Sök i Ratio Lex

Angående vattenvårdens organisation m. m

1958-03-28 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:133, Angående vattenvårdens organisation m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

1

Nr 133

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vattenvårdens

organisation m. m.; given Stockholms slott den 28

mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag föreslå riksdagen att

bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att vattenvårdsnämnden skall — ehuru fortfarande

knuten till fiskeristyrelsen — erhålla beslutanderätt i de frågor, som vatteninspektionen

handlägger, ävensom i inspektionen berörande anslags- och

personalfrågor. Huvudansvaret för den regionala handläggningen av vattenvårdsfrågor

avses åvila länsstyrelserna. Samarbetet mellan inspektionen och

länsorganen förordas skola effektiviseras. Vidare föreslås vissa jämkningar i

vatteninspektionens personalplan i syfte att förstärka inspektionens administrativa

ledning.

Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås ändrad

till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.

1 liihang titt riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 133

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

28 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

I skrivelse den 6 maj 1952 (nr 194) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t

måtte föranstalta om skyndsam utredning rörande effektiva åtgärder till

motverkande av förorening av sjöar och vattendrag samt för riksdagen

tramlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med anledning

härav tillkallade dåvarande statsrådet Hjalmar Nilson jämlikt Kungl. Maj:ts

bemyndigande den 9 januari 1953 särskilda sakkunniga att verkställa utredning

av nämnda fråga. De sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén,

har utgjorts av vattenrättsdomaren i Österbygdens vattendomstol

G. U. Schirén, ordförande, direktören T. C. Andersson, ledamoten

av riksdagens första kammare T. S. Bengtson, sedermera laboratorn G.

Laurell, ledamöterna av riksdagens andra kammare sedermera statsrådet

K. G. Netzén och greve T. G. A. von Seth, distriktsingenjören O. Svensson,

dåvarande överinspektören i fiskeristyrelsen S. A. Vallin samt dåvarande

ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören E. G. Åqvist. Netzén

har den 3 december 1957 entledigats från uppdraget att vara ledamot av

kommittén.

Utredningen, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda

experter, har den 1 december 1954 avgivit ett betänkande med titeln Vattenvården,

betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor m. m.

(SOU 1955:6).

I anledning av nämnda betänkande framlade Kungl. Maj :t den 28 december

1956 proposition till riksdagen angående vattenvårdens organisation

m. m. (1957:49). I propositionen föreslogs bl. a., att fiskeristyrelsens tillsynsavdelning

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå

skulle överföras till byggnadsstyrelsen. Förslagen till omorganisation

av administrationen på vattenvårdens område i nämnda proposition avslogs

emellertid av riksdagen (SU 1957: 166; rskr. 381). I överensstämmelse med

vad statsutskottet vid behandlingen av propositionen uttalat, innebar emellertid

riksdagens beslut, att i avvaktan på eu mera definitiv lösning av förevarande

organisationsfråga vattenvårdsnämnden borde givas en samordnande

funktion och erhålla vidgade befogenheter, varjämte vattenvårdsorganets

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

arbetsuppgifter, befogenheter och samarbetsformer med övriga myndigheter

borde närmare klarläggas.

Såsom en följd härav erhöll vattenvårdskommittén den 31 januari 1958 i

uppdrag att skyndsamt verkställa en översyn av vissa särskilda frågor rörande

vattenvårdens organisation. I betänkande med titeln Statens vatteninspektion,

betänkande med förslag angående vattenvårdens centrala och

lokala organisation (stencilerat) har kommittén den 1 mars 1958 framlagt

vissa förslag i här berörda frågor.

Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av kammarkollegiet,

statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd,

länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Skaraborgs

län samt lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet.

Fiskeristyrelsens yttrande har avgjorts enligt 14 § tredje stycket av instruktionen

för styrelsen, vari stadgas, att överdirektören må besluta i

brådskande pleniärende i närvaro av den föredragande, till vilkens ämbetsbefattning

ärendet hör. Ärendet har sålunda avgjorts av t. f. överdirektören

efter föredragning av chefen för styrelsens administrativa byrå. Från detta

styrelsens beslut, vilket avfattats i enlighet med den av t. f. överdirektören

uttalade meningen, har föredraganden varit skiljaktig och avgivit särskilt

yttrande. Till fiskeristyrelsens utlåtande har vidare fogats särskilda yttranden

av vattenvårdsnämnden och Svenska fiskeritjänstemannaförbundet.

Länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län har jämte eget utlåtande

överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören

för vatten och avlopp. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har dessutom

överlämnat yttrande från fiskeriintendenten i södra distriktet.

Slutligen har Distrijktsingenjörers förening, SACO:s kanslikartell och

Svenska konsulterande ingenjörers förening framfört vissa synpunkter i

anledning av vattenvårdskommitténs förevarande betänkande.

Jag övergår härefter till en redogörelse för vattenvårdskommitténs förslag

och yttrandena över detsamma.

Vattenvårdskommitténs förslag

Allmän översikt

I vattenvårdskommitténs betänkande den 1 mars 1958 med förslag angående

vattenvårdens centrala och lokala administration framlägges vissa förslag

angående vatteninspektionens ledning, vattenvårdens lokala organisation

och vissa personalfrågor.

Vad gäller vatteninspektionens ledning redovisas 2 alternativa förslag. Enligt

det första alternativet får fiskeristyrelsen en sådan sammansättning, att

vissa ledamöter deltager i handläggningen av fiskeriärenden och vissa ledamöter

i handläggningen av vattenvårdsärenden. Det andra alternativet inne
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

bär, att den nuvarande vattenvårdsnämnden, med något ändrad sammansättning,

äger att självständigt handlägga ärenden, som rör vatteninspektionen.

Vattenvårdskommittén finner båda dessa alternativ godtagbara men

anser det senare alternativet vara att föredraga.

Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås skola

ändras till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.

Vatteninspeklionens styrelse förutsättes — vare sig det ena eller det andra

av de nämnda alternativen väljes — i viss utsträckning kunna även fungera

som samordningsorgan för olika intressen på vattenvårdens område.

Ett ytterligare steg till närmare samverkan mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå och vatteninspektionen anses kunna

åstadkommas på det sättet, att nämnda byrå lämnar inspektionen biträde i

vattentekniska frågor.

Den egentliga tillsynsverksamheten, nämligen inspektion av avloppsförhållandena

vid industrier och samhällen in. in., kan enligt vattenvårdskommitténs

mening i betydande utsträckning uppdragas åt distriktsingenjörerna

för vatten och avlopp. Vidare bör utredningar i föroreningsfrågor i stor

utsträckning kunna åstadkommas genom samverkan mellan vatteninspektionen

och länsstyrelserna, varvid lokalt tillgänglig expertis anlitas.

Vattenvårdskommittén föreslår slutligen, att den omedelbara ledningen av

vatteninspektionen skall omhänderhavas av en administrativ kraft och att

i detta syfte vissa justeringar av inspektionens personalplan skall genomföras.

Vatteninspektionens ledning

I fråga om den centrala vatteninspektionens ledning erinrar vattenvårdskommittén

till en början om att statsutskottet i sitt utlåtande i anledning av

1957 års proposition angående vattenvårdens organisation m. m. (SU 1957:

166) synes förutsätta, att den hittillsvarande organisationsformen, som förordas

skola tills vidare bibehållas, icke utgör en definitiv lösning. Riksdagens

beslut i frågan torde därför få uppfattas så, att den nuvarande centrala

organisationen på ifrågavarande område är att betrakta som ett provisorium,

vilket efter ytterligare erfarenhet bör omprövas.

Vattenvårdskommittén finner det för sin del vara beklagligt, alt det icke

varit möjligt att uppnå en mera definitiv lösning, som direkt genom själva

organisationsformen kunde tillgodose de uppenbara behoven av samordning

mellan vattenvårdens olika intressen. I synnerhet hade det varit angeläget

att få centralt sammanföra vattentillsynen, å ena, samt planeringskontrollen

och statsbidragsbeviljandet (den s. k. va-verksamheten),

å andra sidan, i en gemensam organisation. Då man emellertid nu tagit

avstånd härifrån och då en mera definitiv lösning av organisationsfrågan

kan vara relativt avlägsen, anser kommittén andra åtgärder i syfte att ändock

åstadkomma vissa framsteg i samordnande hänseende vara nödvändiga.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

5

Enligt kommitténs mening har den nuvarande vattenvårdsnämnden icke

kunnat fylla sin uppgift som vägledande och samordnande organ i vattenvård

sfrågor. Uen främsta anledningen härtill anser kommittén vara, att

nämnden icke haft tillräckliga befogenheter och att den av detta och andra

skäl kommit att stå vid sidan om den beslutande och administrativa organisationen

inom de myndigheter, som handlägger vattenvårdsfrågor. Eu

utvidgning av nämndens befogenheter med bibehållande av dess ställning

som samordnande organ mellan olika myndigheter skulle emellertid innebära,

att berörda myndigheters beslutanderätt i vissa vattenvårdsfrågor

delegerades till nämnden, samtidigt som vederbörande myndigheter i

andra frågor, såsom personal- och anslagsfrågor, likväl hade ansvaret för

ifrågavarande delar av sin förvaltning. Enligt kommitténs mening skulle

en sådan tämligen självständig nämnd väl kunna utgöra ett organ för att

lösa uppgifter, som eljest till särskilda delar skulle ankomma på 2 eller

flera ämbetsverk. Kommittén anför emellertid, att denna utväg såvitt bekant

hittills icke ansetts formellt möjlig och ännu icke begagnats inom

svensk förvaltning. Anknytningen till flera ämbetsverk befaras också kunna

vålla svårigheter och möjligen även kompetenstvister. Då denna utväg

att samtidigt få till stånd en lämplig ledning för vatteninspektionens verksamhet

och ett samordnande organ för olika intressen inom vattenvården

sålunda synes vara praktiskt taget stängd, anses det föreliggande problemet

få angripas på annat sätt.

De möjligheter, som därvid står till buds, är enligt kommitténs mening,

att vatteninspektionens ledning handhaves antingen av fiskeristyrelsen i

särskild sammansättning (alternativ 1) eller av vattenvårdsnämnden med

ökade befogenheter (alternativ 2). Vartdera av dessa alternativ tänkes kunna

utformas på följande sätt.

Alternativ 1. Vattenvårdskommittén har i sitt tidigare betänkande

angående organisations- och lagstiftningsfrågor (SOU 1955:6) uttalat, att

fiskeristyrelsen icke har en sammansättning, som kan anses vara lämplig

för ett vattenvårdsorgan. Styrelsen utgöres nämligen av ämbetsverkets överdirektör

och chef samt 4 representanter för fiskets organisationer och 1

representant för fiskhandeln. En sådan ändring av styrelsen att vid sidan

av fiskerirepresentanterna även plats beredes för representanter för olika

intressen inom vattenvården ter sig emellertid olämplig. I fiskeriärenden

skulle sistnämnda representanter uppenbarligen icke böra deltaga och i vattenvårdsärenden

skulle i en så sammansatt styrelse fisket få en oproportionerligt

stor representation. Med hänsyn till verkets 2 delvis skilda verksamhetsområden

synes det därför vara väl motiverat, att styrelsen får en

sådan sammansättning, att vissa ledamöter deltager i handläggningen av

fiskeriärenden och andra ledamöter i handläggningen av vattenvårdsärenden.

Fiskeristyrelsens ena avdelning skulle sålunda avgöra ärenden, som

handlägges av eller rör fiskeribyråerna och statens fiskerilorsök. För denna

avdelning bibehålies fiskeristyrelsens nuvarande sammansättning. Styrelsens

andra avdelning skulle utgöra styrelse för vatteninspektionen och få

beslutanderätten i de ärenden, som inspektionen handlägger eller som rör

anslags- och personalfrågor inom inspektionens område.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1058

Denna andra avdelning av ämbetsverkets styrelse bör bestå av dettas överdirektör

och chef såsom självskriven ordförande och 5 ledamöter. Ordföranden

torde därvid jämväl få i styrelsen företräda fiskets intressen. Med

hänsyn till det nära sambandet mellan vatteninspektionens verksamhet och

den verksamhet, som utövas av vatten- och avloppsorganisationen, synes det

vidare vara ändamålsenligt, att byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå är självskriven ledamot. I övrigt bör styrelsen

bestå av 1 representant för hälsovården, 1 för industrien, 1 för kommunerna

och 1 för naturskydds- och fritidsintressen.

Alternativ 2. Vid övervägande av möjligheten att göra vattenvårdsnämnden

till beslulande och ansvarigt organ för vattenvården kan man inom

statsförvaltningen i övrigt finna åtskilliga exempel på en liknande lösning,

då åt en fristående nämnd uppdragits att självständigt svara för vissa på ett

ämbetsverk ankommande uppgifter. Såvitt bekant har sådana nämnder visat

sig vid andra ämbetsverk kunna fungera på elt tillfredsställande sätt. Som

förebilder synes kunna tagas några av de till medicinalstyrelsen knutna

nämnderna: medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, rättspsykiatriska

nämnd, rättsmedicinska nämnd, disciplinnämnd och sjukvårdsberedskapsnämnd.

Dessa äger samtliga att besluta i medicinalstyrelsens namn.

Endast i en av nämnderna (sjukvårdsberedskapsnämnden) innehaves emellertid

ordförandeposten av medicinalstyrelsens chef, medan Kungl. Maj :t

till ordförande i de övriga utsett andra personer. Till vissa av nämnderna är

knutna särskilda personalavdelningar inom medicinalstyrelsen. De 4 förstnämnda

beslutar icke i personal- och anslagsfrågor, medan däremot sjukvårdsberedskapsnämnden

endast har kameral anknytning till medicinalstyrelsen.

Enligt kommitténs mening är vattenvårdsnämnden, eventuellt med något

ändrad sammansättning, väl lämpad att på nu antytt sätt tjänstgöra

som styrelse för statens vatteninspektion. Anledning saknas att därvid från

nämndens befattning undantaga personal- och anslagsfrågor, vilka synes

mom detta område lämpligare kunna handläggas av vattenvårdsnämnden

än av fiskeristyrelsen i dennas nuvarande sammansättning. I detta sammanhang

må framhållas, att fiskeristyrelsens majoritet i yttrande över vattenvårdskommitténs

tidigare betänkande uttalat sig för att fiskeriärendena och

vattenvårdsärendena bör förläggas till olika myndigheter. Vidare bör erinras

om att anslaget till vatteninspektionen redan nu utgör en särskild

anslagspost under nionde huvudtiteln. Organisationsmässigt bör emellertid

vattenvårdsnämnden som hittills vara knuten till fiskeristyrelsen och nämndens

kamerala ärenden bör kunna ombesörjas av fiskeristyrelsens administrativa

byrå.

Vattenvårdsnämnden synes böra bestå av en av Kungl. Maj :t särskilt utsedd

ordförande samt G ledamöter, nämligen byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå såsom självskriven ledamot

samt 1 representant för vart och ett av följande intressen: fisket, hälsovården,

industrien, kommunerna samt naturskydds- och fritidsintresset. Eftersom

den nu föreslagna vattenvårdsnämnden får en något annan sammansättning

än den nuvarande nämnden, bör den senare upplösas och en ny

nämnd tillsättas, om alternativ 2 genomföres.

Vid övervägande av frågan om vilket av de nämnda alternativen som är

att föredraga bör enligt vattenvårdskommitténs mening främst beaktas de

svårigheter, som föranledes av att fiskeristyrelsen är förlagd till Göteborg

och vatteninspektionen till Drottningholm. En ändring i fråga om dessa för
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kiingl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

7

läggningsförliållanden anses av praktiska skäl icke kunna ske inom den

närmaste tiden. Beträffande vatteninspektionens förläggning finner kommittén

angeläget understryka, att ett nära samarbete erfordras mellan

vatteninspektionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå.

På grund därav bör dessa båda organ såsom hitills vara förlagda

till samma ort. Vatteninspektionen säges dessutom behöva hålla nära kontakt

med vissa andra till Stockholm förlagda myndigheter såsom statens

institut för folkhälsan och medicinalstyrelsen. Främst av dessa anledningar

finner kommittén, att praktiska skäl talar för en lösning enligt alternativ 2

med vattenvårdsnämnden såsom styrelse för vatteninspektionen och därmed

högsta organ för vattenvården, och kommittén förordar för sin del detta alternativ.

Under förutsättning av att vissa förslag till ändring av personalplanen

för vatteninspektionen genomföres, bör emellertid enligt kommitténs mening

även alternativ 1 med en särskild avdelning av fiskeristyrelsen såsom

chefsmyndighet vara godtagbart. Kommittén framhåller dessutom, att vid

val av alternativ 2 endast obetydliga organisatoriska förändringar erfordras

för en framtida övergång till alternativ 1, därest en sådan kan befinnas

önskvärd, t. ex. vid en ändrad förläggning av fiskeristyrelsen eller av annan

anledning.

Oavsett vilket av de nämnda alternativen som väljes för organisationen av

vatteninspektionens styrelse, föreslår vattenvårdskommittén, att vatteninspektionens

(tillsynsavdelningens) chef skall vara föredragande i denna.

Föredraganden bör i överensstämmelse med vad som gäller för andra föredragande

i fiskeristyrelsen ha reservationsrätt men ej rätt att deltaga i

beslut.

Om vattenvårdsnämnden blir styrelse för vatteninspektionen förutsättes,

att de ändringar i dennas instruktion skall vidtagas, som föranledes av

nämndens nya ställning. I instruktionen bör vidare angivas, vilka ärenden

som skall handläggas av nämnden.

Om styrelsefrågan löses enligt alternativ 1, föreslår vattenvårdskommittén

följande ordning.

Beträffande vilka frågor som skall upptagas i styrelsen, sammanträden,

ersättning för ledamöterna in. m. bör i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives

i fiskeristyrelsens instruktion. Med hänsyn till att vatteninspektionen

är förlagd till Stockholm torde det vara lämpligt, att sammanträdena

med denna del av styrelsen i allmänhet äger rum i Stockholm. Då någon

gång behov kan föreligga att såväl ledamöterna på fiskerisidan som ledamöterna

på vattenvårdssidan sammanträder i gemensamt plenum, bör så

självfallet kunna ske. Beslut genom votering vid dylika sammanträden synes

dock icke böra ske av den anledningen, att representationen av olika

intressen i exempelvis ett vattenvårdsärende icke kan anses vara lämpligt

avvägd. Kompetenstvister mellan de olika delarna av styrelsen, huruvida ett

ärende är en fiskefråga eller en vattenvårdsfråga, torde i praktiken knappast

behöva uppkomma.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Mäj.ts proposition nr 133 år 1958

Beträffande båda de föreslagna alternativen bör, enligt kommitténs mening,

framhållas, att vattenvården numera har en sådan betydelse, att en

särskild styrelse för vatteninspektionen måste anses vara väl motiverad.

Vattenvårdskommittén finner det vara lämpligt, att fiskeristyrelsens benämning

ändras på ett sätt, som ger uttryck för de båda huvudområdena för

dess verksamhet. Kommittén föreslår därför, att benämningen fiskeristyrelsen

med statens fiskeriförsök ändras till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.

Benämningen statens vatteninspektion skulle vidare användas

för hela den till Drottningholm förlagda arbetsenhet, som handlägger

vattenvårdsfrågor. Såsom kommittén föreslagit i sitt tidigare betänkande

skulle inom vatteninspektionen finnas en särskild tillsynsavdelning för den

fortlöpande övervakningen och kontrollen samt ett undersökningslaboratorium

för utredningar och analysarbeten.

Samordningsfrågan

Den särskilda styrelse för vatteninspektionen, som vattenvårdskommittén

föreslagit, avses skola vara förlagd till eller knuten till fiskeristyrelsen

och kan därför enligt kommitténs mening icke lämpligen instruktionsmässigt

taga befattning med ärenden inom andra verks ämbetsområden. Kommittén

finner det vidare innebära en överorganisation att inrätta ett speciellt

organ med rådgivande eller konsultativa uppgifter i samordnande syfte.

I nuvarande läge anses behovet av samordning mellan olika centrala

myndigheter på vattenvårdens område kunna tillgodoses på följande sätt.

Kommittén vill härvid till en början erinra om att den föreslagna styrelsen

för vatteninspektionen i och för sig har en lämplig sammansättning för

ett samordningsorgan på det centrala planet. Kommittén förutsätter vidare,

att de personer, som i denna styrelse skall representera olika intressen på

vattenvårdens område, begagnar styrelsen som ett samarbetsorgan. Det synes

icke heller böra möta nagra formella hinder att vid styrelsens sammanträden

exempelvis representanten för vatten- och avloppsbyrån eller

för hälsovården anmäler viktigare ärenden på vattenvårdens område, som

är under handläggning inom vederbörande ämbetsverk. Även om vatteninspektionens

styrelse icke får någon behörighet att påverka avgörandena i

dessa ärenden — vilket särskilt kan vara en brist då det gäller planeringsoch

statsbidragsärendens inom vatten- och avloppsverksamheten — torde utbyte

av erfarenheter och synpunkter leda till ett önskvärt ökat beaktande

av vattenvårdsintresset.

Såsom vattenvårdskommittén närmare motiverat i sitt tidigare betänkande

föreligger ett särskilt behov av samordning mellan vatteninspektionen

samt vatten- och avloppsbyrån. Ehuru enligt riksdagens beslut dessa arbetsenheter

tills vidare skall vara förlagda till olika ämbetsverk, synes ett

ytterligare steg till närmare samverkan dem emellan likväl kunna åstadkommas

på så sätt, att vatten- och avloppsbyrån föreskrives skola lämna

vatteninspektionen biträde i vattentekniska frågor, då så påfordras. Dylikt

biträde bör kunna lämnas direkt genom samverkan mellan vederbörande

tjänstemän och sålunda utan formellt remissförfarande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 195S

9

Vattenvårdskommittén erinrar slutligen om att den i sitt tidigare betänkande

förordade en sammanslagning av vatteninspektionen samt vattenoch

avloppsorganisationen bl. a. av det skälet, att sistnämnda organisations

lokalorgan — distriktsingenjörerna för vatten och avlopp — därigenom

skulle stå jämväl till vatteninspektionens förfogande och komma att utgöra

ett för vattenvården i landet mera värdefullt lokalorgan än hittills.

Då emellertid nu enligt riksdagens beslut vatteninspektionen och distriktsingenjörerna

skall höra till skilda ämbetsverk, måste enligt kommitténs

mening särskilt övervägas hur en förbättrad samordning skall kunna åstadkommas

inom den lokala vattenvården samt mellan denna och vatteninspektionen.

Vissa åtgärder i fråga om handläggningen av olika vattenvårdsärenden

anses kunna bidraga härtill.

Vattenvårdens lokala organisation

Beträffande vattenvårdens lokala organisation erinrar vattenvårdskommittén

till en början om att departementschefen i de särskilda direktiven

för förevarande utredningsuppdrag anfört, att den centrala organisationens

relationer till olika länsorgan, direkt eller genom länsstyrelsen, även bör

beaktas. Utgångspunkten skulle enligt direktiven härvid vara, att länsstyrelsen

bör vara den samordnande myndigheten på länsplanet men att det är

angeläget, att olika andra länsmyndigheter blir anlitade inom vattenvården.

Såsom utgångspunkt för bedömandet av nu berörda spörsmål anför vattenvårdskommittén

följande om vatteninspektionens nuvarande befogenheter.

Enligt 1 § tillsynslagen skall, till motverkande av vattenförorening, av

statens vatteninspektion utövas tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden

inom riket. Enligt den tidigare gällande lydelsen av lagen

skulle fiskeristyrelsen utöva tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt

(2 §), under det att tillsyn ur hälsovårdssynpunkt skulle utövas av hälsovårdsmyndigheterna

och endast i den mån så lämpligen kunde ske även av

fiskeristyrelsen (7 §). I den proposition, som låg till grund för tillsynslagen

i dess nuvarande lydelse, uttalade departementschefen, att det förutsattes,

att vatteninspektionen tills vidare utövade tillsyn ur hälsovårdssynpunkt

allenast i den mån detta med hänsyn till inspektionens resurser kunde ske.

Enligt 1 § andra stycket gäller om tillsyn av hälsovårdsmyndigheter och

fiskeritjänstemän vad särskilt är stadgat. Beträffande hälsovårdsmyndigheternas

åligganden och befogenheter avser denna hänvisning hälsovårdsstadgan.

Eftersom länsstyrelserna är hälsovårdsmyndigheter, tillkommer dem

alltså redan nu viss tillsyn. Denna är emellertid begränsad till hälsovårdens

område. Härav följer att, om man vill ge länsstyrelserna ställningen som

tillsynsorgan med i princip samma verksamhetsområde som vatteninspektionen,

en ändring av tillsynslagen torde erfordras.

Vatteninspektionens befogenheter vid tillsynens utövande är följande.

Finner vatteninspektionen, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten

genom förorening medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela

råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav (2 §).

När omständigheterna därtill föranleder äger vatteninspektionen hos läns
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

styrelsen görn framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten

utan erforderlig behandling eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet

genom utsläppande därav. Med avseende å länsstyrelsens prövning

skall vad i hälsovårdsstadgan förskrives äga motsvarande tillämpning (3 §).

Erfordras prövning av vattendomstol, äger vatteninspektionen hos vattendomstolen

föra talan om förbud eller åtgärd, varom i 3 § sägs, efter vad i

vattenlagen är stadgat. Vatteninspektionen må ock eljest i ärende angående

vattenförorening föra talan hos vattendomstol ävensom vid syneförrättning

enligt 10 kap. vattenlagen (4 §).

Vatteninspektionen har alltså, då den finner anledning till anmärkning,

icke rätt att själv besluta om föreläggande eller åtgärd för att vinna rättelse.

Dennas befogenheter är begränsade till att lämna råd och anvisningar samt

att föra talan hos länsstyrelse — såsom hälsovårdsmyndighet — och hos

vattendomstol.

Vatteninspektionens tillsynsverksamhet utövas i huvudsak dels genom

inspektion av industrier och kommunala anläggningar in. m. samt övervakning

av att meddelade reningsföreskrifter iakttages, dels genom granskning

av ingivna anmälningar från industrier och kommuner.

Anmälan till vatteninspektionen skall enligt förprövningskungörelsen ske

dels innan vissa slag av fabriker och inrättningar anlägges eller utvidgas,

(2 och 3 §§ förprövningskungörelsen), dels innan ledning påbörjas för avledande

av kloakvatten från bebyggelse med mer än 200 invånare eller från

kasern, hotell m. in. över viss storlek (4 §), dels i regel innan utsläpp sker

av kloakvatten, som härrör från tätbebyggelse eller som innehåller avloppsvatten

från vattenklosett och som ej undergått slamavskiljning, eller av

pressaft från silos, urin från djurstall, vassle och galvaniskt bad in. in.

I sitt år 1955 avgivna betänkande rörande bl. a. organisation av vattentillsynen

(SOU 1955: 6) föreslog vattenvårdskommittén, att till statens vatteninspektion

såsom vattenvårdens centrala organ skulle överföras fiskeristyrelsens

tillsynsavdelning samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch

avloppsbyrå jämte distriktsingenjörsorganisationen för vatten och avlopp.

Distriktsingenjörerna skulle bilda stommen i vattentillsynens lokala

administration. De skulle därvid särskilt ha att övervaka skötseln av behandlingsverk

för kloakvatten. Detta organisationsförslag har emellertid genom

riksdagens ställningstagande tills vidare avvisats. Kommittén anser

dock alltjämt, att organisationsfrågan i sinom tid bör lösas efter nyssnämnda

riktlinjer. Enligt kommitténs mening har den senaste tidens utveckling

ytterligare framhävt behovet av en effektiv lokal administration för vattentillsynen.

Såväl hos vattendomstolarna som hos vatteninspektionen framträder

en påtaglig tendens till ökning av antalet föroreningsärenden. Härtill

har uppenbarligen den fr. o. m. år 1957 genomförda skärpningen av föroreningslagstiftningen

bidragit.

Även inom ramen för den nuvarande centrala vattenvårdsorganisationen

bör dock enligt kommittén åtgärder vidtagas för att så långt möjligt åstadkomma

en effektivisering av vattentillsynen på det lokala planet. Stegringen

av antalet ärenden — icke minst tämligen rutinbetonade frågor rörande

kommunala reningsanläggningar — motiverar en minskning av vatteninspektionens

arbetsbörda för att inspektionen skall kunna fullgöra sin funktion

som ett centralorgan för vattenvården i riket.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

11

Enligt vattenvårdskommitténs uppfattning bör i nuvarande läge anordningar

icke vidtagas, som kan försvåra genomförandet av en mera definitiv

organisation. Bl. a. bör därför eftersträvas en ordning, som icke förutsätter

lagändringar eller mera ingripande administrativa förändringar. Kommittén

har efter övervägande av olika möjligheter stannat för att föreslå följande.

Vatteninspektionens verksamhet utövas, såsom förut sagts, i huvudsak

genom dels inspektioner samt övervakning av att meddelade föreskrifter

iakttages, dels granskning av enligt förprövningskungörelsen ingivna anmälningar

från industrier och kommuner m. fl., dels utförande av talan

vid vattendomstolar och i samband med syneförrättningar enligt vattenlagen.

Den egentliga tillsynsverksamheten — således den förstnämnda gruppen

av ärenden — kan i betydande utsträckning anförtros åt distriktsingenjörerna.

I kommitténs föregående betänkande anfördes härom följande.

Distriktsingenjörerna för vatten och avlopp äger erforderlig teknisk kunskap

för att handha kontroll av kommunala och enskilda anläggningar för

behandling av avloppsvatten. De har redan nu till uppgift att utöva sådan

övervakning i fråga om anläggningar, för vilka statsbidrag utgår. Vattenvårdskommittén

anser därför ändamålsenligt, att distriktsingenjörernas

uppgifter i nämnda hänseende utvidgas att avse samtliga kommunala anläggningar

för behandling av avloppsvatten. Även viktigare enskilda anläggningar

bör stå under distriktsingenjörernas kontroll. Distriktsingenjörerna

bör ha till uppgift att även i andra sammanhang bevaka och tillgodose

vattenvårdens intressen. Av särskild vikt synes vara, att distriktsingenjörerna

redan vid sin befattning med planeringen av vatten- och avloppsanläggningar

söker förebygga, att menlig förorening uppkommer.

Då detta skrevs, utgick kommittén från att distriktsingenjörerna skulle

vara infogade i vatteninspektionens organisation. Detta blir nu, i varje fall

tills vidare, icke fallet. Den eftersträvade samverkan bör dock kunna äga

rum genom att ett intimt samarbete organiseras mellan vatteninspektionen

och distriktsingenjörerna, direkt eller i vissa avseenden genom länsstyrelserna.

Även samverkan mellan vatteninspektionen och länsstyrelserna bör

i detta sammanhang beaktas.

Vid återkommande konferenser mellan vatteninspektionen och vederbörande

länsstyrelse bör för varje län uppställas mera långsiktiga saneringsplaner.

överenskommelser bör därvid eller i annat sammanhang träffas om

sättet för sådana planers genomförande och i övrigt om arbetsfördelningen

mellan central- och lokalorgan. I detta sammanhang bör såvitt möjligt preciseras

och åt distriktsingenjören uppdragas att utöva all den kontroll- och

tillsynsverksamhet, som lämpligen kan ombesörjas av honom. Genom domar

i föroreningsmål lämnas redan nu stundom kontrolluppgifter åt distriktsingenjörerna.

Så torde framdeles komma att ske i ökad omfattning.

I anslutning till de nämnda konferenserna kan emellertid kontrollen inriktas

såväl på vattenförhållanden i allmänhet som på vissa begränsade uppgifter.

Valteninspektörerna bör var och eu inom sitt distrikt hålla fortlöpande

kontakt med vederbörande distriktsingenjörer. Inspektionsresor inom

olika områden bör i lämplig utsträckning företagas gemensamt. Centralorganet

bör erhålla avskrift av länsstyrelsernas beslut eller uttalanden i ärenden,

som handlägges på det lokala planet, liksom berörda länsstyrelser bör

få del av centralorganets yttranden o. s. v.

Finner distriktsingenjören i samband med sin tillsynsverksamhet, att åtgärd

bör vidtagas mot förorenande industri, annan enskild anläggning eller

kommun, bör ärendet anmälas för länsstyrelsen. Utredning bör verkstäl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

las av distriktsingenjören i samarbete i erforderlig omfattning med förste

provinsialläkare, länsveterinär, länsarkitekt, lantbruksingenjör och fiskeritjänsteman.

Efter föredragning av distriktsingenjören bör länsstyrelsen

antingen med stöd av sina befogenheter avgöra ärendet eller också med

yttrande överlämna detsamma till vatteninspektionen.

Beträffande ärenden, som anmäles direkt till vatteninspektionen, samt

ärenden, som inspektionen självmant upptager i samband med sin övervakande

verksamhet, bör möjlighet finnas för vatteninspektionen att erhålla

biträde av länsorgan med erforderlig utredning m. m. Som utredningsorgan

kan distriktsingenjören väl fungera. Lämpligast synes dock vara, att länsstyrelserna

tillhandagår vatteninspektionen med utredning av större vikt.

Förfarandet skulle därvid i stora drag'' bli, att vatteninspektionen remitterar

ärendet till vederbörande länsstyrelse, varefter denna med anlitande av

distriktsingenjören låter verkställa utredning, som förut sagts, samt med

eget yttrande återsänder ärendet till vatteninspektionen.

Alla ärenden, som sammanhänger med vattenmål eller syneförrättningar,

bör handläggas centralt av vatteninspektionen. Även i sådana ärenden kan

det emellertid i vissa fall vara motiverat, att lokala undersökningar, som

erfordras för vatteninspektionens ställningstagande eller för utförande av

inspektionens talan, verkställes genom länsstyrelsens försorg eller att länsstyrelsen

eljest yttrar sig till vatteninspektionen.

Den nu antydda lösningen av den lokala tillsynsfrågan synes icke förutsätta

andra författningsändringar än möjligen några förtydligande kompletteringar

av instruktionerna för de organ, som skall fungera på det lokala

planet.

Det må erinras om att länsstyrelseinstruktionen redan nu innehåller bestämmelser

om att länsstyrelsen i erforderlig utsträckning skall samarbeta

och samråda med andra statliga myndigheter och att det ankommer på

länsstyrelsen att avgiva de utlåtanden och lämna det ämbetsbiträde samt de

upplysningar och besked, som i vederbörlig ordning äskas eller av förhållandena

eljest påkallas och som av länsstyrelsen kan lämnas (5 §). Vidare

äger länsstyrelsen i arbetsordning eller annorledes uppdraga åt vissa tjänstemän,

bl. a. distriktsingenjören för vatten och avlopp, att vara föredragande

i ärenden berörande deras verksamhetsområden (40 § 2 inom.). Enligt

gällande provisoriska bestämmelser angående distriktsingenjörernas för

vatten och avlopp tjänstgöring och arbetsuppgifter m. m. ankommer på

distriktsingenjör att biträda länsstyrelse med handläggning av ärenden röjande

vattenförsörjning och avlopp. I länsstyrelseinstruktionen finnes vidare

stöd för att i ärenden rörande vattenförorening anlita även förste provinsialläkare,

länsveterinär och befattningshavare hos lantbruksnämnd (41

§ järnf. med 40 §).

Kommittén anför slutligen, att distriktsingenjörsorganisationen är avsedd

att utbyggas så, att fr. o. in. budgetåret 1959/60 egen distriktsingenjör med

biträdande personal finnes i samtliga län utom Gotlands län och att denna

utbyggnad av organisationen bör underlätta en överföring av vissa arbetsuppgifter

till det lokala planet.

Personalfrågor

I vattenvårdskommitténs tidigare betänkande (SOU 1955:6) förutsattes

att en vatteninspektion, organiserad som ett självständigt ämbetsverk, skulle

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

ledas av en överdirektör. Alla rutinärenden skulle då kunna föredragas för

och avgöras av överdirektören.

Eftersom fiskeristyrelsens chef är placerad i Göteborg och vatteninspektionen

är förlagd till Drottningholm kan f. n. ämbetsverkets chef icke kontinuerligt

följa ärendena vid ifrågavarande avdelning. Fiskeristyrelsens chef

bär under hand framhållit olägenheterna av att han således väl i sista hand

har ansvaret för verksamheten men icke har möjlighet att närmare följa

densamma. Dessa olägenheter kommer, framhåller vattenvårdskommittén,

uppenbarligen att kvarstå, om en avdelning av fiskeristyrelsen skall utgöra

styrelse för vatteninspektionen. Det blir då som hittills nödvändigt, att fiskeristyrelsens

chef i största utsträckning delegerar handläggningen av inspektionens

ärenden till den befattningshavare, som har den omedelbara

ledningen av avdelningens verksamhet, f. n. överinspektören. Om däremot

vattenvårdsnämnden skulle bestå med uppgift att bl. a. vara vatteninspektionens

styrelse, förutsätter kommittén, att en god kontakt kan upprättas

och bibehållas mellan nämndens ordförande och ledaren för inspektionens

verksamhet. Även i detta fall får emellertid den sistnämnde en mera självständig

ställning än en avdelningschef, vars verksamhet är direkt infogad i

ett ämbetsverk.

Oavsett hur styrelsefrågan löses, anser kommittén, att det på överinspektören

kommer att ställas icke ringa anspråk på administrativ förmåga

och erfarenhet. Avgörandet av rutinärenden kommer att till stor del åvila

överinspektören som en självständig uppgift. I praktiken blir det överinspektören,

som får svara för den löpande kontakten med industrier och

kommuner samt med de myndigheter och inrättningar, med vilka vatteninspektionen

har att taga kontakt eller samarbeta. Särskilt maktpåliggande

är enligt kommitténs mening uppgiften att inför vattendomstolarna företräda

vatteninspektionen i stämnings- och ansökningsmål. När sådana är av

större vikt och betydelse, bör det ankomma på överinspektören att själv utföra

vatteninspektionens talan. På överinspektörens administrativa förmåga

skulle därför ställas ökade krav genom verksamhetens alltmera tilltagande

omfattning och även genom det förbättrade samarbete, som förutsättes

skola äga rum med andra centrala myndigheter och med länsstyrelserna.

Kommittén finner det av anförda skäl vara motiverat, att överinspektörsbefattningen

besättes med en företrädesvis administrativ kraft. Till närmaste

man och ställföreträdare föreslås överinspektören skola ha en befattningshavare

med framstående naturvetenskaplig utbildning. Denne skulle omhänderha

ledningen av undersökningslaboratoriet och i övrigt biträda överinspektören

vid handläggningen av inspektionens ärenden.

Vattenvårdskommittén föreslår i anslutning härtill, att vid vatteninspeklionen

inrättas eu tjänst som administrativ byråchef, benämnd överinspektör.

Med hänsyn till det självständiga ansvar, som skall åvila denne befattningshavare,

och till behovet av att för uppgiften erhålla en väl kvalificerad

kraft bör enligt kommitténs mening tjänsten icke placeras lägre än i löne
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

grad B 2. Under förutsättning att befattningen kommer att innehavas av en

person med juridisk utbildning eller med väl meriterade administrativa erfarenheter,

anses emellertid den i kommitténs tidigare personalplan föreslagna

förste byråsekreterartjänsten kunna utgå. Den nuvarande överinspektörstjänsten,

för vilken förutsatts naturvetenskaplig utbildning, skulle

enligt kommitténs förslag med bibehållen löneställning bestå såsom souschefsbefattning.

Innehavaren föreslås i fortsättningen vara ordinarie befattningshavare

i lönegrad A 26 samt benämnas byrådirektör och föreståndare

för undersökningslaboratoriet.

En alternativ ordning för vatteninspektionens ledning kan enligt kommitténs

uppfattning möjligen tänkas för det fall att vattenvårdsnämnden

bibehålies och får ställningen som styrelse för vatteninspektionen. Om därvid

uppdraget som ordförande i vattenvårdsnämnden kunde förbindas med

viss deltidstjänstgöring, skulle nämndens ordförande även kunna få till

uppgift att efter föredragning av överinspektören — varmed i detta sammanhang

avses överinspektör i lönegrad A 26 — besluta i sådana rutinärenden,

som normalt skulle handläggas av verkschefen. Vid en sådan anordning

skulle någon ändring av den tidigare föreslagna personalplanen ej

erfordras. Befattningen som förste byråsekreterare måste då bibehållas,

medan ordförandens arvode behöver uppräknas med hänsyn till de ökade

arbetsuppgifterna. Detta alternativ skulle enligt kommitténs uppfattning,

vid lycklig lösning av personfrågan, kunna vara fullt tillfredsställande. Huvudförslaget

anses dock leda till en bättre kontinuitet i ärendenas behandling

och är enligt kommittén att föredraga.

Yttrandena

Allmänna synpunkter

I flera yttranden beklagas att en mera definitiv och samordnande lösning

av vattenvårdens organisationsfråga icke synes kunna uppnås inom

den närmaste framtiden. Medicinalstyrelsen instämmer sålunda i vattenvårdskommitténs

uttalande, att det hade varit önskvärt, att man fått större

möjlighet att sammanföra vattentillsynen, planeringskontrollen och statsbidragsbeviljandet

i en gemensam organisation. Styrelsen finner det sannolikt,

att utvecklingen alltmer kommer att framhäva betydelsen av en intim

samordning av dessa funktioner inom ett självständigt vattenvårdsorgan.

Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen instämmer likaledes i vattenvårdskommitténs

förut nämnda uttalande och anför i detta sammanhang, att dröjsmålet

med en så pass självfallen rationaliseringsåtgärd föga överensstämmer

med statsmakternas berättigade krav på effektivitet och rationella arbetsformer

hos förvaltningsmyndigheterna. Styrelsen uttalar vidare som sin

bestämda uppfattning, att om en provisorisk lösning i enlighet med kommitténs

förslag nu erhålles, bör dock vattenvårdsnämnden se som sin upp
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1958 15

gift att med stöd av vunna erfarenheter sedermera framlägga ett mera definitivt

organisationsförslag.

Även länsstyrelsen i Stockholms län finner det angeläget, att det uppdrages

åt vattenvårdsnämnden att — sedan vattenvårdskommittén slutfört sitt

arbete, varav bl. a. återstår frågorna om grundvattenskydd och vattenvårdsförbund,

och vissa erfarenheter vunnits om upprustningen inom vattenvården

— ytterligare överväga frågan om vattenvårdens organisation och framlägga

därav betingade förslag till slutlig lösning av denna betydelsefulla organisationsfråga.

Med dylika förbehåll har emellertid remissmyndigheterna genomgående

ansett, att kommitténs förslag kan läggas till grund för en lösning av organisationsfrågan

tills vidare. Endast föredraganden i fiskeristyrelsen, vilken

reserverat sig mot styrelsens beslut, synes att döma av dennes kritik av ett

flertal punkter i förslaget ha en motsatt uppfattning.

Vatteninspektionens ledning

Beträffande frågan om vatteninspektionens ledning bör handhavas av fiskeristyrelsen

i särskild sammansättning eller av vattenvårdsnämnden med

ökade befogenheter förordas det förstnämnda alternativet av kammarkollegiet

och det senare alternativet av övriga myndigheter och organisationer,

som yttrat sig om detta spörsmål. Till förmån för den sistnämnda lösningen

uttalar sig sålunda statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,

medicinalstyrelsen, vattenvårdsnämnden, de hörda länsstyrelserna,

förste provinsialläkarna och distriktsingenjörerna, Svenska fiskeritjänstemannaförbundet,

Svenska konsulterande ingenjörers förening samt

Distriktsingenjörers förening. Även fiskeristyrelsen biträder det andra alternativet

såsom en lösning av samordningsfrågan, ehuru med det förbehållet

att styrelsen icke är beredd att taga ställning till de administrativa och förvaltningsrättsliga

konsekvenser, som knyter sig till kommitténs förslag.

Ehuru sålunda stor enighet råder om lämpligheten av att vattenvårdsnämnden

bibehålies med något ändrad sammansättning och med ökade befogenheter,

uttalar dock förutom, såsom förut nämnts kammarkollegiet,

även en del andra myndigheter, att även alternativet med en fiskeristyrelse

med särskild sammansättning vid handläggning av vattenvårdsärenden

kan anses godtagbart.

Beträffande sammansättningen av vatteninspektionens ledning uttalar

kammarkollegiet som ett önskemål, att eu av ledamöterna är limnologiskt

utbildad. Länsstyrelsen i Malmöhus län och vattenvårdsnämnden anser, att

jordbruksnäringen även i fortsättningen bör vara företrädd i vattenvårdsjiämnden.

Byggnadsstyrelsen uttalar i detta sammanhang, alt bebyggelseplaneringen

tillhör de intressen, som bör vara representerade i nämnden.

Vattenvårdsnämnden förordar vidare den ändringen av kommitténs förslag,

att vatten- och avloppsbyrån väl skall vara företrädd i nämnden men

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 11)58

att det ej bör föreskrivas, att byråns chef skall vara självskriven ledamot.

Vidare må nämnas, att medicinalstyrelsen ifrågasätter, om icke de kamerala

göromålen för vatteninspektionen bör överflyttas från fiskeristyrelsen till

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.

Slutligen må i detta sammanhang anföras lokaliseringsutredningens yttrande

rörande den centrala vattenvårdsmyndighetens förläggning. Utredningen

uttalar härom följande.

Vattenvårdskommittén synes i sina båda alternativa förslag förutsätta, att

vatteninspektionens ledning skall vara förlagd till stockholmsområdet. Detta

kan med nuvarande organisation måhända vara lämpligt. Såsom vattenvårdskommittén

framhållit i sitt betänkande torde dock det beslut i fråga

om vattenvårdens centrala ledning, som fattades av 1957 års riksdag, icke

innebära ett slutgiltigt ställningstagande till organisationsfrågan. Lokaliseringsutredningen

kan icke finna det klarlagt, att en förläggning av den centrala

vattenvårdsmyndigheten till Stockholm skulle vara den bästa på längre

sikt. Den centrala vattenvårdsmyndighetens lokaliseringsfråga bör bli föremål

för en närmare undersökning och ett beslut av statsmakterna om ändrad

organisation i enlighet med något av vattenvårdskommitténs förslag bör

därför icke innebära, att den administrativa myndigheten nu slutgiltigt bindes

till Stockholm.

Samordningsfrågan

I anledning av vattenvårdskommitténs uttalande om behovet av bättre

samordning av verksamheten på vattenvårdens område anför fiskeristyrelsen

följande.

Det torde vara odisputabelt, att de intressen, vilkas gemensamma nämnare

är förhindrandet av förorening av ytvatten, kustvatten och grundvatten

genom industriellt avloppsvatten och kloakvatten, i nuläget företer en stark

splittring på olika statsdepartement, verksmyndigheter och kommunala organ.

Mot dessa intressen står en rad andra intressen av såväl ekonomisk

som kulturell och social natur. Därför är det av största vikt, att de olika vattenvårdsintressena

samordnas så, att de i samordnad form kan vägas mot

de motstående intressena, vilka ofta är minst lika betydelsefulla.

Även i andra yttranden understrykes behovet av en bättre samordning och

allmän enighet synes råda om att en vattenvårdsnämnd, som erhåller ökade

befogenheter, bör kunna i viss utsträckning fungera som ett samordnande

organ.

Vad särskilt gäller kommitténs förslag, att vatten- och avloppsbyrån skall

föreskrivas lämna vatteninspektionen biträde i vattentekniska frågor, vill

medicinalstyrelsen understryka vikten av att nämnda byrås sakkunskap

ovillkorligen och regelbundet utnyttjas, innan inspektionen beslutar i ärenden,

där hithörande tekniska frågor förekommer. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

uttalar i detta spörsmål, att den av kommittén förordade direkta

samverkan mellan vederbörande tjänstemän kan vara lämplig i viss utsträckning

men att med hänsyn till bl. a. ansvarsfördelningen skriftliga yttranden

eller signerade samråd skoncept torde vara erforderliga i ett betydande

antal fall.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 17

Vattenvårdens lokala organisation

Allmän enighet synes även råda om att vattenvårdsfrågorna i all den utsträckning,

som är möjlig och lämplig, skall handläggas på det lokala planet.

Fiskeristyrelsen uttalar som sin principiella uppfattning i detta spörsmål,

att vattenvården bör uppbyggas på en länsstyrelsernas ansvarighet att avvärja

alla påtagliga orsaker till vattenföroreningar, vare sig av industriellt

ursprung eller härrörande från samhällen, sjukvårdsinrättningar eller jordbruket.

Medicinalstyrelsen finner likaledes, att man med fördel kan decentralisera

tillsynsverksamheten. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansluter

sig till tanken på att tillsynsuppgifterna i största möjliga utsträckning

decentraliseras till länsplanet och att länsstyrelserna och distriktsingenjörerna

samt övriga berörda länsexperter tages i anspråk för vattenvårdsarbetet

på i huvudsak det sätt, som anges i vattenvårdskommitténs betänkande.

Då samarbetsformerna såväl centralt som lokalt icke synes kunna preciseras

utan närmare överväganden, bör det emellertid enligt styrelsens mening

ankomma på vattenvårdsnämnden att successivt meddela anvisningar, framlägga

förslag och göra eventuellt erforderliga framställningar härutinnan.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att centralorganet bör utrustas

så, att det med tillräcklig slagkraft kan göra nytta inom sitt verksamhetsområde,

men att bestyret med vattenvården under alla förhållanden

väsentligen måste ligga på det regionala planet, där en viss samordning av

de rent lokala synpunkterna kan äga rum och där man har erforderlig kännedom

om de konkreta problemen. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför

den synpunkten, att kravet på organisatorisk samordning i länsinstansen

blir ännu starkare än tidigare, eftersom det icke varit möjligt att åstadkomma

en samordnad central organisation. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län

finner, att vattenvårdens effektivitet och planmässighet torde vinna på, att

länsstyrelsernas tillsyn utsträckes utöver hälsovårdens område och att kontrollen

över kommunala och industriella anläggningar i ökad utsträckning

ålägges distriktsingenjörerna.

1 fråga om ärendegången föreslår bl. a. Distriktsingenjörers förening, att

såväl anmälnings- som tillsyns- och övervakningsärenden bör kunna anhängiggöras

hos en enda myndighet, nämligen vederbörande länsstyrelse.

Enligt föreningens mening skulle en sådan ordning vara av stort värde för

de närmast berörda parterna, nämligen kommunerna, industrien och allmänheten.

Samtliga remissinstanser synes förutsätta, att decentraliseringen av tillsynsverksamheten

skall kunna genomföras i den ordning, som vattenvårdskommittén

föreslagit och att således några andra mera ingripande författningändringar

än vissa förtydliganden eller jämkningar av bl. a. instruktionerna

för vissa länsorgan icke behöver ske tills vidare. Endast reservanten i

fiskeristyrelsen uttalar sig för en allmän revision av gällande bestämmelser

för tillsynsverksamhetens utövande. Allmän enighet synes vidare råda om

att länsstyrelserna bör ha huvudansvaret för vattenvården på det lokala pla
2

Ilihung till riksdagens protokoll 1958. t samt. .Yr 133

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1958

net. Beträffande övriga länsorgans uppgifter på ifrågavarande område har

emellertid vissa, delvis olika synpunkter framkommit.

I allmänhet synes remissinstanserna icke ha någon erinran mot kommitténs

förslag, att den egentliga tillsynsverksamheten i betydande utsträckning

anförtros åt distriktsingenjörerna. Medicinalstyrelsen instämmer häri

men med det förbehållet, att verksamheten formellt ålägges länsstyrelsen.

Väg- och vattenbyggnads styr elsen samt länsstyrelserna i Jönköpings och

Skaraborgs län ifrågasätter i detta sammanhang, om icke distriktsingenjörerna

helt bör inordnas i länsstyrelserna.

Fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i södra distriktet och Svenska fiskeritjänstemannaförbundet

understryker vikten av att de inom länen verksamma

fiskerinämnderna och i synnerhet dessas verkställande tjänstemän — de

hos hushållningssällskapen anställda fiskeriassistenterna — anlitas i vattenvårdsfrågor.

Kammarkollegiet erinrar om att distriktsingenjörerna i allmänhet

icke är utbildade för annat än den tekniska delen av vattenvårdsverksamheten,

och anser det därför vara angeläget, att de i limnologiskt

hänseende sakkunniga krafterna förstärkes och får medverka vid den lokala

tillsynen, särskilt vad gäller industriella avloppsvatten. Byggnadsstyrelsen

framhåller, att länsarkitekten på grund av sin centrala ställning i vad

avser bebyggelseplaneringen och naturvården inom länet helt naturligt

kommer att liksom hittills genom länsstyrelsen inkopplas på vattenvårdsärenden,

när dessa berör länsarkitektens verksamhetsområde.

Personalfrågor

Vattenvårdskommitténs förslag, att en administrativ chefstjänst skall inrättas

vid vatteninspektionen, tillstyrkes av bl. a. medicinalstyrelsen och

kammarkollegiet. Medicinalstyrelsen uttalar härom, att överinspektören bör

besitta en icke oväsentlig administrativ erfarenhet, under det att hans närmaste

man bör ha dokumenterat framstående naturvetenskaplig utbildning.

Enligt medicinalstyrelsens mening torde dock icke hinder föreligga för att en

naturvetenskapsman, som förvärvat god administrativ erfarenhet, skall kunna

utnämnas även å chefstjänsten. Kammarkollegiet anser det icke vara

lämpligt att för denna tjänst fastställa formella kompetensvillkor och anför

dessutom, att tjänsten icke bör konstrueras med ombudsmannaverksamhet

vid vattenmål som en huvuduppgift.

Från vissa håll, bl. a. SACO:s kanslikartell, hävdas däremot att chefen

för vatteninspektionen bör ha framstående naturvetenskaplig utbildning,

varför inrättandet av en tjänst som administrationschef bestämt avstvrkes.

Statskontoret håller för sin del före, att tillräckliga skäl icke föreligger för

att i förevarande sammanhang överväga inrättandet av en administrativ

byråchefstjänst.

Statens lönenämnd anför, att de i betänkandet berörda lönegradsfrågorna

endast givit nämnden anledning till erinran beträffande byråchefstjänsten,

vilken enligt nämndens mening bör hänföras till lönegrad B 1.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

19

I fråga om den föreslagna byrådirektörstjänsten uttalar Distriktsingenjörers

förening, att kompetenskravet på densamma icke bör begränsas till naturvetenskaplig

utbildning, såvida icke därmed jämväl avses civilingenjörsexamen

vid kemisk fackavdelning.

Departementschefen

I anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1957: 49 angående vattenvårdens

organisation m. m. beslöt 1957 års riksdag (rskr. 380) i enlighet med vad

statsutskottet (SU 166) föreslagit, att nuvarande organisation av vattenvården

tills vidare skulle i stort sett bibehållas, d. v. s. med vatten- och avloppsbyrån

samt distriktsingenjörsorganisationen förlagda till väg- och vattenbyggnadsverket

och tillsynsavdelningen, d. v. s. statens vatteninspektion,

till fiskeristyrelsen. Detta förutsätter dock enligt utskottsutlåtandet,

att en effektiv samordning av de nuvarande organisationsenheternas verksamhet

kommer till stånd. I utlåtandet anfördes, att detta enklast synes

kunna ske genom att vattenvårdsnämnden ges en samordnande funktion och

i detta syfte erhåller vidgade befogenheter. En ändrad placering och sammansättning

av nämnden borde vidare övervägas.

Riksdagens beslut i förevarande fråga innebär sålunda, att i vissa hänseenden

en översyn av vattenvårdens organisation skulle vara erforderlig,

även om den nuvarande organisationsformen tills vidare i stort sett skulle

bibehållas. Med utgångspunkt bland annat härifrån har jag, efter bemyndigande

av Kungl. Maj:t, uppdragit åt vattenvårdskommittén att skyndsamt

verkställa sagda översyn.

Vattenvårdskommittén har i anledning av nämnda uppdrag den 1 mars

1958 framlagt vissa i det föregående återgivna förslag i här berörda frågor.

De av kommittén förordade förslagen, vilka i allt väsentligt vunnit allmän

anslutning från de hörda myndigheterna, innebär i huvudsak följande.

Den centrala ledningen av vatteninspektionen, vilken för närvarande handhaves

av fiskeristyrelsen, bör enligt vattenvårdskommittén överflyttas på

vattenvårdsnämnden, som därvid med något ändrad sammansättning bör

äga att självständigt handlägga ärenden, som rör inspektionen, häri inbegripet

personal- och anslagsfrågor. Organisationsmässigt bör emellertid vattenvårdsnämnden

liksom hittills vara knuten till fiskeristyrelsen och nämndens

kamerala ärenden ombesörjas av styrelsens administrativa byrå. Den

nuvarande vattenvårdsnämnden föreslås skola upplösas och ersättas med

en nämnd bestående av en utav Kungl. Maj :t särskilt utsedd ordförande

samt 6 ledamöter, nämligen byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

vatten- och avloppsbyrå såsom självskriven ledamot samt 1 representant

för vardera fisket, hälsovården, industrien, kommunerna samt naturskydds-

och fritidsintresset.

Enligt ett av vattenvårdskommittén utarbetat alternativt förslag, vilket

dock icke förordas av vare sig kommittén eller remissmyndigheterna med

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

undantag av en, skulle vatteninspeklionens ledning handhavas av fiskeristyrelsen

i en med hänsyn till vattenvårdsintressena särskild sammansättning

samt med styrelsens överdirektör och chef som självskriven ordförande

jämte 5 ledamöter.

Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås — oavsett

Adlket alternativ som än väljes — skola ändras till fiskeristyrelsen med statens

vatteninspektion.

Kommittén förutsätter, att vatteninspektionens styrelse i viss utsträckning

även skall kunna fungera som samordningsorgan för olika intressen

på vattenvårdens område. För att förstärka samverkan mellan inspektionen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå föreslår

kommittén, att föreskrift måtte meddelas, att byrån skall lämna inspektionen

biträde i vattentekniska frågor, då så påfordras.

I fråga om vattenvårdens lokala organisation förordar kommittén, att

den egentliga tillsynsverksamheten, nämligen inspektionen av avloppsförhållandena

vid industrier och samhällen m. m., i betydande utsträckning

skall uppdragas åt distriktsingenjörerna för vatten och avlopp. Utredningar

i föroreningsfrågor föreslås skola så långt möjligt är ske genom samverkan

mellan vatteninspektionen och länsstyrelserna. Lokalt tillgänglig expertis,

såsom förste provinsialläkare, länsveterinär, länsarkitekt, lantbruksingenjör

och fiskeritjänsteman, avses därvid skola anlitas. De i förslaget närmare

angivna riktlinjerna för en lösning av den lokala tillsynsfrågan påkallar

enligt kommitténs mening icke andra författningsändringar än möjligen

några förtydligande kompletteringar av instruktionerna för de organ, som

skall fungera på det lokala planet.

Den omedelbara ledningen av verksamheten inom vatteninspektionen bör

enligt kommittén omhänderhavas av en företrädesvis administrativ kraft,

vilken tillika skall vara föredragande inför vattenvårdsnämnden. Vid inspektionen

föreslås sålunda skola inrättas en tjänst som administrativ byråchef

i lönegrad B 2, benämnd överinspektör. Den nuvarande överinspektörstjänsten,

för vilken förutsättes framstående naturvetenskaplig utbildning,

bör enligt kommittén kvarstå som souschefsbefattning med placering i oförändrat

lönegrad A 26. Tjänsten bör emellertid ordinariesättas samt benämnas

byrådirektör och föreståndare för undersökningslaboratoriet. En i 1958

års statsverksproposition föreslagen tjänst som förste byråsekreterare kan

samtidigt utgå ur inspektionens personalplan.

Därest förslaget att vattenvårdsnämnden skall vara inspektionens styrelse

genomföres, behöver enligt kommittén någon ändring av vatteninspektionens

personalplan ej ske för det fall uppdraget som ordförande i nämnden kan

förbindas med viss deltidstjänstgöring.

Då vattenvårdskommitténs senaste förslag rörande vattenvårdens centrala

och lokala administration i allt väsentligt vunnit allmän anslutning från

remissinstanserna, bör det enligt min mening tagas till utgångspunkt för

åtgärder i syfte att så snart ske kan göra organisationen på området effek
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

tivare och mera ändamålsenlig. Givetvis kan ett genomförande av berörda

förslag icke helt avlägsna de olägenheter, som nu föreligger på grund av

administrationens splittring på ett flertal organ, men åtskilligt torde kunna

vinnas med omorganisationen. Erfarenheterna av densamma får senare utvisa,

huruvida andra effektivitetshöjande ändringar bör vidtagas. I sammanhanget

vill jag — utan att nedvärdera betydelsen av en ändamålsenligt

uppbyggd administration — understryka vad vid upprepade tillfällen uttalats

om att spörsmålet i vilken omfattning och takt vattenvården kan förbättras

främst är en ekonomisk avvägningsfråga, som icke på en gång kan

få sin slutliga lösning.

Vad till en början gäller frågan om vattenvårdens centrala administration

har vattenvårdskommittén såsom nämnts föreslagit 2 alternativa lösningar,

nämligen att ledningen av den avdelning inom fiskeristyrelsen, som benämnes

statens vatteninspektion, skall handhavas antingen av en fiskeristyrelse

i särskild sammansättning eller av vattenvårdsnämnden med ökade befogenheter

och med något ändrad sammansättning. Det bör framhållas, att dessa

båda alternativ i praktiken icke skiljer sig mera väsentligt från varandra.

Kommittén och samtliga remissinstanser utom en förordar emellertid det

sistnämnda alternativet. Detta alternativ synes för övrigt bäst överensstämma

med vad 1957 års riksdag åsyftat med sitt uttalande i ämnet. Jag föreslår

därför, att vattenvårdsnämnden, som för närvarande endast har en rådgivande

funktion, erhåller beslutanderätt i de frågor, som vatteninspektionen

handlägger, ävensom i inspektionen berörande anslags- och personalfrågor.

Organisatoriskt skall dock nämnden såsom hittills vara knuten till fiskeristyrelsen,

vars personal skall i erforderlig utsträckning stå till nämndens

förfogande och ombesörja de uppgifter vartill den anlitas av nämnden. Såsom

vattenvårdskommittén anfört tillämpas en motsvarande eller snarlik

organisationsform nu på några håll inom statsförvaltningen.

Den arbetsenhet inom fiskeristyrelsen, som handlägger vattenvårdsärenden,

således den nuvarande tillsynsavdelningen, bör alltjämt benämnas statens

vatteninspektion. Samtidigt med den sålunda förordade organisationsändringen

bör ämbetsverkets benämning ändras till fiskeristyrelsen med

statens vatteninspektion.

På de skäl vattenvårdskommittén framhållit torde det vara lämpligt att

något minska antalet ledamöter i vattenvårdsnämnden. För närvarande är

ifrågavarande antal 9, däri inberäknat ordföranden. Det torde emellertid

böra få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa antalet nämndledamöter

med beaktande av de olika, vattenvården berörande intressen, som bör vara

företrädda i nämnden. Vid bifall till detta förslag bör den nuvarande nämnden

upplösas samt ordförande och övriga ledamöter förordnas i en ny

nämnd.

Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för tillgängliga

anslag fastställa arvoden för såväl nämndens ordförande som dess

övriga ledamöter.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kanyl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958

Jag förutsätter, att vattenvårdsnämnden med nu föreslagna utvidgade

befogenheter vid sidan av sin huvuduppgift soiu beslutande organ för tillsynen

av vattenvården i landet skall i betydande grad kunna fungera jämväl

som samordningsorgan för hela detta område. Nämnden torde emellertid

själv få finna de lämpliga formerna för sistnämnda uppgift. Särskilt angeläget

är att åstadkomma ett effektivare samarbete mellan vatteninspektionen

samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, vilket

synes kunna ske bland annat genom att, såsom kommittén föreslagit,

sagda byrå i viss utsträckning lämnar inspektionen direkt biträde i vattentekniska

frågor. Närmare föreskrifter i detta syfte torde få meddelas av

Kungi. Maj:t.

Av största betydelse för att få till stånd en förbättring av vattenvårdens

administration är att ett effektivt samarbete kommer till stånd även mellan

vatteninspektionen och olika länsorgan, främst länsstyrelserna, vilka

bör ha huvudansvaret för den regionala handläggningen av vattenvårdsfrågorna.

Vidare bör länsorganens förstahandskännedom om förhållandena

anlitas för att avlasta inspektionen från rutinmässiga övervakningsuppgifter

och för att i andra ärenden tillgodogöra inspektionen den tillgängliga

lokala sakkunskapen. Såsom vattenvårdskommittén anfört, torde det emellertid

icke nu vara lämpligt att i nyssberörda syfte vidtaga lagändringar

eller mera ingripande administrativa förändringar. I enlighet med de riktlinjer,

som uppdragits av kommittén, bör vattenvårdsnämnden i stället

meddela anvisningar för ärendefördelning och ärendegång mellan vatteninspektionen

och länsorganen samt på grundval av efter hand vunna erfarenheter

till Ivungl. Maj :t inkomma med de förslag till sådana Kungl. Maj :ts

föreskrifter i ämnet, som kan befinnas erforderliga. Jag förutsätter, att länsstyrelserna

vid handläggning av vattenvårdsfrågor skall samråda med distriktsingenjörerna

för vatten och avlopp, förste provinsialläkarna ävensom

annan inom länen tillgänglig statlig eller kommunal sakkunskap på förevarande

område.

Enligt min uppfattning synes starka skäl tala för att det omedelbara

chefsskapet för vatteninspektionen utövas av en administrativt väl erfaren

person. Kravet på dylik erfarenhet är uppenbart vid överinspektörens ställningstaganden

i åtskilliga av de ärenden han har att självständigt avgöra

i inspektionens namn ävensom ibland vid kontakterna med myndigheter,

kommuner, organisationer och industrier. Bortsett från det begränsade antal

fall, då kammarkollegiet förordnar särskild advokatfiskal i föroreningsmål,

är det vidare en maktpåliggande uppgift för överinspektören att inför vattendomstolarna

företräda inspektionen i viktigare mål. På överinspektörens

administrativa förmåga kommer, såsom vattenvårdskommittén betonat, att

ställas ökade krav genom verksamhetens alltmer tilltagande omfattning och

genom det intensifierade samarbete, som föreslagits skola äga rum med

andra centrala myndigheter och med länsstyrelserna. Några närmare föreskrifter

beträffande fordringarna i fråga om utbildningen bör icke meddelas

s. 23 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958

23

för chefsbefattningen vid vatteninspektionen men vid befattningens tillsättande

bör administrativa meriter vara avgörande. Därest innehavaren av

överinspektörstjänsten huvudsakligen är administrativt inriktad, är det angeläget,

att han som närmaste man har en befattningshavare med framstående

naturvetenskaplig eller kemisk-teknisk utbildning, på vilken det bland

annat bör ankomma att leda inspektionens undersökningslaboratorium.

På dessa skäl vill jag föreslå, att överinspektörstjänsten uppflyttas från

lönegrad Ae 26 till lönegrad Be 1 samt att en tjänst som extraordinarie

byrådirektör och laboratorieföreståndare i lönegrad A 26 nyinrättas, varvid

den i årets statsverksproposition föreslagna tjänsten som förste byråsekreterare

utgår. Merkostnaderna för de tjänsteförändringar jag nu förordat uppgår

till högst It 000 kronor i förhållande till vad i nämnda proposition

äskats under avlöningsanslaget till fiskeristyrelsens tillsynsavdelning.

I 1958 års statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln

på min hemställan föreslagit riksdagen att till Fiskeristyrelsen med

statens fiskeriförsök: Tillsynsavdelningen: Avlöningar respektive Omkostnader

för budgetåret 1958/59 anvisa förslagsanslag av 403 100 respektive

119 300 kronor. Med hänsyn till att Kungl. Maj :t sålunda redan förelagt

riksdagen förslag rörande vattenvårdsområdet för budgetåret 1958/59, finner

jag mig icke här böra förorda, att den föreslagna omorganisationen av

administrationen på sagda område genomföres under nästkommande budgetår.

Omorganisationen av vattenvårdsnämnden bör emellertid enligt min

mening ske snarast möjligt.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte

föreslå riksdagen

att godkänna det förslag till omorganisation på vattenvårdens

område, som framlagts i det föregående.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Bo Hygrell

580B02 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
  2. JoU 1958 A:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vattenvårdens organisation m. m. samt anslagsanvisning i samband därmed jämte i ämnet väckta mot s. 1 i texten