Sök i Ratio Lex

Angående avtal om häkteslokaler i Örebro

1958-01-31 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:100, Angående avtal om häkteslokaler i Örebro

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1958

1

Nr 100

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående avtal om häkteslokaler

i Örebro; given Stockholms slott den li

mars 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över justitiedepartementsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den li mars 1958.

N ärv a rån de:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga angående avtal

om häkteslokaler i Örebro samt anför därvid följande.

Inledning

Vissa regler om stadshäkten återfinnes i 1 kap. 16 § rättegångsbalken, vilket

lagrum även innefattar bestämmelser om häradshäkten. Beträffande

stadshäkten stadgas, att för förvaring av anhållna eller häktade skall i stad

med rådhusrätt finnas häkte. Med Konungens tillstånd må häkte vara gemensamt

för domsaga och stad.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 100

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj. ts proposition nr 100 år 1958

Såsom av nyssnämnda stadgande framgår är stadshäktena i första hand

avsedda för förvaring av anhållna och häktade. För avtjänande av ådörnt

frihetsstraff användes de däremot icke. Beträffande häktade är det på de

flesta orter praxis, att de överföres till statlig fångvårdsanstalt. Förvaring

av häktade i stadshäkte förekommer därför i regel blott under helt korta

tidsperioder, såsom i samband med att den häktade inställes för domstolsförhandling.

I ett tiotal städer förvaras dock häktade under hela rannsakningstiden

i stadshäktet.

Den historiska utvecklingen på hithörande område belyses närmare i en

utredning angående städers och tingslags skyldighet att hålla häkte, på uppdrag

av fångvårdens byggnadskommitté verkställd av hovrättsassessorn Ulf

Lundvik (SOU 1957: 34). Av utredningen framgår, såvitt angår stadsfängelse,

att i äldre tider brottets beskaffenhet avgjorde, om en brottsling skulle

sättas i stadens häkte eller i »tornet», varmed torde ha förståtts konungens

häkte. För det fall att brottet var riktat mot »konungen, rådet eller ämbetsmans

bud» kunde den sistnämnda förvaringsformen komma i fråga, i övrigt

utnyttjades stadshäktet. I utredningen anföres sammanfattningsvis.

Vad angår magistratsstäderna har det tydligen i äldre tider betraktats som

ett dem förunnat privilegium att få hålla egna fängelser, där häktade borgare

kunde förvaras under hela rannsakningstiden. Att mot denna förmån

även svarade en skyldighet att hålla fängelse torde ha betraktats som mer

eller mindre självklart. Ännu vid början av 1800-talet finner man, att flertalet

städer höll egna fängelser, där de häktade kvarhölls åtminstone till dess

dom fallit i rådhusrätten. Fångvårdsreformen under 1800-talet medförde den

förändringen, att de städer, där statligt cellfängelse byggdes, fick förvara sina

häktade däri, dock i regel mot skyldighet att utgiva årliga bidrag till

fängelsets underhåll och för fångvården, varjämte städerna liksom tidigare

skulle svara för de häktades kost. Utredningen har också visat, hurusom

åtminstone under de tre första decennierna av detta sekel stadens skyldighet

att hålla eget fängelse ansetts åter bliva effektiv, när sådant statligt

fängelse nedlades. Flertalet återstående magistratsstäder utan statligt fängelse

förvarar än i dag sina häktade i eget fängelse, medan några städer börjat

införpassa de häktade till statlig fångvårdsanstalt. I betraktande av rådande

urgamla praxis kan man icke anse annat än att städernas skyldighet sträcker

sig längre än tingslagens.1 Städerna får med andra ord anses pliktiga

att förvara sina häktade åtminstone till dess dom fallit i rådhusrätten. —

Vissa städer har dock friköpt sig från denna skyldighet.

I en särskild promemoria, som fogats vid fångvårdsbyggnadskommitténs

i det följande omförmälda förslag, har Lundvik mot bakgrunden av förhandlingar

och avtal under 1850-talet mellan Kungl. Maj :t och Örebro stad

behandlat frågan rörande skyldigheten att förvara stadens häktade och

därvid konstaterat, att staden, om Örebrofängelset nedlägges utan att ersättas

av annat statligt fängelse i staden, torde bli pliktig att enligt de grundsatser,

som få anses gälla för magistratsstäder i allmänhet, själv omhändertaga

sina häktade.

I detta sammanhang må nämnas, att fångvårdsstyrelsen i en den 31 december

1949 dagtecknad utredning föreslagit, att samtliga städer — med

1 Beträffande tingslagens skyldigheter hänvisas till betänkandet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1958

3

undantag av Stockholm — efter hand skulle få rätt att utan kostnad förvara

sina häktade i statlig fångvårdsanstalt. De hittills utgående bidragen skulle

enligt förslaget försvinna. Framställningen har överlämnats till den av chefen

för finansdepartementet tillkallade utredningen om städernas särskilda

skyldigheter och rättigheter i förhållande till staten.

Vid 1956 års riksdag beslöts att såsom ersättningsanstalter för Långholmen

skulle uppföras två centralanstalter, en i österåkers kommun, Stockholms

län, och en i Rumla stad (prop. 1956: 79; SU uti. 1956: 144). Fångvårdsbyggnadsutredningen,

vars förslag låg till grund för propositionen,

hade uttalat att man intill Kumlaanstalten borde uppföra ett mindre häkte,

avsett att ersätta fångvårdsanstalten i Örebro som borde nedläggas, enär den

läge i direkt anslutning till läroverkets i Örebro gårdsplan, överenskommelse

borde enligt utredningen träffas med Örebro stad angående den gamla

anstaltens rivning i syfte att snarast möjliggöra läroverkets utbyggnad.

Frågan om häkteslokaler i anslutning till den föreslagna Kumlaanstalten

upptogs icke till behandling i Kungl. Maj :ts förslag. Kungl. Maj :t uppdrog

den 29 juni och den 6 juli 1956 åt fångvårdens byggnadskommitté att avge

detaljerade förslag till byggnads- och personalplaner m. m. vid anstalterna

i Österåker och Rumla. I kommitténs förslag den 10 oktober 1956 till

detaljutformning av de båda anstalterna beräknades icke några häktesplatser

i anslutning till Kumlaanstalten.

Sedan 1957 års riksdag godkänt i proposition nr 166 på grundval av

kommitténs betänkande framlagt förslag rörande den närmare utformningen

av anstalterna i österåker och Rumla — därvid förutsattes, att fångvårdsanstalten

i Örebro skulle nedläggas — uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den

10 maj 1957 åt fångvårdens byggnadskommitté att upptaga förhandlingar

med Örebro stad om anordnande av ett häkte i anslutning till ett nytt polishusbygge

i staden.

Sedermera har frågan om örebroanstaltens nedläggande aktualiserats genom

den utredning, som fångvårdsstyrelsen och byggnadsstyrelsen gemensamt

verkställt angående disposition av och upprustningsbehov för äldre

fångvårdsanstalter och för vilken närmare redogjorts i 1958 års statsverksproposition

(bil. 23 s. 2 f). Fångvårdsanstalten i Örebro har av utredningen

hänförts till den grupp av anstalter som bör nedläggas inom tio år. Såsom

skäl härför har anförts att anstalten, som är byggd åren 1857—1859 och har

ett platsantal av 50, är i dåligt skick. Den är dessutom belägen på trång

tomt, som av staden behöver disponeras för annat ändamål (såsom i det

föregående nämnts för utbyggnad av läroverket). Med hänsyn till den höga

renoveringskostnaden och anstaltens olämpliga belägenhet synes anstalten

därför enligt utredningen böra nedläggas sedan anstalten i Rumla färdigställts.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:Is proposition nr 100 år 1958

Förslag av fångvårdens byggnadskommitté

Med anledning av nyssnämnda uppdrag att förhandla med Örebro stad

om anordnande av ett häkte i staden har fångvårdens byggnadskommitté

(skr. 14/2 1958) framlagt förslag om häkteslokaler i Örebro. Kommittén

har med Örebro stad träffat preliminärt avtal rörande anordnande av häkte

i staden, vilket underställts Kungl. Maj :t för godkännande. Genom avtalet

kan anstå med uppförande av den särskilda häktesbyggnad i anslutning till

den blivande anstalten i Rumla, varom fångvårdsbyggnadsutredningen, såsom

i det föregående redovisats, framlagt förslag.

Avtalet med Örebro stad har följande huvudpunkter.

Kronan utfäster sig att, när den planerade fångvårdsanstalten i Rumla

färdigställts, nedlägga verksamheten vid fångvårdsanstalten i Örebro. Staden

åtar sig att själv svara för förvaring och underhåll av häktade som

åtalats för brott vid Örebro rådhusrätt eller som gjort sig skyldiga till lösdriveri

och skall ställas inför poliskammaren. Vidare förbinder sig staden

att, så snart möjligheter föreligger därtill, iordningställa en häktesavdelning

med 14 platser, varav 6 skall disponeras av kronan. Ekonomiskt regleras

åtagandena på det sättet att kronan utger en årlig hyra av 11 000

kronor för sin andel av häktesavdelningen, 43 procent av de faktiska invenlariekostnaderna

för avdelningens iordningställande och 43 procent av driftkostnaderna,

med det förbehållet att om proportionen av kronans fångar

överstiger 43 procent, ersättning skall utgå efter den verkliga proportionen

mellan kronans fångar och de av staden förvarade.

Härutöver anför kommittén.

Häktesavdelningen i det nya polishuset har av staden utformats efter

samråd under hand med byggnadsstyrelsen och kommittén. Antalet platser

för kronans och stadens fångar, 6 resp. 4, har bestämts med utgångspunkt

från antalet beläggningsdagar vid fångvårdsanstalten i Örebro för häktade

under de senaste tre åren, vilket sistnämnda antal enligt uppgifter som inhämtats

från anstalten varit följande:

Kronans rannsak- Stadens rannsakningsfångar,

antal ningsfångar,antal

dagar dagar

År 1955 .......................... 849 695

Är 1956 .......................... 968 910

1 :a halvåret 1957 357 328

2:a halvåret 1957 (beräknat antal) .. 357 328

Summa 2 531 2 261

Medeltal för åren 1955—1957 ........ 844 754

De återstående fyra platserna i häktesavdelningen har staden avsett att

använda för tillfällig förvaring av sinnessjuka och alkoholister m. fl. Det

sammanlagda platsantalet i häktesavdelningen torde åtminstone under relativt

lång tid vara tillfyllest. Gränserna mellan kronans och stadens platser

skall icke vara fast utan skall kunna ändras med hänsvn till beläeeningen.

öö

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1958

Kommittén framhåller, att sammanförandet av kronans rannsakningsfångar

med stadens fångar och förvarade medför minskade driftkostnader, framför

allt i fråga om bevakningspersonal, för såväl kronan som staden.

Kronans andel av inventariekostnaderna för häktesavdelningens iordningställande

uppskattas till omkring 15 000 kronor.

Yttranden

Över kommitténs förslag har yttranden avgivits av statskontoret, fångvårdsstyrelsen,

byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i Örebro län. Stats kontoret

har på ett par punkter gjort erinringar mot avtalsbestämmelserna.

Fångvårdsstyrelsen har bortsett från vissa principiella synpunkter i stort

sett godtagit förslaget. Byggnadsstyrelsen, som endast yttrat sig i vad avser

den årliga hyran för häkteslokalerna, har ansett sig böra tillstyrka förslaget

i denna del. Länsstyrelsen har icke haft något att erinra mot avtalets godkännande.

Statskontoret anför.

Enligt avtalets 3 § skall staden för häktade, rörande vilka rådhusrätten

eller poliskammaren beslutat om undersökning av sinnesbeskaffenheten och

som till följd därav intagits å fångvården tillhörande sinnessjukavdelning,

ersätta fångvården efter avgiven räkning dess utgifter för utspisning åt de

häktade efter det för avdelningen gällande portionspriset (sålunda allenast

kostnad för i portion ingående proviantartiklar). Enligt statskontorets mening

bör emellertid självkostnaderna för utspisningen läggas till grund för

det pris staden har att erlägga för häktads kost. Sålunda torde förutom

kostnaden för proviantartiklar även tillagnings- och serveringskostnader

böra inräknas i priset. (Jfr Kungl. Maj :ts cirkulär den 3 juni 1955 till de

civila statsmyndigheterna angående ersättning för personalkost, S. F. S.

1954:297).

I avtalets 6 § c) stadgas, att kronan skall för varje kalenderår ersätta staden

43 procent av dess samtliga faktiska kostnader för driften av häktesavdelningen.

Därest något år antalet underhållsdagar för de i häktesavdelningen

på kronans platser förvarade häktade skulle överstiga 43 procent av

det totala antalet underhållsdagar för samtliga i häktesavdelningen förvarade,

skall den ersättning kronan har att utgiva beräknas efter närmast liggande

hela procenttal. Denna klausul synes innebära, att reciprocitet icke

föreligger i fråga om kronans och stadens deltagande i häktesavdelningens

driftkostnader. Enligt statskontorets mening bör för vinnande av likställighet

ersättningen från kronan reduceras proportionellt, därest antalet underhållsdagar

för de fångar för vilka kronan har att svara skulle understiga

43 procent av totala antalet underhållsdagar. Gränsen mellan kronans och

stadens platser skall nämligen — såsom kommittén framhållit — icke vara

fast utan skall kunna ändras med hänsyn till beläggningen.

Fångvårdsstyrelsen erinrar om att den i sin utredning den 31 december

1949 rörande städernas skyldighet beträffande förvar och underhåll av häktade

personer framfört den meningen, att de statliga fångvårdsanstalterna

i ökad utsträckning borde mottaga häktade. Som skäl för denna stånd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 100 år 1958

punkt anförde styrelsen, att det inträffat att rannsakningsfånge fått tillbringa

månader i ett litet stadshäkte; anledningen härtill hade varit att t. ex.

sinnesundersökning ej kunnat påbörjas förrän efter viss väntetid. En sådan

förvaring kunde enligt styrelsens mening icke anses tillfredsställande,

enär stadshäktena ofta vore i mindre gott skick samt saknade de vård- och

arbetsmöjligheter, som en statlig fångvårdsanstalt kunde erbjuda. Principiellt

borde häktad person såvitt möjligt icke förvaras i häkte som administrerades

av myndighet, vilken tillika hade att utreda den häktades eventuella

brottslighet. Styrelsen omnämnde i detta sammanhang, att de kommunala

arresthusen i Danmark från och med den 1 april 1938 helt övertagits

av staten.

Bortsett från dessa principiella synpunkter har styrelsen i stort sett inga

erinringar att göra mot förslaget.

Styrelsen framhåller emellertid, att i den överenskommelse som år 1946

träffats mellan fångvårdsstyrelsen och Stockholms stad rörande omhändertagande

av stadens rannsakningsfångar tiden för övertagande av kostnaden

för förvaring och underhåll av häktade angivits till dagen efter dagen för

rådhusrättens dom, detta med hänsyn till straffverkställighetslagens bestämmelser

om tiden för nöjdförklaring (jfr prop. 1946: 278 s. 5).

Byggnadsstyrelsen uttalar.

Årshyran är beräknad på grundval av en totalkostnad bestående av merkostnaden

för liäktesvåningen, 130 000 kronor, denna vånings andel i polishusets

totalkostnad, 192 000 kronor, samt tomtkostnaden, 23 000 kronor.

Byggnadsstyrelsen har vid jämförelse av kostnaderna för likartade byggnadsobjekt

funnit nämnda kostnader något höga. Då staden emellertid kunnat

verifiera desamma och då årskostnaden i alla fall torde bli lägre än

om motsvarande häktesplatser skulle komma att anordnas vid den blivande

centralanstalten i Rumla, anser sig styrelsen böra tillstyrka den föreslagna

årshyran om 11 000 kronor för statens sex celler.

Departementschefen

Den med Örebro stad träffade överenskommelsen innebär, att kronan får

tillgång till ett antal platser för häktade i det nya polishusbygget i staden.

Överenskommelsen synes vara till fördel för såväl kronan som staden. Med

anledning av de synpunkter som fångvårdsstyrelsen anfört vill jag framhålla

att beskaffenheten av de föreslagna häkteslokalerna uppfyller de fordringar,

som beträffande dylika lokaler angivits i propositionen nr 68 till

årets riksdag med förslag till lagstiftning om behandling av häktade och

anhållna m. fl. I nämnda proposition har jämväl föreslagits bestämmelser

med syfte att få till stånd en enhetlig reglering av behandlingen av de olika

personkategorier som kan tillfälligt omhändertagas genom myndighets försorg.

Beträffande de invändningar, som statskontoret rest rörande de ekonomiska

villkoren i avtalet, vill jag erinra om att de ersättningsprinciper

som tillämpats i förevarande fall i stort sett överensstämmer med dem som

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 100 år 1958

7

gäller enligt avtalet mellan kronan och Stockholms stad rörande ett rannsakningsfängelse

i Stockholm och vilka godtagits av riksdagen (prop. 1956:

79; SU uti. 1956: 144).

Enligt nu förevarande avtal, som skall träda i kraft tidigast den 1 juli

1958 och är avsett att löpa med tre års ömsesidig uppsägningstid, skall väsentlig

ändring i de rättsliga och faktiska förutsättningarna för avtalet ge

parterna rätt att påkalla ändring eller jämkning.

Avtalet har godkänts av Örebro stad den 31 januari 1958.

Jag hemställer att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtalsbestämmelser

av det innehåll som föredragande departementschefen i

det föregående angivit.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

580612 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.