Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

1958-03-21 · 14 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 13 av 14 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:128, Med förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

1

Nr 128

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober

1929 (nr 316); given Stockholms slott den 21 mars

1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till förordning om ändring i tulltaxeförordningen

den 4 oktober 1929 (nr 316).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa ändringar i tulltaxeförordningen, sammanhängande

med det förslag till ny tulltaxa, som framlagts i proposition 1958:

90.

Ändringarna innebär i huvudsak, att några enligt den nya taxan obehövliga

eller med densamma oförenliga föreskrifter uteslutes, att särskilda bestämmelser

införes för vissa speciella varukategorier samt att reglerna för

beräkning av varors tullpliktiga vikt och värde ändras i några hänseenden. 1

1 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 128

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

Förslag

till

förordning om ändring i tulltaxeförordningen den 4 oktober 1929 (nr 316)

Härigenom förordnas, att 2, 3 och 4 §§ tulltaxeförordningen den 4 oktober

19291 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, samt att i

samma förordning skall införas en ny paragraf, betecknad 10 a §, av nedan

angiven lydelse.

2 §.

1 mom. På villkor som Konungen äger bestämma åtnjutes befrielse från

tull för:

a) ämnen (enkla kemikalier och droger) vilka endast eller i huvudsakligaste

mån finna användning såsom läkemedel eller för tillredning av läkemedel;
b)

varor vilka äro avsedda att användas uteslutande som material för

tillverkning av läkemedel, hänförliga till tulltaxenr 30.03, eller av ämnen

som avses under a) här ovan;

c) varor vilka äro avsedda att användas uteslutande såsom vulkningsacceleratorer

eller antioxidanter för gummiindustrien eller såsom tillsats

till mineraloljor för motverkande av knackning, oxidation, korrosion eller

hartsbildning, för reglering av viskositeten eller för andra liknande ändamål;
d)

garn, bind- och segelgarn, tågvirke och linor vilka äro avsedda att användas

uteslutande för tillverkning av fisknät; samt

e) delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag eller andra flygplansägare

införas för att användas uteslutande för ombyggnad, reparation,

inredning eller utrustning av luftfartyg.

2 mom. På villkor som Konungen äger bestämma må delar och tillbehör

ävensom material av gummi, textilvara eller glas för tillverkning av bilar,

med undantag av ringar och övriga varor hänförliga till tulltaxenr 40.11, införas

mot en tull av 12 % av värdet.

3 §•

Tull som utgår efter varas vikt skall, där ej i fråga om visst varuslag är

annorlunda stadgat, beräknas efter varans nettovikt.

4 §•

Där tull skall utgå i förhållande till varas värde, beräknas detta för oskadad

vara lika med det för varan vid försäljning till Sverige gällande marknadspriset

å inköpsorten vid tiden för inköpet eller, i fråga om ej inköpt

vara, å avsändningsorten vid tiden för avsändningen, med tillägg av emballagekostnad

jämte frakt, försäkringspremier och annan å varan nedlagd

kostnad, intill dess varan anlänt, därest den inkommit med fartyg eller luftfartyg,

till ort, dit den är bestämd eller varest den för vidare befordran till

1 Senaste lydelse av 4 § se 1940: 279.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

bestämmelseorten lossas ur fartyget eller luftfartyget, eller, därest den inkommit

på annat sätt, till gränsort inom tullområdet. Det åligger varuhavaren

att uppgiva och, såvitt ske kan, styrka de belopp, vilka sålunda tillhopa

skola anses utgöra oskadad varas värde.

Fullgör ej---normal handelsvinst.

Kan i---värdera varan.

Närmare bestämmelser angående beräkning och styrkande av oskadad varas

värde ävensom angående varas besiktning och värdering meddelas av

Konungen.

I den--— Konungen bestämmer.

10 a §.

Tull skall i fråga om varje varuparti, som särskilt anmälts till förtullning,

påföras i jämna kronor, så att överskjutande öretal bortfaller.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

Bestämmelserna i 2 § 1 mom. vid a) och b) skola under tiden till och med

den 31 december 1960 icke äga tillämpning å penicillin samt salter och andra

derivat därav, ej heller å varor vilka äro avsedda att användas uteslutande

som material för tillverkning av nämnda produkter.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om vissa ändringar i

tulltaxeförordningen och anför därvid följande.

I propositionen nr 90 till 1958 års riksdag har framlagts förslag till ny

tulltaxa. Antages detta förslag av riksdagen, aktualiseras vissa ändringar i

tulltaxeförordningens bestämmelser om tullvärdeberäkning, tullfrihet i

vissa fall m. m. I propositionen anmälde jag min avsikt att i annat sammanhang

framlägga förslag till dessa ändringar i tulltaxeförordningen. Jag

anhåller nu att få upptaga nämnda fråga till behandling.

Innan jag går in på de särskilda bestämmelserna, får jag erinra om att

1952 års tulltaxekommitté i sitt betänkande med förslag till tulltaxa (SOU

1956: 14—16) föreslagit ändring av vissa bestämmelser i tulltaxeförordningen.

Kommittén har sedermera slutfört sitt arbete genom att framlägga

förslag till helt ny tulltaxeförordning (SOU 1956: 60). Detta betänkande har

remissbehandlats. Med hänsyn till att åtskilliga där behandlade spörsmål

är eller kan väntas bli föremål för vidare utredning inom det nordiska ekonomiska

samarbetsutskottet, torde frågan om en mera fullständig revision

av tulltaxeförordningen få upptagas i ett senare sammanhang. I enlighet

härmed bör nu endast sådana ändringar genomföras som äger mera omedelbart

samband med den nya taxan. Det förslag som jag nu framlägger får

därför ungefär samma omfattning som kommitténs tidigare förslag, och det

är väsentligen utarbetat på grundval därav.

Vissa föreskrifter rörande tillämpningen av taxan

Nuvarande 2 § tulltaxeförordningen innehåller vissa föreskrifter rörande

tillämpningen av tulltaxan, exempelvis regler för tulltaxeringen av blandningar

eller sammansatta varor. Dessa bestämmelser motsvaras delvis av de

allmänna regler för tulltaxans tillämpning, vilka inleder den nya tulltaxan

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

och utgör en del av den internationella nomenklatur som använts i taxan.

I övrigt regleras spörsmål av denna art genom rubriker och anmärkningar i

själva taxan. Ett bibehållande av här åsyftade föreskrifter i tulltaxeförordningen

är således icke förenligt med den nya tulltaxan, och tulltaxekommittén

har i det preliminära förslag som framlades i kommitténs betänkande

angående tulltaxan uteslutit hela den nuvarande paragrafen.

Ingressen till denna paragraf innefattar även en allmän föreskrift om att

varor skall tulltaxeras i det skick vari de inkommer. Generaltullstyrelsen

har i sitt yttrande över nyssnämnda betänkande framhållit, att detta torde

få anses vara en ganska självklar princip men att det i vissa fall varit av

betydelse att kunna hänvisa till en uttrycklig bestämmelse i ämnet. Behovet

av att bibehålla ett stadgande av ifrågavarande innebörd borde enligt styrelsens

uppfattning övervägas i samband med behandlingen av det slutliga

författningsförslaget.

Tulltaxekommitténs slutliga förslag överensstämmer i nu berörda hänseende

helt med det preliminära förslaget. Även det slutliga förslaget saknar

således motsvarighet till ifrågavarande bestämmelse. Kommittén framhåller

härom följande.

Avsaknaden i kommitténs förslag av motsvarighet till denna föreskrift

betyder icke ett frångående av ifrågavarande princip, utan det får anses ligga

i sakens natur att varans beskaffenhet vid importen i normala fall blir

avgörande för tulltaxeringen utan att särskild föreskrift därom behöver utfärdas,

men fall kan inträffa då en strikt tillämpning av denna princip skulle

leda till uppenbart orimliga konsekvenser. Kommittén har härvid särskilt

tänkt på sådana fall som t. ex. att varor förtyngts genom vattendränkning

under transporten. Förtullningen bör i dylika fall kunna ske efter varans

normala beskaffenhet. Kommittén har genom slopande av den kategoriska

regeln om varors tulltaxering i det skick vari de inkommer velat bereda

visst utrymme för av omständigheterna påkallade undantag från den ifrågavarande

principen men förutsätter såsom ovan anförts att denna utan

särskilt stadgande även i fortsättningen normalt kommer i tillämpning.

Departementschefen. Enligt vad som framgår av det förut anförda bör de

i nuvarande 2 § förekommande särskilda bestämmelserna rörande tillämpningen

av tulltaxan upphöra att gälla i och med att den nya tulltaxan träder

i kraft. Jag biträder även vad kommittén anfört beträffande den allmänna

regeln att varor skall tulltaxeras i det skick vari de inkommer. I enlighet

härmed föreslår jag att det nuvarande innehållet i ifrågavarande paragraf

uteslutes ur tulltaxeförordningen. Såsom närmare framgår av det följande

torde under 2 § i stället kunna införas vissa nya bestämmelser avseende speciella

varukategorier.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

Speciella bestämmelser för vissa varukategorier

I den nuvarande tulltaxan finns i en del fall bestämmelser av innebörd

att varor på grund av viss användning skall behandlas annorlunda än som

eljest är stadgat för varor av ifrågavarande slag.

Tulltaxekommittén har vid sitt arbete med revision av tulltaxan konstaterat

att det alltjämt finns behov av sådana bestämmelser. I den mån bestämmelserna

hänför sig till enstaka positioner i taxan, har de utformats såsom

underrubriker av respektive tulltaxenummer. Det fö.ekommer emellertid

ofta att bestämmelserna så att säga skär igenom klassificeringen enligt den

nya nomenklaturen och därför icke kan anknytas till bestämda rubriker

i taxan. Enligt kommitténs förslag skulle sådana bestämmelser upptagas i

en särskild paragraf i tulltaxeförordningen.

Till de varuslag, för vilka behov av en dylik bestämmelse ansetts föreligga,

hör bl. a. läkemedel.

Tulltaxekommittén framhåller, att nuvarande tulltaxa upptager apoteksvaror

i en särskild rubrik, vid vilken med visst undantag är föreskriven tullfrihet,

men att den nya nomenklaturen saknar motsvarighet därtill beträffande

vad som i apoteksvarustadgan kallas Ȋmnen (enkla kemikalier och

droger)». Detta betyder att ifrågavarande ämnen kan bli hänförliga till en

mångfald olika rubriker i den nya taxan, vid vilka i många fall tull kan

komma att föreskrivas med hänsyn till övriga dit hänförliga produkter.

Kommittén anser emellertid, att tullfriheten bör bibehållas för här avsedda

ämnen och har därför föreslagit införande av en generell bestämmelse med

sådan innebörd. Härvid har dock undantag gjorts dels för penicillin samt

salter och andra derivat därav, vilka produkter för närvarande är fullbelagda,

dels för acetylsalicylsyra, som enligt kommitténs förslag skulle beläggas

med tull.

Kommitténs förslag har i sak icke föranlett någon erinran från remissinstansernas

sida.

Även i fråga om varor för tillverkning av läkemedel anses

behov föreligga av en särskild bestämmelse om tullfrihet.

Tulltaxekommittén framhåller, att tullfriheten för läkemedel medför, att

produktionen av dylika varor får ett negativt tullskydd, därest man vid tillverkningen

använder tullbelagda råvaror. För att komma till rätta med

detta missförhållande har man tidigare diskuterat i huvudsak två olika utvägar.

Den ena är att vid införseln medgiva tullfrihet för alla varor, som

enligt avlämnade intyg är avsedda för tillverkning av läkemedel. Den andra

är att i tulltaxan uppräkna de varuslag, som uteslutande eller i huvudsakligaste

mån användes för ifrågavarande ändamål, och föreskriva tullfrihet

för dessa uppräknade produkter. Vid 1939 års riksdag löstes frågan enligt

det senare alternativet, och en särskild rubrik infördes i tulltaxan, upptagande

ett 40-tal läkemedelsråvaror utan tull. Anledningen till att man

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

valde denna utväg synes närmast ha varit befarade kontrollsvårigheter vid

intygsförfarandet. Kommittén anser att den lösning frågan sålunda erhållit

icke är helt idealisk, i det att dels nytillkommande läkemedelsråvaror

icke utan ändring i tulltaxan kommer i åtnjutande av tullfriheten, dels tullfrihet

medgives även då detta icke kan anses motiverat med hänsyn till varans

användning. Å andra sidan anser kommittén, att betänkligheterna mot

intygsförfarandet icke helt saknar fog. Kommittén har för sin del kommit

till den uppfattningen, att den lämpligaste lösningen skulle vara att medgiva

tullfrihet för alla slag av råvaror, men icke mot intyg vid importen utan

genom någon form av förenklat restitutionsförfarande, sedan varorna verkligen

använts vid läkemedelstillverkningen. I överensstämmelse härmed har

kommittén föreslagit att i tulltaxeförordningen intages en bestämmelse som

möjliggör en sådan anordning. Förslaget har dock formulerats så att Kungl.

Maj :t även skulle äga möjlighet att föreskriva intygsförfarande vid importen.

Medicinalstyrelsen tillstyrker kommitténs förslag men ifrågasätter om

icke bestämmelsen borde omfatta även varor, som visas ha använts vid tillverkning

av röntgenkontrast och diagnostiska reagenser.

Läkemedelsindustri!öreningen framhåller, att det icke är fullt klart om

kommittén med sitt förslag endast avsett råvaror i egentlig mening eller

även emballage och sådana särskilda hjälpmedel som exempelvis filtrermedel.

Enligt föreningens uppfattning bör även varor av sistnämnda slag inbegripas

under anordningen i fråga. Vad beträffar restitutionsförfarandets

praktiska utformning framhåller föreningen, att det bör göras så enkelt

och formfritt som möjligt.

Sveriges kemiska industrikontor föreslår, att bestämmelserna utvidgas

till att omfatta även råvaror avsedda att användas vid tillverkning av tullfria

organiska kemikalier.

Tullfrihet anses vidare böra stadgas även i fråga om varor för vissa

tekniska användningsområden.

Tulltaxekommittén framhåller, att enligt gällande taxa tull i allmänhet

icke utgår för kemikalier (med undantag av hexametylentetramin), som är

avsedda uteslutande för användning såsom acceleratorer eller antioxidationsmedel

inom gummivaruindustrin eller såsom inhibitorer, lcnackskyddsmedel

eller tillsatsmedel med annan, liknande uppgift vid industriell beredning

av mineraloljor. I förslaget till ny tulltaxa är beredda preparat för

ifrågavarande ändamål särskilt upptagna med tullfrihet, medan isolerade

kemiska föreningar för samma ändamål hänföres till en mångfald olika

rubriker inom kap. 29 och i allmänhet skulle bli belagda med tull. Kommittén

anser, att tullfrihet bör gälla för samtliga här avsedda produkter.

Något undantag för hexametylentetramin finner kommittén icke erforderligt,

då detta varuslag numera knappast användes för ifrågavarande ändamål.

Sveriges kemiska industrikontor framhåller att flera av de svenska före
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

tag, som är inriktade på organisk-kemiska tillverkningar, gjort invändningar

mot den av kemikontoret på sin tid tillstyrkta anordning, varigenom

tillsatsmedel till mineraloljor skulle kunna importeras tullfritt. Enligt

kemikontorets uppfattning har denna tullfrihet kommit att få långt större

räckvidd än vad man tidigare kunnat förutse. Kemikontoret anser sig icke

nu kunna framkomma med förslag om upphävande av rådande tullfrihet.

Det anser emellertid att frågan skulle komma i ett helt annat läge, om smö joljorna

blev tullbelagda, och yrkar därför, att om så skulle bli fallet, den

här avsedda bestämmelsen upphäves. I fråga om vulkaniseringsacceleratorer

och antioxidationsmedel för gummiindustrin uttalar kemikontoret, att

det icke nu vill föreslå någon ändring av kommitténs förslag.

Smörjoljecentralen föreslår, att tullfriheten utsträckes till att omfatta

även varor som är avsedda att användas såsom emulgeringsmedel för mineraloljor

eller tillsatsmedel vid smörj fettstillverkning. Såsom skäl härför anföres,

att färdiga emulgerbara oljor enligt kommitténs förslag skulle bli tullfria

och att det föreslagna tullskyddet för smörj fettstillverkningen skulle

i hög grad motverkas av tullen på tillsatsmedel för denna tillverkning.

En annan varugrupp för vilken bestämmelse om tullfrihet ansetts påkallad

utgöres av viss flygmateriel.

Enligt gällande tulltaxa är delar till luftfartyg (andra än helikoptrar) i

princip belagda med tull (av varierande storlek), men genom stadganden

om flygindustrirestitution kan idkare av verkstadsrörelse ävensom flygplansägare

i praktiken åtnjuta tullfrihet för delar till sådana luftfartyg som

är tullfria. För vissa trafikföretag med regelbunden trafik tillämpas en förenklad

anordning, i det att tullfrihet medgives enligt en särskild rubrik i

tulltaxan under iakttagande av vissa kontrollföresk.ifter. Flygindustrirestitutionen

såväl som den särskilda rubriken för trafikföretag med regelbunden

trafik avser även särskilt nämnda delar (t. ex. motordelar) samt tillbehör

och material.

Tulltaxekommittén har i sitt förslag upptagit alla luftfartyg med tullfrihet

och föreslagit motsvarande utvidgning av möjligheterna till tullfrihet

för delar, tillbehör och material till luftfartyg. I fråga om ej särskilt nämnda

delar anses detta böra åstadkommas genom att tullfrihet stadgas vid tulltaxenr

88.03. Beträffande särskilt nämnda delar samt tillbehör och material

anser kommittén, att det ligger närmast till hands att såväl stadgandena om

flygindustrirestitution som bestämmelserna om import för trafikfö,etag

med regelbunden trafik anpassas så att de blir tillämpliga oavsett storleken

av luftfartygen. Sistnämnda bestämmelser kan dock icke såsom för närvarande

anknytas till någon särskild rubrik i taxan, utan de bör enligt kommittén

upptagas i tulltaxeförordningen. Det bör emellertid enligt kommitténs

uppfattning övervägas huruvida icke detta stadgande bör utvidgas så

att det även täcker de fall, som avses i bestämmelserna om flygindustrirestitution.

Generaltullstyrelsen framhåller beträffande den av kommittén väckta frå
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 128 år 1958

9

gan angående omläggning av systemet med flygindustrirestitution till tullfrihet

att, därest statsmakterna skulle finna en sådan omläggning böra genomföras,

detta torde kunna ske genom en mera generell avfattning av nu

ifrågavarande bestämmelser, innebärande att tullfrihet skulle medgivas för

delar, tillbehör och material vilka av lufttrafikföretag, flygplansägare eller

idkare av verkstadsrörelse införes för att användas uteslutande för byggnad,

ombyggnad, reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg. Härtill

lägges, att styrelsen överväger att i förenklingssyfte i viss mån ersätta

det nuvarande varvsindustrirestitutionsinstitutet med tullfrihet. Bestämmelserna

om en dylik tullfrihet bör utformas på ett sådant sätt att tullfriheten

i materiellt hänseende kommer att motsvara varvsindustrirestitutionen.

Styrelsen anser vissa skäl tala för att bestämmelserna om

tullfrihet för varvsmateriel och bestämmelserna om tullfrihet för sådan

flygmateriel som införes av annan än lufttrafikföretag utformas likformigt

och förordar därför, att frågan om tullfrihet för flygmateriel i fall

som sist sagts får anstå tills frågan om tullfrihet för varvsmateriel upplages

till behandling.

Luf tf artsstyrelsen föreslår att ifrågavarande bestämmelse utformas som

ett generellt stadgande om tullfrihet för delar, tillbehör och material till luftfartyg

eller att tullfrihet stadgas för artiklar av nämnda slag, vilka av lufttrafikföretag

och flygplansägare är avsedda att användas för reparation, inredning

eller utrustning av luftfartyg eller i flygutbildningssyfte.

I detta sammanhang bör även uppmärksammas frågan om tullfrihet beträffande

garn för tillverkning av fisknät.

Efter införandet år 1955 av särskild tullavgift för bl. a. vissa textilvaror

har tullbelastningen på det garn, som användes för tillverkning av fisknät,

i allmänhet kommit att avsevärt överstiga tullen på näten. Förhållandet har

påtalats av såväl nättillverkare som fiskerioiganisationer, och förslag har

framställts om tullfrihet för garn som användes för nättillverkning. Det

förslag till tullsatser för fisknät, som framlagts i proposition 1958:90,

utgår också från att tullfrihet medgives för garn och liknande material.

I förut behandlade fall har den föreslagna bestämmelsen inneburit tullfrihet

för berörda varuslag. I fråga om sammansättningsdelar

för bilar har det i stället varit fråga om att föreskriva annan tullsats

än den som upptagits i tulltaxan.

Enligt gällande tulltaxa hänföres sådana delar, inkl. tillbehör samt material

av gummi, textilvara eller glas, oavsett till vilken rubrik i taxan de på

grund av sin beskaffenhet i och för sig är hänförliga, till en särskild position

med tull av 12 % av värdet. I överensstämmelse med vad som anförts i

proposition 1958: 90 torde någon ändring i princip av denna bestämmelse icke

nu böra vidtagas. I den nya nomenklaturen finnes emellertid icke någon

särskild rubrik för sammansättningsdelar, utan sådana delar följer sam
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

ma regler som andra bildelar (reservdelar); många är särskilt nämnda under

olika kapitel i taxan och övriga hänföres till nr 87.06. Fråga uppkommer

således om införande av en specialbestämmelse, som griper över tulltaxans

klassificering och möjliggör en enhetlig tullbehandling av ifrågavarande

materiel.

Tulltaxekommittén föreslår i detta syfte, att i tulltaxeförordningen införes

en bestämmelse enligt vilken ifrågavarande artiklar, med undantag av

ringar o. d. av gummi, på villkor som Konungen bestämmer må införas mot

en tull av 12 % av värdet.

Generaltullstyrelsen framhåller, att sammansättningsverksamheten vid de

två största företagen i branschen här i landet numera befinner sig under avveckling,

varför betydelsen ur praktisk synpunkt av här föreslagna anordning

icke längre är lika stor som tidigare. Härtill kommer att vissa skäl kan

anföras för att i statistiskt hänseende redovisa ifrågavarande artiklar under

den rubrik, till vilken de på grund av sin beskaffenhet hör, i varje fall då

fråga är om sådan tillverkning som endast i mindre omfattning använder

importerade delar. Enligt styrelsens uppfattning kan det under sådana förhållanden

ifrågasättas, huruvida tillräckliga skäl föreligger att i tulltaxeförordningen

bibehålla den särskilda tullbestämmelsen för sammansättningsdelar

till bilar.

Sveriges industriförbunds allmänna avdelning hemställer att material av

glas icke måtte inbegripas under den ifrågavarande bestämmelsen. Avdelningen

framhåller att tillverkningen inom landet av säkerhetsglas till närmare

90 % avser glas för bilsammansättningsindustrin. Ehuru varuslaget

som sådant upptagits med en tull av 15 % av värdet (nr 70.08), skulle således

praktiskt taget hela produktionen i själva verket komma att åtnjuta en

tull av endast 12 % av värdet. Det framhålles vidare att tullen för det vid

tillverkningen använda halvfabrikatet enligt förslaget skulle utgå med 15 %

av värdet.

Departementschefen. Ifrågavarande bestämmelser avser skilda varukategorier,

i regel karakteriserade genom sin användning i det föreliggande speciella

fallet, vilka icke lämpligen kan inordnas under den i tulltaxan använda

varugrupperingen. Bestämmelserna bör såsom tulltaxekommittén föreslagit

upptagas i tulltaxeförordningen; de torde kunna sammanföras i 2 §, då

de under denna paragraf nu upptagna bestämmelserna enligt vad förut

sagts skulle uteslutas ur förordningen.

Tulltaxekommitténs förslag i fråga om läkemedel föranleder i princip icke

någon erinran från min sida. I överensstämmelse med den ståndpunkt, som

jag i proposition 1958: 90 intagit till frågan om tullfrihet för läkemedel, bör

emellertid bestämmelserna äga tillämpning även på acetylsalicylsyra och,

efter en tvåårig övergångstid, på penicillin samt salter och andra derivat

därav. Vidare förordar jag i enlighet med ett av generaltullstyrelsen gjort

påpekande en mindre jämkning av texten för närmare anslutning till den

i apoteksvarustadgan använda terminologin.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

I fråga om varor för tillverkning av läkemedel innebär kommitténs förslag

en viss förändring i jämförelse med nuvarande regler. Tullfrihet medges

för närvarande för ett antal uppräknade varuslag, oftast utgörande

synteskemikalier för eller direkt verksamma beståndsdelar i läkemedel, men

tullfriheten gäller även om varorna är avsedda för annat ändamål. Enligt

kommitténs förslag skulle tullfriheten bli beroende av användningen i det

speciella fallet, men den skulle å andra sidan icke begränsas till vissa bestämda

varuslag. Av skäl som kommittén anfört finner jag mig i princip kunna

biträda den föreslagna omläggningen. Enligt kommitténs formulering skulle

denna innebära, att tullfrihet skulle kunna åtnjutas även för sådana varuslag

med allmän användning som t. ex. svavelsyra och natriumhydroxid.

Tvekan torde visserligen kunna råda angående lämpligheten av en så generell

formulering, då läkemedelsindustrin knappast intager en sådan särställning

i förhållande till annan icke tullskyddad industri, att det i och för sig

kan anses påkallat med en så vidsträckt förmån. Med hänsyn till vanskligheten

av en gränsdragning i detta hänseende anser jag mig dock böra

godtaga kommitténs förslag. Däremot kan jag icke förorda en ytterligare utvidgning

av tullfriheten, utan denna bör såsom kommittén uppenbarligen

åsyftat endast omfatta varor som är avsedda att helt eller delvis ingå som

beståndsdelar i de framställda läkemedlen, och icke varor som eljest användes

i samband med tillverkningen eller för varornas emballering eller liknande

ändamål. I detta sammanhang framställda yrkanden om tullfrihet för

varor som användes för tillverkning av tullfria organiska kemikalier i allmänhet

eller eljest av andra varor än läkemedel kan jag icke heller tillstyrka.

Beträffande varor för vissa tekniska användningsområden innebär tulltaxekommitténs

förslag, frånsett hexametylentetramin, i praktiken icke någon

förändring av nuvarande tullfrihetsmedgivande. På producenthåll har

man icke i det nuvarande läget velat motsätta sig detta medgivande, under

det att från konsumenthåll ifrågasatts en utvidgning av detsamma. Jag finner

övervägande skäl tala för att i sak bibehålla nuvarande regler (med nyssnämnda

undantag) och förordar därför tulltaxekommitténs förslag.

Vad angår den föreslagna bestämmelsen om tullfrihet för viss flygmateriel

vill jag erinra om vad jag anfört beträffande denna fråga vid anmälan av

förslaget till ny tulltaxa. Jag framhöll därvid, att jag delade kommitténs uppfattning

att utvidgningen av tullfriheten för luftfartyg borde föranleda motsvarande

utvidgning av möjligheterna till tullfrihet för särskilt nämnda delar

samt tillbehör och material till luftfartyg. Flygindustrirestitution borde

sålunda i överensstämmelse med kommitténs åsikt kunna medgivas oavsett

luftfartygens storlek, och detsamma borde gälla tillämpningen av de särskilda

bestämmelserna om tullfrihet vid import för trafikföretag med regelbunden

trafik. Om storleksgränsen avskaffades i fråga om tullrestitutionen,

skulle emellertid alla flygplansägare bli restitutionsberättigade, vilket skulle

kunna medföra olägenheter för tullverket i form av ökat arbete med bokföringskontroll

o. <1. Jag förordade därför, att tillämpningen av ifrågava
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

rande restitutionsbestämmelser begränsades till idkare av verkstadsrörelse. I

stället borde det enklare förfaringssätt soin nu gäller för trafikföretag med

regelbunden trafik utvidgas till att avse alla flygplansägare. I anslutning till

vad sålunda anförts framlade jag förslag till ändring i tullrestitutionsförordningen,

vilket förslag underställdes riksdagen genom propositionen om den

nya tulltaxan. Föreskrifter angående tullfrihet för trafikföretag med regelbunden

trafik, utvidgade på sätt nyss antytts, borde, framhöll jag, såsom

tulltaxekommittén föreslagit intagas i tulltaxeförordningen. I enlighet härmed

föreslår jag, att ifrågavarande bestämmelse utformas så att tullfriheten

kommer att avse delar, tillbehör och material, vilka av lufttrafikföretag eller

andra flygplansägare införes för att användas uteslutande för ombyggnad,

reparation, inredning eller utrustning av luftfartyg.

I överensstämmelse med vad jag anfört vid anmälan av förslaget till ny

tulltaxa förordar jag, att tullfrihet medgives beträffande garn för tillverkning

av fisknät; bestämmelsen i fråga torde böra avse icke blott garn i egentlig

mening utan även bind- och segelgarn, tågvirke och linor (tulltaxenr 59.04).

Frågan om behandlingen av sammansättningsdelar för bilar har i viss mån

kommit i ett nytt läge genom att den egentliga sammansättningsindustrin till

större delen avvecklats här i landet. Såsom jag anfört vid framläggande avförslaget

till ny tulltaxa finner jag emellertid övervägande skäl tala för att

icke för närvarande vidtaga någon egentlig ändring av tullsatserna för bilar

eller bildelar. Tulltaxekommitténs förslag att undantaga gummiringar från

tillämpningen av den särskilda tullsatsen för sammansättningsdelar kan jag

med hänsyn bl. a. till varans karaktär av förbrukningsartikel biträda, men

några ytterligare undantag anser jag mig icke kunna förorda. I överensstämmelse

härmed tillstyrker jag kommitténs förslag med en mindre jämkning

av formell natur.

Beräkning av tullvikten

Tulltaxeförordningen innehåller i 3 § vissa bestämmelser angående beräkning

av varors tullpliktiga vikt, däribland definitioner på de olika viktbegrepp

(bruttovikt, verklig nettovikt, legal nettovikt samt nettovikt med

tillägg av visst emballage), som enligt i tulltaxan anbragta beteckningar

skall läggas till grund för tullberäkningen.

Tulltaxekommittén. Kommitténs förslag till tulltaxa upptager övervägande

värdetullar och endast i mindre utsträckning vikttullar. I fråga om de

senare har kommittén funnit övervägande skäl tala för att tullen i allmänhet

beräknas efter nettovikten och att vikten inklusive emballage lägges

till grund för beräkningen endast i sådana fall då detta är av praktiska skäl

direkt påkallat. Eftersom förtullning efter nettovikten sålunda skulle gälla

för det övervägande antalet vikttullbelagda varuslag, har kommittén ansett

det mest praktiskt att i 3 § tulltaxeförordningen stadga detta beräkningssätt

såsom allmän regel, under det att förekommande undantag härifrån angives

vid vederbörande rubriker i tulltaxan.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

13

Enligt kommitténs uppfattning finnes icke tillräckliga skäl att bibehålla

nuvarande bestämmelser om legal nettovikt, d. v. s. nettovikt bestämd med

användande av särskilt fastställd taraprocent, utan det bör ankomma på

vederbörande tullmyndighet att utröna nettovikten på sätt som i varje särskilt

fall befinnes mest ändamålsenligt; detta bör icke hindra att generaltullstyrelsen

till ledning för viktberäkningen publicerar uppgifter rörande

taraprocenten för olika varuslag vid ofta förekommande emballagetyper.

Från remissinstansernas sida har några erinringar icke framförts mot

kommitténs förslag i nu berörda hänseenden.

Departementschefen. I likhet med tulltaxekommittén anser jag att tullar,

som utgår efter vikten, i den mån icke annat föreskrives bör beräknas efter

nettovikten. Det förslag till ny tulltaxa, som framlagts i proposition 1958:

90, är baserat på denna princip. Förutsatt att principen i fråga godtages, synes

de nuvarande detaljerade bestämmelserna i 3 § tulltaxeförordningen

kunna, på sätt kommittén föreslagit, ersättas med ett allmänt stadgande av

förut angiven innebörd. Jag biträder därför kommitténs förslag. Vad kommittén

anfört rörande befogenhet för generaltullstyrelsen att utfärda meddelanden

om taraprocent för vissa varuslag föranleder icke någon erinran

från min sida.

Beräkning av tullvärdet

Grundläggande bestämmelser om beräkning av varors tullvärde är intagna

i 4 § tulltaxeförordningen. I avvaktan på en mera fullständig revision

av dessa bestämmelser skall här endast upptagas ett par detaljfrågor.

Tulltaxekommittén har i sitt betänkande angående tulltaxan behandlat

frågan om emballagets inverkan på tullvärdeberäkningen. Enligt gällande

bestämmelser skall i tullvärdet inräknas emballagets värde. Detta får anses

naturligt i fråga om engångsemballage men leder enligt kommitténs uppfattning

till mindre tillfredsställande resultat i fråga om emballage som

användes flera gånger. Kommittén har funnit den regel som skall tillämpas

enligt en i Bryssel ingången konvention rörande varas tullvärde, nämligen

att i värdet skall inräknas kostnaden för emballaget, innebära en riktigare

och i allmänhet även ur praktisk synpunkt lämpligare princip för bestämmande

av tullvärdet. För den händelse en fullständig revision av tulltaxeförordningen

icke skulle kunna verkställas, innan den nya tulltaxan träder

i kraft, föreslår kommittén därför en provisorisk ändring av förordningens

4 § på här antytt sätt. Denna ändring innebär beträffande t. ex. låneemballage

att i tullvärdet endast medräknas eventuell hyra, returfrakt och andra

kostnader men icke såsom för närvarande emballagets hela värde. Vidare

blir de särskilda bestämmelserna för beräkning av lullvärdet vid införsel i

godsbehållare (container) överflödiga och har därför föreslagits slopade.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj.ts proposition nr 128 år 1958

Någon erinran mot kommitténs förslag i berörda hänseenden har icke

framkommit i remissyttrandena, utan remissinstanserna har i den mån de

yttrat sig om förevarande detalj spörsmål uttalat sin anslutning till förslaget.

I detta sammanhang må nämnas att Sveriges automobilindustriförening

redan tidigare inkommit med en framställning av i huvudsak samma innebörd

som kommitténs förslag.

Departementschefen. Tulltaxekommitténs förslag innebär en med hänsyn

icke minst till utvecklingen på emballageområdet önskvärd modernisering

av tullvärdebestämmelserna. Jag tillstyrker förslaget. I samband härmed

synes tillfället böra begagnas att i förevarande paragraf vidtaga en mindre

jämkning, som ger Kungl. Maj :t uttrycklig befogenhet att meddela närmare

bestämmelser angående beräkningen av varas tullvärde.

Avrundning av tullbelopp

För närvarande finnes icke någon bestämmelse angående avrundning av

debiterade tullbelopp, utan tull påföres alltid med i kronor och ören exakt

uträknade belopp. Frånsett det förhållandet att tullvikter och tullvärden

ofta icke kan bestämmas med en noggrannhet, som motiverar ett så exakt

angivande av tullbeloppet, medför detta förhållande självfallet en avsevärd

ökning av tullverkets arbete med bokföring och dylikt. Det har därför ifrågasatts,

huruvida icke bestämmelser borde införas om att tull skall påföras

i hela kronor.

Departementschefen. Föreskrift synes böra utfärdas om att tull för varje

varuparti skall påföras i jämna kronor, varvid det synes lämpligt att överskjutande

öretal oavsett storleken får bortfalla; föreskriften i fråga torde

lämpligen kunna upptas i en ny 10 a § i tulltaxeförordningen.

I enlighet med det anförda har inom finansdepartementet utarbetats förslag

till förordning om ändring i tulltaxeförordningen den i oktober 1929

(nr 316). Jag hemställer, att nämnda förslag måtte genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Lennart Skoglund

580548 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.