Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m
1957-02-15 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,6 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:85, Med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
1
Nr 85
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag angående
ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940
(nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna
sjukhus m. m.; given Stockholms slott den 15 februari
1957.
Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
antaga härvid fogade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr
1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;
2) lag angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering;
3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag; samt
4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)
om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gunnar Hedlund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås vissa lagändringar, som föranledes av det i
propositionen nr 84 upptagna förslaget till epileptikervårdens ordnande.
Genom lagändringarna införes en legal skyldighet för landstingen och med
dem jämställda städer att svara för vården av epileptiker, i den mån annan
icke drager försorg om sådan vård, varjämte landstingen berättigas att på
samma sätt som nu gäller för kommunerna tillgodogöra sig folkpensioner
samt allmänna och särskilda barnbidrag såsom ersättning för vårdkostnader.
1 — B ihan g till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 85
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
1) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr 1044) om
vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
Härigenom förordnas, att 1 § lagen den 20 december 1940 om vissa av
landsting eller kommun drivna sjukhus1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
1 §• 1 §.
Landsting, så---—--vid barnsbörd.
Vård, som------i landsting.
Denna lag äger icke tillämpning å
karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;
och skall vad däri finnes
stadgat endast i den män nedan föreskrives
gälla anstaltsvård för sinnessjuka,
sinnesslöa, fallandesjuka
eller konvalescenter.
Denna lag äger icke tillämpning
å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet;
och skall vad däri finnes
stadgat endast i den mån nedan
föreskrives gälla anstaltsvård för sinnessjuka,
sinnesslöa eller konvalescenter.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
1 Senaste lydelse av 1
se SFS 1951:155.
3
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 ar 1957
2) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering1
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
18 §. 18 §.
2 mom. För tid------personliga nytta.
Har pensionsberättigad, som i vederbörlig
ordning förklarats berättigad
till vård å statlig anstalt för
sinnessjuka, psykiskt efterblivna eller
fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist
icke kunnat mottagas
eller behållas å dylik anstalt, skall
vad i första stycket stadgats äga
motsvarande tillämpning för tid, under
vilken kommun haft kostnader
för sådan enskild vård av den pensionsberättigade,
som vid prövning
i den ordning Konungen bestämt befinnes
tillfredsställande.
Har pensionsberättigad, som i
vederbörlig ordning förklarats berättigad
till vård å statlig anstalt för
sinnessjuka eller psykiskt efterblivna
eller å anstalt för epileptiker, på
grund av utrymmesbrist icke kunnat
mottagas eller behållas å dylik anstalt,
skall vad i första stycket stadgats
äga motsvarande tillämpning
för tid, under vilken kommun haft
kostnader för sådan enskild vård av
den pensionsberättigade, som vid
prövning i den ordning Konungen
bestämt befinnes tillfredsställande.
För tid, under vilken pensionsberättigad
åtnjuter kostnadsfri vård
å anstalt för epileptiker, äger landstingskommun
eller, efter Konungens
bestämmande, annan som driver sådan
anstalt uppbära den pensionsberättigade
tillkommande folkpension
samt därav tillgodogöra sig kostnaderna
för vården, dock med skyldighet
att tillhandahålla honom eller
till hans nytta använda så stor del av
pensionsbeloppet som i första stycket
sägs.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
1 Senaste lydelse av 18 § 2 mom., se SFS 1956:265.
4
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
3) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529)
om allmänna barnbidrag
Härigenom förordnas, att 7 § lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag
skall erhålla följande ändrade lydelse.
(Nuvarande lydelse)
(Föreslagen lydelse)
7 §•
Där vid----
den bidragsberättigade.
7 §•
Vad i första stycket sågs om kommunalt
organ skall, såvitt avser vård
å anstalt för epileptiker, äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
eller, efter Konungens bestämmande,
annan som driver sådan anstalt,
oavsett att ersättning för vården
ej må uttagas av barnet eller annan
enskild person.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
5
4) Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda
barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn
Härigenom förordnas, att 17 § lagen den 26 juli 1947 om särskilda barnbidrag
till änkors och invaliders m. fl. barn skall erhålla följande ändrade
lydelse.
