Sök i Ratio Lex

Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domstolen

1957-02-22 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:87, Angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella domstolen

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1957

1

Nr 87

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av

förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36

moment 2 i stadgan för den internationella domstolen;

given Stockholms slott den 22 februari 1957.

Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet over utnkesdepartementsärenden

för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed föreslå riksdagen

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen ministern for u - rikes ärendena hemställt.

GUSTAF ADOLF

Östen Undén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres riksdagens samtycke till att förnyad förklaring

avgives rörande erkännande för Sveriges del, med närmare angivna förbehåll,

av den internationella domstolens obligatoriska behörighet i fråga om

tvister av rättslig natur.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 87 år 1957

Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 22 februari 1957.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Sträng, Ericsson,

Andersson, Persson, Lindell, Lindström, Lindholm, Näsgård, Kling.

Ministern for utrikes ärendena anmäler fråga om avgivande av förklaring

i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan för den internationella

domstolen och anför:

Da Sverige ar 1946 anslöt sig till den nya världsorganisationen Förenta

Natmnerna, blev vårt land därmed också anslutet till organisationens fasta

judiciella organ, den internationella domstolen. Domstolens stadga utgör eu

in egrerande del av Förenta Nationernas stadga. Någon obligatorisk förplike

se att underkasta sig den internationella domstolens jurisdiktion hade

emellertid Sverige darmed icke åtagit sig. Domstolens behörighet grundas

i princip pa avtal för varje särskilt fall mellan parterna. I likhet med vad

som var förhållandet ifråga om den fasta mellanfolkliga domstolen, internationella

domstolens föregångare, vilken utövade sin verksamhet under Nationernas

Förbunds tid, innehåller emellertid domstolsstadgan i artikel 36

moment 2 en bestämmelse, den s. k. fakultativa klausulen, enligt vilken

medlemsstaterna genom avgivande av en särskild förklaring kan ikläda sig

orphktelsen att svara infor domstolen i tvister rörande vissa uppräknade

ämnen av rättslig natur. Den nyssnämnda bestämmelsen i artikef36 jämte

narmast följande moment i artikeln har i Översättning följande lydelse
förkkra^lu

dl°7 hd” de-nna stad8a> när som helst

o Kiara, att de i forhallande till varie annan stat som åtappr

förpliktelse, erkänna domstolen såsom ipso facto och utan

särskild overenskomnielso behörig i alla rättstvisfer^avseende

a) tolkningen av ett fördrag; ae''

b) varje internationellträttsligt spörsmål
C

taTemdes^sknn ™ "T" 0mstJändighét, som, därest den konsförplikteisef

innebara åsidosättandet av en internationell

d) arten eller omfattningen av den gottgörelse, som bör givas i

a n av «“ internationell förpliktelses åsidosättande 8

JhJ™. avsedda förklaringar må avgivas antingen utan villkor eller

eller rer°™SteTäf„dVtS:,Se5idi8l,et ,rto thn »Kter. sida

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1957

4. Dessa förklaringar skola deponeras hos Förenta Nationernas generalsekreterare,

som har att tillställa de till denna stadga anslutna

staterna och domstolens sekreterare avskrifter därav.

5. Förklaringar, som avgivits jämlikt artikel 36 i stadgan för den

fasta mellanfolkliga domstolen och som ännu äro i kraft, skola i förhållanden

mellan de till denna stadga anslutna staterna anses utgöra

ett erkännande av den internationella domstolens obligatoriska behörighet

för den tid förklaringarna ännu skola gälla och i enlighet med

deras bestämmelser.

6. I händelse av meningsskiljaktighet rörande domstolens behörighet,

tillkommer avgörandet domstolen.»

För närvarande föreligger förklaringar i enlighet med stadgandet från

trettiotre stater. Av de europeiska staterna har Danmark, Frankrike, Liechtenstein,

Luxemburg, Nederländerna, Norge, Portugal, Schweiz, Storbritannien,

Sverige och Turkiet avgivit förklaringar. Vidare har förklaring avgivits

av Amerikas Förenta Stater, de flesta av samväldesstaterna, några

asiatiska stater samt ett antal latinamerikanska. I de flesta fallen är förklaringarna

försedda med förbehåll av varierande omfattning.

