Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt, m. m

1958-03-28 · 118 sidor, varav 111 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 111 av 118 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:145, Med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt, m. m

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

1

Nr 145

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

angående upphävande av förordningen den 26

juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt, m. m.;

given Stockholms slott den 28 mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till

1) förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr

581) om kvarlåtenskapsskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till omläggning av dödsbobeskattningen

från det nuvarande 2-skattesystemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt

till ett 1-skattesystem med endast arvsskatt. Den nuvarande arvsskatten föreslås

därvid höjd med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.

Avvägningen av skatteuttaget mellan olika kategorier av skattskyldiga har

skett med syfte att i görlig mån tillgodose efterlevande makes och barns intressen.

Förslaget innebär även en omfördelning av skattebelastningen till

förmån främst för flerbarnsfamiljerna. Skatteskalorna har utformats så att

skattehöjningar icke skall uppkomma, da make eller barn är ensam arvinge.

För flerbarnsfamiljerna blir det betydande skattelättnader enligt förslaget.

Höjning föreslås beträffande flertalet av de skattefria bottenbeloppen vid

arvsbeskattningen. Härvidlag innebär förslaget i huvudsak följande. Bottenbeloppet

för barn och deras avkomlingar höjes till 6 000 kronor (från 3 000

kronor). Det därutöver gällande särskilda bottenbeloppet för underåriga

barn höjes till 2 000 kronor för varje år, varmed barnets ålder understiger

21 år (från 1 000 kronor per år under 18 år). Bottenbeloppet för efterle
1

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

opaginerad Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

vande makes arvs- eller testamentsförvärv höjes till 40 000 kronor (från

25 000 kronor). För syskon och deras avkomlingar samt för föräldrar höjes

bottenbeloppet till 2 000 kronor (från 1 000 kronor). Det särskilda grundavdraget

vid kapitalförsäkringar höjes till 25 000 kronor (från 15 000 kronor)

per förmånstagare.

Vissa lättnader föreslås i fråga om betalandet av arvsskatten.

Forslaget innebar vidare, att gåvobeskattningen på motsvarande sätt som

dodsbobeskattningen omlägges från ett 2-skattesystem till ett 1-skattesystem.

Skattefriheten för gåvor, vilken för närvarande är 3 000 kronor per fyraårsperiod,

ändras till 2 000 kronor per kalenderår.

Härjämte föreslås viss utbyggnad av skatteflyktsspärrarna vid arvs- och

gåvobeskattningen, främst för att få motsvarighet till de garantier mot

skatteflykt som bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatten nu innehåller.

Aven vissa förslag till effektivisering och förenkling av beskattningsreglerna

framlägges.

Ett genomförande av förslaget beräknas medföra en minskning av statens

inkomster av dödsbobeskattningen med ca 7 miljoner kronor för år. Av

minskningen belöper drygt 2 miljoner kronor på höjningen av bottenbelop
Förslaget

är avsett att träda i kraft den 1 januari 1959.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

3

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt

skall upphöra att gälla med utgången av år 1958.

Förordningen skall dock fortfarande äga tillämpning, där skattskyldighet

enligt förordningen inträtt före sistnämnda tidpunkt.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, dels att 6 §, 11 § 1 mom., 12, 16 och 17 §§, 19 § 1,

3 och 4 mom., 20 §, 22 § 2 inom., 23 och 28 §§, 29 § 1 mom., 30, 32 och 36 §§,

37 § 2 mom., 39 §, 41 § 1 mom., 43, 46, 49, 52, 53 och 54 §§, 55 § 1, 2 och

3 mom., 56, 57, 59 och 68 §§ samt 71 § 2 mom. förordningen den 6 juni

1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att 19 § 5 mom. samma förordning skall upphöra att gälla.

6 §.

Har genom —--— rättigheten upphör.

Vad nu---till beskattning.

Har någon---utgående avkastning.

Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom

tid, varom i 52 § 1 mom. första stycket förmäles, skall meddelat beslut om

skattens fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten

inträda efter vad eljest är stadgat.

11 §•

1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag

och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan

kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 §

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas -—--av denna.

1 Senaste lydelse se beträffande It § 1 mom., 16 §, 19 § 1 mom., 32,52 och 59 §§ 1947:582

beträffande 12 § 1955:85, beträffande 17 § 1946:826, beträffande 28 § 1952:246 samt beträffande

68 § 1943:330.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

12 §.

Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare

och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten

över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund

av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande

av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla

jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda

lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande

dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt

i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande.

. Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger

icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp,

varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap,

makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring, tagits å försäkringstagarens

eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal

icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap

av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 25 000 kronor.

Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare

erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende

likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av

tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som

utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband med

tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning

fullgjorts mer än tio år före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum

för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för rätt till

livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring,

i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den

berättigade icke överstiger en årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring

och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring

samt med att försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Har sammaniagda värdet av arvingars och universella testamentstagares

salunda bestamda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27 SS

s|adtfa,s’. seda? därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 S

skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och

dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom

!°-tt«rna ^stämmas såsom om det belopp, varmed deras samman’

UDDdellts^ af,derstlSer. dodsbobehållningen efter nu nämnd avräkning,

uPPd®!ati a lotterna i forhallande till deras storlek. 5

Skifteshandling skall---hos beskattningsmyndigheten.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr lk5 år 1958

17 §.

För företeende--— för inregistrering.

Anstånd skall---vara ingiven.

Anstånd som---bouppteckningens registrering.

På framställning---motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet---vidare gälla.

Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande agt rum, å

skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller

inom tio år dessförinnan. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren

överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös

egendom, skall, i den mån gåvan icke före dödsfallet blivit fullbordad, sammanläggning

äga rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före

dödsfallet. Skatten å arvs- eller testamentslotten skall utgå efter den eller

de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de

sammanlagda förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst

beskattade delen därav.

Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt

än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan

från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för

vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet

för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med tilllämpning

av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla,

där arvingen eller testamentstagaren av arvlataren (testator) erhållit gåva,

för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt.

3 mom. Vad i denna paragraf sägs om skattepliktig arvs- eller testamentslott

skall ock gälla beträffande sådan lott, som ej i och för sig uppgår till

skattepliktigt belopp, varvid hänsyn skall tagas till den tid, då skattskyldighet

skulle hava inträtt, därest beloppet varit skattepliktigt.

Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller

annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke

föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf

så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna

rättigheten upphörde.

Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 mom., skola sammanlaggas med

annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §.

i mom. Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift

angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att

sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgift eller försäkran skall lamnas

i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom.

20 §.

Vid uppskattning -—- — -— meddelade föreskrifter.

Att i---i 27 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 21—27 §§ skall byggnad anses såsom

fast egendom, ändå att byggnaden enligt allmän lag ej är hänförlig

till sådan egendom.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

22 §.

2 mom. Har fast ----belöpande arvsskatt.

Där efter---särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock

av lansstyrelsen asattas värde till ledning för arvsskattens bestämmande.

Det ahgger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra

ansökan harom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig där det

uppenbart, a^t egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.

Vid den---allmänna medel.

över länsstyrelsens---icke föras.

23 §’

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

a^nI0tmt^tt.ellfrtV?t,t,enf^11Srätt uPPskattas, i den mån ej annat följer

av 2° § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen

och den hd, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en

av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation---angivna grund.

C. Fordran uppskattas--— tabellen I.

Osäker fordran — — ■— äro tillämpliga.

D. För evärdlig---år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår

under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. År rättigheten

bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet

efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar och en ränteP™0®",

* enllgt de vid denna förordning fogade tabellerna II, III

ux • V\Dar rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt

bestämd, anses arliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill

egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom

eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna

grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av---år motsvarar.

Är rättighet — ---yngstes ålder.

E. Värdet av — ---stadgade grunderna.

F. Annan lös — --skedd försäljning.

28 §.

.. ®der testamentslott, som tillkommer barn, styvbarn eller avkom
6

000 kronor 6lIer Styvbam’ är fri från skatt> dar dess varde icke överstiger

Tillfaller lott barn, styvbarn eller avkomling till avlidet barn eller styv.

,n.“c^ har ud, Men för skattskyldighets inträde mottagaren av lotten

ej tyut 21 ar, skall vid skattens bestämmande från lotten såsom skattefritt

avraknas ett belopp av 2 000 kronor för varje helt år eller del därav, som

då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Efterlevande make tillkommande lott, vars värde icke överstiger 40 000

kronor, är fri från skatt. 5

I fråga — — — tidigare tidpunkt.

Skattefri är jämväl, med det undantag som framgår av sista stycket, an“a.

u !, 1 an forut nämnts, där värdet icke överstiger 2 000 kronor om den

tilltaller person som avses i klass II nedan och eljest 1 000 kronor.

Vid tillämpning av vad i denna paragraf är stadgat skall adoptivförhållande

raknas lika med skyldskap.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Tariff.

Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,

barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:

när värdet å skattepliktig lott överstiger

6 000 men icke

12 000 kr:

90 kr för 6 000 kr och

3 % av återstoden

12 000

»

»

20 000 * :

270

»

» 12 000

»

»

4%

»

»

20 000

»

»

30 000 »> :

590

»

»> 20 000

»

»

5%

»

»

30 000

»

»

40 000 » :

1 090

»

» 30 000

»

»

6%

»

»

40 000

»

»

50 000 » :

1 690

»

» 40 000

»

»

7 %

»

»

50 000

»

»

60 000 » :

2 390

»

» 50 000

»

»

8%

»

»

60 000

»

»

70 000 » :

3 190

»

» 60 000

»

»

9%

»

»

70 000

»

»

80 000 » :

4 090

»

» 70 000

»

»

10%

»

»

80 000

»

»

90 000 » :

5 090

»

» 80 000

»

»

15%

»

»

90 000

»

»

100 000 » :

6 590

»

» 90 000

»

»

20%

»

»

100 000

»

»

150 000 » :

8 590

»

» 100 000

»

»

24 %

»

»

150 000

»

»

200 000 » :

20 590

»

» 150 000

»

»

28%

»

»

200 000

»

»

300 000 »> :

34 590

»

» 200 000

»

»

32%

»

»

300 000

»

»

400 000 » :

66 590

»

» 300 000

»

»

36%

»

»

400 000

»

»

500 000 »> :

102 590

»

» 400 000

»

»

40%

»

»

500 000

»

»

1 000 000 » :

142 590

»

» 500 000

»

»

44%

»

»

1 000 000

»

»

2 000 000 »> :

362 590

»

» 1 000 000

»

»

48%

»

»

2 000 000

»

»

5 000 000 »> :

842 590

»

» 2 000 000

»

»

52%

»

»

5 000 000

» :

2 402 590

»

» 5 000 000

»

»

60%

»

»

Klass 11. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder,

styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders

(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande

make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes

husfolk under minst tio år, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

2 000

men icke

5 000

kr:

60

kr för 2 000

kr och

6

/o av

återstoden

5 000

»

»

10 000

» :

240

» »

5 000

»

»

9

Yo »

»

10 000

»

»

15 000

» :

690

» »

10 000

»

»

12

Yo *

»

15 000

»

»

20 000

» :

1 290

» »

15 000

»

»

15

Yo »

»

20 000

»

»

30 000

» :

2 040

» »

20 000

»

»

20

Yo »

»

30 000

»

»

40 000

» :

4 040

» »

30 000

»

»

25

Yo *

»

40 000

»

»

50 000

» :

6 540

» »

40 000

»

»

30

Yo »

»

50 000

»

»

75 000

» :

9 540

» »

50 000

»

»

35

Yo *

»

75 000

»

»

100 000

» :

18 290

» »

75 000

»

»

40

Yo »

»

100 000

»

»

150 000

» :

28 290

» »

100 000

)>

»

45

Yo »

»

150 000

»

»

200 000

» :

50 790

» »

150 000

»

»

50

Yo »

»

200 000

»

»

500 000

» :

75 790

» »

200 000

»

»

55

Vo »

»

500 000

»

»

1 000 000

» :

240 790

» »

500 000

»

»

60

Yo »

»

1 000 000

» :

540 790

» »

1 000 000

»

»

65

Yo »

»

Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som

jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass

I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans

make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar

uppgått till minst tio år.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Klass III. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse

med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1 000 men icke

2 000 kr: 50 kr för

1 000 kr och

10 % av

återstoden

2 000

»

»

5 000 »> : 150 »

»

2 000 9 »

15 % »>

»

5 000

»

»

10 000 » : 600 »

5 000 » »

20 % 9

»

10 000

»

»

20 000 » : 1 600 »

»

10 000 » »

25 % 9

»

20 000

»

»

50 000 » : 4 100 »

»

20 000 » »

30 % 9

»

50 000

»

»

100 000 » : 13 100 »

»

50 000 » »

35 % 9

»

100 000

» : 30 600 *

100 000 » »

40 % »

»

Klass

IV.

För

arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

------- -f--*** T AJ.1A j

när värdet å lotten överstiger

1 000

men

icke

5 000 kr:

200

kr för

1 000

kr och

20

5 000

»

»

10 000

» :

1 000

»

»

5 000

»

»

30

10 000

»

»

20 000

» :

2 500

»

»

10 000

»

»

40

20 000

»

»

30 000

» :

6 500

»

»

20 000

»

»

50

30 000

»

»

50 000

» :

11 500

»

»

30 000

»

»

60

50 000

» :

23 500

»

»

50 000

»

»

65

%

%

%

0/

/o

0/

/o

0/

/o

av återstoden;

» »

» »

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,

gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten

icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor, om

den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor, utgår

skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 3 procent, i klass III efter 5

procent och i klass IV efter 20 procent, överstiger skattelott, som skall beskattas

efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor

för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.

29 §.

1 mom. Vid tillämpning---hundratal kronor.

Finnes skatten bliva högre än en tredjedel av det belopp, som utgör skillnaden

mellan lottens jämlikt första stycket jämnade värde och det värde,

vartill lotten för att vara skattefri högst får uppgå, nedsättes skatten med

överskjutande del. Sådan nedsättning må dock ej äga rum, där värdet ä

lotten överstiger tre gånger det värde, vartill lotten för att vara skattefri

högst får uppgå.

Därest vid---hela krontal.

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

30 §.

Där någon---arvlåtaren (testator).

Då fideikommiss,---föregående innehavaren.

Tillfaller egendom den som är gift, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet

mellan hans make och den avlidne, om skatten därvid blir

lägre än den som eljest skolat utgå.

32 §.

Har efter---av 19 §; ,

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

36 §.

Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke

sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse

om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I. fall, som avses i

37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagare!! erhåller

förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av

försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet

för sådant belopp vid dess mottagande.

Vad i---bortgivna egendomen.

37 §.

2 mom. Skatt såsom---av förmånstagare.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra—femte styckena

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Därvid skall iakttagas att vad i

12 § fjärde stycket sägs angående premiebetalning mer än tio år fore dödsfallet

skall, där ej försäkringstagaren avlidit före den i 36 § stadgade tiden

för inträde av skattskyldighet, i stället gälla med avseende å premiebetalmng

mer än tio år före skattskyldighetens inträde.

39 §.

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva —--personliga bruk; .

b) för gåva, som utgör bidrag till gåvotagarens undervisning eller uppfostran,

då omständigheterna äro sådana, att gåvotagaren genom bidraget

kan anses hava tillförsäkrats en förmån, som han eljest icke skulle hava

åtnjutit så ock för periodiskt understöd samt för sådan därmed jämförlig

periodisk betalning, som enligt gällande författningar angående skatt å inkomst

skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad---därefter införts; .. , .

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld gåva, dar värdet av

gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller

flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa

gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

41 §.

1 mom. Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till

senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanlaggas

med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under for
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1958

utsättning att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom

tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskatt,

ar fr**§a;.. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i

19 § 1 mom. första stycket stadgade grunderna.

Har den---motsvarande tillämpning.

Att vid--— i 19 § 2 mom.

I fall som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. första och

tredje styckena är för där avsedda fall föreskrivet.

43 §•

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

torutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30 §8 vad

1 fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14, 20, 22—27 §§,

28 § med undantag av vad i första, andra och tredje styckena stadgas ävensom

29 och 32 §§; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen

till 19 § i stället gälla 41 §. 8

Vid tillämpning av 28 § skall skatten enligt klass I utgöra, när värdet överstiger

2 000 men icke 3 000 kronor, 1 procent av värdet, samt, när värdet

överstiger 3 000 men icke 6 000 kronor, 30 kronor för 3 000 kronor och

2 procent av återstoden.

46 §.

Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), vara till

beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räknat i’ fall som

angivas

under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den

skattskyldige;

under C) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som

föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten

senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet

inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom avses

försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock

deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

Magistrat i — ---dit ingivas.

49 §•

Dar någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

tormanstagare åligger det försäkringsgivaren att angående händelse, som

enhgt denna förordning medför skattskyldighets inträde, lämna kontrolluppgdt

till den beskattmngsmyndighet, vilken har att upptaga fråga om beskattning

av försäkringsbeloppet, och därvid enligt närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse

för skattens bestämmande. Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke,

därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt,

det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 5 000 kronor. Där fråga är om

t lera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda

belopp.

Uppgift, varom i första stycket sägs, skall för varje kalenderår lämnas

,,en februan påföljande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av

dodstall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren

erhöll vetskap om dödsfallet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

11

52 §.

1 mom. Skatt enligt —--skattens fastställande.

Har jämlikt---krontal bortfaller.

Skatten jämte---angående testamentsbevakningen.

Den som---skattens fastställande.

Har jämlikt---utlämnad bouppteckning.

2 mom. Vid er läggande av arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet

förskjutas, må intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom

betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande

bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt,

fartyg, jordbruksinventarier eller för lagsegendom, inteckning meddelats

i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av

sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller

säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till

vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens

fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen

omfattar jämväl ränta efter den procent, som Konungen föreskriver.

överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor

må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier,

som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas

säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i

enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter

den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer

varje år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas

från den dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel

varom nu är fråga.

53 §.

Inbetalas icke, där stämpelbeläggning skall äga rum vid underrätt, inom

i 52 § 1 mom. angiven tid för stämpelbeläggningen erforderligt belopp, skall,

såframt ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, rätten därom göra

anmälan hos länsstyrelsen med överlämnande av protokollsutskrift, innefattande

beslutet om skattens fastställande, jämte bouppteckning, om sådan

föreligger. Anmälan skall innehålla uppgift, huruvida och i vad mån det

åligger dödsbo att förskjuta ogulden skatt, ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

Det åligger---Konungen bestämmas.

Har av —---nyss nämnts.

54 §.

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens

död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,

dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket

d) sägs, eller förvärv, som avses i 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av

honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till

boet gälda på lotten belöpande skatt utan avdrag i sådant hänseende, som i

29 § 2 mom. sägs, jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda

skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas

vid insättning å bankräkning.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande av skatt och ränta, som icke erlagts

inom tid, som angives i 52 § 1 mom., svare dödsbodelägarna för vad som

brister såsom i lagen om boutredning och arvskifte är stadgat i fråga om

gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar,

där han vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

55 §.

1 mom. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga

fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara

värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som

jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för

någon som är skattskyldig enligt denna förordning avsevärd svårighet att

genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må

beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årliga

inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera

inbetalningar än som prövas erforderligt.

På Konungens prövning må ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga

skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfallen

egendom, erlägges genom högst tjugu årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 §

1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till

en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande

skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall

verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av

de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning;

och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt,

med vars erläggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent,

som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år

i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då

anståndsbeslutet meddelats.

3 mom. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet

upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som

beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till Kungl. Maj :t

och kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte

ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig

säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med avseende

å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst

eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket. Fullgöres ej

vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

56 §.

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,

inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

I fråga---vid dödstillfället.

Fråga om —--i skatteärendet.

57 §.

Konungen äger---annan art.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga

egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1958

föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen medgiva befrielse från

eller nedsättning av återstående del av skatten.

59 §.

Har efter---deklarationen angivits;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om---i skatteärendet.

68 §.

Förseelse, varom i 66 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av beskattningsmyndigheten.

Finnes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

71 §.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet

må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag

innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som finnes

i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit därstädes

bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten

hemmahörande juridisk person.

överenskommelse, som — ■—- — skedd uppsägning.

Denna förordning träder, med nedan under 5. angivet undantag, i kraft

den 1 januari 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande

iakttagas. .

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande aga

tillämpning, därest skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1959; dock

skall 56 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas, där den, som förvärvat

egendom genom arv, testamente eller gåva, avlidit efter den 31 december

^2^ Ändå att skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1958 skall nu

gällande tariff i 28 § tillämpas vid beräkning av skatt för dels arvslott (testamentslott),

därest arvlåtare (testator) avlidit före den 1 januari 1959, dock

icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen

med i 8 § första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den

1 januari 1959, dels egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från

annan medlem därav, dels ock fideikommiss, som instiftats för obegränsad

tid.

3. Vad i 12 § fjärde stycket nu sägs om skattefrihet för rätt till pension,

som utgår på grund av pensionsförsäkring, skall äga tillämpning även efter

den 31 december 1958, därest försäkringstagaren avlidit före den 1 januari

1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagaren

före sistnämnda dag; och skall under enahanda förutsättning nu gällande

tariff i 28 § alltjämt tillämpas vid beräkning av skatt för vad som tillfallit

någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsförsäkring.

4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse

skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955. Vad nu sagts skall

dock icke gälla handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom.

5. Beträffande 20 § skall denna förordning träda i kraft dagen efter den,

då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling, samt äga tillämpning även i de fall då skattskyldighet

inträtt före ikraftträdandet.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr lt5 år 1958

15

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 mars

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler efter gemensam

beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga angående omläggning

av dödsbobeskattningen m. m. samt anför därvid följande.

I. Inledning

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 13 april 1956 tillkallade jag

särskilda sakkunniga, arvsskattesakkunniga, med uppdrag att verkställa utredning

rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen m. m. I enlighet

med direktiven skulle de sakkunnigas främsta uppgifter vara att överväga

dels om det alltjämt fanns behov av två särskilda former för dödsbobeskattningen,

arvslottsskatt (arvsskatt) och kvarlåtenskapsskatt, dels i vad mån

de skattefria bottenbeloppen vid dödsbobeskattningen borde höjas och dels

om skatteskalorna vid nämnda beskattning borde ändras. Såsom en riktpunkt

för utredningsarbetet härvidlag angavs i direktiven att statens inkomster

av dödsbobeskattningen, bortsett från vad som kunde erfordras för

att erhålla skäliga bottenbelopp, icke borde nämnvärt minskas. Med hänsyn

till sambandet mellan kvarlåtenskapsskatten och förmögenhetsskatten kunde

enligt direktiven också behöva prövas om skattepliktsgränsen och skalan

för förmögenhetsskatten borde jämkas.

De sakkunniga framlade i december 1956 en promemoria (stencilerad)

med förslag till höjning av skattepliktsgränsen vid kvarlåtenskaps- och förmögenhetsbeskattningen

från 50 000 till 80 000 kronor för att i skälig omfattning

motverka följderna av värdeökningen för fastigheter vid 1957 års allmänna

fastighetstaxering. Detta förslag genomfördes vid 1957 års riksdag

(Prop. 71, BevU 32, Rskr 180, SFS 106—108).

Arvsskattesakkunnigas fortsatta arbete har numera slutförts i och med

avgivandet av ett den 18 december 1957 dagtecknat betänkande angående

arvsbeskattning (SOU 1957: 48). De sakkunniga utgjordes vid betänkandets

avgivande av generaldirektören Rolf Dahlgren, ordförande, samt ledamoten

av riksdagens första kammare lantbrukaren Herbert Hermansson, ledamo
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Ma[:ts proposition nr li5 år 1958

ten av samma kammare statsrådet Rune B. Johansson, ledamoten av andra

kammaren agronomen Eric Nilsson, sekreteraren Cyril Olsson, ledamoten av

första kammaren f. d. lektorn Edgar Sjödahl och byråchefen för lagärenden

i finansdepartementet Sten Walberg. Såsom statistisk expert har medverkat

förste aktuarien Bertil Edlund och såsom försäkringsteknisk expert försäkringsdirektören

Tage Larsson.

I betänkandet föreslår arvsskattesakkunniga att kvarlåtenskapsskatten avskaffas

med utgången av år 1958 och att dödsbobeskattningen i fortsättningen

sker endast i form av arvslottsskatt (arvsskatt). Den nuvarande arvsskatten

föreslås ökad med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.

De sakkunniga föreslår vidare höjning av flertalet av de skattefria

bottenbeloppen vid arvsbeskattningen. Även vissa andra ändringar av

beskattningsbestämmelserna förordas, betingade dels av själva övergången

från systemet med dubbla skatteformer till ett system med enbart arvsskatt

och dels av önskemålet att effektivisera och förenkla beskattningsreglerna.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen föreslår arvsskattesakkunniga icke

några ytterligare ändringar utöver vad som genomfördes vid 1957 års riksdag.

Arvsskattesakkunnigas förslag att avskaffa kvarlåtenskapsskatten är enhälligt.

I fråga om beskattningens höjd har ledamöterna Hermansson och

Olsson samt Nilsson reserverat sig. Hermansson och Olsson förordar att

kvarlåtenskapsskatten kompenseras genom höjning av arvsskatten i mindre

omfattning än majoriteten föreslagit. Nilsson anser att kvarlåtenskapsskatten

bör avskaffas utan att arvsskatten höjes. I övrigt föreligger enstaka reservationer

i vissa detaljfrågor. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är

de sakkunniga emellertid enhälliga.

Statsverkets inkomster av dödsbobeskattningen beräknas vid ett genomförande

av majoritetsförslaget minska från ca 77,5 till ca 74 miljoner kronor

om året, d. v. s. med ca 3,5 miljoner per år. Enligt Hermanssons och Olssons

reservation blir skattebortfallet ca 20 miljoner kronor och enligt Nilssons

reservation ca 30 miljoner kronor om året.

över arvsskattesakkunnigas betänkande har yttranden avgivits av

följande 17 myndigheter, vilka genom remiss anmodats yttra sig, nämligen

Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige,

Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,

statskontoret, riksräkenskapsverket (som härjämte i särskild skrivelse upptagit

fråga om ränteberäkning i visst fall vid dödsbobeskattningen), generalpoststyrelsen

(såvitt angår bestämmelserna rörande skattens fastställande

och erläggande), försäkringsinspektionen (såvitt angår beskattningen av

försäkringsförvärv och därmed sammanhängande frågor), överståthållarämbetet

ävensom länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro samt Jämtlands län.

Av sammanlagt 35 myndigheter och sammanslutningar, vilka genom remiss

beretts tillfälle att yttra sig, har yttranden inkommit från 21, nämligen

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj. ts proposition, nr lå5 år 1958

fullmäktige i riksbanken, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Gotlands, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, familjerättskommittén, fideikommissutredningen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges akademikers centralorganisation (som överlämnat yttrande

jämväl från Sveriges juristförbund), Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges

stadsdomare.

Härjämte har yttranden i ärendet inkommit från följande sammanslutningar,

nämligen Sveriges lantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening,

Svenska företagares riksförbund, Stockholms handelskammare och Skånes

handelskammare.

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund

och Stockholms handelskammare har åberopat ett av näringslivets

skattedelegation upprättat yttrande. Detta yttrande betecknas i fortsättningen

såsom avgivet av skattedelegationen.

I yttrandena har arvsskattesakkunnigas förslag om avskaffande av kvailåtenskapsskatten

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även

förslaget om höjning av bottenbeloppen har i huvudsak biträtts av remissinstanserna.

I fråga om beskattningens höjd har däremot i ett flertal yttranden

uttalats önskemål om en lägre skattenivå än majoritetsförslaget åsyftar.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i stort sett blivit föremål för instämmande

från remissinstansernas sida. Beträffande vissa detaljfrågor har dock

framförts avvikande meningar, delvis i anslutning till vad reservanterna inom

de sakkunniga uttalat.

Jag anhåller nu att till närmare behandling få upptaga förevarande lagstiftningsfråga.

II. Gällande rätt m. m.

Grunddragen av gällande rätt

Med dödsbobeskattning förstås sådan beskattning som äger rum i anslutning

till att en persons egendom vid hans död övergår i andras — arvingars

och testamentstagares •—- händer. En dödsbobeskattning kan anordnas i

endera eller båda av två skilda huvudformer: kvarlåtenskapsbeskattning

och arvslottsbeskattning. En kvarlåtenskapsskatt beräknas på kvarlåtenskapen

såsom en helhet, medan en arvslottsskatt beräknas på varje arvinges

och testamentstagares särskilda andel i kvarlåtenskapen.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Ma[:ts proposition nr 145 år 1958

Dödsbobeskattningen kräver såsom ett komplement en skatt för gåva, enär

eljest dödsbobeskattningen skulle kunna kringgås genom avhändelser i livstiden.

Den svenska dödsbobeskattningen innefattar såväl en kvarlåtenskapssom

en arvslottsbeskattning. Gåvobeskattningen i vårt land är utformad såsom

en allmän gåvoskatt. De grundläggande stadgandena om dödsbobeskattningen

återfinns, beträffande kvarlåtenskapsbeskattningen i förordningen

den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt (KvF) samt rörande arvslottsbeskattningen

i förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt

(AGF).

Kvarlåtenskapsskatten (K-skatten) beräknas å den avlidnes kvarlåtenskap.

Denna utgöres enligt KvF av behållningen i dödsboet, minskad i förekommande

fall med vissa avdrag, däribland för efterlevande makes giftorättsandel.

K-skatt utgår å kvarlåtenskap som överstiger 80 000 kronor.

Skatten är progressiv: skattesatsen utgör 10 procent för den del av kvarlåtenskapen

som överstiger 80 000 men icke 100 000 kronor samt stiger sedan

för olika skikt av kvarlåtenskapen och når sitt maximum, 50 procent, i fråga

om den del av kvarlåtenskapen som överstiger 5 000 000 kronor. Skattskyldigheten

i fråga om K-skatten åvilar dödsboet.

Arvslottsskatten (A-skatten) beräknas å varje arvinges och testamentstagares

särskilda andel (lott) i kvarlåtenskapen. Före lotternas bestämmande

skall eventuell K-skatt avdragas. A-skatten är dubbelt progressiv,

d. v. s. skattesatsen ökar såväl med lottens storlek som med avståndet i

skyldskapshänseende mellan den avlidne och arvingen (testamentstagaren).

För sistnämnda ändamål är arvingar (testamentstagare) fördelade

på fyra skatteklasser, I—IV. Lott som icke överstiger 3 000 kronor, om beskattning

skall ske enligt klass I, och eljest 1 000 kronor är fri från Askatt;

för efterlevande make (som tillhör klass I) ligger skattepliktsgränsen

beträffande arvs- och testamentslott vid 25 000 kronor. Skattesatserna

varierar mellan följande procenttal i de olika skatteklasserna, nämligen 1

och 20 procent i klass I, 2 och 24 procent i klass II, 4 och 30 procent i klass

III samt 4 och 35 procent i klass IV. De maximala skattesatserna gäller i den

mån lotterna överstiger 400 000 kronor i klass I, 100 000 kronor i klass

II, 60 000 kronor i klass III och 40 000 kronor i klass IV. Skattskyldigheten

i fråga om A-skatten åvilar arvingarna (testamentstagarna), envar med

avseende å sin lott; A-skatten skall dock i regel förskjutas av dödsboet.

I förevarande sammanhang kan erinras om att beskattningen enligt såväl

KvF som AGF — liksom övriga svenska skatteförfattningar — är utformad

enligt principen om skiktskatt, d. v. s. för varje i skatteskalorna

angivet skikt av kvarlåtenskapen (lotten) gäller den härför bestämda skattesatsen

(skatteprocenten); den skattesats som är tillämplig å det översta

skiktet av kvarlåtenskapen (lotten) gäller således icke för de lägre skikten.

Däremot föreligger viss olikhet mellan KvF och AGF med avseende å

s. 19 Kontrollera mot PDF

19-

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

innebörden av de skattefria bottenbeloppen (skattepliktsgränserna). Bottenbeloppet

å 80 000 kronor enligt KvF har karaktären av grundavdrag,

medan beloppen å 25 000, 3 000 och 1 000 kronor enligt AGF utgör allenast

gränsbelopp. Att bottenbeloppet enligt KvF utformats såsom grundavdrag

innebär att endast den del av den skattepliktiga kvarlåtenskapen

som överstiger bottenbeloppet blir föremål för beskattning; den beskattningsbara

kvarlåtenskapen utgöres sålunda av den skattepliktiga kvarlåtenskapen

minskad med bottenbeloppet. Gränsbeloppen enligt AGF får däremot icke

avräknas vid bestämmandet av de skattepliktiga lotterna; överskrides icke

gränsbeloppet föreligger visserligen skattefrihet, men är lotten större inträder

i princip skattskyldighet för hela lotten. Genom en särskild avtrappningsregel

mildras emellertid den tvära övergången från skattefrihet till

full skattskyldighet.

Vidare må i detta sammanhang nämnas att efterlevande makes giftorättsandel

i den först avlidne makens dödsbobehållning är fri från beskattning

enligt såväl KvF som AGF.

I fråga om dödsbobeskattningen är vederbörande allmänna underrätt beskattningsmyndighet.

Beskattningsinstrumentet utgöres i regel av bouppteckningen

efter den avlidne. Under särskilda förutsättningar kan även

arvskifteshandling vara beskattningsinstrument. I vissa fall uttages A- och

K-skatt efter deklaration.

Såsom nämnts innehåller såväl KvF som AGF bestämmelser om gåvobeskattning.

Enligt KvF utgår »kvarlåtenskapsskatt för gåva» (KG-skatt) å

gåvor överstigande 80 000 kronor. Skattskyldigheten åvilar givaren. Den

enligt AGF utgående gåvoskatten (G-skatt) avser gåvor överstigande 3 000

kronor. Skattskyldigheten åvilar här gåvotagaren.

En närmare redogörelse för gåvobeskattningsbestämmelserna lämnas i

det följande vid behandlingen av gåvobeskattningen.

Dödsbobeskattningens omfattning

I vårt land avlider årligen omkring 70 000 personer. Flertalet av dessa

efterlämnar ingen kvarlåtenskap eller allenast så ringa kvarlåtenskap att

någon dödsbobeskattning ej blir aktuell. Av tillgängliga uppgifter angående

inregistrerade bouppteckningar framgår att antalet dödsbon, i fråga om

vilka beskattning äger rum, numera uppgår till ungefär 20 000 om året.

De dödsbon, där kvarlåtenskapen överstiger 50 000 kronor och alltså intill

årsskiftet 1957/58 såväl K-skatt som A-skatt utgått, utgör i runt tal 2 500

per år; av dödsbon med en kvarlåtenskap överstigande 500 000 kronor finns

omkring 50 årligen.

Uttryckt i procenttal är alltså mer än 70 procent av alla dödsbon fria

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Kungl. Alaj.ts proposition nr 145 år 1958

från dödsbobeskattning, omkring 25 procent träffas av endast A-skatt men

icke K-skatt och knappt 4 procent blir föremål för såväl K- som A-beskattning.

Dödsbona med en kvarlåtenskap överstigande 500 000 kronor utgör

icke ens 1 promille av hela antalet dödsbon.

Det nu sagda bygger i huvudsak på uppgifter angående under tiden den

1 juli 1954—den 30 juni 1955 inregistrerade bouppteckningar. De genom

1957 års allmänna fastighetstaxering höjda taxeringsvärdena kommer givetvis

att medföra vissa förskjutningar i fråga om antalet kvarlåtenskaper i

olika storleksklasser. Hur dessa förskjutningar närmare kommer att gestalta

sig kan för närvarande icke anges.

I förevarande sammanhang må från arvsskattesakkunnigas betänkande

(s. 15) återges följande sammanställning rörande fördelningen å storleksklasser

av kvarlåtenskaperna enligt de 20 404 skattebelagda bouppteckningar

som inregistrerats under tiden den 1 juli 1954—den 30 juni 1955.

Kvarlåtenskap

kr.

Antal

bouppteckningar

Procent

— 10 000

6162

30,2

10 000- 20 000

5 767

28 3

20 000- 30 000

3 003

14 7

30 000 - 50 000

2 838

13.9

50 000-100 000

1731

85

100 000-200 000

618

30

200 000-500 000

240

1 2

500 000-

45

0.2

Summa

20 404

100,0

Statsverkets inkomster av dödsbo- och gåvobeskattningen

I en nedan intagen sammanställning har redovisats statsverkets inkomster

(i miljoner kronor) av dödsbo- och gåvobeskattningen under budgetåren

1943/44—1956/57. Tillgängliga uppgifter rörande intäkterna under tidigare

budgetår lämnar icke upplysning om intäkternas fördelning mellan A-skatt

och G-skatt.

Härjämte har uträknats de genomsnittliga intäkterna dels för de åtta senaste

budgetåren, d. v. s. från och med budgetåret 1949/50 då den år 1947

införda KvF kan anses ha kommit i full tillämpning, och dels för de senaste

fyra budgetåren, d. v. s. från och med budgetåret 1953/54 då 1952 års allmänna

fastighetstaxering liksom samma års ändringar i Iv-skatteskalan kan

anses ha trängt igenom i fråga om dödsbo- och gåvobeskattningen.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

21

Budgetår

I anslutning till skattens

fastställande erlagd

Senare

erlagd

skatt

Restitu-

erad

skatt

Summa

A-skatt

K-skatt

G-skatt

1

2

3

4

5

6

7

1943/44 ...................

29 01

_

2.57

0.73

0,45

31,86

1944/45 ...................

25 80

—

5 04

0,57

0 48

30.93

1945/46 ...................

29 46

—

16 40

0 59

0 90

45 55

1946/47 ...................

33 27

—

25.74

0 59

1.59

58 01

1947/48 ....................

27.37

0 25

42.79

0,75

0 87

70,29

1948/49 ...................

32 12

13 92

7,93

0 99

0,66

54 30

1949/50 ...................

32 27

31.84

2 49

2,95

2.78

66.77

1950/51 ...................

2915

24,37

3.18

166

0.80

57 56

1951/52 ...................

32 50

24.17

2,77

2 22

0.89

60 77

1952/53 ...................

31 64

2178

2 69

2,20

0,86

57,45

1953/54 ...................

4047

24.58

2 29

393

2,19

69,08

1954/55 ...................

40 86

23.39

2,50

2 71

106

68,40

1955/56 ...................

42.97

29,69

2 67

4 39

106

78.66

1956/57 ...................

47,39

30,40

2,47

6,25

1,14

85,37

Medeltal för budgetåren

1949/57 ...................

37,16

26.28

2,63

3,29

1.35

68 01

1953/57 ...................

42,92

27,02

2,48

4 32

1,36

75,38

Anmärkas bör att uppgifterna i kolumnerna 2—4 i sammanställningen är

behäftade med icke oväsentliga felkällor. Detta sammanhänger med att underrätternas

och länsstyrelsernas redovisning till generalpoststyrelsen av influtna

stämpelmedel såvitt nu är fråga icke i erforderlig utsträckning specificerats

på de olika slagen av skatter. Särskilt gäller detta det inbördes förhållandet

mellan A-skatt och K-skatt. Enligt uppgifterna i sammanställningen

skulle de medel som under senare år influtit av dödsbobeskattningen ha

fördelat sig med ca 60 procent på A-skatt och ca 40 procent på K-skatt. Enligt

beräkningar som arvsskattesakkunniga låtit verkställa torde medlen i

stället ha fördelat sig med ca 55 procent på A-skatt och ca 45 procent på

K-skatt. Detta skulle innebära att av det belopp på omkring 70 miljoner kronor,

som under de fyra senaste budgetåren genomsnittligt influtit per

år i dödsboskatt som erlagts i anslutning till skattens fastställande, ca 38,5

miljoner kronor utgjort A-skatt och ca 31,5 miljoner kronor K-skatt (icke

såsom uppgifterna i sammanställningen utvisar i runt tal 43 och 27 miljoner

kronor). Även uppgifterna rörande G-skatten är i viss utsträckning missvisande.

En närmare redogörelse för felkällorna i sammanställningen återfinns i

arvsskattesakkunnigas betänkande s. 16—17 och 76.

Historisk översikt

En dödsbobeskattning i modern bemärkelse infördes i vårt land först

genom 1894 års stämpelförordning (StplF). Den sålunda tillkomna dödsbobeskattningen

var ett 1-skattesystem och byggde helt på arvslottsbeskattningens

princip. Detta system var därefter i tillämpning — enligt 1894,

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

1899 och 1908 års StplF samt 1914 och 1941 års AGF — till och med år

1947.

Genom tillkomsten år 1947 av KvF med dess bestämmelser om kvarlåtenskapsbeskattning

vid sidan av 1941 års AGF:s arvslottsbeskattning erhöll

vår dödsbobeskattning sin nuvarande utformning såsom ett 2-skattesystem,

d. v. s. den kom att innefatta såväl en kvarlåtenskapsbeskattning som en

arvslottsbeskattning. Detta 2-skattesystem har varit i tillämpning sedan

den 1 januari 1948, alltså något mer än tio år.

Även före tillkomsten av 1894 års StplF fanns emellertid vissa stadganden

om ett slags dödsbobeskattning i vårt land. Dessa äldre beskattningsregler,

anpassade till en gången tids mindre komplicerade förhållanden, bär

emellertid icke haft någon större betydelse för utformandet av vår nuvarande

dödsbobeskattning.

1941 års AGF, som trädde i kraft den 1 januari 1942 och ersatte 1914 års

AGF, grundade sig på ett av 1938 års arvsskattekoinmitté avgivet betänkande

(SOU 1939: 18). Den sålunda verkställda omarbetningen av dödsbo- och gåvobeskattningen

var föranledd bl. a. av den nya arvs-, testaments- och boutredningslagstiftning,

som tillkommit under 1920- och 1930-talen. Kommittén

diskuterade i betänkandet frågan om dödsbobeskattning i form av kvarlåtenskapsskatt

men fann att en sådan skatt icke borde införas utan att dödsbobeskattningen

alltjämt borde byggas på arvslottsskattens principer. Vid

framläggandet av propositionen med förslag till 1941 års AGF lämnade departementschefen

frågan om ett framtida införande av en kompletterande

skatt vid sidan av arvslottsskatten öppen.

Nämnas må att Kungl. Maj :t vid 1933 och 1934 års riksdagar framlagt propositionsförslag

om en kvarlåtenskapsskatt vid sidan av arvslottsskatten.

Dessa förslag bifölls emellertid icke av riksdagen.

Den år 1947 införda K-skatten grundade sig på ett av 1945 års statsskatten

beredning framlagt betänkande med förslag till omläggning av den direkta

statsbeskattningen m. m. (SOU 1946: 79). Skatteberedningen erinrade omatt

den årliga beskattningen av inkomst och förmögenhet undergått en betydande

skärpning i jämförelse med förkrigstiden och fann det motiverat med en

skärpning också av dödsbobeskattningen, vilken icke höjts sedan år 1933.

Vid valet mellan en ökning av arvslottsskatten och införandet av en kvarlåtenskapsskatt

vid sidan av arvslottsskatten förordade beredningen det senare

alternativet. Enligt beredningens åsikt var en högre förmögenhetsskatt

motiverad än den som åstadkoms genom beredningens förslag till årlig förmögenhetsbeskattning.

Denna ytterligare skatt borde uttagas genom en kvarlåtenskapsskatt,

som alltså skulle utgöra en till den skattskyldiges frånfälle

uppskjuten förmögenhetsskatt.

Departementschefen uttalade vid framläggande av propositionsförslaget till

1947 års KvF, att det icke var nödvändigt att binda sig vid en viss teoretisk

konstruktion men att en komplettering av arvslottsskatten med en kvarlåtenskapsskatt

utgjorde en medelväg, varigenom hänsyn kunde tagas både till

opaginerad Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1958

storleken av den förmögenhet, som gick i arv, och till den andel som föll på

varje arvtagares lott. Kvarlåtenskapsskatten föreföll departementschefen

även från en annan synpunkt vara att föredraga framför en höjd beskattning

av arvslotterna. Den gjorde det nämligen möjligt att starkt begränsa

antalet av de dödsbon, som berördes av skattehöjningen. Små och måttliga

arv blev på ett enkelt sätt undantagna.

K-skatten blev redan i samband med sin tillkomst utsatt för stark kritik

såväl av remissinstanserna som i den allmänna debatten. Vid 1948—1949

och 1951_1957 års riksdagar väcktes också motioner som syftade till avskaf
fande

av K-skatten. Dessa motioner vann emellertid icke riksdagens bifall.

Däremot höjdes skattepliktsgränsen — ursprungligen 30 000 kronor — genom

beslut av 1952 års riksdag till 50 000 kronor. Såsom tidigare nämnts

är denna gräns numera, efter beslut av 1957 års riksdag, höjd till 80 000

kronor.

III. Allmänna synpunkter

Kvarlåtenskapsskatten

Arvsskattesakkunmga

Arvsskattesakkunniga anser att ett 1-skattesystem med enbart A-skatt är

att föredraga framför ett 2-skattesystem med A-skatt och K-skatt samt

föreslår en omläggning av dödsbobeskattningen i enlighet härmed. Däx-emot

har de sakkunniga icke funnit anledning att närmare ingå på frågan om

för- och nackdelar av ett 1-skattesystem med ren K-beskattning men framhåller

att ett sådant system, såvitt är de sakkunniga bekant, fungerat väl

inom anglosaxiska länder.

De sakkunniga erinrar om att vår första moderna dödsbobeskattning av

år 1894 var utformad i enlighet med A-skattens principer. Dessa principer

gällde därefter på dödsbobeskattningens område under mer än femtio år

och vann därigenom en jämförelsevis fast förankring i det allmänna medvetandet.

Genom tillkomsten år 1947 av en K-skatt vid sidan av A-skatten

skedde i viss mån ett avsteg från de tidigare principerna. K-skatten medförde

dels att lika stora lotter kunde bli olika beskattade även då de tillföll

personer i samma skatteklass och dels att en förskjutning i beskattningshänseende

skedde till främst barnfamiljernas nackdel. De sakkunniga anför

vidare i huvudsak följande.

En dödsbobeskattning avser att taga i anspråk den skattekraft som blir

aktuell då en person avlider och hans egendom övergår till hans aivingar

och eventuella testamentstagare. Oavsett hur dödsbobeskattningen utformas

teoretiskt sett, kommer den dock i praktiken alltid alt tiäffa arvingarna

och testamentstagarna och blir därigenom eu beskattning av vad dessa

erhåller till följd av arvfallet. I enlighet med den svenska beskattningsrättens

principer är det därför angeläget att dödsbobeskattningen i göilig mån

lager hänsyn till vederbörande arvinges eller testamentstagares skatteför
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1958

måga. Från denna synpunkt kan A-skatten anses innefatta en i stort sett

tillfredsställande avvägning. Den är graderad såväl efter arvs- eller testamentslottens

storlek som — genom olika skatteklasser — efter arvingens

eller testamentstagarens närmare eller fjärmare skyldskap till den avlidne.

Lika stora lotter blir således lika beskattade — oavsett storleken av den

totala kvarlåtenskapen i respektive dödsbon — om lotterna tillfaller personer,

som hör till samma skatteklass. Genom fördelningen på skatteklasser i

förhållande till skyldskapen blir den avlidnes bröstarvingar och efterlevande

make lindrigare beskattade än arvingar eller testamentstagare i övrigt.

Härigenom gynnas de som i högre grad än andra kan anses ha ett berättigat

och av lagstiftaren i viss mån också skyddat intresse av att få övertaga

den avlidnes egendom. Såtillvida kan emellertid arvslottsskatten icke

taga hänsyn till mottagarens skatteförmåga, att den av praktiska skäl icke

kan avpassas efter mottagarens ekonomiska ställning i allmänhet.

Genom att K-skatten beräknas på kvarlåtenskapen i dess helhet blir en

arvslott av viss storlek högre beskattad ju större den totala kvarlåtenskapen

är. Detta innebär ett missgynnande av flerbarnsfamiljerna. Tre barn,

som ärver tillhopa 300 000 kronor, får alltså sina arvslotter starkare reducerade

än det enda barnet som ärver 100 000 kronor. Av utredning som arvsskattesakkunniga

låtit verkställa framgår att omkring hälften av de K-skattepliktiga

dödsbona utgöres av flerbarnsfamiljer.

De förskjutningar i skattebelastningen, som införandet av K-skatten sålunda

medfört, står enligt de sakkunnigas mening icke väl överens med

principen om skattens avpassande efter skatteförmågan sådan denna kommer

till uttryck i arvslottens storlek. Skatteförmågan hos ettvart av de tre

barn, vilka enligt det anförda exemplet ärver tillhopa 300 000 kronor, är i

princip icke större än hos det barn, som ensamt ärver 100 000 kronor. På

grund av 2-skattesystemet blir skattebelastningen emellertid olika. Från

den nu diskuterade synpunkten — och sålunda utan att ställning därmed

tages till frågan om beskattningens höjd i och för sig — finner de sakkunniga

att en ren A-beskattning är att föredraga. I detta sammanhang erinras

även om att frågan om K-skatten, trots att nämnda skatteform varit i tilllämpning

så pass lång tid som tio år, alltjämt är av starkt kontroversiell

natur.

Jämväl i annat hänseende än det nyss behandlade innebar K-skattens tillkomst

vissa förskjutningar i dödsbobeskattningen. Genom att höjningen av

dödsbobeskattningen skedde medelst en K-skatt och icke en skärpt A-skatt,

rubbades det tidigare förhållandet mellan skatteklasserna. Skattehöjningen

blev nämligen genom K-skatten densamma oavsett vilken skatteklass arvingarna

tillhörde, varigenom den relativa skattehöjningen blev större i de

lägre skatteklasserna än i de högre och störst i skatteklass I, till vilken barn

och efterlevande make hör. På grund av att K-skatten dessutom åvilar dödsboet,

d. v. s. arvingarna när sådana finns, och icke till någon del behöver

betalas av dem som erhåller endast testamentslegat, har också en förskjutning

av skattebelastningen ägt rum till nackdel särskilt för skatteklass I, som

arvingarna ju i regel tillhör.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Arvsskattesakkunniga har vid sina överväganden intagit den allmänna

ståndpunkten att dödsbobeskattningen bör avvägas så att man i görlig mån

tillgodoser efterlevande makes och barns intressen. Från sådan synpunkt

anser de sakkunniga att de förskjutningar i skattebelastningen, som nu berörts,

icke i och för sig är önskvärda och att alltså en övergång till ett 1-skattesystem

är att föredraga framför ett bibehållande av det nuvarande 2-skattesystemet.

En övergång till ett 1-skattesystem skulle vidare enligt arvsskattesakkunnigas

mening medföra en icke obetydlig förenkling av bestämmelserna

rörande dödsbobeskattningen och därmed underlätta ej blott möjligheterna

för de enskilda att överblicka bestämmelsernas innebörd och verkan utan

även den praktiska tillämpningen av bestämmelserna. Det ligger nämligen

i sakens natur att ett system för dödsbobeskattning som bygger på två olika

skatteformer måste — oavsett utformningen i övrigt — bli besvärligare och

mera tidsödande att tillämpa än ett system med endast en skatteform. Olägenheterna

från tillämpningssynpunkt av ett 2-skattesystem ökar självfallet,

därest — såsom för närvarande är fallet — olikhet föreligger mellan de

båda skatteformerna utöver vad som betingas av deras egenart.

Arvsskattesakkunniga har från vissa större allmänna underrätter inhämtat

upplysningar angående de praktiska erfarenheterna rörande tillämpningen

av det nuvarande 2-skattesystemet. Dessa upplysningar har bekräftat de

sakkunnigas uppfattning om fördelarna från praktisk tillämpningssynpunkt

av ett 1-skattesystem.

Valet mellan ett 2-skattesystem och ett 1-skattesystem bör, framhåller

de sakkunniga, givetvis i första hand ske under hänsynstagande till dödsbobeskattningen.

Det system som väljes i fråga om dödsbobeskattningen

får emellertid även betydelse för gåvobeskattningens utformning.

Enligt arvsskattesakkunniga synes de skäl som talar för övergång till ett

1- skattesystem, när det gäller dödsbobeskattningen, i tillämpliga delar ha giltighet

även i fråga om gåvobeskattningen. Sålunda föreligger i det nuvarande

2- skattesystemet även vid gåvobeskattningen bristande överensstämmelse

mellan skatteformernas konstruktion och författningsmässiga utformning.

En övergång till ett 1-skattesystem skulle därför enligt arvsskattesakkunnigas

mening medföra påtagliga fördelar även med avseende å gåvobeskattningen.

De sakkunniga understryker slutligen att en förutsättning för övergång till

ett 1-skattesystem är att man inom ett sådant systems ram kan erhålla åtminstone

samma garantier mot skatteflykt som för närvarande finns inom

2-skattesystemet. Såvitt de sakkunniga vid sitt arbete kunnat finna är detta

möjligt. Från denna synpunkt föreligger således enligt de sakkunniga icke

något behov av ett 2-skattesystem.

Arvsskattesakkunnigas förslag om avskaffande av K-skatten är enhälligt.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kiingl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag om övergång till ett 1-skattesystem med

ren A-beskattning har genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran i

yttrandena. Därvid har starkt understrukits de sakkunnigas uttalanden om

att en ren A-beskattning är bättre ägnad än det nuvarande 2-skattesystemet

att tillgodose önskemålet om beskattning efter arvingars och testamentstagares

skatteförmåga samt att tillvarataga efterlevande makes och barns intressen.

Flera domstolar och länsstyrelser har i likhet med de sakkunniga framhållit

hurusom övergång till ett 1-skattesystem kommer att medföra en förenkling

av beskattningsbestämmelserna och deras tillämpning. I en del yttranden

betonas också att en ren A-beskattning vunnit hävd på dödsbobeskattningens

område och att K-skatten inneburit ett avsteg från de tidigare vedertagna

beskattningsprinciperna. Det framhålles även att K-skatten med hänsyn

till sina verkningar föranlett de skattskyldiga till allehanda åtgärder för

att undgå eller nedbringa skatten.

Hovrätten över Skåne och Blekinge uttalar att genom K-skattens avskaffande

främst vinnes att dödsbobeskattningen kan bättre avpassas efter skatteförmågan

sådan denna kommit till uttryck i arvslottens storlek. Men även

den förenkling som uppnås i fråga om bestämmelserna rörande dödsbo- och

gåvobeskattningen finner hovrätten vara av betydelse. Hovrätten anför härom

vidare.

Såsom de sakkunniga uttalat är tillämpningen av gällande bestämmelser

förenad med avsevärda svårigheter, särskilt i fråga om dödsbon där egendomsförhållandena

äro mera komplicerade, d. v. s. i regel dödsbon med större

kvarlåtenskap. Icke minst träder olägenheterna härav i dagen vid häradsrätterna,

där registreringen av bouppteckningar och därmed skatteläggningen

regelmässigt ankommer på tingsnotarierna. Enär dessa tjänstgöra i domsaga

högst 2 1/2 år, kunna de mera sällan förvärva sådan erfarenhet av beskattningsärenden

som med gällande bestämmelser är önskvärd för att arbetet

skall kunna bedrivas på ett rationellt sätt. Även i överrätterna medför

för övrigt bestämmelsernas tämligen invecklade beskaffenhet och de till följd

därav talrika rättsfallen avsevärt arbete. Slutligen bemärker hovrätten att

även inom ett 1-skattesystem torde kunna anordnas godtagbara spärrar mot

skatteflykt.

Hovrätten för Västra Sverige betonar betydelsen från rättssäkerhetssynpunkt

av den förenkling av bestämmelserna rörande dödsbobeskattningen,

som en återgång till en ren A-beskattning kommer att innebära. Hovrätten

uttalar för övrigt, att det syfte som ansågs motivera införandet av K-skatten

lika väl kunnat och alltjämt kan nås inom ramen för en arvslottsbeskattning.

Länsstyrelsen i Jönköpings län förordar i och för sig en övergång till ett

1-skattesystem men finner att en ren A-beskattning och en ren K-beskattning

från flera synpunkter är ungefär likvärdiga. Länsstyrelsen anför härom bl. a.

följande.

Det blir i båda fallen i sista hand arvingen eller testamentstagaren som får

betala skatten, och enda skillnaden är att den blir något annorlunda avvägd

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

för olika fall. Ur samhällsekonomisk och skatteteknisk synpunkt är tydligen

inte skatteformen av någon nämnvärd betydelse. Det är skattens hojd

som är ensamt avgörande. Ur dessa synpunkter är förslagets genomforande

uppenbarligen tämligen oväsentligt.

Om man emellertid ser frågan från synpunkten av att skatten bör fördelas

så rättvist som möjligt mellan de skattskyldiga, finner länsstyrelsen det

lättare att välja mellan de båda skatteformerna. Det lär icke kunna förnekas,

att A-skatten från den synpunkten har ett avgjort företräde framför Kskatten.

På grund härav och då A-skatten onekligen har starkare hävd hos

allmänheten, vill länsstyrelsen tillstyrka förslaget att dödsbobeskattningen

skall koncentreras till en A-beskattning.

Landsorganisationen erinrar om att organisationen vid K-skattens inföi ande

tillstyrkte densamma och finner i och för sig icke anledning att nu

intaga en annan principiell ståndpunkt i fråga om dödsbobeskattningens omfattning.

Med hänsyn till att den föreslagna omfördelningen av skattebördan

kan anses socialt motiverad och till att de totala statsintäkterna icke nämnvärt

minskas genom omläggningen till enbart A-beskattning, anser sig organisationen

emellertid icke ha något att erinra mot en sådan omläggning.

Departementschefen

Arvsskattesakkunniga har enhälligt föreslagit, att det nuvarande dubbla

systemet för dödsbobeskattningen — med en kvarlåtenskapsskatt och eu

arvsskatt — skall ersättas med en beskattningsform, byggd på den nuvarande

arvsskatten. Remissbehandlingen visar, att man genomgående är positiv

inställd till den föreslagna omläggningen; den har icke avstyrkts i något yttrande.

