Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m
1958-03-21 · 25 sidor, varav 24 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 24 av 25 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 A:122, Angående vissa prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
1
Nr 122
Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, m. m.; given
Stockholms slott den 21 mars 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att
dels antaga-härvid fogade förslag till
förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 7 juni 1956 (nr
401) angående reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
m. m. samt
förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den 10 juli 1947
(nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost,
dels bifalla de förslag i övrigt, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande
departementschefen hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen framlägges förslag till fortsatta statliga stödåtgärder åt
odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under regleringsåret 1958/59.
Vidare hemställes om bemyndigande alt för stöd åt fodersädsexport använda
avgiftsmedel, som internt upptagits inom jordbruket inom ramen
för jordbruksregleringen.
Sådan ändring av jordbruksvaruförordningen föreslås, att — därest undantag
icke medges av statens jordbruksnämnd — införselavgift skall erläggas
jämväl vid återinförsel av svensk jordbruksvara. Därvid avses även
kvantitativ importreglering skola få tillämpas.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 122
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
Dessutom hemställes om bemyndigande att för skum- och kärnmjölk införa
särskilda av fettinnehållet oberoende utjämningsavgifter. I konsekvens
härmed föreslås även att sådan torr- eller kondensmjölk med låg fetthalt,
som tillverkas vid mejeri, skall kunna — såsom redan sker i fråga om ost
med låg fetthalt — beläggas med särskild för den färdiga varan bestämd
avgift.
I anslutning till förslaget till ny tulltaxa i propositionen 1958: 90 samt till
en inom statens jordbruksnämnd upprättad promemoria i ämnet föreslås
vissa jämkningar i fråga om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror
och andra varor, m. m.
I fråga om sockerhaltiga varor, vilka icke tillhör jordbruksregleringen,
har skatten å socker beaktats vid avvägningen av tullsatserna i förslaget till
ny tulltaxa. I anslutning härtill föreslås, att vid införsel av vissa sockerhaltiga
jordbruksregleringsvaror (vissa såser, fettemulsioner, bakhjälpmedel,
wafers m. m.) belopp, som motsvarar sockerskatten, skall uttagas för sockerinnehållet
i varorna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
3
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 7 § förordningen den 7 juni 1956
(nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur
och jordbruksprodukter m. m.
Härigenom förordnas, att 7 § förordningen den 7 juni 1956 angående reglering
av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
7 §•
Bestämmelserna i — -—— eller utrustning.
Beträffande vara, som införes under sådana förhållanden att tullfrihet
för densamma, om den varit tullbelagd, skulle hava åtnjutits enligt annan
bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen än den under e) upptagna eller enligt
6, 7 eller 8 § samma förordning, skall skyldighet att erlägga införselavgift
föreligga allenast såvitt fråga är om återinförsel av vara, som alstrats
eller tillverkats inom landet, eller av hit tidigare införd utländsk vara, vid
vars utförsel erhållits återbäring av förut erlagd införselavgift.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
Förslag
till
förordning om ändrad lydelse av 1 och 3 §§ förordningen den
10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde och ost
Härigenom förordnas, att 1 och 3 §§ förordningen den 10 juli 1947 om
vissa avgifter å mjölk, grädde och ost1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt
nedan angives.
• . 1 §•
Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd
må, i den mån så prövas erforderligt för att åstadkomma en utjämning
av intäkterna från olika grenar av mejerirörelse, förordna att särskild
avgift (utjämningsavgift) skall upptagas för mjölk och grädde, som från
mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri användes för tillverkning
av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom för ost, torrmjölk och
kondenserad mjölk, som tillverkas vid mejeri eller levereras från mejeri
till annan än mejeri.
Med mejeri — — — 1936 (nr 174).
3 §.
Utjämningsavgift må för nedan angivna varor bestämmas till högst följande
belopp per kilogram
ost med lägre fetthalt i torrsubstansen än 45 procent............ 125 öre
torrmjölk med fetthalt ej överstigande 20 procent.............. 120 öre
mjölk med fetthalt ej överstigande 1,5 procent.................. 10 öre
kondenserad mjölk med fetthalt ej överstigande 8 procent........ 50 öre
margarinost ................................................ 50 öre
För annan vara skall avgiften utgå med högst ett belopp, som motsvarar
sextio öre för etthundra gram av det mjölkfett varan innehåller.
Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1958.
1 Senaste lydelse, se beträffande rubriken SFS 1956: 409, beträffande 1 § 1952: 364 och beträffande
3 § 1953: 377
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
5
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
21 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler
chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, fråga om vissa prisreglerande
åtgärder på jordbrukets område, m. m. samt anför därvid.
Inledning
I årets statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
föreslagit riksdagen att till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område
för budgetåret 1958/59 anvisa ett reservationsanslag av 173 000 000 kr.
I skrivelse den 4 februari 1958 har statens jordbruksnämnd såvitt angår
1958 års skörd, framlagt förslag till garantipris för oljelinfrö och spånadslinfrö
samt till riktpris för linhalm och hamphalm.
Vidare har jordbruksnämnden i skrivelse den 18 februari 1958 hemställt
om bemyndigande att för stöd av fodersädsexport få använda — förutom
utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel — även avgiftsmedel,
som internt upptages inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen.
I skrivelse den 11 februari 1958 har jordbruksnämnden hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte förklara hinder icke möta för nämnden att, när det gäller
återinförsel av svensk jordbruksvara, upprätthålla en kvantitativ importreglering
och att handha denna reglering i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som anförts i skrivelsen.
Efter framställning av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a. har
jordbruksnämnden i skrivelse den 18 februari 1958 hemställt om bemyndigande
att för skum- och kärnmjölk, som av mejeri försäljes till förbrukare,
ävensom för torr- och kondensmjölk, som tillverkas vid mejeri eller
som levereras från mejeri till annan än mejeri, uttaga särskild utjämningsavgift,
oberoende av mjölkfettsinnehållet, samt att för annan vara än vissa
slag av ost, av torrmjölk och av kondenserad mjölk samt margarinost höja
6
Kungi. Maj. ts proposition nr 122 år 1958
den högsta medgivna utjämningsavgiften från 50 öre till G0 öre per 100 g av
det mjölkfett varan innehåller.
Jordbruksnämnden har vidare i utlåtande den 1 november 1956 över 1952
års tulltaxekommittés betänkande angående tulltaxa framlagt vissa förslag
på jordbruksprisregleringens område. I anslutning härtill samt till arbetet
inom finansdepartementet med förslag till en ny tulltaxa har inom jordbruksnämnden
den 11 februari 1958 upprättats en promemoria angående
gränsdragning i tveksamma fall mellan jordbruksregleringsvaror och andra
varor, m. m.
I en inom jordbruksnämnden den 28 februari 1958 upprättad promemoria
föreslås, att nämnden bemyndigas att i fråga om vissa såser, fettemulsioner,
bakhjälpmedel och wafers utöver redan utgående avgifter för sockerinnehållet
i ifrågavarande produkter, som införes till riket, även uttaga belopp, som
motsvarar den fr. o. m. den 5 februari 1958 utgående sockerskatten.
Stödet åt odlingen av olje- och spånadslin samt hampa
Statens jordbruksnämnd erinrar i sin omförmälda skrivelse den 4 februari
1958 om att Kungl. Maj:t med riksdagens medgivande den 31 maj
1957 anbefallt nämnden att av behållningen i nämndens clearingkassa för
fettvaror avsätta ett belopp av 4 000 000 kr. för att användas till stöd för
en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling av oljelin samt till stöd
för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring av oljefrö
från dessa odlingar. Nämnden upplyser, att sagda belopp den 31 december
1957 överförts till ett särskilt konto, benämnt »linoljekassan».
Jordbruksnämnden erinrar vidare om att nämnden bemyndigats att av
omförmälda belopp taga medel i anspråk för infriande av den av statsmakterna
för 1957 års skörd av olje- och spånadslinfrö lämnade prisgarantien.
Garantipriset för 1957 års skörd fastställdes till 75 öre per kg frövara med
18 procent vattenhalt och 96 procent renhet. Uppskattningsvis torde man
enligt nämnden kunna räkna med att prisgarantien för 1957 års skörd
kommer att omfatta omkring 1 700 ton oljelinfrö och omkring 1 800 ton
spånadslinfrö, allt avseende torkad vara med 7 1/2 procent vattenhalt. Med
utgångspunkt härifrån samt hittills gjorda försäljningar av nämnda skörd
och det aktuella marknadsläget beräknar nämnden den förlust, som skall
täckas av linoljekassan, till omkring 750 000 kr., varav 350 000 kr. beräknas
falla på oljelinfröet. Enligt denna beräkning skulle sålunda, sedan
prisgarantien för 1957 års skörd fullgjorts, av linoljekassan kvarstå
3 250 000 kr. Om kostnaderna för prisgarantien även i fortsättningen skulle
kunna begränsas till omkring 750 000 kr. per år beräknar nämnden, att det
för ändamålet avsatta beloppet skulle räcka under 6 odlingssäsonger eller
t. o. m. 1962 års odling.
Då stödet åt oljelinodlingen primärt lämnas av beredskapsskäl för att göra
det möjligt att upprätthålla ett önskvärt inhemskt lager av utsäde samt
opaginerad Kontrollera mot PDF
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
att hos odlarna vidmakthålla kunskap om odlingen, anser jordbruksnämnden
det angeläget, att odlingen begränsas till vad som kan anses erforderligt
för uppnående av detta syfte. Detta torde enligt nämnden kunna ske med
en årlig odling av ungefär samma omfattning som under år 1957.
Jordbruksnämnden upplyser, att nämnden vid de förhandlingar angående
garantipriset för olj elinfrö av 1958 års odling, som nämnden upptagit
med Sveriges oljeväxtodlares centralförening, mot bakgrunden av det
nyss sagda, väckt frågan om en begränsning av prisgarantien till att avse
en på förhand bestämd maximikvantitet marknadsförd frövara. Med hänsyn
till den starkt minskade totala höstsådden torde det nämligen i år
arealmässigt sett finnas stort utrymme för en ökad odling av vårsådda
grödor. Härtill kommer att priserna på spannmål kan väntas bli låga. Enligt
nämndens mening borde sålunda prisgarantien för 1958 års odling begränsas
till att avse en kvantitet av högst 2 000 ton oljelinfrö med 18 procent
vattenhalt och 96 procent renhet. Vad angår garantipriset har nämnden
— mot bakgrunden av prisutvecklingen — ansett att detta icke bör
sättas högre än 70 öre per kg frö vara av sistnämnda kvalitet. Detta innebär
en sänkning i förhållande till föregående år med 5 öre eller 7 procent.
Nämnden upplyser, att Sveriges oljeväxtintressenter förutser en motsvarande
sänkning beträffande prissättningen på övriga oljeväxter samt att
representanterna för odlarna förklarat sig införstådda med nämndens
ståndpunktstagande.
Vad angår stödet å spånadslinodlingen anför jordbruksnämnden, att den
överlagt med Riksförbundet Lin och hampa. Nämnden har härvid föreslagit,
att garantipriset för spånadslinfrö, i likhet med föregående år,
skall vara detsamma som föreslagits för oljelinfrö. Det har också synts
nämnden skäligt, att en begränsning i fråga om prisgarantiens omfattning,
motsvarande den vilken föreslagits beträffande oljelinfrö, även skall tilllämpas
för spånadslinfrö av 1958 års odling. Mot dessa förslag från nämndens
sida har riksförbundet icke haft något att invända.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
att Kungl. Maj :t måtte dels fastställa ett garantipris av 70 öre per kg av
oljelinfrö och spånadslinfrö av 1958 års odling med 18 procent vattenhalt
och 96 procent renhet, dels förordna, att nämnda garantipris skall gälla en
kvantitet av högst 2 000 ton oljelinfrö och högst 2 000 ton spånadslinfrö
av nämnd kvalitet, dels bemyndiga nämnden att till fullgörande av prisgarantien
för oljelinfrö och spånadslinfrö av 1958 års odling taga medel
i anspråk ur den s. k. linoljekassan.
Jordbruksnämnden har i detta sammanhang även överlagt med Riksförbundet
Lin och hampa rörande riktpriserna för linhalm och hamphalm av
1958 års odling. För 1957 års skörd fastställde Kungl. Maj:t riktpriset för
1 i n h a 1 in i enlighet med förslag av nämnden och riksförbundet till 22
öre per kg, vilket innebar en sänkning av 2 öre gentemot föregående ar.
Med hänsyn till de priser, som kunnat erhållas för den vid beredningen
8
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
framvunna linfibern, har emellertid odlarna, anför nämnden, icke på långt
när kunnat erhålla det för halmen angivna riktpriset. Prisutvecklingen på
världsmarknaden i fråga om linfiber synes icke heller vara sådan, att man
för 1958 års skörd kan antagas bli i stånd att betala ett högre halmpris än
för 1957 års skörd. Med hänsyn härtill har nämnden och riksförbundet
enats om att för linhalm av 1958 års skörd föreslå en sänkning av riktpriset
med ytterligare 2 öre per kg till 20 öre per kg.
Riktpriset för hamphalm fastställdes av Kungl. Maj :t för 1957
års skörd till 15 öre per kg. Detta innebar en höjning med 2 öre i förhållande
till föregående års riktpris. Höjningen motiverades i skrivelse av
nämnden den 29 januari 1957 av nödvändigheten att upprätthålla intresset
för odling i sådan omfattning, att hampberedningsverket i Visby skulle
kunna drivas med tillfredsställande kapacitetsutnyttjande. Odlarna förband
sig i detta sammanhang att under en 5-årsperiod odla viss areal hampa.
Någon anledning att för 1958 års odling ändra det sålunda fastställda riktpriset
anser nämnden och riksförbundet icke föreligga.
Under hänvisning till vad sålunda anförts hemställer jordbruksnämnden,
att för 1958 års odling måtte fastställas ett riktpris av 20 öre per kg för
linhalm och 15 öre per kg för hampfiber.
Stödåtgärder för fodersädsexport
Såsom förut nämnts har statens jordbruksnämnd i sin skrivelse den 18
februari 1958 hemställt om bemyndigande att för stöd av fodersädsexport
få använda — förutom utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel
— även avgiftsmedel, som internt upptages inom jordbruket inom ramen
för jordbruksregleringen. Jordbruksnämnden förutsätter, att de genom interna
avgifter inflytande medlen endast skall användas vid export av fodersäd
på det sätt och i den utsträckning, som kan komma att överenskommas
mellan nämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.
Till stöd för sin förevarande framställning anför jordbruksnämnden bl. a.
följande.
I jordbruksprisutredningens i december 1954 avgivna betänkande (SOU
1954: 39) behandlades bl. a. frågan om produktionens fördelning på olika
produkter. Utredningen framhöll i detta sammanhang, att det ej minst ur
jordbrukets egen synpunkt var av betydelse, att en eventuell överskottsproduktion
fördelade sig på sådana produkter, för vilka avsättningsmöjligheterna
var gynnsammast. Erfarenheten visade, att avsättningsmöjligheterna
på utlandsmarknaden rätt snabbt kunde komma att ändras. Om överskottsproduktionen
skulle kunna avsättas på gynnsammaste sätt, måste därför
produktionen såvitt möjligt anpassas till ändrade exportförhållanden. Mot
dessa uttalanden, vilka återgavs i den till 1955 års riksdag framlagda propositionen
nr 198 angående den framtida utformningen av prissättningen på
jordbrukets produkter, gjordes inga erinringar av departementschefen.
I propositionen 1955: 198 behandlades vidare bl. a. frågan om möjligheterna
att lämna stöd vid export av olika slag av jordbruksprodukter. I fråga
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
om fodersäd innebar propositionen, att export härav i vissa fall skulle kunna
stödjas genom bidrag. För sådana bidrag skulle dock endast få användas
medel, som influtit genom utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel.
Förslaget, vilket stod helt i överensstämmelse med vad jordbruksprisutredningen
i detta avseende förordat, godkändes av riksdagen.
Jordbruksnämnden har emellertid funnit läget nu vara sådant, att frågan
om möjligheten att även anlita andra medel för stödjande av fodersädsexport
bör upptagas till prövning. Som motivering härför anför jordbruksnämnden
i huvudsak följande.
Utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel kan endast inflyta i ett
läge, då exportprisnivån (d. v. s. världsmarknadspriset med avdrag av exportkostnader)
ligger högre än den för vederbörande fodervara gällande övre
prisgränsen.. Ett sådant läge har icke inträffat sedan systemets ikraftträdande
och det förefaller osannolikt, att pris- och marknadsförhållandena
inom överskådlig tid skall bli sådana, att ett uttagande av utförselavgifter
kan bli aktuellt. Situationen på den inhemska fodersädsmarknaden är i
stället nu den, att fodersädspriserna, sedan 1957 års skörd började saluföras,
legat under den nedre prisgränsen, trots att införselavgifterna höjts
till av Kungl. Maj :t fastställda maximibelopp.
Möjligheterna att exportera fodersäd ter sig enligt nämndens mening emellertid
för den närmaste framtiden snarast ljusare än möjligheterna till export
av animaliska produkter och exportförlusterna torde även relativt sett
bli betydligt lägre vid export av fodersäd än vad fallet är vid export av animalieprodukter.
Erfarenheterna från den gångna hösten och vintern tyder
för övrigt på att kostnaderna för fodersädsexport innevarande år skulle
bli ej oväsentligt lägre än kostnaderna för brödsädsexport.^
På grund av att arealen av hösten 1957 sådda grödor är låg, torde man enligt
nämnden ha att vänta en ovanligt stor odling av fodersäd under år 1958.
I händelse av normalt skördeutbyte kan man därför räkna med att fodersädsskörden
innevarande år kan komma att bli så stor och priserna så låga,
att de kan komma att innebära stimulans till en ökning av animalieproduktionen,
vilken med hänsyn till avsättningsmöjligheterna på detta område
icke är önskvärd. För att man skall kunna motverka en sådan utveckling
synes det nämnden välmotiverat, att ökade möjligheter skapas att, om så
anses lämpligt, genom export avlasta en del av fodersädstillgångarna under
regleringsåret 1958/59.
Frågan om åtgärder för att möjliggöra export av fodersäd har på grund
härav diskuterats mellan jordbruksnämnden och jordbrukets förhandlingsdelegation.
Nämnden och delegationen har under diskussionerna kommit till
full enighet om det önskvärda i att sådana avgiftsmedel, som internt upptages
inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, skall kunna
användas även för att stödja export av fodersäd i sådana fall, då det med
hänsyn till avsättningsförhållandena ter sig ekonomiskt gynnsammare att
exportera fodersäd än att använda fodersäden för animalieproduktion och
exportera de därvid framvunna produkterna. Genom en dylik export ernås
nämligen en avlastning i fråga om behovet av exportstöd åt övriga produktionsgrenar.
10
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
Importregleringen vid återinförsel av svensk jordbruksvara
Enligt en grundregel i det nu gällande prissättningssystemet på jordbrukets
område skall införseln till riket av varor, som avses i förordningen den
7 juni 1956, nr 401, (i det följande benämnda jordbruksvaror) från bl. a. de
i OEEC deltagande länderna i regel få ske utan kvantitativ begränsning och
utan importlicens under förutsättning, att stadgad införselavgift erlägges.
Härmed har tillgodosetts intresset av att — med en av införselavgifterna
föranledd höjning — få en anpassning av den inhemska prisnivån på jordbruksprodukter
till världsmarknadens prisnivå. Genom antagandet av den
ifrågavarande grundregeln, som skapar vissa garantier för att andra länder
skall ha möjlighet att inom Sverige finna avsättning för sina jordbruksprodukter,
har Sverige även visat sin beredvillighet att uppfylla vissa i det
internationella samarbetet framförda eller överenskomna liberaliseringskrav.
Statens jordbruksnämnd har i sin förut nämnda skrivelse den 11 februari
1958 anmält, att hos nämnden i ett nu aktuellt fall och i enstaka fall även
tidigare fråga väckts om återinförsel i oförändrat skick av svensk jordbruksvara.
Denna återinförsel skall enligt 7 § andra stycket jordbruksvaruförordningen,
jämfört med 5 § punkt s) tulltaxeförordningen, i princip ske
avgiftsfritt. Vid dylik återinförsel är enligt nämnden den nyssnämnda licensfriheten
uppenbarligen icke motiverad av hänsyn till de intressen, som
har angivits i det föregående. Nämnden framhåller, att den också i de föreskrifter
om importregleringen, som utfärdats med stöd av Kungl. Maj:ts
brev till nämnden den 7 juni 1956 angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område m. m. (jordbruksnämndens cirkulär 1956: 40, p. 10,
jämfört med p. 9 och med bilaga 6; senaste lydelse av p. 9 enligt cirkulär
1957:54, avd. A) uteslutit de i Sverige framställda produkterna från de
varor, som skulle få införas licensfritt. Sverige har nämligen icke medtagits
i den förteckning över inköps- eller ursprungsländer, som har avgörande
betydelse för om vederbörande produkt skall få införas licensfritt.
Även om en återinförsel av svensk jordbruksvara hittills endast har varit
aktuell i ett fåtal fall, anser jordbruksnämnden det nödvändigt, att en kvantitativ
importreglering i hithörande fall får upprätthållas. Då det här är fråga
om en återinförsel av produkter, som — ofta med vissa uppoffringar i prisavseende
för det svenska jordbruket — redan har avlastats från den inhemska
jordbruksmarknaden, måste enligt nämndens uppfattning den kvantitativa
regleringen upprätthållas på sådant sätt, att återinförsel medges
endast i den mån den icke äventyrar det svenska jordbrukets intressen. Vid
bedömningen av ansökningar om sådant medgivande (licens) bör enligt
nämndens mening hänsyn tagas bl. a. till de föreliggande pris- och marknadsförhållandena
och även kunna beaktas, i vad mån importören med vederbörande
prisregleringsförening har återreglerat de prisrabatter eller bidrag,
som kan ha utgått vid utförseln av den ifrågavarande produkten.
Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1958
11
Jordbruksnämnden anför vidare, att eftersom de svenska jordbruksvarorna
exporteras till de priser, som kan utfås i köparlandet, kan priset på
en sådan exportvara i många fall komma att understiga de inom landet rådande
priserna. Skillnaden torde i stort sett motsvara det importskydd, som
samtidigt faktiskt föreligger vid importen till Sverige av motsvarande vara
(eventuella införselavgifter, fraktkostnader). Enligt nämndens mening föreligger
därför uppenbarligen även skäl för en sådan ändring i jordbruksvaruförordningen,
att — därest undantag icke medges av nämnden — införselavgift
skall erläggas jämväl vid eu återinförsel av svensk jordbruksvara.
Efter en dylik avgiftsbeläggning skulle i de fall, då medgivande sökes
till återinförsel av svensk jordbruksvara, medgivandet sannolikt som regel
kunna meddelas utan att prisbildningen inom landet därigenom störes i
någon nämnvärd grad. Avslag torde då böra komma i fråga endast i de
speciella fall, där återinförseln avser mera betydande, vid exporten prisrabatterade
partier, och där importskyddet vid återinförseln med hänsyn till
rådande avgifts- och fraktförhållanden (låg avgift eller ingen avgift, låg
fraktkostnad) är avsevärt lägre än den — icke återreglerade — prisrabatt, som
har åtnjutits vid utförseln. I motsatta fall synes å andra sidan icke blott
böra lämnas medgivande till återinförseln utan skäligen även böra meddelas
befrielse, helt eller delvis, från den vid importtillfället gällande införselavgiften.
Under åberopande av det anförda har jordbruksnämnden hemställt, att
Kungl. Maj :t måtte dels förklara hinder icke möta för nämnden att, när det
gäller återinförsel av svensk jordbruksvara, upprätthålla en kvantitativ importreglering
och att handha denna reglering i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående, dels föranstalta om
ändring i jordbruksvaruförordningen i enlighet med ett nämndens skrivelse
bifogat utkast till författningsändring.
Ändrade bestämmelser om utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost
1 skrivelse den 18 februari 1958 har statens jordbruksnämnd, efter framställning
av Svenska mejeriernas riksförening u. p. a., hemställt om bemyndigande
att för skum- och kärnmjölk, som av mejeri försäljes till förbrukare,
ävensom för torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkas vid
mejeri eller som levereras från mejeri till annan än mejeri, utlaga särskild
utjämningsavgift, oberoende av mjölkfettsinnehållet, samt att för annan
vara än vissa slag av ost, av torrmjölk och av kondenserad mjölk samt margarinost
höja den högsta medgivna utjämningsavgiften från 50 öre till 60 öre
per 100 g av det mjölkfett varan innehåller.
I fråga om nu gällande bestämmelser om utjämningsavgift å mjölk, grädde
och ost anför jordbruksnämnden i huvudsak följande.
Enligt förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk,
grädde och ost kan särskild avgift (utjämningsavgift) upptagas för mjölk
12
Kungl. Maj.ts proposition nr 122 år 1958
och grädde, som från mejeri levereras till annan än mejeri eller av mejeri
användes för tillverkning av andra varor än smör, grädde och ost, ävensom
för ost, som tillverkas vid mejeri eller levereras från mejeri till annan än
mejeri. Utjämningsavgift för ost med lägre fetthalt i torrsubstansen än 45
procent må bestämmas till högst 1 kr. 25 öre per kg. För annan vara skall
avgiften utgå med högst ett belopp, som motsvarar 50 öre för 100 g av det
mjölkfett varan innehåller. Uppbörden av utjämningsavgifter omhänderhaves
av Svenska mejeriernas riksförening och avgiftsmedlen och deras avkastning
skall återgå till mejerierna i form av utjämningsbidrag för mjölk
eller mejeriprodukter. Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 474) har
förordningen om utjämningsavgift förlängts att gälla tills vidare.
Enligt förordningen 1947:378 kan således avgift för mjölk och grädde
upptagas endast å det mjölkfett varan innehåller. För skum- och kärnmjölk
kan med hänsyn härtill uttagas avgifter med mycket blygsamma belopp,
0,25 resp. 1,5 öre per kg. Då det gäller torrmjölk och kondensmjölk kan utjämningsavgift
upptagas för den mjölk och grädde, som från mejeri levereras
till annat företag än mejeri för tillverkning av torr- eller kondensmjölk
eller som av mejeri användes för tillverkning av sådan vara. Däremot kan
avgift nu icke upptagas på den vid mejeri tillverkade varan eller för sådan
vara vid leverans från mejeri. I vissa lägen kan det emellertid -— såsom
nu sker i fråga om ost — vara mera praktiskt att lägga avgiften på tillverkningen
eller försäljningen av den färdiga varan i stället för på råvaran.
Beträffande innebörden av och skälen för den av Svenska mejeriernas
riksförening hos jordbruksnämnden gjorda framställningen om vissa ändringar
i ifrågavarande bestämmelser anför nämnden följande.
Svenska mejeriernas riksförening har anhållit, att jordbruksnämnden
måtte hos Kungl. Maj:t göra framställning om vissa ändringar av förordningen
om utjämningsavgift. Ändringsförslaget innebär i huvudsak, att för
skum- och kärnmjölk, som av mejeri försäljes till förbrukare, särskild avgift
skall kunna uttagas oberoende av mjölkfettsinnehållet samt att avgift
skall kunna upptagas även för torr- och kondensmjölk, som tillverkas vid
mejeri och vid annat företag än mejeri, eller som levereras från mejeri till
annan än mejeri. Då det gäller vara med litet mjölkfettsinnehåll, såsom
skummjölk och mager torrmjölk samt kondenserad mjölk, har för resp.
vara föreslagits en högsta avgift, som icke ställts i relation till fettinnehållet.
Vidare har riksföreningen föreslagit, att den i 3 § förordningen för
»annan vara» medgivna högsta avgiften av 50 öre för 100 g av det mjölkfett,
varan innehåller, måtte höjas till 60 öre.
I samband med partiprishöjningen på konsumtionsmjölk fr. o. in. den
1 januari 1958 med 7 öre per 1 rekommenderade riksföreningen mejerierna
att samtidigt höja priserna på skum- och kärnmjölk med 4 öre per 1, dock
med undantag för sådan mjölk, som återlämnades till mjölkproducenterna
eller som försåldes till kondens- och torrmjölksfabriker. Den rekommenderade
prishöjningen måste ses i samband med höjningen av priset på konsumtionsmjölken,
för vilken utjämningsavgift utgår med nära 12 öre per
kg. De genom sistnämnda prishöjning inflytande medlen användes till förbättring
av priset på den mjölk, som går till smörtillverkning, och till utjämningsbidrag
för all vid mejeri invägd mjölk. Även skum- och kärnmjölken
bör enligt riksföreningens mening få medverka i en sådan utjämning.
Vid torrmjölksfabrikerna tillverkas torr- och kondensmjölk av olika slag
och för olika ändamål, exempelvis för bagerier, konditorier och charkuterier
13
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
samt för choklad-, glass- och konservindustrier. Likaså tillverkas barnmjölkspulver
och instantpulver (snabblöslig typ av skummjölkspulver för
liushållsbruk). Då inom livsmedelsindustrien, vid bagerier, konditorier och
storkök m. fl. torrmjölk i alltmer vidgad omfattning användes i stället för
färskmjölk, kommer den kvantitet mjölk, varå utjämningsavgift utgår, att
minska i förhållande till vad eljest skulle vara fallet. Under sådana forhållanden
bör utjämningsavgift även uttagas på såväl fet som mager torrmjölk
och kondenserad mjölk, dock med undantag för vad som användes till djurfoder
resp. exporteras. Enär fetthalten i torrmjölk och kondenserad mjölk
varierar, skulle det tydligen kunna bli fråga om flera olika avgifter per kg
vara. Det synes därför riksföreningen vara lämpligare att låta utjämningsavgiften
utgå icke för den färdiga varan utan i förhållande till de kvantiteter
mjölk, som kommer till användning vid tillverkningen av torrmjölk resp.
kondenserad mjölk. Författningen bör dock enligt riksföreningen ändras
så, att utjämningsavgift må kunna uttagas på den färdiga varan och att avgiften
därvid skall erläggas av tillverkaren.
I fråga om avgiftsberäkningen för skum- och kärnmjölk samt torr- och
kondensmjölk har riksföreningen föreslagit, att förordningen om utjämningsavgift
ändras så, att avgift må bestämmas till högst följande belopp
per kg, nämligen för skum- och kärnmjölk 10 öre, kondenserad mjölk med
fetthalt av högst 8 procent 50 öre samt torrmjölk med fetthalt av högst 20
procent 120 öre. För torrmjölk och kondenserad mjölk med högre fetthalt
avses avgiftsberäkningen, i enlighet med nu gällande bestämmelser, skola
ske med hänsyn till varans innehåll av mjölkfett. Då den nuvarande utjämningsavgiften
för 3-procentig konsumtionsmjölk är nära 12 öre per kg och
den högsta utjämningsavgift, som med tillämpning av bestämmelserna i nu
gällande förordning kan uttagas för sådan mjölk, är 15 öre per kg, har
riksföreningen föreslagit, att det i förordningen angivna högsta avgiftsbeloppet
om 50 öre pr kg mjölkfett samtidigt höjes till 60 öre. Härigenom
skulle utrymme finnas för att höja utjämningsavgiften för konsumtionsmjölk
till 18 öre per kg.
Jordbruksnämnden har för sin del ansett angeläget, att i nuvarande läge
med ökade priser på konsumtionsmjölken samt på skum- och kärnmjölk,
som går direkt till konsumtion samt till bageriändamål o. d., möjlighet bör
finnas att kunna verkställa utjämningen mellan olika mejeriprodukter så,
att även skum- och kärnmjölken, vars prissättning numera är helt fri, belägges
med utjämningsavgift. Nämnden upplyser i detta sammanhang, att
den årliga kvantiteten sålunda försåld skum- och kärnmjölk, med undantag
av sådan som från mejeri återlämnas till leverantör, f. n. kan beräknas till
43 000 ton. I konsekvens med det nyss anförda bör även torr- och kondensmjölk
med ringa fetthalt kunna — såsom f. n. sker beträffande ost med
lägre fetthalt än 45 H--beläggas med särskild för den färdiga varan be
stämd
avgift. Jordbruksnämnden har funnit de för resp. varuslag föreslagna
högsta avgifterna väl avvägda och anför härom följande.
Då det gäller avvägningen av högsta avgiften för torr- och kondensmjölk
har man utgått från den vid tillverkningen av resp. vara beräknade mjölkåtgången,
vilken för 1 kg mager torrmjölk utgör 11,5 kg skummjölk (11,5
X 10 = 115 öre), för 1 kg fet torrmjölk (24—25 procent fetthalt) 8,9 kg
mjölk med fetthalt av 2,9 procent ( — =155 ore;, lor fet
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
osockrad kondensmjölk 2,1 kg mjölk med fetthalt av 3,8 procent
(3,8 X 600 == 48 öre) och för fet sockrad kondenserad mjölk 2,5 kg
mjölk med en fetthalt av 3,2 procent(-’5 ^ ^qq" 6°° — 48 öre). Avgift
bör i fråga om torrmjölk och kondenserad mjölk kunna, liksom fallet nu
är med ost, upptagas för vara, som tillverkas vid mejeri, eller som levereras
från mejeri till annan än mejeri.
Jordbruksnämnden erinrar därefter om att enligt nu gällande förordning
möjlighet finnes att upptaga utjämningsavgift även för mjölk, däri inbegripet
skummjölk, och grädde, som för framställning av torr- eller kondensmjölk
levereras från mejeri till annan än mejeri eller av mejeri användes
för tillverkning av dylik vara. Hittills har dock, i enlighet med
riksföreningens förslag, utjämningsavgift icke upptagits på sådan leverans
resp. tillverkning. Riksföreningen har nu, såsom förut anförts, föreslagit
sådan ändring av författningen att, då tillverkning av torr- eller kondensmjölk
sker vid annat företag än mejeri, avgift skall kunna upptagas på den
färdiga varan och att avgiften därvid skall åligga tillverkaren. Vidare föreslås
att såsom nu gäller i fråga om ost -—- avgift skall kunna upptagas
för torrmjölk och kondenserad mjölk, som tillverkas vid mejeri eller som
levereras från mejeri till annan än mejeri.
Jordbruksnämnden har emellertid, med beaktande av att utjämningsförfarandet
avser att åstadkomma en utjämning av intäkterna från olika grenar
av mejerirörelse, av principiella skäl icke ansett sig kunna tillstyrka
riksföreningens förslag om att utvidga avgiftssskyldigheten till annan än
mejeri, t. ex. torrmjölksfabrik. Därest det numera skulle prövas erforderligt
att även avgiftsbelägga framställningen av torr- och kondensmjölk, bör
alltså, då fråga är om annan tillverkare än mejeri, i enlighet med nu gällande
författningsbestämmelser avgift upptagas för den mjölk och grädde,
som för dylikt ändamål levereras från mejeri till annan än mejeri. Vid en
eventuell avgiftsbeläggning av torr- och kondensmjölk uppger sig nämnden
ha för avsikt att, såsom även föreslagits av riksföreningen, i tillämpningsföreskrifterna
göra undantag för sådan vara, som tillverkas och försäljes
till foderändamål. Likaså avser nämnden att från avgiftsskyldighet undantaga
sådan skum- och kärnmjölk, som från mejeri levereras till mjölkproducent.
Mot jordbruksnämndens förslag har ledamöterna Lindskog och Odhner
reserverat sig och därvid yttrat följande.
Syftet med den föreslagna författningsändringen måste enligt vår mening
vara att möjliggöra en höjning av priset på skummjölk, kärnmjölk
m. m. for att motverka den övergång från helmjölk, som kan föranledas av
företagna eller kommande prishöjningar. Vi anser i nuvarande läge en sådan
prishöjning olämplig, eftersom den skulle gå ut över de ekonomiskt
sainst ställda befolkningsgrupperna. Dessutom vore en avgiftsbeläg»nin«
av kondens- och torrmjölk meningslös, eftersom motsvarande lcompensationsavgifter
enligt riksdagsbeslutet om prissättningssystemet ei får uttagas
(prop. 1956: 165, s. 199).
Kungi. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
15
Gränsdragning mellan jordbruksregleringsvaror och andra varor, m. m.
Såsom förut nämnts har i anslutning till arbetet inom finansdepartementet
med förslag till en ny tulltaxa inom statens jordbruksnämnd upprättats
en promemoria angående gränsdragning i tveksamma fall mellan jordbruksregleringsvaror
och andra varor, m. m. Av innehållet i promemorian torde
följande få återges.
Jordbruksnämnden har i olika sammanhang anfört synpunkter på och
förslag till jämkningar i varuområdet för jordbruksregleringen, vilka är
ägnade att påverka utformningen av en ny tulltaxa, övergången till en ny
tulltaxa enligt brysselnomenklatur synes dessutom i och för sig aktualisera
vissa frågor om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och andra
varor och om olika varugruppers uppdelning, vilka lämpligen böra lösas
redan innan förslag till ny tulltaxa lägges fram. I det följande har sammanfattats
de synpunkter och förslag i förevarande hänseende, som jordbruksnämnden
hittills funnit anledning att framlägga. Vad sålunda anförts illustreras
i en vid promemorian som bilaga fogad sammanställning.
Levande svin. Vildsvin, som nu omfattas av jordbruksregleringen, bör i
samband med övergång till brysselnomenklatur avföras därifrån.
Ätbara djurmagar, vilka f. n. såsom hänförliga till stat. nr 23: 1 är en
jordbruksregleringsvara, bör lämpligen vid övergång till brysselnomenklatur
avföras från jordbruksregleringen.
Torkade ärter till människoföda. I brysselpositionen för denna vara ingår
s. k. ryska ärter, en vara, som till skillnad från övriga varor inom positionen
icke omfattas av den nuvarande jordbruksregleringen. Till undvikande
av en uppdelning av positionen bör varan med tullfrihet införas under regleringen
och alltså vid eventuell import draga samma avgift som övriga
torkade ärter till människoföda. Varan torde f. n. icke förekomma i handeln.
Icke avfettat mjöl av oljehaltiga frön eller frukter är såsom hänförligt
till stat. nr 186:5 jordbruksregleringsvara med avgiftsfrihet. Hithörande
vara bör vid övergång till brysselnomenklatur i avgifts- och tullhänseende
jämställas med omalda fettråvaror. Detta skulle bl. a. innebära, att mjöl
av linfrö, ricinusfrö, oiticicafrö och bokollon avfördes som jordbruksregleringsvaror.
Fettsyror och sura oljor från raffinering. I sitt yttrande över tulltaxekommitténs
betänkande har jordbruksnämnden förklarat sig icke ha anledning
till erinran mot kommitténs förslag, att fettsyror med ett jodtal av
minst 160, oavsett fettsyrans ursprung, avfördes ur jordbruksregleringen.
Från regleringen är redan förutom olein och linoljefettsyra undantagna ricinoljefettsyra,
dehydratiserad ricinoljefettsyra och ullfettsyra, för vilka jodtalet
som regel icke understiger 160. Del torde fördenskull vara till fyllest
att rubricera det undantagna området inom positionen med »olein, linoljefettsyra
ävensom andra fettsyror med ett jodlal av minst 160».
Margarin. Positionen bör uppdelas på margarin, innehållande smör, och
annan vara. Det föreslås, att margarin, som innehåller smör, i avgiftshänseende
och beträffande importregleringen i övrigt skall få behandlas som
smör.
Glass, glasspulver och pnddingpulvcr är jordbruksregleringsvaror, om de
beretts av mjölk eller ägg. I sitt yttrande över tulltaxekommitténs betänkande
har jordbruksnämnden föreslagit, att till jordbruksregleringen skulle
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
i varje fall hänföras under nr 18.06 och 21.07 fallande glass och glasspulver
av alla slag (oberoende av råvarans beskaffenhet) ävensom under dessa
nummer fallande puddingpulver, beredda av mjölk eller ägg. Nämnden har
intet att erinra mot att även på annat sätt beredda puddingpulver, hänförliga
till nr 18.06 och 21.07, föres över till regleringen. Till nr 19.02 hänförligt
puddingpulver synes däremot icke böra medtagas, så länge övriga varuslag
i kap. 19 ligger utanför regleringen.
Soppor, innehållande mer än 20 procent fett. I sitt yttrande över tulltaxekommitténs
betänkande har nämnden föreslagit, att varan flyttas över
till jordbruksregleringen i likhet med vad som redan har skett i fråga om
såser med samma fetthalt.
Till 21.07 hänförliga näringsmedel. Jordbruksnämnden har i sitt yttrande
över tulltaxekommitténs betänkande ansett, att samtliga varor under positionen
—■ med undantag av icke alkoholhaltiga beredningar för framställning
av drycker — i princip borde inbegripas i jordbruksregleringen och som
minimikrav uppställt, att i varje fall andra hit hänförliga beredningar av
glass och glasspulver än sådana av mjölk och ägg överfördes till regleringen.
Beträffande avgiftsbeläggningen av andra varor utom regleringen, som kunde
komma att hänföras till 21.07, förklarade nämnden sig vilja återkomma,
när frågan härom blev aktuell. Då det alltjämt synes råda tvekan om vilka
slag av varor som här kan komma i fråga, har nämnden ansett sig f. n. —
bortsett från vad förut uttalats om puddingpulver ■—• icke böra föreslå någon
ändring i den nuvarande uppdelningen.
Beredda fodermedel. Ur den grupp varor under nr 23.07, som redan ligger
under jordbruksregleringen, är önskvärt att få utbrutet fodermedel, vari
torrmjölk ingår, för att varan — till förhindrande av ett kringgående av importskyddet
för torrmjölk — skall kunna beläggas med samma avgift som
torrmjölk. Nämnden har tidigare i ett aktuellt fall hos generaltullstyrelsen
anhållit, att varan måtte tulltaxeras såsom torrmjölk, en framställning som
styrelsen dock genom beslut den 22 maj 1957 förklarat sig förhindrad att
tillmötesgå.
Sockerarter, kemiskt rena, andra än sackaros. Det torde här vara fråga
om varor med väsentligt högre pris än motsvarande sockerarter i vanlig
kvalitet, som framförallt användes som råvara för farmacevtiska specialiteter
o. d. Nämnden har intet att erinra mot att positionen avföres ur jordbruksregleringen.
Blånor av manillahampa in. m. bör i samband med övergång till brysselnomenklatur
avföras ur jordbruksregleringen.
Beredda glatt-, appretur- och kärnbindemedel, innehållande stärkelse eller
stärkelseprodukter. Inbegripna i jordbruksregleringen och avgiftsbelagda är
nu produkter i andra förpackningar än detaljhandelsförpackningar, innehållande
högst 1 kg netto. Övriga är tullbelagda. Jordbruksnämnden befriar
emellertid från fall till fall från avgift för vara, som innehåller högst 20
procent stärkelse eller stärkelseprodukter. Dylika varor kan alltså införas
utan såväl avgift som tull. För att undvika denna inadvertens kan tänkas
en lösning efter ettdera av följande alternativ.
I. Hela positionen behålles under jordbruksregleringen men produkter
med en stärkelsehalt av högst 20 procent belägges med en avgift, som är
ägnad att skänka den inhemska industrien ett skäligt manufaktureringsskydd
men icke innefattar skydd för den inhemska stärkelseprodnktionen.
II. Nämnden får i varje särskilt fall taga ställning till om varor med
hänsyn till stärkelsehalten — över 20 procent resp. högst 20 procent —
skall beläggas med införselavgift eller icke. Om avgift skall utgå, blir varan
såsom jordbruksregleringsvara tullfri. I motsatt fall belägges den med tull.
Nämnden tillstyrker för sin del en lösning enligt alternativ II.
Kungl. Maj. ts proposition nr 122 år 1958
17
Uttagande av sockerskatt för i vissa importerade jordbruksregleringsvaror
ingående socker
I en inom statens jordbruksnämnd den 28 februari 1958 upprättad promemoria
föreslås, att nämnden bemyndigas att i fråga om vissa såser, fettemulsioner,
bakhjälpmedel och wafers utöver redan utgående avgifter för
sockerinnehållet i ifrågavarande produkter, vilka införes till riket, även uttaga
belopp, som motsvarar den fr. o. in. den 5 februari 1958 utgående sockerskatten.
De medel, som inflyter härigenom, föreslås nämnden skola inleverera
till statsverket i särskild ordning. Till stöd för förslagen anföres i
promemorian i huvudsak följande.
Enligt bestämmelserna i förordningen den 7 juni 1956 (nr 403) angående
reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. och kungörelsen
den 7 juni 1956 (nr 417) med tillämpningsföreskrifter till sagda förordning
omfattar fettvaruregleringen bl. a. följande produkter av livsmedelsindustri.
Stat. nr
279: 3
292: 2—5,
292:11
292: 8
292: 9
292:10
299: 6, 299:10
Varuslag
Såser, innehållande mer än 20 % fett
Fettemulsioner, andra än bakhjälpmedel, innehållande mer
än 10 % fett
Bakhjälpmedel:
innehållande mer än 10 % men ej över 24 % fett
innehållande mer än 24 % men ej över 60 % fett
innehållande mer än 60 % fett
Wafers, innehållande mer än 20 % fett
Enligt nyssnämnda bestämmelser får ifrågavarande varor ej införas till
riket utan att därför erlägges införsel- och regleringsavgift för fettinnehållet.
Införselavgift utgår vidare för andra jordbruksvaror än fettvaror, i den
mån sådana jordbruksvaror ingår i de produkter, som omfattas av fettvaruregleringen.
En del av ifrågavarande varor brukar innehålla socker. Sålunda
importerades under år 1957 följande varor, vari socker ingick, nämligen
16 532 kg bakhjälpmedel, 11 831 kg såser och 11 540 kg wafers eller sammanlagt
39 903 kg.
Numera utgår skatt med 20 öre per kg för socker, som inom landet användes
för tillverkning av ifrågavarande produkter. För att de inhemska tillverkarna
av dessa produkter ej skall komma i konkurrensunderläge gentemot
utländska tillverkare bör skatt även utgå på socker, som ingår i här
avsedda fettvaruprodukter, vilka införes till riket.
Departementschefen
Grunderna för fortsatt stöd åt lin- och hampodlingen från och med 1957
års skörd behandlades vid 1956 års riksdag (prop. 1956:38; JoU 6; rskr.
130). Vissa ändringar i och kompletteringar av sagda grunder beslutades av
1957 års riksdag (IX ht 1957, p. 108; prop. 1957: 147; JoU 31; rskr. 338).
2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 122
18
Kungl. Maj. ts proposition, nr 122 år 1958
I anslutning härtill har statens jordbruksnämnd, såsom framgått av det föregående,
från nämndens clearingkassa för fettvaror till ett särskilt konto,
benämnt linoljekassan, överfört ett belopp av 4 000 000 kronor för att användas
till stöd för en av beredskapsskäl motiverad fortsatt odling av oljelin
samt till stöd för spånadslinodlingen genom omhändertagande och avyttring
av oljefrö från dessa odlingar.
I fråga om 1958 års skörd av oljelinfrö och spånadslinf ro
har jordbruksnämnden, som förut redovisats, efter förhandlingar med Sveriges
oljeväxtodlares centralförening samt Riksförbundet Lin och hampa föreslagit
ett jämfört med år 1957 från 75 till 70 öre för kilogram sänkt garantipris,
avseende leverans från odlare av frö med 18 procent vattenhalt
och 96 procent renhet. Nämnden har vidare föreslagit, att prisgarantien skall
begränsas att avse en kvantitet av högst 2 000 ton oljelinfrö och en kvantitet
av högst 2 000 ton spånadslinfrö av nyssnämnda kvalitet. Som skäl för denna
inskränkning i prisgarantien har nämnden anfört, bland annat, att den
ansett det angeläget att begränsa oljelinodlingen, till vilken statligt stöd
primärt lämnas av beredskapsskäl, till vad som kan anses erforderligt för att
göra det möjligt att upprätthålla ett önskvärt inhemskt lager av utsäde samt
att hos odlarna vidmakthålla kunskap om oljelinodlingen. Samma begränsning
av prisgarantien som i fråga om oljelinfrö har nämnden ansett skälig
i fråga om spånadslinfrö. Kungl. Maj :t har tidigare denna dag fastställt
det föreslagna garantipriset och förordnat om angivna begränsning av prisgarantien.
För infriande av garantien torde liksom för 1957 års skörd få tagas
i anspråk medel ur jordbruksnämndens omförmälda linoljekassa.
Vad därefter angår linhalm har jordbruksnämnden efter förhandlingar
med Riksförbundet Lin och hampa föreslagit en sänkning av riktpriset
med 2 öre för kilogram till 20 öre för kilogram för 1958 års skörd. Därvid
har hänsyn tagits till de priser, som kunnat erhållas för den vid beredningen
av 1957 års skörd framvunna linfibern, samt till den sannolika prisutvecklingen
för linfiber på världsmarknaden. Kungl. Maj :t har med bifall
till jordbruksnämndens förslag tidigare denna dag fastställt riktpriset för
1958 års skörd av linhahn till 20 öre för kilogram.
I fråga om hamphalm har jordbruksnämnden efter överläggningar
med Riksförbundet Lin och hampa icke funnit anledning att för 1958 års
skörd föreslå någon ändring av det för 1957 års skörd fastställda riktpriset
av 15 öre för kilogram. I enlighet med nämndens förslag har Kungl. Maj:t
tidigare denna dag fastställt riktpriset för hamphalm av 1958 års skörd till
15 öre för kilogram.
Vad angår jordbruksnämndens förslag i fråga om stödåtgärder för
todersädsexport torde jag liksom nämnden få erinra om att jämlikt
beslut av 1955 års riksdag för dylika stödåtgärder endast får användas medel,
som influtit genom utförselavgifter för fodersäd och andra fodermedel.
Såsom jordbruksnämnden anfört har emellertid prisförhållandena och marknadsläget
för fodersäd och animalieprodukter utvecklats på ett sådant sätt,
19
Iiungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
att frågan om möjligheten att även anlita andra medel för stödjande av
fodersädsexport bör prövas. För en omprövning talar enligt nämnden tillika
den ökning av animalieproduktionen, som kan bli en foljd av den stora
fodersädsskörd år 1958, som kan förväntas vid normalt utbyte per arealenhet.
Nämnden anmäler, att den tagit upp frågan med jordbrukets förhandlingsdelegation
samt att nämnden och förhandlingsdelegationen kommit
till full enighet om det önskvärda i att sådana avgiftsmedel, som internt
upptages inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, skall kunna
användas även för att stödja export av fodersäd i sådana fall, da det
med hänsyn till avsättningsförhållandena ter sig ekonomiskt gynnsammare
att exportera fodersäd än att använda fodersäden för animalieproduktion och
exportera de därvid framkomna produkterna. Genom en dylik fodersadsexport
skulle även en minskning av behovet utav exportstöd åt övriga produktionsgrenar
kunna ernås.
Vad jordbruksnämnden sålunda anfört kan jag ansluta mig till. Jag finner
mig därför böra förorda, att hos riksdagen inhämtas medgivande for
Kungl. Maj :t eller, efter Ivungl. Maj :ts bemyndigande, jordbruksnämnden
att för stöd åt fodersädsexport använda avgiftsmedel, som internt upptages
inom jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen. Liksom nämnden
förutsätter jag, att de genom interna avgifter inflytande medlen endast skall
användas vid export av fodersäd på det sätt och i den utsträckning, som i
huvudsaklig överensstämmelse med nyss angivna riktlinjer kan komma att
överenskommas med jordbrukets förhandlingsdelegation.
Vad angår jordbruksnämndens förslag om importreglering vid
återinförsel av svensk jordbruksvara torde få erinras om
att nämnden med stöd av givna bemyndiganden förordnat, att införsel av
jordbruksvaror med vissa undantag, icke får ske utan importlicens. Undantagen
avser bland annat införsel under förutsättning att såväl varans ursprungsland
som inköpslandet är något av vissa uppräknade länder, bland
vilka Sverige icke återfinnes. För återinförsel av svensk vara fordras därför
licens. Införes varan i oförändrat skick utgår enligt 7 § andra stycket
jordbruksvaruförordningen ingen införselavgift. Nämnden föreslår nu i anledning
av vissa inträffade fall en sådan ändring av nyssnämnda förordning,
att — därest undantag icke medges av nämnden — införselavgift skall
erläggas jämväl vid återinförsel av svensk jordbruksvara. Vidare bör enligt
nämnden i sådant fall kvantitativ importreglering få tillämpas.
