Sök i Ratio Lex

Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1957/58 m. in

1957-03-01 · 39 sidor, varav 36 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 36 av 39 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:88, Angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1957/58 m. in

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

1

Nr 88

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående reglering av

priserna på fisk under budgetåret 1957/58 m. in.; given

Stockholms slott den 1 mars 1957.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogade förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj

1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. in.;

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr

372) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur;

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr

374) angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

m. in.;

dels bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet i övrigt hemställt.

GUSTAF ADOLF

Lars Eliasson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen begäres bemyndigande alt under budgetåret 1957/58 reglera

priserna på fisk ävensom importen och exporten av fisk enligt i huvudsak

de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår. Tillika föreslås

Kungl. Maj :t skola bemyndigas att medge statens jordbruksnämnd att

av de medel, som innestår på jordbruksnämndens prisregleringskassa för

fisk, till statskontoret utbetala 3 500 000 kronor för avveckling av de från

Fonden för låneunderstöd: Lån till Fiskprisregleringsföreningar genom

Kungl. Maj :ts beslut den 28 juni, 2 augusti och 25 oktober 1946 beviljade

lånen. Vidare förordas viss omläggning av finansieringen utav fiskkonservkontrollen.

De nu gällande förordningarna om viss reglering av handeln med fisk,

m. in., angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

ävensom angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

in. in., vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1957, föreslås skola förlängas

att gälla till den 1 juli 1958.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 88

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

Förslag

till

Förordning

angående fortsatt giltighet av förordningen den 30 maj 1952 (nr 320)

om viss reglering av handeln med fisk, m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 30 maj 1952 om viss reglering

av handeln med fisk, in. m.1, vilken enligt förordningen den 11 maj

1956 (nr 202) gäller till och med den 30 juni 1957, skall äga fortsatt giltighet

till och med den 30 juni 1958.

1 Senaste lydelse, se beträffande 1 § SFS 1953: 373 och beträffande 12 § SFS 1956: 202.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372) angående

reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering

av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, vilken enligt förordningen

den 11 maj 1956 (nr 203) gäller till och med den 30 juni 1957, skall äga

fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958.

Förslag

till

Förordning

om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 374) angående

reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Härigenom förordnas, att förordningen den 5 juni 1953 angående reglering

av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m., vilken enligt förordningen

den 11 maj 1956 (nr 204) gäller till och med den 30 juni 1957,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 30 juni 1958.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

3

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson, Lindström,

Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler statsrådet Eliasson vissa frågor angående regleringen av

priserna på fisk m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

I förordningen den 30 maj 1952 (nr 320; ändrad genom förordningarna

1953: 373 och 1956: 202) om viss reglering av handeln med fisk, m. m., vilken

förordning gäller t. o. m. den 30 juni 1957, är bestämmelser meddelade

om handelsreglering — grundad på auktorisation av s. k. producentföreningar

— och om prisregleringsavgift på fisk. Importen och exporten av

fisk och fiskprodukter regleras med stöd av kungörelsen den 14 mars 1947

(nr 82) angående allmänt importförbud samt förordningarna den 5 juni

1953 (nr 372 och 374) angående reglering av införseln av vissa slag av fisk

och skaldjur resp. utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m. Enligt

sistnämnda förordningar, vilka likaså äger giltighet t. o. in. den 30 juni

1957, fordras i princip tillstånd av statens jordbruksnämnd för import och

export av fisk och fiskprodukter.

Genom beslut den 11 maj 1956 bemyndigade Kungl. Maj:t statens jordbruksnämnd

att för tiden t. o. in. den 30 juni 1957, i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som angivits i propositionen 1956: 86 samt

jordbruksutskottets utlåtande 1956: 20, anordna reglering av priserna på

fisk samt av importen och exporten av fisk och skaldjur utav vissa slag

ävensom att dels förordna om upptagande av prisregleringsavgift å svenskfångad

fisk och importfisk enligt 5 och 8 §§ nyssnämnda förordning 1952:

320, dels enligt 12 § samma förordning meddela — såvitt angår täckande

av andra kostnader i samband med prisreglering på fisk än i jordbruksnämndens

centrala organisation uppkommande uppbörds- och kontrollkostnader

—- närmare föreskrifter rörande användningen av medel, som inflyter

till jordbruksnämnden genom upptagande av omförmälda prisregleringsavgifter

in. in. I samma beslut föreskrev Kungl. Maj:t, att de lån å 500 000,

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

2 500 000 och 500 000 kronor, som Kungl. Maj:t genom särskilda beslut år

1946 beviljat de tre s. k. prisregleringsföreningarna, nämligen Ostkustfisk,

centralförening u. p. a., Västkustfisk, förening u. p. a. och Sydkustfisk,

förening u. p. a., skulle få innehas räntefritt jämväl för tiden den 1 juli

1956—den 30 juni 1957, såvitt gällde lånens halva belopp, samt att lånen

till återstående del under samma tid skulle löpa med 4 procent ränta. Jordbruksnämnden

bemyndigades samtidigt att av de medel, som innestår i prisregleringskassan

för fisk, till regleringsföreningarna på fiskets område jämväl

under budgetåret 1956/57 utlämna lån för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar

av fisk till utlandet på villkor, som föreskrivits av Kungl.

Maj:t genom särskilt beslut den 3 september 1954, dock att lån, vilka beviljades

efter den 30 juni 1956, skulle löpa med 4 procent ränta. Kungl. Maj :t

föreskrev vidare, att kostnaderna under budgetåret 1956/57 för kvalitetskontroll

av fisk och fiskprodukter, i den mån de icke kunde bestridas genom

inflytande kontrollavgifter, skulle till ett belopp av högst 50 000 kronor täckas

ur jordbruksnämndens clearingkassa för fisk. Slutligen bemyndigade

Kungl. Maj:t jordbruksnämnden att för bestridande av kostnaderna under

budgetåret 1956/57 för den befattningshavare, som har till uppgift att

främja fiskexporten, disponera ett belopp av högst 90000 kronor, varav

30 000 kronor från reservationsanslaget Främjande av beredning och avsättning

av fisk m. in. och återstoden från nyssnämnda clearingkassa.

I skrivelse, som inkommit till jordbruksdepartementet den 12 februari

1957, har statens jordbruksnämnd framlagt förslag till reglering av priserna

på fisk under budgetåret 1957/58 m. m. Nämnden har anmält, att den i de

frågor, som berörts i skrivelsen, dels haft överläggningar med nämndens råd

i fiskregleringsfrågor, dels samrått med fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök.

Fiskeristyrelsen har därvid förklarat sig i sak biträda jordbruksnämndens

förslag, över förslaget har, efter remiss, yttrande avgivits av

statskontoret den 21 februari 1957. Statskontoret, som närmast haft att yttra

sig över det i jordbruksnämndens framställning framlagda förslaget i fråga

om de till prisregleringsföreningarna på fiskets område utlämnade statslånen,

tillstyrker för sin del, att ifrågavarande från fonden för låneunderstöd

utlämnade lån å tillhopa 3,5 miljoner kronor likvideras med anlitande av

nämndens prisregleringskassa för fisk. I övrigt har — ur de synpunkter

statskontoret har att beakta — framställningen icke givit ämbetsverket anledning

till särskilt uttalande. II.

II. Reglering av priserna på fisk m. in.

Nuvarande förhållanden

Innebörden av prisregleringen. Prisregleringen innebär i huvudsak, att jordbruksnämnden

för västkusten och sydkusten efter överläggning med fiskarorganisationerna

därstädes, intill den 31 december 1956 även i samråd med

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

statens priskontrollnämnd, fastställer minimipriser på de viktigaste fiskslagen

och därigenom möjliggör för fiskarna att utfå lägst dessa priser för

bl. a. den fisk, som säljes till färskkonsumlion inom landet. Den fisk, som

vid försäljning ej uppnår de sålunda fastställda minimipriserna (överskottsfisk),

övertages av för ändamålet särskilt bildade prisregleringsföreningar,

på västkusten föreningen Västkustfisk och på sydkusten föreningen Sydkustfisk.

Denna överskottsfisk exporteras i färskt eller berett skick eller användes

inom landet exempelvis för framställning av konserver och fiskmjöl.

För verksamheten med omhändertagandet av överskottsfisken erhåller föreningarna

av jordbruksnämnden vissa i förväg bestämda statliga bidrag,

s. k. pristillägg. Dessa utgår — bortsett från vissa inskränkningar beträffande

exporten — i princip med visst belopp per kilogram bevisligen uppkommen

överskottsfisk. Under senare år har emellertid pristilläggen i allmänhet

utgått i den formen, att ett fast belopp bestämts för prisregleringen

under året. I den mån detta belopp ej behövt tagas i anspråk för täckande

av utgifterna under året, har det tillförts prisregleringsföreningarnas

konjunkturutjämningsfonder. Anledningen till att jordbruksnämnden övergått

till att utbetala ett bestämt fast belopp för prisregleringen av fisk har

varit, att nämnden velat eftersträva, att prisregleringsföreningarna vid handhavandet

av verksamheten skall stimuleras till mera ekonomiska och långsiktiga

bedömanden. För överskottsfisken utbetalar prisregleringsförening

till fiskaren ett pris, s. k. garantipris, vilket fastställes av föreningen och

bestämmes under hänsynstagande till erhållna pristillägg och beräknade försälj

ningsinöjligheter för överskottsfisken. Garantipriset fastställes i förväg

och är det pris, som fiskaren lägst kan påräkna för sina leveranser av fisk.

Prisregleringen på ostkusten innebär, att jordbruksnämnden till föreningen

Ostkustfisk (centralorganisation för de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna

på ostkusten) årligen utbetalar vissa statliga medel, s. k. prisutjämningsbidrag,

att användas såsom tillskott till de priser, föreningarna erhåller

vid försäljning av större delen av de strömmingsfångster, som ej kan

avsättas till färskkonsumtion eller rökning inom landet. Prisutjämningsbidrag

har i allmänhet fått åtnjutas för färsk eller frusen exportströmming,

saltströmming för den inhemska marknaden och färsk strömming, vilken

såsom djurföda levereras till pälsdjursfarm. Ett bemyndigande för jordbruksnämnden

att utvidga prisregleringen till strömming för foder- och

konservändamål har under år 195(5 icke tagits i anspråk. Icke heller har

nämnden utnyttjat rätten att genomföra prisreglering för torsk på ostkusten

norr om Blekinge enligt det på väst- och sydkusten gällande systemet. Prisregleringen

på ostkusten är således — till skillnad mot den prisreglering,

som upprätthållcs på väst- och sydkusten — f. n. så utformad, att den enskilde

fiskaren ej blir tillförsäkrad vare sig ett av staten bestämt lägsta pris

för den strömming, som avsättes på färskmarknaden inom landet, eller ett

fast pris (garantipris) för strömmingsöverskottet.

Kostnaderna för prisregleringarna täckes av prisreglerings- och införsel
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

avgifter. Prisregleringsavgifter utgår för såväl svenskfångad som importerad

saltvattensfisk och upptages av förstahandsköpare av fisk m. fl. I fråga

om färsk och frusen importfisk samt svenskfångad fisk, som ilandföres på

västkusten, utgår f. n. prisregleringsavgift på i huvudsak all fisk med undantag

av skarpsill och de fiskslag, varav filéer belagts med införselavgift.

För svenskfångad fisk, som ilandföres på syd- och ostkusten, uttages avgift

endast på sill (strömming). Regleringsavgiften utgör 5 procent av inköpspriset

för svenskfångad fisk, som ilandföres på väst- och sydkusten och

säljes till minimipris och däröver, samt 4 öre per kilogram för strömming,

som säljes för färskkonsumtion eller rökning. För importfisk, som i samband

med införsel säljes på kommunal fiskauktion, är avgiften 5 procent

av inköpspriset. Avgiften för annan importfisk utgör för färsk och frusen

fisk 5 procent av värdet, beräknat enligt tulltaxeförordningen, för islandssiH

4,7 öre per kilogram av nettovikten samt för annan beredd importsill

3,7 procent av nyssnämnda värde. Avgiften på importfisk är så avvägd, att

den i stort sett motsvarar den avgift, som utgår för svenskfångad fisk.

Under år 1956 har prisregleringsavgiften slopats för såväl de fiskslag, varav

filéer belagts med intörselavgift, som dessa filéer. Vidare har under år

1956 en justering skett av regleringsavgiften på beredd importsill samt stadgats,

att vid införsel till riket av fiskfiléer av gråsej, kolja, kungsfisk, torsk

och vitling en avgift skall utgå med 45 öre per kilogram av varans nettovikt.

Prisregleringsföreningarnas behov av rörelsemedel täckes till stor del av

de förut omförmälda statslånen. Föreningen Västkustfisk och föreningen

Sydkustfisk åtnjuter enligt Kungl. Maj :ts beslut den 11 maj 1956 därutöver

rätt jämväl under budgetåret 1956/57 att mot av riksgäldskontoret ställda

garantier i Sveriges kreditbank aktiebolag resp. riksbanken mot sedvanlig

ränta erhålla lån intill 3 000 000 resp. 2 000 000 kronor.

Fångst- och prisutvecklingen m. m. Jordbruksnämnden lämnar i sin skrivelse

inledningsvis vissa uppgifter rörande fångst- och prisutvecklingen inom

saltsjöfisket, exporten och importen av fisk och fiskprodukter, fiskkonsumtionen

inom landet, prisutvecklingen för fiskets förnödenheter, lönsamheten

inom fisket samt det ekonomiska resultatet av statens hittillsvaiande

verksamhet i fråga om prisregleringen av fisk. Vidare lämnas vissa

uppgifter angående utvecklingen inom saltsjöfisket av antalet fiskare och

fiskebåtar.

A ad först angår antalet fiskare framgår av jordbruksnämndens uppgifter,

vilka såsom bilaga 1 torde få bifogas detta protokoll, att under år 1955

en fortsatt minskning skett av antalet yrkesfiskare på samtliga kuststräckoi.

Nedgången är starkast på ostkusten, där den utgör omkring 9 procent,

medan på väst- och sydkusten en minskning skett med drygt 5 procent. Totalantalet

yrkesfiskare har under år 1955 utgjort 10 978. Vad angår binäringsfiskarna

har antalet under år 1955 minskat på syd- och västkusten

men ökat på ostkusten. Av en utav nämnden uppgjord tablå över antalet

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

fiskebåtar, vilken såsom bilaga 2 torde få fogas till detta protokoll, kan utläsas,

att under år 1955 en fortsatt övergång skett till fiskebåtar med allt större

hästkraftsantal. Särskilt framhåller nämnden den stora ökning, som under

år 1955 skett av antalet västkustbåtar med motorer överstigande 150

hästkrafter. Genom nyanskaffningar och moderniseringar har dessa båtar

ökat i antal från 242 år 1954 till 307 år 1955. Större delen av ökningen hänför

sig till båtar med motorer överstigande 200 hästkrafter, vilka båtar ökat

i antal från 99 år 1954 till 140 år 1955.

I fråga om fångstutvecklingen anför jordbruksnämnden, att det svenska

havsfiskets avkastning under år 1955 uppgick till ca 209 miljoner kilogram

med ett förstahandsvärde av i runt tal 134 miljoner kronor. Detta fångstresultat

är till såväl kvantitet som värde det bästa, som uppnåtts under de

gångna åren. För år 1956 kan fångstmängden, enligt hittills för nämnden

tillgängliga statistiska uppgifter, beräknas väsentligt understiga sistnämnda

kvantitet och ligga vid omkring 172 miljoner kilogram. Fångstminskning

kan noteras för samtliga kuststräckor. Särskilt markant är nedgången på

ost- och västkusten, där den uppgår till i runt tal 20 procent. Fångstvärdet

beräknas för år 1956 komma att understiga fångslvärdet för år 1955 och

torde ligga vid omkring 128 miljoner kronor. Detta fångstvärde är emellertid

näst efter fångstvärdet för år 1955 det högsta, som uppnåtts av det svenska

havsfisket. Av intresse i detta sammanhang är, att fångstvärdet på västkusten

nedgått mycket obetydligt, oaktat kuststräckan uppvisar en fångstminskning

jämfört med år 1955 av 29 miljoner kilogram. Fångstutvecklingen

sedan förkrigstiden redovisas av nämnden i en särskild tablå, vilken

såsom bilaga 3 torde få fogas till detta protokoll. Vad angår fisket efter viktigare

prisreglerade fiskslag har fångsterna av vintersill på västkusten under

år 1956 varit väsentligt mindre än under år 1955. Även garnmakrillfisket

har under år 1956 minskat icke obetydligt. Fisket efter fladensill, vilket

under år 1955 lämnade det för detta fiske hittills bästa fångstresultatet

eller ca 40 000 ton, redovisar för det sistförflutna året en fångst av omkring

31 000 lon (ilandförd vikt). På sydkusten har produktionen av sill under

år 1956 gått iillbaka, medan någon ökning skett av fångsterna utav torsk

(inklusive av västkustfiskare på sydkusten ilandförd torsk). På ostkusten

har strömmingsfisket givit ett väsentligt sämre fångstresultat under år

1956 än under år 1955. Kvantitetsmässigt kan nedgången beräknas till omkring

27 procent. Nämnden upplyser vidare, att i fråga om prisreglerade

fiskslag har under år 1956 — i likhet med vad fallet var år 1955 — fångstbegränsningar

upprätthållits på västkustsill och makrill samt tidvis även

på sydkustsill. Även på sydkusttorsk har under det sistlidna året viss fångstransonering

tillämpats. Vidare har under sommaren 1956 på västkusten viss

fångstbegränsning upprätthållits även på annan prisreglerad fisk än sill och

makrill.

Till belysande av fiskprisernas utveckling bar jordbruksnämnden upprättat

en tablå över de genomsnittliga fiskarpriserna samt minimipriserna på

fisk under liden juli 1952—september 1956. Priserna i denna tablå, vilken

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

såsom bilaga 4 torde få bifogas detta protokoll, avser västkustfisk av olika

slag, sill och torsk vid sydkusten ävensom partipriserna på strömming i

Stockholm, allt kvartalsvis.

Beträffande den prisutveckling, som framgår av tablån, anför jordbruksnämnden,

att en jämförelse mellan priserna under fjärde kvartalet 1955—

tredje kvartalet 1956 och priserna under motsvarande kvartal närmast föregående

år ger vid handen, att för västkustens vidkommande en relativt kraftig

höjning skett av det genomsnittliga fiskarpriset för all fisk. Av de i tablån

särskilt redovisade fiskslagen är prishöjningen genomgående för sill och

makrill, medan för torsk en prisuppgång kan noteras endast för tredje

kvartalet 1956. Prishöjningarna för sill och makrill är ganska betydande

och torde främst sammanhänga med att fångsterna av dessa fiskslag väsentligt

minskat jämfört med motsvarande tid år 1955. På sydkusten redovisas

för de olika kvartalen omväxlande höjda och sänkta priser på sill och torsk.

Partinoteringarna på strömming i Stockholm har särskilt under fjärde kvartalet

1955 samt under första och andra kvartalen 1956 legat avsevärt över

de noteringar, som gällde motsvarande kvartal nästföregående år. Nämnden

upplyser, att även vid ostkusten i övrigt under år 1956 i allmänhet hållits

högre partinoteringar på strömming än under år 1955. Under det sistlidna

året har, såsom framgår av tablån, en höjning skett av minimipriserna på

västkusttorsk och sydkustsill. Vidare har under fjärde kvartalet 1955 samt

första och andra kvartalen 1956 minimipriserna på sydkusttorsk legat över

de priser, som gällde motsvarande kvartal närmast föregående år.

Vidare anför jordbruksnämnden, att exporten av fisk och fiskprodukter —

inklusive den utrikes ilandföringen med undantag av direktlandningar av

s. k. skrapfisk — under år 1956 beräknas ha utgjort 70,8 miljoner kilogram

till ett värde av 55,8 miljoner kronor, medan motsvarande tal för år 1955

utgjorde 87,7 miljoner kilogram och 54,9 miljoner kronor. Härvid påpekar

nämnden, att ilandföringen av fisk direkt i utlandet under år 1956 jämfört

med år 1955 minskat med inemot 7 miljoner kilogram till 28 miljoner kilogram.

Värdet av direktlandningarna har däremot stigit med i runt tal 2,5

miljoner kronor till 16,5 miljoner kronor. Härutöver beräknas svenska fiskare

under år 1956 i utländska hamnar ha direktlandat 5,5 miljoner kilogram

s. k. skrapfisk mot 10,1 miljoner kilogram år 1955. Värdet av dessa

landningar har utgjort 1,1 miljoner kronor respektive 2,0 miljoner kronor.

Den kommersiella exporten har under år 1956 avsevärt minskat i fråga om

färsk fisk, främst sill, men ökat i fråga om beredd fisk. Sammanlagt har

sålunda under år 1956 exporterats 76,3 miljoner kilogram till ett värde av

56,9 miljoner kronor mot 97,8 miljoner kilogram och 56,9 miljoner kronor

under år 1955. Importen av fisk och fiskprodukter har enligt nämnden under

år 1956 ej undergått några väsentliga förändringar. Den totala importkvantiteten

har stigit från 46,8 miljoner kilogram år 1955 till 47,2 miljoner kilogram

år 1956, medan importvärdet ökat från 86,5 miljoner kronor till 87,9 miljoner

kronor. Importen av färsk fisk har utgjort ca 10,2 miljoner kilogram, d. v. s.

ungefär samma kvantitet, som importerades under vart och ett av åren 1954

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

och 1955. Det under år 1956 rikligare svenska fisket efter lax har medfört,

att importen härav minskat ej obetydligt. Införseln av frysta filéer, som

under de senare åren uppvisat en synnerligen stark successiv stegring, har

jämfört med år 1955 ökat med endast 293 ton till 4 292 ton. Importen av

beredd fisk har under år 1956 nedgått jämfört med år 1955. Minskningen

avser i huvudsak saltsill. Beträffande exporten ävensom importen av fisk

och fiskprodukter hänvisar nämnden i övrigt till en inom nämnden upprattad

sammanställning, vilken såsom bilaga 5 torde få fogas till detta protokoll.

I fråga om konsumtionen av fisk och fiskprodukter anför jordbruksnämnden,

att nämnden årligen företager konsumtionsundersökningar beträffande

fisk. Under år 1956 har materialet för undersökningarna reviderats, vilket

resulterat i att ändringar vidtagits i tidigare års beräkningar. Det material,

som ligger till grund för dessa undersökningar, är emellertid alltjämt

i viss utsträckning osäkert. Nämnden upplyser, att enligt senast gjorda beräkningar

konsumerades i landet under år 1955 totalt omkring 135 miljoner

kilogram fisk och fiskprodukter (netto, efter avdrag av svinn). Härav utgjordes

i runt tal 84 miljoner kilogram av färsk fisk (inklusive frysta fiskfiléer)

och 51 miljoner kilogram av konserver och beredd fisk. Den totala

konsumtionen av fisk och fiskprodukter under år 1956 torde enligt nämnden

uppskattningsvis ligga 5 miljoner kilogram lägre än under år 1955. Nedgången

hänför sig till konserver och beredd vara. Denna bedömning är emellertid

behäftad med stor felmarginal, då säkra uppgifter om lagerförändringar

för år 1956 ännu ej är tillgängliga. Av materialet vid undersökningarna

framgår, upplyser nämnden, att under år 1956 en fortsatt ökning skett

av konsumtionen av frysta filéer. Denna ökning är dock väsentligt mindre

än motsvarande ökning under de närmast föregående åren. Sålunda beräknas

konsumtionen av frysta filéer ha utgjort 1,1 miljoner kilogram år 1953,

2,5 miljoner kilogram år 1954, 4,8 miljoner kilogram år 1955 och 5,6 miljoner

kilogram år 1956, allt räknat i filévikt. De frysta filéernas andel a''\ färskkonsumtionen

(frysta filéer har omräknats till landad vikt) beräknas för år

1956 ha uppgått till omkring en femtedel, varav ca 70 procent torde utgöras

av importfiléer. Importen av frysta filéer har bestått till drygt hälften av

torsk och i övrigt av främst kolja, rödspätta och vitling. Den inhemska

beredningen av frysta filéer, avsedda för försäljning inom landet, steg från

ca 1 300 ton år 1954 till omkring 2 000 ton år 1955. Under år 1956 kan beredningen

inom landet beräknas ha uppgått till i det närmaste samma kvantitet

som under år 1955. Beredningen av frysta filéer av feta fiskslag (d. v. s.

de fiskslag, varav det huvudsakliga fisköverskottet i Sverige hestår) har

emellertid minskat från ca 670 ton år 1955 till eu beräknad kvantitet av

omkring 275 ton år 1956. Minskningen faller i huvudsak på västkustsill och

makrill. Samtidigt har tillverkningen av torskfiléer ökat i motsvarande

män och uppgick år 1956 till omkring 1 450 ton. Då inköp för den inhemska

beredningen av torskfiléer på sydkusten skett till lägst de för sydkustens

prisregleringsområde fastställda minimipriserna på torsk bar enligt nämn
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

den — i likhet med föregående år — denna beredning under år 1956 ansetts

böra främjas genom att till beredare utbetalats bidrag till kostnaderna för

fryshuslagring av dylika filéer, avsedda för försäljning inom landet. Nämnden

upplyser, att bidragen i sin helhet bekostats av prisregleringsmedel.

Jämsides med den ökade konsumtionen av frysta filéer har inom handeln

under de senare åren skett en ej obetydlig lagerökning av dylika filéer. Det

förhållandet att konsumtionen av frysta filéer beräknas ha stigit mera

under år 1956 än vad som motsvarar den obetydliga ökningen av importen

beror enligt nämnden på att lageruppbyggnaden under nämnda år icke skett

i samma omfattning som under år 1955. Vad angår handeln med färska filéer

har importen härav under de senaste två åren successivt minskat, medan

beredningen inom landet av dessa varor väsentligt ökat.

Beträffande prisutvecklingen för fiskets förnödenheter framhåller jordbruksnämnden,

att under det senaste året — bortsett från priserna på drivmedel

— skett endast obetydliga förändringar. Priset på 45-kilos fisklådor,

som för ett år sedan utgjorde 2 kronor 65 öre per styck, är nu 2 kronor 55

öre. Motorbrännoljan betingar nu ett pris (i O-zon) av 29 öre per liter mot 23

öre vid samma tidpunkt 1956. Bortsett från tråhvire och snurrevadståg, på

vilka priserna stigit något, har de genomsnittliga priserna på fiskredskap

under år 1956 varit ungefärligen desamma som under år 1955. Prisutvecklingen

på viktigare förnödenheter inom fisket redovisas av nämnden i en

särskild tablå, vilken såsom bilaga 6 torde få fogas till delta protokoll.

Jordbruksnämnden anför vidare, att lönsamhetsutvecklingen inom fisket

även under år 1956 varit föremål för undersökningar. Inom Svenska västkustfiskarnas

centralförbund har sålunda företagits vissa undersökningar

av bl. a. fladensill- och makrillfiskets lönsamhet under år 1955. Vidare har

statistiska centralbyrån för att belysa inkomst- och kostnadsutvecklingen

inom fisket gjort vissa sammanställningar av material, som hämtats ur

yrkesfiskarnas självdeklarationer. Sammanställningarna, som baserar sig

på ett på modern samplingmetodik grundat urval av yrkesfiskare, avser förhållandena

under åren 1952, 1953 och 1954. Materialet ger vid handen, att det

beräknade kontanta nettot av fisket mellan dessa år genomsnittligt ökade

på södra östersjö- och Öresundskusten samt för insjöfisket. För ostkusten

som helhet noteras någon minskning av nettoinkomsten under år 1954.

Fisket vid Norrlandskusten har givit ett betydligt lägre netto under år 1954

än under år 1953. För båtlagsfisket på västkusten redovisas en uppgång, som

är för hallandevis stor och torde sammanhänga med att genomsnittspriserna

stigit för de viktigare fiskslagen och alt kostnaderna för fisket sjunkit.

Vad slutligen angår det ekonomiska resultatet av statens hittillsvarande

verksamhet i fråga om prisregleringen på fisk åberopar jordbruksnämnden

en inom denna upprättad tablå, vilken såsom bilaga 7 torde få bifogas statsrådsprotokollet.

Tablån utvisar bl. a., att å prisregleringsverksamheten per

den 1 januari 1957 föreligger en behållning av inemot 13,4 miljoner kronor,

medan behållningen ett år tidigare utgjorde drygt 11,1 miljoner kronor. Utbetalningarna

för år 1956 av pristillägg och prisutjämningsmedel m. in. un
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

11

derstiger med omkring 1,9 miljoner kronor summan av de under året influtna

reglerings- och införselavgifterna. Dessa uppgår till ca 5,6 miljoner kronor,

varav drygt 1,5 miljoner kronor utgöres av införselavgifter. Av tablån

framgår vidare, att för väst- och sydkustens prisregleringsområden summan

av de inom respektive områden sedan systemets införande influtna regleringsavgifterna

överstiger utgifterna vid årsskiftet i form av pristillägg

in. m. med i runt tal en miljon kronor för vardera kuststräckan, medan

för strömmingsregleringen på ostkusten underskottet från årsskiftet 1955/

1956 enligt preliminära uppgifter ökat med omkring 0,2 miljoner kronor

och nu utgör drygt 2,1 miljoner kronor.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden under år 1956 i likhet med tidigare

år haft överläggningar med representanter för fiskets organisationer

angående minimipriser och pristillägg för fisk. Fiskarrepresentanterna hade

därvid — under hänvisning till föreliggande marknadsmöjligheter och till

den standardförbättring, som kommit andra befolkningsgrupper till del —

framställt önkemål om att även fiskarna borde beredas viss inkomsthöjning.

Med hänsyn bl. a. härtill hade jordbruksnämnden beslutat om höjning

under år 1956 av såväl minimipriserna på vissa fiskslag som de pristillägg,

som ställts till prisregleringsföreningarnas förfogande. Vad angick

pristilläggen hade dessa bestämts under första halvåret 1956, innan resultatet

av fiskena kunnat överblickas. Besluten hade inneburit, att för prisregleringen

under året totalt utbetalats ett belopp, som med drygt 0,9 miljoner

kronor översteg det belopp, som utbetalats för prisregleringen under

år 1955. Fn betydande ökning hade under år 1956 skett av pristilläggsbeloppet

för västkustens prisregleringsområde mot bakgrunden av det medelsbehov,

som föreningen Västkustfisk under år 1955 visat sig ha för upprätthållandet

av prisregleringen inom området. Då fisköverskotten inom detta

område under år 1956 jämfört med år 1955 väsentligt minskat, hade pristilläggen

för år 1956 endast till viss del behövt användas för bestridande

av de löpande utgifterna under året. Återstoden skulle enligt nämnden komma

att tillföras föreningen Västkustfisks konjunkturutjämningsfond.

De tre prisregleringsföreningarnas egen ekonomiska ställning betecknas

av jordbruksnämnden som god. Under år 1956 hade på västkusten och ostkusten

den mängd sill (strömming), som behövt prisregleras, synnerligen

starkt reducerats, medan på sydkusten motsvarande mängd varit av ungefärligen

samma storleksordning som under år 1955. Enligt preliminära siffror

övertog föreningen Västkustfisk år 1956 omkring 19 miljoner kilogram

(därav omkring 15,7 miljoner kilogram sill, 1 miljon kilogram makrill, 1,5

miljoner kilogram gråsej och 1,4 miljoner kilogram kolja) för ca 8,1 miljoner

kronor. Föreningen Sydkustfisk övertog samma år 4,3 miljoner kilogram

för 1,2 miljoner kronor (därav 3,8 miljoner kilogram sill för 1 miljon

kronor). Härutöver mottog föreningen Sydkustfisk från västkustbåtar 1,2

miljoner kilogram torsk, vilken kvantitet sålunda ej ingår i den av föreningen

Västkustfisk redovisade myckenheten. År 1955 övertog föreningen

Västkustfisk 40,3 miljoner kilogram fisk (därav 34 miljoner kilogram sill,

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

2,3 miljoner kilogram makrill, 2,3 miljoner kilogram gråsej och 1 miljon

kilogram kolja) till ett förstahandsvärde av 15,4 miljoner kronor och föreningen

Sydkustfisk 4,3 miljoner kilogram (praktiskt taget enbart sill) till

ett förstahandsvärde av 1,1 miljoner kronor. Från västkustbåtar övertog

föreningen Sydkustfisk år 1955 dessutom 0,3 miljon kilogram torsk. Nämnden

påpekar i detta sammanhang att, med hänsyn till de tillämpade formerna

för export på centraliserade marknader, av prisregleringsföreningarna

övertages även den fisk, som exporteras på sådana marknader. Föreningen

Ostkustfisk har under år 1956 enligt preliminära beräkningar prisreglerat

4,8 miljoner kilogram strömming, varav 3,7 miljoner kilogram exporterats

mot 7,1 resp. 5,6 miljoner kilogram år 1955.

Frågan om fortsatt prisreglering m. m.

Jordbruksnämndens överläggningar med berörda parter. I sin skrivelse

meddelar jordbruksnämnden, att den vid överläggningar med representanter

för vederbörande fiskarorganisationer samt sammanslutningar av fiskhandlare

och saltsillhandlare m. fl. berett dessa tillfälle att framföra sina

synpunkter på frågan om de fortsatta prisregleringarna på fiskets område

efter utgången av budgetåret 1956/57. Överläggningar i ämnet har därjämte

ägt rum med nämndens råd i prisregleringsfrågor på fiskets område.

Beträffande vad som förekommit vid dessa överläggningar anför jordbruksnämnden

inledningsvis, att det från fiskarorganisationernas sida framhållits,

att behov föreligger av en fortsatt prisreglering på fisk efter i huvudsak

nuvarande grunder. Denna reglering innebär bl. a., att nämnden, om

förutsättningar därför föreligger, äger rätt att dels utvidga prisregleringen

att omfatta foder- och konservströmming samt på sydkusten ilandförd makrill,

horngädda och skrubba, dels ock genomföra prisreglering på torsk för

ostkusten norr om Blekinge enligt det för väst- och sydkusten gällande

systemet. Vidare har prisregleringsföreningarna anhållit, att medel ur prisregleringskassan

för fisk måtte disponeras för avveckling av de egentliga

statslånen. Bohusläns islandsfiskares förening har i skrivelse till nämnden

hemställt, att regleringsavgiften på svenskfångad islandssill måtte slopas.

Jordbruksnämnden meddelar även, att färskfiskhandelns representanter

i stort sett, liksom tidigare, vitsordat lämpligheten av det nuvarande prisregleringssystemet.

Frågan om eventuella ändringar i systemet — liksom i

fråga om auktorisationssystemet på ostkusten — har ansetts böra anstå i

avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete. Under hänvisning

till storleken av de medel, som innestår i prisregleringskassan för fisk,

har man från färskfiskhandelns sida förordat att, därest även i fortsättningen

oförändrade grunder skulle tillämpas i fråga om uttagandet av avgifter,

medel ur kassan skulle i viss utsträckning få tagas i anspråk för propaganda

för fisk. I fråga om tillämpningen av prisregleringssystemet har

färskfiskhandeln understrukit angelägenheten av att ökad uppmärksamhet

ägnas åt att prisregleringen och därvid särskilt avvägningen av mini
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

mipriser ej så handhaves, att importen av fisk stimuleras på bekostnad av

avsättningen inom landet av svenskfångad vara. Konservindustrien har

ånyo framfört ett av industrien tidigare framställt krav på slopande av

regleringsaygiften på kryddad eller sockersaltad islandssill. Vidare har konservindustrien

framhållit angelägenheten av att importregleringen tillämpas

så, att industriens behov av råvaror tillgodoses i sådan utsträckning, att

verksamheten kan drivas rationellt. Saltsillhandeln har yrkat, att regleringsavgiften

måtte slopas på all islandssill. Vidare har från saltsillhandlaroch

konservindustrihåll påtalats den bristande tillförseln under år 1956 av

fladensill för tillgodoseende av behovet inom landet av beredd fladensill. I

anslutning härtill har föreslagits, att fångstbegränsning i fortsättningen ej

skall upprätthållas vid fisket efter fladensill.

Fiskerinäringens representanter har samtliga förordat en förlängning på

två år av gällande förordningar om regleringarna på fiskets område i avvaktan

på de förslag, som 1954 års fiskeriutredning kan komma att framlägga.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämndens råd för prisregleringsfrågor

på fiskets område den 25 januari 1957 enhälligt uttalat sig för de av

nämnden i det följande avgivna förslagen. En rådsledamot har emellertid

ansett, att ett genomförande av förslaget om avveckling av prisregleringsföreningarnas

statslån borde anstå i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings

arbete.

Jordbruksnämndens förslag. För egen del anför jordbruksnämnden i sin

skrivelse, att den, då behov alltjämt föreligger av visst prisskydd för fiskarna,

funnit övervägande skäl tala för att prisreglering på fisk skall bibehållas

jämväl under budgetåret 1957/58. Nämnden har därvid särskilt pekat på

den stigande betydelse, som exporten fått under senare år för avsättningen

av fiskarnas fångster, samt på de osäkerhetsmoment, som är förenade därmed.

Grunderna för prisregleringen bör enligt nämnden bibehållas i huvudsak

oförändrade i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings översyn

av riktlinjerna för prisregleringen på fiskets område.

Efter avvecklingen den 31 december 1956 av statens priskontrollnämnd

fastställer jordbruksnämnden, såsom berörts i det föregående, minimipriserna

på fisk utan att samråd sker med annan myndighet. Jordbruksnämnden

förutsätter, att den för prisutredningar etc. på fiskets område skall

kunna anlita personal från den nyinrättade statens pris- och karlellnämnd i

ungefär samma omfattning, som tidigare skett i fråga om priskontrollnämnden.

Vad angår önskemålet om att medel ur prisregleringskassan för fisk måtte

utgå för avveckling av de statslån prisregleringsföreningarna erhållit vid

tillkomsten av nu gällande prisregleringssystem erinrar jordbruksnämnden,

att dessa lån ställts till föreningarnas förfogande för tillgodoseende av deras

behov av rörelsekapital. Föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk har

sedermera, såsom framhållits i det föregående, därutöver tillförsäkrats rätt

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

att erhålla vissa krediter för att vid perioder av toppbelastning i föreningarnas

verksamhet finansiera sina inköp av fisk.

Jordbruksnämnden framhåller, att det kapital, som under de gångna åren

bildats inom föreningarna Västkustfisk och Sydkustfisk, ej torde förslå för

rörelsernas bedrivande. Föreningarna är därför alltjämt — liksom även

föreningen Ostkustfisk — i behov av medel för alt på ett ekonomiskt tillfredsställande

sätt kunna handha verksamheten. Detta behov har, såsom

nyss nämnts, hittills tillgodosetts genom bl. a. de år 1946 beviljade statslånen

om tillhopa 3,5 miljoner kronor. Av det föregående framgår, att prisregleringskassan

för fisk uppvisar en behållning per den 1 januari 1957 av

inemot 13,4 miljoner kronor. Enligt nämnden torde därför möjlighet föreligga

att med anlitande av medel ur denna kassa i viss omfattning tillförsäkra

föreningarna det erforderliga rörelsekapitalet. Med hänsyn härtill och

då det även ur allmänna synpunkter måste framstå som ett önskemål, att statslånen

avvecklas, hemställer nämnden om bemyndigande att av de medel,

som innestår i prisregleringskassan för fisk, till statskontoret utbetala

sammanlagt 3,5 miljoner kronor. Nämnden förutsätter härvid, att en fondering

skall ske av de vinster, som hos föreningarna uppkommer genom att

de befrias från återbetalningsskyldighet för lånen, och att de sålunda fondelade

medlen skall få disponeras som rörelsemedel i föreningarnas prisreglerande

verksamhet. Vid behov bör medlen även kunna användas som bidrag

till täckande av förluster i sådan prisreglerande verksamhet, som föreningarna

bedriver enligt direktiv från nämnden. En nödvändig förutsättning för

genomförandet av det nu framlagda förslaget i fråga om statslånens aweckling

är ätt den vinst, som genom avvecklingen uppkommer hos prisregleringsföreningarna,

icke blir föremal för inkomst- eller förmögenhetsbeskattning.

Att gåvoskatt ej kan komma i fråga för de medel, som av staten tillföres

föreningarna genom inbetalning av lånen på angivet sätt, torde enligt

nämnden ligga i sakens natur. Nämnden erinrar om att föreningarna Västkustfisk

och Sydkustfisk beretts möjlighet att undgå beskattning för inkomst

och förmögenhet genom förordningen den 19 februari 1954 (nr 71)

om rätt att vid taxering för inkomst njuta avdrag för belopp, som tillförts

vissa för prisreglering bildade stiftelser, in. m. (ändrad 1955: 166). För Ostkustfisk,

centralförening u. p. a., föreligger däremot ej motsvarande möjlighet.

Enligt vad som anförts i propositionen 1953: 8, vilken låg till grund för

riksdagens behandling av nyssnämnda förordning, har skattefrågan hittills

icke ägt aktualitet i fråga om föreningen Ostkustfisks prisreglerande verksamhet.

De prisutjämningsmedel, som denna centralförening har åtnjutit

för prisreglering på strömming, har nämligen av föreningen för varje verksamhetsår

i sm helhet använts såsom tillskott till de likvider, som de lokala,

till föreningen anslutna producentföreningarna utgivit för överskottsströmming.

I centralföreningens prisreglerande verksamhet har därför icke upp
stått

någon beskattningsbar behållning. I den mån centralföreningen _ på

satt forut angivits i nämndens skrivelse — erhåller ett belopp, som icke

exakt anpassas till faktiska överskottskvantiteter, kan skattefrågan komma

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

i annat Läge. I vissa fall kan det då vara förmånligt för föreningen att till

ett kommande verksamhetsår såsom behållning överföra någon del av det

erhållna beloppet. Enligt nämnden kan det bli av betydande intresse för prisregleringen,

att sådan överföring icke försvåras genom en beskattning. Av

avgörande betydelse är i varje fall, såsom nämnden redan framhållit, att centralföreningen

icke blir föremål för beskattning till följd av att — enligt vad

som nu föreslås — ett engångsbelopp av 0,5 miljoner kronor tillföres föreningen

såsom egna regleringsmedel att användas som rörelsekapital och vid

behov även till förlusttäckning i enlighet med direktiv från nämnden. Det

måste enligt nämnden även anses vara ett allmänt intresse, att föreningen

befrias från skatt för de inkomster (bankräntor o. dyl.), som kan uppstå å

ifrågavarande medel. Nämnden har därför under förutsättning av Ivungl.

Maj :ts och riksdagens bifall träffat överenskommelse med föreningen Ostkustfisk

angående inrättande av sådan stiftelse, som avses i nyssnämnda

förordning 1954: 71.

För den händelse det nu framlagda förslaget om avveckling av de egentliga

statslånen ej skulle bifallas, förordar nämnden, att regleringsföreningarna

jämväl under nästa budgetår skall få disponera dessa lån samt att föreningarna

— i avvaktan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete

— under budgetåret skall vara befriade från skyldighet att betala ränta

på lånens halva belopp. Nämnden tillstyrker vidare, att föreningarna Västkustfisk

och Sydkustfisk under nästa budgetår till deras fulla belopp skall

få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, samt att behållningen

i prisregleringskassan för fisk på de villkor, som fastställts av Kungl. Maj:t

genom beslut den 3 september 1954 och den It maj 1956, skall få användas

för lån till prisregleringsföreningarna för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar

på export.

Beträffande prisregleringens finansiering framhåller jordbruksnämnden,

att förhållandena på exportmarknaden alltjämt är sådana, att medel i prisregleringskassan

för fisk bör finnas tillgängliga för bestridande av de utgifter,

som i särskilda fall kan bli erforderliga vid uppkommande avsättningssvårigheter

eller för att täcka förluster vid kreditförsäljningar. Behållningen

i kassan bör därför enligt nämnden även under nästa budgetår reserveras

för att användas för nu ifrågavarande extraordinära ändamål med den begränsning,

som kan föranledas av ett bifall till det i det föregående framlagda

förslaget om avveckling av prisregleringsföreningarnas statslån. Enligt

nämndens mening erfordras sålunda för prisregleringens upprätthållande

alltjämt bemyndigande för nämnden att upptaga regleringsavgifter i huvudsaklig

överensstämmelse med de grunder som f. n. tillämpas.

I fråga om reglcringsavgifternas omfattning eller storlek erinrar jordbruksnämnden

om föredragande statsrådets uttalande i propositionen 1956:

86, att detta spörsmål bör tagas upp till övervägande, därest de medel, som

inflyter till prisregleringskassan i form av införselavgifter, skulle visa sig

mera väsentligt överstiga det belopp, som skulle ha tillförts kassan vid ett

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

bibehållande av de i samband med införandet av införselavgifterna slopade

regleringsavgifterna på gråsej, kolja, kungsfislt, torsk och vitling samt filéer

av dessa fiskslag. Inom nämnden har med anledning härav vissa beräkningar

gjorts för att undersöka i vad mån systemet med införselavgifter

medfört, att inkomsterna i kassan under tiden februari—december 1956

ökat. Nämnden anför härom vidare följande.

Till grund för dessa beräkningar har legat inom nämnden tillgängligt

material angående bl. a. importen av de avgiftsbelagda filéerna under vart

och ett av åren 1955 och 1956. Av materialet kan utläsas, att under första

halvåret 1956, jämfört med motsvarande tid år 1955, en väsentlig ökning

skett av importen av avgiftsbelagda filéer, samt att under tiden därefter

importen av dessa filéer varit lägre än importen under motsvarande tid år

1955. De företagna beräkningarna ger vid handen, att för tiden februari—

december 1956 inkomstökningen uppgår till ungefär 350 000 kronor. Vid

ett nyligen inför nämnden hållet sammanträde med fiskimportrådet har

fiskarrepresentanterna i rådet framhållit, att den inkomstökning, som föranletts

av den ökade importen under år 1956 av avgiftsbelagda filéer, ej

kan anses vara av sådan storleksordning, att anledning föreligger att nu begränsa

uttagandet av prisregleringsavgifter. Hänsyn har härvid tagits till

att importökningen i sin helhet faller på första halvåret 1956 och att importen

av avgiftsbelagda filéer under innevarande budgetår bedömes bli av

ungefärligen samma storlek som under år 1955. Därest beslut emellertid

meddelas om begränsning i fråga om uttagandet av regleringsavgifter, har

från fiskarnas sida förordats, att regleringsavgiften på långa skall slopas.

De i fiskimportrådet ingående representanterna för frysberedningsindustrien,

konservindustrien, Kooperativa förbundet och färskfiskhandeln på

västkusten har ansett, att inkomstökningen bör tillgodoräknas för slopandet

av regleringsavgiften på islandssill. Fiskgrossisternas förening i Göteborg

har till nämnden anmält, att föreningen för sin del föredrager, att

regleringsavgiften på långa slopas.

Jordbruksnämnden framhåller, att den snarast ämnar upptaga överläggningar

med fiskets organisationer om slopande av prisregleringsavgifter

i den utsträckning, som svarar mot den nyss redovisade merintäkten av

införselavgiftssystemet. Vid dessa överläggningar kommer att behandlas såväl

frågan om slopande av regleringsavgiften på långa som det från olika

håll framförda önskemålet om hävande av regleringsavgiften på islandssill.

I detta sammanhang erinrar jordbruksnämnden, att föredragande statsrådet

i propositionen 1956: 86 uttalat, att det i fortsättningen torde böra

ankomma på Kungl. Maj :t att för det framförliggande budgetåret meddela

föreskrifter rörande den huvudsakliga användningen av de införselavgifter,

som uttages på vissa slag av färska och frysta filéer. I anslutning härtill

har uppdragits åt nämnden att avge förslag till dylik disposition samt

att till detta förslag foga dels beräkningar rörande storleken av inflytande

införselavgifter under det framförliggande budgetåret, dels — i fråga om såväl

storleken som användningen av införselavgiftsmedlen redovisning av

utfallet för tilländalupet år samt en reviderad beräkning för det löpande

året. Härom anför nämnden följande.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

17

Under tiden t. o. in. den 31 december 1956 har i form av införselavgifter

influtit ett sammanlagt belopp av 1,56 miljoner kronor. Av detta belopp kommer

0,95 miljoner kronor på budgetåret 1955/56 och återstoden, eller 0,61

miljoner kronor, på innevarande budgetår. Av naturliga skäl föreligger stora

svårigheter att bedöma den fortsatta utvecklingen av importen av införselavgiftsbelagda

filéer och därmed också storleken av de inkomster, som kan

komma att inflyta i form av införselavgifter. Med ledning av uppgifter, som

erhållits från frysberedningsindustrien, har nämnden dock ansett sig böra

uppskatta den totala importen av införselavgiftsbelagda filéer till 3 000 ton

för innevarande budgetår och till 4 000 ton för nästa budgetår. Vid beräkningarna

har hänsyn tagits till att f. n. relativt stora lager av dylika filéer

finnes i handeln. Med utgångspunkt från att införselavgift utgår med ett

oförändrat belopp av 45 öre per kilogram filé skulle inkomsten av införselavgifter

bli för budgetåret 1956/57 1,35 miljoner kronor och för budgetåret

1957/58 1,8 miljoner kronor.

Genom beslut den 20 januari 1956 har Kungl. Maj:t föreskrivit, att de

medel, som inflyter genom upptagande av införselavgifter på fiskfiléer, skall

tillföras nämndens prisregleringskassa för fisk att användas för med kassan

avsedda ändamål. Vad angår dispositionen av införselavgiftsmedlen under

innevarande budgetår har vidare i den av riksdagen på denna punkt utan

erinran lämnade propositionen 1956: 86 uttalats, att prisregleringen under

budgetåret bör bedrivas så, att medelsbehovet för att upprätthålla denna

i huvudsak kan täckas av inflytande prisreglerings- och införselavgifter.

I enlighet med nu meddelade beslut och gjorda uttalande skall — i likhet

med de medel, som tillföres prisregleringskassan genom upptagande av

prisregleringsavgifter — de under budgetåret 1955/56 influtna införselavgifterna

ävensom de avgifter, som influtit eller inflyter under innevarande

budgetår, disponeras för täckande av kostnader i samband med prisreglering

på fisk. Av den tidigare lämnade redogörelsen för det ekonomiska resultatet

av den prisreglerande verksamheten för år 1956 framgår, att de under

året influtna reglerings- och införselavgifterna ej helt åtgått för täckande

av utgifterna under året. Återstoden av medlen har fonderats i prisregleringskassan

att vid behov användas för bestridande av de utgifter, som i

särskilda fall kan bli erforderliga för prisregleringens upprätthållande. Till

vilket av dessa ändamål införselavgifterna använts eller kan komma att användas,

kan ej anges, då — med den konstruktion prisregleringskassan erhållit

— samtliga i kassan ingående medel måste betraktas såsom en enhet.

Detta gäller oberoende av att å en av nämnden upprättad såsom bilaga 7

till detta protokoll fogad tablå avräkning skett av utgifterna för prisregleringen

vid de olika kuststräckorna mot de prisregleringsavgifter, som influtit

på vederbörande kuststräcka. Att så skett har enligt nämnden berott

därpå att man velat särskilt för varje kuststräcka redovisa det ekonomiska

resultatet av prisregleringsverksamheten.

Enligt nämndens mening bör ej heller i fortsättningen åtskillnad göras

mellan de olika medel, som tillföres prisregleringskassan för fisk. Införselavgifterna

bör därför även under nästa budgetår disponeras på i huvudsak

samma sätt som prisregleringsavgiflerna och sålunda i första hand användas

för täckande av de löpande utgifterna under budgetåret. I anslutning

härtill erinrar nämnden om all Kungl. Maj :t emellertid under nionde huvudtiteln

i 1957 års statsverksproposition (p. 151 ) föreslagit, att kostnaderna

under budgetåret 1957/58 för befallningen såsom fiskexportrepresentant

‘2 liihiimj till riksdagens protokoll I''.)Ö7. 1 samt. .Yr Sfi

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

skall till ett belopp av 45 000 kronor täckas av inflytande införselavgifter.

Under åberopande av det anförda hemställer nämnden, att Kungl. Maj:t

måtte godkänna, att de för regleringsåret 1957/58 inflytande införselavgifterna

— med den begränsning, som föranledes av bifall till nyssnämnda

förslag — skall få disponeras enligt i huvudsak samma grunder som under

innevarande budgetår.

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningen

1952: 320 om viss reglering av handeln med fisk, in. m. den 30

juni 1957. I propositionen 1955: 105 har föredragande statsrådet förklarat

sig ej beredd att laga ställning till 1951 års fiskhandelsutrednings förslag

angående frågan om fortsatt giltighet av denna förordning samt om auktorisationssystemet

på ostkusten med hänsyn bl. a. till att i direktiven för 1954

års fiskeriutredning ingår att verkställa en översyn även av riktlinjerna för

prisregleringen av strömming. I avvaktan på resultatet av denna översyn

föreslår nämnden, att giltighetstiden för omförmälda förordning 1952:320

skall förlängas t. o. in. den 30 juni 1959. Nämnden har därvid -— i likhet

med representanterna för fiskerinäringen — utgått från att resultatet av

utredningens arbete skall föreligga i så god tid, att därpå grundade förslag

kan föreläggas 1959 års riksdag.

Jordbruksnämnden erinrar i detta sammanhang om att näringsfrihetsrådet

genom beslut den 14 maj 1956 lämnat de auktoriserade fiskförsäljningsföreningarna

på ostkusten fortsatt tillstånd att tillämpa av nämnden

meddelade föreskrifter om förbud mot underskridande av partinoteringar

och om minimirabatter på färsk och frusen strömming, så länge förenämnda

förordning 1952: 320 om viss reglering av handeln med fisk i sin nuvarande

huvudsakliga utformning äger fortsatt giltighet, dock längst t. o. in.

den 30 juni 1958.

Vad angår skyddet för avsättningen inom landet av fladensill framhåller

jordbruksnämnden att den i sitt år 1953 avgivna förslag om prisregleringen

på fiskets område under budgetåret 1953/54 förklarade sig ha för avsikt

att, därest förhållandena icke föranledde till annat, under de närmaste åren

dels upprätthålla förbud mot försäljning av islandssill, dock längst t. o. in.

utgången av september respektive år, dels inställa importlicensgivningen

för annan beredd sill än islandssill under den tid försäljningsförbudet

gällde. I motsats till vad fallet var under år 1955 men i likhet med tidigare

år har ifrågavarande åtgärder tillgripits under år 1956. Huruvida

dylika ingripanden till skydd för avsättningen av fladensill kan komma

att bli behövliga under år 1957, får enligt nämndens mening upptagas till

provning senare efter överläggningar med av frågan berörda parter. Nämnden

upplyser, att man från västkustfiskarhåll dock redan nu understrukit,

att dessa åtgärder under det sistförflutna året verksamt bidragit till

de under året ökade inköpen av fladensill för försäljning i saltat skick

på den inhemska marknaden. Nämnden anför, att dessa inköp under år

!956 utgjort, uttryckt i färsk vikt, i runt tal 6 000 ton (ca 49 000 tun
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

nor om 100 kilogram saltad vara), innebärande en uppgång jämfört med

år 1955 med 28 procent.

Vad angår de från saltsillhandlar- och konservindustrihåll gjorda erinringarna

i fråga om tillförseln under år 1950 av fladensill förutsätter jordbruksnämnden,

beträffande den i Sverige ilandförda fisken, att exporten ej

skall ges företräde framför täckande av behovet inom landet av färskvara och

råvara för beredning. Därest det undantagsvis kan bli nödvändigt att göra

avsteg härifrån, anser nämnden, att den inhemska marknaden bör beredas

möjlighet att genom import tillgodose behovet. Med anledning av det samtidigt

väckta förslaget, att fångstbegränsning i fortsättningen ej bör upprätthållas

vid fisket efter fladensill, ämnar nämnden att under innevarande

år, innan detta fiske påbörjas, upptaga överläggningar i ämnet med fiskerinäringens

representanter. Nämnden fäster uppmärksamheten på att den

fångstransonering, som tillämpats under 1956 års fladensillfiske, varit mindre

restriktiv än de begränsningar, som upprätthållits under tidigare år.

Jordbruksnämnden anser det alltjämt vara av betydelse, att så långt möjligt

åtgärder beträffande kvalitetsförbättring och dylikt vidtages för att på

längre sikt bibringa fladensillen en i förhållande till andra sillsorter ökad

konkurrenskraft. För att förbättra avsättningen inom landet av salt fladensill

har under år 1956 skärpta sorteringsbestämmelser genomförts för sjösaltad

fladensill och i viss utsträckning även för färsk fladensill, som försålts

för saltning. Enligt nämnden har från såväl fiskarhåll som saltsillhandelns

sida vitsordats, att dessa åtgärder bidragit till den ökade försäljningen

under år 1956 av salt fladensill på den inhemska marknaden. I detta

sammanhang erinrar nämnden vidare om att 1951 års fiskhandelsutredning

i sitt i december 1955 avlämnade betänkande (SOU 1956: 2) föreslagit bl. a.,

att vissa ändringar skall vidtagas i auktionssystemet på västkusten. I sitt

den 30 oktober 1956 avgivna yttrande över betänkandet har nämnden tillstyrkt

de föreslagna ändringarna och därvid framhållit, att genom desamma

förutsättningarna ökas för att tillhandahålla allmänheten färsk fisk av bättre

kvalitet och till jämnare priser och därmed även för en ökad konsumtion av

varan.

Jordbruksnämnden anför slutligen, att under år 1956 har — i likhet med

vad som var fallet under år 1955 — prisreglering ej upprätthållits på

svenskfångad islandssill. III.

III. Utrikeshandeln med fisk

Såsom framgår av den tidigare redogörelsen utgår giltighetstiden för förordningarna

angående reglering av införseln och utförseln av vissa slag av

fisk och skaldjur den 30 juni 1957. Jordbruksnämnden föreslår, att dessa

båda förordningar i avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings

arbete skall förlängas alt gälla ytterligare två år.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

Vad angår den fortsatta tillämpningen av importregleringen på fisk föreslår

jordbruksnämnden, att regleringen skall anordnas i huvudsaklig överensstämmelse

med de grunder, som tillämpas under innevarande budgetår.

Nämnden har därvid beaktat att enligt uttalande av föredragande statsrådet

i propositionen 1956:86 — intill dess resultatet av 1954 års fiskeriutrednings

arbete föreligger — möjligheten att reglera importen genom införselavgift

ej bör ytterligare utnyttjas, såvida ej väsentligt ändrade förhållanden

föranleder därtill. I anslutning härtill lämnar nämnden en redogörelse för

den hittillsvarande tillämpningen av importregleringen samt för erfarenheterna

av införselavgiftssystemets verkningar.

Såsom framgår av den inledningsvis lämnade redogörelsen erfordras för

import av fisk, fiskprodukter och skaldjur särskilt tillstånd av jordbruksnämnden.

Från licenstvånget har emellertid vid import från i huvudsak

OEEC-området, med stöd av särskilda av Kungl. Maj:t meddelade bemyndiganden,

undantagits vissa, s. k. villkorligt frilistade varuslag, nämligen

färsk helgeflundra, rocka och ål, saltad fisk med undantag av makrill, sill

och strömming, sockersaltad eller kryddad fisk med undantag av sill och

strömming, färsktorkad fisk med undantag av spillånga, rökt fisk, saltad

eller på annat sätt beredd fiskrom, ostron, musslor och andra slag av kräftdjur

än hummer samt vidare fisk- och skaldjurskonserver. Under år 1956

har licensfriheten utsträckts att omfatta de under året införselavgiftsbelagda

filéerna, nämligen färska och frysta filéer av gråsej, kolja, kungsfisk, torsk

och vitling, samt vidare vissa varor, vari fisk eller skaldjur ingår. Enligt beslut

av nämnden må vidare under tiden januari—maj 1957 utan särskilt tillstånd

importeras salt, kryddad eller sockersaltad sill. Enligt de gällande

grunderna för införselregleringen skall importen av fisk begränsas i den omfattning,

som erfordras för att upprätthålla prisregleringarna på fiskets

område. I likhet med vad fallet varit under tidigare år har under år 1956

den av nämnden tillämpade principen vid beviljande av import av färsk och

fryst fisk varit, att import medgivits för täckande av det behov, som icke

kunnat tillgodoses med likvärdig svensk fiskvara. Nämnden har härvid sökt

avpassa importen så, att den kompletterat fångsterna respektive beredningen

inom landet av jämförliga fiskslag. Vid import av frysta filéer har därjämte

även beaktats tillgången inom landet på råvara, som lämpligen kan

beredas till dylika filéer. Vad angår salt, kryddad eller sockersaltad sill har

importen under år 1956 icke hindrats i annan mån än att under den tid, då

försäljningsförbud upprätthållits på islandssill, importlicensgivningen inställts

för annan beredd sill.

Vid sin tillämpning av importregleringen har nämnden begagnat sig av

såväl individuella som generella importlicenser. Systemet med individuella

licenser innebär, att nämnden efter ansökan medger importör rätt alt under

begränsad tid från visst land införa fiskvaror av visst slag och till viss myckenhet

eller värde. Den generella licensen utställes för import över särskilt

angivna tullanstalter av viss fisk, köpt i fast räkning, och upptager varken

kvantitet eller värde. Till skillnad mot den individuella licensen förlänges

den generella licensen automatiskt men kan hävas med mycket kort varsel.

Den generella importlicensen användes för vissa slag av färsk fisk och

begagnas i lägen, då beträffande icke frilistad sådan fisk en kvantitativ begränsning

av importen ej anses böra upprätthållas. Enligt uttalande av föredragande

statsrådet i propositionen 1953: 197 har förutsatts, att ändring av

användningsområdet för de generella imporllicenserna ej skall äga rum,

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

21

utan att samråd skett med representanter för fiskerinäringen. Under innevarande

budgetår har efter överenskommelse med representanter för näringen

de generella licenserna, som tidigare begagnats endast för vissa slag

av färsk fisk, fått en vidgad användning genom att generella licenser numera

användes även vid import av hummer och vissa slag av färska filéer.

Vid den löpande importlicenseringen bedömer jordbruksnämnden importbehovet

av färsk fisk med ledning av bl. a. rapporter beträffande tillförseln

av och förstahandspriserna på svensk fisk. Vidare inhämtas för nämndens

bedömanden synpunkter från de inom varje prisregleringsområde lokalt inrättade

s. k. fiskimportnämnderna, i vilka såväl fiskarnas som handelns organisationer

är företrädda. I viktigare frågor om tillämpningen av importregleringen

på färska och frysta fiskvaror sker samråd jämväl inom ett av

nämnden inrättat centralt rådgivande organ, det s. k. fiskimportrådet. Detta

råd består av särskilt utsedda representanter för av importen berörda intressen,

nämligen fiskare, handel, beredare och konsumenter. I frågor angående

importen av saltsill sker vid behov samråd i särskild ordning med av

saltsillimporten berörda parter.

Vad härefter angår den hittillsvarande tillämpningen av införselavgiftssystemet

erinrar jordbruksnämnden om att sådan avgift fr. o. in. den 30

januari 1956 utgår för färska och frysta filéer av gråsej, kolja, kungsfisk,

torsk och vitling. Avgiften har hittills utgjort 45 öre per kilogram av varans

nettovikt. Vid de överläggningar, som nyligen ägt rum inom fiskimportrådet,

har fiskarrepresentanterna i rådet föreslagit, att avgiften fr. o. in.

nästa budgetår skall höjas till 60 öre per kilogram filé. Förslaget har biträtts

av de i rådet ingående representanterna för färskfiskhandeln på väst- och

sydkusten men avstyrkts av representanterna för frysberedningsindustrien,

husmodersorganisationerna, konsumentkooperationen och den enskilda

detaljhandeln.

Jordbruksnämndens erfarenheter hittills av införselavgiftssystemets verkningar

i fråga om utvecklingen av importen och av beredningen inom landet

av frysta filéer in. in. har icke givit nämnden anledning att till prövning upptaga

frågan om ändring av införselavgiftens belopp. Därest efter företagen

utredning i ärendet behov kan anses föreligga av höjd avgift, har nämnden

för avsikt att upptaga överläggningar i ämnet med av frågan berörda parter

och därefter i särskild ordning hemställa om bemyndigande att genomföra

höjning av införselavgiftens belopp.

För export av fisk och fiskprodukter fordras, såsom redan nämnts, i princip

licens av jordbruksnämnden. Dessa varor är emellertid upptagna bland

de varuslag, som är föremål för s. k. villkorlig exportfrilistning. Detta innebär,

att de under vissa förutsättningar tills vidare får exporteras utan särskild

licens till länder och valutaområden inom det s. k. OEEC-områdct

och dessutom till samtliga länder i Nord-, Mellan- och Sydamerika med undanlag

av Argentina. Bland de förutsättningar, som nämnden uppställt för

frilistningen, märkes dels att den får utnyttjas endast av affärsföretag, som

är infört i svenskt firma-, förenings- eller aktiebolagsregister, dels att fisk,

som exporteras, skall vara inköpt enligt gällande bestämmelser om reglering

av handeln med fisk samt om prisreglering beträffande fisk, dels att

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

företag, som önskar utnyttja frilistningen, låter hos jordbruksnämnden registrera

en förbindelse att iakttaga de för lieensfriheten uppställda villkoren.

Jordbruksnämnden anför i sin skrivelse, att nämnden i sådana frågor

berörande export av fisk och fiskprodukter, som är av intresse för den

svenska fiskerinäringen eller eljest av mera allmän betydelse, inhämtar uttalande

från det s. k. fiskexportrådet. Härom anför nämnden följande.

Fiskexportrådet består av representanter för de olika fiskexportintressena

— fiskarna, färskfiskhandlarna, salteriföretagen och konservindustrien

— på västkusten (Göteborgs och Bohus län samt Halland), sydkusten (Skåne

och Blekinge) samt ostkusten (de östra kustlandskapen i övrigt). Till

rådets sammanträden kallas jämväl statens fiskexportrepresentant. Rådet

kallas av nämnden till sammanträde bl. a. för att utröna olika exportönskemål

inför förestående handelsavtalsförhandlingar, diskutera fördelning mellan

olika kustområden av redan erhållna exportkontingenter i handelsöverenskommelser

mellan Sverige och länder, där importen av fisk och fiskprodukter

är centraliserad, och rådgöra om olika möjligheter att främja och

stödja fiskexporten i allmänhet. Behov har förelegat av regelbundet återkommande

sammanträden för behandling av uppkommande spörsmål.

Exporten till länder med centraliserad import har koncentrerats till vissa

organ, som under särskilda förutsättningar tillerkänts ensamrätt till exportlicenserna

på ifrågavarande länder. Beträffande dessa organs sammansättning

och de förutsättningar, som gäller för att exportlicenserna skall förbehållas

dem, anför jordbruksnämnden följande.

För fisk från västkusten med de undantag, som nämnden bestämmer, utställes

exportlicenser f. n. endast på föreningen Västkustfisk. Såsom villkor för

att föreningen ensam skall erhålla licenserna gäller, att föreningen skall, på

sätt nämnden godkänner, bereda den enskilda exporthandeln (färskfiskhandeln

och salteriföretagen) tillfälle att deltaga vid förhandlingar om avslut

med den utländska köparen och i leveranserna på träffat avslut. När

det gäller export av salt sill sker samverkan mellan fiskare och exporthandeln

inom ett särskilt organ, kallat exportntskottet för svensk saltsill. I detta

fall utställes exportlicens på föreningen Västkustfisk för exportutskottets

räkning. Frågan om en fastare organisationsform för samarbetet mellan de

olika exportintressena synes f. n. icke var aktuell.

För fisk från sydkusten med undantag av fiskslag, som nämnden kan komma

att bestämma, beviljas under vissa förutsättningar exportlicenser tills

vidare uteslutande den av fiskare och handel för den ifrågavarande exporten

med nämndens godkännande bildade föreningen Sydsvensk exportfisk, förening

u. p. a. Som förutsättning för att föreningen skall åtnjuta ensamrätt

till licenser har bl. a. föreskrivits, alt föreningen och dess verksamhet skall

vara underkastad nämndens överinseende och att dess styrelse skall ha eu

opartisk ordförande, utsedd av nämnden. Vidare skall föreningens verksamhet

bedrivas efter vissa av nämnden godkända riktlinjer. Föreningen skall

vara skyldig att ställa sig till efterrättelse de beslut rörande medlemskap,

styrelsens sammansättning, kvoteringar, stadgar, vinstutdelning och dylikt,

som kan komma att meddelas av nämnden.

Allmänt har stadgats skyldighet för exportorganen att tillse att allas berättigade

intressen av att deltaga i exporten blir tillgodosedda och att exporten,

om det befinnes nödvändigt, fördelas mellan exportörerna enligt

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

grunder, som fastställes av nämnden. Vidare har förutskickats, att företagen,

om nämnden så finner angeläget, skall (exempelvis genom att utlysa

särskilda exportauktioner) öppna möjligheter för exportörerna att inbördes

tävla om exportleveranserna.

I detta sammanhang framhåller jordbruksnämnden, att behovet av ett organ

motsvarande det s. k. fiskexportrådet och av en centralisering utav

fiskexporten till särskilda organ, såvitt gäller länder med centraliserad import,

har bestyrkts vid upprepade tillfällen även under det gångna året. Enligt

nämndens mening är det, om exportmöjligheterna skall kunna tillvaratagas

rationellt, erforderligt att exporten även i fortsättningen regleras i

den omfattning som nu sker.

Jordbruksnämnden erinrar härefter om att Kungl. Maj :t genom beslut

den It maj 1956 bemyndigat nämnden att för bestridande av kostnaderna

under budgetåret 1956/57 för den befattningshavare, som har till uppgift alt

främja fiskexporten (statens fiskexportrepresentant), disponera ett belopp

av högst 90 000 kronor, därav 30 000 kronor ur reservationsanslaget till

Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in. och återstoden ur

clearingkassan för fisk. Även tidigare — alltsedan befattningen tillsattes genom

Kungl. Maj:ts beslut den 6 november 1952 — har kostnaderna för befattningen

fått bestridas ur nyssnämnda reservationsanslag och clearingkassa.

Nämnden framhåller vidare, att den i tidigare sammanhang — senast

i skrivelse den 28 augusti 1956 rörande anslagsäskandena för budgetåret

1957/58 — anhållit, att ett särskilt anslag skulle uppföras till bestridande av

kostnaderna för fiskexportrepresentanten. Som skäl härför har nämnden

åberopat, att verksamheten i fråga kan beräknas bli av bestående art och

att de medel, som innestår på sagda reservationsanslag och clearingkassa,

kan behöva disponeras för andra ändamål. Under hänvisning härtill har

nämnden hemställt, att ett särskilt anslag av 90 000 kronor skall för ifrågavarande

ändamål uppföras å riksstaten för nästa budgetår. Nämnden erinrar,

att den till stöd för sin framställning framhållit bl. a. följande.

De skäl, som talat för inrättandet av ifrågavarande befattning, gör sig otvivelaktigt

gällande även under nästa budgetår. Vid de överläggningar, som

nyligen hållits inom fiskexportrådet, har också understrukits vikten av att

befattningen även i fortsättningen bibehålies. Storleken av anslaget har

nämnden beräknat till 90 000 kronor, omfattande utgifter för såväl arvode

(inklusive pensionsavgifter) som prisutjämningstillägg (inklusive hyresbidrag)

samt resekostnader, traktamenten, expenser och övriga omkostnader.

Nämnden har härvid förutsatt bl. a., att befattningshavaren alltjämt skall

vara placerad i Bonn.

I sin förevarande skrivelse anför nämnden i sagda fråga vidare i huvudsak

följande.

Vad angår kostnaderna för befattningen under nästa budgetår har fiskexportrådet

enhälligt avstyrkt, att införselavgiftsmedel disponeras för kostnadernas

bestridande. Enligt rådet hör dessa — i enlighet med tidigare

gjorda uttalanden av rådet -— bestridas genom ett särskilt anslag på riksstaten.

Som skäl härför har hl. a. anförts, att lantbruksattachcerna avlönas

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 11)57

av särskilt anvisade medel. För egen del är också nämnden alltjämt av den

uppfattningen, att ett särskilt anslag bör uppföras för täckande av kostnaderna

för fiskexportrepresentanten. Kungl. Maj :t har emellertid föreslagit

1957 års riksdag, att för nästa budgetår ifrågavarande kostnader till ett belopp

av 45 000 kronor skall bestridas ur nyssnämnda reservationsanslag och

till återstoden, likaledes 45 000 kronor, av inflytande införselavgifter. Kungl.

Maj:t har härmed redan tagit ställning till frågan om de medel, som under

nästa budgetår skall utgå för täckande av kostnaderna för fiskexportrepresentanten.

Jordbruksnämnden framlägger härefter förslag om bestridandet av kostnaderna

för kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter. Inledningsvis erinrar

nämnden om afl Kungl. Maj:t den 11 maj 1956 föreskrivit, att ifrågavarande

kostnader under innevarande budgetår, i den mån de icke kan täckas

genom inflytande kontrollavgifter, skall till ett belopp av högst 50 000

kronor bestridas ur clearingkassan för fisk och fiskprodukter. Vidare anför

nämnden.

Kvalitetskontrollen av fisk och fiskprodukter är dels obligatorisk, dels frivillig.

Den obligatoriska kontrollen omfattar för export avsedd saltad och

torkad fisk, fiskkonserver samt fiskfiléer ävensom för försäljning på hemmamarknaden

avsedd salt strömming. Den av jordbruksnämnden inrättade

frivilliga kontrollen omfattar på sydkusten ilandförd färsk torsk och sill,

som blir föremål för export, ävensom likaledes på sydkusten framställda

fiskfiléer, avsedda för försäljning inom landet. Sistnämnda kontroll inbegriper

vidare på västkusten saltad fladensill och höstsill, som försäljes på

inhemska marknaden. Enligt nämndens uppfattning är den kvalitetskontroll,

som f. n. upprätthålles på svenska fiskvaror, nödvändig för att varorna skall

kunna hävda sig på marknaden.

För bestridande av kostnaderna för kvalitetskontroll av annan fisk än för

försäljning på hemmamarknaden avsedd salt strömming upptages kontrollavgifter

av den, som begärt kontrollens utförande. Dessa avgifter förslår totalt

sett ej till läckande av kostnaderna för kontrollen. Sålunda har inkomsterna

i form av löpande kontrollavgifter understigit utgifterna för kvalitetskontrollen

med i runt tal 27 000 kronor för budgetåret 1955/56. Under åren

dessförinnan har — bortsett från budgetåret 1949/50, då konservkontrollen

bekostades av medel, som tillskjutits i särskild ordning — underskottet

varierat mellan 28 000 och 47 000 kronor.

För konservkontrollen har erfordrats det jämförelsevis största tillskottet

av statliga medel, nämligen för budgetåret 1951/52 20 000 kronor, 1952/53

25 000 kronor, 1953/54 17 000 kronor, 1954/55 12 500 kronor och 1955/56

13 000 kronor. De åtgärder, som under senare år successivt vidtagits för att

nå balans mellan utgifter och avgiftsinkomster i fråga om konservkontrollen,

har icke visat sig tillräckliga. Under hösten 1956 har emellertid överenskommelse

träffats med svenska konservkontrollens råd, som närmast

under jordbruksnämnden handhar konservkontrollen, att viss omläggning

skall ske av kontrollens arbetsformer och avgiftssystem. Omläggningen torde

medföra ett sådant förbilligande av verksamheten, att vid export av normal

omfattning kostnaderna i sin helhet kan täckas genom kontrollavgifterna.

Efter omläggningens genomförande — den 1 februari 1957 — beräknas

annat tillskott av statliga medel ej erfordras för upprätthållande av kvalitetskontrollen

av konserver än ett engångsbelopp av 20 000 kronor. Beloppet

är avsett att ingå i en buffertfond, till vilken överskott på verksamheten

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

25

skall överföras och ur vilken medel för täckning av underskott skall utgå.

Samtidigt som jordbruksnämnden utlovat att söka utverka Kungl. Maj:ts

medgivande att utbetala dessa 20 000 kronor, med 10 000 kronor under innevarande

budgetår och 10 000 kronor under nästa budgetår, bar man från

konservfabrikernas sida åtagit sig att betala en extra kontrollavgift av 0,1

öre per exporterad burk sterilkonserver. Denna avgift är avsedd att tillföras

den nyinrättade buffertfonden, till dess att fonden nått betryggande storlek,

överenskommelsen innebär således, att efter utgången av budgetåret 1957/

58 tillskott av statsmedel ej erfordras för kvalitetskontrollen av konserver.

Kvalitetskontrollen av andra varor än konserver utövas av kontrollpersonal,

som är direkt underställd jordbruksnämnden. Även för ifrågavarande

kontroll har tillskott av statsmedel erfordrats utöver inflytande kontrollavgifter.

De medel, som årligen tillskjutits efter kontrollens inrättande, har

varierat mellan i runt tal It 000 och 31 000 kronor. För budgetåret 1955/56

har tillskottet av statsmedel uppgått till omkring 1-1 000 kronor. Storleken av

de medel, som utöver kontrollavgifterna erfordras för kontrollens fullgörande,

är beroende av bl. a. exportens omfattning och sammansättning. Ovissheten

angående ifrågavarande förhållanden gör det ej möjligt att nu beräkna

det tillskott, som — utöver kontrollavgifterna — erfordras för kontrollens

fullgörande. Nämnden har emellertid ansett sig kunna utgå från att behovet

av tillskottsmedel för budgetåret 1957/58, inberäknat nyssnämnda bidrag

till buffertfond, ej kommer att överstiga 50 000 kronor.

Fiskexportrådet, som beretts tillfälle att yttra sig angående kvalitetskontrollens

finansiering under nästa budgetår, har tillstyrkt, att — i den mån

utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter — clearingkassan

för fisk skall tagas i anspråk för att täcka underskottet.

Jordbruksnämnden, som förklarar sig dela fiskexportrådets uppfattning,

hemställer därför om bemyndigande att dels under innevarande budgetår

inom ramen av anvisade medel utbetala 10 000 kronor till svenska konservkontrollens

råd för inrättande av en buffertfond, dels under nästa budgetår

för samma ändamål och till bestridande av kostnaderna för kvalitetskontrollen

— i den mån dessa icke kan täckas genom inflytande kontrollavgifter

— använda i clearingkassan för fisk då kvarstående medel. Slutligen

framhåller nämnden att, därest för innevarande budgetår anvisade medel ur

clearingkassan för fisk i sin helhet anlitas, behållningen i kassan per den

1 juli 1957 kommer att uppgå till ca 47 000 kronor.

IV. Föredraganden

Avkastningen av det svenska fisket var under åren 1952—1955 5—15

procent högre än under de fyra närmast föregående åren och 65—75 procent

högre än under åren närmast före det andra världskriget. Även om

fångstmängden visade en sjunkande tendens under åren 1952- 1954, höll

sig fångstvärdet under samma lid tämligen konstant. Enligt nu tillgängliga

definitiva uppgifter uppgick fångstmängden för år 1955 till ca 209 miljoner

kilogram med ett värde av omkring 134 miljoner kronor. Denna avkastning

är till såväl kvantitet som värde den största, som uppnåtts under

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

de gångna åren. Däremot har enligt statens jordbruksnämnds preliminära

beräkning fångstmängden under år 1956 sjunkit med drygt 15 procent och

fångstvärdet med omkring 5 procent. Nedgången beror huvudsakligen på

minskade fångster av sill, strömming och makrill. Det genomsnittliga priset

till fiskare för all fisk har under det sistförflutna året varit högre än under

år 1955, samtidigt som — bortsett från priserna på drivmedel vilka stigit

— endast obetydliga förändringar har skett i fråga om priserna på fiskets

förnödenheter. Importen av fisk och fiskprodukter har under år 1956 ej

undergått några väsentliga förändringar, medan exporten kvantitativt har

minskat, även om den värdemässigt hållit sig konstant. Konsumtionen av

fisk och fiskprodukter under sistlidna kalenderår beräknas enligt jordbruksnämndens

uppskattningar ha varit 5 miljoner kilogram lägre än under

år 1955. Nedgången hänför sig till konserverad och beredd vara. Marknadsutvecklingen

inom landet har utmärkts av en fortsatt ökning av efterfrågan

på frysta filéer. Stegringen har emellertid varit väsentligt mindre än

under de närmast föregående åren.

Såsom jordbruksnämnden framhållit föreligger även för nästa budgetår

såvitt nu kan bedömas behov av fortsatt skydd för priserna till fiskarna.

Prisregleringsverksamheten torde därför böra bibehållas även under budgetåret

1957/58. I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings arbete

torde prisregleringen därvid böra handhas i huvudsak på samma sätt som

hittills, d. v. s. i enlighet med de uttalanden i ämnet, som gjorts av föredragande

departementschefen i propositionen 1951:81.

Prisregleringen är f. n. grundad på förordningen den 30 maj 1952 (nr

320) om viss reglering av handeln med fisk, in. in. Giltighetstiden för denna

utgår den 30 juni 1957 och har hittills i avvaktan på resultatet av 1954 års

fiskeriutrednings arbete förlängts för ett år i sänder. Jordbruksnämnden

har nu i anslutning till begäran härom av fiskerinäringens representanter

förordat en förlängning på två år. Enligt min mening bör emellertid giltighetstiden

för förordningen liksom hittills bestämmas endast för ett år och

förordningen sålunda erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 30 juni 1958.

Av den redogörelse, som jordbruksnämnden lämnat rörande kostnaderna

för upprätthållandet av prisregleringen, framgår att utbetalningarna

av pristillägg och prisutjämningsmedel för år 1956 — liksom för åren

1951—1955 —- rätt avsevärt understiger summan av de under året influtna

regleringsavgifterna. Behållningen av prisregleringsmedel uppgick sålunda

den 1 januari 1957 till närmare 13,4 miljoner kronor mot 11,1 miljoner

kronor vid ingången av år 1956.

I detta sammanhang upptager jordbruksnämnden frågan om avveckling

av de statslån om tillhopa 3,5 miljoner kronor, som prisregleringsföreningarna

erhållit vid tillkomsten av det nu gällande prisregleringssystemet.

Jordbruksnämnden förordar, att föreningarna skall tillförsäkras det erforderliga

rörelsekapitalet med anlitande av medel ur prisregleringskassan.

Vid bifall till förslaget hemställer jordbruksnämnden om bemyndigande att

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

av dessa medel till statskontoret utbetala nyssnämnda belopp av 3,5 miljoner

kronor. Nämnden förutsätter därvid, att en fondering skall ske av de

vinster, som uppstår hos föreningarna genom befrielsen från återbetalningsskyldigheten

för lånen, och att de sålunda fonderade medlen skall få

disponeras som rörelsemedel i föreningarnas prisreglerande verksamhet. Vid

behov bör medlen enligt jordbruksnämnden även kunna användas som bidrag

till täckande av förluster i sådan prisreglerande verksamhet, som föreningarna

bedriver enligt direktiv från nämnden. Statskontoret, som yttrat sig

i frågan, har för sin del biträtt förslaget. Jag har icke heller något att invända

mot att ifrågavarande statslån, uppgående till sammanlagt 3,5 miljoner

kronor, avvecklas på sätt jordbruksnämnden föreslagit. Likaså tillstyrker

jag, att de fonderade medel, som kommer att finnas tillgängliga

hos föreningarna till följd av befrielsen från återbetalningsskyldigheten för

lånen, skall användas i enlighet med nämndens förslag. Därest riksdagen

icke har något att erinra häremot, torde det sålunda efter Kungl. Maj :ts

bemyndigande få ankomma på nämnden att av de medel, som innestår på

prisregleringskassan, till statskontoret utbetala omförmälda belopp av 3,5

miljoner kronor.

I anslutning härtill torde jag få fästa uppmärksamheten på att föredraganden

i propositionen 1956:86 uttalade, att frågan om prisregleringsavgifternas

omfattning eller storlek borde tagas upp till övervägande, därest

de medel, som inflöt till prisregleringskassan genom de i propositionen

närmare berörda införselavgifterna på fiskfiléer, skulle visa sig mera

väsentligt överstiga det belopp, som skulle ha tillförts kassan vid ett bibehållande

av de i samband med införandet av nämnda införselavgifter slopade

regleringsavgifterna på gråsej, kolja, kungsfisk, torsk och vitling samt

filéer av dessa fiskslag. Med anledning härav har inom jordbruksnämnden

verkställts vissa beräkningar på grundval av inom nämnden tillgängligt

material angående bl. a. importen av de avgiftsbelagda filéerna under

vart och ett av åren 1955 och 1956. Beräkningarna har givit vid handen, att

en inkomstökning av 350 000 kronor uppstått för tiden februari—december

1956. Med hänsyn härtill har jordbruksnämnden anmält sin avsikt

att snarast upptaga överläggningar med fiskets organisationer om slopande

av prisregleringsavgifter i den utsträckning, som svarar mot den nyss redovisade

merintäkten av införselavgiftsmedel. Mot nämndens förslag har jag

intet att erinra. Jag utgår därvid från att överläggningarna skall kunna

slutföras så snabbt, att därå grundade åtgärder kan genomföras utan onödigt

dröjsmål. Därest de medel, som inflyter till prisregleringskassan genom

upptagande av omförmälda införselavgifter, skulle visa sig stiga ytterligare

mera väsentligt, bör frågan om prisregleringsavgifternas omfattning

och storlek tagas upp till förnyat övervägande.

Prisregleringen torde även under budgetåret 1957/58 i princip böra bedrivas

så, att medelsbehovel för att upprätthålla denna i huvudsak kan

täckas av inflytande prisreglerings- och införselavgifter. Den efter inbetalningen

av förut nämnda statslån kvarstående behållningen å verksamheten

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

torde såsom jordbruksnämnden anfört böra finnas tillgänglig för bestiädande

av de utgifter, som i särskilda fall kan bli erforderliga vid uppkommande

avsättningssvårigheter eller för att täcka förluster vid kreditförsäljningar.

I avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutredning synes mig vidare

prisregleringsavgifter även under nästa budgetår böra kunna — med

den begränsning, som må föranledas av nyssnämnda anpassning av regleringsavgifterna

till storleken av de inflytande införselavgiftsmedlen — uttagas

i den omfattning, som förekommit under de senare åren.

I likhet med vad som gäller för innevarande budgetår torde enligt min

mening ej heller under nästa budgetår hinder böra möta alt — under särskilda

förhållanden och på de villkor, som fastställes av Kungl. Maj :t —

använda behållningen i prisregleringskassan för lån till regleringsföreningarna

för tillfällig finansiering av kreditförsäljningar på export. Jag tillstyrker

vidare jordbruksnämndens förslag, att prisregleringsföreningarna

skall få disponera de krediter, för vilka staten ställt garanti, till deras fulla

belopp jämväl under budgetåret 1957/58.

Vad jordbruksnämnden anfört rörande åtgärder till skydd för f ladenoch

islandssillfisket föranleder ej någon erinran från min sida.

Regleringen av importen och exporten av fisk och fiskprodukter

sker f. n. med stöd av bl. a. förordningarna den 5 juni 1953 angående

reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur (nr 372)

samt angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur

in. in. (nr 374). Båda förordningarnas giltighetstid utgår den 30 juni 1957.

Jag torde få erinra om att i fråga om importregleringen under sistförtlutna

året vidtagits den förändringen, att jordbruksnämnden med stöd

av ett utav Kungl. Maj:t den 20 januari 1956 givet bemyndigande beslutat,

att fr. o. in. den 30 samma månad införselavgift skall utgå med belopp ej

överstigande 45 öre per kilogram för frysta och färska filéer av gråsej,

kolja, kungsfisk (rödkolja, uer), torsk och vitling. Införselavgiftsmedlen

skall enligt Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut tillföras jordbruksnämndens

prisregleringskassa för fisk att användas för med kassan avsedda ändamål.

På sätt framgår av förenämnda proposition 1956: 86 uttalade föredragande

statsrådet, att det i fortsättningen borde ankomma på Kungl. Maj :t att årligen

efter förslag av jordbruksnämnden meddela föreskrifter rörande den huvudsakliga

användningen av införselavgifterna för det framförliggande budgetåret.

Enligt samma uttalande borde detta lämpligen ske genom att jordbruksnämnden

i samband med den sedvanliga framställningen beträffande

fiskprisregleringen redovisade beräkningar rörande storleken av inflytande

införselavgifter under det framförliggande budgetåret ävensom lämnade

förslag rörande den huvudsakliga dispositionen av ifrågavarande medel.

Nämnden borde därvid — i fråga om såväl storleken som användningen

av införselavgiftsmedlen — även redovisa utfallet för tilländalupet år samt

en reviderad beräkning för det löpande året.

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

29

Jordbruksnämnden anmäler nu, att under tiden t. o. in. den 31 december

1956 införselavgifter influtit till ett sammanlagt belopp av 1,56 miljoner

kronor. Vad beträffar beräkningen av inkomsten utav införselavgifter

för löpande och framförliggande budgetår föreligger enligt jordbruksnämnden

av naturliga skäl stora svårigheter att bedöma de faktorer, som kan

påverka utfallet. Nämnden anser sig — med utgångspunkt från en införselavgift

med oförändrat belopp av 45 öre för kilogram fiskfilé — böra uppskatta

inkomsten för budgetåren 1956/57 och 1957/58 till 1,35 resp. 1,8

miljoner kronor. Dessa beräkningar synes enligt min mening böra godtagas.

Jag finner mig även böra biträda nämndens förslag att de för regleringsåret

1957/58 inflytande införselavgiftsmedlen med den begränsning,

som närmare beröres i det följande —- skall användas enligt i huvudsak

samma grunder som under innevarande budgetår, d. v. s. i första hand

för täckande av löpande utgifter för prisregleringens upprätthållande.

Vad jordbruksnämnden anfört angående väckt förslag om höjning av

införselavgiften för fiskfiléer föranleder f. n. icke något uttalande från

min sida.

Även för nästa budgetår torde, såsom jordbruksnämnden föreslagit, importregleringen

böra anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med de

grunder, som jordbruksnämnden tillämpar under innevarande budgetår. I

avbidan på resultatet av 1954 års fiskeriutrednings översyn torde sålunda

giltighetstiden för införselförordningen (1953:372) böra förlängas. Jordbruksnämnden

har föreslagit en förlängning på två år. I överensstämmelse

med vad jag tidigare förordat beträffande regleringsförordningen bör emellertid

även införselförordningen ges förlängd giltighet endast med ett år,

d. v. s. för tiden t. o. in. den 30 juni 1958.

För budgetåret 1956/57 har medgivits, att till kostnaden för en befattning

såsom fiskexportrepresentant får tagas i anspråk högst

90 000 kronor, därav 30 000 kronor av reservationsanslaget Främjande av

beredning och avsättning av fisk in. in. samt återstoden ur jordbruksnämndens

clearingkassa för fisk och fiskprodukter. Befattningshavaren är sedan

den 1 januari 1955 stationerad i Bonn.

Liksom jordbruksnämnden anser jag, att behov av ifrågavarande befattning

kommer att föreligga även i fortsättningen. Enär befattningshavaren

fortfarande synes böra vara stationerad utomlands, torde till täckande av

kostnaderna för befattningen för budgetåret 1957/58 böra beräknas ett

oförändrat belopp av 90 000 kronor. Såsom redan anförts vid behandlingen

av anslagspunkten Främjande av beredning och avsättning av fisk in. in.

i årets statsverksproposition (p. 151) torde emellertid jordbruksnämndens

förslag, att till bestridande av kostnaderna för befattningen skall anvisas

ett särskilt anslag å riksstaten, ej böra biträdas. Kostnaderna, vilka enligt

uttalande av 1952 års riksdag helt skall bestridas av allmänna medel, torde

i stället — i analogi med vad nu är fallet — böra täckas dels ur nyssnämnda

anslag, dels ur införselavgiftsmedlen. I enlighet med vad som anförts under

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

nyssnämnda punkt i årets statsverksproposition bör sålunda — sedan

45 000 kronor av kostnaderna för befattningen bestritts ur anslaget — återstoden

utgå ur de för budgetåret 1957/58 inflytande införselavgifterna på

fiskets område.

Den anordning med centralisering av exporten till särskilda

organ, vilken under några år tillämpats beträffande länder med centraliserad

import, har även under sistlidna året fungerat tillfredsställande. Såsom

jordbruksnämnden anfört, synes det erforderligt att, för att rationellt

tillvarataga föreliggande exportmöjligheter, även under nästa budgetår reglera

exporten i ungefär samma omfattning som f. n. Jag förordar därför,

att exporten jämväl under budgetåret 1957/58 skall ordnas efter i huvudsak

de grunder, som följts under innevarande budgetår.

Jag har tidigare uttalat att nu gällande reglerings- och införselförordningar,

vilkas giltighetstid utgår den 30 juni 1957, bör förlängas med ett år.

1 överensstämmelse härmed torde även giltighetstiden för utförselförordningen

(1953: 374) böra förlängas ett år framåt, d. v. s. för tiden t. o. m.

den 30 juni 1958.

I detta sammanhang har jordbruksnämnden erinrat om att i propositionerna

1953:197, 1954:121, 1955:105 och 1956:86 bl. a. uttalats att -—

intill dess resultatet av 1954 års fiskeriulrednings översyn föreligger •—

möjligheten att uttaga import- och exportavgifter på fisk icke bör utnyttjas,

såvida ej väsentligt ändrade förhållanden föranleder därtill. Någon

ändring härutinnan är jag icke beredd att förorda, utan samma föreskrift

torde med undantag för tidigare omförmälda slag av fiskfiléer böra gälla

även för nästa budgetår.

Kostnaderna under innevarande budgetår för kvalitetskontroll

av fisk och fiskprodukter bestrides i enlighet med beslut av 1956 års riksdag

av inflytande kontrollavgifter jämte ett tillskott av högst 50 000 kronor

ur jordbruksnämndens clearingkassa för fisk och fiskprodukter. Vad beträffar

finansieringen av kvalitetskontrollen under nästa budgetår har jordbruksnämnden

anfört, att under hösten 1956 överenskommelse träffats med

svenska konservkontrollens råd angående viss omläggning av konservkontrollens

arbetsformer och avgiftssystem. Omläggningen torde enligt nämnden

medföra ett sådant förbilligande av verksamheten, att vid export av

normal omfattning kostnaderna i sin helhet kan täckas genom kontrollavgifterna.

Nämnden utgår från att efter omläggningens genomförande den

1 februari 1957 annat tillskott av statliga medel ej skall erfordras för upprätthållande

av konservkontrollen än ett engångsbelopp av 20 000 kronor.

Detta belopp är enligt nämnden avsett att ingå i en buffertfond, till vilken

— förutom en av konservkontrollen upptagen extra kontrollavgift tills fonden

når betryggande storlek — överskott på verksamheten skall överföras

och av vilken medel för täckning av underskott skall utgå. I fråga om finansieringen

av kvalitetskontrollen i övrigt förordar nämnden att — i den

mån utgifterna för kontrollen ej kan bestridas av inkommande avgifter ■—

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

3L

clearingkassan för fisk skall få tagas i anspråk för täckning av underskottet

även under nästa budgetår. Därvid framhåller nämnden att — därest

för innevarande budgetår anvisade medel ur nyssnämnda kassa i sin helhet

förbrukats — behållningen i kassan den 1 juli 1957 beräknas uppgå till ca

47 000 kronor.

Då ifrågavarande kontrollverksamhet i första hand har till syfte att befrämja

exporten av fisk och fiskkonserver, synes enligt min mening kostnaderna

i huvudsak böra bestridas av avgifter, som uttages av exportörerna.

Det av jordbruksnämnden framlagda förslaget, som innebär att efter

utgången av budgetåret 1957/58 tillskott av statsmedel ej skall utgå för

kvalitetskontroll av konserver, utgör därför ett steg i rätt riktning. Jag

biträder därför förslaget och förordar, att nämnden bemyndigas att under

innevarande budgetår inom ramen för anvisade medel ur clearingkassan

utbetala ett belopp av 10 000 kronor till svenska konservkontrollens råd

för inrättande av den i det föregående omförinälda buffertfonden. För nästa

budgetår torde i enlighet med nämndens förslag av de i clearingkassan då

kvarstående medlen få utgå dels 10 000 kronor för sistnämnda ändamål,

dels högst 40 000 kronor till bestridande av sådana kostnader för kvalitetskontrollen

av andra fiskvaror än konserver, som icke kan täckas genom

inflytande kontrollavgifter.

I enlighet med det anförda har inom jordbruksdepartementet utarbetats

förslag till dels förordning angående fortsatt giltighet av förordningen den

30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med fisk, m. m., dels

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 372)

angående reglering av införseln av vissa slag av fisk och skaldjur, dels

förordning om fortsatt giltighet av förordningen den 5 juni 1953 (nr 37fr)

angående reglering av utförseln av vissa slag av fisk och skaldjur m. m.

Förslagen torde böra föreläggas riksdagen till antagande.

Vad slutligen angår jordbruksnämndens framställning om ändring i förordningen

den 19 februari 1954 (nr 71) om rätt att vid taxering för inkomst

njuta avdrag för belopp, som tillförts vissa för prisreglering bildade

stiftelser, in. m. kommer densamma att i annat sammanhang anmälas av

chefen för finansdepartementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

A. antaga förut omförinälda förslag till

1) förordning angående fortsatt giltighet av förordningen

den 30 maj 1952 (nr 320) om viss reglering av handeln med

fisk, in. in.,

2) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

5 juni 1953 (nr 372) angående reglering av införseln av

vissa slag av fisk och skaldjur, och

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1957

3) förordning om fortsatt giltighet av förordningen den

5 juni 1953 (nr 374) angående reglering av utförseln av

vissa slag av fisk och skaldjur in. in.;

B. medgiva, att för tiden t. o. in. den 30 juni 1958 reglering

av priserna på fisk ävensom av importen och exporten

av fisk av vissa slag jämte därmed sammanhängande frågor

må anordnas i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som förordats i det föregående;

C. bemyndiga Kungl. Maj :t att medgiva statens jordbruks
nämnd

att av de medel, som innestår på jordbruksnämndens

prisregleringskassa för fisk, till statskontoret utbetala

3 500 000 kronor för avveckling av de från Fonden för låneunderstöd:

Lån till Fiskprisregleringsföreningar genom

Kungl. Maj:ts beslut den 28 juni, 2 augusti och 25 oktober

1946 beviljade lånen; samt

D. bemyndiga fullmäktige i riksgäldskontoret att jämväl

under budgetåret 1957/58 ställa garanti dels åt Sydkustfisk,

förening u. p. a., för lån i riksbanken mot gängse ränta intill

ett belopp av 2 000 000 kronor jämte ränta, dels åt Västkustfisk,

förening u. p. a., för lån i Sveriges kreditbank aktiebolag

mot gängse ränta intill ett belopp av 3 000 000 kronor

jämte ränta.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

33

Bilaga 1

Antal fiskare vid saltsjöfisket åren 1935—1955

(Indextal: 1935/39 = 100)

År

Ostkusten (norr om Blekinge)

Sydkusten (Blekinge och Skåne)

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39 ........

4 580

7 437

12 017

100

2 480

1 128

3 608

100

1940/44 ........

5 432

6 921

12 353

103

2 558

1409

3 967

no

1945............

5 896

6 373

12 269

102

2 817

1492

4 309

119

1946............

5 528

6 168

11696

97

2 756

1423

4 179

116

1947............

5 250

6 047

11297

91

2 606

1328

3 934

109

1948............

4 926

6 099

11025

92

2 597

1236

3 833

106

1949............

4 673

6100

10 773

90

2 532

1335

3 867

107

1950............

4 306

5 818

10124

84

2 452

1 268

3 720

103

1951............

3 947

5 722

9 669

80

2 320

1175

3 495

97

1951............

3 771

5 598

9 369

78

2199

1103

3 302

92

1953............

3616

5 598

9 214

77

2 068

1136

3 204

89

1954............

3 288

5 652

8 940

74

2 027

1 077

3104

86

1955............

3 007

5549

8 556

71

1913

1098

3 011

83

År

Västkusten (Hallands län, Göteborgs

o. Bohus län)

Samtliga kuststräckor

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

Yrkes-

fiskare

Binä-

rings-

fiskare

Summa

Index-

tal

1935/39 ........

6 586

1 406

7 992

100

13 646

9 971

23 617

100

1940/44 ........

6 749

1 247

7 996

100

14 739

9 577

24 316

103

1945............

7 321

1203

8 524

107

16 034

9 068

25 102

106

1946............

7 210

1343

8 553

107

15 494

8 934

24 428

103

1947............

7 211

1224

8 435

106

15 067

8 599

23 666

100

1948............

7 230

1245

8 475

106

14 753

8580

23 333

99

1949............

7 185

1275

8 460

106

14 390

8 710

23 100

98

1950............

7 051

1231

8 282

104

13 809

8317

22 126

94

1951............

7 017

1 200

8 217

103

13 284

8 097

21381

91

1952............

6 874

1 140

8014

100

12 844

7 841

20 685

88

1953............

6 770

1 137

7 907

99

12 454

7 871

20 325

86

1954............

6416

1092

7 508

94

11731

7 821

19 552

83

1955............

6 058

1076

7 134

89

10 978

7 723

18 701

79

Anm. Uppgifterna är hämtade från den officiella fiskeristatistiken. Enligt instruktionen för

statistikinsamlarna skall som yrkesfiskare anses person, som har sin huvudsakliga inkomst av

fisket. Lokala skiljaktigheter förekommer emellertid i fråga om gränsdragningen mellan yrkesoch

binäringsfiskare.

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 88

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

Antalet fiskebåtar åren 1935/39 och 1948—1955

Bilaga 2

År

Däckade båtar med motor

Öppna båtar med motor

öppna

och däc- kade bå- tar utan

motor

Samt-

liga

båtar

Hkr

Sum-

ma

Hkr

1-

10

11—

30

31-

90

91-

150

>150

1-5

6—

10

>10

Sum-

ma

Ostkusten

1935/39 ......

..

• •

• •

388

. .

. .

4 636

8 271

13 295

1948..........

938

398

6

1

0

1343

3 209

1 581

89

4 879

7 182

13 404

1949..........

894

486

15

1

0

1396

3 222

1540

90

4 852

7 105

13353

1950..........

853

557

24

1

0

1435

3186

1430

98

4 714

6 847

12 996

1951..........

799

607

34

0

1

1441

3 170

1477

131

4 778

6 532

12 751

1952..........

6n9

626

24

1

0

1340

3 103

1517

137

4 757

6 033

12130

1953..........

731

630

25

1

0

1387

3 045

1 591

159

4 795

5 901

12 083

1954..........

694

629

3t

5

2

1361

3 075

1541

174

4 790

5 622

11773

1955..........

565

612

36

10

2

1225

3 039

1607

186

4 832

5 380

11437

Sydkusten

1935/39 ......

749

. .

. .

459

1554

2 762

1948..........

322

302

108

26

0

758

574

68

0

642

1 485

2 885

1949..........

312

304

117

38

0

771

577

103

11

691

1389

2 851

1950..........

315

296

124

36

0

771

577

94

10

681

1344

2 796

1951..........

307

302

128

39

1

777

536

133

5

674

1257

2 708

1952..........

312

309

135

39

1

796

551

159

7

717

1 353

2 866

1953..........

309

295

127

45

1

777

608

160

14

782

1267

2 826

1954..........

333

275

134

48

1

791

630

133

15

778

1155

2 724

1955..........

310

278

137

53

1

779

636

162

19

817

1068

2 664

Västkusten

1935/39 ......

1345

496

2 221

4 062

1948..........

443

217

346

325

109

1 440

602

232

48

882

2 440

4 762

1949..........

455

212

352

323

129

1471

622

223

13

858

2 479

4 808

1950..........

452

170

356

322

163

1 463

689

262

12

963

2 551

4 977

1951..........

404

189

315

328

226

1492

699

275

13

987

2 557

5 036

1952..........

408

206

333

293

203

1443

688

286

21

995

2 462

4 900

1953..........

430

190

328

272

226

1446

692

277

26

995

2 308

4 749

1954..........

426

196

318

272

242

1454

703

304

18

1 025

2 262

4 741

1955..........

416

201

301

212

307

1437

695

324

27

1046

2 245

4 728

Samtliga

kuststräckor

1935/39 ......

..

2 482

5 591

12 046

20 119

1948..........

1703

917

460

352

109

3 541

4 385

1881

137

6 403

11 107

21051

% ............

48,1

25,9

13,0

9,9

3,1

100,0

68,5

29,4

2,1

100,0

—

1949..........

1661

1002

484

362

129

3 638

4 421

1866

114

6 401

10 973

21012

% ............

45,7

27,5

13,3

10,0

3,5

100,0

69,1

29,1

1,8

100,0

—

—

1950..........

1620

1023

504

359

163

3 669

4 452

1 786

120

6 358

10 742

20 769

% ............

44,2

27,9

13,7

9,8

4,4

100,0

70,0

28,1

1,9

100,0

1951..........

1510

1098

507

367

228

3710

4 405

1885

149

6 439

10 346

20 495

% ............

40,7

29,6

13,7

9,9

6,1

100,0

68,4

29,3

2,3

100,0

—

—

1952..........

1409

1 141

492

333

204

3 579

4 342

1962

165

6 469

9 848

19 896

% ............

39,4

31,9

13,7

9,3

5,7

100,0

67,1

30,3

2,6

100,0

—

—

1953..........

1470

1 115

480

318

227

3 610

4 345

2 028

199

6 572

9 476

19 658

% ............

40,7

30,9

13,3

8,8

6,3

100,0

66,1

30,9

3,0

100,0

1954..........

1453

1 100

483

325

245

3 603

4 408

1978

207

6 593

9 039

19 238

% ............

40,3

30,5

13,4

9,0

6,8

1C0,0

66,9

30,0

3,1

100,0

—

—

1955..........

1291

1091

474

275

310

3 441

4 370

2 093

232

6 695

8 693

18 829

% ............

37,5

31,7

13,8

8,0

9,0

100,0

65,3

31,2

3,5

100,0

—

—

s. 35 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

35

Bilaga 3

Saltsjöfiskets avkastning, fördelad på olika fångstområden, mängd, värde samt procentuell

fördelning åren 1935—1956

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav iland

fört i utri- kes hamnar2

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Milj. kg

%

Fångstmängd

1935/39 ........

31,9

27

11,9

10

75,6

63

119,4

100

14,8

12

1940/44 ........

37,0

31

19,3

16

64,1

53

120,4

100

1,7

1

1945''............

35,3

23

23,7

16

93,6

61

152,6

100

6,7

4

1946............

29,4

18

18,0

11

113,5

71

160,9

100

13,0

8

1947............

22,2

14

19,7

13

114,0

73

155,9

100

10,1

6

1948............

25,2

14

26,6

14

132,6

72

184,4

100

12,9

7

1949............

27,3

15

32,9

18

122,2

67

182,4

100

18,1

10

1950............

27,8

15

27,7

15

131,2

70

186,7

100

24,5

13

1951............

27,8

15

28,6

16

126,3

69

182,7

100

19,0

10

1952............

27,6

13

32,0

16

144,4

71

204,0

100

28,8

14

1953............

29,3

15

32,7

16

135,3

69

197,3

100

30,7

16

1954............

28,5

15

31,1

16

133,7

69

193,3

100

27,8

14

1955............

30,1

14

34,1

16

145,2

70

209,4

100

34,9

17

1956 1 ..........

23,7

14

32,5

19

116,2

67

172,4

100

28,0

16

År

Ostkusten

Sydkusten

Västkusten

Totalfångst

Därav iland- fört i utri- kes hamnar2

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Milj. kr

%

Fångstvärde

1935/39 ........

8,3

28

3,7

13

17,6

59

29,6

100

3,1

10

1940/44 ........

26,3

31

13,5

16

45,8

53

85,6

100

0,3

0

1945............

29,3

26

16,4

14

67,7

60

113,4

100

7,0

6

1916............

22,9

25

10,3

11

59,5

64

92,7

100

10,1

11

1947............

20,4

23

11,2

12

58,4

65

90,0

100

5,1

6

1948............

23,6

20

16,1

14

75,6

66

115,3

100

5,9

5

1949............

22,7

22

16,1

15

65,5

63

104,3

100

6,8

7

1950............

22,6

22

14,8

15

64,2

63

101,6

100

8,8

9

1951............

24,9

23

16,4

15

67,7

62

109,0

100

8,7

8

1952............

24,4

20

18,4

15

79,2

65

122,0

100

11,0

9

1953............

24,7

20

20,3

17

76,6

63

121,6

100

10,8

9

1954............

24,4

20

20,6

16

79,5

64

124,5

100

11,6

9

1955............

23,8

18

23,2

17

86,5

65

133,5

100

14,1

11

1956 1 ..........

20,2

16

21,3

17

86,0

67

127,5

100

16,5

13

1 Siffrorna är uppskattade av jordbruksnämnden.

8 Skrapfisk är icke inkluderad.

Anm. Avrens är inkluderad i fångstmängdsuppgifterna för åren 1949—1956 men däremot

icke för åren 1935—1948. Det beräknade totala avrenset har för åren 1945, 1946, 1947 och 1948

utgjort resp. 7,5, 8,8, 8,9 och 9,5 milj. kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

Bilaga 4

Genomsnittliga fiskarpriser och minimipriser på fisk under tiden juli 1952—september 1956, öre/kg

Tid

Västkusten

Sydkusten

Genom- snittet av

partinote- ringar på

strömming i

Stockholm6

Genomsnittliga fiskarepriser1

Minimipriser3

Genomsnittliga

fiskarepriser

Minimipriser3

All

fisk1 2

Sill

Torsk

Mak-

rill

Annan

fisk2

Sill

nr l4 5

Sill

nr 34

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

Makrill4

(ej liten)

Sill

Torsk

Sill

nr l6

Sill

nr 36

Torsk

nr 1

Torsk

nr 2

1952

3:e kv.

60,0

43,8

74,8

66,5

95,8

56

(45)

36

(31)

63

53

50

49,6

48,4

65

55

49

46

122,8

4:e kv.

56,6

36,3

94,9

78,5

98,5

53

(39)

36

(27)

63

53

50

55,2

53,8

65

55

49

46

106,1

1953

l:a kv.

56,7

33,6

84,9

105,6

109,7

49

(36)

36

(20)

63

53

50

47,8

49,9

65

55

49

46

102,1

2: a kv.

75,4

41,1

77,2

59,2

93,1

49

(36)

36

(20)

63

53

50

48,6

46,4

65

55

49

46

100,0

3:e kv.

65,1

44,6

76,3

79,7

102,6

56

(42)

36

(28)

63

53

50

51,4

50,9

65

55

49

46

122,6

4:e kv.

58,7

36,2

104,0

66,4

100,9

53

(45)

36

(28)

63

53

50

57,2

56,0

65

55

49

46

125,0

1954

l:a kv.

49,5

35,0

86,7

56,5

95,8

49

(36)

36

(20)

63

53

50

68,2

60,0

65

55

49

46

120,1

2:a kv.

75,9

38,6

74,0

69,0

92,7

49

(36)

34

(20)

63

53

50

44,3

44,2

65

55

49

46

100,0

3:e kv.

68,5

44,1

81,8

91,4

104,1

56

(42)

36

(28)

63

53

50

54,1

50,3

65

55

49

46

117,6

4:e kv.

66,1

37,2

117,5

75,2

119,2

53

(42)

31

(28)

63

53

50

63,9

59,5

65

55

49

46

119,9

1955

l:a kv.

47,3

31,1

95,8

87,6

113,8

49

(38)

31

(22)

63

53

50

63,2

55,8

65

55

49

46

112,6

2:a kv.

72,6

37,4

83,1

59,1

92,3

49

(38)

31

(22)

63

53

55 (48)

47,8

52,2

65

55

49

46

111,8

3:e kv.

60,6

41,4

77,0

79,0

82,6

59

(45)

39

(31)

63

53

55 (48)

48.2

56,4

65

55

56

53

125,2

4:e kv.

77,5

47,6

107,3

90,5

104,4

55

(36)

35

(22)

63

53

55 (48)

56,0

59,6

65

55

56

53

134,1

1956

l:a kv.

65,9

46,3

79,9

120,1

100,5

49

(38)

31

(22)

63

53

55 (48)

66,4

58,1

65

55

56

53

136,0

2:a kv.

73,6

42,5

80,8

69,9

89,0

49

(38)

31

(22)

68

58

55 (48)

58,7

49,4

65

55

53

50

123,4

3:e kv.

68,8

48,0

82,2

98,6

97,2

59

(47)

39

(31)

68

58

55 (48)

47,4

56,1

68

58

55

52

128,9

1 Uppgifterna avser försäljningen vid fiskauktionerna i Göteborg,

Gravarne, Smögen, Lysekil och Strömstad.

2 Skarpsill, saltsill, skrapfisk och skaldjur ej medtagna.

3 Minimipriserna på sill och makrill avser orensad vara samt på

torsk rensad vara med huvud.

4 Avser minimipriser vid försäljning på s. k. första auktion (för

alla köpare). Inom parentes har angivits minimipriset vid försäljning

på s. k. andra auktion (för exportörer och beredare i fråga om sill

samt för beredare av frysta filéer i fråga om makrill).

5 Fr. o. m. andra kvartalet 1953 t. o. in. andra kvartalet 1956 har gällt

ett gemensamt minimipris av 58 öre för sill, som ilandföres i Blekinge.

0 Partinoteringen på strömming är det pris, som producentföreningen

fastställt att gälla vid försäljning till återförsäljare i och för

dennes rörelse, och är sålunda ej jämförbart med de i kolumnerna

ledovisade fiskarepriserna.

Anm. 1. Såväl de genomsnittliga fiskarepriserna som minimipriserna

inkluderar i förekommande fall exempelvis auktionsavgifter och

fiskarens andel i lådkostnaden.

Anm. 2. Vissa korrigeringar har i tablån skett av de i bilaga 4

till prop. 1956:86 angivna fiskareprisema.

co

05

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1957

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

37

Bilaga 5

Utrikeshandeln med fisk, fiskrom, ostron och kräftdjur samt fiskkonserver omfattande

stat. nr 27—63 och 315—317

År

Utförsel

Införsel

Differens

Kommersiell export

Direkt-

Sum-

Kommersiell import

Sum-

Utförsel-

land-

överskott (+)

ma1

(fisk

(fiskkon-

ningar i

(fisk

(fiskkon-

Införsel-

m. m.)

server)

utlan-

m. m.)

server)

överskott (—)

stat. nr

stat. nr

det1

stat. nr

stat. nr

27-63

315-317

27-63

315—317

Miljoner kilogram

1935/39.

25,6

0,9

14,8

41,3

50,2

1,4

51,6

- 10,3

1940/44.

5,6

0,2

1,7

7,5

11,7

0,3

12,0

— 4,5

1945....

6,7

0,1

6,7

13,5

16,8

0,2

17,0

- 3,5

1946....

34,1

2,5

13,0

49,6

28,4

0,7

29,1

+ 20,5

1947....

17,6

2,5

10,1

30,2

30,1

1,2

31,3

- 1,1

1948....

47,8

1,4

12,9

62,1

28,5

0,7

29,2

+ 32,9

1949....

46,2

2,2

18,1

66,5

23,5

0,8

24,3

+

1950....

35,5

2,7

24,5

62,7

26,8

1,5

28,3

+ 34,4

1951....

51,1

1,7

19,0

71,8

31,1

1,2

32,3

+ 39,5

1952....

00)3

1,7

28,8

85,8

34,8

1,6

36,4

+ 49,4

1953....

48,1

1,1

30,7

79,9

36,4

2,0

38,4

+ 41,5

1954....

52,7

2,3

27,8

82,8

34,2

2,3

36,5

+ 46,3

1055....

51,2

1,6

34,9

87,7

44,1

2,7

46,8

+ 40,9

1956 2 ..

41,0

1,8

28,0

70,8

44,1

3,1

47,2

+ 23,6

Miljoner kronor

1935/39

8,0

1,1

3,1

12,2

23,1

2,4

25,5

- 13,3

1940/44

2,9

0,2

0,3

3,4

10,5

1,6

12,1

- 8,7

1945____

4,1

0,2

7,0

11,3

19,6

1,3

20,9

- 9,6

1946....

25,6

5,4

10,1

41,1

32,2

4,3

36,5

+ 4,6

1947....

17,7

7,4

5,1

30,2

30,6

5,2

35,8

- 5,6

1948....

33,6

4,9

5,9

44,4

29,7

2,5

32,2

+ 12,2

1919....

28,0

5,7

6,8

40,5

24,7

2,8

27,5

+ 13,0

1950....

23.5

7,6

8,8

39,9

29.9

6,5

36,4

+ 3,5

1951....

33,8

5,6

8,7

48,1

37,4

5,8

43,2

+ 4,9

1952....

38,9

0,0

11,0

55,4

47,1

6,8

53,9

+ 1,5

1953....

34,2

3,7

10,8

48,7

50,3

8,7

59,0

- 10,3

1954....

35,1

7,7

11,6

54,4

54,4

11,2

65,6

- 11,2

1955....

35,3

5,5

14,1

54,9

72,6

13,9

86,5

- 31,6

1956 2 ..

32,9

6,4

16,5

55,8

72,2

15,7

87,9

- 32,1

1 Skrapfisk är icke inkluderad. Direktlandningar av skrapfisk uppgick i milj. kg till år 1950

3,9, år 1951 2,5, år 1952 3,6, år 1953 2,4, år 1954 7,8, år 1955 10,1 och år 1956 5,5.

2 Siffrorna för kommersiell handel enligt tullverkets preliminära statistik, direktlandningar

enligt jordbruksnämndens beräkningar. Tidigare års siffror är hämtade från handelsstatistiken.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

Bilaga 6

Prisutvecklingen på vissa förnödenheter inom fisket

(Indextal 1946 = 100)

År

Skarpsilltrål

70 fot

Trålwire

l1/*" 42 tr

Sill trålnät

ls/>5 42 tr

Snörpvadnät

2<,/9 17 tr

Kronor

per st

Indextal

Kronor

per m

Indextal

Kronor

per kg

Indextal

Kronor

per kg

Indextal

1938......

400

67

0,45

60

4,30

54

6,60

51

1939......

350

58

0,57

76

4,81

60

7,08

55

1940/45 ..

550

92

0,67

89

7,42

93

11,47

89

1946......

600

100

0,75

100

7,97

100

12,92

100

1947......

600

100

0,75

100

7,97

100

12,92

100

1948......

775

129

0,95

127

10,71

134

15,06

117

1949......

775

129

0,95

127

11,05

139

15,75

122

1950......

840

140

1,10

147

12,82

161

18,30

142

1951......

1192

199

1,25

167

16,32

205

24,41

189

1952......

1155

193

1,35

180

15,85

199

23,85

185

1953......

1155

193

1,20

160

15,20

191

23,70

183

1954......

1155

193

0,95

127

15,20

191

23,40

181

1955......

1155

193

0,87

116

15,00

188

23,40

181

1956......

1 155

193

0,99

132

15,00

188

23,40

181

År

Snurrevadståg

Tross om 50 kg

Strömmingssköte;

7 200 x 300 x 19 x

x 60/6

Brännolja O zon

Va—låda

Kronor

per kg

Indextal

Kronor

per st

Indextal

Öre per

liter

Indextal

Kronor

per st

Indextal

1938......

1,00

29

137

33

11,2

77

1939......

1,10

31

137

33

11,7

81

, .

—

1940/45 ..

2,85

81

306

75

73,3

505

. .

—

1946......

3,50

100

410

100

14,5

100

1,60

100

1947......

3,50

100

411

100

14,8

102

1,75

109

1948......

3,25

93

415

101

17,9

123

1,85

116

1949......

3,85

no

429

105

17,4

120

1,75

109

1950......

4,15

119

432

105

19,8

137

1,75

109

1951......

4,94

141

478

116

23,1

159

2,90

181

1952......

4,85

139

493

120

23,2

160

2,95

184

1953......

4,12

3,58

118

470

115

22,7

157

2,40

150

1954......

102

486

119

21,8

150

2,50

156

1955......

3,38

97

522

127

22,0

152

2,65

166

1956......

3,49

100

522

127

23,3

161

2,60

163

Anm. Priset på is på västkusten har 1946—1956 varit oförändrat 32 kronor 10 öre per ton.

opaginerad Kontrollera mot PDF

670280. Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Tablå över inkomster (prisregleringsavgifter m. m.) och utgifter för prisregleringen på fisk under tiden

1946—31/i2 1956, allt i kronor

Bilaga 7

Tid

Västkusten

Sydkusten

Ostkusten (strömming)

Importfisk

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Utgifter

Pris-

reglerings-

avgifter

Införsel-

avgifter

Pristillägg

Pristillägg

Utbetalt för

prisutjämn.3

1946 ..................

1947 ..................

1948 ..................

1949 ..................

1950 ..................

1951 ..................

1952 ..................

1953 ..................

1954 ..................

1955 ..................

1 117 780: 21

1 699 532:08

2 239 833:72

2 000 733: 09

1 546 655: 26

2 026 991:10

2 152 916:51

2 309 384: 26

2 323 216: 67

1 276 724:82

1 507 945:02

1 949 812:46

1928 838:41

2 560 254: 65

1 441 531: 28

1713 595:81

1 757 128: 95

1 563 805:09

1500 000: —

124 086:57

196 826:53

381 401: 55

306 089:17

225 914:41

314 686:10

488 976: 85

528 363:87

512 834: 04

594 931:23

80 276:72

224 512:86

8 323: 68

292 115: 77

581 793: 96

138 400:72

145 048:07

214 768:99

157 717:72

446 488:05

113 425:88

191 648:54

245 834:98

254064:84

236 396: 81

310 511:65

448015: 42

534 310:05

501155: 91

548 105: 17

140 726

132 597

831 289

485 874

525 000

800 000

800 000

800 000

826 no

46

74

95

80 167:09

295 221:73

240 298: 87

247 384:72

324 952: 84

836 301: 45

1 326 222: 23

1 352 397: 96

1 322 794: —

2 180 626: 39

1956..................

1 653 500: 39

3 2 507 328:80

299 295:86

3 640 000: —

382 933: 98

3 560 000

1 707 184:85

1560 000: —

Omkostnader

Omkostnader

Omkostnader

1946 1956............

276 405:73

73 535: 42

3 154:80

Summa

21 027 498:90

19 983371:02

3973 406:18

3 002981:96

3 766403:23

5904 752:95

9913 552:13

1560000: —

Behållning ( + ) resp.

underskott (—)........

+ 1044127:88

+ 970424:22

- 2138 349: 72

Överfört år 1946 från

clearingkassan

för fisk ..............

Ränteinkomst ........

+ 11349 754:51

1000 000: —

1041264:26

+ 13 391018: 77

1 Beträffande strömmingsregleringen ''/*.

2 Bortsett från fonder å tillhopa 543 168 kronor, vilka vid regleringssystemets införande ställts till ostkustens förfogande för prisutjämningsbidrag

och sedermera helt åtgått.

3 Beloppet är preliminärt. os

Anm. »Prisregleringsavgifter» och »införselavgifter» avser under respektive år faktiskt influtna inkomster, medan »pristillägg» och »utbetalt 50

för prisutjämning» belöper på respektive år.

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1957

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:215 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående reglering av priserna på fisk under hudgetåret 1957/58 m. m. jämte i ämnet väckt motio a1 i texten
  2. JoU 1957:14 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående reglering av priserna på fisk under budgetåret 1957/58 m. m. jämte i ämnet väckt motion. s. 1 i texten