Sök i Ratio Lex

Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m

1958-03-21 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:122, Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

1

Nr 122

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, m. m.; given

Stockholms slott den 21 mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga-härvid fogade förslag till

förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 7 juni 1956 (nr

401) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

m. m. samt

förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 10 juli 1947

(nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost,

dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande

departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till fortsatta statliga stödåtgärder åt

odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under regleringsåret 1958/59.

Vidare hemställes om bemyndigande alt för stöd åt fodersädsexport använda

avgiftsmedel, som internt upptagits inom jordbruket inom ramen

för jordbruksregleringen.

Sådan ändring av jordbruksvaruförordningen föreslås, att — därest undantag

icke medges av statens jordbruksnämnd — införselavgift skall erläggas

jämväl vid återinförsel av svensk jordbruksvara. Därvid avses även

kvantitativ importreglering skola få tillämpas.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 122

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

Dessutom hemställes om bemyndigande att för skum- och kärnmjölk införa

särskilda av fettinnehållet oberoende utjämningsavgifter. I konsekvens

härmed föreslås även att sådan torr- eller kondensmjölk med låg fetthalt,

som tillverkas vid mejeri, skall kunna — såsom redan sker i fråga om ost

med låg fetthalt — beläggas med särskild för den färdiga varan bestämd

avgift.

I anslutning till förslaget till ny tulltaxa i propositionen 1958: 90 samt till

en inom statens jordbruksnämnd upprättad promemoria i ämnet föreslås

vissa jämkningar i fråga om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror

och andra varor, m. m.

I fråga om sockerhaltiga varor, vilka icke tillhör jordbruksregleringen,

har skatten å socker beaktats vid avvägningen av tullsatserna i förslaget till

ny tulltaxa. I anslutning härtill föreslås, att vid införsel av vissa sockerhaltiga

jordbruksregleringsvaror (vissa såser, fettemulsioner, bakhjälpmedel,

wafers m. m.) belopp, som motsvarar sockerskatten, skall uttagas för sockerinnehållet

i varorna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 7 juni 1956

(nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur

och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 7 juni 1956 angående reglering

av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

7 §•

Bestämmelserna i — -—— eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet

för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt annan

bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under e) upptagna eller enligt

6, 7 eller 8 § samma förordning, skall skyldighet att erlägga införselavgift

föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, som alstrats

eller tillverkats inom landet, eller av hit tidigare införd utländsk vara, vid

vars utförsel erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den

10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost

Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 10 juli 1947 om

vissa avgifter å mjölk, grädde och ost1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

• . 1 §•

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd

må, i den mån så prövas erforderligt för att åstadkomma en utjämning

av intäkterna från olika grenar av mejerirörelse, förordna att särskild

avgift (utjämningsavgift) skall upptagas för mjölk och grädde, som från

mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri användes för tillverkning

av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom för ost, torrmjölk och

kondenserad mjölk, som tillverkas vid mejeri eller levereras från mejeri

till annan än mejeri.

Med mejeri — — — 1936 (nr 174).

3 §.

Utjämningsavgift må för nedan angivna varor bestämmas till högst följande

belopp per kilogram

ost med lägre fetthalt i torrsubstansen än 45 procent............ 125 öre

torrmjölk med fetthalt ej överstigande 20 procent.............. 120 öre

mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent.................. 10 öre

kondenserad mjölk med fetthalt ej överstigande 8 procent........ 50 öre

margarinost ................................................ 50 öre

För annan vara skall avgiften utgå med högst ett belopp, som motsvarar

sextio öre för etthundra gram av det mjölkfett varan innehåller.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.

1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken SFS 1956: 409, beträffande 1 § 1952: 364 och beträffande

3 § 1953: 377

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

5

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa prisreglerande

åtgärder på jordbrukets område, m. m. samt anför därvid.

Inledning

I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

föreslagit riksdagen att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område

för budgetåret 1958/59 anvisa ett reservationsanslag av 173 000 000 kr.

I skrivelse den 4 februari 1958 har statens jordbruksnämnd såvitt angår

1958 års skörd, framlagt förslag till garantipris för oljelinfrö och spånadslinfrö

samt till riktpris för linhalm och hamphalm.

Vidare har jordbruksnämnden i skrivelse den 18 februari 1958 hemställt

om bemyndigande att för stöd av fodersädsexport få använda — förutom

utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel — även avgiftsmedel,

som internt upptages inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen.

I skrivelse den 11 februari 1958 har jordbruksnämnden hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte förklara hinder icke möta för nämnden att, när det gäller

återinförsel av svensk jordbruksvara, upprätthålla en kvantitativ importreglering

och att handha denna reglering i huvudsaklig överensstämmelse

med vad som anförts i skrivelsen.

Efter framställning av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. har

jordbruksnämnden i skrivelse den 18 februari 1958 hemställt om bemyndigande

att för skum- och kärnmjölk, som av mejeri försäljes till förbrukare,

ävensom för torr- och kondensmjölk, som tillverkas vid mejeri eller

som levereras från mejeri till annan än mejeri, uttaga särskild utjämningsavgift,

oberoende av mjölkfettsinnehållet, samt att för annan vara än vissa

slag av ost, av torrmjölk och av kondenserad mjölk samt margarinost höja

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungi. Maj. ts proposition nr 122 år 1958

den högsta medgivna utjämningsavgiften från 50 öre till G0 öre per 100 g av

det mjölkfett varan innehåller.

Jordbruksnämnden har vidare i utlåtande den 1 november 1956 över 1952

års tulltaxekommittés betänkande angående tulltaxa framlagt vissa förslag

på jordbruksprisregleringens område. I anslutning härtill samt till arbetet

inom finansdepartementet med förslag till en ny tulltaxa har inom jordbruksnämnden

den 11 februari 1958 upprättats en promemoria angående

gränsdragning i tveksamma fall mellan jordbruksregleringsvaror och andra

varor, m. m.

I en inom jordbruksnämnden den 28 februari 1958 upprättad promemoria

föreslås, att nämnden bemyndigas att i fråga om vissa såser, fettemulsioner,

bakhjälpmedel och wafers utöver redan utgående avgifter för sockerinnehållet

i ifrågavarande produkter, som införes till riket, även uttaga belopp, som

motsvarar den fr. o. m. den 5 februari 1958 utgående sockerskatten.

Stödet åt odlingen av olje- och spånadslin samt hampa

Statens jordbruksnämnd erinrar i sin omförmälda skrivelse den 4 februari

1958 om att Kungl. Maj:t med riksdagens medgivande den 31 maj

1957 anbefallt nämnden att av behållningen i nämndens clearingkassa för

fettvaror avsätta ett belopp av 4 000 000 kr. för att användas till stöd för

en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling av oljelin samt till stöd

för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring av oljefrö

från dessa odlingar. Nämnden upplyser, att sagda belopp den 31 december

1957 överförts till ett särskilt konto, benämnt »linoljekassan».

Jordbruksnämnden erinrar vidare om att nämnden bemyndigats att av

omförmälda belopp taga medel i anspråk för infriande av den av statsmakterna

för 1957 års skörd av olje- och spånadslinfrö lämnade prisgarantien.

Garantipriset för 1957 års skörd fastställdes till 75 öre per kg frövara med

18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Uppskattningsvis torde man

enligt nämnden kunna räkna med att prisgarantien för 1957 års skörd

kommer att omfatta omkring 1 700 ton oljelinfrö och omkring 1 800 ton

spånadslinfrö, allt avseende torkad vara med 7 1/2 procent vattenhalt. Med

utgångspunkt härifrån samt hittills gjorda försäljningar av nämnda skörd

och det aktuella marknadsläget beräknar nämnden den förlust, som skall

täckas av linoljekassan, till omkring 750 000 kr., varav 350 000 kr. beräknas

falla på oljelinfröet. Enligt denna beräkning skulle sålunda, sedan

prisgarantien för 1957 års skörd fullgjorts, av linoljekassan kvarstå

3 250 000 kr. Om kostnaderna för prisgarantien även i fortsättningen skulle

kunna begränsas till omkring 750 000 kr. per år beräknar nämnden, att det

för ändamålet avsatta beloppet skulle räcka under 6 odlingssäsonger eller

t. o. m. 1962 års odling.

Då stödet åt oljelinodlingen primärt lämnas av beredskapsskäl för att göra

det möjligt att upprätthålla ett önskvärt inhemskt lager av utsäde samt

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

att hos odlarna vidmakthålla kunskap om odlingen, anser jordbruksnämnden

det angeläget, att odlingen begränsas till vad som kan anses erforderligt

för uppnående av detta syfte. Detta torde enligt nämnden kunna ske med

en årlig odling av ungefär samma omfattning som under år 1957.

Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden vid de förhandlingar angående

garantipriset för olj elinfrö av 1958 års odling, som nämnden upptagit

med Sveriges oljeväxtodlares centralförening, mot bakgrunden av det

nyss sagda, väckt frågan om en begränsning av prisgarantien till att avse

en på förhand bestämd maximikvantitet marknadsförd frövara. Med hänsyn

till den starkt minskade totala höstsådden torde det nämligen i år

arealmässigt sett finnas stort utrymme för en ökad odling av vårsådda

grödor. Härtill kommer att priserna på spannmål kan väntas bli låga. Enligt

nämndens mening borde sålunda prisgarantien för 1958 års odling begränsas

till att avse en kvantitet av högst 2 000 ton oljelinfrö med 18 procent

vattenhalt och 96 procent renhet. Vad angår garantipriset har nämnden

— mot bakgrunden av prisutvecklingen — ansett att detta icke bör

sättas högre än 70 öre per kg frö vara av sistnämnda kvalitet. Detta innebär

en sänkning i förhållande till föregående år med 5 öre eller 7 procent.

Nämnden upplyser, att Sveriges oljeväxtintressenter förutser en motsvarande

sänkning beträffande prissättningen på övriga oljeväxter samt att

representanterna för odlarna förklarat sig införstådda med nämndens

ståndpunktstagande.

Vad angår stödet å spånadslinodlingen anför jordbruksnämnden, att den

överlagt med Riksförbundet Lin och hampa. Nämnden har härvid föreslagit,

att garantipriset för spånadslinfrö, i likhet med föregående år,

skall vara detsamma som föreslagits för oljelinfrö. Det har också synts

nämnden skäligt, att en begränsning i fråga om prisgarantiens omfattning,

motsvarande den vilken föreslagits beträffande oljelinfrö, även skall tilllämpas

för spånadslinfrö av 1958 års odling. Mot dessa förslag från nämndens

sida har riksförbundet icke haft något att invända.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

att Kungl. Maj :t måtte dels fastställa ett garantipris av 70 öre per kg av

oljelinfrö och spånadslinfrö av 1958 års odling med 18 procent vattenhalt

och 96 procent renhet, dels förordna, att nämnda garantipris skall gälla en

kvantitet av högst 2 000 ton oljelinfrö och högst 2 000 ton spånadslinfrö

av nämnd kvalitet, dels bemyndiga nämnden att till fullgörande av prisgarantien

för oljelinfrö och spånadslinfrö av 1958 års odling taga medel

i anspråk ur den s. k. linoljekassan.

Jordbruksnämnden har i detta sammanhang även överlagt med Riksförbundet

Lin och hampa rörande riktpriserna för linhalm och hamphalm av

1958 års odling. För 1957 års skörd fastställde Kungl. Maj:t riktpriset för

1 i n h a 1 in i enlighet med förslag av nämnden och riksförbundet till 22

öre per kg, vilket innebar en sänkning av 2 öre gentemot föregående ar.

Med hänsyn till de priser, som kunnat erhållas för den vid beredningen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

framvunna linfibern, har emellertid odlarna, anför nämnden, icke på långt

när kunnat erhålla det för halmen angivna riktpriset. Prisutvecklingen på

världsmarknaden i fråga om linfiber synes icke heller vara sådan, att man

för 1958 års skörd kan antagas bli i stånd att betala ett högre halmpris än

för 1957 års skörd. Med hänsyn härtill har nämnden och riksförbundet

enats om att för linhalm av 1958 års skörd föreslå en sänkning av riktpriset

med ytterligare 2 öre per kg till 20 öre per kg.

Riktpriset för hamphalm fastställdes av Kungl. Maj :t för 1957

års skörd till 15 öre per kg. Detta innebar en höjning med 2 öre i förhållande

till föregående års riktpris. Höjningen motiverades i skrivelse av

nämnden den 29 januari 1957 av nödvändigheten att upprätthålla intresset

för odling i sådan omfattning, att hampberedningsverket i Visby skulle

kunna drivas med tillfredsställande kapacitetsutnyttjande. Odlarna förband

sig i detta sammanhang att under en 5-årsperiod odla viss areal hampa.

Någon anledning att för 1958 års odling ändra det sålunda fastställda riktpriset

anser nämnden och riksförbundet icke föreligga.

Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,

att för 1958 års odling måtte fastställas ett riktpris av 20 öre per kg för

linhalm och 15 öre per kg för hampfiber.

Stödåtgärder för fodersädsexport

Såsom förut nämnts har statens jordbruksnämnd i sin skrivelse den 18

februari 1958 hemställt om bemyndigande att för stöd av fodersädsexport

få använda — förutom utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel

— även avgiftsmedel, som internt upptages inom jordbruket inom ramen

för jordbruksregleringen. Jordbruksnämnden förutsätter, att de genom interna

avgifter inflytande medlen endast skall användas vid export av fodersäd

på det sätt och i den utsträckning, som kan komma att överenskommas

mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.

Till stöd för sin förevarande framställning anför jordbruksnämnden bl. a.

följande.

I jordbruksprisutredningens i december 1954 avgivna betänkande (SOU

1954: 39) behandlades bl. a. frågan om produktionens fördelning på olika

produkter. Utredningen framhöll i detta sammanhang, att det ej minst ur

jordbrukets egen synpunkt var av betydelse, att en eventuell överskottsproduktion

fördelade sig på sådana produkter, för vilka avsättningsmöjligheterna

var gynnsammast. Erfarenheten visade, att avsättningsmöjligheterna

på utlandsmarknaden rätt snabbt kunde komma att ändras. Om överskottsproduktionen

skulle kunna avsättas på gynnsammaste sätt, måste därför

produktionen såvitt möjligt anpassas till ändrade exportförhållanden. Mot

dessa uttalanden, vilka återgavs i den till 1955 års riksdag framlagda propositionen

nr 198 angående den framtida utformningen av prissättningen på

jordbrukets produkter, gjordes inga erinringar av departementschefen.

I propositionen 1955: 198 behandlades vidare bl. a. frågan om möjligheterna

att lämna stöd vid export av olika slag av jordbruksprodukter. I fråga

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

om fodersäd innebar propositionen, att export härav i vissa fall skulle kunna

stödjas genom bidrag. För sådana bidrag skulle dock endast få användas

medel, som influtit genom utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel.

Förslaget, vilket stod helt i överensstämmelse med vad jordbruksprisutredningen

i detta avseende förordat, godkändes av riksdagen.

Jordbruksnämnden har emellertid funnit läget nu vara sådant, att frågan

om möjligheten att även anlita andra medel för stödjande av fodersädsexport

bör upptagas till prövning. Som motivering härför anför jordbruksnämnden

i huvudsak följande.

Utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel kan endast inflyta i ett

läge, då exportprisnivån (d. v. s. världsmarknadspriset med avdrag av exportkostnader)

ligger högre än den för vederbörande fodervara gällande övre

prisgränsen.. Ett sådant läge har icke inträffat sedan systemets ikraftträdande

och det förefaller osannolikt, att pris- och marknadsförhållandena

inom överskådlig tid skall bli sådana, att ett uttagande av utförselavgifter

kan bli aktuellt. Situationen på den inhemska fodersädsmarknaden är i

stället nu den, att fodersädspriserna, sedan 1957 års skörd började saluföras,

legat under den nedre prisgränsen, trots att införselavgifterna höjts

till av Kungl. Maj :t fastställda maximibelopp.

Möjligheterna att exportera fodersäd ter sig enligt nämndens mening emellertid

för den närmaste framtiden snarast ljusare än möjligheterna till export

av animaliska produkter och exportförlusterna torde även relativt sett

bli betydligt lägre vid export av fodersäd än vad fallet är vid export av animalieprodukter.

Erfarenheterna från den gångna hösten och vintern tyder

för övrigt på att kostnaderna för fodersädsexport innevarande år skulle

bli ej oväsentligt lägre än kostnaderna för brödsädsexport.^

På grund av att arealen av hösten 1957 sådda grödor är låg, torde man enligt

nämnden ha att vänta en ovanligt stor odling av fodersäd under år 1958.

