Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domstolen
1957-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1957:87, Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domstolen
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1957
1
Nr 87
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av
förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36
moment 2 i stadgan för den internationella domstolen;
given Stockholms slott den 22 februari 1957.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet over utnkesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern for u - rikes ärendena hemställt.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen begäres riksdagens samtycke till att förnyad förklaring
avgives rörande erkännande för Sveriges del, med närmare angivna förbehåll,
av den internationella domstolens obligatoriska behörighet i fråga om
tvister av rättslig natur.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 87
2
Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1957
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 22 februari 1957.
Närvarande:
Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Ericsson,
Andersson, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård, Kling.
Ministern for utrikes ärendena anmäler fråga om avgivande av förklaring
i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella
domstolen och anför:
Da Sverige ar 1946 anslöt sig till den nya världsorganisationen Förenta
Natmnerna, blev vårt land därmed också anslutet till organisationens fasta
judiciella organ, den internationella domstolen. Domstolens stadga utgör eu
in egrerande del av Förenta Nationernas stadga. Någon obligatorisk förplike
se att underkasta sig den internationella domstolens jurisdiktion hade
emellertid Sverige darmed icke åtagit sig. Domstolens behörighet grundas
i princip pa avtal för varje särskilt fall mellan parterna. I likhet med vad
som var förhållandet ifråga om den fasta mellanfolkliga domstolen, internationella
domstolens föregångare, vilken utövade sin verksamhet under Nationernas
Förbunds tid, innehåller emellertid domstolsstadgan i artikel 36
moment 2 en bestämmelse, den s. k. fakultativa klausulen, enligt vilken
medlemsstaterna genom avgivande av en särskild förklaring kan ikläda sig
orphktelsen att svara infor domstolen i tvister rörande vissa uppräknade
ämnen av rättslig natur. Den nyssnämnda bestämmelsen i artikef36 jämte
narmast följande moment i artikeln har i Översättning följande lydelse
förkkra^lu
dl°7 hd” de-nna stad8a> när som helst
o Kiara, att de i forhallande till varie annan stat som åtappr
förpliktelse, erkänna domstolen såsom ipso facto och utan
särskild overenskomnielso behörig i alla rättstvisfer^avseende
a) tolkningen av ett fördrag; ae''
b) varje internationellträttsligt spörsmål
C
taTemdes^sknn ™ "T" 0mstJändighét, som, därest den konsförplikteisef
innebara åsidosättandet av en internationell
d) arten eller omfattningen av den gottgörelse, som bör givas i
a n av «“ internationell förpliktelses åsidosättande 8
JhJ™. avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller
eller rer°™SteTäf„dVtS:,Se5idi8l,et ,rto thn »Kter. sida
3
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1957
4. Dessa förklaringar skola deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,
som har att tillställa de till denna stadga anslutna
staterna och domstolens sekreterare avskrifter därav.
5. Förklaringar, som avgivits jämlikt artikel 36 i stadgan för den
fasta mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i förhållanden
mellan de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra
ett erkännande av den internationella domstolens obligatoriska behörighet
för den tid förklaringarna ännu skola gälla och i enlighet med
deras bestämmelser.
6. I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet,
tillkommer avgörandet domstolen.»
För närvarande föreligger förklaringar i enlighet med stadgandet från
trettiotre stater. Av de europeiska staterna har Danmark, Frankrike, Liechtenstein,
Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien,
Sverige och Turkiet avgivit förklaringar. Vidare har förklaring avgivits
av Amerikas Förenta Stater, de flesta av samväldesstaterna, några
asiatiska stater samt ett antal latinamerikanska. I de flesta fallen är förklaringarna
försedda med förbehåll av varierande omfattning.
Med Kungl. Maj ris proposition nr 25/1947 underställde regeringen riksdagen
frågan om avgivande av förklaring enligt nyss anförda bestämmelse
i stadgan för domstolen. Sedan riksdagen lämnat sitt samtycke, uppdrog
regeringen åt Sveriges ständiga ombud vid Förenta Nationerna att avgiva
en i översättning så lydande förklaring:
»Ä Kungl. Svenska regeringens vägnar förklarar jag mig erkänna den
internationella domstolen såsom behörig ipso facto och utan särskild
överenskommelse i förhållande till varje annan stat, som åtagit sig
samma förpliktelser, i enlighet med artikel 36, andra stycket, av stadgan
för nämnda domstol, för en tid av tio år, i fråga om samtliga
tvister, som må uppkomma beträffande förhållanden eller fakta som
ligga i tiden efter denna förklaring.»
Förklaringen i fråga deponerades hos Förenta Nationernas generalsekreterare
den 6 april 1947.
Såsom framgår av den återgivna lydelsen, äger densamma en giltighetstid
av tio år och upphör sålunda att gälla den 6 april 1957.
Departementschefen
Då frågan om avgivande av förklaring rörande den internationella domstolens
obligatoriska behörighet förra gången, d. v. s. år 1947, var aktuell
för Sveriges de], framhöll jag vid föredragning av ärendet, att det icke fanns
anledning ifrågasätta någon ändring i vårt lands vedertagna inställning till
grundsatsen om fredlig lösning av internationella tvister genom deras hänskjutande
till internationellt organ och i vår inställning till principen om
obligatorisk domsrätt för den internationella domstolen enligt den fakultativa
klausulen. Det är alltjämt min uppfattning, alt de rådande motsättningarna
i världen påkallar eu oavlåtlig strävan från de enskilda staternas
sida alt oka möjligheterna alt få uppkommande tvister mellan staterna av
-
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1957
gjorda på fredlig väg. Härutinnan erbjuder, vad beträffar tvister av rättslig
natur, den internationella domstolen de bästa förutsättningarna.
Följaktligen finner jag mig böra förorda att Sverige, inför utlöpandet av
den tidigare avgivna förklaringens giltighetstid den 6 april 1957, avgiver en
förnyad förklaring av det innehåll som framgår av artikel 36 moment 2 i
stadgan för den internationella domstolen att gälla under förbehåll av ömsesidighet.
Förklaringen torde böra avse tvister, hänförande sig till förhållanden
vilka i tiden ligger efter den år 1947 avgivna förklaringen, d. v. s.
efter den 6 april 1947. I vad avser giltighetstiden för den föreslagna nya förklaringen
får jag förorda en förändring gentemot den närmast föregående
förklaringen. Dennas giltighetstid har varit begränsad till tio år. Vid samråd
i denna fråga med regeringarna i Danmark och Norge, för vilkas del
frågan om förnyade förklaringar varit aktuell under den förlidna hösten,
har bl. a. framhållits, att en i princip icke tidsbegränsad förklaring bättre
skulle giva uttryck för de skandinaviska ländernas inställning till domstolen
och frågan om dess obligatoriska behörighet. De tre regeringarna har därför
enats om en formulering av varje lands förklaring, enligt vilken densamma
skulle gälla för en period av fem år men automatiskt förlängas, därest den
icke uppsagts inom sex månader före varje femårsperiods utgång. En sådan
formulering torde utgöra en lämplig avvägning mellan den i och för sig önskvärda
principen, att förklaringarna skall vara icke tidsbestämda, samt behovet
för regeringen att vid icke alltför långt åtskilda tidpunkter äga möjlighet
att till övervägande upptaga frågan om vårt lands fortsatta bundenhet
genom förklaringen.
Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå
att Kungl. Maj :t måtte genom proposition begära riksdagens
samtycke till att Kungl. Maj :t för Sveriges del avsiver
sådan förklaring, som avses i artikel 36 moment 2 i stadgan
för den internationella domstolen med iakttagande av att
förklaringen innefattar de begränsningar som i det föregående
angivits.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Arne Fältheim
Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
570304
Doktrin (1)
- Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning, SvJT 1974 s. 184, på s. 186, 193 · Fritt tillgänglig
Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.
Hänvisas hit från
3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- UU 1957:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan s. 1 i texten
Doktrin (2)
2 kopplingar i 1 dokument.
- SvJT 1974 s. 184 Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning s. 186 · s. 193 i texten