader,

direkta programkostnader och produktionstekniska driftkostnader

— varierar för sändningsplan C från 10,4 milj. kr. vid 12 timmar per

vecka till 33,6 milj. kr. vid 35 timmar och för sändningsplan D från 8,82

milj. kr. vid 10 timmar till 15,75 milj. kr. vid 18 timmar per vecka. Detta

innebär att programkostnaderna utgör mellan 16 000 och 18 500 kr. per programtimme.

Program förbindelserna

Utredningen erinrar om att en av televisionens viktigaste uppgifter är att

stimulera de mellanfolkliga kontakterna. Skall vårt land kunna tillgodogöra

sig den s. k. eurovisionen, som numera utvecklats till en regelbunden

europeisk programtjänst, erfordras en programförbindelse mellan Stockholm

och Malmö. Upprättandet av en sådan måste anses vara en av de angelägnaste

önskemålen vad utbyggnaden beträffar. Kostnaden för förbindelsen

influeias icke i alltför hög grad av den i detalj valda sträckningen. Det

är därför naturligt att draga förbindelsen genom eller nära de punkter, där

televisionssändare inom tätbefolkade områden skall placeras.

Beaktas dessa synpunkter, säger det sig självt, att förbindelsen bör dras

fram över bl. a. Göteborg. Av liknande skäl är det en fördel att den ena ändpunkten

blir Malmö, som bar ett stort och koncentrerat åskådarunderlag.

Dessa bada platsers anslutning är naturligtvis av värde även från programsj

npunkt, på grund av de tillskott de kan ge televisionens riksprogram.

Vid en programproduktion fördelad på de tre största städerna med

tyngdpunkten i Stockholm samt överföring av program från och till utlandet

skulle programförbindelsesystemet i första band bestå av en stamlinje

Stockholm Göteborg Malmö, till vilken produktionsplatserna inmatar

program och till vilken ett antal sändarstationer i linjens närhet är anslutna.

För stationer på större avstånd kan man tänka sig relämottagning

(»Ballempfang») av programmet och för stationer på mycket stora avstånd

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1957 7

från stamlinjen kan en verksamhet med huvudsakligen registrerade program

övervägas.

För långdistansöverföring av television kan användas antingen kablar av

s. k. koaxialtvp eller riktade radioförbindelser. De sistnämnda, som i allmänhet

utföres som radiolänklinjer, d. v. s. med ett antal mellanstationer

infogade i kedjan, kan arbeta inom olika våglängdsområden.

Förutsättningarna för att det skall bli ekonomiskt möjligt att utnyttja

koaxialkablar för television är att denna får disponera utrymme i kablar,

som samtidigt utnyttjas för telefonändamål. De fasta anläggningarna i en

radiolänklinje är relativt dyrbara och tidskrävande att bygga. Utredningen

bar därför undersökt huruvida det inom landet finns eller planeras förbindelsesystem

liknande televisionens och, om så är fallet, huruvida något

kan vinnas på ett samgående. Kontakter har därvid tagits med telestyrelsen,

de militära myndigheterna samt vattenfallsstyrelsen. Viss samordning har

härvid befunnits möjlig, i begynnelseskedet dock endast i mindre utsträckning.

För närmare kännedom om vad utredningen härutinnan anför torde

få hänvisas till betänkandet (s. 54—56).

Efter att ha från anläggningsmässig och ekonomisk synpunkt jämfört

fyra system för radiolänklinje — två för metervåg och två för centimetervåg

— har utredningen i första hand föreslagit, att televisionens stamförbindelse

Stockholm—Norrköping—Göteborg—Malmö—(Köpenhamn) skall

utföras med stationära radioutrustningar av centimetervågstyp. De fasta

anläggningarna bör därvid ges ett provisoriskt utförande. Antalet mellanstationer

på den 640 km långa sträckan har beräknats bli 15, vartill kommer

terminalstationerna i Stockholm och Malmö. Programförbindelsen bör

om möjligt vara färdig våren 1958, då sändare i Malmö och Norrköping

enligt utredningens plan för sändarutbyggnaden skall tas i drift. Vissa förarbeten,

främst detaljrekognoseringar, måste i så fall sättas i gång med

det snaraste.

Förbindelsen bör i en första etapp av tids- och kostnadsskäl göras enkelriktad

och vändbar. Den kommer då att arbeta utan dubblerade radioutrustningar.

Sådana föreslås tillkomma åren 1958/59 och 1959/60, varigenom

man får möjlighet till dubbelriktad förbindelse. Med apparatur för driftautomatik

kan därefter de extra utrustningarna också användas som reserv,

varigenom de flesta stationerna skulle kunna drivas obemannade, när

linjen används enkelriktad.

Sträckan Stockholm—Norrköping skulle möjligen till en början kunna

ges ett mera provisoriskt utförande med utrustning av mobil typ och utnyttjande

av vissa befintliga anläggningar. Eu förutsättning härför är, att

eu av telestyrelsen planerad permanent radiolänklinje för telefonändamål

kommer till stånd inom en nära framtid och då kan förses med utrustning

för televisionsöverföring utan nämnvärt större ekonomisk belastning för

televisionen än vad eu separat radiolänklinje medför.

Sträckan Göteborg—Malmö kan, enligt vad utförda försök visat, tillfälligt

upprättas med mobila radioutrustningar utan att några omfattande fas
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

ta anläggningar erfordras. Utredningen kan dock inte rekommendera en sådan

lösning annat än om den av tidsskäl skulle behöva tillgripas som en

temporär nödlösning.

Den huvudsakliga sträckningen av radiolänklinjen Stockholm—Malmö är

antydd på kartan i fig. 1.

Investeringskostnaderna för programförbindelsen beräknas till inalles 6,1

milj. kr. och årskostnaderna vid slutgiltigt utförande med dubblerad utrustning

till 1,05 milj. kr.

Utredningen framhåller, att man som alternativ till programförbindelserna

kan tänka sig produktion av lokala direktprogram eller distribution av

registrerade program och filmer från produktionscentralen till de lokala

sändarna. Om publiken ej reagerar alltför negativt mot den tidsförskjutning

av programmen metoden medför, vidgas möjligheterna att snabbt bygga ut

televisionen i vårt land. Inom sändarområden belägna så, att programförsörjningen

skulle kräva en dyrbar programförbindelse, kan registrerade

program utgöra en ekonomiskt gynnsam distributionsform. Naturligtvis

skall avsikten ej vara att för all framlid avskära dessa lokalsändare från

anknytning till riksprogramförbindelserna, men väntetiden kan av kostnadsskäl

för vissa delar av landet bli lång nog. Under denna väntetid kommer

publiken troligen att föredra »konserverade» program, gärna med lokala

direktinslag, framför inga program alls.

Programregistreringens teknik utvecklas f. n. snabbt. Vid sidan av den

gamla metoden att registrera programmen på film har under de senaste åren

tillkommit möjligheter att också använda magnetiskt band som underlag.

Sändars tationerna

Utredningen framhåller, att sändarstationsnätet kan planeras på många

olika sätt. Med hänsyn bl. a. till att programförbindelserna är dyrbara, synes

det i begynnelseskedet vara lämpligare att anlägga ett mindre antal stationer

med god räckvidd än flera småstationer.

Enligt den s. k. stockholmsplanen av år 19521 har Sverige fått frekvenskanaler

och platser anvisade för 50 sändarstationer för television. På samma

platser kan enligt planen också rundradiosändare för frekvensmodulerad

ultrakortvåg (FM) ställas upp.

Enligt Kungl. Maj:ts av riksdagen godkända proposition 1955: 146 skall

ett svenskt FM-nät anläggas i landets mera tätbefolkade delar. I skrivelse

den 14 september 1955 framlade telestyrelsen en 6-årsplan för FM-utbyggnaden,

som upptog ett 20-tal FM-stationer.

Vissa direkta kostnadsminskningar bör kunna uppnås genom att samordna

tillbyggnaden av televisionen med FM-stationerna. Vid en sådan samordning

kommer vid full utbyggnad, frånsett ev. dubbleringar av apparaturen,

att ställas upp fyra sändare på stationerna, nämligen FM-sändare för

de två riksprogrammen samt televisionens bild- och ljudsändare. Dessa fyra

1 Se prop. 1956: 90, sid. 14—15.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 54 år 1957

9

beräknat primärt fäckningtområae

—Kooriolkobel

—— Radiolänklinje (StamlinjeJSchematisk sträckning

---Radiolönklinje (Srenlinjej - • jSsr1"'' * “ «

ill||) Relämottagning CBallempfongfi ***** \

-*-»• Anger möjlig werförinqviktningi ,*

F/g. 1. Förslag Ull första utbyggnad av förbindelse- och sändarnät för television.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1957

sändare skall arbeta tillsammans på två antennsystem, som kan monteras

på samma mast.

FM-stationer är f. n. i drift i Stockholm, Göteborg, Malmö och Örebro

och under budgetåret 1956/57 kommer ytterligare 8 å 9 stationer att

igångsättas. Eftersom FM-utbyggnaden är i princip beslutad, kommer den

i allmänhet att i tiden ligga före en televisionsutbyggnad. Om television tillkommer

sedan en FM-station byggts, belastas i utredningens kalkyler televisionens

investeringar med enbart marginalkostnaderna, d. v. s. i huvudsak

kostnaderna för sändarutrustning, matarkablar och antenn. Om definitiva

televisions- och FM-stationer byggs samtidigt, uppdelas dock kostnaderna

för de fasta anläggningarna (mark, vägar, byggnader, kraftanläggning och

antennmast). Har stationsplatsen tidigare haft ett FM-provisorium, belastas

ej televisionen med kostnader för väg- och kraftanläggning.

Utredningen har sett som sin uppgift att lägga fram ett förslag, som ger

största möjliga utbyggnad av sändarstationer till lägsta kostnader. Sociala

och därmed sammanhängande synpunkter har sålunda i stort sett inte

kunnat få påverka planerna.

Den naturliga metoden har då varit att med utgångspunkt från stockholmsplanen

och den därmed samordnade utbyggnadsplanen för FM-rundradio

välja ut ett antal televisionstationer, som uppfyller vissa fordringar

på befolkningsunderlag och närhet till programförbindelser. Dessa stationer

bör sedan byggas ut snabbt och till låga investeringskostnader, vilka krav

ställs mot den lika viktiga önskan att ge varje station stor räckvidd för att

få största möjliga licensunderlag. Investeringskostnaderna kan minskas

genom att man nöjer sig med att dels installera enkla i stället för dubbla

sändare, dels uppföra byggnader av provisorisk karaktär.

På grund av bl. a. rådande oklarhet om FM-nätets utbyggnad har utredningen

ej ansett det vara möjligt att lägga fram säkra planer för en längre

tid än fem år (budgetåren 1957/58—1961/62).

För att snabbt få upp licensinkomsterna bör man givetvis börja stationsl,

tbyggnaden i de folkrikaste områdena. Detta har redan skett i det att televisionstationen

i Stockholm är i drift; detsamma gäller Göteborg, ehuru sändaren

där f. n. drives under mera provisoriska former. Därnäst i tur står

Malmö och Norrköping. Sedan bör nätets utbyggnad fortsättas något efter

eller i takt med FM-nätets utbyggnad, varvid grupperingen av televisionsstationerna

i huvudsak sker omkring programförbindelsen Stockholm—Göteborg—Malmö.

På detta sätt kommer under år 1959 sammanlagt 9 televisionsstationer

i Syd- och Mellansverige att kunna vara i drift.

Även om ekonomiska synpunkter måste dominera vid planeringen av

televisionsnätet, har utredningen ej funnit det rimligt att samtliga sändarstationer

förlägges till landets södra delar ens under den första utbyggnaden.

Med hänsyn till FM-planen och befolkningsunderlaget bör televisionsstationer

anläggas i Sundsvall och Boden, ehuru de ej kan få programförbindelser

under de första åren. Det föreslås därför, att de drives såsom

isolerade stationer med registrerade riksprogram och vissa lokala direktprogram.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj.ts proposition nr 5\ år 1957

11

Under femårsperiodens senare del tillkommer ytterligare minst 3 stationer,

varför totalt 13 televisionsstalioner skulle byggas, i vilket antal ingår

en ny station i Göteborg men icke den befintliga stationen i Stockholm.

Utredningens förslag till 5-årsplan framgår av tabell 1, vari också vissa

data rörande de olika stationerna redovisas.

Tabell 1. Förslag till fcmårsplan för utbyggnad av sändarstationer.

Sändarstation

Bildsända- rens effekt1

kW

Tidsperiod, då stationen

tidigast beräknas kunna

tagas i drift

Antal in- vånare inom

sändarens

täcknings- område

1000-tal

Investerings- kostnad

1000-tal kr.

1.

Stockholm.........

60

redan i

drift

1 200

700

2.

Göteborg,

nuvarande.......

1,3

redan i

drift

500

300

definitiv

60

första halvåret

1960

603

1 400

3.

Malmö.............

1

»

»

1958

353

385

4.

Norrköping.........

3 (60)

»

»

1958

300

350

5.

Skövde ............

3 (60)

»

»

1959

290

350

6.

Nässjö.............

60

»

»

1959

250

1 635

7.

Gävle..............

3 (60)

»

»

1959

227

450

8.

Hörby.............

100

»

»

1959

340

1 710

9.

Halmstad..........

60

»

»

1959

190

1 235

10.

Hälsingborg........

1

»

»

1960

125

300

11.

Örebro............

60

»

»

1961

250

1 875

12.

Västerås...........

10

»

»

1961

164

1 055

13.

Sundsvall..........

60

»

»

1962

156

830

14.

Boden.............

60

»

»

1962

124

910

1 Effektsiffran inom parentes är den högsta tillåtna enligt stockholmsplanen.

Samtliga stationer blir provisoriska i det avseendet, att de ej får dubbla

sändare.

Till utbyggnadsplanen lämnas i övrigt följande kommentarer för de särskilda

stationerna.

1. Stockholm: Som anläggningskostnad har upptagits det belopp, som vid

ingången av budgetåret 1957/58 återstår att betala på sändare, antenn, matarkablar

och provutrustning. 2. Göteborg: Den nuvarande provisoriska stationen

förses med högre antennmast. Den befintliga sändaren inköpes. År

1960 tages definitiva televisions- och FM-stationer i bruk med delade kostnader

för de fasta anläggningarna. 3. Malmö: Stationen är avsedd att täcka

endast stadsområdet. 4. Norrköping och 5. Skövde: Stationerna är helt provisoriska

utom vad beträffar stationsplatsen. 6. Nässjö: Stationen anslutes

enkelriktat till stamlinjen vid Omberg, varvid mobil radiolänkutrustning

användes. 7. Gävle: Stationen är helt provisorisk och anknytes likaså provisoriskt

till riksprogramnätet genom relämottagning. Som reserv för denna

förbindelse anskaffas utrustning för återgivning av registrerade program.

8. Hörby: Stationen anknytes till programlinjen i Malmö genom enkelriktad

radiolänklinje, utrustad med mobil radioapparatur. 9. Halmstad: Stationen

får samma utförande som Nässjö men färdigställes något senare. 10. Hälsingborg:

En stor del av bebyggelsen är ogynnsamt belägen för mottagning

av sändningarna från Hörby. Stationen blir billig i anläggning på grund av

att den 1960 frigjorda, provisoriska sändaren i Göteborg kan flyttas till Häl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

singborg. Program erhålles genom relämottagning från Hörby. It. Örebro:

Stationen anknytes till Västerås via en enkelriktad radiolänklinje uppbyggd

av mobil radioapparatur. 12. Västerås: Riksprogrammet erhålles från Stockholm

via en koaxialkabel. För denna kabel har ej beräknats någon anläggningskostnad

utan endast en årshyra på 50 000 kr. 13. Sundsvall och 14.

Boden: Fn liten programavdelning, utrustad med prograinåtergivningsapparatur

och enkel studiokamera, upprättas på vardera platsen.

Antalet invånare inom dessa 14 stationers täckningsområde beräknas till

4,6 milj. eller 63 % av landets befolkning.

Utredningen framhåller, att första delen av utredningens plan, som i sin

helhet gjorts upp efter underhandsdiskussioner med representanter för telestyrelsens

radiobyrå, innebär ett fullt utnyttjande av styrelsens resurser

ifråga om teknisk arbetskraft. För närvarande synes det alltså orealistiskt

att räkna med en högre utbyggnadstakt före 1959/60 än den planerade. Vad

angår femårsplanens senare del är planen däremot att anse som ett minimialternativ.

Likaså får ett par av stationerna främst betraktas som exempel

på lämpliga objekt. Från år 1960 bör tekniska möjligheter finnas att öka

utbyggnadstakten, men flera andra omständigheter av betydelse kan ej f. n.

överblickas. Utredningen rekommenderar därför en årlig översyn av utbyggnadsplanen

och inskränker sig till att ange ytterligare några stationer, som

synes vara lämpliga och angelägna att sätta i drift under 1960-talets början,

nämligen Emmaboda, Bäckefors, Borlänge, Västervik och Östersund. De

skulle förses med program huvudsakligen genom relämottagning.

Av fig. 1 framgår samtliga nämnda stationers placering och beräknade

täckningsområden.

Investeringskostnaderna för sändarstationerna beräknas till inalles

13 485 000 kr., inklusive kostnaderna för grenlinjer från stamlinjen eller

apparatur för relämottagning.

Årskostnaderna beräknas vid full utbyggnad enligt 5-årsplanen till

3 405 000 kr., varav 1 565 000 kr. är kapitalkostnader och 1 840 000 kr. driftkostnader.

Kapitalkostnaderna baseras på en avskrivningstid av 30 år för

mark, vägar och byggnader, 20 år för master och kraftanläggningar samt

10 år för radioutrustning, antenner och matarkablar.

Utredningen framhåller, att vid femårsperiodens slut endast ca 1/3 av

stockholmsplanens 50 televisionsstationer har tagits i drift. Det synes därför

angelägnare att utbyggnaden fortsättes i oförminskad takt beträffande

både sändare och programförbindelser, än att provisorierna avvecklas. För

Nordsveriges del är en programlinje av primär betydelse. Under 1960-talet

kommer säkert flera möjligheter till lösning att erbjudas. Vid sidan av televerkets

koaixalkabel och radiolänklinjer skall också statens vattenfallsverk

få en radiolänklinje till mellersta Norrland.

Om planerna på skandinaviskt programutbyte så småningom tager fastaie

form, blir en programlinje mot Norge aktuell. Preliminära diskussioner

i denna fråga har ägt rum mellan svenska och norska telestyrelserna.

Tänkbara sträckningar går via Örebro—Karlstad eller Göteborg—Bäckefors.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

Eftersom utredningen sökt göra det första utbyggnadsskedet så ekonomiskt

som möjligt, återstår för den följande utbyggnaden en stor mängd

stationer med litet befolkningsunderlag och långa programlinjer. Det svenska

televisionsnätets fullständiga utbyggnad kräver alltså omfattande investeringar,

som förmodligen kan realiseras endast vid en gynnsam licensutveckling

för de stationer, som utbygges under begynnelseskedet.

Televisionsrörelsens ekonomi

Utredningen redovisar ekonomiska kalkyler för en verksamhet av varierande

omfattning. För programproduktionens del har sålunda kalkyler utarbetats

för såväl sändningsplan C som sändningsplan D. Kostnaderna för

programdistributionen har beräknats enligt tre olika utbyggnadsalternativ.

Den 5-årsplan, för vilken redogörelse lämnats i det föregående betecknas

därvid som utbyggnadsalternativ III. Ytterligare två alternativ har behandlats,

nämligen utbyggnadsalternativen I och II. Alternativ I omfattar endast

sändarstationen i Stockholm och har tagits med för att det klart skall kunna

påvisas, hur orimligt det ur ekonomisk synpunkt är att avstå från de licensinkomster,

som kan påräknas, om distributionsnätet utbygges. Alternativ II

slutligen omfattar förutom programförbindelsen Stockholm—Malmö till

denna anslutna sändarstationer i Stockholm, Norrköping, Göteborg och

Malmö. Detta alternativ har tagits med för att visa den ekonomiska konsekvensen

av en begränsning av distributionsnätets utbyggnad till dessa fyra

stationer.

För att de ekonomiska konsekvenserna skall bli bättre belysta har kalkylerna

förts fram t. o. in. år 1963/64, d. v. s. två år utöver 5-årsplanen.

Beräkningen av inkomsterna har grundats enbart på licensavgift för televisionsmottagare.

Avgiften har antagits vara 100 kr. per år.

Utredningen diskuterar huruvida den av 1951 års televisionsutredning

begagnade prognosen för televisionsutvecklingen alltjämt kan användas eller

om den bör korrigeras och i så fall hur. Det gäller sålunda att undersöka i

vad mån de efterfrågebestämmande faktorerna samt andra omständigheter

av betydelse har förändrats så, att det kan påverka prognosen i negativ eller

positiv riktning. Härutinnan anför 1956 års televisionsutredning i huvudsak

följande.

På den negativa sidan är först att märka att licensavgiften numera satts

till 100 kr., medan den enligt förutsättningarna för prognosen skulle vara

75 kr. Andra frågor av ekonomisk art, vilkas inverkan är svårbedömbar,

är exempelvis i vad mån motorismens ökade krav på konsumenternas köpkraft

kommer att hämma televisionsutvecklingen samt om denna kommer

att påverkas i väsentlig grad av åtstramningen på kreditmarknaden. Utredningens

synpunkter på den faktor, som stått i förgrunden för diskussionen

— sändningstidens längd — har tidigare redovisats.

På den positiva sidan kan noteras, att priset på en televisionsmottagare

numera i genomsnitt torde ligga ca 10 % lägre än vad som förutsattes för

prognosen. Av betydelse är vidare de ökade rcalinkomster, som kommit

många potentiella televisionsköpare till del de senaste åren.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

Utredningen erinrar om att såväl Industriens utredningsinstitut som 1951

års televisonsutredning understrukit att en prognos som den föreliggande

måste betraktas såsom mycket osäker. Ytterligare osäkerhetsmoment har

sedermera tillkommit i och med att vissa förutsättningar ändrats i negativ

eller positiv riktning. Utredningen har emellertid avstått ifrån att försöka

siffermässigt uttrycka dessa förändringars inverkan och stannat för

att använda den tidigare prognosen.

Utredningen har begagnat de siffror för antalet invånare inom sändarstationernas

täckningsområden, som framräknats på grundval av befolkningssituationen

vid årsskiftet 1950/51. Detta innebär en viss säkerhetsmarginal,

ty dels har Sveriges folkmängd ökat med 3,4 % fram till årsskiftet 1955/56,

d.els..va§?r man — speciellt i inledningsskedet — räkna med större verkliga

försörjningsområden för stationerna än vad man ansåg sig böra göra, när

täckningssiffrorna beräknades.

