Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1957 och 1958 vid dess nionde ordinarie möte fattade beslut
1958-03-21 · 27 sidor, varav 26 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 26 av 27 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 A:129, Med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1957 och 1958 vid dess nionde ordinarie möte fattade beslut
Dokumentets text
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
1
Nr 129
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med anhållan om riksdagens
yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande
församling år 1957 och 1958 vid dess nionde
ordinarie möte fattade beslut; given Stockholms slott
den 21 mars 1958.
Under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden
för denna dag vill Kungl. Maj :t härmed anhålla om
riksdagens yttrande angående vissa i nämnda protokoll omförmälda, av
Europarådets rådgivande församling år 1957 och 1958 vid dess nionde ordinarie
möte fattade beslut.
GUSTAF ADOLF
Östen Undén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen lämnas en redogörelse för de viktigaste av rådgivande
församlingens rekommendationer och resolutioner jämte ett av församlingen
avgivet yttrande. I likhet med vad som varit fallet föregående år, har det
befunnits lämpligt och önskvärt, att Kungl. Maj:t genom proposition underställer
riksdagen dessa texter för yttrande.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 129
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Utdrag av protokollet över utrikesdepartementsärenden hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 21 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,
Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anför ministern
för utrikes ärendena följande.
Det nionde ordinarie mötet med Europarådets rådgivande församling ägde
rum i Strasbourg den 29 april—4 maj och 16—27 oktober 1957 samt
den 14—17 januari 1958. Vid mötet antog församlingen nedan uppräknade
tjugofyra rekommendationer, av vilka elva (nr 134—144) hänför sig till
mötet första del, nio (nr 145—153) till dess andra del och fyra (nr 154—
157) till dess tredje del.
Rekommendation 134 om de åtgärder som ministerkommittén bör vidtaga
med anledning av tillkomsten av Europeiska ekonomiska
unionen
135 om läget för skogsskötseln i Europa
136 om fastställande av ett vidgat mandat för arbetsgruppen
för studier av frågan om ett europeiskt tjänstereglemente
137
om anordnande av en andra »runda-bordskonferens»
rörande de mänskliga rättigheterna
138 om anordnande av en europeisk konferens av lokala
myndigheter
139 om samordning av medlemsstaternas utrikespolitik
(premiärministermöten)
140 om atom- och Aätebombsexperiment
141 om de lokala återverkningarna av Kol- och stålunionens
verksamhet
142 om åtgärder, syftande till att göra det möjligt för
lokala myndigheter att placera lån på de utländska
och internationella kapitalmarknaderna
143 om tillskapandet av en europeisk post- och teleministerkonferens
144
om bistånd till och beredande av möjlighet för ny
bosättning åt ungerska flyktingar
Kungl. Maj. ts proposition nr 129 år 1958
3
145 om rapporten från den av Förenta Nationernas generalförsamling
tillsatta särskilda kommittén för
Ungernf rågan
146 om förbindelserna mellan Europarådet, Europeiska
ekonomiska unionen och Europeiska atomenergiunionen
147
om medlemsstaternas representation i ministerkommittén
148
om placeringen av institutionerna för Euratom och
den gemensamma marknaden samt de övriga europeiska
organisationerna
149 om den sjätte rapporten rörande Förenta Nationernas
flyktingkommissaries verksamhet
150 om medlemsstaternas politik i ljuset av det rådande
internationella läget
151 om den femte rapporten rörande ICEM:s verksamhet
152 om politiska, ekonomiska och jordbrukspolitiska
synpunkter på frihandelsområdet
153 om framställningar från internationella icke statliga
organisationer för erhållande av konsultativ status
154 om vissa sociala och finansiella synpunkter på bostadsproblemet
i Europa
155 om europeiskt tjänstereglemente
156 om skiljedomsproceduren i privaträttsliga förhållanden
med internationell anknytning
157 om samordning av medlemsstaternas politik vid behandlingen
i GATT av fördraget om Europeiska ekonomiska
unionen
Bland ovan uppräknade rekommendationer torde nr 134, 139, 140, 144,
145, 146, 148, 150, 152 och 157 kunna anses vara av den vikt, att de lämpligen
bör göras till föremål för sedvanlig redogörelse till riksdagen.
Det har ansetts lämpligt att i samband med behandlingen av vissa rekommendationer
även redovisa de resolutioner m. m. som församlingen antagit
i samma eller näraliggande ämnen. Sålunda har i anslutning till rekommendation
139 (om samordning av medlemsstaternas utrikespolitik)
och rekommendation 150 (om medlemsstaternas politik i ljuset av det rårande
internationella läget) en redogörelse lämnats för församlingens resolution
145 om medlemsstaternas politik beträffande förbindelserna mellan
Öst och Väst. I samband med rekommendation 145 (om rapporten från den
av Förenta Nationernas generalförsamling tillsatta särskilda kommittén för
Ungernfrågan) har behandlats resolution 142 om frigivning av politiska
fångar i Central- och Östeuropa. I anslutning till rekommendation 134 (om
de åtgärder som ministerkommittén bör vidtaga med anledning av tillkomsten
av Europeiska ekonomiska unionen) har redovisats resolution 126 om
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
politiska, ekonomiska, sociala och jordbrukspolitiska synpunkter på fördraget
rörande denna. Samtidigt med rekommendation 146 (om förbindelserna
mellan Europarådet, Europeiska ekonomiska unionen och Europeiska
atomenergiunionen) har redovisats resolutionerna 130 och 131 i samma
ämne.
Dessutom har en redogörelse lämnats för resolution 125 om politiska,
sociala och ekonomiska synpunkter på fördraget rörande Europeiska atomenergiunionen
(Euratom) och resolution 139 om europeiskt samarbete på
atomenergiområdet. Slutligen har det även ansetts vara anledning redovisa
ett av församlingen avgivet yttrande (nr 26) om förbindelserna mellan
Europarådet och OEEC.
Ifrågavarande församlingstexter torde i svensk översättning såsom bilagor
A—R få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende.
Rekommendation 139 om samordning av medlemsstaternas utrikespolitik
(premiärministermöten), rekommendation 150 om medlemsstaternas
politik i ljuset av det rådande internationella läget och resolution
145 om medlemsstaternas politik beträffande förbindelserna
mellan Öst och Väst
Församlingen ägnade under det nionde mötet avsevärd uppmärksamhet
åt frågan om möjligheterna att nå fram till en gemensam europeisk utrikespolitik.
Vid april—maj sessionen antogs enhälligt rekommendation 139, vari föreslås
att medlemsstaternas regeringar i största möjliga utsträckning skall
acceptera principen om att på förhand konsultera varandra i alla viktigare
frågor. I detta syfte bör medlemsstaternas premiärministrar mötas vid lämpliga
tillfällen för att söka fastställa en gemensam utrikespolitisk kurs för
så många europeiska stater som möjligt.
Som resultat av den allmänpolitiska debatten vid församlingens oktobersession
antogs rekommendation 150, vari inledningsvis erinras om tidigare
rekommendationer rörande en gemensam politik, däribland nr 139, samt
begäres att ministerkommittén skall ge ett fullständigt och detaljerat svar
på dessa. Vidare uttalas, att om vissa stater anser det inopportunt att följa
församlingens förslag om en gemensam utrikespolitik, bör de övriga utan
dröjsmål förverkliga desamma. Därvid bör såsom medel även tagas under
övervägande anordnande av regelbundna och täta utrikesministermöten.
»En permanent grupp av framstående personer och höga funktionärer» bör
utses med uppgift att förbereda dessa utrikesministermöten.
I rekommendationen föreslås även, att medlemsstaterna gemensamt skall
ansluta sig till vissa angivna riktlinjer beträffande följande internationella
problem:
Nedrustningen — Västmakterna bör fortsätta sina ansträngningar att
hejda kapprustningen genom att få till stånd ett första nedrustningsavtal,
innehållande bestämmelser om stopp för kärnvapenproven i anslutning till
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
5
ett upphörande av produktionen av klyvbart material för militära ändamål;
allt under vederbörlig kontroll.
Den tyska återföreningen — Medlemsregeringarna bör med gemensamma
ansträngningar söka få till stånd en allmän uppgörelse med Sovjetunionen,
inom ramen för vilken en tysk återförening kan uppnås. De bör framhålla
för Sovjetunionen ännu en gång, att ingen slutgiltig uppgörelse kan komma
till stånd, så länge Sovjetunionen fortsätter att insistera på Tyssklands delning
och vägrar sitt samtycke till fria val.
Östeuropa — Medlemsregeringarna bör klargöra för Sovjetunionen, att
de aldrig kommer att upphöra att taga upp frågan om de östeuropeiska ländernas
frihet, ett problem som så tragiskt belysts av händelserna i Budapest.
Samtidigt bör de åter deklarera sin villighet att bidraga till sådana
lösningar som skulle skapa goda grannförhållanden mellan Sovjetunionen
och dessa länder, sedan de en gång fått sin frihet.
Mellersta Östern — Medlemsstaterna bör ha sin uppmärksamhet riktad
på behovet av omfattande ekonomiskt och tekniskt bistånd och av regionala
utvecklingsprojekt i Mellersta östern under FN:s auspicier — särskilt
i syfte att lösa flyktingfrågan. En gemensam ansträngning bör göras för
att främja tekniskt, ekonomiskt och socialt framåtskridande i dessa områden,
Om länderna i Mellersta Östern så begär, bör medlemsstaterna hjälpa
dem att utveckla sina resurser till folkens välfärd.
En gemensam ansträngning bör göras för att förmå arabstaterna och
Israel att upptaga direkta förhandlingar utan föregående villkor, som är oantagbara
för någondera parten, i syfte att få slut på krigstillståndet och
uppnå en permanent överenskommelse, ägnad att befästa freden.
Underutvecklade områden — Medlemsstaterna bör verka för, att den sedan
länge inom Förenta Nationerna diskuterade särskilda fonden för ekonomisk
utveckling (SUNFED) med det snaraste kommer till stånd.
Medlemsregeringarna bör vidtaga åtgärder för att omkring en procent av
medlemsstaternas nationalinkomst ställs till förfogande för att möta de underutvecklade
områdenas behov.
Rekommendationen antogs med 62 positiva röster, däribland herr Wistrand
(h), och 13 nedlagda, däribland herrar I. Andersson (s), Bengtsson
(s), Elmgren (s) och Fahlander (s).
I detta sammanhang må nämnas att församlingen vid sin oktobersession
även antog ett direktiv, vari politiska utskottet instrueras att bland sina
medlemmar tillsätta en särskild grupp, som skulle ha i uppgift att, med
bistånd av generalsekreteraren, undersöka vilka åtgärder som kunde vidtagas
för att få till stånd effektivt samråd mellan medlemsstaterna rörande
utrikespolitiken. Beslutet motiveras med hänvisning till vikten av att ingående
samråd i detta syfte kommer till stånd mellan medlemsstaterna och
till att ministerkommittén hade lämnat församlingens rekommendationer i
dessa frågor obeaktade.
Vid tredje delen av mötet, som hölls i januari 1958, koncentrerades huAudintresset
i församlingens allmänpolitiska debatt till frågan om hur de
6
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
europeiska länderna borde ställa sig till förslagen om en öst-västkonferens
på högsta nivå och planerna för en atomvapenfri zon i Centraleuropa. Som
resultat av debatten antogs resolution 145. Efter en inledande erinran om
medlemsstaternas konsultationsplikt uttalas däri bl. a. att västmakterna
måste vara redo att ingå i förhandlingar på högsta nivå med Sovjetunionen.
Om ett sådant möte skall ge resultat, måste det dock grundligt förberedas
på ändamålsenligaste sätt. Vidare bör västmakterna söka få till stånd nya
nedrustningsförhandlingar, och de politiska och militära konsekvenserna
av en regional eller partiell nedrustning bör studeras. Status quo bör icke
erkännas och ingen varaktig överenskommelse kan komma till stånd, så
länge den tyska återföreningsfrågan förblir olöst.
Resolutionen antogs med 83 röster, däribland herrar I. Andersson (s),
Bengtsson (s), Elmgren (s), fröken Olsson (s) och herr Wistrand (h).
Vid samma tillfälle antog församlingen ett direktiv, vari liemställes att
Västeuropeiska unionens församling skall uttala sig angående de militära
konsekvenserna av en regional eller partiell nedrustning och ett »åtskiljande»
av maktblocken i Centraleuropa.
Rekommendation 150 upptogs såsom en huvudpunkt på dagordningen för
det tjugoförsta ministerkommittémötet i Paris i december. Som svar på
rekommendationen antog ministerkommittén en resolution (nr 26), enligt
vilken den beslutar att fortsätta att samråda, liksom tidigare, och att ytterligare
utveckla sina konsultationer, närhelst problem uppstår som vitalt
berör Europarådet. När det överenskommes att hålla dylika konsultationer,
skall dessa äga rum inom Europarådets ministerkommitté, såsom varande
den allmänna ramen för en europeisk politik.
Den vid oktobersessionen genom direktiv från församlingen beslutade
»särskilda gruppen» har sedermera tillsatts och upptagit sin verksamhet.
Gruppen består av sju församlingsmedlemmar med fransmannen de Mentlion
som ordförande. Tillsammans med generalsekreteraren bär den besökt
vissa huvudstäder och därvid med medlemmar av7 regeringarna och parlamenten
och med högre ämbetsmän diskuterat möjligheterna att nå fram
till en samordning av7 utrikespolitiken.
Rekommendation 140 om atom- och vätebombsexperiment
Rekommendationen antogs vid april—maj sessionen med 84 röster, däribland
herrar Bengtsson (s), Elmgren (s), De Geer (fp) och Sundström (s).
I rekommendationen uttalar församlingen förhoppningen, att atommakterna
snart skall nå överenskommelse om att upphöra med atom- och vätebombsexperimenten.
Vidare uppmanas ministerkommittén att utan dröjsmål
sammankalla en konferens av7 framstående vetenskapsmän, med uppgift
att i brådskande ordning fastställa strålningsriskerna i samband med dessa
experiment.
Rekommendationen upptogs till behandling vid ställföreträdarnas femtionde
möte (maj). Kommittén kom därvid fram till uppfattningen, att det
Kungl. Maj:ts proposition nr 120 år 1958
7
ej tunnes anledning att sammankalla en dylik konferens på Europarådets
initiativ, med hänsyn till att Förenta Nationernas generalförsamling redan
föranstaltat om en undersökning av strålningsriskerna. Man beslöt emellertid
dels överlämna rekommendationen till Förenta Nationerna för kännedom,
dels hemställa att rapporterna från FN:s strålningskommitté måtte
delgivas Europarådet.
Vid det femtioandra mötet (oktober) framkom i anslutning till rekommendationen
ett förslag, enligt vilket FN:s generalsekreterare skulle informeras
om, att Europarådets ministerkommitté önskade att FN måtte instruera
sin strålningskommitté att ge prioritet för den del av undersökningen
som avser strålningsrisker föranledda av kärnvapenprov. Då förslaget
upptogs till behandling vid femtiotredje mötet (november) hade FN:s generalförsamling
i en resolution den 14 i samma månad påyrkat, att strålningskommitténs
rapport skulle framläggas inom en nära framtid. Med
hänsyn därtill ansåg ställföreträdarekommittén sig icke böra rikta någon
framställning på föreslaget sätt till FN utan nöjde sig med att i skrivelse
till FN:s generalsekreterare uttrycka kommitténs tillfredsställelse med FNresolutionen.
Rekommendation 144 om bistånd till och beredande av möjlighet
för ny bosättning åt ungerska flyktingar
I rekommendationen, som antogs av ständiga utskottet å församlingens
vägnar den 4 maj, föreslås bl. a. att ministerkommittén skall stödja den
gemensamma vädjan som FN:s generalsekreterare och flyktingkommissarie
riktat till regeringarna beträffande ytterligare bidrag till de ungerska
flyktingarna.
Vid sitt femtioförsta möte (juni—juli) uttalade ställföreträdarna sin anslutning
till rekommendationen och konstaterade samtidigt, att flertalet regeringar
redan vidtagit åtgärder i överensstämmelse med densamma. Det
bestämdes att medlcmsregeringarna skulle tillställa sekretariatet uppgifter
om vad som gjorts i respektive länder till förmån för de ungerska flyktingarna.
Rekommendation 145 om rapporten från den av Förenta Nationernas generalförsamling
tillsatta särskilda kommittén för Ungernfrågan och resolution
142 om frigivning av politiska fångar i Central- och Östeuropa
Rekommendation 145 antogs av ständiga utskottet å församlingens vägnar
den 4 juli. I rekommendationen föreslås att ministerkommittén skall vidtaga
lämpliga åtgärder för att säkerställa att Europarådets medlemsstater
påfordrar, att rapporten från FN:s särskilda Ungernkommitté utan dröjsmål
upptages till debatt i generalförsamlingen.
I resolution 142, som antogs enhälligt vid januarisessionen 1958, konstaterar
församlingen, att ett stort antal politiska fångar i Central- och östeu
-
8
Kiingl. Maj. ts proposition nr 129 år 1958
ropa ännu icke frigivits och att en ny våg av arresteringar och deportationer
ägt rum i Ungern och i Sovjetzonen i Tyskland. Församlingen uppmanar
ånyo världsopinionen alt yrka på omedelbar frigivning av dessa fångar.
Med anledning av rekommendation 145 tillfrågades medlemsregeringarna
om hur de avsåg att ställa sig till frågan om diskussion i FN:s generalförsamling
av Ungern-rapporten och i en till rådgivande församlingens ordförande
ställd redogörelse för svaren härpå meddelade generalsekreteraren
sedermera, att medlemsstaterna uttalat sitt stöd för att rapporten skulle
upptagas till debatt under generalförsamlingens elfte session.
Rekommendation 134 om de åtgärder som ministerkommittén bör vidtaga
med anledning av tillkomsten av Europeiska ekonomiska unionen och
resolution 126 om politiska, ekonomiska, sociala och jordbrukspolitiska
synpunkter på fördraget rörande Europeiska
ekonomiska unionen
I rekommendation 134, som antogs enhälligt vid församlingens april—
maj session, uttalas att ministerkommittén bör föreslå de sex staternas regeringar
ett avtal, innebärande bl. a. att Europeiska ekonomiska unionen
skall avge en årlig rapport över sin verksamhet till rådgivande församlingen
och att de båda organisationernas församlingar skall ha gemensamma
möten. Vidare uttalar sig församlingen för att investeringsverksamheten
inom unionen samordnas med den investeringsverksamhet, som sker inom
OEEC:s ram. Ministerkommittén bör ge allt stöd åt OEEC:s arbete på ett
europeiskt frihandelsområde och därvid föreslå anordningar, som gör det
möjligt för de länder som exporterar jordbruksprodukter att se fram mot eu
utveckling av sina marknader i importländerna. Slutligen föreslår församlingen
att frihandelsområdet även skall omfatta de intresserade utomeuropeiska
länder och områden som icke är täckta av den ekonomiska unionen.
I resolution 126, som antogs vid samma session med 79 röster, däribland
herrar Bengtsson (s), Elmgren (s), Hedlund (ep), De Geer (fp), Sundström
(s) och Wistrand (h), riktar församlingen en uppmaning till de sex staterna
att vid tillämpningen av fördraget om en ekonomisk union på allt sätt
söka underlätta en anslutning från andra Europarådsstaters sida, antingen
inom ramen för frihandelsområdet eller i annan form. Församlingen hänvisar
till den tvingande nödvändigheten av att undvika en utveckling som tenderar
mot en protektionistisk ekonomi, riktad gentemot icke medlemsstater.
Den noterar med tillfredsställelse att unionen i princip omfattar alla sektorer
av det ekonomiska området, inklusive jordbruket. Fördragets mycket
elastiska bestämmelser om jordbruket måste emellertid tillämpas målmedvetet
för att få till stånd ett mera rationellt utnyttjande av Europas jordbruksresurser.
Ställföreträdarekommittén beslöt vid sitt femtionde möte (maj) att för
kännedom överlämna ifrågavarande texter till de sex staternas interimskommitté
i Bryssel och till OEEC, samt att låta frågan stå kvar på kommitténs
dagordning för ytterligare diskussion längre fram.
9
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Resolution 125 om politiska, sociala och ekonomiska synpunkter på fördraget
rörande Europeiska atomenergiunionen (Euratom) och resolution 139
om europeiskt samarbete på atomenergiområdet
Resolution 125 antogs enhälligt vid april—majsessionen. Församlingen
understryker däri bl. a. vikten av ett nära samarbete mellan Euratom och
OEEC vid planeringen av gemensamma företag. Euratoms verksamhet bör
anpassas efter ett allmänt program för energiförsörjningen. Vidare bör den
privata företagsamheten tillförsäkras en tillbörlig andel i utformningen av
Euratoms arbetsprogram.
Resolution 139, som erhöll sin slutliga utformning genom ett av bl. a. herrar
Bengtsson (s) och Elmgren (s) framlagt ändringsförslag, antogs av församlingen
vid oktobersessionen med 71 röster, däribland förutom herrar
Bengtsson och Elmgren, herrar Fahlander (s), Heckscher (h), Sundström
(s) och Wistrand (h). I resolutionen uppmanar församlingen de övriga
medlemsstaterna att ansluta sig till arbetet inom Euratom. Vidare hemställes
att Euratoms interimskommitté tillsammans med OEEC:s ministerråd
undersöker önskvärdheten av att säkerhetskontrollen inom de sex staternas
territorium helt anförtros åt Euratoms organ. Man borde överväga möjligheten
att överlåta såväl OEEC:s atomkontroll som Internationella atomenergiorganets
och Förenta Staternas (på bilaterala avtal grundade) kontrollbefogenheter
till Euratom i vad avser de sex staternas territorium.
Enligt beslut vid ställföreträdarnas femtionde möte (maj) har resolution
125 överlämnats till de sex staternas interimskommitté i Bryssel och till
OEEC för kännedom.
Resolution 139 har av församlingens ordförande översänts till OEEC,
ECSC och Euratom.
Rekommendation 152 om politiska, ekonomiska och jordbrukspolitiska
synpunkter på frihandelsområdet
Rekommendationen antogs vid oktobersessionen med 70 röster, däribland
herrar Bengtsson (s), Elmgren (s), Fahlander (s), Heckscher (h), Sundström
(s) och Wistrand (h). I rekommendationen föreslår församlingen
ministerkommittén bl. a., att de industriellt mindre utvecklade länderna, särskilt
Grekland och Turkiet, skall beviljas en viss undantagsställning och
särskilt bistånd. Vidare rekommenderas att ursprungsdefinitionerna ges ert
så liberal utformning som möjligt och att det administrativa förfarandet
göres enkelt. De problem som hänger samman med handeln med jordbruksoch
fiskeriprodukter bör lösas på erfarenhetsbasis, under hänsynstagande
till den särskilda reglering av handeln på dessa områden som förutses i
Romfördraget och den absoluta nödvändigheten av att garantera icke-diskriminatorisk
behandling beträffande handeln med jordbruksvaror inom hela
frihandelsområdet. Förhandlingarna bör vidare icke uteslutande koncentreras
till de stora principerna utan även innefatta en närmare undersökning
av de mot varandra stående intressena, vara för vara och land för land.
opaginerad Kontrollera mot PDF
It)
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
Rekommendationer! upptogs på dagordningen för ministerkommitténs tjugoförsta
möte, och kommittén beslöt i resolution 27 att fästa OEEC-rådets
uppmärksamhet vid densamma.
Rekommendation 157 om samordning av medlemsstaternas politik vid
behandlingen i GATT av fördraget om Europeiska ekonomiska unionen
Rekommendationen antogs vid församlingens session i januari 1958 med
86 röster, däribland herrar I. Andersson (s), Bengtsson (s), Elmgren (s)
samt fröken Olsson (s), i anslutning till en från fransk sida framlagd motion
med förslag om att ministerkommittén skulle uppmanas rekommendera
medlemsstaterna att intaga en gemensam attityd vid behandlingen av
Romfördragen inom GATT. Rekommendationen utmynnar i förslag om afl
medlemsstaterna skall konsultera varandra i syfte att samordna sina ståndpunkter
i de kommande diskussionerna rörande Romfördragen inom GATT.
Vidare rekommenderas, att ministerkommittén uppmanar OEEC:s ministerråd
att hänskjuta ärendet till dess inter-ministeriella kommitté för förhandlingarna
rörande frihandelsområdet, såsom varande det lämpligaste organet
för detta syfte.
Rekommendation 146 om förbindelserna mellan Europarådet, Europeiska
ekonomiska unionen och Europeiska atomenergiunionen, resolution 130
om förbindelserna mellan Europarådets församling och sexstatsorganisationerna
samt resolution 131 om partiell överensstämmelse
i fråga om representationen i sexstatsförsamlingen
och i rådgivande församlingen
Rekommendation 146, som antogs enhälligt vid oktobersessionen, föreslår
att ministerkommittén utan dröjsmål skall söka säkerställa, att förbindelserna
mellan Europarådet och de två nya unionerna blir åtminstone lika
intima som mellan Europarådet och Kol- och stålunionen. Därvid bör särskilt
beaktas den befogenhet som Europarådets ministerkommitté har att avlåta
rekommendationer till Kol- och stålunionens höga myndighet.
I den samtidigt och likaledes enhälligt antagna resolutionen 130 ger församlingen
sin ordförande i uppdrag att taga kontakt med Europeiska ekonomiska
unionen och Euratom för att arrangera visst samarbete, såsom utbyte
av rapporter samt gemensamma möten mellan församlingarna och
mellan dessas presidier.
Resolution 131 antogs vid samma session med 72 röster, däribland herrar
T. Andersson (s), Elmgren (s), Fahlander (s), Sundström (s) och Wistrand
(h). I resolutionen välkomnar församlingen ett av de sex staternas utrikesministrar
fattat beslut, enligt vilket de ämnar framlägga förslag om, att åtminstone
en viss del av medlemmarna i Europeiska ekonomiska unionen och
Euratoms församling skall vara medlemmar även av Europarådets församling.
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Vid sitt tjugoförsta möte (december) antog ministerkommittén en resolution
(nr 27), vari den uttrycker sin önskan, att nära förbindelser upprättas
mellan Europarådets församling och sexstatsförsamlingen samt även
mellan Europarådet och sexstatsorganisationerna som sådana, så snart dessa
konstituerats.
Rekommendation 148 om placeringen av institutionerna för Euratom och den
gemensamma marknaden samt de övriga europeiska organisationerna
Rekommendationen antogs vid oktoberm ätet med /5 röster, däribland
herrar I. Andersson (s), Elmgren (s), Fahlander (s), Sundström (s) och
Wistrand (h). Enligt rekommendationen bör ministerkommittén rikta en
uppmaning till de sex staterna att icke fatta något beslut om placeringen av
sexstatsinstitutionerna utan föregående konsultation i Europarådets ministerkommitté.
Vid denna frågas avgörande bör man beakta önskvärdheten
av att till samma centralt belägna plats förlägga dels alla organ för sexmaktsorganisationerna,
dels de tre europeiska parlamentariska församlingarna,
dels övriga mellanstatliga organ inom Europarådet, OEEC och Västeuropeiska
unionen.
Rekommendationen upptogs till behandling vid tjugoförsta ministerkommittémötet
(december). I en resolution (nr 27), vari rekommendation 148
inledningsvis åberopas, beslöt kommittén att vid lämplig tidpunkt, sedan å
ena sidan Europeiska ekonomiska unionen och Euratom och å andra sidan
frihandelsområdet konstituerats, pröva lämpligheten av vissa rationaliseringsåtgärder
beträffande den allmänna organisatoriska uppläggningen av
det europeiska samarbetet.
Yttrande 26 om förbindelserna mellan Europarådet och OEEC
Yttrandet antogs vid oktobersessionen med 64 röster, däribland herrar I.
Andersson (s), Elmgren (s), Fahlander (s), Sundström (s) och Wistrand
(h). Det hade begärts av ministerkommittén och avsåg en rapport, som upprättats
genom generalsekreterarens försorg, rörande möjligheterna att rationalisera
Europarådets och OEEC:s arbete. Församlingen föreslår i yttrandet,
att ministerkommittén skall göra allt som står i dess makt för att
säkra en sammanslagning utan dröjsmål av OEEC och Europarådet, varvid
den rådgivande församlingen även skulle bli OEEC:s församling. De portugisiska
och schweiziska regeringarna bör kontaktas i syfte att fastställa vilka
arrangemang som blir nödvändiga för att tillgodose dessa länders speciella
intressen.
Yttrandet upptogs till behandling vid det tjugoförsta ministerkommittémötet
(december). I en resolution (nr 27) uttalade ministerkommittén
därvid, att den beslutat hemställa hos OEEC:s råd att tillsammans med
kommittén återupptaga dryftandet av de framtida förbindelserna mellan de
12
Kungi. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
två organisationerna, så snart frihandelsområdet i huvudsak etablerats, men
innan frågan om dess organ slutligt avgjorts.
I avvaktan på att en dylik prövning av principfrågorna skulle kunna kom*
ma till stånd, beslöt ministerkommittén tillsvidare acceptera vissa av Europarådets
och OEEC:s förbindelsekommittéer framlagda förslag till begränsade
åtgärder, gående ut på bl. a. en automatisk överföring till OEEC av församlingstexter,
som berör dess verksamhetsområde.
Departementschefen
Församlingen har under året ägnat fortsatt uppmärksamhet åt frågan om
utformandet av en gemensam europeisk utrikespolitik. Den har sålunda
framlagt förslag dels om att man skulle vidtaga olika institutionella åtgärder
i detta syfte, dels om att medlemsstaterna skulle ansluta sig till vissa gemensamma
riktlinjer beträffande ett antal aktuella storpolitiska frågor.
I proposition nr 145 till 1957 års riksdag har jag framfört vissa kritiska
synpunkter på en sådan inriktning av Europarådets verksamhet. Vad jag då
jdtrade är tillämpligt även på församlingens rekommendationer 139 och
150, för vilkas innehåll redogörelse lämnats i det föregående.
Även om vissa medlemsstater måhända kunde finna en gemensam grundval
för sin utrikespolitik, torde dock församlingens förslag om anordnande
av särskilda europeiska premiär- och utrikesministermöten samt upprättande
av en ständig grupp av politiker och tjänstemän med uppgift att — obundna
av instruktioner — söka utarbeta riktlinjer för en gemensam europeisk
politik få anses föga realistiska. Om en medlemsstat bedömer att de europeiska
staterna med utsikt till framgång skulle kunna diskutera frågan om
utarbetande av gemensamma riktlinjer beträffande något konkret utrikespolitiskt
problem, har medlemmarna redan nu möjlighet att taga upp detta
problem i ministerkommittén, antingen vid ett ordinarie möte eller vid ett
extra möte, som kan sammankallas genom beslut med 2/3 majoritet.
Vad angår församlingens vid januarisessionen 1958 antagna direktiv med
uppmaning till Västeuropeiska unionens församling att avge ett yttrande rörande
de militära konsekvenserna för Västerns säkerhet av en regional eller
partiell nedrustning och av ett »åtskiljande» av maktblocken i Centraleuropa,
vill jag endast hänvisa till föreskriften i stadgans artikel 1, att försvarsfrågor
faller utanför rådets kompetens.
Beträffande rekommendation 140, vilken utmynnar i ett förslag om att
ministerkommittén skall sammankalla en konferens av framstående vetenskapsmän
med uppgift att i brådskande ordning avge rapport rörande
arten och omfattningen av strålningsriskerna vid prov med atom- och vätevapen,
må anmärkas att det icke finns anledning för Europarådet att föranstalta
om särskild undersökning beträffande denna hela världen berörande
fråga, vilken redan är föremål för undersökning — med deltagande
av bl. a. europeiska vetenskapsmän — inom Förenta Nationerna.
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
13
Församlingens ekonomiska debatter har i stor utsträckning präglats av
tillkomsten av de nya sexstatsunionerna och förhandlingarna om ett frihandelsområde
mellan de stater, som är medlemmar i OEEC. I dessa frågor har
antagits ett avsevärt antal texter, varibland särskilt rekommendation 152
synes vara betydelsefull. Församlingen torde på detta område ha en viktig
roll att spela såsom det enda forum, där parlamentariska representanter för
det stora flertalet medlemsländer i OEEC har tillfälle att mötas och debattera
de problem, som föreligger i samband med förhandlingarna om utformningen
av ett frihandelsområde och förhållandet mellan ett dylikt område
och den mera fast sammanslutna sexstatsgruppen.
Under åberopande av vad jag i det föregående anfört får jag hemställa,
att Kungl. Maj :t måtte till riksdagen avlåta proposition
med anhållan om riksdagens yttrande angående omförmälda
av Europarådets rådgivande församling år 1957 och 1958 vid
dess nionde ordinarie möte fattade beslut.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,
att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse
bilaga till detta protokoll utvisar.
Ur protokollet:
Bertil Arvidson.
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Rekommendation 134
om de åtgärder som ministerkommittén bör vidtaga med anledning
av tillkomsten av Europeiska ekonomiska unionen
Församlingen,
som välkomnar avslutandet av fördraget rörande Europeiska ekonomiska
unionen och som uppmanat regeringarna och parlamenten i de sex staterna
att inrikta alla ansträngningar på att få till stånd en snar ratificering av
fördraget.
1. rekommenderar ministerkommittén att föreslå de sex staternas regeringar
en överenskommelse, innehållande föreskrift bl. a. om att Europeiska
ekonomiska unionens kommission skall framlägga en årlig rapport inför
rådgivande församlingen samt att gemensamma möten mellan rådgivande
församlingen och Europeiska ekonomiska unionens församling skall hållas
för dryftande av frågan, i vilken utsträckning Europeiska ekonomiska unionens
verksamhet kan tänkas influera det ekonomiska och politiska livet
inom Europarådets övriga medlemsstater. Denna diskussion skall grundas
på såväl den ovannämnda EEC-rapporten som på en motsvarande rapport
från OEEC;
2. rekommenderar även att ministerkommittén i brådskande ordning vidtager
åtgärder för att de europeiska församlingarna skall bli konsulterade
rörande de administrativa bestämmelser för personalen inom Europeiska
ekonomiska unionen och Euratom som nu närmare utformas av interimskommittén
i Bryssel samt att detta tillfälle dessutom utnyttjas för att utarbeta
konkreta förslag till ett europeiskt tjänstereglemente, omfattande
personalen inom så många europeiska organisationer som möjligt, vilka
förslag bör framläggas för de europeiska församlingarna inom ett år;
3. rekommenderar även att de nio övriga medlemsstaterna i Europarådet
i god tid rådför sig med de sex regeringarna inom Europeiska ekonomiska
unionen och även berörda organ inom själva organisationen, för att investeringar
och utbyggnadsplaner beträffande ännu icke fullt utvecklade områden
inom EEC skall kunna samordnas med de åtgärder som kan komma
till stånd inom ramen för OEEC i syfte att främja utvecklingen av motsvarande
områden inom den vidare kretsen;
4. rekommenderar även att ministerkommittén helhjärtat understöder de
utredningar som pågår inom OEEC rörande möjligheten att, såsom föreslagits
av Storbritanniens regering, i form av eif frihandelsområde knyta andra
stater till Europeiska ekonomiska unionen. Ministerkommittén bör föreslå,
om icke att jordbruksprodukterna formellt inbegripes i frihandelsområdet,
så dock åtminstone att sådana åtgärder vidtages, att de berörda länderna
kan räkna med en utvidgning av sina marknader för jordbruksprodukter
i de livsmedelsimporterande länderna;
5. rekommenderar att planen för frihandelsområdet kompletteras med
sådana bestämmelser, att det blir möjligt för alla de transoceana länder och
territorier som icke ingår i Europeiska ekonomiska unionen att förenas med
ett sådant område enligt genom samråd fastställda villkor.
15
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Rekommendation 139
om samordning av medlemsstaternas utrikespolitik
(premiärminister möten)
Församlingen,
som hänvisar till att den senaste utvecklingen i det internationella läget
ånyo burit vittnesbörd om det absoluta behovet av en mera ingående och
effektiv samordning av medlemsstaternas utrikespolitik;
som betonar att en sådan samordning på intet sätt innebär, att någon medlemsstat
skulle frånsäga sig sin rätt att intaga en skiljaktig ståndpunkt eller
att speciella lösningar och synpunkter skulle påtvingas någon,
rekommenderar de i ministerkommittén representerade regeringarna:
1. att dessa, utan att tillskapa några nya organ, skall göra allt som står
i deras makt för att utveckla principen om effektiv förhandskonsultation
rörande alla viktigare frågor, som kan tänkas beröra de europeiska nationernas
gemenskap;
2. att, såsom ett viktigt steg i denna riktning, medlemsstaternas premiärministrar
sammanträffar då och då för att diskutera angelägenheter av gemensamt
intresse och för att söka utstaka gemensamma politiska riktlinjer
för så många europeiska länder som möjligt.
Rekommendation 140
om atom- och vätebombsexperiment
Församlingen,
som hänvisar till att bland allmänheten härskar en utbredd oro med anledning
av de fortsatta kärnvapenproven, vilka ökar den radioaktiva strålningen
i världen till en nivå som kan vara skadlig ur medicinsk och biologisk
synpunkt,
förordar enträget att man med största beslutsamhet fullföljer de pågående
förhandlingarna om en nedrustningsöverenskommelse, som täcker alla slag
av stridsmedel, inklusive atom- och vätevapen, och som är förenad med
betryggande åtgärder för kontroll,
uttrycker förhoppningen att atommakterna snabbt kan nå en överenskommelse
om att upphöra med kärnvapenproven,
rekommenderar att ministerkommittén utan dröjsmål sammankallar eu
konferens av framstående vetenskapsmän, med uppgift att i brådskande ordning
avge rapport rörande arten och omfattningen av de strålningsrisker
som kan uppkomma på grund av fortsatta prov med atom- och vätevapen,
vilken rapport bör offentliggöras omedelbart.
Rekommendation 144
om bistånd till och beredande av möjlighet för ny bosättning
åt ungerska flyktingar
Ständiga utskottet,
som tagit del av rekommendationerna 106 (1956) och 114 (1957) rörande
de ungerska flyktingarna,
rekommenderar ministerkommittén att:
1. ge sitt fulla stöd åt den förnyade samfällda vädjan om ytterligare bidrag,
som gjorts av Förenta Nationernas generalsekreterare och flyktingkommissarie
samt att enträget uppmana de till Europarådet anslutna staternas
regeringar att generöst hörsamma denna vädjan;
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
2. uppmana medlemsstaterna
a) att, inom ramen för det bistånd som de är beredda att ge de ungerska
flyktingarna, även beakta det problem som flyktingarna i Jugoslavien utgör;
b) att upptaga nödiga kontakter med Förenta Nationernas flyktingkommissarie
och med Mellanstatliga kommittén för europeisk migration i syfte
att underlätta en slutlig bosättning för alla de ungerska flyktingar som alltjämt
vistas i Österrike, Jugoslavien och andra europeiska länder.
Rekommendation 145
om rapporten från den av Förenta Nationernas generalförsamling tillsatta
särskilda kommittén för Ungernfrågan
Ständiga utskottet,
som tagit del av den rapport rörande Ungern som den av Förenta Nationernas
generalförsamling tillsatta särskilda kommittén framlagt (dok. UNO
A/3592),
som anser att denna rapport förtjänar världsopinionens särskilda uppmärksamhet,
rekommenderar ministerkommittén att vidtaga lämpliga åtgärder för att
försäkra sig om, att Europarådets medlemsstater, som samtidig är medlemmar
av Förenta Nationerna, kommer att påfordra att denna rapport utan
dröjsmål upptages till debatt i Förenta Nationernas generalförsamling, i
varje fall före avslutandet av dennas elfte ordinarie möte.
Rekommendation 146
om förbindelserna mellan Europarådet, Europeiska ekonomiska unionen
och Europeiska atomenergiunionen
Församlingen,
som välkomnar de sex utrikesministrarnas resolution, vilken avser att
åstadkomma partiell överensstämmelse i fråga om dessa staters representation
i sexstatsorganisationernas församling och rådgivande församlingen,
som anser att andra åtgärder måste vidtagas för att bevara och stärka
känslan för en gemensam uppgift hos de stater som arbetar på att få till
stånd sexstatsunionerna och de vilka tillhör den vidare europeiska kretsen,
rekommenderar ministerkommittén att utan dröjsmål, genom interimskommittén
för den gemensamma marknaden och Euratom eller på annat
lämpligt sätt, träffa en överenskommelse med de sex regeringarna, syftande
till att få till stånd minst lika nära förbindelser mellan Europarådet och de
nya unionerna som de som existerar mellan Europarådet och Kol- och stålunionen
enligt det i Paris den 18 april 1951 undertecknade protokollet, särskilt
i vad avser rätten för ministerkommittén att rikta rekommendationer
till Kol- och stålunionens höga myndighet.
Rekommendation 148
om placeringen av institutionerna för Euratom och den gemensamma
marknaden samt de övriga europeiska organisationerna
Församlingen,
som hänvisar till önskvärdheten av att så många som möjligt av de europeiska
organisationerna förlägges till samma plats för att få till stånd en
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
närmare kontakt dem emellan samt större enhetlighet i fråga om deras målsättning,
ökad effektivitet och lägre kostnader;
som hänvisar till att det enligt Romfördragen ankommer på de sex staternas
regeringar att avgöra, var de nya institutionerna för Euratom och den
gemensamma marknaden skall förläggas;
som anknyter till de olika förslag i ämnet som nyligen framställts i rådgivande
församlingen och annorstädes,
rekommenderar ministerkommittén:
1. att hemställa hos de sex staternas regeringar, att dessa icke avgör frågan
om placeringen av institutionerna för ifrågavarande organisationer utan
föregående konsultation inom Europarådets ministerkommitté;
2. att följande principer beaktas, när detta val skall träffas:
(a) alla de parlamentariska, exekutiva och mellanstatliga organen bör
förläggas till samma plats, medan däremot vissa andra organ för sexstatsunionerna,
t. ex. domstolen, kan placeras annorstädes,
(b) de tre inter-europeiska parlamentariska församlingarna bör förläggas
till denna plats, om möjligt så snart sexstatsförsamlingen konstituerats
eller åtminstone inom rimlig tidrymd därefter;
(c) övriga mellanstatliga organisationer (ministerkommittéerna inom
Europarådet, OEEC, Västeuropeiska unionen) bör likaledes förläggas till
denna plats;
(d) varje form av på själviska intressen eller prestigehänsyn grundad
rivalitet mellan städer eller länder vid valet av plats för de europeiska institutionerna
bör med all kraft motarbetas;
(e) valet bör falla på en stad som är centralt belägen och som redan har
eller kan förses med moderna kommunikationer och internationell presstjänst.
Rekommendation 150
om medlemsstaternas politik i ljuset av det rådande internationella läget
Församlingen,
som hänvisar till att de sex staternas folk beslutat att förena sig i en fast
sammansluten ekonomisk union;
som hänvisar till att andra europeiska länder söker ansluta sig till den
gemensamma marknaden genom bildandet av ett frihandelsområde;
som hänvisar till att Europas politiska integration kommer att underlättas
av den ekonomiska utvecklingen under de kommande tolv till femton
åren, men att även andra förberedande åtgärder måste vidtagas för att stärka
Europas ställning i världen;
som anser att ett ingående och effektivt samråd bör komma till stånd
beträffande utrikespolitiken, om möjligt inom en vid europeisk ram;
som erinrar om sin rekommendation 133 av den 11 januari 1957, vari
ministerkommittén uppmanades »att utarbeta .......... en konkret och
effektiv metod för samordning av ländernas nationella utrikespolitik, såsom
en förberedelse för utformandet av en gemensam politik» — vilken rekommendation
icke besvarats av ministerkommittén;
som även erinrar om rekommendation 139 av den 4 maj 1957, vari hemställdes
att medlemsregeringarna »måtte göra allt som står i deras makt
för att utveckla bruket av effektiv förhandlingskonsultation i alla viktigare
frågor, vilka berör de europeiska nationernas gemenskap» och vari vidare
2 Dihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 129
18 Kungl. Mcij:ts proposition nr 129 år 1958
föreslogs att »medlemsstaternas premiärministrar då och då skulle sammanträffa
........ i syfte att söka draga upp riktlinjer för en gemensam
kurs»,
rekommenderar ministerkommittén:
1. att ge ett fullständigt och detaljerat svar på rekommendation 133 och
rekommendation 139;
2. att utarbeta ett system för ingående konsultationer i syfte att slutligen
kunna utforma en gemensam europeisk utrikespolitik; därvid bör tagas
s?m ut§ångspunkt, att om vissa länder icke finner det lämpligt att ansluta
sig till dessa strävanden, måste de övriga arbeta vidare därpå utan dröjsmål;
3.
att taga under övervägande följande åtgärder såsom medel att nå nämnda
syften:
a) anordnandet av premiärministermöten då och då för informella diskussioner
rörande viktigare politiska problem;
b) anordnandet av regelbundna och oftare förekommande utrikesministermöten
för att diskutera alla viktiga frågor, som berör de europeiska nationernas
gemenskap;
c) uppsättandet av en ständig grupp av framstående personer och ämbetsmän
av lämplig grad och kompetens, eventuellt med anknytning till en europeisk
organisation, med uppgift att gemensamt förbereda utrikesministrarnas
ordinarie möten;
4. utarbetandet av en gemensam politik i vad avser följande särskilda
frågor:
a) Nedrustningen — Västmakterna bör fortsätta sina ansträngningar att
hejda kapprustningen genom att få till stånd ett första nedrustningsavtal,
innehållande bestämmelser om stopp för kärnvapenproven i anslutning till
ett upphörande av produktionen av klyvbart material för militära ändamål;
allt under vederbörlig kontroll.
b) Den tyska återföreningen — Medlemsregeringarna bör med gemensamma
ansträngningar söka få till stånd en allmän uppgörelse med Sovjetunionen,
inom ramen för vilken en tysk återförening kan uppnås. De bör
framhålla för Sovjetunionen ännu en gång, att ingen slutgiltig uppgörelse
kan komma till stånd, så länge Sovjetunionen fortsätter att insistera på
Tysklands delning och vägrar sitt samtycke till fria val.
c) Östeuropa — Medlemsregeringarna bör klargöra för Sovjetunionen, att
de aldrig kommer att upphöra att taga upp frågan om de östeuropeiska ländernas
frihet, ett problem som så tragiskt belysts av händelserna i Budapest.
Samtidigt bör de åter deklarera sin villighet att bidraga till sådana
lösningar som skulle skapa goda grannförhållanden mellan Sovjetunionen
och dessa länder, sedan de en gång fått sin frihet.
d) Mellersta Östern — Medlemsstaterna bör ha sin uppmärksamhet rik
tad
på behovet av omfattande ekonomiskt och tekniskt bistånd och av regionala
utvecklingsprojekt i Mellersta Östern under FN:s auspicier _ sär
skilt
i syfte att lösa flyktingfrågan. En gemensam ansträngning bör göras
för att främja tekniskt, ekonomiskt och socialt framåtskridande i dessa
områden. Om länderna i Mellersta Östern så begär, bör medlemsstaterna
hjälpa dem att utveckla sina resurser till folkens välfärd.
En gemensam ansträngning bör göras för att förmå arabstaterna och
Israel att upptaga direkta förhandlingar utan föregående villkor, som är
oantagbara för någondera parten, i syfte att få slut på krigstillståndet och
uppnå en permanent överenskommelse, ägnad att befästa freden.
e) Underutvecklade områden — Medlemsstaterna bör verka för, att den
19
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 är 1958
sedan länge inom Förenta Nationerna diskuterade särskilda fonden för ekonomisk
utveckling (SUNFED) med det snaraste kommer till stånd.
Medlemsregeringarna bör vidtaga åtgärder för att omkring en procent av
medlemsstaternas nationalinkomst ställs till förfogande för att möta de underutvecklade
områdenas behov.
Rekommendation 152
om politiska, ekonomiska och jordbrukspolitiska synpunkter
på frihandelsområdet
Församlingen,
1. som välkomnar de framsteg som gjorts i fråga om ratificeringen av
fördraget om Europeiska ekonomiska unionen;
2. som är övertygad om att tillskapandet av ett frihandelsområde, innefattande
Europeiska ekonomiska unionen, är av största vikt för utvecklingen
mot en enad europeisk ekonomi och skulle leda till en snabb ökning av
Europas totalinkomst och av de europeiska folkens levnadsstandard;
3. som är övertygad om att ett dylikt frihandelsområde skulle kunna förhindra
att Europa förblir söndrat, politiskt och ekonomiskt, samt bidraga
till fred och stabilitet i världen, och att det därför är av största vikt att de
pågående förhandlingarna fortsätter, trots skillnaden i struktur mellan den
gemensamma marknaden och frihandelsområdet;
4. som erinrar om paragraf 5 i rekommendation 134 av den 3 maj 1957,
vari hemställdes att det planerade frihandelsområdet måtte utformas så, att
möjlighet beredes alla berörda transoceana länder och territorier, som icke
innefattas i Europeiska ekonomiska unionen, att anknytas till frihandelsområdet
på villkor som bestämts vid gemensamma konsultationer;
5. som anser det vara nödvändigt att frihandelsområdet blir så omfattande
som möjligt, både i vad avser antalet deltagande länder och omfattningen
av den liberaliserade handeln;
6. som hänvisar till att OEEC:s ministerråd vid sitt möte den 17 oktober
antog vissa resolutioner, vari bl. a. fastslogs dess beslutsamhet att verka
för tillkomsten av ett europeiskt frihandelsområde, omfattande samtliga
OEEC:s medlemsstater, varefter kommittén beslöt för detta ändamål tillsätta
en mellanstatlig kommitté på ministernivå med uppgift att upptaga
förhandlingar i frågan;
7. som välkomnar dessa beslut såsom ett bevis på alla OEEC-ländernas
förståelse för planerna på ett frihandelsområde och såsom ett erkännande
av nödvändigheten att finna rimliga och godtagbara lösningar på de problem
och svårigheter vilka uppställer sig;
8. som fruktar att ett misslyckande i fråga om förhandlingarna rörande
frihandelsområdet skulle förstärka de underliggande tendenserna till autarki
inom Europa och sålunda bli ett hinder för utvidgat ekonomiskt samarbete,
9. rekommenderar ministerkommittén:
(i) att de industriellt mindre utvecklade länderna, särskilt Grekland och
Turkiet, beviljas å ena sidan undantag från de allmänna reglerna om upphävande
av handelshindren och å andra sidan särskilt bistånd, i all synnerhet
i form av kapital för investeringar;
(ii) att de ursprungsdefinitioner som skall tillämpas, i syfte att fastställa
huruvida en viss vara kan införas tullfritt, görs tillräckligt liberala och att
de nödvändiga administrativa formaliteterna görs så enkla som möjligt, under
hänsynstagande till behovet av att förebygga kringgående av bestämmelserna
;
20
Kungl. Maj.ts proposition nr 129 år 1958
(iii) (a) att man söker nå en lösning på erfarenhetsbasis i fråga om problemen
beträffande handeln med produkter av jordbruk och fiske, syftande
till en ökning av denna handel, under hänsynstagande till de speciella regleringar
för jordbruket som föreskrivs i Romfördraget och den absoluta nödvändigheten
av att garantera icke-diskriminatorisk behandling beträffande
handeln med jordbruksvaror inom hela frihandelsområdet;
(b) att den första rapporten från OEEC:s jordbruks- och livsmedelskommitté
på ministernivå tages som utgångspunkt för en dylik ny lösning;
(c) att OEEC:s jordbruks- och livsmedelskommitté på ministernivå konsulteras
i samband med förhandlingarna mellan den gemensamma marknadens
nya institutioner och de övriga europeiska länderna;
(d) att de länder som åtnjuter samväldespreferenser konsulteras under
loppet av förhandlingarna, för att man skall kunna taga hänsyn till deras
legitima intressen;
(e) att förhandlingarna icke uteslutande koncentreras till de stora principerna
utan även innefattar en närmare undersökning av de mot varandra
stående intressena -— vara för vara och land för land;
(f) att den traktat som innehåller bestämmelser rörande jordbruksförhållandena
och avtalet om frihandelsområdet formligen förbindes med varandra;
och
(g) att den av församlingen föreslagna arbetsgruppen med uppgift att utreda
problemen beträffande en gemensam marknad på jordbruksområdet
om den blir tillsatt — även innefattar representanter för övriga medlemsstater
för att bereda dessa möjligheter att medverka vid förhandlingarna;
10. som ävenledes erinrar om att tillkomsten av frihandelsområdet kommer
att medföra ett alltmera ökat inbördes beroende för de deltagande staterna,
11. rekommenderar ministerkommittén:
(i) att särskilda åtgärder vidtages inom ramen för OEEC för att få till
stånd ett kontinuerligt samarbete mellan medlemsregeringarna, syftande till
en successiv samordning av deras allmänna ekonomiska politik samt finansoch
handelspolitik, ävensom för att få till stånd åtgärder från regeringarnas
sida, syftande till att uppnå och vidmakthålla full och effektiv sysselsättning
samt stor och ständigt växande efterfrågan på alla områden;
(ii) att medlemsregeringarna undviker åtgärder, som kan ge anledning
till ekonomiska svårigheter för de utomeuropeiska länderna och som kan
föranleda dessa att fjärma sig från den demokratiska världen;
(iii) att frihandelsområdets institutioner tillskapas enligt ett gemensamt
förslag av Organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete och den europeiska
kommissionen samt att de utformas så, att ett effektivt samarbete
mellan dessa två organ kommer till stånd, för vilket syfte de bör förläggas
till samma plats;
12. rekommenderar likaledes att OEEC:s råd av ministerkommittén uppmanas
att vidtaga de åtgärder som må vara möjliga enligt de framställda
förslagen samt att, vad beträffar framtiden, rådgivande församlingen beredes
tillfälle att följa förhandlingarna och den praktiska utformningen av
avtalet om frihandelsområdet genom att den får all nödig information från
de ansvariga organen och genom att den erhåller befogenhet att delga dessa
organ sin åsikt om uppkommande problem.
21
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Rekommendation 157
om samordning av medlemsstaternas politik vid behandlingen i GATT
av fördraget om Europeiska ekonomiska unionen
Församlingen,
som erinrar om att den vid upprepade tillfällen uppmanat medlemsstaterna
att antaga en gemensam politik i de internationella organisationer som
de anslutit sig till;
som erinrar om att den i sin vid maj sessionen antagna rekommendation
med särskild tillfredsställelse hälsade tillkomsten av Europeiska ekonomiska
unionen, såsom utgörande ett betydelsefullt steg mot europeisk enhet och
ett viktigt bidrag till bevarandet av världsfreden;
som erinrar om att ministerkommittén den 13 december 1957 antog en resolution
(57) 26, vari den fastslog »sin övertygelse att den internationella
situationen gör det allt nödvändigare, att medlemsstaterna utformar och
tillämpar en gemensam politik beträffande alla frågor av vital betydelse för
Europa»;
som erinrar om att GATT:s signatärmakter under de kommande månadernas
diskussioner skall avgöra, huruvida Romfördragen står i överensstämmelse
med föreskrifterna i allmänna avtalet om tullar och handel;
som erinrar om att »de sex» ständigt gett uttryck för sin beslutsamhet att
stärka de europeiska ländernas solidaritet och särskilt betonat sin varma
önskan att andra europeiska stater skall ansluta sig till den gemensamma
marknaden, antingen på bilateral eller multilateral grundval;
som särskilt erinrar om att i anslutning därtill förhandlingar upptagits
för att vidga Europeiska ekonomiska unionen genom att till den ansluta
andra medlemsstater i ett frihandelsområde,
rekommenderar ministerkommittén att medlemsstaterna konsulterar varandra
för att samordna sina ställningstaganden i de kommande diskussionerna
inom GATT rörande Europeiska ekonomiska unionen; och
rekommenderar även ministerkommittén att uppmana OEEC:s ministerråd
att taga upp detta ärende på dagordningen för den interministeriella
kommittén, inom vilken förhandlingarna om frihandelsområdet för närvarande
pågår, som varande det lämpligaste organet för detta syfte.
Resolution 125
om politiska, sociala och ekonomiska synpunkter på fördraget rörande
Europeiska atomenergiunionen (Euratom)
Församlingen,
som ånyo ger uttryck för sin övertygelse, att Västeuropa endast genom
att samordna sina ansträngningar kan få till stånd en snabb och effektiv utbyggnad
av atomkraften och sålunda säkerställa sin framtida självförsörjning
på energiområdet,
1. lyckönskar de sex i mellanstatliga kommittén deltagande regeringarna
till avslutandet av fördraget om Europeiska atomenergiunionen (Euratom);
2. uppmärksammar med tillfredsställelse att fördraget på viktiga punkter
-—• principen om att organisationen skall stå öppen för anslutning av
utomstående stater, samarbetet med OEEC, säkerhetskontrollen, sammankopplingen
av Euratom med den allmänna gemensamma marknaden och
inrättandet av en ekonomisk och social kommitté — överensstämmer med
de önskemål som tidigare framförts av rådgivande församlingen;
22
Kungl. Maj.ts proposition nr i29 år 1958
3. inbjuder de medlemsstater som hittills icke ansett sig kunna ingå i
Euratom att om möjligt ompröva sin inställning och — i det fall att de icke
är i stånd att ansluta sig — utarbeta konkreta planer för samarbete med de
sex medlemmarna av Euratom i frågan om speciella projekt;
4. understryker den särskilda vikten av ett nära samarbete med OEEC i
frågan om planering av gemensamma företag för att undvika uppkomsten
av dubbelarbete och oekonomisk användning av resurserna;
5. understryker nödvändigheten av att Euratoms politik samordnas med
en allmän politik för energiförsörjningen;
6. fäster uppmärksamheten vid risken för att olika prioritetsförmåner,
som enligt fördraget kan beviljas enskilda nationella reaktorprojekt, äventyrar
en väl avvägd utveckling av organisationens politik;
7. förordar att den privata företagsamheten får spela en tillbörlig roll vid
förverkligandet av unionens program i enlighet med fördragets syften;
8. betonar att de åtgärder som vidtages till skydd för hälsa och säkerhet
bör göras så betryggande som möjligt och bör täcka icke endast atomenergianläggningarna
utan även de andra fall där faromoment kan uppstå, t. ex.
i samband med det allt mera utbredda bruket av radio-isotoper;
9. understryker det förhållandet att det med tanke på utbildningen av
specialister på området kan visa sig nödvändigt att vidtaga särskilda åtgärder
för att höja den allmänna undervisningsnivån i medlemsstaterna;
10. uppmanar de sex staternas parlament och regeringar att söka genomföra
en snabb ratificering av fördraget;
11. samt hemställer att Europarådets ministerkommitté och interimskommittén
för Euratom och den gemensamma marknaden ingår ett avtal, innehållande
föreskrift bl. a. att atomenergikommissionen årligen skall sända
en rapport till rådgivande församlingen, som skall diskuteras vid gemensamma
möten mellan sexstatsförsamlingen och rådgivande församlingen,
samtidigt med en rapport från OEEC.
Resolution 126
om politiska, ekonomiska, sociala och jordbrukspolitiska synpunkter
på fördraget rörande Europeiska ekonomiska unionen
Församlingen,
som ånyo ger uttryck för sin vid flerfaldiga tillfällen tillkännagivna uppfattning
att de västeuropeiska länderna endast om de sammanslår sina
mänskliga och materiella resurser kan garantera stabilitet och livskraft inom
näringslivet och spela en betydelsefull roll i världspolitiken;
som är av uppfattningen att den nya Europeiska ekonomiska unionen representerar
det viktigaste steg som hittills tagits i riktning mot europeisk
enhet,
1. lyckönskar de sex regeringarna, som deltager i mellanstatliga kommittén,
till avslutandet av fördraget rörande Europeiska ekonomiska unionen;
2. fäster de övriga medlemsstaternas uppmärksamhet på den ekonomiska
styrka som de skulle vinna genom att, i mån av möjlighet, ansluta sig till den
nya unionen och understryker det faktum att de på detta sätt skulle bidraga
till politisk, ekonomisk och social enhet i det fria Europa;
3. uttrycker sin övertygelse att fördraget kommer att tillämpas på sådant
sätt, att det främjar en ekonomisk integration av det fria Europa i dess helhet
inom ramen för ett allt större ömsesidigt beroende inom världsekonomien;
-
23
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
4. förordar att man söker tillämpa fördraget på sådant sätt, att andra
medlemsstaters anslutning underlättas, antingen inom ramen för ett europeiskt
frihandelsområde eller genom något annat arrangemang, samt att
hänsyn därvid tages till existerande olikheter i fråga om ekonomisk utveckling;
5.
understryker det stora behovet av vaksamhet för att undvika att det
uppstår en avskärmad protektionistisk ekonomi genom att restriktionerna
gentemot icke-medlemsstater skärpes;
6. uppmärksammar med tillfredsställelse att unionen i princip omfattar
alla sektorer inom näringslivet, inklusive jordbruket, och betonar att fördragets
mycket elastiska bestämmelser på det sistnämnda området kräver
en fast tillämpning för att säkra en mera effektiv användning av Europas
jordbruksresurser;
7. understryker att det i fråga om jordbruket blir nödvändigt att i början
av den första perioden tillsätta en ständig arbetsgrupp för att först utarbeta
och därefter övervaka den successiva tillämpningen av en gemensam jordbrukspolitik,
grundad på gemensamma organisationer; denna arbetsgrupp
bör förestås av sex politiska personligheter, tillsatta av resp. regeringar med
parlamentens samtycke; arbetsgruppens slutsatser kan, under förutsättning
att de godkännes av den europeiska kommissionen, tjäna som grundval för
de förslag som kommissionen enligt fördraget har att framställa till ministerrådet
efter att ha inhämtat rådgivande kommitténs och parlamentariska
församlingens synpunkter;
8. hemställer att yrkesorganisationerna ges den plats som tillkommer dem
i den ekonomiska och sociala kommittén och att organisationernas representanter
i denna utses med deras samtycke;
9. uttrycker önskemålet att flyttande arbetare beredes tillfälle att överföra
en tillräcklig del av sina lönemedel i syfte att möjliggöra för dem att
anskaffa lämpliga bostäder och medföra familjerna;
10. uppmanar de sex staternas regeringar att endast medge ett fåtal undantag
från principen om rätt till bosättning och att draga fördel av det
arbete som redan utförts inom Europarådet i syfte att uppnå ömsesidigt erkännande
av examina och betyg;
11. hemställer att den sociala lagstiftningen i berörda länder samordnas
så snabbt som möjligt i samförstånd med arbetsgivare- och arbetstagareorganisationerna,
samt att på det sociala området tillbörlig hänsyn tages till
innehållet i den europeiska sociala stadga som utarbetas inom Europarådet;
12. hemställer att man genom nationell lagstiftning med bistånd från
sociala fonden bereder arbetarna största möjliga skydd vid arbetslöshet;
13. uppmanar de sex staternas regeringar att tillse att kompetenta representanter
för industri, jordbruk och handel ingår bland de personer som
utväljs för unionens ledning, varigenom man bidrar till att säkerställa
största möjliga effektivitet inom unionens styrelse;
14. hänvisar till att i unionen ingår även de transoceana länder och territorier
med vilka vissa av unionens stater är förenade och fäster uppmärksamheten
vid nödvändigheten av att finna metoder för att samordna denna
bindning av de transoceana områdena till unionen med tillskapandet av ett
frihandelsområde, innefattande unionen;
15. förklarar, i frågan om de transoceana territoriernas förbindelser med
unionen, att territoriernas behov och önskemål bör i samband med fördragets
tillämpning göras till föremål för gemensamma rådplägningar på jämnställd
fot mellan européer och afrikaner;
16. understryker sitt intresse för tillämpningskonventionen, vilken är av
-
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
sedd att säkerställa effektivt samarbete med representanterna för folken i
de transoceana länderna och territorierna i vad beträffar unionens investeringspolitik
i dessa länder och på detta sätt garantera, att den kommer att
bidraga till dessa folks ekonomiska, sociala och politiska utveckling;
17. uppmanar de sex staternas regeringar och parlament att göra alla ansträngningar
för att säkerställa en snabb ratificering av fördraget.
Resolution 130
om förbindelserna mellan Europarådets församling och sexstatsunionerna
Församlingen,
som välkomnar de sex utrikesministrarnas resolution, vilken avser att
åstadkomma partiell överensstämmelse i fråga om dessa staters representation
i sexstatsgruppens församling och rådgivande församling;
som anser att andra åtgärder måste vidtagas för att bevara och stärka
känslan för en gemensam uppgift hos de stater som arbetar på att få till
stånd sexstatsunionerna och de vilka tillhör den vidare europeiska kretsen;
som hänvisar till att förbindelserna mellan Europarådet och Kol- och stålunionen
reglerats i ett protokoll i Paris den 18 äpril 1951,
ger församlingens ordförande i uppdrag att taga kontakt med de ifrågavarande
organen inom de nya sexstatsunionerna i syfte att förbereda en
överenskommelse, avseende bl. a.:
(a) att årsrapporterna från de verkställande kommissionerna inom Europeiska
ekonomiska unionen och Europeiska atomenergiunionen skall översändas
till rådgivande församlingen; på begäran skall även årsrapporten
från Europarådets ministerkommitté översändas till de europeiska kommissionerna;
(b)
att möten anordnas regelbundet mellan rådgivande församlingen och
sexstatsunionernas församling för att dryfta frågor av gemensamt intresse;
(c) att sexstatsunionernas församling sänder en rapport till rådgivande
församlingen på begäran av dennas ordförande, samt att den rådgivande
församlingen å ena sidan sänder en rapport till sexstatsunionernas församling
på begäran av denna församlings ordförande;
(d) att möten mellan de tre europeiska församlingarnas byråer hålles
minst två gånger om året för att diskutera problem av ömsesidigt intresse
och utbyta informationer rörande verksamheten inom de tre församlingarna,
de föreslagna tidpunkterna för dessas möten, de frågor som upptagits
på dagordningen och alla andra problem som lämpligen bör göras till föremål
för samordning; dessa möten skall begagnas för att hålla den allmänna
opinionen informerad rörande utvecklingen i allmänna frågor av intresse
för den europeiska kretsen av stater;
(e) att sexstatsunionernas församling och rådgivande församlingen normalt
skall sammanträda på samma plats.
Resolution 131
om partiell överensstämmelse i frågan om representationen i sexstatsförsamlingen
och i rådgivande församlingen
Församlingen,
som ånyo önskar ge uttryck för sin ståndpunkt, att det är av största betydelse
för den vidare europeiska enheten, att nära förbindelser kommer
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958 25
till stånd mellan sexstatsförsamlingen och Europarådets rådgivande församling,
välkomnar den resolution som antagits av utrikesministrarna i de sex
medlemsstaterna i Euratom och den gemensamma marknaden rörande partiell
överensstämmelse i frågan om representationen i de två församlingarna
och vari uttalas:
»Utrikesministrarna i Kungadömet Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland,
Franska Republiken, Italienska Republiken, Storhertigdömet Luxemburg
och Kungadömet Nederländerna,
förbinder sig att för sina respektive parlament vid lämplig tidpunkt framlägga
förslag om, att i princip hälften av de representanter som respektive
parlament utser till de europeiska unionernas församling samtidigt skall vara
ombud i Europarådets konsultativa församling. I frågan om representationen
för Belgiens, Luxemburgs och Nederländernas parlament, som endast har
rätt till ett mindre antal representanter i de ovannämnda församlingarna,
varigenom det blir svårare för dessa länder att delta i verksamheten i dess
helhet i församlingen och dess utskott, må emellertid överensstämmelsen
i fråga om representation begränsas till en tredjedel av representanterna»;
hemställer att representanterna i församlingen för de sex staterna uppmanar
sina regeringar att för parlamenten framlägga de förslag som är nödvändiga
för att genomföra de sex utrikesministrarnas resolution.
Resolution 139
om europeiskt samarbete på atomenergiområdet
Församlingen,
1. lyckönskar de sex staternas regeringar och parlament till ratificeringen
av fördraget om Europeiska atomenergiunionen;
2. upprepar sin maning till de övriga medlemsstaterna i Europarådet att
i enlighet med artikel 206 i fördraget ansluta sig till de sex Euratom-staternas
arbete;
3. betonar ånyo behovet av nära samarbete mellan Euratom och OEEC
för att få till stånd gemensamma anläggningar, syftande till att undvika
dubbelarbete och slöseri med resurserna;
4. hemställer att interimskommittén för Euratom och OEEC:s ministerråd
undersöker, huruvida det vore önskvärt att säkerhetskontrollen inom
de sex staternas territorium anförtros åt Euratoms organ och även, med
hänsyn till likheten mellan kontrollsystemen inom OEEC, Internationella
atomenergiorganet och Förenta Staternas verksamhet på området, utreder
huruvida Internationella atomenergiorganet och Förenta Staternas organ (i
vad beträffar materiel som regleras i bilaterala avtal mellan de europeiska
länderna och Förenta Staterna) borde anförtro säkerhetskontrollen inom
de sex staternas territorium åt Euratoms organ, under det att kontrollen
inom de övriga OEEC-länderna utövas av Europeiska atomenergiunionen;
5. uppmanar interimskommittén för Euratom och atomstyrelsen inom
OEEC att så snart som möjligt bilda en gemensam kontrolltjänst för hälsoskyddet
beträffande arbetare inom atomindustrin och befolkningen i allmänhet,
samt att överväga huruvida denna kontroll borde utövas av Euratom
inom de sex staternas territorium och av Europeiska atomenergiunionen
i OEEC:s övriga medlemsstater.
SI Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 129
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
Resolution 142
om frigivning av politiska fångar i Central- och Östeuropa
Församlingen,
som hänvisar till sin resolution 107 om åtgärder för att utverka frigivning
av politiska fångar i Central- och Östeuropa;
som konstaterar att ett stort antal politiska fångar alltjämt icke frigivits
och att en ny våg av arresteringar och deportationer har ägt rum i Ungern
och i Sovjet-zonen i Tyskland,
uppmanar ånyo världsopinionen att yrka på omedelbar frigivning av
dessa fångar.
Resolution 145
om medlemsstaternas politik beträffande förbindelserna mellan öst och Väst
Församlingen,
som hållit en allmän debatt rörande den senaste utvecklingen i den internationella
situationen, varvid särskild uppmärksamhet ägnats åt:
(i) den resolution rörande stärkande av det europeiska samarbetet som
antogs av Europarådets ministerkommitté den 13 december 1957;
(ii) den deklaration och kommuniké som utfärdades vid NATO-mötet
på regeringschefsnivå den 19 december 1957;
(iii) de förslag rörande förhandlingar mellan öst och Väst som framförts
i olika skrivelser, budskap och noter från den sovjetiske premiärministern;
(iv)
president Eisenhowers svar på premiärminister Bulganins skrivelse
den 10 december 1957;
som välkomnar ikraftträdandet den 1 januari 1958 av fördragen rörande
den gemensamma marknaden och Euratom, vilka är uttryck för viljan hos
folken i de sex staterna att bilda en stark och fast sammansluten ekonomisk
union och därigenom ge ett praktiskt föredöme åt rörelsen för europeisk
enhet;
som även välkomnar de resolutioner, varmed OEEC:s ministerråd tillskapat
Europeiska atomenergiunionen och deklarerat sin beslutsamhet att
bilda ett frihandelsområde,
anser att Europarådets medlemsstaters politik i fråga om Öst-Väst-förbindelserna
bör innefatta följande:
»1. Medlemsstaterna bör förbli trogna de utfästelser som de givit om att
rådföra sig med de övriga västeuropeiska staterna, innan de tager initiativ
rörande viktiga internationella politiska problem.
2. Västmakterna måste vara redo att ingå i förhandlingar på högsta nivå
med Sovjetunionen, samtidigt som de avvisar begreppen ''kapitalistiska och
socialistiska stater’, sådana de används av Sovjetunionen i dessa sammanhang.
Det är oundgängligen nödvändigt att varje Öst-Väst-konferens på
»topp»nivå, om den skall kunna ge resultat, grundligt bereds i förväg med
de metoder som är bäst ägnade att leda till framgång. Västmakterna måste
göra en gemensam ansträngning att samordna sin politik.
3. Västmakterna bör verka för ett återupptagande av förhandlingarna rörande
kontrollerad nedrustning och i detta syfte bör Sovjetledarnas avsikter
utforskas.
4. Det fria Europa kan icke slutligt erkänna status quo i Europa, vilket
bl. a. skulle innebära en fortsatt delning av Tyskland. Någon permanent
Kungl. Maj:ts proposition nr 129 år 1958
27
uppgörelse med Sovjetunionen kan icke komma till stånd, så länge detta
problem kvarstår olöst.
5. Västern måste förbli lojal mot principen, att alla folk, inklusive Östeuropas
nationer, har rätt att själva välja sin politiska styrelseform.
6. Det är av vital betydelse, att västmakterna och de ''underutrustade’
områdena i världen föres närmare varandra på grundval av ömsesidig hjälp,
förtroende och respekt. Västmakterna måste vara beredda att göra en mycket
större ansträngning för att höja dessa länders levnadsstandard utan att
pålägga dem villkor som kan äventyra deras frihet.»
Yttrande 26
om förbindelserna mellan Europarådet och OEEC
Församlingen,
som hänvisar till att regeringarna och folken inom sexstatsgruppen är
beslutna att bilda en stark och fast sammansluten enhet;
som hänvisar till att regeringarna i de sex staterna och i de nio nu måste
visa sin vilja att samarbeta för en allt fastare sammanslutning i syfte att
befästa den vidare europeiska enheten;
som anser att samarbetet mellan de femton staterna eller de sjutton kommer
att vinna förnyad styrka, om OEEC och Europarådet sammanslås till
en enda kraftigare och effektivare organisation;
som anser att en sammanslagning av Europarådet och OEEC icke bör
fördröjas i avvaktan på utgången av förhandlingarna rörande frihandelsområdet,
då en sådan sammanslagning i och för sig är befogad;
som hänvisar till att de senaste diskussionerna inom OEEC:s och Europarådets
sambandskommittéer icke berörde de mera betydelsefulla bland förslagen
i tillförordnade generalsekreterarens rapport, vilken gav uttryck
för tanken bakom de beslut som fattades av ministerkommittén i dess resolutioner
(56) 24 och (57) 10;
som av ministerkommittén mottagit hemställan om ett yttrande över tillförordnade
generalsekreterarens rapport (dok. 682),
rekommenderar ministerkommittén:
1. att göra allt som står i dess makt för att inom en nära framtid få till
stånd en sammanslagning mellan OEEC och Europarådet på sådant sätt,
att den rådgivande församlingen samtidigt blir OEEC:s församling;
2. att behandla denna fråga såsom ett viktigt politiskt problem som bör
dryftas på regeringsnivå;
3. att under mellantiden kontakta de portugisiska och schweiziska regeringarna
i syfte att avgöra i vilken utsträckning särskilda åtgärder blir nödvändiga
för att tillgodose dessa länders särställning;
4. att regelbundet hålla församlingen informerad rörande förhandlingarnas
gång.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1958 A:210 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående medel för år 1958 till bostadslån åt domänverkets fast anställda skogsarbetare, m. m. a1 i texten
- UU 1958 A:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Europarådets rådgivande församling år 1957 och 1958 vid s. 1 i texten