Som jordbruksnämnden framhållit är det här fråga om återinförsel a\
produkter, som — ofta med vissa uppoffringar i prisavseende för det svenska
jordbruket — redan har avlastats från den inhemska jordbruksmarknaden.
Eftersom de svenska jordbruksvarorna exporteras till de priser, som
kan utfås i köparlandet, kan vidare priset på en sådan vara i många fall
komma alt understiga de inom landet rådande priserna.
Genom att först med ekonomiskt exportstöd utföra en vara och därefter i
oförändrat skick införa den utan att erlägga de avgifter, som uppställts till
20
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
skydd för den inhemska prisnivån, skulle vinstgivande affärer kunna göras.
Detta har uppenbarligen ej varit avsett, då gällande bestämmelser tillkom.
Jag delai däiför jordbruksnämndens uppfattning, att en sådan ändring nu
bör komma till stånd, att avgift skall uttagas även vid återinförsel av svensk
vara. Jag biträder även nämndens förslag om tillämpning av kvantitativ
importreglering. Såsom nämnden anfört bör därvid hänsyn tagas bland unnat
till de föreliggande pris- och marknadsförhållandena samt i vad män
importören återreglerat de prisrabatter eller bidrag, som kan ha utgått vid
utförseln av den återinförda produkten. Efter införandet av den av mig nyss
förordade avgiftsbeläggningen torde emellertid medgivande till återinförsel
av svensk jordbruksvara som regel kunna meddelas utan att prisbildningen
inom landet därigenom störes i någon nämnvärd grad. Avslag å ansökanom
återinförsel bör därför, såsom nämnden anfört, komma i fråga endast i
de särskilda fall, där återinförseln avser mera betydande, vid exporten prisjabatterade
partier och importskyddet vid återinförseln med hänsyn till rådande
a\ gifts- och fraktförhållanden är avsevärt lägre än den icke återreglerade
prisrabatt, som åtnjutits vid utförseln. Å andra sidan torde i motsatta
fall icke blott böra lämnas medgivande till återinförsel utan skäligen
även böra meddelas befrielse, helt eller delvis, från den vid importtillfället
gällande införselavgiften.
I enlighet med det antörda torde förslag till förordning om ändrad lydelse
av 7 § förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering av införseln
av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. böra föreläggas
riksdagen till antagande. Vid uppgörande av förslaget till sådan förordning
bär hänsyn tagits till den ändring i nämnda paragraf, som föreslagits i propositionen
1958: 98 angående ändrade bestämmelser om resandes rätt att
fritt införa jordbruksregleringsvaror.
Jag torde nu få behandla frågan beträffande ändrade bestämmelser
om utjämningsavgift å mjölk, grädde och ost enligt
förordningen den 10 juli 1947:378. Såsom jordbruksnämnden framhållit
är enligt förordningens nuvarande lydelse de utjämningsavgifter, som kan
uttagas för skum- och kärnmjölk, blygsamma, enär avgifterna skall beräknas
efter fettinnehållet. Genom att såsom nämnden föreslagit införa en särskild
av fettinnehållet oberoende utjämningsavgift för skum- och kärnmjölk
skulle emellertid möjligheter skapas att reellt kunna inlemma även dessa
■\aror
gällande systemet. I nuvarande läge torde det icke vara betydelselöst, att
mejeriintäkter av skum- och kärnmjölk genom utjämningsförfarandet får
medverka till förbättring av priset på den mjölk, som användes för smörtillverkning.
I konsekvens med det sålunda föreslagna bör även torr- och kondensmjölk
med ringa felthalt kunna — såsom för närvarande sker i fråga om
ost med låg fetthalt — beläggas med särskild, för den färdiga varan bestämd
avgift. Svenska mejeriernas riksförening har föreslagit, att dylik av
-
Kungi. Maj.ts proposition nr 122 år 1958
21
gift skall kunna uttagas även av annan tillverkare än mejeri. På av jordbruksnämnden
anförda skäl bör emellertid en dylik utvidgning icke ske.
I enlighet med riksföreningens förslag förordar jordbruksnämnden, att
den särskilda utjämningsavgiften för skum- och kärnmjölk (mjölk med
fetthalt ej överstigande 1,5 procent) fastställes till högst 10 öre per kilogram.
Vidare föreslås, att beloppet för den högsta generella avgiften höjes
från 50 till 60 öre per 100 gram mjölkfett. Med utgångspunkt från de sålunda
förordade avgifterna och den vid tillverkningen av respektive vara
beräknade mjölkåtgången har de särskilda utjämningsavgifterna beräknats
till högst 120 öre per kilogram för torrmjölk med fetthalt ej överstigande
20 procent och högst 50 öre per kilogram för kondenserad mjölk med fetthalt
ej överstigande 8 procent. För ost med lägre fetthalt i torrsubstansen
än 45 procent samt margarinost föreslås de högsta avgifterna till oförändrade
belopp, 125 respektive 50 öre per kilogram.
De sålunda föreslagna högsta utjämningsavgifterna finner jag mig böra
godtaga.
Förslag av nu angivet innehåll till förordning om ändrad lydelse av 1 och
3 §§ förordningen den 10 juli 19i7 (nr 378) om vissa avgifter å mjölk, grädde
och ost torde böra föreläggas riksdagen till antagande. I fråga om tillämpningen
av de nya bestämmelserna har jag ej funnit skäl till erinran mot
riksföreningens av jordbruksnämnden tillstyrkta förslag, att vid avgiftsbeläggning
av torr- och kondensmjölk undantag skall göras för sådan vara,
som tillverkas och försäljes till foderändamål, ävensom att från avgiftsskyldighet
undantages sådan skum- och kärnmjölk, som från mejeri levereras
till mjölkproducent. Två av jordbruksnämndens ledamöter har reserverat
sig mot nämndens förslag med hänsyn till att enligt deras mening
syftet med den föreslagna författningsändringen skulle vara att möjliggöra
en höjning av priset på skum- och kärnmjölk för att motverka den övergång
från helmjölk, som kan föranledas av företagna eller kommande prishöjningar.
Emellertid förutsätter jag, att nämnden ej medger sådant uttagande
av utjämningsavgift på skum- och kärnmjölk, som skulle medföra sådana
konsekvenser som de av reservanterna berörda.
I propositionen 1956: 165 angående åtgärder i prisreglerande syfte på
jordbrukets område m. in. regleringsåren 1956/57—1958/59 anförde föredragande
departementschefen, bland annat, att det, sedan resultatet av pågående
tulltaxerevision framlagts, kunde bli aktuellt att i förordningarna
berörande jordbruksprisregleringen redovisa varorna under andra beteckningar
än de i hittillsvarande tulltaxa med statistisk varuförteckning använda.
Departementschefen anförde vidare, att han förutsatte, att de ändringar
i de föreslagna författningarna, som kunde föranledas av anförda
förhållanden, ävensom andra ändringar av huvudsakligen redaktionell natur,
varav behov kunde uppkomma, skulle få vidtagas av Kungl. Maj:t ulan
riksdagens hörande. Nämnda uttalande lämnades utan erinran av riksdagen.
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
Sedan det nya prissystemet för jordbruksprodukter införts bar i olika
sammanhang anförts synpunkter på och förslag till jämkningar i varuområdet
för jordbruksregleringen. Vid arbetet med utformningen av en ny
tulltaxa inom finansdepartementet, vilket arbete även innefattat övergång
till en ny nomenklatur, den s. k. brysselnomenklaturen, har också aktualiserats
vissa frågor om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och
andra varor och om olika varugruppers uppdelning. Såsom chefen för finansdepartementet
anfört i propositionen 1958: 90 med förslag till ny tulltaxa,
m. m. har också vissa jämkningar förutsatts. I anslutning härtill samt
till den förut i huvudsak återgivna, inom jordbruksnämnden upprättade
promemorian angående gränsdragning mellan jordbruksregleringsvaror
och andra varor, in. m. torde jag få framlägga
följande förslag.
Till jordbruksregleringen torde böra överföras (i det följande angives
dels nuvarande statistiskt nummer, dels tulltaxenummer enligt brysselnomenklaturen)
s. k. ryska ärter (ur 118; ur 07.05) samt sopp- och buljongpreparat
m. m., innehållande mer än 20 procent fett (ur 279: 1, ur 280: 1—2
in. fl.; ur 21.04, ur 21.05). Ifrågavarande varor bör därvid avgiftsbeläggas
såsom torkade ärter respektive såser med mer än 20 procent fetthalt. Glass,
glasspulver och puddingpulver är för närvarande jordbruksregleringsvaror,
om de beretts av mjölk eller ägg. Dylika varor torde, oberoende av råvarans
beskaffenhet, böra hänföras till jordbruksregleringen och avgiftsbeläggas
som de till regleringen redan hänförliga varuslagen. Till 19.02 i förslaget till
tulltaxa hänförliga produkter av ifrågavarande slag synes dock icke böra
medtagas, så länge övriga varuslag i sagda nummer ligger utanför jordbruksregleringen.
I den nya tulltaxan redovisas eljest ifrågavarande varor
under dels 18.06, dels 21.07. Till sistnämnda tulltaxenummer kan även komma
att hänföras andra produkter, som helt eller delvis består av jordbruksreglerade
varor. Även dessa produkter torde böra hänföras till jordbruksregleringen.
I avvaktan på vilka slag av varor som kan komma i fråga bör
dessa tills vidare icke avgiftsbeläggas. Kungl. Maj :t torde emellertid böra erhålla
riksdagens bemyndigande att avgiftsbelägga samtliga till 21.07 liänförliga
varor med undantag av i tulltaxeförslaget särskilt upptagna, icke
alkoholhaltiga beredningar för framställning av drycker.
Från jordbruksregleringen bör avföras levande vildsvin (ur 9; ur 01.03),
ätbara magar och dylikt av får, häst, nötkreatur eller svin (ur 23: 1; ur
05.04), fettsyror med ett jodtal av minst 170, oavsett fettsyrans ursprung
(ur 258: 2; ur 15.10), andra kemiskt rena sockerarter än sackaros (ur
290: 1—2, ur 291; 29.43), hampblår av annan än vanlig mjuk hampa (ur
911; ur 57.02, ur 57.04) samt färskpotatis under tiden 6 juni—5 juli (ur
106, ur 107: 4; ur 07.01).
I detta sammanhang torde vidare icke avfettat mjöl av linfrö, ricinusfrö,
oiticicafrö och bokollon (ur 186: 5; ur 12.02) böra avföras från jordbruksregleringen.
Icke avfettat mjöl av andra oljehaltiga frön eller frukter, med
undantag av senapsmjöl (ur 186:5; ur 12.02) bör samtidigt i införselav
-
Kungl. Maj:Is proposition nr 122 år 1958
23
giftshänseende jämställas med omalda fettråvaror (157, 203—205, 207^ 1,
207:4, 208:2; 12.01). I enlighet med vad som föreslås i den inom jordbruksnämnden
upprättade promemorian synes margarin, konstister och annat
berett ätbart fett (274—276; 15.13), som innehåller smör, böra i avgiftshänseende
och beträffande importregleringen behandlas som smör. För
att förhindra eif kringgående av importskyddet för torrmjölk bör vidare
fodermedel, vari torrmjölk ingår (ur 372: 3 m. fl.; ur 23.07), med undantag
av liundbröd, vitaminfodermedel och mineralfodermedel, beläggas med
samma avgifter som torrmjölk.
Beredda glätt-, appretur- och kärnbindemedel, innehållande stärkelse eller
stärkelseprodukter (ur 620: 3; ur 38.12, ur 38.19), ingår vid import i
andra förpackningar än detaljhandelsförpackningar, innehållande högst 1
kilogram netto, i jordbruksregleringen och är avgiftsbelagda. Någon ändring
härutinnan synes ej böra ske. Jordbruksnämnden befriar emellertid med
stöd av ett i propositionen 1956: 165 angående åtgärder i prisreglerande syfte
på jordbrukets område in. in. gjort uttalande (s. 164), vilket lämnats
utan erinran av riksdagen, från fall till fall från avgift för dylik vara, som
innehåller högst 20 procent stärkelse eller stärkelseprodukter. Ifrågavarande
produkter kan alltså införas utan avgift eller tull. I detta sammanhang
torde emellertid få erinras om att chefen för finansdepartementet vid avvägningen
mellan tullfria och fullbelagda varor av nu förevarande slag i
propositionen 1958: 90 med förslag till ny tulltaxa, m. in. förutsatt, att jordbruksnämnden
vid utnyttjande av sina dispensmöjligheter med avseende å
importregleringen icke medger befrielse för den del av föreskrivna införselavgifter,
som är att anse som manufaktureringsskydd för industriproduktion
i egentlig mening.
Därest riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj:t att utfärda närmare bestämmelser i nu berörda frågor angående
gränsdragning mellan jordbruksregleringsvaror och andra varor,
in. in. Bestämmelserna torde böra träda i kraft samtidigt med den nya tulltaxan,
d. v. s. den 1 januari 1959.
Uttagande av sockerskatt för i vissa importerade
jordbruksregleringsvaror ingående socker. Enligt gällande
författningar omfattar jordbruksregleringen även vissa produkter av livsmedelsindustri,
i vilka förutom fett ingår bland annat socker. Av betydelse
i detta sammanhang är enligt den förut återgivna, inom jordbruksnämnden
upprättade promemorian följande varor (inom parentes anges statistiskt
nummer enligt nuvarande nomenklatur), nämligen såser, innehållande mer
än 20 procent fett (279: 3), fettcmulsioner, andra än bakhjälpmedel, innehållande
mer än 10 procent fett (292: 2—5, 292: 11), bakhjälpmedel, dels innehållande
mer än 10 procent men ej över 24 procent fett (292: 8), dels innehållande
mer än 24 procent men ej över 60 procent fett (292: 9), dels innehållande
mer än 60 procent fett (292: 10), samt wafers, innehållande mer än
20 procent fett (299: 6, 299: 101. Vid införsel till riket av nu nämnda varor
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
erlägges till jordbruksnämnden dels införsel- och regleringsavgift för fettinnehållet,
dels införselavgift för andra i varorna ingående jordbruksvaror än
fettvaror, däribland socker.
Från och med den 5 februari 1958 utgår skatt med 20 öre per kilogram
för socker. Skatten uttages bland annat för socker, som inom landet användes
för tillverkning av nyssnämnda jordbruksregleringsvaror. Vid import
av varorna uttages emellertid icke den särskilda sockerskatten. I fråga om
sockerhaltiga varor, vilka icke tillhör jordbruksregleringen, har skatten å
socker beaktats vid avvägningen av tullsatserna i det förslag till ny tulltaxa,
som framlagts i propositionen 1958: 90. I enlighet med denna princip
synes även importen av nu ifrågavarande varor böra belastas med sockerskatten.
Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts medgivande, jordbruksnämnden
bör därför bemyndigas att vid införsel av nämnda varor — utöver
redan utgående avgifter — för sockerinnehållet i varorna uttaga belopp,
som motsvarar sockerskatten. Efter ikraftträdandet av den nya tulltaxan
torde bemyndigandet, i överensstämmelse med vad som i det föregående anförts
beträffande avgiftsbeläggning av varor, hänförliga till 21.07 i nämnda
taxa, böra utsträckas till att omfatta hela detta nummer med i berörda sammanhang
angivet undantag.
Därest riksdagen ej har något att erinra häremot, torde det få ankomma
på Kungl. Maj :t att utfärda närmare bestämmelser i ämnet. De medel, som
inflyter genom uttagande av omförmälda, mot sockerskatten svarande belopp,
torde av jordbruksnämnden tillgodoföras inkomsttiteln varuskatt.
Under åberopande av vad jag sålunda anfört, hemställer jag, att Kungl.
Maj :t måtte föreslå riksdagen att
dels antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av
7 § förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering
av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter
in. m.;
dels antaga förslag till förordning om ändrad lydelse av
1 och 3 §§ förordningen den 10 juli 1947 (nr 378) om vissa
avgifter å mjölk, grädde och ost;
dels medge Kungl. Maj :t att vidtaga erforderliga åtgärder
för stöd åt odlingen av oljelin, spånadslin och hampa under
regleringsåret 1958/59 i huvudsaklig överensstämmelse
med de riktlinjer, som angivits i det föregående;
dels medge Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande,
statens jordbruksnämnd att för stöd åt fodersädsexport
använda avgiftsmedel, som internt upptagits inom
jordbruket inom ramen för jordbruksregleringen, i huvudsaklig
överensstämmelse med de riktlinjer, som angivits i
det föregående;
dels bemyndiga Kungl. Maj :t utfärda bestämmelser i fråga
Kungi. Maj:ts proposition nr 122 år 1958
25
om gränsdragningen mellan jordbruksregleringsvaror och
andra varor, in. m. i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som angivits i det föregående;
dels bemyndiga Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts
medgivande, statens jordbruksnämnd att vid införsel av
förut angivna såser, fettemulsioner m. fl. sockerhaltiga produkter
för sockerinnehållet i varorna uttaga belopp, som
motsvarar sockerskatt, i huvudsaklig överensstämmelse med
vad som angivits i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt
förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Malte Olsson
it Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 122
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1958 A:285 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
- JoU 1958 A:24 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner. s. 1 i texten