Sök i Ratio Lex

Angående förflyttning av Söderbygdens vattendomstol

1958-03-14 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:130, Angående förflyttning av Söderbygdens vattendomstol

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

1

Nr 130

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående förflyttning

av Söderbygdens vattendomstol; given Stockholms

slott den 14 mars 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla det förslag, om

vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Söderbygdens vattendomstols kansli skall

flyttas från Stockholm till Växjö.

1 Bihnng till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 130

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

Utdrag av protokollet över jnstitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den lb mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga om förflyttning

av Söderbygdens vattendomstol och anför därvid följande.

I skrivelse till Kungl. Maj:t (nr 209) har 1955 års riksdag anhållit om

utredning angående förflyttning av Söderbygdens vattendomstol, som för

närvarande har sitt kansli förlagt i Stockholm, till lämplig plats inom dess

eget domsområde. Chefen för justitiedepartementet har, jämlikt bemyndigande

av Kungl. Maj :t den 2 mars 1956, tillkallat lagmannen Nils Viklund

att såsom sakkunnig inom departementet verkställa utredning angående

vattendomstolarnas organisation och därmed sammanhängande frågor.

Bland de uppgifter, som enligt direktiven anförtrotts utredningen, har ingått

den av 1955 års riksdag väckta frågan om förflyttning av Söderbygdens

vattendomstol. Utredningsmannen har den 30 augusti 1957 avgivit ett

betänkande (stencilerat) med förslag i frågan

Sedan betänkandet varit föremål för remissbehandling och ärendet ytterligare

beretts inom justitiedepartementet, anhåller jag nu att få upptaga

frågan.

Vattendomstolens domsområde m. m.

Enligt 11 kap. 9 § vattenlagen den 28 juni 1918 skall antalet vattendomstolar

i riket bestämmas av Kungl. Maj :t. Gränserna för de till varje vattendomstol

hörande områdena skall följa vattendelare mellan olika vattensystem

på sätt Kungl. Maj:t närmare förordnar. Med stöd härav har i kungörelse

den 10 juni 1949 (nr 326) vattendomstolarnas antal bestämts till

fem, av vilka en benämnes Söderbygdens vattendomstol. Domsområdet för

denna vattendomstol skall jämlikt samma kungörelse omfatta Nyköpingsåns

och söder därom belägna, i Östersjön utfallande vattendrags områden

samt Gotland ävensom de sydliga västkustvattendragens områden till och

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

3

med Lagans nederbördsområde. Genom kungörelsen har vidare förordnats,

att Söderbygdens vattendomstols kansli tillsvidare skall vara förlagt till

Stockholm — således utanför domstolens eget område — dit det varit förlagt

alltsedan vattendomstolarna inrättades den 1 januari 1919.

Vid vattendomstolen tjänstgör för närvarande en vattenrättsdomare, en

biträdande vattenrättsdomare, två vattenrättsingenjörer, en vattenrättssekreterare,

en biträdande vattenrättssekreterare samt en vattenrättsamanuens

(protokollssekreterare). Kontors- och skrivpersonalen uppgår till fyra personer.

Antalet befattningshavare vid vattendomstolen är sålunda sammanlagt

11.

Utredningsmannens förslag

Vad beträffar frågan om förflyttning av domstolen från

Stockholm bör ske framhåller utredningsmannen till en början, att

Söderbygdens vattendomstols kansli varit förlagt till Stockholm under en

tidrymd av inemot 40 år och att man därför icke på förflyttningsfrågan bör

lägga enbart de synpunkter, som i och för sig kunde ha anlagts om det

gällt att placera en nyinrättad domstol. För en lokal förläggning av domstolskansliet

talar det principiella kravet, att en underdomstol helst bör

vara belägen inom sitt domsområde eller i omedelbar närhet därav. Skälen

härtill torde i första hand vara två. För det första är det önskvärt att en

underrättsdomare förvärvar intim kännedom om den bygd i vilken han har

att verka och om bygdens befolkning och dess levnadsförhållanden. Fn sådan

kännedom kan lättare vinnas av den, som är boende inom det område

varom fråga är, och den måste sägas vara av särskilt stor betydelse vid

vattenrättsskipningen, där det ofta gäller att bedöma ingrepp som intimt

berör bygden och befolkningen. För det andra torde det rent psykologiskt

förhålla sig så, att befolkningens förtroende för domstolen blir större om

den är belägen inom domsområdet än om den ligger utanför detta område.

I anslutning till det sagda anmärkes, att de stora domsområden, om vilka

det är fråga inom vattenrättsskipningen, medför att möjligheten att vinna

kontakt med bygd och befolkning gör sig mindre starkt gällande i fråga om

en vattendomstol än när det gäller exempelvis en häradsrätt. Därmed är

dock icke sagt, att synpunkten är utan betydelse beträffande vattendomstolarna

i det att möjligheten i varje fall måste bli större vid förläggning

inom domsområdet än vid förläggning till Stockholm.

Beträffande målens lokala fördelning inom domsområdet hänför sig utredningsmannen

bl. a. till tre, såsom bilagor vid betänkandet fogade tabeller,

vilka under utredningen upprättats med ledning av uppgifter, som lämnats

av vattenrättsdomaren vid vattendomstolen. Vid betänkandet har jämväl fogats

en karta utvisande fördelningen av målen den 1 oktober 1956. Tabellerna

och kartan torde få fogas såsom bilagor till detta protokoll (bil. A—D).

Utredningsmannen framhåller, att flertalet av målen under senare år varit

lokaliserat till domsområdets sydligare delar, samt uppställer frågan, om

den nuvarande geografiska fördelningen av målen på områdets olika delar

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

kan väntas bestå i framtiden eller huruvida någon mer påtaglig förskjutning

kan beräknas äga rum. I detta hänseende omnämner utredningsmannen

först, att målens lokalisering undersökts för de två perioderna 1946—

1950 och 1951—1955. Denna analys visar, att koncentrationen till SkåneBlekinge-Halland-Småland-öland

var praktiskt taget av samma storleksordning

under båda dessa perioder och att av målen hänförde sig under åren

1946—1950 36,6 procent och under åren 1951—1955 46,2 procent till Skåne

och Blekinge (jfr bil. C). Det har alltså under sistnämnda period kunnat

konstateras en ökning av målförekomsten i de sydligaste delarna av området

i förhållande till de nordligare delarna. Någon säker p-ognos kan

emellertid icke uppställas på grund härav. Man synes dock berättigad utgå

ifrån att målens nuvarande lokala fördelning inom domsområdet i stort sett

kommer att visa sig representativ även för en överskådlig framtid.

Utredningsmannen kommer härefter in på frågan om vattendomstolens

tjänsteresor. Enligt vattenlagen skall huvudförhandling i vattenmålen hållas

vid syn på stället eller, där målet kan prövas utan syn, på annan plats

som är för parterna välbelägen. Vattendomstolens ledamöter måste på grund

därav företaga resor inom domsområdet. Enligt utredningsmannens mening

kommer en förflyttning av domstolskansliet att medföra en omläggning

av hela tekniken för resornas anordnande. Besorna ordnas nu för det

mesta såsom bilresor. Därvid tillgår i allmänhet så att mål från olika delar

inom domsområdet sammanföres och behandlas under en och samma resa,

som ofta blir en resa över praktiskt taget hela domsområdet. Erfarenhet

från annat håll har givit vid handen, att en lokal förläggning torde komma

att medföra, att resorna blir fler men i gengäld mindre omfattande. De

långa resorna med Stockholm som utgångspunkt spänner ofta över en tid

av omkring tio dagar per resa. Man kan enligt utredningsmannens mening

icke bortse från, att dessa resor ur såväl fysisk som psykisk synpunkt måste

bli ansträngande. En förläggning inom domsområdet skulle göra det enklare

att likformigt avverka målen inom olika delar av området samt öka

möjligheten att göra extraresor för handläggning av enstaka särskilt brådskande

mål.

Rörande domstolsledamöternas tjänsteresor anför utredningsmannen vidare

:

Bortser man från att en förflyttning från Stockholm till lämplig ort inom

domsområdet möjligen kan tänkas få viss inverkan på resandets omfattning,

lär det vara uppenbart, att resornas sammanlagda längd och därmed även

restiderna kommer att förkortas genom en sådan förflyttning. Domstolsresorna

företages nu, såsom framgår av vad nyss sagts, i stor utsträckning med

bil. Anledning finnes att antaga att detta blir fallet jämväl framdeles. Vad

som här anförts beträffande de kortare restiderna torde utan inskränkning

gälla bilresorna. Beträffande domstolsresor företagna med järnväg bör däremot

framhållas, att en stor del av domsområdet bekvämt kan nås med natttåg

från Stockholm, varför vanlig arbetstid ofta icke behöver användas för

resor till sådana trakter, om kansliet jämväl i fortsättningen skulle bli kvar

i huvudstaden. Dessutom torde i detta sammanhang böra erinras om att reguljära

flygförbindelser numera upprätthålles mellan Stockholm och ett flertal

platser inom skilda delar av domsområdet.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

5

1 fråga om resekostnaderna, som till största delen drabbar statsverket,

finner utredningsmannen det självfallet, att dessa blir större om resorna anträds

med Stockholm som utgångspunkt än om de företages från någon ort

inom domsområdet.

Efter att bl. a. ha framhållit, att en förläggning till kansliort inom domsområdet

torde komma att medföra lugnare dagliga arbetsförhållanden än

den nuvarande förläggningen till Stockholm, övergår utredningsmannen till

att behandla vattendomstolens lokalfråga. Vattenrättsdomaren har betonat,

att domstolens lokalproblem — såväl i vad angår utrymmen för arbets- och

sammanträdesrum som beträffande arkivutrymmen — oundgängligen fordrar

en snabb lösning. Domstolen disponerar för närvarande lokaler vid Vasagatan

i Stockholm i samma hus som Österbygdens vattendomstol. Även sistnämnda

domstol är eller kommer inom kort att bli i behov av ökat utrymme.

Enligt vad utredningsmannen inhämtat från byggnadsstyrelsen är möjligheterna

att bereda båda domstolarna ökat utrymme i detta hus begränsade.

Troligen kan byggnadsstyrelsen icke räkna med att för domstolarnas

räkning komma i besittning av mer än ytterligare sex rum i huset. Dessa rum

torde till största delen behöva tagas i anspråk vid en blivande utvidgning

av Österbygdens vattendomstol.1 En möjlig lösning torde under sådana förhållanden

vara, att Söderbygdens vattendomstol får flytta till helt nya lokaler.

Det förefaller under nuvarande förhållanden bli förenat med vissa svårigheter

att på ett rationellt sätt ordna lokalfrågan i Stockholm under det att

större möjligheter torde stå till buds i landsorten. Såvitt utredningsmannen

kunnat finna, torde en utflyttning av Söderbygdens vattendomstol därför

främja lösningen av lokalfrågan.

Utredningsmannen berör härefter vissa skäl som talar för att en förflyttning

från Stockholm icke kan anses påkallad och framhåller därvid inledningsvis

att, såvitt utredningsmannen har sig bekant, det icke från något

håll gjorts gällande, att vattendomstolens förläggning utanför domsområdet

skulle ha medfört, att domstolen fullgör sina uppgifter mindre förtjänstfullt

än de övriga vattendomstolarna i riket. Utredningsmannen kan vitsorda

detta förhållande. Beträffande rekryteringsmöjligheterna för den juridiska

och tekniska personalen anför utredningsmannen, att dessa torde ställa sig

förmånligare vid förläggning till Stockholm än vid förläggning till landsorten.

Erfarenheten har visat, att tjänsterna som domare vid en till Stockholm

förlagd domstol anses mer eftersträvansvärda än motsvarande tjänster

i landsorten. Samma sak gäller den juridiskt utbildade personalen i övrigt,

därvid dock beträffande vattenrättssekreterartjänsterna möjligen kan göras

den reservationen, alt rekryteringen i viss mån kan underlättas om den nya

kansliorten blir en hovrättsstad. I fråga om den tekniska personalen kan

man våga antaga, att ingenjörstjänsterna skulle locka fler kvalificerade sökande

vid en förläggning till Stockholm än vid en förläggning inom domsområdet.

De sista årens erfarenheter från övriga i landsorten förlagda vat
1

Jfr II ht 1958 s. 71—72; SU 2 s. 17.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

tendomstolar har emellertid givit vid handen, att någon svårighet att över

huvud taget få kvalificerade sökande till ingenjörstjänsterna icke försports,

sedan dessa tjänster blev föremål för lönereglering.

Ett annat skäl som talar mot en förflyttning från Stockholm är att den gemensamma

förläggningen av Söderbygdens och österbygdens vattendomstolar

otvivelaktigt medfört fördel därutinnan, att tankeutbyte och utbyte av

erfarenheter mellan ledamöterna av de båda domstolarna lätt kan äga rum.

Denna fördel försvagas emellertid, om lokalfrågan för vattendomstolarna i

Stockholm blir löst på det sätt, att domstolarna icke längre blir placerade

i samma hus. En förläggning till Stockholm underlättar vidare självfallet

kontakten mellan domstolen och vissa myndigheter, med vilka domstolen

behöver samarbeta. Sålunda är det icke betydelselöst, att kontakt lätt kan

åvägabringas mellan vattendomstolen samt exempelvis kammarkollegiet,

vattenfallsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

och andra centrala myndigheter. Även partsombud och tekniker, som anlitas

av parterna i målen, är i stor omfattning bosatta i Stockholm, och kontakt

kan därför lättare nås med dessa vid en förläggning dit. Å andra sidan kan

vid förläggning till en residensstad i landsorten vinnas lätt och smidig kontakt

med de olika länsmyndigheterna (länsstyrelse, lantbruksnämnd, hushållningssällskap,

länsarbetsnämnd etc.) inom det län, där kansliet är beläget.

Betydelsen härav försvagas av att domsområdet omfattar ett flertal

län.

Efter att i betänkandet ha behandlat vissa synpunkter, ur vilka det synes

likgiltigt eller svårt att bedöma huruvida en förflyttning är påkallad, uttalar

utredningsmannen sammanfattningsvis följande.

Utredningsmannen har mot varandra vägt de skäl, som enligt vad ovan

sagts talar för en förläggning i Stockholm, och de skäl, som talar för en

placering av kansliet inom domsområdet. Ehuru de praktiska skälen för

ett bibehållande av Stockholm som kansliort måste anses värda stort beaktande,

har emellertid utredningsmannen för sin del funnit dessa skäl icke

vara av samma styrka som skälen för en lokal placering. Bland sistnämnda

skäl vill utredningsmannen i första hand peka på det principiella kravet,

att en domstols kansli bör vara beläget inom domsområdet. Stor betydelse

bör även tillmätas den geografiska fördelningen av målen, vilken fördelning

visar en vida större måltäthet inom den sydliga delen av domsområdet än

inom den norra delen. Vid sådant förhållande framstår det som en anomali,

att domstolen skall ha sin kansliort närmare den »målfattiga» delen av

domsområdet och t. o. m. norr därom. Utredningsmannen har slutligen fäst

stor vikt vid att vattendomstolens resor kan ordnas smidigare och bli mindre

tröttande vid en lokal än vid en central förläggning.

På grund av vad sålunda anförts förordar utredningsmannen, att Söderbygdens

vattendomstols kansli från och med dag, som fastställs av Kungl.

Maj :t, överflyttas till lämplig ort inom vattendomstolens domsområde. Utredningsmannen

framhåller, att den sålunda föreslagna utflyttningen skulle

utgöra ett — låt vara ringa — bidrag till en såsom önskvärd ansedd utveckling

i riktning mot ökad lokalisering av statsverksamheten annorstädes

än i huvudstaden.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

7

Vad angår frågan om lämplig kansliort inom vattendomstolens

domsområde bör man enligt utredningsmannens mening

främst beakta, att kansliet bör förläggas till en plats, som är välbelägen i

förhållande till de trakter, där mål, framförallt av större beskaffenhet, kan

väntas förekomma. Vidare torde man enligt utredningsmannen böra beakta

den fördel en förläggning till en residensstad innebär. Även om därigenom

ej kan vinnas närmare direkt kontakt med alla länsmyndigheter inom

domsområdet, vinnes dock sådan kontakt med myndigheterna i ett av de

län domsområdet omfattar. Slutligen, anför utredningsmannen, bör även

uppmärksammas det förhållandet, att en förläggning till en hovrättsstad

kan medföra vissa fördelar såväl ur rekryteringssynpunkt som ur synpunkten

att därigenom ges tillfälle till umgänge och tankeutbyte med kolleger

inom domarkåren samt möjligheter att utnyttja ett välförsett juridiskt

bibliotek.

Ett studium av målfördelningen inom domsområdet, fortsätter utredningsmannen,

ger vid handen, att ur denna synpunkt Växjö har en gynnsam

belägenhet. Andra städer, som ligger väl till i förhållande till målens

lokala placering, är Jönköping, Malmö och Kristianstad. Jönköping är visserligen

ej lika centralt beläget som Växjö men ligger ändock väl till såväl

för målen i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar och Hallands län som för målen

i domsområdets nordliga och västliga delar. Med hänsyn till de långa

avstånden från Malmö och Kristianstad till de nordliga och västliga delarna

anser utredningsmannen däremot dessa städer mindre lämpliga som

förläggningsort än Jönköping och Växjö. En förläggning till Malmö skulle ur

vissa synpunkter medföra liknande olägenheter som den nuvarande placeringen

i Stockholm.

Det genomsnittliga avståndet i mil till vissa centralorter inom olika delar

av domsområdet utgör, enligt vad som anföres i betänkandet,

från Växjö.............. 17,6 mil

» Jönköping.......... 20,6 »

» Kristianstad........ 21,0 »

» Malmö ............ 27,8 »

Den genomsnittliga restiden i timmar vid dagtågsförbindelse till centralorterna

uppgives i betänkandet vara

från Växjö.......... 3 1/4 timmar

» Jönköping...... 3 3/4 »

» Kristianstad .... 4 »

» Malmö ........ 3 3/4 »

Ehuru en sådan medeltalsberäkning av avstånd och restider i ett fall som det

förevarande ej får tillmätas någon avgörande betydelse — beroende bl. a.

på att måltätheten är olika inom olika delar av domsområdet och att valet

av centralorter ej kan bli ur alla synpunkter tillfredsställande — kan beräkningen

dock enligt utredningsmannens mening ge en viss ledning, då

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

man söker bilda sig en uppfattning om ett företräde för någon av de ifrågasatta

förläggningsorterna.

Utredningsmannen erinrar om att såväl Jönköping som Växjö är residensstäder

och att Jönköping därjämte är säte för Göta hovrätt.

Utredningsmannen har med beaktande av de sålunda anförda synpunkterna

stannat för att föreslå endera av Jönköping eller Växjö till kansliort

för Söderbygdens vattendomstol. I fråga om det lokaliseringspolitiska bedömandet

av den föreslagna förläggningen har utredningsmannen samrått

med arbetsmarknadsstyrelsen, som ur de synpunkter styrelsen har att företräda

förklarat sig icke ha något att erinra mot en förläggning till någon

av de nämnda städerna, varvid styrelsen dock ansett Växjö böra äga något

företräde framför Jönköping.

Utredningsmannen tillägger, att han ej undersökt vilka möjligheter, som

kan stå till buds när det gäller att skaffa kanslilokaler i de båda städerna,

och självfallet ej heller de ekonomiska betingelserna för lokalanskaffningen.

Förutsättningarna såväl i dessa hänseenden som med avseende på möjligheterna

att bereda bostäder för domstolens befattningshavare i de båda

städerna torde enligt utredningsmannens mening böra tillmätas viss vikt

vid ett slutligt ståndpunktstagande.

Utredningsmannen uttalar, att en förflyttning av Söderbygdens vattendomstol

från Stockholm aktualiserar viss omreglering av domstolens

domsområde. Om domstolens kansli förflyttas från Stockholm,

synes det nämligen icke lämpligt ur kommunikationstekniska synpunkter,

att Gotlands län i fortsättningen skall lyda under nämnda domstol. Under

sådana omständigheter bör Gotland enligt utredningsmannen i stället överföras

till den i Stockholm stationerade Österbygdens vattendomstol. En sådan

åtgärd är lämplig även ur andra synpunkter. Söderbygdens vattendomstols

arbetsbörda är för närvarande stor men knappast av den storleksordningen,

att den motiverar omedelbar förstärkning med en eller flera arbetskrafter.

Ett överförande av Gotland till annan vattendomstol skulle därför, om ock

i ringa mån, minska arbetsbördan. Om österbygdens vattendomstol förstärkes,

torde dess arbetskapacitet enligt utredningsmannens bedömande

ökas så att målen från Gotland utan större svårighet och utan intrång på

andra mål kan medhinnas.

Slutligen berör utredningsmannen — dock utan att framlägga något förslag

i det hänseendet — frågan om lämpligheten av att, i samband med en

förflyttning av Söderbygdens vattendomstols kansli från Stockholm, till

Österbygdens vattendomstol överföra även den del av Söderbygdens vatten*

domstols domsområde, som är belägen mellan dess nuvarande norra gräns

och vattendelaren norr om Vättern och Motala ström.

Yttranden

över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdomstolen

(efter hörande av österbygdens vattendomstol), Söderbygdens vatten
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Iiungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

domstol, kammarkollegiet, vattenfallsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, sjöfartsstyrelsen, fiskeristyrelsen, Sveriges meteorologiska

och hydrologiska institut, byggnadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen,

statskontoret och lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet

samt av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Jönköpings,

Kronobergs, Kalmar, Gotlands, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus, Skaraborgs

och Örebro län. Länsstyrelsen i Södermanlands län har vid sitt utlåtande

fogat yttrande av distriktsingenjören för vatten och avlopp i Stockholms,

Södermanlands och Gotlands län, varjämte länsstyrelsen i Jönköpings

län överlämnat yttrande av drätselkammaren i Jönköpings stad.

Vidare har yttranden efter remiss inkommit från .svenska vattenkraftföreningen,

riksförbundet landsbygdens folk, svenska väg- och vattenbyggares

riksförbund, Sveriges juristförbund och svenska landskommunernas

förbund.

Växjö stads drätselkammare har i skrivelse den 27 november 1957 framlagt

vissa synpunkter i ärendet. Därjämte har inkommit en skrivelse, dagtecknad

den 26 februari 1958, från stadsfullmäktiges i Hälsingborg ordförande.

Vidare har vattenrättsdomaren i Söderbygdens vattendomstol till

komplettering av vattendomstolens remissyttrande inkommit med en den 27

februari 1958 dagtecknad skrivelse.

Utredningsmannens förslag om förflyttning av do in stolskansliet

från Stockholm har tillstyrkts eller lämnats utan erinran

i det övervägande antalet yttranden.

Vattenöverdomstolen anser att, även om vissa icke oväsentliga fördelar är

förknippade med domstolens nuvarande förläggning, så starka skäl av principiell

och praktisk art kan andragas till stöd för förslaget att detsamma

bör förordas. Kammarkollegiet uttalar, att fördelarna av en förflyttning synes

upphäva nackdelarna därav. Lokaliseringsutredningen rörande statlig

verksamhet finner sig kunna konstatera, att vattendomstolen utan olägenhet

kan flyttas från Stockholm, varför en sådan åtgärd enligt utredningens mening

bör genomföras.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller, att de direkta följderna ur sysselsättningssynpunkt

av vattendomstolens lokalisering visserligen är av tämligen

ringa räckvidd, men tillstyrker likväl livligt utredningsmannens förslag,

då en utflyttning av domstolen från Stockholm med hänsyn till strävandena

att minska den starka koncentrationen av administrativ verksamhet

till Stockholm får tillmätas betydelse. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar

sig i samma riktning.

Byggnadsstyrelsen anför, att möjligheterna att anskaffa tillräckliga kontors-

och sammanträdesrum jämte erforderliga parkeringsutrymmen synes

vara större i Jönköping och i Växjö än i Stockholm, där bristen på lokaler

för statsförvaltningen för närvarande är mycket besvärande.

Vattenfallsstyrelsen motsätter sig icke förslaget om domstolskansliets förflyttning

från Stockholm.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

Enligt Sveriges juristförbund kan några påtagliga fördelar icke uppnås genom

en förflyttning. Förbundet vill dock icke motsätta sig att domstolen

flyttas till ort inom doinsområdet.

Söderbygdens vattendomstols majoritet (vattenrättsdomaren, en vattenrättsingenjör

och en vattenrättsnämndeman) avstyrker utredningsmannens

förslag om domstolskansliets förflyttning från Stockholm. Domstolsmajoriteten

uttalar bl. a. följande.

Genom vattenrättsnämndemännen är det redan i viss mån sörjt för vattendomstolens

förankring i bygden. Den kännedom om dennas och befolkningens

förhållanden, vilken även övriga ledamöter i domstolen bör besitta,

torde de säkra-e kunna förskaffa sig genom sina besök på ort och ställe för

huvudförhandling eller undersökning än genom bofasthet i viss ort inom

domstolens vidsträckta område. I varje fall lärer den närmare förtrogenhet,

som kan vinnas genom bofasthet inom området, bli ganska lokalt begränsad.

För frågan om ortsbefolkningens förtroende till domstolen torde det

sätt, varpå denna handlägger och avdömer sina mål, ha väsentligt större

betydelse än kansliortens grad av närbelägenhet.

För den rättssökande allmänheten förefaller tillgången till ett mera närbeläget

kansli än i Stockholm ej vara av större intresse, i betraktande av den

obetydliga frekvensen av personliga sakägarebesök även på de inom sina

domsområden belägna vattendomstolskanslierna.---

För ett bibehållande av Stockholm som kansliort talar vissa omständigheter,

vilka visserligen var för sig är av mera underordnad betydelse men

dock tillsammantagna förtjänar beaktande. Domstolen syftar här på möjligheten

av fortsatt samgående med österbygdens vattendomstol och på de

fördelar, som är förenade därmed, såsom gemensamma kanslilokaler och

kontorsmaskiner ävensom samarbete med jurister och ingenjörer där. Vidare

märkes den med kansliets förläggning i Stockholm lätt uppnådda förbindelsen

såväl med där bosatta juridiska och tekniska partsombud som med

myndigheter, institutioner och sammanslutningar, verksamma inom vattenrätten.

Slutligen anmäler sig rekryteringssynpunkten. I Stockholm har det

aldrig mött någon svårighet att erhålla väl kvalificerad personal, och denna

brukar stanna hos domstolen så länge som möjligt. Detta har ur kontinuitets-

och allmän arbetssynpunkt medfört fördelar, vilka en flyttning möjligen

skulle kunna äventyra.

Vid bedömandet av om förflyttning bör ske eller ej synes stor vikt vara att

fästa vid verkningarna på domstolens resor. I fråga om tågresorna medför

en flyttning i varje fall en försämring, nämligen den att möjligheten att använda

nattåg helt bortfaller. Även i vad gäller flygresor, som på senaste åren

i viss mån börjat komma i bruk, erbjuder Stockholm större möjligheter än

någon annan ort. För bilresorna däremot skulle en förflyttning söderut innebära

en avsevärd förbättring i form av rationellare planläggning, så att resorna

kan göras kortvarigare och därmed mindre ansträngande ävensom

smidigare inpassas i domstolens arbetsgång. Ju större del av domstolens

resor som företages med bil, desto mera uttalade blir dessa fördelar, och om

man komme därhän, att bil användes för flertalet domstolsresor, kan en

förflyttning antagas medföra övervägande nytta ur allmän resesynpunkt.

Bilresornas kommande omfattning är emellertid ännu så länge en öppen

fråga.

En minoritet inom Söderbygdens vattendomstol (en vattenrättsingenjör

och en vattenrättsnämndeman) tillstyrker förflyttning till Malmö med hän
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

11

syn till de i ärendet upplysta förhållandena och särskilt då de avsevärda

fördelar ur resesynpunkt som därigenom skulle vinnas.

Fiskeristyrelsen och svenska vattenkraftföreningen förordar, att Stockholm

skall bibehållas som domstolens kansliort.

Såsom kansliort inom vattendomstolens dom sområde

föreslås i yttrandena städerna Jönköping, Växjö, Malmö och Hälsingborg.

För Jönköping såsom kansliort uttalar sig kammarkollegiet, byggnadsstyrelsen,

lantbruksstyrelsen, länsstyrelserna i Södermanlands, Jönköpings,

Skaraborgs, Örebro och Kalmar län samt Sveriges juristförbund.

Kammarkollegiet framhåller, att den nya förläggningsorten bör vara såväl

centralt belägen inom domkretsen som ägnad att främja rekryteringen

av domstolspersonalen och att underlätta tillgång på juridiska och tekniska

partsbiträden. Vid valet av ort lärer man enligt kollegiets mening icke få utgå

från såsom säkert att nuvarande målfördelning inom domkretsen kommer

att bestå under längre tid, varför det på lång sikt synes mest försiktigt åt!

räkna med en jämnare fördelning av målen. Bedömes de av utredningsmannen

diskuterade städerna från dessa utgångspunkter får Malmö anses ligga

alltför mycket i domsområdets periferi för att kunna tillgodose huvudsyftena

med förflyttningen. Till Kristianstads närhet är nu koncentrerat ett

stort antal betydande mål men detta förhållande måste bedömas som övergående.

Växjö ligger rent geografiskt centralt, men valet av denna stad synes

i förhållandevis hög grad isolera domstolen från kontakter med juridisk

och teknisk expertis. Bedömd utifrån samtliga angivna synpunkter synes

Jönköping, som är hovrättsstad och som ur kommunikationssynpunkt ligger

väl till, få anses lämpligast.

Den verkställda utredningen har enligt byggnadsstyrelsen visat, att starka

skäl kan anföras för såväl Jönköping som Växjö. De fördelar, som Jönköping

kan erbjuda domstolen ur rekryterings- och »inre» funktionssynpunkter

samt med hänsyn till de bättre vägförbindelserna med Stockholm, anser

emellertid styrelsen väga tyngre än det centralare läget i förhållande till flertalet

mål vid domstolen som Växjö erbjuder. Härtill kommer, att Jönköpingsorten

visar tydliga tendenser att framträda som en centralort med

landsdelsbetydelse i området mellan Skåne, Göteborg och östgötaslätten,

medan Växjöorten främst har karaktär av vanligt länscentrum. Då man i

princip bör eftersträva att förlägga en inrättning med den landsdelsbetydelse

det här gäller till en häremot svarande ort eller, annorlunda uttryckt,

till en ort till vilken företag, filialer o. dyl. av motsvarande landsdelsbetydelse

tenderar att spontant lokaliseras, synes Jönköping enligt styrelsens

mening jämväl ur denna principiella synpunkt vara ett riktigare lokaliseringsval

för domstolen än Växjö.

Länsstyrelsen i Kalmar län anför, afl ur vattendomstolens egna synpunkter

Jönköping måste bereda vissa fördelar, som icke Växjö kan uppvisa.

Länsstyrelsen tänker då främst på att Göta hovrätt är förlagd till Jönkö
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

ping, vilket helt naturligt talar för att vattendomstolen även bör stationeras

där. Även om Växjö för invånarna i Kalmar län ur avstånds- och kommunikationssynpunkt

ligger något lämpligare till än Jönköping, vill länsstyrelsen

sålunda icke motsätta sig, att vattendomstolens kansli förlägges

till sistnämnda stad.

Till förmån för Växjö som kansliort för vattendomstolen uttalar sig

arbetsmarknadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lokaliseringsutredningen

rörande statlig verksamhet, länsstyrelserna i Östergötlands,1 Kronobergs,

Kristianstads och Blekinge län samt riksförbundet landsbygdens

folk.

Arbetsmarknadsstyrelsen erinrar i sitt remissvar om att utredningsmannen

samrått med arbetsmarknadsstyrelsen, som därvid ur de synpunkter

styrelsen har att företräda förklarat sig icke ha något att erinra mot en

förläggning till Växjö eller Jönköping, därvid styrelsen dock ansett Växjö

böra äga något företräde framför Jönköping. Sedan styrelsen tagit del av

det föreliggande betänkandet och den däri redovisade geografiska fördelningen

av målen inom domsområdet liksom också utredningsmannens slutsats,

att man synes berättigad utgå ifrån att målens nuvarande lokala fördelning

inom domsområdet i stort sett kommer att visa sig representativ

även för en överskådlig framtid, har styrelsen funnit sig böra slutligt stanna

för att i första hand tillstyrka en lokalisering av domstolens kansli till Växjö

och i andra hand till Jönköping.

Lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet anser det angeläget

tillgodose kravet, att domstolen får en central placering inom domsområdet.

Ur denna synpunkt torde Växjö erbjuda något större fördelar än Jönköping.

Även de allmänt lokaliseringspolitiska synpunkterna talar enligt utredningens

mening otvivelaktigt till förmån för Växjö. Med hänsyn till att vattendomstolen

endast sysselsätter ett relativt litet antal personer, får visserligen

den lokaliseringspolitiska effekten av domstolens placering antagas bli obetydlig.

Det torde emellertid knappast vara någon tvekan om att även en

lokalisering av detta slag kan vara värdefull för en sådan ort som Växjö,

som är belägen i centrum av ett utflyttningsområde.

För Växjö eller Jönköping utan bestämt företräde för någon av

städerna uttalar sig vattenfallsstyrelsen, sjöfartsstyrelsen och fiskeristyrelsen.

Malmö förordas såsom ny kansliort av vattenöverdomstolen, Söderbygdens

vattendomstol, länsstyrelsen i Malmöhus län samt svenska väg- och

vattenbyggares riksförbund.

Vattenöverdomstolen anser, att övervägande skäl talar för att Malmö bör

väljas som förläggningsort, ehuru vattenöverdomstolen icke vill helt utesluta

Växjö och Jönköping. Vattenöverdomstolen anför:

1 Landssekreteraren vid denna länsstyrelse förordar Jönköping.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

13

De betänkligheter utredningsmannen anfört mot att förlägga kansliet till

Malmö är enligt vattenöverdomstolens mening icke övertygande. Visserligen

ligger Malmö i södra änden av domsområdet men dess läge är gynnsamt

i förhållande till den del av domsområdet, där målfrekvensen är störst.

Härtill kommer att staden har goda landsvägs- och järnvägsförbindelser

med alla delar av domsområdet. Med all sannolikhet är Malmö dessutom

det ur rekryteringssynpunkt lämpligaste alternativet. — •— —

Till förmån för Växjö talar stadens centrala läge inom domsområdet.

Rent geografiskt sett är Växjös läge bäst. Emellertid ligger staden kommunikatiomstekniskt

mindre väl till, i synnerhet beträffande järnvägsföibindelser.

I det avseendet synes Jönköping innebära en lämpligare lösning.

Såsom hovrättsstad har dessutom Jönköping -— liksom Malmö — vissa fördelar

framför Växjö.

Söderbygdens vattendomstol (majoriteten) uttalar att den, om flyttning

anses böra komma till stånd, kan godtaga Malmö som i och för sig lämplig

kansliort medan de av utredningsmannen föreslagna alternativen Jönköping

och Växjö enligt domstolens mening är mindre lämpliga och därför ej bör

ifrågakomma. I yttrandet anföres bl. a. följande.

Den kraftiga målkoncentrationen ned mot Skåne—Blekinge innebär, att

förhållandevis ringa tid behöver ägnas resor och sammanträden inom norra

hälften av domsområdet. Till följd härav kan med Malmö som utgångsoch

slutpunkt en i lämpliga dagsetapper — alltså med handläggning av

mål på vägen — uppdelad bilresa till domsområdets nordligaste delar bekvämt

företagas inom —- --en arbetsvecka. Med 2 å 3 sådana resor om

året och med övriga resor huvudsakligen förlagda inom södra hälften av

domsområdet kan påräknas en likformig avverkning av målen inom domsområdet.

Malmö är följaktligen icke blott den bäst belägna orten för resor

inom de delar av domsområdet, där måltätheten är störst, utan även fullt

godtagbart som utgångspunkt för resorna norrut.

Ur rekryteringssynpunkt i vad gäller juristerna är det av värde, att domstolskansliet

fö.lägges till en hovrättsstad. I vad gäller övrig personal lärer

Malmö på skilda grunder vara att beteckna som det för rekryteringen lämpligaste

alternativet.

Minoriteten inom Söderbygdens vattendomstol, som enligt vad förut sagts

tillstyrker förflyttning till Malmö, betonar att det ej torde finnas någon ort

inom domsområdet utom Malmö, som kan anses överlägsen Stockholm som

kansliort.

Förläggning till Hälsingborg föreslås i den förut omnämnda skrivelsen

den 20 februari 1958 från stadsfullmäktiges i Hälsingborg ordförande.

Förslaget understödjes i skrivelsen den 27 februari 1958 från vattenrättsdomaren

i Söderbygdens vattendomstol, som med instämmande av domstolens

båda vattenrättsingenjörer uttalar, att liknande skäl som anförts till

förmån för Malmö som kansliort synes tala för att även Hälsingborg är all

föredraga framför Jönköping eller Växjö. Särskilt i det för domstolen viktigaste

hänseendet, nämligen belägenheten som utgångspunkt för domstolsresorna,

erbjuder Hälsingborg stora fördelar och får med tanke på dom
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kung!. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

stolens nuvarande och påräkneliga geografiska målfördelning anses vara

den jämte Malmö bästa platsen. För det fall att förflyttning skall ske och

Malmö därvid ej kommer i fråga, förordas därför Hälsingborg som förläggningsort.

Beträffande möjligheterna att i resp. städer anskaffa kanslilokaler

samt bostäder för befattningshavarna kan av yttrandena

inhämtas följande.

Drätselkammaren i Jönköping förklarar sig beredd att uthyra eller förmedla

uthyrning av kanslilokaler och bostäder till befattningshavarna under

förutsättning av skälig varseltid, förslagsvis ett år.

Byggnadsstyrelsen erinrar om att ett nytt landsstatshus nyligen uppförts

i Jönköping. Därigenom blir en del lokaler av skiftande storlek lediga, bl. a.

en lokal i ett nybyggt hus, vilken skulle lämpa sig väl för vattendomstolen

utan några mera betydande ändringsarbeten. I Växjö, anför byggnadsstyrelsen

vidare, torde möjligheter finnas att för vattendomstolens räkning förhyra

lokaler i en nybyggnad, som beräknas vara klar under första halvåret

1959.

Drätselkammaren i Växjö förklarar sig villig att ställa två lägenheter i

ett av Växjö stad ägt hus till vattendomstolens förfogande ävensom att tillfredsställa

alla önskemål beträffande ändringsarbeten i lägenheterna. Drätselkammaren

uttalar vidare, att den anser sig kunna tillgodose de önskemål

om anvisning på bostäder, eventuellt egnahemstomter, som domstolspersonalen

skulle kunna uppställa.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför, att någon svårighet att anskaffa

tillfredsställande lokaler för vattendomstolen i Malmö ej föreligger.

1 skrivelsen från stadsfullmäktiges i Hälsingborg ordförande uttalas, att

staden som säte för domstolen kan i första hand erbjuda Pålsjö slott, beläget

i norra stadsdelen, och att staden även är beredd att medverka vid anskaffandet

av bostäder till personalen.

Vad angår frågan om en om regler ing av domsområdet i

samband med förflyttning av domstolen har i yttrandena icke framförts

erinran mot utredningsmannens förslag att från Söderbygdens till Österbygdens

vattendomstol överföra Gotland.

Vattenöverdomstolen, länsstyrelsen i Södermanlands län samt distriktsingenjören

för vatten och avlopp i Stockholms, Södermanlands och Gotlands

län uttalar sig för att den nordligaste delen av Söderbygdens vattendomstols

domsområde överföres till Österbygdens vattendomstol.

Departementschefen

Söderbygdens vattendomstol, vars domsområde omfattar de sydöstra och

södra delarna av landet från och med Nyköpingsåns vattenområde, har alltsedan

den inrättades år 1919 haft sitt kansli förlagt till Stockholm. I detta

fall har alltså gjorts ett avsteg från den eljest vedertagna grundsatsen, att

en domstol bör vara förlagd inom det område där den har att verka. xMed

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Majrts proposition nr 130 år 1958

15

hänsyn till vattendomstolarnas stora domsområden och det speciella sätt

på vilket de arbetar torde den angivna grundsatsen icke kunna sägas ha

samma betydelse för dessa domstolar som för de allmänna domstolarna.

Grundsatsen bör dock tillämpas även i fråga om vattendomstolarna, därest

icke särskilda skäl motiverar ett avsteg. Vid den utredning för omprövning

av frågan om Söderbygdens vattendomstols förläggning, som nu verkställts

på riksdagens initiativ, har vissa sådana skäl framförts. Till stöd för bibehållande

av den nuvarande förläggningsorten har sålunda bl. a. åberopats,

att en flyttning skulle kunna försvåra rekryteringen av personal vid domstolen;

vidare har pekats på de fördelar, som är förenade med att domstolen

har kanslilokalerna gemensamma med den till Stockholm förlagda Österbygdens

vattendomstol, samt möjligheterna till nära kontakt med de i

Stockholm verksamma myndigheter m. fl. som sysslar med vattenrättsliga

frågor. De anförda synpunkterna förtjänar visst beaktande, men de innefattar

icke några avgörande skäl för domstolens nuvarande förläggning

utom sitt domsområde. Vad särskilt rekryteringsfrågan beträffar torde denna

— såsom också bestyrkes av de senaste årens erfarenheter från de vattendomstolar

som ligger utom Stockholm — icke behöva vålla några svårigheter

efter de betydande löneförbättringar som skett för vattendomstolarnas

personal.

Den nu verkställda utredningen har därjämte givit vid handen att tyngdpunkten

i Söderbygdens vattendomstols verksamhet under senare år varit

förlagd till de sydligare delarna av domsområdet. Av de mål, som under

åren 1946—1955 anhängiggjorts vid vattendomstolen, har sålunda omkring

40 procent kommit från Småland samt omkring 42 procent från Skåne, Blekinge

och den del av Halland, som hänföres under Söderbygdens vattendomstol.

Det är troligt, att denna målens geografiska fördelning inom domsområdet

i stort sett kommer att bestå under en överskådlig framtid. Detta

talar med styrka för en förflyttning av domstolskansliet till lämplig ort

inom domstolens eget verksamhetsområde. Tydligt är att en förläggning

på välbelägen plats inom domsområdet skulle bringa domstolen i närmare

kontakt med de trakter där målen förekommer och, genom att domstolens

resor kan ordnas på ett smidigare och billigare sätt, främja möjligheterna

att organisera arbetet praktiskt och effektivt.

Såväl principiella som praktiska skäl talar således enligt min mening för

att Söderbygdens vattendomstol bör vara förlagd till ort inom sitt eget

domsområde. Till detta resultat har även utredningsmannen liksom det

övervägande antalet remissinstanser kommit. Jag anser mig därför böra

förorda flyttning av domstolskansliet från Stockholm till ort inom domsområdet.

Utredningsmannens undersökning har lett till förslag om flyttning till

endera av städerna Jönköping och Växjö utan bestämt förord för någon av

dem. Under remissbehandlingen har därjämte från några håll Malmö föreslagits

som ny kansliort. Även förslag om förläggning till Hälsingborg har

framkommit.

Malmö och Hälsingborg ligger i del vidsträckta domsområdets periferi, och

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

förläggning till någon av dessa städer skulle ej i full utsträckning tillgodose

syftet med en förflyttning från Stockholm. Valet bör därför stå mellan

Jönköping och Växjö. Båda dessa städer, som är residensstäder, synes i

huvudsak lämpliga som kansliorter för domstolen. Enligt vad som upplysts

finns på båda hållen goda utsikter att ordna tillfredsställande kanslilokaler

liksom även bostäder för personalen. För Jönköping har bl. a.

anförts att denna stad inrymmer Göta hovrätt, som visserligen ej är överinstans

för vattendomstolen men som ändå kan ha viss betydelse för denna

ur rekryterings- och kontaktsynpunkt. Till förmån för Växjö talar å

andra sidan att staden ligger mera centralt än Jönköping inom domsområdet.

Växjö är därjämte mera välbeläget i förhållande till de trakter där

måltätheten enligt vad utredningen visar är störst; som förut nämnts har

tyngdpunkten i domstolens verksamhet visat en tendens till förskjutning

söderut. Ur dessa synpunkter innebär en förläggning till Växjö påtagliga

fördelar. Arbetsmarknadsstyrelsen och lokaliseringsutredningen rörande

statlig verksamhet har ur de synpunkter som dessa organ har att bevaka

tillstyrkt förflyttning till Växjö. Med hänsyn till det anförda har jag kommit

till den uppfattningen att Växjö bör givas företräde framför Jönköping.

Jag vill alltså förorda att Växjö väljes såsom ny kansliort för vattendomstolen.

Innan vidare åtgärder för en förflyttning vidtages, torde frågan böra underställas

riksdagen för principavgörande. Därest riksdagen ej har någon

erinran mot den föreslagna förflyttningen, bör det få ankomma på Kungl.

Maj:t att, sedan lämpliga kanslilokaler anskaffats, bestämma tidpunkt för

flyttningen. Denna synes kunna genomföras tidigast under budgetåret

1959/60. Någon medelsanvisning för nästa budgetår e. fordras alltså icke för

ändamålet.

I samband med flyttningen av vattendomstolens kansli från Stockholm bör

domkretsindelningen jämkas. Gotland bör sålunda med hänsyn till trafikförbindelserna

icke vidare hänföras till Söderbygdens vattendomstol utan

läggas under österbygdens vattendomstol. Även viss jämkning av den norra

gränsen av Söderbygdens vattendomstols område torde få övervägas. Närmare

ställningstagande härtill behöver dock ej ske i detta sammanhang.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte föreslå riksdagen

att medgiva att Söderbygdens vattendomstols kansli från

och med dag, som Kungl. Maj :t bestämmer, skall vara förlagt

till Växjö.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Margit Hirén

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 130 år 1958

17

Bilaga A

Fördelning på län av de till Söderbygdens vattendomstol åren

1946—1955 inkomna målen

(i procent)

Fördelning efter Fördelning efter

målantal1

sidantal''

Södermanlands län ...........

............. 3,1

2,6

Östergötlands län.............

............. 10,1

7,9

Jönköpings län...............

............. 11,0

14,8

Kronobergs län...............

............. 12,9

12,2

Kalmar län...................

............. 16,9

15,6

Gotlands län .................

............. 1,8

1,0

Blekinge län .................

............. 9,0

9,1

Kristianstads län .............

............. 15,6

13,0

Malmöhus län ...............

............. 16,5

17,4

Hallands län.................

............. U

1,3

Skaraborgs län ...............

............. 1,5

2,3

Örebro län ...................

............. 0,5

2,8

100,0

100,0

1 Mål som hör hemma i mer än ett län har påförts varje berört län.

! Vid beräkningarna har använts antalet sidor (för år 1948 och de första månaderna år 1949

antalet aktbilagor) den 15 april 1956 i fråga om mål, som då ännu ej avgjorts, samt antalet

sidor vid avgörandet 1 fråga om övriga mål. Då mål hör hemma i mer än ett län, har hela

sidantalet påförts varje berört län med undantag av »Vätternmålen», där sidantalet fördelats

lika mellan berörda län.

2 Bihang till sdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 130

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

Bilaga B

Fördelning på län av de vid Söderbygdens vattendomstol den

10 juli 1956 anhängiga målen1

(i procent)

Fördelning efter Fördelning efter

målantal

sidantal

Södermanlands län ...........

............. 4,1

1,8

Östergötlands län.............

............. 12,9

9,4

Jönköpings län...............

............. 10,3

12,9

Kronobergs län...............

............. 11,3

8,1

Kalmar län .................

............. 14,4

9,7

Gotlands län .................

............. 1,0

0,2

Blekinge län .................

............. 8,3

12,2

Kristianstads län .............

............. 15,0

22,5

Malmöhus län ...............

............. 16,5

15,4

Hallands län .................

............. 1,0

0,2

Skaraborgs län ...............

............. 3,6

5,0

Örebro län ...................

............. 1,6

2,6

100,0

100,0

1 Om mål hör hemma i mer än ett län har målet i sin helhet tillgodoräknats varje berört

län, utom såvitt avser sidantalet i »Vättemmålen», vilket fördelats mellan Östergötlands,

Jönköpings, Skaraborgs och Örebro län.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 130 år 1958

19

Bilaga C

Fördelning på län av de till Söderbygdens vattendomstol åren

1946—1950 och 1951—1955 inkomna målen1

(i procent av hela målantalet)

1946—1950 1951—1955

Östergötlands län

Jönköpings län . .

Kronobergs län . .

Kalmar län.....

Blekinge län

Kristianstads län

Malmöhus län . .

Övriga län .....

9.6

12.5

15,0

17.3

6.6

15.6

14.4

9,0

10,6

9,2

9,9

16.3

11.4

15,6

19,2

7,8

100,0 100,0

1 Mål som hör hemma i mer än ett län har påförts varje berört län.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 130 år 1958

Bilaga D

Vid Söderbygdens vattendomstol den 1 oktober 1956 anhängiga mål

(Målen utmärkta med kryss)

i 111 l-l

JÖNKÖPING O

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

580475

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.