Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m

1957-02-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:85, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

1

Nr 85

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående

ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940

(nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna

sjukhus m. m.; given Stockholms slott den 15 februari

1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr

1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering;

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gunnar Hedlund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa lagändringar, som föranledes av det i

propositionen nr 84 upptagna förslaget till epileptikervårdens ordnande.

Genom lagändringarna införes en legal skyldighet för landstingen och med

dem jämställda städer att svara för vården av epileptiker, i den mån annan

icke drager försorg om sådan vård, varjämte landstingen berättigas att på

samma sätt som nu gäller för kommunerna tillgodogöra sig folkpensioner

samt allmänna och särskilda barnbidrag såsom ersättning för vårdkostnader.

1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

1) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om

vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 20 december 1940 om vissa av

landsting eller kommun drivna sjukhus1 skall erhålla följande ändrade

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

1 §• 1 §.

Landsting, så---—--vid barnsbörd.

Vård, som------i landsting.

Denna lag äger icke tillämpning å

karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

och skall vad däri finnes

stadgat endast i den män nedan föreskrives

gälla anstaltsvård för sinnessjuka,

sinnesslöa, fallandesjuka

eller konvalescenter.

Denna lag äger icke tillämpning

å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;

och skall vad däri finnes

stadgat endast i den mån nedan

föreskrives gälla anstaltsvård för sinnessjuka,

sinnesslöa eller konvalescenter.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

1 Senaste lydelse av 1

se SFS 1951:155.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 ar 1957

2) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

18 §. 18 §.

2 mom. För tid------personliga nytta.

Har pensionsberättigad, som i vederbörlig

ordning förklarats berättigad

till vård å statlig anstalt för

sinnessjuka, psykiskt efterblivna eller

fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist

icke kunnat mottagas

eller behållas å dylik anstalt, skall

vad i första stycket stadgats äga

motsvarande tillämpning för tid, under

vilken kommun haft kostnader

för sådan enskild vård av den pensionsberättigade,

som vid prövning

i den ordning Konungen bestämt befinnes

tillfredsställande.

Har pensionsberättigad, som i

vederbörlig ordning förklarats berättigad

till vård å statlig anstalt för

sinnessjuka eller psykiskt efterblivna

eller å anstalt för epileptiker, på

grund av utrymmesbrist icke kunnat

mottagas eller behållas å dylik anstalt,

skall vad i första stycket stadgats

äga motsvarande tillämpning

för tid, under vilken kommun haft

kostnader för sådan enskild vård av

den pensionsberättigade, som vid

prövning i den ordning Konungen

bestämt befinnes tillfredsställande.

För tid, under vilken pensionsberättigad

åtnjuter kostnadsfri vård

å anstalt för epileptiker, äger landstingskommun

eller, efter Konungens

bestämmande, annan som driver sådan

anstalt uppbära den pensionsberättigade

tillkommande folkpension

samt därav tillgodogöra sig kostnaderna

för vården, dock med skyldighet

att tillhandahålla honom eller

till hans nytta använda så stor del av

pensionsbeloppet som i första stycket

sägs.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

1 Senaste lydelse av 18 § 2 mom., se SFS 1956:265.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

3) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)

om allmänna barnbidrag

Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag

skall erhålla följande ändrade lydelse.

(Nuvarande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

7 §•

Där vid----

den bidragsberättigade.

7 §•

Vad i första stycket sågs om kommunalt

organ skall, såvitt avser vård

å anstalt för epileptiker, äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan som driver sådan anstalt,

oavsett att ersättning för vården

ej må uttagas av barnet eller annan

enskild person.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

5

4) Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn

Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag

till änkors och invaliders m. fl. barn skall erhålla följande ändrade

lydelse.

(Nuvarande lydelse)

17 §.

Särskilt barnbidrag---—--

Under förutsättningar ------

Särskilt barnbidrag,----—

(Föreslagen lydelse)

17 §.

- mest gagnelig.

- av myndigheten.

- uppbära barnbidrag.

Vad i tredje stycket sägs om kommunalt

organ skall, såvitt avser vård

å anstalt för epileptiker, äga motsvarande

tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande,

annan som driver sådan

anstalt.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1958.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet

å Stockholms slott den 15 februari 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sträng, Ericsson,

Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård,

Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen

anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga

angående ändring i lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus,

m. m. samt anför.

Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen

(nr 84) med förslag angående epileptikervårdens organisation. Förslaget

grundar sig främst på ett av medicinalstyrelsens delegation för

epileptikervården avgivet betänkande (SOU 1955:52). I nämnda proposition

har jag huvudsakligen behandlat anslagsfrågor och därmed sammanhängande

organisatoriska spörsmål. Härav föranledes vissa lagändringar.

Detta gäller i första hand lagen om vissa av landsting eller kommun drivna

sjukhus. I ett av sjukhuslagstiftningskommittén avlämnat betänkande

(SOU 1956: 27) har emellertid bl. a. föreslagits att nämnda lag skall ersättas

med en helt ny sjukhuslag, som i nu ifrågavarande delar ansluter sig till

vad jag förordat i fråga om epileptikervården. Sjukhuslagstiftningskommitténs

betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling och

överväges f. n. inom inrikesdepartementet. Därvid har befunnits att viss

omarbetning av förslaget bör göras. Detta arbete torde icke medhinnas i så

god tid att förslag till ny sjukhuslag kan föreläggas innevarande års riksdag

före propositionstidens utgång. Vid sådant förhållande har jag funnit

nödvändigt att nu föreslå sådan ändring i gällande lagstiftning som föranledes

av förslaget angående epileptikervårdens organisation. Detta förslag

påkallar — förutom ändring i lagen om vissa av landsting eller kommun

drivna sjukhus — jämväl ändring i lagarna om folkpensionering och barnbidrag

samt i lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

in. fl. barn. Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga dessa

lagstiftningsfrågor.

1. Lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

Gällande bestämmelser

Enligt 1 § första stycket lagen den 20 december 1940 (nr 104b) om vissa

av landsting eller kommun drivna sjukhus åligger landsting och stad, som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr S5 år 1957

7

ej deltager i landsting, att för dem, som har sin vistelseort eller hemort

inom landstingsområdet eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom,

skada och kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård.

I enahanda omfattning bör landsting liksom stad, som nyss nämnts, ombesörja

anstaltsvård vid barnsbörd.

Jämlikt 1 § andra stycket må vård som avses i första stycket även ombesörjas

av kommun, som deltager i landsting.

I 1 § tredje stycket sägs, alt lagen icke äger tillämpning å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet. Vidare sägs i samma stycke att vad i

lagen finnes stadgat skall gälla anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa,

fallandesjuka eller konvalescenter endast i den mån det föreskrives i de

följande paragraferna i lagen.

Delegationen för epileptikervården

I sitt betänkande har utredningen — såsom närmare redovisats i den

tidigare omnämnda propositionen angående epileptikervården — föreslagit

att varje fall av epilepsi eller misstänkt epilepsi skall utredas vid neurologisk

specialklinik. Anstaltsorganisationen skall enligt förslaget bestå av fyra

epilepsisjukhus, varmed förstås anstalter med en medicinsk utrustning som

är jämförlig med kroppssjukhusens, samt i övrigt epileptikerhem, till att

börja med sju stycken.

I fråga om huvudmannaskapet föreslår delegationen att detta skall delas

mellan landstingen och städer utanför landsting, å ena, samt staten, å andra

sidan, på det sätt, att landstingen svarar för den vård, som meddelas inom

den allmänna kroppssjukvårdens ram, medan staten svarar för den vård,

som kräver en särskilt anordnad anstaltsorganisation.

Sju kh uslagstif tningskommittén

Kommittén behandlar ingående frågan om omfattningen av landstings

och därmed likställda städers vårdskyldighet. Kommittén konstaterar därvid

att från landstingens och de med dem likställda storstädernas skyldighet

att bereda sluten vård f. n. är undantagna sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka

och konvalescenter samt att ej heller vid barnsbörd någon skyldighet

föreligger att bereda anstaltsvård, även om lagen innehåller en rekommendation

att tillhandagå med sådan vård. Kommittén anser att det icke finns

anledning att i fortsättningen bibehålla undantagen för fallandesjuka,

konvalescenter och barnsbördspatienter. Beträffande psykiskt sjuka bör enligt

kommittén i fortsättningen de lättskötta, som lämpligen vårdas på vårdhem,

falla under landstingens och storstädernas huvudmannaskap. Kommittén

konstaterar vidare, att vården av sinnesslöa — eller, enligt nuvarande

terminologi, psykiskt efterblivna — numera regleras i annan lag

och därför ej behöver behandlas i sjukhuslagen. Det enda kvarstående undantaget

enligt kommitténs förslag kommer följaktligen att avse sådana

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1957

psykiskt sjuka, som behöver vård på sinnessjukhus. Uttryckligt undantag

härför i lagen synes dock enligt kommittén icke erforderligt, eftersom staten

sedan gammalt har att draga försorg om dylika sjuka och dessa sålunda

blir automatiskt undantagna genom den begränsning, som ligger i att vårdskyldigheten

enligt kommitténs lagförslag skall gälla »endast i den mån

icke annan drager försorg om sådan vård».