I händelse av normalt skördeutbyte kan man därför räkna med att fodersädsskörden

innevarande år kan komma att bli så stor och priserna så låga,

att de kan komma att innebära stimulans till en ökning av animalieproduktionen,

vilken med hänsyn till avsättningsmöjligheterna på detta område

icke är önskvärd. För att man skall kunna motverka en sådan utveckling

synes det nämnden välmotiverat, att ökade möjligheter skapas att, om så

anses lämpligt, genom export avlasta en del av fodersädstillgångarna under

regleringsåret 1958/59.

Frågan om åtgärder för att möjliggöra export av fodersäd har på grund

härav diskuterats mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.

Nämnden och delegationen har under diskussionerna kommit till

full enighet om det önskvärda i att sådana avgiftsmedel, som internt upptages

inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, skall kunna

användas även för att stödja export av fodersäd i sådana fall, då det med

hänsyn till avsättningsförhållandena ter sig ekonomiskt gynnsammare att

exportera fodersäd än att använda fodersäden för animalieproduktion och

exportera de därvid framvunna produkterna. Genom en dylik export ernås

nämligen en avlastning i fråga om behovet av exportstöd åt övriga produktionsgrenar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

Importregleringen vid återinförsel av svensk jordbruksvara

Enligt en grundregel i det nu gällande prissättningssystemet på jordbrukets

område skall införseln till riket av varor, som avses i förordningen den

7 juni 1956, nr 401, (i det följande benämnda jordbruksvaror) från bl. a. de

i OEEC deltagande länderna i regel få ske utan kvantitativ begränsning och

utan importlicens under förutsättning, att stadgad införselavgift erlägges.

Härmed har tillgodosetts intresset av att — med en av införselavgifterna

föranledd höjning — få en anpassning av den inhemska prisnivån på jordbruksprodukter

till världsmarknadens prisnivå. Genom antagandet av den

ifrågavarande grundregeln, som skapar vissa garantier för att andra länder

skall ha möjlighet att inom Sverige finna avsättning för sina jordbruksprodukter,

har Sverige även visat sin beredvillighet att uppfylla vissa i det

internationella samarbetet framförda eller överenskomna liberaliseringskrav.

Statens jordbruksnämnd har i sin förut nämnda skrivelse den 11 februari

1958 anmält, att hos nämnden i ett nu aktuellt fall och i enstaka fall även

tidigare fråga väckts om återinförsel i oförändrat skick av svensk jordbruksvara.

Denna återinförsel skall enligt 7 § andra stycket jordbruksvaruförordningen,

jämfört med 5 § punkt s) tulltaxeförordningen, i princip ske

avgiftsfritt. Vid dylik återinförsel är enligt nämnden den nyssnämnda licensfriheten

uppenbarligen icke motiverad av hänsyn till de intressen, som

har angivits i det föregående. Nämnden framhåller, att den också i de föreskrifter

om importregleringen, som utfärdats med stöd av Kungl. Maj:ts

brev till nämnden den 7 juni 1956 angående åtgärder i prisreglerande syfte

på jordbrukets område m. m. (jordbruksnämndens cirkulär 1956: 40, p. 10,

jämfört med p. 9 och med bilaga 6; senaste lydelse av p. 9 enligt cirkulär

1957:54, avd. A) uteslutit de i Sverige framställda produkterna från de

varor, som skulle få införas licensfritt. Sverige har nämligen icke medtagits

i den förteckning över inköps- eller ursprungsländer, som har avgörande

betydelse för om vederbörande produkt skall få införas licensfritt.

Även om en återinförsel av svensk jordbruksvara hittills endast har varit

aktuell i ett fåtal fall, anser jordbruksnämnden det nödvändigt, att en kvantitativ

importreglering i hithörande fall får upprätthållas. Då det här är fråga

om en återinförsel av produkter, som — ofta med vissa uppoffringar i prisavseende

för det svenska jordbruket — redan har avlastats från den inhemska

jordbruksmarknaden, måste enligt nämndens uppfattning den kvantitativa

regleringen upprätthållas på sådant sätt, att återinförsel medges

endast i den mån den icke äventyrar det svenska jordbrukets intressen. Vid

bedömningen av ansökningar om sådant medgivande (licens) bör enligt

nämndens mening hänsyn tagas bl. a. till de föreliggande pris- och marknadsförhållandena

och även kunna beaktas, i vad mån importören med vederbörande

prisregleringsförening har återreglerat de prisrabatter eller bidrag,

som kan ha utgått vid utförseln av den ifrågavarande produkten.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1958

11

Jordbruksnämnden anför vidare, att eftersom de svenska jordbruksvarorna

exporteras till de priser, som kan utfås i köparlandet, kan priset på

en sådan exportvara i många fall komma att understiga de inom landet rådande

priserna. Skillnaden torde i stort sett motsvara det importskydd, som

samtidigt faktiskt föreligger vid importen till Sverige av motsvarande vara

(eventuella införselavgifter, fraktkostnader). Enligt nämndens mening föreligger

därför uppenbarligen även skäl för en sådan ändring i jordbruksvaruförordningen,

att — därest undantag icke medges av nämnden — införselavgift

skall erläggas jämväl vid eu återinförsel av svensk jordbruksvara.

Efter en dylik avgiftsbeläggning skulle i de fall, då medgivande sökes

till återinförsel av svensk jordbruksvara, medgivandet sannolikt som regel

kunna meddelas utan att prisbildningen inom landet därigenom störes i

någon nämnvärd grad. Avslag torde då böra komma i fråga endast i de

speciella fall, där återinförseln avser mera betydande, vid exporten prisrabatterade

partier, och där importskyddet vid återinförseln med hänsyn till

rådande avgifts- och fraktförhållanden (låg avgift eller ingen avgift, låg

fraktkostnad) är avsevärt lägre än den — icke återreglerade — prisrabatt, som

har åtnjutits vid utförseln. I motsatta fall synes å andra sidan icke blott

böra lämnas medgivande till återinförseln utan skäligen även böra meddelas

befrielse, helt eller delvis, från den vid importtillfället gällande införselavgiften.

Under åberopande av det anförda har jordbruksnämnden hemställt, att

Kungl. Maj :t måtte dels förklara hinder icke möta för nämnden att, när det

gäller återinförsel av svensk jordbruksvara, upprätthålla en kvantitativ importreglering

och att handha denna reglering i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i det föregående, dels föranstalta om

ändring i jordbruksvaruförordningen i enlighet med ett nämndens skrivelse

bifogat utkast till författningsändring.

Ändrade bestämmelser om utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost

1 skrivelse den 18 februari 1958 har statens jordbruksnämnd, efter framställning

av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., hemställt om bemyndigande

att för skum- och kärnmjölk, som av mejeri försäljes till förbrukare,

ävensom för torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkas vid

mejeri eller som levereras från mejeri till annan än mejeri, utlaga särskild

utjämningsavgift, oberoende av mjölkfettsinnehållet, samt att för annan

vara än vissa slag av ost, av torrmjölk och av kondenserad mjölk samt margarinost

höja den högsta medgivna utjämningsavgiften från 50 öre till 60 öre

per 100 g av det mjölkfett varan innehåller.

I fråga om nu gällande bestämmelser om utjämningsavgift å mjölk, grädde

och ost anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.

Enligt förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk,

grädde och ost kan särskild avgift (utjämningsavgift) upptagas för mjölk

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1958

och grädde, som från mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri

användes för tillverkning av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom

för ost, som tillverkas vid mejeri eller levereras från mejeri till annan än

mejeri. Utjämningsavgift för ost med lägre fetthalt i torrsubstansen än 45

procent må bestämmas till högst 1 kr. 25 öre per kg. För annan vara skall

avgiften utgå med högst ett belopp, som motsvarar 50 öre för 100 g av det

mjölkfett varan innehåller. Uppbörden av utjämningsavgifter omhänderhaves

av Svenska mejeriernas riksförening och avgiftsmedlen och deras avkastning

skall återgå till mejerierna i form av utjämningsbidrag för mjölk

eller mejeriprodukter. Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 474) har

förordningen om utjämningsavgift förlängts att gälla tills vidare.

Enligt förordningen 1947:378 kan således avgift för mjölk och grädde

upptagas endast å det mjölkfett varan innehåller. För skum- och kärnmjölk

kan med hänsyn härtill uttagas avgifter med mycket blygsamma belopp,

0,25 resp. 1,5 öre per kg. Då det gäller torrmjölk och kondensmjölk kan utjämningsavgift

upptagas för den mjölk och grädde, som från mejeri levereras

till annat företag än mejeri för tillverkning av torr- eller kondensmjölk

eller som av mejeri användes för tillverkning av sådan vara. Däremot kan

avgift nu icke upptagas på den vid mejeri tillverkade varan eller för sådan

vara vid leverans från mejeri. I vissa lägen kan det emellertid -— såsom

nu sker i fråga om ost — vara mera praktiskt att lägga avgiften på tillverkningen

eller försäljningen av den färdiga varan i stället för på råvaran.

Beträffande innebörden av och skälen för den av Svenska mejeriernas

riksförening hos jordbruksnämnden gjorda framställningen om vissa ändringar

i ifrågavarande bestämmelser anför nämnden följande.

Svenska mejeriernas riksförening har anhållit, att jordbruksnämnden

måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om vissa ändringar av förordningen

om utjämningsavgift. Ändringsförslaget innebär i huvudsak, att för

skum- och kärnmjölk, som av mejeri försäljes till förbrukare, särskild avgift

skall kunna uttagas oberoende av mjölkfettsinnehållet samt att avgift

skall kunna upptagas även för torr- och kondensmjölk, som tillverkas vid

mejeri och vid annat företag än mejeri, eller som levereras från mejeri till

annan än mejeri. Då det gäller vara med litet mjölkfettsinnehåll, såsom

skummjölk och mager torrmjölk samt kondenserad mjölk, har för resp.

vara föreslagits en högsta avgift, som icke ställts i relation till fettinnehållet.

Vidare har riksföreningen föreslagit, att den i 3 § förordningen för

»annan vara» medgivna högsta avgiften av 50 öre för 100 g av det mjölkfett,

varan innehåller, måtte höjas till 60 öre.

I samband med partiprishöjningen på konsumtionsmjölk fr. o. in. den

1 januari 1958 med 7 öre per 1 rekommenderade riksföreningen mejerierna

att samtidigt höja priserna på skum- och kärnmjölk med 4 öre per 1, dock

med undantag för sådan mjölk, som återlämnades till mjölkproducenterna

eller som försåldes till kondens- och torrmjölksfabriker. Den rekommenderade

prishöjningen måste ses i samband med höjningen av priset på konsumtionsmjölken,

för vilken utjämningsavgift utgår med nära 12 öre per

kg. De genom sistnämnda prishöjning inflytande medlen användes till förbättring

av priset på den mjölk, som går till smörtillverkning, och till utjämningsbidrag

för all vid mejeri invägd mjölk. Även skum- och kärnmjölken

bör enligt riksföreningens mening få medverka i en sådan utjämning.

Vid torrmjölksfabrikerna tillverkas torr- och kondensmjölk av olika slag

och för olika ändamål, exempelvis för bagerier, konditorier och charkuterier

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

samt för choklad-, glass- och konservindustrier. Likaså tillverkas barnmjölkspulver

och instantpulver (snabblöslig typ av skummjölkspulver för

liushållsbruk). Då inom livsmedelsindustrien, vid bagerier, konditorier och

storkök m. fl. torrmjölk i alltmer vidgad omfattning användes i stället för

färskmjölk, kommer den kvantitet mjölk, varå utjämningsavgift utgår, att

minska i förhållande till vad eljest skulle vara fallet. Under sådana forhållanden

bör utjämningsavgift även uttagas på såväl fet som mager torrmjölk

och kondenserad mjölk, dock med undantag för vad som användes till djurfoder

resp. exporteras. Enär fetthalten i torrmjölk och kondenserad mjölk

varierar, skulle det tydligen kunna bli fråga om flera olika avgifter per kg

vara. Det synes därför riksföreningen vara lämpligare att låta utjämningsavgiften

utgå icke för den färdiga varan utan i förhållande till de kvantiteter

mjölk, som kommer till användning vid tillverkningen av torrmjölk resp.

kondenserad mjölk. Författningen bör dock enligt riksföreningen ändras

så, att utjämningsavgift må kunna uttagas på den färdiga varan och att avgiften

därvid skall erläggas av tillverkaren.

I fråga om avgiftsberäkningen för skum- och kärnmjölk samt torr- och

kondensmjölk har riksföreningen föreslagit, att förordningen om utjämningsavgift

ändras så, att avgift må bestämmas till högst följande belopp

per kg, nämligen för skum- och kärnmjölk 10 öre, kondenserad mjölk med

fetthalt av högst 8 procent 50 öre samt torrmjölk med fetthalt av högst 20

procent 120 öre. För torrmjölk och kondenserad mjölk med högre fetthalt

avses avgiftsberäkningen, i enlighet med nu gällande bestämmelser, skola

ske med hänsyn till varans innehåll av mjölkfett. Då den nuvarande utjämningsavgiften

för 3-procentig konsumtionsmjölk är nära 12 öre per kg och

den högsta utjämningsavgift, som med tillämpning av bestämmelserna i nu

gällande förordning kan uttagas för sådan mjölk, är 15 öre per kg, har

riksföreningen föreslagit, att det i förordningen angivna högsta avgiftsbeloppet

om 50 öre pr kg mjölkfett samtidigt höjes till 60 öre. Härigenom

skulle utrymme finnas för att höja utjämningsavgiften för konsumtionsmjölk

till 18 öre per kg.

Jordbruksnämnden har för sin del ansett angeläget, att i nuvarande läge

med ökade priser på konsumtionsmjölken samt på skum- och kärnmjölk,

som går direkt till konsumtion samt till bageriändamål o. d., möjlighet bör

finnas att kunna verkställa utjämningen mellan olika mejeriprodukter så,

att även skum- och kärnmjölken, vars prissättning numera är helt fri, belägges

med utjämningsavgift. Nämnden upplyser i detta sammanhang, att

den årliga kvantiteten sålunda försåld skum- och kärnmjölk, med undantag

av sådan som från mejeri återlämnas till leverantör, f. n. kan beräknas till

43 000 ton. I konsekvens med det nyss anförda bör även torr- och kondensmjölk

med ringa fetthalt kunna — såsom f. n. sker beträffande ost med

lägre fetthalt än 45 H--beläggas med särskild för den färdiga varan be
stämd

avgift. Jordbruksnämnden har funnit de för resp. varuslag föreslagna

högsta avgifterna väl avvägda och anför härom följande.

Då det gäller avvägningen av högsta avgiften för torr- och kondensmjölk

har man utgått från den vid tillverkningen av resp. vara beräknade mjölkåtgången,

vilken för 1 kg mager torrmjölk utgör 11,5 kg skummjölk (11,5

X 10 = 115 öre), för 1 kg fet torrmjölk (24—25 procent fetthalt) 8,9 kg

mjölk med fetthalt av 2,9 procent ( — =155 ore;, lor fet

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

osockrad kondensmjölk 2,1 kg mjölk med fetthalt av 3,8 procent

(3,8 X 600 == 48 öre) och för fet sockrad kondenserad mjölk 2,5 kg

mjölk med en fetthalt av 3,2 procent(-’5 ^ ^qq" 6°° — 48 öre). Avgift

bör i fråga om torrmjölk och kondenserad mjölk kunna, liksom fallet nu

är med ost, upptagas för vara, som tillverkas vid mejeri, eller som levereras

från mejeri till annan än mejeri.

Jordbruksnämnden erinrar därefter om att enligt nu gällande förordning

möjlighet finnes att upptaga utjämningsavgift även för mjölk, däri inbegripet

skummjölk, och grädde, som för framställning av torr- eller kondensmjölk

levereras från mejeri till annan än mejeri eller av mejeri användes

för tillverkning av dylik vara. Hittills har dock, i enlighet med

riksföreningens förslag, utjämningsavgift icke upptagits på sådan leverans

resp. tillverkning. Riksföreningen har nu, såsom förut anförts, föreslagit

sådan ändring av författningen att, då tillverkning av torr- eller kondensmjölk

sker vid annat företag än mejeri, avgift skall kunna upptagas på den

färdiga varan och att avgiften därvid skall åligga tillverkaren. Vidare föreslås

att såsom nu gäller i fråga om ost -—- avgift skall kunna upptagas

för torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkas vid mejeri eller som

levereras från mejeri till annan än mejeri.

Jordbruksnämnden har emellertid, med beaktande av att utjämningsförfarandet

avser att åstadkomma en utjämning av intäkterna från olika grenar

av mejerirörelse, av principiella skäl icke ansett sig kunna tillstyrka

riksföreningens förslag om att utvidga avgiftssskyldigheten till annan än

mejeri, t. ex. torrmjölksfabrik. Därest det numera skulle prövas erforderligt

att även avgiftsbelägga framställningen av torr- och kondensmjölk, bör

alltså, då fråga är om annan tillverkare än mejeri, i enlighet med nu gällande

författningsbestämmelser avgift upptagas för den mjölk och grädde,

som för dylikt ändamål levereras från mejeri till annan än mejeri. Vid en

eventuell avgiftsbeläggning av torr- och kondensmjölk uppger sig nämnden

ha för avsikt att, såsom även föreslagits av riksföreningen, i tillämpningsföreskrifterna

göra undantag för sådan vara, som tillverkas och försäljes

till foderändamål. Likaså avser nämnden att från avgiftsskyldighet undantaga

sådan skum- och kärnmjölk, som från mejeri levereras till mjölkproducent.

Mot jordbruksnämndens förslag har ledamöterna Lindskog och Odhner

reserverat sig och därvid yttrat följande.

Syftet med den föreslagna författningsändringen måste enligt vår mening

vara att möjliggöra en höjning av priset på skummjölk, kärnmjölk

m. m. for att motverka den övergång från helmjölk, som kan föranledas av

företagna eller kommande prishöjningar. Vi anser i nuvarande läge en sådan

prishöjning olämplig, eftersom den skulle gå ut över de ekonomiskt

sainst ställda befolkningsgrupperna. Dessutom vore en avgiftsbeläg»nin«

av kondens- och torrmjölk meningslös, eftersom motsvarande lcompensationsavgifter

enligt riksdagsbeslutet om prissättningssystemet ei får uttagas

(prop. 1956: 165, s. 199).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

15

Gränsdragning mellan jordbruksregleringsvaror och andra varor, m. m.

Såsom förut nämnts har i anslutning till arbetet inom finansdepartementet

med förslag till en ny tulltaxa inom statens jordbruksnämnd upprättats

en promemoria angående gränsdragning i tveksamma fall mellan jordbruksregleringsvaror

och andra varor, m. m. Av innehållet i promemorian torde

följande få återges.

Jordbruksnämnden har i olika sammanhang anfört synpunkter på och

förslag till jämkningar i varuområdet för jordbruksregleringen, vilka är

ägnade att påverka utformningen av en ny tulltaxa, övergången till en ny

tulltaxa enligt brysselnomenklatur synes dessutom i och för sig aktualisera

vissa frågor om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och andra

varor och om olika varugruppers uppdelning, vilka lämpligen böra lösas

redan innan förslag till ny tulltaxa lägges fram. I det följande har sammanfattats

de synpunkter och förslag i förevarande hänseende, som jordbruksnämnden

hittills funnit anledning att framlägga. Vad sålunda anförts illustreras

i en vid promemorian som bilaga fogad sammanställning.

Levande svin. Vildsvin, som nu omfattas av jordbruksregleringen, bör i

samband med övergång till brysselnomenklatur avföras därifrån.

Ätbara djurmagar, vilka f. n. såsom hänförliga till stat. nr 23: 1 är en

jordbruksregleringsvara, bör lämpligen vid övergång till brysselnomenklatur

avföras från jordbruksregleringen.

Torkade ärter till människoföda. I brysselpositionen för denna vara ingår

s. k. ryska ärter, en vara, som till skillnad från övriga varor inom positionen

icke omfattas av den nuvarande jordbruksregleringen. Till undvikande

av en uppdelning av positionen bör varan med tullfrihet införas under regleringen

och alltså vid eventuell import draga samma avgift som övriga

torkade ärter till människoföda. Varan torde f. n. icke förekomma i handeln.

Icke avfettat mjöl av oljehaltiga frön eller frukter är såsom hänförligt

till stat. nr 186:5 jordbruksregleringsvara med avgiftsfrihet. Hithörande

vara bör vid övergång till brysselnomenklatur i avgifts- och tullhänseende

jämställas med omalda fettråvaror. Detta skulle bl. a. innebära, att mjöl

av linfrö, ricinusfrö, oiticicafrö och bokollon avfördes som jordbruksregleringsvaror.

Fettsyror och sura oljor från raffinering. I sitt yttrande över tulltaxekommitténs

betänkande har jordbruksnämnden förklarat sig icke ha anledning

till erinran mot kommitténs förslag, att fettsyror med ett jodtal av

minst 160, oavsett fettsyrans ursprung, avfördes ur jordbruksregleringen.

Från regleringen är redan förutom olein och linoljefettsyra undantagna ricinoljefettsyra,

dehydratiserad ricinoljefettsyra och ullfettsyra, för vilka jodtalet

som regel icke understiger 160. Del torde fördenskull vara till fyllest

att rubricera det undantagna området inom positionen med »olein, linoljefettsyra

ävensom andra fettsyror med ett jodlal av minst 160».

Margarin. Positionen bör uppdelas på margarin, innehållande smör, och

annan vara. Det föreslås, att margarin, som innehåller smör, i avgiftshänseende

och beträffande importregleringen i övrigt skall få behandlas som

smör.

Glass, glasspulver och pnddingpulvcr är jordbruksregleringsvaror, om de

beretts av mjölk eller ägg. I sitt yttrande över tulltaxekommitténs betänkande

har jordbruksnämnden föreslagit, att till jordbruksregleringen skulle

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

i varje fall hänföras under nr 18.06 och 21.07 fallande glass och glasspulver

av alla slag (oberoende av råvarans beskaffenhet) ävensom under dessa

nummer fallande puddingpulver, beredda av mjölk eller ägg. Nämnden har

intet att erinra mot att även på annat sätt beredda puddingpulver, hänförliga

till nr 18.06 och 21.07, föres över till regleringen. Till nr 19.02 hänförligt

puddingpulver synes däremot icke böra medtagas, så länge övriga varuslag

i kap. 19 ligger utanför regleringen.

Soppor, innehållande mer än 20 procent fett. I sitt yttrande över tulltaxekommitténs

betänkande har nämnden föreslagit, att varan flyttas över

till jordbruksregleringen i likhet med vad som redan har skett i fråga om

såser med samma fetthalt.

Till 21.07 hänförliga näringsmedel. Jordbruksnämnden har i sitt yttrande

över tulltaxekommitténs betänkande ansett, att samtliga varor under positionen

—■ med undantag av icke alkoholhaltiga beredningar för framställning

av drycker — i princip borde inbegripas i jordbruksregleringen och som

minimikrav uppställt, att i varje fall andra hit hänförliga beredningar av

glass och glasspulver än sådana av mjölk och ägg överfördes till regleringen.

Beträffande avgiftsbeläggningen av andra varor utom regleringen, som kunde

komma att hänföras till 21.07, förklarade nämnden sig vilja återkomma,

när frågan härom blev aktuell. Då det alltjämt synes råda tvekan om vilka

slag av varor som här kan komma i fråga, har nämnden ansett sig f. n. —

bortsett från vad förut uttalats om puddingpulver ■—• icke böra föreslå någon

ändring i den nuvarande uppdelningen.

Beredda fodermedel. Ur den grupp varor under nr 23.07, som redan ligger

under jordbruksregleringen, är önskvärt att få utbrutet fodermedel, vari

torrmjölk ingår, för att varan — till förhindrande av ett kringgående av importskyddet

för torrmjölk — skall kunna beläggas med samma avgift som

torrmjölk. Nämnden har tidigare i ett aktuellt fall hos generaltullstyrelsen

anhållit, att varan måtte tulltaxeras såsom torrmjölk, en framställning som

styrelsen dock genom beslut den 22 maj 1957 förklarat sig förhindrad att

tillmötesgå.

Sockerarter, kemiskt rena, andra än sackaros. Det torde här vara fråga

om varor med väsentligt högre pris än motsvarande sockerarter i vanlig

kvalitet, som framförallt användes som råvara för farmacevtiska specialiteter

o. d. Nämnden har intet att erinra mot att positionen avföres ur jordbruksregleringen.

Blånor av manillahampa in. m. bör i samband med övergång till brysselnomenklatur

avföras ur jordbruksregleringen.

Beredda glatt-, appretur- och kärnbindemedel, innehållande stärkelse eller

stärkelseprodukter. Inbegripna i jordbruksregleringen och avgiftsbelagda är

nu produkter i andra förpackningar än detaljhandelsförpackningar, innehållande

högst 1 kg netto. Övriga är tullbelagda. Jordbruksnämnden befriar

emellertid från fall till fall från avgift för vara, som innehåller högst 20

procent stärkelse eller stärkelseprodukter. Dylika varor kan alltså införas

utan såväl avgift som tull. För att undvika denna inadvertens kan tänkas

en lösning efter ettdera av följande alternativ.

I. Hela positionen behålles under jordbruksregleringen men produkter

med en stärkelsehalt av högst 20 procent belägges med en avgift, som är

ägnad att skänka den inhemska industrien ett skäligt manufaktureringsskydd

men icke innefattar skydd för den inhemska stärkelseprodnktionen.

II. Nämnden får i varje särskilt fall taga ställning till om varor med

hänsyn till stärkelsehalten — över 20 procent resp. högst 20 procent —

skall beläggas med införselavgift eller icke. Om avgift skall utgå, blir varan

såsom jordbruksregleringsvara tullfri. I motsatt fall belägges den med tull.

Nämnden tillstyrker för sin del en lösning enligt alternativ II.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1958

17

Uttagande av sockerskatt för i vissa importerade jordbruksregleringsvaror

ingående socker

I en inom statens jordbruksnämnd den 28 februari 1958 upprättad promemoria

föreslås, att nämnden bemyndigas att i fråga om vissa såser, fettemulsioner,

bakhjälpmedel och wafers utöver redan utgående avgifter för

sockerinnehållet i ifrågavarande produkter, vilka införes till riket, även uttaga

belopp, som motsvarar den fr. o. in. den 5 februari 1958 utgående sockerskatten.

De medel, som inflyter härigenom, föreslås nämnden skola inleverera

till statsverket i särskild ordning. Till stöd för förslagen anföres i

promemorian i huvudsak följande.

Enligt bestämmelserna i förordningen den 7 juni 1956 (nr 403) angående

reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. och kungörelsen

den 7 juni 1956 (nr 417) med tillämpningsföreskrifter till sagda förordning

omfattar fettvaruregleringen bl. a. följande produkter av livsmedelsindustri.

Stat. nr

279: 3

292: 2—5,

292:11

292: 8

292: 9

292:10

299: 6, 299:10

Varuslag

Såser, innehållande mer än 20 % fett

Fettemulsioner, andra än bakhjälpmedel, innehållande mer

än 10 % fett

Bakhjälpmedel:

innehållande mer än 10 % men ej över 24 % fett

innehållande mer än 24 % men ej över 60 % fett

innehållande mer än 60 % fett

Wafers, innehållande mer än 20 % fett

Enligt nyssnämnda bestämmelser får ifrågavarande varor ej införas till

riket utan att därför erlägges införsel- och regleringsavgift för fettinnehållet.

Införselavgift utgår vidare för andra jordbruksvaror än fettvaror, i den

mån sådana jordbruksvaror ingår i de produkter, som omfattas av fettvaruregleringen.

En del av ifrågavarande varor brukar innehålla socker. Sålunda

importerades under år 1957 följande varor, vari socker ingick, nämligen

16 532 kg bakhjälpmedel, 11 831 kg såser och 11 540 kg wafers eller sammanlagt

39 903 kg.

Numera utgår skatt med 20 öre per kg för socker, som inom landet användes

för tillverkning av ifrågavarande produkter. För att de inhemska tillverkarna

av dessa produkter ej skall komma i konkurrensunderläge gentemot

utländska tillverkare bör skatt även utgå på socker, som ingår i här

avsedda fettvaruprodukter, vilka införes till riket.

Departementschefen

Grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen från och med 1957

års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956:38; JoU 6; rskr.

130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grunder beslutades av

1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147; JoU 31; rskr. 338).

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 122

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition, nr 122 år 1958

I anslutning härtill har statens jordbruksnämnd, såsom framgått av det föregående,

från nämndens clearingkassa för fettvaror till ett särskilt konto,

benämnt linoljekassan, överfört ett belopp av 4 000 000 kronor för att användas

till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling av oljelin

samt till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring

av oljefrö från dessa odlingar.

I fråga om 1958 års skörd av oljelinfrö och spånadslinf ro

har jordbruksnämnden, som förut redovisats, efter förhandlingar med Sveriges

oljeväxtodlares centralförening samt Riksförbundet Lin och hampa föreslagit

ett jämfört med år 1957 från 75 till 70 öre för kilogram sänkt garantipris,

avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt

och 96 procent renhet. Nämnden har vidare föreslagit, att prisgarantien skall

begränsas att avse en kvantitet av högst 2 000 ton oljelinfrö och en kvantitet

av högst 2 000 ton spånadslinfrö av nyssnämnda kvalitet. Som skäl för denna

inskränkning i prisgarantien har nämnden anfört, bland annat, att den

ansett det angeläget att begränsa oljelinodlingen, till vilken statligt stöd

primärt lämnas av beredskapsskäl, till vad som kan anses erforderligt för att

göra det möjligt att upprätthålla ett önskvärt inhemskt lager av utsäde samt

att hos odlarna vidmakthålla kunskap om oljelinodlingen. Samma begränsning

av prisgarantien som i fråga om oljelinfrö har nämnden ansett skälig

i fråga om spånadslinfrö. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag fastställt

det föreslagna garantipriset och förordnat om angivna begränsning av prisgarantien.

För infriande av garantien torde liksom för 1957 års skörd få tagas

i anspråk medel ur jordbruksnämndens omförmälda linoljekassa.

Vad därefter angår linhalm har jordbruksnämnden efter förhandlingar

med Riksförbundet Lin och hampa föreslagit en sänkning av riktpriset

med 2 öre för kilogram till 20 öre för kilogram för 1958 års skörd. Därvid

har hänsyn tagits till de priser, som kunnat erhållas för den vid beredningen

av 1957 års skörd framvunna linfibern, samt till den sannolika prisutvecklingen

för linfiber på världsmarknaden. Kungl. Maj :t har med bifall

till jordbruksnämndens förslag tidigare denna dag fastställt riktpriset för

1958 års skörd av linhahn till 20 öre för kilogram.

I fråga om hamphalm har jordbruksnämnden efter överläggningar

med Riksförbundet Lin och hampa icke funnit anledning att för 1958 års

skörd föreslå någon ändring av det för 1957 års skörd fastställda riktpriset

av 15 öre för kilogram. I enlighet med nämndens förslag har Kungl. Maj:t

tidigare denna dag fastställt riktpriset för hamphalm av 1958 års skörd till

15 öre för kilogram.

Vad angår jordbruksnämndens förslag i fråga om stödåtgärder för

todersädsexport torde jag liksom nämnden få erinra om att jämlikt

beslut av 1955 års riksdag för dylika stödåtgärder endast får användas medel,

som influtit genom utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel.

Såsom jordbruksnämnden anfört har emellertid prisförhållandena och marknadsläget

för fodersäd och animalieprodukter utvecklats på ett sådant sätt,

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Iiungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

att frågan om möjligheten att även anlita andra medel för stödjande av

fodersädsexport bör prövas. För en omprövning talar enligt nämnden tillika

den ökning av animalieproduktionen, som kan bli en foljd av den stora

fodersädsskörd år 1958, som kan förväntas vid normalt utbyte per arealenhet.

Nämnden anmäler, att den tagit upp frågan med jordbrukets förhandlingsdelegation

samt att nämnden och förhandlingsdelegationen kommit

till full enighet om det önskvärda i att sådana avgiftsmedel, som internt

upptages inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, skall kunna

användas även för att stödja export av fodersäd i sådana fall, da det

med hänsyn till avsättningsförhållandena ter sig ekonomiskt gynnsammare

att exportera fodersäd än att använda fodersäden för animalieproduktion och

exportera de därvid framkomna produkterna. Genom en dylik fodersadsexport

skulle även en minskning av behovet utav exportstöd åt övriga produktionsgrenar

kunna ernås.

Vad jordbruksnämnden sålunda anfört kan jag ansluta mig till. Jag finner

mig därför böra förorda, att hos riksdagen inhämtas medgivande for

Kungl. Maj :t eller, efter Ivungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden

att för stöd åt fodersädsexport använda avgiftsmedel, som internt upptages

inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen. Liksom nämnden

förutsätter jag, att de genom interna avgifter inflytande medlen endast skall

användas vid export av fodersäd på det sätt och i den utsträckning, som i

huvudsaklig överensstämmelse med nyss angivna riktlinjer kan komma att

överenskommas med jordbrukets förhandlingsdelegation.

Vad angår jordbruksnämndens förslag om importreglering vid

återinförsel av svensk jordbruksvara torde få erinras om

att nämnden med stöd av givna bemyndiganden förordnat, att införsel av

jordbruksvaror med vissa undantag, icke får ske utan importlicens. Undantagen

avser bland annat införsel under förutsättning att såväl varans ursprungsland

som inköpslandet är något av vissa uppräknade länder, bland

vilka Sverige icke återfinnes. För återinförsel av svensk vara fordras därför

licens. Införes varan i oförändrat skick utgår enligt 7 § andra stycket

jordbruksvaruförordningen ingen införselavgift. Nämnden föreslår nu i anledning

av vissa inträffade fall en sådan ändring av nyssnämnda förordning,

att — därest undantag icke medges av nämnden — införselavgift skall

erläggas jämväl vid återinförsel av svensk jordbruksvara. Vidare bör enligt

nämnden i sådant fall kvantitativ importreglering få tillämpas.

Som jordbruksnämnden framhållit är det här fråga om återinförsel a\

produkter, som — ofta med vissa uppoffringar i prisavseende för det svenska

jordbruket — redan har avlastats från den inhemska jordbruksmarknaden.

Eftersom de svenska jordbruksvarorna exporteras till de priser, som

kan utfås i köparlandet, kan vidare priset på en sådan vara i många fall

komma alt understiga de inom landet rådande priserna.

Genom att först med ekonomiskt exportstöd utföra en vara och därefter i

oförändrat skick införa den utan att erlägga de avgifter, som uppställts till

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

skydd för den inhemska prisnivån, skulle vinstgivande affärer kunna göras.

Detta har uppenbarligen ej varit avsett, då gällande bestämmelser tillkom.

Jag delai däiför jordbruksnämndens uppfattning, att en sådan ändring nu

bör komma till stånd, att avgift skall uttagas även vid återinförsel av svensk

vara. Jag biträder även nämndens förslag om tillämpning av kvantitativ

importreglering. Såsom nämnden anfört bör därvid hänsyn tagas bland unnat

till de föreliggande pris- och marknadsförhållandena samt i vad män

importören återreglerat de prisrabatter eller bidrag, som kan ha utgått vid

utförseln av den återinförda produkten. Efter införandet av den av mig nyss

förordade avgiftsbeläggningen torde emellertid medgivande till återinförsel

av svensk jordbruksvara som regel kunna meddelas utan att prisbildningen

inom landet därigenom störes i någon nämnvärd grad. Avslag å ansökanom

återinförsel bör därför, såsom nämnden anfört, komma i fråga endast i

de särskilda fall, där återinförseln avser mera betydande, vid exporten prisjabatterade

partier och importskyddet vid återinförseln med hänsyn till rådande

a\ gifts- och fraktförhållanden är avsevärt lägre än den icke återreglerade

prisrabatt, som åtnjutits vid utförseln. Å andra sidan torde i motsatta

fall icke blott böra lämnas medgivande till återinförsel utan skäligen

även böra meddelas befrielse, helt eller delvis, från den vid importtillfället

gällande införselavgiften.

I enlighet med det antörda torde förslag till förordning om ändrad lydelse

av 7 § förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering av införseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. böra föreläggas

riksdagen till antagande. Vid uppgörande av förslaget till sådan förordning

bär hänsyn tagits till den ändring i nämnda paragraf, som föreslagits i propositionen

1958: 98 angående ändrade bestämmelser om resandes rätt att

fritt införa jordbruksregleringsvaror.

Jag torde nu få behandla frågan beträffande ändrade bestämmelser

om utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost enligt

förordningen den 10 juli 1947:378. Såsom jordbruksnämnden framhållit

är enligt förordningens nuvarande lydelse de utjämningsavgifter, som kan

uttagas för skum- och kärnmjölk, blygsamma, enär avgifterna skall beräknas

efter fettinnehållet. Genom att såsom nämnden föreslagit införa en särskild

av fettinnehållet oberoende utjämningsavgift för skum- och kärnmjölk

skulle emellertid möjligheter skapas att reellt kunna inlemma även dessa

■\aror

gällande systemet. I nuvarande läge torde det icke vara betydelselöst, att

mejeriintäkter av skum- och kärnmjölk genom utjämningsförfarandet får

medverka till förbättring av priset på den mjölk, som användes för smörtillverkning.

I konsekvens med det sålunda föreslagna bör även torr- och kondensmjölk

med ringa felthalt kunna — såsom för närvarande sker i fråga om

ost med låg fetthalt — beläggas med särskild, för den färdiga varan bestämd

avgift. Svenska mejeriernas riksförening har föreslagit, att dylik av
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 122 år 1958

21

gift skall kunna uttagas även av annan tillverkare än mejeri. På av jordbruksnämnden

anförda skäl bör emellertid en dylik utvidgning icke ske.

I enlighet med riksföreningens förslag förordar jordbruksnämnden, att

den särskilda utjämningsavgiften för skum- och kärnmjölk (mjölk med

fetthalt ej överstigande 1,5 procent) fastställes till högst 10 öre per kilogram.

Vidare föreslås, att beloppet för den högsta generella avgiften höjes

från 50 till 60 öre per 100 gram mjölkfett. Med utgångspunkt från de sålunda

förordade avgifterna och den vid tillverkningen av respektive vara

beräknade mjölkåtgången har de särskilda utjämningsavgifterna beräknats

till högst 120 öre per kilogram för torrmjölk med fetthalt ej överstigande

20 procent och högst 50 öre per kilogram för kondenserad mjölk med fetthalt

ej överstigande 8 procent. För ost med lägre fetthalt i torrsubstansen

än 45 procent samt margarinost föreslås de högsta avgifterna till oförändrade

belopp, 125 respektive 50 öre per kilogram.

De sålunda föreslagna högsta utjämningsavgifterna finner jag mig böra

godtaga.

Förslag av nu angivet innehåll till förordning om ändrad lydelse av 1 och

3 §§ förordningen den 10 juli 19i7 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde

och ost torde böra föreläggas riksdagen till antagande. I fråga om tillämpningen

av de nya bestämmelserna har jag ej funnit skäl till erinran mot

riksföreningens av jordbruksnämnden tillstyrkta förslag, att vid avgiftsbeläggning

av torr- och kondensmjölk undantag skall göras för sådan vara,

som tillverkas och försäljes till foderändamål, ävensom att från avgiftsskyldighet

undantages sådan skum- och kärnmjölk, som från mejeri levereras

till mjölkproducent. Två av jordbruksnämndens ledamöter har reserverat

sig mot nämndens förslag med hänsyn till att enligt deras mening

syftet med den föreslagna författningsändringen skulle vara att möjliggöra

en höjning av priset på skum- och kärnmjölk för att motverka den övergång

från helmjölk, som kan föranledas av företagna eller kommande prishöjningar.

Emellertid förutsätter jag, att nämnden ej medger sådant uttagande

av utjämningsavgift på skum- och kärnmjölk, som skulle medföra sådana

konsekvenser som de av reservanterna berörda.

I propositionen 1956: 165 angående åtgärder i prisreglerande syfte på

jordbrukets område m. in. regleringsåren 1956/57—1958/59 anförde föredragande

departementschefen, bland annat, att det, sedan resultatet av pågående

tulltaxerevision framlagts, kunde bli aktuellt att i förordningarna

berörande jordbruksprisregleringen redovisa varorna under andra beteckningar

än de i hittillsvarande tulltaxa med statistisk varuförteckning använda.

Departementschefen anförde vidare, att han förutsatte, att de ändringar

i de föreslagna författningarna, som kunde föranledas av anförda

förhållanden, ävensom andra ändringar av huvudsakligen redaktionell natur,

varav behov kunde uppkomma, skulle få vidtagas av Kungl. Maj:t ulan

riksdagens hörande. Nämnda uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

Sedan det nya prissystemet för jordbruksprodukter införts bar i olika

sammanhang anförts synpunkter på och förslag till jämkningar i varuområdet

för jordbruksregleringen. Vid arbetet med utformningen av en ny

tulltaxa inom finansdepartementet, vilket arbete även innefattat övergång

till en ny nomenklatur, den s. k. brysselnomenklaturen, har också aktualiserats

vissa frågor om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och

andra varor och om olika varugruppers uppdelning. Såsom chefen för finansdepartementet

anfört i propositionen 1958: 90 med förslag till ny tulltaxa,

m. m. har också vissa jämkningar förutsatts. I anslutning härtill samt

till den förut i huvudsak återgivna, inom jordbruksnämnden upprättade

promemorian angående gränsdragning mellan jordbruksregleringsvaror

och andra varor, in. m. torde jag få framlägga

följande förslag.

