Sök i Ratio Lex

Angående anordnande av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m

1957-03-01 · 59 sidor, varav 59 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 59 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1957:98, Angående anordnande av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

1

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående anordnande av

en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m.;

given Stockholms slott den 1 mars 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över socialärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande statsrådet

hemställt.

GUSTAF ADOLF

John Ericsson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att vid Gudhems kungsgård, vars användning

som remontdepå upphör med utgången av budgetåret 1956/57, anordnas

en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare, omfattande 100 vårdplatser.

Till kostnader för anordnandet begäres anslag för innevarande och

nästa budgetår med tillhopa 5 115 000 kronor. Verksamheten vid anstalten

beräknas inte kunna påbörjas förrän under budgetåret 1958/59. Vissa avlöningsutgifter

och omkostnader uppkommer emellertid redan under nästa

budgetår. Anslag härför äskas med sammanlagt 335 000 kronor.

Vidare föreslås, att fr. o. m. nästa budgetår å en för ändamålet förhyrd

fastighet i Fagersta anordnas en tillfällig statlig vårdavdelning för alkoholmissbrukare.

Vårdavdelningen, som beräknas få 35 platser, avses skola

organisatoriskt anknytas till vårdanstalten å Venngarn. Anslag äskas till

1 Dihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 9S

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

kostnader för anordnandet av vårdavdelningen med 160 000 kronor samt

till avlöningar och omkostnader vid densamma under nästa budgetår med

254 000 kronor.

Slutligen begäres riksdagens godkännande av vissa riktlinjer för utnyttjande

av Hessleby sanatorium såsom specialanstalt för tuberkulossjuka alkoholmissbrukare.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

3

Utdrag av protokollet över socialärenden, hållet inför IJans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 1 mars 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Zetterberg, Sträng, Ericsson, Andersson, Hedlund, Persson,

Lindström, Lange, Lindholm, Näsgård, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, finans-, jordbruks-,

inrikes- och civildepartementen anmäler chefen för socialdepartementet,

statsrådet Ericsson, fråga om anordnande av en ny statlig vårdanstalt

för alkoholmissbrukare m. m. samt anför därvid följande.

Med skrivelse den 7 november 1956 har nykterhetsvårdsutredningen* överlämnat

en promemoria (stencilerad) med förslag till ny statlig vårdanstalt

för alkoholmissbrukare.

Över promemorian har yttranden avgivits av socialstyrelsen, medicinalstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd, fortifikationsförvaltningen,

domänstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län, försvarets

personalnämnd, styrelserna för statens vårdanstalter å Svartsjö och

Venngarn, statens kommitté för sinnessjukvårdens utbyggande, mentalsjukvårdsdelegationen,

Svenska nykterhetsvårdsförbundet, Sveriges läkarförbund,

Svenska läkarföreningen för alkoholsjukdomarnas bekämpande och

Sveriges fångvårdsmannaförbund.

Vidare har nykterhetsvårdsutredningen i skrivelse den 21 januari 1957

lagt fram förslag om anordnande av en ny anstaltsavdelning, anknuten till

vårdanstalten å Venngarn. över detta förslag har yttranden avgivits av socialstyrelsen,

byggnadsstyrelsen, statskontoret, statens lönenämnd och styrelsen

för vårdanstalten å Venngarn.

Slutligen har utredningen i skrivelse den 30 januari 1957 avgivit förslag

till omändring av Hessleby sanatorium till en specialanstalt för tuberkulossjuka

alkoholmissbrukare. Yttranden häröver har avgivits av socialstyrelsen,

medicinalstyrelsen, statskontoret, överstyrelsen för Konung Oscar II :s jubileumsfond,

styrelserna för Svenska stadsförbundet och Svenska landstingsförbundet

samt Svenska nykterhetsvårdsförbundet.

Jag hemställer om att nu få ta upp dessa frågor till behandling.

* Utredningen har bestått av landshövdingen P. Nyström, tillika ordförande, ledamoten

av riksdagens första kammare E. G. Andersson, direktören O. A. Burman, ledamöterna

av riksdagens andra kammare Brita Elmén och J. G. V. Engkvist, budgetsekreteraren

A. L. G. Lindmark oeh överläkaren G. A. R. Lundquist.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

Förslag till ny statlig vårdanstalt jämte yttranden

Nykterhetsvårdsutredningens promemoria

Behovet av en ny statlig vårdanstalt

Utredningen framhåller, att det hade varit att föredraga, att den i utredningens

direktiv berörda frågan om en ny statlig vårdanstalt hade behandlats

som en detalj i det större och mera tidskrävande frågekomplex, som

omfattar utformningen på längre sikt av anstaltsorganisationen i dess helhet.

Emellertid är det flera omständigheter som har kommit utredningen att

på ett tidigt stadium upptaga de statliga vårdanstalterna till särbehandling.

Platsbristen, som under det senaste året varit kännbar vid samtliga vårdanstalter

för alkoholmissbrukare, har i särskilt hög grad gjort sig gällande

vid de statliga vårdanstalterna för män. Detta har skapat stora olägenheter

för hela anstaltssystemet och även medfört ogynnsamma biverkningar för

den öppna vårdens vidkommande. Vidare har utredningen ställts inför frågan

om möjligheterna att för anstaltsändamål utnyttja Gudhems kungsgård,

då dess nuvarande användning som remontdepå upphör med utgången av

budgetåret 1956/57. Vid övervägandet av hithörande spörsmål har utredningen

kommit till den uppfattningen, att den sektor av vårdorganisationen,

som representeras av de statliga anstalterna, behöver utökas i avsevärd

grad. Då behovet har bedömts såsom trängande, har utredningen tidigare

föreslagit viss provisorisk utbyggnad av de statliga vårdanstalterna å Svartsjö

och Venngarn. Åtgärder av sådant slag är emellertid icke tillfyllest.

Ehuru utredningen icke nu är beredd att framlägga en slutlig plan för

anstaltssystemets utformning i dess helhet, finner utredningen det dock möjligt

att ange vissa riktlinjer av betydelse för bedömningen av hithörande

frågor. Kvantitativt domineras anstaltssystemet f. n. av de erkända anstalterna,

som är avsedda för ett någorlunda lättskött klientel, medan de statliga

anstalterna har fått till uppgift att mottaga mera svårskötta eller eljest

komplicerade vårdtagare. Enligt utredningens mening kan strukturen hos

det nuvarande anstaltssystemet i stort sett bibehållas, så att lättare vårdfall,

som befunnits icke kräva mera kvalificerad behandling, fördelas på ett flertal

vårdenheter av sådan storlek, att anstaltsprägeln ej behöver bli särskilt

framträdande, medan övriga fall hänvisas till större anstalter, vars resurser

i fråga om personal, lokaler och utrustning avpassats med tanke på ett mera

svårskött och behandlingskrävande klientel. Anstalter av det sistnämnda

slaget bör även framgent drivas av staten. Oberoende av vem som är huvudman

för anstalter av den förstnämnda typen synes det oriktigt att såsom

nu sker belasta dessa anstalter med vårdfall, för vilkas behandling de ej

äger erforderliga resurser.

Utredningen finner det vanskligt att siffermässigt uppskatta behovet av

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 är 1957

5

platser på statliga vårdanstalter. I anslutning härtill framhåller utredningen,

att det synes berättigat att räkna med fortsatta framsteg på den öppna vårdens

område, vilka skulle göra det möjligt att framdeles tillrättaföra ett

proportionsvis större antal missbrukare utan anlitande av anstaltsvård.

Följden härav kan antagas bli, att anstaltsklientelet i högre grad än f. n.

kommer att utgöras av ett negativt urval med alltmer dominerande inslag

av svårpåverkbara, psykiskt skadade eller eljest svårslcötta personer.

I den öppna vården av alkoholmissbrukare har, anför utredningen, de

medicinska inslagen under senare år fått ökad betydelse. För den slutna

vårdens del har utvecklingen i sådan riktning gått långsammare. Det synes

därför angeläget, att inom anstaltssektorn skapas medicinska undersöknings-

och behandlingsmöjligheter av fullgott slag. Enligt utredningens mening

måste ifrågavarande behov tillgodoses genom anordningar vid statliga

vårdanstalter. Venngarnsanstaltens delvis genomförda omdaning är ett steg

i rätt riktning men är uppenbarligen otillräcklig. En viss utökning av de

icke statliga vårdanstalternas kapacitet i medicinskt hänseende torde visserligen

vara möjlig och önskvärd, men att dylika åtgärder skulle i nämnvärd

grad tillföra anstaltssystemet resurser av det slag, varom här är fråga,

måste av praktiska och ekonomiska skäl anses uteslutet.

Beträffande tillgången på vårdplatser vid anstalter för män lämnar utredningen

bl. a. följande uppgifter. De tre statsanstalterna Svartsjö, Venngarn

och Salberga har f. n., bortsett från viss överbeläggning, resp. 100, 120

och 36 platser. Det sammanlagda antalet platser vid statliga anstalter för

män har under de senaste 20 åren varierat mellan 236 och 280. Antalet platser

vid erkända vårdanstalter för män har under 20-årsperioden stigit från

315 till omkring 800 i början av år 1955.

Av anstalterna å Svartsjö och Venngarn redovisade tal för medelbeläggningen

under åren 1952—1954 måste, anför utredningen, betecknas som

mycket höga och innebär i själva verket att en betydande överbeläggning

har förekommit. Utredningen fortsätter:

Under det senaste året har såväl de statliga som de erkända vårdanstalternas

platsresurser måst utnyttjas till det yttersta. Ehuru de extraordinära

förhållanden, som varit rådande under denna tid, icke ännu kan läggas till

grund för bedömning av platsbehovet på längre sikt, har de erfarenheter

som vunnits under denna krisperiod ytterligare framhävt de statliga anstalternas

betydelse för hela vårdorganisationen. Statsanstalterna har icke

haft möjlighet att samtidigt dels tillgodose de platsanspråk, som representeras

av trängande nyintagningsfall och försökspermittenter som borde

hämtas åter, och dels fylla uppgiften att mottaga överflyttningar. Följden

därav har blivit att försökspermitterade, som återfallit och ideligen omhändertagits

för fylleri eller eljest visat sig samhällsbesvärliga, måst lämnas åt

sitt öde, och all anstalterna å Svartsjö och Venngarn ej kunnat i behövlig

omfattning mottaga personer, som på grund av t. ex. avvikande, olovlig

spritförtäring eller annan missanpassning rätteligen bort överflyttas dit.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

Att de starkt begränsade flyttningsmöjligheterna måste medföra betydande

olägenheter för flertalet anstalter ligger i öppen dag. Men bristen på anstaltsplatser

har medfört svårigheter även för den öppna nykterhetsvården,

i det alt sådana missbrukare, för vilka anstaltsvård varit den enda effektiva

hjälpen, ej kunnat beredas dylik vård inom rimlig tid. Dylika missbrukare

har i betydande utsträckning tagit nykterhetsnämndernas tid och krafter i

anspråk, samtidigt som de försvårat nämndernas arbete genom sitt ogynnsamma

inflytande på andra, mindre avancerade klienter hos nämnderna.

Att från vårdanstalt försökspermitterade personer kunnat missköta sig

flagrant och ihållande utan att bli återförda har också undergrävt respekten

för de nylcterhetsvårdande myndigheterna.

Utredningen erinrar om en av dr Curt Åmark år 1947 på uppdrag av

1946 års alkoholistvårdsutredning utförd socialpsykologisk undersökning

av klientel på vissa alkoholistanstalter. Undersökningen visade, att omkring

en tredjedel av klientelet icke var i behov av annan vård än det rena omhändertagandet,

en tredjedel kunde vårdas på anstalter med resurser för

medicinsk behandling och psykoterapi medan den återstående tredjedelen

behövde vård på psykiatrisk klinik eller alkoholistsjukhus. Utredningen

framhåller, att den finner det mindre sannolikt, att ett så stort antal vårdtagare,

som tidigare av 1946 års alkoholistvårdsutredning beräknats, skulle

befinnas kvalificerade för överförande till psykopatvård och därigenom bli

varaktigt avkopplade från nykterhetsvårdens anstalter. I detta sammanhang

erinrar utredningen om att den avlastning av vårdanstalterna, som

tillkomsten av psykopatsjukhus kan komma att medföra, motväges därav

att Salberga-anstalten, vilken mottager ett utpräglat psykopatklientel, torde

få avvecklas så snart ske kan.

I avsikt att erhålla underlag för en aktuell bedömning i fråga om förekomsten

vid vårdanstalterna av sådana intagna, som ej utan olägenhet kan

vårdas å den anstalt där de är inskrivna utan borde vårdas antingen å

anstalt av Venngarnstyp eller på anstalt med sluten avdelning och medicinska

behandlingsresurser, har utredningen utsänt en rundfråga till erkända

vårdanstalter för män jämte Venngarnsanstalten avseende ställningen

den 1 juli 1956. De inkomna svaren visar att av vid ifrågavarande

anstalter inskrivna ca 2 000 personer 257 bedömdes böra hänföras till anstalt

med större resurser, nämligen 118 till anstalt av Venngarnstyp och

139 till anstalt med sluten avdelning. I fråga om de vårdfall, 45 stycken,

som ansetts böra övergå från Venngarn till anstalt med sluten avdelning,

är avvikande från anstalten den dominerande motiveringen. Beträffande de

från erkända anstalter uppgivna 212 fallen åberopas framträdande psykiska

defekter i omkring hälften av fallen. I omkring 25 fall har kroppslig sjukdom

anförts såsom komplicerande faktor, medan i återstående ca 80 fall

förekommer skiftande beteckningar såsom missanpassning, nervositet, ömtålighet,

kverulans och agitation, svår kriminalitet in. m.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957 7

Utredningen framhåller, att den nämnda undersökningen icke kan läggas

till grund för någon säker bestämning av det antal platser av ena eller andra

typen som skulle erfordras, men att den synes bestyrka uppfattningen, att

det inom anstaltsklientelet fortlöpande finnes en mycket betydande grupp

av defekta och svårt missanpassade personer och att behovet av bättre vårdresurser

för dessa är så omfattande, att det ej kan tillgodoses genom smärre

förbättringar av de befintliga anstalterna.

Då det gällt att bedöma behovet av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare

har utredningen icke kunnat bortse från den sedan hösten 1955

ökande bristen på vårdplatser men har å andra sidan icke velat låta denna

företeelse, vars varaktighet icke nu kan bedömas, dominera bilden. Det

synes nämligen utredningen obestridligt, att även under mera ordinära

förhållanden betydande olägenheter har vållats därav, att den statliga anstaltssektorn

icke haft tillräcklig storlek för att kunna mottaga det klientel

som bort hänvisas dit.

Det är enligt utredningens uppfattning viktigt, att en permanent utbyggnad

av anstaltssystemet icke ensidigt inriktas på att säkerställa en kvantitativ

förstärkning av den ena eller andra sektorn utan att den framför

allt får den kvalitativa utformning, som kan beräknas bli till största nytta.

Från denna synpunkt har utredningen funnit sig böra lägga stor vikt vid

behovet av bättre resurser i fråga om medicinsk undersökning och behandling

inom anstaltssystemet med tanke på såväl de direkta behandlingsresultat,

vilka därigenom kan uppnås, som de fördelar för hela vårdorganisationen,

vilka står att vinna genom ökade möjligheter till undersökning

och differentiering av klientelet. En verkligt betydelsefull förbättring i dessa

hänseenden kan enligt utredningens mening bäst uppnås genom inrättandet

av en ny vårdanstalt, vilken från början utformas för sitt särskilda ändamål.

Anstaltens lokalisering, storlek m.m.

Enligt utredningens mening är det icke ändamålsenligt att samtliga statsanstalter

för män liksom flera av de övriga anstalterna är lokaliserade till

mälarlandskapen. Av de personer, som under år 1954 intogs på allmänna

vårdanstalter för alkoholmissbrukare, kom, anför utredningen, drygt en

fjärdedel från de västsvenska landskapen Västergötland, Halland, Bohuslän

och Värmland samt något mindre än en fjärdedel från Skåne, Blekinge och

Småland. Betydande fördelar skulle enligt utredningens mening vinnas genom

anstaltens förläggning till närheten av väst- och sydsvenska befolkningscentra.

Från denna synpunkt har anstaltens förläggning till Gudhems

kungsgård ansetts ändamålsenlig. I kommunikationshänseende är närheten

till Falköping fördelaktig. Avståndet till staden, omkring 7 km, begränsar

vårdtagarnas möjligheter att företaga okontrollerade utflykter till staden

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S år 1957

men utgör ej hinder för anstalten och dess befattningshavare att utnyttja

de möjligheter i olika hänseenden som staden erbjuder. Den omständighet

som utredningen har tillmätt avgörande betydelse är emellertid, att ett

nytt statligt mentalsjukhus inom kort börjar uppföras på ett avstånd av endast

ca 4 km från Gudhem, varigenom de lokala förutsättningarna för samarbete

med detta sjukhus skulle bli synnerligen goda. — Utredningen har sålunda

ansett sig böra förorda, att anstalten förlägges till Gudhem.

Utredningen anser, att en anstalt av ifrågavarande slag bör omfatta högst

150 vårdplatser. Till dess verksamheten vid den föreslagna anstalten hunnit

stabilisera sig bör platsantalet lämpligen begränsas till 100, varvid dock

utformningen av gemensamhetsutrymmen och planering i övrigt bör göras

på sådant sätt, att utbyggnad till 150 platser kan ske. Med hänsyn till erfarenheter

från Venngarn synes det utredningen angeläget, att Gudhemsanstalten

redan från början utrustas med slutna vårdutrymmen så att vårdtagare

icke i någon större omfattning behöver flyttas till särskild sluten

anstalt. Av de 100 platserna bör hälften anordnas å avdelningar för sådana

patienter, vilkas behandling kräver fortlöpande ledning och tillsyn av läkare,

nämligen 25 å intagnings- och behandlingsavdelningar — av utredningen

sammanfattade under benämningen klinik — och 25 å sluten avdelning.

Återstående 50 platser fördelas på öppna avdelningar för konvalescens

och rehabilitering.

Synpunkter på behandlingen

I fråga om vårdens innehåll anser utredningen, att det medicinska inslaget

bör starkt framhävas. Behandlingsavdelningen har därför planerats på

ett sätt som möjliggör sjukhusmässig vård. Utrustningen bör möjliggöra

de former av undersökning och behandling som vanligen tillämpas vid sjukhusvård

av alkoholskadade. För mera speciella undersökningar torde

främst det nya mentalsjukhuset få anlitas. Emellertid måste den medicinska

verksamheten omfatta även psykoterapi i olika former. Kvalificerad

psykoterapi under medverkan av läkare, psykologer och socialarbetare har

icke prövats inom anstaltsvården av alkoholmissbrukare i vårt land, vilket

utredningen betecknar som en brist. Vid sidan av den medicinska behandlingen

måste enligt utredningen den verksamhet, som kan sammanfattas

i termen socialterapi, tillmätas stor vikt. Det gäller här dels att klarlägga

sådana sociala faktorer som är av vikt för patientens behandling, dels att

sörja för de kuratorsgöromål av skiftande slag, som aktualiseras av intagningen

och av de förhållanden, som lett till densamma, samt dels att vidtaga

åtgärder för patientens eftervård och sociala återanpassning. Utredningen

anser det oundgängligen nödvändigt, att ifrågavarande verksamhet ges större

utrymme än personalresurserna f. n. tillåter vid de befintliga anstalterna.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

9

Beträffande arbetsdriften vid anstalten understryker utredningen starkt

vikten av att den allmänt accepterade principen om arbetet som ett betydelsefullt

inslag i själva vården blir vägledande. Del på vissa andra vårdområden

dominerande önskemålet att anstaltsvistelsen skall möjliggöra utbildning

i visst yrke får här tillmätas underordnad betydelse. Dels ulgöres

klientelet till övervägande del av personer i sådan ålder, att intresse för

yrkesutbildning endast undantagsvis kan påräknas, dels synes det ej realistiskt

att räkna med en sådan förlängning av vårdtiderna som skulle erfordras

för dylik utbildning. Däremot bör de intagnas behov av allmän arbetsträning

och vänjning vid ordinärt arbetstempo tillgodoses.

Vidare anför utredningen i fråga om de intagnas sysselsättning i arbete

bl. a. följande.

Jordbruksdriften, som utgör det huvudsakliga arbetsobjektet vid flertalet

vårdanstalter, har säkerligen tidigare varit en värdefull tillgång, men

synes numera mindre ägnad att väcka intresse hos ett klientel, som till

övervägande del kommer från städer och andra tätorter och saknar anknytning

till jordbruk. Jordbrukets fortgående rationalisering har även

medfört, att helt okvalificerad arbetskraft ej kan anlitas i samma omfattning

som förr, varigenom det för en jordbruksanstalts vidkommande lätt

uppstår en ofördelaktig proportion mellan å ena sidan antalet för driften

anställda tjänstemän och arbetare och å andra sidan det antal vårdtagare,

som kan beredas sysselsättning vid jordbruket. Utredningen vill därför

förorda, att jordbruket vid Gudhem åtminstone t. v. icke drives i anstaltens

regi utan utarrenderas. Härvid förutsättes sådan överenskommelse med

arrendatorn, att därtill lämpade vårdtagare kan erhålla jordbruksarbete,

om så befinnes önskvärt från sysselsättningssynpunkt.

Tillgång till skogsarbete har visat sig vara till fördel från sysselsättningssynpunkt,

varför till kungsgården hörande skog liksom vissa närbelägna

skogar kan erbjuda för anstalten lämpliga arbetstillfällen.