D e partem entsch ef en

Enligt det förslag till ny sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén

skall landstingen och de med dem likställda storstäderna

åläggas ombesörja all anstaltsvård för sjukdom, skada, kroppsfel och

barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. Beträffande

psykiskt efterblivna skall dock enligt förslaget gälla vad som stadgas i den

särskilda lagstiftningen därom som tillkom 1954. Förslaget innebär, enligt

vad som närmare framgår av kommitténs betänkande, att landstingen och

storstäderna i huvudsak kommer att övertaga huvudmannaskapet i fråga

om all sjukvård utom beträffande sådana psykiskt sjuka, som behöver vård

på sinnessjukhus.

Detta förslag har allmänt godtagits av remissinstanserna. Svenska landstingsförbundets

styrelse förklarar t. ex. uttryckligen, att utökningen av

landstingens vårdskyldighet till att omfatta även lättskötta sinnessjuka,

fallandesjuka och konvalescenter i stort sett endast innebär en anpassning

av lagstiftningen efter utvecklingen och styrelsen har ej någon invändning

att framföra mot det utvidgade huvudmannaskapet. Ej heller styrelsen för

Svenska stadsförbundet har haft något att erinra mot detta.

I propositionen nr 84 har jag — som jag inledningsvis antytt — framlagt

förslag rörande epileptikervården. Detta innebär bibehållande av den nuvarande

anstaltsorganisationen som omfattar en statlig, en landstingskommunal

och tio enskilda anstalter. Vården för epileptiker under 21 år

skall vara kostnadsfri. Vidare föreslås beträffande icke statlig anstalt att

statsbidrag skall utgå med 2 000 kronor per vårdplats och år och att landstingen

skall svara för den del av kostnaderna i övrigt som icke täckes

av patientavgifter, dock högst intill en vårdkostnad av 35 kronor per dag.

Bortsett från ökningen av statsbidraget innebär detta i huvudsak bibehållande

av tidigare gällande ordning även för anstalternas finansiering.

Något legalt underlag för detta landstingens ansvar finns dock ej, i viss motsättning

till den skyldighet för landstingen att i sista hand svara för vårdkostnaderna

som inrymdes i fattigvårdslagen och vissa andra författningar,

vilka upphört att gälla eller fått ändrad lydelse i och med socialhjälpslagens

ikraftträdande den 1 januari 1957. Däremot ansluter sig den sålunda förordade

ordningen till det förslag till sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén.

Därest förslag till ny sjukhuslag hunnit utarbetas,

hade således någon lagändring icke erfordrats. Emellertid har det icke be
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

funnits möjligt att nu framlägga sådant förslag, utan en ändring måste göras

i den gällande sjukhuslagen. Det skulle därvid kunna ifrågasättas, att redan

nu ändra bestämmelserna angående huvudmannaskapet i fullständig överensstämmelse

med sjukhuslagstiftningskommitténs förslag, så att huvudmannaskapet

för samtliga nu undantagna kategorier vårdbehövande utom

vissa psykiskt efterblivna överföres till landstingen. Men då detta skulle

medföra jämväl andra lagändringar och överväganden och då en helt ny

sjukhuslag är under utarbetande, har det befunnits lämpligast att i detta

sammanhang endast göra den ändring, som betingas av det nu framlagda

förslaget i fråga om epileptikervården, nämligen att borttaga det i 1 § lagen

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus stadgade undantaget för

fallandesjuka. Härigenom blir landstingen och med dem jämställda städerna

således skyldiga att svara för vården av epileptiker, i den mån icke annan

drager försorg om sådan vård.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december

1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.

2. Lagen om folkpensionering, m. m.

Gällande bestämmelser

Jämlikt 18 § 2 mom. första stycket lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering äger för tid, under vilken pensionsberättigad är intagen i

hem, som avses i 18 § lagen om socialhjälp, eller mot avgift, som av kommun

erlägges, åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt, kommunen

uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig i

förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet

utgiven dagavgift och annan vårdkostnad; dock skall kommunen vara skyldig

att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade

30 kronor eller, där den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd

ej kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp för

ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta.