Vid en utbyggnad enligt 5-årsplanen (alt. III) skulle antalet licenser under

budgetåren 1957/58—1963/64 utvecklas på följande sätt: 37 200—71 600

118 300—179 100—245 100—321 400—393 000. Siffrorna avser licensantalet

vid slutet av resp. budgetår.

På grundval av det beräknade licensantalet bar därpå licensinkomsterna

uträknats. Licensavgiften har förutsatts erlagd med en fjärdedel av årsbe1

Öppet per kalenderkvartal, vilket gör att inkomsttillskottet från nya licenser

reduceras under »inträdesåret».

Utredningen anser att den nuvarande differentieringen av avgiften för

innehav av televisionsmottagare i olika delar av riket, som redan nu måste

anses medföra icke önskvärda ojämnheter i avgiftsbeläggningen, bör slopas

och en enhetlig avgift om 25 kr. per kvartal införas, att gälla inom hela riket.

Tidpunkten härför föreslås till den 1 juli 1958, då stationer i Stockholm,

Göteborg, Malmö och Norrköping är i verksamhet, om utredningens utbyggnadsplan

realiseras. Den nuvarande registreringsavgiften skulle sålunda få

förlängd giltighet endast t. o. in. budgetåret 1957/58. Inkomsterna av registreringsbevis

under sistnämnda år har i kalkylerna upptagits till

100 000 kr. 11 5

Genom att sammanställa utgifterna för programproduktionen och distributionen

— televerkets kostnader för licensuppbörden har antagits vara 2

kr. per licens och år — med de beräknade inkomsterna erhåller man driftresultatet

för televisionsverksamheten. Resultatet av denna driftkalkul

återges i tabell 2.

Dessa lesultat tolkar utredningen på följande sätt.

Vfr® sij§ man jämför verksamhetsalternativ I C med I I), II C med II I)

e ler III C med III D, finner man, i hur avgörande grad kostnaderna för

programproduktionen påverkar det ekonomiska resultatet. I alternativen

med den storre programproduktionen, sändningsplan C, blir de ackumulelade

underskotten högst betydande vid sjuårsperiodens slut. De är alla tre

ekonomiskt mera ogynnsamma än det sämsta av verksamhetsalternativen

med den mindre programproduktionen, alternativ I D, som dock vid siuarspenodens

slut ger ett så stort underskott som ca 40 milj kr

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 54 år 1957

15

Tabell 2. Driftresultat av televisionsverksainheten i milj. kr.

Verk-

samh.-

alt.

Budgetår

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

I G

Underskott........

8,53

9,73

11,75

13,79

15,90

21,91

20,03

Ackumulerat resultat

— 8,53

— 18,26

— 30,01

— 43,80

— 59,70

— 81,61

—101,64

I D

Underskott........

6,95

7,17

7,16

6,87

6,33

4,06

2,18

Ackumulerat resultat

— 6,95

— 14,12

— 21,28

— 28,15

— 34,48

— 38,54

— 40,72

II C

Underskott........

8,87

8,59

9,34

9,40

9,49

13,27

9,05

Ackumulerat resultat

— 8,87

— 17,46

— 26,80

— 36,20

— 45,69

— 58,96

— 68,01

II D

Underskott.........

7,29

6,03

4,75

2,48

Överskott.........

0,08

4,58

8,80

Ackumulerat resultat

— 7,29

— 13,32

— 18,07

— 20,55

— 20,47

— 15,89

— 7,09

III C

Underskott........

8,87

8,73

9,34

8,59

7,20

8,97

1,76

Ackumulerat resultat

— 8,87

— 17,60

— 26,94

— 35,53

— 42,73

— 51,70

— 53,46

III D

Underskott........

7,29

6,17

4,75

1,68

Överskott.........

2,38

8,88

10,09

Ackumulerat resultat

— 7,29

— 13,46

— 18,21

— 19,89

— 17,51

— 8,63

+ 7,46

Beaktas dessa beräkningsresultat, vilka knappast i någon avgörande grad

kan påverkas av det osäkerhetsmoment, som ligger i den bristande kunskapen

om licensutvecklingens beroende av sändningstidens längd, synes det

icke vara möjligt att rekommendera det större alternativet för programproduktionen.

Utredningen framhåller tvärtom, att man i ett läge med begränsade

ekonomiska resurser måste finna det långt riktigare att i stället för

en stor programproduktion, av vilken endast en relativt begränsad del av

landets invånare kan få nytta och glädje, nöja sig med en måttlig programproduktion,

som å andra sidan en förhållandevis stor del av landets invånare

kan bli delaktig av. Vinner denna uppfattning anklang, måste verksamhetsalternativen

I C, II C och III C anses eliminerade.

Detsamma gäller alternativ I D, som ger stort underskott på rörelsen

och som försörjer en liten del av befolkningen med ett program av måttlig

omfattning.

För de båda sålunda kvarstående alternativen, II D och III D, gäller vid

sjuårsperiodens slut, att II D kan beräknas ge ett underskott på drygt 7 milj.

kr. medan III D ger ett ungefär lika stort överskott. Det faller sig härav

naturligt att för de närmaste årens televisionsverksamhet på såväl distributions-

som produktionssidan välja alternativ III D.

Det är alternativ III D, som snabbast bringar jämvikt mellan televisionsrörelsens

utgifter och inkomster. Vill man nå detta mål ulan tidsspillan,

gäller det också att så snabbt som möjligt bygga ut de till detta alternativ

hörande distribulionsanläggningarna.

Med hänsyn till den svenska radioindustriens berättigade önskemål, all

den skall få möjligheter att planera sin genom televisionens införande påräkneliga

tillverkning av televisonsmateriel, måste det anses rimligt, att

statsmakterna beslutar sig för ett någorlunda långsiktigt och i allt väsentligt

definierat utbyggnadsprogram för distribulionsanläggningarna.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

Anslagskalkyler, syftande till att klarlägga i vad män statsverket ekonomiskt

engageras i televisionsrörelsen via statsbudgeten, har uppgjorts för de

olika verksamhetsalternativen. Av dessa återgives här i tabell 3 endast kalkylerna

för alternativet III D i sammandrag.

Tabell 3. Televisions verksamhetens anspråk på statsbudgeten 1 milj. kr.

Verksamhetsaltemativ III

D

Budgetår

57/58

58/59

59/60

60/61

61/62

62/63

63/64

Kapitalbudgeten

Lån till radiotjänst......

2,40

0,80

— 0,60

— 0,80

2,70

0,66

— 0,34

Investeringsbemyndigande

i televerkets fond......

3,88

4,49

4,84

2,33

— 0,35

— 1,84

— 1,84

Summa (1)

6,28

5,29

4,24

1,53

2,35

— 1,18

— 2,18

Driftbudgeten (6:e huvudtiteln)

Radiotjänst

Kapitalkostnader.......

0,65

1,25

1,65

1,85

2,05

2,39

2,39

Driftkostnader.........

7,80

9,10

10,40

11,80

13,10

13,10

13,10

Televerket

Avsättn. t. värdeminsk- ningskonto ..........

0,03

0,41

0,87

1,38

1,71

1,84

1,84

Driftkostnader.........

0,30

0,76

1,29

1,53

1,89

2,13

2,13

Licensuppbörd.........

0,04

0,12

0,21

0,32

0,45

0,59

0,75

Summa (2)

8,82

11,64

14,42

16,88

19,20

20,05

20,21

Anslagsbehov, brutto

(1) + (2) - (3) .........

15,10

16,93

18,66

18,41

21,55

18,87

18,03

Licensinkomster

Summa (4)

2,26

6,22

10,67

15,98

22,43

29,68

37,05

Medelanspråk, netto

(3) - (4) - (5).........

12,84

10,71

7,99

2,43

— 0,88

— 10,81

— 19,02

För radiotjänsts vidkommande förutsättes, att såväl på kapitalbudgeten

upptagna lånemedel som på driftbudgeten under rubriken kapitalkostnader

upptagna belopp tages i anspråk för materielanskaffning. Såsom framgår av

tabellen kommer under vissa år avskrivningsmedlen att överstiga investeringsbehovet,

vilket kommer till synes genom att kolumnen för lån till radiotjänst

visar negativt värde. Innebörden härav är att det överskjutande beloppet

av avskrivningsmedlen förutsatts använt till amortering på bolagets

lån hos staten. Någon ränta på de av staten tillhandahållna lånemedlen har

icke beräknats, då beloppet i statsbokföringen skulle komma upp på såväl

inkomst- som utgiftssidan. Däremot har för radiotjänsts del medtagits kostnaderna

för utdelning till aktieägarna med 4 % på i televisionsutrustning investerad

del av bolagets aktiekapital.

Vad televerket angår visas i tabellen bl. a. investeringsbemyndigandena.

Motsvarande investeringsanslag erhålles, om till bemyndigandena adderas de

belopp, som upptagits på driftbudgeten under rubrikerna avsättningar till

värdeminskningskontot.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

Licensinkomsterna förutsattes inlevererade till statsverket för att avräknas

mot televisionens kostnader. Detta förfarande anser utredningen vara

att föredraga framför att t. ex. låta radiotjänsts driftbudget och därmed programproduktionen

influeras av den osäkerhet, som måste uppstå, om nämnda

budget helt eller delvis göres beroende av inkomstutvecklingen.

Det synes lämpligt, att inkomsterna användes för täckning av driftutgifterna,

så länge den samlade televisionsrörelsens ackumulerade underskott

icke täckts av senare överskott. När en utjämning skett, bör det övervägas,

om icke då uppstående överskott lämpligen skall användas för fortsatt utbyggnad

av distributionsnät och programverksamhet. Accepterar man denna

tanke, synes det önskvärt, att man för den samlade televisionsrörelsen upplägger

särskilda räkenskaper, så att det blir möjligt för såväl allmänheten

som berörda myndigheter att utan svårighet få klarlagt, hur verksamheten

ekonomiskt utfaller.

För budgetåret 1957/58 föreslår utredningen investeringsanslag till lån

till radiotjänst för inköp av televisionsutrustning om 2 400 000 kr. och under

televerkets fond till televisionsanläggningar om 3 910 000 kr. samt ett

anslag under driftbudgetens sjätte huvudtitel om 8 823 000 kr. till televisionsverksamhetens

driftkostnader.

Det förutsätts att investeringsanslag till televisionsanläggningar beviljas

utanför televerkets investeringsram.

Remissyttrandena

Över 1956 års televisionsutrednings betänkande har, efter remiss, utlåtanden

avgivits av telestyrelsen, aktiebolaget radiotjänsts styrelse, näringslivets

televisionskommitté och svenska radioindustriföreningen. Därjämte

har riksräkenskapsverket yttrat sig i vad avser frågor av anslags- och bokföringstcknisk

natur.

Utredningens förslag till utbyggnadsplaner biträdes i allt väsentligt av

remissinstanserna.

Sålunda finner sig telestyrelsen i stort sett ej ha något att erinra mot

utredningens synpunkter på och förslag till eu 5-årsp!an. Enligt radiotjänst

synes utbyggnadsplanen kunna väl fylla det primära kravet på att så snabbt

som möjligt göra televisionen ekonomiskt självbärande. Näringslivets televisionskommitté

anser, att utredningen stannat vid en lämplig avvägning

mellan anspråken på en snabb utbyggnad av distributionsnätet och anspråken

på en utökning av programtiden. Hur önskvärt det än i och för

sig är med eu ytterligare utökning av programmen vore det icke välbetänkt

afl tillgodose detta önskemål på bekostnad av en långsammare utbyggnad

av distributionsnätet. Även om utredningens förslag i dagens läge

kan anses motsvara våra resurser, är det likväl synnerligen angeläget att

distributionsnätet så snart ske kan utsträckes till andra relativt folkrika

delar av landet. Televisionskommittén understryker därjämte, att ett allvarligt

bakslag i allmänhetens f. n. starka televisionsintresse lätt kan

2 llilumg till riksdagens protokoll 1:957. 1 samt. Sr !ji

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kiingl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

inträffa, om den påbörjade utvecklingen på program- och distributionssidan

ej skulle fortsätta redan nästa år och fullföljas i någorlunda rimlig

takt. Radioindustrif öreningen konstaterar med tillfredsställelse, att utredningen

ingående och med tyngdpunkt på de praktiska aspekterna behandlat

alla aktuella frågor i samband med distributionen av televisionsprogram.

Man har begränsat investerings- och driftkostnader så långt som över huvud

taget är möjligt utan att riskera den tekniska kvaliteten. De valda lösningarna

torde medföra att nätets driftsäkerhet ej blir den högsta tänkbara,

varjämte vissa sändarstationer ej får maximal räckvidd. I nuvarande

läge överväger dock förslagets ekonomiska fördelar. Genom att sändarnätet

och programlinjerna ges provisorisk form, kan de också byggas

ut snabbt.

I fråga om program produktionen har utredningens förslag

att utvecklingen skall baseras på sändningsplan D icke mött några erinringar

i remissvaren. Telestyrelsen tror visserligen, att en mera omfattande

programverksamhet skulle ge en gynnsammare inkomstutveckling,

\arigenom

utgifter. I betraktande av det ansträngda ekonomiska läget och den icke

obetydliga belastning på statsbudgeten, som televisionsverksamheten under

de första åren kommer att medföra, tillstyrker styrelsen dock utredningens

förslag att sändningsplan D tillämpas. Radiotjänst understryker

att sändningsplan D är ett minimialternativ. En kortare sändningstid än den

som häi anges kan komma att verka hämmande på televisionsintresset

och därigenom visa sig vara ett oekonomiskt alternativ. Likaså kan en

oförändrad sändningstid av nuvarande omfattning få allvarliga konsekvenser

för televisionens ekonomi. Ä andra sidan är det utan tvivel av lika stor

vikt för televisionens utveckling att kvalitetskravet upprätthålles. Det är

sålunda enligt radiotjänsts mening av vital betydelse för allmänhetens teleyisionsintresse

och därmed för televisionens utveckling, att sändningstiden

i rimlig omfattning ökar varje år under begynnelseskedet och att sådana

resurser ställs till förfogande, att kraven på god programkvalitet kan

mötas.

Knligt näringslivets televisionskonunitté förefaller utredningens beräkningar

rörande produktionskostnaderna väl optimistiska, om programstandarden

skall fylla någorlunda högt ställda anspråk. Kommittén understryker,

att kvalitetskravet får desto större betydelse som man enligt utredningens

förslag endast har att räkna med en relativt måttlig utökning av

den nuvarande programtiden. Ännu vid femårsperiodens slut skulle denna

tid väsentligt underskrida vad man redan nu uppnått i flertalet andra

europeiska länder, där television införts. Ehuru en ökning av anslaget till

programproduktionen både ur allmänna synpunkter och med hänsyn till

televisionsverksamhetens ekonomi sålunda måste anses i hög grad'' motiverad

anser sig televisionskommittén icke i nuvarande statsfinansiella läge

böra påyrka en sådan anslagshöjning. Däremot varnar kommittén bestämt

för att det av utredningen förordade anslaget för ändamålet i någon män

beskares. Radioindustrif öreningen framför liknande synpunkter

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 5t år 1957

Vad gäller distributionsnätet framhåller näringslivets televisionskommitté,

att utredningens plan sträcker sig betydligt längre än det

förslag, som vissa av näringslivets organisationer framlade i januari 1956.

Utredningen har också kommit till något högre investerings- och driftkostnader

än näringslivet. Detta beror på att utredningen räknat med vissa

sändarstationer med större effekt och masthöjd samt med en stamlinje

med något högre driftsäkerhet och överföringskvalitet än den av näringslivet

föreslagna. Å andra sidan anser utredningen i motsats till näringslivet,

att provisoriska delar av distributionsnätet bör bibehållas under en

längre tid och utbyggnaden fortsättas kontinuerligt, sedan televisionsverksamheten

blivit självbärande. — Näringslivets televisionskommitté framhåller

vidare, att någon reducering av de föreslagna anslagen till distributionsnätet

icke synes kunna ifrågakomma.

Beträffande programförbindelsernas utbyggnad tillstyrker telestyrelsen

utredningens förslag för sträckan Norrköping—Göteborg—Malmö. I fråga

om delsträckan Stockholm—Norrköping synes televerkets planerade permanenta

radiolänklinje för telefon, telegraf, television in. in. på grund av

knappheten på investeringsmedel icke kunna bli färdig förrän tidigast i mitten

av år 1961. En provisorisk radiolänklinje för enbart television skulle på

denna sträcka således komma att vara i drift minst tre år. Utredningen har

angivit möjligheten att förse denna delsträcka med relativt prisbilliga radioutrustningar,

sådana som normalt användes för mobilt bruk. Styrelsen tillstyrker

en temporär lösning men anser dock att — på grund av den långa

användningstiden för ifrågavarande provisorium — utrustningar av mera

driftsäker karaktär bör komma till användning på denna delsträcka. Mot

utredningens förslag till utbyggnad av övriga förbindelser för överföring

av televisionsprogram har telestyrelsen i princip intet att erinra.

På grund av den knappa tiden har styrelsen icke kunnat skaffa underlag

för en närmare granskning av utredningens beräkningar av kostnader

och utbyggnadstid. Styrelsen anser det dock möjligt att inom de av utredningen

angivna tids- och kostnadsramarna få till stånd provisoriska anläggningar,

som fyller de av utredningen angivna begränsade uppgifterna. Eu

förutsättning för ett genomförande av utredningens planer beträffande förbindelser

och sändare är dock, att televerket kan disponera erforderlig personal

av olika kategorier, att tillräckligt korta leveranstider för materielen

kan erhållas samt att materielbeställningar snarast kan läggas ut.

Vad utredningen anfört rörande distribution av registrerade televisionsprogram

och filmer till lokala sändare utan programförbindelser anser telestyrelsen

böra tagas under övervägande. Med hänsyn till bl. a. önskvärdheten

att snabbt kunna bygga ut sändarnätet till så stor del av befolkningen

som möjligt för alt därigenom skapa underlag för eu snabb ökning av licensinkomsterna

föreslår styrelsen, att tidpunkten för sändarstationernas

utbyggnad icke göres avhängig av motsvarande utbyggnad av programledningsnätet.

I så stor utsträckning som är praktiskt lämpligt bör utbyggnaden

av lelevisionsstationerna däremot samordnas med utbyggnaden av mot
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

svarande FM-stationer. En sådan samordning skulle t. ex. medföra, att stationer

i Boden, Sundsvall och Östersund skulle kunna tagas i bruk på ett

relativt tidigt stadium. Detta kan innebära vissa avvikelser från 5-årsplanen.

Inom den angivna kostnads- och tidsramen skulle utbyggnaden emellertid

bedrivas så, att så många invånare som möjligt bereddes tillgång till

televisionen. Styrelsen betonar, att en temporär användning av registrerade

program givetvis ej bör få försena anläggandet av de av utredningen föreslagna

programförbindelserna.

Telestyrelsen framhåller vikten av att en utbyggnadsplan för televisionsnätet

i princip tastställes. Detta är nödvändigt om styrelsen skall kunna på

ett rationellt sätt planlägga och genomföra arbetena på televisionsnätet. Det

måste därjämte, såsom utredningen påpekat, med hänsyn till den svenska

radioindustriens berättigade önskemål att få möjlighet att planera tillverkningen

av televisionsmateriel anses rimligt, att statsmakterna beslutar sig

för ett någorlunda långsiktigt och i allt väsentligt definierat utbyggnadsprogram

för distributionsanläggningarna. — Även radioindustriföreningen understryker

behovet av en plan.

Beträffande de föreslagna lokala stationerna, som till en början icke

skulle anslutas till programförbindelsenätet, uttalar radiotjänst, att företagets

principiella inställning baserad på egna erfarenheter och på erfarenheter

från utlandet är den, att ett sådant provisorium icke bör förlängas

mer än vad som är oundgängligt av tekniska och finansiella skäl. Dessa

sändare bör därför snarast anslutas till rikstelevisionen.

\ ad slutligen angår televisions rörelsens ekonomi anser

telestyrelsen den av utredningen förutsatta licensutvecklingen böra kunna

läggas till grund för inkomstberäkningen. Dock synes ett snart utnyttjande

av metoden att sända registrerade program kunna inverka gynnsamt på

licensökningen och därmed på inkomstutvecklingen. I likhet med utredningen

förordar styrelsen, att en enhetlig licensavgift snarast införes i hela

landet. Detta skulle, utöver inkomstökningen, medföra vissa administrativa

fördelar, bl. a. med hänsyn till att det är praktiskt taget omöjligt att

i förväg fastställa det område omkring en sändarstation, inom vilket godtagbar

mottagning kan garanteras. Det torde möta mindre opposition att

göra en sådan omläggning, innan mottagarbeståndet inom dåligt försörjda

områden bar blivit alltför stort. De av utredningen angivna kostnaderna,

såväl vad beträffar investering som drift, synes enligt telestyrelsen vara

av rätt storleksordning.

Radiotjänst påpekar, att något beslut om ökning av bolagets aktiekapital

ännu ej trätfats. Om nytt aktiekapital ej ställes till förfogande i den

utsträckning och inom den tid som utredningen förutsatt, kan radiotjänsts

behov av lånemedel för inköp av televisionsutrustning komma att öka i

motsvarande grad. Radiotjänst påpekar vidare, att utredningen icke synes

ha tagit med driftkostnader för programverksamheten vid stationerna i Gävle,

Sundsvall och Luleå. I den mån en programverksamhet kommer i gång

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

21

vid dessa stationer, kommer sålunda driftkostnaderna att öka. Vidare framhålles,

att utredningen icke beräknat någon ränta på de av staten tillhandahållna

lånemedlen för produktionsutrustning. Skulle emellertid ränta påföras

i enlighet med vad som angivits i proposition 90/1956 måste en motsvarande

höjning av anslaget under sjätte huvudtiteln göras. Radiotjänst

understryker vikten av att möjligheter skapas för en fondering av televisionsintäkterna

vid den tidpunkt dessa börjar överstiga driftkostnader

och låneamorteringar.

Riksräkenskapsverket erinrar om, att ämbetsverket i sitt remissyttrande

över 1951 års televisionsutrednings betänkande förordade, att rörelsens inkomster

och utgifter skulle särredovisas på televerkets fond. Med hänsyn

till att 1956 års televisionsutredning föreslår en utbyggnad, som är betydligt

mindre omfattande och leder till bättre ekonomiskt resultat än enligt

den förstnämnda utredningens förslag, måste de skäl, som vid behandlingen

under 1956 års riksdag av frågan om regleringen av utgifterna för televisionsverksamheten

kan ha befunnits tala mot den av riksräkenskapsverket

föreslagna ordningen, anses ha förlorat avsevärt i betydelse. Riksräkenskapsverket

finner sig böra vidhålla sitt tidigare förslag i ämnet.

Riksräkenskapsverket anser liksom utredningen att licensinkomsterna bör

inlevereras till statsverket för att avräknas mot televisionsverksamhetens

kostnader. Därest dessa kostnader emellertid anses böra bestridas från anslag

å driftbudgeten, bör samtliga till televisionsverksamheten hörande inkomster

tillgodoföras anslaget såsom särskilda uppbördsmedel. En dylik

redovisning är dock möjlig endast så länge inkomsterna understiger utgifterna.

Så snart inkomsterna för ett år överstiger samma års utgifter, vilket

enligt utredningen skulle inträffa under det femte året, torde en övergång

till det av riksräkenskapsverket föreslagna redovisningssättet aktualiseras.

Även på grund härav torde det med hänsyn till önskvärdheten av en konsekvent

och överskådlig redovisning vara lämpligt, att denna redan från

början utformas i enlighet med riksräkenskapsverkets förslag.

I motsats till utredningen anser riksräkenskapsverket, att radiotjänst skall

erlägga ränta för de lånemedel, som statsverket tillhandahåller för anskaffning

av televisionsutrustning, vilket även förutsatts i propositionen 1956: 90.

Räntan kommer liksom utgifterna för avskrivning av programproduktionens

utrustning att ingå i de bolagets kostnader för televisionsverksamhet,

för vilkas täckande medel skall anvisas. Med den utformning den till bolaget

lämnade krediten erhållit bör de medel, som frigöres genom avskrivning,

kunna av bolaget användas för reinvestering i den mån amortering av lånet

icke påfordras.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter slutligen, om någon utdelning å aktierna

i bolaget skall beräknas, så länge televisionens inkomster understiger

dess utgifter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 a/- 7,9.57

Departementschefen

1951 års televisionsutredning, vars förslag låg till grund för fjolårets proposition

i televisionsfrågan, lade i sitt betänkande fram beräkningar för utbyggnad

av ett rikstelevisionsnät. Investeringskostnaderna för ett distributionsnät,

som skulle omfatta bl. a. 50 sändarstationer och ge drygt 90 %

av landets innevånare möjligheter till televisionsmottagning, beräknades till

storleken 160 milj. kr. Vid full utbyggnad uppskattades i propositionen —

efter vissa justeringar av utredningens siffror —• de årliga driftkostnaderna

vid en programproduktion av 25 timmar per vecka till bortåt 50 milj. kr.

Enligt kalkylerna skulle rörelsen gå med underskott under de första 8—10

åren, och åtskilligt längre tid skulle förflyta innan de ackumulerade underskotten

skulle ha täckts.

Den av 1951 års utredning beräknade totala anläggningskostnaden torde

fortfarande kunna användas som ett mått på de investeringar, som fordras

för ett fullt utbyggt rikstelevisionsnät. Frågeställningen för den nya utredningen

— 1956 års televisionsutredning — har gällt, hur man i begynnelseskedet

genom provisoriska anordningar skall kunna ernå en snabb utbyggnad

till låga anläggnings- och årskostnader. Avsikten har varit att härigenom

redan på ett tidigt stadium få televisionsrörelsen att bära sig ekonomiskt

och sålunda åstadkomma goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad

av rikstelevisionen i landet.

Det av 1956 års utredning nu framlagda förslaget innebär, att en stainförbindelse

för överföring av televisionsprogram under nästa budgetår skall

byggas ut från Stockholm via Göteborg till Malmö samt att under en femårsperiod,

utöver den nu befintliga stockholmssändaren, inalles 13 nya

sändare skall uppföras. Vid sitt urval av sändarstationer har utredningen

strävat efter att välja sådana platser, där sändarnas täckningsområden omfattar

mera tättbefolkade trakter av landet. Härigenom nås det dubbla syftet

att ge en stor del av landets befolkning möjligheter till televisionsmottagning

och att därigenom lägga en god grundval för televisionsrörelsens

ekonomi. Vid en utbyggnad enligt förslaget skulle sålunda sändarnas täckningsområden

komma att omfatta ej mindre än 4,6 miljoner invånare, motsvarande

inemot två tredjedelar av det svenska folket. För att hålla årskostnaderna

nere har utredningen ansett sig böra räkna med eu mindre omfattande

programproduktion än den tidigare utredningen. Sålunda förordas

en successiv ökning av programproduktionen, så att den under det femte

året uppgår till 18 timmar per vecka. Rörelsens ekonomiska resultat skulle

då bli sådant, att — vid en årlig licensavgift av 100 kr. — inkomsterna skulle

överstiga utgifterna fr. o. in. budgetåret 1961/62 och att två år senare de

ackumulerade underskotten från verksamhetens begynnelseår skulle ha blivit

täckta. För att belysa de ekonomiska konsekvenserna av en långsammare

utbyggnad har utredningen gjort upp kalkyler rörande två mer begränsade

utbyggnadsalternativ, det ena omfattande endast Stockholm och det

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

23

andra därutöver Norrköping, Göteborg och Malmö. Dessa alternativ uppvisar

klart sämre driftresultat.

Investeringskostnaderna för förbindelsenät och sändarstationer har utredningen

beräknat till ca 19,6 milj. kr. Som jämförelse kan nämnas, att motsvarande

kostnader enligt 1951 års utrednings beräkningar skulle vid eu

utbyggnad av ungefär samma omfattning uppgå till storleken 50 milj. kr. De

väsentligt lägre kostnader, som nu räknats fram, sammanhänger med ett

utnyttjande av provisorier och av olika möjligheter till samordning med

andra närbesläktade utbyggnadsprojekt. Även själva koncentrationen till

mera tätbefolkade områden har medverkat till de lägre investeringsutgifterna,

eftersom byggnadskostnaderna genomsnittligt blir mindre i sådana områden

än i glesbebyggda trakter. — Förutom för distributionsnätet erfordras

investeringar för anskaffning av utrustning för programproduktionen;

härför har under femårsperioden ett medelsbehov av 8,7 milj. kr. beräknats.

Erfarenheterna under den korta tid, som televisionsverksamheten bedrivits

i någon nämnvärd omfattning här i landet, synes tyda på att det finns

ett icke obetydligt intresse för television bland allmänheten. Utvecklingen

av mottagarbeståndet har överträffat förväntningarna. Sedan den 1 oktober

1956, då licensbestämmelserna trädde i kraft, har inom det område, som

fastställts såsom stockholmssändarens täckningsområde, i runt tal 14 500

licenser lösts. Dessutom har i landet i övrigt drygt 6 000 registreringsbevis

tecknats. Antalet apparatinnehavare skulle alltså i dag, i den mån dessa

siffror kan anses representativa, uppgå till inemot 21 000. Det sålunda dokumenterade

intresset från publikens sida är i och för sig ett motiv för en

snar spridning av verksamheten ute i landet. Härtill kommer, att en fortsatt

verksamhet med det relativt begränsade publikunderlag, som den nuvarande

sändaren ger, måste med hänsyn till de stora programproduktionskostnaderna

erfordra betydande årliga medelstillskott från det allmänna under

en lång följd av år. Även företagsekonomiska skäl talar sålunda starkt

för en snabb utbyggnad.

I och med de planer och kalkyler, som 1956 års televisionsutredning lagt

fram, har utbyggnadsfrågan kommit i ett gynnsammare läge än vad fallet

var vid televisionsfrågans behandling för ett år sedan. Investeringsutgifterna

i begynnelseskedet har bragts ned till en nivå, som förefaller acceptabel,

och kostnadstäckning synes inom eu relativt kort tid kunna uppnås och

därmed goda förutsättningar för en fortsatt utbyggnad.

Mot bakgrunden av vad jag sålunda anfört vill jag förorda, att beslut nu

fattas om eu första utbyggnad av rikstelevisionsnätet. För all eu ändamålsenlig

teknisk och ekonomisk planering av verksamheten skall kunna ske, är

det av vikt, att en någorlunda långsiktig plan för utbyggnaden kan följas.

Den av utredningen föreslagna femårsplanen anser jag i likhet med remissinstanserna

vara väl ägnad alt i princip läggas till grund för utbyggnaden.

Beträffande programproduktionen föreslår jag dock, såsom jag strax återkommer

till, en viss avvikelse från planen under nästa budgetår. Självfal
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 54 år 1957

let bör planen överses från tid till annan och de modifikationer göras, som

betingas av utvecklingen i olika avseenden.

Under innevarande budgetår omfattar radiotjänsts egen programproduktion

i Stockholm i genomsnitt ca 7 timmar per vecka under tre kvartal. Därutöver

sändes några timmar i veckan vissa utfyllnadsprogram, bestående av

förhyrd eller inköpt film. Enligt utredningens plan skulle programtiden —

bortsett från ulfyllnadsprogrammen — under nästa budgetår utökas til!

ca 10 timmar i veckan. Under ettvart av de därpå följande fyra budgetåren

skulle ytterligare 2 timmar program per vecka komma till, så att programtiden

fr. o. in. budgetåret 1961/62 skulle utgöra 18 limmar i veckan.

Jag delar utredningens uppfattning att programtiden under femårsperioden

successivt bör ökas till sistnämnda omfattning. När del gäller verksamheten

under nästa budgetår, då utbredningsområdet för programmen under

större delen av året alltjämt kommer att vara förhållandevis begränsat,

anser jag att en något kortare sändningstid än den av utredningen föreslagna

bör kunna accepteras, för att kostnaderna för verksamheten skall

kunna ytterligare nedbringas. Ansträngningarna bör i huvudsak inriktas

— förutom på en utökning av programtiden från tre till fyra kvartal — på

en konsolidering av verksamheten och en kvalitetsmässig höjning av programmen,

så att en god grundval kan läggas för den fortsatta utökningen

av programtiden. Att även en programproduktion av den omfattning, som

den nuvarande har, kan i ett inledningsskede stimulera till apparatanskaffning,

ger enligt min mening den hittillsvarande licensutvecklingen inom

stockholmsområdet ett visst belägg för.

Licensavgiften för nästa budgetår torde böra fastställas till 100 kr., vilket

motsvarar innevarande års avgift om 25 kr. per kvartal. Denna avgift bör

tas ut inom stockholmssändarens försörjningsområde, varvid det kan bli

aktuellt att fastställa ändrade gränser för området. I fråga om göteborgsområdet,

där redan för innevarande budgetår viss programverksamhet äger

rum, anser jag skäligt att en avgift om 50 kr., motsvarande två kvartal, uttages.

Eu licensavgift kan även bli aktuell i norrköpings- och malmöområdena,

därest en programverksamhet skulle komma till stånd inom dessa

områden före den 1 april 1958. För nytillkommande apparatinnehavare inom

de delar av landet, där licensavgift inte utgår, synes den under innevarande

budgetår gällande registreringsavgiften om 10 kr. böra uttagas även under

nästa budgetår. Jag räknar liksom utredningen med att fr. o. in. den 1 juli

1958 innehav av televisionsmottagare bör kunna beläggas med en enhetlig

licensavgift i hela landet.

Närmare bestämmelser om licensavgifterna och licensområdenas omfattning

torde få utfärdas av Kungl. Maj :t.

Beträffande regleringen av utgifterna anser jag att det system för medelsanvisning,

som gäller för innevarande budgetår, bör bibehållas tills vidare,

varvid såsom riksräkenskapsverket framhållit inkomsterna av televisionsverksamheten

bör tillgodoföras bidragsanslaget såsom särskilda uppbördsmedel.

Frågan om övergång till ett annat redovisningssätt torde få över va
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 5\ år 1957 25

gas till det budgetår då inkomsterna av rörelsen kan beräknas överstiga

utgifterna.

Önskemålet om en lätt överblickbar redovisning av den samlade televisionsrörelsens

ekonomi torde kunna tillgodoses genom att telestyrelsen årligen

i anslutning till sina anslagsäskanden i ämnet lämnar en redogörelse

för utfallet av verksamheten för varje särskilt år och totalt fr. o. in. budgetåret

1956/57, då de första anslagen för ändamålet uppfördes på riksstaten.

Anslagen till televisionsverksamheten för innevarande budgetår uppgår

till inalles 5 milj. kr. Härav belöper 3 470 000 kr. på det under sjätte huvudtiteln

uppförda anslaget till Bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader,

330 000 kr. på anslaget till Televisionsanläggningar under televerkets

fond samt 1,2 milj. kr. på anslaget under fonden för låneunderstöd till Lån

för inköp av televisionsutruslning. Inkomsterna av licenser och registreringsbevis

kan vid en fortsatt gynnsam ökning av apparatbeståndet beräknas

till storleken 1 milj. kr.

Vid bifall till vad jag i det föregående anfört om verksamhetens omfattning

för nästa budgetår bör bidragsanslaget uppföras med 4 700 000 kr.

Detta innebär, att inemot 7 milj. kr. kommer att stå till förfogande för radiotjänsts

och televerkets driftkostnader, om utredningens licensprognos

slår in. I förhållande till utredningens förslag betyder det en beskärning

med ca 1,9 milj. kr. För utbyggnaden av distributionsnätet, vartill utredningen

föreslagit 3 910 000 kr., tager jag upp ett avrundat belopp av

3 900 000 kr. Rubriken på anslaget för ändamålet torde böra ändras till

Televisionsradioanläggningar, för att anslagsrubriceringen skall bringas i

överensstämmelse med terminologin i gällande författningar rörande radioanläggningar.

Låneanslaget torde i enlighet med utredningens förslag uppföras

med 2 400 000 kr. Lånet bör, i likhet med vad som gäller motsvarande

lån för innevarande budgetår, tills vidare vara amorteringsfritt och

löpa med 4,25 % ränta.

Totalt skulle sålunda de på riksstaten uppförda anslagen för ändamålet

under nästa budgetår uppgå till 11 milj. kr. De nu förordade beloppen överensstämmer

med dem, som preliminärt beräknades i årets statsverksproposition.

Till sist vill jag i detta sammanhang anmäla, att förhandlingarna med

nuvarande och tilltänkta nya aktieägare i aktiebolaget radiotjänst om bolagets

omorganisation ännu icke slutförts. Med anledning av att riksräkenskapsverket

i sitt remissyttrande ifrågasatt, om någon utdelning å aktierna

i bolaget skall beräknas, så länge televisionen går med underskott, vill

jag i anslutning härtill framhålla, att frågan om utdelningen påverkar möjligheterna

att tillföra företaget — som handhar även rundradiorörelsen —

nya aktieägare och nytt aktiekapital. För egen del anser jag att utdelning

bör äga rum.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Xr -i4

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj. ts proposition nr 5''r år J957

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

I. bereda riksdagen tillfälle att yttra sig i anledning av

vad jag i det föregående anfört:

II. föreslå riksdagen att för budgetåret 1957/58 anvisa

följande anslag, nämligen

a) till Bidrag till televisionsverksamhetens driftkostnader

under sjätte huvudtiteln ett anslag av 4 700 000 kr.;

b) till Radioanläggningar för televerket: Televisionsradioanläggningar

under statens affärsverksfonder, televerkets

fond, ett investeringsanslag av 3 900 000 kr.;

c) till Lån för inköp av televisionsutrustning under fonden

för låneunderstöd ett investeringsanslag av 2 400 000 kr.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

I''. Westerberg

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

510013

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:292 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till instruktion för riksdagens ombudsmän. a1 i texten