Till jordbruksregleringen torde böra överföras (i det följande angives

dels nuvarande statistiskt nummer, dels tulltaxenummer enligt brysselnomenklaturen)

s. k. ryska ärter (ur 118; ur 07.05) samt sopp- och buljongpreparat

m. m., innehållande mer än 20 procent fett (ur 279: 1, ur 280: 1—2

in. fl.; ur 21.04, ur 21.05). Ifrågavarande varor bör därvid avgiftsbeläggas

såsom torkade ärter respektive såser med mer än 20 procent fetthalt. Glass,

glasspulver och puddingpulver är för närvarande jordbruksregleringsvaror,

om de beretts av mjölk eller ägg. Dylika varor torde, oberoende av råvarans

beskaffenhet, böra hänföras till jordbruksregleringen och avgiftsbeläggas

som de till regleringen redan hänförliga varuslagen. Till 19.02 i förslaget till

tulltaxa hänförliga produkter av ifrågavarande slag synes dock icke böra

medtagas, så länge övriga varuslag i sagda nummer ligger utanför jordbruksregleringen.

I den nya tulltaxan redovisas eljest ifrågavarande varor

under dels 18.06, dels 21.07. Till sistnämnda tulltaxenummer kan även komma

att hänföras andra produkter, som helt eller delvis består av jordbruksreglerade

varor. Även dessa produkter torde böra hänföras till jordbruksregleringen.

I avvaktan på vilka slag av varor som kan komma i fråga bör

dessa tills vidare icke avgiftsbeläggas. Kungl. Maj :t torde emellertid böra erhålla

riksdagens bemyndigande att avgiftsbelägga samtliga till 21.07 liänförliga

varor med undantag av i tulltaxeförslaget särskilt upptagna, icke

alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker.

Från jordbruksregleringen bör avföras levande vildsvin (ur 9; ur 01.03),

ätbara magar och dylikt av får, häst, nötkreatur eller svin (ur 23: 1; ur

05.04), fettsyror med ett jodtal av minst 170, oavsett fettsyrans ursprung

(ur 258: 2; ur 15.10), andra kemiskt rena sockerarter än sackaros (ur

290: 1—2, ur 291; 29.43), hampblår av annan än vanlig mjuk hampa (ur

911; ur 57.02, ur 57.04) samt färskpotatis under tiden 6 juni—5 juli (ur

106, ur 107: 4; ur 07.01).

I detta sammanhang torde vidare icke avfettat mjöl av linfrö, ricinusfrö,

oiticicafrö och bokollon (ur 186: 5; ur 12.02) böra avföras från jordbruksregleringen.

Icke avfettat mjöl av andra oljehaltiga frön eller frukter, med

undantag av senapsmjöl (ur 186:5; ur 12.02) bör samtidigt i införselav
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 122 år 1958

23

giftshänseende jämställas med omalda fettråvaror (157, 203—205, 207^ 1,

207:4, 208:2; 12.01). I enlighet med vad som föreslås i den inom jordbruksnämnden

upprättade promemorian synes margarin, konstister och annat

berett ätbart fett (274—276; 15.13), som innehåller smör, böra i avgiftshänseende

och beträffande importregleringen behandlas som smör. För

att förhindra eif kringgående av importskyddet för torrmjölk bör vidare

fodermedel, vari torrmjölk ingår (ur 372: 3 m. fl.; ur 23.07), med undantag

av liundbröd, vitaminfodermedel och mineralfodermedel, beläggas med

samma avgifter som torrmjölk.

Beredda glätt-, appretur- och kärnbindemedel, innehållande stärkelse eller

stärkelseprodukter (ur 620: 3; ur 38.12, ur 38.19), ingår vid import i

andra förpackningar än detaljhandelsförpackningar, innehållande högst 1

kilogram netto, i jordbruksregleringen och är avgiftsbelagda. Någon ändring

härutinnan synes ej böra ske. Jordbruksnämnden befriar emellertid med

stöd av ett i propositionen 1956: 165 angående åtgärder i prisreglerande syfte

på jordbrukets område in. in. gjort uttalande (s. 164), vilket lämnats

utan erinran av riksdagen, från fall till fall från avgift för dylik vara, som

innehåller högst 20 procent stärkelse eller stärkelseprodukter. Ifrågavarande

produkter kan alltså införas utan avgift eller tull. I detta sammanhang

torde emellertid få erinras om att chefen för finansdepartementet vid avvägningen

mellan tullfria och fullbelagda varor av nu förevarande slag i

propositionen 1958: 90 med förslag till ny tulltaxa, m. in. förutsatt, att jordbruksnämnden

vid utnyttjande av sina dispensmöjligheter med avseende å

importregleringen icke medger befrielse för den del av föreskrivna införselavgifter,

som är att anse som manufaktureringsskydd för industriproduktion

i egentlig mening.

Därest riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma

på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser i nu berörda frågor angående

gränsdragning mellan jordbruksregleringsvaror och andra varor,

in. in. Bestämmelserna torde böra träda i kraft samtidigt med den nya tulltaxan,

d. v. s. den 1 januari 1959.

Uttagande av sockerskatt för i vissa importerade

jordbruksregleringsvaror ingående socker. Enligt gällande

författningar omfattar jordbruksregleringen även vissa produkter av livsmedelsindustri,

i vilka förutom fett ingår bland annat socker. Av betydelse

i detta sammanhang är enligt den förut återgivna, inom jordbruksnämnden

upprättade promemorian följande varor (inom parentes anges statistiskt

nummer enligt nuvarande nomenklatur), nämligen såser, innehållande mer

än 20 procent fett (279: 3), fettcmulsioner, andra än bakhjälpmedel, innehållande

mer än 10 procent fett (292: 2—5, 292: 11), bakhjälpmedel, dels innehållande

mer än 10 procent men ej över 24 procent fett (292: 8), dels innehållande

mer än 24 procent men ej över 60 procent fett (292: 9), dels innehållande

mer än 60 procent fett (292: 10), samt wafers, innehållande mer än

20 procent fett (299: 6, 299: 101. Vid införsel till riket av nu nämnda varor

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

erlägges till jordbruksnämnden dels införsel- och regleringsavgift för fettinnehållet,

dels införselavgift för andra i varorna ingående jordbruksvaror än

fettvaror, däribland socker.

Från och med den 5 februari 1958 utgår skatt med 20 öre per kilogram

för socker. Skatten uttages bland annat för socker, som inom landet användes

för tillverkning av nyssnämnda jordbruksregleringsvaror. Vid import

av varorna uttages emellertid icke den särskilda sockerskatten. I fråga om

sockerhaltiga varor, vilka icke tillhör jordbruksregleringen, har skatten å

socker beaktats vid avvägningen av tullsatserna i det förslag till ny tulltaxa,

som framlagts i propositionen 1958: 90. I enlighet med denna princip

synes även importen av nu ifrågavarande varor böra belastas med sockerskatten.

Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, jordbruksnämnden

bör därför bemyndigas att vid införsel av nämnda varor — utöver

redan utgående avgifter — för sockerinnehållet i varorna uttaga belopp,

som motsvarar sockerskatten. Efter ikraftträdandet av den nya tulltaxan

torde bemyndigandet, i överensstämmelse med vad som i det föregående anförts

beträffande avgiftsbeläggning av varor, hänförliga till 21.07 i nämnda

taxa, böra utsträckas till att omfatta hela detta nummer med i berörda sammanhang

angivet undantag.

Därest riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser i ämnet. De medel, som

inflyter genom uttagande av omförmälda, mot sockerskatten svarande belopp,

torde av jordbruksnämnden tillgodoföras inkomsttiteln varuskatt.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen att

dels antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av

7 § förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering

av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter

in. m.;

dels antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av

1 och 3 §§ förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa

avgifter å mjölk, grädde och ost;

dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder

för stöd åt odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under

regleringsåret 1958/59 i huvudsaklig överensstämmelse

med de riktlinjer, som angivits i det föregående;

dels medge Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,

statens jordbruksnämnd att för stöd åt fodersädsexport

använda avgiftsmedel, som internt upptagits inom

jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, i huvudsaklig

överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i

det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj :t utfärda bestämmelser i fråga

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 122 år 1958

25

om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och

andra varor, in. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad

som angivits i det föregående;

dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts

medgivande, statens jordbruksnämnd att vid införsel av

förut angivna såser, fettemulsioner m. fl. sockerhaltiga produkter

för sockerinnehållet i varorna uttaga belopp, som

motsvarar sockerskatt, i huvudsaklig överensstämmelse med

vad som angivits i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Malte Olsson

it Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 122

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
  2. JoU 1958 A:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten