Sök i Ratio Lex

Angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m

1958-03-14 · 73 sidor, varav 72 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 72 av 73 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:108, Angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

1

Nr 108

Kwngl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vidareutbildning

av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans

högstadium m. m.; given Stockholms slott

den 14 mars 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

Propositionen är uppdelad i två huvudavsnitt. Det första avsnittet avser

vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium

m. m., det andra gäller anslag till folkskoleseminarieorganisationen.

I propositionens första del lämnas bland annat en redogörelse för de förslag

1957 års lärarutredning framlagt i sitt betänkande »Behov och utbildning

av klasslärare på enhetsskolans högstadium» samt för remissyttrandena

över detta betänkande. Lärarutredningens förslag om införande på

enhetsskolans högstadium av ett modifierat klasslärarsystem med s. k.

högstadieklasslärare biträdes emellertid ej i propositionen. De åtgärder,

som här förordas, stöder sig i stället i allt väsentligt på vad 1957 års skolberedning

i sitt remissyttrande över betänkandet anfört och föreslagit.

Enligt propositionen bör åtgärder beträffande lärarfrågorna på enhetsskolans

högstadium — i avvaktan på den slutliga prövningen av spörsmålen

om högstadiets utformning — nu vidtagas endast med sikte på förhållandena

under de närmaste åren. I stället för nuvarande utbildningsvägar för

behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad A 17 föreslås att från och med

budgetåret 1958/59 anvisas två nya former för vidareutbildning av folkskollärare,

den ena huvudsakligen akademisk och innefattande två betygs
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 108

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

enheter för filosofisk ämbetsexamen jämte en s. k. biämneskurs och en kurs

1 psykologi och pedagogik, den andra helt byggd på särskild kursverksamhet

och omfattande två s. k. terminskurser jämte en biämneskurs och en

kurs i psykologi och pedagogik. Den sistnämnda formen av vidareutbildning,

som förutsättes bli förlagd huvudsakligen till lämpliga folkskoleseminarier,

beräknas ta i anspråk ett läsår och någon del av angränsande

sommarferier. Även denna kursutbildning föreslås kunna påbyggas med

två akademiska betyg i ett ämne till adjunktskompetens.

De nya vidareutbildningsvägarna avses, efter tre års tjänstgöring i högre

skolformer, leda fram till behörighet för en ny typ av ordinarie tjänster på

enhetsskolans högstadium, folkskollärartjänster i lönegrad Ao 19. Dylika

tjänster föreslås bli inrättade från och med budgetåret 1959/60 till ett

antal som för varje budgetår fastställes av Kungl. Maj:t. Folkskollärare

med den nya vidareutbildningen beräknas dock även komma att tjänstgöra

inom högre skolformer av traditionell typ. För dylik tjänstgöring liksom

vid tjänstgöring på enhetsskolans högstadium, innan ordinarie tjänst nåtts,

bör enligt propositionen särskilda föreskrifter om anställnings- och avlöningsförhållanden

meddelas.

Vidare förordas, att nuvarande ordinarie folkskollärartjänster i Ao 17 på

enhetsskolans högstadium från och med den 1 juli 1959 omvandlas till

folkskollärartjänster i Ao 19 och att nuvarande extra ordinarie folkskollärartjänster

i Ae 17 inom andra högre skolformer indrages från och med

nämnda tidpunkt. Närmare övergångsbestämmelser förutsättes skola meddelas

av Kungl. Maj:t.

För kostnader i samband med den nya kursutbildningen för folkskollärare

m. m. äskas för nästa budgetår en medelsanvisning av 600 000 kronor i

form av ett nytt reservationsanslag med rubriken Vidareutbildning av

folkskollärare.

I den del av propositionen, som behandlar folkskoleseminarieorganisationen,

förordas, att elevintagningens omfattning vid seminarierna hösten

1958 bestämmes till 12 avdelningar på såväl tvåårig som fyraårig folkskollärarlinje

samt 40 avdelningar på tvåårig och 1 avdelning på treårig

småskollärarlinje. Detta innebär i jämförelse med intagningen hösten 1957

ändring endast beträffande tvåårig småskollärarlinje, där antalet avdelningar

ökas med 15.

För folkskoleseminariernas verksamhet under budgetåret 1958/59 föreslås

en medelsanvisning av i runt tal 26 833 000 kronor, vilket i jämförelse

med medelsanvisningen för innevarande budgetår innebär en höjning med

2 920 000 kronor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1958.

Nä rvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, frågor angående

vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans

högstadium'' m. m. och anför därvid följande.

I årets statsverksproposition, bilagan åttonde huvudtiteln, erinrade jag

under punkten 179 om att 1957 års lärarutredning i oktober 1957 avlämnat

ett betänkande angående behov och utbildning av klasslärare på enhetsskolans

högstadium. Jag framhöll därvid, att i betänkandet framlades

vissa förslag, som skulle påverka bland annat folkskoleseminarieorganisationen.

Remissbehandlingen av betänkandet var då icke helt avslutad och

beredningen av frågorna rörande anslag för budgetåret 1958/59 till folkskoleseminariema

och till befordringskurser för folkskollärare hade därför

icke hunnit slutföras.

Med hänsyn därtill har Kungl. Maj:t på min hemställan föreslagit riksdagen

att, i avbidan på särskild proposition i ämnet, till Folkskoleseminarieorganisationen

m.m. för budgetåret 1958/59 beräkna ett förslagsanslag

av 27 500 000 kronor.

Jag anhåller nu att få ånyo anmäla dessa anslagsfrågor och att därvid

få upptaga jämväl de övriga frågor, som aktualiseras genom förenämnda

betänkande.

I. Vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium m. m.

1. Inledning

Nuvarande förhållanden

I propositionen 149 till 1954 års riksdag framlades — i anslutning till

överläggningar, som förts mellan å ena sidan civil- och ecklesiastikdepartementen

och å andra sidan Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund — förslag om

att på enhetsskolans (försöksskolornas) högstadium och på realskolestadiet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

skulle inrättas tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare, som efter avlagd

folkskollärarexamen tjänstgjort som lärare minst tre år och som antingen

i tentamen eller tentamina för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två

betygsenheter eller genomgått av skolöverstyrelsen anordnade befordringskurser

om sammanlagt två terminer.

Propositionen, som vann riksdagens bifall (SU 139, Rskr 325), innehöll

också vissa riktlinjer för bestämmandet av antalet tjänster av den föreslagna

typen. Antalet tjänster skulle, i enlighet med det departementsförslag,

som accepterats av nämnda organisationer och som låg till grund för

propositionen, för varje läsår fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av

skolöverstyrelsen med utgångspunkt i att behov av 6 000 å 7 000 tjänster

av ifrågavarande slag skulle föreligga vid en fullt utbyggd enhetsskola.

I fråga om realskolorna skulle behovet av tjänster beräknas med utgångspunkt

huvudsakligen i klasserna l5, 25 och l4. Detta innebar, framhöll dåvarande

departementschefen, icke något ställningstagande till i vilka klasser

de nya lärarna skulle fullgöra sin tjänstgöring; denna fråga måste lösas

efter behovet i det aktuella fallet. Det framhölls vidare, att den nya lärartypen,

med undantag för hjälpklasslärare på enhetsskolans högstadium,

skulle vara ämneslärare och icke klasslärare. Tjänsterna skulle avse undervisning

företrädesvis i visst eller vissa ämnen eller i viss grupp av ämnen.

Vid placeringen av tjänsterna vid olika skolor skulle överstyrelsen söka

åstadkomma en jämn fördelning av tjänsterna över hela landet.

I fråga om den närmare regleringen beträffande här berörda tjänster och

rörande befordringskursema torde få hänvisas till, utöver nämnda proposition

och statsutskottsutlåtande, de bestämmelser som finns införda i

statsliggaren (s. 646 f, 709 f).

Under läsåren 1954/57 har behörighet till folkskollärartjänst i 23 lönegraden,

numera lönegrad A 17, förvärvats av omkring 1 100 folkskollärare.

Av dessa lärare har 394 vunnit sin behörighet via de av skolöverstyrelsen

anordnade befordringskursema, mellan 400 och 450 beräknas ha gått den

akademiska vägen och ungefär 300 har, med stöd av det dispensbemyndigande

som inrymdes i riksdagens beslut, dispensvägen erhållit behörighet.

Antalet tjänster av här ifrågavarande slag för olika skolformer har i enlighet

med de uppdragna riktlinjerna för varje läsår fastställts av Kungl.

Maj:t. Fördelningen av tjänsterna för innevarande och närmast föregående

läsår framgår av följande sammanställning.

1956/57 1957/58

högst högst

Allmänna läroverk (Ce 23, Ae 17) .................. 400 400

Kommunala flickskolor, kommunala realskolor, praktiska

kommunala realskolor och högre folkskolor (Ce

23, Ae 17) 150 150

Statsunderstödda privatläroverk (Ce 23, Ae 17) ...... 5 5

I folkskolan inbyggda realskollinjer (Ce 23, Ae 17) .... 75 75

Försöksskolans högstadium (Ca 23, Ao 17) .......... 285 295

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1958

Utöver här angivna antal tjänster finns även ett mindre antal ordinarie

folkskollärartjänster i Ao 17 upptagna i personalförteckningarna för lärarhögskolan

i Stockholm och särskilda försöksskolan i Linköping.

I stället för anställning i lönegrad A 17 kan anställning enligt kungl.

brev den 31 maj 1957 med bestämmelser om anställnings- och avlöningsförhållanden

för folkskollärare med tjänstgöring vid vissa högre skolor förekomma.

Av de 400 extra ordinarie tjänsterna vid de allmänna läroverken är för

närvarande omkring 200 besatta, av de 150 extra ordinarie vid de högre

kommunala skolorna är ungefär 130 besatta och av de läsåret 1956/57 285

ordinarie tjänsterna på enhetsskolans högstadium var våren 1957 135 besatta

med ordinarie innehavare och 51 uppehållna av behöriga vikarier.

Sedan principerna för ifrågavarande tjänster fastslogs vid 1954 års riksdag

har vissa omständigheter inträffat, som inte obetydligt förändrat

situationen. På grundval av 1956 års riksdags beslut om skolväsendets

ordnande på realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande

pågår nu inom de äldre skolformerna en successiv övergång

till treåriga realskolor och femåriga flickskolor. Härigenom minskas det

underlag, efter vilket antalet folkskollärartjänster i lönegrad A 17 skulle

bestämmas.

Än väsentligare är att vid de förhandlingar med personalorganisationerna,

som föregick 1957 års löneplansrevision och den i samband därmed

verkställda omprövningen av normerna för lönegradsplaceringen av vissa

grupper av tjänster, uppgörelse träffades om att vad som år 1953 avtalades

med personalorganisationerna om antalet tjänster i 23 lönegraden för

folkskollärare med vidareutbildning skulle upphöra att gälla, innebärande

att ianspråktagandet av vidareutbildade folkskollärare inom skolorganisationen

i det följande kommer att bedömas uteslutande från skolorganisatoriska

synpunkter, beträffande såväl skolform och stadium som antal. (Se

prop. 1957: 120 s. 9.)

Utredning om ett modifierat ämnes- och klasslärarsystern

Frågan om utrymmet på enhetsskolans högstadium för den här berörda

kategorien av tjänster och om behovet i fortsättningen av de särskilda utbildningsformer,

som anordnats för vinnande av behörighet till dylika

tjänster, aktualiserades vidare därigenom att dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

den 1 mars 1957, med stöd av Kungl. Maj:ts samma

dag givna bemyndigande, föranstaltade om särskild utredning av frågan

om införande av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem på enhetsskolans

högstadium och därmed sammanhängande frågor.

I direktiven för utredningen erinrades om att skolöverstyrelsen i olika

sammanhang berört högstadiets lärarfråga ur en speciell synvinkel och

närmast med sikte på folkskolans högre klasser väckt frågan om ett upp
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

mjukat klasslärarsystem. Även enhetsskolan hade tagits med i överstyrelsens

överväganden, såsom framgår av följande avsnitt ur direktiven.

På grund av bristen på ämneslärare vore det enligt överstyrelsen otänkbart

att under övergångstiden före enhetsskolans genomförande förse högstadiet

i åtta- och nioåriga folkskolor med ämneslärare i samma utsträckning

som realskolan, och något sådant vore icke heller önskvärt. Erfarenheterna

från försöksverksamheten med enhetsskola pekade närmast på att

den elevgrupp, som inte är inriktad mot fortsatta teoretiska studier, vore

bäst betjänt med ett modifierat ämnes- eller klasslärarsystem, t. ex. 2—3

lärare med klasslärarutbildning och därpå byggd vidareutbildning på var

sitt ämnesområde, av vilka en är klassföreståndare. Tjänster av detta slag

borde kunna inrättas dels inom enhetsskolan med undervisningsskyldighet

främst inom högstadiets enspråkiga avdelningar och avdelningar utan

språkundervisning, dels inom folkskolan med undervisningsskyldighet

främst i sjunde, åttonde och nionde klassens samtliga alternativ och varianter

enligt 1955 års undervisningsplan. I skrivelse av den 23 april 1956 har

överstyrelsen Mand annat under erinran om vissa tidigare framförda synpunkter

på frågan påkallat utredning om förutsättningarna för och lämpligheten

av införandet av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem i folkskolan,

särskilt i dess högre klasser. Därest den erforderliga omorganisationen

skulle förknippas med införande av en delvis ny lärarkategori, borde

behovet av ifrågavarande lärarkategori på enhetsskolans högstadium samtidigt

prövas.

Då skolöverstyrelsen åberopar erfarenheter från försöksverksamheten

med enhetsskola, kan den stödja sig på uttalanden av både skolledare i

försöksdistrikten och på enhetsskolans högstadium undervisande lärare.

Hos de skolledare, som yttrat sig i frågan, synes den uppfattningen vara

vanligast, att för vissa elevgrupper klasslärarsystemet. antingen renodlat

eller i modifierad form, bör bibehållas på högstadiet. Genom en vårterminen

1955 anordnad enkät (Aktuellt från skolöverstyrelsen 1956: 1, sid. 29)

hade överstyrelsen berett lärarna på enhetsskolans högstadium tillfälle att

ge till känna sina erfarenheter i frågan. Svaren från lärare med akademisk

utbildning och folkskollärare utan sådan utbildning visade mycket god

överensstämmelse. Det övervägande antalet lärare av båda slagen förklarade

sig anse systemet med ämneslärare som det lämpligaste för flertalet

elever på enhetsskolans högstadium. Än klarare majoritet fanns det emellertid

inom båda lärargrupperna för uppfattningen, att det på högstadiet

finnes lärjungar, för vilka all undervisning i teoretiska läroämnen bör handhavas

av endast en lärare.

I direktiven framhöll departementschefen också, att 1946 års skolkommission

rekommenderat ett modifierat ämneslärarsystem på enhetsskolans

högstadium. För den nya utredningen gällde det att utröna, om behov av

en ny lärarkategori, en mellanform mellan renodlade ämneslärare och

klasslärare, kunde anses föreligga, och att, om så befanns vara fallet, föreslå

en lämplig utbildning för sådana lärare. Vad i direktiven härom och

ifråga om de nuvarande tjänsterna för vidareutbildade folkskollärare anfördes,

torde här få återges.

Det kunde förefalla givet att för ett modifierat ämneslärarsystem —

eller, om man så vill, uppluckrat klasslärarsystem — utnyttja" folkskol
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

lärare med behörighet till nuvarande tjänster i 23 lönegraden. Den vidareutbildning.

som medför behörighet för sådan tjänst, gäller emellertid endast

ett eller två av skolans läroämnen. Såsom framhållits då, 23-gradstjänsterna

inrättades, är dessa tjänster, om man bortser från hjälpklasserna,

ej avsedda som klasslärarbefattningar. Den nuvarande vidareutbildningens

utformning gör dem därför ej direkt ägnade att fylla behovet av

en sådan mellanform mellan renodlade ämnes- och klasslärartjänster, som

skolkommissionen och skolöverstyrelsen uttalat sig för.

Det synes mig nödvändigt, att förevarande problem blir föremål för särskild

utredning. Denna, som bör verkställas genom för ändamålet tillkallade

sakkunniga, bör i första hand gälla frågan om i vilken utsträckning

behov föreligger av en lärarkategori, vilken i några ämnen eller ämnesgrupper

har en grundligare och mera kvalificerad utbildning än den, som

meddelas för folkskollärarexamen, utan att fördenskull vara så starkt specialiserad

som ämneslärarna. Utredningen bör avse förhållandena på enhetsskolans

högstadium.

Om de sakkunniga kommer till den uppfattningen, att behov av en ny

lärarkategori föreligger, bör de även överväga, hur utbildningen för detta

slags lärare lämpligen skall utformas. Det torde i första hand vara fördjupade

ämneskunskaper i förhållande till vad folkskollärarutbildningen

skänker, som den nya lärarkategorien behöver. Utbildningen synes därför

främst böra omfatta teoretiska läroämnen eller läroämnesgrupper, men

möjlighet att förvärva kompetens som yrkesvalslärare eller hjälpklasslärare

på högstadiet torde även böra finnas. I övrigt synes det angeläget, att

utbildningen i naturvetenskapliga ämnen lägges så, att de akademiskt utbildade

lärarna i dessa ämnen med hänsyn till den knappa tillgången endast

behöver tagas i anspråk för de mest kvalificerade arbetsuppgifterna i

enhetsskolan. Både i dessa och i andra ämnen bör dock utbildningen noga

avpassas efter skolans och elevernas behov och sålunda icke sikta till likvärdighet.

med den akademiska utbildningen.

~ En utbildning av här ifrågasatt slag synes närmast böra få formen av en

på folkskollärarexamen byggd vidareutbildning av lämplig längd vid folkskoleseminarium

eller lärarhögskola. De sakkunniga bör dock ha fria händer

att i stället eller därjämte föreslå andra utbildningsvägar.

Införandet av en ny lärarkategori på enhetsskolans högstadium aktualiserar

frågan om behovet i fortsättningen av de särskilda utbildningsformer,

som nu är ordnade för vinnande av behörighet till folkskollärartjänst i

23 lönegraden. En ny lärarkategori av det slag, som här ifrågasatts, minskar

självfallet utrymmet för den sistnämnda gruppen tjänster med deras nuvarande

uppgifter och konstruktion. De nuvarande befordringskurserna

torde komma att helt eller i huvudsak ersättas eller bli överflödiga genom

den nya formen av vidareutbildning. Frågan om bibehållandet av den .akademiska

utbildningsvägen med två betyg såsom behörighet till tjänst i 23

lönegraden bör jämväl bli föremål för ställningstagande från de sakkunnigas

sida. Sistnämnda spörsmål synes böra bedömas mot bakgrunden av skolväsendets

behov av en snabb vidareutbildningsväg för folkskollärare för att

täcka bristen på akademiskt utbildade lärare.

Såsom sakkunniga tillkallades avdelningschefen i skolöverstyrelsen,

undervisningsrådet Yngve Norinder, ordförande, folkskolinspektören i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

Stockholms skoldistrikt Thorbjörn Eliasson och rektorn vid folkskoleseminariet

i Jönköping Börje Svensson.

De sakkunniga — som antog benämningen 1957 års lärarutredning —

har den 30 september 1957 avgivit betänkandet »Behov och utbildning av

klasslärare för enhetsskolans högstadium» (stencilerat). Lärarutredningen

har avsett att senare avge förslag till kursplaner med anvisningar för

utbildningen.

Över betänkandet har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

— som hört kollegierna vid 16 folkskoleseminarier, 20 statens folkskolinspektörer

och 20 skolstyrelser i försöksdistrikt — statskontoret, överstyrelsen

för yrkesutbildning, kanslersämbetet för rikets universitet — som

hört vederbörande vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt

Stockholms högskola — statens lönenämnd, studiehjälpsnämnden, styrelsen

för lärarhögskolan i Stockholm och 1957 års skolberedning.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av statstjänstemännens

riksförbund (SR), som därvid överlämnat och åberopat ett yttrande från

svenska seminarielärarföreningen, Sveriges akademikers centralorganisation

(SACO), som bifogat yttranden från läroverksläramas riksförbund

(LR) och svenska gymnastiklärarsällskapet, tjänstemännens centralorganisation

(TCO) efter hörande av Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund

och svenska facklärarförbundet (sistnämnda yttrande

även direkt ingivet till Kungl. Maj:t), svenska landskommunernas

förbund, svenska stadsförbundet, skolstyrelseförbundens rikskommitté,

svenska förbundet för specialundervisning samt blivande lärares riksförbund.

Slutligen har Sveriges socialdemokratiska studentförbund i ärendet

inkommit med en skrift.

I det följande kommer jag att i korthet redogöra för lärarutredningens betänkande

och i viss utsträckning för remissyttrandena häröver och redovisar

därefter mina egna synpunkter och förslag beträffande de nu aktualiserade

frågorna om lärarna på enhetsskolans högstadium och vad därmed

hänger samman.

Först torde dock här få anmälas skolöverstyrelsens i vederbörlig ordning

gjorda framställning om medelsanvisning för budgetåret 1958/59

under reservationsanslaget till Befordringskurser för folkskollärare, vilken

framställning även innehåller vissa uppgifter av intresse rörande kursverksamhetens

omfattning m. m.

2. Skolöverstyrelsens anslagsäskande beträffande anslaget till

Befordringskurser för folkskollärare

Reservationsanslaget till Befordringskurser för folkskollärare har under

budgetåren 1954/58 varit uppfört med de belopp, som framgår av följande

sammanställning, vari även medtages uppgifter om nettoutgifter och om

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

reservation vid budgetårets slut. Inom parentes anges den beräknade reservationen

vid utgången av budgetåret 1957/58.

Anslag Nettoutgift Reservation

1954/55 ...................... 500 000 293 857 206 142

1955/56 ...................... 600 000 462 856 343 286

1956/57 ...................... 400 000 333 165 410 121

1957/58 (statsliggaren s. 645) .... 425 000 — (300 000)

I sina anslagsäskanden redogör skolöverstyrelsen till en början för kursverksamheten

under sistförflutna läsår.

Till befordringskurserna höstterminen 1956 anmälde sig sammanlagt 207

och vårterminen 1957 sammanlagt 145 sökande. Kursernas förläggning läsåret

1956/57, antalet kursdeltagare samt provningsresultaten framgår av

följande sammanställning.

Tid

Ämne och kursort

Antal deltagare vid

kursens början

Antal vid slutprövning

hittills godkända

Man-

liga

Kvinn-

liga

Summa

Man-

liga

Kvinn-

liga

Summa

Läsåret

1956/57

Modersmålet, Lund .............

4

4

8

3

4

7

Ä

Modersmålet, Umeå .............

3

7

10

3

7

10

1

i

Summa för läsårskursema

7

11

18

6

11

17

Ht

1956

Historia, Karlstad ..............

9

3

12

9

3

12

»

Samhällslära, Linköping .........

8

1

9

8

1

9

Samhällslära, Stockholm .........

10

2

12

10

2

12

»

Geografi, Karlstad ..............

12

3

15

12

3

15

»

Matematik, Göteborg ............

6

2

8

6

2

8

»

Matematik, Linköping ...........

5

1

6

5

1

6

»

Biologi, Linköping ..............

11

2

13

ii

2

13

»

Fysik, Stockholm ...............

19

1

20

19

1

20

»

Kemi, Stockholm ...............

6

1

7

6

1

7

»

Hjälpklasslärarkurs, Göteborg ....

11

5

16

11

5

16

Summa för terminskurserna ht 1956

97

21

118

97

21

118

Vt

1957

Kristendomskunskap, Lund ......

5

4

9

5

4

9

Samhällslära, Stockholm .........

12

3

15

12

3

15

»

Matematik, Linköping ...........

7

1

8

7

1

8

»

Fysik, Göteborg ................

10

2

12

9

2

11

»

Kemi, Stockholm ................

13

1

14

13

1

14

>

Yrkesvägledning, Stockholm ......

20

4

24

20

4

24

Summa för terminskurserna vt 1957

G7

15

82

66

15

81

Vid slutet av läsåren 1954/55 och 1955/56 hade sammanlagt 100 respektive

ytterligare 174 deltagare med godkänt resultat genomgått befordringskurs(er)

om två terminer och sålunda förvärvat behörighet till folkskolliirartjänst

i tidigare 23 numera 17 lönegraden. Under och efter läsåret

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

1956/57 har ytterligare 120 godkänts efter genomgångna befordringskurser

om två terminer. Sedan befordringskursema varit i verksamhet under tre

läsår, har sålunda hittills sammanlagt 394 folkskollärare på denna väg förvärvat

behörighet till folkskollärartjänst i tidigare 23 numera 17 lönegraden.

Till höstterminen 1957 utannonserades 21 kurser, nämligen 3 läsårskurser

i modersmålet, 2 läsårskurser i merkantila ämnen och 1 läsårskurs i

biologi samt följande antal terminskurser: 4 i matematik, 3 i fysik, 3 i samhällslära,

1 i vart och ett av ämnena kristendomskunskap, historia, geografi

och kemi samt 1 för hjälpklasslärare. Sammanlagt anmälde sig endast 142

folkskollärare. På grund härav kunde alla de utannonserade kurserna ej

anordnas (till kursen för hjälpklasslärare hade exempelvis endast 2 sökande

anmält sig), och vissa kurser kunde anordnas endast efter särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t. Ämnen, kursorter samt antalet deltagare vid kursernas

början under sista hälften av augusti framgår av följande sammanställning.

Tid

Ämne och kursort

Antal deltagare vid kursens början

Manliga

Kvinnliga

Summa

Läsåret

1957/58

Modersmålet, Lund ...............

7

5

12

J»

Biologi, Linköping ................

5

—

5

»

Merkantila ämnen, Stockholm......

9

3

12

Ht

1957

Kristendomskunskap, Lund ........

5

3

8

»

Historia, Karlstad ................

7

1

8

»

Samhällslära, Stockholm ..........

14

2

16

»

Geografi, Karlstad ................

13

1

14

»

Matematik, Göteborg .............

10

3

13

»

Matematik, Skellefteå ............

10

4

14

»

Kemi, Stockholm .................

7

1

8

Summa

87

23

110

I annat sammanhang lämnar överstyrelsen följande uppgifter om terminskurser

under våren 1958.

Tid

Ämne och kursort

Antal deltagare vid kursens början

Manliga

Kvinnliga

Summa

Vt

1958

Historia, Karlstad ................

7

7

»

Samhällslära, Lund................

4

4

8

»

Samhällslära, Stockholm ...........

5

4

9

»

Fysik, Göteborg ..................

6

—

6

*

Fysik, Skellefteå .................

10

1

11

»

Fysik, Stockholm .................

9

1

10

Yrkesvalslärarkurs, Stockholm .....

16

4

20

Summa

57

14

71

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

Dessutom hade för våren 1958 utannonserats en kurs i kristendomskunskap,

en ytterligare i samhällslära, två i matematik och en i kemi, vilka

kurser ej kommit till stånd på grund av för litet antal anmälningar om deltagande.

Det bör anmärkas, att överstyrelsen vid utannonseringen av befordringskurserna

för vårterminen 1958 framhöll, att dessa kurser i främsta

rummet vore avsedda för folkskollärare, som tidigare genomgått en befordringskurs,

och att det med hänsyn till det pågående utredningsarbetet

inom 1957 års lärarutredning vore ovisst, om några befordringskurser skulle

komma att anordnas efter vårterminen 1958.

Anledningen till det påtagligt minskade intresset för deltagande i befordringskurser

torde, anför överstyrelsen i sin anslagsframställning, vara

ovissheten om den förvärvade behörighetens betydelse i framtiden i fråga

om meritering och lönsamhet. Genom den senaste löneöverenskommelsen

har skillnaden i lönehänseende mellan folkskollärare med och utan vidareutbildning

för tjänst i 17 (förut 23) lönegraden blivit mindre än tidigare.

Den tidigare uppgörelsen om antalet folkskollärartjänster i 23 lönegraden

på högstadiet i helt genomförd enhetsskola har nu upphävts. Då överstyrelsen

under våren 1957 annonserat de nämnda 21 planerade befordringskurserna

höstterminen 1957, var också i de båda folkskollärarförbundens

organ Lärartidningen (nr 13) den 30 mars 1957 en artikel införd, som meddelade,

att ifrågavarande utbildning måste anses innebära ekonomisk förlust

för deltagarna.

På olika sätt har skolöverstyrelsen erfarit, att deltagarna i det gångna

läsårets befordringskurser med oro tagit del av de här antydda ändrade

förutsättningarna för meritering genom deltagande i befordringskurser.

Samtidigt har kursföreståndare och kursledare muntligen och i till överstyrelsen

ingivna pedagogiska redogörelser för kurserna vitsordat kursdeltagarnas

ambition och stora intresse för kursarbetet samt de goda resultat,

som uppnåtts.

Vid tidpunkten för anslagsäskandenas avgivande ställde det sig för överstyrelsen

svårt att med säkerhet beräkna medelsåtgången för budgetåret

1957/58 och därmed också den reservation, som kunde väntas föreligga vid

ingången av nästa budgetår. Än svårare syntes det överstyrelsen att bedöma

medelsbehovet för budgetåret 1958/59, då hänsyn också måste tagas till

de förslag, som 1957 års lärarutredning kunde komma att framlägga.

I avvaktan på dessa förslag föreslog överstyrelsen att anslaget till befordringskurser

skulle uppföras med oförändrat belopp, 425 000 kronor.

Enligt vad sedermera under hand inhämtats från skolöverstyrelsen torde

vid utgången av innevarande budgetår kunna beräknas föreligga en reservation

på anslaget på omkring 300 000 kronor.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

3. 1957 års lärarutrednings betänkande om behov och utbildning av

klasslärare på enhetsskolans högstadium

Behovet av ett modifierat ämnes- och klasslär ar system

Efter att inledningsvis ha lämnat en översikt över den tidigare behandlingen

av högstadiets lärarproblem, redogör lärarutredningen till en början

för högstadiets konstruktion och elevklientel, varvid bland annat elevernas

ämnes- och linjeval och elevfördelningen i allmänt-intellektuellt avseende

på de olika utbildningsvägarna behandlas.

I syfte att bland annat inhämta uppgifter om den nuvarande användningen

av olika lärarkategorier på högstadiet verkställde lärarutredningen

vårterminen 1957 en enkät bland främst skolledare i försöksdistrikten.

Utredningen konstaterar, att i 15 av de 54 distrikt eller delar av distrikt,

där försöksverksamheten läsåret 1956/57 nått högstadiet, nämnda läsår

förekom enbart ett renodlat ämneslärarsystem i normalklasser. 38 distrikt

tillämpade vid sidan av ett genomfört ämneslärarsystem även ett modifierat

ämnes- eller klasslärarsystem eller i några fall enbart ett modifierat

system. I 4 av distrikten gällde det sistnämnda dock endast klass 9 y.

I första hand är det för elever i s. k. praktiska klasser som ett modifierat

ämnes- eller klasslärarsystem hittills prövats. I några distrikt har man dock

vidgat användningen av detta system, exempelvis genom att utsträcka

det till att omfatta samtliga avdelningar av klass 7.

De vid enkäten tillfrågade personerna fick även uttala sig om sina erfarenheter

av ett renodlat ämneslärarsystem och av ett modifierat system,

där ett sådant tillämpats. Att ämneslärarsystemet lämpar sig väl för lärjungar

med intresse och förutsättningar för teoretiskt inriktade studier

syntes vara en allmän åsikt. Det var emellertid en mycket utbredd uppfattning

att det ej passar alla elever, särskilt sådana, som rent studiemässigt

är svagare eller ointresserade, och vidare sådana, som är osäkra eller

omogna. Systemet har när det gäller dessa elevkategorier på olika sätt försvårat

skolans fostrande gärning. I de distrikt, där ett modifierat ämneseller

klasslärarsystem tillämpats, är erfarenheterna vad lärjungarna beträffar

nästan enbart göda. Däremot har lärarna i vissa fall funnit tjänstgöringen

betungande.

I lärarutredningens enkät ställdes vidare med sikte på den framtida

organisationen frågor, vilka rörde behovet och utformningen av ett modifierat

klasslärarsystem som en allmän företeelse på enhetsskolans högstadium

vid sidan av ett ämneslärarsystem av i huvudsak hittillsvarande typ.

Även det materiel, som insamlats vid en av skolöverstyrelsen våren 1955

anordnad enkät bland lärarna på högstadiet har lärarutredningen i detta

sammanhang beaktat.

På grundval av de i betänkandet redovisade erfarenheterna från försöksdistrikten

kan man enligt utredningens mening konstatera följande beträf
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

fande ämneslärarsystemets tillämplighet på här ifrågavarande åldersstadium

i en obligatorisk skola.

Ämneslärarsystemet är ägnat att ge garantier för en sakkunnig och stimulerande

behandling av de olika ämnena. När det gäller elever med intresse

och förutsättningar för teoretiskt inriktade studier, är ämneslärarsystemets

överlägsenhet odiskutabel. Dess svagheter framträder, när det

utsträckes till att gälla lärjungar med annan läggning och inriktning. Utredningens

enkät ger klart besked om att skolans fostrande verksamhet

kan komma i fara, om ämneslärarsystemet användes för elevkategorier,

som ej är tillräckligt mogna härför. För vissa elevgrupper måste undervisningen

inriktas på inpräglingen av ett mera begränsat kunskapsstoff

och inövandet av jämförelsevis elementära färdigheter. Det personliga omhändertagandet

av den enskilde lärjungen blir här något av det mest väsentliga

i skolans gärning. För en undervisning med denna målsättning är

ämneslärarsystemet otvivelaktigt underlägset klasslärarsystemet.

Ämnena är emellertid på enhetsskolans högstadium många, och kurserna

blir efter hand mera krävande, även om en mera avancerad utbildning ej

avses. Bland annat av detta skäl kan ett klasslärarsystem av traditionell

typ knappast komma i fråga. Bäst lämpar sig, menar utredningen, ett

system, som ger lärarna och i synnerhet klassföreståndarna ett så pass

stort antal veckotimmar, att de enskilda lärjungarna kan omhändertagas

och i erforderlig usträckning övervakas, men dock ej omfattar så många

ämnen, att lärarnas möjligheter att meddela en för stadiet och elevklientelet

fullgod undervisning äventyras.

Utredningen har alltså kommit till den uppfattningen, att för vissa elevkategorier

på enhetsskolans högstadium behov föreligger av ett system,

enligt vilket undervisningen i ett flertal ämnen i en och samma klass anförtros

åt klassföreståndaren, så att denne kan verka fostrande och sammanhållande

och förvärva ingående kännedom om de enskilda eleverna.

Betydelsefullt är även att antalet i klassen undervisande lärare i görligaste

mån begränsas. Bland annat med tanke på den centrala plats, som utövande

av klassföreståndarskap bör få i de för detta system anlitade lärarnas

verksamhet, anser utredningen benämningen modifierat klasslärarsystem

mest adekvat.

Utredningen föreslår sålunda, att ett modifierat klasslärarsystem

generellt införes på enhetsskolans högstadium jämsides med ett

ämneslärarsystem av i huvudsak hittillsvarande typ. På detta sätt torde

en smidigare anpassning till olika elevgruppers utbildningsbehov kunna

vinnas, än om ett modifierat system skulle tillämpas för alla lärjungar, vilket

närmast synes ha varit skolkommissionens tanke. Någon tvekan om

att ämneslärarsystemet bör bevaras med tanke på vissa numerärt betydande

elevkategorier kan enligt utredningens mening inte föreligga. Det

synes dock i hög grad önskvärt, att klassföreståndaren även i avdelningar,

där detta system tillämpas, erhåller ett ganska stort antal veckotimmar.

I varje försöksdistrikt bör således vid sidan av nu befintliga adjunktsoch

ämneslärartjänster ett visst antal ordinarie lärartjänster finnas inrät
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

tade för lärare, som genom särskilt avpassad utbildning förvärvat behörighet

för tjänstgöring på högstadiet i ämneskombinationer med större bredd

än de hittills tillämpade. För den nya lärarkategorien föreslår utredningen

benämningen högstadieklasslärare. Utövandet av klassföreståndarskap

bör inta en central ställning i högstadieklasslärarnas arbete,

och deras undervisning bör vara förlagd till företrädesvis en eller ett par

klasser. Givetvis bör de, i den män så befinnes lämpligt med hänsyn till

personliga kvalifikationer eller för att fylla ut tjänstgöringen, därutöver

kunna undervisa i enstaka ämnen även i andra klasser.

I enkätsvaren varierar uppfattningarna mycket starkt i frågan, hur

stor del av eleverna i enhetsskolan som bör ha modifierat klasslärarsystem.

Procenttal från 15 å 20 till 75 ä 80 har därvid nämnts. Enligt

de vanligaste motiveringarna bör ämneslärarsystem tillämpas för de teoretiskt

begåvade, de gymnasieinriktade lärjungarna, elever, som läser alternativkurs

2 eller som valt två språk, och elever med inriktning på 9 a. För

övriga skulle modifierat klasslärarsystem komma till användning, således

för elever med praktisk inriktning, svagare elever och lärjungar, som läser

endast ett främmande språk, resp. »nollspråkiga» sådana. Stundom finner

man klasslärarsystem i den ena eller andra formen behövligt endast för

hjälpklassklientelet och elever, som står nära detta.

Det kan, framhåller utredningen, givetvis inte bli fråga om att omedelbart

söka fixera, hur stor del av lärjungarna på enhetsskolans högstadium

som bör ha ett modifierat klasslärarsystem. Innan en säker bedömning kan

göras, måste systemet först prövas under ett antal år. Vad utredningen

fattat som sin uppgift i detta fall är därför att utforma de riktlinjer, som

bör bli vägledande under försökstiden.

För de elever, som har läggning och intresse för studier och är inriktade

på utbildning av gymnasial eller liknande karaktär, bör ämneslärarsystemet

bevaras, anför de sakkunniga. Det modifierade klasslärarsystemet

åter bör i första hand tillämpas för elever, som saknar förutsättningar och

intresse för teoretiska studier. Mellan dessa båda grupper finnes självfallet

ett mellanskikt, bestående av lärjungar, som utan att ha mera utpräglad

studiebegåvning eller starkare studieintresse dock kan tillgodogöra sig en

undervisning utöver det elementära. Vilket system som lämpar sig bäst

för dessa elever kan ej med bestämdhet avgöras, innan mera omfattande

försök gjorts.

Det är att vänta, fortsätter utredningen, att den första av de nämnda

tre elevkategorierna skall återfinnas bland de elever, som i klasserna 7 och

8 läser två främmande språk. Den andra kategorien är huvudsakligen att

söka bland lärjungar, som inte deltar i undervisningen i främmande språk

eller läser endast ett sådant. Den kategori, som representerar mellanskiktet,

torde påträffas både bland »tvåspråkiga», »enspråkiga» och »nollspråkiga»

elever.

Om enhetsskolan skall kunna fylla sin uppgift även som underlag för

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

utbildning av gymnasial eller liknande karaktär, måste enligt utredningens

mening ämneslärare i största möjliga utsträckning ställas till dess förfogande

åtminstone för elever med inriktning på 9 g. Utredningen är av den

uppfattningen, att även lärjungar, som visserligen vält alternativkurs 1

men som läser två främmande språk, i många fall har gott utbyte av ämneslärarsystem.

Att vid gränsdragningen mellan ämneslärarnas och klasslärarnas

arbetsfält utgå från tillvalet av alternativkurser synes sålunda

mindre lämpligt.

Om man i den utsträckning detta är praktiskt möjligt vill ta hänsyn till

olika elevkategoriers behov av ämneslärarsystem eller klasslärarsystem,

anför utredningen, torde man vara hänvisad till att utgå från vad som är

känt om klassavdelningamas faktiska struktur. En uppdelning av lärjungarna

efter valet av tillvalsämnen och alternativkurser är vanligast. Detta

förfaringssätt torde tills vidare förbli det normala. Utredningen föreslår,

att vad klasserna 7 och 8 beträffar följande skall gälla i avvaktan på att

differentieringsfrågan ytterligare klarlagts och att mera omfattande erfarenheter

av det nya systemets verkningar vunnits. Ämneslärarsystem tilllämpas

i princip i avdelningar, i vilka ingår lärjungar, som läser både

engelska och tyska. Modifierat klasslärarsystem kommer likaledes i princip

till användning i avdelningar, vilka i sin helhet består av elever, som icke

deltar i undervisningen i något främmande språk eller läser endast ett

sådant.

Utredningen framhåller bestämt, att det sagda är avsett att tjäna som

riktlinjer för fastställandet av de båda systemens omfattning under försöksperioden

och för tilldelningen av lärare. Meningen är under inga förhållanden,

att den lokala skolledningens handlingsfrihet skall beskäras. I

en skola, som ej tillämpar ett utpräglat klasslärarsystem, kan lärarna knappast

heller strängt bindas till en viss sorts klassavdelningar. Rektor måste

ha full rätt att disponera skolans lärartillgångar på det från helhetssynpunkt

bästa sättet. Det är för övrigt av stort värde, om olika förfaringssätt

prövas.

I enkätsvaren bryter sig meningarna i frågan, hur långt upp på

högstadiet ett modifierat klasslärarsystem bör kunna användas.

En klar majoritet förordar emellertid, att det utsträckes till att omfatta

ej blott klasserna 7 och 8 utan även åtminstone vissa avdelningar av 9 a

och 9 y. En generell användning av modifierat klasslärarsystem i klass 9,

bortsett från g-linjen, kan enligt utredningens mening ej komma i fråga.

I så fall skulle detta system i klass 9 betydligt öka i omfattning jämfört

med förhållandena i de lägre klasserna, vilket ej påyrkats från något håll;

de förslag om ändringar från näst högsta till högsta klassen som framförts

går i stället ut på att klasslärarsystemet skall inskränkas eller avskaffas i

nionde klassen. Som argument för klasslärarsystemets upphörande i denna

klass har bland annat anförts elevernas ökade mognad och svårigheten

för icke specialiserade liirare att behärska kurserna på ett så högt stadium.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

Enligt utredningens mening kan dessa argument ej frånkännas vikt.

Otvivelaktigt är fler elever i klass 9 än i klass 8 mogna för ämneslärarsystem,

men det torde vara att gå för långt, om man vill göra gällande, att

alla lärjungar i nionde klassen skulle ha nått en sådan mognad. Likaledes

är utan tvekan kraven på lärarnas behärskning av sina ämnen störst i

denna klass. När det gäller elevgrupper, som saknar starkare läggning

eller mera påtagligt intresse för teoretiska studier, är kraven dock knappast

så stora, att endast starkt specialiserade lärare skulle kunna motsvara

dem. Vad 9 y beträffar ligger i vissa avdelningar den risken nära, att de

allmänbildande ämnena försummas. I samma mån som dessa ämnen kan

hållas samman av en och samme lärare minskas utan tvivel denna risk.

Även värdet av kontinuitet i undervisningen och de med lärarbyten förenade

olägenheterna bör beaktas. Övergång till ämneslärarsystem i klass 9

i en avdelning, där tidigare modifierat klasslärarsystem tillämpats, torde

innebära, att lärarbyte måste ske i flertalet ämnen. Nackdelarna härav

torde i sådana fall mången gång mer än uppväga de med ämneslärarsystemets

införande avsedda fördelarna. Utredningen har därför ansett sig böra

intaga den ståndpunkten, att samma princip bör ligga till grund för bestämmande

av ämneslärarsystemets omfattning i klass 9 som i klasserna

7 och 8.

Ämneslärarsystem bör således enligt de sakkunnigas mening tills vidare

principiellt avses för avdelningar av klass 9, i vilka lärjungar ingår, som

läser mer än ett främmande språk, modifierat klasslärarsystem för övriga.

Vad som redan sagts om den lokala skolledningens frihet att på lämpligaste

sätt förfoga över tillgängliga lärarkrafter bör gälla även i detta fall.

Den här rekommenderade principen bör sålunda inte hindra, att olika system

prövas i exempelvis 9 y.

Med hänsyn till de riktlinjer utredningen uppdragit för användningen av

den nya lärartypen och på grundval av gjorda beräkningar föreslår utredningen,

att undervisningen i läroämnen på enhetsskolans högstadium till

45 procent skall bestridas av högstadieklasslärare och till 55 procent

av ämneslärare.

Klasslärarsystemet på högstadiet föreslås i princip organiseras så, att

undervisningen i läroämnen — och i någon utsträckning i övningsämnen

— i en och samma klass delas mellan klassföreståndaren och en annan

högstadieklasslärare. En uppdelning mellan en humanistiskt och en naturvetenskapligt

inriktad lärare blir då en lämplig anordning. Utredningen

anser dock, att den lokala skolledningen bör ha frihet att utforma klasslärarsystemet

på det sätt, som i varje särskilt fall ter sig lämpligast.

De av utredningen föreslagna nya tjänsterna är även avsedda för hjälpklasslärare

på högstadiet.

Utbildningen av högstadieklasslärare. Tjänster

Folkskollärarexamen bör enligt utredningens mening utgöra grunden

för högstadieklasslärarnas utbildning.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

Förutsättningen för att högstadieklasslärarna skall kunna användas på

det sätt utredningen förordat är, att deras utbildning omfattar tillräckligt

breda ämneskombinationer och att de erhåller en såväl teoretisk som praktisk

förberedelse för klassföreståndarskapet. Sistnämnda del av utbildningen

bör i första hand meddelas i det för alla gemensamma ämnet psykologi

med praktiska tillämpningar.

För att det skall bli möjligt att i lärjungeavdelning, där högstadieklasslärare

avses komma att användas, fördela huvudparten av undervisningen

i läroämnen mellan endast två lärare föreslår utredningen, att vidareutbildningen

uppdelas på två linjer, en humanistisk och en naturvetenskaplig.

På var och en av dessa skall utbildningen omfatta två huvudämnen

och tre fyllnadsämnen.

Vidareutbildning i huvudämne benämnes U-kurs. En sådan omfattar en

utvidgning och fördjupning av tidigare inhämtade kunskaper samt i nära

samband därmed metodik för undervisning på högstadiet. I fyllnadsämne

däremot lägges huvudvikten vid undervisningsmetodiken. Sådan kurs kallas

M-kurs. Utredningen föreslår graderade betyg på kurserna.

I fråga om ämneskombinationerna förordar utredningen

följande.

Humanistisk linje Naturvetenskaplig linje

Huvudämnen (U-kurser):

Modersmålet Biologi

Engelska Fysik

Samhällskunskap Kemi

Samhällskunskap

Fyllnadsämnen (M-kurser):

Kristendomskunskap

Historia

Geografi

Biologi

Teckning

Musik

Manlig slöjd

Kvinnlig slöjd

Geografi

Biologi

Fysik

Kemi

Matematik

Teckning

Musik

Manlig slöjd

Kvinnlig slöjd

Anmärkningar: 1. Ämneskombination skall omfatta två huvudämnen och tre fyllnadsämnen.

2. Högst ett övningsämne må ingå som fyllnadsämne. 3. Modersmålet är obligatoriskt

på humanistisk linje. 4. Om samhällskunskap ingår i naturvetenskaplig kombination,

skall det andra huvudämnet vara fysik och fyllnadsämnena vara biologi, kemi och

matematik. 5. Om samhällskunskap ej ingår i naturvetenskaplig kombination, skall två

av ämnena biologi, fysik och kemi vara huvudämnen och det tredje av dessa fyllnadsämne.

Matematik skall alltid ingå som fyllnadsämne jämte ett av ämnena geografi,

teckning, musik, manlig slöjd och kvinnlig slöjd.

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 108

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1958

Utöver utbildning i läroämnen bör på båda linjerna även undervisning i

psykologi samt auskultationer och undervisningsövningar ingå i vidareutbildningen.

När utredningen upptar även engelska bland huvudämnena på humanistisk

linje, är att märka, framhålles det, att utbildningen skall avse en

praktiskt inriktad färdighet. Det är nämligen huvudsakligen en sådan, som

kan komma ifråga i de lärjungeavdelningar, där högstadieklasslärare beräknas

komma att tjänstgöra. Det är alltså en delvis annorlunda beskaffad

språkundervisning än den som omedelbart skall läggas till grund för fortsatta

teoretiska studier.

Att utredningen föreslår, att U-kurs i samhällskunskap må ingå även i

naturvetenskaplig ämneskombination, sammanhänger med att i betänkandet

även framföres förslag om en omläggning av det nuvarande systemet

med särskilda yrkesvalslärare på enhetsskolans högstadium. Beträffande

den framtida organisationen av yrkesvägledningen på

högstadiet föreslår utredningen att den studie- och yrkesorienterande undervisningen

i regel skall ombesörjas av läraren i samhällskunskap. I avdelningar

med modifierat klasslärarsystem bör denne antingen vara klassföreståndaren

eller i varje fall ha omfattande undervisning i klassen. Den

enskilda studievägledningen bör främst ankomma på klassföreståndaren.

Särskild studieledare för de praktiska ämnena bör kunna finnas med uppgift

främst att biträda skolledaren vid planeringen av den yrkesförberedande

undervisningen och att fortlöpande hålla kontakt med arbetsförmedlingen.

Utredningen finner det lämpligt att även lärare med eljest naturvetenskaplig

ämneskombination får möjlighet att skaffa sig erforderlig

kompetens för yrkesorienterande undervisning.

I fråga om övningsämnena såsom fyllnadsämnen i vidareutbildningen

framhåller utredningen, att ämnet slöjd föreslås närmast för att pröva en

viss nyorientering av ämnet i allmän-praktisk riktning samt för att möjliggöra

en närmare anknytning mellan teori och praktik vid undervisningen.

Under förutsättning att genomgången klasslärarutbildning lägges till

grund anser utredningen, att vidareutbildningen till högstadieklasslärare

kan begränsas till två terminer. Undervisningen i psykologi med

praktiska tillämpningar beräknas liksom ämnesstudierna pågå under båda

terminerna, medan däremot huvuddelen av den praktiska utbildningen

torde kunna koncentreras till den senare terminen.

Såsom villkor för tillträde till utbildningslinje för högstadieklasslärare

bör det enligt utredningen i de ämnen kursen avser i regel fordras

lägst vitsordet Med beröm godkänd i folkskollärarexamen. Däremot

uppställes ej några krav på föregående lärartjänstgöring. Vid i övrigt likvärdiga

meriter bör dock sökande med tidigare tjänstgöring tillerkännas

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 108 år 1958

företräde framför nyexaminerade lärare. Lärarutbildningsanstaltens kollegium

beslutar om intagning.

För vidareutbildning av hjälpklasslärare för högstadiet föreslås

två kurser av olika längd. En av dessa omfattar endast en termin och

är avsedd för lärare med föregående hjälpklasslärarutbildning. Den andra

kursen, som utsträckes till ett helt läsår, är avsedd för lärare utan föregående

specialutbildning. För tillträde till hjälpklasslärarlinje bör fordras

omkring tre års lärart jänstgö ring.

Det årliga utbildningsbehovet beräknar utredningen till

sammanlagt minst 374 högstadieklasslärare, av vilka, bortsett från hjälpklasslärarna,

60 procent skall vara humanister och 40 procent naturvetare.

För att täcka detta utbildningsbehov föreslår utredningen såsom ett minimiprogram,

att årligen följande antal avdelningar på de olika utbildningslinjerna

anordnas, nämligen 9 för humanister, 6 för naturvetare och 2 för

hjälpklasslärare. De gjorda beräkningarna är, framhåller utredningen, i

flera avseenden osäkra. Utredningen förutsätter, att beräkningar fortlöpande

kommer att företagas, allteftersom erfarenhet vinnes av det nya

systemet, varvid erforderliga korrigeringar kan göras. Skulle enhetsskolan

komma att genomföras i väsentligt långsammare takt än som nu avses,

kan en minskning av antalet avdelningar bli aktuell. Å andra sidan — och

detta är enligt utredningens mening troligare — får man också räkna med

att flera avdelningar än som här föreslagits kan visa sig behövliga.

I syfte att underlätta rekryteringen föreslår utredningen följande e k on

o miska stödåtgärder. Lärare, som tillhör avdragsgrupp 3 i

avlöningsreglementet för folkskolan, bör vid tjänstledighet för vidareutbildning

till högstadieklasslärare få åtnjuta lön med B-avdrag under sammanlagt

273 dagar. Övriga föreslås kunna erhålla stipendier om 1 000 kronor

för år samt räntefria studielån och lån med statlig kreditgaranti. Beträffande

stipendier förordas, att vissa nu gällande villkor icke skall tillämpas

för här avsedda kategori studerande.

Ordinarie tjänst som högstadieklasslärare bör ledigförklaras

i humanistisk respektive naturvetenskaplig ämneskombination eller

såsom hjälpklasslärartjänst på högstadiet. Anvisningar för meritvärderingen

bör i samma ordning, som gäller för folkskollärartjänster, utfärdas av

skolöverstyrelsen. Vid sina beräkningar har utredningen utgått från att

klasslärarna på högstadiet skall undervisa 24 timmar per vecka. Denna

siffra är emellertid avsedd som ett medeltal. Enligt utredningen bör utövande

av klassföreståndarskap inta en central plats i högstadieklasslärarnas

arbete. Med klassföreståndarskapet förbundna åligganden kommer således

att ta en betydande del av dessa lärares tid i anspråk. Utredningen

föreslår därför, att föreskrifter utfärdas av den innebörden, att särskild

hänsyn skall tagas härtill vid fastställandet av dessa lärares undervisningsskyldighet.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

När det gäller förläggningen och organisationen av utbildningslinjer

för högstadieklasslärare framhåller utredningen, att vidareutbildningen

bör inordnas som ett normalt led i det arbete som bedrivs

vid lärarhögskolan i Stockholm och folkskoleseminarierna. Även om något

av de närmaste åren antalet avdelningar inom seminarierna, om högstadieklasslärarlinjerna

inräknas, blir så stort, att normalorganisationen måste

överskridas, räknar utredningen dock med att seminarierna torde ha möjligheter

att genom provisoriska anordningar tillfälligtvis bereda plats för

fler avdelningar än normalt. Utredningen presenterar ett förslag till utplacering

av utbildningslinjerna under läsåret 1958/59, varvid en jämn fördelning

över hela landet eftersträvas, men hänsyn också tages till seminariernas

utrustning med lokaler och undervisningsmateriel.

Vidareutbildningen bör organiseras så, att lästiden sammanfaller med

lärarutbildningsanstaltens läsår och omfattar minst 35 effektiva studieveckor.

För studerande på humanistisk och naturvetenskaplig linje kommer

antalet elevtimmar att variera mellan 540 och 630. Den planerade utbildningen

på den ettåriga hjälpklasslärarlinjen omfattar 665 elevtimmar.

Utredningen föreslår, att antalet deltagare per avdelning skall vara lägst

12 och högst 24. Lägsta antalet deltagare för anordnande av U-kurs bör

vara 8 och för M-kurs 5. Varje deltagare bör auskultera under cirka 20

lektionstimmar och fullgöra övningsserier under sammanlagt 16 lektionstimmar.

Den pedagogiska och administrativa ledningen skall enligt utredningens

förslag omhänderhavas av seminariets respektive lärarhögskolans rektor.

Vid fastställande av dennes undervisningsskyldighet bör skälig hänsyn

tagas till den ökning av rektors arbetsbörda, som de nya linjerna medför.

Undervisningen bestrides av lärare vid respektive lärarutbildningsanstalter

men även av lärare från andra högre läroanstalter. För lärare, som på

heltid tjänstgör på sådan utbildningslinje, bör undervisningsskyldigheten

fastställas till 12 veckotimmar. Om lärare där fullgör endast en del av sin

tjänstgöring, reduceras vederbörandes normala undervisningsskyldighet i

proportion till omfattningen av denna tjänstgöring.

Med hänsyn till att den planerade vidareutbildningen under en tid framåt

måste få karaktären av försöksverksamhet i delvis ny riktning, hemställer

utredningen om medel till centrala ämneskonferenser. Vidare

föreslår utredningen, att medel anvisas för pedagogisk konsulentverksamhet.

Vad beträffar de årliga kostnaderna för den planerade vidareutbildningen

beräknas dessa i fråga om lärarlöner komma att uppgå till

77 011 kronor per avdelning på humanistisk linje, 102 049 kronor på naturvetenskaplig

och 37 627 kronor på ettårig utbildningslinje för hjälpklasslärare.

Därtill kommer andra kostnader, som per avdelning uppgår

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

till 12 574 kronor. De totala kostnaderna för budgetåret 1958/59 beräknas

till 2 509 000 kronor, inberäknat kostnader för stipendier och räntefria

studielån. Därav utgör 150 000 kronor engångskostnader.

Nuvarande tjänster i lönegrad A 17 m.m.

Inrättandet av ordinarie tjänster för högstadieklasslärare i den omfattning

utredningen föreslår aktualiserar frågan om behovet i fortsättningen

på försöksskolans högstadium av folkskollärartjänster i 17

lönegraden. Problemet måste, menar utredningen, ses mot bakgrunden

av den ännu rådande bristen på akademiskt utbildade ämneslärare.

Utredningen har inte verkställt egna undersökningar på detta område. Sådana

utföres emellertid för 1955 års universitetsutredning, och utredningen

har för sin del stannat vid att söka bilda sig en uppfattning om läget genom

att ta del av tillgängliga uppgifter. Det synes förhålla sig så, att den nuvarande

bristen på akademiskt utbildade lärare i humanistiska ämnen redan

inom några få år är övervunnen för att efterföljas av en period av

markerat akademikeröverskott. Problemet med ämneslärartillgången synes

utredningen snart icke så mycket bli en fråga om särskilda åtgärder för

att stimulera examination av filosofie magistrar som om att leda strömmen

av studerande in på valet av lämpliga ämneskombinationer.

Mot bakgrunden av vad som här anförts, finner utredningen det icke

längre nödvändigt att på enhetsskolans högstadium uppehålla anordningen

med folkskollärartjänster i 17 lönegraden. Utredningen föreslår, att tjänstetypen

successivt avvecklas från och med läsåret 1959/60.

Vid de traditionella högre skolorna torde underlaget för tjänsterna i

Ae 17 raskt minska genom att realskolan och flickskolan under övergångstiden

i stor utsträckning omorganiseras till tre- respektive femåriga former.

Ae 17-tjänsterna för vidareutbildade folkskollärare bör, anser utredningen,

vid de högre skolorna lämpligen avvecklas i den takt, varmed underlaget i

form av klasserna l3, 25 och l4 resp. I7, 27 och l6 krymper.

I och med att utbildningen för högstadieklasslärare kommer igång, bör

enligt utredningens uppfattning de nuvarande befordringskursema upphöra.

Utredningen förutsätter, att befordringskursema för yrkesvalslärare

respektive i merkantila ämnen ersättes av andra utbildningskurser. Utredningen

finner det önskvärt att framgent liksom hittills klasslärare beredes

möjligheter att vidareutbilda sig till ämneslärare. Sådan utbildning

anses dock normalt böra ske på den akademiska vägen och syfta till adjunktskompetens.

Utredningen föreslår vidare vissa övergångsanordningar, innebärande

i huvudsak följande. Avvecklingen av tjänsterna i Ao 17 på

enhetsskolans högstadium sker genom att dessa fr. o. m. den 1 juli 1959

ombildas till tjänster för högstadieklasslärare. Folkskollärare, som uppfyller

hittillsvarande utbildnings- och tjänstgöringskrav för behörighet till

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

tjänst i 17 lönegraden, får generellt behörighet till tjänst såsom högstadieklasslärare.

Under vissa betingelser kan innehavare av tjänst i 17 lönegraden

få välja mellan att flytta över till tjänst som högstadieklasslärare eller

att tills vidare bli kvar i sin nuvarande tjänsteställning. Vidare föreslås,

att nu gällande arvodesförmåner för folkskollärare med behörighet till

tjänst i 17 lönegraden vid tjänstgöring på högstadiet och vid de högre skolorna

tills vidare förblir bestående även efter avvecklingen av tjänsterna i

17 lönegraden.

Folkskollärare med behörighet till tjänst i 17 lönegraden, förvärvad genom

befordringskurser eller akademiska studier, beredes möjlighet att vinna

behörighet till ämneslärartjänst i Ao 19 och 21 och adjunktstjänst i Ao

21 och 23 genom att påbygga utbildningen med akademiska betyg, exempelvis

på sätt som föreslagits av skolöverstyrelsen i skrivelse till Kungl.

Maj:t den 8 april 1957; utredningen betonar att åtgärden i vad gäller befordringskurserna

är en övergångsföreteelse.

4. Remissyttranden över lärarutredningens betänkande

Remissinstansernas inställning i stort till lärarutredningens

förslag om ett modifierat klasslärarsystem på enhetsskolans högstadium

och om detta systems tillämpning torde få karakteriseras såsom övervägande

tveksam eller negativ. En klar uppdelning av remissvaren i tillstyrkande

och avstyrkande låter sig i åtskilliga fall inte göra.

Till de positivt inställda remissorganen hör statskontoret, som utan

närmare kommentarer säger sig för sin del kunna godtaga utredningens

riktlinjer för lärarfrågans lösning och som i sitt utlåtande i övrigt endast

reser invändningar mot vissa detaljförslag i fråga om lärarutbildningens

anordnande. Tillstyrkande yttranden har inkommit från övervägande antalet

hörda folkskoleseminarier och ungefär halva antalet hörda skolstyrelser

i försöksdistrikt, vilka därvid i stort sett godtagit utredningens motivering.

Förslaget accepteras vidare utan egentliga erinringar av inemot

hälften av de folkskolinspektörer, som yttrat sig. Särskilt positiv ställer sig

inspektören i Stockholms läns södra inspektionsområde, som anför bland

annat följande.

Den nya kategori av lärare, som utredningen föreslår, skall närmast ha

ungdomsledartyp med förmåga att ta hand om eleverna i denna ålder och

entusiasmera dem för arbetet. En skolning för ändamålet inriktas mera på

ungdomsproblemen som sådana än på akademiska kunskaper. För dem

som varit i tillfälle att se dylika klasslärares förmåga att skapa ny anda

och arbetslust i förvildade klasser står det fullt klart att detta är en riktig

modell avpassad att omställa skolleda och missanpassning till mera positivt

bildningsarbete. Det gäller dock i första hand att få fram personligen

lämpliga krafter. Sådana finns och kan också lätt stimuleras fram med

lämplig lönesättning.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

Med klasslärare för de elever det här gäller blir möjligheterna till friare

arbetssätt och växling i arbetet avsevärt större. Enbart detta är en stor

vinst. Därtill kommer den känsla som eleven får av att vara omhändertagen

och betraktad som en individ med individuella omsorgsbehov. Skillnaden

i mognad mellan olika elevkategorier är påtaglig. I regel kräver de

för teoretiska studier omogna eleverna mer personlig omsorg än de studiebegåvade.

Till dem som menar att systemet med olika lärarutbildning för olika

kategorier av elever under alla förhållanden måste vara odemokratiskt i

en enhetsskola kan man ställa den frågan: Är det då mera demokratiskt

att genom ett ämneslärarsystem, som visat sig ödesdigert för vissa elevers

uppfostran, direkt riskera allt man velat vinna med enhetsskolan för dessa

elever? Situationen är här ungefär densamma som för vissa specialklasser i

folkskolan. Att hänvisas till en sådan kan ibland kännas mindre ärofullt.

När eleven väl kommit in i arbetet där, verkar dock den dagliga trivseln

med arbetet och känslan av att man lär något och får ut något av skolan

så välgörande, att eleven finner sig väl tillrätta med placeringen. Och vad

viktigare är — hans utveckling och sociala anpassning blir påtagligt bättre.

När man vet detta, är det inte svårt att välja mellan ämneslärarsystem

och klasslärarsystem för de elever på enhetsskolans högstadium det här

gäller. Finesser i lärarens teoretiska utbildning spelar i dessa sammanhang

en relativt liten roll i jämförelse med lärarens personliga förutsättningar

för att ta hand om eleverna, leda och stimulera deras arbete.

Bestämt avstyrkande är remissvaren från SACO, LR, matematisk-naturvetenskapliga

fakulteten vid universitetet i Lund och särskilda skolstyrelsen

i Bollnäs stad. Till de helt avstyrkande bör även räknas folkskoleseminarierna

i Stockholm och Uppsala (kollegiets majoritet), folkskolinspektören

i Kristianstads läns västra inspektionsområde och högstadiekollegiet

vid enhetsskolan i Linköping. Också den i ärendet inkomna skriften från

Sveriges socialdemokratiska studentförbund innehåller ett klart avstyrkande.

1957 års skolberedning avstyrker förslaget att ett modifierat klasslärarsystem

med högstadieklasslärare skall införas på enhetsskolans högstadium,

»för så vitt därmed avses en generell och ovillkorlig anordning». Skolöverstyrelsen

förklarar sig icke kunna tillstyrka utredningens förslag i oförändrat

skick.

Åtskilliga remissinstanser ger uttryck för tveksamhet eller vill acceptera

lärarutredningens förslag endast med vissa — ofta väsentliga — modifikationer.

I denna grupp märks bland andra representanter för universiteten,

ett par folkskoleseminarier, omkring halva antalet hörda folkskolinspektörer

och skolstyrelser samt TCO med follcskollärarförbunden och faeklärarförbundet.

I ett flertal fall betonas särskilt att nu endast mer eller mindre

begränsade försök bör göras. Så är t. ex. fallet i vissa universitets- och

högslcoleyttranden samt i remissvaren från universitetskanslern, överstyrelsen

för yrkesutbildning, seminarielärarföreningen, landskommunernas

förbund och stadsförbundet. Även skolöverstyrelsen förordar en försöks
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

verksamhet, vilken dock rätt väsentligt skulle avvika från vad utredningen

föreslagit.

Att behov av att koncentrera undervisningen i en

klassavdelning på ett fåtal lärare föreligger, därom är remissinstanserna

överlag eniga med utredningen. Om behovets omfattning och sättet att

tillgodose detta behov råder dock delade meningar. Speciellt bland yttrandena

från skolstyrelserna finner man önskemål om en mer klasslärarbetonad

undervisning på högstadiet; som exempel må här anföras vissa uttalanden

i remissvaret från Göteborgs allmänna skolstyrelse.

Erfarenheterna från försöksverksamheten, inte minst i Göteborg, har

visat, att denna skarpa gräns mellan klasserna 6 och 7 inte går att upprätthålla.

Ett renodlat ämnesläraresystem på högstadiet passar dock inte alla

elever och alla klasser. En ganska stor del av eleverna saknar den intellektuella

mognad som erfordras för ett ämnesläraresystem. De behöver en fast,

konsekvent, samordnande ledning under de mycket känsliga pubertetsåren.

Ämnesläraresystemet gör dem desorienterade och oroliga. Ordning och

disciplin och därmed också resultaten av undervisningen blir lidande på

detta. Denna typ av elever har ofta inga möjligheter att tillgodogöra sig

den teoretiskt betonade undervisning, som meddelas de intellektuellt mognare

eleverna. Klassläraren bör ha större möjlighet att förutom kunskapsmeddelandet

lära dem god ordning och göda arbetsvanor. Härigenom

skapas trivsel för dessa elever (och andra) i skolan. Detta är framför allt

en fråga om lärarlämplighet och ej om så eller så stora kunskaper hos läraren

i ett eller fler ämnen. Ett modifierat ämneslärarsystem eller kanske

rättare ett modifierat klassläraresystem har visat sig nödvändigt för en

råd elever. 1957 års lärarutredning har också tagit konsekvenserna av denna

erfarenhet och föreslagit »Högstadieklasslärare» i enhetsskolan. Om

man bortser från den otympliga benämningen, måste man i dagens läge

acceptera det föreslagna systemet i princip.

Vad har utredningens förslag för principiell innebörd i förhållande till

skolreformens ledande tankar? Kan med fog sägas att vi nu får en definitiv

uppdelning av högstadiets elever i två grupper, en som får teoretisk utbildning

och en som får praktisk utbildning, varvid man ger den förra en

lärarekategori med »högre utbildning» och den senare en lärarekategori

med »lägre utbildning»? Man kan fråga sig, om man i förslagets genomförande

ser ett konserverande av den nuvarande uppdelningen i realskola

och folkskola fast med andra namn. Till detta kan följande anföras. Förslaget

bygger på erfarenheterna från försöksdistrikten. Ämnesläraresystemet

har misslyckats med att ge sådant innehåll åt och intresse för undervisningen

för de elever, som i allmänhet betecknas som ointresserade av

teoretiska studier, så att dessa kunnat få en meningsfylld skolgång.

Genom att tilldela en lärare en stor del av undervisningen i en avdelning

skulle större utrymme ges för skolans fostrande verksamhet och det personliga

omhändertagandet av eleverna. Värdet av detta framhålles i ett

mycket stort antal yttranden, men man betonar också från många håll, att

de elevvårdande uppgifterna har betydelse inte endast för de mindre teoretiskt

inriktade eleverna utan i lika hög grad för alla elevkategorier på hög
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

stadiet. Det framhålles ofta, bland annat från LR:s sida, att även lärare

med ämneslärarutbildning kan vara mycket väl lämpade att som klassföreståndare

med ett större antal timmar i en klassavdelning särskilt ägna sig

åt fostrande och vårdande uppgifter och att nuvarande bestämmelser ger

relativt stora möjligheter att, om särskilt behov därav föreligger, tilldela

en lärare en större del av undervisningen i en klass.

Lärarutredningen bygger i stor utsträckning sina förslag på det material,

som framkommit vid en av utredningen anordnad enkät främst bland skolledarna

i försöksdistrikten, vilken avsåg att utröna hur man hittills använt

olika lärarkategorier på högstadiet, erfarenheterna av nu tillämpade anordningar

och åsikter om behovet och omfattningen av ett modifierat klasslärarsystem.

I en del remissyttranden, t. ex. från skolberedningen och LR,

framföres kritik mot undersökningsmaterialet och analysen därav. Man

påtalar då bland annat en viss ofullständighet och ensidighet i enkätens

utformning och menar också, att de, som besvarat enkäten, i stor utsträckning

saknat möjligheter att avge på erfarenheter och jämförelser grundade

svar, bland annat därför att förhållandena under uppbyggnaden av försöksskolornas

högstadier och den rådande lärarsituationen inte medgivit

en verklig prövning av ett genomfört ämneslärarsystem. Materialet anses

utgöra en alltför svag grund för så genomgripande förslag, som dem utredningen

framlagt.

De huvudsakliga invändningarna mot utredningens förslag

om ett modifierat klasslärarsystem och om systemets tillämpning kan

samlas under det i remissyttrandena ofta återkommande uttrycket att förslaget

strider mot enhetsskoletanken. Farhågor för att det föreslagna systemet

skall medföra en definitiv klyvning av elevklientelet och därmed rikta

ett grundskott mot enhetsskolan utgör inte endast huvudinvändningen i

de flesta remissyttranden, som går i negativ riktning, utan framkommer

även i stor utsträckning i svaren från de remissorgan, som är mer positivt

inställda till förslaget i stort. Dylika farhågor har mycket ofta givit anledning

till egna förslag eller till förordande av vissa modifikationer, begränsad

försöksverksamhet eller förnyad prövning av frågan.

Invändningarna av denna art kan i korthet sägas innehålla följande.

Användningen av lärare med lägre kompetens i mindre teoretiskt inriktade

klasser kommer att i varje fall hos elever och föräldrar skapa en föreställning

om »bättre» och »sämre» linjer. De olika utbildningsvägarnas ställning

som likvärdiga kommer i fara. Även om man på många håll anser det

nödvändigt att göra en viss differentiering av eleverna efter tillvalsämnen,

motsätter man sig en differentiering av undervisningen mellan ämneslärare

och klasslärare. Den föreslagna tillämpningen av systemet tar ej i tillräcklig

grad hänsyn till att också inom ett- och nollspråkiga avdelningar i betydande

utsträckning finns elever med god studiebegåvning och elever

tillhörande ett mellanskikt. Tillval av mer än ett främmande språk blir

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

dessutom allt vanligare och utgör knappast något kriterium på en mer

teoretisk inriktning hos eleven. Elever, som väljer en praktiskt inriktad

studieväg, har vidare också de rätt att i de teoretiska läroämnena få en så

god undervisning som möjligt. För att kunna lägga undervisningen så, att

intresset väckes även hos mindre studieinriktade elever, krävs att läraren

väl behärskar sitt ämne. Den vertikala tudelning av högstadiet, som det

föreslagna systemet befaras medföra, innebär ett konserverande av det

hittillsvarande parallellskolesystemet. Möjligheterna för eleverna att övergå

från en studieväg till en annan försvåras och elevernas frihet att välja

ämnen efter sina förutsättningar och intressen äventyras. Man kan också

vänta sig att de praktiska klasserna på ett icke önskvärt sätt kommer att

utarmas på teoretiska begåvningar. Den uppmjukning av gränserna och

den ökade förståelse de olika lärarkategorierna emellan, som den obundna

användningen på högstadiet av nuvarande vidareutbildade folkskollärare

bidragit till att åstadkomma, kan befaras bli omintetgjord, om en kategori

lärare i läroämnen nu blir bunden enbart till vissa delar av högstadiet.

Vidare medför det i små distrikt med endast ett par parallellavdelningar

speciella svårigheter att ha många lärare av typen högstadieklasslärare.

Utrymmet för ämneslärarnas tjänstgöring blir nämligen i en mindre skola

för litet, om dessa endast skall ägna sig åt de teoretiskt inriktade eleverna.

Med den förutsedda kategoriklyvningen blir också en utveckling mot partiella

högstadier svår att motverka, då man på sina håll kommer att vilja

bibehålla icke teoretiska klassavdelningar av högstadiet vid en bygdeskola

med högstadieklasslärare som enda pedagoger. Systemet kan därmed i

många fall påverka hela planeringsarbetet.

Såsom exempel på invändningar av här angivet slag må följande yttranden

återges.

Folkskolesemmanet (för kvinnliga elever) i Stockholm:

Utredningen föreslår själv, att högstadieklasslärarna skall användas för

elever utan studiebegåvning eller studieintresse. Det är då rimligt, att de

avdelningar, som får sådana lärare, kommer att betraktas som klasser med

elever utan studie begåvning eller studieintresse, d. v. s. som mindre värda

än avdelningar med ämneslärare. Det är därför helt riktigt, att systemet

med klasslärare för vissa studievägar sätter vägarnas likvärdighet i

fara.

Utredningen synes på denna punkt själv hesitera inför sitt förslag. Den

understryker, att den lokala skolledningens frihet inte får beskäras och att

rektor måste ha full rätt att disponera skolans lärartillgångar på det från

helhetens synpunkt bästa sättet. Detta bör innebära, att rektor skall kunna

placera högstadieklassläraren även i tvåspråkiga klassavdelningar. Men

uppenbarligen räknar utredningen inte med detta som en reell möjlighet

annat än i undantagsfall. Normalt sett kommer högstadieklasslärarna att

enligt utredningens egna intentioner användas »i avdelningar, vilka i sin

helhet består av elever, som icke deltar i undervisningen i något främmande

språk eller läser endast ett sådant».

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 ur 1958

Genom denna anordning kommer enlietsskolan emellertid att uppdelas

på en realskolelinje med ämneslärare och en folkskolelinje med klasslärare.

Med andra ord: enhetsskolan skulle inte längre vara enhetsskola. Avsikten

med enhetsskolan var just att den gamla tudelningen inom det svenska

skolväsendet skulle övervinnas. _ ...

En tudelning av enhetsskolans högstadium på en realskolelinje och en

folkskolelinje skulle snabbt få ogynnsamma verkningar. Det nuvarande

starka inslaget av begåvningar i de praktiskt inriktade klasserna skulle

minska och den praktiska vägen utarmas på intelligens på samma sätt som

skett med folkskolans högre klasser i det gamla skolsystemet. Tillströmningen

till den teoretiska vägen skulle kraftigt öka och kanske bli lika omfattande

som den till realskolan. Enhetsskolans värdefullaste tillgång, elevernas

frihet vid valet av studieväg, skulle därmed äventyras.

Kollegiet, som förundrat sig över att utredarna inte analyserat sitt förslags

konsekvenser för enhetsskolesystemet, måste alltså av praktiska och

av principiella skal avstyrka förslaget, att en särskild kategori lärare utbildas

för de praktiskt inriktade klasserna på enhetsskolans högstadium.

Folkskolinspektören i Östergötlands läns västra inspektionsområde:

Vad som möjligen kan skapa någon betänksamhet inför förslaget om inrättande

av särskilda klasslärartjänster på högstadiet är den kategoriskillnad

som därmed kan befaras uppkomma med åtföljande olikartade uppskattningar

ifråga om klassens och undervisningens standard och halt samt

lärarens värde. Under beaktande av den likvärdering av olika linjer, klasser

och arbetsgrupper, som enhetsskolan väl får anses eftersträva, skulle

den föreslagna anordningen möjligen kunna medföra någon deklassering av

de klasser och lärare, som beröras av den föreslagna anordningen. Detta

vore i så fall en mindre lycklig konsekvens.

Å andra sidan har försöksverksamheten givit vid handen, att elevmaterialets

heterogena sammansättning påfordrar särskilda anpassningsåtgärder

från skolans sida, Det är ingen tvekan därom, att vissa grupper av

enhetsskolans elever har ett starkt behov av sådan personlig omvårdnad

och vägledning som klasslärarsystemet medger och kan innebära. Häri

ligger därför enligt min mening en särskild tillgång, som kan vara av största

betydelse för elevernas personliga utveckling. Möjlighet att inrätta klasslärartjänster

på högstadiet syns mig därför böra tillskapas utan att användningsområdet

begränsas eller fixeras till vissa klasser eller linjer. I

största allmänhet vill man se denna organisation som en reservresurs att

efter behov kunna tillämpas, där skolsituationen så kan anses påkalla och

den lokala skolledningen bedömer anordningen som lämplig.

Folkskolinspektören i Kalmar läns södra inspektionsområde:

I det planeringsarbete, som nu pågår för gränsdragning av högstadieområdena,

har en skola på tre parallellavdelningar ansetts vara det minimum,

som man bör sträva emot, för att differentieringen och lärarfrågan

skall kunna lösas tillfredsställande. Man har även förutsatt fullständiga

högstadier, alltså även med 9 g. Detta innebär, att partiella högstadier avvisats,

såväl med horisontell som vertikal klyvning av högstadiet. Principerna

har växt fram ur erfarenheten från försöksverksamhet och planeringsarbete.

Vad kan nu frågan om de 45 procenten högstadielärare ha för inverkan

på planeringen.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

^ ett treparallelligt högstadium reduceras antalet erforderliga ämneslärare

sä väsentligt, att det finns risker för att vissa ämneskombinationer

icke kan fyllas, till förfång även för de tvåspråkiga eleverna.

2. Det partiella högstadiet torde bli svårt att motverka, särskilt ute på

landsbygden. De små kommunerna skulle med starka skäl kunna säga: »Vi

behaliei de elever, som skall undervisas av högstadieklasslärare hemma.

Det gar lika bra för dessa lärare att bo i vår kommun, vårt samhälle, som

vid centralskolan och så spår vi skolskjutsar.» Och resonemanget kommer

nog att fortsätta med något om lokalerna, t. ex. att det räcker med ett

naturkunskapsrum med något förstärkt utrustning. Därmed skulle vi ha

klyvningen kvar med en 9-årig folkskola + en realskola, den senare för de

tvasprakiga eleverna.

Därmed torde också hela planläggningsarbetet i många fall få göras om

och enhetsskolan vara slopad. Man känner en viss olust inför tanken på

att denna utveckling nu är tänkbar i och med det framlagda förslaget.

För egen del anser jag därför att förslaget går för långt. Vore det inte

möjligt med ett mindre vittgående förslag, som mera går in på ett modifierat

ämneslärarsy stena än klasslärarsystem och som bättre tillvaratager

bada systemens fördelar (och nackdelar). Jag godtager utredningens uppdelning

av elevklientelet men föreslår, att var och en av ifrågavarande

avdelningar har en klassföreståndare med lägst 10 veckotimmar i klassen

samt därutöver ämneslärare. För ämneslärama bör gälla, att deras antal

bor begransas för varje avdelning så långt möjligt är.

Folkskolinspektören i Fristianstads läns västra inspektionsområde:

Det är något väsentligt, som inträffar, därest nära hälften av högstadiets

elever skola berövas den överlägsenhet i arbetsresultat, som ämneslärarsystemet

enligt utredningens uttalande dock medför. Det har visserligen

framhållits, att det personliga omhändertagandet och skolans fostrande

gärning skulle vara det mest väsentliga för 45 % av högstadiets elever, vårtor

dessa böra ha sm huvudsakliga undervisning i läroämnen av högstadieklasslärare,

men den fostrande gärningen torde vara lika väsentlig för de

teoretiskt inriktade eleverna, Det är motbjudande, att man i en demokratisk

skola i sa stor utsträckning skall uppdela såväl lärare som elever i

skilda grupper på grund av olika håg och fallenhet för teoretiska läroämnen.

Jag ar fullt ense med utredningen, att ett modifierat klasslärarsystem

är motiverat för vissa elever pa högstadiet, men jag är icke övertygad om,

att det skall erfordras för ett så stort antal, som förslaget förutsätter.

Särskilda skolstyrelsen i Mörbylånga:

Enligt skolkommissionens betänkande skulle arbetssättet i enhetsskolan

vara en syntes av klass-, individual- och gruppundervisning. Den sistnämnda

undervisningsmetoden med dess socialt fostrande moment har med

det nu tillämpade ämneslärarsystemet kommit i bakgrunden. Denna arbetsform

är emellertid speciellt betydelsefull i klasser med låg begåvningsnivå.

Med tillgång till den föreslagna lärartypen torde det dock bli möjligt att

lata denna undervisning få en mera framträdande plats i skolarbetet. Särskilda

skolstyrelsen kan i detta sammanhang icke underlåta att peka på

faran av, att vissa skoldistrikt inom en högstadieregion besluta sig för att

behålla de icke teoretiska klasserna kvar i hemkommunen med högstadieklasslärare

som enda pedagoger, medan de mot teoretiska studier inriktade

eleverna centraliseras. Följderna av ett dylikt förfaringssätt skulle ur so
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

cial och pedagogisk-psykologisk synpunkt bli besvärande, och man kan

ifrågasätta, om icke hela försöksverksamhetens och enhetsskolans idé därmed

kunde anses förfuskad.

Särskilda skolstyrelsen i Nederkalix:

Utredningen finner behov föreligga av en helt ny typ av lärare på enhetsskolans

högstadium, s.k. högstadieklasslärare. Förslaget innebär att

enhetsskolan skulle få två helt olika lärarkategorier med undervisning i

läroämnen — ämneslärare för de teoretiskt inriktade eleverna — klasslärare

för de mera praktiskt inriktade. Enbart härigenom dras en »klassgräns»

mellan elever av olika inriktning. Organisatoriskt kommer det att

medföra skild pedagogisk ledning, och ett flertal praktiskt betingade åtgärder

kommer att bidraga till ett skiljande av de två elevgrupperna. Den

organisatoriskt sammanhållna enhetsskolan torde härigenom få ett allvarligt

grundskott. Enhetsskolan får en linje som i mycket är en fortsättning

på den gamla folkskolan, en annan linje, som närmast blir en lärdomsskola

av den gamla realskolans typ. — Önskemålet om ett modifierat klasslärarsystem

bör kunna nås, utan att föreslagen ny typ av lärare på högstadiet

införes. Enbart en omläggning av nuvarande vidareutbildning för folkskollärare

med högstadietjänst torde härvid vara tillfyllest.

Stockholms folkskoledirektion:

Det framstår för direktionen som ofrånkomligt, att lärarutredningens

förslag skulle leda till att skillnaden mellan de teoretiska och praktiska

studievägarna på enhetsskolans högstadium skulle markeras på ett sätt,

som direkt strider mot enhetsskoletanken.

Detta leder enligt folkskoledirektionens uppfattning till att en så schematisk

uppdelning av ämneslärarens respektive högstadieklasslärarnas arbetsområden

som uppdelningen på å ena sidan tvåspråkiga och å andra

sidan noll- och enspråkiga elever icke kan accepteras. En annan indelningsgrund,

som mera direkt tar sikte på elevernas omvårdnadsbehov, sådant

det i det enskilda fallet givit sig tillkänna, skulle vara att föredraga och

borde i distrikt av Stockholms omfattning icke vara en omöjlighet, även

om det skulle visa sig, att behovet av de s.k. högstadieklasslärarna skulle

sjunka från utredningens 45 % till kanske 10 ä 15 %. Det bör i detta

sammanhang framhållas, att utredningen själv påpekat, att bristen på

akademiskt utbildade lärare i de humanistiska ämnena inom kort är hävd

och kommer att övergå i ett överskott.

LE:

Med ett klasslärarsystem enligt utredningens förslag missgynnas alla

sådana elever i noll- eller enspråkiga avdelningar, som visar t. ex. en matematisk-naturvetenskaplig

begåvning eller särskild fallenhet för något eller

några humanistiska orienteringsämnen. Att undandraga sådana elever en

ämneslärarundervisning är ett klart avsteg från en av enhetsskoletankens

bärande principer: den enskilde elevens rätt och möjlighet till den för honom

bästa utbildningen. Denna aldrig ifrågasatta princip i förening med

elevernas möjlighet till linjebyte utgör enligt LR:s mening det verkligt

värdefulla i enhetsskolesystemet. Ingendera av dessa möjligheter får försvåras,

vilket i hög grad måste bli följden av ett klasslärarsystem i enlighet

med utredningens förslag. Ett realiserande av detta förslag skulle sålunda

betyda, att det nuvarande parallellskolesystcmet komme att ersättas

av ett vida sämre sådant. Att under sådana förhållanden inför allmänheten

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

och målsmännen hävda att de olika linjerna är likvärdiga, torde ligga utanför

skolans möjligheter.

Överstyrelsen för yrkesutbildning:

Även överstyrelsen är övertygad om att det på enhetsskolans högstadium

finns ett ej obetydligt antal elever, som är i behov av större kontinuitet i

undervisnings- och behandlingsmetoderna, än vad de kan få genom ett

ämneslärarsystem. Enligt överstyrelsens mening påträffas elever med behov

av klasslärare även bland teoretiskt studieinriktade elever. Överstyrelsen

ifrågasätter därför lämpligheten av utredningens uttalande, att ämneslärarsystemet,

»tills vidare principiellt avses för avdelningar av klass 9,

i vilka lärjungar ingår, som läser mer än ett främmande språk». I återgivandet

av enkätsvar anför utredningen, utan att ange att referatet hänför

sig till viss utbildningslinje, att det otvivelaktigt förhåller sig så, »att åtskilliga

lärjungar känner sig desorienterade och har svårt att ställa om sig

efter olika lärares undervisningssätt». Utredningen drar därav den enligt

överstyrelsens mening riktiga slutsatsen, att då det för närvarande inte är

möjligt att fixera, hur stor del av lärjungarna på enhetsskolans högstadium,

som bör ha ett s. k. modifierat klasslärarsystem, lett av högstadieklasslärare,

»måste systemet först prövas under ett antal år». Överstyrelsen

vill tillstyrka, att en sådan prövning kommer till stånd, men vill samtidigt

ifrågasätta, om icke denna prövning bör omfatta samtliga elevkategorier.

Utredningen framhåller, att det bör vara klassavdelningarnas faktiska

struktur, som skall avgöra, om de skall infogas i ett ämnes- eller i ett klasslärarsystem.

Det åberopade materialet visar emellertid, att klassavdelningarnas

struktur inte är statisk. Om tillströmningen till 9 y av elever med

över genomsnittlig begåvning fortsätter, kommer en utjämning att ske av

skillnaden i begåvningshänseende mellan de olika linjerna inom klass 9.

Överstyrelsen anser det betydelsefullt, att de välbegåvade eleverna ej blir

underrepresenterade i 9 y. Den realistiska syn på barnens studieförutsättningar,

som utredningen anser att föräldrarna behöver, skall inte bara syfta

till att avleda de intellektuellt svaga från 9 g; den skall bl. a. också syfta till

att i ökad omfattning vägleda ungdomar med förutsättningar därtill att

även via 9 y övergå till fortsatt praktisk utbildning på gymnasienivå. För

vissa avdelningar inom 9 y kan därför ämneslärarsystem tänkas ifrågakomma.

Skolöverstyrelsen:

Överstyrelsen hyser den uppfattningen, att den personliga omvårdnaden

måste gälla alla elever på enhetsskolans högstadium liksom i övrigt

för skolans elever på detta åldersstadium, icke minst med hänsyn till den

ömtåliga brytningstid, som de under dessa skolår befinner sig i. De synpunkter

och metoder, som är relevanta ifråga om fostran och utbildning

av elever i denna åldersgrupp i 1- och 0-språkiga avdelningar, torde i hög

grad äga tillämpning även på lärjungar i 2-språkiga avdelningar. Lika angeläget

är, att alla elever får sin undervisning meddelad av lärare, som har

tillräckliga fackkunskaper för att kunna lämna en fullgod och intresseväckande

undervisning på det stadium och den linje det gäller. Därvid bör

beaktas, att väl studielämpade elever finns även i 1- och 0-språkiga avdelningar.

Det vore enligt skolöverstyrelsens mening beklagligt, om — såsom

i åtskilliga yttranden befaras — ett införande av det av utredningen föreslagna

systemet i målsmännens ögon skulle te sig som en uppdelning av

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958 31

högstadiet i två parallella linjer med olika värde med hänsyn till lärarnas

olika utbildning.

Överstyrelsen anser, i likhet med utredningen, att ett modifierat klasseller

ämnesliirarsystem som komplettering till redan befintliga lärarkategorier

har en viktig uppgift att fylla på enhetsskolans högstadium. En sådan

anordning är också möjlig enligt de allmänna försöksskolebestämmelserna.

Frågan gäller alltså närmast, dels hur ifrågavarande lärare bör utbildas,

dels i vilken utsträckning de skall användas. Ett modifierat klasseller

ämneslärarsystem får icke medföra någon kategoriklyvning mellan

0- och 1-språkiga avdelningar å ena sidan och 2-språkiga å den andra. Alla

elever på ifrågavarande skolstadium behöver den personliga omvårdnad,

som utredningen betraktar såsom en väsentlig uppgift för de föreslagna

högstadieklasslärarna. Utbildningen av dessa bör om möjligt ordnas så, att

den ej leder in på ett sidospår, vilket enligt överstyrelsens uppfattning blir

fallet, om utbildningen genomföres i enlighet med utredningens förslag.

1957 års skolberedning:

An mer betänksam blir skolberedningen dock inför några av de principiella

konsekvenser som är förknippade med lärarutredningens förslag om

ett modifierat klasslärarsystem med högstadieklasslärare. En uppdelning

av den del av högstadiets lärarkår, som lärarna i läroämnen utgör, i ämneslärare

respektive klasslärare med artskild utbildning och med skilda arbetsuppgifter

kunde tänkas främja en motsvarande vertikal tudelning av högstadiets

elevpopulation och på ett konstlat sätt låta den ena utbildningsvägen

på högstadiet för målsmännen framstå som »finare» än den andra.

En sådan mer eller mindre uttalad uppdelning av eleverna i skilda grupper

med hänsyn till olika håg och fallenhet för teoretiska studier strider uppenbarligen

mot för försöksverksamheten grundläggande förutsättningar. Lärarutredningen

har givetvis aldrig avsett en effekt som den här angivna,

utan tvärtom givit uttryck åt en motsatt önskan. Som ett tecken på att

skolberedningens farhågor icke är ogrundade må dock framhållas att,, sedan

lärarutredningens förslag framlagts, har redan ifrågasatts om inte vissa,

framför allt mindre skoldistrikt inom en region skulle kunna behålla de

icke teoretiska klasserna kvar i hemkommunen med högstadieklasslärare

som enda pedagoger, medan de mot teoretiska studier inriktade eleverna

centraliseras till högstadieskolor, där de kan erhålla utbildning av akademiskt

utbildade lärare i läroämnen. Genom en sådan utveckling skulle högstadiets

differentieringsfråga i ett stort antal fall lösas på ett rätt oväntat

sätt, om lärarutredningens förslag genomfördes, varigenom det åt skolberedningen

givna uppdraget skulle väsentligen föregripas. Beredningen vill

också erinra om att det enligt dess direktiv tillkommer den att slutligt

bedöma och avge förslag angående användningen av de skilda lärarkategorierna

på skolans olika stadier.

Universitetskanslern understryker, att lärarutredningens förslag helt vilar

på principen att — med hänsyn till olika elevgruppers utbildningsbehov

— en uppdelning av eleverna på olika avdelningar äger rum i enhetsskolan

redan fr. o. m. 7:de klass. Kanslern anför vidare bland annat följande.

Ett starkt skäl för en sådan differentiering har utredningen presterat, då

den vid jämförelse mellan klass- och ämnesläraresystemen betonat det sist
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

nämndas obestridliga överlägsenhet för »elever med intresse och förutsättningar

för teoretiskt inriktade studier» men däremot funnit ett — mer

eller mindre modifierat — klassläraresystem överlägset, då fråga är om

mindre studiebegåvade elever. Huruvida en sådan differentiering av eleverna

står i överensstämmelse med de grundläggande principerna i statsmakternas

beslut om enhetsskolan, må här tills vidare lämnas därhän.

Under angiven förutsättning om differentiering av eleverna på enhetsskolans

högstadium tillstyrker jag att försöksvis en utbildning av det slag

utredningen föreslagit måtte anordnas. Detta innebär icke att jag tagit

bestämd ställning till samtliga utredningens mera detaljerade förslag beträffande

ifrågavarande utbildning. Jag utgår dock från att vad av mig

och i de till mig ingivna remissyttrandena anförts vinner beaktande vid

den definitiva utformningen av utbildningsprogrammet. De försök med den

ifrågasatta utbildningen, som sålunda synes mig böra anordnas, bör emellertid

få en väsentligt mindre omfattning än utredningen föreslagit. Av

största vikt är därvid, att — såsom bl. a. rektorsämbetet vid Stockholms

högskola framhållit — de föreslagna »högstadieklasslärarna icke används

för tjänstgöring inom andra av enhetsskolans utbildningslinjer än de, för

vilka utbildningen är avsedd». Vad utredningen anfört rörande den lokala

skolledningens handlingsfrihet vid utnyttjandet av ämnes- resp. klasslärare

inger här särskilt allvarliga betänkligheter.

Skulle utredningens förslag om uppdelning av eleverna på enhetsskolans

högstadium icke vinna beaktande, måste hela spörsmålet om utbildningen

av lärare för detta stadium upptagas till förnyat övervägande.

I likhet med skolberedningen framhåller många andra remissorgan, att

det arbete med differentieringsfrågorna och andra spörsmål om högstadiets

utformning, som pågår inom skolberedningen, skulle komma att föregripas,

om lärarutredningens förslag genomfördes. Bland annat med hänsyn härtill

förordas i remissyttrandena ofta endast provisoriska åtgärder eller begränsade

försök. För att undvika den befarade kategoriklyvningen av högstadiets

elever är det också mycket vanligt att man, såsom t. ex. TCO gör,

föreslår att den nya typen av lärare skall, med viss förlängning av utbildningstiden,

ges en grundligare utbildning, som medför kompetens att undervisa

alla elever på högstadiet. Betydelsen av att den nya utbildningsvägen

inte får karaktär av återvändsgränd utan kan påbyggas till adjunktskompetens

understrykes likaså i ett flertal yttranden.

Vad i övrigt gäller remissinstansernas förslag till åtgärder liksom

deras synpunkter på utredningens utbildningsprogram m. m. vill jag

här inskränka mig till att något närmare redogöra för vad som vid remissbehandlingen

anförts och förordats av skolöverstyrelsen och av den under

mitt ordförandeskap arbetande skolberedningen.

Skolöverstyrelsen hävdar, att den nuvarande typen av tjänster för vidareutbildade

folkskollärare och utbildnings vägarn a för dessa tjänster genom

befordringskurser och akademiska ettbetygskurser bör bibehållas.

Vidare bör såsom en försöksanordning i begränsad omfattning anordnas en

särskild utbildning för högstadieklasslärare. Avgörande för rekryteringen

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

till tjänsterna av nuvarande typ och högstadieklasslärartjänsterna blir enligt

överstyrelsens mening lönegradsplaceringen, vilken måste bli densamma

för båda dessa lärarkategorier. För båda lärartyperna föreslås beteckningen

bli »ämnesliirare».

Om den av överstyrelsen förordade nya utbildningsvägen, som på vissa

punkter rätt väsentligt avviker från vad lärarutredningen tänkt sig, och

om tjänsterna för högstadieklasslärare anföres i huvudsak följande.

Överstyrelsen kan icke finna utredningens motivering för att engelska

skulle kunna ingå i utbildningen övertygande och kan ej heller förorda att

övningsämne skall ingå i densamma.

Enligt överstyrelsens uppfattning kan den föreslagna utbildningsramen

om två terminer hållas, endast under förutsättning att antalet i utbildningen

ingående ämnen reduceras. Det torde vara viktigare med större fördjupning

i ett mindre antal ämnen än vidareutbildning i ett större antal

ämnen.

Skall högstadieklassläraren kunna utnyttjas för undervisning över hela

högstadiet, bör vidareutbildningen i princip ha en sådan uppläggning, att

utbildningen i varje huvudämne omfattar en termins studier. Tid torde

emellertid även kunna anslås till den för alla kursdeltagare obligatoriska

kursen i psykologi med praktisk tillämpning, vars omfattning dock synes

kunna icke obetydligt nedbringas i jämförelse med det av utredningen föreslagna

timtalet. Det borde enligt överstyrelsens uppfattning icke vara uteslutet

att i utbildningen också inlägga en kurs i ett biämne. För att detta

skall bli möjligt, bör särskilda krav på förkunskaper uppställas för tillträde

till utbildningen och om så erfordras viss del av densamma förläggas till

sommarferierna.

Överstyrelsen föreslår sålunda, att utbildningen skall omfatta två huvudämnen

och ett biämne samt kurs i psykologi med praktisk tillämpning.

I likhet med vad som ifrågasatts i vissa yttranden anser överstyrelsen,

att historia bör kunna ingå även som huvudämne på humanistisk

linje och att biologi bör utgå som fyllnadsämne på denna linje. Huvudämnen

på humanistisk linje skulle sålunda bli modersmålet, samhällskunskap

och historia, av vilka modersmålet alltid skall ingå i ämneskombinationen,

medan som fyllnadsämnen skulle ifrågakomma kristendomskunskap,

historia och geografi.

Beträffande naturvetenskaplig linje kan överstyrelsen icke finna, att tillräckliga

skäl anförts för att samhällskunskap skall medtagas. Däremot

anser överstyrelsen, att matematik bör kunna ingå i ämneskombination

även som huvudämne. På naturvetenskaplig linje skulle alltså huvudämnena

bli matematik, biologi, fysik och kemi, av vilka antingen fysik eller

kemi alltid bör ingå i ämneskombinationen. Som fyllnadsämnen bör upptagas

matematik, geografi, biologi, fysik och kemi.

Ämnesvalet kan i praktiken nog inte bli så fritt, som det kan synas bli

enligt utredningens förslag. Här inverkar det föreslagna minimiantalet deltagare,

för att viss ämneskurs skall få anordnas, liksom också måhända

lärår tillgången.

Beträffande särskilda betygskrav i folkskollärarexamen för tillträde till

utbildningen önskar överstyrelsen senare avgiva förslag.

Det måste givetvis vara av synnerligen stort värde, om tjänstgöring som

3 — Bihang till riksdagens protokoll 10öS. 1 samt. Nr 108

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

lärare föregått utbildningen, och överstyrelsen kan väl förstå de krav på

viss minimitjänstgöring, som framförts i åtskilliga yttranden. Enligt överstyrelsens

uppfattning bör folkskollärare utan lärart jänstgöring få tillträde

till utbildningen endast i sådana fall, då plats därigenom icke berövas

behörig folkskollärare med lärarerfarenhet.

Om tveksamhet skulle råda rörande lämpligheten för vidareutbildning

beträffande sökande med föregående lärarutbildning, bör uttalande om

sökandens lämplighet att handha ungdom och att bedriva studier kunna

inhämtas från vederbörande folkskolinspektör.

Överstyrelsen anser, att bestämmelserna i fråga om befordringskurser

bör gälla beträffande betygssättningen i den nu föreslagna utbildningen.

För huvudämne, fyllnadsämne och psykologi med praktiska tillämpningar

bör alltså användas vitsorden Godkänd och Icke godkänd. Beträffande

meritvärderingen av ifrågavarande vitsord vill överstyrelsen senare avgiva

förslag.

Såsom redan framhållits bör enligt överstyrelsens mening icke någon

kategoriklyvning få förekomma på högstadiet på det sättet, att högstadieklasslärare

skulle få användas endast eller huvudsakligen i 1- och O-språkiga

avdelningar. Med hänsyn till att klasserna innehåller elever på olika

begåvningsstadier och med skilda studieförutsättningar, är det angeläget,

att även högstadieklasslärarna har en sådan ämnesfördjupning i två ämnen,

att de kan anses kompetenta att handha undervisningen i dessa ämnen

även för teoretiskt studieinriktade elever. Detta ger också åt skoldistrikten

erforderliga möjligheter att fritt disponera lärarkrafterna på

lämpligaste sätt. Överstyrelsen kan därför icke acceptera motiveringen för

de av utredningen framräknade procenttalen 45 % för behovet av högstadieklasslärare

och 55 % för ämneslärare.

Däremot torde det vara lämpligt och nödvändigt, att lärare med folkskollärarutbildning

som grundutbildning allt framgent tas i anspråk på

enhetsskolans högstadium.

I samband med vissa nu gjorda omräkningar av de i petita för budgetåret

1958/59 framlagda beräkningarna rörande examinationsbehovet av

folkskollärare framhåller överstyrelsen, att det i avvaktan på nya siffror

rörande tillgången på akademiskt utbildade lärare torde vara nödvändigt

att fortfarande räkna med att 45 å 50 % av undervisningen i teoretiska

läroämnen på enhetsskolans högstadium bestrides av folkskollärare med

vidareutbildning.

Frågan om ledigförklarande av ordinarie tjänst som högstadieklasslärare

torde höra få upptagas till bedömande i annat sammanhang. Beträffande

den i vissa yttranden ifrågasatta dispensgivningen åt folkskollärare med

lång tjänstgöring på ifrågavarande skolstadium framhåller överstyrelsen,

att några generella dispensbestämmelser icke bör utfärdas, eftersom det ur

undervisningens synpunkt och även för lärarna själva måste anses vara

angeläget, att föreskriven vidareutbildning genomgås. Eventuella dispensfrågor

bör prövas från fall till fall. Enligt överstyrelsens uppfattning bör

undervisningsskyldigheten för ifrågavarande lärare vara densamma, som

riksdagen nyligen beslutat för ämneslärare i klasserna 7—9 i enhetsskolan,

d. v. s. i medeltal 24 veckotimmar. Några särbestämmelser för högstadieklasslärarna

torde i detta hänseende ej vara erforderliga.

Såsom redan framhållits anser överstyrelsen, att utbildningen. till att

börja med bör få försökskaraktär och anordnas i mindre skala jämsides

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

med hittillsvarande utbildningsvägar för behörighet till folkskollärartjänst

i 17 (23) lönegraden. Liksom beträffande befordringskurserna torde det

böra få ankomma på överstyrelsen att inom ramen för anvisade medel bestämma

placeringen av de olika avdelningarna. Förslagsvis bör första läsåret

beräknas 3 avdelningar på humanistisk linje och 3 avdelningar på

naturvetenskaplig linje samt 2 avdelningar på hjälpklasslärarlinje. Det torde

icke vara nödvändigt att binda ifrågavarande utbildning till för folkskoleseminarierna

gällande föreskrifter. Erforderliga administrativa föreskrifter

torde liksom beträffande befordringskurserna böra utfärdas av

Kungl. Maj:t efter förslag av överstyrelsen.

Mot överstyrelsens förslag, i vad avser biämneskursen samt utbildningens

begränsning till en termin i modersmålet och biologi, har fyra ledamöter

reserverat sig.

Skolberedningen, vilken som tidigare nämnts ansett sig böra avstyrka

lärarutredningens huvudförslag, tar upp högstadiets lärarfrågor med sikte

på förhållandena under nuvarande försöks- och uppbyggnadsperiod. Beredningen

räknar nämligen med att lärarutbildningsfrågorna i sin helhet

blir föremål för omprövning senast i samband med behandlingen av beredningens

kommande slutliga förslag, men förutsätter i detta sammanhang,

att tjänster för vidareutbildade folkskollärare kommer att bibehållas

som en permanent anordning på enhetsskolans högstadium. Härom anför

skolberedningen i huvudsak följande.

Även om skolberedningen ansett sig böra avstyrka lärarutredningens

huvudförslag, vill beredningen dock gärna, med erinran om att enhetsskolan

är en obligatorisk skola med en allsidigt sammansatt elevstock, instämma

i de flesta av utredningens önskemål och synpunkter på arbetet

inom enhetsskolans högstadium m. m. Varje klass mår erfarenhetsmässigt

bäst av att ha få lärare. Vidare har utredningen med all rätt understrukit

klassföreståndarskapets liksom den personliga omvårdnadens betydelse.

Det är därför naturligt att ställa frågan, om inte andra lärarkategorier än

adjunkter och ämneslärare också kan behövas för arbetet på högstadiet.

Frågan kan självfallet inte besvaras en gång för alla och, då beredningen

nu tar ställning till den, sker det med hänsyn till förhållandena under nuvarande

försöks- och uppbyggnadsperiod. För arbetet inom försöksskolans

högstadium har det otvivelaktigt varit värdefullt att man haft tillgång till

en grupp vidareutbildade folkskollärare, vilka genom sin tidigare utbildning

förvärvat kännedom om metodiken i ett större antal ämnen och därför är

mer mångsidigt användbara. Det kanske viktigaste skälet för att man till

enhetsskolans högstadium skall rekrytera folkskollärare med vidareutbildning

är dock den sammanbindning av enhetsskolans två högsta stadier som

denna lärargrupp, så vilt beredningen hittills erfarit, på ett lyckligt sätt

befrämjar. På samma sätt som adjunkterna genom sin förtrogenhet med

såväl realskole- som gymnasiestadiet befrämjat läroverkens sammansmältning

till en enhet och elevernas kontinuerliga passage från första klassen

till sista ringen, har de vidareutbildade folkskollärarna verksamt bidragit

till enhetsskolans utveckling till en nioårig enhet. Risken för att högstadiet

isoleras från de sex första skolåren till en särskild enhet synes eljest på sina

håll ha varit betydande. Det råder heller knappast någon tvekan om att

lärare med utbildning för och erfarenhet av folkskolan kunnat förmedla en

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

syn på undervisning och metodik, som delvis varit mindre väl känd av

lärare med ensidig erfarenhet från realskolan. Vilken tyngd här anförda

synpunkter sedermera kommer att få är väl för tidigt att nu yttra sig om,

men tills vidare torde här nämnda omständigheter främja en riktig och

god utveckling av enhetsskolan till självständig skolform med egna traditioner

och värden. Skolberedningen, som räknar med att lärarutbildningsfrågorna

i dess helhet kan bli föremål för omprövning senast i samband med

behandlingen av beredningens kommande slutliga förslag, förutsätter i

detta sammanhang med hänvisning till i det föregående given motivering,

att tjänster för vidareutbildade folkskollärare kommer att bibehållas som

en permanent anordning på enhetsskolans högstadium.

Beredningen berör frågan om tillgången på akademiskt utbildade lärare

under de närmaste åren och konstaterar i samband därmed, att man nu

måste välja en väg, som ger snabba resultat.

Åtskilliga tecken tyder på att den långa perioden av lärarbrist går mot

sitt slut och kommer att avlösas av ett skede, då skolan kan påräkna en

rikligare försörjning med välutbildad lärarkraft. Antalet ämbetsexamina

vid universiteten har snabbt gått i höjden. Mot 328 ämbetsexamina år

1952 svarar icke mindre än 810 år 1956. De stora årskullarna befinner sig

nu på realskolestadiet och kommer om några år att ha passerat detta. Den

nioåriga skolpliktens genomförande under 60-talet kommer visserligen att

medföra en mycket betydande utvidgning av skolväsendet^ men den äldre

realskoleorganisationen har redan gripit så djupt ned i årskullarna, att

enhetsskolans genomförande till mycket avsevärd del kommer att betyda

en utbyggnad av skolan åt det praktiska hållet. Av allt att döma kommer

man redan före 60-talets mitt att stå i en helt ny situation, då lärarutbildningsfrågorna

måste omprövas från delvis nya utgångspunkter och då

bland annat kvalitetskraven bör kunna iakttagas på ett helt annat sätt än

som varit möjligt under lärarbristens tid.

Vid denna tidpunkt bör också enhetsskolan ha stabiliserats, så att dess

speciella lärarutbildningsproblem säkrare kan bedömas. Det är ej omöjligt,

att skolberedningens överväganden kan komma att aktualisera frågan tidigare.

Vad som innan dess göres i utbildningsfrågorna måste betraktas som

provisorier, vilka på intet sätt får föregripa den slutliga prövningen.

Bristen på akademiskt utbildade lärare på försöksskolans högstadium

är för övrigt icke enbart beroende på tillgången i stort på lärare med sådan

utbildning utan också på deras benägenhet att söka tjänst inom försöksskolan.

.

Ännu några år måste planeringen av lärarproduktionen taga hänsyn till

en lärarbrist, som i vissa ämneskombinationer är tryckande. Den gör sig

gällande redan inom den äldre organisationen av högre skolor, i synnerhet

vid skolorna i de mindre tätorterna, men är alldeles särskilt kännbar inom

den unga enhetsskoleorganisationen. De nya former av lärarutbildning,

som i en sådan situation kan diskuteras, måste vara sådana att de ger en

snar avkastning i utbildad lärarkraft.

Det är därför svårt att komma ifrån, att de åtgärder som nu kan övervägas

måste rikta sig till folkskollärare, som kan befinnas villiga att underkasta

sig ytterligare något års utbildning såsom förberedelse för tjänstgöring

på ett högre stadium.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

Skolberedningen föreslår två utbildningsvägar för en ny typ av tjänster

på enhetsskolans högstadium, båda byggande på folkskollärarexamen. Den

ena vägen innefattar två betyg i filosofisk ämbetsexamen jämte en kortare

metodisk ämneskurs (biämneskurs) och en kurs i psykologi och pedagogik.

Den andra vägen omfattar två terminers ämnesstudier genom särskilt

anordnade kurser samt en biämneskurs och en kurs i psykologi och pedagogik.

Beredningen anför om dessa utbildningsvägar och de nya tjänsterna

i huvudsak följande.

Olika former för utbildningen kan givetvis tänkas och bör i viss utsträckning

kunna förekomma vid sidan av varandra. Den akademiska vägen,

som från folkskollärarexamen via två betyg i ämbetsexamen leder till

kompetens för undervisning på realskolestadiet, är i vissa fall avgjort att

föredraga och bör under alla omständigheter finnas kvar. Den är särskilt

lämpad för skolor med tämligen renodlat ämneslärarsystem, där läraren

kan påräkna att normalt få undervisningen förlagd till sina kompetensämnen.

Inom enhetsskolan måste däremot åtminstone en del av lärarna vara

beredda på att åtaga sig undervisning i tre eller flera ämnen. En stark

specialisering är då inte odelat gynnsam. Drastiskt framträder detta, om

en lärare exempelvis lagt hela sin vidareutbildning på ett så litet schemaämne

som biologi. Det är naturligt att frågan om en bredare utbildning för

enhetsskolans lärare under sådana omständigheter tages upp, såsom också

skett i lärarutredningens betänkande.

Å andra sidan måste det också anses eftersträvansvärt att den ämnesutbildning

som meddelas skall vara så pass grundlig, att den vidareutbildade

folkskolläraren kan meddela undervisning över högstadiet i dess helhet

i de ämnen, där han erhållit vidareutbildning. Av olika skäl, kanske

främst praktiska och psykologiska, måste denna förutsättning anses betydelsefull.

En utbildning i ett ämne motsvarande t. ex. ett akademiskt betyg är

naturligtvis ingen garanti för att en lärare med något så när framgång

skall kunna bestrida undervisning över hela högstadiet, men å andra sidan

torde man med stor säkerhet kunna säga. att en mindre omfattande utbildning

normalt berövar även de mest lämpade folkskollärarna möjligheten

att undervisa vakna elever enligt den teoretiskt inriktade alternativkursen

i framför allt nionde klassen. Beredningen menar således, att som regel

vidareutbildningen i två ämnen till sin omfattning bör motsvara ett akademiskt

betyg, vilket normalt kan beräknas erfordra en termin. Därutöver

föreslår beredningen, att utbildningen kompletteras med en kortare kurs i

ett tredje ämne, ett biämne. Denna kurs torde böra avse huvudsakligen

en metodisk genomgång av det för skolstadiet aktuella lärostoffet.

Av åtskilliga skäl torde det vara omöjligt och olämpligt att f. n. tänka

sig en utbildning utöver folkskollärarexamen väsentligt överstigande två

terminer, under vilka dock viss metodikundervisning jiimte auskultationer

ävenledes bör kunna medhinnas. Det är därför av vikt att vidareutbildningen

förlägges till lärarutbildningsanstalt med nioårig övningsskola. För

oundgängligen erforderlig utbildning i psykologi och pedagogik liksom för

kurs i biämnet bör tid därutöver tas i anspråk, läm f »ligen delar av anslutande

sommarlov. För tillträde till utbildningen, vilken enligt skolbered
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

ningens mening bör anknytas till lärarhögskolan respektive vissa seminarier,

framför allt i städer med universitet eller högskola, bör de bestämmelser

som för närvarande gäller för tillträde till de s.k. befordringskurserna

kunna i stort sett tillämpas. Bl. a. synes intagningen till dessa terminskurser

böra ske centralt genom skolöverstyrelsens försorg. Beredningen

förutsätter även, att då överstyrelsen till Kungl. Maj:t inger förslag om

kursernas förläggning och anordnande den förutsebara tillgången på lärare

i olika ämneskombinationer särskilt beaktas. Vidare torde två terminskurser

normalt böra genomgås efter varandra utan mellanliggande uppehåll.

De ämnen, inklusive biämnet, vari vidareutbildning önskas bör vara

besläktade läroämnen. Bestämmelser angående vidareutbildning i ämnet

modersmålet liksom beträffande betygssättningen på samtliga kurser synes

böra ansluta sig till vad som nu gäller för befordringskurserna. Vad ämnet

biologi beträffar har inom beredningen delade meningar kommit till uttryck

om kursen skall omfatta en eller två terminer. Huruvida vidareutbildning

i detta ämne över huvud skall anordnas torde ytterligare böra

övervägas. Vidareutbildningen i de moderna främmande språken synes

alltfort böra förvärvas genom akademiska studier i ämnena. Beredningen

avvisar även tanken på att övningsämnen skall kunna ingå i vidareutbildningen.

I fråga om erforderliga jämkningar i kraven på förkunskaper torde

skolöverstyrelsen böra inkomma med förslag.

Som villkor för tillträde till de nuvarande befordringskurserna gäller,

att sökande skall ha en föregående lärarerfarenhet om tre års längd. Värdet

av denna erfarenhet för den kommande utbildningen är utan tvekan

betydande, men å andra sidan kan heller ingen tvekan råda om att bestämmelsen

har en starkt rekryteringshämmande effekt. De ekonomiskt fördelaktiga

bestämmelserna om tjänstledighet med B-avdrag m. m. torde härvidlag

endast något minska men långt ifrån eliminera den negativa effekten.

Vid den avvägning av fördelar och nackdelar mot varandra, som här

är ofrånkomlig, har skolberedningen stannat för att föreslå, att vidareutbildningen

skall kunna komma i direkt anslutning till seminarieutbildningen

och under sedvanliga studiebidragsförutsättningar. Naturligtvis bör

lärare med föregående lärarerfarenhet också äga tillträde till utbildningen,

varvid de synes böra åtnjuta de förmåner av tjänstledighet med B-avdrag

m. m. som för närvarande utgår. För uppgörande av rangordningen mellan

de sökande bör folkskolans meritvärderingsbestämmelser tillämpas,

dock med den begränsningen att föregående lärarerfarenhet får tillgodoräknas

endast intill tre år. Erfarenhet därutöver torde icke så väsentligt

förbättra sökandens förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen, att

ytterligare tillgodoräkning är motiverad.

Den fortsatta kursen i psykologi och pedagogik bör, liksom utbildningen

i övrigt, förläggas till lärarhögskolan respektive seminariet. Till sin omfattning

föreslås den tillsammans med den i folkskollärarutbildningen ingående

undervisningen motsvara den för fil. ämbetsexamen föreskrivna

särskilda kursen i psykologi samt pedagogikens teori och historia samt bör

i merithänseende få räknas likvärdig med denna. Kursen torde böra påbörjas

senast den första augusti och de inträdessökande, som antagits till vidareutbildningen,

bör senast vid föregående vårtermins slut kunna tilldelas

en lämplig litteraturkurs, som skall vara väl inhämtad före kursens

början.

Av flera skäl, men främst därför att den, som vill förvärva vidareutbild
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1958

ningen i huvudämnena den akademiska vägen, skall kunna utan mer avsevärda

svårigheter, vid lärarhögskola eller seminarium genomgå den metodiska

kursen i biämnet, synes denna kurs böra uppläggas som en samlad

enhet före eller efter de två terminskurserna. Även om den lämpligaste

anordningen av biämneskursen kan fixeras först efter de mer ingående

överväganden, som erfordras för utbildningen i sin helhet, vill beredningen

dock ifrågasätta om inte följande arrangemang skulle ha påtagliga fördelar.

Psykologikursen, som påbörjats omkring den första augusti avslutas

helt före den första terminskursen. Den andra terminskursen efterföljes

omedelbart med början omkring den första juni av biämneskursen, och

denna bör således kunna vara avslutad före midsommar mindre än ett år

efter det utbildningen påbörjats.

Den utbildning, som här föreslås, anser beredningen kunna ge jämförelsevis

goda förutsättningar för en framtida lärargärning på enhetsskolans

högstadium. Oundgängligt är dock att läraren förvärvar en icke alltför

ringa lärarerfarenhet, innan vederbörande blir behörig till ordinarie tjänst.

Skolberedningen föreslår därför, att för sådan behörighet skall krävas, förutom

genomgången godkänd vidareutbildning, minst tre års väl vitsordad

tjänstgöring vid någon av de i läroverksstadgan § 177 punkt 8 angivna

skolformerna. Med hänsyn till att tyngdpunkten i föregående metodikundervisning

ligger på folkskolan och enhetsskolans mellanstadium, bör

den senare förvärvade lärarerfarenheten hämtas från här nämnda skolformer.

Även om den föreslagna gången för vidareutbildning kommer att bli en

vanlig väg, vill skolberedningen bestämt framhålla att en akademisk vidareutbildning

i huvudämnena alltjämt måste eftersträvas som den mest

angelägna för alla dem, som är berättigade att inskrivas vid universitet

och högskolor. Det ter sig för skolberedningen naturligt, att den till seminarierna

knutna utbildningen för vinnande av behörighet till här avsedda

tjänster utformas så. att den blir jämförbar med två akademiska betyg i

skolämnen. Självfallet bör den studerande, som väljer att gå den akademiska

vägen, då också kunna genomgå den för fil. iimbetsexamen särskilda

kursen i psykologi m. m. i stället för den vid seminarier och lärarhögskola

anordnade kursen, även om denna också bör stå öppen.

Skolberedningen framhåller, att möjligheterna till fortsatt utbildning

för tjänster i högre lönegrad är av väsentlig betydelse för varje form av

vidareutbildning. För den, som väljer den av beredningen föreslagna akademiska

utbildningsvägen, finns redan möjligheter att nå adjunktskompetens

med fyra akademiska betyg. Även för den, som går vägen via terminskurser,

bör enligt beredningens mening en möjlighet till påbyggnad till

adjunktskompetens övervägas.

Med hänsyn till att den till lärarhögskola och vissa seminarier anknutna

utbildningen skulle bestå av två terminskurser i två ämnen och att vardera

kursen till sin omfattning skulle motsvara ett akademiskt betyg, vill

skolberedningen till allvarligt övervägande föreslå följande. Nuvarande

möjlighet att förvärva adjunktskompetens via folkskollärarexamen och

fyra akademiska betyg utvidgas så, att även den, som genomgått den icke

akademiska vidareutbildningen om två ämnen under två terminer jämte

tillhörande kurs i psykologi m. m. tillätes bygga på sin utbildning med

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungi. May.ts proposition nr 108 år 1958

två akademiska betyg för fil. ämbetsexamen i ett ämne. Dessa två betyg

bör då vara förvärvade i annat ämne än de två tidigare. Enligt skolberedningens

uppfattning borde en så utbildad lärare med två akademiska betyg

i ett skolämne och ämnesutbildning i ytterligare två ämnen till en omfattning

motsvarande ett akademiskt betyg i vartdera ämnet jämte en

metodikkurs i ett biämne efter genomgång av föreskriven praktisk lärarkurs

vara väl skickad för undervisning på försöksskolans högstadium och i

motsvarande skolformer. De modifikationer i den här till övervägande

framlagda utbildningsgången, vilka måste ske i de skolämnen, som motsvaras

av två universitetsämnen, kan lämpligen genomföras i anslutning

till de motsvarande bestämmelser som för närvarande finns utfärdade.

Enligt skolberedningens förslag skall de nuvarande befordringskurserna

för folkskollärare upphöra i och med införandet av de nya formerna av

vidareutbildning. Beredningen beaktar vissa specialproblem rörande den

nuvarande vidareutbildningen i merkantila ämnen samt för yrkesvalslärare

och hjälpklasslärare. Även de genom Hermods korrespondensinstitut anordnade

s. k. akademiska ettbetygskurserna berörs.

Från och med läsåret 1957/58 anordnas av skolöverstyrelsen ettårig

merkantil vidareutbildning för folkskollärare. Kurserna är avsedda att utbilda

lärare för främst de små distrikten. För åstadkommande av underlag

för full tjänst skall distrikten kunna inräkna undervisning i såväl läroämnen

som yrkesämnen. För tillträde till kurs i merkantila ämnen fordras

bl. a, minst 5 månaders praktiktjänstgöring i butik och/eller på kontor.

Skolberedningen, som förutsätter att de psykologisk-pedagogiska och metodiska

momenten erhållit en tillfredsställande omfattning i kursen,, saknar

anledning att för närvarande till behandling uppta denna form av vidareutbildning,

men vill dock framhålla att, för den händelse skolberedningens

i det föregående framlagda förslag skulle vinna Kungl. Maj:ts beaktande

och föranleda åtgärder, synes den för den merkantila utbildningen föreskrivna

praktiken vara sa pass omfattande, att dessa lärare i lönegradshänseende

kan helt jämställas med övriga vidareutbildade folkskollärare,

trots att de förra saknar den särskilda kursen i psykologi och pedagogik

liksom biämneskursen.

Lärarutredningen har i sitt betänkande med utgångspunkt i en inom

skolöverstyrelsens försöksavdelning upprättad promemoria angående planerad

_ omläggning av yrkesvägledningen på försöksskolans högstadium föreslagit

viss omläggning av utbildningen i de yrkesvägledande momenten

för lärarna på högstadiet. Skolberedningen, som delar lärarutredningens

uppfattning om yrkesvägledningens betydelse och dess beroende av att

vederbörande lärare har god personlig kontakt med de elever, som skall

informeras och vägledas, menar dock, att den inom skolöverstyrelsen just

nu pågående behandlingen av frågan om yrkesvägledning och studieorientering

icke bör föregripas, så mycket mindre som handläggningen enligt

vad skolberedningen erfarit torde befinna sig i ett framskridet stadium.

Det vore även för skolberedningens arbete i dess helhet av värde om skolöverstyrelsen,

på det sätt som uppenbarligen sker, först finge avsluta bearbetningen

av hittills vunna erfarenheter, innan någon förändring i nuvarande

lärarutbildning på detta område företages och skolberedningen vill

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958 41

alltså förorda, att skolöverstyrelsens vidare förslag och åtgärder på området

avvaktas.

Vad beträffar vidareutbildningen av folkskollärare till hj alpklasslärare

vill skolberedningen tillstyrka lärarutredningens förslag. Härigenom skulle

visserligen en skillnad från övrig vidareutbildning uppstå så till vida som

man för inträde till hjälpklasslärarutbildning på två terminer skulle kräva

tre års föregående lärarerfarenhet. Detta synes dock sakligt motiverat med

hänsyn till de alldeles speciella krav i bl. a. metodiskt avseende, som måste

ställas på den blivande hjälpklassläraren. Gällande bestämmelser angående

tjänstledighet för studier för lärare med så pass lång föregående tjänstgöring

torde också innebära att läraren i stort sett icke kommer i sämre

ekonomiskt läge än de kamrater, som väljer annan väg för sin vidareutbildning.

Hjälpklasslärarutbildningen bör givetvis icke kunna påbyggas

med två akademiska betyg i läroämne till adjunktskompetens.

Genom föreskrifter i kungl. brev den 6 juni 1957 angående anordnande

genom Hermods korrespondensinstitut av vissa kurser har vidgade möjligheter

skapats för folkskollärare att huvudsakligen med hjälp av korrespondensundervisning

idka studier motsvarande fordringarna för ett akademiskt

betyg i vissa angivna ämnen. Deltagare i dylik brevskolekurs, som på grund

av bristande behörighet för universitetsstudier ej kan avsluta kursen med

regelrätt tentamen vid universitet eller högskola, erhåller enligt nämnda

föreskrifter efter godkänd tentamen inför särskild examinator ett intyg,

gällande såsom intyg över med godkänt vitsord genomgången befordringskurs

om en termin. Det förefaller skolberedningen uppenbart, att berörda

studiemöjligheter för folkskollärare i varje fall tills vidare bör bestå. Det är

också beredningens mening att ämnesutbildning för examinerad folkskollärare,

förvärvad på här angivet sätt, bör få tillgodoräknas för de tjänster

för lärare i läroämnen på högstadiet, som av skolberedningen föreslagits.

Beträffande kursen i psykologi och pedagogik liksom biämneskursen bör

gälla vad som i övrigt föreslagits för här avsedda lärare.

Skolberedningen föreslår att tjänstebenämningen för folkskollärare med

vidareutbildning tills vidare alltjämt blir »folkskollärare», åtföljd av den

lönegradsbeteckning, som efter förutsedda förhandlingar kan komma att

fastställas.

När det gäller utbildningsbehovets storlek, framhåller beredningen, att

frågan om användningen av de skilda lärarkategorierna inom enhetsskolan

skall slutligt bedömas av beredningen och att därför några för längre tid

bindande proportioner inte nu bör fastställas.

Skulle nu tjänsterna för lärare i läroämnen på enhetsskolans högstadium

fördelas mellan olika lärargrupper så, att ett redan nu fastställt, ganska

betydande antal av tjänsterna förbehölles vidareutbildade folkskollärare,

skulle därmed också skolberedningens arbete och slutliga överväganden

föregripas. Det kan också ifrågasättas om icke varje annan form av fixerad

fördelning av tjänsterna mellan lärare med olika utbildning än den timplanen

anger, på ett icke önskvärt sätt påverkar skolans d. v. s. högstadiets

utformning. Det är sannolikt också av här anförda skål, som allmänna försöksskolebestämmelserna

tvärtom uppmjukar gränsen mellan dels de olika

ämnesgrupperna (läroämnen, yrkesämnen resp. övningsämnen), dels mellan-

och högstadiet och därigenom möjliggör en smidig användning av lä
-

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts -proposition nr 108 år 1958

rare med olika utbildning. Under alla förhållanden måste denna viktiga

fråga kunna förutsättningslöst prövas, då den framtida skolans slutliga utformning

skall avgöras.

Skolberedningen har emellertid i det föregående också framhållit, hur

nödvändigt det är att skolan de närmaste åren tillföres vidareutbildade

folkskollärare i viss omfattning. Några kända prognoser, som kan ge något

så när tillförlitlig upplysning om hur pass många akademiskt utbildade lärare

som de närmaste åren kan komma att söka sig till enhetsskolan, finns

icke.

För läsåret 1957/58 tilldelades försöksskolans högstadium av totala antalet

omkring 40 procent tjänster i lönegrad Ao 17 avsedda för vidareutbildade

folkskollärare, medan resten av tjänsterna avsågs för adjunkter

och ämneslärare.

Med hänvisning dels till faktiskt föreliggande lärarbrist, dels till önskan

att under pågående utredningsarbete undvika ändringar så länge de icke är

av behovet påkallade eller på annat sätt föranledda föreslår skolberedningen,

att vidareutbildningen under de närmaste åren beräknas efter för

innevarande läsår gällande proportioner. Beredningen understryker emellertid

än en gång sin nyss redovisade uppfattning i denna fråga och framhåller

att den för de allra närmaste åren förordade utbildningsvolymen

ingenting ändrar härvidlag.

Beredningen utgår ifrån att, vid bifall till beredningens förslag, förhandlingar

måste upptagas med berörda personalorganisationer om tjänsternas

kommande lönegradsplacering. Därvid uppstår frågan hur de hittillsvarande

folkskollärartjänsterna i lönegrad A 17 skall inpassas i det så uppstående

systemet. Skolberedningen inskränker sig till att i nuvarande läge endast

understryka vikten av att enkla administrativa övergångbestämmelser

erhålles. Beträffande de folkskollärare, som utan särskild vidareutbildning

erhållit behörighet till tjänst i Ao 17 men icke förvärvat dylik tjänst,

synes det enligt beredningens mening böra ankomma på Kungl. Maj:t att

efter prövning av de närmare omständigheterna meddela erforderliga beslut.

Slutligen berör skolberedningen frågan om en förbättring av lärarnas

utbildning för de särskilda uppgifterna som klassföreståndare.

Värdet av de synpunkter på klassföreståndarens uppgifter, som lärarutredningen

framfört har av beredningen i det föregående flera gånger understrukits.

Härvid har dock samtidigt erinrats om att alla elevgrupper har

behov av klassföreståndarens intresse och omvårdnad. Varje lärare, som är

klassföreståndare, måste städse ge akt på detta uppdrags förpliktelser vis

ä vis samtliga elever.

Då man har anledning räkna med att huvudparten av lärarna med full

tjänst måste vara klassföreståndare varje år, torde frågan om denna viktiga

del av lärarens uppgift och hans utbildning härför böra utan dröjsmål

ägnas ingående uppmärksamhet, om lärarutredningens önskemål skall kunna

tillgodoses.

Den fråga det här gäller torde väl till en del ligga innesluten i det upp
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. May.ts proposition nr 108 år 1958

drag, som skolberedningen erhållit. Men även om beredningen således så

småningom återkommer härtill, synes dock de åtgärder, som redan nu

kan vidtagas, icke böra uppskjutas. Beredningen vill alltså hemställa, att

Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöverstyrelsen att efter en översyn av all lärarutbildning

ur denna synpunkt till Kungl. Maj:t inkomma med förslag till

de förbättringar i förberedelsen till klassföreståndarskap vartill översynen

föranleder. För övrigt har skolberedningen erfarit att skolöverstyrelsen sedan

någon tid övervägt hur man t. ex. med hjälp av fortbildningskurser

för redan i tjänst varande lärare skall kunna aktivera denna viktiga del av

lärarens arbete ute i skolor av olika slag. En sådan vidareutbildning torde

böra göras tillgänglig jämväl för övningslärare och yrkeslärare.

5. Departementschefen

När jag här till behandling tar upp vissa lärarfrågor, sker det i första

hand med sikte på förhållandena på enhetsskolans högstadium. Bland annat

med hänsyn till den ännu allmänt rådande lärarbristen är det emellertid

naturligt att i detta sammanhang i viss utsträckning även beröres andra

högre skolformer.

I det föregående har inledningsvis lämnats en kort redogörelse för förhållandena

beträffande de nuvarande tjänsterna för vidareutbildade folkskollärare

i lönegrad A 17 och utbildningsvägarna för behörighet till dessa

tjänster. Situationen beträffande tjänsterna av detta slag — vilka som

nämnts finns inrättade såsom ordinarie på enhetsskolans högstadium och

såsom extra ordinarie vid de allmänna läroverken, de högre kommunala

skolorna av traditionell typ, de i folkskolan inbyggda realskollinjerna och

de statsunderstödda privatläroverken — är nu i vissa avseenden en annan

än den som förelåg, när frågan behandlades vid 1954 års riksdag. Vad som

i yttre hänseende påverkat läget är dels den pågående omorganisationen av

realskolestadiet, dels det förhållandet att den överenskommelse, som vid

tjänsternas tillkomst träffades med berörda personalorganisationer om antalet

dylika tjänster, numera upphävts. En annan faktor av betydelse, när

det här gäller att göra en viss omprövning av lärarfrågan, är att man nu,

sedan vidareutbildade folkskollärare hunnit vara i verksamhet under några

år, har en ny erfarenhetsgrund att bygga på.

Vad jag nu angivit om det förhanden varande läget beträffande folkskollärartjänsterna

i A 17 kan jämte lärarbristsituationen i allmänhet, till vilken

jag längre fram återkommer, sägas utgöra den ena sidan av det problemkomplex,

som här skall behandlas.

Den andra sidan av problemkomplexet är av mera principiell natur och

gäller frågan om införande på enhetsskolans högstadium av ett modifierat

ämnes- och klasslärarsystem.

Spörsmålet om man för elever på det åldersstadium det här gäller lämpligen

bör tillämpa folkskolans klasslärarsystem eller läroverkens ämneslärarsystem

eller en mellanform mellan dessa är ingalunda någon nyhet för

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

dagen. När på sin tid 1940 års skolutredning och 1946 års skolkommission

kom in på frågor om differentiering, stadieindelning och lärarutbildning

blev givetvis överväganden av denna art av central betydelse. Jag vill

erinra om att skolkommissionen för klasserna 7—9 förordade en medelväg

mellan de båda systemen. Starka skäl talade enligt kommissionens mening

för att eleverna i dessa klasser icke undervisades av ett alltför stort antal

lärare, och under alla omständigheter borde varje klassavdelning ha en

klassföreståndare, som undervisade klassen i ett flertal ämnen och som

därigenom kunde verka fostrande och sammanhållande. Ett stort antal

lärare på stadiet borde därför ha en sådan utbildning, att de kunde undervisa

i fler än två ämnen. Då man vidare inte kunde räkna med att det

stora behovet av lärare i läroämnen på högstadiet skulle kunna täckas av

lärare med helt akademisk utbildning, borde enligt skolkommissionens mening

vid sidan av filosofisk ämbetsexamen en rad olika utbildningsvägar

tillskapas, bland annat mellanskollärarutbildning kompletterad med antingen

akademiska studier eller av lärarhögskolan kontrollerad utbildning i

vissa ämnen.

Den främsta anledningen till att min företrädare i ämbetet i mars förra

året föranstaltade om en särskild utredning av frågan om införande av ett

modifierat ämnes- och klasslärarsystem var vissa propåer i ämnet från

skolöverstyrelsens sida, bland annat i en framställning av den 23 april

1956. Det har närmast varit med tanke på folkskolans högre klasser, som

överstyrelsen väckt tanken på ett uppmjukat klasslärarsystem, men även

på enhetsskolans högstadium har överstyrelsen tyckt sig finna behov av

en mellanform mellan de båda systemen, speciellt för den elevgrupp, som

inte är inriktad på fortsatta teoretiska studier. Om en omorganisation i

angiven riktning inom folkskolan skulle förknippas med införande av en

delvis ny lärarkategori, så borde enligt överstyrelsens mening behovet av

en sådan lärarkategori på enhetsskolans högstadium prövas samtidigt.

Direktiven för de sakkunnigas arbete har jag tidigare utförligt redovisat

och jag vill här endast påminna om att uppdraget, som begränsats till att

avse förhållandena på enhetsskolans högstadium, gällt dels att utreda i

vilken utsträckning behov föreligger av lärare av en typ mellan klasslärare

och ämneslärare, dels att, om ett sådant behov konstateras föreligga, föreslå

lämplig utbildningsform, dels att med beaktande även av bristen på

akademiskt utbildade lärare överväga behovet i fortsättningen av nuvarande

vidareutbildningsvägar och tjänster för vidareutbildade folkskollärare

vid införande av en ny lärarkategori.

1957 års lärarutredning har i sitt betänkande »Behov och utbildning av

klasslärare för enhetsskolans högstadium», efter att bland annat ha företagit

en särskild undersökning i form av en enkät huvudsakligen bland

skolledarna i försöksdistrikten, ansett sig kunna konstatera att för vissa

elevkategorier på högstadiet föreligger behov av ett system, enligt vilket

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

undervisningen i ett flertal ämnen i en och samma klass anförtros åt klassföreståndaren,

så att denne kan verka fostrande och sammanhållande och

förvärva ingående kännedom om de enskilda eleverna. Betydelsefullt är

också enligt utredningens uppfattning att antalet i klassen undervisande

lärare i görligaste mån begränsas. Utredningen föreslår, att ett modifierat

klasslärarsystem generellt införes på högstadiet jämsides med ett ämneslärarsystem

av i huvudsak hittillsvarande typ. Särskilda tjänster föreslås

bli inrättade för s. k. högstadieklasslärare, vilkas utbildning bör avpassas

så att den medger ämneskombinationer med större bredd än hittills tilllämpats.

Enligt utredningen kan det inte bli fråga om att omedelbart söka fixera

hur stor del av eleverna på högstadiet, som bör ha ett modifierat klasslärarsystem;

detta måste först prövas under ett antal år. Vad utredningen

fattat som sin uppgift i detta fall är att utforma de riktlinjer, som bör bli

vägledande under försökstiden. Det modifierade klasslärarsystemet bör,

anser utredningen, i första hand tillämpas för elever, som saknar förutsättningar

och intresse för teoretiska studier. Vilket system, som lämpar sig

bäst för »mellanskiktet» av eleverna, kan ej med bestämdhet avgöras, innan

mera omfattande försök gjorts. För att få en grund för systemets

praktiska tillämpning ser sig utredningen hänvisad att utgå från vad som

är känt om klassavdelningarnas faktiska struktur. Utredningen räknar med

att en uppdelning av eleverna efter valet av tillvalsämnen och alternativkurser

tills vidare förblir det normala. Utredningen föreslår med dessa utgångspunkter

för högstadiets klasser 7—9, att modifierat klasslärarsystem i

princip tillämpas i avdelningar, vilka i sin helhet består av elever som icke

deltar i undervisningen i något främmande språk eller läser endast ett

sådant. Det framhålles i detta sammanhang från utredningens sida, att det

här är fråga om riktlinjer för fastställandet av det modifierade systemets

omfattning under försöksperioden och för tilldelningen av lärare; meningen

är under inga förhållanden att den lokala skolledningens handlingsfrihet

skall beskäras utan rektor måste ha full rätt att disponera skolans lärartillgångar

på det från helhetssynpunkt bästa sättet.

De riktlinjer utredningen uppdragit för systemets tillämpning under försökstiden

leder fram till förslag om att för landet i dess helhet 45 procent

av undervisningen i läroämnen på enhetsskolans högstadium skall bestridas

av högstadieklasslärare och 55 procent av denna undervisning av ämnes1

är are. Fördelningen av tjänsterna avses ankomma på skolöverstyrelsen,

som därvid har att ta hänsyn till distriktens skiftande struktur. Det modifierade

klasslärarsystemet anses i princip böra utformas så att undervisningen

i en klass uppdelas mellan tva högstadieklasslärare, den ene med

humanistisk inriktning och den andre med naturvetenskaplig inriktning.

Den föreslagna lärarutbildningen, som bygger på folkskollärarexamen, är

med hänsyn härtill uppdelad på tva linjer. Under en tid av ett läsår skall

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

utbildning ges i två huvudämnen och tre biämnen. Som biämne kan även

övningsämne förekomma.

Utredningen föreslår slutligen en successiv avveckling av folkskollärartjänsterna

i lönegrad A 17 såväl på enhetsskolans högstadium som i övriga

högre skolformer.

Jag har med denna starkt sammandragna redogörelse velat rekapitulera

några av huvudpunkterna i lärarutredningens betänkande. En utförligare

redogörelse, främst för betänkandets centrala delar, har lämnats i det föregående.

Bland remissinstanserna finns de, som menar att utredningens sätt att

se på frågan är lovvärt realistiskt och som understryker att förslaget

bygger på de faktiska förhållandena ute i försöksdistrikten. Långt vanligare

är emellertid en kritisk inställning till vad lärarutredningen föreslagit. Remissorganens

inställning i stort torde, såsom tidigare nämnts, få karakteriseras

som övervägande negativ eller tveksam. Grunden för den mer eller

mindre utpräglat kritiska hållningen är framför allt farhågor för att ett

genomförande av det föreslagna modifierade klasslärarsystemet skall sätta

vissa för enhetsskolan grundläggande principer i fara. Man befarar en

vertikal klyvning av högstadiet efter elevernas tillval av det andra språket

med en viss deklassering av de praktiskt inriktade studievägarna, ett äventyrande

av det fria ämnesvalet och minskade möjligheter att övergå från

en studieriktning till en annan som följd. De hittills inte medgivna partiella

högstadierna skulle aktualiseras på nytt. Det pågående arbetet med att lösa

problemen om differentieringen och högstadiets utformning över huvud

taget kommer, menar många, att föregripas på ett olyckligt sätt.

Nu har endast antytts några av de tankegångar, som remissvaren innehåller.

Den tidigare delen av min framställning har givit en fylligare bild

av remissbehandlingens resultat.

Lärarutredningens förslag har väckt en mycket livlig debatt, som inte

bara kommit till uttryck inom ramen för remissförfarandet utan som också

i andra former spritt sig i lärarkretsar och bland den skolintresserade allmänheten.

Diskussionen har enligt min uppfattning, även om man kanske

ibland sett alltför mörkt på utredningens intentioner, varit nyttig från

flera synpunkter. De problemställningar, som betänkandet aktualiserar,

har utan tvekan blivit grundligt belysta, vilket är av värde både för de

ställningstaganden, som nu måste göras, och för det fortsatta arbetet med

enhetsskolans utformning. Vad som framkommit under debatten synes också

visa, att man nu mera allmänt blivit medveten om enhetsskolans speciella

värden. Efter de första försöksårens ofta överväldigande anhopning

av praktiska och organisatoriska svårigheter har tydligtvis en viss stabilitet

uppnåtts, som ger möjligheter att ägna mer tid och intresse åt inre, pedagogiska

problem och som gör de i försöksverksamheten engagerade vak
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts •proposition nr 108 år 1958 47

samma mot vad man betraktar som tendenser till urspårning och uppgivande

av det väsentliga i skolreformen.

Ännu när eleverna hunnit så långt i sin skolgång att de befinner sig på

högstadiet har de vårdande och fostrande momenten i skolans verksamhet

en avsevärd betydelse. Samtidigt ställer undervisningen i de skilda ämnena

på detta stadium allt större krav på specialkunskaper hos läraren. När

frågan i olika sammanhang aktualiserats, har man med varierande skärpa

betonat än det ena än det andra av dessa två krav. Den nu slutförda

utredningen kan ses som ett — ännu blott på papperet utfört — experiment.

Vart kommer man om man, utan att tillgripa en från grunden ny

utbildningsväg, vill försöka att i särskilt hög grad tillgodose lärarens fostrande

och vårdande uppgifter? Man skulle tydligen få fram en lärartyp,

vars brett upplagda utbildning ger så litet utrymme för ämnesfördjupning,

att han i varje fall ej kan anses kompetent att ge tillfredsställande undervisning

åt elever, som syftar till fortsatta teoretiska studier. Man skulle då

ställas inför den vanskliga uppgiften att söka mer eller mindre systematiskt

avgränsa vissa elevgrupper, som kan anses vara speciellt betjänta av att ha

en lärare, som äger ett mindre mått av fackkunskaper men som genom att

ha en stor del av sin verksamhet knuten till en och samma klass får

större möjlighet att ägna eleverna personlig ledning och omvårdnad. Och

med ett sådant avgränsande följer, utöver en rad praktiska svårigheter,

allvarliga risker för kollisioner med andra krav och principer beträffande

undervisningens anordnande, på det sätt som belysts under remissbehandlingen

av lärarutredningens betänkande.

Efter den allsidiga belysning problemet fått genom utredningen och remissbehandlingen,

synes det mig stå klart att man för undervisningen i

teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium icke bör införa en lärarkategori,

vars utbildning ger så begränsade ämneskunskaper, att den mer

eller mindre fast måste bindas vid vissa typer av klasser. Det bör inte heller

komma i fråga att för någon elevkategori riskera undervisningsresultatet

genom att ge någon sektor av lärarutbildningen ett kunskapsmässigt för

knapphändigt innehåll. I likhet med det övervägande flertalet remissinstanser,

däribland skolöverstyrelsen och 1957 års skolberedning, vill jag alltså

hävda att en lärare i läroämnen på högstadiet måste ha en sådan utbildning

att han i sina speciella ämnen kan undervisa över hela stadiet och

att denna utbildning måste ge ett större mått av ämneskunskaper än vad

lärarutredningens förslag innebär.

Vissa åtgärder i lärarfrågan måste av olika skäl vidtagas omedelbart. Å

andra sidan är det uppenbart, att några långsiktiga lösningar för närvarande

varken kan eller bör presenteras. Arbetet med högstadiets och hela

den framtida skolans slutliga utformning pågår inom skolberedningen, som

därvid också har att ta ställning till frågan om användningen av olika

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

lärarkategorier. Inte förrän under något av de första åren av 1960-talet kan

statsmakternas prövning av den även för lärarproblemens lösning grundläggande

frågan om skolans utformning beräknas ske, en prövning som

givetvis inte får föregripas.

Redan under remissbehandlingen av lärarutredningens betänkande har

jag i egenskap av ordförande i 1957 års skolberedning haft anledning att

penetrera de frågor, som här avhandlas. Det är därför naturligt att mina i

förevarande sammanhang redovisade ställningstaganden i allt väsentligt

ansluter sig till vad som anförts och föreslagits i skolberedningens remissyttrande,

men jag vill också framhålla att dessa ställningstaganden, bland

annat i fråga om utbildningens utformning, ligger i linje med skolöverstyrelsens

synpunkter och förslag.

Jag kan ansluta mig till skolberedningen, när den på skäl, som redovisats

i det föregående, förutsätter att tjänster för vidareutbildade folkskollärare

kommer att bibehållas som en permanent anordning på enhetsskolans högstadium.

Så långt torde man redan nu kunna sträcka sig i den principiella

bedömningen. Frågorna om fördelningen av tjänsterna i läroämnen mellan

olika lärarkategorier och om utbildningens utformning måste däremot stå

öppna för omprövning och bör nu endast bedömas med sikte på de allra

närmaste åren.

Som jag tidigare antytt måste också lärarsituationen i stort tas med i

bilden. Några nya beräkningar rörande tillgången på akademiskt utbildade

lärare har ännu inte publicerats. Så mycket torde dock kunna sägas som

att det väntade överskottet på akademiskt utbildade lärare inte kommer

att inträffa ännu på några år och att akademikerbristen i vissa ämneskombinationer

kommer att förbli bestående flera år framåt; beträffande matematik,

fysik och kemi synes någon avgörande förbättring över huvud taget

inte kunna beräknas inträda inom överskådlig tid. Med dessa utgångspunkter

är det, när nya lärarutbildningsformer övervägs, angeläget att en

så snabb utbildningsväg som möjligt kommer till användning, att åtgärderna

sätts in omedelbart och att företräde ges åt ämneskombinationer, där

bristen är särskilt kännbar. Behovet av snabbt verkande åtgärder talar för

att man bör välja en form av vidareutbildning med folkskollärarexamen

som grund.

Den form av lärarutbildning, som för de närmaste åren bör tillskapas,

bör sålunda så långt det är möjligt dels tillgodose kravet på en snabb lärarproduktion,

dels ge en större ämnesbredd och bättre förberedelse för klassföreståndarskap

än nuvarande vidareutbildning för folkskollärare, dels ge

grundligare ämneskunskaper än vad lärarutredningens förslag innebär.

På grundval av dessa överväganden vill jag förorda, att från och med

nästa budgetår nya vidareutbildningsvägar för folkskollärare öppnas och

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

att från och med budgetåret 1959/60 en ny typ av lärartjänster inrättas.

Tjänstetypen är såsom sådan avsedd endast för enhetsskolans högstadium,

men jag räknar av flera skäl med att lärare med den nya utbildningen

under en övergångstid skall komma att tjänstgöra även inom andra högre

skolformer. Till frågor rörande tjänsterna och vad därmed sammanhänger

återkommer jag längre fram.

I enlighet med vad skolberedningen föreslagit bör följande två former

för vidareutbildning anvisas, nämligen dels en huvudsakligen akademisk

form innefattande minst två betyg i filosofisk ämbetsexamen, en s. k. biämneskurs

och en kurs i psykologi och pedagogik, dels en helt på basis av

särskild kursverksamhet byggd utbildningsväg omfattande två terminskurser,

en biämneskurs och en kurs i psykologi och pedagogik.

Den föreslagna akademiska vägen bör, liksom i den hittillsvarande vidareutbildningen,

vara den normala för dem, som äger formell behörighet till

universitetsstudier. Med hänsyn till den breddning av lärarnas ämneskombinationer,

som är eftersträvansvärd, är det givetvis i och för sig önskvärt,

att de två akademiska betygsenheterna avser var sitt ämne. Ämneskretsen

torde böra vara densamma som i nuvarande akademiska utbildning

för tjänst i A 17. För den, som går vägen via två akademiska betyg, bör

det vidare stå fritt att välja mellan den i ämbetsexamen ingående kursen

i psykologi samt pedagogikens teori och historia eller den psykologi- och

pedagogikkurs, som skall anordnas inom ramen för den icke-akademiska

vidareutbildningen. Biämneskursen blir således den enda del av utbildningen,

som ej kan fullgöras vid universitet eller högskola.

Den andra utbildningsvägen — jag kallar den för enkelhetens skull i fortsättningen

för kursutbildningen — bör liksom den nuvarande befordringskursverksamheten

omhänderhas av skolöverstyrelsen; samråd skall dock

liksom hittills äga rum med universitetskanslern. När det gäller att närmare

utforma denna kursutbildning är det naturligt att utnyttja de erfarenheter

som de nuvarande befordringskurserna givit. Många av de frågor,

som sammanhänger med kursverksamheten, är av den art, att de kan

avgöras av Kungl. Maj:t utan riksdagens medverkan. Det torde dock vara

av värde att i detta sammanhang ges en relativt fyllig bild av den planerade

verksamheten.

Kursutbildningens s. k. terminskurs bör avse att ge kunskaper motsvarande,

så långt detta är möjligt, en betygsenhet i filosofisk ämbetsexamen,

vilket normalt brukar anses kräva en termins studier. Under terminskurs

bör dock även kunna medhinnas viss metodikundervisning jämte

auskultationcr.

Biämneskurs bör omfatta huvudsakligen en metodisk genomgång av det

för högstadiet aktuella lärostoffet i respektive ämne. Kursen räknas ej

kunna ta i anspråk längre tid än 3—4 veckor och medger alltså inte några

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1068. 1 samt. Nr 108

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

egentliga ämnesstudier. Genom att en sådan kurs medtages i utbildningen,

skapas dock något förbättrade förutsättningar för läraren, som ju för övrigt

även har folkskollärarexamen som grund, att, om så skulle visa sig nödvändigt

eller lämpligt, undervisa även i ett tredje ämne, som ligger utanför

hans huvudämnen.

Beträffande såväl terminskurserna som biämneskurserna bör ämneskretsen

i första hand begränsas till att omfatta läroämnen och bland dessa bör

redan från början de främmande språken undantagas. När det för varje år

gäller att bestämma i vilka ämnen terminskurser skall anordnas, är det

vidare enligt min mening angeläget att, såsom skolberedningen förutsätter,

särskilt beaktas den förutsebara tillgången på lärare i olika ämneskombinationer.

Skolberedningen har uttalat, att de ämnen, inklusive biämnet, vari

vidareutbildning önskas, bör vara besläktade ämnen. En dylik anordning

synes mig naturlig, och jag vill här även erinra om skolöverstyrelsens förslag

att binda utbildningen på två linjer med vissa angivna huvudämnen

och biämnen. Dessa frågor torde få ytterligare övervägas. Ämnesvalet torde

komma att bli i viss mån bundet redan därigenom, att terminskurserna

särskilt bör inriktas på bristämnen, och vidare genom sådana omständigheter

som deltagarfrekvensen och möjligheterna att på en och samma ort

anordna utbildning i flera ämnen.

I kursutbildningen ingår två terminskurser, d.v. s. två »huvudämnen».

När det gäller modersmålet bör dock, såsom skolberedningen föreslagit,

två terminskurser tas i anspråk, vilket även överensstämmer med förhållandena

beträffande befordringskurserna. I fråga om ämnet biologi kan

ifrågasättas, om ämnet, vilket som schemaämne är relativt litet, över huvud

taget är lämpligt att tas med i kursutbildningen. För egen del vill jag

här inskränka mig till att förorda att, om ämnet efter ytterligare överväganden

anses böra medtagas, utbildningen i detsamma tills vidare bör

omfatta två terminskurser.

Kursen i psykologi och pedagogik, som också den beräknas omfatta 3—4

veckor, bör utformas så, att den tillsammans med vad som inhämtas under

studierna för folkskollärarexamen blir likvärdig med den i ämbetsexamen

ingående kursen i psykologi m. m. Studierna bör givetvis inriktas på de

åldersstadier läraren kommer att få att göra med och bör också läggas så,

att klassföreståndaruppgifterna särskilt beaktas.

De olika momenten i utbildningen bör, som skolberedningen framhållit,

helst tas i en följd. Det kanske dock, med hänsyn till skiftande önskemål

beträffande ämnesvalet, inte alltid blir möjligt att få hela utbildningen

förlagd till en och samma ort.

Utbildningstidens sammanlagda längd bör inte nu bestämt fixeras till

något visst antal dagar eller månader. Man torde dock, i anslutning till

vad skolberedningen uttalat, böra räkna med att utöver ett normalt läsår

kan behöva tas i anspråk delar av angränsande sommarferier. Biäm
-

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

neskurser och kurser i psykologi och pedagogik bör i tiden placeras så, att

även de, som går den akademiska vägen, får möjlighet att deltaga.

För att under kurstiden hinna med det program, som här angivits, torde

det bli nödvändigt att uppställa krav på förkunskaper, t. ex. inläsning på

förhand av viss kurslitteratur. Med ledning av erfarenheterna vid befordringskurserna

bör även övervägas om och i vad mån särskilda betygskrav

bör uppställas för tillträde till kurser i olika ämnen. I motsats till vad som

nu gäller för befordringskurserna bör däremot för tillträde till kursutbildningen

ej ovillkorligen krävas föregående lärartjänstgöring. Vid konkurrens

om utbildningsplatserna torde någon form av maximering när det gäller

tillgodoräknande av föregående tjänstgöring böra övervägas; skolberedningen

har på denna punkt rekommenderat tillgodoräkning av högst tre års

tjänstgöring. Utseendet av deltagare bör ske centralt genom skolöverstyrelsen,

som i fråga om ansökningstid m. m. alltså har att beakta bland

annat att även nyexaminerade folkskollärare skall ha möjlighet att deltaga

i utbildningen.

Betygssättningen vid kursutbildningens olika moment bör ske enligt

samma regler som nu gäller för befordringskurserna. Endast vitsorden

Godkänd och Icke godkänd bör alltså förekomma.

Lärarutredningen har föreslagit, att utbildningen av högstadieklasslärare

skulle förläggas till lärarhögskolan i Stockholm och vissa folkskoleseminarier

och organisatoriskt inlemmas i dessa utbildningsanstalters reguljära

verksamhet. Skolberedningen har tänkt sig, att den nya vidareutbildningen

skall anknytas till lärarhögskolan och vissa seminarier, framför allt i städer

med universitet eller högskola. Det är enligt beredningens mening även av

vikt att utbildningen knyts till lärarutbildningsanstalt, som har nioårig

övningsskola. Vid tillkomsten av befordringskurserna förutsattes, att dessa

i första hand skulle anknytas till lämpliga folkskoleseminarier, men även

förläggning till högre allmänt eller tekniskt läroverk förutsattes kunna,

ifrågakomma. I praktiken har det också blivit så, att befordringskurserna

kommit att i de allra flesta fall förläggas till ett seminarium. Seminariets

rektor har i regel varit förordnad som kursföreståndare och som kursledare

har oftast seminarielektorer tjänstgjort. Anknytning till ett högre tekniskt

läroverk har i ett par fall visat sig vara en lämplig anordning, när det gällt

naturvetenskapliga ämnen. Även med högre allmänt läroverk och med

Chalmers tekniska högskola har i viss utsträckning samarbete etablerats.

Den sålunda hittills praktiserade organisationen av befordringskurserna

synes mig ha vissa fördelar. Den medför möjligheter att smidigt utnyttja

personella och materiella resurser, där sådana står att få. Även om den nya

kursutbildningen med sina olika moment otvivelaktigt bör i högre grad

än befordringskurserna bli en sammanhållen enhet, föreställer jag mig dock,

att de organisatoriska och administrativa föreskrifterna för befordringskur
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

serna i stor utsträckning kan tas som förebild. Jag vill alltså, åtminstone

tills vidare, icke förorda att vidareutbildningen organisatoriskt helt införlivas

med folkskoleseminarierna eller andra utbildningsanstalter, och jag

kommer därför i det följande inte heller att föreslå medelsanvisning till ändamålet

under seminarieanslagen utan under ett särskilt anslag. Denna

fråga bör dock kunna tas upp till övervägande på nytt när tillräckliga

erfarenheter av den nya kursutbildningen vunnits.

Jag räknar med att kursutbildningen i regel kommer att förläggas till

lämpliga folkskoleseminarier och — om också inte redan första året — till

lärarhögskolan; härvid bör naturligtvis bland annat värdet av nioårig övningsskola

beaktas. Likaså förutsätter jag, att rektorer och lektorer vid

dessa utbildningsanstalter i regel skall komma att handha utbildningen.

Samarbete med universitet och högskolor av olika slag är vidare givetvis

önskvärt. Det bör likväl inte vara uteslutet att, liksom hittills, knyta verksamheten

till högre allmänt eller tekniskt läroverk med särskilt lämpliga

resurser i fråga om lärare samt institutioner och lokaler i övrigt. Man bör

i sammanhanget inte glömma bort att under de år befordringskurserna funnits

inte så obetydliga summor lagts ned på att utrusta institutioner, som

utnyttjats för dessa kurser. De erfarenheter kursföreståndare och kursledare

vid befordringskurserna samlat, synes också böra nyttiggöras i den

utsträckning så befinnes lämplig.

Folkskollärare, som genomgår vidareutbildning i någon av de här föreslagna

formerna, bör ha möjlighet att enligt samma regler, som nu gäller

för studier syftande till behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad A 17,

åtnjuta tjänstledighet med B-avdrag (kung. 1954:502). Eftersom för tillträde

till kursutbildningen ej kommer att uppställas krav på föregående

tjänstgöring, torde en grupp kursdeltagare komma att finnas, som påbörjar

kursutbildningen direkt i anslutning till seminarieutbildningen. För denna

kategori bör enligt min mening studiehjälp kunna ifrågakomma enligt de

regler, som gäller för folkskoleseminariernas elever.

Det är min uppfattning, att de nu förordade vidareutbildningsvägarna

skall ersätta de nuvarande formerna för vinnande av behörighet till folkskollärartjänst

i A17. Några befordringskurser skall sålunda efter utgången

av budgetåret 1957/58 ej vidare anordnas. Vissa specialproblem

uppstår emellertid beträffande befordringskurserna i merkantila ämnen

samt för hjälpklasslärare och yrkesvalslärare. Den merkantila kursen och

hjälpklasslärarkursen bör enligt män mening utan egentliga förändringar

upptagas i det nya vidareutbildningsprogrammet och grunda behörighet

för den nya tjänstetypen. Nu gällande krav på viss praktiktjänstgöring för

merkantil utbildning och på tre års föregående lärartjänstgöring för hjälpklasslärarutbildning

bör bibehållas. Om någon kurs motsvarande beford
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

ringskurser för yrkesvalslärare i fortsättningen skall anordnas, torde tills

vidare få lämnas öppet i avvaktan på de förslag till omläggning av yrkesvägledningen

m. m. inom enhetsskolan, som skolöverstyrelsen väntas komma

att framlägga.

Omläggningen av folkskollärarnas vidareutbildning påkallar på en punkt

ändring av de föreskrifter, som gäller för vissa av Hermods korrespondensinstitut

med bidrag av statsmedel anordnade s. k. akademiska ettbetygskurser.

Genomgång av sådan ettbetygskurs blir för närvarande under vissa

omständigheter jämställd med genomgång av befordringskurs om en termin.

Enligt det nya systemet torde jämförelsen böra gälla i kursutbildningen

ingående terminskurs.

Skolberedningen liar på anförda skäl förordat, att nuvarande möjlighet

att förvärva adjunkt sbehörighet via folkskollärarexamen och fyra akademiska

betyg (kung. 1953: 696) utvidgas så, att även den, som genomgått

vad som här kallas kursutbildning, tillätes bygga på sin utbildning med två

akademiska betyg för filosofisk ämbetsexamen i ett ämne till adjunktsbehörighet

för undervisning på försöksskolans högstadium och i motsvarande

skolformer. Dessa två betyg bör enligt skolberedningens förslag vara

förvärvade i annat ämne än dem terminskurserna avser. Det är enligt min

uppfattning angeläget, att den nya kursutbildningen ej får karaktär av

återvändsgränd, och med hänsyn till den målsättning, som uppställts för

terminskurserna, anser jag mig böra biträda vad skolberedningen förordat

i förevarande hänseende.

När skolberedningen i sitt yttrande kommer in på frågan om det nuvarande

utbildningsbehovets storlek uttalas en bestämd varning för att göra

någon fördelning av högstadiets tjänster för lärare i läroämnen mellan olika

lärargrupper så, att ett redan nu fastställt, ganska betydande antal av

tjänsterna förbehålles vidareutbildade folkskollärare, vilket skulle föregripa

skolberedningens arbete och slutliga överväganden. Vidare erinras om att

försöksskolans högstadium för läsåret 1957/58 tilldelades av totala antalet

omkring 40 procent tjänster i lönegrad Ao 17, avsedda för vidareutbildade

folkskollärare, medan resten av tjänsterna avsågs för adjunkter och ämneslärare.

Skolberedningen föreslår så, med hänvisning dels till faktiskt föreliggande

lärarbrist, dels till önskan att under pågående utredningsarbete

undvika ändringar så länge de icke är av behovet påkallade eller på annat

sätt föranledda, att vidareutbildningen under de närmaste åren beräknas

efter för innevarande läsår gällande proportioner.

Jag återkommer längre fram till frågan om bestämmandet av antalet

tjänster av den nya typen. Då det gäller att beräkna dimensionerna av

den kursverksamhet, som nu skall startas, bör man, som skolberedningen

antytt, ta hänsyn bland annat till föreliggande lärarbrist. Lärarbehovet

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

inom enhetsskolans högstadium kommer på grund av försöksverksamhetens

utbyggnad att särskilt vissa år öka kraftigt. Som redan nämnts, räknar jag

också med att folkskollärare med den nya vidareutbildningen skall komma

att övergångsvis tjänstgöra inom högre skolor av traditionell typ. Jag anser

det vara väsentligt att kursutbildningen, även om relativt många kan beräknas

välja den huvudsakligen akademiska vägen, ej ges för små dimensioner.

Det ställer sig vidare givetvis svårt att göra en alldeles säker kalkyl över

kostnaderna för kursutbildningen under nästa budgetår. När jag efter vissa

beräkningar kommit fram till ett medelsbehov för budgetåret 1958/59 av

i runt tal 900 000 kronor, har därvid beräknats medel dels för en läsårskurs

i merkantila ämnen och ett par hjälpklasslärarkurser, dels för viss andel i

kostnaderna för Hermods s. k. akademiska ettbetygskurser m. m., dels för

en kursutbildning i övrigt, som dimensionerats efter minst 200 deltagare i

terminskurser.

Vid utgången av innevarande budgetår beräknas på reservationsanslaget

till Befordringskurser för folkskollärare föreligga en reservation av omkring

300 000 kronor. Jag vill föreslå, att för här ifrågavarande ändamål

för nästa budgetår i riksstaten uppföres ett nytt reservationsanslag, benämnt

Vidareutbildning av folkskollärare, och att medelsanvisningen under

detta nya anslag upptages med 600 000 kronor samt att den reservation,

som vid utgången av innevarande budgetår föreligger på befordringskursanslaget,

får tillföras det nya reservationsanslaget.

Innan jag från spörsmålen om vidareutbildningen övergår till frågor

rörande tjänster och vad därmed hänger samman, vill jag pa nytt framhålla,

att de närmare anordningar som här föreslås endast tar sikte på de

närmaste åren. En omprövning av lärarfrågorna måste kunna ske när problemen

om högstadiets utformning klarnat.

I anslutning till vad skolberedningen anfört om utbildning i klassföreståndarskap

vill jag framhålla, att i nuvarande läge uppmärksamheten i

första hand bör inriktas på de möjligheter att främja skolans elevvårdande

verksamhet, som kan stå till buds inom ramen för nu gällande föreskrifter

och befintliga resurser. Utöver vad som kan göras för att öka klassföreståndarnas

tjänstgöring i den egna klassen, torde det närmast böra ankomma på

skolöverstyrelsen att överväga i vad mån inom den praktiska lärarkursen

och genom särskild kursverksamhet m. m. klassföreståndaruppgifterna kan

ägnas ytterligare uppmärksamhet.

Den nya tjänstetyp, som enligt vad här föreslagits skall inrättas från

och med budgetåret 1959/60, hänför sig närmast till enhetsskolans högstadium.

Endast där bör ordinarie tjänster inrättas. Antalet ordinarie tjänster

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

bör liksom hittills för varje år fastställas av Kungl. Maj:t, varvid i stort

sett den för innevarande budgetår tillämpade proportionen mellan tjänster

av olika slag synes böra bli vägledande för de närmaste åren.

Vid överläggningar med vederbörande personalorganisation har enighet

uppnåtts om inplacering av de ordinarie tjänsterna i lönegrad Ao 19, om

anställnings- och avlöningsförhållanden för vidareutbildade folkskollärare

före erhållande av tjänst i Ao 19 samt om vissa övergångsanordningar. Jag

tillstyrker, att riksdagens godkännande av denna lönegradsplacering inhämtas.

De nya tjänsterna torde tills vidare böra benämnas folkskollärartjänster

i lönegrad A 19.

För tillträde till den nya vidareutbildningen bör, som nämnts, ej krävas

föregående lärår tjänstgöring. För behörighet till ordinarie tjänst är det

däremot, såsom skolberedningen framhållit, nödvändigt att uppställa krav

på en icke alltför ringa lärarerfarenhet, vilken bör vara hämtad från de

högre skolformer, bland andra enhetsskolans högstadium, som anges i § 177

punkt 8 läroverksstadgan. Den tjänstgöring vid här åsyftade skolformer,

som bör krävas för behörighet till ordinarie tjänst, torde böra bestämmas

till tre år. Tjänstgöring i högre skolformer, fullgjord före vidareutbildningen,

bör få tillgodoräknas för behörighet till ordinarie tjänst.

I högre skolor av traditionell typ bör inga ordinarie tjänster förekomma.

Inte heller bör enligt min mening särskilda extra ordinarie tjänster av nuvarande

slag inrättas. För de vidareutbildades anställnings- och avlöningsförhållanden

vid tjänstgöring i dylika skolformer liksom vid tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium innan ordinarie tjänst erhållits, måste givetvis

särskilda föreskrifter meddelas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta härutinnan.

Tjänsterna bör avse undervisning företrädesvis i vissa ämnen eller viss

grupp av ämnen. Såsom är fallet beträffande nuvarande tjänster i A 17,

bör i tjänsten i viss utsträckning kunna inräknas undervisning i övningsämnen

och yrkesämnen. I fråga om undervisningsskyldigheten bör vad

som nu gäller för tjänster i A 17 tillämpas.

Vad beträffar nuvarande folkskollärartjänster i lönegrad A 17, vill jag

förorda, att de ordinarie tjänsterna på enhetsskolans högstadium från och

med den 1 juli 1959 omvandlas till tjänster av den föreslagna nya typen

och att nuvarande särskilda extra ordinarie tjänster vid högre skolor i anslutning

till vad jag nyss anfört indrages med utgången av juni 1959.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

i anledning av vad jag här i olika hänseenden förordat ävensom att

utfärda föreskrifter om de övergångsanordningar, som må befinnas påkallade.

Under åberopande av vad jag här anfört och förordat hemställer jag,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungi. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

a) godkänna av mig förordade grunder för vidareutbildning

av folkskollärare;

b) godkänna av mig förordade grunder för inrättande av

f olkskollärart j änster i lönegrad Ao 19 på enhet sskolans högstadium

m. m.;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,

som föranledes av vad som föreslagits

under a) och b);

d) till Vidareutbildning av folkskollärare för budgetåret

1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 600 000 kronor.

II. Anslag till folkskoleseminarieorganisationen

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar

A. Seminarieorganisationen

I kungl. brev den 24 maj 1957 till skolöverstyrelsen angående folkskoleseminarieorganisationen

m. m. har bl. a. föreskrivits, att beteckningen å

seminarium för utbildning av klasslärare i folkskolan skall från och med

den 1 juli 1957 vara folkskoleseminarium. Den nya seminarieorganisationen

(se statsliggaren s. 633) omfattar nu 26 seminarier, men i nämnda kungl.

brev har förordnats, att folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping

och småskoleseminariet i Stockholm skall nedläggas, det förstnämnda vid

utgången av budgetåret 1958/59 och det sistnämnda vid utgången av

budgetåret 1957/58. Vid utgången av budgetåret 1957/58 skall enligt

tidigare beslut även folkskoleseminariet för manliga elever i Stockholm

nedläggas.

För hösten 1957 har Kungi. Maj:t medgivit intagning i folkskoleseminariernas

första klass av 12 avdelningar på fyraårig folkskollärarlinje, 12 avdelningar

på tvåårig folkskollärarlinje, 1 avdelning på treårig småskollärarlinje

och 25 avdelningar på tvåårig småskollärarlinje med högst 24 elever

i varje avdelning. I förhållande till elevintagningen hösten 1956 innebär

detta oförändrat antal klassavdelningar på fyraårig folkskollärarlinje och

treårig småskollärarlinje, minskning med 7 avdelningar på tvåårig folkskollärarlinje

samt ökning med 3 avdelningar på tvåårig småskollärarlinje.

Genom den sålunda bestämda elevintagningen på tvåårig folkskollärarlinje

och tvåårig småskollärarlinje har den totala examinationen av folk- och

småskollärare vårterminen 1959 slutligt reglerats. Intagningen på treårig

småskollärarlinje reglerar till en mindre del examinationen av småskollärare

vårterminen 1960, medan intagningen på fyraårig folkskollärarlinje delvis

reglerar examinationen av folkskollärare vårterminen 1961.

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

Skolöverstyrelsens förslag

Skolöverstyrelsen föreslår i samband med sina anslagsäskanden för nästa

budgetår att elevintagningen hösten 1958 vid folkskoleseminarierna fastställes

till följande antal avdelningar med 24 elever per avdelning: för folkskollärarutbildning

12 avdelningar på fyraårig linje och 10 avdelningar på

tvåårig linje samt för småskollärarutbildning en avdelning på treårig linje

och 40 avdelningar på tvåårig linje.

Överstyrelsen räknar med att av den föreslagna intagningen till folkskollärarutbildning

omkring halva antalet elever skall vara kvinnor och halva

antalet män. I fråga om småskollärarutbildningen räknar överstyrelsen med

enbart kvinnliga elever, även om män i enlighet med riksdagens beslut 1957

skall äga tillträde till småskollärarutbildning.

Till grund för överstyrelsens förslag ligger de beräkningar av examinationsbehov

och examination, som framgår av följande tabeller.

Tabell A. Folkskollärare

Läsår

Examinationsbehov

Examination

Överskott

respektive

brist

per år

Summa

överskott

eller

brist

1

2

3

Summa

1956/57

— 1000

57/58

730

60

— 45

745

1 255

+ 510

— 490

58/59

730

0

20

750

920

+ 170

— 320

59/60

195

240

20

455

670+ 851)

+ 300

— 20

60/61

— 90

160

20

60

260 +215?+ 85*)

+ 470

+ 450

61/62

— 15

400

385

260 +110?+ 85’)

+ 70

+ 520

62/63

135

300

435

26’0? + 110? + 85l)

+ 20

+ 540

63/64

200

400

600

260? + 260? + 85‘)

+ 5

+ 545

64/65

90

400

490

65/66

405

200

605

1 Beräknad examination vid lärarhögskolan.

Tabell B. Småskollärare

Läsår

Examinations-

behov

Examination

Överskott

respektive

brist

per år

Summa

överskott

eller

brist

1956/57

+ 60

57/58

365

525

+ 160

+ 220

58/59

470

525

+ 55

+ 275

59/60

715

595

— 120

+ 155

60/61

935

20 + 9107

— 6

+ 150

61/62

795

207 + 775?

0

+ 150

62/63

885

207 + 865?

0

+ 150

63/64

590

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 10S år 1958

Vid beräkningarna i tabellerna har hänsyn tagits till att enligt kungl. brev

den 24 maj 1957 återgång till bestämmelserna i kungörelsen 1947:234 rörande

antalet lärjungar i klassavdelningarna skall äga rum läsåren 1959/00

-—1962/63. Vidare förutsättes i fråga om småskollärares successiva övertagande

av klass 3 i skolor av A-form kungörelsen 1954: 230 tillämpas till

och med läsåret 1964/65 utom under läsåret 1963/64. Frågetecken markerar

ännu ej beslutad examination. De i tabellen kursiverade siffrorna anger

de nu aktuella intagningsfrågorna.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

I tabell A (kol. 1) och B anges examinationsbehovet för folkskolan enligt

nyss angivna förutsättningar med avseende å elevantalet i läraravdelningarna

samt småskolläramas övertagande av klass 3 i A-skolor. Siffrorna är

hämtade ur en av överstyrelsens statistiska kontor upprättad promemoria.

Statistiska kontoret beräknar att årligen till och med läsåret 1964/65 ytterligare

300 småskollärare övertar klass 3, dock med undantag för läsåret

1963/64. Detta undantag beror på att enligt riksdagens beslut 1957 småskollärarutbildningen

skall bli treårig från och med läsåret 1961/62. frånsett

särskild tvåårig linje för studenter. Examinationen vårterminen 1963

skulle därför bli obetydlig.

I tabell A kol. 2 anges behovet av folkskollärare för högre skolformer.

Överstyrelsen betonar, att det nu är särskilt vanskligt att kalkylera behovet

av folkskollärare för enhetsskolan och realskolans lägre klasser och för täckande

av underskott på akademiskt utbildade lärare.

Det framgår av statistiska kontorets P.M., att antalet folkskollärare vid

högre läroanstalter ökat avsevärt under senare år. Höstterminerna 1951

t. o. m. 1956 hade sålunda respektive 224, 255, 315, 318, 448 och 606 folkskollärare

utan akademisk examen full tjänstgöring vid högre skolor under

överstyrelsens inseende. På heltidstjänster i läroämnen å enhetsskolans högstadium

eller vid i folkskolan inbyggda realskollinjer klass 7—9 tjänstgjorde

läsåret 1956/57 närmare 450 folkskollärare (i dåvarande 23:e eller lägre

lönegrad) mot 300 föregående år. Det totala antalet dylika tjänster kan nu

med ledning av folkskolinspektöremas uppgifter bedömas bli avsevärt större

än enligt fjolårets beräkningar. I sina beräkningar av behovet av folkskollärare

på enhetsskolans högstadium utgick seminarieutredningen liksom

realskoleutredningen från den tidigare träffade överenskommelsen om att

halva antalet lärartjänster i läroämnen på detta stadium skulle avses för

folkskollärare i (dåvarande) 23 lönegraden. Denna överenskommelse är nu

upphävd. Nyare beräkningar rörande den kommande tillgången på akademiskt

utbildade lärare är ej tillgängliga för överstyrelsen. Inom universitetsutredningen

torde dylika beräkningar vara under arbete. I avvaktan på

resultatet av dessa beräkningar har överstyrelsen i kolumn 2 under examinationsbehovet

i tabell A medtagit samma siffror, som ingår i motsvarande

kolumn 2 i tabell 11 A i prop. 1957: 123.

I tabell A kol. 3 ånger siffran —45 den minskning av examinationsbehovet,

vilken såsom en engångsföreteelse blir följden av den aspiranttjänstgöring,

som mellanskolläraraspirantema vid lärarhögskolan skall fullgöra.

Följande siffror i kolumn 3 är ett skönsmässigt uppskattat behov av folkskollärare

för ytterligare inrättade avdelningar av klass 8 i folkskolor utanför

försöksdistrikten.

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

I kolumnerna för examination har överstyrelsen i likhet med seminarieutredningen

räknat med ett bortfall under eller omedelbart efter utbildningstiden

av 10 % av de intagna eleverna pa folkskollärarlinjerna och

5 % på småskollärarlinjerna.

I statistiska kontorets förutnämnda promemoria har folkskollärarbnsten

höstterminen 1950 för folkskolans del uppskattats till 660. Vid högre skolor

hade höstterminen 1956 600 folkskollärare utan akademisk examen full

tjänstgöring. Å heltidstjänster vid enhetsskolans högstadium och inbyggda

realskollinjer tjänstgjorde 358-j -78 = 436 folkskollärare. I otala antalet

folkskollärare vid dessa skolformer utgjorde sålunda 1 042. Enligt realskolutredningens

tab. 21 (sid. 66) och tab. 73 (sid. 399) har emellertid behovet

av folkskollärare vid de högre skolorna läsåret 1956/57 beräknats till 1 860.

Bristen vid dessa skolor skulle alltså uppgå till 1 860—1 042 = ca 820 eller

något mindre än ett år tidigare. Såsom seminarieutredningen anfört (sid.

161) kommer emellertid denna brist till en del att täckas genom framtida

frigörande av folkskollärare, som beräknats ersätta en övergående brist på

akademiker. Detta antal uppgår för åren efter 1956 till 520. Då under en

övergångstid fil. kandidater m. fl. liksom för närvarande torde komma att

stå till förfogande för tjänstgöring vid högre skolor, anser sig överstyrelsen

i analogi med seminarieutredningen icke böra räkna med att folkskollärare

snarast möjligt bör utexamineras för att täcka hela nämnda brist av 820

vid högre skolor. För läsåret 1956/57 anser sig överstyrelsen böra räkna

med en brist på omkring (820—520=) 300. Den sammanlagda folkskollärarbristen

sagda läsår skulle alltså uppgå till omkring (660+300=) 960.

Med hänsyn till siffrornas osäkerhet och då det kan övervägas, huruvida

icke examinerade folkskollärare i viss utsträckning bör sta till förfogande

för tjänstgöring i folkskolan även på vikariat, som omfattar kortare tid än

en månad, synes denna siffra böra höjas till omkring 1 000.

Siffran för småskolläraröverskottet läsåret 1956/57 — 60 — har hämtats

ur statistiska kontorets berörda promemoria.

Beträffande examinationen av folk- och småskollärare anför överstyrelsen

bland annat följande.

De elever, som intages på tvåårig folkskollärarlinje 1958, utexamineras

1960 och blir alltså disponibla för tjänstgöring läsåret 1960/61. Samtidigt

examineras de elever, som 1956 intogs på fyraårig linje, av vilka 260 beräknas

stå till förfogande. Från lärarhögskolan beräknas 85 komma. Såsom

framgår av tabell A är examinationsbehovet för läsaret 1960/61 inte mer än

90. Skulle 1958 på den tvååriga linjen intagas lika många elever som i år,

d. v. s. (12X24=) 288, varav 260 kunde beräknas bli disponibla för läsåret

1960/61, skulle den sammanlagda examinationen 1960 bli (260+260+85=)

605. Då examinationsbehovet samma år endast är 90, skulle examinationsöverskottet

för detta år bli (605—90=) 515 och med underskottet från läsåret

1959/60 frånräknat ge ett sammanlagt överskott av (515—20=) 495,

vilket måhända skulle bli väl stort.

Även om överstyrelsen i de beräkningar, som siffermässigt åskådhggöres

i tabell A, lämnat utrymme åt vissa marginaler, torde det med hänsyn till

osäkerheten hos alla dylika kalkyler vara lämpligt att låta beräkningarna

utmynna i ett siffermässigt överskott. ....

Enligt överstyrelsens uppfattning torde åtminstone 10 avdelningar böra

intagas på tvåårig lolkskollärarlinje 19.>8, d. v. s. (10X24=) 240 elever,

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts -proposition nr 1 OS år 1958

varav 215 kan beräknas bli disponibla för tjänstgöring läsåret 1960/61.

Såsom framgår av tabell A blir då det sammanlagda överskottet sagda läsår

450. Huruvida detta är tillräckligt, kan bedömas först sedan 1957 års

lärarutredning framlagt sina förslag och sedan eventuellt nytt statistiskt

material rörande bristen pa akademiskt utbildade lärare blivit tillgängligt.

I avvaktan härpå, föreslår överstyrelsen, att 10 avdelningar intages 1958 på

tvåårig folkskollärarlinje, vilket innebär en minskning med 2 avdelningar i

jämförelse med intagningen 1957 på denna linje.

Beträffande intagningen 1958 av elever på den fyraåriga folkskollärarhnjen

föreslår överstyrelsen med hänsyn till vad som anförts i föregående

stycke, samma intagning som 1957, d. v. s. (12X24=) 288 elever, varav

260 kan beräknas bli disponibla för tjänstgöring läsåret 1962/63. Examinationen

1962 regleras slutligt genom intagning av elever på tvåårig folkskollärarlinje

1960.

De elever, som 1958 intages på tvåårig småskollärarlinje, utexamineras

1960 tillsammans^ med de elever, som 1957 intogs i en avdelning på den

enda treåriga småskollärarlinjen. Såsom framgår av tabell B, är examinations

behovet för läsåret 1960/61 beräknat till 935. Om 1958 på tvåårig

småskollärarlinje intages 40 avdelningar, d. v. s. (40X24=) 960 elever, kan

därav omkring 910 beräknas bli disponibla för tjänstgöring läsåret 1960/61.

frångår av nyssnämnda tabell, att det raknemässiga överskottet för

sagda läsår da blir 150. vilket torde vara en önskvärd säkerhetsmarginal.

Överstyrelsen föreslår sålunda en intagning 1958 av 40 avdelningar på tvåårig

småskollärarlinje, vilket innebär en ökning med 15 avdelningar i jämförelse

med intagningen 1957. Vidare bör fortfarande en avdelning på treårig

småskollärarlinje intagas.

Det möter ingå svårigheter att placera det föreslagna antalet nya avdelningar

vid^seminarierna. Tvärtom kommer de flesta seminarierna att under

läsaret 1958/59 arbeta med ett mindre antal avdelningar, än de är organiserade

för. I avvaktan på vad 1957 års lärarutrednings förslag eventuellt

kan komma att innebära beträffande beräkningarna av folkskollärarbehovet,

anser sig överstyrelsen icke nu böra föreslå nedläggande av ytterligare

seminarier. En dylik avvaktande ståndpunkt i denna fråga överensstämmer

också med vad statsutskottet uttalade härom i sitt utlåtande 1957: 105

sid. 51.

Statskontoret erinrar om att statsmakterna vid 1957 års riksdag beräknat

det sammanlagda överskottet av folkskollärare läsåret 1960/61 till 305.

Enligt av skolöverstyrelsen omgjorda beräkningar skulle ifrågavarande

överskott utgöra 450. I betraktande härav synes intagningen på den tvååriga

folkskollärarlinjen i vart fall kunna minskas med två avdelningar,

varigenom sagda läraröverskott skulle begränsas till 407.

I sitt utlåtande över 1957 års lärarutrednings betänkande »Behov och

utbildning av klasslärare för enhetsskolans högstadium» har skolöverstyrelsen

företagit en omräkning av tabell A med hänsyn till utredningens prognoser

rörande högstadieklasslärare. I detta sammanhang anför skolöverstyrelsen

i huvudsak följande.

Enligt den omräknade tabellen blir för läsåret 1960/61 överskottet av

lärare 410 mot enligt de tidigare beräkningarna 450 och läsåret 1962/63

opaginerad Kontrollera mot PDF

G1

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

465 mot tidigare 540. I avvaktan på nya siffror rörande tillgången på akademiskt

utbildade lärare torde det vara nödvändigt att fortfarande räkna

med att 45 å 50 % av undervisningen i teoretiska läroämnen på enhetsskolans

högstadium bestrides av folkskollärare med vidareutbildning. Under

denna förutsättning bör alltså intagningen av elever till folkskollärarutbildning

bestämmas med ledning av de omräknade siffrorna, vilka ej avsevärt

skiljer sig från siffrorna i tabell A i överstyrelsens petita.

Överstyrelsen föreslog i petita en intagning 1958 på studentlinje av 10

avdelningar, d. v. s. (10X24=) 240 elever, varav 215 beräknades bli disponibla

för tjänstgöring läsåret 1960/61. Under denna förutsättning skulle

alltså det räknemässigt erhållna läraröverskottet samma läsår bli 450, medan

samma överskott enligt tabellen ovan skulle bli 410. Vill man uppnå

ett överskott av 450, bör således ytterligare två avdelningar på studentlinje

intagas 1958. Med hänsyn till angelägenheten av att om möjligt komma

ifrån den nuvarande lärarbristsituationen, förordar överstyrelsen en intagning

1958 av 12 avdelningar på studentlinjen. Däremot torde det ej finnas

anledning att öka intagningen 1958 på fyraårig linje utöver de 12 avdelningar,

som överstyrelsen föreslagit i petita för budgetåret 1958/59. De

elever, som 1958 intages på fyraårig linje, utexamineras 1962 och blir således

tillgängliga för tjänstgöring läsåret 1962/63. Den slutliga examinationen

1962 regleras genom intagning på studentlinjen 1960, vilken intagning

då, om så befinnes erforderligt, givetvis kan göras avsevärt större, än vad

som nu synnerligen preliminärt beräknats.

Departementschefen

Vad som nu genom omfattningen av elevintagningen hösten 1958 skall

bestämmas, är dels examinationen på den 2-åriga småskollärarlinjen till

läsåret 1960/61, dels examinationen på den 2-åriga folkskollärarlinjen till

läsåret 1960/61, och dels examinationen på den 4-åriga folkskollärarlinjen

till läsåret 1962/63, vilken dock endast delvis reglerar den slutliga examinationen

till sistnämnda läsår.

Sedan 1957 års riksdag fattat beslut om genomförande av den treåriga

småskollärarutbildningen och minskning av elevantalet i läraravdelningar

vid folkskolor av A-formen, föreligger nu säkrare utgångspunkter än föregående

år för beräkning av examinationsbehovet och examinationen beträffande

folk- och småskollärare. De framtida förhållandena med avseende å

indragning av realskolans lägsta klasser och det därav följande ökade lärarbehovet

i folkskolan är även säkrare kända i år än förra året. Betydligt

mindre osäkerhet synes således vidlåda de av skolöverstyrelsen i höstens

petita verkställda beräkningarna av lärarbehovet i folkskolan än tidigare

kalkyler.

Svårast för överstyrelsen att bedöma har varit behovet av folkskollärare

för enhetsskolans högstadium och realskolans lägre klasser och för täckande

av underskott på akademiskt utbildade lärare. Den tidigare överenskommelsen

om proportioneringen av antalet tjänster i dåvarande 23 lönegraden

för folkskollärare med sikte på förhållandena vid fullt utbyggd enhetssko-la

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

har ju numera upphävts. Nyare beräkningar om den kommande tillgången

på akademiskt utbildade lärare har ej funnits att tillgå. I sina petita har

överstyrelsen därför fått nöja sig med att i fråga om examinationsbehovet

av folkskollärare i tabellen A, kolumn 2, införa samma siffror, som ingick i

motsvarande kolumn 2 i tabell 11 A i föregående års seminarieproposition.

I senare avgivet utlåtande över 1957 års lärarutrednings betänkande om

behov och utbildning av klasslärare för enhetsskolans högstadium har överstyrelsen

gjort en omräkning av nämnda tabell A och därvid tagit hänsyn

dels till de nyare beräkningar rörande behovet av lärare i teoretiska läroämnen

på enhetsskolans högstadium, varifrån utredningen utgått, dels till

utredningens antagande att 45 procent av detta lärår behov skulle tillgodoses

med vidareutbildade folkskollärare. Resultatet av denna omräkning har

blivit ett ökat examinationsbehov och, om den i petita föreslagna intagningen

på folkskollärarlinjema vidhålles, en minskning av det siffermässigt

beräknade läraröverskott läsåret 1960/61, som överstyrelsen kommit fram

till i den ursprungliga tabellen A. I sin kommentar till den omräknade tabellen

A konstaterar överstyrelsen, att det, i avvaktan på nya siffror rörande

tillgången på akademiskt utbildade lärare, är nödvändigt att fortfarande

räkna med att 45 ä 50 procent av undervisningen i teoretiska läroämnen på

enhetsskolans högstadium bestrides av folkskollärare med vidareutbildning.

Intagningen av elever till folkskollärarutbildning bör därför enligt överstyrelsens

mening bestämmas med ledning av de i den omräknade tabellen

angivna behovssiffroma. Då det vidare är angeläget att så långt möjligt

komma ifrån den nuvarande lärarbristsituationen, förordar överstyrelsen i

sitt remissutlåtande en större intagning på den 2-åriga folkskollärarlinjen

hösten 1958 än vad som föreslogs i petita, så att det siffermässiga läraröverskottet

läsåret 1960/61, trots det nu konstaterade större behovet, hålles

på den nivå som kalkylerades i petita.

I det föregående avsnittet om vidareutbildning för folkskollärare har jag,

med sikte på förhållandena under de närmaste åren, föreslagit ett nytt slag

av tjänster på enhetsskolans högstadium och en ny form av vidareutbildning

för folkskollärare och även framlagt vissa synpunkter på fördelningen

mellan olika lärarkategorier av tjänster i läroämnen på enhetsskolans högstadium.

I det sammanhanget har jag också haft anledning framhålla, att

man ännu några år framöver måste räkna med en särskilt i vissa ämneskombinationer

besvärande lärarbrist i de högre skolformerna.

Att man vid bestämmandet av elevintagningen hösten 1958 måste räkna

med ett något större examinationsbehov än det överstyrelsen angivit i den

ursprungliga tabellen A i petita synes mig klart. Vad överstyrelsen efter

omräkning av tabellen kommit fram till i fråga om examinationsbehovet och

den aktuella elevintagningen torde bättre överen sstämma med den nu föreliggande

situationen. Jag kan därför, när det gäller intagningen på folkskol
-

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

lärarlinjerna höstterminen 1958, ansluta mig till överstyrelsens senast framlagda

förslag om oförändrad intagning, d. v. s. 12 avdelningar på såväl 2- årig som 4-årig folkskollärarlinje.

Intagningen för småskollärarutbildning hösten 1958 bör i enlighet med

vad överstyrelsen föreslagit omfatta 40 avdelningar på 2-årig och 1 avdelning

på 3-årig linje, innebärande en ökning med 15 intagningsavdelningar

på den 2-åriga linjen och oförändrad elevintagning på den 3-åriga linjen.

Jag vill dock i fråga om de beräkningar av överstyrelsen, som redovisats i

tabell B, redan nu framhålla, att den där på längre sikt kalkylerade, ännu

icke fastställda examinationen synes för lågt beräknad.

Det torde i vanlig ordning få ankomma på Kungl. Maj:t att framdeles

efter förslag av skolöverstyrelsen meddela närmare bestämmelser i anledning

av vad jag nu förordat rörande elevintagningen på folk- och småskollärarlinjema.

I statsutskottets utlåtande 1957: 105 har utskottet uttalat, att bland

annat tillsättandet av 1957 års lärarutredning utgjorde ett skäl att tills

vidare i avvaktan på resultatet av utredningen bibehålla en något större

elasticitet i seminarieorganisationen än vad som följde av Kungl. Maj:ts

i propositionen 1957: 123 redovisade förslag till organisation. I det föregående

har förslag framlagts rörande vidareutbildning av folkskollärare för

enhetsskolans behov. Säkrare underlag har därigenom erhållits för en bedömning

av seminarieorganisationens framtida dimensionering. Det synes med

hänsyn härtill lämpligt att Kungl. Maj:t uppdrar åt skolöverstyrelsen att,

sedan beslut fattats angående den nya vidareutbildningen, verkställa nya

beräkningar rörande seminarieorganisationens omfattning, åskådliggjorda

på sätt framgår av tabell 10 sid. 48 i propositionen 1957: 123, i samband

varmed bör upptas jämväl frågan om genomförande av den vid förra årets

riksdag beslutade samordningen av vissa seminarier (Växjö, Härnösand).

Av undersökningen föranledda resultat bör av överstyrelsen anmälas i samband

med anslagsäskandena för budgetåret 1959/60.

B. Beräkning av folkskoleseminariernas avlöningsanslag

Anslag

1957/58 (statsliggaren s. 630) ........................... 21 010 000

1958/59 (förslag) ...................................... 23 775 000

Skolöverstyrelsens förslag

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

2 712 000 kronor. Härav hänför sig ett belopp av 2 588 800 kronor till

automatiska utgiftsökningar på grund av den allmänna lönehöjningen, löneklassförändringar,

nedsättning av undervisningsskyldigheten för lärare i

s. 64 Kontrollera mot PDF

64 Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

läroämnen m. m. I övrigt betingas den föreslagna höjningen av följande

förslag:

1) inrättande av en övningsskollärartjänst i Ao 19 eller Ao 13 vid seminariet

i Haparanda,

2) uppflyttning av två övningslärartjänster i Ao 12 i kvinnlig slöjd till

Ao 17,

3) minskning med 4 100 kronor av delposten till arvoden åt seminarieläkare

m. m.,

4) anvisande av 1 000 kronor till komplettering av ämneskatalogen vid

seminariebiblioteket i Landskrona,

5) anvisande av 10 400 kronor till auskultering i folkskola och enhetsskola

för deltagare i praktisk lärarkurs,

6) anvisande av 3 000 kronor till arvoden till föreståndare vid två fortbildningsinstitut,

7) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionema och

justering av gällande beräkningsgrunder m. m.,

8) höjning av medelsanvisningen till försök med metodisk handledning,

enhetsskolans arbetsmetoder och liknande anordningar från 200 000 kronor

till 220 000 kronor.

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

1. Vid seminariet i Haparanda finns för närvarande 4 ordinarie övningsskollärartjänster

och 1 extra ordinarie dylik tjänst. Rektor hemställer, att

en ny ordinarie övningsskollärartjänst inrättas med bibehållande av den

befintliga extra ordinarie tjänsten och att alltså övningsskolan utvidgas

med en avdelning. Denna avdelning skulle bli av b-typ, och syftet med den

är, att till densamma skall efter överenskommelse med folkskolans myndigheter

hänvisas samtliga nybörjare i Haparanda skoldistrikt, vilka är enbart

finskspråkiga eller äger synnerligen bristfälliga insikter i svenska språket.

Ur utbildningssynpunkt finner rektor det angeläget, att seminarieeleverna

i en avdelning i övningsskolan kan få studera de speciella svårigheter i angivna

hänseende, som de kan komma att möta såsom lärare. Folkskolestyrelsen

i Haparanda tillstyrker den föreslagna anordningen, som styrelsen

anser vara både önskvärd och behövlig.

2. I personalförteckningen är upptagna 4 lärartjänster i kvinnlig slöjd

i lönegraden Ao 12. De är avsedda för undervisningen enbart av övningsskolans

lärjungar vid seminarier, som hittills mottagit uteslutande manliga

seminarieelever. De är placerade vid bland annat folkskoleseminarierna i

Karlstad och Uppsala. Dessa seminarier har nu även kvinnliga elever, vilka

skall ha undervisning i kvinnlig slöjd av lärare med den kompetens, som

erfordras för lönegraden Ao 17. Tjänsten vid seminariet i Uppsala står vakant

och bör ersättas med tjänst i Ao 17. Likaså bör tjänsten i Ao 12 vid

seminariet i Karlstad utbytas mot tjänst i Ao 17.

3. Av överstyrelsen under punkten Allmänna läroverken: Avlöningar (jfr

1958 års åttonde huvudtitel s. 491) framlagt förslag om inrättande vid

bland annat läroverken i Gävle och Växjö av ordinarie skolskötersketjänster,

avsedda även för seminarierna i dessa städer, beräknas medföra en

besparing av 4 100 kronor under denna post.

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kuncjl. May.ts proposition nr 10S år 1958

5. Beträffande delposten Allmänna läroverken: Särskilda arvoden vid

läroverk med lärarkurs (jfr 1958 års åttonde huvudtitel s. 504) liar överstyrelsen

framhållit angelägenheten av att lärarkandidaterna beredes möjlighet

att auskultera i folkskola och enhetsskola. Även om lärarkandidaterna

vid folkskoleseminarium har möjlighet att auskultera i övningsskolan,

behöver de också få tillfälle att auskultera i folkskola, och enhetsskola utanför

seminariet. Lärare, som mottager auskultant, bör erhålla ett arvode av

5 kronor per lektionstimme.

7. I sina petita för innevarande budgetår föreslog överstyrelsen en väsentligt

ökad medelsanvisning till biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna.

Med anledning härav har bestämmelserna rörande biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna

vid seminarierna från och med den 1 juli 1957 ändrats

i följande avseende: dels har det belopp, som får disponeras för jämkningar

uppåt av de seminarierna enligt gällande regler tillkommande anslagsbeloppen,

ökats från 3 procent till 20 procent, av summan av de för de olika

seminarierna beräknade anslagsbeloppen, dels har maximiarvodet för sekreterare

och kamrerare fastställts till 3 000 kronor.

Såsom överstyrelsen framhållit i sina anslagsberäkningar angående avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal vid de allmänna läroverken har

de ändrade bestämmelserna om biträdeshjälpen medfört en förbättring, som

dock icke på långt när kan anses vara tillfyllest för att bereda rektorerna

erforderlig lättnad i fråga om de administrativa arbetsuppgifterna. Överstyrelsen

har därför ansett sig böra ånyo framföra ett förslag om ändrade

grunder för beräkning av anslagsbeloppen till biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna.

Det förslag överstyrelsen sålunda framlägger överensstämmer

i princip med föregående års förslag, dock med de ändringar, som föranledes

av 1957 års löneplansrevision.

Enligt nuvarande bestämmelser skall för varje seminarium fastställas ett

anslagsbelopp, inom vilket kostnaderna för avlöningsförmåner åt personal,

som anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, skall rymmas. Anslagsbeloppet

skall beräknas enligt följande grunder: 1 400 kronor för varje avdelning

av studentlinje, 1 250 kronor för varje avdelning av fyraårig linje

och småskollärarlinje, 260 kronor för varje övningsskollärartjänst vid seminariets

övningsskola, 200 kronor för varje dylik tjänst vid seminarieortens

folkskolor, 1 250 kronor för lärarkursseminarium samt för realskollinje

vid övningsskola det belopp, som enligt de för allmänna läroverken

i förevarande hänseende gällande grunderna utgår för fristående realskola

med samma elevantal som i klasserna 7-—9 i övningsskolans realskollinje.

Det på angivet sätt beräknade anslagsbeloppet kan av överstyrelsen jämkas

uppåt eller nedåt i den mån särskilda omständigheter föranleder därtill.

För jämkning uppåt äger överstyrelsen i den utsträckning så erfordras

disponera ett belopp motsvarande sammanlagt högst tjugo procent av summan

av de för de olika seminarierna beräknade anslagsbeloppen.

Överstyrelsen föreslår, att anslagsbeloppet beräknas med ett fast och ett

rörligt belopp. Det justa beloppet bör vara av olika storlek för sådana seminarier,

som utbildar folkskollärare eller folkskollärare och småskollärare,

och för sådana seminarier, som utbildar enbart småskollärare. Med hänsyn

till att de sistnämnda seminariernas organisation är mindre komplicerad,

bör det fasta beloppet där sättas liigre än för seminarier av det förstnämnda

slaget. Överstyrelsen föreslår att de fasta beloppen bestämmes till 7 500

5 — Bihang till riksdagens protokoll l!)ftS. t samt. Nr 10S

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

respektive 4 500 kronor per budgetår. För lärarkursseminarium föreslås ett

fast belopp av 1 500 kronor.

Vad angår det rörliga beloppet finner överstyrelsen, att det bör grunda sig

enbart på antalet klassavdelningar och beräknas på sådant sätt, att de inkluderar

ersättning för allt sådant arbete, som kan anses vara i stort sett

lika vid de skilda seminarierna. Här anser överstyrelsen, att 2-årig studentlinje

för utbildning av folkskollärare bör erhålla det högsta beloppet per

klassavdelning. Ett något mindre belopp bör utgå till 2- eller 3-årig linje

för utbildning av småskollärare och ett ännu något lägre belopp för 4-årig

linje för folkskollärare. Överstyrelsen föreslår dessa belopp till respektive

1 750, 1 650 och 1 550 per klassavdelning.

För seminarier med inbyggd realskollinje föreslås att ett rörligt belopp

utgår, grundat på lärjungeantalet. Detta belopp bör utgöra 17 kronor per

lärjunge.

För jämkningar uppåt av anslagsbeloppen vill överstyrelsen föreslå, att

ett belopp må disponeras, som motsvarar sammanlagt högst 10 procent av

totalsumman av de anslagsbelopp, som beräknas böra utgå för seminarierna.

Beträffande dispositionen av det för seminariet fastställda anslagsbeloppet

föreslår överstyrelsen samma ändringar som för de allmänna läroverken.

Statskontoret ifrågasätter om inte en övningsskoleavdelning för finskspråkiga

elever vid seminariet i Haparanda skulle kunna organiseras utan

att det hittillsvarande antalet avdelningar där ökas (p. 1). Särskilda medel

för ämneskatalogiseringen vid seminariet i Landskrona kan ämbetsverket

icke tillstyrka (p. 4). Statskontoret vill icke motsätta sig genomförande av

viss arvodering vid lärarkandidaternas auskultering i folkskola (p. 5). Med

hänsyn till att antalet seminarier minskas med två till nästa budgetår är

enligt ämbetsverket någon ökning av beloppet till försök med metodisk

handledning m. m. (p. 8) icke påkallad.

Departementschefen

Att övningsskolan vid seminariet i Haparanda utvidgas med en särskild

avdelning för finskspråkiga barn eller barn som har bristfälliga kunskaper

i svenska språket, finner jag av behovet påkallat, varför jag tillstyrker inrättande

av en ordinarie övningsskollärartjiinst där (p. 1). Mot överstyrelsens

förslag under punkt 2 har jag ingen erinran.

Med hänsyn till att jag i 1958 års statsverksproposition vid anmälan av

anslaget till Allmänna läroverken: Avlöningar (åttonde huvudtiteln s. 514)

icke ifrågasatt någon ändring beträffande antalet ordinarie skolskötersketjänster

torde under punkt 3 böra beräknas oförändrat belopp.

Jag är icke beredd att tillstyrka någon särskild medelsanvisning till ämneskatalogisering

vid seminariet i Landskrona (p. 4).

I anslutning till vad jag förordat under punkten Allmänna läroverken:

Avlöningar i årets statsverksproposition (s. 516) angående arvoden åt lärare

i folkskolan för mottagande av auskultanter från praktisk lärarkurs föreslår

jag att medel för dylikt ändamål även anvisas under detta anslag (p. 5).

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

Mot det av överstyrelsen beräknade beloppet, 10 400 kronor har jag ingen

erinran. Det bör få ankomma på skolöverstyrelsen att fastställa arvodena.

Med anledning av skolöverstyrelsens under punkt 6 framförda förslag

om arvoden till föreståndare vid fortbildningsinstitut får jag hänvisa till att

jag vid anmälan av anslaget till Skolöverstyrelsen: Avlöningar (åttonde huvudtiteln

s. 420) uttalat, att jag inte var beredd att i det sammanhanget

upptaga överstyrelsens förslag till omorganisation av fortbildningsverksamheten

för lärare till prövning. Jag anser mig därför icke här böra framlägga

något förslag om föreståndararvoden.

Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, att överstyrelsen i sina

anslagsäskanden för nästa budgetår framlagt förslag om ändringar i bestämmelserna

angående biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna vid såväl de allmänna

läroverken som folkskoleseminarierna. Under punkten Allmänna

läroverken: Avlöningar i årets åttonde huvudtitel (s. 515 f) har jag i vad

avser allmänna läroverken förklarat, att jag i princip biträder överstyrelsens

förslag. I avvaktan på viss utredning var jag dock icke beredd att taga

slutlig ställning till omfattningen av förstärkningen av biträdeshjälpen. Då

jag finner det lämpligt att frågan om biträdeshjälpen på rektorsexpeditionerna

avgöres i ett sammanhang vill jag nu endast uttala, att jag i princip

ansluter mig till förslaget om förstärkning av biträdeshjälpen vid seminarierna.

Vidare förordar jag att medelsanvisningen för hithörande ändamål

(p. 7) utökas högst intill den ram, överstyrelsen föreslagit. För jämkningar

uppåt av anslagsbeloppen bör dock icke fastställas högre procenttal än vad

som föreslagits beträffande de allmänna läroverken, nämligen fem procent.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att efter förslag av skolöverstyrelsen

besluta angående grunderna för biträdeshjälpen.

Någon ökning av medelsanvisningen till försök med metodisk handledning

m. m. (p. 8) anser jag mig icke böra tillstyrka.

Det beslutade nedläggandet av folkskoleseminariet för manliga elever i

Stockholm och småskoleseminariet i Stockholm med utgången av innevarande

budgetår föranleder indragning av vissa tjänster, nämligen vid folkskoleseminariet

en rektorstjänst i Bp 1, sju lektorstjänster i Ao 26, en lektorstjänst

i Ae 26 eller Ae 24, sjutton övningsskollärartjänster i Ae 19 eller

Ae 13 och en vaktmästartjänst i Ag 7 samt vid småskoleseminariet en rektorstjänst

i ABp 26, tre seminarieadjunktstjänster i Ao 23, fyra övningsskollärartjänster

i Ae 19 eller Ae 13 och en vaktmästartjänst i Ae 7. Den

ordinarie personal, som ej i samband med nedläggandet avgår med pension,

bör förflyttas. I den mån förflyttning ej kan ske redan från och med

den 1 juli 1958, bör erforderligt antal tjänster upptagas på övergångsstat,

tills förflyttning ordnats.

Beträffande seminariet för kvinnliga elever i Linköping räknar jag med

att sex extra ordinarie övningsskollärartjänster »vid folkskola» indrages

budgetåret 1958/59.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att skolöverstyrelsen hos Kungl.

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

Maj:t hemställt, att särskoleseminariet i Stockholm måtte avvecklas i och

med utgången av budgetåret 1958/59. Verksamheten vid särskoleseminariet

är samordnad med småskoleseminariet i Stockholm. Då detta seminarium

skall nedläggas med utgången av innevarande budgetår kan följaktligen

särskoleseminariet icke fortsätta sin verksamhet som hittills. För egen del

har jag intet att invända mot förslaget. Tillgången på särskollärare är numera

god. Under budgetåret 1958/59 pågående kurser vid särskoleseminariet

avslutas med utgången av sagda budgetår. Utbildningen av särskollärare

bör från och med budgetåret 1959/60 tills vidare ske enbart genom kursverksamhet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta

i dessa frågor.

På grund av vad jag nu anfört samt med hänsyn tagen till de automatiska

utgiftsförändringama och efter omräkning av medelsbehovet i anslutning

till vad jag förordat beträffande seminarieorganisationen beräknar jag en

höjning av anslaget för nästa budgetår med 2 765 000 kronor till 23 775 000

kronor med den fördelning på olika poster, som framgår av avlöningsstaten

i efterföljande hemställan.

Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1958/59, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,

som föranledes av vad jag i det föregående förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1958/59:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.............................. 10 775 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämde

av Kungl. Maj:t, förslagsvis.......... 360 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 9 960 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 2 680 000

Summa kronor 23 775 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 23 775 000 kronor.

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader

Anslag

1957/58 (statsliggaren s. 642) ............................ 1 945 000

1958/59 (förslag) ....................................... 2 050 000

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958 69

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

137 380 kronor enligt följande sammanställning

1. Sjukvård m. m. (nu förslagsvis 61 000) ................. — 6 000

2. Reseersättningar (nu förslagsvis 15 600) ................ + 200

3. Bränsle, lyse oeh vatten (nu förslagsvis 780 000) ........ +80 000

4. Övriga expenser (nu 845 000) ......................... + 52 000

5. Trädgårdarnas underhåll och skötsel (nu förslagsvis 170 000) + 20 000

6. Särskilda kurser och föreläsningar m. m. (nu förslagsvis

74 670) ............................................ — 1 820

7. Bidrag till seminarieelevernas på folkskollärarlinje studiebe
sök

vid skolor företrädesvis av lägre skolform (nu förslagsvis

75 000) ......................................... — 5 000

8. Bidrag till anordnande av studie- och idrottsutfärder (nu

13 000) ............................................ + 9 000

9. Ökade inkomster av upplåtelse av lokaler m. m. (nu 34 000) — 15 000

10. Minskade inkomster av trädgårdarna (nu 53 000) ....... + 4 000

137 380

Av överstyrelsens framställning inhämtas bland annat följande.

2. Enligt nu gällande bestämmelser må till bestridande av resekostnadsersättning

och traktamente åt rektorer eller deras ombud vid studieresor till

folkskolor utgå högst 550 kronor till varje seminarium. På grund av ökade

resekostnader torde detta belopp böra ökas till 600 kronor. Medelsbehovet

blir då sammanlagt (24X600—) 14 400 kronor. För övriga kostnader, som

skall bestridas med medel ur denna anslagspost, torde böra beräknas 1 400

kronor. Överstyrelsen föreslår sålunda, att posten uppföres med 14 400+

1 400=) 15 800 kronor, innebärande en ökning med 200 kronor.

4. Delposten var för budgetåret 1956/57 uppförd med (611 000+178 000

=) 789 000 kronor, varav sammanlagt 56 000 kronor till de två seminarier

i Stockholm, som skall nedläggas vid utgången av innevarande budgetår.

Den verkliga belastningen har emellertid, de nämnda seminarierna frånräknade,

uppgått till omkring 794 500 kronor. Innevarande budgetår är posten

uppförd med 845 000 kronor, varav sammanlagt 33 000 kronor belöper sig

på mernämnda två seminarier i Stockholm. För budgetåret 1958/59 uppskattar

rektorerna medelsbehovet till 907 600 kronor, varav 609 736 kronor

till städningskostnader. Med hänsyn till inträffade och väntade löneökningar

och prisstegringar synes en höjning av delposten vara ofrånkomlig.

Överstyrelsen föreslår, att den uppföres med 897 000 kronor, innebärande

en ökning med (897 000—845 000=) 52 000 kronor.

5. Anslagsposten är för innevarande budgetår uppförd med 170 000 kronor,

varav sammanlagt 11 300 kronor belöper sig på de två seminarier i

Stockholm, som skall nedläggas vid budgetårets utgång. För budgetåret

1958/59 beräknar rektorerna bruttokostnaderna till 204 000 kronor och

inkomsterna till i runt tal 38 000 kronor. Med hänsyn till kostnadsstegringarna

torde en höjning av posten icke kunna undvikas. Överstyrelsen föreslår,

att posten uppföres med 190 000 kronor, innebärande en ökning med

(190 000—170 000=) 20 000 kronor.

6. Överstyrelsen beräknar följande utgiftsförändringar:

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj:ts propositiori nr 108 år 1958

a) folkskoleseminariet för manliga elever och småskoleseminariet

i Stockholm.......................................... — 4 160

b) föreläsningar i skolhygieniska spörsmål (höjning från 430 till

470 kronor per seminarium) ............................ -f- 960

c) kurser i tal- och röstvård (höjning från 650 till 715 kronor

per seminarium) ...................................... -j- 1 560

d) föreläsningar i skilda ämnen (höjning från 650 till 715 kronor

per seminarium) ...................................... -j- 1 560

e) socialpedagogiska föreläsningskursen vid folkskoleseminariet i

Stockholm (slopande av nuvarande maximering av föreläsningsarvode

för dubbeltimme) ..........................

1'') simundervisning och bad (ändrat elevantal m. m.) ........ — 1 690

g) förhyrande av idrottsplan.............................. — 50

— 1 820

8. Denna delpost är nu uppförd med 13 000 kronor. Rektorerna begär i

runt tal 36 000 kronor, varav till seminariet i Haparanda 8 000 kronor och

till seminariet i Lycksele 3 000 kronor. En höjning av delposten torde vara

nödvändig dels för att möjliggöra större bidrag särskilt till de nordliga seminarierna,

dels med hänsyn till de ökade resekostnaderna. Överstyrelsen

föreslår, att delposten uppföres med 22 000 kronor, innebärande en ökning

med 9 000 kronor.

10. Inkomsterna av trädgårdarna torde böra uppskattas till 49 000 kronor,

dvs. det nuvarande beloppet 53 000 kronor minskat med de för innevarande

budgetår beräknade inkomsterna vid de två nämnda seminarierna

i Stockholm (4 000 resp. 100 kronor).

Statskontoret kan icke biträda yrkandet om en höjning av beloppet till

bestridande av resekostnadsersättning och traktamente åt rektor eller dennes

ombud (p. 2). Delposten till bränsle, lyse och vatten (p. 3) ''bör enligt

ämbetsverket uppräknas till 840 000 kronor. Under punkterna 4 och 5 förordar

statskontoret oförändrad medelstilldelning. Ämbetsverket är icke

berett tillstyrka förslagen om höjning av beloppen till föreläsningar och

kurser (p. 6) samt om ökat anslag till anordnande av studie- och idrottsutfärder

(p. 8).

Departementschefen

Mot överstyrelsens beräkningar under punkterna 1—4, 7 och 9 har jag

ingen erinran. Beträffande anslagsposten till trädgårdarnas underhåll och

skötsel (p. 5) anser jag mig böra räkna med oförändrad medelsanvisning,

170 000 kronor. Under anslagsposten till särskilda kurser och föreläsningar

(p. 6) räknar jag med en minskning dels å 4 160 kronor, avseende de två

Stockholmsseminarierna, dels å 1 740 kronor till simundervisning och bad

jämte förhyrande av idrottsplaner, innebärande en sammanlagd minskning

av anslagsposten med 5 900 kronor. Enligt min mening bör bestämmelsen

om arvodesmaximering vid socialpedagogiska föreläsningskursen bibehållas.

Under punkt 8 räknar jag med oförändrad medelsanvisning. Inkomsten av

trädgårdarna (p. 10) bör beräknas till oförändrat belopp.

Vad jag nu förordat innebär en höjning av omkostnadsanslaget med

s. 71 Kontrollera mot PDF

71

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958

100 300 kronor. Med hänsyn till genomförda arvodesregleringar m. m. bör

anslaget för nästa budgetår uppräknas med sammanlagt 102 570 kronor

och således uppföras med 2 047 570 kronor eller i avrundat tal 2 050 000

kronor. Jag hemställer, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att till F olkskoleseminariema: Omkostnader för budgetåret

1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 2 050 000 kronor.

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m.

Anslag

1957/58 (statsliggaren s. 644) .............................. 458 000

1958/59 (förslag) ......................................... 458 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att detta reservationsanslag för nästa budgetår

höjes med 82 000 kronor enligt följande sammanställning.

1. Böcker, undervisningsmateriel och inventarier (nu 292 000

kronor) ............................................. -j- 65 000

2. Materiel för undervisning i slöjd och hushållsgöromål (nu

151 000) ............................................ + 12 000

3. Materiel för lek och idrott (nu 15 000).................. -f- 5 000

+ 82 000

Överstyrelsen anför bland annat följande.

Om seminarierna skall på ett tillfredsställande sätt kunna fullgöra sin

uppgift som tidsenliga lärarutbildningsanstalter, är det nödvändigt, att de

är försedda med erforderlig modern undervisningsmateriel och fortlöpande

kan komplettera sina bibliotek.

I skrivelse till överstyrelsen har folkskollärarförbunden hemställt, att

överstyrelsen ville överväga, på vad sätt övningsskolorna på ett effektivt

sätt skulle kunna utrustas med välordnade skolbibliotek. Förbundet föreslår,

att för ändamålet skall anslås medel motsvarande minst det belopp,

som anses erforderligt för skolbiblioteken inom skoldistrikt med mindre än

1 000 barn, d. v. s. 10 kronor per barn och år. Överstyrelsen finner det av

lärarförbunden gjorda förslaget innebära en lämplig anordning och föreslår,

att bestämmelser meddelas, att ur här förevarande anslag ett belopp motsvarande

minst 10 kronor för varje i vederbörande övningsskolor inskriven

lärjunge årligen skall användas för övningsskolornas bibliotek. Då antalet

elever i interna övningsskolor läsåret 1956/57 utgjorde 4 727, räknar överstyrelsen

med ett ökat anslagsbehov för nämnda ändamål av 47 000 kronor.

Departementschefen

Vid utgången av budgetåren 1954/55, 1955/56 och 1956/57 uppgick

reservationsmedelsbehållningen å ifrågavarande anslag till sammanlagt

respektive 93 096, 110 287 och 127 705 kronor. Med hänsyn härtill anser

jag mig icke böra föreslå någon anslagshöjning. För nästa budgetår bör

anslaget sålunda uppföras med oförändrat belopp 458 000 kronor. Jag hemställer,

att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 108 år 1958

att till Folkskoleseminariema: Materiel, böcker to. ra.

för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 458 000 kronor.

4. Folkskoleseminariema: Utrustning

Anslag

1957/58 (statsliggaren s. 645) .............................. 500 000

1958/59 (förslag) ......................................... 550 000

Skolöverstyrelsen föreslår, att anslaget för nästa budgetår höjes med

300 000 kronor. I sina anslagsäskanden redogör överstyrelsen närmare för

de ändamål vid de olika seminarierna, som bör tillgodoses av anslaget. Härutinnan

torde få hänvisas till handlingarna. Överstyrelsen anför bland annat

följande.

Åtskilliga av de äldre seminarierna arbetar med otidsenlig och försliten

materiel, som måste förnyas. En del av de äldre folkskoleseminariema har

sedan gammalt varit avsedda för enbart manliga eller kvinnliga elever. Skall

dessa seminarier, såsom önskvärt är, kunna ta emot både manliga och

kvinnliga elever, medför detta ofrånkomliga utrustningsbehov. Vissa seminarier

har sedan länge tillämpat ämnesrumssystem i stället för klassrumssystem.

Andra seminarier ämnar övergå till ämnesrumssystem, vilket också

medför vissa utrustningsbehov. Musikinstrumenten vid seminarierna utsättes

för stark förslitning, och de måste ständigt förnyas och kompletteras.

Departementschefen

Enligt min mening är en viss förstärkning av seminariernas resurser för

utrustningsanskaffning motiverad icke minst med hänsyn till vad överstyrelsen

anfört rörande övergång till ämnesrum. För egen del förordar jag,

att anslaget för nästa budgetår uppföres med 550 000 kronor, vilket innebär

en ökning med 50 000 kronor. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen

att till Folkskoleseminariema: Utrustning för budgetåret

1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 550 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda under I och II: 1—

4 hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj :t Konungen samt förordnar att

till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse,

bilaga vid detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Göransson

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 108 år 1958 73

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans

högstadium m. m................................................ 3

1. Inledning.................................................... 3

2. Skolöverstyrelsens anslagsäskanden beträffande anslaget till Be
fordringskurser

för folkskollärare .............................. 8

3. 1957 års lärarutrednings betänkande om behov och utbildning av

klasslärare på enhetsskolans högstadium ....................... 12

4. Remissyttranden över lärarutredningens betänkande ............ 22

5. Departementschefen .......................................... 43

II. Anslag till folkskoleseminarieorganisationen ........................ 56

1. Folkskoleseminarierna: Avlöningar ............................. 56

A. Seminarieorganisationen ................................... 56

Departementschefen ....................................... 61

B. Beräkning av folkskoleseminariernas avlöningsanslag.......... 63

Departementschefen ....................................... 66

2. Folkskoleseminarierna: Omkostnader ........................... 68

Departementschefen ....................................... 70

3. Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m................... 71

Departementschefen ....................................... 71

4. Folkskoleseminarierna: Utrustning ............................. 72

Departementschefen ....................................... 72

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. a1 i texten