I andra stycket i samma moment sägs att om pensionsberättigad, som i

vederbörlig ordning förklarats berättigad till vård å statlig anstalt för sinnessjuka,

psykiskt efterblivna eller fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist

icke kunnat mottagas eller behållas å dylik anstalt, skall vad i första

stycket stadgats äga motsvarande tillämpning för tid, under vilken kommun

haft kostnader för sådan enskild vård av den pensionsberättigade, som vid

prövning i den ordning Konungen bestämt befinnes tillfredsställande.

I 6 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag stadgas att

för kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för

2—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 85

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1957

kost och bostad åt barnet helt bestrides av statsmedel, utgår icke allmänt

barnbidrag; dock att sådant bidrag utbetalas för tid, då barnet är inackorderat

vid nomadskola.

Enligt 7 § äger, där vid ingången av visst kvartal barn, för vilket allmänt

barnbidrag utgår, på allmän bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än i 6 §

avses, det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på

kvartalet belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig

för nämnda kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller

annan enskild person. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den

bidragsberättigade.

Lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och

invaliders m. fl. barn stadgar i 14 §, att särskilt barnbidrag icke utgår för

tid, under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och

bostad åt barnet helt bestrides av statsmedel; dock att sådant bidrag utbetalas

för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola.

I 17 § tredje stycket stadgas att särskilt barnbidrag, som utgår under tid

då barnet är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller

på allmän bekostnad vårdas på anstalt i annat fall än i 14 § sägs, utbetalas

till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda

utbetalas må nämnda kostnad täckas. Uppkommer överskott, skall detta

redovisas till den som enligt första stycket har att uppbära barnbidrag.

1954 års lag om undervisning och vård av psykiskt efterblivna

I lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna stadgas (22 §), att undervisning och vård av psykiskt efterbliven,

som är inskriven eller för observation intagen vid särskola eller som

är inskriven vid vårdanstalt och ej fyllt 21 år, skall vara kostnadsfri. Dock

äger landstinget eller efter Konungens bestämmande annan som driver särskola

eller vårdanstalt att såsom ersättning för kostnaden uppbära den inskrivne

tillkommande folkpension eller särskilt barnbidrag så ock allmänt

barnbidrag, som enligt 7 § lagen om allmänna barnbidrag må utgå för den

efterblivne. Den som uppbär folkpension skall vara skyldig att enligt givna

regler tillhandahålla den pensionsberättigade fickpengar eller använda motsvarande

belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga

nytta. För vård på vårdanstalt av psykiskt efterbliven, som fyllt 21 år, skall

erläggas avgifter, som fastställs av Konungen eller medicinalstyrelsen.

Departementschefen

Såsom framgår av vad jag tidigare anfört föreslås att anstaltsvård av

epileptiker under 21 års ålder skall vara kostnadsfri. För dessa vårdkostnader

avses landstingen skola svara i den mån de icke bestrides från annat

håll. Det synes då riktigt att — i likhet med vad som gäller för de psykiskt

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957

efterblivna — landstingen berättigas att uppbära folkpension och barnbidrag.

Bestämmelserna synes böra i sak givas samma innehåll som motsvarande

bestämmelser i lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna. Det innebär bl. a., att man i lagstiftningen icke tar slutlig ställning

till huruvida landstingen eller anstalterna skall uppbära folkpensionen

eller barnbidrag. Bestämmelser härom torde få utfärdas i administrativ

ordning. Den i 18 § 2 mom. andra stycket folkpensioneringslagen stadgade

rätten för kommun att tillgodogöra sig folkpension såsom ersättning för

kostnader för enskild vård bör gälla i alla fall då den pensionsberättigade

på grund av utrymmesbrist icke kunnat mottagas på anstalt för epileptiker.

De lagbestämmelser som jag sålunda vill förorda synes lämpligen böra

intagas i respektive lagar, d. v. s. i lagen om folkpensionering, lagen om allmänna

barnbidrag och lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december

1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, lag angående

ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om

folkpensionering, lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947

(nr 529) om allmänna barnbidrag samt lag angående ändrad lydelse av 17 §

lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders

m. fl. barn.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1958.

3. Departementschefens hemställan

Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att antaga förut omnämnda inom inrikesdepartementet

upprättade förslag till

1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr

1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;

2) lag angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering;

3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om

allmänna barnbidrag; samt

4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)

om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Ingvar Andersson

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1957:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 292 § lagen den 17 juni 1948 s. 1 i texten