Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m

1957-02-01 · 38 sidor, varav 38 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 38 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:63, Med förslag till förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 63 år 1937

1

Nr 03

Knngl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående ändring i förordningen den 15 november

1912 (nr 298) om provianteringsfrilager, m. m.;

given Stockholms slott den 1 februari 1957.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden

för denna dag vilt Kungl. Maj :t

dels föreslå riksdagen att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager; och

2) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror;

dels ock inhämta riksdagens yttrande över en av Rådet för samarbete på

tullområdet vid dess fjärde sammanträde i Bryssel antagen rekommendation

avseende vissa åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I syfte att underlätta provianteringen av fartyg med skattefria tobaksvaror

föreslås i propositionen, att sådana varor i fortsättningen skall få uppläggas

på provianteringsfrilager.

Vidare framlägges för riksdagens yttrande innehållet i en av Rådet för

samarbete på tullområdet år 1954 i Bryssel antagen rekommendation avseende

åtgärder till förekommande av smuggling. Det förordas, att bestämmelser

utfärdas i anslutning till rekommendationen. De ifrågasatta bestämmelserna

innefattar en reglering av rätten till utförsel av obeskattade spritoch

tobaksvaror såsom proviant, resgods och last. I det väsentliga överensstämmer

de förordade utförselreglerna med den ordning som nu upprättliålles

på skilda författningsmässiga grunder. Bestämmelserna innebär icke

någon ändring i vad som nu tillämpas beträffande provianteringen och försäljningen

av obeskattade varor i den sjöväga öresunds-trafiken och annan

sjöväga närtrafik. 1

1 Bihanq till riksdagen!, protokoll 1957. 1 samt. AV 63

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager

Härigenom förordnas, att §§ 1, 5 och 6 förordningen den 15 november

1912 om provianteringsfrilager1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

§ 1.

1. Från utrikes ort infört, till proviantering

och utrustning av fartyg

eller luftfartyg avsett tullpliktigt gods

må efter verkställd tulltaxering, utan

att tullavgift erlägges men mot ställande

av säkerhet för denna avgift,

uppläggas i särskilt magasin under

vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).

Rätt till — — — för tullverket.

Rätt till---sådan rätt.

2. Rusdrycker, som uppläggas å

provianteringsfrilager, skola där förvaras

under såväl tullverkets som

ägarens lås.

§ 5-

Gods, som---från tullavgift.

För å provianteringsfrilager upplagt

gods, vilket av ägaren annorledes

disponeras, ävensom för gods, som

å sådant frilager undergår förskämning

eller genom olyckshändelse eller

eljest går förlorat, skall ägaren vidkännas

belöpande tullavgift utan något

avdrag; ägande Konungen bestämma,

om och under vilka villkor

1 Senaste lydelse av § 1 se 1955: 200, av § 5

§ I
1.

Från utrikes ort infört, till proviantering

och utrustning av fartyg

eller luftfartyg avsett tullpliktigt gods

må efter verkställd tulltaxering, utan

att tullavgift erlägges men mot ställande

av säkerhet för denna avgift,

uppläggas i särskilt magasin under

vård av godsets ägare (provianteringsfrilager).

Å provianteringsfrilager

må jämväl uppläggas från utrikes

ort införda, förtullade eller oförtullade

tobaksvaror ävensom inom riket

tillverkade sådana varor mot ställande

av säkerhet för tullavgift, beräknad

enligt bestämmelserna i § 6.

Rätt till--— för tullverket.

Rätt till---sådan rätt.

2. Rusdrycker och tobaksvaror, som

uppläggas å provianteringsfrilager,

skola där förvaras under såväl tullverkets

som ägarens lås.

§ 5.

Gods, som---— från tullavgift.

För å provianteringsfrilager upplagt

gods, vilket av ägaren annorledes

disponeras, ävensom för gods, som

å sådant frilager undergår förskämning

eller genom olyckshändelse eller

eljest går förlorat, skall ägaren,

utom i fall som i tredje stycket sägs,

vidkännas belöpande tullavgift utan

något avdrag; ägande Konungen bese

1948:139.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

3

(Nuvarande lydelse)

gods må överflyttas till annat provianteringsfrilager.

§ 6.

Tullavgifter, som---skall av
lämnas.

(Föreslagen lydelse)

stämma, om och under vilka villkor

gods må överflyttas till annat provianteringsfrilager.

För tobaksvaror, som från provianteringsfrilager

i vederbörlig ordning

överlämnas till utövaren av statens

tobaksmonopol, skall tullavgift icke

utgå.

§ 6.

Tullavgifter, som---skall av
lämnas.

För tobaksvaror skall i §§ 1 och 5

omförmäld tullavgift beräknas efter

de taxor, som gälla för av Kungl.

Maj.t fastställd mindre myckenhet

dylika varor, som inkomma till riket

såsom gåva till enskild person för

dennes eget bruk.

Denna förordning träder i kraft den

1 januari 1958.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

V;

Förslag

till

lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 11 juni 1943 angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror skall erhålla ändrad lydelse

på sätt nedan angives samt att i nämnda lag skall införas en ny paragraf,

benämnd 29 a §, av nedan angivna lvdelse.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Skatt utgår icke för tobaksvaror,

som hos monopolets utövare inköpas

a) för Konungens eller medlems

av det kungl. huset räkning;

b) av den, som eljest enligt särskilt

stadgande äger åtnjuta tullfrihet

för från utlandet inkommande

varor, om inköpet sker för hans eget

eller hans familjs behov;

c) såsom proviant för fartyg eller

luftfartyg, därest varorna med fartyget

eller luftfartyget under stadgad

tullkontroll utföras till utrikes ort.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Skatt utgår icke för tobaksvaror,

som

a) hos monopolets utövare inköpas

för Konungens eller medlems av det

kungl. huset räkning;

b) hos monopolets utövare inköpas

av den, som eljest enligt särskilt stadgande

äger åtnjuta tullfrihet för från

utlandet inkommande varor, om inköpet

sker för hans eget eller hans familjs

behov;

c) hos monopolets utövare inköpas

såsom proviant för fartyg eller luftfartyg,

därest varorna med fartyget

eller luftfartyget under stadgad tullkontroll

utföras till utrikes ort;

d) enligt vad därom är särskilt

stadgat uppläggas å provianteringsfrilager.

29 a §.

Tobaksvara, som enligt 29 § införes

till riket, må utan erläggande

av å varan belöpande skatt uppläggas

å provianteringsfrilagcr enligt vad

därom är särskilt stadgat.

Denna lag träder i kraft den 1 januari

1958.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

5

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 februari 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Norup,

Hedlund, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam, Lindström, Långt,

Lindholm.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för handelsdepartementet frågor rörande dels

lagring av obeskattade tobaksvaror för proviantering dels Sveriges anslutning

till en av Rådet för samarbete på tullområdet antagen rekommendation

avseende vissa åtgärder till förebyggande av smuggling och anför därvid följande.

I.

I. Lagring av obeskattade tobaksvaror för proviantering

Inledning

I framställningar till Kungl. Maj :t den 12 maj 1949 av Sveriges skeppshandlareförbund

samt den 2 juli 1951 av samma förbund och Skeppshandlarnas

inköpsförening u. p. a. uttrycktes på sin tid önskemål om förbättrade

möjligheter till proviantering av fartyg med tobaksvaror. I framställningarna

påtalades rådande svårigheter för skeppshandeln att anskaffa och lagra

obeskattade tobaksvaror och framlades vissa förslag i syfte att underlätta

skeppsfurneringen med sådana varor.

Framställningarna överlämnades den 21 november 1952 till 1952 års tobakshandelsutredning

att övervägas i samband med utredningen om detaljhandeln

med tobaksvaror.

Med skrivelse den 8 mars 1956 har utredningsmannen, häradshövding

Erik Alexanderson, överlämnat en särskild stencilerad promemoria med

förslag rörande fartygs proviantering med tobaksvaror. Utredningsmannen

har vid överlämnandet anmärkt, att de till utredningens förfogande ställda

sakkunniga icke deltagit i denna del av utredningsarbetet men att arbetet

bedrivits i samråd med representanter för generaltullstyrelsen, Aktiebolaget

Svenska tobaksmonopolet och Sveriges skeppshandlareförbund. I anslutning

till förslaget upprättade författningsutkast torde såsom Rilaga 1 få

fogas till detta protokoll.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

över promemorian har, efter remiss, yttranden inkommit från generaltullstyrelsen,

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet och Sveriges skeppshandlareförbund.

Generaltullstyrelsen har vid sitt utlåtande fogat yttrande

från tulldirektionen i Stockholm.

Nuvarande möjligheter till proviantering med

obeskattade tobaksvaror

Beträffande skeppshandlarnas möjligheter för närvarande att anskaffa

och lagra obeskattade tobaksvaror må följande nämnas.

Enligt 29 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å

tillverkning och import av tobaksvaror äger av monopolets utövare antagen

återförsäljare rätt att importera färdig tobaksvara för försäljning

ävensom att, i avvaktan på varans förbrukning inom riket eller utförsel

till svensk frihamn eller utrikes ort, utan erläggande av å varan belöpande

skatt upplägga densamma under importörens och monopolets utövares lås

å särskilt lager (tobaksskattelager) samt därstädes förfoga över varan.

Närmare föreskrifter rörande tobaksskattelager är meddelade i 18—40 §§

kungörelsen den 30 juni 1943 (nr 429) med vissa bestämmelser rörande

tillämpningen av lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror. Institutet tobaksskattelager tillkom

i samband med de av 1924 års riksdag beslutade ändringarna i monopollagstiftningen.

Såsom framgår av Kungl. Maj :ts proposition nr 192

till 1924 års lagtima riksdag föranleddes inrättandet av tobaksskattelagerinstitutionen

av den föreslagna och av riksdagen sedermera beslutade ändringen

i lobaksbeskattningen, varigenom den dåvarande tullen å tobak överfördes

till tobaksskatt. Ur propositionen (s. 49) må härom återgivas följande.

Om nuvarande skyldighet att erlägga tullavgift för tobaksvaror borttages,

upphör därmed även rätten att upplägga sådana varor å nederlag och provianteringsfrilager,

varom i tullstadgan respektive förordningen den 15

november 1912 (nr 298) förmäles. Såväl med hänsyn till tullverkets personalkostnader

för kontrollen vid nederlag som ock på grund av de synnerligen

stora svårigheterna att på ett för det allmänna betryggande sätt

övervaka utfåendet av i förordningen angående statsmonopol ''å tobakstillverkningen

i riket bestämd avgift för från provianteringsfrilager utlämnade

tobaksvaror, bar det icke befunnits lämpligt förklara, att den inträdande

tullfriheten ej skall utgöra hinder för bibehållande beträffande varorna

av den tidigare rätten till uppläggning å dessa båda slag av lager. De i

detta sammanhang väsentligaste fördelarna med dessa lager torde likväl

böra i möjligaste mån alltfort tillförsäkras varuägarna. Dessa fördelar bestå

i att dels fa tidpunkten för införselavgifternas erläggande förlagd så nära

intill försäljningstillfället som möjligt, dels ock, i fråga om provianteringsfrilager,

få för fartygsproviantering i större eller mindre partier fördela

°5h uttaga på lagret liggande varukolli. Den senare förmånen synes, under

förutsättning att för monopolets utövare besvärande förflyttningar av varan

till tullager på platsen eller mellan olika orter icke tillätes, till och med

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

kunna utsträckas till att omfatta uttagning för vilket ändamål som helst i

skilda poster av ett uppdelat kolli.

Meddelandet av de nu berörda förmånerna förutsätter inrättandet av en

ny lagerinstitution, förslagsvis benämnd tobaksskattelager. Denna institution

synes kunna böra närmast ställas under monopolets utövares överinseende.

Enligt 18 § kungörelsen den 30 juni 1943 må tobaksskattelager inrättas

allenast å ort, där distrikttullanstalt finnes och monopolets utövare tillika

har kontor inrättat. Sådana orter är för närvarande Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping, Gävle, Härnösand, Luleå, Örebro och Östersund, av

vilka orter de två sistnämnda saknar betydelse i förevarande sammanhang.

Jämlikt 32 § ovannämnda kungörelse må å tobaksskattelager upplagd vara

överföras jämväl till fartyg å annan ort än den, där lagret finnes inrättat.

— Förutom å tobaksskattelager kan obeskattad tobaksvara lagras i frihamn

eller å transitupplag (se 5 § kungörelsen den 30 juni 1943). Enligt

78 och 79 §§ frihamnsstadgan må inom frihamn idkas detaljhandel med där

befintliga varor för att tillgodose såväl i frihamnen som annorstädes liggande

fartyg med förnödenhets- och proviantartiklar, varvid beträffande

vara, avsedd för annorstädes än i frihamnen läggande fartyg, gällande föreskrifter

angående försändande från frihamn av utrikes gods skall äga tilllämpning.

Å transitupplag förvarat gods må enligt 173 § tullsladgan under

upplagstiden icke underkastas behandling, varigenom det förändras till

kollital, emballage eller beskaffenhet, varför således endast hela kollin kan

uttagas från sådant lager. — Skeppshandlare har vidare möjlighet att anskaffa

obeskattade tobaksvaror direkt från tobaksmonopolets distributionskontor

(tobakskontor). Från tobakskontoren kan erhållas såväl importerade

tobaksvaror som varor av tobaksmonopolets egen tillverkning och överföring

av tobaksvaror må äga rum jämväl till fartyg å annan ort än den,

där kontoret är beläget.

Utredningsmannen anför, att furneringen av fartygen med obeskattade

tobaksvaror för närvarande sker efter fyra olika linjer, nämligen i form

av utförsel från skeppshandlarnas egna lager i frihamn, utförsel från tobaksskattelager,

utförsel genom tobaksmonopolets medverkan och medelst

utförsel från transitupplag.

De olägenheter, som är förbundna med de olika alternativen, sammanfattas

av utredningsmannen på följande sätt.

Utförsel från skeppshandlarnas egna lager i frihamn. På grund av fartygens

allt kortare liggetider i hamnarna har uppstått stora svårigheter att

förse fartyg, som lossar eller lastar i andra orter än Stockholm, Göteborg

och Malmö, med obeskattade tobaksvaror från frihamn. Dessutom uppstår

givetvis extra kostnader för transporter — även inom den ort där frihamnen

är belägen — telefon in. in. Vid expedition till andra orter kräves dessutom

ett samarbete mellan olika ofta konkurrerande skeppshandlare.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

Utförsel från tobaksskattelager. Vid utförsel från tobaksskattelager uppstår

i stort samma problem, som vid utförsel från frihamn. Tobaksskattelager

för de aktuella fallen finnes för närvarande endast i Stockholm och

Gävle.

Utförsel genom Tobaksmonopolets medverkan. Från Tobaksmonopolets

distributionskontor kan rekvireras obeskattade tobaksvaror för utförsel

med visst fartyg, varvid utförseln kontrolleras av tullverket. Expedieringen

kan ske även till fartyg å annan ort än där kontoret är beläget. De distributionskontor,

som utnyttjas för ifrågavarande ändamål, är belägna i Stockholm,

Växjö, Gävle, Malmö, Göteborg, Norrköping, Härnösand och Luleå.

Från Tobaksmonopolets distributionskontor kan erhållas såväl importerade

tobaksvaror som varor av monopolets egen tillverkning. Samma problem

som beträffande de båda tidigare nämnda utförselmöjligheterna uppstår

för denna expediering.

Utförsel från transitupplag. I orter med transitupplagsrätt, huvudsakligen

ort, där distrikttullanstalt finnes, kan från utlandet inkomna tobaksvaror

uppläggas på transitupplag. Uppläggning skall ske i hela kollin och

uttagning medgives endast av sådant helt kolli, varför uppdelning efter fartygens

behov icke kan äga rum. I samband med utförseln skall bokföringspenningar

och bevakningsavgifter erläggas till tullverket. Utförsel från

transitupplag synes sålunda ej motsvara en rationell lösning av frågan och

har också kommit till ringa användning.

Utredningsmannens förslag

Under den föregående diskussionen av frågan om en smidigare fartygsproviantering

med tobaksvaror har olika förslag till reformer varit på tal

och utredningsmannen har närmare behandlat följande tre alternativ till

lösning.

Inrättande av underlager till tobaksskattelager. Enligt detta förslag skulle

s. k. underlager till tobakskattelager inrättas på orter med tullanstalt även

om monopolets utövare icke hade kontor å orten. Dessa underlager skulle få

användas endast vid utförsel av tobaksvaror som proviant till fartyg. I de

fall monopolets utövare icke hade kontor å orten skulle tullpersonal kunna

utses till monopolets ombud. Förslagets genomförande förutsätter författningsändringar

och har — anför utredningsmannen -— på grund av bokförings-

och inventeringssvårigheter avstyrkts av Tobaksmonopolet. Systemet

skulle medföra en hel serie av kontrollåtgärder, dels från monopolets, dels

från tullverkets sida, varför den åsyftade förenklingen och rationaliseringen

enligt utredningsmannens mening icke skulle kunna åstadkommas enligt

denna linje.

Utlämnande av tobaksvaror i konsignation. Förslaget innebär att skeppshandlarna

skulle från Tobaksmonopolet få mottaga obeskattade tobaksvaror

i konsignation, varigenom de flesta skeppshandlare skulle få möjlighet

att furnera fartyg med tobaksvaror från eget lager. Därest sådan la
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 är 1957

gerhållning skulle komma till stånd, bör den enligt utredningsmannens mening

omfatta ej blott av Tobaksmonopolet tillverkade utan även av monopolutövaren

importerade tobaksvaror. Kontrollen över lagren skulle åvila

Tobaksmonopolet, men utförseln verifieras av tullverket. Tobaksmonopolet

har anfört, att den föreslagna anordningen icke synes vara förenlig med gällande

grunder för tobaksbeskattningen enär enligt § 4 i avtalet den 28 maj

1954 angående utövande av statens tobaksmonopol Tobaksmonopolet skall

till staten erlägga skatt för alla de tobaksvaror, vilka av bolaget försäljes

eller eljest utlämnas. Utredningsmannen anför, att orden »eller eljest utlämnas»

i avtalet torde innebära, att så snart tobaksvaror utlämnas av bolaget

till annans besittning skatt skall utgå även om äganderättsförhållandet

till varorna icke ändras. För Tobaksmonopolet torde inrättande av

dylika konsignationslager innebära ett betydande merarbete, då särskild

bokföring måste uppläggas för varje konsignationslager och kontrollinvenleringar

av lagren verkställas.

Såsom ett alternativ till det ovan skisserade konsignationslagerförfarandet

har framförts förslag om att skeppshandlarna skulle, sedan de från

Tobaksmonopolet inköpt beskattade tobaksvaror under enahanda villkor,

som gäller för andra återförsäljare, medgivas rätt till restitution av

erlagd skatt för dylika beskattade tobaksvaror, som enligt tullmyndighets

bevis utförts ur riket som skeppsproviant. Härvid har ifrågasatts, att Tobaksmonopolet

skulle lämna kredit för ett belopp, motsvarande skatten. De

på konsignationslagret i nu avsedda fall förvarade tobaksvarorna skulle

emellertid vara försedda med kontrollstämplar i vederbörlig ordning. Utredningsmannen

anför, att man härvid såsom ett minimikrav måste uppställa

att kontrollstämplarna makuleras vid utförseln av tobaksvarorna, enär det

i motsatt fall för tullverket skulle medföra stora bevissvårigheter vid eventuell

olovlig införsel av dylika varor. På grund härav torde enligt utredningsmannens

mening detta alternativ bli tämligen omständligt i praktiken.

Uppläggning av tobaksvaror å provianteringsfrilager. Enligt förordningen

den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager må på dylikt

lager endast uppläggas tullpliktiga varor. Såsom av den tidigare redogörelsen

framgått borttogs genom beslut av 1924 års riksdag skyldigheten att

erlägga tullavgift för tobaksvaror, som införes från utrikes ort, varigenom

rätten att å provianteringsfrilager upplägga tobaksvaror upphörde. I stället

för att förklara, att den inträdande tullfriheten ej skulle utgöra hinder för

uppläggning å provianteringsfrilager in. m. av tobaksvaror inrättades tidigare

omnämnda tobaksskattelager. Dessa lager har av olika anledningar

kommit till ringa användning vid turnering av fartyg med obeskattade tobaksvaror.

Provianteringsfrilager kan numera inrättas förutom i stad med distrikttullanstalt

eller avdelning därav även i vissa fall å annan ort. För närvarande

har 41 platser i riket beviljats rätt till provianteringsfrilager.

Gods, som upplägges å provianteringsfrilager, förvaras under vård av

ägaren, sedan denne ställt säkerhet för tullavgifterna. Rusdrycker, som upp
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kangl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

lägges å provianteringsfrilager, skall dock där förvaras under såväl tullverkets

som ägarens lås. Rusdrycker, som tillverkats inom riket eller där tidigare

förtullats, må även uppläggas å provianteringsfrilager. Vid eventuellt

medgivande till uppläggning av obeskattade lobaksvaror å provianteringsfrilager

finner utredningsmannen sådan uppläggning även böra medgivas

för inom landet tillverkade eller där tidigare förtullade sådana varor.

Vid sitt övervägande av de skilda alternativen uttalar utredningsmannen

inledningsvis att furneringen av tobak till fartyg är av stor betydelse såväl

för skeppshandeln som för dess kunder. Det är även — anför utredningsmannen

— ett allmänt svenskt intresse, att denna furnering kan äga rum

under så enkla och smidiga former som möjligt, då fartygen eljest föredrager

att göra sina inköp i utländska hamnar. Även om skeppsfurneringen i

stor utsträckning torde avse tobak av utländsk tillverkning förekommer

därjämte en icke obetydlig försäljning av inom riket tillverkade cigarretter.

Förbättrade möjligheter till proviantering genom svenska skeppshandlare

betyder därför ökad avsättning av svenska tobaksvaror. Dessutom innebär

ett förenklat förfarande i och för sig besparingar. Erforderlig kontroll måste

dock alltid upprätthållas. Utredningsmannen tillägger, att enligt upplysningar,

som lämnats utredningen, konkurrensen från skeppshandlare i utlandet

ytterligare skärpts under de senaste åren. I utlandet tillämpas i allmänhet

en frilagerinstitution, som möjliggör en snabb expedition av praktiskt

taget alla gångbara märken av färdiga tobaksvaror. Detta har fört med

sig att åtminstone i vissa fall fartygens proviantering även med andra varor

äger rum hos skeppshandlare i utlandet. Det synes därför utredningsmannen

angeläget att frågan om fartygs proviantering med obeskattade tobaksvaror

i svenska hamnar ordnas på ett smidigt och ändamålsenligt sätt.

Utredningsmannen anför, att den allmänna förutsättningen för erhållande

av obeskattade tobaksvaror är att fartygen utklarera till utrikes ort. Med

nuvarande bestämmelser kan förbrukning ombord å fartygen av de i

Sverige ombordtagna tobaksvarorna icke äga rum förrän tullkontrollen upphört.

Tullkontrollen upphör, då fartyget avgår från ort, som före lämnandet

av tullområdet sist besökes.

Vid jämförelse mellan de olika alternativen har utredningsmannen funnit

att det alternativ, som innebär att tobaksvaror upplägges å provianteringsfrilager,

bäst synes motsvara fordringarna på en enhetlig, enkel och

ändamålsenlig anordning för proviantering av fartyg med obeskattade tobaksvaror.

Utredningsmannen utvecklar sin ståndpunkt sålunda.

Provianteringsfrilager finnes redan på ett så stort antal orter (41), att

praktiskt taget alla därtill berättigade fartyg kan utan onödig omgång erhålla

sitt behov av tobaksvaror om detta alternativ genomföres. Vid bedömandet

av de olika alternativen måste även stor hänsyn tagas till den förenklade

och ändamålsenliga redovisning av provianteringsfrilagerrörelsen,

som införts från och med den 29 juni 1953 jämlikt Kungl. Maj :ts kungörelse

den 5 juni 1953 (398) med tillämpningsföreskrifter till förordningen

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

den 15 november 1912 om provianteringsfrilager och generaltullstyrelsens

anvisningar den 22 juni 1953 till ifrågavarande tillämpningsföreskrifter.

Bestämmelserna innebär bl. a. att frilagershavaren över rörelsen på frilagret

för ett för debet och kredit inrättat avräkningsdiarium å särskilt fastställd

blankett (diariekort). Var fjärde månad skall han till tullanstalten

avlämna redovisning, vartill fogas ovannämnda avräkningsdiarium. Redovisning

och avräkningsdiarium kontrolleras av tullanstalten med ledning av

hos tullanstalten förvarade tullsedlar och provianteringsanmälningar. Numera

håller således tullanstalten ej någon särskild bokföring över rörelsen

på provianteringsfrilager. Givetvis skulle ett visst merarbete uppstå för

tullverket både vid uppläggningen och uttagningen. Arbetsökningen måste

dock bedömas med hänsyn till det förhållandet, att uttagning av tobaksvaror

troligen ofta kommer att ske i samband med uttagning av andra varor

från frilagret.

Remissyttrandena

De hörda remissinstanserna har på skäl, som nära ansluter sig till de av

utredningsmannen anförda, i huvudsak tillstyrkt det i promemorian framlagda

förslaget att obeskattade tobaksvaror framdeles skall få uppläggas på

provianteringsfrilager.

Generaltullstijrelsen erinrar om de administrativa lättnader för tullverket

som kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter

till provianteringsfrilagersförordningen medfört. Enligt styrelsens mening

skulle vid ett genomförande av utredningsmannens förslag uppläggning

av tobaksvaror på provianteringsfrilager numera kunna ske på ett sätt

som icke skulle åsamka tullverket något större merarbete.

Beträffande den författningsmässiga utformningen av den föreslagna reformen

har vid remissbehandlingen vissa synpunkter framförts.

Generaltullstyrelsen anför sålunda att det synes lämpligast, att de grundläggande

bestämmelserna om uppläggning och disposition av samt skattefrihet

för tobaksvaror å provianteringsfrilager inflyter i lagen angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror. Styrelsen föreslår

därför att de erforderliga författningsändringarna utformas i enlighet härmed.

Styrelsen föreslår även viss ändring i avseende å befogenheten att meddela

tillstånd att disponera å provianteringsfrilager upplagda obeskattade

tobaksvaror annorledes än till fartygs eller luftfartygs proviantering och

utrustning. Styrelsen anför.

Styrelsen ifrågasätter, huruvida icke dylikt tillstånd bör meddelas av

Konungen för varje särskilt fall, då det kan förutsättas, att frågor kunna

uppstå, som ligga utanför monopolutövarens kompetensområde. På grund

härav föreslår Styrelsen, att dylika tillstånd meddelas av Konungen, men

att monopolutövaren utan sådant tillstånd skall äga rätt att från provianteringsfrilager

övertaga obeskattade tobaksvaror utan att tull eller skatt av

frilagershavare erlägges vid uttagningen från frilagret. Sistnämnda bestämmelse

har föreslagits närmast på grund av att tobaksvaror vid lagring under

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

längre tid lätt kunna bliva obrukbara och för att i sådant fall bereda frilagershavaren

möjlighet att för förstöring överlämna dem till monopolutövaren.

Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet framhåller att det enligt provianteringsfrilagersförordningen

förutsättes, att innehavare av provianteringsfrilager

skall äga rätt att på dylikt lager upplägga även från utrikes ort införda

tobaksvaror. Han skall alltså äga möjlighet till direkt import. Eftersom

uppläggning på provianteringsfrilager av från utrikes ort inkomna varor

enligt bolagets mening torde vara att anse såsom införsel, synes det till följd

av statens importmonopol vara erforderligt att i lagen angående statsmonopol

å tillverkning och import av tobaksvaror införa en bestämmelse av innehåll

att innehavare av provianteringsfrilager äger rätt att till riket införa

färdiga tobaksvaror för uppläggning å dylikt lager.

Sveriges skeppshandlareförbund berör den nuvarande bestämmelsen i 5 §

provianteringsfrilagersförordningen om skyldighet för ägaren att vidkännas

tullavgift för å provianteringsfrilager upplagt gods som undergår förskämning

eller genom olyckshändelse eller eljest går förlorat. Förbundet önskar

få fastslaget, att skeppshandeln icke behöver erlägga skatt för på provianteringsfrilager

upplagda tobaksvaror, som blir förstörda. Förbundet framhåller

atl tobaksvaror måste anses som lättförstörbara varor och alt erinringar

varken ur formell eller praktisk synpunkt synes kunna anföras mot

nämnda skattebefrielse.

Departementschefen

Det föreliggande förslaget rörande proviantering av fartyg har till bakgrund

i första hand önskemål från skeppshandeln om en bekvämare anordning

för proviantering av fartyg med obeskattade tobaksvaror. Såsom

utredningsmannen anfört är det också ett allmänt svenskt intresse, att furneringen

av fartyg kan äga rum under så enkla och smidiga former som

möjligt. Betydelsen härav framhäves av att den svenska skeppshandeln

måste räkna med hård konkurrens från utlandet.

Utredningsmannens förslag innebär i huvudsak att obeskattade tobaksvaror

framdeles skall få uppläggas på provianteringsfrilager, något som i

princip är förbehållet tullpliktiga varor. Beträffande vissa varor, nämligen

rusdrycker och jordbruksprodukter in. in., finns emellertid redan nu genom

särbestämmelser möjlighet till uppläggning å provianteringsfrilager

oavsett om tullplikt föreligger. Den av utredningsmannen föreslagna anordningen

har tillstyrkts av remissinstanserna och jag finner även för egen de!

att förslaget innefattar en lämplig lösning i syfte att underlätta provianteringen

med obeskattade tobaksvaror. En reform i angiven riktning förutsätter

att vissa ändringar vidtages i de nuvarande bestämmelserna om provianteringsfrilager

samt i lagen angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror. Förslag till nämnda författningsändringar har upprättats

inom finansdepartementet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

Beträffande utformningen av författningsbestämmelserna må påpekas, att

enligt förslaget huvudregeln att tobaksvaror får uppläggas på provianteringsfrilager

influtit i § 1 1912 års förordning om sådana lager. Genom

tillägg till 17 § lagen angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror samt införande i nämnda lag av en ny paragraf, benämnd

29 a §, har stadgats att skatt icke skall erläggas för tobaksvaror som upplägges

på provianteringsfrilager. Sålunda lagrade tobaksvaror har i huvudsak

jämställts med annat på sådant frilager upplagt gods. Härav följer att tullavgift

— som beträffande tobaksvaror här träder i stället för skatten —- skall utgå

för dylika varor, när dessa disponeras annorledes än för proviantering eller

t. ex. går förlorade genom olyckshändelse eller på annat sätt. Möjlighet bör

dock finnas att avgiftsfritt kunna överlämna tobaksvaror från provianteringsfrilager

till monopolbolaget. En bestämmelse av detta innehåll, som i

första hand syftar till att möjliggöra att lagerskadade tobaksvaror utan beskattning

skall kunna överlämnas till monopolbolaget för förstöring, synes

rimlig med hänsyn bl. a. till de särskilda risker för kvalitetsförsämringar

som är förknippade med lång tids lagring av tobaksvaror.

Slutligen må anmärkas, att jag icke funnit tillräckliga skäl föreligga för

att likställa tobaksvaror med rusdrycker vad gäller villkoren för dispositionen

av varan. Beträffande rusdrycker som upplagts i provianteringsfrilager

gäller enligt 12 § 4 mom. e) rusdrycksförsäljningsförordningen att

dessa icke får disponeras annorledes än till proviantering eller utrustning

av fartyg eller luftfartyg med mindre Konungen för varje särskilt fall lämnat

tillstånd. Överträdelse av förbudet är belagt med straff. Utredningsmannen

har föreslagit en motsvarande ordning för tobaksvaror. För egen del

kan jag icke finna, att de skäl som beträffande rusdrycker talar för ett

speciellt tillståndsförfarande av denna art gör sig gällande i fråga om tobaksvaror.

Dock synes det lämpligt, att tobaksvaror liksom rusdrycker förvaras

under såväl tullverkets som ägarens lås. II.

II. Bryssel-rekommendationen avseende åtgärder till

förebyggande av smuggling

Inledning

Rådet för samarbete på tullområdet antog vid sitt fjärde sammanträde i

Bryssel den 21—26 juni 1954 en rekommendation, dokument 2568 E (54),

avseende vissa åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.

Rekommendationen torde i svensk översättning få fogas såsom Bilaga

2 till delta protokoll. Rekommendationen tillställdes rådets medlemmar —

däribland Sverige — med hemställan att till rådets sekretariat måtte tillkännagivas

huruvida rekommendationen helt eller delvis godkändes, samt,

i händelse rekommendationen vann anslutning, från vilken tid densamma

komme att tillämpas.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

Sedan generaltullstyrelsen beretts tillfälle yttra sig över rekommendationen,

framlade styrelsen i skrivelser den 11 oktober 1954 förslag till åtgärder

i rekommendationens syfte. Styrelsen tog bl. a. upp frågan om inskränkningar

i rätten till skattefri utförsel såsom proviant m. in. av vissa skattebelagda

varor såväl vad gällde längre resor som närtrafiken, varmed avsågs

främst internordisk sjötrafik med reslängd i tid understigande fyra timmar.

Generaltullstyrelsens förslag remissbehandlades. De då framlagda förslagen

förutsatte för ett genomförande att likartade bestämmelser antogs av de

Övriga nordiska länderna. Enär sådan överensstämmelse mellan de olika

nordiska tullbehandlingsreglerna icke kunde åvägabringas kom frågan om

Sveriges anslutning till Bryssel-rekommendationen i det sammanhanget att

vila.

Sedermera har generaltullstyrelsen i skrivelse den 3 april 1956 från delvis

andra utgångspunkter anknutit till Bryssel-rekommendationen och hemställt,

att Kungl. Maj :t måtte förordna om anslutning från svensk sida till

rekommendationen. Styrelsen har i skrivelsen, på grundval av rekommendationen,

framlagt förslag till föreskrifter rörande skattefri utförsel av skattebelagda

varor såsom resgods och proviant ävensom bestämmelser om utförsel

av spritdrycker, vin och obeskattade tobaksvaror såsom last. Generaltullstyrelsen

anför i skrivelsen att nu aktuella frågor de senaste åren vant

föremål för upprepade överläggningar mellan de nordiska ländernas tullstyrelser,

senast vid förhandlingar bl. a. i Oslo år 1955, samt att de av styrelsen

i skrivelsen framlagda förslagen upprättats i huvudsaklig överensstämmelse

med resultatet av de sistnämnda nordiska förhandlingarna. Förslagen

innebär, framhåller styrelsen vidare, att någon ändring icke göres

i vad som för närvarande tillämpas beträffande provianteringen med och

försäljningen av obeskattade varor i den sjöväga Öresunds-trafiken och därmed

jämförlig kortväga sjötrafik.

Över generaltullstyrelsens förslag har, efter remiss, yttranden avgivits

av kommerskollegium, kontrollstyrelsen, fiskeristyrelsen, järnvägsstyrelsen,

statens handels- och industrikommission, sjöfartsstyrelsen, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

lan, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Aktiebolaget Vin- & spritcenlialen

samt Sveriges redareförening, varjämte gemensamt yttrande avgivits

av Svenska sjöfolksförbundet, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet

och Svenska stewardföreningen.

Kommerskollegium har överlämnat yttranden från Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Göteborg, Skånes handelskammare och

Svenska turisttrafikförbundet. Fiskeristyrelsen har överlämnat yttrande från

Svenska västkustfiskarnas centralförbund. Överståthållarämbetet har vid

sitt yttrande fogat yttrande av polismästaren i Stockholm. Länsstyrelsen i

Göteborgs och Bohus län har bifogat yttranden från handelskammaren i

Göteborg, Rederiaktiebolaget Göteborg—Frederikshavn-linjen samt Göteborgs

och Bohus lans tunsttrafikförening. Slutligen har länsstyrelsen i Malmöhus

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

15

län överlämnat yttranden av drätselkammaren och poliskammaren i Malmö,

distriktschefen vid statens järnvägars III distrikt och Skånes turisttrafikförening.

Gällande bestämmelser

I fråga om tull- och skattefri proviantering av transportmedel

gäller ett flertal olika bestämmelser.

Enligt förordningen den 15 november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager

och kungörelsen den 5 juni 1953 (nr 398) med tillämpningsföreskrifter

till nämnda förordning kan sålunda proviantering av fartyg och

luftfartyg ske från proviantcringsfrilager. Enligt förordningen må tullpliktigt

gods, som införts från utlandet och är avsett för proviantering och

utrustning av fartyg eller luftfartyg, efter verkställd tulltaxering uppläggas

i särskilt magasin under vård av godsets ägare. Även inom riket tillverkade

eller tidigare förtullade rusdrycker må — enligt förordningen den 12 maj

1955 (nr 203) med särskilda bestämmelser angående behandling i tullliänseende

av rusdrycker, som införes eller disponeras av Aktiebolaget Vin&

spritcentralen — uppläggas å provianleringsfrilager. Tobaksvaror, som

är tullfria, får däremot icke uppläggas å provianteringsfrilager. I det föregående

har emellertid i enlighet med ett förslag av 1952 års tobakshandelsutredning

förordats, att obeskattade tobaksvaror skall få uppläggas på

sådant lager.

För utlämnande från provianteringsfrilager av gods för proviantering

eller utrustning av fartyg eller luftfartyg gäller vissa villkor. Sålunda må

rusdrycker icke utlämnas till fartyg om dettas dräktighet understiger 75 ton.

Beträffande andra varor än rusdrycker bestämmes gränsen för fartygets storlek

av Kungl. Maj:t. Denna gräns har i allmänhet fastställts till 30 ton. I

fråga om provianteringsfrilager i vissa västkuststäder gäller dock en tontalsgräns

av 10 ton. Såsom villkor för luftfartygs proviantering är stadgat

bl. a. att detsamma användes i yrkesmässig trafik. Vidare skall fartyget

eller luftfartyget vara utklarerat til! utrikes ort eller ock befinna sig på resa

mellan utrikes orter. Kungl. Maj :t må dock vid meddelande av provianteringsfrilagersrätt

medgiva att rätt att från provianteringsfrilager intaga gods

jämväl må tillkomma fartyg eller luftfartyg, vilket inkommit från utrikes

ort med destination till annan svensk ort, ävensom däckat fiskefartyg, som

är försett med vederbörligt svenskt mätbrev och som skall avgå till Nordsjön

eller därbortom belägen fiskeplats.

För tillgodoseende av fartygs och luftfartygs behov av förnödenhets- och

proviantartiklar kan även ifrågakomma i frilmmn upplagda oförtullade

och obeskattade varor, däribland rusdrycker och tobaksvaror. Föreskrifter

härom är meddelade i 76—81 §§ frihamnsstadgan den 8 november 1935

(nr 553).

Utförsel av obeskattade tobaksvaror såsom proviant för transportmedel

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

kan vidare äga rum från för ändamålet särskilt inrättat lager, s. k. tobaksskattelager.

Föreskrifter härom är meddelade dels i 4 kap. 29 § 2 och 3 mom.

lagen den It juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror, dels ock i 18—40 §§ kungörelsen den 30 juni 1943

(nr 429) med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av sagda lag. Även

dessa bestämmelser har berörts i det föregående.

Andra former för utförsel av oförtullade och obeskattade varor såsom

förnödenhets- och proviantartiklar är utförsel av varor från tullnederlag

och transitupplag.

Slutligen förekommer utförsel såsom proviant av från utlandet inkomna,

under tullverkets vård kvarliggande varor, som anmälts till transitering,

ävensom av från Aktiebolaget Vin- & spritcentralen inköpta obeskattade

rusdrycker samt från Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet inköpta obeskattade

tobaksvaror.

Utförsel av obeskattade varor såsom resgods förekommer endast i mindre

utsträckning och då huvudsakligen i fråga om tobaksvaror.

Bortsett från vissa bestämmelser, vilka grundar sig på gällande allmänna

exportförbud och därför är av mera tillfällig karaktär, gäller i Sverige icke

några generella författningsbestämmelser om kvantitativa inskränkningar

i rätten till utförsel av obeskattade varor såsom

proviant för transportmedel eller såsom resgods. En viss inskränkning

kan dock, vad proviantering av transportmedel beträffar, sägas ligga däri, att

det skall vara fråga om proviant för transportmedlet, d. v. s. varor som

behövs och är avsedda för försörjningen av besättning och passagerare. Det

kan också erinras om att enligt avtal mellan generaltullstyrelsen och statens

järnvägar gäller visa begränsningar i försäljningen av tobaksvaror på

de statsägda färje- och passagerarfartygslinjerna mellan Malmö och Köpenhamn.

De på det allmänna exportförbudet grundade inskränkande bestämmelserna

gäller oavsett huruvida varorna är beskattade eller icke. Såvitt angår

skeppsproviant är bestämmelserna meddelade av generaltullstyrelsen i samråd

med vederbörande krismyndigheter och innebär i huvudsak följande.

Tilldelning av proviant beviljas i regel för högst den tid, som beräknas åtgå

till dess fartyget ankommer till den utländska destinationsorten. I vissa

fall kan tilldelning jämväl erhållas för uppehållet i den utländska hamnen

samt för återresa till Sverige. Myckenheten tobaksvaror, som må utföras,

bestämmes sålunda, att varje person beräknas under en vecka förbruka 40

cigarrer eller 60 cigarrcigarretter eller 200 cigarretter eller 150 gram röktobak

eller 100 gram tuggtobak eller 400 gram snus.

I fråga om svenskt fiskefartygs proviantering är särskilda bestämmelser

meddelade av generaltullstyrelsen. Med dylikt fartyg, som skall avgå från

svensk hamn på fiskeresa utanför svenskt territorialvatten, må utföras

skeppsproviant till de myckenheter, vilka vederbörande tullanstalt efter

prövning i varje särskilt fall finner erforderliga. Myckenheten tobaksvaror

bestämmes på samma sätt som för fartyg i övrigt.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

Utförseln av resgods regleras med hänsyn till gällande allmänna

exportförbud genom föreskrifterna i statens handels- och industrikommissions

meddelande den 27 juni 1955 om vad resande licensfritt må medföra

vid resa till eller från Sverige. Enligt meddelandet må resande vid resa från

Sverige, utöver sedvanlig reseutrustning, utan exportlicens medföra varor

till ett värde av sammanlagt högst 2 500 kronor, under förutsättning att av

varornas art, mängden av varje särskild vara och omständigheterna i övrigt

framgår, att varorna är avsedda för den resandes eget bruk eller som gåva

för annans personliga bruk och sålunda icke medföres för försäljning eller

för användning i yrkesmässig rörelse.

Beträffande utförsel såsom last av spritdrycker och vin gäller

enligt 1 § kungörelsen den 27 november 1925 (nr 465) med särskilda bestämmelser

om utförsel från riket av spritdrycker och vin, jämförd med

10 § samma kungörelse, att dylika drycker, beskattade såväl som obeskattade,

icke må från tullinlandet eller eljest utföras såsom last till utrikes

ort med fartyg (båt, pråm) av mindre nettodräktighet än 100 registerton.

Enligt paragrafen avser förbudet dock icke utförsel med maskindrivet fartyg,

som gör regelbundna resor mellan svensk och utrikes ort.

I fråga om obeskattade tobaksvaror gäller icke några motsvarande bestämmelser.

Generaltullstyrelsens förslag

Det av generaltullstyrelsen i skrivelsen den 3 april 1956 framlagda förslaget

till provianteringsregler m. in. bygger delvis på det tidigare nämnda

av styrelsen år 1954 framförda slaget i ämnet. Innan jag redogör för innehållet

i den nu föreliggande skrivelsen må därför i korthet erinras om innebörden

av den tidigare ifrågasatta reformen.

195i års förslag innebar i nu aktuella delar i huvudsak följande.

Beträffande rätten till utförsel av proviant föreslogs att rätten till

proviantering med obeskattade rusdrycker, Öl, tobaksvaror, cigarrettpapper

och chokladvaror skulle borttagas dels för andra transportmedel än fartyg

och luftfartyg och dels för passagerarfartyg i närtrafik, varmed avsågs

trafik enbart från hamn i Skåne, Blekinge eller på svenska västkusten till

dansk hamn eller eljest trafik från svensk hamn till utrikes ort, då resan

kunde beräknas taga kortare tid än fyra timmar i anspråk. Beträffande

fiskefartyg uppställdes för rätten till proviantering med obeskattade varor

det villkoret, att fartygets nettodräktighet icke fick understiga 30 ton samt

att fartyget skulle avgå till mera avlägsna fiskevatten. Beträffande lustfartyg

föreskrevs likaledes en minsta nettodräktighet av 30 ton samt att

fartyget skulle avgå till hamn i annat land än Danmark, Finland eller Norge.

För såväl fiskefartyg som lustfartyg skulle dessutom gälla att provianteringcn

fick avse högst vissa kvantiteter per person och dag. För fartygstrafiken

i övrigt ävensom för flygtrafiken begränsades provianteringsrätten

2 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 03

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

till vad som kunde anses erforderligt med hänsyn till resans längd och

det antal personer som medföljde. För fartygstrafikens del skulle inte ske

någon prövning i det särskilda fallet, utan det föreslogs att vissa högsta

kvantiteter per person och dag skulle fastställas. Den föreslagna tilldelningen

motsvarade i stort sett den tilldelning, som nu provisoriskt tillämpas

med stöd av gällande bestämmelser om allmänt exportförbud.

I avseende å rätten till utförsel såsom resgods av obeskattade varor

föreslogs den inskränkningen att sådan utförsel skulle få verkställas endast

av resande hemmahörande i annat än nordiskt land, samt under förutsättning

tillika att den resande själv tidigare infört varan såsom resgods. Varans

myckenhet fick icke överstiga behovet under resan.

Det nya förslag generaltullstyrelsen nu framlagt skiljer sig från det

tidigare i första hand därigenom, att någon ändring icke förutsättes ske i

vad som för närvarande tillämpas beträffande provianteringen med och

försäljningen av obeskattade varor i den sjöväga Öresunds-trafiken och därmed

jämförlig kortväga sjötrafik.

Styrelsen har i den allmänna motiveringen för förslaget anknutit till

Bryssel-rekommendationen och dess centrala regler om begränsning av

provianteringen med obeskattade spritdrycker och tobaksvaror med hänsyn

till antalet passagerare och besättningsmedlemmar, resans varaktighet och

myckenheten av ombord befintliga förråd. Styrelsen anför att enligt uppgift

från samarbetsrådets sekretariat hittills ett tiotal länder, däribland

Danmark, Norge och Västtyskland, antagit rekommendationen, flera av

land erna dock med vissa reservationer. I vissa länder, däribland Storbritannien,

gäller redan bestämmelser, som begränsar provianteringen med obeskattade

sprit- och tobaksvaror till närmare angivna kvantiteter, beräknade

efter antal ombordvarande, resans längd in. in. Enligt styrelsens uppfattning

skulle en allmän tillämpning från rådsinedlemmarnas sida av rekommendationen

avsevärt begränsa smuggelmöjligheterna i den västeuropeiska

sjöfarten. Styrelsen fortsätter.

Den nuvarande smugglingen avser till största delen cigarretter och spritdrycker

som finnas undanstuckna i inkommande fartyg. Denna form av

smuggling ar ytterst besvärande och detta icke blott i Sverige utan även i

liera andra västeuropeiska länder. S

Smugglingen genom fartygsbesättningar underlättas genom att de för

transitororelsen inrattade institutionerna — frihamnar, frilager och tulluppJag

— utnyttjas till att förse fartygspersonal med obeskattade varor

nn/J^ somferfordras,under resorna. Dylika överskottsförråd finnas

dHH flUCknp \ fartygfn tin mängder som i fråga om cigarretter ofta uppgatiineratmtusental,

ibland till hundratusental, i ett och samma fartyg.

5?Äa“de aV f missbruk av transitorörelsens institutioner skulle

j al vfallet vara ett verksamt medel till smugglingens bekämpande. Det är

angelaget att Sverige deltager i samarbetet för vinnande av detta syfte och

i orlf f!!id;l''f!u''H11 pr SC1 "l®ddeIas 1 anslutning till rekommendationen. En

från tlllr?ckbg »"ledning att förebygga överskottsproviantering av

tian Sveuge avgaende transportmedel ligger för övrigt i faran för åter
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

smuggling hit av proviantöverskott som här intagits. Styrelsen anser därför,

att Sveriges anslutning till rekommendationen icke längre bör uppskjutas.

Generaltullstyrelsen påpekar — såsom ett ytterligare skäl för att nu

upptaga frågan om viss begränsning av den skattefria provianteringen och

vissa därmed sammanhängande frågor -— det förhållandet att nuvarande,

ovan berörda begränsningsbestämmelser, vilka utfärdats av generaltullstyrelsen

i samråd med vederbörande krismyndigheter, grundar sig på gällande

allmänna exportförbud och därför är av temporär natur. När försörj

ningssynpunkter icke längre anses utgöra motiv för bestämmelsernas

bibehållande, bör bestämmelserna upphävas. Detta synes enligt styrelsens

mening lämpligen kunna ske i samband med genomförandet av de bestämmelser,

som föranledes av anslutning från svensk sida till ovannämnda

rekommendation.

Beträffande den skattefria provianteringen innebär de av

styrelsen föreslagna reglerna i huvudsak följande.

Rätten till skattefri proviantering med spritdrycker, vin, starköl, Öl, tobaksvaror

och chokladvaror borttages

dels för andra transportmedel än fartyg eller luftfartyg,

dels för luftfartyg å linjen mellan Malmö och Köpenhamn,

dels ock för fartyg — annat än fiskefartyg — med en nettodräktighet

understigande 30 ton.

Såsom allmänt villkor för skattefri proviantering av andra fartyg än

fiske- och lustfartyg ävensom av luftfartyg skall enligt de föreslagna

bestämmelserna gälla att det av omständigheterna otvetydigt framgår att

fartyget eller luftfartyget under resan skall anlöpa utländsk hamn eller

angöra utländsk flygplats för avlämnande eller mottagande av passagerare

eller last eller ock skall såsom turistfartyg företaga kryssningar i mera

avlägsna farvatten.

Ytterligare gäller att de ifrågavarande obeskattade varorna utom starköl

och Öl icke får såsom proviant ombordtagas å fiskefartyg eller lustfartyg

då det icke av omständigheterna otvetydigt framgår, i fråga om fiskefartyg,

att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten, och, i fråga om lustfartyg,

att fartyget skall avgå på resa till hamn i annat land än Danmark,

Finland eller Norge direkt eller med anlöpande av dansk, finsk eller norsk

hamn.

För den enligt förslaget provianteringsberättigade trafikens del begränsas

provianteringsrätten kvantitativt på så sätt att ombordtagande av spritdrycker,

vin, tobaksvaror och chokladvaror icke får ske därest ombord befintliga,

till proviant hänförliga förråd av dylika varor genom sådan proviantering

skulle överstiga en myckenhet, som av tullverket prövas skälig med

hänsyn till resans varaktighet samt till det antal personer, som beräknas

kunna komma att medfölja transportmedlet.

Obeskattat cigarrettpapper får icke utföras från tullområdet såsom pro
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

viant för transportmedel i större mängd än som beräknas åtgå för röktobak

som ombordtagits enligt nyssnämnda provianteringsbestämmelser.

Slutligen har från provianteringsbestäminelsernas tillämpning undantagits

proviantering av statligt transportmedel som avses i kungörelsen den

14 juni 1928 (nr 300) angående behandlingen i tullhänseende av vissa statliga

transportmedel.

Beträffande provianteringsbestäminelsernas överensstämmelse

med Bryssel -rekommendationen anför generaltullstyrelsen i

huvudsak följande. Bestämmelserna i rekommendationens punkt 1 a) om

att proviantering av fartyg och luftfartyg med obeskattade spritdrycker

och tobak svaror endast bör tillåtas under tullkontroll överensstämmer med

föreskrifterna i gällande tullagstiftning. Föreskrifterna i övrigt under punkt

1 a) och b) i rekommendationen har sin motsvarighet i styrelsens förslag.

Vad beträffar rekommendationens punkt 1 c) gäller i fråga om fartyg, som

skall utklarera till utrikes ort, redan nu att, i den mån obeskattade varor

medföres, dessa förtecknas antingen å tullpass eller annan vid tullpasset

med sigill fogad handling, till vilken i dylikt fall hänvisas i tullpasset. I

fråga om luftfartyg användes som regel i stället för tullpass så kallad general

declaration, å vilken handling motsvarande anteckningar göres om ombordtagna

obeskattade varor.

Beträffande den föreslagna begränsningen till vissa transportmedel

erinrar styrelsen om att enligt förslaget proviantering med

obeskattade spritdrycker, vin, starköl, Öl, tobaksvaror och chokladvaror

icke får ske av andra transportmedel än fartyg och luftfartyg. De transportmedel,

som vid sidan härom huvudsakligen kan komma i fråga, är bussar

och järnvägståg med restaurangvagnar. Enligt styrelsens uppfattning föreligger

icke något egentligt behov av sådan provianteringsrätt för dylika

transportmedel. Styrelsen framhåller i detta sammanhang, att det beträffande

utgående restaurangvagnar för närvarande icke förekommer någon

skattefri proviantering. Vidare anföres, att under remissbehandlingen av

1954 års förslag, som innebar motsvarande förbud, någon invändning icke

framställdes mot förslaget i denna del.

Genom det till resans art knutna allmänna villkoret för rätt till

skattefri proviantering av andra fartyg än fiskefartyg och lustfartyg samt

av luftfartyg avser generaltullstyrelsen att markera att det skall vara fråga

om verklig frakt- eller passagerarfart eller sådana kryssningar med turistfartyg.

som kan motivera skattefri proviantering.

I förslaget har för andra fartyg än fiskefartyg upptagits såsom villkor

för skattefri proviantering, att fartygets nettodräktighet icke understiger

30 ton. Styrelsen anför, att detta villkor i praktiken endast lär få nämnvärd

betydelse beträffande lustfartyg. En skärpning av provianteringsrätt

e n för lustfartyg har tidigare i olika sammanhang ifrågasatts

En sadan skäipning motiveras också av de erfarenheter i förevarande hänseende,

som styrelsen haft av lustbåtstrafiken. Jämväl villkoret för skatte
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungi. Maj. ts proposition nr 63 år 1957

fri proviantering att lustfartyget skall avgå på resa till hamn i annat land

än Danmark, Finland och Norge direkt eller med anlöpande av dansk, finsk

eller norsk hamn är enligt styrelsen ämnat att tjäna syftet att förhindra

missbruk av provianteringsrätten och särskilt återsmuggling av skattefria

lobaksvaror. Styrelsen upplyser, att i dessa frågor full enighet rått vid de

nordiska förhandlingarna.

Vad angår fiskefartyg föreslås såsom villkor för skattefri proviantering

att fartyget skall avgå till mera avlägsna fiskevatten (t. ex. fiskevatten

i Nordsjön eller i avlägsnare delar av Östersjön). Denna föreskrift

innebär enligt generaltullstyrelsens mening i huvudsak endast en legalisering

av gällande praxis.

Det föreslagna förbudet mot skattefri proviantering av luftfartyg

på linjen Malmö — Köpenhamn innebär likaledes endast en legalisering

av gällande praxis. Något egentligt behov av sådan proviant kan

enligt styrelsens uppfattning icke sägas föreligga i denna trafik.

Bryssel-rekommendationens bestämmelse om kvantitativ begränsning

av den skattefria provianteringen har kommit till

uttryck i förslagets föreskrift att den skattefria provianteringen skall begränsas

till myckenheter, som av tullverket prövas skäliga med hänsyn till

resans varaktighet samt till det antal personer, som beräknas kunna komma

att medfölja fartyget eller luftfartyget. Någon åtskillnad mellan fartyg och

luftfartyg har här icke gjorts; ej heller mellan nordisk och icke-nordisk

trafik eller mellan närtrafik och trafik på mera avlägsna hamnar.

Generaltullstyrelsen framhåller att orden »med hänsyn till resans varaktighet»

icke är avsedda att begränsa provianteringen till endast enkel eller

eventuellt dubbel resa; föreskriften kan tillåta proviantering för längre resperiod,

men tilldelningen skall bedömas med ledning av varaktigheten av

enkel resa. Vidare anföres, att föreskriften att provianttilldelningen skall

bedömas med hänsyn till det antal personer, som beräknas kunna komma

att medfölja transportmedlet, för t. ex. passagerarfartyg icke innebär att

tilldelningen skall ske först sedan det faktiska antalet ombordgående passagerare

räknats utan att provianttilldelningen skall bedömas efter ett för

fartyget och årstiden beräknat genomsnittligt antal passagerare.

Beträffande den praktiska tillämpningen av bestämmelserna anför generaltullstyrelsen,

att vissa tillämpningsföreskrifter av generaltullstyrelsen

torde erfordras. För bestämmelsernas tillämpning i praktiken

blir det, uttalar styrelsen, nödvändigt att särskilt i den reguljära nordiska

trafiken, t. ex. Finlandstrafiken, tillse, att icke strängare begränsningsregler

tillämpas i Sverige än i det nordiska land, på vilket trafiken bedrives,

Det är därför styrelsens avsikt att sedan förevarande bestämmelser utfärdats,

genom förhandlingar med berörda nordiska länder överenskomma

om gemensamma normer för provianteringshegränsningarna. Styrelsen upplyser

att de nordiska tullstyrelserna i princip är ense om en sådan ordning.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

I nuvarande läge räknar styrelsen med att dessa normer för provianteringsbegränsningarna

skall i huvudsak komma att överensstämma med de för

närvarande tillämpade principerna för provianttilldelning. De nu föreslagna

bestämmelserna jämte tillämpningsföreskrifter är avsedda att ersätta

nuvarande av generaltullstyrelsen i samråd med vederbörande krismyndigheter

utfärdade provianteringsföreskrifter.

De av generaltullstyrelsen föreslagna resgodsreglerna innebär att

obeskattade varor av följande slag, nämligen rusdrycker, Öl, tobaksvaror,

cigarrettpapper och chokladvaror i princip icke får utföras från tullområdet

såsom resgods. Icke heller får sådan vara utföras såsom försändelse,

avsedd att i samband med utförseln helt eller delvis överlåtas på eller eljest

utlämnas till resande, som medföljer det transportmedel med vilket utförseln

sker. Undantag göres för det fall då varan utgör proviant för transportmedlet

eller av handelsresande medförda varuprover.

Vad sålunda föreslagits om resande och resgods har även avseende på

person, anställd å det transportmedel med vilket utförseln sker, samt vara,

som medföres av sådan person.

Slutligen föreslås en undantagsbestämmelse av innebörd att ifrågavarande

obeskattade varor får transiteras genom riket såsom resgods. Samma

bestämmelse möjliggör även att andra av resande såsom resgods införda varor

än rusdrycker och tobaksvaror återutföres såsom resgods av den som

infört varan. Villkoren för sådan transitering och återutförsel skall dock

generaltullstyrelsen äga bestämma. Liksom beträffande provianteringsföreskrifterna

ankommer det på styrelsen att meddela närmare bestämmelser

rörande tillämpningen av resgodsreglerna.

Generaltullstyrelsen erinrar om att Bryssel-rekommendationen i denna

del innebär, att besättningsmedlemmar å fartyg och luftfartyg icke bör tilllåtas

att ombordtaga obeskattade spritdrycker och tobaksvaror samt att

passagerare bör tillåtas att ombordtaga dylika spritdrycker och tobaksvaror

endast i skäliga myckenheter icke överstigande deras eget behov, och framhåller

att styrelsen i dessa hänseenden förordat bestämmelser som är mera

restriktiva, i det att icke heller resande skulle tillåtas ombordtaga dylika

varor. Såsom redan framgått föreslås dock undantag dels i fall, då varan

utgöres av proviant för transportmedlet eller av handelsresande medförda

varuprover, dels då fråga är om genomgående resgodstransitering eller om

återutförsel — under vissa villkor — av andra varor än rusdrycker och

tobaksvaror.

I sin motivering till de föreslagna bestämmelserna anför generaltullstyrelsen,

att bestämmelserna varit föremål för förhandlingar vid de nordiska

tullmötena. Härvid har konstaterats, att möjlighet till dylik utförsel icke

föreligger i något annat nordiskt land än Sverige. De föreslagna bestämmelserna

ingick även i styrelsens förslag den It oktober 1954. Vid remissbehandlingen

tillstyrktes förslaget i huvudsak av de myndigheter och organisationer,

som yttrat sig över förslaget i denna del. De nu föreslagna undan
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

23

tagsbestämmelserna har emellertid likväl givits något större räckvidd än

enligt 1954 års förslag. Styrelsen anför härom i huvudsak följande.

Sålunda är handelsresandeprover undantagna, varjämte obeskattade varor

skall kunna transiteras såsom resgods genom riket ävensom andra av

resande såsom resgods införda varor än rusdrycker och tobaksvaror återutföras

såsom resgods av den som infört varan, allt dock under de villkor

generaltullstyrelsen äger bestämma. De villkor som här kommer i fråga är

de, som nu gäller beträffande återutförsel av rusdrycker och tobaksvaror.

Angående återutförsel av rusdrycker stadgas i 86 § 1 mom. rusdrycksförsäljningsförordningen,

att rusdrycker, som till riket införes av annan än

den vilken enligt 12 § är berättigad till införsel av sådana drycker må, därest

varan i behörig ordning anmälts till tullklarering, åter utföras i enlighet

med de föreskrifter generaltullstyrelsen äger meddela. Styrelsen har genom

cirkulär den 16 september och den 18 november 1955 utfärdat sådana föreskrifter.

I fråga om tobaksvaror återfinnes motsvarande bestämmelser i 36 §

lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och

import av tobaksvaror samt i styrelsens cirkulär den 16 september och den

18 november 1955.

Vad avser begränsningar i rätten att utföra spritdrycker

och tobaksvaror såsom last erinrar generaltullstyrelsen

om att rekommendationen till en början innebär, att sådan utförsel

av obeskattade spritdrycker och tobaksvaror med fartyg med en nettodräktighet,

understigande 100 ton, icke tillätes, med mindre befrielsen från erläggande

av skatt göres beroende därav, att av tullmyndighet i destinationslandet

utfärdat intyg om vederbörlig lossning kan företes.

Generaltullstyrelsen har i förslag till kungörelser dels om ändrad lydelse

av 1 § kungörelsen den 27 november 1925 (nr 465) med särskilda bestämmelser

om utförsel från riket av spritdrycker och vin, dels angående förbud

mot utförsel av obeskattade tobaksvaror såsom last med fartyg av

mindre nettodräktighet än 100 registerton intagit föreskrifter om förbud

mot all utförsel såsom last av såväl spritdrycker och vin som obeskattade

tobaksvaror med fartyg av mindre nettodräktighet än 100 ton. Enligt styrelsens

mening kommer ett dylikt generellt förbud icke att medföra någon

praktisk olägenhet.

Vad beträffar beskattade spritdrycker påkallar rekommendationen enligt

generaltullstyrelsens mening icke någon särskild åtgärd, om det föreslagna

totala förbudet mot utförsel såsom last av spritdrycker med fartyg av mindre

nettodräktighet än 100 ton genomföres. I fråga om beskattade tobaksvaror

torde, anför styrelsen, ett motsvarande förbud såvitt angår svenska förhållanden

sakna intresse i betraktande av det höga priset på dessa varor.

Rekommendationen förutsätter ej heller, att en dylik åtgärd vidtages, om

den skulle avvika från eljest gällande nationella föreskrifter. Styrelsen föreslår

att i samband med notifikation om Sveriges anslutning till rekommendationen

upplysning lämnas om att rekommendationen i denna punkt icke

kommer att få tillämpning i vårt land.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

Remissyttrandena

Remissinstanserna uttalar sig allmänt för en anslutning från svensk sida

till Bryssel-rekommendationen och från flera håll understrykes att Sverige

bör lämna medverkan till de internationella strävandena att motverka

smuggling.

Beträffande generaltullstyrelsens förslag i dess helhet göres i flera fall

hänvisningar till styrelsens tidigare förslag av år 1954 och noteras med tillfredsställelse

de förändringar i liberalare riktning som vidtagits i det nu

föreliggande förslaget. Sålunda framhåller exempelvis kommerskollegium

att generaltullstyrelsen i sitt nu framlagda förslag i allt väsentligt borttagit

de föreskrifter, mot vilka kollegium förra gången anförde betänkligheter.

De hörda handelskamrarna har uttalat sin tillfredsställelse med att generaltullstyrelsen

i sitt föreliggande förslag bibehållit provianteringsrätten

för passagerarfartyg i närtrafik. Samma uttalande göres av Svenska turisttrafikförbundet

och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län.

I det av Svenska sjöfolksförbundet in. fl. organisationer avgivna yttrandet

förklarar man sig dela uppfattningen, att de åtgärder som föreslås i rekommendationen

är berättigade och lämnar generellt generaltullstyrelsens

förslag till utförselbestämmelser utan erinran.

Förslaget till skärpta bestämmelser om skattefri proviant er

i n g tillstyrkes i huvudsak utav de flesta remissinstanserna.

Järnvägsstyrelsen anför emellertid såsom en generell reservation mot de

föreslagna bestämmelserna att styrelsen icke kan biträda förslaget såvitt

ifrågakommande åtgärder innebär inskränkningar i de resandes hittillsvarande

redan begränsade möjligheter att inköpa obeskattade varor ombord

på färjor och båtar i internationell trafik, som utövas i statens järnvägars

eller dess dotterföretags regi.

Stockholms handelskammare och handelskammaren i Göteborg samt Rederiaktiebolaget

Göteborg—Frederikshavn-linjen föreslår uppskov med

utfärdandet av de nya provianteringsbestämmelsern

a. De ifrågavarande remissinstanserna hänvisar till generaltullstyrelsens

uppgift att det är styrelsens avsikt att sedan bestämmelser i ämnet utfärdats

genom förhandlingar med tullmyndigheterna i övriga nordiska länder

överenskomma om gemensamma normer för provianteringsbegränsningarna.

Därvid uttalas tillika att bestämmelserna bör utfärdas först sedan ifrågavarande

förhandlingar slutförts och enighet vunnits om begränsningarnas

detaljutformning.

Svenska sjöfolksförbundet m. fl. organisationer erinrar i sitt yttrande om

att de föreslagna provianteringsbestämmelserna i stort sett ansluter sig till

nuvarande temporära föreskrifter på området och gör det allmänna uttalandet

att bestämmelserna enligt organisationernas mening förutsätter en

liberal uppskattning från vederbörande lokala tullmyndighet.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

Såvitt förslaget avser att begränsa proviante rings rätten

till vissa transportmedel har detsamma icke mött några invändningar

från remissinstanserna.

Mot den föreslagna begränsningen till vissa varuslag

göres i sak erinran endast från järnvägsstyrelsen, som vänder sig mot att

generaltullstyrelsens förslag till provianteringsbestämmelser omfattar även

chokladvaror. Järnvägsstyrelsen framhåller, att förslaget i denna del innebär

en längre gående restriktivitet än Bryssel-rekommendationen, och anför

att chokladvaror knappast torde smugglas och därför icke synes böra underkastas

samma bestämmelser, som föreslagits för sprit- och tobaksvaror.

Sådana bestämmelser för chokladvaror skulle enligt järnvägsstyrelsens mening

innebära, att Sverige komme att inta en särställning varigenom den

eftersträvade uniformiteten enligt Bryssel-rekommendationen utan särskilda

skäl skulle frångås.

Sjöfartsstyrelsen förklarar sig inte ha något att erinra mot att undantagen

från utförselförbudet begränsas till att gälla endast fartyg och luftfartyg,

huvudsakligen vid utlandstrafik, men finner det tveksamt huruvida

behov föreligger att låta undantagen omfatta olika varuslag för olika fartygskategorier.

Enhetliga regler i detta avseende skulle enligt styrelsens

mening bidra till att göra bestämmelserna mera överskådliga och lättilllämpade.

Beträffande det allmänna villkoret rörande resans art,

vänder sig Stockholms handelskammare mot den för luftfartyg föreslagna

bestämmelsen att skattefri proviantering endast skall kunna ske när luftfartyget

skall angöra utländsk flygplats. Handelskammaren erinrar om att

den skattefria provianteringsrätten tillkommer turistfartyg, som utan att

anlöpa utländsk hamn företager kryssningar i mer avlägsna farvatten. Enligt

vad handelskammaren inhämtat anordnas turistkryssningar med flyg

under sådana förhållanden att kammaren ifrågasätter om icke motsvarande

förmån som tillerkänts turistfartyg bör medgivas luftfartyg.

Samma synpunkt framföres av kommerskollegium.

Sveriges redareförening framhåller, att det icke minst ur internationell

konkurrenssynpunkt är angeläget att förslaget om skattefri provianteringsrätt

för turistfartyg modifieras på sådant sätt, att kryssningsfartygen likställes

med varje annat fartyg, som befar internationellt vatten. Föreningen

erinrar om att svenska fartyg ibland företar kryssningar på internationellt

vatten, som dock icke kan betecknas som »mera avlägsna farvatten».

De föreslagna bestämmelserna om kvantitativ begränsning

av den skattefria proviante ringen godtages av de flesta

remissinstanserna.

Från redarhåll framhålles den skattefria provianteringens stora ekonomiska

betydelse för sjöfarten och speciellt för de rederier, vilka sysselsätter

fartyg i passagerarlrafik. Sveriges redareförening anför sålunda bl. a., att

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

en mer restriktiv praxis skulle radikalt försämra de förhållanden varunder

rederier, som sysselsätter fartyg i passagerartrafik, bedriver sådan trafik.

Rederiaktiebolaget Göteborg—Frederikshavn-linjen framhåller att passagerarfartygens

rätt till fri proviantering har ett avgörande inflytande på

gällande biljettpriser och sålunda är av stort turistiskt värde. Bolaget erinrar

särskilt om risken för utländsk konkurrens från företag, vilka kan lösa

sina provianteringsproblem utanför de lagar och förordningar, som kan

komma att gälla i Sverige.

Järnvägsstyrelsen och Skånes handelskammare finner utformningen av

bestämmelserna om provianttilldelning alltför snäv. Järnvägsstgrelsen föreslår

sålunda att provianteringsbestämmelserna utformas så, att tilldelningen

för fartyg i annan trafik än internordisk baseras på den myckenhet

av ifrågavarande varor, som tullfritt får införas i destinationslandet.

Skånes handelskammare förordar att den ifrågavarande bestämmelsen

omarbetas så, att förutom resans längd och antalet passagerare jämväl behovet

av att hålla ett med hänsyn till passagerarklientelets sammansättning

tillräckligt sortiment av sprit- och tobaksvaror skall beaktas vid bestämmandet

av den myckenhet, varmed proviantering av sådana varor skall få

ske. Handelskammaren anför vidare.

Ett passagerarefartygs proviantering med sprit och tobak måste nämligen

ske under hänsynstagande jämväl till att fartygets sortiment av dessa varor

blir sådant att passagerarnas personliga smak kan tillgodoses. Detta ställer

ofta stora krav på sortimentets storlek. Särskilt gäller detta för turistkryssningsfartyg,

som har ett internationellt sammansatt klientel och som med

hänsyn till de fordringar detta klientel ställer måste hålla ett sortiment av

tobak och spritvaror från ett flertal olika länder. Med anledning av generaltullstyrelsens

påpekande om att i Storbritannien redan gäller bestämmelser,

som begränsar provianteringen med obeskattade sprit- och tobaksvaror till

kvantiteter beräknade efter resans längd och passagerarnas antal vill handelskammaren

framhålla, att enligt vad handelskammaren erfarit de engelska

bestämmelserna därom har medfört extrakostnader och olägenheter

för kryssningsfartyg, som provianterat i engelska hamnar.

Den föreslagna befogenheten för generaltullstyrelsen

att utfärda tillämpningsföreskrifter rörande provianteringsbegränsningarna

tillstyrkes av flertalet myndigheter liksom av de

flesta övriga remissinstanserna. Från några håll har emellertid förslaget i

denna del mött kritik. En avvisande hållning intages sålunda av järnvägsstyrelsen,

sjöfartsstyrelsen, handelskammaren i Göteborg, Svenska turisttrafikförbundet,

Sveriges redareförening och Rederiaktiebolaget Göteborg—

Frederikshavn-linjen. Kritiken utmynnar i förslag att i de nu föreslagna

bestämmelserna direkt angiva de kvantiteter, som den skattefria provianteringen

får avse för olika fall.

Järnvägsstgrelsen uttalar bl. a. att provianttilldelningen är en för servicen

lör resenärerna viktig fråga, varför avvägningen av provianteringen enligt

Bryssel-rekommendationens allmänt hallna regler kräver erfarenhet även

och icke minst från trafikföretaget. Generaltullstyrelsens förslag inne
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

bär, framhåller järnvägsstyrelsen, möjlighet för generaltullstyrelsen att

framdeles utan samråd med trafikutövaren bestämma helt andra principer

än de nu tillämpade för provianteringen.

Enligt sjöfartsstijrelsens mening bör grunderna för den kvantitativa begränsningen

av provianteringen av skilda slag av fartyg, därest grunderna

icke kan komma till uttryck i de nu ifrågasatta bestämmelserna, fastställas

av tullverket efter samråd med sjöfartsstyrelsen.

Handelskammaren i Göteborg anför att en ordning, som innebär att närmare

tillämpningsbestämmelser meddelas av generaltullstyrelsen, givetvis

är fördelaktig ur den synpunkten, att bestämmelser av mera detaljartad

karaktär kan anpassas till den aktuella situationen. Emellertid medför denna

ordning enligt handelskammaren också nackdelar. Trafikanterna blir

utsatta för en viss osäkerhet, eftersom bestämmelser —- även sådana av

mycket stor praktisk betydelse — när som helst kan bli föremål för ändring.

Särskilt gäller detta exempelvis normerna för den skattefria provianteringen

och de kvantiteter, som får medföras. Handelskammaren uttrycker

den uppfattningen att den föreslagna avfattningen av bestämmelserna

medför alltför vidsträckta möjligheter till ändringar beträffande regler som

har väsentlig betydelse för de företag, vilka utövar sådan verksamhet, att

de är beroende av provianteringsbestämmelserna.

Svenska turisttrafikförbundet förklarar sig kunna tillstyrka generaltullstyrelsens

förslag om befogenhet för styrelsen att utfärda tillämpningsföreskrifter

endast såvitt de nya tillämpningsbestämmelserna icke leder till en

begränsning av de resandes nuvarande möjligheter till skattefria inköp.

Förbundet förutsätter också, att provianteringsbestämmelserna utformas

så, åt! tilldelningarna i erforderlig omfattning kan justeras med hänsyn till

den ökade efterfrågan, som kan komma att inträda vid en eventuell vidgning

av nordiska resandes rätt till tullfrihet för medförda rusdrycker och

tobaksvaror.

Rederiaktiebolagei Göteborg—Frederikshavn-linjen understryker den stora

ekonomiska betydelsen för rederierna av varje ändring i den tillåtna kvantiteten

obeskattade varor.

Även Sveriges redareförening understryker den skattefria provianteringsrättens

stora ekonomiska betydelse för rederinäringen. Föreningen anser

frågan om utformningen av generella normer för provianteringen vara så

viktig att den icke bör delegeras. Föreningen för i detta sammanhang fram

tanken att generaltullstyrelsen bör kunna givas befogenhet att ingripa mot

sådana fartyg eller rederier, som missbrukar gällande regler. Om innebörden

av den föreslagna befogenheten för styrelsen anför föreningen bl. a. följande.

Generaltullstyrelsen skall äga att i särskilda fall för visst eller vissa fartyg

inskränka utförsel av obeskattade spritdrycker, vin, tobak och chokladvaror,

så framt smuggling av dylika varor befunnits ske under sådana förhållanden,

att vederbörande rederi deltagit i eller genom försumlighet i

kontrollen underlättat smugglingen. Genom en sådan bestämmelse skulle

endast den skyldige komma att drabbas, varjämte tullmyndigheterna skulle

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

besparas det merarbete och den detaljreglering, som skulle bliva en

följd av generellt gällande, restriktiva bestämmelser. Att märka är

även att generella restriktioner, även om de äro ganska långtgående, icke

kunna förhindra smuggling, under det att ett system med ingripanden i händelse

av missbruk såväl ur avskräckande synpunkt som vid tillämpningen

skulle ganska effektivt motverka smuggling.

En dylik regel kunde givetvis i detalj utformas på olika sätt. Ifrågasättas

kan sålunda, om icke en nämnd borde tillsättas med representanter för vederbörande

intresserade parter och med uppgift att yttra sig, innan inskränkningar

eller förbud utfärdades avseende visst fartyg eller visst rederi.

Kommerskollegium förklarar sig icke ha något i och för sig att invända

mot att generaltullstyrelsen skall äga meddela de närmare bestämmelser

som erfordras för tillämpningen av föreskrifterna om den skattefria provianteringen.

Kommerskollegium framhåller emellertid att bestämmelserna

blir verkningslösa, om icke säkerhet kan vinnas för att motsvarande regler

blir tillämpliga i andra sjöfartsidkande länder, eftersom följden eljest blott

blir den att fartygen provianterar i främmande hamnar. Kollegium förklarar

att kollegium icke kan dela de betänkligheter som anförts mot den föreslagna

ordningen med delegering av ifrågavarande befogenhet till generaltullstyrelsen.

Enligt kollegii mening möjliggör den av styrelsen förordade

ordningen för styrelsen att smidigare anpassa maximikvanliteterna efter förhållandena

i det särskilda fallet. Sålunda bör det enligt kollegii mening i

viss mån bli möjligt att tillgodose det av Skånes handelskammare omnämnde

önskemålet att på vissa fartyg kunna hålla ett rikligt sortiment av de olika

varorna.

Kommerskollegium, Stockholms handelskammare och handelskammaren

i Göteborg betonar det önskvärda i att de nu diskuterade provianteringsbestämmelserna

icke blir ovillkorliga utan att generaltullstyrelsen får rätt att

medgiva undantag från dem när särskilda omständigheter så påkallar.

Kommerskollegium framhåller därvid, att den föreslagna dispensrätten torde

kunna tillskapas utan att syftet med provianteringsbestämmelserna äventyras.

Handelskammaren i Göteborg betonar vikten av att fartyg i närtrafik med

våra grannländer alltjämt får verkställa proviantering på sätt som nu sker,

nämligen för en å två månader åt gången. En proviantering för varje resa

eller dubbelresa skulle enligt handelskammaren i praktiken medföra stora

olägenheter och extrakostnader.

Även Rederiaktiebolaget Göteborg—Frederikshavn-linjen framhåller starkt

betydelsen av att någon ändring i gällande praxis för provianteringen icke

sker.

Beträf lande Öresunds -trafiken framhåller järnvägsstyrelsen att

denna trafik icke behöver regleras enligt Bryssel-rekommendationen. Nämnda

trafik får enligt styrelsens mening anses som en lokal skandinavisk angelägenhet,

varom de nordiska länderna själva kan träffa överenskommelse

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

29

sinsemellan. Bestämmelserna om provianttilldelning bör här baseras på den

begränsade försäljning av sprit-, tobaks- och chokladvaror som för närvarande

tillämpas.

De av generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelserna angående utförsel

såsom resgods av obeskattade varor har endast i ett

par fall föranlett erinran under remissbehandlingen.

Sjöfcirtsstijrelsen anser sig icke kunna ansluta sig till den i Bryssel-rekommendationen

under 2 a) uttryckta synpunkten att besättningsmedlemmar å

fartyg icke bör tillåtas medföra tull- och skattefria sprit- och tobaksvaror.

Styrelsen föreslår därför att vid anslutning till rekommendationen rådets

generalsekreterare underrättas om att Sverige icke kommer att tillämpa

ifrågavarande punkt i rekommendationen. Styrelsen utvecklar sin ståndpunkt

sålunda.

Styrelsen vill härvid framhålla att rätten att som resgods medföra spritoch

tobaksvaror tull- och skattefritt är en förmån som svenskt sjöfolk sedan

lång tid tillbaka åtnjuter. Mot bakgrund av det förhållandet att jämlikt stycket

1 a) proviantering av ifrågavarande varor uttryckligen förklaras skola

gälla såväl passagerare som besättning synes en enhetlig behandling av dessa

båda kategorier resande vara motiverad. Härvid har man att välja mellan

att antingen låta stycket 2 a) gälla även beträffande passagerare eller att

tillerkänna jämväl besättningsmedlemmar rätt att medföra berörda varor

under samma förutsättningar som avses skola gälla för passagerare. Då det

här är fråga om rimliga myckenheter av varor för vederbörandes eget behov,

förefaller det föga sannolikt att möjligheterna att förhindra smuggling

skulle i avsevärd grad eftersättas om besättningsmedlemmar finge samma

rätt som passagerare.

Sveriges redareförening uttalar sig i samma riktning som sjöfartsstyrelsen.

Föreningen erinrar om den nyligen tillsatta sjömansskatteutredningen,

av vars direktiv framginge att en reducering av sjöfolkets skattebörda anses

motiverad. Det bör då enligt föreningens mening icke ifrågakomma att reducera

de förmåner sjöfolket hittills haft när det gäller rätten att utföra

obeskattade varor.

Beträffande utformningen av de föreslagna utförselbestämmelserna

framhåller sjöfartsstgrelsen att gällande föreskrifter

av liknande art väsentligen bygger på det allmänna exportförbudet som

är en provisorisk lagstiftning av krisbetonad natur. Däremot komme ett tilllämpande

av de föreslagna bestämmelserna att innebära varaktiga inskränkningar

i den enskildes rätt. Med hänsyn härtill synes det styrelsen lämpligt

att hithörande frågor regleras i form av en förordning om förbud mot utförsel

av förenämnda obeskattade varor, vilken förordning skall underställas

riksdagens prövning. Förordningen borde innefatta bemyndigande för

Kungl. Maj :t att medgiva undantag från förbudet beträffande resgods, proviant,

transiteringsgods samt av handelsresande medförda varuprover.

De föreslagna begränsningarna i rätten att utför a s p r i tdrycke

r och l o b a k svaror s å s o in last har mött erinran endast

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

i det av handelskammaren i Göteborg avgivna yttrandet. Handelskammaren

framhåller att de föreslagna generella bestämmelserna kommer att medföra

hinder i viss trafik och att därför en möjlighet till dispens i vissa fall under

alla förhållanden bör införas. Handelskammaren anför vidare.

I fråga om reglerna för utförsel av spritdrycker och vin samt obeskattade

tobaksvaror såsom last innefatta de framlagda förslagen ett ovillkorligt förbud

mot sådan utförsel med fartyg av mindre nettodräktighet än 100 registerton.

Enligt vad Handelskammaren inhämtat skulle detta generella förbud

komma att medföra praktiska olägenheter för vissa rederier i Göteborg,

vilka f. n. med mindre tonnage bedriva regelbunden trafik på bl. a. Köpenhamn

och Lybeck. Sålunda bedriver Broströms Tender Service AB i Göteborg

efter särskilda tillstånd dylik trafik med åtminstone två fartyg under

100 nettoregisterton, nämligen M/s Gladan och M/s Simone å respektive 57

och 66 nettoregisterton. Enligt Handelskammarens uppfattning föreligger

ingen som helst anledning att genom nya bestämmelser omöjliggöra denna

trafik.

Departementschefen

Vid remissbehandlingen av generaltullstyrelsens förslag har remissinstanserna

allmänt uttalat sig för en anslutning från svensk sida till Bryssel-rekommendationen.

Även enligt min mening står det klart att Sverige icke bör

undandraga sig att genom ett godkännande av rekommendationen medverka

i det internationella arbetet på att förebygga smuggling. Enligt vad jag under

hand inhämtat från generaltullstyrelsen kommer Rådet för samarbete

på tullområdet att innevarande vår ånyo behandla de frågor, som avses i

Bryssel-rekommendationen. Härvid kan möjligen ifrågakomma att utarbeta

en konvention på grundval av rekommendationens principer. Det är också

med hänsyn härtill betydelsefullt, att Sveriges inställning till hithörande

problem klargöres.

Ett godkännande av den föreliggande rekommendationen förutsätter, såsom

framgår av generallullstyrelsens förslag, en översyn av gällande utförselbestämmelser

i tre olika hänseenden, nämligen beträffande rätten till

skattefri proviantering av transportmedel, i fråga om rätten att utföra obeskattade

varor såsom resgods och vad slutligen gäller rätten att utföra spritdrycker

och tobaksvaror såsom last.

Till en början må framhållas, att den reglering som förutsättes enligt

rekommendationen liksom de av generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelserna

i det väsentligaste icke skiljer sig från den ordning, som för

närvarande upprätthålles på skilda författningsmässiga grunder, främst

kungörelsen den 9 juni 1950 om allmänt exportförbud. Det är emellertid

önskvärt att ett mera permanent stöd i författningsbestämmelser skapas för

de normer som anses böra gälla på detta område. Det synes därför vara

anledning att med utgångspunkt från rekommendationen och det därav

föranledda förslaget från generaltullstyrelsen i korthet ange riktlinjerna

för de blivande bestämmelserna, vilka samtliga är av beskaffenhet att

kunna utfärdas i administrativ ordning.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

31

Vad först angår den skattefria provianteringen innebär generaltullstyrelsens

förslag i första hand att rätten till skattefri proviantering

med spritdrycker, vin, starköl, Öl, tobaksvaror, cigarrettpapper och chokladvaror

i stort sett begränsas till fartyg och luftfartyg. Restaurangvagnar och

bussar får sålunda enligt förslaget icke såsom proviant för en resa medföra

nämnda varor i obeskattat skick. I den del förslaget syftar till att chokladvaror,

vin, Öl och starköl skall omfattas av de restriktiva bestämmelserna

går förslaget längre än Bryssel-rekommendationen. Jag delar på denna punkt

järnvägsstyrelsens mening att tillräckliga skäl knappast torde föreligga för

att inrymma chokladvaror bland dem som göres till föremål för särskild

reglering i detta sammanhang. Enligt min mening synes även vin, Öl och

starköl, som icke heller torde smugglas, kunna lämnas utanför regleringen.

Härigenom vinnes enhetlighet i de föreslagna bestämmelserna samt bättre

överensstämmelse med rekommendationen.

Såsom ett allmänt villkor för skattefri proviantering har föreslagits, att

fartyget (ej fiske- eller lustfartyg) eller luftfartyget under resan skall anlöpa

utländsk hamn eller angöra utländsk flygplats för avlämnande eller

mottagande av passagerare eller last eller också att fartyget skall såsom

turistfartyg företaga kryssningar i mera avlägsna farvatten. I fråga om fiskefartyg

uppställes såsom villkor att fartyget skall avgå till mer avlägsna

fiskevatten. För lustfartyg föreslås den skärpningen att proviantering icke

skall kunna ske för resa enbart till Danmark, Finland eller Norge. Fartyg med

mindre nettodräktighet än 30 ton skulle överhuvud icke få proviantera skattefritt.

Från detta förbud undantager förslaget dock fiskefartyg. De sålunda

föreslagna reglerna innefattar enligt min mening en väl motiverad avgränsning

av de fall, där skattefri proviantering bör få förekomma. I anledning

av vad Stockholms handelskammare anfört rörande proviantering

för turistkryssningar med flyg må framhållas, att de flygturer av denna art

med sträckning utanför Sveriges gränser som hittills förekommit icke motiverar

skattefrihet vid ombordtagande av förråd för resan. Beträffande

proviantering av luristfartyg som företager kryssningar i främmande farvatten

bör skattefrihet kunna atnjlitas savida icke fråga är om endast turer

över något dygn utanför den svenska territorialgränsen. Motsvarande synpunkt

bör gälla i fråga om fiskefartygens rätt att proviantera skattefritt.

Den föreslagna bestämmelsen om kvantitativ begränsning av provianteringsrätten

till vad som — med beaktande av ombord redan befintliga förråd

— prövas skäligt med hänsyn till resans varaktighet samt till det antal

peisoner som beräknas kunna komma att medfölja transportmedlet synes

kunna tjäna till ledning för en lämplig avgränsning av rätten att taga ombord

obeskattade spritdrycker och tobaksvaror. Självfallet måste vid den

praktiska tillämpningen av eu sådan regel beaktas sjöfartens legitima intressen

av alt bekvämt kunna taga ombord erforderliga förråd av obeskattade

varor för de resor som kommer i fråga. För de rederier, vilka driver

Du lyg i passagerartrafik, är det av vikt, icke minst på grund av konkurrensen

från utländska företag, att proviantering kan ske så att passage
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

rarna erbjudes en god service. De synpunkter i detta hänseende som framförts

från redarhåll och även kommit till uttryck i yttrandet från Skånes

handelskammare bör därför enligt min mening kunna tillgodoses inom ramen

för den föreslagna bestämmelsen.

Med de jämkningar, som jag i det tidigare förordat, synes generaltullstyrelsens

förslag till provianteringsregler böra läggas till grund för kommande

bestämmelser. De tillämpningsföreskrifter som finnes erforderliga bör

utfärdas av generaltullstyrelsen efter samråd med sjöfartsstyrelsen.

Beträffande den sjöväga trafiken över Öresund och annan sjöväga närtrafik

må erinras om att general tullstyrelsens förslag icke innebär någon

inskränkning i förhållande till vad nu tillämpas. Vidare må framhållas, att

spörsmålet om den skattefria försäljningen av bl. a. sprit- och tobaksvaror

på ifrågavarande färjor och båtar behandlats av Nordiska parlamentariska

kommittén för friare samfärdsel in. m. i dess den 29 september 1956 avlämnade

slutbetänkande nr 12 (SOU 1956:45). Betänkandet är för närvarande

föremål för remissbehandling.

Vad beträffar de av generaltullstyrelsen föreslagna resgodsreglerna

överensstämmer dessa i det väsentliga med nu gällande ordning. För

såväl passagerare som besättning saknas nämligen i praktiken sedan ett

par år tillbaka — då viss ändring av bestämmelserna om utförsel av lobaksvaror

vid togs — möjlighet att som resgods utföra obeskattade sprit- och

tobaksvaror. Denna ordning har sin grund i gällande begränsningar av detaljhandeln

inom frihamn och stödes även från Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolets

och Aktiebolaget Vin- & spritcentralens sida därigenom att

dessa företag vägrar sin medverkan till direktförsäljning av obeskattade

varor för utförsel såsom resgods. Den av generaltullstyrelsen föreslagna regleringen

utgör ett viktigt komplement till reglerna om begränsning av rätten

till proviantering med obeskattade varor. Det må erinras om att reglerna

om provianttilldelning enligt vad jag nyss anfört bör avvägas så att såväl

besättning'' som passagerare under en resa skall kunna åtnjuta skattefrihet

för vad som konsumeras, och de resandes intressen synes knappast

påkalla någon skattefrihet därutöver för vad som personligen medföres för

eget bruk. Jag kan nämna, att någon möjlighet till utförsel av obeskattade

varor som resgods icke föreligger i något av de andra nordiska länderna.

Blivande bestämmelser torde dock utan olägenhet kunna begränsas till att

avse samma varuslag, som beröres av de tilltänkta provianteringsreglerna,

nämligen spritdrycker, tobaksvaror och cigarrettpapper. Med denna jämkning

synes generaltullstyrelsens förslag i denna del böra följas.

Vad slutligen gäller rätten att utföra spritdrycker och tobaksvaror såsom

last innefattar generallullstyrelsens förslag totalt förbud mot sådan utförsel

av obeskattade och beskattade spritdrycker samt av obeskattade tobaksvaror

med fartyg av mindre nettodräktighet än 100 ton. I det väsentliga

kan jag ansluta mig till berörda förslag. Enligt min mening synes dock

intresset av en enhetlig behandling av nämnda båda varuslag samt av att

rekommendationen icke utan vägande skäl frångås tala för att begräns
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 ur 1957

ningarna såväl beträffande sprit- som tobaksvaror skall ges giltighet oavsett

om varorna beskattats eller icke. Såsom påpekats från en handelskammare

bör möjlighet stå öppen att i vissa fall meddela dispens från förbudet

för mindre fartyg att utföra ifrågavarande varor. En dispensregel härom bör

utformas i överenstämmelse med punkt 3 i rekommendationen.

På grund av det anförda vill jag förorda, att rekommendationen följes

av Sverige samt lägges till grund för blivande bestämmelser enligt de riktlinjer,

för vilka jag nu redogjort.

III. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag tidigare anfört hemställer jag

dels att inom finansdepartementet upprättade förslag till

1) förordning angående ändring i förordningen den 15

november 1912 (nr 298) om provianteringsfrilager; och

2) lag om ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror
måtte

genom proposition föreläggas riksdagen till antagande,

dels ock att riksdagens yttrande måtte inhämtas över en

av Rådet för samarbete på tullområdet vid dess fjärde

sammanträde i Bryssel antagen rekommendation avseende

vissa åtgärder för att förebygga smuggling av sprit- och tobaksvaror.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingrid Qvarnström

it in haag till riksdagens protokoll 1957. 1 saml. Nr 63

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

Bilaga 1

Utkast

till

förordning angående ändring i förordningen den 15 november 1912

(nr 298) om provianteringsfrilager

Kungl. Maj :t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att §§ 1, 5 och 6

förordningen den 15 november 1912 om provianteringsfrilager skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

§ I
1.

Från utrikes — — — (provianteringsfrilager).

Rätt till---för tullverket.

Rätt till---sådan rätt.

2. Rusdrycker, som uppläggas å

provianteringsfrilager, skola där förvaras

under såväl tullverkets som

ägarens lås.

§ 5.

Gods, som från provianteringsfrilager

i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs eller luftfartygs proviantering

eller utrustning, är befriat från

tullavgift.

För å —--- — provianteringsfrila
ger.

(Föreslagen lydelse)

§ I
1.

Från utrikes---(proviante
ringsfrilager).

Å provianteringsfrilager må jämväl

uppläggas obeskattade tobaksvaror

utan att skatt erlägges men mot

ställande av säkerhet för tullavgift

beräknad efter bestämmelserna i § 6

denna förordning. Uppläggning må

äga rum av både från utrikes ort införda

och inom riket tillverkade eller

där tidigare förtullade dylika varor.

Rätt till---för tullverket.

Rätt till---sådan rätt.

2. Rusdrycker och obeskattade tobaksvaror,

som uppläggas å provianteringsfrilager,

skola där förvaras under

såväl tullverkets som ägarens lås.

§ 5.

Gods, som från provianteringsfrilager

i föreskriven ordning utlämnas

till fartygs eller luftfartygs proviantering

eller utrustning, är befriat från

tullavgift och beträffande obeskattade

tobaksvaror från skatt.

För å---provianteringsfrila
ger.

För å provianteringsfrilager upplagda

obeskattade tobaksvaror, som å

sådant frilager genom olyckshändelse

eller eljest gått förlorade, skall

ägaren vidkännas tullavgift beräknad

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

(Nuvarande lydelse)

§ 6.

Tullavgifter---skall avläm
nas.

(Föreslagen lydelse)

efter bestämmelserna i § 6 denna förordning.

Å provianteringsfrilager upplagda

obeskattade tobaksvaror må icke utan

tillstånd av den i lagen den 11 juni

1943 angående statsmonopol å tillverkning

och import av tobaksvaror

omförmälda monopolutövaren disponeras

annorledes än till fartygs eller

luftfartygs proviantering eller utrustning

i föreskriven ordning.

§ 6.

Tullavgifter---skall avläm
nas.

v

För obeskattade tobaksvaror skall

tullavgift i förekommande fall beräknas

efter de taxor, som gälla för av

Kungl. Maj :t fastställd mindre myckenhet

dylika varor, som inkomma

till riket såsom gåva till enskild person

för dennes eget bruk.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

Utkast

till

lag angående ändring i lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående

statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror

Kungl. Maj:t har, med riksdagen, funnit gott förordna, att 17 § lagen den

11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av

tobaksvaror skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Skatt---

a) ---

b) ---

c) ---utrikes ort.

(Föreslagen lydelse)

17 §.

Skatt —--

a) ---

b) ---

c) ---utrikes ort.

Skatt utgår icke å tobaksvaror som,

enligt vad särskilt stadgats, uppläggas

å provianteringsfrilager.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 63 år 1957

37

Bilaga 2

(Översättning)

Rekommendation den 23 juni 1954 av Rådet för samarbete på tullområdet,

avseende förebyggande av smuggling av sprit- och tobaksvaror

Rådet för samarbete på tullområdet

som beaktar att förekomsten ombord å fartyg och luftfartyg av förråd av

sprit- och tobaksvaror i myckenheter överstigande normala behov kan underlätta

smuggling

som beaktar att det, med hänsyn till riskerna för smuggling, är önskvärt:

att fartygs och luftfartygs förråd icke böra utökas med tull- och skattefria

sprit-" och tobaksvaror, vilka medföras av medlemmar av besättningen,

och

att passagerare icke böra tillåtas utföra mer betydande myckenheter tulloch

skattefria sprit- och tobaksvaror, och

som beaktar att medförande av sprit- och tobaksvaror som last av samma

skäl bör underkastas särskilda restriktioner och villkor,

rekommenderar, i enlighet med artikel III g) av konventionen avseende

upprättandet av ett råd för samarbete på tullområdet, medlemmarna att vidtaga

följande åtgärder i syfte att förebygga smuggling av ifrågavarande varor

:

la) Proviantering av fartyg och luftfartyg med tull- och skattefria spritoch

tobaksvaror bör tillåtas endast under tullkontroll och i myckenheter,

vilka äro nödvändiga för passagerarnas och besättningens normala förbrukning

under resan.

b) Proviantering med sådana varor bör begränsas med hänsyn till antalet

passagerare och besättningsmedlemmar, resans varaktighet och myckenheten

av alla ombord befintliga förråd.

c) För att säkerställa uppfyllandet av förenämnda villkor bör provianteringen

täckas medelst tullhandling.

2 a) Besättningsmedlemmar å fartyg och luftfartyg böra icke tillåtas att

medföra tull- och skattefria sprit- och tobaksvaror.

b) Passagerare böra tillåtas att medföra sådana sprit- och tobaksvaror endast

i rimliga myckenheler, icke överstigande deras eget behov.

3 a) Utförsel såsom last av sprit- och tobaksvaror, vilka icke belagts med

i utförsellandet normalt utgående tull och skatt (eller för vilka erlagd tull

och skatt restituerats eller kommer att restitueras), bör icke tillåtas med

fartyg med dräktighet understigande 100 nettoregisterton, med mindre befrielse

från sådan tull och skatt göres beroende av att intyg av tullmyndighet

sedermera företes, utvisande att varan vederbörligen lossats i destinationslandet.

b) Där gällande tullagstiftning eller tullförordningar så medge, bör utförsel

såsom last av sprit- och tobaksvaror, vilka belagts med i utförsellandet

normalt utgående tull och skatt, icke tillåtas med fartyg med dräktighet un
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 63 år 1957

derstigande 100 nettoregisterton, med mindre utförsel med sådana fartyg

göres beroende av att intyg av tullmyndighet sedermera företes, utvisande

att varan vederbörligen lossats i destinationslandet.

Rådet hemställer att medlemmar, vilka godkänna denna rekommendation

eller vissa av dess bestämmelser, omedelbart bringa beslutet i verkställighet

samt utan dröjsmål meddela detta till generalsekreteraren, som skall underrätta

andra medlemmar därom.

570062

Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:143 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående rätt för Konungen att förordna om uttagande av antidumping s. 15 i texten