(Nuvarande lydelse)
17 §.
Särskilt barnbidrag---—--
Under förutsättningar ------
Särskilt barnbidrag,----—
(Föreslagen lydelse)
17 §.
- mest gagnelig.
- av myndigheten.
- uppbära barnbidrag.
Vad i tredje stycket sägs om kommunalt
organ skall, såvitt avser vård
å anstalt för epileptiker, äga motsvarande
tillämpning å landstingskommun
eller, efter Konungens bestämmande,
annan som driver sådan
anstalt.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1958.
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans
Kungl. Höghet Regenten, Hertigen av Halland i statsrådet
å Stockholms slott den 15 februari 1957.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sträng, Ericsson,
Andersson, Hedlund, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård,
Kling, Eliasson.
Efter gemensam beredning med cheferna för social- och finansdepartementen
anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Hedlund, fråga
angående ändring i lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus,
m. m. samt anför.
Förut denna dag har på min hemställan beslutats proposition till riksdagen
(nr 84) med förslag angående epileptikervårdens organisation. Förslaget
grundar sig främst på ett av medicinalstyrelsens delegation för
epileptikervården avgivet betänkande (SOU 1955:52). I nämnda proposition
har jag huvudsakligen behandlat anslagsfrågor och därmed sammanhängande
organisatoriska spörsmål. Härav föranledes vissa lagändringar.
Detta gäller i första hand lagen om vissa av landsting eller kommun drivna
sjukhus. I ett av sjukhuslagstiftningskommittén avlämnat betänkande
(SOU 1956: 27) har emellertid bl. a. föreslagits att nämnda lag skall ersättas
med en helt ny sjukhuslag, som i nu ifrågavarande delar ansluter sig till
vad jag förordat i fråga om epileptikervården. Sjukhuslagstiftningskommitténs
betänkande har varit föremål för en omfattande remissbehandling och
överväges f. n. inom inrikesdepartementet. Därvid har befunnits att viss
omarbetning av förslaget bör göras. Detta arbete torde icke medhinnas i så
god tid att förslag till ny sjukhuslag kan föreläggas innevarande års riksdag
före propositionstidens utgång. Vid sådant förhållande har jag funnit
nödvändigt att nu föreslå sådan ändring i gällande lagstiftning som föranledes
av förslaget angående epileptikervårdens organisation. Detta förslag
påkallar — förutom ändring i lagen om vissa av landsting eller kommun
drivna sjukhus — jämväl ändring i lagarna om folkpensionering och barnbidrag
samt i lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
in. fl. barn. Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga dessa
lagstiftningsfrågor.
1. Lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus
Gällande bestämmelser
Enligt 1 § första stycket lagen den 20 december 1940 (nr 104b) om vissa
av landsting eller kommun drivna sjukhus åligger landsting och stad, som
Kungl. Maj.ts proposition nr S5 år 1957
7
ej deltager i landsting, att för dem, som har sin vistelseort eller hemort
inom landstingsområdet eller staden, ombesörja anstaltsvård för sjukdom,
skada och kroppsfel, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård.
I enahanda omfattning bör landsting liksom stad, som nyss nämnts, ombesörja
anstaltsvård vid barnsbörd.
Jämlikt 1 § andra stycket må vård som avses i första stycket även ombesörjas
av kommun, som deltager i landsting.
I 1 § tredje stycket sägs, alt lagen icke äger tillämpning å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet. Vidare sägs i samma stycke att vad i
lagen finnes stadgat skall gälla anstaltsvård för sinnessjuka, sinnesslöa,
fallandesjuka eller konvalescenter endast i den mån det föreskrives i de
följande paragraferna i lagen.
Delegationen för epileptikervården
I sitt betänkande har utredningen — såsom närmare redovisats i den
tidigare omnämnda propositionen angående epileptikervården — föreslagit
att varje fall av epilepsi eller misstänkt epilepsi skall utredas vid neurologisk
specialklinik. Anstaltsorganisationen skall enligt förslaget bestå av fyra
epilepsisjukhus, varmed förstås anstalter med en medicinsk utrustning som
är jämförlig med kroppssjukhusens, samt i övrigt epileptikerhem, till att
börja med sju stycken.
I fråga om huvudmannaskapet föreslår delegationen att detta skall delas
mellan landstingen och städer utanför landsting, å ena, samt staten, å andra
sidan, på det sätt, att landstingen svarar för den vård, som meddelas inom
den allmänna kroppssjukvårdens ram, medan staten svarar för den vård,
som kräver en särskilt anordnad anstaltsorganisation.
Sju kh uslagstif tningskommittén
Kommittén behandlar ingående frågan om omfattningen av landstings
och därmed likställda städers vårdskyldighet. Kommittén konstaterar därvid
att från landstingens och de med dem likställda storstädernas skyldighet
att bereda sluten vård f. n. är undantagna sinnessjuka, sinnesslöa, fallandesjuka
och konvalescenter samt att ej heller vid barnsbörd någon skyldighet
föreligger att bereda anstaltsvård, även om lagen innehåller en rekommendation
att tillhandagå med sådan vård. Kommittén anser att det icke finns
anledning att i fortsättningen bibehålla undantagen för fallandesjuka,
konvalescenter och barnsbördspatienter. Beträffande psykiskt sjuka bör enligt
kommittén i fortsättningen de lättskötta, som lämpligen vårdas på vårdhem,
falla under landstingens och storstädernas huvudmannaskap. Kommittén
konstaterar vidare, att vården av sinnesslöa — eller, enligt nuvarande
terminologi, psykiskt efterblivna — numera regleras i annan lag
och därför ej behöver behandlas i sjukhuslagen. Det enda kvarstående undantaget
enligt kommitténs förslag kommer följaktligen att avse sådana
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1957
psykiskt sjuka, som behöver vård på sinnessjukhus. Uttryckligt undantag
härför i lagen synes dock enligt kommittén icke erforderligt, eftersom staten
sedan gammalt har att draga försorg om dylika sjuka och dessa sålunda
blir automatiskt undantagna genom den begränsning, som ligger i att vårdskyldigheten
enligt kommitténs lagförslag skall gälla »endast i den mån
icke annan drager försorg om sådan vård».
D e partem entsch ef en
Enligt det förslag till ny sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén
skall landstingen och de med dem likställda storstäderna
åläggas ombesörja all anstaltsvård för sjukdom, skada, kroppsfel och
barnsbörd, i den mån icke annan drager försorg om sådan vård. Beträffande
psykiskt efterblivna skall dock enligt förslaget gälla vad som stadgas i den
särskilda lagstiftningen därom som tillkom 1954. Förslaget innebär, enligt
vad som närmare framgår av kommitténs betänkande, att landstingen och
storstäderna i huvudsak kommer att övertaga huvudmannaskapet i fråga
om all sjukvård utom beträffande sådana psykiskt sjuka, som behöver vård
på sinnessjukhus.
Detta förslag har allmänt godtagits av remissinstanserna. Svenska landstingsförbundets
styrelse förklarar t. ex. uttryckligen, att utökningen av
landstingens vårdskyldighet till att omfatta även lättskötta sinnessjuka,
fallandesjuka och konvalescenter i stort sett endast innebär en anpassning
av lagstiftningen efter utvecklingen och styrelsen har ej någon invändning
att framföra mot det utvidgade huvudmannaskapet. Ej heller styrelsen för
Svenska stadsförbundet har haft något att erinra mot detta.
I propositionen nr 84 har jag — som jag inledningsvis antytt — framlagt
förslag rörande epileptikervården. Detta innebär bibehållande av den nuvarande
anstaltsorganisationen som omfattar en statlig, en landstingskommunal
och tio enskilda anstalter. Vården för epileptiker under 21 år
skall vara kostnadsfri. Vidare föreslås beträffande icke statlig anstalt att
statsbidrag skall utgå med 2 000 kronor per vårdplats och år och att landstingen
skall svara för den del av kostnaderna i övrigt som icke täckes
av patientavgifter, dock högst intill en vårdkostnad av 35 kronor per dag.
Bortsett från ökningen av statsbidraget innebär detta i huvudsak bibehållande
av tidigare gällande ordning även för anstalternas finansiering.
Något legalt underlag för detta landstingens ansvar finns dock ej, i viss motsättning
till den skyldighet för landstingen att i sista hand svara för vårdkostnaderna
som inrymdes i fattigvårdslagen och vissa andra författningar,
vilka upphört att gälla eller fått ändrad lydelse i och med socialhjälpslagens
ikraftträdande den 1 januari 1957. Däremot ansluter sig den sålunda förordade
ordningen till det förslag till sjukhuslag som framlagts av sjukhuslagstiftningskommittén.
Därest förslag till ny sjukhuslag hunnit utarbetas,
hade således någon lagändring icke erfordrats. Emellertid har det icke be
-
9
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
funnits möjligt att nu framlägga sådant förslag, utan en ändring måste göras
i den gällande sjukhuslagen. Det skulle därvid kunna ifrågasättas, att redan
nu ändra bestämmelserna angående huvudmannaskapet i fullständig överensstämmelse
med sjukhuslagstiftningskommitténs förslag, så att huvudmannaskapet
för samtliga nu undantagna kategorier vårdbehövande utom
vissa psykiskt efterblivna överföres till landstingen. Men då detta skulle
medföra jämväl andra lagändringar och överväganden och då en helt ny
sjukhuslag är under utarbetande, har det befunnits lämpligast att i detta
sammanhang endast göra den ändring, som betingas av det nu framlagda
förslaget i fråga om epileptikervården, nämligen att borttaga det i 1 § lagen
om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus stadgade undantaget för
fallandesjuka. Härigenom blir landstingen och med dem jämställda städerna
således skyldiga att svara för vården av epileptiker, i den mån icke annan
drager försorg om sådan vård.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december
1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus.
2. Lagen om folkpensionering, m. m.
Gällande bestämmelser
Jämlikt 18 § 2 mom. första stycket lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering äger för tid, under vilken pensionsberättigad är intagen i
hem, som avses i 18 § lagen om socialhjälp, eller mot avgift, som av kommun
erlägges, åtnjuter vård eller försörjning å annan anstalt, kommunen
uppbära honom tillkommande folkpension samt därav tillgodogöra sig i
förra fallet kostnaderna för vården eller försörjningen och i senare fallet
utgiven dagavgift och annan vårdkostnad; dock skall kommunen vara skyldig
att av pensionsbeloppet månatligen tillhandahålla den pensionsberättigade
30 kronor eller, där den pensionsberättigade på grund av sitt tillstånd
ej kan begagna sig av kontanta medel, använda motsvarande belopp för
ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga nytta.
I andra stycket i samma moment sägs att om pensionsberättigad, som i
vederbörlig ordning förklarats berättigad till vård å statlig anstalt för sinnessjuka,
psykiskt efterblivna eller fallandesjuka, på grund av utrymmesbrist
icke kunnat mottagas eller behållas å dylik anstalt, skall vad i första
stycket stadgats äga motsvarande tillämpning för tid, under vilken kommun
haft kostnader för sådan enskild vård av den pensionsberättigade, som vid
prövning i den ordning Konungen bestämt befinnes tillfredsställande.
I 6 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag stadgas att
för kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för
2—Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 sand. Nr 85
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 85 år 1957
kost och bostad åt barnet helt bestrides av statsmedel, utgår icke allmänt
barnbidrag; dock att sådant bidrag utbetalas för tid, då barnet är inackorderat
vid nomadskola.
Enligt 7 § äger, där vid ingången av visst kvartal barn, för vilket allmänt
barnbidrag utgår, på allmän bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än i 6 §
avses, det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på
kvartalet belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig
för nämnda kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller
annan enskild person. Uppkommer överskott, skall detta redovisas till den
bidragsberättigade.
Lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och
invaliders m. fl. barn stadgar i 14 §, att särskilt barnbidrag icke utgår för
tid, under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och
bostad åt barnet helt bestrides av statsmedel; dock att sådant bidrag utbetalas
för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola.
I 17 § tredje stycket stadgas att särskilt barnbidrag, som utgår under tid
då barnet är omhändertaget för skyddsuppfostran eller samhällsvård eller
på allmän bekostnad vårdas på anstalt i annat fall än i 14 § sägs, utbetalas
till det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden. Av vad sålunda
utbetalas må nämnda kostnad täckas. Uppkommer överskott, skall detta
redovisas till den som enligt första stycket har att uppbära barnbidrag.
1954 års lag om undervisning och vård av psykiskt efterblivna
I lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna stadgas (22 §), att undervisning och vård av psykiskt efterbliven,
som är inskriven eller för observation intagen vid särskola eller som
är inskriven vid vårdanstalt och ej fyllt 21 år, skall vara kostnadsfri. Dock
äger landstinget eller efter Konungens bestämmande annan som driver särskola
eller vårdanstalt att såsom ersättning för kostnaden uppbära den inskrivne
tillkommande folkpension eller särskilt barnbidrag så ock allmänt
barnbidrag, som enligt 7 § lagen om allmänna barnbidrag må utgå för den
efterblivne. Den som uppbär folkpension skall vara skyldig att enligt givna
regler tillhandahålla den pensionsberättigade fickpengar eller använda motsvarande
belopp för ökande av hans trivsel eller eljest till hans personliga
nytta. För vård på vårdanstalt av psykiskt efterbliven, som fyllt 21 år, skall
erläggas avgifter, som fastställs av Konungen eller medicinalstyrelsen.
Departementschefen
Såsom framgår av vad jag tidigare anfört föreslås att anstaltsvård av
epileptiker under 21 års ålder skall vara kostnadsfri. För dessa vårdkostnader
avses landstingen skola svara i den mån de icke bestrides från annat
håll. Det synes då riktigt att — i likhet med vad som gäller för de psykiskt
11
Kungl. Maj.ts proposition nr 85 år 1957
efterblivna — landstingen berättigas att uppbära folkpension och barnbidrag.
Bestämmelserna synes böra i sak givas samma innehåll som motsvarande
bestämmelser i lagen om undervisning och vård av vissa psykiskt
efterblivna. Det innebär bl. a., att man i lagstiftningen icke tar slutlig ställning
till huruvida landstingen eller anstalterna skall uppbära folkpensionen
eller barnbidrag. Bestämmelser härom torde få utfärdas i administrativ
ordning. Den i 18 § 2 mom. andra stycket folkpensioneringslagen stadgade
rätten för kommun att tillgodogöra sig folkpension såsom ersättning för
kostnader för enskild vård bör gälla i alla fall då den pensionsberättigade
på grund av utrymmesbrist icke kunnat mottagas på anstalt för epileptiker.
De lagbestämmelser som jag sålunda vill förorda synes lämpligen böra
intagas i respektive lagar, d. v. s. i lagen om folkpensionering, lagen om allmänna
barnbidrag och lagen om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn.
I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats
förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december
1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus, lag angående
ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om
folkpensionering, lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947
(nr 529) om allmänna barnbidrag samt lag angående ändrad lydelse av 17 §
lagen den 26 juli 1947 (nr 530) om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders
m. fl. barn.
Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1958.
3. Departementschefens hemställan
Departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom
proposition föreslå riksdagen att antaga förut omnämnda inom inrikesdepartementet
upprättade förslag till
1) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 20 december 1940 (nr
1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus;
2) lag angående ändrad lydelse av 18 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering;
3) lag angående ändrad lydelse av 7 § lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om
allmänna barnbidrag; samt
4) lag angående ändrad lydelse av 17 § lagen den 26 juli 1947 (nr 530)
om särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Ingvar Andersson
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1957:243 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 292 § lagen den 17 juni 1948 s. 1 i texten