Angående vattenvårdens organisation m. m
1958-03-28 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 A:133, Angående vattenvårdens organisation m. m
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
1
Nr 133
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vattenvårdens
organisation m. m.; given Stockholms slott den 28
mars 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över jordbruksärenden för denna dag föreslå riksdagen att
bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen
hemställt.
GUSTAF ADOLF
Gösta Netzén
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att vattenvårdsnämnden skall — ehuru fortfarande
knuten till fiskeristyrelsen — erhålla beslutanderätt i de frågor, som vatteninspektionen
handlägger, ävensom i inspektionen berörande anslags- och
personalfrågor. Huvudansvaret för den regionala handläggningen av vattenvårdsfrågor
avses åvila länsstyrelserna. Samarbetet mellan inspektionen och
länsorganen förordas skola effektiviseras. Vidare föreslås vissa jämkningar i
vatteninspektionens personalplan i syfte att förstärka inspektionens administrativa
ledning.
Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås ändrad
till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.
1 liihang titt riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 133
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans
Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den
28 mars 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden
Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,
Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.
I skrivelse den 6 maj 1952 (nr 194) anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t
måtte föranstalta om skyndsam utredning rörande effektiva åtgärder till
motverkande av förorening av sjöar och vattendrag samt för riksdagen
tramlägga de förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Med anledning
härav tillkallade dåvarande statsrådet Hjalmar Nilson jämlikt Kungl. Maj:ts
bemyndigande den 9 januari 1953 särskilda sakkunniga att verkställa utredning
av nämnda fråga. De sakkunniga, som antagit benämningen vattenvårdskommittén,
har utgjorts av vattenrättsdomaren i Österbygdens vattendomstol
G. U. Schirén, ordförande, direktören T. C. Andersson, ledamoten
av riksdagens första kammare T. S. Bengtson, sedermera laboratorn G.
Laurell, ledamöterna av riksdagens andra kammare sedermera statsrådet
K. G. Netzén och greve T. G. A. von Seth, distriktsingenjören O. Svensson,
dåvarande överinspektören i fiskeristyrelsen S. A. Vallin samt dåvarande
ledamoten av riksdagens andra kammare, direktören E. G. Åqvist. Netzén
har den 3 december 1957 entledigats från uppdraget att vara ledamot av
kommittén.
Utredningen, som vid behandlingen av vissa frågor biträtts av särskilda
experter, har den 1 december 1954 avgivit ett betänkande med titeln Vattenvården,
betänkande angående organisations- och lagstiftningsfrågor m. m.
(SOU 1955:6).
I anledning av nämnda betänkande framlade Kungl. Maj :t den 28 december
1956 proposition till riksdagen angående vattenvårdens organisation
m. m. (1957:49). I propositionen föreslogs bl. a., att fiskeristyrelsens tillsynsavdelning
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå
skulle överföras till byggnadsstyrelsen. Förslagen till omorganisation
av administrationen på vattenvårdens område i nämnda proposition avslogs
emellertid av riksdagen (SU 1957: 166; rskr. 381). I överensstämmelse med
vad statsutskottet vid behandlingen av propositionen uttalat, innebar emellertid
riksdagens beslut, att i avvaktan på eu mera definitiv lösning av förevarande
organisationsfråga vattenvårdsnämnden borde givas en samordnande
funktion och erhålla vidgade befogenheter, varjämte vattenvårdsorganets
3
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
arbetsuppgifter, befogenheter och samarbetsformer med övriga myndigheter
borde närmare klarläggas.
Såsom en följd härav erhöll vattenvårdskommittén den 31 januari 1958 i
uppdrag att skyndsamt verkställa en översyn av vissa särskilda frågor rörande
vattenvårdens organisation. I betänkande med titeln Statens vatteninspektion,
betänkande med förslag angående vattenvårdens centrala och
lokala organisation (stencilerat) har kommittén den 1 mars 1958 framlagt
vissa förslag i här berörda frågor.
Över betänkandet har efter remiss utlåtanden avgivits av kammarkollegiet,
statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök, medicinalstyrelsen, statens lönenämnd,
länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus och Skaraborgs
län samt lokaliseringsutredningen rörande statlig verksamhet.
Fiskeristyrelsens yttrande har avgjorts enligt 14 § tredje stycket av instruktionen
för styrelsen, vari stadgas, att överdirektören må besluta i
brådskande pleniärende i närvaro av den föredragande, till vilkens ämbetsbefattning
ärendet hör. Ärendet har sålunda avgjorts av t. f. överdirektören
efter föredragning av chefen för styrelsens administrativa byrå. Från detta
styrelsens beslut, vilket avfattats i enlighet med den av t. f. överdirektören
uttalade meningen, har föredraganden varit skiljaktig och avgivit särskilt
yttrande. Till fiskeristyrelsens utlåtande har vidare fogats särskilda yttranden
av vattenvårdsnämnden och Svenska fiskeritjänstemannaförbundet.
Länsstyrelserna i Stockholms och Skaraborgs län har jämte eget utlåtande
överlämnat yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören
för vatten och avlopp. Länsstyrelsen i Skaraborgs län har dessutom
överlämnat yttrande från fiskeriintendenten i södra distriktet.
Slutligen har Distrijktsingenjörers förening, SACO:s kanslikartell och
Svenska konsulterande ingenjörers förening framfört vissa synpunkter i
anledning av vattenvårdskommitténs förevarande betänkande.
Jag övergår härefter till en redogörelse för vattenvårdskommitténs förslag
och yttrandena över detsamma.
Vattenvårdskommitténs förslag
Allmän översikt
I vattenvårdskommitténs betänkande den 1 mars 1958 med förslag angående
vattenvårdens centrala och lokala administration framlägges vissa förslag
angående vatteninspektionens ledning, vattenvårdens lokala organisation
och vissa personalfrågor.
Vad gäller vatteninspektionens ledning redovisas 2 alternativa förslag. Enligt
det första alternativet får fiskeristyrelsen en sådan sammansättning, att
vissa ledamöter deltager i handläggningen av fiskeriärenden och vissa ledamöter
i handläggningen av vattenvårdsärenden. Det andra alternativet inne
-
4
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
bär, att den nuvarande vattenvårdsnämnden, med något ändrad sammansättning,
äger att självständigt handlägga ärenden, som rör vatteninspektionen.
Vattenvårdskommittén finner båda dessa alternativ godtagbara men
anser det senare alternativet vara att föredraga.
Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås skola
ändras till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.
Vatteninspeklionens styrelse förutsättes — vare sig det ena eller det andra
av de nämnda alternativen väljes — i viss utsträckning kunna även fungera
som samordningsorgan för olika intressen på vattenvårdens område.
Ett ytterligare steg till närmare samverkan mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå och vatteninspektionen anses kunna
åstadkommas på det sättet, att nämnda byrå lämnar inspektionen biträde i
vattentekniska frågor.
Den egentliga tillsynsverksamheten, nämligen inspektion av avloppsförhållandena
vid industrier och samhällen in. in., kan enligt vattenvårdskommitténs
mening i betydande utsträckning uppdragas åt distriktsingenjörerna
för vatten och avlopp. Vidare bör utredningar i föroreningsfrågor i stor
utsträckning kunna åstadkommas genom samverkan mellan vatteninspektionen
och länsstyrelserna, varvid lokalt tillgänglig expertis anlitas.
Vattenvårdskommittén föreslår slutligen, att den omedelbara ledningen av
vatteninspektionen skall omhänderhavas av en administrativ kraft och att
i detta syfte vissa justeringar av inspektionens personalplan skall genomföras.
Vatteninspektionens ledning
I fråga om den centrala vatteninspektionens ledning erinrar vattenvårdskommittén
till en början om att statsutskottet i sitt utlåtande i anledning av
1957 års proposition angående vattenvårdens organisation m. m. (SU 1957:
166) synes förutsätta, att den hittillsvarande organisationsformen, som förordas
skola tills vidare bibehållas, icke utgör en definitiv lösning. Riksdagens
beslut i frågan torde därför få uppfattas så, att den nuvarande centrala
organisationen på ifrågavarande område är att betrakta som ett provisorium,
vilket efter ytterligare erfarenhet bör omprövas.
Vattenvårdskommittén finner det för sin del vara beklagligt, alt det icke
varit möjligt att uppnå en mera definitiv lösning, som direkt genom själva
organisationsformen kunde tillgodose de uppenbara behoven av samordning
mellan vattenvårdens olika intressen. I synnerhet hade det varit angeläget
att få centralt sammanföra vattentillsynen, å ena, samt planeringskontrollen
och statsbidragsbeviljandet (den s. k. va-verksamheten),
å andra sidan, i en gemensam organisation. Då man emellertid nu tagit
avstånd härifrån och då en mera definitiv lösning av organisationsfrågan
kan vara relativt avlägsen, anser kommittén andra åtgärder i syfte att ändock
åstadkomma vissa framsteg i samordnande hänseende vara nödvändiga.
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
5
Enligt kommitténs mening har den nuvarande vattenvårdsnämnden icke
kunnat fylla sin uppgift som vägledande och samordnande organ i vattenvård
sfrågor. Uen främsta anledningen härtill anser kommittén vara, att
nämnden icke haft tillräckliga befogenheter och att den av detta och andra
skäl kommit att stå vid sidan om den beslutande och administrativa organisationen
inom de myndigheter, som handlägger vattenvårdsfrågor. Eu
utvidgning av nämndens befogenheter med bibehållande av dess ställning
som samordnande organ mellan olika myndigheter skulle emellertid innebära,
att berörda myndigheters beslutanderätt i vissa vattenvårdsfrågor
delegerades till nämnden, samtidigt som vederbörande myndigheter i
andra frågor, såsom personal- och anslagsfrågor, likväl hade ansvaret för
ifrågavarande delar av sin förvaltning. Enligt kommitténs mening skulle
en sådan tämligen självständig nämnd väl kunna utgöra ett organ för att
lösa uppgifter, som eljest till särskilda delar skulle ankomma på 2 eller
flera ämbetsverk. Kommittén anför emellertid, att denna utväg såvitt bekant
hittills icke ansetts formellt möjlig och ännu icke begagnats inom
svensk förvaltning. Anknytningen till flera ämbetsverk befaras också kunna
vålla svårigheter och möjligen även kompetenstvister. Då denna utväg
att samtidigt få till stånd en lämplig ledning för vatteninspektionens verksamhet
och ett samordnande organ för olika intressen inom vattenvården
sålunda synes vara praktiskt taget stängd, anses det föreliggande problemet
få angripas på annat sätt.
De möjligheter, som därvid står till buds, är enligt kommitténs mening,
att vatteninspektionens ledning handhaves antingen av fiskeristyrelsen i
särskild sammansättning (alternativ 1) eller av vattenvårdsnämnden med
ökade befogenheter (alternativ 2). Vartdera av dessa alternativ tänkes kunna
utformas på följande sätt.
Alternativ 1. Vattenvårdskommittén har i sitt tidigare betänkande
angående organisations- och lagstiftningsfrågor (SOU 1955:6) uttalat, att
fiskeristyrelsen icke har en sammansättning, som kan anses vara lämplig
för ett vattenvårdsorgan. Styrelsen utgöres nämligen av ämbetsverkets överdirektör
och chef samt 4 representanter för fiskets organisationer och 1
representant för fiskhandeln. En sådan ändring av styrelsen att vid sidan
av fiskerirepresentanterna även plats beredes för representanter för olika
intressen inom vattenvården ter sig emellertid olämplig. I fiskeriärenden
skulle sistnämnda representanter uppenbarligen icke böra deltaga och i vattenvårdsärenden
skulle i en så sammansatt styrelse fisket få en oproportionerligt
stor representation. Med hänsyn till verkets 2 delvis skilda verksamhetsområden
synes det därför vara väl motiverat, att styrelsen får en
sådan sammansättning, att vissa ledamöter deltager i handläggningen av
fiskeriärenden och andra ledamöter i handläggningen av vattenvårdsärenden.
Fiskeristyrelsens ena avdelning skulle sålunda avgöra ärenden, som
handlägges av eller rör fiskeribyråerna och statens fiskerilorsök. För denna
avdelning bibehålies fiskeristyrelsens nuvarande sammansättning. Styrelsens
andra avdelning skulle utgöra styrelse för vatteninspektionen och få
beslutanderätten i de ärenden, som inspektionen handlägger eller som rör
anslags- och personalfrågor inom inspektionens område.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1058
Denna andra avdelning av ämbetsverkets styrelse bör bestå av dettas överdirektör
och chef såsom självskriven ordförande och 5 ledamöter. Ordföranden
torde därvid jämväl få i styrelsen företräda fiskets intressen. Med
hänsyn till det nära sambandet mellan vatteninspektionens verksamhet och
den verksamhet, som utövas av vatten- och avloppsorganisationen, synes det
vidare vara ändamålsenligt, att byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå är självskriven ledamot. I övrigt bör styrelsen
bestå av 1 representant för hälsovården, 1 för industrien, 1 för kommunerna
och 1 för naturskydds- och fritidsintressen.
Alternativ 2. Vid övervägande av möjligheten att göra vattenvårdsnämnden
till beslulande och ansvarigt organ för vattenvården kan man inom
statsförvaltningen i övrigt finna åtskilliga exempel på en liknande lösning,
då åt en fristående nämnd uppdragits att självständigt svara för vissa på ett
ämbetsverk ankommande uppgifter. Såvitt bekant har sådana nämnder visat
sig vid andra ämbetsverk kunna fungera på elt tillfredsställande sätt. Som
förebilder synes kunna tagas några av de till medicinalstyrelsen knutna
nämnderna: medicinalstyrelsens socialpsykiatriska nämnd, rättspsykiatriska
nämnd, rättsmedicinska nämnd, disciplinnämnd och sjukvårdsberedskapsnämnd.
Dessa äger samtliga att besluta i medicinalstyrelsens namn.
Endast i en av nämnderna (sjukvårdsberedskapsnämnden) innehaves emellertid
ordförandeposten av medicinalstyrelsens chef, medan Kungl. Maj :t
till ordförande i de övriga utsett andra personer. Till vissa av nämnderna är
knutna särskilda personalavdelningar inom medicinalstyrelsen. De 4 förstnämnda
beslutar icke i personal- och anslagsfrågor, medan däremot sjukvårdsberedskapsnämnden
endast har kameral anknytning till medicinalstyrelsen.
Enligt kommitténs mening är vattenvårdsnämnden, eventuellt med något
ändrad sammansättning, väl lämpad att på nu antytt sätt tjänstgöra
som styrelse för statens vatteninspektion. Anledning saknas att därvid från
nämndens befattning undantaga personal- och anslagsfrågor, vilka synes
mom detta område lämpligare kunna handläggas av vattenvårdsnämnden
än av fiskeristyrelsen i dennas nuvarande sammansättning. I detta sammanhang
må framhållas, att fiskeristyrelsens majoritet i yttrande över vattenvårdskommitténs
tidigare betänkande uttalat sig för att fiskeriärendena och
vattenvårdsärendena bör förläggas till olika myndigheter. Vidare bör erinras
om att anslaget till vatteninspektionen redan nu utgör en särskild
anslagspost under nionde huvudtiteln. Organisationsmässigt bör emellertid
vattenvårdsnämnden som hittills vara knuten till fiskeristyrelsen och nämndens
kamerala ärenden bör kunna ombesörjas av fiskeristyrelsens administrativa
byrå.
Vattenvårdsnämnden synes böra bestå av en av Kungl. Maj :t särskilt utsedd
ordförande samt G ledamöter, nämligen byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå såsom självskriven ledamot
samt 1 representant för vart och ett av följande intressen: fisket, hälsovården,
industrien, kommunerna samt naturskydds- och fritidsintresset. Eftersom
den nu föreslagna vattenvårdsnämnden får en något annan sammansättning
än den nuvarande nämnden, bör den senare upplösas och en ny
nämnd tillsättas, om alternativ 2 genomföres.
Vid övervägande av frågan om vilket av de nämnda alternativen som är
att föredraga bör enligt vattenvårdskommitténs mening främst beaktas de
svårigheter, som föranledes av att fiskeristyrelsen är förlagd till Göteborg
och vatteninspektionen till Drottningholm. En ändring i fråga om dessa för
-
Kiingl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
7
läggningsförliållanden anses av praktiska skäl icke kunna ske inom den
närmaste tiden. Beträffande vatteninspektionens förläggning finner kommittén
angeläget understryka, att ett nära samarbete erfordras mellan
vatteninspektionen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå.
På grund därav bör dessa båda organ såsom hitills vara förlagda
till samma ort. Vatteninspektionen säges dessutom behöva hålla nära kontakt
med vissa andra till Stockholm förlagda myndigheter såsom statens
institut för folkhälsan och medicinalstyrelsen. Främst av dessa anledningar
finner kommittén, att praktiska skäl talar för en lösning enligt alternativ 2
med vattenvårdsnämnden såsom styrelse för vatteninspektionen och därmed
högsta organ för vattenvården, och kommittén förordar för sin del detta alternativ.
Under förutsättning av att vissa förslag till ändring av personalplanen
för vatteninspektionen genomföres, bör emellertid enligt kommitténs mening
även alternativ 1 med en särskild avdelning av fiskeristyrelsen såsom
chefsmyndighet vara godtagbart. Kommittén framhåller dessutom, att vid
val av alternativ 2 endast obetydliga organisatoriska förändringar erfordras
för en framtida övergång till alternativ 1, därest en sådan kan befinnas
önskvärd, t. ex. vid en ändrad förläggning av fiskeristyrelsen eller av annan
anledning.
Oavsett vilket av de nämnda alternativen som väljes för organisationen av
vatteninspektionens styrelse, föreslår vattenvårdskommittén, att vatteninspektionens
(tillsynsavdelningens) chef skall vara föredragande i denna.
Föredraganden bör i överensstämmelse med vad som gäller för andra föredragande
i fiskeristyrelsen ha reservationsrätt men ej rätt att deltaga i
beslut.
Om vattenvårdsnämnden blir styrelse för vatteninspektionen förutsättes,
att de ändringar i dennas instruktion skall vidtagas, som föranledes av
nämndens nya ställning. I instruktionen bör vidare angivas, vilka ärenden
som skall handläggas av nämnden.
Om styrelsefrågan löses enligt alternativ 1, föreslår vattenvårdskommittén
följande ordning.
Beträffande vilka frågor som skall upptagas i styrelsen, sammanträden,
ersättning för ledamöterna in. m. bör i tillämpliga delar gälla vad som föreskrives
i fiskeristyrelsens instruktion. Med hänsyn till att vatteninspektionen
är förlagd till Stockholm torde det vara lämpligt, att sammanträdena
med denna del av styrelsen i allmänhet äger rum i Stockholm. Då någon
gång behov kan föreligga att såväl ledamöterna på fiskerisidan som ledamöterna
på vattenvårdssidan sammanträder i gemensamt plenum, bör så
självfallet kunna ske. Beslut genom votering vid dylika sammanträden synes
dock icke böra ske av den anledningen, att representationen av olika
intressen i exempelvis ett vattenvårdsärende icke kan anses vara lämpligt
avvägd. Kompetenstvister mellan de olika delarna av styrelsen, huruvida ett
ärende är en fiskefråga eller en vattenvårdsfråga, torde i praktiken knappast
behöva uppkomma.
8
Kungl. Mäj.ts proposition nr 133 år 1958
Beträffande båda de föreslagna alternativen bör, enligt kommitténs mening,
framhållas, att vattenvården numera har en sådan betydelse, att en
särskild styrelse för vatteninspektionen måste anses vara väl motiverad.
Vattenvårdskommittén finner det vara lämpligt, att fiskeristyrelsens benämning
ändras på ett sätt, som ger uttryck för de båda huvudområdena för
dess verksamhet. Kommittén föreslår därför, att benämningen fiskeristyrelsen
med statens fiskeriförsök ändras till fiskeristyrelsen med statens vatteninspektion.
Benämningen statens vatteninspektion skulle vidare användas
för hela den till Drottningholm förlagda arbetsenhet, som handlägger
vattenvårdsfrågor. Såsom kommittén föreslagit i sitt tidigare betänkande
skulle inom vatteninspektionen finnas en särskild tillsynsavdelning för den
fortlöpande övervakningen och kontrollen samt ett undersökningslaboratorium
för utredningar och analysarbeten.
Samordningsfrågan
Den särskilda styrelse för vatteninspektionen, som vattenvårdskommittén
föreslagit, avses skola vara förlagd till eller knuten till fiskeristyrelsen
och kan därför enligt kommitténs mening icke lämpligen instruktionsmässigt
taga befattning med ärenden inom andra verks ämbetsområden. Kommittén
finner det vidare innebära en överorganisation att inrätta ett speciellt
organ med rådgivande eller konsultativa uppgifter i samordnande syfte.
I nuvarande läge anses behovet av samordning mellan olika centrala
myndigheter på vattenvårdens område kunna tillgodoses på följande sätt.
Kommittén vill härvid till en början erinra om att den föreslagna styrelsen
för vatteninspektionen i och för sig har en lämplig sammansättning för
ett samordningsorgan på det centrala planet. Kommittén förutsätter vidare,
att de personer, som i denna styrelse skall representera olika intressen på
vattenvårdens område, begagnar styrelsen som ett samarbetsorgan. Det synes
icke heller böra möta nagra formella hinder att vid styrelsens sammanträden
exempelvis representanten för vatten- och avloppsbyrån eller
för hälsovården anmäler viktigare ärenden på vattenvårdens område, som
är under handläggning inom vederbörande ämbetsverk. Även om vatteninspektionens
styrelse icke får någon behörighet att påverka avgörandena i
dessa ärenden — vilket särskilt kan vara en brist då det gäller planeringsoch
statsbidragsärendens inom vatten- och avloppsverksamheten — torde utbyte
av erfarenheter och synpunkter leda till ett önskvärt ökat beaktande
av vattenvårdsintresset.
Såsom vattenvårdskommittén närmare motiverat i sitt tidigare betänkande
föreligger ett särskilt behov av samordning mellan vatteninspektionen
samt vatten- och avloppsbyrån. Ehuru enligt riksdagens beslut dessa arbetsenheter
tills vidare skall vara förlagda till olika ämbetsverk, synes ett
ytterligare steg till närmare samverkan dem emellan likväl kunna åstadkommas
på så sätt, att vatten- och avloppsbyrån föreskrives skola lämna
vatteninspektionen biträde i vattentekniska frågor, då så påfordras. Dylikt
biträde bör kunna lämnas direkt genom samverkan mellan vederbörande
tjänstemän och sålunda utan formellt remissförfarande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 195S
9
Vattenvårdskommittén erinrar slutligen om att den i sitt tidigare betänkande
förordade en sammanslagning av vatteninspektionen samt vattenoch
avloppsorganisationen bl. a. av det skälet, att sistnämnda organisations
lokalorgan — distriktsingenjörerna för vatten och avlopp — därigenom
skulle stå jämväl till vatteninspektionens förfogande och komma att utgöra
ett för vattenvården i landet mera värdefullt lokalorgan än hittills.
Då emellertid nu enligt riksdagens beslut vatteninspektionen och distriktsingenjörerna
skall höra till skilda ämbetsverk, måste enligt kommitténs
mening särskilt övervägas hur en förbättrad samordning skall kunna åstadkommas
inom den lokala vattenvården samt mellan denna och vatteninspektionen.
Vissa åtgärder i fråga om handläggningen av olika vattenvårdsärenden
anses kunna bidraga härtill.
Vattenvårdens lokala organisation
Beträffande vattenvårdens lokala organisation erinrar vattenvårdskommittén
till en början om att departementschefen i de särskilda direktiven
för förevarande utredningsuppdrag anfört, att den centrala organisationens
relationer till olika länsorgan, direkt eller genom länsstyrelsen, även bör
beaktas. Utgångspunkten skulle enligt direktiven härvid vara, att länsstyrelsen
bör vara den samordnande myndigheten på länsplanet men att det är
angeläget, att olika andra länsmyndigheter blir anlitade inom vattenvården.
Såsom utgångspunkt för bedömandet av nu berörda spörsmål anför vattenvårdskommittén
följande om vatteninspektionens nuvarande befogenheter.
Enligt 1 § tillsynslagen skall, till motverkande av vattenförorening, av
statens vatteninspektion utövas tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden
inom riket. Enligt den tidigare gällande lydelsen av lagen
skulle fiskeristyrelsen utöva tillsyn ur fiske- och naturskyddssynpunkt
(2 §), under det att tillsyn ur hälsovårdssynpunkt skulle utövas av hälsovårdsmyndigheterna
och endast i den mån så lämpligen kunde ske även av
fiskeristyrelsen (7 §). I den proposition, som låg till grund för tillsynslagen
i dess nuvarande lydelse, uttalade departementschefen, att det förutsattes,
att vatteninspektionen tills vidare utövade tillsyn ur hälsovårdssynpunkt
allenast i den mån detta med hänsyn till inspektionens resurser kunde ske.
Enligt 1 § andra stycket gäller om tillsyn av hälsovårdsmyndigheter och
fiskeritjänstemän vad särskilt är stadgat. Beträffande hälsovårdsmyndigheternas
åligganden och befogenheter avser denna hänvisning hälsovårdsstadgan.
Eftersom länsstyrelserna är hälsovårdsmyndigheter, tillkommer dem
alltså redan nu viss tillsyn. Denna är emellertid begränsad till hälsovårdens
område. Härav följer att, om man vill ge länsstyrelserna ställningen som
tillsynsorgan med i princip samma verksamhetsområde som vatteninspektionen,
en ändring av tillsynslagen torde erfordras.
Vatteninspektionens befogenheter vid tillsynens utövande är följande.
Finner vatteninspektionen, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten
genom förorening medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela
råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav (2 §).
När omständigheterna därtill föranleder äger vatteninspektionen hos läns
-
10
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
styrelsen görn framställning om förbud mot utsläppande av avloppsvatten
utan erforderlig behandling eller angående åtgärd till motverkande av olägenhet
genom utsläppande därav. Med avseende å länsstyrelsens prövning
skall vad i hälsovårdsstadgan förskrives äga motsvarande tillämpning (3 §).
Erfordras prövning av vattendomstol, äger vatteninspektionen hos vattendomstolen
föra talan om förbud eller åtgärd, varom i 3 § sägs, efter vad i
vattenlagen är stadgat. Vatteninspektionen må ock eljest i ärende angående
vattenförorening föra talan hos vattendomstol ävensom vid syneförrättning
enligt 10 kap. vattenlagen (4 §).
Vatteninspektionen har alltså, då den finner anledning till anmärkning,
icke rätt att själv besluta om föreläggande eller åtgärd för att vinna rättelse.
Dennas befogenheter är begränsade till att lämna råd och anvisningar samt
att föra talan hos länsstyrelse — såsom hälsovårdsmyndighet — och hos
vattendomstol.
Vatteninspektionens tillsynsverksamhet utövas i huvudsak dels genom
inspektion av industrier och kommunala anläggningar in. m. samt övervakning
av att meddelade reningsföreskrifter iakttages, dels genom granskning
av ingivna anmälningar från industrier och kommuner.
Anmälan till vatteninspektionen skall enligt förprövningskungörelsen ske
dels innan vissa slag av fabriker och inrättningar anlägges eller utvidgas,
(2 och 3 §§ förprövningskungörelsen), dels innan ledning påbörjas för avledande
av kloakvatten från bebyggelse med mer än 200 invånare eller från
kasern, hotell m. in. över viss storlek (4 §), dels i regel innan utsläpp sker
av kloakvatten, som härrör från tätbebyggelse eller som innehåller avloppsvatten
från vattenklosett och som ej undergått slamavskiljning, eller av
pressaft från silos, urin från djurstall, vassle och galvaniskt bad in. in.
I sitt år 1955 avgivna betänkande rörande bl. a. organisation av vattentillsynen
(SOU 1955: 6) föreslog vattenvårdskommittén, att till statens vatteninspektion
såsom vattenvårdens centrala organ skulle överföras fiskeristyrelsens
tillsynsavdelning samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vattenoch
avloppsbyrå jämte distriktsingenjörsorganisationen för vatten och avlopp.
Distriktsingenjörerna skulle bilda stommen i vattentillsynens lokala
administration. De skulle därvid särskilt ha att övervaka skötseln av behandlingsverk
för kloakvatten. Detta organisationsförslag har emellertid genom
riksdagens ställningstagande tills vidare avvisats. Kommittén anser
dock alltjämt, att organisationsfrågan i sinom tid bör lösas efter nyssnämnda
riktlinjer. Enligt kommitténs mening har den senaste tidens utveckling
ytterligare framhävt behovet av en effektiv lokal administration för vattentillsynen.
Såväl hos vattendomstolarna som hos vatteninspektionen framträder
en påtaglig tendens till ökning av antalet föroreningsärenden. Härtill
har uppenbarligen den fr. o. m. år 1957 genomförda skärpningen av föroreningslagstiftningen
bidragit.
Även inom ramen för den nuvarande centrala vattenvårdsorganisationen
bör dock enligt kommittén åtgärder vidtagas för att så långt möjligt åstadkomma
en effektivisering av vattentillsynen på det lokala planet. Stegringen
av antalet ärenden — icke minst tämligen rutinbetonade frågor rörande
kommunala reningsanläggningar — motiverar en minskning av vatteninspektionens
arbetsbörda för att inspektionen skall kunna fullgöra sin funktion
som ett centralorgan för vattenvården i riket.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
11
Enligt vattenvårdskommitténs uppfattning bör i nuvarande läge anordningar
icke vidtagas, som kan försvåra genomförandet av en mera definitiv
organisation. Bl. a. bör därför eftersträvas en ordning, som icke förutsätter
lagändringar eller mera ingripande administrativa förändringar. Kommittén
har efter övervägande av olika möjligheter stannat för att föreslå följande.
Vatteninspektionens verksamhet utövas, såsom förut sagts, i huvudsak
genom dels inspektioner samt övervakning av att meddelade föreskrifter
iakttages, dels granskning av enligt förprövningskungörelsen ingivna anmälningar
från industrier och kommuner m. fl., dels utförande av talan
vid vattendomstolar och i samband med syneförrättningar enligt vattenlagen.
Den egentliga tillsynsverksamheten — således den förstnämnda gruppen
av ärenden — kan i betydande utsträckning anförtros åt distriktsingenjörerna.
I kommitténs föregående betänkande anfördes härom följande.
Distriktsingenjörerna för vatten och avlopp äger erforderlig teknisk kunskap
för att handha kontroll av kommunala och enskilda anläggningar för
behandling av avloppsvatten. De har redan nu till uppgift att utöva sådan
övervakning i fråga om anläggningar, för vilka statsbidrag utgår. Vattenvårdskommittén
anser därför ändamålsenligt, att distriktsingenjörernas
uppgifter i nämnda hänseende utvidgas att avse samtliga kommunala anläggningar
för behandling av avloppsvatten. Även viktigare enskilda anläggningar
bör stå under distriktsingenjörernas kontroll. Distriktsingenjörerna
bör ha till uppgift att även i andra sammanhang bevaka och tillgodose
vattenvårdens intressen. Av särskild vikt synes vara, att distriktsingenjörerna
redan vid sin befattning med planeringen av vatten- och avloppsanläggningar
söker förebygga, att menlig förorening uppkommer.
Då detta skrevs, utgick kommittén från att distriktsingenjörerna skulle
vara infogade i vatteninspektionens organisation. Detta blir nu, i varje fall
tills vidare, icke fallet. Den eftersträvade samverkan bör dock kunna äga
rum genom att ett intimt samarbete organiseras mellan vatteninspektionen
och distriktsingenjörerna, direkt eller i vissa avseenden genom länsstyrelserna.
Även samverkan mellan vatteninspektionen och länsstyrelserna bör
i detta sammanhang beaktas.
Vid återkommande konferenser mellan vatteninspektionen och vederbörande
länsstyrelse bör för varje län uppställas mera långsiktiga saneringsplaner.
överenskommelser bör därvid eller i annat sammanhang träffas om
sättet för sådana planers genomförande och i övrigt om arbetsfördelningen
mellan central- och lokalorgan. I detta sammanhang bör såvitt möjligt preciseras
och åt distriktsingenjören uppdragas att utöva all den kontroll- och
tillsynsverksamhet, som lämpligen kan ombesörjas av honom. Genom domar
i föroreningsmål lämnas redan nu stundom kontrolluppgifter åt distriktsingenjörerna.
Så torde framdeles komma att ske i ökad omfattning.
I anslutning till de nämnda konferenserna kan emellertid kontrollen inriktas
såväl på vattenförhållanden i allmänhet som på vissa begränsade uppgifter.
Valteninspektörerna bör var och eu inom sitt distrikt hålla fortlöpande
kontakt med vederbörande distriktsingenjörer. Inspektionsresor inom
olika områden bör i lämplig utsträckning företagas gemensamt. Centralorganet
bör erhålla avskrift av länsstyrelsernas beslut eller uttalanden i ärenden,
som handlägges på det lokala planet, liksom berörda länsstyrelser bör
få del av centralorganets yttranden o. s. v.
Finner distriktsingenjören i samband med sin tillsynsverksamhet, att åtgärd
bör vidtagas mot förorenande industri, annan enskild anläggning eller
kommun, bör ärendet anmälas för länsstyrelsen. Utredning bör verkstäl
-
12
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
las av distriktsingenjören i samarbete i erforderlig omfattning med förste
provinsialläkare, länsveterinär, länsarkitekt, lantbruksingenjör och fiskeritjänsteman.
Efter föredragning av distriktsingenjören bör länsstyrelsen
antingen med stöd av sina befogenheter avgöra ärendet eller också med
yttrande överlämna detsamma till vatteninspektionen.
Beträffande ärenden, som anmäles direkt till vatteninspektionen, samt
ärenden, som inspektionen självmant upptager i samband med sin övervakande
verksamhet, bör möjlighet finnas för vatteninspektionen att erhålla
biträde av länsorgan med erforderlig utredning m. m. Som utredningsorgan
kan distriktsingenjören väl fungera. Lämpligast synes dock vara, att länsstyrelserna
tillhandagår vatteninspektionen med utredning av större vikt.
Förfarandet skulle därvid i stora drag'' bli, att vatteninspektionen remitterar
ärendet till vederbörande länsstyrelse, varefter denna med anlitande av
distriktsingenjören låter verkställa utredning, som förut sagts, samt med
eget yttrande återsänder ärendet till vatteninspektionen.
Alla ärenden, som sammanhänger med vattenmål eller syneförrättningar,
bör handläggas centralt av vatteninspektionen. Även i sådana ärenden kan
det emellertid i vissa fall vara motiverat, att lokala undersökningar, som
erfordras för vatteninspektionens ställningstagande eller för utförande av
inspektionens talan, verkställes genom länsstyrelsens försorg eller att länsstyrelsen
eljest yttrar sig till vatteninspektionen.
Den nu antydda lösningen av den lokala tillsynsfrågan synes icke förutsätta
andra författningsändringar än möjligen några förtydligande kompletteringar
av instruktionerna för de organ, som skall fungera på det lokala
planet.
Det må erinras om att länsstyrelseinstruktionen redan nu innehåller bestämmelser
om att länsstyrelsen i erforderlig utsträckning skall samarbeta
och samråda med andra statliga myndigheter och att det ankommer på
länsstyrelsen att avgiva de utlåtanden och lämna det ämbetsbiträde samt de
upplysningar och besked, som i vederbörlig ordning äskas eller av förhållandena
eljest påkallas och som av länsstyrelsen kan lämnas (5 §). Vidare
äger länsstyrelsen i arbetsordning eller annorledes uppdraga åt vissa tjänstemän,
bl. a. distriktsingenjören för vatten och avlopp, att vara föredragande
i ärenden berörande deras verksamhetsområden (40 § 2 inom.). Enligt
gällande provisoriska bestämmelser angående distriktsingenjörernas för
vatten och avlopp tjänstgöring och arbetsuppgifter m. m. ankommer på
distriktsingenjör att biträda länsstyrelse med handläggning av ärenden röjande
vattenförsörjning och avlopp. I länsstyrelseinstruktionen finnes vidare
stöd för att i ärenden rörande vattenförorening anlita även förste provinsialläkare,
länsveterinär och befattningshavare hos lantbruksnämnd (41
§ järnf. med 40 §).
Kommittén anför slutligen, att distriktsingenjörsorganisationen är avsedd
att utbyggas så, att fr. o. in. budgetåret 1959/60 egen distriktsingenjör med
biträdande personal finnes i samtliga län utom Gotlands län och att denna
utbyggnad av organisationen bör underlätta en överföring av vissa arbetsuppgifter
till det lokala planet.
Personalfrågor
I vattenvårdskommitténs tidigare betänkande (SOU 1955:6) förutsattes
att en vatteninspektion, organiserad som ett självständigt ämbetsverk, skulle
13
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
ledas av en överdirektör. Alla rutinärenden skulle då kunna föredragas för
och avgöras av överdirektören.
Eftersom fiskeristyrelsens chef är placerad i Göteborg och vatteninspektionen
är förlagd till Drottningholm kan f. n. ämbetsverkets chef icke kontinuerligt
följa ärendena vid ifrågavarande avdelning. Fiskeristyrelsens chef
bär under hand framhållit olägenheterna av att han således väl i sista hand
har ansvaret för verksamheten men icke har möjlighet att närmare följa
densamma. Dessa olägenheter kommer, framhåller vattenvårdskommittén,
uppenbarligen att kvarstå, om en avdelning av fiskeristyrelsen skall utgöra
styrelse för vatteninspektionen. Det blir då som hittills nödvändigt, att fiskeristyrelsens
chef i största utsträckning delegerar handläggningen av inspektionens
ärenden till den befattningshavare, som har den omedelbara
ledningen av avdelningens verksamhet, f. n. överinspektören. Om däremot
vattenvårdsnämnden skulle bestå med uppgift att bl. a. vara vatteninspektionens
styrelse, förutsätter kommittén, att en god kontakt kan upprättas
och bibehållas mellan nämndens ordförande och ledaren för inspektionens
verksamhet. Även i detta fall får emellertid den sistnämnde en mera självständig
ställning än en avdelningschef, vars verksamhet är direkt infogad i
ett ämbetsverk.
Oavsett hur styrelsefrågan löses, anser kommittén, att det på överinspektören
kommer att ställas icke ringa anspråk på administrativ förmåga
och erfarenhet. Avgörandet av rutinärenden kommer att till stor del åvila
överinspektören som en självständig uppgift. I praktiken blir det överinspektören,
som får svara för den löpande kontakten med industrier och
kommuner samt med de myndigheter och inrättningar, med vilka vatteninspektionen
har att taga kontakt eller samarbeta. Särskilt maktpåliggande
är enligt kommitténs mening uppgiften att inför vattendomstolarna företräda
vatteninspektionen i stämnings- och ansökningsmål. När sådana är av
större vikt och betydelse, bör det ankomma på överinspektören att själv utföra
vatteninspektionens talan. På överinspektörens administrativa förmåga
skulle därför ställas ökade krav genom verksamhetens alltmera tilltagande
omfattning och även genom det förbättrade samarbete, som förutsättes
skola äga rum med andra centrala myndigheter och med länsstyrelserna.
Kommittén finner det av anförda skäl vara motiverat, att överinspektörsbefattningen
besättes med en företrädesvis administrativ kraft. Till närmaste
man och ställföreträdare föreslås överinspektören skola ha en befattningshavare
med framstående naturvetenskaplig utbildning. Denne skulle omhänderha
ledningen av undersökningslaboratoriet och i övrigt biträda överinspektören
vid handläggningen av inspektionens ärenden.
Vattenvårdskommittén föreslår i anslutning härtill, att vid vatteninspeklionen
inrättas eu tjänst som administrativ byråchef, benämnd överinspektör.
Med hänsyn till det självständiga ansvar, som skall åvila denne befattningshavare,
och till behovet av att för uppgiften erhålla en väl kvalificerad
kraft bör enligt kommitténs mening tjänsten icke placeras lägre än i löne
-
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
grad B 2. Under förutsättning att befattningen kommer att innehavas av en
person med juridisk utbildning eller med väl meriterade administrativa erfarenheter,
anses emellertid den i kommitténs tidigare personalplan föreslagna
förste byråsekreterartjänsten kunna utgå. Den nuvarande överinspektörstjänsten,
för vilken förutsatts naturvetenskaplig utbildning, skulle
enligt kommitténs förslag med bibehållen löneställning bestå såsom souschefsbefattning.
Innehavaren föreslås i fortsättningen vara ordinarie befattningshavare
i lönegrad A 26 samt benämnas byrådirektör och föreståndare
för undersökningslaboratoriet.
En alternativ ordning för vatteninspektionens ledning kan enligt kommitténs
uppfattning möjligen tänkas för det fall att vattenvårdsnämnden
bibehålies och får ställningen som styrelse för vatteninspektionen. Om därvid
uppdraget som ordförande i vattenvårdsnämnden kunde förbindas med
viss deltidstjänstgöring, skulle nämndens ordförande även kunna få till
uppgift att efter föredragning av överinspektören — varmed i detta sammanhang
avses överinspektör i lönegrad A 26 — besluta i sådana rutinärenden,
som normalt skulle handläggas av verkschefen. Vid en sådan anordning
skulle någon ändring av den tidigare föreslagna personalplanen ej
erfordras. Befattningen som förste byråsekreterare måste då bibehållas,
medan ordförandens arvode behöver uppräknas med hänsyn till de ökade
arbetsuppgifterna. Detta alternativ skulle enligt kommitténs uppfattning,
vid lycklig lösning av personfrågan, kunna vara fullt tillfredsställande. Huvudförslaget
anses dock leda till en bättre kontinuitet i ärendenas behandling
och är enligt kommittén att föredraga.
Yttrandena
Allmänna synpunkter
I flera yttranden beklagas att en mera definitiv och samordnande lösning
av vattenvårdens organisationsfråga icke synes kunna uppnås inom
den närmaste framtiden. Medicinalstyrelsen instämmer sålunda i vattenvårdskommitténs
uttalande, att det hade varit önskvärt, att man fått större
möjlighet att sammanföra vattentillsynen, planeringskontrollen och statsbidragsbeviljandet
i en gemensam organisation. Styrelsen finner det sannolikt,
att utvecklingen alltmer kommer att framhäva betydelsen av en intim
samordning av dessa funktioner inom ett självständigt vattenvårdsorgan.
Väg- och vattenbgggnadsstyrelsen instämmer likaledes i vattenvårdskommitténs
förut nämnda uttalande och anför i detta sammanhang, att dröjsmålet
med en så pass självfallen rationaliseringsåtgärd föga överensstämmer
med statsmakternas berättigade krav på effektivitet och rationella arbetsformer
hos förvaltningsmyndigheterna. Styrelsen uttalar vidare som sin
bestämda uppfattning, att om en provisorisk lösning i enlighet med kommitténs
förslag nu erhålles, bör dock vattenvårdsnämnden se som sin upp
-
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1958 15
gift att med stöd av vunna erfarenheter sedermera framlägga ett mera definitivt
organisationsförslag.
Även länsstyrelsen i Stockholms län finner det angeläget, att det uppdrages
åt vattenvårdsnämnden att — sedan vattenvårdskommittén slutfört sitt
arbete, varav bl. a. återstår frågorna om grundvattenskydd och vattenvårdsförbund,
och vissa erfarenheter vunnits om upprustningen inom vattenvården
— ytterligare överväga frågan om vattenvårdens organisation och framlägga
därav betingade förslag till slutlig lösning av denna betydelsefulla organisationsfråga.
Med dylika förbehåll har emellertid remissmyndigheterna genomgående
ansett, att kommitténs förslag kan läggas till grund för en lösning av organisationsfrågan
tills vidare. Endast föredraganden i fiskeristyrelsen, vilken
reserverat sig mot styrelsens beslut, synes att döma av dennes kritik av ett
flertal punkter i förslaget ha en motsatt uppfattning.
Vatteninspektionens ledning
Beträffande frågan om vatteninspektionens ledning bör handhavas av fiskeristyrelsen
i särskild sammansättning eller av vattenvårdsnämnden med
ökade befogenheter förordas det förstnämnda alternativet av kammarkollegiet
och det senare alternativet av övriga myndigheter och organisationer,
som yttrat sig om detta spörsmål. Till förmån för den sistnämnda lösningen
uttalar sig sålunda statskontoret, byggnadsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
medicinalstyrelsen, vattenvårdsnämnden, de hörda länsstyrelserna,
förste provinsialläkarna och distriktsingenjörerna, Svenska fiskeritjänstemannaförbundet,
Svenska konsulterande ingenjörers förening samt
Distriktsingenjörers förening. Även fiskeristyrelsen biträder det andra alternativet
såsom en lösning av samordningsfrågan, ehuru med det förbehållet
att styrelsen icke är beredd att taga ställning till de administrativa och förvaltningsrättsliga
konsekvenser, som knyter sig till kommitténs förslag.
Ehuru sålunda stor enighet råder om lämpligheten av att vattenvårdsnämnden
bibehålies med något ändrad sammansättning och med ökade befogenheter,
uttalar dock förutom, såsom förut nämnts kammarkollegiet,
även en del andra myndigheter, att även alternativet med en fiskeristyrelse
med särskild sammansättning vid handläggning av vattenvårdsärenden
kan anses godtagbart.
Beträffande sammansättningen av vatteninspektionens ledning uttalar
kammarkollegiet som ett önskemål, att eu av ledamöterna är limnologiskt
utbildad. Länsstyrelsen i Malmöhus län och vattenvårdsnämnden anser, att
jordbruksnäringen även i fortsättningen bör vara företrädd i vattenvårdsjiämnden.
Byggnadsstyrelsen uttalar i detta sammanhang, alt bebyggelseplaneringen
tillhör de intressen, som bör vara representerade i nämnden.
Vattenvårdsnämnden förordar vidare den ändringen av kommitténs förslag,
att vatten- och avloppsbyrån väl skall vara företrädd i nämnden men
16
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 11)58
att det ej bör föreskrivas, att byråns chef skall vara självskriven ledamot.
Vidare må nämnas, att medicinalstyrelsen ifrågasätter, om icke de kamerala
göromålen för vatteninspektionen bör överflyttas från fiskeristyrelsen till
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen.
Slutligen må i detta sammanhang anföras lokaliseringsutredningens yttrande
rörande den centrala vattenvårdsmyndighetens förläggning. Utredningen
uttalar härom följande.
Vattenvårdskommittén synes i sina båda alternativa förslag förutsätta, att
vatteninspektionens ledning skall vara förlagd till stockholmsområdet. Detta
kan med nuvarande organisation måhända vara lämpligt. Såsom vattenvårdskommittén
framhållit i sitt betänkande torde dock det beslut i fråga
om vattenvårdens centrala ledning, som fattades av 1957 års riksdag, icke
innebära ett slutgiltigt ställningstagande till organisationsfrågan. Lokaliseringsutredningen
kan icke finna det klarlagt, att en förläggning av den centrala
vattenvårdsmyndigheten till Stockholm skulle vara den bästa på längre
sikt. Den centrala vattenvårdsmyndighetens lokaliseringsfråga bör bli föremål
för en närmare undersökning och ett beslut av statsmakterna om ändrad
organisation i enlighet med något av vattenvårdskommitténs förslag bör
därför icke innebära, att den administrativa myndigheten nu slutgiltigt bindes
till Stockholm.
Samordningsfrågan
I anledning av vattenvårdskommitténs uttalande om behovet av bättre
samordning av verksamheten på vattenvårdens område anför fiskeristyrelsen
följande.
Det torde vara odisputabelt, att de intressen, vilkas gemensamma nämnare
är förhindrandet av förorening av ytvatten, kustvatten och grundvatten
genom industriellt avloppsvatten och kloakvatten, i nuläget företer en stark
splittring på olika statsdepartement, verksmyndigheter och kommunala organ.
Mot dessa intressen står en rad andra intressen av såväl ekonomisk
som kulturell och social natur. Därför är det av största vikt, att de olika vattenvårdsintressena
samordnas så, att de i samordnad form kan vägas mot
de motstående intressena, vilka ofta är minst lika betydelsefulla.
Även i andra yttranden understrykes behovet av en bättre samordning och
allmän enighet synes råda om att en vattenvårdsnämnd, som erhåller ökade
befogenheter, bör kunna i viss utsträckning fungera som ett samordnande
organ.
Vad särskilt gäller kommitténs förslag, att vatten- och avloppsbyrån skall
föreskrivas lämna vatteninspektionen biträde i vattentekniska frågor, vill
medicinalstyrelsen understryka vikten av att nämnda byrås sakkunskap
ovillkorligen och regelbundet utnyttjas, innan inspektionen beslutar i ärenden,
där hithörande tekniska frågor förekommer. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
uttalar i detta spörsmål, att den av kommittén förordade direkta
samverkan mellan vederbörande tjänstemän kan vara lämplig i viss utsträckning
men att med hänsyn till bl. a. ansvarsfördelningen skriftliga yttranden
eller signerade samråd skoncept torde vara erforderliga i ett betydande
antal fall.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958 17
Vattenvårdens lokala organisation
Allmän enighet synes även råda om att vattenvårdsfrågorna i all den utsträckning,
som är möjlig och lämplig, skall handläggas på det lokala planet.
Fiskeristyrelsen uttalar som sin principiella uppfattning i detta spörsmål,
att vattenvården bör uppbyggas på en länsstyrelsernas ansvarighet att avvärja
alla påtagliga orsaker till vattenföroreningar, vare sig av industriellt
ursprung eller härrörande från samhällen, sjukvårdsinrättningar eller jordbruket.
Medicinalstyrelsen finner likaledes, att man med fördel kan decentralisera
tillsynsverksamheten. Även väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansluter
sig till tanken på att tillsynsuppgifterna i största möjliga utsträckning
decentraliseras till länsplanet och att länsstyrelserna och distriktsingenjörerna
samt övriga berörda länsexperter tages i anspråk för vattenvårdsarbetet
på i huvudsak det sätt, som anges i vattenvårdskommitténs betänkande.
Då samarbetsformerna såväl centralt som lokalt icke synes kunna preciseras
utan närmare överväganden, bör det emellertid enligt styrelsens mening
ankomma på vattenvårdsnämnden att successivt meddela anvisningar, framlägga
förslag och göra eventuellt erforderliga framställningar härutinnan.
Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller, att centralorganet bör utrustas
så, att det med tillräcklig slagkraft kan göra nytta inom sitt verksamhetsområde,
men att bestyret med vattenvården under alla förhållanden
väsentligen måste ligga på det regionala planet, där en viss samordning av
de rent lokala synpunkterna kan äga rum och där man har erforderlig kännedom
om de konkreta problemen. Länsstyrelsen i Jönköpings län anför
den synpunkten, att kravet på organisatorisk samordning i länsinstansen
blir ännu starkare än tidigare, eftersom det icke varit möjligt att åstadkomma
en samordnad central organisation. Även länsstyrelsen i Skaraborgs län
finner, att vattenvårdens effektivitet och planmässighet torde vinna på, att
länsstyrelsernas tillsyn utsträckes utöver hälsovårdens område och att kontrollen
över kommunala och industriella anläggningar i ökad utsträckning
ålägges distriktsingenjörerna.
1 fråga om ärendegången föreslår bl. a. Distriktsingenjörers förening, att
såväl anmälnings- som tillsyns- och övervakningsärenden bör kunna anhängiggöras
hos en enda myndighet, nämligen vederbörande länsstyrelse.
Enligt föreningens mening skulle en sådan ordning vara av stort värde för
de närmast berörda parterna, nämligen kommunerna, industrien och allmänheten.
Samtliga remissinstanser synes förutsätta, att decentraliseringen av tillsynsverksamheten
skall kunna genomföras i den ordning, som vattenvårdskommittén
föreslagit och att således några andra mera ingripande författningändringar
än vissa förtydliganden eller jämkningar av bl. a. instruktionerna
för vissa länsorgan icke behöver ske tills vidare. Endast reservanten i
fiskeristyrelsen uttalar sig för en allmän revision av gällande bestämmelser
för tillsynsverksamhetens utövande. Allmän enighet synes vidare råda om
att länsstyrelserna bör ha huvudansvaret för vattenvården på det lokala pla
2
Ilihung till riksdagens protokoll 1958. t samt. .Yr 133
18
Kungl. Maj.ts proposition nr 133 år 1958
net. Beträffande övriga länsorgans uppgifter på ifrågavarande område har
emellertid vissa, delvis olika synpunkter framkommit.
I allmänhet synes remissinstanserna icke ha någon erinran mot kommitténs
förslag, att den egentliga tillsynsverksamheten i betydande utsträckning
anförtros åt distriktsingenjörerna. Medicinalstyrelsen instämmer häri
men med det förbehållet, att verksamheten formellt ålägges länsstyrelsen.
Väg- och vattenbyggnads styr elsen samt länsstyrelserna i Jönköpings och
Skaraborgs län ifrågasätter i detta sammanhang, om icke distriktsingenjörerna
helt bör inordnas i länsstyrelserna.
Fiskeristyrelsen, fiskeriintendenten i södra distriktet och Svenska fiskeritjänstemannaförbundet
understryker vikten av att de inom länen verksamma
fiskerinämnderna och i synnerhet dessas verkställande tjänstemän — de
hos hushållningssällskapen anställda fiskeriassistenterna — anlitas i vattenvårdsfrågor.
Kammarkollegiet erinrar om att distriktsingenjörerna i allmänhet
icke är utbildade för annat än den tekniska delen av vattenvårdsverksamheten,
och anser det därför vara angeläget, att de i limnologiskt
hänseende sakkunniga krafterna förstärkes och får medverka vid den lokala
tillsynen, särskilt vad gäller industriella avloppsvatten. Byggnadsstyrelsen
framhåller, att länsarkitekten på grund av sin centrala ställning i vad
avser bebyggelseplaneringen och naturvården inom länet helt naturligt
kommer att liksom hittills genom länsstyrelsen inkopplas på vattenvårdsärenden,
när dessa berör länsarkitektens verksamhetsområde.
Personalfrågor
Vattenvårdskommitténs förslag, att en administrativ chefstjänst skall inrättas
vid vatteninspektionen, tillstyrkes av bl. a. medicinalstyrelsen och
kammarkollegiet. Medicinalstyrelsen uttalar härom, att överinspektören bör
besitta en icke oväsentlig administrativ erfarenhet, under det att hans närmaste
man bör ha dokumenterat framstående naturvetenskaplig utbildning.
Enligt medicinalstyrelsens mening torde dock icke hinder föreligga för att en
naturvetenskapsman, som förvärvat god administrativ erfarenhet, skall kunna
utnämnas även å chefstjänsten. Kammarkollegiet anser det icke vara
lämpligt att för denna tjänst fastställa formella kompetensvillkor och anför
dessutom, att tjänsten icke bör konstrueras med ombudsmannaverksamhet
vid vattenmål som en huvuduppgift.
Från vissa håll, bl. a. SACO:s kanslikartell, hävdas däremot att chefen
för vatteninspektionen bör ha framstående naturvetenskaplig utbildning,
varför inrättandet av en tjänst som administrationschef bestämt avstvrkes.
Statskontoret håller för sin del före, att tillräckliga skäl icke föreligger för
att i förevarande sammanhang överväga inrättandet av en administrativ
byråchefstjänst.
Statens lönenämnd anför, att de i betänkandet berörda lönegradsfrågorna
endast givit nämnden anledning till erinran beträffande byråchefstjänsten,
vilken enligt nämndens mening bör hänföras till lönegrad B 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
19
I fråga om den föreslagna byrådirektörstjänsten uttalar Distriktsingenjörers
förening, att kompetenskravet på densamma icke bör begränsas till naturvetenskaplig
utbildning, såvida icke därmed jämväl avses civilingenjörsexamen
vid kemisk fackavdelning.
Departementschefen
I anledning av Kungl. Maj :ts proposition 1957: 49 angående vattenvårdens
organisation m. m. beslöt 1957 års riksdag (rskr. 380) i enlighet med vad
statsutskottet (SU 166) föreslagit, att nuvarande organisation av vattenvården
tills vidare skulle i stort sett bibehållas, d. v. s. med vatten- och avloppsbyrån
samt distriktsingenjörsorganisationen förlagda till väg- och vattenbyggnadsverket
och tillsynsavdelningen, d. v. s. statens vatteninspektion,
till fiskeristyrelsen. Detta förutsätter dock enligt utskottsutlåtandet,
att en effektiv samordning av de nuvarande organisationsenheternas verksamhet
kommer till stånd. I utlåtandet anfördes, att detta enklast synes
kunna ske genom att vattenvårdsnämnden ges en samordnande funktion och
i detta syfte erhåller vidgade befogenheter. En ändrad placering och sammansättning
av nämnden borde vidare övervägas.
Riksdagens beslut i förevarande fråga innebär sålunda, att i vissa hänseenden
en översyn av vattenvårdens organisation skulle vara erforderlig,
även om den nuvarande organisationsformen tills vidare i stort sett skulle
bibehållas. Med utgångspunkt bland annat härifrån har jag, efter bemyndigande
av Kungl. Maj:t, uppdragit åt vattenvårdskommittén att skyndsamt
verkställa sagda översyn.
Vattenvårdskommittén har i anledning av nämnda uppdrag den 1 mars
1958 framlagt vissa i det föregående återgivna förslag i här berörda frågor.
De av kommittén förordade förslagen, vilka i allt väsentligt vunnit allmän
anslutning från de hörda myndigheterna, innebär i huvudsak följande.
Den centrala ledningen av vatteninspektionen, vilken för närvarande handhaves
av fiskeristyrelsen, bör enligt vattenvårdskommittén överflyttas på
vattenvårdsnämnden, som därvid med något ändrad sammansättning bör
äga att självständigt handlägga ärenden, som rör inspektionen, häri inbegripet
personal- och anslagsfrågor. Organisationsmässigt bör emellertid vattenvårdsnämnden
liksom hittills vara knuten till fiskeristyrelsen och nämndens
kamerala ärenden ombesörjas av styrelsens administrativa byrå. Den
nuvarande vattenvårdsnämnden föreslås skola upplösas och ersättas med
en nämnd bestående av en utav Kungl. Maj :t särskilt utsedd ordförande
samt 6 ledamöter, nämligen byråchefen vid väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
vatten- och avloppsbyrå såsom självskriven ledamot samt 1 representant
för vardera fisket, hälsovården, industrien, kommunerna samt naturskydds-
och fritidsintresset.
Enligt ett av vattenvårdskommittén utarbetat alternativt förslag, vilket
dock icke förordas av vare sig kommittén eller remissmyndigheterna med
20
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
undantag av en, skulle vatteninspeklionens ledning handhavas av fiskeristyrelsen
i en med hänsyn till vattenvårdsintressena särskild sammansättning
samt med styrelsens överdirektör och chef som självskriven ordförande
jämte 5 ledamöter.
Benämningen fiskeristyrelsen med statens fiskeriförsök föreslås — oavsett
Adlket alternativ som än väljes — skola ändras till fiskeristyrelsen med statens
vatteninspektion.
Kommittén förutsätter, att vatteninspektionens styrelse i viss utsträckning
även skall kunna fungera som samordningsorgan för olika intressen
på vattenvårdens område. För att förstärka samverkan mellan inspektionen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå föreslår
kommittén, att föreskrift måtte meddelas, att byrån skall lämna inspektionen
biträde i vattentekniska frågor, då så påfordras.
I fråga om vattenvårdens lokala organisation förordar kommittén, att
den egentliga tillsynsverksamheten, nämligen inspektionen av avloppsförhållandena
vid industrier och samhällen m. m., i betydande utsträckning
skall uppdragas åt distriktsingenjörerna för vatten och avlopp. Utredningar
i föroreningsfrågor föreslås skola så långt möjligt är ske genom samverkan
mellan vatteninspektionen och länsstyrelserna. Lokalt tillgänglig expertis,
såsom förste provinsialläkare, länsveterinär, länsarkitekt, lantbruksingenjör
och fiskeritjänsteman, avses därvid skola anlitas. De i förslaget närmare
angivna riktlinjerna för en lösning av den lokala tillsynsfrågan påkallar
enligt kommitténs mening icke andra författningsändringar än möjligen
några förtydligande kompletteringar av instruktionerna för de organ, som
skall fungera på det lokala planet.
Den omedelbara ledningen av verksamheten inom vatteninspektionen bör
enligt kommittén omhänderhavas av en företrädesvis administrativ kraft,
vilken tillika skall vara föredragande inför vattenvårdsnämnden. Vid inspektionen
föreslås sålunda skola inrättas en tjänst som administrativ byråchef
i lönegrad B 2, benämnd överinspektör. Den nuvarande överinspektörstjänsten,
för vilken förutsättes framstående naturvetenskaplig utbildning,
bör enligt kommittén kvarstå som souschefsbefattning med placering i oförändrat
lönegrad A 26. Tjänsten bör emellertid ordinariesättas samt benämnas
byrådirektör och föreståndare för undersökningslaboratoriet. En i 1958
års statsverksproposition föreslagen tjänst som förste byråsekreterare kan
samtidigt utgå ur inspektionens personalplan.
Därest förslaget att vattenvårdsnämnden skall vara inspektionens styrelse
genomföres, behöver enligt kommittén någon ändring av vatteninspektionens
personalplan ej ske för det fall uppdraget som ordförande i nämnden kan
förbindas med viss deltidstjänstgöring.
Då vattenvårdskommitténs senaste förslag rörande vattenvårdens centrala
och lokala administration i allt väsentligt vunnit allmän anslutning från
remissinstanserna, bör det enligt min mening tagas till utgångspunkt för
åtgärder i syfte att så snart ske kan göra organisationen på området effek
-
21
Kungl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
tivare och mera ändamålsenlig. Givetvis kan ett genomförande av berörda
förslag icke helt avlägsna de olägenheter, som nu föreligger på grund av
administrationens splittring på ett flertal organ, men åtskilligt torde kunna
vinnas med omorganisationen. Erfarenheterna av densamma får senare utvisa,
huruvida andra effektivitetshöjande ändringar bör vidtagas. I sammanhanget
vill jag — utan att nedvärdera betydelsen av en ändamålsenligt
uppbyggd administration — understryka vad vid upprepade tillfällen uttalats
om att spörsmålet i vilken omfattning och takt vattenvården kan förbättras
främst är en ekonomisk avvägningsfråga, som icke på en gång kan
få sin slutliga lösning.
Vad till en början gäller frågan om vattenvårdens centrala administration
har vattenvårdskommittén såsom nämnts föreslagit 2 alternativa lösningar,
nämligen att ledningen av den avdelning inom fiskeristyrelsen, som benämnes
statens vatteninspektion, skall handhavas antingen av en fiskeristyrelse
i särskild sammansättning eller av vattenvårdsnämnden med ökade befogenheter
och med något ändrad sammansättning. Det bör framhållas, att dessa
båda alternativ i praktiken icke skiljer sig mera väsentligt från varandra.
Kommittén och samtliga remissinstanser utom en förordar emellertid det
sistnämnda alternativet. Detta alternativ synes för övrigt bäst överensstämma
med vad 1957 års riksdag åsyftat med sitt uttalande i ämnet. Jag föreslår
därför, att vattenvårdsnämnden, som för närvarande endast har en rådgivande
funktion, erhåller beslutanderätt i de frågor, som vatteninspektionen
handlägger, ävensom i inspektionen berörande anslags- och personalfrågor.
Organisatoriskt skall dock nämnden såsom hittills vara knuten till fiskeristyrelsen,
vars personal skall i erforderlig utsträckning stå till nämndens
förfogande och ombesörja de uppgifter vartill den anlitas av nämnden. Såsom
vattenvårdskommittén anfört tillämpas en motsvarande eller snarlik
organisationsform nu på några håll inom statsförvaltningen.
Den arbetsenhet inom fiskeristyrelsen, som handlägger vattenvårdsärenden,
således den nuvarande tillsynsavdelningen, bör alltjämt benämnas statens
vatteninspektion. Samtidigt med den sålunda förordade organisationsändringen
bör ämbetsverkets benämning ändras till fiskeristyrelsen med
statens vatteninspektion.
På de skäl vattenvårdskommittén framhållit torde det vara lämpligt att
något minska antalet ledamöter i vattenvårdsnämnden. För närvarande är
ifrågavarande antal 9, däri inberäknat ordföranden. Det torde emellertid
böra få ankomma på Kungl. Maj:t att fastställa antalet nämndledamöter
med beaktande av de olika, vattenvården berörande intressen, som bör vara
företrädda i nämnden. Vid bifall till detta förslag bör den nuvarande nämnden
upplösas samt ordförande och övriga ledamöter förordnas i en ny
nämnd.
Det torde vidare få ankomma på Kungl. Maj:t att inom ramen för tillgängliga
anslag fastställa arvoden för såväl nämndens ordförande som dess
övriga ledamöter.
22
Kanyl. Maj. ts proposition nr 133 år 1958
Jag förutsätter, att vattenvårdsnämnden med nu föreslagna utvidgade
befogenheter vid sidan av sin huvuduppgift soiu beslutande organ för tillsynen
av vattenvården i landet skall i betydande grad kunna fungera jämväl
som samordningsorgan för hela detta område. Nämnden torde emellertid
själv få finna de lämpliga formerna för sistnämnda uppgift. Särskilt angeläget
är att åstadkomma ett effektivare samarbete mellan vatteninspektionen
samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå, vilket
synes kunna ske bland annat genom att, såsom kommittén föreslagit,
sagda byrå i viss utsträckning lämnar inspektionen direkt biträde i vattentekniska
frågor. Närmare föreskrifter i detta syfte torde få meddelas av
Kungi. Maj:t.
Av största betydelse för att få till stånd en förbättring av vattenvårdens
administration är att ett effektivt samarbete kommer till stånd även mellan
vatteninspektionen och olika länsorgan, främst länsstyrelserna, vilka
bör ha huvudansvaret för den regionala handläggningen av vattenvårdsfrågorna.
Vidare bör länsorganens förstahandskännedom om förhållandena
anlitas för att avlasta inspektionen från rutinmässiga övervakningsuppgifter
och för att i andra ärenden tillgodogöra inspektionen den tillgängliga
lokala sakkunskapen. Såsom vattenvårdskommittén anfört, torde det emellertid
icke nu vara lämpligt att i nyssberörda syfte vidtaga lagändringar
eller mera ingripande administrativa förändringar. I enlighet med de riktlinjer,
som uppdragits av kommittén, bör vattenvårdsnämnden i stället
meddela anvisningar för ärendefördelning och ärendegång mellan vatteninspektionen
och länsorganen samt på grundval av efter hand vunna erfarenheter
till Ivungl. Maj :t inkomma med de förslag till sådana Kungl. Maj :ts
föreskrifter i ämnet, som kan befinnas erforderliga. Jag förutsätter, att länsstyrelserna
vid handläggning av vattenvårdsfrågor skall samråda med distriktsingenjörerna
för vatten och avlopp, förste provinsialläkarna ävensom
annan inom länen tillgänglig statlig eller kommunal sakkunskap på förevarande
område.
Enligt min uppfattning synes starka skäl tala för att det omedelbara
chefsskapet för vatteninspektionen utövas av en administrativt väl erfaren
person. Kravet på dylik erfarenhet är uppenbart vid överinspektörens ställningstaganden
i åtskilliga av de ärenden han har att självständigt avgöra
i inspektionens namn ävensom ibland vid kontakterna med myndigheter,
kommuner, organisationer och industrier. Bortsett från det begränsade antal
fall, då kammarkollegiet förordnar särskild advokatfiskal i föroreningsmål,
är det vidare en maktpåliggande uppgift för överinspektören att inför vattendomstolarna
företräda inspektionen i viktigare mål. På överinspektörens
administrativa förmåga kommer, såsom vattenvårdskommittén betonat, att
ställas ökade krav genom verksamhetens alltmer tilltagande omfattning och
genom det intensifierade samarbete, som föreslagits skola äga rum med
andra centrala myndigheter och med länsstyrelserna. Några närmare föreskrifter
beträffande fordringarna i fråga om utbildningen bör icke meddelas
Kungl. Maj:ts proposition nr 133 år 1958
23
för chefsbefattningen vid vatteninspektionen men vid befattningens tillsättande
bör administrativa meriter vara avgörande. Därest innehavaren av
överinspektörstjänsten huvudsakligen är administrativt inriktad, är det angeläget,
att han som närmaste man har en befattningshavare med framstående
naturvetenskaplig eller kemisk-teknisk utbildning, på vilken det bland
annat bör ankomma att leda inspektionens undersökningslaboratorium.
På dessa skäl vill jag föreslå, att överinspektörstjänsten uppflyttas från
lönegrad Ae 26 till lönegrad Be 1 samt att en tjänst som extraordinarie
byrådirektör och laboratorieföreståndare i lönegrad A 26 nyinrättas, varvid
den i årets statsverksproposition föreslagna tjänsten som förste byråsekreterare
utgår. Merkostnaderna för de tjänsteförändringar jag nu förordat uppgår
till högst It 000 kronor i förhållande till vad i nämnda proposition
äskats under avlöningsanslaget till fiskeristyrelsens tillsynsavdelning.
I 1958 års statsverksproposition har Kungl. Maj :t under nionde huvudtiteln
på min hemställan föreslagit riksdagen att till Fiskeristyrelsen med
statens fiskeriförsök: Tillsynsavdelningen: Avlöningar respektive Omkostnader
för budgetåret 1958/59 anvisa förslagsanslag av 403 100 respektive
119 300 kronor. Med hänsyn till att Kungl. Maj :t sålunda redan förelagt
riksdagen förslag rörande vattenvårdsområdet för budgetåret 1958/59, finner
jag mig icke här böra förorda, att den föreslagna omorganisationen av
administrationen på sagda område genomföres under nästkommande budgetår.
Omorganisationen av vattenvårdsnämnden bör emellertid enligt min
mening ske snarast möjligt.
Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte
föreslå riksdagen
att godkänna det förslag till omorganisation på vattenvårdens
område, som framlagts i det föregående.
Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda
hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall och förordnar,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Bo Hygrell
580B02 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (2)
2 kopplingar.
- Rskr. 1958 A:286 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts framställningar angående prisreglerande åtgärder på jordbrukets område, m. m. jämte i ämnet väckta motioner a1 i texten
- JoU 1958 A:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts framställningar angående vattenvårdens organisation m. m. samt anslagsanvisning i samband därmed jämte i ämnet väckta mot s. 1 i texten