För att bereda tillgång till utomhusarbete för patienter, som ej lämpar

sig för egentligt jordbruks- eller skogsarbete, synes trädgårdsdrift i viss

omfattning vara behövlig.

Om jordbruksarbete sålunda blir av ringa betydelse för vårdtagarnas sysselsättning,

är det av så mycket större vikt att lämplig verkstadsdrift anordnas

vid anstalten. Det här ifrågavarande klientelet har ett jämförelsevis

ringa inslag av yrkeskunniga hantverkare utan domineras av grov- och

diversearbetare, byggnadsarbetare och industriarbetare. Hantverksmässigt

bedrivet skrädderi, skomakeri, snickeri etc. har därför fått allt mindre betydelse

för de intagnas sysselsättning vid vårdanstalterna. Det synes därför

lämpligt att verkstadsdriften gives industriell prägel med sådant inslag

av enkla, tempobetonade arbetsmoment, att även helt ovan arbetskraft efter

jämförelsevis kort tid kan uppnå erforderlig färdighet. Emellertid måste

även behovet av viss differenliering av sysselsättningen med hänsyn till individuell

fallenhet beaktas. Utredningen finner lämpligt, alt verkstadsdriflen

vid anstalten omfattar två olika arbetsgrenar, förslagsvis mekanisk verkstad

och träindustri. Utredningen har dock icke ännu varit i tillfälle att

företaga den ingående undersökning av alla de faktorer avseende lokal- och

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungi. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

maskinbehov, avsättningsmöjligheter m. m., som måste ligga till grund för

ett slutligt och detaljerat förslag.

För sysselsättning av de vårdtagare, som ej kan placeras inom någon

gren av anstaltens egentliga arbetsdrift, måste resurser skapas för sysselsättningsterapi

i speciell bemärkelse. Ledningen av denna verksamhet bör

omhänderhavas av en arbetsterapeut.

Vid uppläggning av arbetsdriften enligt de av utredningen föreslagna

riktlinjerna kan man räkna med ungefär följande fördelning av de intagna

på olika sysselsättningsgrenar:

Den sistnämnda sysselsättningsgruppen — ekonomiarbeten — skulle företrädesvis

omfatta underhållsarbeten å byggnader, yttre renhållning, transporter

o. dyl. men endast i mindre utsträckning inre handräckningsgöromål.

Sålunda skulle vårdtagare icke användas för kökshandräckning. Under

anstaltens första skede torde de intagna i jämförelsevis stor omfattning

kunna beredas sysselsättning med byggnads- och anläggningsarbeten, varför

den slutliga utbyggnaden av verkstadsdriften möjligen kan ske efter

det anstalten börjat sin verksamhet.

Utredningen anser, att sysselsättningsterapin inte får ensidigt inriktas

på arbetsdrift av olika slag utan att det är av minst lika stor betydelse att

man tillgodoser de intagnas behov av verksamhet och förströelse under fritiden.

I denna fråga anför utredningen i huvudsak följande.

Erfarenheten visar att sysslolöshet på en anstalt skapar god jordmån för

kverulans och ovederhäftig agitation, stimulerar rymningstendenser och

osund gängbildning samt bidrager till att fixera de intagnas tankar vid de

negativa sidorna av det ingripande, för vilket de har blivit föremål. Det är

också ovedersägligt att rymningar och andra oordningar på anstalterna oftast

förekommer under fritiden.

Vid planeringen för den nya anstalten har utredningen betraktat fritidssysselsättningen

som ett vårdmoment av väsentlig betydelse. I konsekvens

därmed har frilidsutryinmen av olika slag avdelats i jämförelsevis stor

omfattning på de olika avdelningarna. Den organiserade fritidsverksamheten

skulle huvudsakligen koncentreras till en särskild byggnad. För ulomhusidrott

har planerats en träningsplan och en reglementsenlig fotbollsplan.

Då naturliga badmöjligheter saknas i anstaltens närhet, bör solbad

anordnas i förening med utomhusduschar.

Man kan räkna med att ledning av studiecirklar o. dyl. skall i rätt stor

utsträckning kunna anförtros åt frivilliga krafter, som torde kunna värvas

genom bildningsorganisationer och liknande ideella sammanslutningar i anstaltens

närhet. För dylika insatser torde arvoden få beräknas. Aktiva in
-

Arbet soförmögna

Sysselsättningsterapi

Mekanisk industri

Träindustri

Trädgård, skog o. dyl.

Ekonomiarbeten

15

20

20

20

10

15

100

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

satser av intresserade vårdtagare torde i viss utsträckning kunna påräknas,

varjämte frivillig medverkan från personalens sida bör uppmuntras. Den

planering och samordning av fritidsverksamheten som är en nödvändig förutsättning

för ett gott resultat, måste emellertid anförtros åt en särskild

befattningshavare, vars arbetsuppgifter avväges på sådant sätt, att han kan

ägna erforderlig tid åt ifrågavarande göromål.

I fritidsverksamheten torde få räknas med vissa inslag av religiös karaktär.

Vid befintliga vårdanstalter har sammankomster, som ordnats av

olika religiösa grupper och sammanslutningar, ofta tilldragit sig stort intresse

från de intagnas sida. För sådant ändamål erforderlig samlingslokal

inrymmes i fritidsbyggnaden.

För att bästa möjliga effekt skall utvinnas av den mångsidiga vård- och

rehabiliteringsverksamhet, som bör vara utmärkande för vårdanstalter för

alkoholmissbrukare, finner utredningen det vara av vikt att samverkan och

samråd sker mellan företrädare för olika grenar av vårdarbetet vid anstalten.

Därvid bör bl. a. eftersträvas, att snarast möjligt efter en patients ankomst

huvudsakliga riktlinjer uppdrages för hans behandling med avseende

på medicinsk terapi, sociala hjälpåtgärder, sysselsättning etc. Då det

gäller den närmare utformningen torde, framhåller utredningen, bl. a. erfarenheterna

av det inom fångvården tillämpade systemet med behandlingskollegier

kunna tjäna till ledning.

Utredningen anser, att ytterligare utökning av behandlingsmöjligheterna

bör eftersträvas och anför härom bl. a. följande.

Det kan övervägas att låta därtill lämpade vårdtagare övergångsvis antaga

arbete i anstaltens närhet och att för sådana vårdtagare anordna någon speciell

inkvartering av typen inackorderingshem utanför själva anstalten. Vidare

torde familjevård i direkt anknytning till anstalten komma i fråga.

Möjligen kan vid Gudhemsanstalten samarbete komma till stånd med den

öppna vården vid mentalsjukhuset. Ytterligare differentiering kan tänkas

efter mönster av den samverkan som inom mentalsjukvården förekommer

mellan å ena sidan de egentliga sjukhusen och å andra sidan hem för lättskötta

sjuka. Sedan vissa, huvudsakligen ekonomiska hinder avlägsnats,

borde det vara möjligt att på liknande sätt från anstalten permitlera vårdlagare

till lämpligt belägna enskilda vårdhem.

Fn utbyggnad av verksamheten enligt nu skisserade riktlinjer, varigenom

anstalten mindre skulle framstå som ett instrument för frihetsberövande

än som centrum i en mångsidig rehabiliteringsverksamhet, vore enligt utredningens

mening synnerligen önskvärd men behöver icke ingripa i planeringen

för anstalten på nuvarande stadium.

Anstaltens infogning i vårdorganisationen

Utredningen räknar med att den statliga anstaltsorganisationen för manliga

alkoholmissbrukare eller tillkomsten av Gudhemsanstalten och nedläggandet

av vårdanstalten för alkoholmissbrukare vid Salberga sjukhus

skulle, om man bortser från befintliga eller planerade provisoriska anord
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

ningar, få följande omfattning och sammansättning. Vid Venngarnsanstalten,

som nu har 120 permanenta vårdplatser, bör enligt utredningens mening

inrättas en sluten avdelning med 30 platser. Förslag härom framlägges

dock icke nu. I fråga om Svartsjöanstalten förutsätter utredningen, att

densamma efter den omdaning, varom principbeslut har fattats, kommer

att omfatta nära 150 platser. Sammanlagt skulle man vid Gudhem, Svartsjö

och Venngarn förfoga över ca 400 vårdplatser, varav 135 å sjukavdelningar

av olika typer, 95 å slutna avdelningar och 170 å öppna och halvöppna avdelningar.

I fråga om differentieringen av klientelet mellan de tre anstalterna finner

utredningen övervägande skäl tala för att Svartsjöanstalten bibehåller sin

nuvarande huvudsakliga funktion att vara asylanstalt för det svårt belastade

eller på anstalt svårbehandlade återfallsklientelet. Venngarn och Gudhem

skulle få ett inbördes tämligen likartat klientel, motsvarande de patientkategorier

som nu intages å Venngarnsanstalten.

Vissa förvaltningsfrågor

Gudhems kungsgård omfattar 62 har odlad jord, 233,5 har betesmark och

105 har skogsmark. Enligt utlåtande av jordbruksexperter från hushållningssällskapet

i länet kan egendomen lämpligast drivas som betesgård med

huvudvikt på uppfödning av gödboskap. Utredningen anser, att några större

kostnader för jordbruksbyggnader icke behöver beräknas samt att bostäder

för arrendator och jordbrukspersonal kan disponeras i huvudbyggnaden

med tillhörande flyglar och i ett befintligt tvåfamilj shus.

I konsekvens med sin förut redovisade uppfattning, att jordbruket vid

kungsgården icke bör drivas av anstalten, föreslår utredningen, att anstaltens

styrelse icke betungas med ansvar för förvaltningen av egendomen.

Ä andra sidan finner utredningen det vara av vitalt intresse för anstalten

att egendomen stannar under allmän förvaltning, så att okontrollerade förändringar

i fråga om bebyggelse och disposition i övrigt av egendomens

nuvarande område icke behöver befaras. Vidare anses det nödvändigt att

upplåtelse av egendomen kan förenas med förbehåll med avseende på de

särskilda krav, som anstaltens behov av skyddat grannskap motiverar. Efter

överläggningar med försvarets fortifikationsförvaltning, vilken f. n. förvaltar

Gudhems kungsgård, har utredningen funnit, att dessa önskemål bäst

skulle tillgodoses genom att egendomen, i den mån mark och byggnader icke

skall disponeras för anstaltens räkning, ställes under förvaltning av domänstyrelsen,

på vilken det får ankomma att föranstalta om ularrendering av

jordbruket.

I fråga om förvaltningen och ledningen av själva anstalten synes Gudhemsanstalten

höra följa samma mönster som statsanstalterna å Svartsjö och

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 dr 1957

13

Venngarn, vilket vid nu gällande ordning skulle innebära, att anstaltens

styrelse bleve direkt underställd Kungl. Maj:t. Utredningen ifrågasätter visserligen

om icke praktiska skäl skulle tala för en ändring i fråga om den

centrala förvaltningen av de statliga vårdanstalterna för alkoholmissbrukare,

men har icke ansett sig kunna ingå närmare på denna fråga i föreliggande

sammanhang.

Utredningen framhåller, att övergångsskedet mellan depåns nedläggande

den 30 juni 1957 och den tidpunkt då anstalten kan träda i verksamhet förtjänar

särskilt beaktande samt att det gäller icke endast att uppföra och

utrusta byggnaderna utan även att under övergångstiden sörja för den personal,

som beräknas övergå från depån till anställning vid anstalten. Härom

anföres bl. a. följande.

Redan vid begynnelsen av utredningens undersökningar angående Gudhem

förutsattes det, att remontdepåns personal borde beredas möjlighet till

anställning vid anstalten, i den mån detta vore förenligt med anstaltens

intresse. Fortlöpande samråd i denna fråga har därefter ägt rum mellan

utredningen och försvarets personalnämnd. Antalet befattningshavare vid

remontdepån som förklarat sig företrädesvis önska övergå till anställning

vid anstalten uppgår till omkring trettio, och flertalet av dessa synes lämpa

sig härför. En särskild fråga är emellertid hur denna personalgrupp skall

kunna beredas sysselsättning redan från den 1 juli 1957. I fråga om ett

mindre antal räknar utredningen med att provtjänstgöring i utbildningssyfte

skall kunna ordnas, främst vid anstalterna å Venngarn och Svartsjö.

Vidare torde en del arbetskraft få beräknas för skötseln av jordbruket, vilket

icke torde hinna bli utarrenderat förrän våren 1958. Såsom huvudsaklig

övergångssysselsättning för den övertagna personalen räknar emellertid

utredningen med vissa anläggningsarbeten för anstalten såsom ledningsoch

vägarbeten, planering o. dyl. Det sålunda planerade utnyttjandet av arbetskraften

torde påkalla åtskilliga åtgärder av övergångsnatur. Det bör få

ankomma på Kungl. Maj:t att besluta härom. Som exempel på vissa övergångsanordningar

må här nämnas bibehållande av extra ordinarie tjänster

m. m. I största möjliga utsträckning bör den personal som skall överföras

få behålla sina nuvarande förmåner.

Utredningen föreslår, alt ett särskilt tillfälligt förvaltningsorgan inrättas

med uppgift att dels i samverkan med byggnadsstyrelsen sörja för anordnandet

av anstalten, dels tills vidare vara anställande myndighet för den

från remontdepån övertagna personalen och dels, i den mån det kan påkallas,

övergångsvis taga befattning med förvaltningen av egendomen.

Byggnadsbehov

Utredningen anför, att ingen av de befintliga byggnaderna lämpar sig för

förläggningsändamål, varför anstaltens vårdavdelningar måste inrymmas

i nybyggnader. Därjämte bör uppföras byggnader för matsal och värme
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

central, för fritidslokaler samt för administration. Då berggrunden överallt

ligger på ringa djup, har bebyggelsen i huvudsak planerats som källarlösa

enplanshus. Byggnaderna föreslås uppförda av lättbetongplank eller jämförligt

material. I fråga om de olika byggnadernas utformning in. m. anför

utredningen i huvudsak följande.

Klinikbyggnaden föreslås delvis utförd med souterrängvåning. I denna

våning förlägges anstaltens huvudförråd av persedlar ävensom förråd för

de intagnas egna kläder och övriga tillhörigheter samt en verkstad för lagning

och översyn av persedlar. För mottagning av ankommande patienter

anordnas en väntplats, inskrivningsexpedition, omklädningshytt och badrum.

I byggnadens bottenplan upptages den ena huvudflygeln av polikliniklokaler,

expeditioner o. dyl. Här finnes sålunda två läkarrum, undersökningsrum

samt arbetsrum för läkarens sekreterare ävensom för kurator,

psykolog och auskultanter. För behandlingsändamål avses ett särskilt utrymme

för fysikalisk terapi och ett ordinärt behandlingsrum. Vidare inrättas

rum för rutin- och speciallaboratorier, psykologlaboratorium, tandbehandling

och besökande till patienter.

Intagningsavdelningen är inrymd i en mindre flygel och omfattar nio

vårdplatser, fördelade på fem enkelrum och två tvåmansrum.

Under det att intagningsavdelningen är avsedd att huvudsakligen fungera

som sluss för ankommande vårdtagare, utformas den behandlingsavdelning

om sammanlagt sexton platser, som inrymmes i byggnadens andra huvudflygel,

för sådana patienter, som mer än rent tillfälligtvis behöver bli

föremål för medicinsk behandling. För detta ändamål har det befunnits

lämpligt att fördela platserna på två rum med fyra platser vardera, två

tvåmansrum och fyra enkelrum. Vidare inrymmes här matsal och serviskök,

ett särskilt dagrum, ett rum för arbetsterapi samt vissa för behandlingsavdelningen

och intagningsavdelningen gemensamma utrymmen, nämligen

sköterskerum, jourrum, bad och förråd.

Den slutna avdelningen utgöres av två byggnadskroppar, vilka sammanbindes

av ett entréutrymme med väntrum och jourrum. Den ena byggnadskroppen

omsluter en fyrkantig gård samt innehåller patientrum och övriga

utrymmen, nämligen läkar- och behandlingsrum, arbetsrum för avdelningsföreståndare

(assistent), två besöksrum, förråd, utrymme för sysselsättningsterapi,

dagrum med matplats och serviskök samt toalett- och badrum.

Patientrummen är till antalet elva, samtliga enmansrum. Av dessa inrättas

tre för mera kvalificerad isolering. — Den andra byggnadskroppen omsluter

på tre sidor en gård, som på den fjärde sidan begränsas av en mur. Antalet

vårdplatser i denna del av byggnaden är fjorton, tio på enkelrum och

fyra på tvåmansrum. Förläggningsutrymmena fördelas på två avdelningar,

vardera försedd med kombinerat dagrum och matrum samt toalettutrymmen.

Dessutom finnes ett gemensamt serviskök. I byggnadens flyglar inrymmes

arbetslokaler med rum för arbetsterapeuten samt fritidslokal jämte

ett hobbyrum.

Vid planeringen av den slutna avdelningen har det ansetts särskilt viktigt

att finna en lösning, som gör det möjligt att utan olägenhet variera

användningen av utrymmena allt efter klientelets beskaffenhet. Den föreslagna

lösningen gör det möjligt att om så behövs bereda samtliga vård
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

15

tagare på avdelningen behövlig sysselsättning och motion inom byggnaden

samt att utan låsning av de särskilda rummen uppdela klientelet i smågrupper.

Ä andra sidan kan den slutna avdelningen antingen helt eller delvis

hållas öppen eller halvöppen.

För sådana vårdtagare, som icke är föremål för särskild medicinsk behandling

och ej behöver speciell övervakning, inrymmes 50 vårdplatser i

fem öppna paviljonger. Erfarenheten visar att det från trevnads- och vårdsynpunkt

är fördelaktigt att uppdela anstaltsklientelet i små förläggningsgrupper,

hellre under än över tio personer. Varje paviljong omfattar tio

enkelrum. Fri tidsutrymmena utgöres av ett dagrum och ett hobbyrum samt

ett pentry.

I administrationsbyggnaden föreslås rum för anstaltschefen, assistent och

kanslibiträde, arkivutrymmen, två samtalsrum, avsedda att bereda möjlighet

till ostört samtal med vårdtagare, samt utrymme för den kamerala

administrationen. Till administrationsbyggnaden anslutes inhägnaden kring

anstaltsområdet, som här får huvudentré.

Matsalsbyggnaden med kök och panncentral uppföres i två plan. I källarvåningen

inrymmes, förutom panncentralen, för maskinavdelningen avsedd

verkstad, badavdelning samt vissa ekonomiutrymmen för köket. I bottenplanet

inrymmes kökshall med tillhörande förråds-, berednings- och

disklokaler, stora matsalen, en särskild dietmatsal samt personalmatsal. —

Från köket distribueras mat till klinikbyggnaden och slutna avdelningen.

I matsalsbyggnaden utspisas samtliga vårdtagare från de öppna avdelningarna,

ev. även vissa patienter från kliniken och slutna avdelningen. — Kök

och matsalar dimensioneras med tanke på en ev. utbyggnad av anstalten

till 150 platser.

Fritidsbyggnaden utgöres av tre enheter, av vilka den till ytan största

upptages av samlingssalen. Denna bör lämpa sig för filmvisning, sceniska

och musikaliska framträdanden o. dyl. men ges en robust inredning, så

att den även kan brukas som motionshall. Fritidsbyggnadens mittparti upptages

av ett större sällskapsrum, utformat på sådant sätt att här kan ordnas

en enkel marketenteriservering. Den tredje delen av fritidsbyggnaden inrymmer

bibliotek, läsrum och rum för fritidsledare. Under denna del av byggnaden

inredes en källarvåning med tre rum för organiserad hobby- och studieverksamhet,

musikövningar o. dyl.

Utredningen har icke framlagt elt så utformat förslag angående verkstadsdriften,

att lokalbehovet för detta ändamål kan preciseras men framhåller,

att av befintliga byggnader ridhuset kan efter ombyggnad användas som

verkstadslokal. Om verkstadsdriften inriktas på två produktionsgrenar (mekanisk

verkstad och träindustri) torde, uttalar utredningen, det ombyggda

ridhuset behöva reserveras för den ena av produktionsgrenarna, medan utrymme

för den andra får beredas i nybyggnad. Emellertid anser utredningen

den möjligheten kunna övervägas, att man under anstaltens första skede,

då riklig tillgång på arbete med iordningställande av anstaltsområdet o. dyl.

kan förväntas, nöjer sig med alt ge verkstadsdriften mindre omfattning,

så att nybyggnad för ändamålet kan anstå.

Av befintliga familjebostäder kan enligt utredningens mening till perso
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

nal vid anstalten upplåtas fjorton i tvåfamiljshus inrymda lägenheter om

två rum och kök samt den s. k. underofficersbostaden. Det sålunda disponibla

bostadsbeståndet är otillräckligt. Då utredningen velat undvika nybyggnad

av tjänstebostäder har underhandlingar upptagits med Gudhems

kommun, som därvid förklarat sig villig att medverka till uppförande av

bostadshus för ändamålet i anslutning till ett befintligt bebyggelsecentrum

på ett avstånd av ungefär en km från anstalten. Utredningen föreslår därför

icke uppförande av några nya tjänstebostäder men räknar med att utrymmena

i ett par av de gamla bostadshusen behöver omdisponeras, så ätt några

av tvårumslägenheterna utökas med ett tredje rum, samt att bostadsbeståndet

skall moderniseras, främst genom att badrum och wc anordnas.

En detaljerad plan över det aktuella bostadsbehovet har icke kunnat uppgöras.

Enligt en av utredningen gjord preliminär uppskattning skulle i hyreshus

behöva inrättas ett 20-tal familjebostäder, fyra dubbletter och ett

tiotal enkelrum eller rum med kokvrå. För anstaltens chef räknas med en

större lägenhet, förslagsvis om fem rum och kök.

I fråga om vatten och avlopp anför utredningen, att en borrad brunn ger

vatten i tillräcklig mängd samt med tillfredsställande renhet och fysikalisk

beskaffenhet. Vattenledningssystemet anses böra utökas med en större reservoar.

Det nuvarande avloppet saknar andra reningsanordningar än enkla

slamavskiljare och mynnar i en bäck. Emellertid pågår projektering av ett

kommunalt reningsverk så beläget, att anstaltens avlopp kan anslutas till

detsamma.

Utredningen redovisar följande inom byggnadsstyrelsen utförda preli
-

minära beräkning av byggnadskostnaderna:

Klinikbyggnad.................................. 1 020 000

Om skyddsrum anordnas tillkommer.............. 60 000 1 080 000

Sluten avdelning .............................. 710 000

Öppna paviljonger, 5 st..................................... 520 000

Administrationsbyggnad .................................. 225 000

Matsalsbyggnad med kök och värmecentral.................. 990 000

Fritidsbyggnad............................................ 525 000

Ledningar, planeringsarbeten m. m. (vägar, stängsel,

planteringar, idrottsplats, vattenverk, vatten- och

avloppsledningar, värmekulvertar, transformatorer,

kablar och reservaggregat för elektrisk ström, telefonväxel

m. m.) .............................. 1 150 000

Summa kronor 5 200 000

Utredningen avser att framdeles återkomma till frågan om verkstadsbyggnader.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

17

Kostnaderna för upprustning av det befintliga bostadsbeståndet har ej

kunnat beräknas närmare men uppskattas till ungefärligen 300 000 kronor.

Förslag till inventarier och annan utrustning har icke utarbetats, men på

utredningens begäran har Landstingens inköpscentral gjort en approximativ

kostnadsberäkning. Vid nuvarande prisläge skulle kostnaden uppgå till

i runt tal 400 000 kronor. I detta belopp ingår icke kostnader för utrustning

av verkstäder.

Personalbehov

I detta avsnitt har utredningen till en början behandlat frågan om chefsskapet

för anstalten och därvid redovisat två alternativa lösningar, betecknade

I resp. II. I alternativ I föreslås, att anstaltschefen skall vara överläkare

och i alternativ II förutsättes, att liksom vid Svartsjö och Venngarn

chefsskapet skall åvila en befattningshavare utan medicinsk utbildning, benämnd

direktör. Beträffande alternativ I anför utredningen bl. a. följande.

Om befattningen såsom anstaltschef förenas med en överläkaretjänst

(i lönegrad 37) synes det angeläget att läkaren icke betungas med administrativa

uppgifter i sådan grad, att hans insatser i vårdarbetet blir lidande.

Förutom en intendent i lönegrad 25 såsom chef för den kamerala förvaltningen

erfordras därför en väl kvalificerad kraft med administrativ och

social utbildning såsom chef för anstaltens kansli och ledare för den socialterapeutiska

verksamheten. På denne tjänsteman skulle ankomma bl. a.

att övervaka registrering och uppgiftslämning till olika myndigheter, ombesörja

den formella handläggningen av utskrivnings- och permissionsärenden.

föredraga frågor om återförande från permission, inhämta yttranden,

upprätta förslag till yttranden, föra protokoll m. m., varjämte han under

anstaltschefen skulle samordna och ha uppsikt över sociala hjälpåtgärder.

Tjänsten upptages såsom socialmedicinsk assistent i lönegrad 27 i överensstämmelse

med vad som föreslagits för alkoholkliniken vid Karolinska

sjukhuset.

överläkaren, för vilken bör gälla samma kompetenskrav som för överläkare

vid statligt mentalsjukhus, skall ansvara för vården och behandlingen

av de intagna, bedöma vårdbehovets karaktär i det enskilda vårdfallet

och sålunda angiva patientens placering på avdelning inom anstalten

eller föranstalta om hans överförande till annan anstalt eller vårdform.

Anstaltens klinik kan till betydande del väntas fungera som diagnostiserings-

och sorteringscentral, varför omsättningen på kliniken torde bli betydande,

uppskattningsvis omkring 400 fall årligen. Med hänsyn bl. a. härtill

synes en fullgod behandling enligt det framlagda programmet förutsätta

att jämte överläkaren anställes en biträdande läkare, förslagsvis i lönegrad

29. På sistnämnde läkare kan lämpligen ankomma att svara för kroppssjukvården

vid anstalten jämte lillsynen över den mera rutinmässiga delen

av det medicinska vårdarbetet i övrigt.

1 fråga om alternativ II anföres bl. a. följande.

Hihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 98

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

Därest chefsposten vid anstalten besattes med en direktör i lönegrad 31

synes en läkare i lönegrad 31 böra placeras såsom ansvarig för behandlingen

å kliniken och slutna avdelningen. Då det icke torde vara möjligt att till en

läkartjänst i lönegrad 31 förvärva någon med överläkarkompetens i psykiatri,

erfordras därjämte en arvodesanställd psykiater med sådan kompetens.

Med hänsyn till anstaltens uppgifter i fråga om diagnostisering och differentiering

bör psykiatern i regel besöka anstalten tre gånger i veckan; arvode

beräknas utgå med 120 kronor för varje besök med en arbetstid av tre

timmar. Då en direktör såsom anstaltschef förutsättes kunna helt svara för

den administrativa ledningen, synes vid detta alternativ intendenten böra

ersättas med en kamrerare i lönegrad 23. Befattningen såsom socialmedicinsk

assistent kan utgå, eftersom för denne avsedda göromål skulle väsentligen

ankomma på direktören.

Vid övervägande av de båda alternativen har inom utredningen framkommit

delade meningar. Majoriteten förordar en lösning enligt alternativ I,

varom anföres bl. a. följande.

Utredningen har fäst största vikt vid att anstalten genom sin utrustning

i medicinskt avseende kommer att radikalt skilja sig från alkoholistanstalter

av hittills vanlig typ och att verksamheten till väsentlig del blir av medicinsk-psykologisk

natur. Det synes därför självklart att anstalten bör ha

en läkare som chef. Utredningen har dock icke kunnat förbise kända svårigheter

att besätta läkartjänster vid vissa andra vårdanstalter. Nu rådande

läkarbrist och hittills befintliga brister i den socialmedicinska utbildningen

begränsar möjligheterna att för chefsläkartjänst vid Gudhem erhålla en

kvalificerad läkare med speciell erfarenhet av alkoholistvård. Det under senare

år påtagligt stigande intresset bland läkare för medicinsk alkoholistvård

liksom den under de närmaste åren successivt ökande tillgången på läkare

i allmänhet giver emellertid anledning förvänta, att kompetenta sökande

skulle anmäla sig. Utsikterna att rekrytera läkarkrafter till anstalten

torde gynnsamt påverkas av närheten till det blivande mentalsjukhuset i

Falköping.

Även den omständigheten att vid anstalten skulle anställas såväl en

intendent som en socialmedicinsk assistent, varigenom chefsläkaren kan

räkna med för administrativa uppgifter väl kvalificerade medarbetare, torde

gynnsamt påverka rekryteringsinöjligheterna. En läkare vid Gudhem torde

dessutom ha möjlighet att med sin tjänst förena någon arvodesanställning

vid mentalsjukhuset i Falköping.

En minoritet inom utredningen, bestående av ledamöterna Andersson och

Burman, förordar alternativ II med i huvudsak följande motivering.

Det är ännu ett ringa antal läkare som förskaffat sig erfarenhet och mera

djupgående kunskap i fråga om behandlingen av del svåra alkoholistklientel,

som blir föremål för omhändertagande å vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Någon nämnvärd lättnad med avseende på tillgången på läkare är

icke heller att förvänta förrän under 1960-talet. Vi anser det därför alltför

optimistiskt att räkna med möjligheten att vid Gudhemsanstaltens start erhålla

en läkare, som med önskad medicinsk kompetens och insikter i nyk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

19

terhetsvård även förenar kvalifikationer för det administrativa arbete, som

kommer att åvila anstaltschefen. Det må även framhållas, att alternativ II

ingalunda förbiser de medicinska sidorna i behandlingsprogrammet utan

snarare kan giva större möjligheter för läkarna att odelat ägna sig åt sina

speciella arbetsuppgifter. Vid sidan av de medicinsk-psykologiska synpunkterna

på behandlingen måste även de sociala sidorna av den intagnes problem

ägnas största uppmärksamhet. Särskilt vid försökspermission och utskrivning

är de sociala synpunkterna ofta avgörande. Om anstaltsledningen

organiseras enligt alternativ II synes enligt vår mening goda förutsättningar

skapas för ett verkligt team-work med iakttagande av alla synpunkter på

den intagnes behandling.

Om personalplanen skulle fastställas enligt alternativ I och det sedan visade

sig, att kompetent sökande icke erhölles till chefsläkartjänsten, skulle

med den i detta alternativ upptagna personalen anstaltsledningen sannolikt

icke kunna fungera tillfredsställande. Om alternativ II väljes, skulle däremot

verksamheten med en direktör såsom anstaltschef kunna bedrivas utan

större avbräck, även om svårigheter uppstode med avseende på läkartjänsterna.

Vid mentalsjukhuset i Falköping bör nämligen vara möjligt att finna

läkare, som mot arvode åtager sig att under vakans utföra erforderliga undersökningar

och behandlingar.

Vi förordar sålunda alternativ II såsom i nuvarande läge mera realistiskt.

Beträffande personalbehovet i övrigt har utredningen anfört i huvudsak

följande.

För anstaltens centrala administration erfordras enligt utredningen, utöver

tidigare föreslagna befattningar, en assistent, en kontorist, ett kanslibiträde

och två kontorsbiträden. Vid alternativ I bör assistenten placeras i lönegrad

23 med huvudsaklig uppgift att biträda och vid behov ersätta den socialmedicinske

assistenten. Väljes alternativ II bär assistenten placeras i lönegrad

25. Han skall vara direktörens ställföreträdare och under denne ansvara

för anstaltens kansli. Av biträdespersonalen avses kontoristen och

ett kontorsbilräde för kameralavdelningen. För kansliavdelningen erfordras

ett kanslibiträde och ett kontorsbiträde. Ena kontorsbiträdet skall under

expeditionstid även tjänstgöra som telefonist.

För kliniken och den därmed förenade polikliniken föreslås, utöver lörutnämnda

läkare, en psykolog (lönegrad 25), en kurator (18), två översköterskor

(15), två sjuksköterskor (12), en arbetsterapeut (14), sex vårdare

(12) och ett kontorsbiträde. Psykologen skulle utföra testningar och

jämte läkaren ägna sig åt olika former av psykoterapi. Kuratorn avses biträda

läkaren med anamnestiska utredningar och i övrigt handhava sedvanliga

kuratorsgöromål. För den egentliga sjukhusvården å intagnings- och

behandlingsavdelningarna avses en översköterska och en sjuksköterska. Den

andra översköterskan skulle ha ansvaret för medicinförråd och laboratorier

samt olika former av fysikalisk terapi m. in. En sjuksköterska erfordras

såsom avlösare. För kliniken avsedda vårdare bör vara kompetenta att bi
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

träda i sjukvårdsarbetet, varför de lämpligen skall ha genomgått utbildning

inom sinnessjukvården. För nattvakt torde endast manlig personal komma

ifråga. Vårdartjänster, som ej behöver tagas i anspråk för nattvakt, torde

däremot även kunna besättas med kvinnor. Utöver angivna personal å kliniken

räknas med en tandläkare och ev. en sjukgymnast, båda mot timarvode.

För slutna avdelningen föreslås en assistent (lönegrad 21), en uppsyningsman

(16), en förste vårdare (14), en arbetsledare eller biträdande

arbetsterapeut (12) samt nio vårdare (12). Assistenten, som får tjänsterum

inom avdelningen, skulle fungera som närmast ansvarig för denna. Det

skulle vidare ankomma på honom att ombesörja kuratorsgöromål beträffande

å avdelningen förlagda personer och leda sådan fritidsverksamhet, som

bedrives inom avdelningen.

För öppna avdelningen föreslås en assistent (lönegrad 21), en uppsyningsman

(16), två förste vårdare (14) och sju vårdare (12). Assistenten

skulle ha närmaste ansvaret för den öppna avdelningen och i fråga om där

förlagda vårdtagare fullgöra kuratorsgöromål in. m. Ledningen och samordningen

av fritidsverksamheten vid anstalten skulle utgöra en väsentlig

uppgift för assistenten å öppna avdelningen. Han skulle därför få sitt

tjänsterum förlagt till fritidsbyggnaden.

För arbetsdriften beräknas preliminärt två yrkesmästare, en i lönegrad

16 och en i 14, vara behövliga för en var av verkstäderna för mekanisk

industri och träindustri. Dessutom föreslås en yrkesmästare i lönegrad 14

för underhållsarbeten å byggnader och liknande samt en trädgårdsmästare

i lönegrad 13.

Förslaget till ekonomipersonal upptager en förrådsman (lönegrad 13)

och en sömmerska (9), avsedda för anstaltens persedelförråd och förrådet

för de intagnas egna kläder. För köket beräknas en köksföreståndare (lönegrad

16) samt fem ekonomibiträden (lönegraderna 8, 7, 6 och 5), vilket antal

avses vara tillräckligt för köksarbetets utförande utan anlitande av de

intagna för handräckning. Det synes nämligen från såväl ordnings- som

vårdsynpunkt önskvärt, att de intagna icke behöver anlitas för ekonomiarbeten

i köket. För skötseln av värmecentral m. m. erfordras en maskinist

(lönegrad 15) och en reparatör (12).

För helt budgetår beräknar utredningen avlöningskostnaderna till 750 000

kronor vid alternativ I och 742 776 kronor vid alternativ II. Därvid har

utredningen räknat med, utöver lönegradsenliga löner i ortsgrupp 2 till den

förut angivna personalen, följande avlöningskostnader: till överläkaren avlöningsförstärkning

1 200 kronor, styresmannaarvode 1 200 kronor och hyresersättning

2 400 kronor, avlöningsförstärkning till biträdande läkare i

lönegrad 29 3 756 kronor och i lönegrad 31 5 004 kronor, till psykiater

(150 besök å 120 kronor) 18 000 kronor, till semestervikarier, obekvämhets
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

21

tillägg och övertidsersättningar m. m. 91 132 kronor samt till arvoden åt styrelse,

sekreterare, tandläkare och fritidsledare in. fl. 12 500 kronor. Av sistnämnda

belopp hänför sig 1 500 kronor till arvode åt sekreterare.

Då anstalten icke torde kunna träda i verksamhet före ingången av budgetåret

1958/59, synes fullständig avlöningsstat icke behöva fastställas förrän

vid 1958 års riksdag.

I fråga om avlöningskostnader under budgetåret 1957/58 anför utredningen

i huvudsak följande.

Till ledamöter och sekreterare i det föreslagna planeringsorganet bör utgå

arvoden. Det synes lämpligt att ett runt belopp anvisas för ändamålet att

disponeras enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. För de administrativa uppgifterna

erfordras på platsen en redogörare och ett kontorsbiträde, varvid

närmast torde komma i fråga att övertaga förvaltningsunderofficeren och

kontorsbiträdet vid depån. Vidare bör övertagas en man för tillsyn av värmeanläggningen

o. dyl. För dessa tre befattningshavare räknas med deras

nuvarande löneställning. Detaljplanering och utrustning av anstalten förutses

motivera att anstaltschefen och intendenten anställes fr. o. m. den 1 januari

1958. Från samma tidpunkt synes även maskinisttjänsten böra tillsättas.

I fråga om avlöningskostnaderna för den personal som, utöver de förut

nämnda, skulle övertagas från depån har någon detaljerad beräkning icke

kunnat utföras. Med ledning av föreliggande preliminära uppgifter angående

personal, som uttalat önskemål om anställning vid den planerade anstalten,

beräknas emellertid avlöningskostnaderna för budgetåret icke överstiga

250 000 kronor. Då ifrågavarande personal beräknas huvudsakligen

sysselsättas med vissa anläggningsarbeten, torde sistnämnda avlöningskostnader

till övervägande del kunna avräknas å byggnadskostnaderna. Härvid

torde närmast ifrågakomma delposterna för vägar, parkeringsplats, gräsmattor,

plantering och idrottsplats, vilka enligt uppgift från byggnadsstyrelsen

beräknats till sammanlagt 385 000 kronor.

För budgetåret 1957/58 beräknas alltså följande kostnader under avlöningsanslaget:
-

Arvoden, som bestämmes av Kungl. Maj:t............ 6 000

1 redogörare 19:22 ................................ 13 812

1 värmeledningsskötare 12:15 10 056

1 kontorsbiträde 8:11 .............................. 8 736 32 604

För tiden fr. o. in. 1/1 1958:

1 anstaltschef .................................... 16 350

1 intendent ...................................... 8 202

1 maskinist ...................................... 5 028 29 580

Särskilda ersättningar in. in......................... 1 816

70 000

Extra tjänstemän, högst ............................ 250 000

Summa kronor 320 000

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

Omkostnader

De årliga omkostnaderna beräknas enligt följande förslag till omkostnadsstat:
-

1. Sjukvård för personal m. in., förslagsvis............ 1 000

2. Reseersättningar, förslagsvis ...................... 5 000

3. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............ 50 000

b) Övriga expenser, högst ........................ 15 000 65 000

4. Övriga utgifter

a) Underhåll av inventarier, högst ................ 5 000

b) Tvätt och renhållning, förslagsvis .............. 15 000

c) Utspisning och proviant till intagna (95X365X3.50),

förslagsvis .................................. 120 000

d) Beklädnad och sängkläder, förslagsvis .......... 20 000

e) Hälso- och sjukvård, förslagsvis................ 40 000

f) Omkostnader för utskrivna och permitterade, förslagsvis

...................................... 60 000

g) Kostnader för transport av intagna, förslagsvis . . 6 000

h) Flitpengar, förslagsvis ........................ 36 000

i) Underhåll och driftkostnader för automobil, förslagsvis

...................................... 10 000

k) Representationskostnader, högst................ 1 000

l) Fritidsverksamhet m. m., högst ................ 10 000 323 000

Summa kronor 394 000

Anslag till underhåll av byggnader beräknas utgå från fastighetsfonden.

Flitpenning till intagna sysselsatta i arbetsdriften beräknas utgå under arbetsdriftens

specialstat.

För budgetåret 1957/58 erfordras anslag för vissa omkostnader, vilka av

utredningen beräknas sålunda:

1. Sjukvård för personal in. m., förslagsvis............ 500

2. Reseersättningar, förslagsvis ...................... 6 000

3. Expenser

a) Bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............ 10 000

b) Övriga expenser .............................. 4 000 14 000

4. Övriga utgifter .................................. 3 500

Summa kronor 24 000

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

23

Tidsplan för anordnandet

Mot bakgrunden av bl. a. nuvarande förhållanden på nykterhetsvårdens

område samt de omständigheter avseende förvaltning och viss personal,

vilka sammanhänger med nedläggandet av nuvarande verksamhet vid Gudhems

kungsgård, föreslår utredningen, att arbetet med anordnandet av

anstalten bedrives i sådan takt, att anstalten kan tagas i bruk i början av

budgetåret 1958/59.

För projektering och förarbeten erforderligt belopp, förslagsvis 500 000

kronor, föreslås skola anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår. För

budgetåret 1957/58 föreslår utredningen, att medel anvisas till återstående

nybyggnadskostnader (5 200 000—500 000) 4 700 000 kronor. Ifrågavarande

byggnadsarbeten måste nämligen utföras i ett sammanhang, då samtliga

planerade nybyggnader är nödvändiga för anstaltens ändamålsenliga funktion.

Vidare beräknas för budgetåret 1957/58 dels till förbättringsarbeten å

befintliga bostadshus ett belopp av 100 000 kronor, dels till anskaffning av

inventarier och utrustning enligt närmare förslag, som torde få avgivas av

planeringsorganet, ett belopp av 400 000 kronor.

Alternativ utbyggnad av vårdanstalterna å Svartsjö och Venngarn

I samband med planeringen för Gudhemsanstalten har utredningen enligt

sina direktiv övervägt lämpligheten av att bygga ut anstalterna å Svartsjö

och Venngarn. Utredningen har därvid kommit till den slutsatsen, att en

utbyggnad av dessa anstalter till ett platsantal nämnvärt överstigande 150

bör undvikas. Vid båda anstalterna har man att räkna med ett svårskött

klientel, som till stor del utgöres av mer eller mindre utpräglade psykopater.

Att sammanföra dylika vårdtagare i större anstaltsenheter måste enligt

utredningen anses olämpligt från vårdsynpunkt. Utredningen erinrar i detta

sammanhang om att 1947 års psykopatvårdsutredning i sitt betänkande

angående psykopatvård m. m. (SOU 1952: 46) föreslagit, att planerade specialsjukhus

för psykopater skulle omfatta omkring 125 vårdplatser.

Utredningen förutsätter, att byggnadsplanen för Svartsjö skall fullföljas

med föreslagna sjukavdelningar samt att Venngarn skall ökas ut med en

sluten avdelning om 30 platser, varefter vardera av dessa anstalter skulle

omfatta ca 150 permanenta platser.

Utredningen har, ehuru den icke finner det lämpligt att bygga ut anstalterna

å Svartsjö och Venngarn i annan mån än nyss angivits, dock ansett

sig böra närmare granska det alternativet, att man i stället för den föreslagna

nya statliga anstalten med 100 vårdplatser sökte utvinna motsvarande

platser genom utökning av Svartsjö och Venngarn, därvid även bortseende

från olägenheterna av att vårdresurserna för ifrågavarande klientel

i sådant fall skulle förbli koncentrerade till Stockholmstrakten. Enligt ut
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

redningen bör i sådant fall de 100 platserna fördelas lika på Venngarn och

Svartsjö, varvid de tillkommande platserna bör uppdelas vid Venngarn på

en sluten och en öppen avdelning och vid Svartsjö på klinik och sluten

avdelning.

Beträffande Svartsjöanstalten framhåller utredningen, att det till följd

av ogynnsamma grundförhållanden är svårt att finna lämplig byggnadsmark

samt att det för den personal som tillkommer vid en utökning av anstalten

måste anordnas bostäder på platsen. I fråga om Venngarnsanstalten

räknas med den gynnsamma ehuru ej säkra förutsättningen, att nybyggnad

av personalbostäder vid anstalten helt skulle kunna undvikas.

Byggnadskostnaderna uppskattar utredningen till 3 530 000 kronor för

Svartsjö och 1 130 000 kronor för Venngarn eller sålunda tillhopa 4 660 000

kronor.

De årliga utgifter för avlöningar och omkostnader, vilka skulle föranledas

av en sådan utbyggnad av ifrågavarande anstalter, uppskattar utredningen

till belopp, som med omkring 230 000 kronor understiger vad som

beräknats för Gudhemsanstalten.

Utredningen har grundat de verkställda beräkningarna på förutsättningen

att genom utbyggnad av anstalterna å Svartsjö och Venngarn skulle tillskapas

det antal platser, 100, som nu föreslås inrättade vid Gudhem. I anslutning

härtill erinrar utredningen om att en utbyggnad av Gudhemsanstalten

till beräknad full kapacitet, 150 platser, skulle kunna ske utan olägenhet

och till jämförelsevis låg kostnad, medan däremot en fortsatt utbyggnad

med 50 platser vid Svartsjö och Venngarn måste väntas medföra tilltagande

svårigheter eller visa sig praktiskt ogenomförbar.

De fördelar som skulle vinnas genom inrättandet av en ny statlig vårdanstalt

och de olägenheter, som kan befaras, om anstalterna å Svartsjö och

Venngarn i stället utbyggdes i motsvarande grad, väger enligt utredningens

mening avgjort tyngre än de möjligheter till besparingar i fråga om anläggnings-

och driftkostnader, som skulle vara förenade med utbyggnadsalternativet.

Utredningen anser sig därför icke kunna förorda sistnämnda alternativ.

Yttranden

Behovet av en ny statlig vårdanstalt

De av utredningen inledningsvis framförda synpunkterna på frågan om

lämpligheten av att anordna en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare

innan slutlig plan framlagts rörande anstaltsorganisationens omfattning

och utformning har endast föranlett erinran från statskontoret och

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957 25

Sveriges läkarförbund. Statskontoret har anfört, alt starka skäl måste

föreligga för att, innan sådan plan utarbetats, vidta åtgärder för uppförande

av en ny statlig anstalt. Sveriges läkarförbund anser, att det finns

starkt fog för utredningens uttalande att de extraordinära förhållandena

under det sista året inte kan läggas till grund för bedömning av platsbehovet

på längre sikt. Förbundet finner det betänkligt, att utredningen med

undanskjutande av givna direktiv att företrädesvis föreslå provisoriska anordningar

väckt förslag om inrättande av en kostnadskrävande statsanstalt

av permanent karaktär. Vidare anför förbundet bl. a. följande.

Då vårdanstalten för alkoholister vid Salberga sjukhus förutsättes bli

nedlagd, kommer med all sannolikhet det bottenklientel för vilket Salberga

är avsett att i större eller mindre utsträckning dirigeras till den läkarledda

Gudhemsanstalten. Detta skulle bl. a. ha till följd, att det ur disciplinär synpunkt

svåraste klientelet och samtidigt det i medicinskt hänseende minst

behandlingsbara skulle tillföras Gudhemsanstalten.

I varje fall skulle anstalten få ett klientel, som ur disciplinär synpunkt

skulle bli betydligt svårare än klientelet på de erkända anstalterna. Vårdtagarna

på statsanstalterna utgöres vidare av de mest avancerade alkoholmissbrukarna

med de sämsta möjligheterna att återföras till ett nyktert

och i övrigt socialt levnadssätt. Ehuru självfallet även dessa alkoholmissbrukare

är i stort behov av medicinsk omvårdnad och behandling, synes

det med hänsyn till den kännbara bristen på specialutbildade läkare innebära

en allvarlig misshushållning med eventuellt tillgängliga läkarkrafter

att inrätta en medicinskt ledd anstalt för till största delen obotliga och dementa

alkoholister, när behovet av läkare inom alkoholistvården i övrigt

är mycket stort.

En rationell utvidgning av läkarvården inom anslaltsklientelet kräver i

första hand inrättandet av en läkardirigerad anstalt för de behandlingsbara

och mindre avancerade vårdtagarna, alltså för sådana som nu vårdas på de

bästa av de erkända anstalterna. Man har anledning räkna med att en intensifierad

medicinskt och psykoterapeutiskt inriktad behandling av denna

typ av alkoholmissbrukare i avsevärd grad skulle kunna nedbringa vårdtiderna

till en bråkdel av de nu tillämpade.

Vid den medicinska upprustningen av alkoholistvården bör vidare beaktas,

att denna f. n. i hög grad har karaktären av pionjär- och forskningsverksamhet,

som måste bedrivas av högt specialiserade och kompetenta läkare.

Såväl med hänsyn till rekryteringen som med hänsyn till den nödvändiga

anknytningen till befintliga vetenskapliga institutioner av olika slag

bör denna högkompetenta, förvisso i nuvarande läge ytterst behövliga verksamhet

förläggas nära intill landets större vetenskapliga centra.

Några av remissorganen är inte helt övertygade om att h u v u d in a n - naskapet för anstalter för de svårhehandlade alkoholmissbrukarna bör,

såsom utredningen tänkt sig, även i fortsättningen åvila staten. Mentalsjukvårdsdclcgationen

framhåller, alt vården av de alkoholskadade utgör ett

av mentalsjukvårdens randområden och all man genom att inordna denna

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

vård i sjukvårdsorganisationen skulle skapa bättre möjligheter för en samordning

mellan densamma och mentalsjukvården i övrigt. Tanken på en

sådan samordning aktualiserar frågan, om inte mentalsjukvården — inbegripet

vården av de alkoholskadade — bör underordnas landstingens och

de landstingsfria städernas huvudmannaskap. Delegationen kommer att diskutera

denna fråga i sitt betänkande. Härvid anmäler sig bl. a. frågan om

inte vissa delar av vården av alkoholskadade i likhet med vad som kan

komma att gälla exempelvis psykopatvården bör vara en statlig uppgift.

Även medicinalstyrelsen berör frågan om samordningen med sjukvården

och finner det angeläget med en utredning av spörsmålet rörande huvudmannaskapet

för alkoholistvården. Svenska läkarföreningen för alkoholsjukdomarnas

bekämpande anser, att det kan allvarligt diskuteras om icke

anstalter av denna typ framdeles bör drivas av landsting i samarbete med

den övriga mentalsjukvården.

Utredningens synpunkter på behovet av en utbyggnad av den

oppna vården understrykes av mentalsjukvårdsdelegationen, som uttalar

den förhoppningen, att utredningen i samråd med delegationen inom

en snar framtid skall kunna lägga fram en plan för den öppna nykterhetsvårdens

organisation.

Att behovet av vårdplatser för alkoholmissbrukare är stort

vitsordas i flera yttranden. Medicinalstyrelsen framhåller, att alkoholfallen

efter ransoneringssystemets upphävande på många håll kommit att utgöra

en belastning för sjukvården och att styrelsen därför delar utredningens

uppfattning, att en ökning av platsantalet för vård av alkoholister snarast

maste komma till stand samt framhåller, att den kommande psykopatvårdsorganisationen

inte kan beräknas kunna varaktigt övertaga annat än ett relativt

litet antal klienter från alkoholistanstalterna, såvitt ej indikationerna

för intagning å dessa sjukhus vidgas. Enligt mentalsjukvårdsdelegationens

mening gör den katastrofala platsbristen det nödvändigt, att den föreslagna

anstalten kommer till stånd med det snaraste. Socialstyrelsen understryker

särskilt behovet av vårdplatser för det svårbehandlade klientelet. Styrelsen

upplyser, att vårdplatsantalet på de icke statliga anstalterna under 25-årsperioden

1930—1955 har ökat från 184 till 703 och på de statliga anstalterna

från 160 till 301. Den statliga sektorn av anstaltssystemet har sålunda

krympt från inemot hälften till föga mer än en fjärdedel. Samtidigt har

en ökning märkts i fråga om den del av klientelet, som fordrar vård på

anstalter med särskilda vårdresurser. Tillkomsten av den föreslagna nya

statliga anstalten är därför enligt socialstyrelsen icke att betrakta enbarl

som en åtgärd till följd av det på den senare tiden försämrade nyklerhetstillståndet

utan även som en nödvändig åtgärd för att ernå balans i anstaltssystemel.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957 27

Anstaltens lokalisering, storlek m. m.

Mot den föreslagna lokaliseringen av anstalten har erinran gjorts endast

av styrelsen för Venngarnsanstalten, som ifrågasatt lämpligheten härav,

bl. a. med hänsyn till avståndet mellan Gudhem och Falköping.

Vad utredningen i övrigt anfört under detta avsnitt har inte föranlett någon

erinran i yttrandena.

Synpunkter på behandlingen

Behovet av medicinska undersöknings- och behandlingsmöjligheter

har framhållits av flera remissorgan, bl. a. medicinalstyrelsen,

som finner det välbetänkt, att sådana möjligheter av fullgott

slag anordnas inom anstaltssystemet. Även om det på forskningens nuvarande

stadium är svårt att bedöma, vilka resultat som kan uppnås av sådan

verksamhet, anser styrelsen, att varje utökning av behandlingsmöjligheterna

hör vara ägnad att åstadkomma bättre resultat.

I fråga om arbetsdriften vid anstalten har utredningens uttalande,

att yrkesutbildningen bör tillmätas underordnad betydelse, föranlett viss

kritik. Sålunda anför socialstyrelsen, att, även om vårdtidens längd inte

medger egentlig yrkesutbildning, arbetsdriften bör utformas sa att den ger

möjlighet till ombyte av yrke och omskolning. Medicinalstyrelsen anser det

nödvändigt att i en effektiv anstaltsorganisation infoga även resurser för

yrkesutbildning.

Utredningens åsikt att jordbruksarbetet bör bli av ringa betydelse för

vårdtagarnas sysselsättning har inte föranlett någon erinran. I anslutning

härtill uttalar mentalsjukvårdsdelegationen, att verkstadsarbete utgör en

betydligt bättre form för arbetsträning av dessa patienter än jordbruksarbete.

Svenska läkarföreningen för alkoholsjukdomarnas bekämpande anför,

att arbetsterapin bör så nära som möjligt överensstämma med arbetslivet

i det moderna samhället och att den sysselsättningsterapi som planeras

hör vara klart utformad redan från anstaltens begynnelse.

Ansttdtens infogning i vårdorganisationen

Med anledning av den föreslagna differentieringen av klientelet mellan

statsanstalterna, enligt vilken Svartsjö skulle få funktionen av asylanstalt

för det svårbehandlade återfallsklientelet, ifrågasätter Svenska läkarförcningen

för alkoholsjukdomarnas bekämpande lämpligheten av att hänföra

detta klientel till en speciell anstalt och framhåller vikten av att även för

de svårbehandlade öka möjligheterna till medicinsk och socialmedicinsk

behandling. Man bör enligt föreningen sikta på en omorganisation av Svartsjö

och Venngarn efter i stort sett samma riktlinjer som Gudhemsförslaget.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

Vissa förvaltningsfrågor

Förslaget att förvaltningen av Gudhems kungsgård, med

undantag av anstaltsområdet, överflyttas från fortifikationsförvaltningen till

domänstyrelsen har tillstyrkts av nämnda myndigheter. Fortifikationsförvaltningen

har därvid uttalat, att ämbetsverket bör fortsätta förvaltningen

av egendomen till den 14 mars 1958, då egendomen — med undantag av

de byggnader, som finnes höra disponeras av armén såsom förrådslokaler

•— hör överföras till domänfonden, varefter anstaltens mark och byggnader

skulle överföras till anstaltens förvaltningsorgan. — I detta sammanhang

har fortifikationsförvaltningen anmält, att Gudhems kommun begärt att få

förvärva viss del av kungsgårdens mark för alt uppföra bostäder åt personal

vid anstalten samt att Svenska lantarbetareförbundet gjort framställning

om en undersökning rörande lämpligheten av att utarrendera jordbruket

till någon blivande sambruksförening. Fortifikationsförvaltningen

har för avsikt att överlämna dessa framställningar till domänstyrelsen. Vidare

har ett antal personer gjort framställningar om att få förvärva delar

av kungsgårdens marker för komplettering av sina ofullständiga jordbruk,

vilka framställningar ämbetsverket avser att avslå.

Övergångstiden mellan nedläggandet av depån och

färdigställandet av anstalten har berörts av försvarets personalnämnd

med särskild hänsyn till möjligheten att vid anstalten anställa

från depån friställd personal. Personalnämnden har meddelat, att vid depån

finns anställda — förutom militär personal och viss arvodesanställd personal

— ett kontorsbiträde i Ca 8, en stallföreståndare i Ce 14, 25 remontdressörer

i Ce 12, 13 remontdressörer i Cg 12, en hantverkare i Cg 12 och fem

lantarbetare. Av denna övertaliga personal är kontorsbiträdet, 30 dressörer

och två lantarbetare villiga och anses lämpliga att övergå till anställning vid

anstalten. Nämnden utgår från att denna personal, i första hand äldre befattningshavare,

må ifrågakomma till anställning vid anstalten. För depån

avsedda tjänster utgår ur personalförteckningarna fr.o. in. den 1 juli 1957.

Personalnämnden finner det rimligt att de tjänstemän som anställs hos förvaltningsorganet

övergångsvis bibehålls vid de förmåner de innehar vid

depån den 30 juni 1957 till dess att de definitivt anställts vid anstalten eller

frågan om sådan anställning förfallit. Om inte särskilda tjänster inrättas

vid förvaltningsorganet under budgetåret 1957/58 bör utgå arvode motsvarande

förmånerna vid depån, varvid de nuvarande tjänster som är ordinarie

eller extra ordinarie bör bibehållas, anknutna till försvaret. En annan

lösning är, anför personalnämnden, att samtliga ifrågakommande tjänstemän,

även extra, bibehålls vid sina tjänster inom försvaret under budgetåret

1957/58, att lön å innehavda tjänster utbetalas av försvaret samt att ersättning

härför i efterhand tillgodoföres fjärde huvudtiteln. För jordbruket

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

29

anställda bör bibehållas och avlönas enligt nu gällande grunder till dess att

frågan om skötseln av jordbruket slutligt avgöres.

Statskontoret anser, att icke-ordinarie personal vid reinontdepån i samband

med övergången till anstalten bör inlemmas i anstaltens reguljära

personalorganisation och således ej erhålla någon särställning i avlöningshänseende.

Fortifikationsförvaltningen har framhållit, att den måste få tillgång till

särskilda medel för driften av jordbruket de tre första kvartalen av budgetåret

1957/58 och att detta lämpligen kan ske genom ett bemyndigande

att ta i anspråk inkomsterna från egendomen. Den förvaltningsunderofficer

och det kontorsbiträde som skall överflyttas till planeringsorganet fr. o. m.

budgetåret 1957/58 förutsättes få till den 14 mars 1958 utnyttjas för göromål

i samband med skötseln av kungsgården. Vidare förutsätter ämbetsverket,

att en förman, två lantarbetare och en djurskötare, som f. n. är anställda

vid jordbruket, bereds fortsatt anställning.

Förslaget att förvaltningen av anstalten skall liksom beträffande

Svartsjö och Venngarn åvila en särskild styrelse, direkt underställd

Kungl. Maj:t, har inte mött någon erinran. I anslutning till utredningens

i detta sammanhang gjorda uttalande i fråga om central förvaltning

av de statliga anstalterna för alkoholmissbrukare framhåller socialstyrelsen

och statens kommitté för sinnessjukvärdens utbyggande, att de

finner en utredning av denna fråga angelägen. Svenska nykterhetsvårdsförbundet,

som anser att de erkända anstalterna bör förstatligas, anför att i

anslutning härtill frågan om en central ledning för anstalterna måste aktualiseras.

Ilyggnadsbehov

Flertalet remissorgan har funnit de framlagda byggnads planerna

ändamålsenliga och väl utformade. Statskontoret anser emellertid, att nybyggnadsprogrammet

bör kunna reduceras. Som exempel på den spatiösa

utformning av byggnaderna som föreslagits nämnes särskilt fritidsbyggnaden.

Även om fritidssysselsättningen betraktas som ett vårdtnoment av

väsentlig betydelse håller statskontoret bestämt före, att utrymmena i fritidsbyggnaden

bör kunna avsevärt begränsas utan att vårdsynpunklerna blir

eftersatta. Även i några andra yttranden har framförts vissa erinringar. Sålunda

framhåller socialstyrelsen, att behovet av utrymme för praktikanter

och annan extra personal bör beaktas. Svenska låkarföreningen för alkoholsjukdomarnas

bekämpande anser, att utrymmen redan från början bör reserveras

för kommande behov av t. ex. utökad medicinsk behandling, flera

läkare och annan personal. Med hänsyn till anstaltens planerade framtida

storlek bör enligt Sveriges fångvårdsmannaförbunds mening intagnings- och

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

behandlingsavdelningarna byggas för 45—50 vårdplatser. Förbundet avstyrker

vidare att fyramansrum anordnas på behandlingsavdelningen; antalet

enkelrum och dubbelrum bör utökas i motsvarande mån. Byggnadsstyrelsen

har i huvudsak ingen annan erinran mot byggnadsplanerna än att en mindre

ändring av administrationsbyggnadens förläggning bör göras i syfte att erhålla

bättre bevakningsmöjligheter. Styrelsen finner emellertid det angeläget,

att vid den fortsatta bearbetningen alla möjligheter prövas för en nedskärning

av byggnadskostnaderna icke blott genom fortsatt bearbetning av

planerna och genom byggnadsteknisk rationalisering utan även genom en

ytterligare bedömning av de krav som med bibehållen målsättning ur vårdsynpunkt

måste ställas på lokalernas art och storlek.

I fråga om nybyggnad av personal b ostäder finner länsstyrelsen

i Skaraborgs län det tveksamt, om den tänkta förläggningen av bostäderna

är den lämpligaste, vilken fråga bör närmare undersökas. Medicinalstyrelsen

anser, att den för anstaltens chef avsedda bostadslägenheten

bör i fråga om storlek och standard givas samma utformning som de vid

statens sinnessjukhus nyinrättade överläkarbostäderna. Denna uppfattning

delas av statens kommitté för sinnessjukvärdens utbyggande, som anger

storleken av en sådan lägenhet till 160 kvm. Enligt kommitténs mening bör

därjämte inom anstaltsområdet uppföras en bostad — förslagsvis om 140

kvm ■— för den biträdande läkaren.

Personalbehov

I frågan om chefsskap et för anstalten är meningarna delade

även i yttrandena.

Till utredningsmajoritetens förslag om en överläkare såsom chef för anstalten

(alternativ I) har anslutit sig medicinalstyrelsen samt statens kommitté

för sinnessjukvårdens utbyggande, vilken anser att utsikterna att få

en med alkoholismens vårdproblem förtrogen medicinsk chef för anstalten

bör bli större om chefsskapet för anstalten är förenat med denna tjänst.

Kommittén utgår från att överläkaren befrias från arbetet med den löpande

ekonomiska förvaltningen av anstalten. Liknande synpunkter framföres av

mentalsjukvårdsdelegationen, som uttalar att om alternativ II genomföres

tjänsten som läkare i lönegrad 31 icke torde kunna besättas. Delegationen

anför, att en uppdelning av chefsskapet för sjukvård och för ekonomi vid

anstalten bör genomföras, vilket bör medföra en omprövning av lönegradsplaceringen

för intendenten, samt att befattningen som biträdande läkare

bör placeras i lönegrad 31. Med dessa ändringar anser delegationen alternativ

I vara avgjort att föredra framför alternativ II. Även Svenska läkarföreningen

för alkoholsjukdomarnas bekämpande anser att det torde vara

svårare att erhålla läkare vid en organisation enligt alternativ II. Föreningen

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ls proposition nr 98 år 1957

31

finner det naturligt att anstaltschefen bör ha medicinsk sakkunskap och

framhåller, att anstaltscheien måste fungera som en sammanhållande länk

mellan den medicinska och den socialt betonade rehabiliteringsverksamheten

samt att lämpliga tidpunkter för intagning och utskrivning måste

hedömas ur framför allt psykiatrisk synpunkt. Den väsentligaste behandlingsformen

är psykoterapi, varför det för föreningen framstår som självklart

att ansvaret för ledningen därav förutsätter icke blott medicinsk sakkunskap

utan även psykiatrisk skolning. Föreningen anser det olyckligt

att låta en tillfällig läkarbrist vara avgörande för uppbyggnaden av en ny

anstalt.

Den av utredningens minoritet förordade lösningen av chefsfrågan (alternativ

II) tillstyrkes av Svenska nykterhetsvdrdsförbundet, som anför att

det icke synes rationellt att belasta en kvalificerad läkarkraft med de administrativa

och ekonomiska uppgifter, som måste falla på den ansvarige

chefen. Sveriges fdngvärdsmannaförbund anser, att alternativ II ger bättre

garanti för att anstalten skall kunna få en fast, kontinuerlig ledning. Även

statskontoret och länsstyrelsen i Skaraborgs län förordar detta alternativ.

Socialstyrelsen synes närmast vara benägen att tillstyrka alternativ II.

Styrelsen har anfört i huvudsak följande.

Mot utredningsmajoritetens förslag talar bristen på psykiatrer. Även i

bästa fall -—- nämligen att det skulle uppträda lämpliga sökande med psykiatrisk

överläkarkompetens — är det att befara att chefstjänsten blir en

genomgångstjänst, då den måste te sig som en specialitetstjänst vid sidan

av den allmänna psykiatriska karriären. Ordningen med en läkare som chef

utgör icke heller den bästa garantin för att det önskade starka medicinska

inslaget i vården blir verklighet. Det är nämligen ofrånkomligt, att chefenläkaren

blir nödsakad att i betydande omfattning ägna sig åt administrativa

och ekonomiska uppgifter, som måste komma att inkräkta på hans

verksamhet som läkare. Psykiatern skulle ha större möjligheter att ägna

sig åt det medicinska arbetet om han ej hade att bära ansvaret för den

administrativa och ekonomiska ledningen av anstalten. Dessa realitetsbetonade

skäl har varit bestämmande för styrelsens uppfattning att chefsfrågan

bör lösas enligt minoritetens förslag. Härför talar även den omständigheten,

att det ter sig som naturligt att de viktiga permissions- och utskrivningsärendena

skall åvila en anstaltschef med social utbildning och erfarenhet

från social verksamhet. — Med det anförda har styrelsen dock ej

avsett att avstyrka ordningen med en psykiater som chef för anstalten. Om

chefstjänsten mot förmodan skulle visa sig vara lockande för kompetenta

och lämpliga psykiatrer, skulle styrelsen hälsa detta med största tillfredsställelse.

Styrelsen har emellertid velat framhålla, alt det skulle vara olyckligt

att binda sig för denna ordning. Kungl. Maj:t bör därför äga besluta

om tillämpning av minoritetsförslaget i händelse av brist på kompetenta

och lämpliga psykiatrer som sökande till chefstjänsten.

I anslutning till sina förut återgivna kritiska synpunkter på förslaget

om en ny statlig vårdanstalt har Sveriges läkarförbund framhållit, att själva

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

beskaffenheten av klientelet på anstalten måste vara föga lockande för läkare

som sysslar med alkoholistvård. Den föreslagna utformningen av anstalten

är vidare sådan, att den i hög grad avviker från sjukhus eller sjukhusmässiga

anstalter, ledda av läkare. På grund härav blir läkarchefen

starkt bunden av olika myndigheter i en mängd viktiga avgöranden. Förutom

den medicinska ofrihet, som därigenom uppstår, kan det ej undvikas,

att en rad administrativa göromål av en läkare kommer att kännas som

mycket betungande och främmande för hans egentliga vårduppgifter. Vidare

anför förbundet bl. a. följande.

Rekryteringssvårigheterna till läkartjänsterna torde därför komma att

bli avsevärda, vilket av alternativen I eller II man än väljer. Det kan möjligen

tänkas men är ej sannolikt, att överläkartjänsten enligt alternativ I

kan besättas. Förutsättningen för hans arbete är emellertid, att en biträdande

läkare anställes. Utredningens förslag att placera denne läkare i lönegrad

29 är i och för sig ohållbart; motsvarande tjänster som chefens närmaste

man är i fångvårdens läkarstyrda anstalter (Håga, Roxtuna) placerade

i 31 lönegraden men har inte kunnat besättas med ordinarie innehavare.

En med skäl befarad vakanssättning på biträdande läkartjänsten kommer

att minska lusten hos intresserade att söka en så handikappad överläkartjänst

samt omöjliggöra ett effektivt arbete av överläkaren.

Enligt alternativ II skulle en biträdande läkare, underställd den icke medicinske

direktören, anställas, visserligen i lönegrad 31. De oklara arbetsförhållandena

samt en löneställning, som ej motsvarar det medicinska ansvaret,

torde avskräcka sökande till en sådan tjänst på samma sätt som till

den biträdande läkartjänsten enligt alternativ I. Saken förbättras icke av

alt denne läkare skulle som varannandagschef få en arvodesanställd överläkare.

Läkarförbundet delar till fullo utredningens uppfattning om angelägenheten

av en utbyggnad av alkoholistvården men anser sig icke kunna tillstyrka

utredningens förslag om inrättande av en ny permanent anstalt i

Gudhem. För den händelse den av utredningen förordade anstalten likväl

skulle komma till stånd trots dess perifera läge och dess för medicinsk

behandling föga lämpade klientel, torde en konsultverksamhet av psykiater

med överläkarkompetens på sätt, som utredningen föreslår enligt alternativ

II, vara att föredraga. Därjämte måste emellertid kroppssjukvården för

klientelet särskilt tillgodoses.

Några av remissorganen anser, att personalbehovet i vissa avseenden

är större än vad utredningen beräknat. Sålunda anför socialstyrelsen,

under erinran om att enligt förslaget ansvaret för fritidsverksamheten skall

vara en huvuduppgift för assistenten på öppna avdelningen, att dennes övriga

arbetsuppgifter är så omfattande att svårigheter torde uppkomma för

honom att ägna fritidsverksamheten tillräckligt utrymme. Om verksamheten

inte kan anförtros någon annan av de föreslagna befattningshavarna såsom

en huvuduppgift bör anstalten förfoga över en särskild befattning härför.

Denna bör placeras i lönegrad 21 med benämningen fritidsassistent.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 dr 1957

33

Medicinalstyrelsen anser, att minst nio vårdare erfordras vid klinikavdelningen.

Samma mening hävdas av mentalsjukvårdsdelegationen, som därjämte

framför önskemål om att två tjänster för sjuksköterskor inrättas på

den öppna avdelningen. Med hänsyn till den beräknade omsättningen vid

anstalten, 300—400 klienter per år, finner Svenska läkarföreningen för alkoholsjukdomarnas

bekämpande det ofrånkomligt med ytterligare en läkare

i underordnad ställning, närmast motsvarande andre läkare vid sinnessjukhusen.

Sveriges fångvårdsmannaförbund anser, att personalen bör

utökas på den slutna avdelningen med en förste vårdare och tre vårdare

samt på den öppna avdelningen med tre vårdare.

Utredningens förslag beträffande lönest ä Ilningen för de olika befattningarna

har föranlett i huvudsak följande uttalanden.

Statskontoret är — i avbidan på statsmakternas ställningstagande till det

av psykologutredningen år 1955 framlagda betänkandet angående psykologisk

utbildning och forskning — icke berett tillstyrka inrättandet av någon

lönegradsplacerad tjänst som psykolog. Enligt ämbetsverkets mening bör

avlöningen tills vidare utgå i form av arvode, varvid statskontoret icke

vill motsätta sig, att delta utmätes efter 25 löneklassen. De förordade assistentbefattningarna

i lönegrad 21 bör hänföras till lönegrad 20. Beträffande

den föreslagna tjänsten som förrådsman i 13 lönegraden ifrågasättes, om

den icke bör kunna upptagas i 12 lönegraden. Den i lönegrad 9 redovisade

tjänsten som sömmerska föreslås upptagen som ekonomibiträdestjänst i

högst 8 lönegraden. För psykiatern hör tillämpas samma ersättningsgrunder

som vid Venngarnsanstalten. Den föreslagna ersättningen till anstaltsstyrelsens

sekreterare, 1 500 kronor, synes med hänsyn till att gottgörelsen till

sekreterarna vid Svartsjö och Venngarn utgår med 1 350 respektive 1 000

kronor för år, alltför hög. Styrelsearvodena bör utmätas efter för sistnämnda

båda anstalter gällande grunder.

Statens lönenämnd har anfört bl. a. följande.

I fråga om tjänsterna enligt alternativ I har lönenämnden icke funnit anledning

till erinran mot att tjänsterna som överläkare och biträdande läkare

placeras i 37 resp. 29 lönegraden. Benämningen å den senare tjänsten

bör dock vara läkare. Lönenämnden har heller icke något att erinra mot

att vid dessa tjänster utgår avlöningsförstärkningar om 1 200 respektive

3 756 kr. För överläkaren har vidare föreslagits ett styresmannaarvode om

1 200 kr och en hyresersättning om 2 400 kr. Lönenämnden kan dock icke

tillstyrka högre styresmannaarvode iin 720 kr. I fråga om de övriga tjänsterna

enligt alternativ I kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering för

tjänsterna för den socialmedicinske assistenten och för chefen lör den kamerala

förvaltningen än 25 resp. 23 lönegraden. Tjänstebenämningen bör

vara assistent resp. kamrerare. För den till placering i 23 lönegraden föreslagna

assistenttjänsten kan lönenämnden icke tillstyrka högre placering än

20 lönegraden.

Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot placeringen i

3 Bihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 98

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

lönegrad av tjänsterna enligt alternativ II och ej heller mot att vid läkartjänsten

skall utgå avlöningsförstärkning om 5 004 kronor. Lönenämnden

förutsätter, att denna avlöningsförstärkning liksom ock avlöningsförstärkningarna

vid läkartjänsterna enligt alternativ I skall utgå under samma

villkor, som gäller i fråga om avlöningsförstärkningar till läkare i motsvarande

lönegrader vid fångvårdsanstallerna och statens sinnessjukhus. Arvodet

till psykiatern torde böra bestämmas efter samma grunder, som gäller

för psykiatern vid Venngarnsanstalten.

Tjänsterna för biträdespersonal inom administrationen föreslås enligt

båda alternativen omfatta en kontoristtjänst i 13 lönegraden, en kanslibiträdestjänst

i 11 lönegraden och två kontorsbiträdestjänster i 8 lönegraden.

Lönenämnden har icke något att erinra mot lönegradsplaceringen för nämnda

tjänster. Härvid har lönenämnden förutsatt, att med kontorsbiträdestjänsterna

avsetts tjänster i den reglerade befordringsgången.

Lönenämnden ifrågasätter, om icke i stället för tjänsten som psykolog i

25 lönegraden bör inrättas en tjänst som psykologassistent i 22 lönegraden.

För den överskötersketjänst, som avses för handhavande av medicinförrådet

m. m., synes högre lönegrad än 14 icke böra ifrågakomma. Mot placeringen

i lönegrad av övriga tjänster för kliniken har lönenämnden icke något

att erinra. I fråga om kontorsbiträdestjänsten har lönenämnden även

här förutsatt, att med densamma avsetts tjänst i den reglerade befordringsgången.

Lönenämnden kan icke tillstyrka högre placering än i 20 lönegraden för

assistenltjänsterna på den slutna resp. öppna avdelningen. Mot placeringen

i lönegrad av de övriga tjänsterna på dessa avdelningar har lönenämnden i

och för sig icke något att erinra. Nämnden vill emellertid fästa uppmärksamheten

på att i personalorganisationen för ifrågavarande avdelningar

föreslagits tjänster för kvalificerad personal i en utsträckning som icke förekommer

vid motsvarande avdelningar vid statens sinnessjukhus eller vid

Venngarns- och Svartsjöanstalterna. Benämningen å tjänsten för en arbetsledare

(biträdande arbetsterapeut) bör vara vårdare.

Lönenämnden har icke funnit anledning till erinran mot placeringen i

lönegrad av de för arbetsdriften föreslagna tjänsterna som yrkesmästare

och trädgårdsmästare.

Lönenämnden kan icke tillstyrka högre placering för tjänsten som sömmerska

än ekonomibiträdestjänst i 5 lönegraden och för köksföreståndartjänsten

icke högre placering än i 15 lönegraden. Lönenämnden kan efter

jämförelse med förhållandena vid Venngarnsanstalten utöver ekonomibiträdestjänsten

i 8 lönegraden icke tillstyrka ekonomibiträdestjänster med högre

placering än 5 lönegraden. Lönegradsplaceringen för anstaltens maskinpersonal

får bli beroende av maskinanläggningens inplacering i klassificeringsgrupp.

Mot lönegradsplaceringen av förrådsmannatjänsten i 13 lönegraden

har lönenämnden icke något att erinra.

Beträffande de i alternativ II upptagna tjänsterna anser socialstyrelsen,

att chefstjänsten inte bör placeras lägre än i lönegrad 33 och att assistenttjänsten

vid den centrala administrationen hör placeras i lönegrad 27 med

benämningen direktörsassistent. I fråga om övriga tjänster föreslår styrelsen,

att assistenten vid den öppna avdelningen placeras i lönegrad 25.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

För att överläkaren skall få önskvärd avlastning i det administrativa

arbetet föreslår medicinalstyrelsen, att intendenttjänsten placeras i lägst

27 lönegraden. Den andra läkartjänsten bör placeras i lönegrad 31 (jämte

viss avlöningsförstärkning). Medicinalstyrelsens uppfattning rörande lönegradsplaceringen

av denna läkartjänst delas av statens kommitté för sinnessjukvärdens

utbyggande och mentalsjukvårdsdelegationcn.

Svenska låkarföreningen för alkoholsjukdomarnas bekämpande framhåller,

att de krav som ställs på överläkaren är mycket stora. För att få kvalificerad

sökande, vilket med hänsyn till tillgången på psykiatrer kan vara

vanskligt, måste befattningen göras så attraktiv som möjligt. En placering i

högre lönegrad samt kompensation för bortfall av andra inkomstmöjligheter

förefaller därför ofrånkomlig. Vidare anser föreningen, att tjänsterna

som uppsyningsmän bör utbytas mot översköterskebefattningar.

Sveriges fångvårdsmannaförbund föreslår, att en tjänst som biträdande

köksföreståndare i lönegrad 14 inrättas i st. f. en ekonomibiträdestjänst

i lönegrad 5. Beträffande övriga tjänster föreslås, att uppsyningsmannatjänsten

på slutna avdelningen placeras i lönegrad 18, att samtliga förste

vårdartjänster placeras i lönegrad 15 och att arbetsledaren på slutna avdelningen

placeras i lönegrad 14.

Frågan om vårdpersonalens kvalifikationer har berörts

i flera yttranden, varvid i allmänhet understrukits vikten av att överföring

av depåpersonal till anstalten sker efter noggrant urval. Behovet av särskild

utbildning för denna personal har också framhållits. Medicinalstyrelsen

anför, att personal med patientvårdande uppgifter bör erhålla sjukvårdsutbildning

på sätt som sker beträffande sinnessjukvården. Enligt mentalsjukvårdsdelegationens

uppfattning får verksamheten inte äventyras genom

att man binder sig för personal, som saknar kvalifikationer för arbete

i sjukvårdens tjänst. Urvalet bland depåns befattningshavare bör därför

ske under hänsynstagande till deras lämplighet för patientvårdande uppgifter.

Det är nödvändigt att en omskolningskurs i alkoholistvård och mentalsjukvård

anordnas för dessa. Svenska nykterhetsvårdsförbundet finner sammankopplingen

av frågorna om anstaltens personalrekrytering och sysselsättning

för friställd depåpersonal olycklig. Om statens ansvar för den friställda

personalen inte kan finna andra uttryck än ett överförande till anstalten,

bör detta ske endast efter ett ytterligt omsorgsfullt urval. Även

Svenska låkarföreningen för alkoholsjukdomarnas bekämpande betonar behovet

av en försiktig inplacering av depåpersonalen i verksamheten och

framhåller, att sådan inplacering inte bör ifrågakomma i det direkta vårdarbetet.

Omkostnader

Utredningens beräkning av omkostnaderna har föranlett särskilt utlåtan
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

de endast av socialstyrelsen, som funnit vissa poster i omkostnadsstaten påfallande

låga, samt statskontoret, som anser att posten till omkostnader för

utskrivna och permitterade bör reduceras ävensom att posten till representationskostnader

bör begränsas till 400 kronor.

Alternativ utbyggnad av vårdanstalterna å Svartsjö och Venngarn

Beträffande det av utredningen berörda alternativet att i st. f. anordnande

av en ny anstalt bygga ut anstalterna å Svartsjö och Venngarn anför

statskontoret, att det inte kan vara någon tvekan därom, att i första hand

de befintliga anstalterna bör utrustas med permanenta vårdavdelningar i

den utsträckning, som är förenlig med en rationell anstaltsorganisation och

som tillika kan anses godtagbar ur ekonomiska synpunkter. Sveriges läkarförbund

har i anslutning till sitt förut redovisade uttalande, att förbundet

inte anser sig kunna tillstyrka förslaget om en ny anstalt i Gudhem, tillrått

en utbyggnad av anstalterna å Svartsjö och Venngarn, till vilka enligt förbundets

mening erforderlig medicinsk arbetskraft lättare torde kunna anskaffas.

En sådan utbyggnad har icke förordats i något av de övriga yttrandena.

Socialstyrelsen samt styrelserna för anstalterna å Svartsjö och Venngarn

avstyrker alternativet, främst med hänsyn till att så stora anstalter

som alternativet förutsätter anses olämpliga.

Förslag till ny statlig anstaltsavdelning jämte yttranden

Nykterhetsvårdsutredningens förslag

Utredningen erinrar inledningsvis om att den i skrivelse den It oktober

1956 angående viss utökning av statens vårdanstalter å Svartsjö och Venngarn

för alkoholmissbrukare (se prop. 1956: 195) anmält sin avsikt att

framlägga förslag om förhyrning av Västanfors gamla ålderdomshem i

Fagersta såsom sekundäranstalt till Venngarn. Därvid anförde utredningen,

att av dem som intages å Venngarnsanstaltens sjukavdelning åtskilliga är

att beteckna som kroniska vårdfall. Då avdelningens utrymme för behandlingsfall

därigenom inskränktes, vore det ändamålsenligt att åtminstone relativt

lättskötta kroniskt sjuka överfördes till särskilt vårdhem. Vidare

erinrades om att det inom den nuvarande anstaltsorganisationen finns endast

en vårdanstalt för kroniskt sjuka, nämligen erkända vårdanstalten

Hemmet Ribbingebäck, vars 48 vårdplatser är otillräckliga för ifrågavarande

kategori av vårdtagare.

Utredningen tar nu upp frågan om en sådan sekundäranstalt till fortsatt

behandling, varvid utredningen framhåller, att spörsmålet om ökade vård
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

37

resurser för det åldrade eller kroniskt sjuka anstaltsklientelet är av intresse

icke blott med tanke på verksamheten vid Venngarnsanstalten; även

andra vårdanstalter nödgas behålla en del dylika vårdfall, som rätteligen

borde flyttas till särskild anstalt. Emellertid finner utredningen det särskilt

viktigt, att en ny anstaltsenhet för ifrågavarande klientel utformas på sådant

sätt, att den i främsta rummet kompletterar de statliga vårdanstalterna,

vilkas resurser visat sig synnerligen otillräckliga. Härvid är närmast

fråga om Venngarnsanstalten. Utredningen fortsätter:

För att anstaltens sjukavdelning skall kunna utnyttjas på tillfredsställande

sätt för undersökning och behandling måste det undvikas att avdelningen

blockeras av kroniska vårdfall. Men även från individuell vårdsynpunkt är

det önskvärt att de kroniska vårdfallen, ofta med långa vårdtider, skiljes

från en avdelning, som företrädesvis är avsedd för nyintagna patienter med

akuta sjukdomstillstånd. Utredningen har därför funnit, att en ny anstalt

för ifrågavarande klientel lämpligen bör erhålla karaktären av annex till

Venngarn. Genom en sådan ordning skulle det även bli möjligt att utan

formaliteter förflytta vårdtagare mellan huvudanstalten och annexanstalten,

vilket skulle möjliggöra ett bättre utnyttjande av de båda anstalternas samlade

resurser. Dessutom synes anknytningen till Venngarn vara ägnad att

förenkla administrationen av den nya anstalten. Å andra sidan torde man

få räkna med att den ökade arbetsbelastningen på huvudanstalten kan påkalla

viss personalförstärkning vid denna.

Utredningen finner det nämnda ålderdomshemmet vara väl lämpat för

angivna ändamål. Avståndet mellan Fagersta och Venngarn, omkring 15

mil, kan visserligen synas väl stort men torde icke behöva utgöra hinder

för en anknytning av det slag som förordats. Något närmare Venngarn beläget

alternativ har utredningen ej kunnat finna. Ej heller linnes någon annan

allmän vårdanstalt än Venngarn, till vilken en anstalt i Fagersta lämpligen

kan anknytas. Så vitt utredningen kan finna skulle därför anstaltens

anordnande såsom fristående erkänd anstalt vara det enda praktiskt möjliga

alternativet till den förordade anknytningen till Venngarn. Emellertid

har utredningen, närmast med tanke på den översyn av anstaltsorganisationen

som innefattas i utredningens direktiv, icke ansett sig böra f. n. medverka

till konstituerandet av nya huvudmän för erkända vårdanstalter, såvida

detta icke bedömts vara oundgängligen nödvändigt. Den föreslagna

annexanstalten bör t. v. betraktas som en provisorisk anordning. Först sedan

närmare erfarenhet har vunnits bör frågan om dess definitiva inlemmande

i anstaltsorganisationen tagas under övervägande, varvid även frågan

om anstaltens organisationsform torde kunna omprövas.

Eller förhandlingar mellan företrädare för utredningen och Fagersta stad

bär stadsfullmäktige fattat beslut om uthyrning av ålderdomshemmet för

angivna nnstaltsändamål. Årshyran skulle uppgå till 12 000 kronor, varvid

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

förutsattes, att hyresgästen skall utföra vissa redan vid tillträdet aktuella

reparationsarbeten och svara för inre underhåll.

Beträffande ålderdomshemmets läge och beskaffenhet meddelar utredningen

i huvudsak följande. Hemmet är beläget i Åvestbo hy inom Fagersta

stad ca 6 km söder om stadens centrum. Omgivningen har karaktären av

jordbruksbygd och saknar tätbebyggelse. Huvudbyggnaden, som är uppförd

av sten, är i stort sett i gott skick. I en särskild byggnad av trä, ombyggd

1952 och likaledes i gott skick, finns tre personalrum. Dessutom finns å

tomten några uthusbyggnader. Både huvudbyggnaden och den mindre bostadsbyggnaden

är försedda med centraluppvärmning jämte tillfredsställande

anordningar för vattenförsörjning och avlopp.

Enligt utredningens förslag skulle fastigheten disponeras på sådant sätt,

att inom densamma utvinnes 35 vårdplatser, fördelade på sex trebäddsrum,

ett tvåbäddsrum och 15 enkelrum. I huvudbyggnaden skulle vidare inrymmas

kök, matsalar, dagrum, kontorslokaler in. m. Som personalhostäder

skulle disponeras dels den mindre byggnaden med tre rum och dels i huvudbyggnaden

en dubblett samt ett enkelrum. Därjämte torde vid behov tre

av enkelrummen kunna utnyttjas för personal. Emellertid torde behovet av

personalbostäder i huvudsak få tillgodoses genom att befattningshavare förhyr

bostad utom anstalten. Enkelrum torde kunna förhyras på icke alltför

stort avstånd från anstalten och från stadens sida har ställts i utsikt att familjebostäder

för befattningshavare vid anstalten skulle kunna anvisas om

någon tid.

Utredningen framhåller, att vissa reparations- och förbättringsarbeten

på fastigheten erfordras före eller omedelbart efter inflyttningen i densamma.

Dessa arbeten avser huvudsakligen justering av golv och påläggning av

linoleummattor, reparationer i toalett- och badrum samt målningsarbeten.

Med ledning av kostnadsberäkningar, som utförts av Fagersta stads byggnadskontor,

har kostnaderna härför beräknats till 80 000 kronor. Lika stort

belopp beräknas för anskaffande av inventarier, varvid förutsättes att vissa

befintliga inventarier skall kunna övertagas till relativt lågt pris.

Högsta ledningen av anstalten föreslås tillkomma styrelsen för statens

vårdanstalt å Venngarn, som därvid bör kompletteras med två särskilt utsedda

ledamöter. Liksom då det gäller Haknäsanstalten torde chefskapet

för anstalten i Fagersta böra vila på direktören vid Venngarn samt ledningen

för annexanstaltens kamerala administration handhavas av kamreraren

å Venngarn. Rörande fördelningen av arbetet mellan direktören vid

Venngarn och platschefen vid annexanstalten torde anstaltsstyrelsen få

meddela erforderliga föreskrifter. För den ledande befattningshavaren vid

annexanstalten synes tjänslebeteckningen assistent (avdelningsföreståndare)

vara lämplig. Det förutsättes att befattningshavaren skall fungera som

sådan särskild föreståndare för avdelning av allmän vårdanstalt för alkohol
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

39

missbrukare, varom förmäles i 40 § nykterhetsvårdslagen. Om en för

ifrågavarande uppgifter lämplig kraft skall kunna erhållas, synes tjänsten

ej böra placeras lägre än i 25 lönegraden, vilken är den lägsta tillämpade

för föreståndare vid erkänd vårdanstalt.

Vad angår vårdverksamheten vid anstalten förutsätter utredningen, att

klientelet skall utgöras av personer som ej vållar disciplinära svårigheter

och ej heller i annat avseende påkallar mera krävande behandling. Även

om klientelet beräknas i regel ha blivit föremål för behövlig läkarundersökning

och akutbehandling vid Venngarnsanstalten, måste annexanstalten

dock förfoga över vissa medicinska vårdresurser. Den sociala omvårdnaden

torde med hänsyn till arten av anstaltens klientel få en utpräglad karaktär

av kuratorsverksamhet. För dessa arbetsuppgifter bör inrättas en tjänst

som kurator, för vilken utbildning vid socialinstitut eller motsvarande kvalifikationer

bör gälla som kompetenskrav. Med hänsyn till vårdtagarnas

nedsatta arbetsförmåga kan arbetsdrift i egentlig mening ej få nämnvärd

omfattning vid anstalten. I fråga om de intagnas sysselsättning torde huvudvikten

få läggas på speciell sysselsättningsterapi, varför utredningen föreslår

inrättande av en tjänst som arbetsterapeut.

Det av utredningen beräknade personalbehovet i övrigt samt avlöningskostnaderna

framgår av följande förslag till personalstat.

1 assistent (avdelningsföreståndare) .......... Ce 25 17 088

1 kurator .................................. Cg 18 11 724

1 uppsyningsman............................ Ce 16 10 884

1 arbetsterapeut ............................ Ce 14 10 104

2 förmän (vårdare) .......................... Cg 12 18 936

1 husmor .................................. Cg 12 9 468

1 kokerska ................................ Cg 8 8 016

1 kontorsbiträde ............................ Cg 6 7 212

Vikarier .................................... 8 000

Särskilda ersättningar m. m. (obekvämhetstillägg,

övertidsersättning, tillfällig personal) ........ 8 068

Arvoden till läkare .......................... 6 000

Arvoden till styrelse.......................... 1 000

Arvode till direktören (sekreteraren) .......... 900

Arvode till kamreraren ...................... 600

Summa kronor

93 432

16 068

8 500

118 000

Lönerna har beräknats efter ortsgrupp 3.

1 fråga om de föreslagna arvodena anför utredningen i huvudsak följande.

Utredningen räknar med att någon läkare i Fagersta åtager sig att vara

kroppsläkare med besök å anstalten varannan vecka. Därutöver torde påkal
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

las besök vid akuta sjukdomsfall och även besök å läkarens mottagning.

Arvodet beräknas till 4 000 kronor, att utgå antingen som årsarvode eller

besöksarvode efter överenskommelse med vederbörande. För en rådgivande

psykiater, som torde kunna erhållas från Säters sjukhus, förutsättes arvode

för ca 12 besök under året enligt samma grunder som för psykiatern vid

Venngarn; för ändamålet beräknas 2 000 kronor. Det för arvoden till styrelse

upptagna beloppet avser reglering av ordförandens arvode (förslagsvis

ökning med 600 kronor) och dagarvoden till ledamöterna. Liksom beträffande

Haknäs synes särskilda arvoden böra utgå till direktören och kamreraren

å Venngarn för merarbetet med annexanstalten. De föreslagna beloppen

har avvägts med hänsyn till alt arvodena å Haknäs anses vara i underkant

och att den planerade anstalten får ett mer än dubbelt så högt platsantal.

I detta sammanhang framhåller utredningen, att den nya annexanstalten

medför ökat expeditionsarbete vid Venngarnsanstalten även därigenom att

omsättningssiffrorna ökar. Det torde därför bli ofrånkomligt att vid Venngarn

förstärka den kvalificerade biträdespersonalen, främst å kamrerarens

avdelning.

Beträffande omkostnaderna framlägger utredningen följande förslag

till omkostnadsstat.

1. Sjukvård för personal m. m., förslagsvis............

2. Reseersättningar, förslagsvis ......................

3. Expenser

a) bränsle, lyse och vatten, förslagsvis ............ 15 000

b) övriga expenser, högst ........................ 5 000

4. Övriga utgifter

a) underhåll av byggnader, högst.................. 4 000

b) inventarier m. m., högst ...................... 2 000

c) tvätt och renhållning, förslagsvis................ 4 000

d) utspisning

proviant till kost som försäljes, förslagsvis

.......................... 8 000

proviant till intagna (30X3:50X365),

förslagsvis ........................ 38 000 46 000

e) beklädnad och sängkläder, förslagsvis .......... 6 000

f) hälso- och sjukvård för intagna, förslagsvis...... 10 000

g) omkostnader för utskrivna och permitterade, förslagsvis

...................................... 10 000

h) kostnader för transport av intagna, förslagsvis ... 2 000

i) flitpengar, förslagsvis ........................ 20 000

k) driftkostnader för automobil, förslagsvis........ 4 000

300

3 000

20 000

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

41

1) representationskostnader, högst ................ 100

m) diverse utgifter (för fritidssysselsättning in. m.),

högst ........................................ 2 600

n) hyra för fastigheten .......................... 12 000 122 700

Summa kronor 146 000

Inkomsterna vid anstalten (hyror för personalbostäder, ersättning för

kost åt personal m. m.) beräknar utredningen till 15 000 kronor.

Med hänsyn till rådande brist på vårdplatser finner utredningen det angeläget,

att den föreslagna anstalten snarast kan tagas i bruk. Erforderliga

ändrings- och reparationsarbeten bör därför igångsättas snarast möjligt

efter det att byggnaderna friställts i februari 1957. Ifrågavarande arbeten

synes lämpligen kunna utföras i Venngarnsanstaltens regi, delvis med anlitande

av entreprenör i orten och delvis med användande av intagnas arbetskraft.

Sådana arbeten som måste fullföljas innan anstalten kan tagas i bruk

torde medhinnas på någon månad. Återstående arbeten torde kunna utföras

efter hand och ej hindra att anstalten belägges, till en början partiellt.

Som benämning på anstalten föreslås ett äldre, numera ej brukat namn

på ålderdomshemmet, nämligen Backgården.

Nykterhetsvårdsutredningen föreslår att till statens vårdanstalt å Venngarn

för alkoholmissbrukare, annexanstalten Backgården i Fagersta, äskas

dels ett anslag av 160 000 kronor till anordnande av annexanstalten, dels

erforderliga anslag till driften av densamma.

Yttranden

Socialstyrelsen anför, att tillkomsten av den föreslagna vårdanstalten i

Fagersta skulle fylla ett sedan flera år tillbaka kännbart behov samt att

styrelsen funnit ifrågavarande fastighet vara användbar såsom en provisorisk

vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Styrelsen anser dock, att vissa

patientrum icke lämpar sig för förläggning av tre vårdtagare såsom utredningen

har föreslagit utan blott för två samt att ett såsom enkelrum betecknat

rum överhuvud taget icke är lämpligt såsom förläggningsrum. Då byggnaden

omfattar ett större antal förläggningsrum än som har angivits av

utredningen finns likväl utrymme för 34 ä 35 vårdtagare, varav 14 i enkelrum.

Eftersom en del av personalen måste skaffa sig bostäder utom anstalten

och i varje fall familjebostäder icke torde kunna erhållas på närmare håll

än i Fagersta stads tätbebyggelse samt trafikförbindelserna med denna bebyggelse

är glesa, kan personalbostadsfrågan komma att medföra stora svårigheter

för anstalten.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

Socialstyrelsen finner flera skäl, bl. a. det betydande avståndet till Venngarn,

tala för att b agerstaanstalten anordnas såsom en fristående vårdanstalt

av typen erkänd anstalt. Emellertid föreligger icke erforderliga ekonomiska

förutsättningar härför. Anstalten torde också vara i behov av

Venngarnsanstaltens stöd för att kunna bemästra personalfrågan. Socialstyrelsen

finner sig därför nödsakad att tillstyrka, att Fagerstaanstalten

anordnas såsom ett annex till Venngarnsanstalten. Styrelsen förutsätter

härvid, att Fagerstaanstalten skall intaga en jämförelsevis självständig ställning

i förhållande till moderanstalten. Sålunda bör exempelvis vid nyintagning

och vid överflyttning från andra vårdanstalter inställelsen kunna göras

direkt å Fagerstaanstalten utan genompassering av Venngarnsanstalten.

Utredningens förslag i fråga om styrelsen för Fagerstaanstalten föranleder

icke någon erinran av socialstyrelsen. Även vad som föreslås angående anstaltens

personal kan styrelsen i stort sett tillstyrka. Den ledande tjänstemannen

å annexanstalten bör emellertid erhålla tjänstebeteckningen föreståndare.

Vidare synes kuratorstjänsten böra ersättas med en assistenttjänst

i 21 lönegraden. På grund av beskaffenheten av anstaltens klientel bör anstalten

förfoga över en sjuksköterska. Eventuellt skulle den ena av de föreslagna

två förmanstjänsterna kunna utbytas mot en sjukskötersketjänst.

Styrelsen anser vidare, att det erfordras en ekonomibiträdestjänst för köket.

De av nykterhetsvårdsutredningen angivna reparations- och förbättringsarbetena

å huvudbyggnaden finner socialstyrelsen oundgängligen nödvändiga.

Styrelsen för statens vårdanstalt å Venngarn har tillstyrkt anordnande

av den föreslagna anstalten i Fagersta men anmält betänkligheter mot förslaget

att den nya anstalten skulle ställas under Venngarnsstyrelsen och i

administrativt avseende anslutas till Venngarnsanstalten såsom annex. Mot

en sådan anordning talar dels det långa avståndet mellan anstalterna, dels

det förhållandet alt Venngarnsanstaltens ledning, särskilt efter tillkomsten av

den redan beslutade provisoriska utökningen med 30 vårdplatser, skulle genom

ansvaret för en annexanstalt i Fagersta bli belastad med en alltför stor

arbetsbörda. Styrelsen ifrågasätter därför starkt om icke anstalten i Fagersta

bör erhålla en självständig ställning under särskild styrelse. Skulle

emellertid utredningens förslag att ställa den nya anstalten under Venngarnsstyrelsen

godtagas, vill styrelsen understryka att anordningen bör betraktas

som ett provisorium.

En oeftergivlig förutsättning för att den administrativa ledningen skall

kunna förläggas till Venngarnsanstalten är att den kvalificerade biträdespersonalen

vid Venngarn erhåller förstärkning. Styrelsen erinrar om att

nykterhetsvårdsutredningen i sitt förslag till anordnande av förenämnda

30 nya vårdplatser vid anstalten hade föreslagit personalökning med bl. a.

1 kassör i lönegrad Cg 17 och 2 kontorsbiträden i Cg 6 men att i årets stats
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

43

verksproposition endast föreslagits inrättande av en kontorsbiträdesbefattning.

På den kamerala avdelningen utgöres biträdespersonalen av ett kanslibiträde

och ett kontorsbiträde i reglerad befordringsgång. För att kamreraren

skall kunna erhålla behövlig lättnad i sin arbetsbörda bör förslaget om

inrättande av en kassörstjänst nu upptagas.

Beträffande förslaget till personalstat för anstalten i Fagersta framhåller

styrelsen, att det — oavsett om densamma anordnas som en särskild anstalt

eller såsom annex —- synes angeläget erhålla en väl kvalificerad ledning.

Styrelsen föreslår därför, att vid anstalten inrättas en befattning som

föreståndare i lönegrad 27 och att vid föreståndarens sida ställes en assistent

i lönegrad 21. Befattningen som kurator kan då utgå och dennes uppgifter

fullgöras av assistenten. Vidare synes föreslagna 2 förmän vara otillräckliga

för erforderlig tillsyn. Med hänsyn till det tillämnade klientelets beskaffenhet

ifrågasätter styrelsen om behov föreligger av en utbildad arbetsterapeut

och föreslår, att denna tjänst utbytes mot en förmanstjänst i lönegrad 12.

Statskontoret har icke något att erinra mot att ifrågavarande fastighet

provisoriskt tages i anspråk på föreslaget sätt. Mot det föreslagna hyresbeloppet

har ämbetsverket ej funnit anledning till erinran. Statskontoret,

som saknar möjlighet att gå in på en närmare granskning av kostnadskalkylerna

rörande reparations- och förbättringsarbeten samt inventarieanskaffning,

vill dock understryka angelägenheten av att de på hemmet befintliga

inventarierna i möjligaste mån övertages.

Behovet av befattningshavare undandrager sig statskontorets säkra bedömande.

Ämbetsverket framhåller emellertid, att antalet befattningshavare

vid Hemmet Ribbingebäck med 48 vårdplatser uppgår till sammanlagt nio.

I enlighet med utredningens förslag bör å personalförteckningen uppföras

en för föreståndaren avsedd tjänst i 25 lönegraden med benämningen föreståndare.

På innehavaren av denna befattning bör även ankomna att fullgöra

kuratorsgöromål. Inrättande av en särskild tjänst för en kurator kan

statskontoret således icke tillstyrka. Vidare ifrågasätter statskontoret, om

icke ledningen av sysselsättningsterapin bör kunna anförtros åt en förman

(vårdare) i 12 lönegraden. I övrigt har den föreslagna personalstaten icke

givit statskontoret anledning till annan erinran än att kokerskan bör utbytas

mot ett ekonomibiträde i högst 7 lönegraden, samt att kontorsbiträdet,

om ett mindre belopp för biträdeshjälp icke skulle anses tillfyllest, bör inplaceras

i reglerad befordringsgång.

Vid fastställande av styrelsearvodena liksom de särskilda arvodena till

direktören och kamreraren å Venngarn bör hänsyn tagas till den allmänna

reglering av bisyssle- och liknande arvoden, som avses skola genomföras

den 1 juli 1957. Enligt statskontorets mening bör arvodena till kroppsläkaren

och den rådgivande psykiatern utgå enligt samma grunder som vid

huvudanstalten.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

Vad angår omkostnadsstaten för den planerade sekundäranstalten har

statskontoret saknat hållpunkter för en närmare granskning av kostnadsberäkningarna

men förutsätter, att försiktighet iakttages vid medelstilldelningen.

Statens lönenämnd anser, att bedömningen av arvodena till Venngarnsanstaltens

styrelse, direktör och kamrerare bör ske i samband med pågående

översyn av bisyssle- och liknande arvoden. Lönenämnden har icke

något att erinra mot den föreslagna lönegradsplaceringen för tjänsterna

som kurator, uppsyningsinan, arbetsterapeut, förman (vårdare) och kontorsbiträde

— beträffande sistnämnda tjänst dock under förutsättning att

därmed avsetts en tjänst i den reglerade befordringsgången för biträden

för skriv- och kontorsgöromål. För assistenttjänsten kan lönenämnden icke

tillstyrka högre placering än i 23 lönegraden. Efter jämförelse med personalorganisationen

vid anstalter och inrättningar av motsvarande storleksordning

inom andra områden av statlig verksamhet vill lönenämnden ifrågasätta

om icke tjänsterna som husmor i 12 och ekonomibiträde i 8 lönegraden

bör ersättas med två tjänster som ekonomibiträde placerade i 8 resp. 6

lönegraden.

Såvitt nämnden kan finna kan förevarande provisorium icke beräknas

bli av så kort varaktighet att skäl föreligger att av denna anledning inrätta

tjänster såsom extra.

Mot de beräknade läkararvodena har lönenämnden intet att erinra.

Byggnadsstyrelsen finner de föreslagna byggnads- och rustningsåtgärderna

vara ändamålsenliga men föreslår, att därutöver vidtages vissa av brandskyddssynpunkter

påkallade åtgärder. Den upptagna kostnaden för föreslagna

reparations- och förbättringsarbeten kan styrelsen ej närmare bedöma

utan en besiktning på platsen men finner den vara i stort sett rimlig.

Förslag till specialanstalt för tuberkulossjuka

alkoholmissbrukare jämte yttranden

Nykterhetsvårdsutredningens förslag

Utredningens förslag innebär i huvudsak följande.

Hessleby sanatorium i Mariannelunds köping föreslås bli fr. o. in. den 1

juli 1957 försöksvis ändrat till en specialanstalt för tuberkulossjuka alkoholmissbrukare.

Anstalten skall härvid drivas av den nuvarande huvudmannen

för sanatoriet, Konung Oscar II:s jubileumsfond, och med bibehållande

av sanatoriekaraktären erkännas som allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Enligt förslaget skall sanatoriet drivas huvudsakligen som en

sjukvårdsanstalt med tyngdpunkten på tuberkulossjukvård. Nuvarande

s. 45 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

45

platsantal, 136, föreslås minskat till 112. Vid bedömningen av platsbehovet

har utredningen utgått från uppgifter av landets samtliga sanatorieläkare

och läkare vid fristående centraldispensärer, enligt vilka 445 personer under

tiden januari—oktober 1956 inte kunde beredas sanatorievård på grund av

alkoholmissbruk. Vidare beräknas vårdtiden till 5—6 månader. Kostnaderna

för anstalten föreslås skola helt bestridas av staten. Sålunda föreslår utredningen,

att driftkostnaderna, beräknade till 1 210 000 kronor för nästa

budgetår, skall utgå från elfte huvudtitelns anslag till Bidrag till driften av

folksanatorierna. Detta anslag, som nu är obetecknat, föreslås därvid ändrat

till förslagsanslag. Vidare beräknar utredningen, att i samband med förändringen

av sanatoriet erfordras 60 000 kronor för vissa byggnadsarbeten och

110 000 kronor för anskaffande av inventarier. Utredningen föreslår, att

byggnadskostnaderna skall bestridas från folksanatoriernas byggnadsanslag

och att ett särskilt anslag å 110 000 kronor anvisas för inventarieanskaffning.

En ledamot av utredningen (budgetsekreteraren Lindmark) har avgivit

särskilt yttrande, vari han anfört, att beräkningen av platsbehovet grundar

sig på osäkra faktorer och att man till en början försiktigtvis bör tillskapa

en anstalt med 55—60 platser. Vidare anser han, att utredningen bort närmare

undersöka möjligheterna att fördela driftkostnaderna mellan staten

och landstingen.

Yttranden

Överstyrelsen för konung Oscar II:s jubileumsfond är villig att ställa sanatoriet,

som inte längre erfordras för den traditionella tuberkulossjukvården,

till förfogande för den föreslagna verksamheten och tills vidare kvarstå

som huvudman. Med hänsyn till bristande erfarenhet rörande kostnaderna

för verksamhet av detta slag bör enligt överstyrelsens mening icke

fastställas någon för överstyrelsen bindande avlönings- och omkostnadsstat.

Ett belopp av 1 210 000 kronor bör ställas till förfogande för sanatoriets

drift. Om de verkliga kostnaderna blir högre eller lägre bör framdeles

tilläggsanslag utgå resp. anslaget minskas. Överstyrelsen framhåller att det,

för att kunna upprätthålla ordningen vid Ilessleby, är nödvändigt, att möjlighet

finns att överflytta indisciplinära patienter till Svartsjöanstalten eller

alt andra åtgärder träffas för deras omhändertagande.

Med anledning av ledamoten Lindmarks särskilda yttrande framhåller

överstyrelsen, att det knappast låter sig göra att på samma anstalt sammanföra

ett betydande antal tuberkulösa alkoholmissbrukare med andra luberkulossjuka.

Om platsbehovet visar sig vara mindre än beräknat bör personalen

minskas och andra besparingsåtgärder vidtas.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 dr 1957

Vidare har överstyrelsen meddelat, att landstingsförbundet och stadsförbundet

i skrivelser i oktober 1956 till överstyrelsen anfört att, om icke staten

betalade hela driftkostnaden vid Hessleby i dess omändrade skick, vederbörande

landsting och städer skulle kunna svara för den kostnad, som

inte täcktes av de statliga driftbidrag, som kunde utgå till sanatoriet i dess

blivande egenskap av vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Av praktiska

skäl borde landstingens och städernas bidrag fixeras, förslagsvis till 12 kronor

per vårddag.

Socialstyrelsen har till belysande av frågan om storleken av platsbehovet

framhållit, att utredningen räknat med en vårdtid av 5—6 månader men

att den genomsnittliga vårdtiden vid Svartsjöanstaltens tuberkulosavdelning

under åren 1954—56 utgjorde i det närmaste 9 månader. Enligt styrelsens

mening är förevarande vårdproblem av synnerligen angelägen karaktär, och

styrelsen tillstyrker det av utredningen framlagda förslaget. Beträffande finansieringen

av verksamheten vid anstalten ifrågasätter dock styrelsen, om

inte en del av driftkostnaderna bör bestridas från anslaget till Bidrag till

driftkostnader vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare

m. m.

Medicinalstyrelsen anför, att det inte torde råda delade meningar beträffande

behovet av en specialanstalt av föreslagen art. I fråga om anstaltens

storlek anser styrelsen, att möjlighet bör finnas att på anstalten ta emot

även patienter, på vilka specialindikationerna för intagning å alkoholistanstalt

ej är tillämpliga. Utredningens beräkningar bör därför kunna läggas

till grund för dimensioneringen av anstalten. En del av sanatoriet bör därvid

bibehållas som vårdanstalt för tuberkulossjuka ulan att förklaras som

erkänd alkoholistanstalt. Även kostnaderna för patienterna å sistnämnda

del av anstalten bör bestridas av statsmedel.

Statskontoret anser uppenbart, att behov finns av ökade vårdmöjligheter

för tuberkulossjuka alkoholmissbrukare men anser sig inte kunna ta ställning

till frågan om platsbehovet. I den mån platserna vid Hessleby inte utnyttjas

för ifrågavarande klientel bör de tas i anspråk för vårdbehövande

av andra kategorier.

Enligt statskontorets mening måste allvarliga betänkligheter möta mot

förslaget att staten skall ta på sig hela kostnaden för anstaltens drift. Lägges

huvudvikten vid nykterhetsvården synes anstalten kunna betraktas som

alkoholistanstalt med tuberkulossjukvård. Driftbidrag bör då kunna utgå

enligt bestämmelserna om driftbidrag till alkoholistanstalter. Om däremot

anstalten betraktas som sanatorium med alkoholistvård framstår det som

naturligast, att staten ersätter de merutgifter som uppkommer till följd

av förändringen av klientelet. Statskontoret är närmast böjt för att anse, att

frågan om statsbidrag bör lösas enligt sistnämnda alternativ.

Anslaget till Bidrag till driften av folksanatorierna bör bibehålla karak
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

47

tären av obetecknat anslag. Vidare bör övervägas om inte uppkommande

merkostnader i samband med förändringen av anstalten bör utgå från femte

huvudtiteln.

Svenska landstingsförbundets styrelse anser, att det föreligger stort behov

av ett specialsanatorium för tuberkulösa alkoholmissbrukare. Styrelsen finner

det ur skilda synpunkter lämpligast och riktigast, att staten svarar för

driftkostnaderna vid sanatoriet. Härför talar bl. a. den omständigheten, att

det är fråga om en försöksverksamhet. Vidare är det ur administrativ synpunkt

tillkrånglat att koppla in 31 huvudmän som bidragsgivare.

Svenska stadsförbundets styrelse finner behovet av de föreslagna åtgärderna

trängande och anser farhågorna för att vårdplatsantalet skulle ha

överdimensionerats helt ogrundade. Styrelsen tillstyrker förslaget att staten

helt skall svara för kostnaderna.

Svenska nykterhetsvdrdsförbundet hälsar förslaget med största tillfredsställelse

och understryker betydelsen av att anstalten kommer till stånd

utan dröjsmål. Frågan huruvida det föreslagna platsantalet svarar mot

behovet kan knappast nu besvaras. Förbundet finner det dock sannolikt

att det aktuella behovet motsvarar en anstalt av Hesslebys storlek. På längre

sikt kan väntas en viss minskning av platsbehovet.

Förbundet anser det böra övervägas, om inte vid Hessleby skulle kunna

anordnas en sluten avdelning, som i möjligaste mån skulle göra tuberkulosvården

på Svartsjö överflödig.

Departementschefen

Allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare är i fråga om huvudmannaskapet

av två slag, statliga och erkända. De sistnämnda är sådana

anstalter, som anordnats av annan än staten och som av Konungen erkänts

såsom allmänna vårdanstalter. Beträffande fördelningen av vårdtagarna

mellan dessa två slag av anstalter gäller den huvudregeln, att de mest svårskötta

omhändertages på de statliga anstalterna och övriga vårdfall placeras

på de erkända anstalterna. De tre statliga anstalterna för män, Svartsjö,

Venngarn och Salbcrga, hade den 1 januari 1957 sammanlagt 276 vårdplatser.

Vid samma tidpunkt fanns 18 erkända anstalter för män med, frånsett

en tillfällig anstaltsavdelning vid den förhyrda semesteranläggningen Örenäs,

tillhopa 1 079 platser. Vid anmälan i årets statsverksproposition av

anslaget till Bidrag till anordnande av erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare

(V ht p. 54) anförde jag, att såsom mål för anstaltsorganisationens

utbyggnad under nästa budgetår syntes böra uppställas en utökning

av platsantalet på de allmänna anstalterna till omkring 2 000. Härvid

förutsatte jag, att proposition angående anordnande av eu ny statlig an
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

stalt med 100 platser, varom nykterhetsvårdsutredningen framlagt förslag,

skulle föreläggas årets riksdag.

Nykterhetsvårdsutredningens ifrågavarande förslag hänför sig till ett i

direktiven för utredningen lämnat uppdrag att bl. a. pröva frågan om anordnande

av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt att därvid

även undersöka huruvida det skulle vara lämpligt att bygga ut de nuvarande

anstalterna Svartsjö och Venngarn. Vid sina överväganden av dessa

spörsmål har utredningen funnit, att bristen på vårdplatser för manliga

alkoholmissbrukare är särskilt kännbar vid de statliga anstalterna och att

därför denna del av anstaltsorganisationen behöver utökas avsevärt. Utredningen

har därvid framhållit, att provisoriska åtgärder inte är tillräckliga,

samt föreslagit en utökning av antalet permanenta vårdplatser för ifrågavarande

klientel. I anslutning härtill vill jag erinra om att 1956 års höstriksdag

(prop. 195; SU 220; rskr. 407) beslutat om viss utökning av anstalterna

Svartsjö och Venngarn. Denna utökning är av tillfällig karaktär och

sålunda inte ägnad att för någon längre tid tillgodose behovet av vårdplatser

för det klientel som vårdas på dessa anstalter. Bristen på sådana vårdplatser

är enligt de av utredningen framlagda beräkningarna f. n. betydande,

och den vållar stora olägenheter inte bara för anstalternas del utan

även inom den öppna nykterhetsvården. Hur behovet av mera kvalificerade

vårdmöjligheter kan komma att utveckla sig framdeles torde inte nu kunna

bedömas med större säkerhet. Utredningen har emellertid påvisat, att platsbrist

rådde vid de statliga anstalterna redan före den 1 oktober 1955. Socialstyrelsen

har påpekat, att statsanstalternas andel av det totala platsantalet

inom anstaltssystemct under åren 1930—1955 krympt från nära

hälften till något mer än en fjärdedel och att samtidigt märkts en ökning

av den del av klientelet, som behöver omhändertagas på anstalter med särskilda

vårdresurser. Mot bakgrunden av vad sålunda anförts synes det mig

finnas anledning att räkna med ett i varje fall för avsevärd tid bestående

behov av ökat platsantal på anstalter av sist angivet slag.

Vid behandlingen av frågan på vad sätt behovet av ökade vårdmöjligheter

för svårskötta alkoholmissbrukare bör tillgodoses har nykterhetsvårdsutredningen

utgått från att detta bör ske genom en utbyggnad av den

statliga delen av anstaltsorganisationen. Utredningen har visserligen inte

nu kunnat lägga fram en slutlig plan för anstaltssystemets utformning men

anger vissa riktlinjer härför. Enligt dessa skulle strukturen hos det nuvarande

anstaltssystemct i stort sett bibehållas, så att lättare vårdfall fördelas

på ett flertal mindre anstalter, som inte är utrustade för kvalificerad

behandling, och övriga vårdfall omhändertagas på större anstalter med

resurser för ett svårskött och behandlingskrävande klientel. Vidare anser

utredningen, att anstalter av det sistnämnda slaget framdeles, liksom nu,

bör drivas av staten. I anslutning härtill har i några yttranden framförts

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 dr 1957

49

tanken på samordning mellan vården av alkoholskadade och mentalsjukvården

samt överförande av huvudmannaskapet för dessa vårdgrenar till

landstingen. Med anledning härav vill jag framhålla, att ställning inte kan

tagas till frågan om huvudmannaskapet för nykterhetsvårdens anstalter

förrän nykterhetsvårdsutredningen slutfört sitt arbete. Detta bör emellertid

inte utgöra hinder mot att nu bygga ut anstaltsorganisationen enligt

tidigare tillämpade riktlinjer.

Enligt utredningens förslag skall den erforderliga utbyggnaden ske genom

anordnande av en helt ny statlig vårdanstalt, förlagd till Gudhems

kungsgård, vars användning som remontdepå upphör med utgången av

innevarande budgetår. Såsom ett alternativ härtill har utredningen undersökt

möjligheterna att i stället bygga ut anstalterna Svartsjö och Venngarn

i motsvarande omfattning. Enligt utredningens beräkningar skulle detta alternativ,

vid jämförelse med den föreslagna nya anstalten, kunna leda till

vissa besparingar beträffande såväl byggnads- som driftkostnader. Utredningen

anser det emellertid ur vårdsynpunkt olämpligt att göra anstalter

av ifrågavarande slag så stora som detta alternativ förutsätter, dvs. omkring

200 vårdplatser. Mot detta alternativ talar enligt utredningens mening

även lokaliseringsskäl samt den omständigheten att en ytterligare

utbyggnad kan ske lättare och till lägre kostnad vid Gudhem än vid de befintliga

anstalterna. Utredningen har funnit dessa synpunkter väga tyngre

än möjligheterna till besparingar och har därför inte ansett sig kunna förorda

detta alternativ. Vid remissbehandlingen har avvikande mening anmälts

endast av statskontoret och Sveriges läkarförbund, vilka uttalat sig

för en utbyggnad av Svartsjö och Venngarn. På de skäl utredningen anfört

finner jag mig böra förorda, att den statliga anstaltsorganisationen utökas

med en ny anstalt.

Härefter övergår jag till att närmare behandla det av utredningen framlagda

förslaget om en sådan anstalt.

Vad utredningen anfört beträffande vårdfallens geografiska fördelning

samt Gudhems belägenhet i förhållande till Falköping och det blivande mentalsjukhuset

i staden ävensom önskemålet att efter nedläggandet av remontdepån

vid Gudhems kungsgård kunna använda egendomen för annat

statligt ändamål finner jag utgöra goda skäl för anstaltens förläggning till

ifrågavarande egendom och tillstyrker sålunda förslaget härom. Likaså

tillstyrker jag utredningens förslag att platsantalet vid anstalten tills vidare

bestämmes till 100 men att planeringen av gemensamhetsutrymmen

in. m. sker så, att antalet platser framdeles kan ökas till 150.

I fråga om behandlingen av anstaltens vårdtagare har utredningen uttalat,

att det medicinska inslaget i vården bör starkt framhävas, varvid

den medicinska verksamheten bör omfatta även kvalificerad psykoterapi.

Därjämte bör enligt utredningens mening stor vikt tillmätas socialterapeu4

llihang till riksdagens protokoll 1957. 1 samt. Nr 98

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

tisk verksamhet samt de intagnas sysselsättning både under arbetstiden

och fritiden. Arbetsdriften vid anstalten bör enligt utredningens mening

utformas så, att önskemålet om yrkesutbildning tillmäts underordnad betydelse

och huvudvikten läggs vid allmän arbetsträning och vänjning vid

ordinärt arbetstempo. Vad utredningen anfört i dessa frågor har i stort

sett tillstyrkts vid remissbehandlingen; dock har medicinalstyrelsen framfört

önskemål om att anstalten skulle förses med resurser för yrkesutbildning.

I likhet med socialstyrelsen anser jag, att vårdtiden är för kort för

att medge egentlig yrkesutbildning. Däremot bör hinder inte möta att arbetsdriften

utformas så att den kan inrymma inslag i utbildnings- och omskolningssyfte

i den mån så befinnes möjligt och lämpligt. Med denna

modifikation och med framhållande av medicinalstyrelsens uttalande, att

det på forskningens nuvarande stadium är svårt att bedöma vilka resultat

som kan uppnås av den medicinska verksamheten, kan jag i huvudsak godtaga

det av utredningen framlagda behandlingsprogrammet, vilket sålunda

bör läggas till grund vid bedömningen av byggnads- och personalbehov.

Vad utredningen föreslagit angående förvaltningen av Gudhems kungsgård

och anstalten kan jag i huvudsak biträda. Jag förordar sålunda, att

förvaltningen av egendomen, till den del densamma icke tages i anspråk

för anstaltens räkning eller för militärt ändamål, överföres från fortifikationsförvaltningen

till domänstyrelsen. På sistnämnda myndighet får ankomma

att pröva de tidigare angivna, av enskilda personer och sammanslutningar

gjorda framställningarna rörande dispositionen av egendomen eller

delar därav samt att besluta om utarrendering av jordbruket. Förvaltningen

av själva anstalten torde böra följa samma regler som anstalterna Svartsjö

och Venngarn. Verksamheten vid anstalten bör sålunda ledas av en särskild

styrelse, direkt underställd Kungl. Maj :t, medan byggnadsstyrelsen

bör svara för vården av anstaltens byggnader, vilka torde få redovisas på

statens allmänna fastighetsfond, byggnadsstyrelsens delfond. Den av utredningen

berörda frågan om central förvaltning av de statliga vårdanstalterna

för alkoholmissbrukare sammanhänger bl. a. med spörsmålen rörande

anstaltsorganisationens utformning och huvudmannaskapet för anstalterna

och bör beaktas vid utredningens fortsatta arbete.

För handläggning av vissa förvaltningsfrågor in. m. under tiden för anstaltens

uppbyggande skall enligt utredningens förslag inrättas ett tillfälligt

förvaltningsorgan. Jag anser det lämpligast, att styrelsen för anstalten

tillsättes på ett tidigt stadium för att den skall kunna följa uppbyggnaden

av anstalten och ha hand om ifrågavarande förvaltningsuppgifter.

Byggnadsbehoven vid anstalten måste i huvudsak tillgodoses genom nybyggnader.

Utredningen har föreslagit, att följande byggnader uppföres:

klinikbyggnad — inrymmande en intagningsavdelning med 9 vårdplatser,

en behandlingsavdelning med 16 platser och vissa andra utrymmen för me
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

51

dicinsk behandling m. in. — byggnad för den slutna avdelningen med 25

vårdplatser, fem öppna vårdpaviljonger med var och en 10 platser, administrationsbyggnad,

en byggnad för kök, matsalar och panncentral samt fritidsbyggnad,

inrymmande samlingssal, sällskapsrum, bibliotek, rum för

hobby- och studieverksamhet m. m. Kostnaderna för dessa byggnader samt

för ledningar, planeringsarbeten m. in. har av byggnadsstyrelsen preliminärt

beräknats till 5 200 000 kronor. Härutöver beräknas ett belopp av

300 000 kronor för upprustning av de 15 befintliga familjebostadslägenheter,

som avses skola upplåtas till personal vid anstalten. Ytterligare kostnader

uppkommer för anordnande av verkstadslokaler, en fråga som utredningen

avser att återkomma till framdeles.

Liksom flertalet remissorgan finner jag det framlagda byggnadsprogrammet

vara i stort sett ändamålsenligt och väl ägnat att tillgodose de intagnas

behandling enligt förut angivna riktlinjer. De höga byggnadskostnaderna

kan emellertid inte undgå att väcka betänkligheter. Att nu, såsom föreslagits

i några yttranden, ytterligare öka vissa utrymmen kan enligt min mening

ej komma i fråga. I stället bör vid den fortsatta bearbetningen av byggnadsplanerna

alla möjligheter prövas, som — med bibehållen målsättning beträffande

vården — kan leda till kostnadsminskningar. Möjligheter till icke

oväsentliga besparingar synes, såsom statskontoret påpekat, föreligga särskilt

beträffande fritidsbyggnaden, som kostnadsberäknats till 525 000 kronor.

I det föregående har jag i princip anslutit mig till utredningens uppfattning

angående betydelsen av fritidssysselsättningen. Enligt min mening

kan det emellertid ifrågasättas, om inte kraven på en central fritidsbyggnad

för anstalten —• vissa fritidsutrymmen ingår i förläggningsbyggnaderna —

bör kunna tillgodoses inom en lägre kostnadsram än det belopp, som beräknats

för den planerade byggnaden. I fråga om denna byggnad bör därför

byggnadsplanerna prövas ytterligare och nytt förslag framläggas av byggnadsstyrelsen.

För de nu godtagna aktuella nybyggnadsarbetena skulle sålunda

erfordras (5 200 000—525 000) 4 675 000 kronor. I den framlagda

kostnadsberäkningen ingår ett belopp av 60 000 kronor för skyddsrum. Då

något sådant enligt nu gällande bestämmelser inte behöver anordnas minskas

nvbyggnadskostnaderna ytterligare till 4 615 000 kronor. För upprustning

av befintliga personalbostäder bör såsom utredningen föreslagit beräknas ett

belopp av 300 000 kronor. Till frågan om verkstadsbyggnader torde ställning

få tagas, sedan närmare förslag härom framlagts.

Det är angeläget att den nya anstalten kan tagas i bruk snarast möjligt.

Mcdelsanvisningen bör därför ske i sådan takt att anslagsmässiga hinder

ej föreligger mot att byggnadsarbetena bedrives snabbt. Även under gynnsamma

omständigheter torde emellertid vårdverksamheten vid anstalten ej

kunna påbörjas förrän under budgetåret 1958/59. I enlighet med det nu anförda

bör för projektering och förberedande arbeten ett belopp av 500 000

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

kronor anvisas på tilläggsstat för innevarande budgetår samt medel för

återstående nybyggnadskostnader (4 615 000 — 500 000) 4 115 000 kronor anvisas

för budgetåret 1957/58. För sistnämnda budgetår bör vidare i enlighet

med utredningens förslag anvisas dels för en första etapp av förbättringsarbeten

å personalbostadshus 100 000 kronor, varigenom byggnadsanslaget

för nästa budgetår skulle komma att uppgå till 4 215 000 kronor, och dels

för anskaffning av inventarier och annan utrustning 400 000 kronor.

Behovet av personalbostäder är väsentligt större än de nyss nämnda befintliga

bostadslägenheterna. Gudhems kommun har emellertid förklarat sig

villig att medverka till uppförande av erforderliga bostadshus, varför nya

tjänstebostäder vid anstalten inte torde behöva uppföras. Kommunen har

planerat att förlägga bostadsområdet till en plats ungefär en kilometer söder

om anstalten. Mot denna placering har länsstyrelsen i Skaraborgs län

uttalat en viss tveksamhet. Enligt länsstyrelsens mening bör frågan om den

lämpligaste förläggningen ytterligare undersökas. Enligt vad jag erfarit

har sådana undersökningar numera gjorts, varvid förutsättningar för den

ifrågavarande förläggningen av bostadsområdet befunnits föreligga. För

bostadsområdet har vidare projekterats ett avloppsreningsverk, vilket planerats

så, att det skall kunna betjäna även anstalten. Jag finner det angeläget,

att de nya personalbostäderna är färdiga vid den tidpunkt, då anstalten

tages i bruk. Enligt vad kommunen uppgivit behöver kommunen för

ifrågavarande bostadsområde förvärva en viss del av kungsgårdens mark.

Den i det föregående nämnda, av kommunen gjorda framställningen om sådant

markförvärv bör, för att inte uppförandet av personalbostäderna skall

försenas av denna anledning, upptagas till prövning så snart erforderlig utredning

i ärendet föreligger. Såvitt framgår av nu tillgängliga uppgifter torde

köpesumman för marken inte komma att uppgå till ett sådant belopp, att

särskilt medgivande av riksdagen till försäljningen behöver inhämtas.

Vid framläggande av förslag till personalstat har utredningen redovisat

två alternativa lösningar av frågan om chefsskapet för anstalten, betecknade

I resp. II. Enligt alternativ I skulle chefen vara överläkare med psykiatrisk

kompetens och placerad i lönegrad 37. Närmast under sig skulle han

ha en biträdande läkare i lönegrad 29, en socialmedicinsk assistent i lönegrad

27, en intendent i lönegrad 25 och en assistent i lönegrad 23. Alternativ

II upptar i stället för nämnda tjänster såsom chef en direktör i lönegrad

31, en läkare i samma lönegrad, en assistent i lönegrad 25, en kamrerare i

lönegrad 23 och en arvodesanställd psykiater. Utredningens majoritet har

förordat alternativ I under framhållande av bl. a. att verksamheten till

väsentlig del blir av medicinsk-psykologisk natur och att det därför synes

självklart, att anstalten bör ha en läkare som chef. En minoritet inom utredningen

har emellertid ansett det alltför optimistiskt att räkna med att

vid anstaltens start erhålla en läkare med önskad medicinsk kompetens,

s. 53 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

53

insikter i nykterhetsvård och kvalifikationer för det administrativa arbete,

som kommer att åvila anstaltschefen, samt därför förordat alternativ II

såsom mera realistiskt. Av de myndigheter och organisationer, som uttalat

sig i ämnet, har ungefär lika många förordat vartdera alternativet.

Vid övervägande av vad som anförts i denna fråga har jag kommit till

den uppfattningen, att båda alternativen — under förutsättning att läkartjänsterna

kan besättas — erbjuder i och för sig tillfredsställande lösningar.

Det torde emellertid finnas anledning att räkna med, att svårigheter kan

uppkomma att erhålla kompetenta sökande till läkartjänsterna. Väljes alternativ

I föreligger sålunda risk för att anstalten kan komma att sakna

chef, under det att alternativ II synes ge goda garantier för att tjänsten som

anstaltschef icke skall bli vakant. Framför allt av denna anledning anser

jag mig böra förorda en organisation enligt alternativ II. Jag vill därvid

framhålla, att detta alternativ, såsom förslagsställarna anfört, ingalunda

förbiser de medicinska sidorna i behandlingsprogrammet. Skulle det visa

sig, att den i detta alternativ upptagna läkartjänsten inte kan tillsättas,

torde kroppssjukvården vid anstalten få ombesörjas av en arvodesanställd

läkare liksom vid Svartsjö och Venngarn. Jag vill tillägga, att den fortsatta

utvecklingen i fråga om tillgången på psykiatrer och erfarenheterna

från verksamheten vid Gudhem kan komma att framdeles ge anledning

till förnyad prövning av chefsfrågan.

De av utredningen föreslagna, i alternativ II ingående högre tjänsterna för

den centrala administrationen och sjukvården vid anstalten kan jag godtaga.

Utredningens förslag till personalstat i övrigt, vilket förslag upptar

samma tjänster för båda alternativen, anser jag mig inte böra nu ta upp

till närmare behandling. Såsom utredningen själv framhållit, behöver fullständig

avlöningsstat fastställas först för budgetåret 1958/59. Förslaget

torde sålunda få prövas i samband med behandlingen av anslagsäskandena

för nämnda budgetår.

I fråga om avlöningskostnaderna under nästa budgetår kan jag i huvudsak

godta vad utredningen föreslagit men förordar vissa jämkningar. Jag

föreslår följande. För att tillgodose behovet av arbetskraft för administrativa

m. fl. arbetsuppgifter under uppbyggnadsskedet bör anställas fr. o. m.

den 1 juli 1957 en redogörare, en värmeledningsskötare och ett kontorsbiträde

samt fr. o. m. den 1 januari 1958 anstaltens direktör, kamrerare

och maskinist, varvid kamreraretjänsten ersätter befattningen som redogörare.

Den sistnämnda befattningshavaren,värmeledningsskötaren och kontorsbiträdet,

vilka förutsättes skola övertagas från depån, bör ifrågavarande

tid behålla sina tjänster på försvarets stat men avlönas av anstalten.

Direktören, kamreraren och maskinisten hör erhålla extra ordinarie anställning,

maskinisten i lönegrad som fastställes efter maskinanläggningens,

klassificering. Vidare bör i enlighet med utredningens förslag för nästa

5 Bihang till riksdagens protokoll l''J.r>7. 1 samt. Nr i)8

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1957

budgetår beräknas ett belopp av 250 000 kronor för avlöningar till övrig

personal vid depån, som finnes böra erhålla anställning vid anstalten. Med

anledning av den tveksamhet, som i några yttranden uttalats rörande lämpligheten

av att anställa depåpersonal för direkt vårdarbete, vill jag understryka,

att fast anställning vid anstalten givetvis endast bör beredas sådan

personal, som befinnes lämplig för de avsedda arbetsuppgifterna. Den

personal som övertages fr. o. m. den 1 juli 1957 bör därför under budgetåret

1957/58 vara anställd för provtjänstgöring och under denna tid beredas tillfälle

till erforderlig utbildning, t. ex. tjänstgöring vid andra vårdanstalter

och deltagande i kurser. Det sistnämnda gäller särskilt beträffande personal,

som icke utnyttjat de under innevarande budgetår föreliggande möjligheterna

till provtjänstgöring vid fångvården. Därvid kan eventuellt komma

i fråga att anordna särskild kursutbildning för personalen. Kostnaderna för

utbildningen, frånsett lön till deltagarna i densamma, torde få bestridas

från omkostnadsanslaget. I den mån så kan ske utan att utbildningen eftersättes

bör personalen såsom utredningen föreslagit sysselsättas med anläggningsarbeten

i samband med anordnandet av anstalten eller andra förekommande

arbetsuppgifter. Beträffande ifrågavarande personalgrupps avlöningsförhållanden

under budgetåret 1957/58 bör gälla, att deras tjänster

inom försvaret bibehålls till utgången av budgetåret, att de beviljas tjänstledighet

med C-avdrag från dessa tjänster samt att de vid anstalten får

uppbära ersättning för mistad lön. Vilka befattningshavare som bör erhålla

fortsatt anställning vid anstalten fr. o. m. den 1 juli 1958 bör avgöras i god

tid före nämnda dag. Vidare bör för arvoden åt styrelse och sekreterare beräknas

ett belopp av 4 000 kronor.

Vid bifall till vad jag sålunda föreslagit skulle avlöningskostnaderna för

nästa budgetår uppgå till 305 000 kronor. Fördelningen på anslagsposter beräknas

på följande sätt:

arvoden och särskilda ersättningar, bestämda av Kungl. Maj :t, 4 000 kronor;
avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal 295 500 kronor;

rörligt tillägg 5 500 kronor.

I enlighet med detta förslag skulle anstaltens personalförteckning för

nästa budgetår endast avse tiden fr. o. m. den 1 januari 1958 samt upptaga

blott en tjänst, nämligen direktörstjänsten i Ce 31.

Mot utredningens förslag till beräkning av omkostnaderna under nästa

budgetår har jag intet att erinra. Med hänsyn till vad jag i det föregående

anfört om utbildning av personalen bör emellertid ytterligare medel beräknas

för detta ändamål. Jag förordar, att den av utredningen föreslagna medelsanvisningen

höjes med 6 000 kronor och att anslaget sålunda uppföres

med 30 000 kronor.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

55

Härefter övergår jag till nykterhetsvårdsutredningens förslag till en ny,

till Venngarnsanstalten anknuten vårdavdelning i Fagersta.

Såsom framgår av utredningens redogörelse finns det inom anstaltssystemet

endast en anstalt, Hemmet Ribbingebäck, som är avsedd för vårdtagare,

vilkas krafter är nedsatta på grund av ålder eller långvarig sjukdom.

Platsantalet på denna anstalt är emellertid otillräckligt, vilket vållar olägenheter

för de övriga anstalterna, framför allt Venngarnsanstalten, vars sjukavdelning

härigenom inte kan utnyttjas på tillfredsställande sätt. Även

socialstyrelsen har framhållit, att det föreligger ett kännbart behov av ökade

vårdresurser för ifrågavarande klientel. Det synes därför önskvärt, att en

ökning av dessa vårdresurser kommer till stånd.

Enligt utredningens förslag skulle en sådan ökning åstadkommas genom

att ett förutvarande ålderdomshem i Fagersta tages i anspråk för ändamålet,

varigenom skulle erhållas ett tillskott av 35 vårdplatser. Utredningen har

övervägt möjligheten att anordna anstalten i Fagersta såsom en fristående

erkänd anstalt men funnit övervägande skäl tala för att organisatoriskt anknyta

anstalten till Venngarnsanstalten såsom en särskild avdelning av

denna. I likhet med utredningen finner jag det i nuvarande situation, innan

den inom utredningen pågående översynen av anstaltsorganisationen slutförts,

lämpligare att anknyta Fagerstaanstalten till någon befintlig anstalt

än att giva den ställning såsom självständig anstalt. Då anstalten huvudsakligen

är avsedd att möjliggöra en avlastning av Venngarnsanstalten,

ter det sig naturligt att anknytningen sker till denna anstalt. Häremot talar

visserligen avståndet mellan Venngarn och Fagersta, ca 15 mil, samt

den med denna organisation följande ökningen av arbetsbördan för Venngarnsanstaltens

ledning. Enligt min mening torde emellertid de angivna

nackdelarna med en anknytning till Venngarn inte behöva bli alltför kännbara,

om Fagerstaavdelningen beredes en i förhållande till huvudanstalten

relativt självständig ställning. Jag tillstyrker sålunda utredningens förslag

i denna del. Såsom utredningen framhållit hör Fagerstaanstaltens anknytning

till Venngarn tills vidare betraktas som ett provisorium.

Utredningen har föreslagit, att det ifrågavarande ålderdomshemmet i

enlighet med en preliminär överenskommelse med Fagersta stad hyres för

en tid av 10 år. Årshyran har beräknats till 12 000 kronor. Vidare har föreslagits,

att för vissa reparations- och förbättringsarbeten på fastigheten anvisas

ett belopp av 80 000 kronor samt att ytterligare 80 000 kronor anvisas

för anskaffande av inventarier. Mot vad sålunda föreslagits har jag inte funnit

anledning till erinran. För att anstaltsavdelningen skall kunna tagas i

bruk vid ingången av budgetåret 1957/58, vilket synes önskvärt, förordar jag

att anslag för ifrågavarande byggnadsarbeten och inventarieanskaffning anvisas

på tilläggsstat för innevarande budgetår.

Utredningens förslag rörande personalen vid den nya anstaltsavdelningen

s. 56 Kontrollera mot PDF

56 Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

kan jag godtaga med följande ändringar. För assistentbefatlningen kan inte

tillstyrkas placering i högre lönegrad än 23. Det synes tveksamt, om behov

föreligger av en heltidstjänst som kurator. Jag föreslår, att i avvaktan på

närmare erfarenhet ett belopp av 6 000 kronor beräknas för arvode åt deltidsanställd

befattningshavare med uppgift att biträda assistenten med kuratorsgöromål

m. in. I stället för de föreslagna befattningarna som husmor

och kokerska bör inrättas två befattningar som ekonomibiträde i 8 resp. 6

lönegraden. Med anledning av vad styrelsen för Venngarnsanstalten anfört

om den föreslagna arbetsterapeuten vill jag framhålla, att hinder inte bör

möta mot att denne anlitas även för tillsynen av de intagna. Till styrelsens

önskemål om inrättande vid huvudanstalten av en kassörstjänst är jag inte

beredd att nu taga ställning. Jag förutsätter emellertid, att Kungl. Maj:t

skall äga att besluta om den förstärkning av anstaltens kamerala arbetskraft,

som kan befinnas erforderlig. Arvoden till läkare, styrelse m. fl. torde

likaledes få utgå enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Slutligen vill jag förorda,

att samtliga nya tjänster inrättas såsom extra ordinarie.

Avlöningskostnaderna vid anstaltsavdelningen under nästa budgetår skulle

vid bifall till vad jag föreslagit uppgå till 108 000 kronor. För omkostnader

bör i enlighet med utredningens förslag beräknas ett belopp av 146 000

kronor. Det synes lämpligt, att för budgetåret 1957/58 medel till avlöningar

och omkostnader anvisas under ett gemensamt anslag, vilket sålunda bör

uppföras med (108 000 + 146 000) 254 000 kronor.

Slutligen torde jag få ta upp nykterhetsvårdsutredningens förslag angående

omändring av det Konung Oscar II:s jubileumsfond tillhöriga Hessleby

sanatorium till en specialanstalt för tuberkulossjuka alkoholmissbrukare.

Denna ändring föreslås ske på sådant sätt, att sanatoriet med bibehållande

av sanatoriekaraktären erkännes såsom allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare. Utredningen har föreslagit, att anstalten skall erhålla

112 vårdplatser. Tillsammans med de 12 vårdplatserna på Svartsjöanstaltens

tuberkulosavdelning skulle sålunda sammanlagt 124 platser stå till förfogande

för ifrågavarande klientel.

Att de nuvarande vårdresurserna för tuberkulossjuka alkoholmissbrukare

—- nyssnämnda 12 platser å Svartsjö — är helt otillräckliga framgår

otvetydigt av vad som anförts av utredningen och remissorganen. Behovet

av en specialanstalt av föreslagen art har heller inte ifrågasatts. Däremot

råder en viss tvekan rörande behovet av så stort platsantal som föreslagits.

Jag finner det inte möjligt att med säkerhet bedöma platsbehovet på längre

sikt. För den närmaste tiden torde det emellertid vara betydande. Då Hessleby

sanatorium nu kan ställas till förfogande som specialanstalt anser jag,

att denna möjlighet bör utnyttjas så att ifrågavarande mycket angelägna

vårdbehov kan tillgodoses. Skulle det visa sig att hela det föreslagna plats
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

57

antalet 112 inte erfordras för det nu avsedda klientelet bör anstalten, i den

mån det visar sig möjligt och lämpligt, utnyttjas även för sådana tuberkulossjuka,

som inte intages enligt bestämmelserna i lagen om nykterhetsvård.

Frågan om den fortsatta användningen av sanatoriet såsom specialanstalt

av angivet slag får tagas upp sedan närmare erfarenheter av verksamheten

vunnits.

Vad angår frågan om bestridandet av driftkostnaderna vid anstalten synes

det med hänsyn till förevarande kombination av sjukvård och vård av

alkoholmissbrukare vara rimligt, att en fördelning av kostnaderna sker mellan

å ena sidan landstingen och de landstingsfria städerna i deras egenskap

av huvudmän för tuberkulossjukvården samt å andra sidan staten med

hänsyn till dess ekonomiska åtaganden gentemot vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

I och med att Hessleby erkännes som allmän vårdanstalt för

alkoholmissbrukare blir anstalten berättigad till driftbidrag enligt de för

sådana anstalter gällande grunderna. Enligt förslag i årets statsverksproposition

skall dessa bidrag fr. o. m. den 1 juli 1957 utgå med dels högst

12 kronor för dag och vårdplats och dels högst 8 kronor för dag och vårdad

person. Driftkostnaderna vid Hessleby har emellertid av utredningen

beräknats till 30—35 kronor för vårddag. Med hänsyn härtill bör det högsta

statsbidraget utgå i detta fall. Till den del den faktiska kostnaden inte

täckes av de statliga bidragen bör den ersättas av vederbörande landsting

och städer. Såsom framgår av vad överstyrelsen för Konung Oscar II :s

jubileumsfond anfört i sitt yttrande har stadsförbundet och landstingsförbundet

tidigare förklarat sig beredda att godtaga en kostnadsfördelning innebärande

att sjukvårdshuvudmännen betalar skillnaden mellan vårdkostnaden

och det statliga driftbidrag som utgår till erkända vårdanstalter för

alkoholmissbrukare. Jag förutsätter att överenskommelse skall kunna träffas

på denna grundval. Det synes emellertid lämpligt, att landstingens och

städernas bidrag maximeras, tills vidare till 15 kronor för vårddag. Med

hänsyn härtill bör nuvarande möjlighet till underskottstäckning från anslaget

till Bidrag till driften av folksanatorierna i princip bibehållas. Det torde

vidare få förutsättas, att det antal platser, som av socialstyrelsen godkännes

för statliga driftbidrag, fortlöpande anpassas efter beläggningen på anstalten.

Vad jag nu anfört rörande fördelningen av driftkostnaderna avser givetvis

endast kostnaderna för de patienter, som intages på anstalten i

dess egenskap av allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Till frågan om erforderliga kostnader för byggnadsarbeten och inventarieanskaffning

i samband med ändringen av sanatoriet synes inte ställning

behöva tagas i detta sammanhang. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t

att efter förslag av överstyrelsen meddela beslut härom. Härvid förutsätter

jag, att folksanatoriernas byggnadsanslag skall kunna anlitas i den mån frå
-

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

ga är om byggnadsarbeten, som kan bli till nytta vid en eventuell fortsatt användning

av Hessleby som endast sanatorium, samt att övriga ifrågakommande

kostnader kan täckas med tillämpning av bestämmelserna om anordningsbidrag

till erkända vårdanstalter för alkoholmissbrukare.

I och för sig torde Kungl. Maj:t utan särskilt medgivande av riksdagen

äga erkänna Hessleby såsom vårdanstalt för alkoholmissbrukare. De nyss

angivna grunderna för bestridandet av driftkostnaderna vid anstalten kan

emellertid medföra en något större belastning på anslaget till Bidrag till

driftkostnader vid erkända och enskilda vårdanstalter för alkoholmissbrukare

m. m. än vad som beräknats i årets statsverksproposition. På grund

härav synes de av mig i det föregående förordade riktlinjerna för utnyttjandet

av Hessleby sanatorium böra underställas riksdagen för godkännande.

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) besluta att i huvudsaklig överensstämmelse med av

mig förordade förslag skall anordnas vid Gudhems kungsgård

en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare samt

i Fagersta en ny statlig vårdavdelning för alkoholmissbrukare,

anknuten till vårdanstalten å Venngarn;

b) till Vissa byggnadsarbeten vid statens vårdanstalt d

Gudhem för alkoholmissbrukare under statens allmänna

fastighetsfond, socialdepartementet, anvisa dels å tilläggsstat

II till riksstaten för budgetåret 1956/57 ett investeringsanslag

av 500 000 kronor och dels för budgetåret 1957/

58 ett investeringsanslag av 4 215 000 kronor;

c) till Statens vårdanstalt d Gudhem för alkoholmissbrukare:

Inventarier för budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 400 000 kronor;

d) bemyndiga Kungl. Maj:t att i överensstämmelse med

vad jag i det föregående förordat fastställa personalförteckning

för statens vårdanstalt å Gudhem för alkoholmissbrukare;
e)

godkänna följande avlöningsstat för statens vårdanstalt

å Gudhem för alkoholmissbrukare, att tillämpas under

budgetåret 1957/58:

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1957

59

Avlöningsstat

1. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj :t, förslagsvis................ 4 000

2. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis .............................. 295 500

3. Rörligt tillägg, förslagsvis ................ 5 500

Summa kronor 305 000;

f) till Statens vårdanstalt d Gudhem för alkoholmissbrukare:

Avlöningar för budgetåret 1957/58 under femte huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 305 000 kronor;

g) till Statens vårdanstalt å Gudhem för alkoholmissbrukare:

Omkostnader för budgetåret 1957/58 under femte

huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 30 000 kronor;

h) till Statens vårdanstalt å Venngarn för alkoholmissbrukare:

Vissa byggnadsarbeten m. m. vid vårdavdelning i

Fagers ta å tilläggsstat II till riksstaten för budgetåret 1956/

57 under femte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 160 000 kronor;

i) till Statens vårdanstalt d Venngarn för alkoholmissbrukare:

Vårdavdelning i Fagersta för budgetåret 1957/58

under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 254 000

kronor;

j) godkänna av mig i det föregående förordade riktlinjer

för utnyttjande av Hessleby sanatorium såsom specialanstalt

för tuberkulossjuka alkoholmissbrukare.

Med bifall till denna av statsrådets övriga

ledamöter biträdda hemställan förordnar

Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Karin Wickström

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1957:234 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående anordnande av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m. a1 i texten
  2. SU 1957:85 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående anordnande av en ny statlig vårdanstalt för alkoholmissbrukare m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten