Sök i Ratio Lex

Angående ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken m. m

1958-03-14 · 66 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 65 av 66 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:115, Angående ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

1

Nr 115

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade grunder

för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna

läroverken m. m.; given Stockholms slott den

14 mars 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

På grundval av de förslag, som utarbetats av skolförfattningssakkunniga,

föreslås att den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken

från den 1 juli 1958 skall åvila de kommunala skolstyrelserna. För statsmedel,

som skolstyrelsen eller annat kommunalt organ har om händer för

bestridande av kostnader för läroverks drift, skall kommunen som sådan

vara ansvarig gentemot staten. För de kostnader kommunerna vållas genom

övertagande av ifrågavarande arbetsuppgifter skall de erhålla kompensation

genom att staten avstår från att utkräva vissa skyldigheter eller

avgifter, som nu åvilar läroverkskommun. Vidare föreslås att läroverkskommuns

åligganden i samband med denna reform skall regleras genom

generella författningsföreskrifter i stället för genom separata åtaganden.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1068. 1 samt. Nr 116

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14- mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, STRäNG, Andersson, Lindell, Lindström, Länge,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, anmäler efter

gemensam beredning med chefen för finansdepartementet frågor angående

ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken

m.m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Vid min anmälan den 28 februari 1958 av vissa följdfrågor i anledning

av skolstyrelsereformen m. m. framhöll jag inledningsvis, såsom framgår

av det vid propositionen 1958: 93 fogade utdraget av statsrådsprotokollet,

bland annat att skolförfattningssakkunniga den 29 januari 1958 avlämnat

en promemoria angående de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning.

Eftersom promemorian då var föremål för remissbehandling, kunde jag

inte tillsammans med övriga nämnda datum anmälda följdfrågor ta upp

spörsmålet om läroverkens ekonomiska förvaltning utan förutskickade, att

jag senare skulle återkomma till denna fråga.

Över ifrågavarande promemoria har infordrade utlåtanden nu avgivits

av kammarkollegiet, kammarrätten, statskontoret, riksräkenskapsverket,

skolöverstyrelsen, överstyrelsen för yrkesutbildning, överståthållarämbetet,

länsstyrelsen i Malmöhus län, domkapitlen i Uppsala och Stockholm,

styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm, direktionen över Stockholms stads

undervisningsverk, statens avtalsnämnd, utredningen angående redogöraransvaret

m.m., samt 1952 års tjänstebostadsutredning.

Vidare har yttranden avgivits av svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas

förbund, Stockholms skoldirektion, landsorganisationen i

Sverige, stat stjänstemännens riksförbund, Sveriges akademikers centralorganisation

samt tjänstemännens centralorganisation.

Då beredningen av ärendet numera slutförts, anhåller jag att närmare få

redogöra för frågor angående den ekonomiska förvaltningen av de allmänna

läroverken och därmed sammanhängande spörsmål.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958

3

II. Nuvarande förhållanden

1. Allmänna bestämmelser

Enligt gällande bestämmelser ankommer det på rektor vid allmänt läroverk

att handha läroverkets ekonomiska förvaltning. Han ansvarar ensam

för medelsförvaltningen med ett undantag: vården och ansvaret för byggnadsfonden

vid läroverk, där sådan finnes, åligger lokalstyrelsen.

Beslut om disposition av läroverkets medel skall som regel fattas av rektor.

Undantag gäller beträffande anlitande av understöds- och premiekassan

för belöningar åt eleverna, då rektor och kollegium tillsammans skall besluta,

samt bokinköp, som bestämmes av läroverkets biblioteksnämnd.

Beslut om användningen av donationsfondernas avkastning fattas i den

ordning, som i urkunden är bestämd. Beslut om användande av byggnadsfond

vid läroverk, där sådan finnes, fattas av lokalstyrelsen.

Bestämmelser rörande sättet för uppgörande av de allmänna läroverkens

räkenskaper och den offentliga kontrollen över dem är meddelade i KK

1932: 188. Räkenskaperna, som skall omfatta under läroverkets omedelbara

förvaltning stående kassor och fonder, avlöningsmedel, omkostnadsanslag

samt vissa ersättningar och avgifter, skall uppgöras i enlighet med av riksräkenskapsverket

fastställt formulär och avslutas med budgetår.

Till styrkande av den i räkenskaperna utbalanserade behållningen skall

inventering av kassor och fonder med avseende på såväl kontanta tillgångar

som värde- och säkerhetshandlingar förrättas av två av lokalstyrelsen utsedda

inventeringsmän. Sådan inventering skall ske dels vid slutet av varje

budgetår, dels minst en gång under budgetåret. Jämväl vid ombyte av rektor

skall inventering ske.

Vid läroverk, där byggnadsfond finnes, skall räkenskaperna över förvaltningen

av denna underskrivas av lokalstyrelsen samt, där icke annorlunda

är särskilt stadgat, årligen granskas av två revisorer, vilka utses av vederbörande

kommunalstyrelse.

Sedan räkenskaperna underskrivits av rektor och — i förekommande fall

— räkenskaperna för byggnadsfonden underskrivits av lokalstyrelsen och

försetts med intyg om verkställd granskning, insändes räkenskaperna jämte

tillhörande verifikationer till riksräkenskapsverket inom därför stadgad tid.

Vid räkenskaperna fogas vederbörligen underskrivna instrument över de

föreskrivna inventeringarna av kassor och fonder.

Medel hänförliga till läroverkets kassor och fonder skall, om de icke på

annat sätt göres fruktbärande, insättas i bank å lämplig räkning för att

uttagas efter behov. Alla övriga kontanta, för omedelbart förestående utgifter

icke behövliga medel, såsom statsmedel, skattemedel m. m., skall vara

insatta på checkräkning i riksbanken eller på postgirokonto hos postverket

(KK 1951: 453).

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

Riksräkenskapsverket har den 15 april 1953 utfärdat cirkulär med anvisningar

beträffande bokföringen och redovisningen vid de allmänna läroverken.

Den centrala kontrollen över läroverkens inkomster och utgifter samt

över förvaltningen av dess medel utövar RRV enligt instruktionen för verket

(KK 1957:573). Med anledning härav åligger det RRV att tillse, att de

räkenskaper och redovisningshandlingar, som skall ingivas till verket, blir

vederbörligen granskade. Granskningen skall avse att kontrollera, förutom

redogörelsernas överensstämmelse med fastställda formulär samt deras riktighet

till siffran, att inkomsterna uppbäres och redovisas samt att utgifterna

verkställes och bokföres i enlighet med gällande författningar m. m. ävensom

att i övrigt vid förvaltningen av statens medel och andra tillgångar

gällande föreskrifter följes samt nödig sparsamhet och statens bästa iakttages.

Enligt nuvarande ordning åvilar rektor redogöraransvar för läroverkens

medel. Statligt redogöraransvar innebär, att vederbörande tjänsteman är

ansvarig gentemot staten för bland annat riktigheten av de gjorda utbetalningarna.

Detta medför, att han kan ådömas ersättningsskyldighet, oavsett

om han vid granskningen haft möjlighet att upptäcka, att de i rekvisitionen

upptagna beloppen varit felaktiga. Regeln är alltså, att den reviderande

statliga myndigheten icke riktar återkravet mot sakägaren utan mot de

statliga befattningshavare, som fattat beslut om utanordningen, med rätt

för dessa att söka sitt åter hos vederbörande efter befogenhet. Enligt erfarenheten

inlevereras emellertid det för mycket uppburna beloppet i flertalet

fall av sakägaren, sedan anmärkning framställts.

Frågan om redogöraransvaret är f. n. föremål för utredning av år 1955

tillkallade sakkunniga.

Till hjälp på expeditionen har rektor b itr ä despe rsoi i al inom ramen för

anvisade medel. Särskilda bestämmelser härom har meddelats genom beslut

av 1953 års riksdag. Tidigare disponerades ett belopp ur avlöningsanslaget

till arvoden åt sekreterare och biträden vid större läroverk, därjämte kunde

ur läroverkets ljus- och vedkassa få bestridas viss kostnad för bland annat

renskri vningsarbete.

Personal, som nu anlitas för biträde på rektorsexpeditionerna, utgöres av

sekreterare och kamrerare, vilka i regel är vid läroverket anställda lärare,

samt kontorspersonal. För bestridande av kontorsgöromålen må vara inrättade

biträdestjänster i den reglerade befordringsgången och däremot

svarande extra tjänster samt extra ordinarie och extra tjänster som kanslibiträde,

kontorist eller kansliskrivare. Vid flertalet högre allmänna läroverk

är en lönegradsplacerad biträdestjänst inrättad och vid några två. Vid de

fristående realskolorna förekommer däremot i regel icke någon sådan tjänst.

Vid somliga läroverk finns såväl sekreterare som kamrerare, vid andra endera,

vid andra åter endast kontorspersonal.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958

Kostnader för denna biträdeshjälp bestrides ur anslagsposten till övrig

icke-ordinarie personal. För innevarande budgetår gäller följande.

För varje läroverk fastställer skolöverstyrelsen ett anslagsbelopp, inom

vilket utgifterna för avlöningsförmånerna till denna personal skall rymmas.

Beloppet beräknas efter dels ett fast anslag för varje läroverk, dels ett rörligt

anslag med visst belopp per lärjunge. Det sålunda beräknade anslagsbeloppet

får av skolöverstyrelsen jämkas uppåt eller nedåt, i den mån särskilda

omständigheter föranleder. För jämkningen uppåt får disponeras ett

belopp, motsvarande sammanlagt högst 20 % av summan av de för de olika

läroverken beräknade anslagsbeloppen.

Beträffande dispositionen av det för ett läroverk fastställda anslaget

gäller följande. Arvode för uppdrag som sekreterare eller kamrerare eller

för uppdrag att bestrida såväl sekreterar- som kamrerargöromål må icke

utgå med högre belopp än 3 000 kronor för budgetår.

Biträdestjänst skall, oavsett de verkliga kostnaderna för avlöning vid

tjänsten, anses belasta läroverkets anslagsbelopp med ett bestämt delbelopp,

vilket, räknat för heltidstjänstgöring och budgetår, skall utgöra:

för kontorsbiträde (lönegrad A 1—5) ........................ 7 200

» kanslibiträde (lönegrad A 7) ............................ 8 600

» kontorist (lönegrad A 9) ................................ 9 300

» kansliskrivare (lönegrad A 10)............................ 10 000

Om tillsättning av ifrågavarande tjänster, anställande av annan personal

samt beslut om omfattningen av vissa tjänsteinnehavares åligganden m. m.

är bestämmelser meddelade i läroverksstadgan (Ls) §§149 och 188.

2. Medelsförvaltningens art

Rektors medelsförvaltning omfattar: avlöningsmedel m. m., läroverkets

kassor, donationsmedel, den statliga studiehjälpen (studiebidragen) till

läroverkets elever, arvoden och ersättningar av statsmedel (utom lönemedel)

dels till ledamöter i intagningsnämnd, dels till rektor och lärare i samband

med privatisternas skriftliga prov samt omprövning för studentexamen,

avgifter, erlagda av elever eller examinander i samband med vissa prövningar,

stämpelmedel för lösen av betygsavskrifter.

a) Avlöningsmedel m. m.

Enligt Ls § 147 åligger det rektor att i föreskriven ordning upprätta

rekvisition på läroverkets befattningshavare tillkommande avlöningsmedel

samt att uppbära medlen, utbetala dem till vederbörande och i laga ordning

redovisa dem.

För de allmänna läroverken i Stockholm gäller dock särskilda bestämmelser,

för vilka redogöres i det följande.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Avlöningsmedlen utgör den ojämförligt största posten i rektors medelsförvaltning,

och även om lönelistoma upprättas av kamrerare eller annan

biträdespersonal, kan rektor på grund av redogöraransvaret icke frigöra sig

från arbetet med befattningshavarnas avlöning.

Som exempel på avlöningsbeloppens storlek må följande nämnas. Vid ett

medelstort högre allmänt läroverk i ortsgrupp 3 med omkring 930 elever och

31 avdelningar utbetalades i avlöningar budgetåret 1956/57 ca 680 000

kronor, och som skattemedel inlevererades ca 290 000 kronor. Beloppet rörde

sig alltså sammanlagt om nära 1 miljon kronor. Vid en medelstor samrealskola

i ortsgrupp 3 med omkring 330 elever och 12 avdelningar uppgick avlöningarna

samma budgetår till ca 240 000 kronor och skattemedlen till ca

100 000 kronor.

Hela avlöningsanslaget för de allmänna läroverken utgjorde budgetåret

1956/57 136 miljoner kronor. För innevarande budgetår omfattar det drygt

165 miljoner kronor.

Det arbete, som ankommer på rektorsexpeditionen i samband med rekvisition

och utbetalning av dessa medel, innebär i stort sett följande.

Varje månad uppgöres på rektorsexpeditionen en avlöningslista över avlöningar

till rektor, lärare, vaktmästare och värmeskötare (med lön enligt

bestämmelserna i Saar), skolsköterska och biträdespersonal m. fl. Antalet

befattningshavare på en avlöningslista varierar mellan omkring 80 vid de

största högre allmänna läroverken och omkring 10 vid de minsta samrealskolorna.

I listan skall uppgifter lämnas på förordnanden, tjänstledigheter, semester,

timantal för övningslärare och för timlärare med fördelning på högstadium

och lågstadium m. m.

Enligt gällande lönetabeller utgående löner angives och vidare uträknas

med tillämpning av ett stort antal avlöningsförfattningar olika slags avlöningsförmåner,

såsom vikariatsersättningar, läsårsdaglöner till extra lärare

och läraraspiranter, särskild ersättning åt folkskollärare vid tjänstgöring

i högre skolor, timarvoden dels till timlärare, dels för tilläggstimmar,

arvoden till bibliotekarie, till sekreterare och kamrerare samt till skolsköterskor

med deltidstjänstgöring.

Avdrag verkställes därvid för skattemedel, inbetalningar till statens intressekontor,

hyra för tjänstebostad m. m.

Avlöningsmedlen rekvireras hos länsstyrelsen och avlöningarna utbetalas

till vederbörande befattningshavare. Skattemedlen inlevereras till vederbörande

skattemyndighet.

En ofta ganska arbetskrävande detalj i arbetet med befattningshavarnas

avlöning är uträkningen av de ersättningar, som tillkommer läroverkets

städerskor. Dessa avlönas enligt kollektivavtal, och kostnaderna bestrides

ur expenskassan (ljus- och vedkassan), varför utgifterna icke redovisas i

avlöningslistan utan medelst särskilda verifikationer.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

Till de avlöningsförmåner, som uträknas och utbetalas av rektor, hör också

ersättning för sjukvårdskostnader. Denna ersättning belastar de allmänna

läroverkens omkostnadsanslag, icke avlöningsanslaget. För bestämmande

av ersättningen har rektor att iaktta omfattande föreskrifter. Han skall

sålunda tillse bl. a., att befattningshavaren anlitat sådan läkare, som enligt

lönebestämmelsema godkännes för tillerkännande av ersättning, och att

remiss, ordination, attest etc. föreligger, när detta är ett villkor för ersättning.

Vid utbetalning av ersättningen gäller ett ganska invecklat system,

särskilt med hänsyn till samordningen med sjukförsäkringslagen.

Rektor skall från omkostnadsanslaget även i förekommande fall utbetala

ersättningar till verksläkare, anvisningsläkare och konsultationsläkare.

b) Läroverkets kassor

Enligt Ls § 217 mom. 1 st. 2 åligger det rektor att vårda läroverkets kassor

samt ansvara och redogöra för dem.

Det beslut, som vid 1956 års riksdag fattades om avskaffandet av vissa

lärjungeavgifter vid de högre skolorna (prop. 1956:123, SU 154, Rskr 315),

innebär bland annat, att systemet med inskrivnings- och terminsavgifter

för elever vid allmänna läroverk avskaffats med utgången av läsåret

1956/57, dock att vederbörande läroverkskommun äger att, med bibehållande

av avgiftssystemet, tills vidare kvarstå vid sina förpliktelser gentemot

läroverket. Som villkor för åtnjutande av byggnadsbidrag eller för

organisationsändring av läroverket skall dock gälla skyldighet för kommunen

att övergå på det nya systemet.

Vid läroverk, där avgifterna bibehålies, skall de

enligt läroverksstadgans äldre bestämmelser, som under sådana förhållanden

alltfort skall äga tillämpning, tillgodoföras följande kassor, nämligen

ljus- och vedkassan, biblioteks- och materielkassan, understöds- och premiekassan

samt byggnadsfonden. För dessa kassor gäller följande.

Av ljus- och vedkassan bestrides kostnaderna för belysning, uppvärmning

och renhållning av de för läroverkets ändamål avsedda eller upplåtna

lokalerna, för tillfälliga anordningar i dessa eller likartade avseenden samt

för avlöning åt vaktmästare, eldare och övrig betjäning, som icke avlönas

på annat sätt.

Kassan tillföres utom lärjungeavgifter och eventuellt hyresmedel ett

statligt fyllnadsbidrag för utgifternas täckande. Detta utgår ur den nya

anslagsposten till bidrag till expenskassan.

Av biblioteks- och materielkassan bestrides kostnaderna för anskaffande

och underhåll av böcker och övrig undervisningsmateriel ävensom av

annan för läroverket behövlig materiel, i den mån skyldighet härutinnan

icke åligger vederbörande kommun. Av denna kassas medel bekostas även

tryckning av årsredogörelse och katalog, blanketter, program m. m. Efter

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

tillstånd av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall kan kassan även anlitas för

ordnande eller vård av läroverkets materielsamling eller för liknande ändamål.

Kassan tillföres lärjungeavgifter och eventuellt hyresmedel. Till bokinköp

och bokbindning utgår bidrag av statsmedel ur anslagsposten till bidrag

till biblioteks- och materielkassan.

Understöds- och premiekassan användes för bestridande av bidrag till

kostnaderna för museibesök, exkursioner o. dyl. samt i vissa fall till specialistundersökning

av elev och i fall av trängande behov till elevernas

understöd, sjukvård och begravningshjälp. Rektor och kollegium må även

anlita kassan till belöningar åt elever för flit, ordning och framsteg.

Utöver lärjungeavgifter är kassans inkomster följande: i vissa stift bidrag

från premie- och fattigkassan, vid vissa läroverk ersättning för förlorad

helgonskyld, vissa av examinander icke återfordrade avgifter samt efter

rektors beprövande räntor på tillfälliga, för löpande utgifter icke omedelbart

behövliga kassabehållningar.

Byggnadsfonden skall bekosta byggnad och underhåll av läroverkshus,

i de fall kommunen icke gjort åtagande i detta avseende, samt fastighetsoch

försäkringsavgifter. Ur kassan må i mån av tillgång lokalstyrelse vid

läroverk, där vederbörande kommun icke åtagit sig att tillhandahålla inredning

och möbelutrustning, jämväl i särskilda fall kunna lämna bidrag till

läroverkets möblering ävensom till anskaffande av för gymnastikundervisningen

behövlig materiel, såvida i dessa avseenden betydligare utgift erfordras.

Inkomsterna för uthyrande av läroverkens lokaler delas på ljus- och

vedkassan, biblioteks- och materielkassan samt byggnadsfonden, där ej

lokalstyrelsen i särskilt fall annorlunda bestämmer.

För i förening med allmänt läroverk stående kommunalt gymnasium

gäller enligt kungl. brev den 24 september 1937, att lärjungarna på gymnasiet

må vara likställda med lärjungarna i realskolan beträffande skolans

kassor, i följd varav dessa kassor må vara gemensamma för hela läroanstalten.

Vid övergång till avgiftsfri undervisning skall kostnaderna

för avskaffandet av lärjungeavgiftema delas ungefär lika mellan

kommunerna och staten.

De ökade utgifter kommunerna vid denna fördelning av kostnaderna

måste åtaga sig, gäller underhåll av fastigheter, fastighets- och försäkringsavgifter,

kostnader för möbler m. m., som dittills bekostats av byggnadsfonden,

kostnader för möbler och inventarier m. m., som dittills bekostats

av biblioteks- och materielkassan, samt kostnader för uppvärmning, belysning

m. m., som dittills bestritts av ljus- och vedkassan.

För täckande av statens andel i kostnaderna för lärjungeavgiftemas avskaffande

utgår bidrag till läroverkens kassor. För budgetåret 1957/58 har

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

under rubriken Allmänna läroverken: Bidrag till läroverkens kassor anvisats

ett förslagsanslag av 10 000 000 kronor att disponeras på följande sätt.

Bidrag till expenskassan, förslagsvis ...................... 5 750 000

Bidrag till biblioteks- och materielkassan, förslagsvis ........ 4 000 000

Bidrag till understöds- och premiekassan, förslagsvis........ 250 000

Beslut om statsbidrag meddelas av skolöverstyrelsen efter framställning

av rektor. Beviljade medel rekvireras för läroverk i Stockholm från överstyrelsen

och för annat läroverk från länsstyrelsen.

Ur expenskassan (f. d. ljus- och vedkassan) bestrides kostnaderna för

renhållning av läroverkets lokaler, för hygieniska anordningar samt för avlöning

åt sådan vaktmästare och eldare, som icke avlönas på annat sätt.

Såsom ovan nämnts, övertar kommunen kostnaderna för belysning och

uppvärmning — utgifter som gav ljus- och vedkassan dess namn.

Expenskassans enda inkomster är bidrag av statsmedel.

För rekvisition av medel till expenskassan har skolöverstyrelsen utarbetat

ett formulär med motsvarande uppställning som den, som tidigare användes

vid rekvisition av fyllnadsbelopp till ljus- och vedkassan. Beslut om bidrag

grundar sig på av läroverket beräknade inkomster och utgifter under påbörjat

budgetår.

För biblioteks- och materielkassan innebär övergången till avgiftsfri undervisning

inga större förändringar.

Kassans inkomster är dels bidrag av statsmedel dels, i förekommande fall,

läroverkets del av inflytande hyresmedel. Skolöverstyrelsen disponerar för

bidrag till biblioteks- och materielkassorna ett högsta sammanlagt belopp,

som för budgetår räknat motsvarar 35 kronor för varje vid höstterminens

början närvarande elev vid de läroverk, som äger åtnjuta dylikt bidrag.

Hyresmedlen fördelas enligt riksdagsbeslutet på sadant sätt, att hälften

tillfaller kommunen och hälften läroverket. Läroverkets del skall som regel

tillföras biblioteks- och materielkassan; då särskilda skäl föreligger, kan

dock lokalstyrelsen bestämma, att hyresmedel i stället skall tillföras under
-

stöds- och premiekassan.

Understöds- och premiekassan användes för samma ändamål som tidigare.

Bidrag till kassan utgår av statsmedel med 10 kronor för under läsåret

nyinskriven elev. Kassans övriga inkomster är desamma som före övergången

till avgiftsfri undervisning, frånsettattlärjungeavgifternaförsvunnit.

Någon byggnadsfond skall, då kommunen övergått till systemet med

avgiftsfri undervisning, icke finnas vid läroverket. Vid fondens upphörande

förefintliga tillgångar och skulder övertages av vederbörande kommun, som

skall använda eventuella behållningar för sådana ändamål, som tillgodosetts

medelst fonden.

För i förening med allmänt läroverk stående kommunalt gymnasium

gäller, att kassorna må vara gemensamma för hela läroanstalten, under för
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958

utsättning att kommunen för gymnasiet lämnar bidrag till dessa kassor

efter samma grunder som om gymnasiet varit statligt.

Enligt 63 § allmänna försöksskolebestämmelserna (Afb) skall följande

gälla i fråga om läroverkets kassor, om till samma skolanläggning är förlagda

såväl statligt läroverk som högstadium av försöksskola.

Kassorna må vara gemensamma för hela skolanläggningen, dock att

inkomsterna till understöds- och premiekassan, frånsett vissa räntor och

hyresmedel, får användas endast för elever i den statliga delen av skolanläggningen.

Som förutsättning för att kassorna skall vara gemensamma

gäller, att vederbörande kommun, i vad avser avdelningarna av försöksskolan,

lämnar bidrag till kassorna efter samma grunder, som gäller för bidrag

av statsmedel till dessa kassor.

Vid beräknande enligt gällande grunder av bidrag av statsmedel till kassorna

må hänsyn tagas endast till den statliga delen av skolanläggningen.

Beslut att övergå till det nya systemet har fattats beträffande flertalet

allmänna läroverk. Efter den 1 januari 1958 kvarstår endast 14 allmänna

läroverk (6 högre allmänna läroverk, 8 samrealskolor) och från den 1 juli

1958 kommer högst 9 (4 högre allmänna läroverk, 5 samrealskolor) att ha

kvar systemet med lärjungeavgifter. Det kan förmodas, att beslut om övergång

till systemet med avgiftsfri undervisning inom den närmaste tiden

fattas för ytterligare ett antal läroverk.

c) Donationsmedel

För sådana donationsmedel, som står under ett läroverks omedelbara förvaltning,

skall rektor ansvara och redogöra, där ej annorlunda är särskilt

föreskrivet (Ls § 218). Rektor skall svara för att kapitalet göres räntebärande

genom inköp av obligationer eller genom insättning i sparbank.

Låneräkning och särskild specifikation av inkomster och utgifter skall göras

för varje fond; bokföringsarbetet kan minskas genom att gemensam förvaltning

för läroverkets samtliga fonder införes. Närmare föreskrifter härom är

meddelade genom riksräkenskapsverkets cirkulär den 15 april 1953 med

anvisningar beträffande bokföringen och redovisningen vid de allmänna

läroverken.

I de fall, då fonderna ej förvaltas av läroverket, har rektor endast att mottaga

den årliga avkastningen och tillse, att den på föreskrivet sätt disponeras

för sitt ändamål, samt utbetala fastställt belopp till vederbörande mottagare.

Beslut om användningen av donationsfondernas avkastning skall enligt

gåvobreven i regel fattas av kollegiet eller av rektor och kollegiet.

Donationerna är i regel avsedda för stipendier och premier till elever.

Det förekommer även, att de avser att förstärka undervisningsmaterielen

i något visst ämne eller att tillförsäkra innehavare av rektors- eller lärår
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

tjänst särskild förmån utöver lönen. I 19 § Saar föreskrives, att sådan förmån

icke skall föranleda avdrag på lönen, under förutsättning att det är

fråga om donation av enskild.

Donationsmedel skall noggrant användas efter givarens föreskrift. Lagbestämmelser

om rätt för statsmakten att upphäva eller ändra donationsbestämmelser

saknas, men enligt praxis tillkommer sådan rätt (permutationsrätt)

Kungl. Maj:t.

I prop. 1957: 106 angående försöksverksamheten med nioårig enhetsskola

m. m. (s. 142) har departementschefen uttalat, att några generella

regler för hur vid realskolans aweclding skall förfaras med till läroverket

knutna donationsfonder icke torde kunna ges. Dylika permutationsfrågor

bör i stället på vanligt sätt prövas av Kungl. Maj:t.

d) Den statliga studiehjälpen

Studiehjälp av statsmedel utgår till elever vid allmänna läroverk m. fl.

läroanstalter enligt KK 1953: 530 4 kap. Studiehjälpen är av två slag, studiebidrag

och stipendium.

Studiebidrag utgår utan behovsprövning för inackordering på skolorten

eller för dagliga resor mellan bostadsorten och skolorten och vissa måltider.

Det åligger läroverkets rektor att pröva och avgöra ansökning om studiebidrag,

för varje termin hos länsstyrelsen rekvirera erforderliga medel samt

överlämna bidragen mot kvitto till elevens målsman. Överlämnandet sker i

regel vid mitten av varje termin. Studiebidragen skall redovisas i läroverkets

räkenskaper. I fråga om kommunalt gymnasium, förenat med statlig

realskola, skall studiebidragen redovisas i de räkenskaper, som avser realskolan.

Den centrala ledningen av studiehjälpsverksamheten ankommer på studie

h jälpsnämnden. Till nämnden skall rektor vid varje läsårs slut lämna

uppgift om det sammanlagda beloppet av de under läsåret utbetalade studiebidragen.

På anmodan av nämnden skall rektor för granskning överlämna

de under läsåret behandlade ansökningarna om studiebidrag.

Stipendium utgår efter behovsprövning och avser att underlätta för obemedlade

och mindre bemedlade elever att genomgå den högre läroanstalt i

eller utanför bostadsorten, som eleven önskar bevista för sin utbildning.

Beslut om stipendium fattas av studiehjälpsnämnden, som även utbetalar

stipendiet. På rektor ankommer att mottaga elevernas ansökningar och

med eget yttrande vidarebefordra dem till nämnden. Vid avgivande av

yttrande bör rektor samråda med kollegiet eller av detta utsedda delegerade.

Slutligen har rektor att hos studiehjälpsnämnden föreslå indragning

av stipendium, om lian finner elevens studieresultat, uppförande eller ordning

ge anledning därtill. Motsvarande gäller om eleven avbryter sina

studier.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Statlig studiehjälp i form av studiebidrag och stipendier utgår även till

elever i försöksskola. Skolstyrelsen i försöksdistriktet har därvid i stort sett

samma uppgifter som rektor har beträffande studiehjälpen vid allmänt läroverk.

Över ifrågavarande medel skall skolstyrelsen föra särskild redovisning.

Redovisningen skall vid läsårets slut insändas till länsstyrelsen för att bifogas

länsstyrelsens till RRV ingående kassaverifikationer.

Studiehjälp av statsmedel i form av allmänt studiebidrag utgår enligt

kungörelsen 1957: 611 till elev vid allmänt läroverk från och med kvartalet

efter det, varunder eleven fyllt 16 år, till och med det kvartal, varunder

han fyller 18 år, dock endast under läsåret. Ansökning om allmänt studiebidrag

prövas och avgöres av rektor. Rektor rekvirerar erforderliga medel

och utbetalar bidraget. Allmänna studiebidragen skall redovisas i läroverkens

räkenskaper. I fråga om försöksskola har skolstyrelsen samma uppgifter

som vid läroverken åligger rektor.

e) Arvoden och ersättningar av statsmedel

Ledamot av intagningsnämnd (utom rektor-ordförande) äger åtnjuta

dels arvode för sammanträdesdag enligt i kommittékungörelsen angivna

grunder, dels i förekommande fall ersättning för mistade löneförmåner, dels

ock rese- och traktamentsersättning för resor till och från sammanträde

med intagningsnämnden.

Av statsmedel utgår också ersättningar med mindre belopp till rektor

och vederbörande lärare för arbete med privatisternas skriftliga prov i realoch

studentexamen samt i samband med omprövning för studentexamen.

Här nämnda ersättningar rekvireras av rektor hos skolöverstyrelsen och

redovisas i kassaräkningen.

f) Avgifter, er l a g da av elever och examinander

Den som vill undergå real- eller studentexamen som privatist skall,

med vissa undantag, före den skriftliga prövningens början hos rektor erlägga

en avgift av tjugofem kronor vid realexamen och trettioåtta kronor

vid studentexamen.

Över avgifterna föres särskilda liggare. Avgift, som tillkommer statsverket

eller tillfaller understöds- och premiekassan, införes även i kassaräkningen;

till examinanderna återbetalda avgifter införes däremot blott i

ifrågavarande liggare.

Den som anmäler sig till fyllnadsprövning eller särskild prövning för

real- eller studentexamen, skall erlägga vissa avgifter, som tillfaller rektor

och vederbörande lärare. Detsamma gäller den, som anmäler sig till prövning

i »avslutade ämnen» enligt Ls § 110 mom. 2 samt till prövning för

vinnande av behörighet att undervisa i främmande språk i folkskolan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Den som icke undergår avsedd prövning äger under vissa villkor återfå

vederbörande lärare eljest tillkommande avgifter, om framställning göres

hos rektor under löpande räkenskapsår; annars tillfaller dessa avgifter understöds-

och premiekassan.

Avgifterna redovisas i särskilda liggare. Endast de avgifter, som tillfaller

understöds- och premiekassan, införes även i kassaräkningen.

g) Stämpelmedel

Enligt gällande bestämmelser om expeditionslösen och stämpelavgift

skall vissa av statliga läroanstalter utfärdade handlingar förses med beläggningsstämpel.

I praktiken är det nästan alltid fråga om ersättningshandling

för förkommet avgångs- eller examensbetyg. Stämpelavgifterna under ett

budgetår uppgår i regel till ytterst ringa belopp. De införes icke i läroverkets

kassaräkning och torde sakna betydelse för frågan om läroverkens ekonomiska

förvaltning.

3. Särskilda bestämmelser om läroverken i Stockholm

För de allmänna läroverken i Stockholm är den ekonomiska förvaltningen

centraliserad till ett särskilt organ, direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.

Efter Kungl. Maj:ts bestämmande kan direktionen åläggas

vissa uppgifter beträffande den ekonomiska förvaltningen även för andra

läroanstalter. Sålunda har uppdragits åt direktionen att beträffande lärarhögskolan

i Stockholm handha beräkningen och utbetalningen av löneförmåner

åt styrelseledamöter, befattningshavare och ämneslärarkandidater.

Direktionen är enligt Ls § 206 tillika eforalstyrelse för stockholmsläroverken.

Jämlikt instruktionen för direktionen består den av följande ledamöter:

överståthållaren såsom ordförande, biskopen i Stockholms stift, en av domkapitlet

bland Stockholms prästerskap utsedd ledamot, en av Stockholms

magistrat utsedd ledamot, två av Stockholms stadsfullmäktige utsedda

ledamöter, rektorerna vid statens normalskola och nya elementarskolan,

tre i tjänsten äldsta av rektorerna vid de övriga högre allmänna läroverken

i Stockholm samt den i tjänsten äldste av rektorerna vid Stockholms realskolor.

Kansliet omfattar en sekreterare och en kamrerare, båda deltidsanställda,

samt en kansliskrivare, en kontorist, ett biträde i reglerad befordringsgång

och tillfällig arbetskraft.

Direktionens kansli verkställer uträkning och utbetalning av löner och

sjukvårdsersättningar m. m. till lärare och övrig personal. Uträkningarna

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

grundar sig på uppgifter, som varje månad överlämnas från läroverken.

Direktionen handhar även vården av fonder och stiftelser, som ställts under

dess förvaltning. Övrig medelsförvaltning ankommer dock på vederbörande

rektor. Ansvaret för utanordningsbesluten och för vården av fonder och

stiftelser åvilar kamreraren.

Medel till avlöningar och vissa omkostnader rekvireras hos skolöverstyrelsen.

Direktionen finansieras av statsanslag samt vissa räntemedel från Allmänna

undervisningsverkens fond.

Avlöningsstaten för budgetåret 1957/58 är av följande omfattning.

Arvoden, bestämda av Kungl. Maj:t (må överskridas med

1 500 kronor) .................................... 10 200 kronor

Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal (må överskridas

med 12 400 kronor)............................ 44 400 »

Rörligt tillägg, förslagsvis ........................... 10 800 »

Av förstnämnda anslagspost beräknas 7 500 kronor åt kamreraren och

4 200 kronor åt sekreteraren. Till kamreraren må ur anslagsposten till avlöningar

till övrig icke-ordinarie personal utgå ersättning för avstådda löneförmåner

under tjänstledighet från innevarande lärartjänst med högst 9 000

kronor för år.

Till omkostnader utgår ett statsanslag av 9 500 kronor.

Trots upprepade personalförstärkningar har direktionen förklarat sig endast

med stora svårigheter kunna fullgöra sina arbetsuppgifter, som ökat

för varje år. Frågan om en avveckling av dess verksamhet har varit aktuell

sedan ett par år men har vilat i avvaktan på resultatet av skolstyrelseutredningens

förslag.

Skolstyrelseutredningen föreslog i detta hänseende, att den nya skolstyrelsen

i Stockholm skulle träda i stället för direktionen och vissa andra nu

existerande organ. Enligt prop. 1956: 182 (s. 272) skulle dock frågan, huruvida

direktionens samtliga uppgifter borde övertagas av skolstyrelsen, bli

beroende av närmare utredning.

I 1958 års statsverksproposition har medel icke beräknats för direktionens

fortsatta verksamhet. Departementschefen har ansett sig böra utgå från

att de uppgifter, som nu tillkommer direktionen, från och med den 1 juli

1958 helt skall övertagas av den nya skolstyrelsen i Stockholm.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 195S 15

III. Skolstyrelseutredningens förslag m. m.

Skolstyrelseutredningen (SOU 1955: 31 s. 63—71) föreslog, att i den nya

skolstyrelsens uppgifter skulle ingå att utöva den ekonomiska förvaltningen

över styrelsen underställda skolor. Det finge betraktas som självklart, att

så skulle vara fallet beträffande de så kallade kommunala skolorna. Utredningen

hade emellertid funnit detsamma böra gälla ifråga om de allmänna

läroverken. Sitt ställningstagande grundade utredningen dels på förutsättningen,

att terminsavgifterna avskaffades, dels på uppfattningen, att ett

överförande av den ekonomiska förvaltningen till skolstyrelsen skulle innebära

en fastare anknytning av läroverket (sedan enhetsskolan genomförts

gymnasiet) till kommunen och ge denna bättre möjligheter att överblicka

och tillgodose skolans behov, dels ock slutligen på uppfattningen, att läroverksrektorerna

så långt det vore möjligt borde befrias från kamerala göromål.

I den ekonomiska förvaltningen inbegrep utredningen därför också

med löneutbetalningarna sammanhängande frågor.

Skolstyrelseutredningen ansåg, att uträkning och utbetalning av lärarlönema

borde under skolstyrelsens inseende ombesörjas på ett ställe för

alla kommunens skolor. Kommunen borde handha förvaltningen av läroverkets

kassor, varvid det ej borde vara nödvändigt att skilja på dessa.

När det gällde utgifterna måste rektor med hjälp av huvudlärare, bibliotekarie

och vaktmästare noga granska alla räkningar och genom attest vitsorda.

att rekvirerade varor mottagits och att priserna överensstämde med

anbud eller gjorda uppgörelser samt därefter överlämna räkningarna till

likvidering. Vad angick beslut om inköp av olika slag, ansåg utredningen

det vara nödvändigt, att rektor finge stor frihet att besluta inom ramen av

beviljade årsanslag.

Även förvaltningen av donationsmedel borde överlämnas till skolstyrelsen,

där ej för viss donation eller fond annat föreskrivits. Möjligheten till

gemensam donationsförvaltning borde bibehållas. Donationsfondernas räkenskaper

granskades nu av riksräkenskapsverket. Om två kommunalt

valda revisorer utförde granskningen, måste sedan antingen räkenskapen

insändas till riksräkenskapsverket eller också syntes enligt lagen om tillsyn

av stiftelser redogörelse för varje år böra insändas till länsstyrelsen, även

om det statliga undervisningsväsendets fonder för närvarande ej vore medtagna

i denna lag.

Övriga penningmedel, som nu förvaltades av rektor såsom ersättning för

prövningar, examensavgifter och liknande borde alltjämt mottagas och utbetalas

av rektor. Detsamma gällde de statliga studiebidragen.

Vid remissbehandlingen restes invändningar mot förslaget.

Skolöverstyrelsen ansåg det angeläget, att rektorerna i möjligaste mån

befriades från medelsförvaltande och likartade uppgifter. Med hänsyn till

vikten av rektors pedagogiskt ledande uppgifter fann överstyrelsen att åtgärder

för att befria rektor från sidoordnade sysslor ej längre borde anstå.

Överstyrelsen kunde dock — från formella utgångspunkter — icke biträda

tanken, att läroverkens ekonomiska förvaltning, i vad den avsåg disposition

av statsmedel, skulle överflyttas till skolstyrelsen. En sådan förvaltningsform

saknade plats i förvaltningssystemet och kunde icke infogas utan mycket

vittgående ingrepp i kommunallagstiftningen och den kommunala självbestämmanderätten.

Detta sammanhängde enligt (iverstyrelsen med redogöraransvarets

utformning enligt gällande riitt. Kommunala organ och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958

förtroendemän kunde icke åläggas statligt redogöraransvar. Någon statlig

myndighet finge därför träda in och efter granskning av materialet ikläda

sig ansvaret för detsamma, lämpligen länsskolnämnden, samt redovisa det

till riksräkenskapsverket. Detta innebure dubbelarbete men betänkligare

vore att den statliga myndigheten saknade möjlighet att, om kommunen

vägrade betala efter ett utslag i administrativ väg, utkräva betalningsansvar

av det kommunala organet annat än efter talan vid allmän domstol. Överstyrelsen

erinrade om att riksdagen 1940 avslagit en proposition i vad avsåge

införandet på ett avgränsat område av redogöraransvar för kommunala

förtroendemän vid omhänderhavande av statsmedel under åberopande

av att domstolsvägen alltid stode öppen i händelse av vägran att betala.

För sin del föreslog överstyrelsen att länsskolnämnden skulle ombesörja

löneuträkningen, vilket organisatoriskt kunde samordnas med statsbidragsgranskningen.

Statskontoret menade, att mycket skulle stå att vinna med en anordning

som den av utredningen föreslagna, men fann det likväl uteslutet att planerna

förverkligades, innan de ovan berörda frågorna tillfredsställande klarlagts.

Riksräketiskapsverket erinrade om att rektor rekvirerar anslagsmedel hos

länsstyrelsen i mån av behov samt före budgetårets utgång återlevererar

vad som icke tagits i anspråk. Anslagsbelastningen rapporterades månadsvis

av vederbörande länsstyrelse (i Stockholm skolöverstyrelsen), och rapporterna

läge till grund för den löpande riksbokföringen. Verket utgick från

att granskningen av läroverkens förvaltning och räkenskaper enligt förslaget

komme att åvila allenast de av kommunen valda revisorerna.

Förslaget skulle till sina konsekvenser beträffande bokföring, redovisning

och revision av de allmänna läroverkens ekonomiska förhållanden strida

mot hittills tillämpade principer, enligt vilka det åligger de statliga myndigheterna

att avgiva redovisning till riksräkenskapsverket för av dem förvaltade

medel samt att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter om sättet

för räkenskapernas bokföring och verifiering, räkenskapernas uppställning

m. m. som meddelas av riksräkenskapsverket. Verket hade att granska de

räkenskaper som enligt meddelade bestämmelser avgives av myndigheter

m. fl. som erhåller anslag av statsmedel mot redovisningsskyldighet. De befattningshavare

som har sådan redovisningsskyldighet är underkastade det

särskilda redogöraransvaret, som innebär att vederbörande kan i administrativ

ordning åläggas ersätta statsverket felaktigt utgivna belopp. Det ålåge

rektor att i enlighet med därom utfärdade bestämmelser handhava samt

ansvara och redogöra för läroverkets kassor och uppbörd. Det syntes olämpligt

och knappast genomförbart att ålägga de kommunala organen sådana

skyldigheter beträffande bokföring och redovisning av läroverkens medel,

som nu åvilade rektor. Även om en sådan ordning genomfördes, skulle det

likväl icke vara möjligt att genom framställande av revisionsanmärkningar

mot kommunala förtroendemän eller mot av kommunen anställda tjänstemän

vinna rättelse beträffande vid granskningen uppmärksammade felaktigheter.

Att genom författningsbestämmelser utsträcka redogöraransvaret

till att även omfatta kommunala förtroendemän eller tjänstemän, som

anförtrotts disposition av statsmedel, syntes icke kunna komma ifråga.

Riksräkenskapsverket förordade att ändring icke gjordes i gällande ordning

men fann det önskvärt att läroverksrektorernas arbete med den ekonomiska

förvaltningen underlättades inom ramen för den nuvarande organisationen.

Sättet härför borde närmare undersökas.

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Stadsförbundet ville icke bestrida att förslaget kunde anses innebära en

rationell förändring men framhöll, att förbundet upprepade gånger gjort

erinringar mot systemet med åtaganden som grund för statens mellanhavanden

med läroverkskommunerna. Mot detta system hade från stadsförbundet

vid upprepade tillfällen riktats erinringar, varvid även framhållits

angelägenheten av att snabbt få till stånd en klar reglering av de

ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun beträffande de allmänna

läroverken. Ett genomförande av förslaget borde förutsättas ske med

anpassning efter vanliga kommunala förvaltningsregler (detta i anledning

av utredningens uttalande att räkenskap för varje i den avsedda ekonomiska

förvaltningen ingående donationsfond »måste göras i överensstämmelse med

riksräkenskapsverkets föreskrifter»).

I propositionen om skolväsendets lokala och regionala ledning (1956: 182

s. 61) uttalade departementschefen, att han fann de invändningar, som riktats

mot utredningens förslag med hänsyn till nu gällande bestämmelser om

bland annat redogöraransvaret vara befogade. I likhet med statskontoret

var departementschefen emellertid övertygad om att mycket skulle stå att

vinna med den av utredningen föreslagna anordningen. Då departementschefen

icke kunde ansluta sig till skolöverstyrelsens förslag att förlägga

löneuträkning och löneutbetalningar för de allmänna läroverkens personal

inom ett helt län på mellaninstanserna, hade åtgärder vidtagits för att i

anslutning till den pågående utredningen om redogöraransvaret m. m. få

närmare utrönt, vilka möjligheter som funnes att skapa förutsättningar för

ett förverkligande av utredningsförslaget också på denna punkt. Departementschefen

ville därför föreslå, att, om riksdagen icke riktade någon erinran

häremot, Kungl. Maj:t skulle äga rätt att, därest de formella hinder,

som nu funnes, undanröjdes, bestämma, i vilken omfattning de allmänna

läroverkens ekonomiska förvaltning finge överflyttas på kommunen, där

läroverket vore beläget.

I motionerna I: 612 och II: 810 framhölls, att ett antal uppgifter i fråga

om vissa statliga läroanstalters administration och ekonomiska förvaltning

tänktes bli överflyttade på kommunala organ utan att kostnadsfrågan samtidigt

blivit belyst. I motionerna I: 613 och 616 samt II: 814 uttalades, att

frågan om överflyttande av läroverkens ekonomiska förvaltning på kommunerna

syntes vara av stor principiell räckvidd. Då propositionen icke

mer än antydningsvis gav en uppfattning om hur problemet komme att

lösas, borde det begärda bemyndigandet icke lämnas. Icke minst med hänsyn

till de synpunkter, som riksdagens revisorer (1938/39, § 7, och 1944/45,

S 10) framfört ävensom riksdagens ställningstagande i ett tidigare sammanhang,

varvid ifrågasatts viss lagstiftning av besläktad karaktär (jfr tredje

särskilda utskottets utlåtande 1940: 2) syntes riksdagen själv böra få taga

ställning till de anordningar, som kunde komma att föreslås för överförande

av de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning från rektor till kommunerna.

Riksdagen underströk i likhet med utredningen vikten av att rektorerna

befriades från uppgifter, varom här vore fråga. Det av Kungl. Maj:t begärda

bemyndigandet lämnades emellertid icke, utan riksdagen förutsatte, att om

det efter närmare utredning visade sig lämpligt att till skolstyrelsen (iverföra

läroverkens ekonomiska förvaltning, förslag härom underställdes riksdagen

(KSU 1956: 1 s. 112).

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 11.

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

IV. Skolförfattningssakkunniga

1. Allmänna synpunkter

Skolstyrelseutredningens förslag avser huvudsakligen de allmänna läroverkens

medelsförvaltning, som med vissa obetydliga undantag skulle överflyttas

från rektor till skolstyrelsen. Förslaget innebär, att kommunen skall

mottaga inflytande medel, förvalta läroverkens kassor och även donationer,

i den mån ej annat föreskrivits i donationsurkunden, samt ombesörja bokföringen.

I utredningen framhålles särskilt, att uträknandet och utbetalandet

av lärarlönerna borde under skolstyrelsens inseende ombesörjas på ett

ställe för alla under skolstyrelsens förvaltning stående skolor. I remissyttrandena

har i anslutning härtill i huvudsak behandlats frågor om läroverkens

medelsförvaltning och rektorernas kamerala göromål.

Under uttrycket läroverkens ekonomiska förvaltning ingår emellertid

även andra uppgifter än de kamerala och medelsförvaltande, såsom fastighetsförvaltningen

och verkställande av inköp. Bestämmelser om den ekonomiska

förvaltningen är meddelade i §§ 148 och 212—219 i Ls.

Den nya sholstyrelselagen (SFS 1956: 614) fastslår i 1 §, att varje kommun

skall, efter vad i nämnda lag och särskilda författningar närmare bestämmes,

vårda skolväsendet i kommunen, såvitt icke handhavandet därav

tillkommer annan. Samma lag stadgar vidare i 5 § 1 mom., att kommunens

skolstyrelse skall vara styrelse för bland annat allmänt läroverk och statligt

gymnasium som finns i kommunen. Enligt lagens 7 § åligger det skolstyrelsen

att, i den mån sådant ej tillkommer annan, ombesörja de angelägenheter

avseende skolväsendet i kommunen som är att hänföra till förvaltning

och verkställighet . Skolstyrelsen har enligt samma paragraf också att,

om flera skolor eller skolformer står under styrelsens förvaltning, sörja för

samordning och enhetlighet i deras verksamhet.

Skolstyrelselagstiftningen är alltså redan utformad på sådant sätt att det

— i den mån inte undantag göres genom särskilda författningsbestämmelser

— skall ankomma på skolstyrelserna att handha även läroverkens förvaltning.

Visserligen måste för läroverkens del åtskilliga sådana undantagsbestämmelser

komma att bestå — utformningen av skolans inre arbete och

ledningen av detta skall i princip fortfarande ankomma på rektor (jfr prop.

1956: 182 s. 59). Enligt riksdagens beslut skall skolstyrelsen emellertid ha

att taga väsentlig befattning med lärartillsättningama. Det har vidare förutsatts,

att skolstyrelsen skall få befogenheter, som gör det möjligt att samordna

och rationalisera utnyttjandet av lärarpersonal, skollokaler och materiel.

De sakkunniga utgår för sin del ifrån att styrelsen skall handha fastighetsförvaltningen,

däri inbegripet lokalernas uppvärmning, belysning etc.

Rektor och rektorsexpeditionen bör emellertid självfallet lämna de upp
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

gifter och det biträde i övrigt, som är nödvändiga för arbetets fullgörande,

exempelvis viss tillsyn, om så anses erforderligt. Även verkställandet av

inköp för läroverkets behov bör såvitt möjligt centraliseras till en för alla

skolor under skolstyrelsen gemensam instans, varvid kommunen ej för läroverkets

speciella vidkommande bör vara bunden av de statliga föreskrifterna

om upphandling. Vid inköp av undervisningsmateriel och böcker bör

dock rektors och lärarnas speciella pedagogiska sakkunskap utnyttjas och

viss bestämmanderätt tillerkännas dem.

Även en del uppgifter av administrativ eller skolsocial art, som åvilar

rektorerna eller som de utan formellt åläggande fullgör, bör så vitt möjligt

avlastas dem och handhas av kommunalt anställd personal. De sakkunniga

är emellertid ej beredda att nu framlägga preciserade förslag härom. Ur

arbetssynpunkt måste dock dessa uppgifter bli av mindre betydelse än de

förut angivna.

Beträffande medelsförvaltning och övriga kamerala göromål vid de allmänna

läroverken kan särskilt följande skäl anföras för att överflytta dem

till kommunerna.

Det kamerala arbetet har ett nära samband med den ekonomiska förvaltningen

i övrigt. Om fastighetsförvaltningen och andra förvaltningsuppgifter

överflyttas till kommunen, är det ej lämpligt, att de kamerala

göromålen kvarligger hos rektor, bland annat därför att kompetenskonflikter

lätt skulle kunna uppstå.

Läroverksrektorerna har i regel ej någon utbildning för kameralt arbete.

Dylikt arbete och ledningen därav måste därför vara betungande för dem.

Ur rationaliseringssynpunkt är det lämpligt, att det kamerala, arbetet

vid de olika skolorna under skolstyrelsen handlägges på en central, väl utbyggd

expedition. Det bör erinras, att i Stockholm direktionen över Stockholms

städs undervisningsverk uträknar och ombesörjer utbetalningen av

stadens läroverkslärares löner och sjukvårdsersättningar. Enligt vad de

sakkunniga inhämtat har läroverkskommunerna regelmässigt en god kameral

organisation.

Den ekonomiska förvaltningen vid läroverken har med åren blivit alltmer

arbetskrävande. Särskilt må framhållas, att det statliga lönesystemet för

lärare blivit mycket invecklat, att löne- och tjänstgöringsfrågor för skolstäderskor

blivit oproportionerligt tidskrävande, samt att arbetet med anskaffning

och reparation av inventarier och materiel samt förande av förteckningar

däröver har ökat avsevärt. De skolsociala arbetsuppgifterna,

inberäknat studiehjälpen, har dessutom tillkommit. Även om rektor tilldelas

personal för alla dessa arbetsuppgifter, måste han leda arbetet och

ansvara för dess riktiga fullgörande, bland annat har han statligt redogöraransvar

för av honom förvaltade medel. Samtidigt har skolväsendets omdaning

ställt ökade krav på rektorerna som pedagogiska ledare för läroverken.

Det är önskvärt att denna sida av rektorernas verksamhet ställes

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

i förgrunden. En effektiv begränsning av rektorernas arbetsuppgifter av

icke-pedagogisk art är därför angelägen.

Ett överflyttande av medelsförvaltningen i fråga om statliga medel till

kommunal myndighet kan icke ske med mindre man i vissa avseenden

bryter med hittills tillämpade regler. De sakkunniga har i första hand undersökt,

om förvaltningen av statsmedel skulle kunna överflyttas från rektorerna

till annan statlig myndighet.

Invändningarna i remissyttrandena över skolstyrelseutredningens förslag

avser väsentligen svårigheterna att tillämpa det statliga revisionssystemet

och redogöraransvaret beträffande statsmedel, som förvaltas av kommunala

organ. Enligt vad de sakkunniga inhämtat torde nu pågående utredning

om det statliga redogöraransvaret ej kunna avslutas så snart, att resultatet

därav kan föreläggas 1958 års riksdag. En viss uppmjukning av

nämnda ansvar torde emellertid kunna förväntas.

Man skulle kunna tänka sig att låta rektor dela ansvaret med en »kamrerare»

eller möjligen att låta en sådan helt övertaga arbetsuppgifterna. Det

förra alternativet skulle väl sannolikt icke frikoppla rektor i önskvärd omfattning,

det senare alternativet skulle nog medföra en alltför heterogen

samling redogörare — i denna sin egenskap endast arvodister och i vissa

fall kanske icke ens statstjänstemän i övrigt. Mot båda alternativen kan

invändas, att de med all sannolikhet skulle föranleda krav på ökad gottgörelse

från medhjälparens sida och sålunda ställa sig dyrbara. Det kan

vidare sättas i fråga, om man inte genom sådana anordningar skulle bibehålla

ett alltför stort antal relativt dyrbara kamerala enheter med likartade

arbetsuppgifter — framför allt i större städer — och sålunda underlåta att

ta till vara de möjligheter till rationalisering som under alla förhållanden

torde finnas.

Utan att man bryter mot någon av gängse principer för den statliga medelsförvaltningen

kan det givetvis övervägas att sammanföra läroverkens

medelsförvaltning eller delar därav, exempelvis löneuträkning och löneutbetalning,

till något annat statligt organ. De som därvid synes kunna

komma i fråga är länsstyrelse, länsskolnämnd eller skolöverstyrelsen. Länsstyrelserna

torde emellertid redan förut ha tillräckligt stor arbetsbörda, de

ifrågavarande uppgifterna ligger vid sidan av deras egentliga verksamhet,

och lokalsvårigheter föreligger på många håll. En centralisering till skolöverstyrelsen

finge väl närmast tänkas i samband med ett införande av

databehandlingsmaskiner och skulle väl i så fall avse lärarlönerna. Huruvida

en dylik centralisering lämpligen låter sig göra,, ligger utom ramen för

denna undersökning. En överflyttning enbart av bestyret med lönerna löser

ej heller frågan helt. Att samla de medelsförvaltande uppgifterna hos länsskolnämndema

skulle föranleda, att dessa organ måste ges en stark kameral

organisation. I varje fall bleve det nödvändigt med en kamrerare och viss

amanuens- och biträdespersonal. Om dylika löpande förvaltningsuppgifter

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

skulle åvila länsskolnämnd, finge denna en annan karaktär och omfattning

än som avsetts. Att utnyttja maskinella hjälpmedel, som man kunde göra

vid en helt centraliserad löneuträkning och löneutbetalning, torde sannolikt

ej komma ifråga med så många regionala organ och ett ur denna synpunkt

sett så begränsat arbetsmaterial. Rekryteringsfrågan skulle också bli ett

problem. I varje fall skulle det nog taga. sin tid, innan dessa, länsmyndigheter

bleve helt funktionsdugliga.

Av det anförda framgår, att läroverkens medelsförvaltning och övriga

kamerala göromål ej lämpligen bör överflyttas till annan statlig myndighet

ens som en temporär åtgärd samt att starka skäl talar för att ifrågavarande

uppgifter överföres på kommunerna. Det är angeläget att läroverksrektorerna

befrias från ansvaret för dessa uppgifter redan vid skolstyrelsereformens

ikraftträdande. De sakkunniga förordar därför, att ifrågavarande

arbetsuppgifter överföres från rektorerna till kommunerna redan från och

med den 1 juli 1958. Med hänsyn till de invändningar, som rests mot skolstyrelseutredningens

förslag, har de sakkunniga i sitt förslag vält delvis

andra lösningar än utredningen.

De allmänna läroverken får för närvarande anses ha karaktären av statliga

institutioner, vilket ytterligare markerats genom slopandet av terminsavgifterna.

Den omständigheten, att läroverken skall ställas under förvaltning

av skolstyrelserna är ej avsedd att i princip ändra deras statliga karaktär.

Läroverkens rektorer, lärare, vaktmästare och skolstäderskor m. fl.

skall alltjämt vara statligt anställda.

Åtgärden att ställa en statlig institution under förvaltning av en kommunal

nämnd är en nyhet, som kräver speciella bestämmelser i olika hänseenden.

Detta gäller icke minst i fråga om medelsförvaltningen. Om denna

skall ombesörjas av kommunerna synes det nödvändigt att detta sker i

former som så litet som möjligt avviker från vad som gäller för kommunernas

drätsel i allmänhet. De sakkunnigas förslag innebär därför på vissa

punkter avvikelser från vad som eljest är brukligt i fråga om statlig medelsredovisning.

Detta bör ses mot bakgrunden av läroverkens blivande särställning

i förvaltningssystemet.

I samband med att kommunerna övertar läroverkens förvaltning, bör

deras skyldigheter beträffande läroverken få en mera generell reglering samt

mera enkla och överskådliga, regler tillskapas. Vidare bör kommunerna tillförsäkras

viss kompensation för sitt ökade bestyr med läroverken. De sakkunniga

framlägger förslag även i dessa hänseenden.

Kommunens övertagande av medelsförvaltningen innebär icke, att rektor

och rektorsexpeditionen helt frikopplas från alla därmed sammanhängande

uppgifter. En viss uppgifts- och tillsynsskyldighet måste kvarstå, t. ex.

registrering och rapportering av lärares och övrig personals tjänstgöring och

tjänstledigheter, attestering av räkningar, anteckningar om medelsanvänd
-

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

ningen för läroverkets behov (alltså någon form av dispositionsbokföring)

och förande av inventarieförteckningar.

Det må även framhållas, att frågan om överflyttande av medelsförvaltningen

från rektor till annan myndighet bör hållas skild från frågan om

beslutanderätten över användningen av de medel, som avser omkostnader

av olika slag. Även om medelsförvaltningen överflyttas, kan rektors beslutanderätt

över användningen bibehållas.

I det följande behandlar de sakkunniga huvudsakligen frågor om medelsförvaltning

och kamerala göromål. Övriga grenar av läroverkens förvaltning

behandlas endast i den mån de sakkunniga anser sig böra föreslå någon

ändring.

Att närmare beräkna kommunernas kostnader för deras övertagande av

ovan angivna förvaltningsuppgifter är ej möjligt utan vidlyftig utredning.

Beträffande medelsförvaltningen och övriga kamerala göromål, inberäknat

löneuträkningen, må dock nämnas, att kostnaden för kamrerare vid läroverken

torde kunna uppskattas till i medeltal cirka 2 000 kronor om året

och för kamerala göromål i övrigt till i medeltal 1 500—2 000 kronor för år.

Medelkostnaden per läroverk för dessa arbetsuppgifter torde kunna uppskattas

till 3 500—4 000 kronor för år. För de största läroverken blir givetvis

kostnaden betydligt större och för små läroverk mindre. Vid dessa uppskattningar

har bortsetts från rektors eget minskade administrativa arbete,

som i stället skulle falla på annan befattningshavare.

Förslag till de huvudsakliga ändringar i läroverksstadgan, som erfordras

i anledning av de sakkunnigas förslag, har utarbetats. Till vissa speciella

problem, exempelvis frågan om besvär över skolstyrelses beslut i mål om

avlöningsförmåner, ämnar de sakkunniga återkomma i annat sammanhang.

2. Redogöraransvaret

En vägande invändning mot skolstyrelseutredningens förslag är, att det

strikta statliga redogöraransvaret ej kan tillämpas mot kommunala förtroendemän

och tjänstemän. En förutsättning för kommunernas övertagande

av läroverkens medelsförvaltning är därför, att denna fråga kan lösas på

annat sätt.

Om statligt redogöraransvar ej kan åläggas kommunala förtroendemän

och tjänstemän, bör enligt de sakkunnigas mening i stället kommunen som

sådan åläggas betalningsansvar gentemot staten beträffande statsmedel,

som för läroverkets drift tillföres kommunen. Ansvaret bör (begränsas till

förvaltningsåtgärder, som är beroende av beslut av antingen kommunal

nämnd eller av kommunal förtroendeman eller tjänsteman. Delegerar kommun

sin beslutanderätt till läroverkets rektor, bör kommunen ersätta statsverket

förluster på grund av rektors felaktiga åtgärder inom ramen för en

sådan delegation.

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

Av den som sålunda genom sin åtgärd eller underlåtenhet orsakat kommunen

förlust, lär kommunen i princip kunna utkräva ersättning i samma

ordning som ifråga om kommunala medel. Enligt uppgift brukar kommunerna

vid felaktig utbetalning eller försummad inbetalning i första hand

vända sig mot den som mottagit det felaktigt utbetalade beloppet respektive

försummat inbetalningen. Endast om denne ej verkställer inbetalningen

och förtroendemannen eller tjänstemannen gjort sig skyldig till grövre försummelse,

torde ersättningsanspråk komma ifråga.

Den ekonomiska risken för återbetalningsskyldighet till statsverket för

kommunerna är ej särskilt stor. Under senare år har riksräkenskapsverket

godkänt anmärkningar mot läroverksrektorer till ett sammanlagt belopp

av lägst 20 000 kronor och högst 114 000 kronor per år, fördelade på ett

stort antal läroverk och anmärkningar. De anmärkta beloppen har i regel

återbetalats av betalningsmottagarna.

Kommunens ansvar gentemot statsverket bör icke avse åtgärder, som

grundats på felaktiga statliga beslut. Om löneklassplaceringsbesluten skall

fattas av länsskolnämnden, bör kommunen således ej svara för felaktiga

utbetalningar av statsmedel, som beror på felaktiga löneklassbeslut. För

dessa bör vederbörande beslutande statstjänstemän kunna ställas till ansvar

i eljest gällande ordning. Rektor föreslås i det följande genom författningsföreskrift

få dispositionsrätten över vissa belopp av statsmedel och även i

andra fall torde vissa statsmedel komma att ställas till rektors disposition,

vilka dock mottages och utbetalas genom kommunens försorg. Beslutar

rektor om en felaktig utbetalning av dylika medel, som han äger disponera

enligt särskild föreskrift, bör rektor och ej kommunen bära det ekonomiska

ansvaret härför.

Däremot bör kommunen gentemot statsverket svara för åtgärder, som

beror på kommunala beslut grundade på felaktiga uppgifter av läroverkets

rektor eller av annan statlig personal vid läroverket. I detta hänseende bör

ifrågavarande befattningshavare jämställas med motsvarande befattningshavare

vid de kommunala skolorna under skolstyrelsens inseende. Kommunerna

torde i sådana fall kräva ersättning av dem endast under de ovan

angivna förutsättningarna. Det bör emellertid anmärkas, att rektor och

nämnda personal lämnar dessa uppgifter under ämbetsmannaansvar.

I detta sammanhang vill de sakkunniga avslutningsvis framhålla, att den

föreslagna regleringen av det kommunala ansvaret anpassats efter nu gällande

ordning för det statliga redogöraransvaret. Om detta slopas eller modifieras.

, kan det vara anledning att ta upp frågan om läroverkskommuns

ansvar till ny prövning.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

3. Den kommunala bokföringen

Kommunernas bokföring av läroverken tillkommande statsmedel bör i

möjligaste mån underlättas och fördelarna av deras vanligen centraliserade

medelsförvaltning utnyttjas. Läroverken bör därför ingå i kommunernas

övriga medelsförvaltning. Statsmedlen bör inflyta i den kommunala kassarörelsen

och ej hållas åtskilda från kommunala medel. Vidare bör statsmedlen

bokföras i de kommunala räkenskaperna efter i huvudsak eljest tilllämpade

kommunala bokföringsprinciper. Endast de jämkningar bör vidtagas,

som erfordras med hänsyn till det statliga anslagssystemet och den

statliga revisionen.

Läroverken tilldeles nu statsmedel under flera statliga anslagsposter, för

vilka gäller olika bestämmelser. Dessa är av stor betydelse för regleringen

av läroverkens verksamhet och i viss mån även för fördelningen av kostnaderna

för läroverken mellan staten och kommunerna, vilken omreglerats

så sent som vid 1956 års riksdag i samband med terminsavgifternas slopande.

De sakkunniga anser sig i nuvarande läge ej böra föreslå några större

ändringar i dessa hänseenden. Till följd härav förordar de sakkunniga, att

läroverkens utgifter — i anslutning till nuvarande statliga anslagsposter —

i den kommunala bokföringen uppdelas på posterna avlöningar, sjukvårdsersättningar,

expenser, bibliotek och materiel, understöd och premier samt

övriga ändamål. Detaljerna behandlas nedan under särskilda avsnitt. Om

så skulle erfordras, bör ytterligare poster kunna inrättas. För vinnande av

enhetlighet bör riksräkenskapsverket äga utfärda vägledande anvisningar.

Lämpligen synes därvid samråd böra ske med kommunförbunden.

Anslutningen till det statliga bokföringssystemet medför, att posterna får

ett delvis annat innehåll än som skulle följa av kommunala bokföringsprinciper.

Denna avvikelse torde dock ej medföra större olägenheter för den

kommunala räkenskapsföringen.

Den största svårigheten för kommunerna torde vara, att de statliga och

kommunala bokföringsåren ej sammanfaller. I bokföringen torde det bli

nödvändigt att varje halvår göra ett avslut beträffande posterna för statsmedel.

Vid lämplig tidpunkt efter utgången av det statliga bokföringsåret

(1 juli 30 juni), förslagsvis före den 1 oktober, bör kommunen vara skyldig

att till riksräkenskapsverket sända utdrag av kommunens bokföring för

aret beträffande statsmedel. Till bokföringsutdraget bör fogas vissa verifikationer,

vilka kommunens revisorer bör ha siffergranskat innan de översändes.

Denna fråga behandlas närmare i följande avsnitt.

4. Revisionen

Den kommunala revisionen måste omfatta även läroverkens medelsförvaltning,

eftersom denna skall ingå i den kommunala kassarörelsen. Revisionen

måste under alla omständigheter avse den formella kontrollen av ut
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

gifters och inkomsters siffermässiga riktighet och överensstämmelse med

fattade beslut, verifikationernas fullständighet o. d. Prövningen av författningsenligheten

och lämpligheten av besluten om statsmedel bör däremot,

för att dubbelrevision skall undvikas, kunna begränsas, i den mån en sådan

prövning sker genom den statliga revisionen. De kommunala revisorerna

bör dock vara oförhindrade att ingå även i en sådan prövning.

Den statliga revisionen skulle enligt nu gällande principer omfatta alla

statsmedel, som kommun förvaltar för läroverks räkning, och avse både

den formella och den sakliga revisionen. En dubbelrevision bör emellertid

av ekonomiska och praktiska skäl undvikas. Den kommunala revisionen bör

därför ersätta den statliga beträffande den formella granskningen. Den statliga

revisionen bör närmast avse tillämpningen av gällande författningar

och lämpligheten av vidtagna åtgärder. Den bör begränsas till mera väsentliga

områden,, nämligen posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar.

Dessa utgör sammanlagt i medeltal cirka 90 % av läroverkens omslutning

av statsmedel. Här erfordras en speciell författningskännedom och revisionen

är av stor betydelse för en enhetlig och riktig författningstillämpning.

Beträffande läroverkens övriga statsmedel är beloppen tämligen blygsamma

och avser utgiftsändamål, där risken för sakliga fel ej är så stor.

Utgifternas sakliga berättigande kan också i stort sett bedömas lika väl av

den kommunala som av den statliga revisionen. I fråga om expenser föreslås

dessutom i det följande anordningar, som gör en statlig revision av dem

överflödig. Enbart den kommunala sakliga revisionen bör därför täcka detta

område. Riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen och länsskolnämnden bör

emellertid ha rätt att vid inspektion av läroverken ta del av kommunens

räkenskaper i vad avser läroverk, och riksräkenskapsverket bör få ökad

medelstilldelning för tjänsteresor för lokal tillsyn av läroverken. Den dispositionsbokföring,

som alltjämt måste finnas på rektorsexpeditionerna, bör

också underlätta en kontroll över att medlen använts på ett riktigt och

lämpligt sätt.

Om de kommunala revisorerna vid sin revision skulle finna att statsmedel

oriktigt utbetalats till följd av ett felaktigt beslut av statlig myndighet, bör

detta anmälas till riksräkenskapsverket, som då har att pröva frågan om

anmärkning mot vederbörande. Beträffande rektor bör detta, som nämnts,

gälla endast i fråga om beslut, som han fattar med stöd av särskild föreskrift,

men icke beträffande beslut, som han fattar med stöd av delegation

från skolstyrelsen. Den kommunala dechargen bör omfatta läroverkets hela

medelsförvaltning med undantag endast för nyss nämnda beslut av statlig

myndighet, inberäknat rektor.

Riksräkenskapsverkets anmärkningar torde ofta ej kunna framställas,

innan frågan om ansvarsfrihet för skolstyrelsen behandlats i fullmäktige.

Detta är en olägenhet, som det är svårt att undvika. Redan nu föreligger

emellertid samma förhållande i fråga om anmärkningar mot statsbidrag till

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

folkskolans lärare. De sakkunniga utgår från att verkets anmärkningar

bringas till de kommunala revisorernas kännedom.

Från kommunalt håll har framhållits de stora olägenheterna av att utbryta

originalverifikationer ur de kommunala räkenskaperna. Härvid har

åberopats erfarenheterna från bl. a. den statliga mödrahjälpen. Beträffande

läroverken skulle till riksräkenskapsverket endast behöva insändas verifikationerna

till de räkenskaper, som skall revideras i sakligt hänseende inom

verket, nämligen avlöningslistor och verifikationer till sjuk vårdsersättningar.

Beträffande avlöningslistorna är att märka, att den formella revisionen

verkställes av de kommunala revisorerna. Det torde då ej vara av samma

betydelse som eljest, att riksräkenskapsverkets revision grundas på originalverifiktioner.

Det må nämnas, att revisionen av statsbidrag till bl. a. folkskolans

lärarlöner hittills grundats på kommunala rekvisitioner, till vilka

icke bilagts lönelistoma i original. De sakkunniga förordar därför, att kommunerna

får rätt att för revision av avlöningsanslaget till riksräkenskapsverket

insända till riktigheten bestyrkta kopior eller avskrifter av lönelistor

och övriga verifikationer. Om en kommun hellre vill insända originalverifikationerna,

bör den dock vara oförhindrad härtill.

Beträffande sjukvårdsersättningar bör däremot kommunerna alltid tillställa

riksräkenskapsverket originalverifikationerna i anslutning till vad

som tillämpas för samma ersättning vid de statsunderstödda skolorna.

De olika utgiftsslagen skall i det följande behandlas under särskilda avsnitt.

5. Avlöningar

Den utan jämförelse största posten för statsmedel i läroverkens räkenskaper

blir avlöningar. Arbetet med att uträkna avlöningar, upprätta lönelistor

och utbetala lön bör nu överflyttas på kommunerna. Rektors och rektorsexpeditionens

arbete bör, som nämnts, begränsas till att lämna för löneuträknandet

erforderliga uppgifter om anställnings- och tjänstgöringsförhållanden,

tjänstledigheter m. m.

Det bör uttryckligen föreskrivas, att rektor ej är skyldig att besluta om

eller beräkna personalens avlöningsförmåner. Härmed avses även sjukvårdsersättningar.

6. Sjukvårdsersättningar

Ersättning för sjukvårdskostnader vid läroverken utbetalas nu av rektor

från läroverkens omkostnadsanslag, varefter utbetalningarna granskas av

riksräkenskapsverket. Vid de statsunderstödda kommunala skolorna förskotteras

nämnda ersättning i regel av kommunen, varefter utbetalningarna

granskas av länsstyrelsen, innan förskotten täckes av statsmedel. Handlingarna

ingår därefter i länsstyrelsens räkenskaper, vilka revideras av riksräkenskapsverket.

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Det vore önskvärt, om ett enhetligt handläggningssätt kunde genomföras

beträffande ersättningen för sjukvård vid alla skolor under de nya skolstyrelserna.

Den enklaste lösningen skulle vara, att skolstyrelserna utbetalade

ersättningarna av statsmedel, som de skulle äga rekvirera hos länsstyrelserna

utan företeende av verifikationer, varefter handlingarna sändes

direkt till riksräkenskapsverket för revision. Riksräkenskapsverket torde

emellertid sakna erforderlig personal för revision av det mycket störa material,

för vilket verket i så fall skulle bli första och enda revisionsinstans.

De sakkunniga förordar därför, att denna lösning tillsvidare begränsas

till de allmänna läroverken. För riksräkenskapsverket innebär detta icke

någon ökning av nuvarande revisionsmaterial. För kommunerna innebär

förslaget, att de övertar läroverksrektorernas arbete med utbetalning av

sjukvårdsersättningarna, till vilka de skall äga rekvirera statsmedel hos

länsstyrelserna. Verifikationerna måste hållas åtskilda från verifikationerna

på sjukvårdsersättningar vid statsunderstödda kommunala skolor, då de,

som nämnts, jämte utdrag av räkenskaperna skall sändas direkt till riksräkenskapsverket

för granskning.

Sjukvårdsersättningarna för statsunderstödda kommunala skolor torde

tillsvidare böra i princip handläggas i nuvarande ordning.

7. Läroverkens kassor

Sedan läroverkens byggnadsfonder den 1 juli 1957 överlämnats till kommunerna,

återstår tre kassor, nämligen expenskassan, biblioteks- och materielkassan

samt understöds- och premiekassan. Vid vissa läroverk finns dessutom

mindre kassor utan större ekonomisk betydelse. Ett system med särskilda

kassor för driftutgifter kan i och för sig anses föråldrat, men medför

den fördelen, att rektor kan spara medel i en kassa för någon större

framtida utgift och vid brist i en kassa låna medel från annan kassa, tills

medel influtit. Dylika lån är emellertid icke tilltalande och bör undvikas

enligt riksräkenskapsverkets anvisningar.

Om kommunerna skall överta förvaltningen av läroverkens ekonomi, bör

systemet med särskilda kassor slopas, då det ej passar väl in i den kommunala

bokföringen och representerar ett föråldrat bokföringssystem. Om i

något fall statsmedel ej skulle inflyta i tid för viss utgift, som nu ankommer

på kassorna, torde kommunerna ha möjlighet att. förskottera beloppet av

egna medel. De statsmedel, som framdeles skall motsvara nuvarande kassors

medel, bör hos kommunerna — i analogi med vad som gäller för kassorna

— kunna reserveras från ett redovisningsår för användning under

närmast följande redovisningsår. Läroverkskassorna bör i kommunernas inkomst-

och utgiftsstater ersättas med motsvarande poster (litteror), nämligen

expenser, bibliotek och materiel samt understöd och premier. Kassornas

tillgångar och skulder vid upplösningen bör upptagas under dessa poster

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

som inkomster respektive utgifter. Beträffande dessa poster må ytterligare

framhållas följande.

Enligt undersökning av realskoleutredningen uppgick de utgifter, som skall

belasta expensposten, under budgetåret 1954/55 till sammanlagt följande

belopp i miljoner kronor (mkr): renhållning och städning 4,3 mkr, vaktmästare

och eldare, som ej är uppförda på ordinarie eller extra ordinarie

tjänst 0,55 mkr och vissa övriga utgifter 0,3 mkr. Kostnaderna för bränsle

och lyse uppgick samma budgetår till 4,3 mkr, vilka kostnader den 1 juli

1957 övertagits av kommunerna (SOU 1955: 53 s. 351). Den enda inkomsten

under expenser blir statsmedel.

Ur rationaliseringssynpunkt är det lämpligt, att renhållningen av kommunens

olika skollokaler ledes och skötes centralt. Det kan emellertid vara

vanskligt att för varje särskild räkning fördela kostnaderna mellan läroverket

och övriga skolor.

För att inbespara en opraktisk detaljuppdelning av kostnaderna förordar

de sakkunniga, att kommunen efter ansökan vid början av varje läsår tilldelas

ett klumpbelopp av statsmedel, vilket kommunen utan redovisningsskyldighet

får använda för de ändamål, som ingår under posten. I ansökan

bör de beräknade utgifterna givetvis närmare angivas, varför den verkliga

kostnaden torde nära ansluta sig till det belopp som tilldelats kommunen.

Skulle beloppet visa sig vara uppenbart för lågt eller inträffar oväntade ändringar

i kostnaderna, t. ex. ändrade städerskelöner, bör kommunen efter

ansökan med närmare redogörelse för de beräknade ytterligare kostnaderna,

kunna tilldelas ytterligare statsmedel. Genom den föreslagna anordningen

kommer statens utgifter att grunda sig på i regel ett enda eller ett par beslut

för varje läsår och läroverk, vilket medför den fördelen, att en statlig revision

av alla småposterna ej erfordras.

Beslutanderätten om tilldelande av dessa expensmedel bör ankomma på

länsskolnämnden, som har större möjligheter att på platsen bedöma skäligheten

av de begärda beloppen än skolöverstyrelsen.

Till nuvarande biblioteks- och materielkassor har i riksstaten beräknats

medel med 35 kronor per elev, som utdelas av skolöverstyrelsen enligt av

Kungl. Maj:t meddelade direktiv. Från motsvarande post bibliotek och

materiel bör utbetalas medel för samma ändamål som nu ankommer på

kassan.

Då hyresinkomsterna enligt de sakkunnigas förslag nedan helt skall tillfalla

kommunen, blir den enda inkomsten statsmedel, bortsett från de

mindre belopp, som kan inflyta vid försäljning av läroverkets materiel.

Även här bör statsmedlen bestämmas till ett klumpbelopp för varje redovisningsår,

vilket om särskilda skäl föreligger, kan utfyllas med ytterligare

belopp. Beslutet bör liksom nu fattas av överstyrelsen efter ansökan av rektor.

Om användningen av medlen bör rektor alltjämt äga besluta, i förekommande

fall med stöd av biblioteksnämndens beslut. Vid sina inköp bör

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

rektor äga utnyttja kommunens upphandlingssystem och i sådana fall ej

vara underkastad de statliga upphandlingsföreskrifterna.

Posten understöd och premier bör belastas med samma utgifter som motsvarande

kassa, d. v. s. kostnader för exkursioner o. d., för vissa skolsociala

ändamål och för premier. Dock bör med hänsyn till reformer på sociallagstiftningens

område möjligheterna att bestrida kostnader för sjukvård och

begravningshjälp borttagas.

Den huvudsakliga inkomsten blir statsmedel, som i riksstaten för innevarande

budgetår beräknats till sammanlagt 250 000 kronor och skall utgå

med 10 kronor för varje under läsåret nyinskriven elev vid läroverket. Statsmedlen

bör tillställas kommunen efter ansökan av rektor och beslut av skolöverstyrelsen.

Rektor bör alltjämt äga besluta om medlens användning,

beträffande premier med stöd av kollegiets beslut.

Motsvarande kassor tillgodoföres vissa hyresmedel samt räntor på tillfälliga,

för löpande utgifter icke omedelbart behövliga kassabehållningar.

Enligt de sakkunnigas förslag skulle båda dessa inkomstposter bortfalla;

hyresmedlen emedan de föreslås tillfalla kommunen, och räntorna, emedan

läroverkskassoma slopas och det ankommer på kommunen att svara för att

erforderliga kontanta medel blir tillgängliga.

Vidare utgår till vissa av dessa kassor från äldre tid kvarstående ersättningar,

vilka nu bör avvecklas. Denna fråga behandlas i ett senare avsnitt.

8. Övrig medelsförvaltning

Enligt de sakkunnigas mening bör medelsförvaltningen i sin helhet övergå

från rektor till kommunen. Sålunda bör kommunen även förvalta läroverkets

donationer och fonder, om ej annat särskilt föreskrivits, t. ex. i donationsurkunden

(§ 218 Ls). Denna fondförvaltning bör emellertid alltjämt

liksom nu stå under riksräkenskapsverkets tillsyn. Beslutanderätten om användningen

av avkastningen bör givetvis ej ändras genom denna omläggning

av förvaltningen.

Den statliga studiehjälpen bör avlastas rektor och centraliseras till den

gemensamma skolexpeditionen eller annat kommunalt organ. Detta gäller

i varje fall i fråga om mottagandet av statsmedel och utbetalande av studiehjälp.

Även den övriga handläggningen av dessa ärenden bör i möjligaste

mån avlastas rektor. De sakkunniga förutsätter, att dessa synpunkter beaktas

vid utarbetandet av erforderliga ändringar i gällande studiehjälpsförfattningar.

I övrigt förekommer vid läroverken vissa arvoden och ersättningar i samband

med intagning av elever samt vid prov och prövningar liksom även

stämpelmedel för lösen av betygsavskrifter. Även dessa obetydliga belopp

bör förvaltas av kommunen. De sakkunniga utgår emellertid från att kommunen

åt rektor delegerar rätten att uppbära och utbetala dessa belopp,

då så finnes vara mest praktiskt.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Kungl. Maj:ts proposition nr Ilo år 1958

9. Rekvisition av statsmedel

För närvarande äger rektor från länsstyrelsen rekvirera statsmedel för

läroverkets behov. Han behöver därvid ej genom räkningar eller på annat

sätt styrka, för vilka ändamål medlen erfordras. Det bör framdeles få ankomma

på kommunerna att rekvirera erforderliga statsmedel hos länsstyrelsen.

Beträffande de poster, som motsvarar nuvarande läroverkskassor,

innebär de sakkunnigas förslag, att de medel, som må rekvireras, grundar

sig på beslut av länsskolnämnden eller skolöverstyrelsen.

Beträffande avlöningar och sjukvårdsersättningar skulle enligt eljest tilllämpad

praxis i fråga om rekvisitioner från icke-statliga myndigheter erfordras,

att medelsbehovet styrktes, exempelvis genom att en kopia av avlöningslistorna

bifogades. En kopia skall emellertid enligt de sakkunnigas förslag

tillställas riksräkenskapsverket vid redovisningsårets slut.

Om statsmakterna anförtror kommunerna att i stället för rektorerna

handha läroverkens ekonomiska förvaltning, bör kommunerna i detta hänseende

kunna jämställas med statsmyndigheter. Det är vidare av vikt, att

deras arbete underlättas. De sakkunniga förordar därför, att kommunerna

får rätt att för läroverkens räkning i mån av behov rekvirera statsmedel

utan att utgifterna styrkes genom några allegat, såvida ej särskilda skäl

annat föranleder.

10. Tjänstebostäder och hyresinkomster

Skolstyrelseutredningen har förutsatt, att den i samband med skolstyrelsereformen

föreslagna förstärkningen av skolledarorganisationen, som

väsentligen skall bekostas av staten, kompletteras med att kommunerna

ställer biträdeshjälp i erforderlig utsträckning till skolexpeditionernas förfogande

(SOU 1955:31 s. 171). Departementschefen ansåg, att om staten

åtog sig huvudparten av kostnaderna för den fackliga ledningen, borde det

från varje kommuns sida betraktas som ett självklart och skäligt åtagande

att sörja för att de rent arbetstekniska förutsättningarna för skolledarna

bleve tillfredsställande ordnade (Prop. 1956: 182 s. 133).

Beträffande förvaltningen av de allmänna läroverken har skolstyrelseutredningen

ej berört frågan, om särskild ersättning skall utgå till kommunerna

för deras övertagande av förvaltningen. Denna fråga har ej heller

behandlats i propositionen eller av riksdagen. Dessa arbetsuppgifter skulle

kunna anses ingå i det, som kommunerna har att lämna som motprestation

till den huvudsakligen av statsmedel bekostade förstärkningen av skolledarorganisationen.

Resonemanget gäller särskilt realskolestadiet, som med tiden

skall ersättas av försöksskolans högstadium. Detta stadium är en kommunal

skolform, där kommunen svarar för förvaltningskostnaderna. Däremot

talar vissa skäl för att kommunerna får någon ersättning för sin förvaltning

av gymnasierna.

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts -proposition nr 115 år 1958

Om ersättning skall utgå till kommunerna för deras förvaltning av de

statliga läroverken, bör denna icke utgå med visst kontantbelopp per år.

En sådan lösning skulle strida mot allmänna statsbidragsutredningens principer

för statsbidrag, vilka godtagits av 1957 års riksdag. I samband med

slopandet av läroverkens terminsavgifter har Kungl Maj:t också i enlighet

med dessa principer valt andra lösningar för att ekonomiskt tillgodose kommunerna

(Prop. 1956: 123 s. 118 och 151).

Frågan om kompensation till kommunerna för arbetet med läroverkens

förvaltning bör behandlas i samband med frågan om möjligheterna att få

till stånd en klar reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan stat

och kommun. En sådan reglering har vid flera tillfällen efterlysts av svenska

stadsförbundet, bl. a. i yttrandet över skolstyrelseutredningens betänkande.

De sakkunniga vill i detta hänseende anföra följande.

Vid allmänna läroverk skall kommunen enligt gällande bestämmelser tillhandahålla

tjämtebostad åt rektor samt — med undantag för vissa kommuner

— åt vaktmästare och värmeskötare. Hyra för sådan tjänstebostad

tillfaller statsverket. Kommun kan befrias från skyldigheten att. hålla tjänstebostad

men skall då ersätta statsverket med visst årligt belopp.

De sakkunniga förordar, att kommunernas skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostad åt rektor upphäves och att skyldigheten att hålla tjänstebostad

åt vaktmästare och värmeskötare begränsas till sådana fall då tjänstebostad

erfordras för lokalernas tillsyn och uppvärmning. Denna begränsning

till fall, då tjänstebostad är av väsentlig betydelse för de med tjänsten

förenade arbetsuppgifternas fullgörande, ansluter sig till principbeslut av

1956 års riksdag i anledning av 1952 års tjänstebostadsutrednings förslag

(SOU 1955: 30; Prop. 1956: 116; SU 118; Rskr 271). Hyran för tjänstebostad,

då sådan förekommer, bör tillfalla kommunen och icke statsverket.

Då läroverkets skollolcaler uthyres för annat än läroverkets behov, erhåller

kommunen fr. o. m. den 1 juli 1957 halva hyresinkomsten, medan läroverkets

biblioteks- och materielkassa får den andra hälften. Dessförinnan

erhöll läroverkens kassor hela hyresinkomsten. De sakkunniga förordar, att

dessa hyresinkomster i sin helhet tillfaller kommunerna. Det kan anses

rimligt, att kommunernas skyldigheter att tillhandahålla skollokaler begränsas

till skoländamål. Kan lokalerna även utnyttjas för annat ändamål,

bör det vara kommunen, som får inkomsten härav. Självfallet bör kommunen

då svara för de extra kostnader uthyrningen medför, t. ex. för städning

och vakthållning.

Vidare bör den nya skolstyrelsens central för kommunen få bestämma,

i vad mån och till vilka uthyrning må ske av skollokaler, som disponeras

av skolstyrelsen underställda skolor. Härigenom kan uthyrningen samordnas

och lokalerna utnyttjas mera effektivt. Beslutanderätten om uthyrning

bör sålunda överflyttas från läroverkets rektor till skolstyrelsen. Detta

får anses principiellt riktigt, då rektors beslutanderätt bör avse frågor, som

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts ''proposition nr Ilo år 1958

har direkt samband med skolverksamheten. De sakkunniga vill emellertid

understryka, att läroverkets dispositionsrätt till lokalerna gäller även för

annat än undervisning, blott användningen äger samband med dess verksamhet,

t. ex. pedagogdagar, föräldramöten och elevaftnar. Läroverkets

institutioner bör få disponeras av skolstyrelsen endast om det ej medför

olägenheter för därav berörda lärare.

Genom denna omläggning undvikes de praktiska bokföringssvårigheter

m. m., som en hälftendelning av de ofta små hyresbeloppen medför. Dessa

blir särskilt vanskliga att fördela, då lokaler är avsedda för både läroverkets

och kommunens behov, t. ex. gymnastiksal-idrottshall och aula-teater.

Sådana kombinerade anläggningar blir alltmer aktuella. Erhåller kommunen

hela hyresinkomsten, kvarstår för fördelning endast vissa mindre omkostnadsbelopp

nämligen för städning, för lön till värmeskötare och för hygieniska

anordningar. I regel torde det vara möjligt att finna en rimlig fördelningsgrund

för dessa kostnader.

Genom de ovan föreslagna anordningarna beräknas läroverkskommunerna

erhålla följande approximativa belopp:

hyra för skollokaler1 ................................ kronor 280 000

av kommuner och lärare erlagda hyror2................ » 274 000

av vaktmästare erlagda hyror samt ersättning för bränsle

och lyse2 ........................................ » 160 000

Summa kronor 714 000

Ovanstående belopp motsvarar i medeltal cirka 3 250 kronor per läroverk

och drygt 5 kronor per elev. Det må anmärkas, att hyresinkomsterna för

skollokaler varierar avsevärt. Sålunda hade budgetåret 1952/53 3 högre

allmänna läroverk och 31 realskolor icke några hyresinkomster, medan 2

högre allmänna läroverk och 3 realskolor uppgivit hyresinkomster överstigande

20 000 kronor (SOU 1955:53 s. 350). Bortfallet av hyresinkomster

bör kompenseras genom en motsvarande höjning av en blivande statlig

anslagspost, bibliotek och materiel.

Det belopp, som sålunda sammanlagt tillfaller läroverkskommunerna, får

anses vara en i stort sett skälig kompensation för deras bestyr med läroverkens

ekonomiska förvaltning och vad därmed enligt förslaget sammanhänger.

Begränsningen av skyldigheten att hålla tjänstebostäder får anses

innebära en fördel av väsentligt större räckvidd för kommunerna än ovan

angivna belopp utvisar.

11. Kommunernas åtaganden

För närvarande grundar sig kommunernas skyldigheter beträffande de

allmänna läroverken på åtaganden. Dessa är noga specificerade och om

1 Se prop. 1956: 123 s. 151.

2 Se statsliggaren 1957/58 s. 672.

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

det ifrågasattes någon ändring erfordras nya åtaganden av kommunerna.

Senast i anslutning till 1956 års riksdagsbeslut om slopande av terminsavgifterna

måste samtliga läroverkskommuner pröva, om de genom nya

åtaganden skulle övergå på det nya systemet eller kvarstå på äldre bestämmelser.

Så gott som alla kommuner har övergått på det nya systemet, dock

torde den 1 juli 1958 alltjämt inemot 10 kommuner kvarstå på det äldre

systemet med terminsavgifter. Skälet är i flera fall, att läroverket har många

elever från andra kommuner, för vilka läroverkskommunen vill ha åtminstone

någon ersättning.

För de kommuner, som övergått till avgiftsfri undervisning, är åtagandena

nu enhetligt utformade beträffande skyldigheter i fråga om läroverkshuset.

Bestämmelserna i § 212 Ls har utformats i överensstämmelse med

dessa åtaganden. Däremot föreligger alltjämt olikheter med avseende å skyldigheten

att hålla tjänstebostäder åt vaktmästare och värmeskötare. Flera

kommuner har ej åtagit sig denna skyldighet. Anledningen synes vara, att

vid 1939 års lönereglering för ifrågavarande personal genom ett förbiseende

ej kom att inflyta en föreskrift om kommunernas skyldigheter i detta

hänseende. I samband med organisationsändringar o. d. har flertalet läroverkskommuner

dock måst åtaga sig att hålla dylika tjänstebostäder.

Frågan behandlades av 1955 års riksdag i anledning av en anmärkning av

konstitutionsutskottet (memorial nr 16), att Kungl. Maj:t i kungörelse den

19 november 1954 med ändring av bl. a. § 215 Ls föreskrivit skyldighet för

läroverkskommunerna att hålla dylika tjänstebostäder utan att göra undantag

för de kommuner, som ej åtagit sig en dylik förpliktelse. Konstitutionsutskottet

uttalade därvid (s. 5), att Kungl. Maj:t icke kan i administrativ

ordning ålägga dessa kommuner den i förevarande stadgande angivna skyldigheten.

»Sådant åläggande kan endast meddelas efter samtycke från riksdagen».

Systemet med detaljerade åtaganden av läroverkskommunerna är en

kvarleva från äldre tid, som i dagens läge är opraktisk. En följd härav är

även att kommunernas åtaganden sins emellan företer omotiverade olikheter.

Särskilt olägligt är, att erforderliga ändringar i ofta ganska obetydliga

frågor måste underställas fullmäktige i alla läroverkskommuner.

Genom skolstyrelsereformen har frågan kommit i ett nytt läge. Enligt

1 § skolstyrelselagen har varje kommun ålagts ett generellt ansvar för vården

av skolväsendet i kommunen, vilket icke tidigare förelegat. Genom 2 §

i lagen har vidare öppnats möjlighet för läroverkskommun att få ersättning

från annan kommun för undervisning av elever från denna kommun och

enligt 5 § i lagen skall den kommunala skolstyrelsen vara skolstyrelse även

lör allmänt läroverk i kommunen. Något rättsligt hinder synes icke föreligga

mot att riksdagen beslutar, att nuvarande åtaganden ersättes med

generella regler om kommunernas skyldigheter beträffande de allmänna

läroverken. De sakkunniga hänvisar till konstitutionsutskottets ovan refe
3

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 115

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

rerade uttalande (KU 1955:16 s. 5). Liknande uttalanden har gjorts i utslag

av regeringsrätten (RÅ 1945 E 78) och inom doktrinen (Halvar Sundberg:

Kommunalrätt, 4:e upplagan s. 508).

Realskoleutredningen har givit uttryck åt en annan uppfattning (SOU

1955:53 s. 372), men i propositionen (1956:123 s. 153) uttalades, att kommunerna

icke torde »nu böra formligen åläggas förpliktelser gentemot läroverken

utöver dem de redan åtagit sig».

De sakkunniga förordar, att generella bestämmelser för kommunernas

åliggande beträffande läroverken nu fastställes, vilka skall ersätta de olika

läroverkskommunernas tidigare gjorda åtaganden. Endast i samband med

inrättande av nytt allmänt läroverk eller allmänt gymnasium bör som villkor

föreskrivas, att kommunen åtager sig de förpliktelser, som enligt gällande

föreskrifter åligger kommun gentemot allmänt läroverk. För en sådan

omläggning erfordras beslut av riksdagen, liksom även i fråga om ändringar

i de generella bestämmelserna.

En dylik omläggning är särskilt påkallad i samband med att kommunerna

övertar läroverkens förvaltning. Deras skyldigheter behöver då närmare

preciseras för undvikande av tvister. Härigenom tillgodoses även stadsförbundets

önskemål om en klar reglering av de ekonomiska mellanhavandena

mellan stat och kommun beträffande de allmänna läroverken.

De generella bestämmelserna bör, utom beträffande vissa detaljer, motsvara

vad som nu gäller för flertalet läroverkskommuner med de begränsningar

i skyldigheten beträffande tjänstebostäder, som ovan föreslagits. Bestämmelserna

bör gälla för alla läroverkskommuner, således även för dem, som

nu ej är skyldiga hålla tjänstebostäder åt vaktmästare och värmeskötare.

För dessa kommuner innebär bestämmelserna, att de befrias från skyldigheten

att hålla tjänstebostad åt rektor men i stället får skyldighet hålla

tjänstebostad åt vaktmästare och värmeskötare, i den mån så erfordras för

vakthållning eller uppvärmning av läroverket, varvid hyran för tjänstebostaden

bör tillfalla kommunen.

De få kommuner, som ej övergått på systemet med avgiftsfri undervisning,

bör likaledes vara skyldiga övergå på det nya systemet. För dem bör

dock övergången uppskjutas ett år för att bereda dem tillfälle ordna frågan

om ersättning från andra kommuner, vilkas barn och ungdom anlitar läroverken

ifråga.

Beträffande vissa av kommunernas åligganden må framhållas följande.

Om läroverkstomt föreskrives i § 56 Ls, att läroverkshus jämte härtill

hörande byggnader bör vara beläget på en sund och fritt liggande plats,

vilken tillika erbjuder tillräckligt utrymme för lärjungarnas lekar och rörelser

i det fria samt medgiver uppförande av rast- eller lekskjul för deras

vistelse ute vid dålig väderlek. Enligt § 212 Ls i dess lydelse före den 1 juli

1957 skulle kommun alltid vara skyldig att för läroverkshus med därtill

hörande byggnader kostnadsfritt upplåta sådan byggnadsplats, som avses

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

i § 56 Ls. Vid den ändring av § 212 Ls, som genomfördes genom KK 1957:

347, borttogs denna föreskrift, då det ansågs självfallet, att kommunen

måste tillhandahålla tomt i samband med att den tillhandahöll läroverkshus.

Frågan kommer i ett delvis annat läge, om kommunernas åligganden

fastställes genom generella bestämmelser. De sakkunniga förordar därför,

att det nu i Ls angives, att kommunen skall tillhandahålla lämplig tomt

samt att denna skall vara ändamålsenligt planerad.

Kommunerna har från och med den 1 juli 1957 övertagit kostnaderna

för bl. a. bränsle till lokalernas uppvärmning, medan staten svarar för avlöning

åt värmeskötare och eldare. Att kommunens förpliktelse är begränsad

till bränslekostnaden bör lämpligen tydligt framgå av stadgandet.

Hänvisningen i nuvarande bestämmelser om statsbidrag till byggnadsarbeten

bör bibehållas, men motsvarande hänvisning om statsbidrag till

elevhem och skolmåltider bör utgå och eventuellt inflyta på annan plats i

stadgan.

12. Avveckling av vissa ersättningar

Till läroverken utgår för närvarande i vissa fall mindre bidrag, som är

kvarlevor från äldre tider. I stift, där för de allmänna läroverkens behov finnes

en premie- och fattigkassa, är denna kassas inkomster enligt § 216 mom.

1 Ls de medel, vilka blivit såsom ersättning för djäknepenningar till de allmänna

läroverken anslagna. Inkomsternas fördelning emellan de i stiftet

varande särskilda läroverkens understöds- och premiekassor må av domkapitlet

med avseende på lärjungarnas antal och övriga omständigheter

årligen uppgöras. Kassans behållning bör årligen i det närmaste utdelas

samt varje läroverks andel till vederbörande rektor i rätt tid översändas.

För ifrågavarande ändamål anvisas årligen i riksstaten under anslaget Allmänna

läroverken: Ersättning för djäknepenningar m. m. 4 307 kronor

10 öre.

Dessutom utgår till understöds- och premiekassan vid vissa läroverk ersättning

för förlorad helgonskyld (2 644 kronor 33 öre), samt till vissa läroverk

i Lunds och Göteborgs stift ersättning för indragna landgillen och

klockarpensioner (731 kronor 13 öre). Vidare utgår ersättning för studieskatten

i Halland (66 kronor 92 öre) till »Göteborgs högre latinläroverk»

och ersättning för 1/2 tunna kronotionde till »Växjö högre skola» (7 kronor).

Även dessa ersättningar utgår från ovannämnda riksstatsanslag, som

under en lång följd av år varit upptaget med oförändrat belopp, 8 500 kronor.

Häri ingår även ersättning till Visingsöfonden med 705 kronor.

I stift där byggnadskassa finnes, lämnas enligt § 216 mom. 2 Ls ur densamma,

i mån av dess tillgångar och efter medgivande i varje särskilt fall

av Kungl. Maj:t, bidrag till byggnad och underhåll av läroverkshus.

Frågan om indragning eller avlösning av ersättningarna från nämnda anslag

har efter särskilt uppdrag år 1940 utretts av dåvarande t. f. kammar
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958

rådet P. Gavelius. I utredningen framhölls, att ifrågavarande ersättningar

var kvarstående rester av det äldre indelningssystem, enligt vilket vissa

statsinkomster direkt anvisades till täckande av särskilda statsutgifter.

»Ersättningsanslagen torde samtliga få anses skyddade av prästerskapets

privilegier, så att desamma icke torde kunna nedsättas eller indragas utan

kyrkomötets bifall». Enligt utredningen kunde endast vissa obetydliga ersättningsbelopp

utan större olägenheter indragas, medan anslaget till större

delen borde bibehållas.

Vid remissbehandlingen kunde kammarkollegiet icke biträda uppfattningen.

att kyrkomötets bifall erfordrades för nedsättning eller indragning

av ersättningarna. Denna mening, anförde kollegiet, torde utgå från en

bokstavstolkning av 1723 års privilegietext. Privilegiernas bestämmelser i

avseende å anslagen till de allmänna läroverken måste anses helt föråldrade.

Vidare erinrade kollegiet om att det veterligen icke dårnera ansågs, att

kyrkomötets medgivande erfordrades till förändrad disposition av den till

universiteten anslagna egendom, å vilken privilegierna enligt sin ordalydelse

vore tillämpliga.

Skolöverstyrelsen hade däremot intet att erinra mot utredningsmannens

mening, att kyrkomötets bifall erfordrades för nedsättning eller indragning

av ersättningsanslagen. Beträffande ersättningen för förlorad helgonskyld

framhöll överstyrelsen, att denna i Kristianstad och Ystad disponerades

för skolhusets underhåll. Då stadsfullmäktige i dessa städer åtog sig de av

riksdagen uppställda villkoren för ombildning av respektive läroverk, utgick

dessa belopp till skolhusens underhåll. Det kunde antagas, att kommunerna

då räknade med att även i fortsättningen få behålla nämnda förmån. Överstyrelsen

ifrågasatte, om dessa båda ersättningar kunde indragas utan uttryckligt

medgivande från kommunernas sida. Beträffande de ersättningar,

som tillföll understöds- och premiekassorna, tillstyrkte överstyrelsen utredningens

förslag, att dessa skulle bibehållas ograverade.

Riksräkenskapsverket ansåg att ifrågavarande ersättningar saknade verklig

betydelse för läroverken och kunde upphöra att utgå utan nämnvärt avbräck

för läroverken. Verket kunde dock för det dåvarande icke föreslå

anslagets borttagande ur riksstaten, utan torde därmed tills vidare böra

anstå i avvaktan på införandet av särskilda omkostnadsstater vid de allmänna

läroverken i likhet med vad som redan gällde vid de tekniska läroverken

och seminarierna.

Statskontoret framhöll, att enligt utredningen skulle ett tjugutal anslagsposter

kvarstå under anslaget till ett sammanlagt belopp av mer än 7 500

kronor. Någon nämnvärd förenkling av anslaget eller dispositionen därav

syntes alltså det föreliggande förslaget icke medföra. Om kyrkomötets medverkan

erfordrades, ifrågasatte statskontoret, huruvida utredningen borde

medföra någon Kungl. Maj:ts åtgärd.

Utredningen föranledde icke någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida (prop.

1942: 1, Vill ht s. 300 ff). Även senare har frågan om slopandet av dessa

ersättningar aktualiserats utan att leda till resultat.

Beträffande frågan om kyrkomötets bifall fordras för slopande av dessa

ersättningar, vill de sakkunniga, utöver vad kammarkollegiet anfört, framhålla

följande. I ett år 1955 avgivet betänkande om kyrkomötets grundlagsenliga

befogenheter m. m. (SOU 1955: 47) uttalas under rubriken privi
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

legier, som upphört utan att beslut enligt regeringsformen § 114 träffats

(s. 67), att stadgandet i artikel 2 av privilegierna om vidmakthållande av

akademier, gymnasier och skolor ej längre har någon betydelse. Privilegiebestämmelserna

i vad de rör skolväsendet är enligt betänkandet ej tillämpliga,

sedan skolväsendet förlorat sin tidigare kyrkliga karaktär. I propositionen

1926: 197 med förslag till lag angående tillstånd till försäljning av kyrklig

jord i vissa fall m. m. anfördes som skäl för att ej låta den föreslagna

lagen avse universitetens samt läroverkens egendom bl. a., att denna egendoms

ställning förskjutits i och med att undervisningsväsendet alltmer förlorat

sin historiskt betingade kyrkliga prägel samt att modernt språkbruk

icke torde hänföra denna egendom till den »ecklesiastika».

Genom skolstyrelsereformen har de organisatoriska banden mellan kyrkan

och de allmänna läroverken helt upphört i och med att eforusinstitutionen

m. m. slopats. Läroverkens särställning som i viss mån självständiga institutioner

har alltmer försvagats. Sedan nu terminsavgifterna avskaffats,

får de anses ha i stort sett samma karaktär som andra statliga institutioner,

dock med den avvikelsen, att de skall vara underställda kommunala

styrelser. Genomföres de sakkunnigas ovan framlagda förslag, att läroverkens

kassor skall slopas, fyller anslaget »Ersättning till djäknepenningar

m. m.» väsentligen samma ändamål som andra anslag till driften av statliga

institutioner.

I likhet med kammarkollegiet anser de sakkunniga, att ifrågavarande

ersättningar kan borttagas utan kyrkomötets bifall. Skälen för att dessa

ersättningar nu bör slopas är huvudsakligen följande.

Redan då frågan prövades 1942 uttalades, att beloppen var så små att de

ej hade verklig betydelse för läroverken. Genom penningvärdets fall har

deras betydelse ytterligare minskats, då beloppen ej höjts. De utgör nu

mindre än 1/20 000 av statens kostnader för driften av läroverken.

Genomföres de sakkunnigas förslag om generell reglering genom riksdagsbeslut

av läroverkskommunernas skyldigheter, bör även de mindre ersättningsbelopp,

som i ett par fall är avsedda för skolhusens underhåll kunna

indragas utan kommunernas samtycke. Övriga belopp utgår för skolsociala

ändamål eller för driften av läroverken. Statsverket svarar nu för kostnaderna

för driften av läroverken utom beträffande vissa kostnader för tomt och

lokaler, som ankommer på kommunerna. Staten anslår dessutom avsevärda

belopp för skolsociala ändamål, särskilt må framhållas den nuvarande statliga

studiehjälpen, som ej utgick, då frågan prövades 1942. Ersättningen

för djäknepenningar m. m. är i jämförelse härmed betydelselös.

Genom slopandet av läroverkskassorna får, som nämnts, dessa ersättningar

mera än tidigare samma karaktär som andra anslag under driftbudgeten.

Med hänsyn till dessa skäl förordar de sakkunniga, att ifrågavarande ersättningar

indrages. Någon särskild kompensation synes ej erforderlig, all
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

denstund staten anvisar för driften av läroverken och för skolsociala ändamål

behövliga medel. Från stiftens byggnadskassor bör ej heller bidrag till

byggnad och underhåll av läroverkshus utgå. Skulle något läroverk genom

bortfallet av här ifrågavarande ersättningar bli i behov av ytterligare anslag,

bör detta beaktas vid tilldelningen av statsmedel från riksstatsanslag.

Efter närmare utredning bör beslutas, om stiftens byggnadskassor och

premie- och fattigkassor helt eller delvis bör avvecklas och hur med innestående

medel bör förfaras.

13. Särskilda frågor

Vissa statliga realskolor är förenade med kommunala gymnasier. Realskolans

kassor må då omfatta också gymnasiet, om kommunen lämnar bidrag

till kassorna, som motsvarar gymnasiets behov. Motsvarande gäller för

statligt allmänt läroverk inberäknat försöksläroverk, som förenas med kommunalt

högstadium av försöksskolan. Bortsett från kassorna skall emellertid

statens och kommunens medel hållas skilda i räkenskaperna för dessa

skolor.

Då kommunerna övertar förvaltningen av den statliga delen av dessa

skolor och kassorna bortfaller, förenklas medelsförvaltningen. Som huvudregel

torde böra gälla, att inkomster och utgifter för de statliga och kommunala

delarna av sådan skola i räkenskaperna redovisas var för sig. Det

torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela de undantags- och specialbestämmelser,

som eventuellt kan erfordras. På vissa områden, som ej hör

till medelsförvaltningen i egentlig mening, erfordras likaledes specialbestämmelser,

t. ex. beträffande skolhälsovård och skolbibliotek. Dessa frågor torde

få lösas i annat sammanhang.

Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk ombesörjer uträkning

och utbetalning av löner och sjukvårdsersättningar beträffande läroverken

i Stockholm. Direktionens verksamhet är avsedd att nedläggas den 1

juli 1958 och övertagas av Stockholms kommunala myndigheter. Direktionen

har emellertid samma uppgifter beträffande lärarhögskolan, som ej

kommer att sortera under Stockholms skolstyrelse. Lärarhögskolans löneuträkning

är särskilt tidsödande och vansklig, då många av lärarna tjänstgör

vid olika skolor i Stockholm. Dessa uppgifter kan tänkas överflyttade

antingen till skolöverstyrelsen eller till lärarhögskolan. Överstyrelsen har

för närvarande ej personal, som fortlöpande sysslar med uträkning av lärarlöner.

Dessutom har överstyrelsen lokalsvårigheter. Lärarhögskolan har redan

nu hand om vissa löneutbetalningar och lokalfrågan kan ordnas. Dess

administrativa och kamerala personal är emellertid redan nu hårt pressad

och kan ej utan förstärkning fullgöra de nya arbetsuppgifterna. Enligt de

sakkunnigas mening bör löneuträkningen lämpligen överföras till lärarhögskolan,

vars administrativa personal bör förstärkas med en väl kvalificerad

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

biträdeskraft. Tillsynen och ansvaret för löneuträkningen torde böra fördelas

mellan högskolans förste byråsekreterare och kassör.

Läroverket för vuxna i Norrköping mottager elever från hela riket, vilka

delvis får undervisning per korrespondens. Om läroverket ej blir underställt

skolstyrelsen i Norrköping, torde dess ekonomiska förvaltning tillsvidare

böra handhavas av rektor med erforderlig biträdeshjälp.

14. Riksstaten

Ett genomförande av de sakkunnigas förslag påkallar vissa jämkningar

i riksstatsanslagens beräkning och uppställning.

I fråga om läroverkens avlöning sanslag torde få hänvisas till vad departementschefen

anfört i propositionen 1958: 1 (VIII ht s. 515 f). Anmärkas må

vidare, att bland särskilda uppbördsmedel under avlöningsanslaget bortfaller

posterna »av kommuner och lärare erlagda hyror» och »av vaktmästare

erlagda hyror samt ersättning för bränsle och lyse».

Läroverkens omkostnadsanslag måste utökas med tre nya poster, nämligen

expenser, bibliotek och materiel samt understöd och premier. I samband

därmed bortfaller bidragsanslaget till läroverkens kassor. Slutligen

måste anslaget Ersättning för djäknepenningar m. m. få ändrad benämning,

då det framdeles endast avser ersättning till Visingsöfonden. Om en omläggning

av sistnämnda fond pågår nu utredning.

Anslagen till direktionen över Stockholms stads undervisningsverk (avlöningar

och omkostnader) kan utgå ur riksstaten redan för budgetåret

1958/59 (se Prop. 1958: 1, VIII ht s. 516).

15. Övergångsanordningar

De sakkunnigas förslag bör i allt väsentligt genomföras från och med

den 1 juli 1958. Vissa delar av förslaget bör dock genomföras först från och

med den 1 juli 1959, bland annat med hänsyn till svårigheten att ändra

redan begärda anslag å riksstaten för budgetåret 1958/59.

Anslag till läroverkens kassor är upptaget i förslaget till riksstat för budgetåret

1958/59. En omläggning kan ej påräknas. De sakkunniga förordar,

att läroverkens kassor bibehålies till den 1 juli 1959, men att förvaltningen

av dem övertages av kommunerna redan från och med den 1 juli 1958. De

sakkunniga inser, att detta är olägligt för kommunerna, men anordningen

är dock genomförbar, om erforderligt samarbete sker mellan läroverkens

rektorsexpeditioner och kommunernas medelsförvaltare.

Till biblioteks- och materielkassorna har för nästa budgetår medel beräknats

med hänsyn till att hälften av hyresinkomsterna från läroverkens lokaler

skulle tillfalla kassorna. Dessa hyresinkomster bör därför övergå till

kommunerna först från och med den 1 juli 1959.

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

I förslaget till avlöningsanslag för nästa budgetår är upptagna inkomstposter

för hyror m. m. för tjänstebostäder. De sakkunniga anser emellertid

det vara angeläget att den av de sakkunniga föreslagna reformen beträffande

tjänstebostäder eller ersättning därför samt tjänstebostadshyror genomföres

redan då kommunerna övertager läroverkens förvaltning och förordar

därför, att detta förslag genomföres redan från och med den 1 juli 1958.

Avvecklingen av ersättning för djäknepenningar m. m. bör anstå till den

1 juli 1959, då anslag för ändamålet föreslagits för nästa budgetår.

De läroverk, som ej övergått på systemet med avgiftsfri undervisning,

bör som nämnts få bibehålla denna anordning under nästa budgetår, dock

bör även här kommunerna överta medelsförvaltningen redan från och med

den 1 juli 1958.

V. Remissyttranden

Av remissmyndigheterna har endast statstjänstemännens riksförbund

helt avstyrkt de sakkunnigas förslag. En ledamot av riksräkenskapsverket

har ansett sig i första hand böra förorda, att den nuvarande ordningen i

princip bibehålies. Skoldirektionen i Stockholm har biträtt sakkunnigförslaget

såtillvida, som den förordat att kommunen i sak åtager sig de föreslagna

förvaltningsuppgifterna men ansett att detta skall ske på grundval

av ett avtal med staten. I övrigt har vad de sakkunniga föreslagit tillstyrkts

eller lämnats utan erinran. De hörda myndigheternas och organisationernas

synpunkter skall här närmare redovisas.

Kammarrätten anför inledningsvis följande. Den av de sakkunniga föreslagna

överflyttningen av den ekonomiska förvaltningen till läroverkskommunen,

innebärande att en kommunal styrelse blir lokalt förvaltningsorgan

för en statlig institution, måste med hänsyn till möjliga komplikationer i

administrativt och organisatoriskt hänseende ingiva vissa betänkligheter.

Att staten åt kommun uppdrager dylikt offentligt sysslomannaskap torde

sakna direkt motsvarighet inom förvaltningen. Kammarrätten vill dock

icke motsätta sig att den föreslagna överflyttningen, som synes vara förutsatt

i skolstyrelselagen, tills vidare prövas.

Kammarrätten diskuterar därefter olika delar av de sakkunnigas förslag

och framför synpunkter och gör påpekanden i skilda hänseenden utan att

dock i något avseende rikta invändningar mot förslaget i sak.

Enligt statskontorets mening framgår av nu föreliggande förslag, att den

lämpligaste utvägen att ernå den från olika synpunkter önskvärda begränsningen

av rektorernas arbetsbörda torde vara att på kommunerna överlåta

bestyret med läroverkens medelsförvaltning. Ämbetsverket tillstyrker i

huvudsak de föreslagna lösningarna av de med en dylik överlåtelse förenade

spörsmålen.

Att som de sakkunniga föreslagit bereda riksräkenskapsverket ökad medelstilldelning

för tjänsteresor för lokal tillsyn av läroverken anser stats
-

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts iproposition nr 115 år 1958

kontoret dock inte böra ifrågakomma. Vidare framhålles, att anledning

numera torde saknas att bibehålla systemet att med expensmedel bestrida

kostnaderna för icke-ordinarie vaktmästar- och eldarpersonal. Sådana kostnader

bör enligt statskontorets mening i fortsättningen belasta vederbörlig

anslagspost under avlöningsanslaget.

Då de föreslagna åtgärderna får konsekvenser ifråga om rektorernas arbetsbörda,

förutsätter statskontoret att biträdesorganisationen på rektorsexpeditionerna

bör kunna icke oväsentligt inskränkas och att medelstilldelningen

för ändamålet för nästkommande budgetar anpassas efter de

ändrade förhållandena. Ämbetsverket uttalar slutligen, att anledning torde

föreligga att upptaga frågan rörande omfattningen av rektorernas undervisningsskyldighet

till omprövning.

Riksräkenskapsverkets majoritet har inte funnit anledning till erinringar

mot grundtanken i de sakkunnigas förslag men gjort åtskilliga påpekanden

av revisionsteknisk natur, vilka syftar till en skärpning av de av de sakkunniga

föreslagna bestämmelserna. Från ämbetsverkets beslut har en

ledamot, byråchefen Faxelius, anmält avvikande mening. En anordning

enligt vilken en kommunal nämnd ålägges att även fungera som styrelse

för en statlig institution kan enligt Faxelius’ mening visserligen i och för sig

godtagas under förutsättning av en fullständig redovisning av omhänderhavda

statsmedel, men en dylik anordning skulle, anser han, medföra en

stark splittring av läroverkens förvaltning och medföra olägenheter större

än vinsterna. Faxelius förordar därför, att skolstyrelsernas uppgifter begränsas

till ungefär desamma som nu ankommer på läroverkens lokalstyrelser

och att rektorernas arbete med den ekonomiska förvaltningen underlättas

inom nuvarande ram för denna förvaltning.

Ämbetsverkets majoritet har i huvudsak anfört följande synpunkter. De

statliga medlen bör i de kommunala räkenskaperna redovisas å särskilda

inkomst- och utgiftskonton. Ämbetsverket bör ha befogenhet att årligen

från ett mindre antal kommuner infordra sådant verifikationsmaterial, som

enligt sakkunnigförslaget eljest inte skall inlämnas till riksräkenskapsverket

för granskning. Den kommunala revisionen bör även avse kontroll av att

littereringen skett i enlighet med ämbetsverkets anvisningar.

Riksräkenskapsverket ifrågasätter, om inte kostnader för renhållning av

läroverkens lokaler och hygieniska anordningar bör stanna på kommunerna.

Skall dessa kostnader likväl täckas av statsmedel, bör medlen anvisas under

ett särskilt, för ändamålet å riksstaten uppfört anslag, förslagsvis benämnt

»Allmänna liiroverken: Bidrag till expenser». Från detta anslag föreslås

kommunerna skola äga rekvirera förskottsbelopp, maximerade till 90 procent

av de totala expenskostnaderna föregående redovisningsår, varefter

ansökan om slutavräkning påföljande redovisningsår skulle insändas åtföljd

av utdrag ur kommunens bokföring m. m.

Nämnas må slutligen att ämbetsverket anser dels att rektors medgivande

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

bör inhämtas av skolstyrelsen, innan läroverkets lokaler uthyres, dels att

styrelsen endast efter beslut av rektor skall äga avyttra eller avskriva läroverket

tillhörig lösegendom.

Skolöverstyrelsen har endast ansett sig böra göra det påpekandet, att

direktionen över Stockholms stads undervisningsverk ombesörjer uträkning

och utbetalning av löner och sjukvårdsersättningar jämväl för statens skolköksseminarium

samt att, om direktionens verksamhet kommer att upphöra

med utgången av juni månad 1958, de nämnda uppgifterna synes böra

överföras till läroanstalten. Beträffande den förstärkning av seminariets

administrativa personal som därvid skulle erfordras, avser överstyrelsen att

i annat sammanhang framlägga förslag.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har, från de synpunkter överstyrelsen

har att företräda, inte haft något att erinra mot förslaget.

Överståthållarämbetet ifrågasätter med hänsyn till vissa av de invändningar

som gjorts av kommunala organ i Stockholm, huruvida skolförfattningssakkunnigas

förslag är ägnat att läggas till grund för bestämmelser,

avsedda att träda i kraft den 1 juli 1958. Länsstyrelsen i Malmöhus län

tillstyrker i princip förslaget att det skall ankomma på skolstyrelserna att

handha läroverkens ekonomiska förvaltning men finner det tveksamt om

reformen kan genomföras redan från den 1 juli i år i mindre läroverksorter

med hänsyn till svårigheten att där så snabbt skaffa kompetent arbetskraft.

Kammarkollegiet och domkapitlen i Uppsala och Stockholm, som granskat

förslaget i vad det gäller avvecklingen av ersättningar för djäknepenningar

m. m., har ej funnit anledning till erinringar mot att en sådan avveckling

kommer till stånd.

Styrelsen för lärarhögskolan i Stockholm har avgivit utlåtande över vad

de sakkunniga föreslagit rörande lärarhögskolan och därvid bland annat

redogjort för omfattningen av löneutbetalningarna vid läroanstalten. Dessa,

som nu ombesörjes av direktionen över Stockholms stads undervisningsverk,

beräknas från och med läsåret 1958/59 komma att uppgå till omkring

300 per månad, varav cirka hälften avser lärarkandidater. Till de

månatliga löneutbetalningarna kommer utbetalningen av omkring 500

handledararvoden per år samt ersättningar för vidareutbildning, vilka redan

nu ligger på lärarhögskolans kansli.

Till det av de sakkunniga framlagda förslaget om förstärkning av lärarhögskolans

administrativa personal med en väl kvalificerad biträdeskraft

ansluter sig skolans styrelse men framhåller, dels att med de sakkunnigas

förslag torde avses befattningshavare lägst i kontorists löneställning, dels

ock att endast erfarenheten kan avgöra om denna arbetsförstärkning är

tillfyllest. Förlägges löneutbetalningarna såsom styrelsen föreslagit till lärarhögskolan,

kommer högskolans kassör att få större ekonomiskt ansvar och

nya tidskrävande arbetsuppgifter, framhåller styrelsen och menar, att som

en given konsekvens därav befattningen som kassör bör uppflyttas från

nuvarande lönegrad Ao 10 till lägst lönegrad Ao 12.

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Direktionen över Stockholms stads undervisningsverk tar i sitt yttrande

endast upp vissa frågor, som berör direktionens verksamhet. Efter att ha

erinrat om att det i statsverkspropositionen till 1958 ars riksdag förutsattes,

att direktionen skall upphöra med utgången av budgetåret 1957/58 anföres

bland annat följande.

Frågan huruvida skoldirektionen kan vid angiven tid övertaga direktionens

samtliga arbetsuppgifter av ekonomisk natur, undandrager sig direktionens

bedömande. Däremot maste direktionen mycket bestämt framhålla,

att dess verksamhet icke omedelbart kan da upphöra. Skatteredovisning

för perioden maj—juni, justering av beslut och ställningstaganden, som

hänföra sig till förfluten tid, samt överlämnande och ordnande av direktionens

arkiv m. m. kunna icke verkställas eller avslutas före den 1 juli

1958. Därtill kommer, att avsevärd tid erfordras för bokslutsarbetet och

räkenskapernas överlämnande till riksräkenskapsverket. Det är följaktligen

nödvändigt att räkna med, att direktionen under en övergångstid måste

fortsätta med sin verksamhet. Hur länge övergångstiden måste fortfara,

beror i väsentlig mån på hur den nya organisationen kommer att fungera

och skoldirektionens förmåga att övertaga arbetsuppgifterna.

Statens avtalsnämnd har avgivit utlåtande över de delar av sakkunnigförslaget,

som berör städningsfrågor och därvid, utan att rikta någon erinran

mot förslaget, pekat på att ett genomförande därav medför vissa

problem, som enligt nämndens mening bör beaktas.

Utredningen angående redogörar ansvar et m. m. Efter att i korthet ha

redogjort för redogöraransvarets innebörd uttalar utredningen, att redogöraransvarets

betydelse enligt dess mening överdrivits samt meddelar, att

utredningen torde komma att föreslå, att redogöraransvaret avskaffas, men

att anmärkningsprocessen bibehålies med i viss mån ändrad karaktär. Redogörares

ansvar skulle då bli att bedöma efter vanliga skadeståndsregler och

skadeståndsfrågor för redogörare i sista hand avgöras av allmän domstol.

I fråga om kommuns ansvar gentemot staten för kommunalt förvaltade

statsmedel bör enligt utredningens mening principen vara den av de sakkunniga

föreslagna, nämligen att i den mån ekonomiskt ansvar bör föreligga,

detta bör åvila kommunen som sådan och icke kommunal myndighet

eller tjänsteman.

1952 års tjänstebostadsutredning har avgivit utlåtande över sakkunnigförslaget

i vad det avser frågan om omfattningen av kommunernas skyldighet

att i fortsättningen tillhandahålla tjänstebostäder vid läroverken och

därvid anfört i huvudsak följande.

Utredningen, som för närvarande överväger bostadstvångets omfattning

för bland annat all personal, som avlönas enligt statens allmänna avlöningsreglemente,

bär icke funnit skäl föreslå dylikt tvång, lör rektorer vid de

allmänna läroverken. Utredningen har med anledning härav intet att

erinra mot att kommunernas skyldighet att tillhandahålla bostad för nyssnämnda

befattningshavare i enlighet med de sakkunnigas förslag upphäves.

Vad beträffar de sakkunnigas förslag till bestämmelser rörande skyldig
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

heten för läroverkskommun att tillhandahålla tjänstebostäder åt vaktmästare

och värmeskötare, vilket förslag, såsom de sakkunniga framhållit, bygger

på 1956 års riksdagsbeslut angående tjänstebostadssystemet, hade det

enligt tjänstebostadsutredningens mening varit önskvärt, om förslaget hade

kunnat erhålla en närmare precisering. En förutsättning för en sådan precisering

är att ställning först tages till frågan om bostadstvångets omfattning

i fortsättningen för dessa båda kategorier av befattningshavare. Tjänstebostadsutredningen

är emellertid ännu icke beredd att avgiva något förslag

i denna del. I avbidan på ställningstagande till denna fråga anser utredningen,

att förslaget tills vidare kan godtagas.

Stadsförbundet framhåller, att de sakkunnigas förslag berör två huvudproblem

av betydande kommunalt intresse, nämligen dels frågan om kommunernas

övertagande av läroverkens ekonomiska förvaltning och vissa

därmed sammanhängande spörsmål, dels frågan om införande av generella

bestämmelser rörande kommunernas skyldigheter med avseende å de allmänna

läroverken. Sin tidigare framförda mening att det i och för sig vore

en rationell förändring att överflytta läroverkens ekonomiska förvaltning

på kommunerna har förbundet inte funnit skäl ändra. I anslutning till de

sakkunnigas förslag uttalas den meningen att om kommunerna skall övertaga

denna förvaltning så synes övervägande skäl tala för att det sker

helt och fullt. Det principiella ställningstagandet måste emellertid, framhåller

förbundet, kompletteras med en praktisk avvägning huruvida rimlig

ersättning kommer att utgå till kommunerna. Förbundet säger sig inte

vilja förneka, att sakkunnigförslaget synes vara fullt tillfredsställande, om

bedömningen begränsas till nedsummeringen av debet- och kreditposterna

för kommunerna, men menar att genomsnittsberäkningen i detta fall kan

vara ovanligt vilseledande. Övergångsvis beräknar förbundet att vissa

kommuner kommer att bli överkompenserade och andra underkompenserade.

När förbundet trots detta anser sig kunna godtaga förslaget så säges

det framför allt bero på den icke oväsentliga fördel av principiell vikt, som

ligger i att skyldigheten att hålla tjänstebostäder starkt begränsas.

Enär de synpunkter och önskemål, som framförts av representanter för

förbundet, säges ha blivit i allt väsentligt beaktade, har förbundet, vad

gäller frågan om överflyttningen av den ekonomiska förvaltningen från

rektor till kommun, endast framfört ett par detaljeringar.

Beträffande förslaget att generella bestämmelser om kommunernas åligganden

beträffande läroverken skall ersätta de tidigare av läroverkskommunerna

gjorda åtagandena ansluter förbundet sig i princip till de sakkunniga

men vänder sig mot att tvingande författningsbestämmelser skall

fixera läroverkskommunernas åligganden i överensstämmelse med nuvarande,

på gjorda åtaganden grundade förpliktelser, bortsett från de samtidigt

föreslagna ändringarna och tilläggen, vilket skulle innebära att varje

omprövning av kostnadsfördelningsfrågan skulle anses vara obehövlig. Ett

sådant tillvägagångssätt kan förbundet inte finna riktigt och det fram
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

hålles särskilt, att den nuvarande kostnadsfördelningen i vad angår gymnasiedelen

i läroverksorganisationen från kommunal synpunkt måste framstå

som oegentlig. Förbundet hemställer enträget att frågan om statsbidrag

till anskaffande av gymnasielokaler måtte tagas under övervägande.

Vidare riktas invändningar mot att kommun genom allmänna bestämmelser

skall åläggas att även framgent bekosta kompletteringar i form av

nybyggnader jämte inredning, inventarier och möbler. Under alla omständigheter

bör kommun enligt förbundets mening vara tillförsäkrad möjligheten

att i förväg få framföra invändningar mot organisationsförändringar,

som har dylika konsekvenser, och få dessa invändningar prövade samt därvid

ha formellt fritt val att avstå från att vara läroverkskommun.

Landskommunernas förbund uttalar, att det får anses överensstämma

med skolstyrelselagens intentioner att medelsförvaltning och övriga kamerala

göromål vid de allmänna läroverken handhas av kommunerna, varför

förbundet inte har någon principiell erinran mot skolförfattningssakkunnigas

förslag. De få detaljeringar förbundet gör är av formell art och torde

inte behöva redovisas här.

Stockholms skoldirektion har som eget yttrande åberopat bland annat

skoldirektörens tjänsteutlåtande och därjämte överlämnat ett av stadens

kammarkontor till skoldirektören avgivet yttrande i ärendet.

I skoldirektörens tjänsteutlåtande lämnas inledningsvis en redogörelse

för utvecklingstendenserna på det skolorganisatoriska området och för den

betydelse 1956 års skolstyrelselag bör anses ha som ett instrument för samordning

och enhetlig ledning av det allmänna skolväsendet. Det framhålles

därefter, att den vidare förvaltningsmässiga samordning av de olika skolformerna,

som skolförfattningssakkunnigas förslag innebär, maste ses mot

denna bakgrund och betraktas som ett steg i riktning mot större enhetlighet

inom skolväsendet. Sedan det uttalats, att gymnasiernas ställning i det

framtida skolväsendet inte är fullt klar, framhalles att det dock är säkert,

att en intim samverkan mellan statliga och kommunala organ blir nödvändig

samt att det synes vara till ansenlig fördel, därest man är inställd

på en skolorganisatorisk utveckling enligt de redovisade riktlinjerna, ju

tidigare denna samverkan kan inledas. Efter att ha erinrat om att skolförfattningssakkunniga

inriktat sig på att söka skapa former för ett samarbete

anför skoldirektören bland annat följande allmänna synpunkter.

Som helhet betraktat måste man konstatera, att en icke obetydlig avlyftning

från rektorerna blir resultatet av de sakkunnigas förslag, k ör kommunens

del skulle vinsten bestå i följande. Därest det framtida skolväsendet

förutsättes få en starkare kommunal förankring, torde som förberedelse

härför vara värdefullt med en insyn i läroverkens skötsel och arbetsförhållanden.

Som regel ha det kommunala skolväsendets målsmän för närvarande

av naturliga skäl ej så ingående kännedom om läroverkens administrativa

arbetsförhållanden. Såsom ovan anförts torde det nu aktuella

förslaget från skolförfattningssakkunniga icke avse cn definitiv lösning av

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

förhållandet mellan kommunen och de allmänna läroverken på angivet område,

utan endast förhållandena under en övergångstid. Naturligtvis är

avsikten samtidigt att ange den riktning, i vilken utvecklingen bör gå.

Kommunens intresse av förslaget torde sålunda väsentligen ligga i des.s

karaktär av förberedelse för en vidare utveckling, varjämte som ovan framhållits

skapas möjligheter att på detta område ernå en närmare anslutning

till föreskrifterna i skolstyrelselagen.

Mot den här angivna bakgrunden borde det omnämnda samarbetet

kunna sträcka sig även något utanför den ram, som de föreslagna stadgebestämmelserna

ange. Detta gäller t. ex. upphandling av kontorsartiklar för

expeditionerna, av undervisningsmateriel och böcker, av materiel för städning

m.m. Det torde likaså gälla tryckning av en del blanketter o. dyl.

Dessa frågor kunna lösas i samband med ingående av det avtal, som nedan

förordas.

Som av bilagda yttrande framgår har kammarkontoret avstyrkt det

framlagda förslaget. Kontoret har därvid bland annat ansett, att kompetenskonflikterna

vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag kunna

innebära motsatsen till avsedd rationalisering. Ansvaret för de statliga

skolorna bör i stället alltjämt åvila staten. Det måste även anses helt uteslutet

enligt kontorets mening, att läroverkskommunerna skulle åläggas

statligt redogöraransvar. Ur de anförda rationaliseringssynpunkterna borde

samma resultat kunna vinnas genom en koncentration av den ekonomiska

förvaltningen till statliga organ, närmast länsskolnämnderna och för Stockholms

del skolöverstyrelsen.

De av kammarkontoret anförda motiveringarna för dessa slutsatser torde

icke ur kommunens synpunkt kunna bestridas. Den angivna ståndpunkten

blir därjämte än mer motiverad genom de i det följande och i såväl juridiska

avdelningens som revisionskontorets yttranden påtalade svårigheterna

med de skilda huvudmannaskapen. Utan att undervärdera vikten av de

påtalade olägenheterna och de av kammarkontoret anförda argumenten

bör föreliggande ärende emellertid därjämte bedömas mot den ovan angivna

bakgrunden. Till uttalanden rörande den tidigare beskrivna, troliga framtida

utvecklingen ha stadsfullmäktige också i stora drag principiellt anslutit

sig vid behandlingen av ett flertal skolärenden under senare år. Denna bakgrund

och stadsfullmäktiges tidigare redovisade principiella inställning bör

— trots angivna skäl i negativ riktning för en lösning enligt det framlagda

förslaget — medföra en från stadens sida positiv medverkan till lösning

av frågorna men på annat sätt. Den administrativa hjälpen åt läroverken

bör i så fall ges annan form, än som föreslagits av de sakkunniga. Förslagsvis

kan denna, därest statsmakterna med omedelbar verkan vill lösa frågan,

åtminstone för Stockholm ske genom ingående av avtal mellan kronan och

staden. Detta förutsätter naturligtvis, att full ersättning skall givas staden

för dess merarbete. Som ett led i den allmänna utvecklingen är jag

således benägen att i sak biträda de sakkunnigas intentioner, men med en

sådan utformning, att kommunens befattning med de allmänna läroverkens

ekonomiska förvaltning får lösas ej författningsvägen utan genom

avtal.

Skoldirektören går i det följande in på den ekonomiska gottgörelse, kommunen

skulle komma i åtnjutande av enligt sakkunnigförslaget. De av de

sakkunniga angivna grunderna skulle enligt i yttrandet gjorda beräkningar

s. 47 Kontrollera mot PDF

47

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

medföra en inkomstförbättring för staden av 145 000 kronor, medan utgifterna

för de föreslagna förvaltningsuppgifterna beräknas komma att uppgå

till 200 000 kronor. Skoldirektören anför härom.

Vare sig frågorna komma att lösas författningsvägen eller som här föreslås

avtalsvägen kan den föreslagna ersättningen med det angivna tillägget,

eller 145 000 kronor, icke accepteras för de avsedda arbetsuppgifterna. Om

frågan löses avtalsvägen, blir ersättningen helt beroende av arbetsuppgifternas

omfattning. Om avtalet kommer att innebära samma arbetsuppgifter

för kommunen, som de sakkunniga föreslagit, bör ytterligare ersättning

lämnas genom särskilt anslag. Stadens myndigheter böra icke utan

gensägelse acceptera någon som helst ytterligare ekonomisk belastning avseende

läroverkens verksamhetsområde. Tidigare har erinrats om huvudstadens

ansenliga utgiftsökning genom statens vägran att upprätta statliga

gymnasier i tillräcklig omfattning. Vidare ha ytterligare merutgifter åsamkats

staden genom nyorganisationen av realskolorna, förut för enbart Norrort

beräknade till över 1 miljon kronor per år. När dessutom så många

invändningar i sak nu anföras mot skolförfattningssakkunnigas förslag, bör,

därest förslaget ändock kommer att genomföras, staden ovillkorligen kräva,

att full kompensation skall givas för utgifterna, en kompensation, som

dessutom bör kunna variera efter utgifternas ökning. Vid en lösning avtalsvägen

bör ersättningen kunna regleras varje år.

Beträffande de sakkunnigas förslag att de individuella åtagandena från

läroverkskommunernas sida skall ersättas med generella författningsbestämmelser

uttalar skoldirektören att en dylik omläggning säkerligen skulle

vara rationell. En mera allmängiltig utredning rörande kostnadsfördelningen

för läroverken borde dock enligt skoldirektörens mening göras, innan

någon förbindelse från stadens sida lämnades beträffande kommunens åligganden.

Rörande innebörden av föreliggande förslag uttalas.

Enligt det nu framlagda förslaget skall kommunen ansvara för de kompletterande

lokalanskaffningar, som kunna uppkomma genom av statsverket

ensidigt beslutad omorganisation. Som förutsättning för en sådan skyldighet

borde i enlighet med skolstyrelselagens intentioner det åtminstone

krävas, att skolstyrelsen biträtt förslaget till omorganisation.

Ur kammar kontorets starkt negativa yttrande torde huvudsynpunkterna

böra här redovisas.

De sakkunnigas förslag att överflytta läroverkens ekonomiska förvaltning

till kommunerna synes kontoret i själva verket närmast vara förestavat av

statsfinansiella skäl och de invändningar, de sakkunniga rest mot andra

diskuterade lösningar, äger enligt kontorets mening relevans endast om avsikten

är att söka undvika ökade utgifter för statsverket.

Den av de sakkunniga anförda argumenteringen lör en överflyttning på

kommunerna av ifrågavarande arbetsuppgifter är enligt kammarkontorets

mening bristfällig. Uppfattningen att en sådan överflyttning skulle minska

risken för kompetenskonflikter delas således inte av kontoret, som tvärtom

anser, att ett genomförande av förslaget snarare skulle skapa nya sådana

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj.ts ''proposition nr 115 år 1958

konflikter utan att eliminera de nu rådande. Att läroverksrektorerna i regel

ej har utbildning för kameralt arbete finner kontoret ej vara något argument

för att överföra dylika göromål på kommunen och ej heller synes det

kontoret från rationaliseringssynpunkt lämpligt att vidtaga de föreslagna

åtgärderna.

Så länge läroverken är statliga måste enligt kammarkontorets uppfattning

ansvaret för dem rimligen åvila de statliga myndigheterna. Att såsom

i sakkunnigförslaget i viss mån skett lägga det ekonomiska ansvaret för

skolorna i fråga på kommunerna bör enligt kontorets mening vara uteslutet.

Däremot säges det principiellt sett inte finnas några hinder för att skolexpeditionerna

med full ersättning för kostnaderna fungerar som serviceorgan

åt de statliga läroverken. Praktiska och organisatoriska skäl anses

dock klart tala mot även en sådan lösning av problemet. På de sålunda i

korthet återgivna grunderna säger kammarkontoret sig förhindrat att tillstyrka

de sakkunnigas förslag.

Kammarkontoret gör därefter vad kontoret själv kallar en kommunalekonomisk

analys av förhållandena. Det konstateras då, att kostnaderna

för stadens del kan komma att bli av storleksordningen 200 000 kronor,

eventuellt något mer. Ur kostnadssynpunkt säges vara att beakta, dels att

ett schematiskt beräknande och fastställande av vissa omkostnader för

läroverken av statlig myndighet enligt all erfarenhet kan förväntas medföra,

att kommunerna inte får full kostnadstäckning, dels att kommunen

som sådan ålägges statligt redogöraransvar — en konstruktion som från

principiella synpunkter synes kammarkontoret vara helt oantagbar — med

den ekonomiska belastning det innebär.

När det gäller den kompensation som skulle utgå till kommunerna, avvisas

först tanken att de betydande bidrag staten förbundit sig att efter

den 1 juli 1958 lämna till kostnaderna för en förstärkt skolledning skulle

kunna motivera det ifrågavarande åtagandet för kommunen utan ersättning.

Vidare anser kontoret sig kunna konstatera, att Stockholms stad inte

kommer att få något nettotillskott genom att hela hyresinkomsten från

uthyrning av läroverkslokaler tillfaller staden. Då de sakkunnigas förslag

således inte kan förväntas ge rimlig kompensation för de uppgifter, som

skulle påläggas staden, kan kammarkontoret inte ansluta sig till förslaget i

föreliggande form.

Såsom exempel på förslagets oformlighet anför kammarkontoret slutligen

att det statliga riksräkenskapsverket förutsättes skola äga utfärda vägledande

anvisningar med avseende på den kommunala bokföringen för läroverkens

del. »Även i flera andra hänseenden skulle den kommunala skolstyrelsen

bli i viss mån underställd statliga organ och då i främsta rummet

riksräkenskapsverket, vilket helt bryter mot vad som hittills ansetts böra

gälla.»

Landsorganisationen har funnit det naturligt och välmotiverat att för
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 195S

slagen genomföres, medan statstjänstemannens riksförbund menar, att de

sakkunnigas förslag dels leder till en egendomlig konstruktion i fråga om

kommunens betalningsansvar, dels ej helt åstadkommer befrielse för

rektor från ekonomisk förvaltning och redogöraransvar men medför ett

dyrbart dubbelarbete. Med hänsyn härtill anser förbundet att förslaget i

sitt nuvarande skick ej bör föranleda lagstiftning. Sveriges akademikers

centralorganisation och tjänstemännens centralorganisation har inte riktat

några principiella erinringar mot förslagen.

VI. Departementschefen

Skolförfattningssakkunniga har i förevarande promemoria behandlat två

huvudspörsmål. Det ena gäller den ekonomiska förvaltningen av de allmänna

läroverken och närmast huruvida denna förvaltning, såsom vid

1956 års beslut om skolstyrelsereformen ifrågasattes, bör överflyttas till de

kommunala skolstyrelserna. Det andra gäller frågan om att ersätta det nu

tillämpade systemet med särskilda ekonomiska åtaganden av läroverkskommunerna

med generella författningsbestämmelser om vad som skall

åligga sådan kommun. Det är helt naturligt, att det vid bedömandet av

i synnerhet det första spörsmålet uppkommit åtskilliga problem av principiell

och formell art att ta ställning till, då detta ju gäller huruvida den

ekonomiska förvaltningen av en statlig institution skall läggas i händerna

på ett kommunalt organ. En dylik anordning, vilken de sakkunniga nu

föreslagit, saknar för närvarande motsvarighet inom vår förvaltningsorganisation.

Skulle det befinnas ändamålsenligt att i huvudsak överflytta den ekonomiska

förvaltningen av statsläroverken till kommunerna bör lämpligen i

samband därmed enkla och överskådliga regler skapas beträffande fördelningen

mellan stat och kommun av kostnaderna, inklusive förvaltningskostnaderna,

för de allmänna läroverken. De sakkunniga har därför tagit

upp även denna fråga. Jag vill redan här uttala min tillfredsställelse över

det sätt på vilket de sakkunniga angripit de komplicerade problem de

ställts inför. De har haft som mål att skapa praktiska lösningar och har för

att nå sådana inte tvekat att delvis avvika från traditionella betraktelsesätt

på förhållandet stat—kommun. Efter överväganden av de sakkunnigas

olika förslag har jag funnit, att de med läroverkens ekonomiska förvaltning

sammanhängande spörsmålen i allt väsentligt bör lösas enligt av de sakkunniga

angivna linjer.

En diskussion av de förevarande frågorna måste enligt min liksom enligt

de sakkunnigas mening utgå från 1956 års skolstyrelselag och från de tankegångar

som bär upp denna lag. I dess första paragraf fastslås sålunda,

att varje kommun skall vårda skolväsendet i kommunen och i femte para
4

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 115

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

grafen stadgas, att kommunens skolstyrelse skall vara styrelse för bland

annat allmänt läroverk och statligt gymnasium. Vidare betonar lagen styrelsens

uppgift att sörja för samordning och enhetlighet inom skolväsendet.

Om man bortser från sådana myndigheter, som haft att bedöma de förevarande

spörsmålen från någon speciell synpunkt — hit torde bland annat

kammar kontoret i Stockholm få hänföras — har de sakkunnigas promemoria

vid remissbehandlingen oftast bedömts mot bakgrunden av de utvecklingstendenser

på det skolorganisatoriska området, vilka kan sägas ha fått

sitt uttryck i skolstyrelselagen. Förslagen har också med endast ett par

undantag blivit föremål för tillstyrkanden. Detta tolkar jag så, att man

allmänt låtit den praktiska synpunkten dominera och accepterat det förhållandet

att på skolans område en alltmera intim samverkan och samordning

mellan statligt och kommunalt är nödvändig och att de organisatoriskt-tekniska

lösningarna, i den mån det går, måste anpassas härefter.

Jag ämnar i fortsättningen väsentligen uppehålla mig vid tre frågor; för

det första vid den som rör kommunens ansvar för statsmedel som uppburits

för läroverkets drift, för det andra vid frågan om ekonomisk gottgörelse

till kommunerna för övertagandet av bestyret med den ekonomiska

förvaltningen av läroverken och för det tredje vid frågan om generella ålägganden

för läroverkskommunerna i stället för åtaganden från fall till fall.

Beträffande det så kallade redogöraransvaret vill jag framhålla följande.

De befattningshavare, som för statliga myndigheters och institutioners

räkning förvaltar anslagsmedel och i den egenskapen har att fatta utanordningsbeslut,

är underkastade det särskilda redogöraransvar, som innebär,

att de är personligen ansvariga för riktigheten av utbetalade belopp och i

administrativ ordning kan åläggas att ersätta statsverket vad som vid revision

bedömes vara felaktigt utgivet. Ersättningsskyldighet inträder oberoende

av om den felaktiga åtgärden varit ursäktlig eller inte. Detta strikta

ansvar gentemot staten gäller för närvarande i princip endast i fråga om

befattningshavare med staten själv som huvudman. Skolstyrelseutredningens

förslag, att de allmänna läroverkens ekonomiska förvaltning skulle

överflyttas från rektor till den kommunala skolstyrelsen, innebar följaktligen

en skarp avvikelse från gällande ordning och mötte från principiella

utgångspunkter också starkt motstånd vid remissbehandlingen. Att någon

skulle bära ansvar för omhänderhavda statsmedel var därvid å ena sidan

klart men å andra sidan framfördes mycket allvarliga betänkligheter mot

att utsträcka det statliga redogöraransvaret till kommunala tjänstemän

eller förtroendemän. Enligt riksräkenskapsverkets mening syntes en sådan

anordning överhuvudtaget inte kunna komma ifråga. Hela problemet om

läroverkens ekonomiska förvaltning ställdes därför på framtiden i avvaktan

på resultatet av ytterligare utredning.

Skolförfattningssakkunniga, som haft detta uppdrag, har dels funnit det

lämpligaste av redovisade alternativ vara att överföra förvaltningen av de

s. 51 Kontrollera mot PDF

51

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

statliga läroverken på de kommunala skolstyrelserna dels utgått ifrån att

statligt redogöraransvar ej kan eller bör läggas på kommunala förtroendemän

eller tjänstemän. Deras förslag till lösning av problemet innebär i korthet,

att ansvaret gentemot staten för en korrekt användning av de statsmedel

för läroverkets drift, som den kommunala skolstyrelsen skall ha om

hand, ålägges kommunen som sådan. Utbetalas dylika medel i strid mot

gällande författningar eller särskilda föreskrifter skall kommun således vara

skyldig att efter beslut av riksräkenskapsverket eller, efter besvär, av kammarrätten

återbetala motsvarande belopp till statsverket. Det förutsattes

därvid, att kommunen i princip skall kunna utkräva ersättning av den, som

genom sin åtgärd åsamkat kommunen förlust, i samma ordning som eljest

gäller inom kommunal förvaltning.

Beträffande förslagets innebörd i detalj hänvisar jag till den föregående

redogörelsen. Jag vill emellertid här framhålla att denna del av förslaget,

om än inte helt tveklöst i samtliga fall, godtagits i princip av alla hörda

remissinstanser utom två. Särskild vikt fäster jag i detta sammanhang vid

den positiva inställning som kommunförbunden visat.

Skoldirektionen i Stockholm har framhållit, att Stockholms stad av skilda

skäl bör medverka till en positiv lösning av de förevarande frågorna och

att direktionen i sak biträder de sakkunnigas intentioner men att samverkan

mellan kommunen och staten bör regleras genom avtal och ej författningsvägen.

Jag har tidigare utförligt redovisat de från Stockholms stads

sida framförda kritiska synpunkterna. Vad staden anfört har emellertid

inte givit mig skäl att förorda avvikelse, varken generellt eller för Stockholms

stads vidkommande, från sakkunnigförslaget i vad det avser formen

för reglering av den mellan stat och kommun önskvärda samverkan på

detta område.

För egen del biträder jag de sakkunnigas förslag att den ekonomiska

förvaltningen av läroverken bör överflyttas på skolstyrelserna. Till frågan

om i vilken utsträckning det bör ske, återkommer jag i det följande. Beträffande

utformningen av det kommunala betalningsansvaret förordar jag,

med hänvisning till vad jag nyss anfört, den av de sakkunniga föreslagna

lösningen.

Det andra av de tre förut angivna huvudspörsmålen, jag ämnar gå närmare

in på, gäller kommunernas ersättning för övertagandet av den förvaltningsuppgift

det här är fråga om. Denna uppgift kan givetvis inte

övertagas av kommunerna, utan att vissa kostnader därigenom åsamkas

dem. De sakkunniga framhåller emellertid, att arbetsuppgiften skulle kunna

anses ingå i det som kommunerna har att lämna som motprestation

för den huvudsakligen av statsmedel bekostade förstärkningen av skolledarorganisationen

som nyligen beslutats. För egen del synes de sakkunniga

dock inte helt ansluta sig till ett dylikt betraktelsesätt, eftersom de

framlägger förslag om direkt kompensation till läroverkskommunerna för

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. May.ts ''proposition nr 115 år 1958

de kostnader läroverksförvaltningen skulle vålla dem. I enlighet med principerna

för 1957 års statsbidragsreform anses denna emellertid inte böra

utgå i form av kontantbelopp utan i stället genom att kommunerna befrias

från vissa skyldigheter samt erhåller rätt att tillgodogöra sig vissa belopp,

som nu tillföres statsverket.

De sakkunniga har inte närmare beräknat vad reformen skulle kosta

kommunerna men har uppskattat genomsnittskostnaden för medelsförvaltningen

till 3 500—4 000 kronor per läroverk och år. För de största läroverken

säges kostnaden vara betydligt större och för små läroverk mindre.

De sakkunniga föreslår, att kommunernas nuvarande skyldighet att tillhandahålla

tjänstebostad åt rektor upphäves och att skyldigheten att hålla

dylik bostad åt vaktmästare och värmeskötare begränsas till vissa fall samt

att hyran för sådan tjänstebostad, då den förekommer, skall tillfalla kommunen

och inte som nu statsverket. Vidare föreslås, att kommunen skall

äga uppbära hela hyresinkomsten av uthyrning av läroverkslokalerna mot

hälften för närvarande. Ett genomförande av dessa anordningar beräknas

medföra en inkomstökning för kommunerna av cirka 714 000 kronor eller i

medeltal 3 250 kronor per läroverk och anses av de sakkunniga innebära en

i stort sett skälig kompensation för deras bestyr med läroverkens ekonomiska

förvaltning och vad därmed enligt förslaget sammanhänger.

Innan jag går närmare in på denna del av förslaget, vill jag anknyta till

den av de sakkunniga anförda synpunkten att övertagandet av nämnda

bestyr skulle kunna anses som en motprestation för de betydande kostnader,

staten påtagit sig för en förbättrad skolledarorganisation. I motsats

till kammarkontoret i Stockholm anser jag det vara alldeles klart, att skolstyrelsereformen

måste betraktas som en helhet, i vilken omorganisationen

av skolväsendets fackliga ledning ingått som en del och nu förevarande

organisationsfråga utgör en annan del. Det vore därför enligt min mening

i och för sig rimligt om man tillmätte de ekonomiska insatser staten förklarat

sig beredd att göra i detta sammanhang en sådan vikt att de förhållandevis

små kostnader läroverkens ekonomiska förvaltning skulle vålla

läroverkskommunerna inte särskilt behövde ersättas. För egen del anser

jag dock inte att saken bör betraktas på detta sätt, utan jag ansluter mig

till de sakkunnigas förslag om kompensation till läroverkskommunerna,

men jag anser å andra sidan det nyssnämnda resonemanget ha den relevans

för frågans bedömande, att anspråk på en ersättning, som exakt svarar

mot den enskilda kommunens kostnader för läroverkens förvaltning, inte

med fog kan resas, även om man begränsar sig till en snävt ekonomisk syn

på frågan.

Stockholm har beräknat kostnaderna för läroverksförvaltningen till

200 000 kronor och den kompensation som skulle erhållas till 145 000 kronor.

Staden skulle således själv bidraga med 55 000 kronor. Härvid har

emellertid staden förutsatt, att den inte skulle kunna tillgodogöra sig några

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

som helst inkomster genom uthyrningen av läroverkslokaler även om den

får uppbära hyresbeloppen ograverade. Hur därmed än må komma att bli,

anser jag att man skall bedöma den framräknade kostnaden av 55 000

kronor mot bakgrunden av det enligt min mening i sammanhanget betydelsefulla

förhållandet att staden från den 1 juli 1958 kan beräknas komma

i åtnjutande av cirka 750 000 kronor i statsbidrag till sin skolledarorganisation

utöver vad som nu utgår.

Stadsförbundet har under framhållande av att under en övergångstid

vissa kommuner kommer att bli överkompenserade och andra underkompenserade

likväl ansett sig kunna godtaga sakkunnigförslaget i denna del

med hänsyn till den icke oväsentliga fördel av principiell vikt, som säges

ligga i att skyldigheten att hålla tjänstebostäder skulle starkt begränsas.

Landskommunernas förbund har inte haft något att erinra mot den föreslagna

formen för kompensation. Inte heller från min sida föranleder de

föreslagna ändringarna av bestämmelserna rörande tjänstebostäder och uthyrning

av läroverkets lokaler någon erinran, utan jag förordar, att de

vidtages och att läroverkskommunerna beredes den kompensation för bestyret

med läroverkens ekonomiska förvaltning som blir en följd därav.

Det spörsmål jag senast berört hänger i viss mån samman med den

tredje huvudfrågan, vilken gäller möjligheterna att åstadkomma en klar

reglering av de ekonomiska mellanhavandena mellan stat och kommun på

läroverksområdet. Det är nämligen angeläget, att en sådan reglering kommer

till stånd i samband med att kommunerna övertager läroverkens ekonomiska

förvaltning, enär preciserade skyldigheter och rättigheter, lika

beträffande alla läroverk, måste underlätta samverkan mellan stat och

kommun och bidraga till att tvistigheter undvikes.

Systemet med detaljerade individuella åtaganden av läroverkskommunerna

är, som de sakkunniga framhåller, en kvarleva från äldre tid, vilken i

dagens läge medför åtskilliga olägenheter. För de kommuner, som från den

1 juli 1957 övergått till systemet med avgiftsfri undervisning, har åtagandena,

i vad de gäller läroverkshusen, utformats enhetligt och de överensstämmer

nu med innehållet i § 212 i läroverksstadgan. Däremot föreligger

av skäl, som jag i det föregående redovisat, olikheter i fråga om skyldigheten

att hålla tjänstebostäder åt vaktmästare och värmeskötare. De sakkunniga

föreslår, att de särskilda åtagandena skall ersättas med generella

bestämmelser, vilka utom beträffande vissa detaljer bör motsvara vad som

nu enligt gjorda åtaganden gäller för flertalet läroverkskommuner, dock

med de inskränkningar i fråga om skyldigheten att hålla tjänstebostäder

som de sakkunniga föreslagit och jag nyss förordat. För de kommuner,

som nu inte är skyldiga att hålla bostäder åt vaktmästare och värmeskötare

skulle ett genomförande av detta förslag innebära, att de befriades från

skyldigheten att hålla tjänstebostad åt rektor men bleve skyldiga att, om

så skulle erfordras för vakthållning eller uppvärmning av läroverket, hålla

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

tjänstebostad åt vaktmästare och värmeskötare. Hyran för dylik bostad

skulle dock tillfalla kommunen.

Enligt sakkunnigförslaget borde efter en övergångstid av ett år även de

kommuner, ett tiotal, som ännu inte övergått till systemet med avgiftsfri

undervisning, underkastas de generella bestämmelserna. Den av de sakkunniga

föreslagna lydelsen av dessa framgår av § 213 i ett av dem utarbetat

författningsutkast, vilket som bilaga torde få fogas till protokollet

i detta ärende.

Såväl stadsförbundet som skoldirektionen i Stockholm ansluter sig i

princip till tanken att generella bestämmelser bör avlösa de särskilda åtagandena

men båda remissinstanserna vänder sig mot att läroverkskommunernas

åligganden skall fixeras i enlighet med nu gjorda åtaganden utan

någon mera genomgripande utredning om kostnadsfördelningen. Att nu

göra en dylik utredning anser jag emellertid av flera skäl inte vara påkallat

eller lämpligt. Jag vill understryka, att ett införande av generella

bestämmelser i överensstämmelse med de sakkunnigas förslag inte skulle

medföra någon ekonomisk belastning för kommunerna, utöver vad som

redan följer på grundval av gjorda åtaganden. Då så är förhållandet och

några principiella invändningar från kommunalt håll inte rests mot den

utan tvivel rationella åtgärden att ersätta dessa åtaganden med generella

bestämmelser av det huvudsakliga innehåll de sakkunniga föreslagit, förordar

jag, att förslag förelägges riksdagen att besluta, att denna åtgärd vidtages.

Efter dessa ställningstaganden till principspörsmålen övergår jag till

vissa detaljer i de sakkunnigas förslag.

Det har vid remissbehandlingen framhållits, att ett genomförande av de

framlagda förslagen inte skulle medföra någon nämnvärd vinst, då läroverkets

rektor ändå inte skulle kunna skiljas från de ekonomiska förvaltningsuppgifterna,

samt att kompetenskonflikter mellan rektor och skolstyrelse

lätt skulle uppkomma. Jag vill med anledning härav först framhålla,

att frågorna om å ena sidan själva förvaltningen av medlen och å

andra sidan rätten att besluta över deras användning måste hållas i sär.

Det förslag jag här förordat innebär, att bokföring, redovisning och utbetalning

av läroverksmedlen helt och hållet skall ombesörjas av skolstyrelsen,

som också skall förfoga över vad som anslagits till avlöningar, sjukvårdsersättningar

och expenser, medan rektor, i förekommande fall med stöd av

biblioteksnämndens respektive kollegiets beslut, skall disponera över medlen

till bibliotek och materiel samt till understöd och premier. Naturligtvis

kan rektor inte helt befrias från varje befattning med den ekonomiska förvaltningen

i övriga avseenden utan en viss uppgifts- och tillsynsskyldighet

måste kvarstå för honom. I enlighet med de sakkunnigas uppfattning anser

jag emellertid, att det uttryckligen bör stadgas, att rektor icke är skyldig

att besluta om eller beräkna avlöningsförmåner eller sjukvårdsersättningar

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

till personalen. Jag vill slutligen i klarhetens intresse här framhålla, att

redogöraransvar för rektor i fortsättningen endast kan komma i fråga i den

utsträckning som följer av hans handhavande av posterna bibliotek och

materiel samt understöd och premier.

Vad de sakkunniga föreslagit angående förvaltningen av donationer och

fonder, medel för den statliga studiehjälpen samt ersättningar i samband

med prövningar och dylikt föranleder ingen erinran från min sida. Beträffande

den statliga studiehjälpen torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att

efter närmare utredning vidtaga erforderliga ändringar i gällande författningar,

vilka bör avse även andra skolformer än de allmänna läroverken.

I fråga om rekvisition av statsmedel kan jag biträda vad de sakkunniga

föreslagit utom i ett avseende, nämligen beträffande rätten att besluta om

tilldelande av expensmedel. Rekvisition av dessa skulle enligt de sakkunnigas

mening grunda sig på beslut av länsskolnämnd. Jag förordar emellertid

att skolöverstyrelsen, som för närvarande fattar motsvarande beslut

och således äger erfarenhet på området, bibehåller denna uppgift tills

vidare.

Riksräkenskapsverket har ansett, att medel till expenser bör utanordnas

förskottsvis med 90 procent av närmast föregående redovisningsårs kostnader,

varefter en slutreglering skulle ske påföljande redovisningsår mot

företeende av bokföringsutdrag m. m. I detta avseende finner jag inte skäl

förorda avvikelse från sakkunnigförslaget, då enligt min mening anledning

ej finns att föreskriva en generell skyldighet att lämna redovisning för dessa

medel, vilket synes vara avsikten med riksräkenskapsverkets förslag. Däremot

bör läroverkskommun vara skyldig att på anfordran av vederbörande

statlig myndighet lämna de uppgifter och det verifikationsmaterial som

erfordras för myndighetens bedömande av verksamhetens handhavande.

Vidare bör, såsom ämbetsverket föreslagit, föreskrivas, att samtliga för

statens räkning förvaltade läroverksmedel skall redovisas särskilt å härför

upplagda inkomst- och utgiftskonton för att det vid inspektion av läroverken

från statlig myndighets sida eller eljest skall vara möjligt att utan

svårigheter ta del av räkenskaperna. I enlighet med riksräkenskapsverkets

förslag bör vidare den kommunala revisionen även avse kontroll av att

littereringen skett i förskriven ordning.

Med undantag för de avvikelser jag sålunda förordat, bör vad de sakkunniga

föreslagit i fråga om revision och den kommunala bokföringen i

huvudsak vinna tillämpning.

På grund av de uttalanden som gjorts av såväl statskontoret som riksräkenskapsverket

torde från och med budgetåret 1959/60 medel för avlönande

av icke-ordinarie vaktmästar- och eldarpersonal och övrig betjäning

vid läroverken böra belasta anslagsposten till avlöningar åt (ivrig icke-ordinarie

personal under läroverkens avlöningsanslag. Expenskostnaderna i övrigt,

inklusive kostnaderna för städpersonal, torde alltjämt böra belasta

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

läroverkens omkostnadsanslag. Beträffande städpersonalen vill jag framhålla,

att de föreslagna ändringarna i medelsförvaltningen inte skall medföra

ändringar i det förhållandet att denna personal är statligt anställd.

Dess löne- och anställningsvillkor skall således alltjämt regleras genom

avtal, som träffas mellan statens avtalsnämnd och stat st jänarkar teilen.

De sakkunniga har föreslagit, att vissa av statsmedel utgående ersättningar

för djäknepenningar, förlorad helgonskyld samt indragna landgillen

och klockarpensioner upphör att utgå. För dessa ersättningar har under en

följd av år 8 500 kronor anvisats under särskilt anslag på riksstaten. Beloppet

har fördelats på ett tjugotal poster, vilka saknar all betydelse för

täckande av läroverkens driftkostnader. Då något skäl ej finns att bibehålla

detta anslag vid sidan av andra anslag till läroverkens driftkostnader,

tillstyrker jag, att ifrågavarande ersättningar med av de sakkunniga föreslaget

undantag för ersättningen till Visingsöfonden av 705 kronor upphör

med utgången av nästa budgetår.

Av redogörelsen för nuvarande förhållanden på ifrågavarande område

framgår, att huvuddelen av den ekonomiska förvaltningen av Stockholmsläroverken

ombesörjes av ett särskilt statligt organ, direktionen över Stockholms

stads undervisningsverk. Denna myndighet har dessutom om hand

löneuträkningar m. m. för personalen vid lärarhögskolan i Stockholm och

vid statens skolköksseminarium. I statsverkspropositionen till årets riksdag

har jag under punkten 192 med hänsyn till skolförfattningssakkunnigas

verksamhet förutsatt, att de på riksstaten upptagna båda förslagsanslagen

till nämnda direktion skall bortfalla med utgången av innevarande budgetår.

Såsom framgår av mina tidigare ställningstaganden anser jag, att huvudparten

av direktionens arbetsuppgifter från och med nästa budgetår skall

överflyttas på skolstyrelsen i Stockholm. Av naturliga skäl innefattas inte

i dessa uppgifter någon befattning med de ekonomiska förhållandena vid

lärarhögskolan och statens skolköksseminarium. Beträffande den förra har

de sakkunniga föreslagit, att direktionens uppgifter skall läggas på lärarhögskolans

kansli mot att personalen där i viss utsträckning förstärkes.

Huru med löneuträkning och därmed sammanhängande angelägenheter vid

statens skolköksseminarium skall förfaras, därest direktionen upphör med

sin verksamhet, har de sakkunniga inte tagit ställning till.

Skolstyrelsen i Stockholm bör enligt mitt förslag övertaga den ekonomiska

förvaltningen av läroverken i staden från och med den 1 juli 1958.

Från samma tid bör lärarhögskolans kansli övertaga de uppgifter som i

fråga om denna skola nu åvilar direktionen över Stockholms stads undervisningsverk.

De ökade kostnader för personal, vilka kan följa härav och

som icke kan antagas bli av den omfattning lärarhögskolans styrelse i sitt

remissyttrande förutsatt, torde under budgetåret 1958/59 efter Kungl.

Maj :ts närmare bestämmande få bestridas ur anslagsposten till avlöningar

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

till övrig icke-ordinarie personal under lärarhögskolans avlöningsanslag.

Motsvarande anordning torde under samma tid få vidtagas för att löneuträkningar

och därmed sammanhängande uppgifter skall kunna fullgöras

vid statens skolköksseminarium.

Emellertid torde direktionen över Stockholms stads undervisningsverk

inte till instundande budgetårsskifte hinna slutföra de arbetsuppgifter, som

hänför sig till nu löpande budgetår. Direktionen har i sitt remissyttrande

framhållit, att arbetet för att på tillfredsställande sätt kunna avslutas måste

bedrivas viss tid efter den 1 juli 1958. Jag finner det naturligt att så är

förhållandet. Därest riksdagen inte har något att erinra däremot torde

det få ankomma på Kungl. Maj:t att ur anslagsposten till avlöningar till

övrig icke-ordinarie personal under de allmänna läroverkens avlöningsanslag

— från vilken anslagspost kostnaderna för biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna

bestrides — disponera för ändamålet erforderliga medel. Jag

räknar med att direktionens ifrågavarande uppgifter kan slutföras inom

tre månader efter budgetårsskiftet 1958/59.

De förslag jag här förordat, bör i allt väsentligt genomföras från den

1 juli 1958, med hänsyn dels till det angelägna i att läroverksrektorerna

snarast befrias från ansvaret för de kamerala göromålen, dels med hänsyn

till att skolstyrelsereformen då träder i kraft. På grund av att arbetet med

statsregleringen för budgetåret 1958/59 nu är långt framskridet, är det

dock nödvändigt att genomförandet av förslaget i vissa delar uppskjutes

ett år. I enlighet med de sakkunnigas förslag bör således av detta skäl

läroverkens kassor bibehållas till den 1 juli 1959 men kommunerna övertaga

förvaltningen av dem redan från och med budgetåret 1958/59. Då

medel till biblioteks- och materielkassorna för detta budgetår beräknats

under förutsättningen att hälften av hyresinkomsterna från läroverkens

lokaler skall tillföras kassorna, kan inte heller den del av förslaget, som

innebär att hela denna hyresinkomst skall tillfalla kommunerna, träda i

kraft förrän från och med budgetåret 1959/60.

Den kompensation läroverkskommunerna föreslagits erhålla för övertagandet

av de förevarande förvaltningsuppgifterna skulle huvudsakligen

bestå i att nu av kommuner och lärare erlagda hyror för tjänstebostäder

samt av vaktmästare erlagda hyror och ersättningar för bränsle och lyse ej

vidare skulle inbetalas till statsverket. Beträffande Stockholm anser jag

för egen del att jämväl ett sedan 1819 till staten utgående bidrag av 15 000

kronor till löner åt läroverkslärare i detta sammanhang bör upphöra att

utgå. Nu nämnda bidrag, hyror och ersättningar plägar upptagas i avlöningsstaten

för de allmänna läroverken som särskilda uppbördsmedel och

i Kungl. Maj:ts i årets statsverksproposition framlagda förslag till sådan

stat har de upptagits på sedvanligt sätt.

Som jag nyss framhöll, bör deri nu ifrågavarande förvaltningsrefonnen i

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

huvudsak genomföras från och med nästa budgetår. De anförda skälen

härför är enligt min mening mycket starka. Å andra sidan bör kommunerna

från början erhålla åtminstone huvuddelen av den föreslagna ersättningen

för sitt ökade bestyr, vilket emellertid inte skulle bli fallet, om de särskilda

uppbördsmedel, jag nyss nämnde, i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag

kommer att uppbäras under nästa budgetår. Därest riksdagen fastställer

avlöningsstat för de allmänna läroverken för budgetåret 1958/59 i huvudsaklig

överensstämmelse med förslaget i statsverkspropositionen, bör därför

föreskrifter utfärdas om att de särskilda uppbördsmedlen, i de delar jag

angivit, icke skall uppbäras för budgetåret, mot att ur icke-ordinarieposten

i samma avlöningsstat medel till likalydande belopp ej tages i anspråk.

Under punkten 192 Allmänna läroverken, Avlöningar i årets statsverksproposition

har jag förordat, att medelsanvisningen för biträdeshjälp på

rektorsexpeditionerna utökas högst intill en angiven ram. Dessa medel utgår

ur icke-ordinarieposten i läroverkens avlöningsstat. Om de nämnda uppbördsmedlen

inte uppbäres under nästa budgetår, medför det, att mot dessa

svarande belopp ej behöver tagas i anspråk för bekostande av biträdeshjälp

och att således den inkomstminskning för statsverket, som ett avstående

av uppbördsmedlen skulle innebära, kommer att balanseras av en

lika stor utgiftsminskning.

På liknande sätt bör man betrakta de förutnämnda kostnader, uppskattningsvis

20 000 kronor, som föranledes av att lärarhögskolan och statens

skolköksseminarium själva skall ombesörja löneuträkningar o. dyl. efter

den 1 juli 1958 samt av att direktionen för Stockholms stads undervisningsverk

kan beräknas behöva fullgöra vissa avvecklingsuppgifter under någon

del av nästa budgetår Mot denna utgift på 20 000 kronor bör således

ställas att anslag till kostnaderna för direktionen, i gällande riksstat beräknade

till 68 200 kronor, ej erfordras för budgetåret 1958/59, om förvaltningsreformen

genomföres. Ilär uppkommer således en utgiftsminskning av

omkring 50 000 kronor.

Statens nuvarande direkta kostnader för de ekonomiska förvaltningsuppgifter,

som skall överflyttas på kommunerna, kan beräknas till (220 X

3 500 =) 770 000 kronor, med vilket belopp utgifterna för biträdeshjälp på

rektorsexpeditionerna således skulle kunna minskas. Denna minskning

skulle emellertid, som jag nyss framhållit, reduceras genom att staten avstår

från vissa uppbördsmedel, vilka i årets statsverksproposition upptagits

till ett belopp av 458 400 kronor. Minskningen under 1958/59 skulle således

under av mig nu angivna förutsättningar komma att uppgå till (50 000 -f770

000 — 458 000 =) i avrundat tal 362 000 kronor. Från och med budgetåret

1959/60 skulle minskningen öka med 7 800 kronor genom indragningen

av ersättningen för djäknepenningar m. m. Från samma budgetår, då läroverkskommun

skall äga uppbära hela inkomsten av lokaluthyrningen, kan

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. May.ts proposition nr 115 år 1958

kommunerna tillkommande kompensation beräknas öka med cirka 300 000

kronor, eller med det belopp som beräknas nu inflyta till biblioteks- och

materielkassorna vid vissa läroverk genom att hälften av hyresinkomsterna

skall tillföras dem. De sakkunniga har tänkt sig, att det inkomstbortfall,

som sålunda kan sägas träffa vissa läroverk på grund av bortfallande hyresinkomster,

skall kompenseras genom medelsanvisning över riksstaten. De

sakkunnigas uppfattning på denna punkt, som saknar anknytning till frågan

om kostnadsfördelningen mellan stat och kommun, kan jag emellertid

inte dela. Enligt min mening bör nämligen ett enhetligt system tillämpas

för tilldelning av medel till bibliotek och materiel, vilket måste göra det

lättare att upprätta rekvisitioner och bedöma dessa. De nuvarande grunderna

för beräkning av medel för detta ändamål finns det enligt min mening

inte anledning att ompröva i detta sammanhang, utan de bör tvärtom

i fortsättningen vinna en för alla läroverk likartad tillämpning.

Beträffande förslagens genomförande bör sammanfattningsvis följande

gälla. Läroverkens ekonomiska förvaltning, inklusive förvaltningen av läroverkskassorna,

vilka bibehålies till den 1 juli 1959, övertages från och med

den 1 juli 1958 av läroverkskommunernas skolstyrelser; även i kommuner,

som då ej övergått till systemet med avgiftsfri undervisning. De ändrade

bestämmelserna rörande tjänstebostäder vid läroverken träder i kraft från

samma datum, och de belopp statsverket skulle uppbära som inkomster

av dessa bostäder jämte viss ersättning från Stockholms stad avstår statsverket

från att uppbära från och med nästa budgetår.

Den andra hälften av hyresinkomster av uthyrning av läroverkslokaler

övergår till kommunerna från och med budgetåret 1959/60, då även ersättningarna

för djäknepenningar m. m. avvecklas. De kommuner, som ännu

ej övergått till systemet med avgiftsfri undervisning, skall göra det från

och med den 1 juli 1959.

Från och med nästa budgetår bortfaller anslagen till direktionen över

Stockholms stads undervisningsverk. Från och med budgetåret 1959/60

bortfaller dels bland särskilda uppbördsmedel under avlöningsanslaget till

de allmänna läroverken posterna bidrag från Stockholms stad, av kommuner

och lärare erlagda hyror ävensom av vaktmästare erlagda hyror

samt ersättning för bränsle och lyse, dels bidragsanslaget till läroverkens

kassor. I stället för sistnämnda anslag bör omkostnadsanslaget till läroverken

utökas med tre särskilda poster, nämligen till expenser, bibliotek

och materiel samt understöd och premier.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att

T. besluta, att läroverkskommuns åliggande från och

med den 1 juli 1958 skall regleras genom generella bestämmelser

av det innehåll jag i det föregående förordat;

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

II. besluta, att ersättning för djäknepenningar m. m.,

utom i vad avser ersättning till Visingsöfonden, skall upphöra

att utgå från och med budgetåret 1959/60;

III. godkänna av mig förordade grunder för den ekonomiska

förvaltningen av de allmänna läroverken;

IV. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad jag i olika hänseenden anfört utfärda

de författningsföreskrifter och övriga bestämmelser som

föranledes av förslagen under I—III.

Vad departementschefen sålunda hemställt, däri

statsrådets övriga ledamöter instämmer, bifaller Hans

Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen

skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Göransson

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

61

Bilaga

Skolförfattningssakunnigas förslag till ändring i vissa delar av

läroverksstadgan från och med den 1 juli 1959.

§ 147.

[1 mom. punkten f) om rektors upprättande av avlöningslistor m. m.

upphäves.]

§ 148.

I fråga om läroverkets ekonomiska förvaltning åligger det rektor:

a) att med biträde av vederbörande lärare låta föra fortlöpande förteckning

över all till läroverket anslagen egendom;

b) att tillse att nämnda egendom väl vårdas;

c) att enligt vad i § 221 och § 222 sägs besluta om användningen av medel

som anvisats för bibliotek och materiel samt för understöd och premier;

d) att lämna skolstyrelsen erforderliga uppgifter; samt

e) att jämväl i övrigt biträda skolstyrelsen i dess handhavande av förvaltningen,

dock att rektor ej är skyldig att besluta om eller beräkna personalens

avlöningsförmåner.

§ 150.

[Denna paragraf upphäves. Se i stället § 215 nedan.]

SJUNDE KAPITLET

Läroverkens ekonomiska förvaltning

§ 212.

Det åligger skolstyrelsen i kommun där allmänt läroverk finnes (läroverkskommun)

att, med iakttagande av bestämmelserna i detta kapitel,

för statsverkets räkning ombesörja läroverkets ekonomiska förvaltning.

Kostnaderna för läroverket bestridas av statsmedel, om ej annat följer

av vad nedan sägs.

§ 213.

1. Läroverkskommun skall kostnadsfritt tillhandahålla läroverket:

a) lämplig, ändamålsenligt planerad tomt; samt

b) erforderliga lokaler jämte inredning, inventarier och möbler.

Om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet är

särskilt stadgat.

2. Kommunen skall utan kostnad för statsverket tillhandahålla lämpliga,

helst inom läroverkshuset eller i dess omedelbara närhet belägna tjänstebostäder

åt vaktmästare och värmeskötare, i den mån så erfordras för tillsyn

eller uppvärmning av lokalerna.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

Hyra för dylik tjänstebostad tillfaller kommunen.

3. Kommunen skall bestrida kostnaderna för:

a) belysning av tomt och lokaler;

b) lokalernas uppvärmning, dock ej kostnaden för värmeskötare och

eldare;

c) yttre renhållning;

d) utgifter, som åvila läroverksfastighet; samt

e) försäkringsavgifter.

Om försäkring av staten tillhörig egendom är särskilt stadgat.

§ 214.

Skolstyrelsen må upplåta tomt och lokaler för annat än läroverkets behov,

i den mån så kan ske utan hinder för undervisningen eller läroverkets verksamhet

i övrigt.

Medel, som inflyta vid uthyrning av tomt och lokaler, tillfalla kommunen.

§ 215.

Undervisningsmateriel, som är förbrukad eller eljest icke användbar, må

skolstyrelsen avyttra eller eljest avskriva. Fråga om försäljning, överlåtelse

eller deposition av handskrifter, arkivalier och värdefullare böcker

skall underställas Kungl. Maj:ts prövning.

Medel, som inflyta vid försäljning enligt första stycket, skola i räkenskaperna

gottskrivas posten bibliotek och materiel.

§ 216.

[Här intages bestämmelser om handläggning av ärenden rörande byggnads-

och reparationsföretag; jfr nuvarande § 213. De sakkunniga avse att

i annat sammanhang framlägga förslag i denna del.]

§ 217.

Medel, som läroverkskommun av statsverket uppbär för läroverkets

drift, skola i kommunens räkenskaper redovisas under följande poster:

a) avlöningar;

b) sjukvårdsersättningar;

c) expenser;

d) bibliotek och materiel;

e) understöd och premier; samt

f) övriga ändamål.

Till ledning vid bokföringen äger riksräkenskapsverket meddela råd och

anvisningar.

§ 218.

Från posten avlöningar bestridas, i den mån ej annat särskilt stadgas,

kostnader för avlöning enligt gällande statliga bestämmelser åt sådan personal

vid läroverket, för vars avlöning anslag blivit uppförda å riksstaten.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

Statsmedel till avlöningar äger skolstyrelsen för varje månad rekvirera

från länsstyrelsen eller, beträffande läroverk i Stockholm, från skolöverstyrelsen.

Rekvirerat belopp skall, om ej särskilda skäl annat föranleda,

utanordnas till kommunen utan hinder av att kostnaderna ej särskilt

styrkts.

§ 219.

Från posten sjukvårdsersättning ar bestridas sjukvårdskostnader, begravningshjälp

m. m., allt enligt gällande statliga bestämmelser.

Beträffande statsmedel till sjukvårdsersättningar skall § 218 andra stycket

äga motsvarande tillämpning.

§ 220.

1. Från posten expenser bestridas kostnader för:

a) renhållning av läroverkets lokaler;

b) hygieniska anordningar; samt

c) avlöning åt sådan vaktmästare eller eldare, som ej innehar eller uppehåller

ordinarie eller extra ordinarie tjänst.

2. För varje redovisningsår (1 juli—30 juni) skall läroverkskommunen

av statsmedel tillföras ett belopp, motsvarande de beräknade kostnaderna

under denna post. Efter framställning av skolstyrelsen skall länsskolnämnden

i början av varje redovisningsår besluta om beloppets storlek och översända

beslutet till länsstyrelsen, som har att utan särskild rekvisition ofördröjligen

utanordna beloppet till kommunen. Om särskilda skäl äro därtill,

skall länsskolnämnden tillföra kommunen ytterligare medel för ändamålet.

För läroverk i Stockholm ankommer det på skolöverstyrelsen att fastställa

och utanordna belopp, som i andra stycket sägs.

§ 221.

1. Från posten bibliotek och materiel bestridas kostnader för:

a) anskaffande och underhåll av böcker och övrig undervisningsmateriel

samt av annan behövlig materiel, som det ej åligger läroverkskommunen

att tillhandahålla; samt

b) tryckning av årsredogörelse och katalog ävensom erforderliga blanketter,

program m. m.

2. Statsmedel till bibliotek och materiel skola tillföras läroverkskommunen

efter framställning av rektor. Det ankommer på skolöverstyrelsen

att fastställa och utanordna medelsbeloppet.

Under denna post redovisas även medel, som avses i § 215.

Medel, som ej äro förbrukade vid redovisningsårets slut, skola reserveras

till nästföljande redovisningsår.

3. Rektor beslutar om användningen av medel under denna post, om

ej annat följer av § 155 mom. 2.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 115 år 1958

§ 222.

1. Från posten understöd och premier bestridas kostnader för:

a) museibesök, exkursioner och andra utflykter, som läroverket anordnar:

b) särskilda åtgärder till främjande av lärjungarnas fostran och undervisning;
c)

specialistundersökning av lärjunge i fall, som avses i §§ 53 och 54;

d) understöd åt lärjungar, i fall av trängande behov; samt

e) premier åt lärjungar.

2. Statsmedel till understöd och premier skola tillföras läroverkskommunen

efter framställning av rektor. Det ankommer på skolöverstyrelsen

att fastställa och utanordna medelsbeloppet.

Under denna post redovisas även avgifter, som avses i § 82 mom. 5, § 90

mom. 2, § 110 mom. 3 sista stycket och mom. 6 samt § 117 avd. A mom. 4

och avd. B mom. 4, och som ej inom behörig tid återfordrats av vederbörande

examinander.

Medel, som ej äro förbrukade vid redovisningsårets slut, skola reserveras

till nästföljande redovisningsår.

3. Rektor beslutar om användningen av medel under denna post; dock

ankommer det på kollegiet att besluta om premier.

§ 223.

Beträffande posten övriga ändamål skall gälla vad därom särskilt föreskrives.

§ 224.

1. Donationsmedel, som läroverket mottagit, skola förvaltas av skolstyrelsen,

om ej annat är särskilt föreskrivet. Dylika medel skola noggrant

användas efter givarens föreskrift.

Om redovisning av donationsmedel äger riksräkenskapsverket meddela

närmare föreskrifter.

2. Om ämbetshus och gårdar, skolhemman, ägor och andra lägenheter,

som blivit anslagna eller donerade till läroverkens ämbets- och tjänstemän,

gäller vad därom i urkunder, författningar och andra bestämmelser särskilt

stadgas.

§ 225.

1. Beträffande revision av skolstyrelsens verksamhet i vad denna avser

läroverks ekonomiska förvaltning skall vad i kommunallag är stadgat om

revision äga motsvarande tillämpning, om ej annat följer av vad nedan

stadgas.

2. Revisor är icke skyldig att beträffande posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar

granska tillämpningen av gällande författningar eller

lämpligheten av vidtagna åtgärder.

3. Finner revisor, att utbetalning av medel för statsverkets räkning

verkställts i strid mot gällande författningar eller särskilda föreskrifter

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

eller att inkomst icke behörigen influtit, skall han, om felet grundas på

beslut, som meddelats av rektor med stöd av särskild föreskrift eller av

annan statlig myndighet, ofördröjligen göra anmälan härom till riksräkenskaps

verket.

4. Avskrift av revisionsberättelsen i vad den avser läroverkets ekonomiska

förvaltning skall snarast möjligt tillställas riksräkenskapsverket.

§ 226.

1. Skolstyrelsen skall senast den 1 oktober näst efter redovisningsårets

utgång tillställa riksräkenskapsverket dels erforderligt utdrag av räkenskaperna

beträffande de i § 217 angivna posterna, dels i original eller avskrift

verifikationerna till posten avlöningar, dels ock originalverifikationer till

posten sjukvårdsersättning^.

2. Riksräkenskapsverkets granskning skall i första hand avse tillämpningen

av gällande författningar och lämpligheten av vidtagna åtgärder

beträffande medel under posterna avlöningar och sjukvårdsersättningar.

3. Riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen och länsskolnämnden äga

hos vederbörande kommunala myndigheter taga del av räkenskaperna beträffande

läroverkets förvaltning.

§ 227.

Läroverkskommun är gentemot statsverket ansvarig för medel, som

kommunen uppburit för läroverkets drift eller som skolstyrelsen eljest har

om händer för statsverkets räkning.

Utbetalas dylika medel i strid mot gällande författningar eller särskilda

föreskrifter, är kommunen skyldig att efter beslut av riksräkenskapsverket

återbetala motsvarande belopp till statsverket. Vad nu sagts skall dock ej

gälla utbetalning, som grundas på beslut av statlig myndighet.

Över riksräkenskapsverkets beslut om återbetalning må besvär anföras

hos kammarrätten.

Övergångsbestämmelser

Denna kungörelse träder i kraft den 1 juli 1959.

Läroverkens expenskassor, biblioteks- och matcrielkassor samt understöds-

och premiekassor skola upphöra med utgången av juni 1959. Kassornas

då kvarstående tillgångar och skulder skola upptagas som inkomst

respektive utgift under posterna expenser, bibliotek och materiel respektive

understöd och premier. Dessa belopp skola beaktas vid tillförande av statsmedel

enligt §§ 220—222 i dessa författningsrums nya lydelse.

Vad nu sagts om expenskassorna skall äga motsvarande tillämpning beträffande

kvarvarande ljus- och vedkassor.

Läroverkskommun, som först från och med den 1 juli 1959 övergår till

systemet med avgiftsfri undervisning, övertager därvid tillgångar och skulder

i läroverkets byggnadsfond med skyldighet att använda fondens behållning

för läroverkets behov.

5 — Bihang till riksdagens ■protokoll 1958. 1 sand. AV 115

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 115 år 1958

ÖG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

I. Inledning ...................................................... 2

II. Nuvarande förhållanden ........................................ 3

1. Allmänna bestämmelser ..................................... 3

2. Medelsförvaltningens art .................................... 5

3. Särskilda bestämmelser om läroverken i Stockholm ............ 13

III. Skolstyrelseutredningens förslag m. m............................ 15

IV. Skolförfattningssakkunniga ...................................... 18

1. Allmänna synpunkter ....................................... 18

2. Redogöraransvaret .......................................... 22

3. Den kommunala bokföringen................... 24

4. Revisionen ..... 24

5. Avlöningar................................................. 26

6. Sjukvårdsersättningar ....................................... 26

7. Läroverkens kassor............................... 27

8. Övrig medelsförvaltning ..................................... 29

9. Rekvisition av statsmedel ................................... 30

10. Tjänstebostäder och hyresinkomster .......................... 30

11. Kommunernas åtaganden.................................... 32

12. Avveckling av vissa ersättningar ............................ 35

13. Särskilda frågor ............................................ 38

14. Riksstaten ................................................. 39

15. Övergångsanordningar ...................................... 39

V. Remissyttranden ............................................... 40

VI. Departementschefen ............................................ 49

Bilaga.

Skolförfattningssakkunnigas förslag till läroverksstadgans lydelse i

vissa delar från och med den 1 juli 1959 .......................... 61

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 19.58

680532

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:213 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken in. m. jämt a1 i texten
  2. SU 1958 A:88 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken m. m. jämte i ämnet väckt s. 1 i texten