Med Kungl. Maj ris proposition nr 25/1947 underställde regeringen riksdagen

frågan om avgivande av förklaring enligt nyss anförda bestämmelse

i stadgan för domstolen. Sedan riksdagen lämnat sitt samtycke, uppdrog

regeringen åt Sveriges ständiga ombud vid Förenta Nationerna att avgiva

en i översättning så lydande förklaring:

»Ä Kungl. Svenska regeringens vägnar förklarar jag mig erkänna den

internationella domstolen såsom behörig ipso facto och utan särskild

överenskommelse i förhållande till varje annan stat, som åtagit sig

samma förpliktelser, i enlighet med artikel 36, andra stycket, av stadgan

för nämnda domstol, för en tid av tio år, i fråga om samtliga

tvister, som må uppkomma beträffande förhållanden eller fakta som

ligga i tiden efter denna förklaring.»

Förklaringen i fråga deponerades hos Förenta Nationernas generalsekreterare

den 6 april 1947.

Såsom framgår av den återgivna lydelsen, äger densamma en giltighetstid

av tio år och upphör sålunda att gälla den 6 april 1957.

Departementschefen

Då frågan om avgivande av förklaring rörande den internationella domstolens

obligatoriska behörighet förra gången, d. v. s. år 1947, var aktuell

för Sveriges de], framhöll jag vid föredragning av ärendet, att det icke fanns

anledning ifrågasätta någon ändring i vårt lands vedertagna inställning till

grundsatsen om fredlig lösning av internationella tvister genom deras hänskjutande

till internationellt organ och i vår inställning till principen om

obligatorisk domsrätt för den internationella domstolen enligt den fakultativa

klausulen. Det är alltjämt min uppfattning, alt de rådande motsättningarna

i världen påkallar eu oavlåtlig strävan från de enskilda staternas

sida alt oka möjligheterna alt få uppkommande tvister mellan staterna av
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 87 år 1957

gjorda på fredlig väg. Härutinnan erbjuder, vad beträffar tvister av rättslig

natur, den internationella domstolen de bästa förutsättningarna.

Följaktligen finner jag mig böra förorda att Sverige, inför utlöpandet av

den tidigare avgivna förklaringens giltighetstid den 6 april 1957, avgiver en

förnyad förklaring av det innehåll som framgår av artikel 36 moment 2 i

stadgan för den internationella domstolen att gälla under förbehåll av ömsesidighet.

Förklaringen torde böra avse tvister, hänförande sig till förhållanden

vilka i tiden ligger efter den år 1947 avgivna förklaringen, d. v. s.

efter den 6 april 1947. I vad avser giltighetstiden för den föreslagna nya förklaringen

får jag förorda en förändring gentemot den närmast föregående

förklaringen. Dennas giltighetstid har varit begränsad till tio år. Vid samråd

i denna fråga med regeringarna i Danmark och Norge, för vilkas del

frågan om förnyade förklaringar varit aktuell under den förlidna hösten,

har bl. a. framhållits, att en i princip icke tidsbegränsad förklaring bättre

skulle giva uttryck för de skandinaviska ländernas inställning till domstolen

och frågan om dess obligatoriska behörighet. De tre regeringarna har därför

enats om en formulering av varje lands förklaring, enligt vilken densamma

skulle gälla för en period av fem år men automatiskt förlängas, därest den

icke uppsagts inom sex månader före varje femårsperiods utgång. En sådan

formulering torde utgöra en lämplig avvägning mellan den i och för sig önskvärda

principen, att förklaringarna skall vara icke tidsbestämda, samt behovet

för regeringen att vid icke alltför långt åtskilda tidpunkter äga möjlighet

att till övervägande upptaga frågan om vårt lands fortsatta bundenhet

genom förklaringen.

Under åberopande av det sålunda anförda får jag föreslå

att Kungl. Maj :t måtte genom proposition begära riksdagens

samtycke till att Kungl. Maj :t för Sveriges del avsiver

sådan förklaring, som avses i artikel 36 moment 2 i stadgan

för den internationella domstolen med iakttagande av att

förklaringen innefattar de begränsningar som i det föregående

angivits.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Arne Fältheim

Stockholm 1957. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

570304

Doktrin (1)

  1. Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning, SvJT 1974 s. 184, på s. 186, 193 · Fritt tillgänglig

Hänvisningarna är utvunna maskinellt ur Svensk Juristtidnings öppna arkiv. Artiklarna läses hos SvJT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

3 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. UU 1957:3 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avgivande av förklaring i enlighet med bestämmelserna i artikel 36 moment 2 i stadgan s. 1 i texten

Doktrin (2)

2 kopplingar i 1 dokument.

  1. SvJT 1974 s. 184 Love Kellberg, Ålandsöarnas internationellrättsliga ställning s. 186 · s. 193 i texten