Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr 55b) om investeringsavgift för år 1957

1957-01-18 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:59, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr 55b) om investeringsavgift för år 1957

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

1

Nr 59

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 23 november

1956 (nr 55b) om investeringsavgift för år 1957;

given Stockholms slott den 18 januari 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogat förslag till förordning angående ändring i förordningen

den 23 november 1956 (nr 554) om investeringsavgift för år 1957.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vissa under år 1957 verkställda investeringar

i oljecisterner och skyddsrum undantages från avgiftsplikt samt att lättnader

i fråga om avgiftsplikten medgives vissa under år 1954 nystartade

företag.

1 Uihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Kr 59

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1957

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956

(nr 554) om investeringsavgift för år 1957

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 23 november 1956 om investeringsavgift

för år 1957 ävensom punkt 1 av övergångsbestämmelserna

till nämnda förordning skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §. 5 §.

Har myndighet----— •— av lånegarantien.

Har tillgång-----av anskaffningskostnaden.

Ersättningsanskaffning i--—

Investering som uteslutande eller

väsentligen tillkommit för civilförsvars-

eller beredskapsändamål är icke

att anse såsom avgiftspliktig investering.

Detsamma gäller investering i

fastigheter och inventarier, som utnyttjas

eller äro avsedda att utnyttjas

för produktion eller distribution av

elektrisk kraft, samt investering i nybyggnad,

som under medverkan av

hushållningssällskap uppförts för bedrivande

av svin stamkontroll. Vidare

skall som avgiftspliktig investering

icke anses förvärv av personbil, sådan

med skåp-, stationsvagns- eller

personbilskarosseri utrustad lastbil

vilkens tjänstevikt icke överstiger

1 800 kilogram eller sådan motorcykel

för vilken registreringsskyldighet

föreligger. Ej heller skall som avgiftspliktig

investering anses sådant förvärv

av egendom, varom förmäles i

7 § första eller andra stycket förordningen

den 21 maj 1954 om fondskatt.

--avgiftspliktig investering.

Investering som uteslutande eller

väsentligen tillkommit för civilförsvars-

eller beredskapsändamål är icke

att anse såsom avgiftspliktig investering.

Är skyddsrumsanläggning avsedd

att användas jämväl i fredstid,

skall den, därest värdet av sådant utnyttjande

är jämförelsevis obetydligt

i förhållande till kostnaden för anläggningen,

anses såsom väsentligen

tillkommen för civilförsvarsändamål.

Som avgiftspliktig skall icke

anses investering i anläggning för

lagring av olja med en volym av

minst 1 000 m3. Detsamma gäller investering

i fastigheter och inventarier,

som utnyttjas eller äro avsedda

att utnyttjas för produktion eller

distribution av elektrisk kraft, samt

investering i nybyggnad, som under

medverkan av hushållningssällskap

uppförts för bedrivande av svinstamkontroll.

Vidare skall som avgiftspliktig

investering icke anses förvärv

av personbil, sådan med skåp-, ''stationsvagns-

eller personbilskarosseri

utrustad lastbil vilkens tjänstevikt icke

överstiger 1 800 kilogram eller sådan

motorcykel för vilken registreringsskyldighet

föreligger. Ej heller

skall som avgiftspliktig investering

anses sådant förvärv av egendom, var
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1957

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Såsom avgiftspliktig---

om förmäles i 7 § första eller andra

stycket förordningen den 21 maj 1954

om fondskatt.

---för godsbefordran.

1. Till avgiftspliktig----

---januari 1955.

Har någon efter den 30 april 1953

påbörjat rörelse för industriell till- verkning och före den 16 januari 1955

genom avtal eller beställningar bun- dit sig för icke oväsentliga investe- ringar i fastigheter eller inventarier

i rörelsen, skall vid bestämmandet

enligt denna förordning av uppskat- tad investeringskostnad medtagas al- lenast hälften av kostnaden för så- dana avgifts pliktiga investeringar i

rörelsen, som visas vara beslutade

före den 16 januari 1955. Såsom för- utsättning härför skall vidare gälla

att rörelsen huvudsakligen är grun- dad på nämnda tillverkning samt att

rörelseidkaren eller annan, med vil- ken denne måste anses vara i intres- segemenskap, icke bedriver annan

rörelse av samma slag. En rörelse

skall anses påbörjad efter den 30

april 1953, om rörelseidkaren icke fö- re den 1 maj 1953 gjort investeringar

eller träffat avtal om investeringar i

fastigheter eller inventarier i rörel- sen.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1957

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 18 januari

1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Persson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Lange, Lindholm.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om undantag från

investeringsavgift för vissa under år 1957 verkställda investeringar samt

anför därvid följande.

Såsom ett led i statsmakternas investeringsbegränsande åtgärder har avgift

uttagits för vissa under åren 1952 och 1953 samt under åren 1955 och

1956 gjorda investeringar i jordbruk och rörelse, främst investeringar i

byggnader och inventarier. Genom förordningen den 14 december 1951 (nr

794) uttogs sålunda investeringsavgift för under åren 1952 och 1953 verkställda

investeringar. För investeringar under år 1954 uttogs i princip inte

investeringsavgift. Endast i vissa undantagsfall, nämligen vid omläggning

av räkenskapsår under åren 1952 och 1953, kunde avgift ifrågakomma för

investeringar under år 1954. Genom förordningen den 11 februari 1955

(nr 19) och förordningen den 16 december 1955 (nr 695) föreskrevs motsvarande

avgift (allmän investeringsavgift) för investeringar under åren

1955 och 1956. Vid höstsessionen av 1956 års riksdag beslöts på grundval

av propositionen nr 188 och bevillningsutskottets betänkande nr 57, att

dylik avgift jämväl skulle uttagas för investeringar under år 1957. Förordning

i ämnet utfärdades den 23 november 1956 (nr 554).

Den utrikespolitiska händelseutvecklingen har aktualiserat vissa frågor

om undantag från avgiftsplikten under år 1957. Jag avser vidare att i detta

sammanhang anmäla de önskemål om undantag till förmån för vissa nystartade

företag som uttalats av riksdagen i samband med antagandet av

sistnämnda förordning.

De åren 1955 och 1956 utfärdade förordningarna om allmän investeringsavgift

har i stort sett utformats i enlighet med 1951 års förordning. Avsikten

med bestämmelserna om investeringsavgift har varit, att investeringar

med svag eller osäker räntabilitet inte skall komma till stånd eller i allt

fall uppskjutas samt att investeringar, som trots en investeringsavgift ter

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

sig räntabla, ävensom ersättningsanskaffningar och reparationer i viss omfattning

skall få anstå i avvaktan på att den tillfälliga kostnadsfördyring,

som investeringsavgiften innebär, skall upphöra. Bestämmelserna har givits

en generell innebörd och drabbar i princip samtliga jordbrukare och rörelseidkare

lika.

För att inte minska effekten av investeringsavgiften har stor återhållsamhet

iakttagits, då det gällt att medge undantag från avgiftsplikten. Undantag

har dock gjorts bl. a. för investering, som uteslutande eller väsentligen

tillkommit för civilförsvars- eller beredskapsändamål. Bestämmelsen

härom har upptagits oförändrad i samtliga förordningar om investeringsavgift.

I propositionen nr 220 till 1951 års riksdag, som låg till grund för

samma års förordning om investeringsavgift, framhölls i anslutning till

denna undantagsbestämmelse, att det fanns anledning till återhållsamhet,

när fråga var om att begränsa bestämmelsernas räckvidd. Avgift borde sålunda

uttagas t. ex. å kostnaden för byggandet av ett skyddsrum, som i

fredstid användes som lagerlokal eller eljest i näringsverksamheten. I princip

är således endast sådana investeringar undantagna, som inte på något

sätt kan utnyttjas i fredstid. I enlighet härmed har riksskattenämnden såsom

anvisning till ledning för taxeringsmyndigheterna (Meddelanden från

riksskattenämnden nr 4 år 1952) bl. a. uttalat, att oljeföretagens investeringar

i cisterner, även om de är föranledda av gällande tvångslagringsbestämmelser,

inte bör betraktas som sådana investeringar, vilka jämlikt nu

ifrågavarande undantagsbestämmelse är undantagna från avgiftsplikt.

Den inledningsvis omnämnda frågan om lättnader i avgiftsplikten för

vissa nystartade företag upptogs första gången i de likalydande motionerna

I: 624 och II: 825 vid 1956 års riksdag, vilka motioner väckts i anledning av

propositionen med förslag till förordning om investeringsavgift för år 1957.

Motionärerna uttalade, att det fanns anledning närmare överväga, om

inte den relativt långa tid avgiftsskyldighet förelegat medförde särskilda

konsekvenser, som kunde föranleda särbestämmelser eller undantag från

skyldigheten. I motionerna framhölls, att då avgiften för 1955 års investeringar

beslöts, det uttalades, att densamma var avsedd att vara tillfällig.

Den rörelseidkare, som före den 16 januari 1955 delvis gjort avslut om

investeringar och kanske vidtagit andra åtgärder för en planerad utbyggnad

eller utökning av rörelsen måste, enligt vad i motionerna framhölls,

om anläggningstiden beräknats till mer än ett år och i varje fall om den

beräknats till mer än två år, ha räknat med att han inte skulle drabbas av

investeringsavgift. Enligt allmänt vedertagen köpmannased skulle nämligen

hans investering först år 1957 komma att upptagas på konto för färdigställda

tillgångar. Motionärerna påpekade vidare, att om en rörelseidkare

före ikraftträdandet av 1955 års förordning träffat avtal om inköp av t. ex.

en del maskiner för en planerad nyinvestering och färdigställandet av densamma

beräknades endast ta ett år men färdigställandet på grund av investeringsavgiften

blev uppskjutet, åsamkades rörelseidkaren eu ränteför
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

lust för redan verkställda investeringsutlägg. Men denna förlust var mindre

än den merkostnad, som avgiftens erläggande skulle ha inneburit. Även om

rörelseidkaren på grund av 1956 års avgift uppskjutit färdigställandet ytterligare

ett år, blev ränteförlusten knappast större än 12 procent. Men ett

uppskjutande under ett tredje år innebar enligl motionärerna vid nuvarande

ränteläge en avsevärt större ränteförlust än investeringsavgiften.

Motionärerna påpekade att ett i gång varande företag till inte oväsentlig del

kunde kompensera extrakostnaden för investeringsavgiften genom att avdraga

densamma från nästa års rörelseinkomst, medan ett nystartat företag,

vars rörelse inte påbörjats, inte kunde räkna med någon vinst de första

åren; underskotten under anläggningstiden skulle först utjämnas. Det syntes

enligt motionärernas mening inte skäligt att ett sådant nystartat företag

belastades med investeringsavgift, som rörelseidkaren inte rimligen kunde

ha kalkylerat med, då han år 1955 beslöt att fullfölja den påbörjade investeringen.

Då rörelseidkaren på grund av kreditrestriktionerna hade stora svårigheter

att erhålla lån, som möjliggjorde en fördelning av avgiften på flera

år, förelåg enligt motionärernas uppfattning i många fall risk för att avgiften

kunde förorsaka att nya företagare kom på obestånd. Såsom ännu ett

skäl att medgiva undantag från investeringsavgift anförde motionärerna

det förhållandet, att den ytterligare investeringsbegränsning, som avsågs

med 1957 års förordning, inte i detta fall skulle vinnas, då investeringen

redan var gjord. Motionerna utmynnade i hemställan, att från skyldighet

att erlägga investeringsavgift skulle frikallas sådan rörelseidkare, som

löre den 16 januari 1955 gjort avslut om vissa investeringar för viss anläggning,

vilka sedan kompletterats genom ytterligare investeringar för att färdigställas

under år 1957. Frikallelsen skulle dock endast avse nya rörelser

eller företag, som var helt beroende av denna anläggning och icke hade annan

i gång varande rörelse.

Bevillningsutskottet ansåg sig inte kunna tillstyrka bifall till motionerna,

då det föreslagna undantaget skulle bli alltför vittgående, vartill kom att de

bestämmelser, som skulle föranledas av förslaget, torde bli mycket komplicerade

och bli förenade med svåra gränsdragningsproblem. Däremot biträdde

utskottet ett i andra motioner framlagt förslag, att förlänga den tid

under vilken erlagd investeringsavgift får utnyttjas för avdrag vid inkomsttaxeringen.

I reservation nr III till bevillningsutskottets betänkande hade i anledning

av förstnämnda motioner hemställts, att till punkt 1 av övergångsbestämmelserna

till det vid propositionen fogade förslaget till förordning om investeringsavgift

för år 1957 skulle fogas ett nytt stycke av följande lydelse.

Har någon under år 1954 påbörjat rörelse för industriell tillverkning, skall

investering, som verkställes under år 1957 i rörelsen och som visas vara beslutad

under år 1954, ändå att avgiftsfrihet ej föreligger enligt första stycket,

icke anses såsom avgiftspliktig, under förutsättning tillika att rörelsen

huvudsakligen är grundad på nämnda tillverkning samt att rörelseidkaren

eller annan, med vilken denne måste anses vara i intressegemenskap, icke

driver annan rörelse av samma slag.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Enligt kamrarnas

beslut skulle emellertid till utskottets motivering göras det tillägget, att

utskottet förutsatte att Kungl. Maj :t lät utreda det problem som här aktualiserats

och, därest en godtagbar lösning av detsamma skulle visa sig möjlig,

framlade förslag i ämnet till 1957 års riksdag.

Departementschefen. Den senaste tidens händelser på det utrikespolitiska

området har skjutit vissa investeringar av beredskapskaraktär i förgrunden.

Av den nyss lämnade redogörelsen framgår, att undantag från avgiftsplikl

gjorts beträffande en del sådana investeringar. Undantagsbestämmelsen

är emellertid tämligen snävt formulerad. Detta står i överensstämmelse

med den vid olika tillfällen deklarerade principen, att återhållsamhet

måste iakttagas, då det gäller att begränsa räckvidden av bestämmelserna

om investeringsavgift. En investering kan i regel inte undantagas från avgift

endast av den anledningen att den från vissa synpunkter är önskvärd

eller nödvändig. Även när det gäller investeringar för civilförsvars- och beredskapsändamål

bör därför såsom huvudprincip alltfort gälla, att avgift

skall utgå, om investeringen även kan utnyttjas i fredstid.

Beträffande vissa investeringar av nu nämnt slag har emellertid läget

utvecklat sig på ett sådant sätt, att de betänkligheter som eljest föreligger

mot vidgade undantagsbestämmelser synes böra vika. Detta gäller i första

hand anläggningar för lagring av olja. Det nu gångna årets erfarenheter har

gett belägg för hur känslig vår oljeförsörjning är för den utrikespolitiska

händelseutvecklingen. Den oljelagring som skett enligt gällande bestämmelser

har visat sig otillräcklig även när det gäller att överbrygga kortare avbrott

i vår oljetillförsel. Det är därför angeläget att våra lagringsmöjligheter

i fråga om olja snabbt utökas. Betänkande med förslag i denna fråga

har nyligen avgivits av oljelagringskommittén, och därpå grundade förslag

torde komma att framläggas för 1957 års riksdag. Jag vill i detta sammanhang

även framhålla, att lagring av olja förutsätter kostsammare anordningar

än vad som i allmänhet krävs för kolbränslen.

Av nu angivna skäl anser jag mig böra förorda, att under år 1957 verkställda

investeringar i oljecisterner med därtill hörande fundament, maskiner

och ledningar m. in. skall undantagas från investeringsavgift. Undantagsbestämmelsen

bör även omfatta kostnader såväl för bergrumsanläggningar

som för andra former av skyddad lagring av olja. En begränsning

bör emellertid ske till de investeringar som från beredskapssynpunkt framstår

såsom särskilt angelägna, d. v. s. till oljehandelns, raffinaderiernas och

de större konsumenternas anläggningar för lagring. Undantagsbestämmelserna

bör därför lämpligen endast avse anläggning med en volym av 1 000

in3 eller mer.

I detta sammanhang synes det även rara anledning att ompröva frågan

om avgiftplikt för investeringar i skyddsrum. Som jag förut nämnt föreligger

avgiftsplikt i den mån skyddsrummen kan användas under fredstid.

Med tanke på behovet i rådande läge av ökade investeringar i skydds
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

rumsanläggningar synes det inte längre motiverat att inta en så restriktiv

ståndpunkt. Jag får erinra om att det även här i regel är fråga om kostsamma

investeringar samt att värdet av fredsanvändningen vanligen inte

står i rimlig proportion till byggnadskostnaden för skyddsrummet. Om en

skyddsrumsanläggning tillkommit för civilförsvarsändamål, synes därför

den omständigheten, att anläggningen även får användning i fredstid, t. ex.

som lagerlokal eller garage, inte längre böra föranleda att avgift utgår. Med

hänsyn till att i vissa andra fall den fredsmässiga användningen kan framstå

som det egentliga ändamålet, bör dock den begränsningen göras, att

värdet av skyddsrummets utnyttjande i fredstid skall vara jämförelsevis

obetydligt i förhållande till kostnaden för detsamma.

I enlighet med det anförda förordar jag att till fjärde stycket av 5 § förordningen

om investeringsavgift för år 1957 göres ett tillägg av innehåll,

att om skyddsrumsanläggning är avsedd att användas jämväl i fredstid, skall

den, därest värdet av sådant utnyttjande är jämförelsevis obetydligt i förhållande

till kostnaden för anläggningen, anses såsom väsentligen tillkommen

för civilförsvarsändamål. Vidare bör det föreskrivas, att såsom avgiftspliktig

inte skall anses investering i anläggning för lagring av olja med en volym

av minst 1 000 m3. Med anläggning för lagring av olja förstås härvid, förutom

cisternen med fundament etc., även pumpanordningar och ledningar

in. m., som är nödvändiga för att anläggningen skall vara funktionsduglig.

Undantagsbestämmelsen skall, såsom tidigare framhållits, även omfatta

alla kostnader för skydd av anläggningen. Undantaget för skyddsrumsanläggning

omfattar även maskiner, ledningar och andra anordningar, som är

nödvändiga för att skyddsrummet skall kunna fylla sin uppgift i fall av krig.

Jag övergår härefter till frågan om lättnader för vissa nystartade företag.

Till en början torde härvid vara anledning att erinra om följande. Förordningarna

om investeringsavgift har utformats så att de skall ha en generell

effekt. Avgift utgår oberoende av om investeringen i fråga är nödvändig

eller icke. Detta synes ofrånkomligt på grund av praktiska skäl och med

hänsyn till rättvisesynpunkter olika företag emellan. Avgift utgår därför

även om investeringen sedd ur allmän synpunkt är nödvändig och önskvärd.

I enlighet härmed har i motioner framställda yrkanden, att investeringar,

som föranletts av ålägganden från myndigheter, skall undantagas

från avgift, vid flera tillfällen avvisats. Det är också helt i överensstämmelse

med lagstiftningens syfte att nystartade företags investeringar drabbas

av avgift.

En investeringsavgift liksom andra åtgärder syftande till att begränsa investeringarna

kan drabba olika företag olika hårt. Företag, som redan

nått sin maximala storlek, påverkas relativt obetydligt, medan företag, som

är under utveckling, drabbas hårdare. Relativt sett hårdast drabbas nystartade

företag, som får erlägga avgift för samtliga sina investeringar. Ett

företag, som startas under tid, da förordning om investeringsavgift gäller,

bör dock vara medvetet om risken för att dylik avgift även senare kan utgå

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition, nr 59 år 1957

eller att den kan ersättas av andra liknande investeringsbegränsande åtgärder.

Ett sådant företag bör i sina kalkyler lia räknat med risken att investeringarna

kan komma att fördyras genom dylika åtgärder. I viss mån annorlunda

kan läget te sig för ett företag, som startade sin verksamhet under år

1954, då investeringsavgift inte utgick, och som före den 16 januari 1955

gjort sådana investeringar eller träffat sådana avtal om investeringar att

dessa investeringar sedermera trots investeringsavgiften måste fullföljas.

Emellertid är detta inte något som enbart har avseende å nystartade företag.

Även företag, som inte är nystartade men som under år 1954 planerade

en utvidgning av rörelsen, kan komma i samma situation, låt vara att dessa

företag generellt sett torde ha större bärkraft än de nystartade. Vad som

i övrigt skiljer kan vara möjligheten att utnyttja avdraget för investeringsavgiften

vid inkomsttaxeringen. Sedan 1956 års riksdag infört sådana

bestämmelser i 1957 års förordning, att avgift som påförts enligt nämnda

förordning kan få avdragas senast vid 1962 års taxering, torde emellertid

risken för att ett nystartat företag inte skall kunna utnyttja avdraget vara

betydligt minskad.

Det torde få anses uteslutet att införa bestämmelser, som från avgift

skulle undantaga samtliga investeringar, som beslutats under år 1954. Bestämmelser

av dylik innebörd skulle få vittgående verkningar och dessutom

kunna föranleda till missbruk. Vad som närmast skulle kunna komma i

fråga är att i enlighet med motionerna 1:624 och II: 825 ge vissa under år

1954 nystartade företag, nämligen sådana, vilkas nämnda år planerade och

beslutade nybyggnader färdigställes år 1957 eller vilkas år 1954 beslutade

maskininvesteringar levereras först under år 1957, en privilegierad ställning.

Även en sådan mera begränsad åtgärd möter emellertid invändningar, inte

minst från rättvisesynpunkter. Om byggnaden blivit färdig eller maskinerna

levererats under år 1956, hade avgift utgått, men avgift skulle inte utgå

om byggnaden blir färdig eller maskinerna levereras först efter årsskiftet

1956/1957, trots att investeringen även i sistnämnda fall till övervägande

delen var gjord före år 1957. I 1955 års propositioner med förslag till förordningar

om investeringsavgift för åren 1955 och 1956 framhölls, att avgiftens

investeringsbegränsande verkan i viss omfattning upphörde under senare

delen av året och under tiden fram till årets slut alltmer uttunnades på

grund av att avgift uttogs först när en byggnad var färdig eller en maskin

levererades. Det framhölls även att det senare fick övervägas om särskilda

åtgärder borde vidtagas för att låta lagstiftningen bibehålla sin fulla

effekt under hela år 1955 respektive år 1956. Företagen har därför haft att

räkna med att — om avgift inte ansetts böra utgå under år 1957 trots att

investeringsbegränsande åtgärder fortfarande var nödvändiga —- samtliga

kostnader för investeringar fram till utgången av beskattningsåret 1956

kunnat beläggas med avgift även om byggnaderna blev färdiga eller maskinerna

levererades först senare. Detta hade då även gällt de år 1954 nystartade

företagen. De här anförda betänkligheterna skulle givetvis bli mindre, om

den tilltänkta undantagsbestämmelsen för de år 1954 nystartade företagen

2 liihang till riksdagens protokoll 1957. i samt. Nr 59

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 59 år 1957

kunde ges så begränsad innebörd, att avgift inte skall utgå för kostnaden

för de nämnda år beslutade investeringarna till den del kostnaden kan anses

belöpa sig på år 1957. En sådan bestämmelse torde emellertid för de berörda

företagen bli av mycket ringa värde. Den skulle innebära, att endast

kostnader för byggnadsarbeten utförda under år 1957 och under år 1957

erlagd del av köpeskillingar för maskiner blev fria från avgift. Därest man

vill försöka att lösa den föreliggande frågan i önskad riktning, synes det

ofrånkomligt att trots de antydda betänkligheterna medge lättnader i fråga

om investeringar, som i verkligheten redan är gjorda.

Med hänsyn till de starka önskemål om en specialbestämmelse på detta

område som framförts i riksdagen vill jag inte motsätta mig att så sker.

Beträffande utformningen av de härför erforderliga bestämmelserna får jag

anföra följande.

Av proposition nr 227 till 1953 års riksdag, vilken framlades i maj 1953,

framgick att avgift inte skulle uttagas för investeringar under år 1954. Den

tilltänkta undantagsbestämmelsen synes med tanke härpå böra avse investeringar

i sådana rörelser, som påbörjats efter den 30 april 1953. En rörelse

får anses påbörjad efter nämnda dag, om rörelseidkaren inte dessförinnan

gjort investeringar eller träffat avtal om investeringar i fastigheter eller

inventarier i rörelsen.

Om samtliga investeringar i byggnader och maskiner i en dylik rörelse,

vilka beslutats före den 16 januari 1955, kunnat omprövas sedan 1955 års

förordning tillkommit, synes skäl inte föreligga att medgiva lättnad i fråga

om investeringsavgiften. Undantagsbestämmelsen synes därför — i viss anslutning

till motionerna på området -— endast böra avse sådana skattskyldiga,

vilka före den 16 januari 1955 redan gjort investeringar eller oåterkalleligen

bundit sig för investeringar av sådan storleksordning, att de inte kan

anses oväsentliga med hänsyn till företagets totala investeringsprogram. Undantagsbestämmelsen

bör, såsom föreslagits i reservation nr III till bevillningsutskottets

betänkande nr 57 år 1956, avse rörelser för industriell tillverkning

och undantagsbestämmelsen bör gälla endast under förutsättning

att rörelsen huvudsakligen är grundad på nämnda tillverkning samt att rörelseidkaren

eller annan, med vilken denne måste anses vara i intressegemenskap,

icke bedriver annan rörelse av samma slag.

Med hänsyn till bl. a. rättvisesynpunkter synes dock inte hel befrielse

från investeringsavgift böra ifrågakomma. Det bör vara tillfyllest att allenast

halva kostnaden för investeringen undantages från avgift. Detta innebär

att investeringsavgiften, beräknad på kostnaden i dess helhet, utgör sex

procent. Genom att investeringsavgiften är avdragsgill vid inkomsttaxeringen

blir den verkliga merkostnaden på grund av avgiften tre procent. Då avdragsrätt

för avgiften vid inkomsttaxeringen föreligger t. o. m. 1962 års

taxering, torde avdragsrätten regelmässigt kunna utnyttjas för företag, som

startats år 1954. Undantagsbestämmelsen synes böra upptagas som ett

andra stycke till punkt 1 av övergångsbestämmelserna till 1957 års förordning.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 59 år 1957

Om bestämmelserna utformas på sätt nu angivits torde de komma att beröra

ett mycket litet antal avgiftsskyldiga. Att så blir förhållandet är en

förutsättning för att bestämmelser av detta slag, som är förenade med svåra

gränsdragningsproblem, över huvud taget skall kunna accepteras.

Under åberopande av vad i det föregående anförts hemställer föredragande

departementschefen, att Kungl. Maj :t måtte genom proposition föreslå

riksdagen att antaga inom finansdepartementet upprättat förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 23 november 1956 (nr 55k)

om investeringsavgift för år 1957.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Valfrid Paulsson

67007 1 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (3)

3 kopplingar.

  1. KU 1957:14 Konstitutionsutskottets memorial nr år 1957 s. 13 i texten
  2. Rskr. 1957:148 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Majris proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956 a1 i texten
  3. BevU 1957:26 Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 23 november 1956 s. 1 i texten