Under sådana förhållanden torde det icke vara behövligt att nu näimare

ingå på de skäl som åberopats i diskussionen kring K-skatten.1 Jag

kan inskränka mig till att behandla de överväganden av företrädesvis praktisk

natur som lett fram till de sakkunnigas förslag.

Grundvalen för dödsbobeskattningen i vårt land har alltsedan den år

1894 erhöll en mera modern utformning — varit en beskattning enligt

A-skattens principer. Även efter tillkomsten ar 1947 av K-skatten har

A-skatten intagit den dominerande rollen i skattesystemet. Såsom förutsattes

vid införandet av K-skatten har densamma kommit att träffa blott en

jämförelsevis ringa del av antalet dödsbon, enligt gjorda beräkningar ca

5 procent. Övriga dödsbon har liksom före K-skattens tillkomst berörts endast

av bestämmelserna om A-skatt och flertalet av dessa har till följd av

bobehållningens ringhet och de skattefria bottenbeloppen vid A-beskattningen

gått helt fria även från A-skatt. Också huvudparten av intäkterna

från dödsbobeskattningen bär härrört från A-skatten.

Även om verkningarna av K-skatten således haft en förhållandevis begränsad

räckvidd, har arvsskattesakkunniga likväl funnit en ren A-beskatt
1

Angående använda förkortningar, se s. 18 och 19.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr Uö år 1958

ning vara att föredraga framför den nuvarande dubbla formen för dödsbobeskattning.

De sakkunniga har framhållit hurusom K-skattens införande i

viss mån inneburit ett avsteg från de dessförinnan i vårt land sedan lång

tid vedertagna principerna för dödsbobeskattningen. Vidare har de sakkunniga

funnit att en ren A-beskattning är ägnad att bättre än det nuvarande

systemet tillgodose önskemålen om en ändamålsenlig fördelning av skattebelastningen

mellan olika skattskyldiga och om förenkling av beskattningsbestämmelserna.

Jag vill redan i förevarande sammanhang understryka att det rådande

statsfinansiella läget är sådant att utrymme saknas för en allmän sänkning

av dödsbobeskattningen. Därest en omläggning av denna beskattning anses

bora ske, måste utgångspunkten således vara ett i stort sett oförändrat skatteuttag.

Det sagda hindrar icke, att man i samband med omläggningen genomfor

vissa lättnader, vilka erfordras för att få en lämplig fördelning av

skattebördan mellan olika kategorier av skattskyldiga. Frågan om övergång

till en ren arvsbeskattning blir emellertid väsentligen ett spörsmål om en

sådan beskattning är ägnad att, såsom arvsskattesakkunniga funnit, möjliggöra

en mera ändamålsenlig fördelning av skattebelastningen eller eljest

medföra fördelar i förhållande till nu rådande skattesystem.

Valet mellan en A-beskattning och en K-beskattning kan visserligen i

princip sägas vara en fråga huruvida dödsbobeskattningen bör utgöra en

beskattning av varje arvinges och testamentstagares förvärv för sig eller av

den samlade förmögenhetsövergången vid ett dödsfall. Oavsett vad som må

vara det principiellt riktigare, är det emellertid angeläget att skatteformen

i praktiken lämnar utrymme för ett hänsynstagande till de olika faktorer

som i allmänhet tillmätes betydelse vid beskattningen. Arvsskattesakkunniga

har intagit den allmänna ståndpunkten att dödsbobeskattningen bör

utformas så att efterlevande makes och barns intressen i görlig mån tillgodoses.

Med denna utgångspunkt har de sakkunniga funnit att K-skatten för

därav berörda dödsbon inneburit en förskjutning av den totala dödsbobeskattningen

till nämnda skattskyldigas nackdel. Genom att K-skatten beräknas

på kvarlåtenskapen i dess helhet har den icke heller — i de fall då

lera arvingar funnits — möjliggjort hänsynstagande till den enskilde arvingens

skatteförmåga, sådan den kommit till uttryck i arvslottens storlek.

I likhet med de sakkunniga anser jag att efterlevande make och barn bör

beredas en sa förmånlig behandling som möjligt inom dödsbobeskattningens

ram. Dessa skattskyldiga har ju också i arvsrättsligt hänseende tillerkänts

en ^speciellt gynnad — och av lagstiftningen i viss mån även skyddad _

ställning. Särskilt tungt väger intresset av att i beskattningshänseende tillgodose

flerbarnsfamiljerna. Skattebelastningen bör därför avvägas så att

den i förhållandevis mindre grad träffar de skattskyldiga enligt klass I än

Övriga skattskyldiga och så att behörig hänsyn tages till varje enskild arvinges

skatteförmåga. Dessa principer synes böra upprätthållas oavsett kvarlatenskapens

storlek.^ Såsom arvsskattesakkunniga funnit föreligger det större

möjligheter att åstadkomma den sålunda önskvärda fördelningen av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

29

skattebelastningen inom ett system med ren A-beskattning än inom det nuvarande

systemet. Med hänsyn härtill föreligger sålunda i och för sig starka

skäl som talar för en övergång till ett 1-skattesystem.

Förutsättning för en sådan övergång är emellertid — vilket även de sakkunniga

framhållit — att skatteflyktsspärrarna vid dödsbobeskattningen

icke minskas. Såsom de sakkunniga funnit föreligger möjlighet att inom ett

1-skattesystems ram erhålla motsvarighet till de garantier mot skatteflykt

som nu sammanlagt finns inom 2-skattesystemet. önskvärdheten av att

förhindra skatteflyktsåtgärder kan därför icke anses utgöra något hinder

mot genomförandet av den föreslagna övergången.

Erfarenheterna av det nuvarande 2-skattesystemet har enligt de sakkunniga

vidare givit vid handen att en övergång till ett 1-skattesystem skulle

medföra en förenkling av bestämmelserna rörande såväl dödsbo- som gåvobeskattningen

och därmed underlätta ej blott möjligheterna för de enskilda

att överblicka bestämmelsernas innebörd och verkan utan också den praktiska

tillämpningen av bestämmelserna. Även om de fördelar som härvidlag

står att vinna vid övergång till ett 1-skattesystem enligt min mening icke

bör överdrivas — de kvarlåtenskaper och gåvor som beröres av 2-skattesystemet

utgör en jämförelsevis ringa del av det totala antalet — synes vad de

sakkunniga nu anfört böra tillmätas visst beaktande vid valet av beskattningssystem.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker jag att kvarlåtenskapsskatten

avskaffas.

Förslaget i övrigt

Arvsskattesakkunniga

En övergång till ett 1-skattesystem med ren A-beskattning innebär att

dödsbobeskattningen kommer att grundas enbart på AGF och att KvF sålunda

upphäves. Med denna utgångspunkt har arvsskattesakkunniga — i enlighet

med direktiven för de sakkunnigas arbete •—- omprövat bottenbelopp

och skatteskalor i AGF. Därvid har riktpunkten för de sakkunniga varit att

bottenbeloppen — som icke ändrats sedan AGF:s tillkomst år 1941 — skall

höjas till skälig nivå och skatteskalorna utformas så att statsverkets intäkter

av dödsbobeskattningen, bortsett från vad som kan erfordras för att erhålla

skäliga bottenbelopp, icke nämnvärt minskas. För de sakkunnigas

förslag härvidlag kommer jag alt lämna en närmare redogörelse i det följande.

Arvsskattesakkunniga har vidare funnit att en övergång till ett 1-skattesystem

påkallar vissa ytterligare ändringar i AGF. Om KvF upphäves, bör

skatteflyktsspärrarna i AGF utbyggas så att de kommer att motsvara de

garantier mot skatteflykt som nu sammanlagt finns i 2-skattesystemet.

Särskilt gäller detta i fråga om beskattningen av gåvor och försäkringsför
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr lb5 år 1958

värv. Vidare påfordrar en övergång till ett 1-skattesystem ändringar av bestämmelserna

i AGF rörande bl. a. skattens erläggande och eftergift av skatt

med hänsyn till nu förefintliga bestämmelser i dessa avseenden i KvF. De

sakkunniga har härjämte funnit det lämpligt att en omläggning av dödsbobeskattningen

förenas med en ytterligare utbyggnad av skatteflyktsspärrarna

i AGF och en förenkling av vissa beskattningsbestämmelser i förordningen.

I sistnämnda hänseenden har de sakkunniga emellertid begränsat

sig till sådana frågor som kunnat prövas utan mera omfattande utredning

eller tidsutdräkt. Även till dessa frågor skall jag återkomma.

Arvsskattesakkunniga har vidare framhållit hurusom AGF präglas av

lagstiftarens strävan efter absolut exakthet och rättvisa vid dödsbo- och

gåvobeskattningen. Till följd härav har bestämmelserna i vissa delar blivit

invecklade och svårtolkade, vilket bl. a. bestyrkes av de talrika rättsfallen

rörande tillämpningen av AGF. Härjämte har under den tid, AGF varit

gällande, efter hand kunnat konstateras vissa brister och inadvertenser i

den författningsmässiga utformningen. Icke minst gäller detta i fråga om

försäkringsbeskattningen, delvis till följd av försäkringsformernas utveckling

under senare år.

Från nu angivna synpunkter har de sakkunniga ansett en allmän översyn

av AGF motiverad vare sig övergång sker till ett 1-skattesystem eller

ej. Särskilt gäller detta försäkringsbeskattningen där behovet av en översyn

starkt understrukits bl. a. av bevillningsutskottet. Vid en allmän översyn

av AGF torde enligt de sakkunniga böra övervägas huruvida icke beskattningsreglerna

skulle kunna på vissa punkter ges en mera schablonmässig

karaktär utan att de skattskyldigas krav på en rättvis beskattning trädes

för nära. En större schablonmässighet i fråga om AGF:s stadganden skulle

nämligen vara ägnad att undanröja åtskilliga av de olägenheter som uppkommit

vid förordningens tillämpning.

Arvsskattesakkunniga har dock funnit det icke ankomma på de sakkunniga

att företaga någon mera genomgripande översyn av AGF. En sådan

översyn synes knappast ha åsyftats i de sakkunnigas direktiv. Härtill kommer

att översynen skulle ha fordrat mera ingående utredningar och överväganden

än som rimligen kunnat medhinnas inom den för de sakkunnigas

arbete till buds stående tiden. Vidare synes det vara lämpligt att före en

mera genomgripande översyn av AGF avvakta resultatet av visst annat nu

pågående lagstiftningsarbete, som kan vara av betydelse för AGF:s utformning,

bl. a. i fråga om äktenskapslagstiftningen, ärvdabalken och fideikommissen.

Vid övergång till ett 1-skattesystem med höjd A-skatt kan det

också vara av betydelse att vinna någon tids erfarenhet av detta system

innan mera genomgripande och definitiva ändringar vidtages i AGF. Arvsskattesakkunniga

har emellertid velat understryka det angelägna i att en

allmän översyn av AGF kommer till stånd så snart förutsättningarna härför

föreligger.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

31

Arvsskattesakkunniga har slutligen i enlighet med direktiven även prövat

frågan om jämkning av skattepliktsgränsen och skatteskalan vid förmögenhetsbeskattningen.

Skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen höjdes som tidigare

nämnts år 1957, efter förslag av arvsskattesakkunniga, från 50 000 till 80 000

kronor. Med höjningen — som är tillämplig från och med 1958 års taxering

— avsågs att i skälig omfattning motverka följderna av värdeökningen för

fastigheter vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Höjningen angavs vara

att betrakta såsom ett provisorium för tiden intill dess statsmakterna fattat

beslut på grundval av arvsskattesakkunnigas betänkande.

Arvsskattesakkunniga har vid sitt slutliga ställningstagande efter ingående

överväganden icke funnit anledning att föreslå någon annan skattepliktsgräns

vid förmögenhetsbeskattningen än 80 000 kronor. Icke heller i

fråga om skatteskalan i övrigt har de sakkunniga ansett sig böra framlägga

något förslag till ändring.

En närmare redogörelse för de sakkunnigas överväganden och ställningstagande

i fråga om förmögenhetsbeskattningen återfinns i de sakkunnigas

betänkande s. 178—180. De sakkunniga är enhälliga i sitt beslut att ej föreslå

ytterligare ändringar i förmögenhetsbeskattningen.

Yttrandena

Vad som anförts i yttrandena rörande arvsskattesakkunnigas förslag till

ändringar i AGF kommer att redovisas i det följande. I förevarande sammanhang

kan emellertid nämnas att — om man bortser från beskattningens

höjd — de sakkunnigas förslag i stort sett rönt instämmande i remissyttrandena.

Av mera allmänna uttalanden i yttrandena må omnämnas att enligt länsstyrelsen

i Göteborgs och Bohus län förslaget på ett lyckligt sätt synes lösa

ett flertal problem och innebär en avgjord förenkling av nu gällande regler

om beskattning av arv och gåva. Föreningen Sveriges häradshövdingar uttalar

att förslaget i åtskilliga avseenden innebär värdefulla förenklingar av

bestämmelserna i AGF. Sveriges grossistförbund framhåller att arvsskattesakkunnigas

betänkande innehåller en intressant och översiktligt gjord

sammanställning av statistiska undersökningar samt vissa analyser av olika

detaljproblem, sammanhängande med den nuvarande arvsbeskattningen,

som är av betydande värde vid bedömandet av hithörande ekonomiska

frågor.

Vad arvsskattesakkunniga framhållit rörande behovet av en genomgripande

översyn av AGF understrvkes i flera yttranden, främst av

domstolar och länsstyrelser. Det framhålles därvid såsom önskvärt att en

sådan översyn kommer till stånd snarast möjligt. Föreningen Sveriges stadsdomare

anser att det bör undersökas huruvida partiella reformer kan genomföras

i AGF utan avvaktande av resultatet av annat vidlyftigt lagstift
-

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

ningsarbete. Föreningen finner det särskilt angeläget att reglerna om försäkringsbeskattningen

omarbetas. Näringslivets skattedelegation anser det

vara speciellt behövligt med en omarbetning av reglerna rörande beskattning

av vad efterlevande make erhåller från den andre maken.

I några yttranden har vidare framlagts förslag till vissa ändringar i AGF

— utöver vad arvsskattesakkunniga förordat — som av förslagsställarna

anses böra genomföras redan i samband med en övergång till ett 1-skattesystem

och utan att man avvaktar en allmän översyn av AGF. Delvis rör det

sig här om frågor bl. a. på försäkringsbeskattningens område, vilka behandlats

av arvsskattesakkunniga men som de sakkunniga funnit kräva ytterligare

utredning och överväganden eller äga samband med annat pågående

lagstiftningsarbete. Även vissa andra ändringsförslag har framförts, bl. a.

avseende de skattskyldigas fördelning på skatteklasser enligt AGF.

Arvsskattesakkunnigas ställningstagande i fråga om förmögenhetsbeskattningen

har lämnats utan erinran i så gott som samtliga yttranden.

I några yttranden har dock invändningar anförts.

Sålunda vill Riksförbundets Landsbygdens folk rikta en bestämd gensaga

mot den av de sakkunniga gjorda bedömningen, framför allt i fråga om

skatteskalorna. Förbundet anför vidare.

Enligt förbundet innebär förmögenhetsskattens nuvarande konstruktion

en fortskridande, klart skönjbar försämring av den ekonomiska motståndskraften

hos de jordbruk, som drabbats av förmögenhetsbeskattningen. Denna

inverkan accentueras ytterligare genom konsekvenserna av den senaste

fastighetstaxeringshöjningen. 1945 års statsskatteberedning anförde i sitt

förslag bland annat, att förmögenhetsbeskattningen icke borde träffa andra

kapitaltillgångar än sådana, som enligt gängse språkbruk kunde betecknas

såsom »förmögenhet», en grundsats vilken enligt arvsskattesakkunniga alltjämt

torde äga giltighet. Med åberopande av nu anförda omständigheter och

under beaktande därav, att i familjeföretag — och därvidlag i synnerhet i

jordbruksrörelse — engagerade tillgångar vanligen icke kunna karakteriseras

såsom förmögenhet i egentlig bemärkelse, måste förbundet hemställa att

frågan om en rimligare, företagsamheten icke diskriminerande förmögenhetsbeskattning

ofördröj ligen måtte upptagas till förnyade, mera ingående

överväganden.

Sveriges lantbruksförbund framhåller att höjningen av skattepliktsgränsen

icke förhindrar att innehavare av större bondejordbruk och storbruk

till följd av de höjda taxeringsvärdena blir föremål för en icke blott nominellt

utan även reellt avsevärt ökad beskattning på oförändrat produktionsunderlag.

Denna ökade förmögenhetsbeskattning uppkommer utan att det

föreligger någon motsvarande ökning av inkomsten, med vilken förmögenhetsskatten

ju dock skall betalas. Detta innebär en minskning av den behållna

inkomsten. Förbundet anför vidare.

Den behållna inkomsten ger mycket litet utrymme för investeringar, som

regelbundet måste göras i verksamheten, och än mindre för amorteringar

av skulder. Särskilt gäller detta vid de största förmögenheterna och sålunda

vid de största jordbruken. Orsaken till detta förhållande är uppenbar
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

liffen den hårda förmögenhetsbeskattningen i högre förmögenhetsskikt samt

den otillräckliga avdragsrätten för värdeminskning å byggnader.

En ändring i dessa beskattningsregler är erforderlig. Engagerande av kapital

i en egen jordbruksdrift innebär inte en kapitalförvaltning i vanlig

bemärkelse utan att kapitalet av ägaren användes som instrument i en produk

tiv verksamhet, och som förut framhållits är de kapitalbelopp, som

erfordras i ett jordbruk av viss storlek, väsentligt större än vid tiden tor

nuvarande förmögenhetsbeskattnings införande. En omprövning av skatteskalorna

är därför enligt förbundets mening behövlig. Därvid skulle aven

den härmed sammanhängande frågan om avdragsrätten för värdeminskning

å byggnader kunna prövas. Förbundet anser därför, att fragan om en

lämpligare utformning av förmögenhetsbeskattningen snarast bör uti edas.

Svenska företagares riksförbund förordar en snar utredning av frågan om

förmögenhetsskattens avskaffande.

Departementschefen

Till arvsskattesakkunnigas förslag med avseende å bottenbelopp och

skatteskalor samt andra ändringar i AGF återkommer jag närmare i det

följande i anslutning till redovisning av förslagen. Jag vill emellertid redan

i detta sammanhang något beröra frågan i vilken utsträckning ändringai

bör genomföras i AGF i samband med övergång till ett 1-skattesystem.

De sakkunniga har uttalat att behov föreligger av en allmän översyn

av AGF och detta har understrukits i flera remissyttranden. En sådan

översyn kan, därest man vill effektivisera och förenkla beskattningsbestammelserna,

bli av förhållandevis genomgripande natur. Vid sådant förhållande

är det angeläget att en översyn icke kommer till stånd innan förutsättningar

finns för mera definitiva ändringar i AGF. Slutförandet av pågående

lagstiftningsarbete inom civilrättens område som kan få betydelse

för dödsbobeskattningens utformning bör således under alla omständigheter

avvaktas. Härigenom vinnes också att — om övergång nu sker till ett

1-skattesystem med höjd A-beskattning — vid en blivande översyn kan beaktas

erfarenheterna av ett sådant systems tillämpning.

Från nu angivna utgångspunkter kan det ifrågasättas huruvida man i

förevarande sammanhang bör vidtaga andra ändringar i AGF än sådana

som direkt betingas av eller eljest sammanhänger med själva omläggningen

till ren A-beskattning. Arvsskattesakkunniga har i huvudsak iakttagit

denna begränsning. Härutöver har de sakkunniga föreslagit vissa ytterligare

ändringar i AGF "som av de sakkunniga ansetts kunna prövas utan mera

omfattande utredning och tidsutdräkt och som syftat till utbyggnad a\

skatteflykt sspärrar na samt förenkling och förtydligande av vissa bestämmelser

i AGF. Den av de sakkunniga sålunda gjorda avvägningen mellan de

frågor som bör lösas nu och de som bör anstå tills vidare har i stort sett

lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Även för min del anser jag,

att avvägningen i huvudsak kan godtagas. På enstaka punkter bär jag dock

funnit att ett genomförande av vad de sakkunniga föreslagit icke ar part

liihang till riksdagens protokoll i9ö8. 1 samt. År 145

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Kungl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

kallat i förevarande sammanhang. Med denna min inställning är jag icke

heller beredd att annat än undantagsvis ingå i närmare prövning av de förslag

som i vissa remissyttranden framförts om ytterligare ändringar i AGF.

_ Mot bakgrunden av att en översyn av AGF framdeles kan bli erforderlig

är det angeläget att undvika att i förordningen införa från dess beskattningsprinciper

avvikande bestämmelser. Detta föranleder — vilket framgår

av arvsskattesakkunnigas utredning — vissa svårigheter särskilt när det

gäller att inom AGF skapa motsvarigheter till de nuvarande skatteflyktsspärrarna

i KvF. Med hänsyn härtill måste vissa ändringar i AGF betraktas

som provisoriska och det får bli beroende av erfarenheterna av ett 1-skattesystems

tillämpning huruvida jämkningar härvidlag kan bli behövliga längre

fram.

Med hänvisning till vad som nu anförts finner jag arvsskattesakkunnigas

förslag val ägnat att ligga till grund för utformningen av dödsbobeskattningen

vid övergång till ett 1-skattesystem. Jag kommer också i den följande

framställningen att i huvudsak följa samma ordning som de sakkunniga

valt vid behandlingen av berörda spörsmål.

I fråga om förmögenhetsbeskattningen har de sakkunnigas

enhälliga ståndpunktstagande i stort sett lämnats utan erinran vid remissbehandlingen.

Den höjning av skattepliktsgränsen som genomfördes vid 1957

års riksdag har — om än ursprungligen avsedd såsom ett provisorium —

enligt de sakkunnigas uppfattning medfört ett skäligt hänsynstagande till

värdeökningen för fastigheterna till följd av de höjda taxeringsvärdena och

jämväl i övrigt vara lämpligt avvägd. Jag delar denna uppfattning. Såsom

de sakkunniga framhållit skulle en ytterligare sänkning av förmögenhetsbeskattningen

medföra ett icke oväsentligt skattebortfall. Utrymme härför

föreligger icke i rådande statsfinansiella läge. Vid sådant förhållande är jag

icke beredd att tillmötesgå de i vissa remissyttranden framställda krav som

syftar till en sänkning av förmögenhetsskatten. Jag framlägger således i förevarande

sammanhang icke något förslag till ändring av nu gällande förmögenhetsbeskattning.

IV. Bottenbeloppen

Bottenbeloppens storlek

Arvsskattesakkunniga

Arvsskattesakkunniga föreslår att de allmänna bottenbeloppen enlM

skatteklasserna I och II höjes till 6 000 respektive 2 000 kronor (från 3 000

respektive 1 000 kronor), medan bottenbeloppen i klasserna III och IV bibehålies

oförändrade vid 1 000 kronor. Härjämte föreslår de sakkunniga att

de särskilda bottenbeloppen för underåriga barn och efterlevande make

s. 35 Kontrollera mot PDF

KiuujI. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

35

höjes, för barn till 2 000 kronor för varje år eller del därav varmed barnets

ålder understiger 21 år (från 1 000 kronor per år eller del därav under 18

år) och för make till 40 000 kronor (från 25 000 kronor). Förslagen är enhälliga.

— De sakkunniga har vidare behandlat frågan om storleken av

de speciella bottenbeloppen vid gåvo- och försäkringsbeskattningen. Härför

redogöres senare.

Nämnas bör att till skatteklass I hör i huvudsak barn och deras avkomlingar

samt efterlevande make, till klass II syskon och deras avkomlingar

samt föräldrar, till klass III vissa allmännyttiga sammanslutningar och till

klass IV övriga skattskyldiga.

De sakkunniga erinrar till eu början om att storleken av de belopp det

här gäller fastställdes år 1941 vid tillkomsten av nu gällande AGF. Därest

man enbart beaktar penningvärdets förändringar, sådana de kommit till uttryck

i levnadskostnadsindex, skulle detta leda till att beloppen borde höjas

med ca 75 procent. Enligt de sakkunnigas mening bör emellertid förändringarna

i penningvärdet icke i och för sig vara avgörande för bestämmandet

av storleken av de blivande bottenbeloppen i AGF. En omräkning

på grundval av penningvärdesförändringarna skulle nämligen innebära att

man utgår från såväl att tidigare bestämningar av beloppen varit i allo

riktiga som att de förhållanden vilka •— bortsett från penningvärdet — på

sin tid motiverat dessa bestämningar icke undergått några förändringar.

Med hänsyn till de svårbedömbara och ofta skönsmässiga avgöranden det

här gäller skulle en bedömning från sådana utgångspunkter icke medföra

tillfredsställande resultat. Härtill kommer att — oavsett vad tidigare må ha

förevarit — skattelagstiftningen alltid måste i möjligaste mån anpassas till

de aktuella förhållandena med tillbörligt hänsynstagande till både det allmännas

och de enskildas intressen. De sakkunniga framhåller emellertid

att beräkningar på grundval av penningvärdesförändringar givetvis är i

icke oväsentlig grad ägnade att tjäna till ledning när det gäller att på lämpligt

sätt bestämma bl. a. skattepliktsgränser.

I enlighet med sin allmänna ståndpunkt, att dödsbobeskattningen bör avvägas

så att man i görlig mån tillgodoser efterlevande makes och barns intressen,

har de sakkunniga ansett alt bottenbeloppet i skatteklass I

i vart fall icke bör bestämmas nämnvärt under det belopp 5 250 kronor, vartill

ett beaktande enbart av penningvärdesförändringen sedan år 1941 föranleder.

Från denna utgångspunkt har de sakkunniga övervägt 5 000, G 000 och

8 000 kronor såsom tänkbara boltenbelopp. Vid valet mellan de tre alternativen

har de sakkunniga funnit sig böra förorda alt botlenbeloppct bestämmes

till 6 000 kronor. En viss försiktighet vid höjning av del allmänna bottenbeloppet

i klass I skulle göra det möjligt alt lättare tillgodose önskemålet

om eu höjning av de särskilda bottenbeloppen för efterlevande make

och underåriga barn.

Vad härefter angår botlenbeloppct i skatteklass II skulle eu höjning

motsvarande den de sakkunniga föreslagit i fråga om klass I innebära

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

att bottenbeloppet bestämdes till 2 000 kronor. Skälen för en sådan höjning

— en fördubbling — är emellertid icke lika starka när det gäller de skattskyldiga

enligt klass II, d. v. s. främst syskon och deras avkomlingar, som

fallet är med avseende å klass I. Å andra sidan anser de sakkunniga att

bottenbeloppet i klass II icke bör bibehållas oförändrat utan att ett visst beaktande

bör ske av förändringarna i penningvärdet sedan år 1941. Vid valet

mellan de alternativ som kan komma i fråga vid en höjning — 1 500 och

2 000 kronor —• har de sakkunniga slutligt kommit till det ställningstagandet

att ett bottenbelopp om 2 000 kronor är att föredraga. Härmed har de sakkunniga

— som icke ansett sig böra föreslå någon höjning av bottenbeloppen

i skatteklasserna III och IV — också velat ge uttryck för den uppfattningen

att skattefriheten för små arvs- och testamentslotter bör sträcka sig längre

när det gäller syskon och deras avkomlingar än då fråga är om mera avlägsna

släktingar eller helt oskylda personer.

I fråga om skatteklasserna III och IV förordar arvsskattesakkunniga

som nyss nämnts att nuvarande bottenbelopp bibehålies oförändrade.

Den höjning av bottenbeloppen från 200 till 1 000 kronor, som

skedde genom 1941 års AGF, får enligt de sakkunniga anses innefatta en

så pass förmånlig reglering av skattepliktsgränsen för nu ifrågavarande

skattskyldiga att — oaktat förändringarna av penningvärdet sedan år 1941

— anledning icke förekommer att nu ytterligare höja beloppen.

Beträffande det särskilda bottenbeloppet för underåriga barn anser

de sakkunniga —- i enlighet med sin allmänna ståndpunkt att dödsbobeskattningen

bör avvägas så att man i görlig mån tillgodoser barnfamiljernas

intressen — att beloppet i vart fall icke bör bestämmas under 1 750 kronor,

vartill ett beaktande enbart av penningvärdesförändringen sedan år

1941 föranleder. Det belopp som vid sådant förhållande synes böra ifrågakomma

är 2 000 kronor. Detta belopp torde ungefär motsvara den årliga

genomsnittskostnaden i dagens läge för ett underårig! barns konsumtion.

För att ytterligare tillgodose det samhällsintresse, som ligger till grund för

nu ifrågavarande skattefrihet, föreslår de sakkunniga att åldersgränsen för

åtnjutande av skattefriheten höjes från 18 till 21 år.

Nämnas bör att med barn i förevarande avseende jämställes adoptivbarn,

styvbarn, makes adoptivbarn samt avkomling till avlidet barn, adoptivbarn,

styvbarn eller makes adoptivbarn.

De sakkunniga har härefter behandlat frågan i vilken utsträckning e fterlevande

make bör åtnjuta skattefrihet — förutom för sin giftorätt

— för vad som genom arv eller testamente förvärvas från den avlidne.

Därvid har de sakkunniga erinrat om att i olika sammanhang ifrågasatts huruvida

icke efterlevande make borde få full skattefrihet för sådant förvärv.

I likhet med 1938 års arvsskattekominitté anser arvsskattesakkunniga att

med hänsyn till den jämförelsevis stora skatteintäkt, som härflyter från efterlevande

makes arvs- och testamentsförvärv, skattebefrielsen måste begränsas.

Enligt beräkningar, som arvsskattesakkunniga låtit göra på grundval

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj.ts proposition nr Hö år 1958

av de skattepliktiga bouppteckningar som inregistrerats under tiden den

1 juli 1954—den 30 juni 1955, utgjorde nämligen den A-skatt som belöpte å

efterlevande makes arvs- eller testamentslotter tillhopa 3,79 miljonei kronoi

eller mer än 10 procent av A-skatten enligt nämnda bouppteckningar, 35,32

miljoner kronor. Härtill kommer ett betydande belopp motsvarande nuvarande

K-skatt. Ett skattebortfall av denna omfattning — för att fritaga efterlevande

make från A-skatt — bör enligt de sakkunniga icke ifrågakomma.

Om efterlevande make blir helt fri från A-beskattning, kan man vidare läkna

med att egendom i ökad utsträckning kommer att genom testamente överföras

till den efterlevande, varigenom skattebortfallet ytterligare ökar. Spörsmålet

huruvida efterlevande make bör vara helt fri från A-beskattning äi

emellertid icke blott en fråga om det aktuella skattebortfallet utan har även

principiell innebörd. Anlägges principiella synpunkter, kan enligt de sakkunniga

vissa skäl anföras för eu full skattefrihet. Å andra sidan blir frågan då

av den beskaffenhet att dess vidare behandling bör anstå i avbidan på en

allmän översyn av AGF, sedan pågående utredning angående äktenskapslagstiftningen

och därmed sammanhängande frågor slutförts.

Arvsskattesakkunniga utgår sålunda från att gällande system med viss

begränsad skattefrihet för efterlevande make bör bibehållas vid övergång

till ett 1-skattesystem.

I enlighet med de sakkunnigas allmänna ståndpunkt, att dödsbobeskattningen

bör avvägas så att man i görlig mån tillgodoser efterlevande makes

och barns intressen, anser de sakkunniga att en höjning bör ske av'' det nuvarande

bottenbeloppet om 25 000 kronor. En uppräkning enbart med beaktande

av penningvärdesförändringen sedan år 1941 skulle leda till ett belopp

om 43 750 kronor. Med hänsyn härtill skulle 40 000 eller 50 000 kronor

kunna tänkas såsom nytt bottenbelopp.

Enligt verkställda beräkningar — på grundval av siffermaterialet enligt

1954/55 års bouppteckningar — skulle en höjning av bottenbeloppet till

50 000 kronor medföra ett årligt skattebortfall av ca 1 150 000 kronor, medan

skattebortfallet vid en höjning till 40 000 kronor endast blir omkring hälften

så stort eller ea 550 000 kronor.

Ett bottenbelopp om 40 000 kronor synes på ett naturligt sätt ansluta till

skattepliktsgränsen vid förmögenhetsbeskattningen, 80 000 kronor. I ett äktenskap,

där den efterlevande maken — på grund av att barn ej finns eller

icke gör anspråk på sina laglotter — erhåller den avlidnes hela giftorättsandel,

kommer sålunda i regel någon A-skatt icke att utgå i de fall där makarnas

förmögenhet varit fri från förmögenhetsbeskattning.

Med hänsyn till den skattefrihet, som arvsskattesakkunniga föreslagit för

barn under 21 år, kommer redan en höjning till 40 000 kronor av bottenbeloppet

för efterlevande make att medföra att betydande dödsbobchållningar

kan bli fria från A-beskaltning.

Arvsskattesakkunniga föreslår i enlighet med det nu sagda, att det särskilda

bottcnbeloppet för efterlevande make bestämmes till 40 000 kronor.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 195S

Skattebortfallet till följd av de utav arvsskattesakkunniga föreslagna

höjningarna i fråga om bottenbeloppen i AGF har av de sakkunniga

beräknats till ca 2,15 miljoner kronor per år (se vidare betänkandet s. 53—

o4). En höjning av bottenbeloppen kommer givetvis också att medföra viss

minskning av antalet eljest skattepliktiga arvs- och testamentslotter. På

grundval av siffermaterialet enligt 1954/55 års bouppteckningar har beräknats

att mer än en tredjedel av de skattepliktiga lotterna skulle bli skattefria

< betänkandet s. 54).

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag i fråga om storleken av de allmänna bottenbeloppen

i klasserna I — I V och det särskilda bottenbeloppet för

underåriga barn har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i så gott

som samtliga yttranden. Därvid har från flera håll uttalats, att de sakkunnigas

avvägning av de föreslagna nya bottenbeloppen är tillfredsställande

och höjningarna väl motiverade. Hovrätten för Västra Sverige har dock ansett

att frågan om storleken av bottenbeloppen i AGF är av väsentligen politisk

natur, varför det icke bör ankomma på hovrätten att avge yttrande i

saken. Ett liknande uttalande har gjorts av Föreningen Sveriges häradshövdingar.

Stockholms rådhusrätt ifrågasätter, huruvida icke konsekvensen och rätt\isan

penningvärdets förändring föranledda höjningen av bottenbeloppen och ökas

till 2 000 kronor. Om så sker, bör enligt rådhusrätten bottenbeloppet i klass

II möjligen justeras ytterligare något uppåt, förslagsvis till 3 000 kronor.

Svea hovrätt finner att boltenbeloppet för underåriga barn icke bör understiga

3 000 kronor. Hovrätten anför härom följande.

Beträffande storleken av bottenbeloppet för underåriga barn ha de sak
^

^ ,annaA låtit kostnaden för barns konsumtion vara vägledande.

Detta betrakte sesatt synes riktigt. Emellertid förefalla uppgifterna i utledningen

om kostnaderna for barns konsumtion icke aktuella Stora prisstegringar

pa konsumtionsvaror ha skett efter den tidpunkt vid vilken de

asyftade berakmngarna gjorts. Härtill kommer att i utredningen icke beaktas

kostnaden för barns utbildning utöver den för alla gemensamma, nåOot

vartill liansyn jämväl bör tagas i detta sammanhang.

Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att bottenbeloppet för underåriga

barn bör bestämmas till betydligt högre belopp än vad de sakkunniga föreslagit.

Ett bottenbelopp om åtminstone 3 000 kronor per år synes hovrätten

närmast böra komma i fråga. Hovrätten framhåller till en början att, då

det galler att bestämma storleken av nu ifrågavarande bottenbelopp, man

icke bör räkna med en genomsnittskostnad, beräknad på barnets hela levnadstid

alltifrån födseln. En sådan beräkning skulle innebära att barnet, då

en av föräldrarna avlider, genomsnittligt sett vore nyfött. I en familj med

ilera underåriga barn blir tyngdpunkten än tvdligare förskjuten till barn

i skolåldern. Hovrätten fortsätter.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Vidare torde man vid bestämmandet av bottenbeloppet — vare sig det är

fadern eller modern som avlidit •— böra räkna också med kostnaden för hemarbetskraft.

Har modern avlidit, torde fadern normalt få vidkännas sådan

utgift. Är det fadern som avlidit, torde modern ha att antingen taga arbete

utom hemmet och att skaffa annan hemarbetskraft eller att avstå från inkomst

av arbete utom hemmet för att själv vårda barnen. Även i sistnämnda

fall belöper kostnad för hemarbetskraft på barnen.

Länsstyrelsen i Södermanlands län — som anser att K-skatten bör avskaffas

utan att A-skatten liöjes — finner att vid ett genomförande härav icke

heller de nuvarande bottenbcloppen vid dödsbobeskattningen bör bli föremål

för ändring.

Beträffande frågan i vilken utsträckning efterlevande make bör

åtnjuta skattefrihet för arvs- eller testamentsförvärv från den andre maken

har i ett tiotal yttranden förordats eller framhållits som önskvärt att full

skattefrihet bör gälla härvidlag. Som huvudsakliga skäl har åberopats att

förvärv varom nu är fråga icke innebär något tillskott i skattekraft och att

en beskattning i vissa fall framstår såsom direkt stötande. Det har också ifrågasatts

om det är principiellt befogat att en såsom en enhet uppfattad förmögenhetsmassa

skall, i varje fall till viss del, bli beskattad två gånger under

en tämligen begränsad tidrymd, nämligen först vid den ene och därefter vid

den andre makens död.

Svea hovrätt och familjerättskommittén framhåller att i övriga nordiska

länder efterlevande make intager en mycket gynnad ställning i arvsskattehänseende.

Familjerättskommittén anför sålunda.

Skattefrihet för efterlevande make råder beträffande egendom, varmed

maken sitter kvar i oskiftat bo (Danmark och Norge) eller som han erhåller

med nyttjande- eller avkomsträtt (Finland). Beträffande Norge tillkommer,

att maken över huvud är befriad från arvsskatt, alltså även när han ärver

andra maken eller får egendom i testamente av den avlidne maken. Familjerättskommittén

finner att rättslikhet i Norden bör eftersträvas i förevarande

avseende. Kommittén utgår emellertid från att total befrielse för

efterlevande make från arvsskatt icke i detta sammanhang låter sig genomföra.

Jämförelsen med de övriga nordiska länderna stöder i allt fall starkt

att man eftersträvar så stor skattelindring som möjligt.

Hovrätten över Skåne och Blekinge vill icke i förevarande sammanhang

föreslå, att all arvsbeskattning av efterlevande make slopas, men anser att

frågan bör omprövas vid en allmän översyn av AGF. Sveriges advokatsamfund

framhåller, att frågan om införande av full skattefrihet för vad som

tillfaller efterlevande make fordrar inånga överväganden, och har därför ej

något yrkande att saken skall prövas i förevarande sammanhang. Föreningen

Sveriges stadsdomare vill för sin del framhålla angelägenheten av att frågan

icke skjutes för långt på framtiden. Näringslivets skattedelegation anser att

det bör tagas under övervägande, huruvida icke en principiell omläggning av

beskattningsgrunderna i berörda avseende bör ske utan ytterligare dröjsmål.

Skånes handelskammare uttalar att den omständigheten att den civilrätts
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj.ts proposition nr lhö ur 1958

liga regleringen av makars egendomsförhållanden är föremål för utredning,

icke bör hindra en reforms genomförande redan nu.

Svenska livförsäkringsbolags förening hemställer att frågan löses redan i

förevarande sammanhang eller i varje fall sedan pågående utredning om äktenskapslagstiftningen

slutförts och i samband med en allmän översyn av

AGF. Därvid bör emellertid enligt föreningens mening vad som befinnes

principiellt riktigt få fälla utslaget och avseende således icke fästas vid det

skattebortfall, som må kunna föranledas därav. Föreningen anför vidare.

Sammanlagt torde skattebortfallet enligt föreningens uppskattning icke

komma att överstiga 7 miljoner kronor om året. Därvid måste emellertid förutsättas,

att den efterlevande maken konsumerar hela förvärvet. Detta kan

väntas i regel ej bliva fallet och sannolikheten talar för att egendomen i

mindre grad skulle konsumeras om den tillfaller make än barn. Resultatet

torde således bli dels ett endast övergående skattebortfall, dels på längre sikt

ökad intäkt av A-beskattningen, dels efter hand en ökad intäkt av inkomstoch

förmögenhetsbeskattningen och dels ett ökat sparande genom uppskjuten

konsumtion av arvsmedel.

Familjerättskommittén har ytterligare anfört.

För att motverka ojämnheter vid beskattningen ur efterlevande makes synpunkt

torde även böra övervägas en näraliggande reform, nämligen införande

av särskild skattelindring för efterlevande make i de fall då den avlidne

efterlämnar enskild egendom. Makars önskan att på civilrättsligt lämpligt

sätt genom äktenskapsförord ordna sina egendomsförhållanden i livstiden

och genom testamente sörja för den efterlevande hör icke leda till vittgående

konsekvenser från arvsskattesynpunkt. I syfte att undvika dylika

ojämnheter bör införas en regel av innehåll, att efterlevande make skall i

första hand erhålla skattefritt så mycket att det jämte hans egen enskilda

egendom uppgår till hälften av sammanlagda värdet av makarnas bo. Från

vad som därutöver tillfaller efterlevande make bör avdragas vad som eljest

skulle vara skattefritt för make, d. v. s. enligt förslaget 40 000 kronor. —• ■— —

En sådan regel skulle säkerligen medföra allenast mycket begränsat skattebortfall.

Det är att märka, att i Norge möjligheter finnas att genom äktenskapsförord

bestämma att egendom skall vara enskild under makarnas livstid

men delas som giftorättsgods vid enderas död.

Under förutsättning att full skattefrihet för efterlevande makes arvsoch

testamentsförvärv icke för närvarande kan genomföras, har endast ett

fåtal remissinstanser gjort invändningar mot arvsskattesakkunnigas förslag

att det skattefria bottenbeloppet för efterlevande make bestämmes till 40 000

kronor. Sålunda förordar Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge,

rådhusrätten i Malmö och länsstgrelscn i Jämtlands län att beloppet liöjes

till 50 000 kronor. Famil jerättskommittén anser som tidigare nämnts att

man bör eftersträva så stor skattelindring som möjligt.

Såsom skäl för en höjning av beloppet utöver vad arvsskattesakkunniga

föreslagit anföres att de synpunkter som talar för full skattefrihet hör beaktas

vid beloppets bestämmande. En höjning till 40 000 kronor motsvarar

icke, uttalas det vidare, vad som föranledes av förändringen i penningvärdet

sedan år 1941; beloppet bör bestämmas till sådan höjd att det icke redaa

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Mnj:ts proposition nr 145 år 1958

efter något år framstår som oberättigat lågt. Ytterligare framliålles att ett

belopp på 50 000 kronor bättre än de sakkunnigas förslag anknyter till

skattefriheten vid förmögenhetsbeskattningen med hänsyn till att bobag och

liknande blir skattepliktigt vid dödsbobeskattningen.

Departementschefen

De av arvsskattesakkunniga föreslagna höjningarna av de a 1 1 in ä n n a

bottenbeloppen i skatteklasserna I och II — från 3 000 resp. 1 000

kronor till 6 000 resp. 2 000 kronor — anser jag ändamålsenliga och väl avvägda.

Jag finner också i likhet med de sakkunniga, att bottenbeloppen i

klasserna III och IV bör bibehållas vid nuvarande nivå av 1 000 kronor.

Beträffande det särskilda bottenbeloppet för underåriga bar n har

i vissa remissyttranden framförts önskemål om ytterligare höjning utöver

vad de sakkunniga föreslagit. I anledning härav bör framhållas, att de sakkunnigas

förslag innebär eu betydande höjning i förhållande till vad nu

gäller. Beloppet per år föreslås höjt från 1 000 till 2 000 kronor redan

detta är mer än som motsvarar penningvärdets förändringar sedan år 1941.

Lika viktigt är att de sakkunniga föreslagit eu höjning av åldersgränsen

från 18 till 21 år. För ett femtonårigt barn kommer härigenom det sammanlagda

bottenbeloppet att tredubblas. Nämnas kan också att ett femarigt

barn, som nu kan ärva 16 000 kronor skattefritt, efter förslagets genomförande

skulle få skattefrihet för en arvslott om 38 000 kronor. Enligt min

mening innebär de sakkunnigas förslag en lämplig lösning. Jag vill emellertid

förutskicka, att jag i det följande kommer alt förorda att det särskilda

bottenbeloppet för underåriga barn ändras från gränsbelopp till

grundavdrag. Detta innebär, att arvslotter i skikten närmast över de skattefria

beloppen blir betydligt lindrigare beskattade än för närvarande.

Vad slutligen angår bottenbeloppet för efterlevande make har i

flera yttranden förordats att make bör vara helt fri från skattskyldighet för

arvs- eller testamentsförvärv från den andre maken. Med hänsyn till det

betydande skattebortfall som skulle bli följden vid ett genomförande av förslaget

anser jag att skattefriheten för efterlevande make liksom hittills bör

begränsas. Visserligen kan skattebortfallet delvis återvinnas när den efterlevande

maken avlider, å andra sidan kan — sasom de sakkunniga framhållit

— ett införande av full skattefrihet för efterlevande make föranleda

testamentariska dispositioner som ytterligare ökar skattebortfallet. Jag ansluter

mig följaktligen till de sakkunnigas uppfattning härutinnan. I sammanhanget

kan även erinras om att de civilrättsliga reglerna rörande makars

egendomsförhållanden är föremål för utredning. Med tanke härpå är

jag icke beredd att nu pröva ett vid remissbehandlingen framfört uppslag

att i skattehänseende delvis likställa makes enskilda egendom med giftorättsgods.

Med utgående från alt skattefriheten för make bör begränsas till visst belopp

har arvsskattesakkunniga föreslagit eu höjning av beloppet från 2.) 000

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Kungl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

till 40 000 kronor. Förslaget har från denna utgångspunkt i stort sett lämnats

utan erinran i yttrandena. Vissa remissinstanser har dock förordat ett belopp

av 50 000 kronor. Det har därvid bl. a. gjorts gällande att förändringarna

i penningvärdet motiverar en höjning utöver 40 000 kronor. Såsom de sakkunniga

uttalat bör emellertid dessa förändringar icke vara avgörande utan

endast tjäna till ledning vid bestämmandet av skattefria bottenbelopps storlek.

De skäl de sakkunniga i övrigt anfört för ett begränsande av skattefriheten

till 40 000 kronor finner jag bärande. Såsom de sakkunniga framhållit

kommer i de fall, då förmögenhetsskatt icke utgått, efterlevande make

såsom ensam arvinge i regel icke att träffas av A-skatt. Det förhållandet afl

bohag och liknande tillkommer vid A-beslcattningen finner jag icke utgöra

tillräckligt skäl att höja bottenbeloppet utöver vad de sakkunniga föreslagit.

Jag biträder sålunda pa alla punkter de sakkunnigas förslag rörande storleken

av nu ifrågavarande bottenbelopp vid dödsbobeskattningen.

Gränsbelopp eller grundavdrag

Arvsskattesakkimniga

Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om att de skattefria bottenbeloppen

i AGF i regel är utformade såsom gränsbelopp. Undantag föreligger

endast i fråga om bottenbeloppen vid försäkringsförvärv som är grundavdrag.

Vid kvarlåtenskapsbeskattningen är bottenbeloppet däremot grundavdrag.

Om man bortser från AGF är det en genomgående princip inom den

svenska direkta beskattningen att de skattefria bottenbeloppen är utformade

såsom grundavdrag. Arvsskattesakkunniga har därför övervägt huruvida

icke vid övergång till ett 1-skattesystem — de nuvarande gränsbeloppen

i AGF borde ändras till grundavdrag. Härigenom skulle likformighet uppnås

i fråga om bottenheloppens konstruktion dels inom AGF och dels mellan

AGF och Övriga författningar som reglerar den direkta beskattningen, främst

inkomst- och förmögenhetsbeskattningen. Vidare skulle en sådan ändring

medföra att det icke längre förelåge något behov av särskilda avtrappningsregler

för att mildra övergången mellan full skattefrihet och full skatteplikt.

Frågan måste emellertid enligt arvsskattesakkunniga bedömas även med

hänsyn till det skattebortfall som skulle bli följden av en sådan ändring.

Redan med gällande beskattningsregler skulle en omändring till grundavdrag

av de nuvarande gränsbeloppen i skatteklasserna I—IV medföra ett

årligt skattebortfall som i fråga om klass I (inberäknat efterlevande make)

belöper sig till ca 4 000 000 kronor och beträffande de övriga skatteklasserna

uppgår till sammanlagt ca 1 500 000 kronor. Vid den höjning av A-skatten,

som föranledes av en övergång till ett 1-skattesystem, kommer detta

skattebortfall att bli betydligt större. Därest samtidigt bottenbeloppen — i

s. 43 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

43

enlighet med arvsskattesakkunnigas direktiv — liöjes till en mera skälig

nivå än för närvarande är fallet, ökar skattebortfallet än ytterligare. Nämnas

kan att, om det allmänna bottenbeloppet i klass I höjes till 6 000 kronor,

så medför — enligt nu gällande beskattningsregler — själva övergången till

grundavdrag ett extra skattebortfall på ca 3 500 000 kronor. Vid höjning av

bottenbeloppet för efterlevande make från 25 000 till 40 000 kronor blir det

extra skattebortfallet, om man övergår till grundavdrag, ca 1 500 000 kronor.

En omläggning till grundavdrag av det till 2 000 kronor föreslagna årliga

bottenbeloppet för underåriga barn medför däremot ett extra skattebortfall

på endast ca 30 000 kronor. — De nu angivna beloppen i fråga om

det årliga skattebortfallet bar av arvsskattesakkunniga beräknats på grundval

av det siffermaterial, som framkommit vid genomgång av 1954/55 års

bouppteckningar. Numera torde, enligt vad de sakkunniga uttalar, skattebortfallet

bli ca 25 procent högre.

Arvsskattesakkunniga förklarar att de med hänsyn till skattebortfallet

icke velat förorda en genomgående omläggning av gränsbeloppen i AGF till

grundavdrag. Därest man vill hålla skattebortfallet inom försvarliga gränser,

synes nämligen en övergång till grundavdrag icke kunna ske utan att

antingen bottenbeloppen bestämmes avsevärt lägre än fallet skulle bli om de

fortfarande är gränsbelopp eller också skatteskalorna betydligt skärpes utöver

vad som eljest skulle föranletts av K-skattens avskaffande. I det

förra fallet skulle syftet med skattebefrielsen bli i väsentlig mån förfelat. I

senare fallet torde det bli nödvändigt att —- om man vill undvika skattehöjningar

för de små och måttliga arven — marginalskatten i de högsta arvslottsskikten

sättes högre än vad fallet är vid den statliga inkomstskatten;

en sådan lösning bör enligt de sakkunniga icke ifrågakomma.

En framkomlig väg kunde måhända anses vara, framhåller arvsskattesakkunniga

vidare, att endast de särskilda bottenbelopp, som gäller för underåriga

barn och efterlevande make, förvandlades till grundavdrag. I fråga

om dessa bottenbelopp framträder nämligen — trots avtrappningsregeln —

särskilt påtagligt hurusom gränsbeloppet medför en tvär övergång från full

skattefrihet till full skatteplikt. Vid de allmänna bottenbeloppen enligt skatteklasserna

I—IV är däremot denna gränsbeloppets natur icke lika markerad

med hänsyn till de låga skattesatser varmed skatteskalorna börjar. De

synpunkter, som föranlett införandet av de särskilda bottenbeloppen för

efterlevande make och underåriga barn, skulle bli bättre tillgodosedda

därest dessa bottenbelopp förändrades från gränsbelopp till grundavdrag.

När det gäller bottenbeloppet för underåriga barn synes också skattebortfallet

till följd av en sådan förändring bli jämförelsevis ringa. Arvsskattesakkunniga

har likväl ansett sig icke heller böra förorda en sådan mera begränsad

övergång till grundavdrag. Del är nämligen de sakkunnigas uppfattning

att, så länge eu övergång till grundavdrag i AGF icke kan genomföras

över hela linjen, någon ändring av karaktären bos enskilda bottenbelopp

icke bör ske.

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungi. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

Arvsskattesakkunnigas förslag är icke enhälligt. Sålunda har ledamoten

Walberg i avgiven reservation förklarat sig icke kunna biträda majoritetens

ståndpunkt att låta de särskilda bottenbelopp som gäller för u nderåriga

barn behålla karaktären av gränsbelopp. Walberg anför härom

till en början följande.

Dessa bottenbelopp är att se mot bakgrunden av att ett underårig! barns

arv normalt har mindre skattekraft än ett vuxet barns. Medan det vuxna

barnet kan skaffa sig inkomster genom arbete och således inte behöver använda

sitt arv för livsuppehället, är förhållandet det motsatta med ett underårig!

barn. Man får i stället räkna med att arvet minskat betydligt, då

barnet uppnår vuxen ålder. Detta har man tagit hänsyn till i de fall då

arvet inte är större än det skattefria bottenbeloppet. Beloppet är sålunda

avpassat med tanke på vad som kan bli förbrukat under nyssnämnda tid.

Är arvet större än bottenbeloppet tar man däremot inte hänsyn till att barnet

är underårigt.

Enligt min mening måste emellertid förhållandet i huvudsak vara detsamma

om barnets arv understiger bottenbeloppet eller överstiger detsamma.

Den nuvarande ordningen, som majoriteten i stort sett velat konservera,

synes därför inte rättvis. Den innebär, att så snart barnets arv med några

tusen kronor överstiger bottenbeloppet, blir skattebördan lika stor för ett

underårigt barn som för ett vuxet. På den del av arvet som ligger närmast

över bottenbeloppet uttas skatt med en relativt sett mycket hög procent.

Detta förhållande blir än mera framträdande, om statsmakterna genomför

den höjning av ifrågavarande bottenbelopp varom de sakkunniga enats.

Ett exempel belyser det sagda. Tre barn, 21, 15 och 5 år gamla, erhåller

vardera 35 000 kronor i arv. Enligt de sakkunnigas förslag blir skatten för

det vuxna barnet 1 440 kronor, för femtonåringen likaledes 1 440 kronor,

medan femåringens lott blir skattefri. Får de i stället vardera 45 000 kronor,

skall femåringen betala lika mycket som de andra eller 2 240 kronor. För

de överskjutande 10 000 kronorna får alltså femåringen betala över 22 procent

i skatt, medan procentsatsen i skikten mellan 35 000 och 45 000 kronor

eljest är 7 resp. 9.

Enligt Walbergs mening bör ifrågavarande bottenbelopp, om det skall kunna

fylla den avsedda funktionen, ges karaktär av skattefritt grundavdrag.

En särskild regel för de underåriga barnens bottenbelopp bör så mycket

mindre väcka betänkligheter som dessa bottenbelopp i många avseenden har

beröringspunkter med bottenbeloppen vid försäkringar, som ju redan har

karaktär av skattefria grundavdrag.

Därtill kommer, framhåller Walberg, att kostnaden för att ändra bottenbeloppen

för underåriga barn till grundavdrag är tämligen obetydlig, högst

omkring 50 000 kronor för år. Walberg vill emellertid understryka, att lians

ställningstagande i denna fråga är betingat av att han anslutit sig till majoritetsförslaget

i fråga om skatteskalornas utformning och baserat på de

synpunkter majoriteten anfört angående det skattebortfall som i övrigt kan

ifrågakomma. Walberg anför vidare.

Ändras de särskilda bottenbeloppen för underåriga barn till grundavdrag,

blir arvsskatten i de förut angivna exemplen följande. För en arvslott på

35 000 kronor betalar det vuxna barnet alltjämt 1 440 kronor, femtonåringen

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

får sin skatt nedsatt till 740 kronor, medan femåringen alltjämt undgår

skatt. Uppgår arvslotterna till 45 000 kronor, betalar det vuxna barnet liksom

enligt maj oritetsförslaget 2 240 kronor. För femtonåringen nedsättes

skatten till 1 300 kronor och för femåringen till 310 kronor. Med tanke på

den förbrukning av arven som förutsättes ske innan de underariga barnen

når myndig ålder, synes detta vara ett rimligt resultat.

Skäl liknande de nu anförda talar enligt Walbergs mening även för att

bottenbeloppet för efterlevande make helt eller delvis ändras till

grundavdrag. Med en sådan ändring skulle ytterligare vinnas, att man i någon

mån undgick de nyckfulla verkningarna av den olikartade behandlingen

av fall i vilka giftorättsgemenskap föreligger och fall då makarnas egendom

är enskild. När Walberg likväl på denna punkt anslutit sig till majoriteten,

bar han fäst särskilt avseende vid det stora skattebortfall som en reform

på området skulle föra med sig samt vid det förhållandet att spörsmålet om

den civilrättsliga regleringen av makars egendomsförhållanden är under utredning.

Ledamöterna Hermansson, Nilsson och Olsson har förklarat sig ha samma

uppfattning, som kommit till uttryck i Walbergs reservation vad gäller den

principiella synen på frågan om grundavdrag. En ändring till grundavdrag

av bottenbeloppet för underåriga barn bör enligt deras mening kunna ske

oberoende av vilken skatteskala som fastställes.

Med hänsyn till de fördelar, som i övrigt synes vara att vinna genom en

övergång till grundavdrag, bör frågan härom enligt nämnda tre ledamöters

mening upptagas till fortsatt prövning i samband med den allmänna översyn

av AGF som arvsskattesakkunniga hemställt om. I första hand synes

det böra övervägas att ändra det skattefria bottenbeloppet för efterlevande

make till grundavdrag. Lösningen av denna fråga har å andra sidan ett

visst samband med äktenskapslagstiftningens utformning, varom särskild

utredning pågår. Resultatet av denna synes därför enligt de tre ledamöternas

mening böra avvaktas.

■Yttrandena

Frågan om ändring av de nuvarande gränsbeloppen i AGF till grundavdrag

har behandlats i ett tjugotal yttranden. I ungefär hälften av dessa förordas

att samtliga gränsbelopp ändras till grundavdrag. Såsom

skäl åberopas i huvudsak att det från synpunkten av likformighet mellan

skatteförfattningarna och även för vinnande av större rättvisa och enkelhet

vid beskattningen skulle vara av värde om boltenbeloppen i AGF genomgående

utformades såsom grundavdrag. I en del av yttrandena framhålles att,

om en genomgående ändring till grundavdrag med hänsyn till skattebortfallet

eller eljest inte anses kunna ske för närvarande, frågan bör upptagas

vid en allmän översyn av AGF. Riksräkenskapsverket uttalar att skattebort
-

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj.ts proposition nr U5 år 1958

fallet vid ändring av samtliga gränsbelopp till grundavdrag synes bli av så

begränsad storleksordning att betänkligheter från statsfinansiell synpunkt

icke bör möta mot en sådan anordning. Härvid utgår ämbetsverket från att

denna ordning kan genomföras utan att få till följd en mera omfattande

jämkning uppåt av skatteskalorna. Även familjerättskommittén anser att

skattebortfallet ej är avskräckande stort.

Sveriges advokatsamfund anför.

Om man är av den uppfattningen att det är rättvist att arvslotter intill

en viss storlek skola vara fria från skatt, och detta alldeles oberoende av

mottagarens formögenhetsställning, synes det svårförståeligt hur man kan

fmna det med rättvisa förenligt att belägga dessa belopp med skatt därför

att mottagaren från samma arvlåtare erhåller ytterligare egendom. Avtrappmngsregeln

medför visserligen att den allra mest stötande konsekvensén

av denna metod undanröjes, men först genom att behandla bottenbeloppet

som grundavdrag når man ett rimligt resultat.

I samtliga yttranden, vari fragan om gränsbelopp eller grundavdrag särskilt

behandlats, tillstyrkes det inom arvsskattesakkunniga av ledamoten

Walberg reservationsvis framförda förslaget att det särskilda bottenbeloppet

for underåriga barn bör ändras från gränsbelopp till grundavdrag.

De av Walberg anförda skälen för en sådan ändring understrykes i

yttrandena och det framhålles därvid att några hinder från kostnadssynpunkt

icke kan anses föreligga för ändringens vidtagande redan i nu förevarande

sammanhang.

I flertalet av nämnda yttranden förordas också att det särskilda bottenbeloppet

för efterlevande make ändras till grundavdrag. Som skä!

äbeiopas önskemålet att i görlig mån tillgodose icke blott barnens utan också

efterlevande makes intressen. Även de i Walbergs reservation anförda

skälen för nu ifrågavarande ändring understrykes. Från flera håll uttalas

att det icke finns tillräcklig anledning att låta ändringen anstå i avbidan

på slutförandet av utredningen angående makars egendomsförhållanden

eller en allmän översyn av AGF.

Familjerättskommittén anför.

Intresset att i största möjliga utsträckning tillgodose efterlevande makes

och barns behov är enligt kommitténs mening så framträdande, att den till

sin räckvidd begränsade reform som de särskilda bottenbeloppens ändring

till grundavdrag innebär snarast bör genomföras. Någon anledning att av

principiella skäl avvakta resultatet av familjerättskommitténs arbete torde

icke föreligga. Kommittén vill därför, under hänvisning jämväl till de skäl

som i den av ledamoten Walberg avgivna reservationen anförts beträffande

barn, förorda övergång till grundavdrag beträffande efterlevande make och

underåriga barn. Kommittén anser dock, att om valet måste stå mellan att

ändra bottenbeloppen till grundavdrag och att sänka de föreslagna bottenbeloppen,

man får avstå från den förra principiellt välmotiverade ändringen.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

47

Departementschefen

I likhet med vad de sakkunniga och flera remissinstanser uttalat anser jag

alt det i och för sig skulle vara av värde, därest bottenbeloppen i AGF g eno

in gående utformades såsom grundavdrag. För att hålla skattebortfallet

inom de gränser som här måste uppställas fick emellertid i så fall övervägas

att sänka bottenbeloppen under den nivå som från andra utgångspunkter

är påkallad eller vidtaga jämkningar av skatteskalorna. Såsom de

sakkunniga funnit är båda dessa åtgärder förenade med olägenheter som

icke uppväger fördelarna av en genomgående övergång till grundavdrag. Jag

anser mig därför icke kunna förorda en sådan övergång.

Däremot finner jag starka skäl tala för att bottenbeloppet för underårig^

barn ändras till grundavdrag. Såsom närmare utvecklats i en reservation

till de sakkunnigas betänkande är en övergång till grundavdrag

härvidlag ägnad att bättre tillgodose de synpunkter som ligger till grund för

nu ifrågavarande skattefrihet. Även ett stort antal remissinstanser har givit

reservationen sin anslutning. Härtill kommer att skattebortfallet synes bli

förhållandevis obetydligt. Jag föreslår sålunda att övergång till grundavdrag

sker beträffande bottenbeloppet för underåriga barn.

Såsom framhållits av de sakkunniga talar liknande skäl för att även bottenbeloppet

för efterlevande make utformas såsom grundavdrag.

Med hänsyn till det stora skattebortfall, som en sådan omläggning skulle

medföra och då som jag tidigare nämnt den civilrättsliga regleringen av makars

egendomsförhållanden är under utredning, anser jag mig emellertid

icke kunna förorda en sådan omläggning.

Skattebortfallet till följd av de föreslagna höjningarna av bottenbeloppen

har såsom tidigare nämnts beräknats till ca 2,15 miljoner kronor

om året. En övergång till grundavdrag beträffande beloppet för underåriga

barn medför, enligt vad som framgår av arvsskattesakkunnigas beräkningar,

att det årliga skattebortfallet sammanlagt blir ca 2,2 miljoner kronor.

V. Skatteskalorna

Arvsskattesakknnniga

Skattenivån. Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om hurusom

enligt direktiven de sakkunnigas förslag icke bör leda till att statsverkets

intäkter av dödsbobeskaltningen nämnvärt minskas, bortsett från vad

som kan erfordras för att erhålla skäliga bottenbelopp. EU avskaffande av

K-skatten och därmed övergång till ett 1-skattesystcm bör således medföra

att A-skatten höjes så att den — frånsett skattebortfallet till följd av höjning

av boltenbeloppen — ger i stort sett samma skatteintäkter som nu

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Knngl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

sammanlagt inflyter i A- och K-skatt. Härvid uppkommer emellertid frågan

hur det ökade uttaget av A-skatt bör fördelas dels mellan de olika skatteklasserna

och dels inom varje skatteklass mellan större och mindre arvslotter.

Avvägningen mellan och inom skatteklasserna. De

sakkunniga framhåller att den höjning av A-skatten som — om man bortser

från bottenbeloppen — enligt direktiven bör genomföras därest K-skatten

avskaffas, i och för sig skulle kunna ske genom att skattesatserna i samtliga

skatteklasser skärptes med något mer än hälften. Arvsskattesakkunniga

har emellertid vid sina överväganden såsom tidigare nämnts intagit

den allmänna ståndpunkten att dödsbobeskattningen bör avvägas så att

man i görlig mån tillgodoser efterlevande makes och barns intressen. Med

denna ståndpunkt kunde det synas önskvärt att, vid övergång till ett 1- skattesystem, skattesatserna i klass I bestämdes så att inga skatteökningar

—- i förhållande till den nuvarande sammanlagda dödsbobeskattningen —

uppkom ens för enbarnsfamiljerna. Härigenom skulle skattelättnader uppkomma

för alla flerbarnsfamiljer. Icke några barnfamiljer skulle alltså få

böjd dödsbobeskattning. En sådan utformning av skatteskalan i klass I

skulle emellertid medföra att intäktsökningen i fråga om A-skatt enligt

klass I blev jämförelsevis begränsad. På grund härav skulle det icke bli

praktiskt genomförbart att uttaga återstående del av den vid övergång till

ett 1-skattesystem erforderliga höjningen av A-skatten inom klasserna II—

IV. De sakkunniga har därför — med beaktande såvitt möjligt av önskemålet

om skattelättnader för flerbarnsfamiljerna —- utformat skatteskalan

i klass I något strängare än nyss angivits. Det bar likväl varit möjligt att

avväga höjningen av A-skatten så att den i förhållandevis mindre grad träffat

skatteklass I än övriga skatteklasser tillhopa och medför betydande

skattelättnader för flerbarnsfamiljerna. Med hänsyn till storleken av skatteunderlaget

inom skatteklasserna II—IV har höjningen inom dessa kommit

att åvila i huvudsak klass II och i viss mån klass IV, medan klass III

endast i mindre utsträckning lämnat utrymme för höjning av A-skatten.

I följande sammanställning återges — för samtliga fyra skatteklasser —- arvsskattesakkunnigas förslag till nya procentuella skattesatser i olika

arvslottsskikt. Till jämförelse anges även de nuvarande skattesatserna enligt

KvF och AGF. Härvid bör självfallet beaktas att K-skatten uttages på

den samlade kvarlåtenskapen, efter avdrag för giftorätt, medan A-skatten

beräknas på varje särskild lott — i förekommande fall efter avdrag för Kskatt.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

49

Kvarlåtenskaps
-

Skatteprocent i angivet skikt

skikt

Arvslottsskikt

Belopp i

1 000-tal kr.

K-skatt

A-skatt enligt nuvarande

skalor

Klass

A-skatt enligt förslaget

Klass

I

II

III

IV

I

II

III

IV

—1

1

2

4

4

1

3

5

20

1—2

_

1

4

10

10

1

3

10

20

2-3

_

1

4

10

10

1

6

15

20

3-5

_

2

6

15

15

2

6

15

20

5-6

—

2

6

15

15

2

9

20

30

6-10

3

8

20

20

3

9

20

30

10—12

_

3

8

20

20

3

12

25

40

12—15

_

4

10

20

25

4

12

25

40

15—20

_

4

10

20

25

4

15

25

40

20-30

—

5

12

25

30

5

20

30

50

30-40

6

15

25

30

7

25

30

60

40-50

_

7

18

25

35

9

30

30

60

50—60

_

8

18

25

35

12

35

35

65

60-75

_

9

21

30

35

15

35

35

65

75-80

—

10

21

30

35

18

40

35

65

80-100

10

10

21

30

35

18

40

35

65

100-125

15

12

24

30

35

22

45

40

65

125-150

15

12

24

30

35

26

45

40

65

150-200

15

14

24

30

35

30

50

40

65

200—300

20

16

24

30

35

35

55

40

65

300-400

25

18

24

30

35

40

55

40

65

400-500

25

20

24

30

35

40

55

40

65

500-1 000

30

20

24

30

35

45

60

40

65

1000-2 000

35

20

24

30

35

50

65

40

65

2 000-5 000

40

20

24

30

35

55

65

40

65

5 000-

50

20

24

30

35

60

65

40

65

Beträffande den närmare utformningen av de föreslagna nya

skatteskalorna anför arvsskattesakkunniga i huvudsak följande.

Klass I. Den nya skalan överensstämmer upp till och med arvslotter om

30 000 kronor med den nuvarande A-skatteskalan och något inarbetande av

K-skatt har icke skett i denna del av skalan. Skatten blir alltså härvidlag

oförändrad för enbarnsfamiljerna, i den mån icke skattelättnader inträder

till följd av de höjda bottenbeloppen. Vid arvslotter överstigande 30 000

kronor uppkommer vissa mindre skattehöjningar i enbarnsfallen. Skalan

är vidare utformad så att några skattehöjningar icke skall uppkomma för

flerbarnsfamiljerna; i regel rör det sig i stället om betydande skattesänkningar.

Sammanfattningsvis kan beträffande verkningarna av den föreslagna nya

skalan för klass I sägas, att skalan för de större kvarlåtenskaperna medför

en betydande omfördelning av skattebördan. Flerbarnsfamiljerna erhåller

sålunda omfattande skattelättnader, vilket ju överensstämmer med de önskemål

som i skilda sammanhang framförts vid kritik av den nuvarande Kskatten.

Vid kvarlåtenskaper om 100 000 å 200 000 kronor minskar sålunda

4 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

den sammanlagda dödsbobeskattningen — jämfört med år 1957 — för tvåbarnsfamiljerna

med mer än 30 procent och för trebarnsfamiljerna med

omkring 50 procent.

Klass II. För vinnande i klass I av de önskvärda skattelättnaderna för

flerbarnsfamiljerna har det såsom nämnts varit nödvändigt att vid övergång

till ett 1-skattesystem lägga en jämförelsevis större del av den nuvarande

K-skatten på de övriga skatteklasserna, främst klass II som erbjuder

det största skatteunderlaget. För detta ändamål har det varit erforderligt

att utforma den nya skatteskalan i klass II så att arvs- och testamentslotter

som tillfaller syskon och deras barn i regel kommer att träffas av högre

skatt än för närvarande är fallet. Denna konsekvens har de sakkunniga ansett

vara att föredraga framför en inskränkning av de tilltänkta skattelättnaderna

för flerbarnsfamiljerna.

Klass III. Testamentslotter, som tillfaller i klass III angivna personer, skall

för närvarande när det gäller K-beskattningen avräknas före bestämmandet

av den skattepliktiga kvarlåtenskapen. Varken testamentstagaren eller arvingarna

har alltså att gälda någon K-skatt för sådan del av kvarlåtenskapen.

Vid angivet förhållande skulle det i och för sig föreligga anledning att

behålla den nuvarande skatteskalan i klass III oförändrad vid övergång till

ett 1-skattesystem. I enlighet med arvsskattesakkunnigas allmänna ståndpunkt

att man bör lägga en förhållandevis större del av skatten å klasserna

II—IV tillhopa än å klass I, synes emellertid även skatteskalan i klass III

böra undergå viss skärpning. De sakkunniga föreslår dock att denna skärpning

blir jämförelsevis begränsad och att högsta skattesatsen, nu 30 procent,

icke ökas mer än till 40 procent. En längre gående skärpning kan antagas

komma att motverka tillkomsten av testamentsförordnanden till ifrågavarande

allmännyttiga och liknande ändamål. Ett sådant resultat är så

mycket mindre motiverat som till följd av det ringa skatteunderlaget i

klass III en ytterligare skärpning av skatteskalan kommer att medföra en

jämförelsevis obetydlig ökning av skatteintäkterna.

Klass IV. Arvsskattesakkunniga anser att den nuvarande skatteskalan i

klass IV kan — med hänsyn till de kategorier av skattskyldiga som befinner

sig i denna skatteklass — skärpas avsevärt vid övergång till ett 1-skattesystem.

Det rör sig nämligen här om släktingar, som enligt arvslagen är

sist att träda till arv, t. ex. farbröder, eller icke alls är arvsberättigade, exempelvis

kusiner, och om helt oskylda personer. Det kan också vara fråga

om juridiska personer som icke av lagstiftaren ansetts böra särskilt tillgodoses

i beskattningshänseende.

Beträffande de individuella verkningarna av de föreslagna

nya skatteskalorna hänvisas till arvsskattesakkunnigas betänkande s. 276

—285.

Skattebortfallet. De årliga skatteintäkterna i fråga om dödsbobeskattningen

enligt 2-skattesystemet — efter höjningen av skatteplikts
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Öl

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

gränsen beträffande K-skatten till 80 000 kronor — har av arvsskattesakkunniga

beräknats till ca 77,5 miljoner kronor. De av arvsskattesakkunniga

föreslagna nya skatteskalorna har, med de höjda bottenbeloppen, beräknats

komma att ge en årlig skatteintäkt av ca 74 miljoner kronor. Skattebortfallet

i fråga om dödsbobeskattningen vid övergång till ett 1-skattesystem i

enlighet med de sakkunnigas förslag skulle alltså bli (77,5 — 74 =) 3,5

miljoner kronor om året. Härav belöper ca 2,15 miljoner kronor på höjningen

av bottenbeloppen och återstoden på själva övergången till ett 1-skattesystem.

Vid beräkningen av skatteutfallet har arvsskattesakkunniga icke tagit

hänsyn till den ökning av skatteintäkterna som de år 1957 höjda taxeringsvärdena

medför. De sakkunniga framhåller emellertid att denna ökning

i princip blir densamma efter övergång till ett 1-skattesystem som enligt

det nuvarande 2-skattesystemet, om skattenivån i övrigt bibehålies

oförändrad. Visst beaktande av de höjda taxeringsvärdena har vidare redan

skett i och med höjningen av skattepliktsgränsen vid K-skatten till 80 000

kronor.

De årliga skatteintäkterna i 1-skattesystemet har av arvsskattesakkunniga

beräknats fördela sig på de olika skatteklasserna enligt följande.

Klass 1 ............................ 36,5 miljoner kronor

Klass II ........................... 25,5 > »

Klass III .......................... 3,0 »

Klass IV .......................... 9,0 » »

Summa 74,0 miljoner kronor

Den procentuella fördelningen av skatten enligt de föreslagna nya skatteskalorna

och med höjda bottenbelopp i jämförelse med motsvarande fördelning

enligt de nuvarande A-skatteskalorna (utan hänsyn till K-skatten) och

med oförändrade bottenbelopp framgår av följande sammanställning.

A-skattens fördelning

Klass I ..........

Klass II ..........

Klass III ..........

Klass IV ..........

Nuvarande skalor

52 procent

. 33 *

5 t>

.. 10 »

Föreslagna skalor

49 procent

35 >

4 »

12 >

Såsom framgår av sammanställningen kommer de föreslagna nya skatteskalorna

att innebära att en viss överflyttning av skattebelastningen äger

rum från klass I till klasserna II och IV. Tages hänsyn även till K-skatten

blir denna förskjutning ännu mera markerad. K-skatten åvilar som redan

nämnts i förhållandevis högre grad de skattskyldiga enligt klass I än övriga

skattskyldiga. Enligt -av arvsskattesakkunniga verkställda beräkningar

träffar ca 70 procent av K-skatten arvs- och testamentslotter som beskattas

enligt klass I. Genom att de sakkunniga vid inarbetandet av K-skatten i arvs
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

skatteskalorna lagt huvudvikten på klasserna II och IV, kommer den på

klass I fallande andelen av den inarbetade K-skatten att bli avsevärt mindre

och, såvitt kunnat beräknas, uppgå till endast ca 47 procent.

Mot arvsskattesakkunnigas förslag till nya skatteskalor har som tidigare

nämnts reservationer avgivits av ledamöterna Hermansson och Olsson

samt Nilsson.

Hermansson och Olsson förordar att, vid övergång till ett 1-skattesystem,

A-skatten icke höjes i samma utsträckning som majoriteten föreslagit. Den

av reservanterna sålunda förordade lägre skattenivån innebär ett årligt skattebortfall

på ca 20 miljoner kronor (jämfört med majoritetsförslagets 3,5

miljoner). Skattesatserna i de av reservanterna utarbetade nya skatteskalorna

varierar mellan 1 och 42 procent (klass I), 2 och 47 procent (klass

II), 5 och 40 procent (klass III) samt 15 och 50 procent (klass IV). I stort

sett innebär dessa skalor — bortsett från skattenivån — samma avvägning

som enligt majoritetens förslag. Skatteklasserna I och II får dock en mera

gynnsam behandling i förhållande till klasserna III och IV än i majoritetsförslaget.

Beträffande det närmare innehållet i reservationen och de individuella

verkningarna vid ett genomförande därav hänvisas till arvsskattesakkunnigas

betänkande s. 219—228 och 287—296.

Nilsson förordar att nuvarande A-skatteskalor bibehålies oförändrade vid

övergång till ett 1-skattesystem och att K-skatten således icke kompenseras

inom A-beskattningens ram. Förslaget innebär ett årligt skattebortfall på

ca 30 miljoner kronor. Beträffande det närmare innehållet i denna reservation

hänvisas till de sakkunnigas betänkande s. 228—234.

Yttrandena

Det övervägande antalet myndigheter och sammanslutningar har ingått

på ett bedömande av de utav arvsskattesakkunniga föreslagna skatteskalorna.

Därvid har berörts såväl skattenivåns höjd som avvägningen av skatteuttaget

mellan och inom klasserna.

Skattenivån. Vad till en början angår frågan om skattenivån har

vissa remissinstanser funnit det icke böra ankomma på dem att uttala sig

i förevarande avseende. Hit hör bl. a. hovrätten över Skåne och Blekinge

samt hovrätten för Västra Sverige. Den senare hovrätten framhåller att frågan

är av väsentligen politisk natur. Jämväl Föreningen Sveriges häradshövdingar

anser sig icke böra yttra sig i saken med hänsyn till dess huvudsakligen

skattepolitiska art. Sveriges akademikers centralorganisation önskar

icke heller taga ställning till de olika förslag beträffande skattesatsernas

höjd som framlagts av arvsskattesakkunnigas majoritet och reservanter.

En skattenivå av den höjd arvsskattesakkunnigas majoritet föreslagit,

d. v. s. i det närmaste samma skattenivå som representeras av A- och K
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

skatterna sammanlagt, tillstyrkes av Landsorganisationen. Organisationen

framhåller att den icke kan godtaga de av reservanterna påyrkade lägre skatteskalorna,

som skulle medföra en påtaglig sänkning av inkomsterna från

dödsbobeskattningen. Statskontoret säger sig icke ha funnit något att invända

mot sakkunnigmajoritetens skatteskalor och framhåller att skalor, som

leder till ett större skattebortfall, icke synes förenliga med direktiven för de

sakkunniga. Enligt ämbetsverkets uppfattning skulle det emellertid vara

värdefullt om det vid en kommande översyn av AGF kunde närmare prövas,

i vad mån en lättnad i dödsbobeskattningen kan förväntas stimulera det

personliga sparandet.

Svenska sparbanksföreningen framhåller som angeläget att den beskattning

av det personliga sparandet, som arvsbeskattningen innebär, avsevärt

mildras i samband med en översyn av AGF, om det icke kan ske nu. Länsstyrelsen

i Stockholms län understryker för sin del att frågan huruvida eu

mer betydande nedsättning av A- och G-skatterna bör komma till stånd

lämpligen bör anstå i avvaktan på en allsidig omprövning av skäligheten av

förmögenhetsbeskattningen i allmänhet.

I flera yttranden erinras om att den skattenivå och de skatteskalor som

arvsskattesakkunnigas majoritet föreslagit måste ses mot bakgrunden av de

sakkunnigas direktiv att skatteutfallet ej fick nämnvärt minskas. Från

några håll uttalas dock att de sakkunniga utan att avvika från direktiven

kunnat ingå i närmare bedömning av beskattningens höjd. Svea hovrätt

framhåller sålunda att i direktiven också påtalats vissa mindre tillfredsställande

följder av det höga skattetrycket, vilka enligt hovrättens mening

bort föranleda de sakkunniga till en prövning av hithörande spörsmål.

Näringslivets skattedelegation anser att direktiven varit vagt formulerade

och av sakkunnigmajoriteten givits en sådan tolkning att den vid prövningen

av skatteskalorna ansett sig mer bunden än som avsetts. De sakkunniga

hade som grund för de nya skatteskalorna lagt ett till 77,5 miljoner kronor

beräknat årligt skatteutfall av dödsbobeskattningen. Vid direktivens utfärdande

fanns emellertid icke uppgifter tillgängliga för senare budgetår än

1954/55, och motsvarande belopp utgjorde då ca 62 miljoner kronor. Det synes

delegationen icke befogat att lägga det sedan dess stegrade skatteutfallet

till grund för beräkningarna. Vilken tolkning som än bör ges åt direktiven

i berörda avseende är det enligt delegationens mening angeläget att frågan

om dödsbobeskattningens tyngd under ärendets fortsatta behandling göres

till föremål för eu förutsättningslös prövning under beaktande i främsta

rummet av att de skadliga verkningarna på näringslivet av en hög dödsbobeskattning

mildras, vilket icke skulle bli fallet om K-skatten på sätt majoriteten

föreslagit inarbetas i A-skatteskalorna.

En skattenivå av den höjd som inom arvsskattesakkunniga föreslagits av

ledamöterna Hermansson och Olsson, d. v. s. en höjning av A-skatten med

endast en mindre del av K-skatten, förordas av rådhusrätten i Malmö samt

länsstyrelserna i Västernorrlands och Västerbottens län.

Ledamoten Nilssons reservation, enligt vilken de nuvarande A-skatte
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

skalorna bör bibehållas oförändrade vid K-skattens avskaffande, har biträtts

av länsstyrelserna i Södermanlands och Jämtlands län, Sveriges juristförbund,

Riksförbundet Landsbygdens folk, skattedelegationen, Svenska

livförsäkringsbolags förening, Sveriges lantbruksförbund, Sveriges grossistförbund,

Sveriges redareförening, Svenska företagares riksförbund och Skånes

handelskammare.

Önskemål om en lägre skattenivå än den nuvarande framföres även i en

del andra yttranden. Härvid ifrågasättes på några håll om de ca 30 miljoner

kronor i årliga skatteintäkter, som representeras av K-skatten, uppväger

nackdelarna av det härav föranledda höga skattetrycket. Det framhålles

också i flera yttranden att inkomsterna av K-skatten utgör en mycket

ringa del av de samlade statsinkomsterna.

Såsom skäl för en sänkning av den nuvarande dödsbobeskattningens sammanlagda

nivå har i yttrandena bl. a. anförts att dödsbobeskattningen i vårt

land är mycket hög vid jämförelse med andra länder. Genom förändringarna

i penningvärdet har skattetrycket blivit högre än från början avsetts.

Skattebördan har även ökat genom höjningarna av taxeringsvärdena för

fastigheterna. Det höga skattetrycket har vidare, uttalar man, medfört att

åtgärder vidtagits från de skattskyldigas sida för att undgå skatt.

I yttrandena har vidare, delvis i anslutning till reservanternas motiveringar,

framhållits att den genom K-skattens tillkomst höjda dödsbobeskattningen

är ägnad att få ogynnsamma verkningar på landets näringsliv,

särskilt när det gäller familjeföretagen inom industri och jordbruk. Det understrykes

emellertid i vissa yttranden, att den tid, under vilken KvF varit

gällande, är alltför kort för ett tillförlitligt bedömande av K-skattens verkningar.

Stockholms i''ådhusrätt anför sålunda att den omständigheten att

K-skatten kunnat uttagas under de gångna tio åren icke utesluter att många

av de företag, varom här är fråga, skulle definitivt ha gått under vid nästa

arvfall, särskilt om de fortfarande haft att dragas med skulder i anledning

av upplåning eller anstånd med skattens erläggande. Sveriges lantbruksförbund

framhåller att -—- även om antalet ansökningar om anstånd

med K-skattens erläggande eller dess betalande i annat än kontanter varit

få — dessa begränsade erfarenheter från en kort period säger föga om hur

skatten verkar på längre sikt, helst som den tid som gått från skattens införande

utmärkts av inflation och lätthet att erhålla krediter.

Skattedelegationen uttalar, att de skattskyldiga i stor utsträckning utnyttjade

tiden före KvF:s ikraftträdande till att genom gåvor minska kvarlåtenskaperna,

och finner att detta i realiteten inneburit att K-skattens skadeverkningar

på det ekonomiska livet uppskjutits till nästa generationsväxling.

Den ökning av gåvofrekvensen, som sålunda ägde rum, torde enligt

skattedelegationen till mycket stor del ha belöpt på ägare av jordbruk och

familjeföretag.

Liknande uttalanden om att K-skattens verkningar uppskjutits till nästa

generationsväxling göres även av Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund

och Skånes handelskammare.

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Iiungl. Maj.ts proposition nr U5 år 1958

Att dödsbobeskattningen bör betraktas såsom en integrerande del av företagsbeskattningen

understrykes i flera yttranden. Skattedelegationen framhåller

att näringslivet bär i landet till större del än vad fallet torde vara

i de flesta främmande stater uppbäres av mindre och medelstora familjeföretag.

Man synes på grundval av tillgängliga statistiska uppgifter vara berättigad

antaga, att del svenska näringslivet — bortsett från jordbruk, fiske

och pälsdjursuppfödning — till omkring en tredjedel uppbäres av familjeföretag.

Skattedelegationen anför vidare.

Det är med de vinster dessa företag kan utvinna som de årliga skatterna å

ägarens inkomst och förmögenhet — utgående enligt starkt progressiva skalor

— regelmässigt skall gäldas, liksom i förekommande fall jamval den »av

konjunkturpolitiska skäl» skärpta bolagsskatten. Såsom från näringsorganisationernas

sida vid upprepade tillfällen framhållits har det samlade skattetrycket

å näringsverksamheten här i landet en sådan tyngd, att det utgoi eu

starkt hinder för eu tillfredsställande utveckling av vårt näringsliv. \ ad företagen

efter erläggandet av de årliga skatterna får behålla blir på grund

av det fallande penningvärdet och den tekniska utvecklingen i allt stoire

utsträckning otillräckligt för bibehållande av företagets realkapital och darmed

dess produktionsförmåga. Detta är desto mer oroande som möjligheten

att uppbringa främmande kapital är starkt begränsad. Familjeföretagen belastas

— förutom med de ovanberörda årliga skatterna — tid efter annan

även med den i samband med generationsväxlingarna utgående dodsbobeskattningen,

och jämväl för betalning av denna skatt måste på ett eller an"

nät sätt medel regelmässigt utvinnas ur dessa företag. Endast i undantagsfall

kan detta ske genom att företaget helt eller delvis avyttras till rimligt

pris. Långt oftare blir resultatet av en alltför hög dödsbobeskattning att medel

uttages ur företaget i sådan utsträckning att företagets produktionskapacitet

och konkurrenskraft nedbringas med ökad risk för att driften undei

ogynnsamma konjunkturförhållanden t. o. in. måste nedläggas. I den man

dödsbobeskattningen verkar såsom en företagsbeskattning måste den anses

utgöra ett mycket olämpligt skatteinstrument, vars skadliga toljder tor

näringsverksamheten icke står i rimligt förhallande till vad denna beskattningsform

inbringar. Det skulle inte vittna om en företagsvänlig inställning

från statsmakternas sida, om dessa liksom de sakkunnigas majoritet skulle

avväga dödsbobeskattningens höjd utan hänsynstagande till att den i stor

utsträckning har karaktär av företagsbeskattning.

Liknande synpunkter framföres även i bl. a. yttrandena från Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening och

Skånes handelskammare. Köpmannaförbundet framhåller vidare att inom

familjeföretagen spelar företagsledarens personliga insats den främsta rollen.

När denne avlider, kommer företaget redan till följd av denna omständighet

i ett prekärt läge. Det leder därför till ännu mer ödesdigra konsekvenser,

om företaget därjämte berövas en stor del av sitt rörelsekapital. Såväl

de efterlevande som de i företaget anställda drabbas bärav. Redareföreningen

uttalar att en dödsbobeskattning av den storlek arvsskaltesakkunnigas

majoritet förordat i förening med vår nuvarande höga direkta beskattning

av inkomst och förmögenhet innebär en allvarlig fara att framåtsträvande

svenska medborgare lämnar landet för att i främmande länder

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj. ts proposition nr 115 år 1958

med rimlig beskattning söka sin utkomst genom att där bilda egna näringsföietag

i stället för i vårt land. Vad särskilt angår sjöfartsnäringen, vars

verksamhet är av internationell natur, är förutsättningarna härför särskilt

gynnsamma. Eu tendens härtill har enligt redareföreningen redan kunnat

skönjas och det skulle vara beklagligt för landet om denna tendens skulle

bli mera allmän.

Riksförbundet Landsbygdens folk berör dödsbobeskattningens inverkan på

lönsamheten främst inom jordbruket. Förbundet framhåller därvid att såväl

erfarenhet som undersökningar bestyrker uppfattningen, att dödsbobeskattningen

redan är av den intensiteten att jordbruksrörelse eller annan enskild

löielse av familjeföretags karaktär — i varje fall över viss gränsstorlek —

genom denna beskattning är hotad till sin framtida existens. Särskilt för

jordbruket är konsekvenserna kännbara, eftersom förmögenheten i det allt

övervägande antalet fall här utgöres av arbetande kapital, medan tillgången

till likvida medel, varmed dödsbobeskattningen kan mötas, är begränsad.

Fullgörandet av denna skattskyldighet nödvändiggör därför allt efter omständigheterna

mer eller mindre vittgående ingrepp i själva produktionsapparaten.

Liknande synpunkter utvecklas även av Sveriges luntbruksförbund, som

bl. a. anför.

.... *<7l11,SPe,c''el.it jordbruket gäller, att det är exceptionellt kapitalkrävande i

lorhallande till sin omsättning, vilket sammanhänger med produktionsapparatens

beskaffenhet, kortvarigt (säsongmässigt) utnyttjande av dyrbara

maskiner och de långa produktionstiderna för framställning av dess alster.

Samtidigt är det ett länge känt förhållande, påvisat genom flera undersökningar,

att jordbruket som regel lämnar en lägre kapitalavkastning än andra

naringar. På grund av berörda omständigheter får en beskattning, som

riktar sig mot kapitalinnehavet, en särskilt besvärande verkan för företagar"a

i„“enna näring. Liksom andra näringar bör jordbruksdriften kunna ge en

behallmng, som möjliggör finansiering av förbättrings- och rationaliseringsatgarder,

tor vilka behov framkommer i snahb takt. Inkomsterna efter skatt

ger emellertid merendels icke medel härtill, varvid åtgärderna måste finansieras

genom okad låneupptagning. Härtill medverkar, att den vid beskattningen

av jordbruk tillämpade regeln för värdeminskningsavdrag å bvggnader

enligt vad erfarenheten visat inte räcker till för långsiktigt uppehållande

av behövligt bestånd genom ny-, till- och ombyggnader. Dessa kos!nåder

maste darfor även på lång sikt av ägaren delvis bestridas med beskatta•

!/ik0mSter'' Genom arvsbeskattningen uppkommer vidare vid något större

jordbruk en sådan minskning av familjekapitalet, att eu arvinges övertagande

av föräldrarnas jordbruk ofta omöjliggöres.

Avvägningen mellan och inom skatteklasserna. Statskontoret

har som tidigare nämnts icke funnit något att invända mot de av

arvsskattesakkunniga utarbetade nya skatteskalorna. Länsstyrelsen i Göteborgs

och Bohus län säger sig icke ha något att erinra mot avvägningen mellan

de olika skatteklasserna. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att, från

utgångspunkten att det sammanlagda skatteulfallet icke nämnvärt minskas,

de sakkunnigas avvägning kan anses någorlunda rimlig. Länsstyrelsen fin
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

ner det emellertid önskvärt att avvägningsfrågan i högre grad än som skett

frikopplas från förutsättningen av ett oförändrat skatteutfall. I stället bör

man utgå från att skatteskalorna får lång giltighetstid.

I ett flertal yttranden betonas angelägenheten av att — i enlighet med

arvsskattesakkunnigas allmänna målsättning — efterlevande makes och

barns intressen i görlig mån tillgodoses. Från denna utgångspunkt bär hl. a.

hovrätten över Skåne och Blekinge ansett sig kunna — utan att taga ställning

till skattens höjd — godtaga den avvägning mellan olika grupper av

skattskyldiga som kommit till uttryck i relationerna mellan de föreslagna

nya skatteskalorna. Emellertid bör enligt hovrättens uppfattning de närmaste

arvingarnas intressen i vissa avseenden kunna beaktas i högre grad

än som skett i de sakkunnigas förslag.

I flera andra yttranden uttalas i och för sig tillfredsställelse med den omfördelning

som de sakkunniga gjort av den totala skattebelastningen till fördel

för skatteklass I, d. v. s. främst efterlevande make och barn.

De av sakkunnigmajoriteten föreslagna skatteskärpningarna i klass I för

det fall att make eller ett barn står som ensam arvinge har föranlett invändningar

från flera håll. En omfördelning av dödsbobeskattningen i syfte att

gynna make och barn bör, uttalas det, icke få leda till att dessa som arvingar

— om än blott i vissa fall — erhåller ökad skattebelastning. Länsstgrelsen i

Kronobergs län avstyrker sålunda att sådana skatteskärpningar sker. I den

mån höjningar anses erforderliga för att förhindra skattebortfall, bör dessa

enligt länsstyrelsens åsikt helt uttagas av de arvskategorier som tillhör

klasserna II—IV. Liknande synpunkter framföres även av länsstyrelsen i

Örebro län. Länsstyrelsen i Malmöhus län anser att önskvärdheten av att enbarnsfamiljerna

icke får skattehöjning väger tyngre än det skattebortfall

som skulle bli följden härav. Bland andra remissinstanser som i förevarande

avseende reagerat mot den föreslagna skatteskalan i klass I kan nämnas

länsstyrelserna i Jönköpings, Västernorrlands och Jämtlands län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län anser att den del av Iv-skatten,

som inarbetats i skatteklass I, bort kunna fördelas på annat sätt än som

skett. Sålunda borde arvslotterna mellan 6 000 kronor och 30 000 å 40 000

kronor kunna bära något högre skatt än enligt förslaget. En måttfull höjning

av skatten på dessa arvslotter skulle möjliggöra en enligt länsstyrelsens

mening berättigad sänkning av skatten på arvslotter mellan 100 000 och

500 000 kronor, vilka ofta utgöres av företag och fastigheter av mellanstorlek.

Även länsstyrelsen i Värmlands län anser att arvslotterna under 30 000

kronor kan tåla en något högre skatt än enligt de sakkunnigas förslag.

Stockholms rådhusrätt finner att intet framkommit som ger anledning till

antagande att den i AGE fastställda progressionen mellan skatteklasserna

kan vara oriktigt avvägd. Rådhusrätten anför vidare följande.

Vad klass II beträffar äro dil hänförda föräldrar, slyvföräldrar och adoptanter.

Dessa ha ofta vidkänts avsevärda ekonomiska uppoffringar för utbildning

av och hjälp åt barnen och den lott som vid barns frånfälle tillfaller

dem genom arv eller testamente är i sådana fall icke ett benefikt förvärv i

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

vanlig mening, snarare en återbetalning av gjorda utlägg. För en jämförelsevis

lindrig beskattning av de juridiska personer som hänförts till klass III

talar den omständigheten att dessa åtnjuta befrielse från gåvoskatt. I anledning

av den, som det förefaller, oproportionerligt skärpta beskattningen enligt

klass IV må erinras, att till denna klass hänföras så pass nära släktingar

som far- och morföräldrar samt föräldrarnas syskon och deras avkomlingar

ävensom anställt husfolk, för vilka kanske endast något års tjänstetid fattas

för att de skulle blivit hänförliga till klass II, samt anställda med lång tjänstetid

i familjeföretag. Övriga testamentstagare äro i det alldeles övervägande

antalet fall personer, med vilka den avlidne var förenad med vänskapsband

som många gånger varit närmare och varmare än släktskapsbanden, eller

till vilka han stått i förbindelse för, utom vänskap, gjorda tjänster, ofta

av ekonomisk art; det är väl känt, att dylika tjänster av såväl personlig som

ekonomisk art ofta göras under en följd av år just under överenskommen

eller underförstådd förutsättning att det vederlag, som anses självfallet eller

åtminstone berättigat, skall utgå i form av testamentslegat. Vad som här

utgår är i själva verket ingenting annat än en uppskjuten betalning av en

vanlig skuld. Vad angår de juridiska personer, som här komma i fråga, är

deras verksamhet mycket ofta av den art att det icke endast för testator

utan även för beskattningsmyndigheterna möter betydande svårigheter att

avgöra, huruvida de skola hänföras till klass III eller klass IV eller om de

rent av skola vara helt befriade från skatt. Härjämte må beaktas, att till

klass IV hänföras även sådana förordnanden som ha till syfte att främja

ändamål, som i och för sig åtnjuta skattefrihet eller skattelindring, men

göras till förmån för juridiska personer, för vilka detta syfte icke kan anses

vara det huvudsakliga. Motsvarande gäller vid gränsdragningen mellan klass

III och full skattefrihet.

Enligt rådhusrättens mening bör marginalskattesatsen icke i någon skatteklass

överstiga 50 procent.

Riksräkenskapsverket anser att de föreslagna skalorna i klasserna I, II

och IV är ägnade att inge betänkligheter i den mån de medför ett högre skattetryck

än för närvarande.

Sveriges advokatsamfund anser att högre skattesatser icke bör ifrågakomma

än 30 procent i klass I och 40 procent i klass II. Samfundet, som icke har

något att erinra mot den föreslagna skatteskalan i klass III, anser att skalan

i klass IV bör vara lika med den nuvarande A-skatteskalan åtminstone i

skikten upp till 100 000 kronor och att den höjning som må anses befogad

alltså bör drabba skikten över nämnda belopp.

Mot den av de sakkunniga föreslagna skatteskalan i klass IV bar invändningar

framställts även av överståthållarämbetet, länsstyrelsen i Jämtlands

län och Föreningen Sveriges stadsdomare. Advokatsamfundet och överståthållarämbetet

åberopar i fråga om klass IV skäl av i huvudsak samma

innebörd som de av Stockholms rådhusrätt anförda. Länsstyrelsen och stadsdomareföreningen

vänder sig särskilt mot det höga skatteuttaget i klass IV

redan vid små lotter. Föreningen finner även den hårda procentuella höjning

som föreslås för de mindre och medelstora arvslotterna i klass II anmärkningsvärd.

Göteborgs rådhusrätt finner de föreslagna skatteskalorna i klasserna II och

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Kungl. Maj. ts proposition nr H5 år 1958

IV för stränga och anser sig icke kunna tillstyrka att de lägges till grund för

lagstiftning innan de undergått ytterligare översyn och jämkning.

Länsstyrelsen i Malmöhus lön har i sitt yttrande framlagt förslag till ny

skatteskala i klass II, innebärande en mildring av progressionen i förhållande

till vad arvsskattesakkunniga föreslagit.

Departementschefen

Skattenivån. I direktiven för arvsskattesakkunniga angav jag såsom

en riktpunkt för reformer på dödsbobeskattningens område att statens inkomster

av beskattningen, bortsett från vad som kunde erfordras för att

erhålla skäliga bottenbelopp, icke borde nämnvärt minskas. Någon anledning

att nu intaga en annan ståndpunkt synes icke föreligga. Såsom jag

redan anfört vid behandlingen av frågan om övergång till ett 1-skattesystem

är det statsfinansiella läget sådant att något egentligt utrymme för

skattesänkningar icke finns. Icke heller torde dödsbobeskattningen tillhöra

de områden som i första hand bör få åtnjuta skattelättnad, därest möjlighet

härtill uppkommer.

Från angivna utgångspunkter finner jag att den av arvsskattesakkunnigas

majoritet föreslagna skattenivån i stort sett måste vara grundläggande

vid bestämmandet av de nya skatteskalorna. Detta utesluter givetvis icke att

mindre jämkningar i sakkunnigförslaget företages, i den mån så finnes påkallat

för att erhålla eu med tanke på de enskilda fallen lämpligare avvägning.

Jag kommer i det följande — delvis med ledning av vad de sakkunniga

betecknat som önskvärt — att föreslå en nedjustering av vissa skattesatser i

klass I. Enligt min mening står det emellertid klart, att utrymme icke finns

för skattesänkningar av den omfattning som förordats av reservanterna. Vid

sådant förhållande saknar jag anledning att närmare ingå i bemötande av

den kritik som riktats mot den av majoriteten föreslagna nivån för dödsbobeskattningens

sammanlagda höjd. Jag vill emellertid erinra om att redan

själva övergången till ren A-beskattning innebär ett visst tillgodoseende av

de synpunkter som sålunda framförts.

Avvägningen mellan och inom s katteklasser na. Ett

av de främsta skälen för övergång till ett 1-skattesystem med ren A-beskattning

är att ett sådant system bättre än det nuvarande möjliggör en fördelning

av skattebelastningen så att efterlevande makes och barns intressen

tillgodoses. Från denna synpunkt är det angeläget att vid höjningen av

den nuvarande A-skatten huvudvikten lägges på skatteklasserna II—IV.

Arvsskattesakkunniga har i och för sig funnit det önskvärt att skatteskalan

i klass I kunde utformas så att inga skattehöjningar i förhållande till den nuvarande

sammanlagda dödsbobeskattningen uppkommer för det fall att ett

barn eller make är ensam arvinge. Detta skulle emellertid enligt de sakkunniga

medföra alltför långt gående skärpningar av skatteskalorna i klasserna

II—IV. Med hänsyn härtill har de sakkunniga ansett sig böra utforma

skatteskalan i klass I så att — vid kvarlåtenskaper över 30 000 kronor — enbarnsfamiljcrna

respektive make träffas av vissa om än jämförelsevis obe
-

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

tydliga skattehöjningar. Flerbarnsfamiljerna erhåller emellertid så gott som

genomgående skattelättnader i förhallande till nu gällande beskattning, vilka

redan för tvåbarnsfamiljerna kan uppgå till ca 30 procent.

I likhet med de sakkunniga finner jag önskvärt att skatteskalan för

klass I utformas så, att icke ens för barn eller make, som är ensam arvinge,

någon skattehöjning sker i förhallande till den nuvarande sammanlagda

dödsbobeskattningen. Visserligen kan det sägas, att ensamma arvingar ej

obetydligt gynnas genom kvarlåtenskapsskattens utformning. Vid en reform,

som främst tager sikte på att bättre tillgodose efterlevande makes och barns

intressen, bör det emellertid vara en naturlig utgångspunkt att försämringar

icke skall uppkomma för någon av denna kategori. Jag finner, att så starka

skäl talar för att upprätthålla denna grundsats, att man bör godtaga det

skattebortfall om ca 3,5 milj. kronor som föranledes härav. I övrigt finner

jag de sakkunnigas förslag i fråga om skatteklass I väl avvägt.

Från dessa utgångspunkter har jag låtit Upprätta följande förslag till ny

skatteskala i klass I.

Arvslottsskikt

Skattesats Arvsslottsskikt

Skattesats

Kr.

procent kr.

procent

—•

3 000 .......

...... 1

100 000— 150 000.......

....... 24

3 000—

6 000 .......

...... 2

150 000— 200 000.......

6 000—

12 000 .......

..... 3

200 000— 300 000.......

12 000—

20 000 .......

..... 4

300 000— 400 000.......

....... 36

20 000—

30 000 .......

400 000— 500 000.......

....... 40

30 000—

40 000 .......

500 000—1 000 000.......

....... 44

40 000—

50 000 .......

..... 7

1 000 000—2 000000.......

50 000—

60 000 .......

2 000 000—5 000 000.......

....... 52

60 000—

70 000 .......

..... 9

5 000 000— .....

....... eo

70 000—

80 000 .......

80 000—

90 000 .......

90 000—100000 .......

..... 20

Den föreslagna skatteskalan innebär att skatten i allt väsentligt blir

oförändrad för enbarnsfallen och att för flerbarnsfallen skattelättnaderna

blir ännu något större än enligt de sakkunnigas förslag.

De årliga skatteintäkterna enligt den av de sakkunniga förordade skalan

i klass I har beräknats till 36,5 miljoner kronor. Den av mig nu föreslagna

skalan kan beräknas inbringa 33 miljoner kronor om året.

De av arvsskattesakkunniga förordade skatteskalorna i klasserna II_IV

innebär vissa skattehöjningar, särskilt i klasserna II och IV, även för det fall

att flera arvingar eller testamentstagare enligt nämnda skatteklasser finns.

Givet är att, om man vid en omfördelning av skattebelastningen med i princip

oförändrad skattenivå vill gynna skatteklass I, det icke kan undvikas

att övriga skatteklasser får ökad skattebelastning. Delvis innebär emellertid

denna skattehöjning endast ett återställande av den avvägning mellan

skatteklasserna som en gång fastställts genom AGF. Jag vill i detta sammanhang

nämna, att om skatteskalorna även i klasserna II—IV skulle utformas

s. 61 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

61

så att några skattehöjningar icke uppkommer för det fall att hela kvarlåtenskapen

tillfaller en arvinge eller testamentstagare enligt nämnda skatteklasser,

detta skulle leda till ett mycket betydande skattebortfall, som enbart i

klass II kan beräknas till ca 8 miljoner kronor om året. Ett dylikt skattebortfall

bör, såsom framgår av det förut anförda, icke godtagas.

De av arvsiskattesakkunniga föreslagna skatteskalorna för klasserna II—

IV finner jag med de angivna förutsättningarna ändamålsenliga och väl avvägda.

Jag tillstyrker förslaget i denna del.

De årliga skatteintäkterna i ett 1-skattesystem skulle med de av mig förordade

skalorna fördela sig enligt följande.

Klass I .......................... 33,0 miljoner kronor

Klass II.......................... 25,5 » »

Klass III ........................ 3,0 » »

Klass IV ........................ 9,0 » »

Summa 70,5 miljoner kronor

Skattebortfallet i förhållande till eljest påräkneliga intäkter

av dödsbobeskattningen skulle således belöpa sig till (77,5 — 70,5 =) 7 miljoner

kronor om året. Därvid har jag — i likhet med de sakkunniga —

icke räknat med det ökade skatteutfallet till följd av höjda fastighetstaxeringsvärden,

vilket såsom nämnts uppkommer redan före en övergång till

ett 1-skattesystem. Höjningen av taxeringsvärdena har emellertid gjort att

jag, trots det statsfinansiella läget, ansett det försvarbart med en ökning av

skattebortfallet från de sakkunnigas 3,5 till 7 miljoner kronor. Av skattebortfallet

belöper ca 2,2 miljoner kronor på ändringarna i fråga om bottenbeloppen

och återstående ca 4,8 miljoner kronor på själva övergången till

ren A-beskattning.

Beträffande de

individuella ve

rkningarna

av den av mig

föreslagna skatteskalan för klass I hänvisas till följande isammanställning.

Procentuell för-

Kvarlåtenskap

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr.

ändring av skat-

kr. år 1958

Hela kvarlåtenskapen tillfaller ett vuxet barn

enligt mitt förslag

ten genom

förslaget

50 000

2 390

2 390

+ 0

100 000

8 840

8 590

— 2,8

200 000

34 660

34 590

— 0,2

500 000

143 640

142 590

— 0,7

1 000 000

363 640

362 590

— 0,3

5 000 000

2 403 640

2 402 590

— 0,0

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika delar tvä

vuxna barn

50 000

1 680

1 680

+ 0

100 000

6 640

4 780

— 28,0

200 000

29 380

17 180

— 41,5

500 000

129 160

101 180

— 21,7

1 000 000

338 420

285 180

— 15,7

5 000 000

2 377 680

2 205 180

— 7,3

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Majjts proposition nr 145 år 1958

Kvarlåtenskap

kr.

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr.

år 1958

enligt milt förslag

Procentuell förändring

av skatten

genom

förslaget

Hela kvarlåtenskap en tillfaller i lika delar tre vuxna barn

50 000

100 000

200 000

500 000

1 000 000

5 000 000

323 184

2 351 720

1 362

5 738

26 840

121 656

235 734

2 047 674

1 362

3 864

11 352

75 714

± 0

— 32,7

— 57,7

— 37,8

— 27.1

— 12,9

I anslutning till uppställningen kan erinras om att K-skatten för en bobehållning

av 100 000 kronor är endast 2 000 kronor och att behållningar upp

till 80 000 kronor är fria från K-skatt.

De individuella verkningarna av de av mig förordade skatteskalorna i

klasserna II—IV, vilka skalor överensstämmer med de av arvsskattesakkunnigas

majoritet föreslagna, framgår av betänkandet s. 281—285.

Grunddragen av gällande rätt

Genom 1914 års AGF tillkom den första moderna gåvobeskattningen i

vårt land. De för arvsbeskattningen avsedda skatteklasserna och skatteskalorna

gjordes tillämpliga även i fråga om gåvobeskattningen. Också i övrigt

anslöt bestämmelserna om gåvoskatt nära till arvsskattereglerna.

Sådan gåvobeskattningen utformats i 1914 års AGF överfördes den, i huvudsak

oförändrad, till 1941 års AGF.

Tillkomsten år 1947 av KvF, varigenom på dödsbobeskattningens område

erhölls en kvarlåtenskapsbeskattning vid sidan av den gällande arvslottsbeskattningen,

innebar även införandet av en ny allmän gåvoskatt.

Enligt KvF utgår »kvarlåtenskapsskatt för gåva» (KG-skatt) å gåva, i vad

den överstiger 80 000 kronor. Bottenbeloppet — som således har karaktären

av grundavdrag — är lika stort som i fråga om dödsbobeskattningen av

kvarlåtenskap (K-beskattningen), och samma skatteskala gäller som vid

denna. Skattskyldigheten åvilar givaren (saknar denne tillgångar till gäldande

av KG-skatten, svarar emellertid gåvotagaren för vad som brister).

Vid KG-beskattningen bar man att skilja mellan å ena sidan gåva till givarens

närmaste arvinge eller sådan arvinges avkomling samt å andra sidan

annan gåva. För gåva av förstnämnda slag, vilken i särskilt hög grad anses

kunna utnyttjas till kringgående av dödsbobeskattningen, utgår KG-skatt

efter den eller de procentsatser i K-skatteskalan som varit tillämpliga, därest

skatt uttagits för givarens hela förmögenhet (med gåvans värde inräknat

men efter avdrag för makes giftorättsandel) och gåvan i vad den över
-

VI. Gåvobeskattningen

Gällande rätt m. m.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

stiger 80 000 kronor utgjort den högst beskattade delen av förmögenheten;

KG-skatten utgår således i angivna fall som om gåvan legat »i toppen» av

givarens förmögenhet före gåvotransaktionen.

Gåva till annan än givarens närmaste arvinge och sådan arvinges avkomling

beskattas såsom om gåvan utgjort kvarlåtenskap efter givaren, d. v. s.

»i botten» av givarens förmögenhet; samma belopp utgår alltså i KG-skatt

å gåvan, i vad den överstiger 80 000 kronor, som skulle ha utgått i K-skatt

för en beskattningsbar kvarlåtenskap om samma storlek.

Beskattningsreglerna i fråga om KG-skatten innehåller vidare bestämmelser

rörande sammanläggning av gåvor sinsemellan. I fråga om gåvor till givarens

närmaste arvinge eller sådan arvinges avkomling gäller en sammanläggningstid

av tio år, medan tiden för sammanläggning av andra gåvor är

fyra år. Däremot innehåller KvF icke några föreskrifter om sammanläggning

med kvarlåtenskapen av tidigare gåvor.

Enligt AGF utgår gåvoskatt (G-skatt) å gåva överstigande 3 000 kronor.

Skattskyldigheten åvilar gåvotagaren. Skattepliktsgränsen — som har karaktären

av gränsbelopp, ej grundavdrag — är densamma, oavsett vilken

skatteklass i A-skattehänseende gåvotagaren tillhör och ligger alltså beträffande

skatteklasserna II—IV högre i fråga om G-skatten än när det gäller

A-beskattningen, där den ju är 1 000 kronor i nämnda skatteklasser. Den

särskilda skattefrihet, som vid A-beskattningen tillerkänts barn under 18

år och efterlevande make, därest deras lotter ej överstiger vissa belopp, gäller

icke vid G-beskattningen. Bortsett från dessa olikheter äger emellertid

A-beskattningens fyra skattetariffer motsvarande tillämpning i fråga om

G-beskattningen.

Även beskattningsreglerna i AGF innehåller, som nyss antytts, bestämmelser

rörande sammanläggning; dessa avser sammanläggning dels av arvseller

testamentslott med gåva och dels av gåvor sinsemellan. I båda fallen

gäller såsom huvudregel en sammanläggningstid av fyra år; har skattskyldighet

i fråga om det för beskattning aktuella förvärvet inträtt först efter

arvlåtarens (testators, gåvogivarens) död är sammanläggningstiden dock tio

år med begränsning till fyra år före dödsfallet.

En närmare redogörelse för sammanläggningsreglerna enligt såväl KvF

som AGF lämnas i det följande.

Beträffande gåvobeskattningen må i förevarande sammanhang slutligen

nämnas att beskattningsinstrumentet utgöres av den deklaration som skattskyldig

har att avgiva beträffande skattepliktig gåva samt att vederbörande

länsstyrelse (överståthållarämbetet) är beskattningsmyndighet.

Gåvobeskattningens omfattning

I det föregående har redogörelse lämnats för statsverkets intäkter av

dödsbo- och gåvobeskattningen under budgetåren 1943/44—1956/57. Såsom

framgår av denna redogörelse har intäkterna av gåvobeskattningen — med

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

undantag för vissa år — utgjort en jämförelsevis ringa del av vad som sammanlagt

influtit i skattemedel enligt KvF och AGF. Det sagda belyses av

följande sammanställning (beloppen angivna i miljoner kronor).

Budgetår

Sammanlagd

skatt enligt

KvF och

AGF

Därav

gåvoskatt

Procent

1

2

3

4

1943/44 ..................

31,86

257

8,1

1944/45 ..................

30.93

5,04

16.3

1945/46 ..................

45,55

16.40

36,0

1946/47 ..................

58.01

25,74

44 4

1947/48 ..................

70,29

42.79

60,9

1948/49 ..................

54.30

7,93

14,6

1949/50 ..................

66,77

2,49

3,7

1950/51 ..................

57 56

3,18

5.5

1951/52 ..................

60,77

2,77

4,6

1952/53 ..................

57,45

2,69

4.7

1953/54 ..................

69,08

2.29

3,3

1954/55 ..................

68,40

2,50

3,7

1955/56 ..................

78,66

2,67

3,4

1956/57 ..................

85,37

2 47

2,9

Medeltal för budgetåren

1949/57 ..................

68.01

2,63

3,9

1953/57 ..................

75,38

2,48

3,3

Den exceptionellt stora avkastningen av gåvobeskattningen under budgetåren

1945/46—1947/48 torde få ses mot bakgrunden av kvarlåtenskapsskattens

införande.

Beträffande uppgifterna om influtna gåvoskattemedel torde dessa — vilket

också tidigare omnämnts — i verkligheten vara något högre än som

framgår av sammanställningen. Med beaktande härav torde kunna sägas

att statsverkets intäkter av gåvobeskattningen under senare år utgjort omkring

5 procent av de sammanlagda intäkterna enligt KvF och AGF.

Allmänna synpunkter

Arvsskattesakkunniga

Arvsskattesakkunniga har funnit att vid övergång till ett 1-skattesystem

i fråga om dödsbobeskattningen även gåvobeskattningen bör utformas såsom

ett 1-skattesystem. Därvid bör tillses att man inom 1-skattesystemets

ram erhåller motsvarande garantier mot skatteflykt som för närvarande

finns inom 2-skattesystemet. Enligt KvF beskattas nämligen gåvor till givarens

närmaste arvingar och deras avkomlingar såsom om gåvorna utgjort

kvarlåtenskap efter givaren och legat »i toppen» av givarens förmögenhet.

Härigenom föreligger en jämförelsevis effektiv spärr mot sådana gåvor som

särskilt kan utnyttjas för att överföra kapital i skatteundandragande syfte.

De sakkunniga har ansett att en motsvarande spärr kan erhållas vid över
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

65

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

gång till ett 1-skattesystem genom att man vid dödsbobeskattningen i större

omfattning än nu är fallet beaktar tidigare gåvor från den avlidne till vederbörande

arvinge eller testamentstagare. För närvarande beskattas i regel

arvs- och testamentslotter efter sammanläggning med de tidigare gåvor

som skett inom fyra år före dödsfallet. De sakkunniga föreslår att denna

tid utvidgas till tio år. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren

överlämnat handling innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom,

s. k. benefik revers, skall — i den mån gåvan icke blivit fullbordad före dödsfallet

— sammanläggning äga rum även om handlingen överlämnats mer än

tio år före dödsfallet. För att gåvobeskattningen ytterligare skall effektiviseras

och kringgående av dödsbobeskattningen därmed motverkas, föreslår

de sakkunniga att — vid sidan av den gåvotagare åvilande deklarationsskyldigheten

— givaren skall vara skyldig att lämna beskattningsmyndigheten

uppgift å skattepliktig gåva (kontrolluppgift). Härjämte föreslås viss

förenkling av reglerna om tiden för gåvodeklarations avgivande, innebärande

att sådan deklaration i princip skall behöva lämnas endast en gång per

kalenderår, även om flera skattepliktiga gåvor förekommit under året. Motsvarande

förordas i fråga om den tilltänkta uppgiftsskyldigheten för givare.

De sakkunniga föreslår vidare — till motverkande av skatteflyktsåtgärder

— viss begränsning av nu föreliggande skattefrihet för gåvor av inre lösören

avsedda för personligt bruk och gåvor såsom bidrag till annans undervisning

eller uppfostran.

Det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen enligt AGF är för

närvarande 3 000 kronor. Tiden för sammanläggning vid beskattningen av

gåvor sinsemellan är fyra år. Genomsnittligt per år kan bottenbeloppet sålunda

sägas vara 750 kronor.

Arvsskattesakkunniga föreslår att det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen

anknytes till gåvor under ett och samma kalenderår och

bestämmes till 2 000 kronor. Tiden för sammanläggning av gåvor sinsemellan

föreslås utökad — liksom tiden för sammanläggning av arvs- och testamentslotter

med tidigare gåvor — från fyra till tio år. Gåvor, som under ett

kalenderår icke överstigit 2 000 kronor, avses dock icke skola överhuvudtaget

ifrågakomma till sammanläggning.

De sakkunnigas förslag är enhälligt utom i fråga om införandet av kontrolluppgift

för gåvogivare och begränsning av skattefriheten för gåvor till

undervisning eller uppfostran.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag rörande gåvobeskattningens utformning

i ett 1-skattesystem har — med undantag för vissa punkter — i stort sett

tillstyrkts eller lämnats utan erinran vid remissbehandlingen. Bland mera

allmänna uttalanden kan nämnas att statskontoret funnit förslagen välbetänkta

och icke heller ansett sig böra rikta erinran mot de sakkunnigas

synpunkter i förevarande delar. Länsstyrelsen i Västernorrlands lön finner

5 intrång till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

förslagen väl avvägda och ifrågasätter endast på en punkt lämpligheten av

utformningen. Landsorganisationen understryker behovet av kraftiga åtgärder

gentemot möjligheterna till skatteflykt och tillstyrker i huvudsak

förslagen. Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det nödvändigt att förmögenhetsöverflyttningar

i skattereducerande syfte i möjligaste mån förhindras.

Vid en allmän översyn av AGF bör enligt länsstyrelsens mening

tagas under övervägande huruvida icke gåvoskatt skall utgå efter högre tariffer

än arvsskatt.

Särskilt har de sakkunnigas förslag rörande storleken av det skattefria

bottenbeloppet vid gåvobeskattningen samt dettas och gåvodeklarationens

anknytande till kalenderåret rönt instämmande vid remissbehandlingen.

De invändningar, som framförts i yttrandena, rör främst förslagen till utbyggnad

av skatteflyktsspärrarna i AGF.

Departementschefen

Övergången till ett 1-skattesystem innebär att gåvobeskattningen liksom

dödsbobeskattningen kommer att grundas enbart på AGF. Härvid bör för

gåvoskatten gälla samma skatteskalor som för arvsskatten och även i övrigt

bör AGF:s principer för gåvobeskattning bibehållas.

Såsom de sakkunniga uttalat bör en utbyggnad ske av skatteflyktsspärrarna

i AGF. Det gäller härvid i första hand att erhålla en motsvarighet till

den nuvarande kvarlåtenskapsskatten för gåva. Detta synes lämpligen, såsom

de sakkunniga funnit, böra ske genom en utvidgning av sammanläggningstiderna

i AGF. I vad mån andra ändringar av AGF till motverkande

av skatteflykt bör genomföras i nu förevarande sammanhang kan måhända

synas mera tveksamt. Jag återkommer härtill senare i anslutning till närmare

redovisning av de sakkunnigas förslag och yttrandena däröver.

De sakkunnigas förslag rörande gåvobeskattningen innebär i vissa avseenden

en betydande förenkling av den tekniska utformningen. Härutinnan

har förslagen också praktiskt taget genomgående tillstyrkts eller lämnats

utan erinran vid remissbehandlingen. Även för min del har jag funnit dessa

förslag ändamålsenliga och av beskaffenhet att böra genomföras redan vid

övergång till ett 1-skattesystem.

I det följande kommer jag att närmast behandla arvsskattesakkunnigas

förslag i fråga om sammanläggningstiderna, bottenbeloppet och skattefriheten

för gåvor till undervisning eller uppfostran, övriga förslag på gåvobeskattningens

område redovisas i detalj motiveringen.

Utvidgning av sammanläggningstiderna

Gällande rätt

Vad till en början angår sammanläggningsreglerna enligt AGF kan enligt

dessa sammanläggning ifrågakomma såväl då det till beskattning aktuella

förvärvet är en arvslott (testamentslott)1 som då det är en gåva. I samman
1

I det följande användes orden arvslott, arvlåtare och arvinge såsom avseende jämväl respektive

testamentslott, testator och testamentstagare.

s. 67 Kontrollera mot PDF

67

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år 1958

läggningshänseende är vidare att skilja mellan de fall, då skattskyldigheten

för det aktuella förvärvet inträtt senast vid arvlåtarens eller givarens död

(s. k. omedelbara förvärv), och de fall då skattskyldigheten för det aktuella

förvärvet inträtt senare (s. k. framskjutna förvärv). För samtliga slag av

förvärv gäller i princip att sammanläggning kan ifrågakomma endast med

avseende å vad arvinge eller gåvotagare förvärvat från en och samma person.

I fråga om omedelbara förvärv gäller en 4-årig sammanläggningstid; arvslott

skall således sammanläggas med tidigare gåva, för vilken skattskyldighet

inträtt inom 4 år före arvlåtarens död, och gåva skall sammanläggas med

tidigare gåva om skattskyldigheten inträtt under de senaste 4 åren före inträdet

av skattskyldigheten för den aktuella gåvan. Uppgår arvslott eller gåva

icke till skattepliktigt belopp, skall hänsyn tagas till den tid, då skattskyldighet

skulle ha inträtt därest beloppet varit skattepliktigt.

Beträffande framskjutna förvärv gäller på motsvarande sätt en 10-årig

sammanläggningstid, dock med begränsning till 4 år före dödsfallet. Att

märka är emellertid att vid beskattning av framskjutna förvärv, till skillnad

från omedelbara förvärv, de i sammanläggningen ingående tidigare förvärven

kan utgöras även av arvslotter och icke blott gåvor.

Skall sammanläggning äga rum, beräknas skatt å de i sammanläggningen

ingående förvärven såsom om de utgjort ett enda förvärv. Från den sålunda

beräknade skatten skall avdrag ske för den skatt som visas ha erlagts för

de tidigare förvärven; skatten å det aktuella förvärvet får dock därvid icke

bestämmas lägre än som skulle blivit fallet därest sammanläggning ej ägt

rum.

Vad härefter angår sammanläggningsreglerna enligt KvF avser dessa endast

sammanläggning av gåvor sinsemellan och är alltså tillämpliga allenast

vid bestämmandet av KG-skatt. Någon sammanläggning vid beräknandet

av K-skatt äger således icke rum mellan tidigare gåvor och kvarlåtenskapen.

Sammanläggningen enligt KvF av gåvor sinsemellan är icke såsom i fråga

om AGF begränsad till gåvotransaktioner mellan samma personer. I stället

gäller i princip att alla gåvor som givaren inom sammanläggningstiden

bortgivit till sina närmaste arvingar eller deras avkomlingar skall sammanläggas

sinsemellan, och på samma sätt skall alla gåvor till andra personer

sammanläggas sinsemellan. Sammanläggningstiden är i förra fallet 10 år

och i det senare 4 år.

Arvsskattesakkunniga

De sakkunniga framhåller till en början att det står klart att en längre

sammanläggningstid än 10 år icke gärna kan ifrågakomma såsom huvudregel.

Fn längre generell sammanläggningstid än 10 år skulle medföra att

den enskilde ålades skyldighet att »ihågkomma» tidigare gåvor utöver vad

som bör begäras av honom; någon bokföringsskyldighet härvidlag förelig
-

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

ger ju icke. Vidare är naturligt nog det allmännas möjligheter till kontroll

mindre ju mera avlägsna gåvorna ligger i tiden. Härtill kommer att statens

anspråk på A- och G-skatt preskriberas 10 år efter det skattskyldigheten in
Därest

man vill utöka den nuvarande generella sammanläggningstiden

utöver 4 år, anser de sakkunniga att en 10-årig sammanläggningstid är det

alternativ som ligger närmast till hands. För vissa fall finns ju redan en 10- årig sammanläggningstid enligt AGF, och en utökning av den generella sammanläggningstiden

till 10 år skulle medföra att en enda enhetlig sammanläggningstid

kommer att gälla enligt AGF. Vidare är ju avsikten med en utökning

av sammanläggningstiden enligt AGF främst att erhålla en motsvarighet

till de garantier mot skatteflyktsåtgärder som KG-beskattningen

innefattar och vid denna beskattning gäller såsom nämnts en 10-årig sammanläggningstid

i fråga om gåvor till givarens närmaste arvingar och deras

avkomlingar.

Arvsskattesakkunniga har låtit göra vissa beräkningar rörande hur införandet

i AGF av en generell sammanläggningstid om 10 år skulle verka vid

övergång till ett 1-skattesystem, dels för den enskilde skattskyldiges vidkommande

och dels för statens del (bet. s. 86). Av de sålunda gjorda beräkningarna

torde enligt de sakkunniga framgå att — såvitt gäller beskattningen

enligt AGF — en 10-årig sammanläggningstid skulle jämförelsevis

effektivt förhindra att staten tillskyndas förluster genom gåvotransaktioner.

Arvsskattesakkunniga anför vidare.

De skäl som ovan anförts mot en längre generell sammanläggningstid än

10 år — nämligen att den enskilde ålägges en mycket vittgående skyldighet

att »ihågkomma» tidigare gåvor samtidigt som det allmännas möjligheter

till kontroll härvidlag äro begränsade — göra sig givetvis i viss mån gällande

redan vid en 10-årig sammanläggningstid. Arvsskattesakkunniga ha därför

övervägt huruvida sammanläggning utöver den nuvarande 4-årstiden —

alltså i fråga om gåvor givna mellan 4 och 10 år före det aktuella förvärvet

— kunde begränsas till större gåvor, exempelvis sådana som under angivna

6 år överstigit sammanlagt 80 000 kronor. Det har därvid emellertid visat

sig att — särskilt när det senaste förvärvet är en gåva — en sådan begränsning

skulle få till resultat att en person, som har för avsikt att till annan

genom gåvor successivt under viss tid överföra ett större belopp, kan genom

att fördela gåvorna på visst sätt undvika en sammanläggning som med annan

fördelning blivit aktuell.

En möjlighet att — trots en viss begränsning av 10-årsregeln — förhindra

att en uppdelning av gåvorna får alltför stort inflytande på sammanläggningsfrågan,

vore att göra denna fråga beroende av huruvida summan av

det aktuella förvärvet och de tidigare förvärven överstiger visst belopp, t. ex.

80 000 kronor. Även en sådan regel synes emellertid vara behäftad med

nackdelar; är det senaste förvärvet större än 80 000 kronor, måste sammanläggning

ske även med jämförelsevis obetydliga förvärv inom 10-årsperioden.

En mera tillfredsställande lösning av det föreliggande problemet ha arvsskattesakkunniga

ansett vara att anknyta skattskyldigheten för gåva till

s. 69 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 145 år 1958 69

värdet av samtliga av gåvotagaren under ett kalenderår från samme givare

mottagna gåvor. Därest skattskyldighet för gåva inträder först då gåvorna

under ett och samma kalenderår överstiga tillhopa 2 000 kronors värde, skulle

från sammanläggning enligt 10-årsregeln kunna undantagas alla sådana

mindre gåvor som icke föranlett skattskyldighet, d. v. s. uppgått till högst

2 000 kronors värde per kalenderår. Med en angiven begränsning av sammanläggningsregeln

skulle vinnas, att endast sådana tidigare gåvor under

10-årsperioden behövde »ihågkommas» som redan blivit — eller i vart fall

skulle ha blivit, därest de rätteligen deklarerats — föremål för beskattning.

Härigenom skulle även beskattningsmyndigheternas möjligheter till kontroll

av att alla ifrågakommande tidigare gåvor medtagits vid sammanläggningen

avsevärt ökas.

Arvsskattesakkunniga förordar således — med angivna begränsning av

skattskyldigheten till gåvor som per kalenderår överstiger 2 000 kronors värde

— att vid övergång till ett 1-skattesystem den generella sammanläggningstiden

enligt AGF ökas från 4 år till 10 år. Den för beskattning av framskjutna

förvärv redan gällande 10-åriga sammanläggningstiden föreslås

bibehållen men utan nuvarande begränsning till 4 år före dödsfallet.

Arvsskattesakkunniga har även till övervägande upptagit frågan huruvida

för vissa fall en längre eller eventuellt obegränsad sammanläggningstid bör

föreskrivas. Därvid har de sakkunniga funnit att mera påtagligt behov av en

sådan längre sammanläggningstid gjort sig gällande endast med avseende

å sammanläggning av arvslotter med sådana tidigare gåvor, som skett genom

s. k. benefika reverser. För detta spörsmål redogöres i det följande.

Yttrandena

De sakkunnigas förslag till utvidgning av den generella sammanläggningstiden

till tio år och därmed sammanhängande ändringar har tillstyrkts

eller lämnats utan erinran av det övervägande antalet remissinstanser.

Stockholms rådhusrätt finner förslaget ändamålsenligt och rättvist samt

anför vidare.

Givet är att sammanläggningstidens utsträckande till tio år medför, att

åtskilliga gåvor som givits utan någon som helst tanke på att kringgå beskattningsreglerna

komma att drabbas av den skärpta beskattningen, men

detta torde vara en olägenhet som icke kan undvikas; risken för orättvisor

har dessutom i betydande grad undanröjts därigenom att, i motsats till nu

gällande regler, endast gåvor för vilka skattskyldighet inträtt kunna komma

i fråga vid sammanläggningen.

Länsstyrelsen i Stockholms län framhåller att en sammanläggningstid av

tio år ställer ökade krav på länsstyrelsernas övervakningsverksamhet. Härvid

kunde tänkas att ett centralregister upprättades för hela riket; detta

förefaller dock att vara en alltför vidlyftig apparat i förhållande till det antal

gåvor för vars kontroll det skulle inrättas.

Länsstyrelsen i Norrbottens län tillstyrker en förlängning av samman
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Kungl. Maj.ts proposition nr lb5 år 1958

läggningstiden till tio år men anser att det skattefria bottenbeloppet vid Gbeskattningen

bör liksom hittills bestämmas utan anknytning till kalenderåret.

En utvidgning av sammanläggningstiden men i mera begränsad omfattning

än arvsskattesakkunniga föreslagit förordas av riksräkenskapsverket,

Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges lantbruks förbund och Sveriges

advokatsamfund. Riksräkenskapsverket föreslår sålunda en sammanläggningstid

av fem år, riksförbundet och lantbruksförbundet anser att tiden

bör bestämmas till högst sex år. Advokatsamfundet tillstyrker en utökning

till tio år vid sammanläggning av gåvor sinsemellan men finner den nuvarande

4-årstiden väl avvägd när det gäller sammanläggning av arvslott med

gåva.

Såsom skäl för sin ståndpunkt anför riksräkenskapsverket att behovet av

en utökning av sammanläggningstiden för att förhindra skatteflykt icke

gör sig lika starkt gällande vid genomförande av de av arvsskattesakkunniga

föreslagna skattelättnaderna i klass I. Riksförbundet och lantbruksförbundet

uttalar att en utökning av sammanläggningstiden till tio år i vissa fall

medför en skatteskärpning, varjämte en ökad kontrolladministration nödvändiggöres.

Länsstyrelsen i Jämtlands län finner ej anledning föreligga att öka sammanläggningstiden

utöver fyra år. Länsstyrelsen åberopar att dess erfarenhet

av gåvoskatteärenden givit vid handen att gåvor med syfte att kringgå

dödsbobeskattningen är mycket sällsynta.

Även Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare avstyrker

att utvidgning av sammanläggningstiden sker.

Departementschefen

Såsom jag tidigare framhållit är det vid övergång till ett 1-skattesystem

nödvändigt att erhålla en motsvarighet inom AGF till den spärr mot skatteflykt

som den nuvarande kvarlåtenskapsskatten för gåva utgör. Arvsskattesakkunniga

har härvidlag föreslagit en utvidgning av den generella sammanläggningstiden

i AGF från fyra till tio år. Det har icke i något yttrande

gjorts gällande att någon mera tjänlig metod skulle finnas i förevarande

hänseende. Emellertid har i ett fåtal yttranden förordats ett bibehållande

av sammanläggningstiden vid fyra år eller en mera begränsad utvidgning

av tiden än arvsskattesakkunniga föreslagit. Vad därvid anförts har icke

givit mig anledning att frångå de sakkunnigas enhälliga, i det -stora flertalet

yttranden utan erinran lämnade förslag.

Jag förordar således en utvidgning av den generella sammanläggningstiden

i AGF och därmed sammanhängande ändringar i enlighet med arvsskattesakkunnigas

förslag.

s. 71 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

71

Sammanläggning av arvslott med tidigare gåva av s. k. benefik revers

Gällande rätt

Enligt 1914 års AGF inträdde skattskyldighet för gåva »vid tiden för gåvans

mottagande». För skattskyldighet förutsattes sålunda att gåvan blivit

fullbordad, d. v. s. att gåvoobjektet kommit i mottagarens besittning.

Genom 1941 års AGF utsträcktes emellertid tillämplighetsområdet för Gbeskattningen

så, att skattskyldighet i regel inträder ej endast då gåvan blivit

fullbordad utan även då en handling, som innefattar giltig utfästelse om

gåva av lös egendom (benefik revers), överlämnats till mottagaren. På grund

av denna utvidgning inträder sålunda G-skatteskyldighet, då en person i

gåvosyfte utfärdar ett skuldebrev och skuldebrevet kommit i mottagarens

besittning. Vid givarens död kommer från dödsboets behållning att avräknas

oguldet kapitalbelopp av benefika reverser, utfärdade under givarens livstid.

De skattelättnader i fråga om dödsbobeskattningen, som härigenom uppkommer,

kan vara betydande.

Arvsskattesakkunniga

De sakkunniga framhåller till en början att bland de olika metoder som

kommit till användning när det gällt att genom kapitalöverflyttning, främst

till bröstarvingar, uppnå opåkallade skattelättnader, synes utfärdandet av

benefika reverser ha tilldragit sig den största uppmärksamheten och framstått

såsom mest stötande. Detta torde bl. a. bero därpå att reversens utfärdande

för givaren vanligen icke innebär någon uppoffring av betydelse. I

gåvobrev till underåriga barn har merendels intagits sådana villkor att givaren

är skyddad i den situation som uppstår då gåvotagaren blir myndig och

själv bestämmer över sin egendom. Vanligtvis löper sålunda givaren icke

någon risk att i livstiden behöva utbetala reversens kapitalbelopp och ofta

torde det i praktiken även ligga i hans fria skön att avgöra om ränta skall

utgå eller ej. Därtill kommer att utfärdandet av benefikt skuldebrev enligt

1936 års lag angående vissa utfästelser om gåva är civilrättsligt giltigt oavsett

om utfärdaren vid skuldebrevets tillkomst har täckning för skuldebrevets

kapitalbelopp eller ej.

I det följande erinirar de sakkunniga om att redan 1945 års statsskatteberedning

uppmärksammade de olägenheter med avseende å dödsbobeskattningen

som gåvoutfästelses likställande med fullbordad gåva — efter tillkomsten

av 1941 års AGF — visat sig medföra. Beredningen fann därvid

anledning undersöka huruvida denna likställighet borde bibehållas i beskattningshänseende.

Med hänsyn bl. a. till de betänkliga konsekvenser som skulle

föranledas av att en och samma utfästelse blev föremål för olika behandling

i civilrättsligt och skatterättsligt avseende, ansåg sig beredningen dock

icke kunna framlägga något förslag till författningsändring såvitt nu är frå
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Kungl. Maj:ts proposition nr U5 år 1958

ga. I stället skulle KG-beskattningen vara strängare med avseende å gåvor

till bröstarvingar och därmed jämställda än i fråga om andra gåvor.

De sakkunniga nämner vidare att den senare diskussionen i ämnet företrädesvis

rört sig kring de benefika reversernas inverkan med avseende å inkomst-

och förmögenhetsbeskattningen och att förslag framlagts till författningsändringar

med syfte att förekomma att sådana reverser utnyttjas till

vinnande av opåkallade skattelättnader vid den årliga beskattningen. Vissa

avgöranden av regeringsrätten, varigenom ränta å benefikt skuldebrev, vilken

utgått till person i givarens hushåll eller till annans undervisning eller

uppfostran, icke är avdragsgill vid inkomsttaxeringen, torde ha motverkat

tillkomsten under senare tid av benefika barnreverser. Alltjämt kvarstår

dock det förhållandet att, genom utfärdandet av benefika reverser, betydande

skattelättnader kan vinnas bl. a. i fråga om dödsbobeskattningen.

Arvsskattesakkunniga anför vidare.

Såsom tidigare nämnts ligger det i sakens natur och bestyrkes även av

verkställd statistisk undersökning att de gåvor, som ske för att överföra kapital

i skatteundandragande syfte, huvudsakligen utgöras av gåvor till bröstarvingar

och därmed i arvsskattehänseende jämställda. Genom tillkomsten

av KvF med dess strängare beskattning av gåvor till sådana personer än

gåvor till andra tillskapades otvivelaktigt en viss spärr med avseende å utfärdandet

av benefika barnreverser. Vid övergång till ett på AGF vilande

1-skattesystem i fråga om dödsbo- och gåvobeskattningen kommer denna

spärr att bortfalla. Den av arvsskattesakkunniga ovan föreslagna utvidgningen

från 4 år till 10 år av den generella tiden för sammanläggning enligt

AGF av arvslott med tidigare gåvor verkar på liknande sätt men det kan

ifrågasättas om den i nu aktuella hänseende får lika stark prohibitiv effekt

som KG-beskattningen. Om exempelvis en fader till ett sitt barn överlämnar

ett benefikt skuldebrev, som förfaller till betalning vid faderns död, uppnås

den åsyftade skattelättnaden med avseende å dödsbobeskattningen därest

fadern lever mer än 10 år från skuldebrevets överlämnande. Och avlider han

tidigare blir följden i fråga om dödsbobeskattningen endast att den skatt

kommer att utgå som skulle blivit fallet därest skuldebrevet ej utfärdats.

Härtill kommer — i vart fall då barnet är vuxet — de lättnader som vinnas

med avseende å den årliga beskattningen. Häremot får självfallet vägas

den nackdel från de skattskyldigas synpunkt som ligger i ränteförlusten genom

att gåvan beskattas tidigare än som skulle skett, därest den i stället

ingått i barnets arvslott.

Arvsskattesakkunniga är — liksom 1945 års statsskatteberedning — av

den uppfattningen att det, såvitt gäller beskattningen enligt AGF'', skulle vara

mindre lämpligt att en och samma utfästelse blir föremål för olika behandling

i civilrättsligt och i skatterättsligt hänseende. De sakkunniga har

därför icke velat förorda någon författningsändring med sådant syfte.

En framkomlig väg att förhindra att benefika reverser utnyttjas för att

vinna opåkallad lättnad vid dödsbobeskattningen har arvsskattesakkunniga

i stället funnit vara att sammanläggning i princip skall, utan begränsning

till 10 år före dödsfallet, äga rum av arvslott med sådan tidigare gåva

som bestått i överlämnandet av benefik revers, i den mån gåvan icke fullbordats

före dödsfallet. Genom en sådan principiell lösning av det förelig
-

s. 73 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A5 år 1958

73

gande problemet skulle den nuvarande från olika synpunkter önskvärda

likställigheten mellan gåvoutfästelses civilrättsliga och skatterättsliga behandling

bibehållas samtidigt som några lättnader med avseende å beskattningen

enligt AGF icke skulle kunna vinnas genom gåvor av benefika reverser

till givarens arvingar. Snarare skulle viss skatteökning kunna sägas

uppkomma därigenom att gåvotagaren måste redan i samband med reversens

mottagande såsom gåvoskatt erlägga viss del av den arvsskatt som eljest

skolat utgå först vid givarens död.

Arvsskattesakkunniga framhåller slutligen, att den tilltänkta beskattningsregeln

i fråga om benefika reverser icke synes kräva någon extra kontroll

från beskattningsmyndigheternas sida. Då gåvogivaren avlider, skall

nämligen reversens oguldna kapitalbelopp och gåvotagarens namn antecknas

i bouppteckningen efter den avlidne.

Yttrandena

De sakkunnigas förslag om obegränsad sammanläggningstid i fråga om

benefika reverser har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i praktiskt taget

samtliga yttranden.

Stockholms rådhusrätt finner sålunda förslaget ändamålsenligt och rättvist.

Enligt länsstyrelsen i Jämtlands län synes förslaget trots den exceptionellt

långt gående fiskaliska innebörden väl värt att genomföras. Länsstyrelsen

anför dock att bestämmelsen i viss omfattning kan komma att bli illusorisk

och detta särskilt i fråga om gåvor som har en medvetet illojal karaktär.

Bestämmelsen torde nämligen såtillvida lämna utrymme för skatteflykt att

intet hindrar att genom benefikt skuldebrev utfäst gåva fullbordas efter

10-årsperiodens utgång men före givarens frånfälle, varigenom sammanläggning

icke skulle komma till stånd.

Länsstyrelsen i Malmöhus län anför.

Länsstyrelsen är väl medveten om att benefika barnreverser åtminstone

tidigare i ej obetydlig omfattning använts i skatteflyktssyfte. Härmed torde

dock ej så ofta åsyftats att vinna lättnad i arvsbeskattningen, utan snarare

har avsikten varit att erhålla avdrag för räntor vid inkomsttaxeringen. Med

hänsyn till numera föreliggande avgörande i regeringsrätten, enligt vilket

ränta å sådan revers ej är avdragsgill då utbetalningen sker till person i

givarens hushåll, torde intresset av att utfärda benefika reverser avsevärt

nedgå. Länsstyrelsen ifrågasätter därför, varvid även kontrollsvårigheterna

beaktats, huruvida tillräcklig anledning föreligger för obegränsad sammanläggningstid

beträffande dessa reverser.

Sveriges advokatsamfund uttalar att någon principiell anledning att behandla

gåvor bestående av benefika reverser på annat sätt än andra gåvor

icke föreligger. De giltiga benefika reverserna innebär alltid en ekonomisk

uppoffring för givaren. Att denna ekonomiska uppoffring även bör medföra

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

minskade skatter är ej mer än rimligt. Därest viss särbestämmelse anses

erforderlig, är en förlängning av sammanläggningstiden till tio år tillräcklig
Även

Sveriges köpmannaförbund och Skånes handelskammare avstyrker

förslaget.

Departementschefen

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att enbart en utvidgning av

den generella sammanläggningstiden till tio år icke skulle få åsyftad verkan

när det gäller att förhindra att sådana gåvor, som består i överlämnande

av benefika reverser, utnyttjas för att erhålla opåkallade skattelättnader vid

dödsbobeskattningen. Särskilda bestämmelser är således erforderliga härvidlag.

Dessa bör ges en så enkel utformning som möjligt med beaktande

av att tillgängliga kontrollmöjligheter tillvaratages. Såsom de sakkunniga

uttalat torde det därvid vara mindre lämpligt att reverserna behandlas olika

i skatterättsligt och civilrättsligt hänseende. Den av de sakkunniga förordade

obegränsade sammanläggningstiden i fråga om benefika reverser, som icke

infriats före dödsfallet, synes mig därför vara en ändamålsenlig lösning av

förevarande spörsmål. I och för sig kan det visserligen ifrågasättas huruvida

icke en obegränsad sammanläggningstid borde gälla även då sådan revers

inlösts kortare tid före dödsfallet. Då en dylik bestämmelse emellertid icke

skulle erbjuda tillräckliga kontrollmöjligheter, finner jag den av de sakkunniga

föreslagna regeln vara att föredraga.

Jag tillstyrker således de sakkunnigas förslag i fråga om benefika reverser.

Skatteplikts gränsen vid gåvobeskattningen

Gällande rätt

Enligt 1914 års AGF, som ju innehöll våra första moderna gåvobeskattningsbestämmelser,

förelåg skattefrihet för gåva vars värde icke översteg

3 000 kronor. Denna skattepliktsgräns överfördes oförändrad till 1941 års

AGF och har icke heller därefter ändrats. Däremot har den generella tiden

för sammanläggning av gåvor sinsemellan, som enligt 1914 års AGF ursprungligen

var två år — liksom tiden för sammanläggning av arvslott och

tidigare gåva — genom författningsändring år 1934 förlängts till fyra år,

vilken sistnämnda sammanläggningstid alltjämt är gällande.

Bottenbeloppet å 3 000 kronor har, som tidigare nämnts, karaktären av

gränsbelopp, icke grundavdrag.

Arvsskattesakkunniga

De sakkunniga erinrar till en början om sitt vid behandlingen av A-beskattningen

gjorda uttalande, att anledning icke synes föreligga att omvandla

de nuvarande gränsbeloppen i AGF till grundavdrag. Utgångspunkten

s. 75 Kontrollera mot PDF

75

Kungl. Maj:ts proposition nr lå5 år 1958

för de sakkunniga vid bestämmandet av det skattefria bottenbeloppet i fråga

om G-beskattningen har således varit, att detsamma alltjämt skall ha gränsbelopps

karaktär.

Vidare anser de sakkunniga att — i den mån förändringarna i penningvärdet

bör beaktas vid bestämmandet av bottenbeloppet — utgångspunkten

bör vara år 1941, icke år 1914. Emellertid synes en omräkning av gränsbeloppet

med hänsyn till penningvärdesförändringarna icke böra ske utan att

jämväl beaktas tiden för sammanläggning av gåvor sinsemellan. Enligt 1914

års AGF var såsom nämnts denna tid ursprungligen två år men förlängdes

genom författningsändring år 1934 till nu gällande fyra år. Genomsnittligt

per år förelåg sålunda tidigare skattefrihet för gåvor upp till 1 500 kronors

värde, medan motsvarande skattefrihet efter 1934 års författningsändring är

begränsad till 750 kronor.

En omräkning enbart med hänsyn till levnadskostnadsindex av den sålunda

föreliggande årliga skattefriheten för gåvor skulle enligt de sakkunniga

giva till resultat att skattepliktsgränsen för gåvor under ett år numera borde

vara 1 310 kronor om år 1941 tages till utgångspunkt. Med den av arvsskattesakkunniga

tidigare föreslagna 10-åriga sammmanläggningstiden skulle

detta, vid jämn fördelning av gåvorna på respektive år, innebära en skattepliktsgräns

vid gåvobeskattningen av drygt 13 000 kronor. Såsom arvsskattesakkunniga

redan framhållit vid behandlingen av bottenbeloppen i fråga

om arvslottsbeskattningen bör emellertid förändringarna i penningvärdet

icke i och för sig vara avgörande för bestämmandet av storleken utav de

blivande bottenbeloppen i AGF.

Såsom tidigare nämnts har arvsskattesakkunniga funnit att den av de

sakkunniga föreslagna förlängningen av den generella sammanläggningstiden

enligt AGF från fyra till tio år skulle bli från tillämpnings- och kontrollsynpunkt

mindre tillfredsställande, därest varje — om än ringa — gåva

under en så jämförelsevis lång sammanläggningsperiod som tio år skulle

i princip tagas i beaktande. En lösning av detta problem har arvsskattesakkunniga

därför ansett vara att anknyta skattskyldigheten för gåva till värdet

av samtliga av gåvotagaren under ett kalenderår från samme givare mottagna

gåvor. Därmed skulle från sammanläggning enligt 10-årsregeln kunna

undantagas alla sådana mindre gåvor som icke föranlett skattskyldighet,

d. v. s. per kalenderår sammanlagt icke överstigit det skattefria gränsbeloppet.

Arvsskattesakkunniga anför vidare.

Enligt nu gällande bestämmelser kan en person giva annan gåvor till ett

sammanlagt värde av 3 000 kronor under loppet av fyra år utan att G-skatteskyldighet

inträder för gåvotagaren. Genom en och samma gåva kan således

skattefritt överföras ett värde av 3 000 kronor, därest andra gåvor mellan

samma personer icke ägt rum inom de senast förflutna fyra åren. Ofta är ju

för övrigt en gåva av angiven storleksordning en »engångsföreteelse», varför

sammanläggning med andra gåvor överhuvudtaget ej blir aktuell.

Vid övergång till den av arvsskattesakkunniga tilltänkta ordningen, att

skattepliktsgränsen vid G-beskattningen skall anknytas till värdet av de av

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Kungl. Maj:ts proposition nr 745 år t958

gåvotagaren från samme givare under ett kalenderår mottagna gåvorna,

torde det visserligen icke kunna komma i fråga att sätta den årliga skattefriheten

så högt som till 3 000 kronor. Med hänsyn till »engångsgåvorna»,

särskilt sådana som på grund av sin beskaffenhet icke kunna uppdelas i

flera gåvor under olika kalenderår, synes emellertid skattepliktsgränsen

icke böra sättas sa lagt att givandet av dylika i och för sig ofta mycke,t

befogade gåvor direkt försvåras. Redan med hänsyn härtill bör det icke

ifrågakomma att bestämma skattepliktsgränsen under det belopp, 1 310

kronor, vartill ett beaktande enbart av penningvärdesförändringen sedan år

1941 föranleder.

Vid övervägande av ovan anförda synpunkter ha arvsskattesakkunniga

funnit att skattepliktsgränsen lämpligen bör fastställas till 2 000 kronor.

Arvsskattesakkunniga föreslår följaktligen att den nu gällande skattefriheten

för gåvor, vilkas värde under en 4-årsperiod icke överstigit 3 000 kronor,

ändras till att avse gåvor om sammanlagt högst 2 000 kronor under

ett kalenderår.

Yttrandena

De sakkunnigas förslag rörande storleken av det skattefria bottenbeloppet

vid gåvobeskattningen och beloppets anknytande till kalenderåret har

tillstyrkts eller lämnats utan erinran i praktiskt taget samtliga yttranden.

Länsstyrelsen i Södermanlands län anser det emellertid icke riktigt att

ställa gåvor upp till 2 000 kronor under ett och samma år helt utanför gåvobeskattning.

Möjligheten att under en följd av år bortgiva 2 000 kronor om

året till barn skulle säkerligen inbjuda till förmögenhetsöverflyttningar i

skattereducerande syfte.

Vidare finner länsstyrelsen i Norrbottens län det mindre tillfredsställande

att enligt de sakkunnigas förslag 20 000 kronor kan bortges skattefritt om

de fördelas på tio årliga lika stora gåvor men icke om beloppet delas på

fem lika gåvor under en tioårsperiod. Länsstyrelsen vill därför, som tidigare

nämnts, förorda att nu gällande principer i förevarande hänseenden

bibehålies — dock att sammanläggningstiden förlänges till tio år — och att

gränsen för skattefrihet höjes med hänsyn till penningvärdesförändringar

och dylikt.

Såsom tidigare nämnts i samband med dödsbobeskattningen har ett antal

remissinstanser förordat att bottenbeloppen i AGF genomgående skall utformas

såsom grundavdrag.

Departementschefen

Jag delar arvsskattesakkunnigas uppfattning att bottenbeloppet vid gåvobeskattningen

alltjämt bör vara utformat såsom gränsbelopp.

De sakkunnigas förslag angående bottenbeloppets anknytande till kalenderåret

finner jag innebära så påtagliga fördelar i förhållande till nu gällande

ordning att det bör genomföras. Med anledning av vad länsstyrelsen

i Norrbottens län i sitt yttrande anfört om att en större gåva kan bli skatte
-

s. 77 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

77

fri om den uppdelas på olika år vill jag endast erinra om att liknande situationer

kan uppkomma också med nuvarande bestämmelser.

Även i fråga om bottenbeloppets storlek finner jag de sakkunnigas förslag

väl avvägt.

Jag förordar således att bestämmelserna rörande skattepliktsgränsen vid

gåvobeskattningen utformas i enlighet med vad de sakkunniga föreslagit.

Gåva till annans undervisning eller uppfostran

Gällande rätt m. m.

Enligt 39 § b) AGF åtnjutes skattefrihet för vad någon erhållit såsom bidrag

till undervisning eller uppfostran.

Den nu ifrågavarande skattefrihetsbestämmelsen förefanns även i 1914

års AGF — den hade för övrigt redan år 1911 influtit i 1908 års StplF —- och överfördes oförändrad till 1941 års AGF.

Grunden för skattefriheten för bidrag till undervisning eller uppfostran

torde vara att det ändamål, som tillgodoses genom bidraget, kan sägas vara

av allmän natur och nära besläktat med det, som skattefriheten för undervisningsverk

och stipendiefonder avser att tjäna. Bestämmelsen om skattefrihet

har icke försetts med någon direkt begränsning vare sig i fråga om

gåvotagarens ålder eller gåvobeloppets storlek. Ehuru någon gräns icke satts

med hänsyn till gåvans storlek, måste en sådan dock anses ligga i själva

ändamålsbestämningen, så att om gåvan överstiger det belopp, som kan bedömas

erforderligt för ändamålet, skatt skall utgå för överskjutande belopp.

Skattefriheten för bidrag till annans undervisning eller uppfostran gäller

oavsett om bidragen utgår som engångsbelopp eller i form av periodiska understöd.

Emellertid upptages i 39 § b) AGF jämväl en generell bestämmelse

om skattefrihet för periodiskt understöd; grunden för skattefriheten är

bidragens karaktär av understöd till gåvotagare, som kan sägas vara i

behov därav. Befrielse från G-skatt för dylika understöd föreligger oavsett

om gåvogivaren äger i inkomstskattehänseende åtnjuta avdrag för understödet

eller icke. För fullständighetens skull må vidare nämnas, att befrielse

från G-skatt även föreligger för sådan med periodiskt understöd »jämförlig

periodisk betalning, vilken enligt gällande författningar angående

skatt å inkomst skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst». — I

den mån bidrag till annans undervisning eller uppfostran utgår såsom periodiskt

understöd föreligger alltså skattefrihet för bidraget jämväl enligt

nyss berörda stadgande om periodiskt understöd.

Frågan om skattefriheten för bidrag till annans undervisning eller uppfostran

har behandlats av 1945 års statsskatteberedning i dess betänkande

angående bl. a. kvarlåtenskapsskatten (SOU 1946: 79) och 1944 års allmänna

skattekommitté i dess betänkande del IV angående beskattningen av pe
-

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

riodiskt understöd m. in. (SOU 1950:21). De förslag till begränsning av

skattefriheten, som därvid framlagts, har icke föranlett någon lagstiftningsåtgärd.

Statsskatteberedningen fann att det kunde ifrågasättas huruvida den generella

föreskriften om skattefrihet var sakligt riktig och om skattefrihet

verkligen var befogad i andra fall än då gåvotagaren genom gåvan bereddes

möjlighet till uppfostran eller utbildning, som han eljest icke skulle ha åtnjutit.

Efter övervägande av olika synpunkter på ämnet uttalade beredningen

att behov förelåg av en överarbetning av gällande gåvobeskattningsbestämmelser

men att denna lämpligast borde verkställas i annat sammanhang.

En ledamot av beredningen ansåg emellertid att författningsändring

borde ske snarast möjligt och skattefriheten därvid begränsas till gåvor, där

omständigheterna var sådana att gåvotagaren genom bidraget kunde anses

ha tillförsäkrats en förmån som han eljest icke skulle ha åtnjutit.

En sådan författningsändring förordades även av 1944 års allmänna skattekommitté.

Gränsen mellan skattefrihet och skatteplikt för gåva av angivet

slag borde enligt kommittén dragas så att endast gåvor, som verkligen syftade

till att ge mottagaren möjlighet till undervisning och uppfostran, blev

skattefria. Kommittén anförde vidare.

Att fastställa vissa schablonmässiga regler för denna gränsdragning, anknytande

exempelvis till beloppets storlek eller mottagarens ålder, låter sig

enligt kommitténs mening icke göra. En diskretionär prövning i det särskilda

fallet är tvärtom både nödvändig och önskvärd. Vid en dylik prövning

blir det ofrånkomligt att taga hänsyn till om det utgivna beloppet såväl med

hänsyn till beloppets storlek, mottagarens ålder och ekonomiska förhållanden

som de omständigheter under vilka utbetalningen sker, verkligen kan

antagas utgå för uppgivet ändamål. Om mottagaren har egen förmögenhet,

som kan anses täcka utgifterna för hans undervisning och uppfostran föreligger

icke skäl för skattefrihet. Mera tveksamt kan måhända vara då mottagaren

icke har egen förmögenhet men föräldrarna äro i så god ekonomisk

ställning att barnet normalt kan räkna med att få sådan uppfostran och undervisning,

som gåvan avser att bekosta. Kommittén finner för sin del

vanskligt att i sistnämnda fall uppställa absolut hinder för skattefrihet, utan

anser sig böra inskränka sig till att rekommendera en särskilt noggrann

prövning i dylika fall. Det allmänt förekommande sättet att lämna barnet

en revers såsom gåva anser kommittén icke böra godtagas i nu förevarande

avseende. Enbart den omständigheten att gåvan gives i denna form utgör

enligt kommitténs mening anledning till att antaga, att syftet med gåvan

icke varit att bekosta mottagarens undervisning eller uppfostran.

Arvsska »osakkunniga

Efter en redogörelse för gällande lagstiftning och dess tillämpning samt

de tidigare förslagen att begränsa gåvoskattefriheten på förevarande område

(bet. s. 111—116) anför arvsskattesakkunniga.

Det övervägande antalet gåvor av nu angivet slag torde ske till givarens

barn, ofta i direkt anslutning till barnets födelse eller under dess första

uppväxtår. Vid gåva på detta tidiga stadium av barnets liv har beskattningsmyndigheten

små möjligheter att bedöma i vilken utsträckning gåvan

s. 79 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

79

kommer att tagas i anspråk för angivet ändamål och tillämpningen av

skattefrihetsbestäinmelsen måste därför ske efter jämförelsevis schablonmässiga

normer. Icke sällan lär det förekomma att gåvan — särskilt om den

utgjorts av en benefik revers eller av aktier i familjebolag — finnes i behåll

hos mottagaren även sedan dennes uppfostran och utbildning är avslutad.

I sådana fall torde nästan undantagslöst gåvan ha tillkommit enbart

i syfte att vinna skattelättnader.

I likhet med 1945 års statsskatteberedning finner arvsskattesakkunniga

att det kan ifrågasättas, huruvida den generella föreskriften om skattefrihet

för bidrag till annans undervisning eller uppfostran är sakligt riktig

och om skattefrihet verkligen är befogad i andra fall än då gåvotagaren

genom gåvan beredes möjlighet till uppfostran eller utbildning som han

eljest icke skulle ha åtnjutit. Även i övrigt ansluter sig de sakkunniga till

de synpunkter statsskatteberedningen i detta hänseende anfört. I motsats

till beredningen har emellertid de sakkunniga funnit att en omarbetning

av skattefrihetsbestäinmelsen bör ske utan att genomförandet av annan

därmed sammanhängande lagstiftning avvaktas. En sådan omarbetning

synes lämpligen kunna ske i enlighet med de synpunkter 1944 års allmänna

skattekommitté anfört och på sätt kommittén föreslagit. Arvsskattesakkunniga

föreslår därför, att nu gällande generella gåvoskattefrihet

för bidrag till någons undervisning eller uppfostran ändras till att avse

»gåva, som utgör bidrag till gåvotagarens undervisning eller uppfostran,

då omständigheterna äro sådana, att gåvotagaren genom bidraget kan anses

hava tillförsäkrats en förmån, som han eljest icke skulle hava åtnjutit».

Den föreslagna tilläggsbestämmelsen anknyter enligt de sakkunniga självfallet

endast till stadgandet om skattefrihet för bidrag till annans undervisning

eller uppfostran. Det generella stadgandet om skattefrihet för periodiskt

understöd beröres sålunda icke av tillägget.

De sakkunniga säger sig vara medvetna om, att med en regel av angiven

innebörd vissa svårbedömbara gränsfall kan uppkomma. Dessa svårigheter

bör å andra sidan icke överdrivas. Det nu vanligast förekommande

fallet eller att föräldrar lämnar ett engångsbelopp till sitt minderåriga barn

för barnets undervisning eller uppfostran blir enligt de sakkunniga i regel

att bedöma som en skattepliktig gåva. Detsamma gäller en gåva från fareller

morföräldrar till barnbarn, därest någondera av barnbarnets föräldrar

befinner sig i den ekonomiska ställningen, att barnbarnet måste antagas —

även utan gåvan — få den undervisning eller uppfostran, vartill gåvan uppges

skola användas. Om föräldrar däremot årligen lämnar sitt å annan ort

studerande barn kontanta bidrag till kostnaderna för barnets uppehälle

och studier, blir dessa bidrag i regel att bedöma såsom periodiskt understöd

och redan av denna grund fria från gåvoskatt.

Arvsskattesakkunnigas förslag är icke enhälligt. Ledamöterna Nilsson och

Olsson har i gemensam reservation (bet. s. 238—239) förordat att nu

gällande skattefrihet skall bibehållas. Reservanterna anser att någon ändring

i hittillsvarande bestämmelser icke är påkallad, i varje fall så länge frågan

s. 80 Kontrollera mot PDF

80

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

om rätt till avdrag för periodiskt understöd till någons undervisning eller

uppfostran icke nått en positiv lösning. Vidare finner de att innebörden av

den föreslagna ändringen icke klart framgår av författningstexten, överhuvudtaget

torde det enligt reservanterna icke kunna undvikas att förslaget

kommer att inbjuda till tolkningstvister.

Yttrandena

De sakkunnigas förslag har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i flertalet

yttranden.

Sålunda anför länsstyrelsen i Kronobergs län.

Länsstyrelsen finner att den föreslagna ändringen i bestämmelsen angående

beskattning av gåvor såsom bidrag till annans undervisning eller uppfostran

skapar bättre förhållanden än den nu gällande. Det kan sålunda

icke anses vara riktigt, att föräldrar såsom nu är fallet skattefritt ha möjlighet

att överföra gåvor utan att någon kontroll finnes av att gåvorna användas

för det uppgivna ändamålet. Gällande bestämmelser och praxis inbjuder

onekligen till missbruk. I flera fall av dessa gåvor kan förmodas

att fråga varit om ren förmögenhetsöverflyttning. Den av de sakkunniga

föreslagna bestämmelsen avsedd att förhindra skatteflykt vid hithörande

slag av gåvor får därför anses önskvärd, även om dess formulering säkerligen

kommer att medföra stora tolkningssvårigheter för beskattningsmyndigheterna.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att författningsändringen helt säkert

kommer att verka återhållande på tendensen att genom gåvor överflytta

kapital och länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län — som säger sig

ha förmärkt en tendens till missbruk av gåvoskattefriheten —- finner det

välmotiverat att införa restriktiva bestämmelser. Dessa båda liksom flera

andra länsstyrelser, som i princip anslutit sig till förslaget, uttalar dock att

den föreslagna bestämmelsen kan ge anledning till tolkningssvårigheter och

ojämnheter vid tillämpningen. Det framhålles därvid såsom önskvärt att

den föreslagna författningstexten förtydligas eller att vägledande anvisningar

och exempel lämnas i propositionen. Länsstyrelsen i Värmlands län

omtalar att exempelvis gåvor av fastigheter såsom bidrag till annans undervisning

eller uppfostran blivit ofta förekommande inom länet men att

länsstyrelsen i de flesta fallen icke ansett sig böra medgiva skattebefrielse

vare sig helt eller delvis.

De sakkunnigas förslag har emellertid avstyrkts i en del yttranden. Rådhusrätten

i Malmö, Föreningarna Sveriges häradshövdingar och Sveriges

stadsdomare, Sveriges akademikers centralorganisation, näringslivets skattedelegation

och Skånes handelskammare har därvid anslutit sig till den motivering

reservanterna inom arvsskattesakkunniga framfört.

Även i övriga avstyrkande yttranden har huvudsakligen åberopats de

tolkningssvårigheter som anses bli följden vid ett genomförande av förslaget.

Sålunda anför Svenska livförsäkringsbolags förening — som också förklarat

sig instämma i reservationen — bl. a. följande.

s. 81 Kontrollera mot PDF

81

Kungl. Maj.ts proposition nr 1i5 år 1958

Man kan vid gåva av här avsett slag till minderårigt barn, särskilt om

barnet är nyfött eller endast några år gammalt och om det icke har egen

förmögenhet, i regel över huvud taget icke bedöma, huruvida gåvan innebär

en förmån som barnet eljest icke skulle ha åtnjutit eller ej. Det kan

nämligen väl tänkas, att föräldrarna vid tidpunkten för gåvans bortgivande

äro i en sådan ekonomisk ställning, att de, oavsett gåvan, skulle kunna bekosta

barnets undervisning och uppfostran — i vilket fall alltså gåvan icke

medför någon förmån för barnet som det annars icke skulle åtnjutit —

men att föräldrarnas ekonomiska situation senare försämras, så att de

icke ha råd att bekosta exempelvis högre studier för barnet. I den senare

situationen innebär gåvan en förmån, som barnet annars skulle gått miste

om. Vid tidpunkten för bortgivandet vet man icke — särskilt när det gäller

rörelseidkare, jordbrukare och fria företagare över huvud taget •— hur

deras ekonomiska situation kommer att te sig vid den tid, då barnet skall

bekostas utbildning, och det måste därför vara principiellt felaktigt att,

som de sakkunniga synas göra, a priori förutsätta att gåvan innebär en

förmån som barnet skulle få under alla förhållanden. Just denna osäkerhet

om de framtida möjligheterna att bekosta barnens utbildning har föranlett

åtskilliga föräldrar att genom gåva av engångsbetald försäkring, som utfaller

i rater från viss barnets ålder, säkerställa möjligheten att giva barnet en

god utbildning. En sådan gåva synes vara lovvärd och innebär samtidigt

ett samhällsnyttigt sparande, som bör underlättas.

Liknande synpunkter har framförts även av länsstyrelsen i Jönköpings

län, Sveriges lantbruksförbund och Sveriges advokatsamfund. Advokatsamfundet

uttalar vidare, att det teoretiska underlaget för den föreslagna ändringen

är mycket svagt, och anför härutinnan följande.

Den tankegång som ligger bakom förslaget är, att om någon är lagligen

skyldig att bekosta annans undervisning eller uppfostran, så utgör den

lämnade gåvan närmast en gåva till den underhållsskyldige. Man bygger

på en uppfattning att underhållsskyldigheten är något primärt och att varje

handling, som medför en lindring eller ett bortfall av underhållsskyldigheten,

innefattar en gåva gentemot den underhållsskyldige. Emellertid är

underhållsskyldigheten sekundär i så måtto att den alltid är beroende av

att den som kan göra anspråk på underhåll ej har egna tillgångar. Den

underhållsskyldighet som åvilar föräldrar gentemot deras barn är principiellt

ej av annan natur än den som åvilar det allmänna gentemot behövande,

då ej annan underhållsskyldig finnes. Tillförande av tillgångar till

den behövande kan icke i någotdera fallet anses innefatta en gåva gentemot

den underhållsskyldige, även om denne faktiskt har en fördel härav.

Svenska livförsäkringsbolags förening framhåller — liksom också Sveriges

köpmannaförbund — att gåvoskattefriheten redan begränsats i rättspraxis.

Föreningen anför i anslutning härtill följande.

Då gåvorna genom skattepraxis äro begränsade, torde någon större statsfinansiell

olägenhet icke föreligga att bibehålla nuvarande bestämmelser,

eller i vart fall att endast införa den ändringen, att skattefrihet icke skall

föreligga därest barnet har egen förmögenhet, tillräcklig alt säkerställa dess

uppfostran och utbildning. Dessutom gäller det ju här i regel en gåva från

föräldrar till barn, alltså till det parentel, som de sakkunniga i övrigt velat

gynna.

G Iiihany till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 14.5

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Kungi. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Departementschefen

Arvsskattesakkunniga har föreslagit att nu gällande gåvoskattefrihet för

bidrag till annans undervisning eller uppfostran skall begränsas till sådana

fall, då gåvotagaren genom bidraget kan anses ha tillförsäkrats en

förmån som han eljest icke skulle ha åtnjutit.

Förslaget har avstyrkts av två reservanter inom de sakkunniga samt i några

remissyttranden. Därvid har i huvudsak gjorts gällande dels att någon

ändring av nuvarande bestämmelse ej borde ske, så länge frågan om av

dragsrätt vid inkomsttaxeringen för periodiskt understöd för angivet ändamål

icke slutligt lösts, och dels att ett genomförande av förslaget skulle

medföra betydande tillämpningssvårigheter. I sistnämnda hänseende har

även framhållits som önskvärt att vid en begränsning av nu gällande skattefrihet

författningstexten måtte få en tydligare utformning än enligt de

sakkunnigas förslag eller att i vart fall vägledande anvisningar och exempel

måtte lämnas.

Jag vill till en början uttala att frågan om avdragsrätt vid inkomsttaxeringen

för periodiskt understöd till annans undervisning eller uppfostran

enligt min mening icke har ett sådant samband med spörsmålet om eventuell

begränsning av gåvoskattefriheten för bidrag till dylika ändamål att

ett ställningstagande i det sistnämnda spörsmålet icke skulle kunna ske nu.

Såsom framgår redan av vad de sakkunniga anfört gäller detta spörsmål

icke om det angivna ändamålet skall få utgöra grund för skattefrihet, utan

hur bestämmelserna om skattefrihet lämpligen skall utformas för att de

ej skall gå utöver sitt syfte.

Uppenbart är att nu ifrågavarande skattefrihet kan utnyttjas för att verkställa

kapitalöverflyttningar i skatteundandragande syfte. Den begränsning

av skattefriheten, som genomförts i praxis, har väsentligen tagit sikte på att

förhindra att gåvornas storlek överstiger vad som kan antagas åtgå för det

angivna ändamålet. Bortsett från det fall att gåvotagaren har egna tillgångar,

torde praxis endast i förhållandevis ringa utsträckning beakta frågan

huruvida gåvotagaren kan -— gåvan förutan -—- antagas komma i åtnjutande

av den undervisning eller uppfostran som gåvan uppges skola tillgodose.

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att en ändring bör ske av

förevarande skattefrihetsbestämmelse. Bestämmelsen bör utformas så att

den i görlig mån förhindrar att gåvor kan ges under sken av att tjäna annans

undervisning eller uppfostran och därmed bli skattefria för att sedan

icke tagas i anspråk för det uppgivna syftet. De sakkunnigas förslag har

utformats med denna målsättning.

De sakkunniga har sagt sig vara medvetna om, att med en regel av angiven

innebörd vissa svårbedömbara gränsfall kan uppkomma. Å andra

sidan bör, såsom de sakkunniga också framhållit, dessa svårigheter icke

överdrivas. Det nu vanligast förekommande fallet eller att föräldrar lämnar

ett engångsbelopp till sitt minderåriga barn för barnets undervisning eller

s. 83 Kontrollera mot PDF

83

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

uppfostran blir enligt de sakkunniga i regel att bedöma som en skattepliktig

gåva. Detsamma gäller en gåva från far- eller morföräldrar till barnbarn,

därest någondera av barnbarnets föräldrar befinner sig i den ekonomiska

ställningen, att barnbarnet måste antagas — även utan gåvan —

få den undervisning eller uppfostran, vartill gåvan uppges skola användas.

Jag delar den uppfattning som de sakkunniga sålunda framfört rörande

tillämpningen av den föreslagna bestämmelsen. Innebörden av bestämmelsen

får nämligen främst anses vara att gåvotagarens föräldrars ekonomiska

ställning införes som ett moment vid bedömandet av om skattefrihet föreligger.

Flertalet av de gåvor, varom nu är fråga, torde ges till barn, vars

föräldrar är ekonomiskt välsituerade, antingen av föräldrarna själva eller

av andra nära anförvanter. Redan med hänsyn härtill kan antalet av de

gåvor, där skattefrihet överhuvudtaget kan ifrågakomma, väntas betydligt

nedgå efter ett genomförande av den föreslagna bestämmelsen. Bestämmelsen

synes sålunda vara ägnad att minska och icke öka tillämpningssvå-- righeterna.

I vissa remissyttranden har gjorts gällande att — när gåva av här avsettslag

sker till barn under dess första levnadsår — det överhuvudtaget är

svårt att bedöma huruvida gåvan innebär en förmån som barnet eljest skulleha

åtnjutit eller ej. Även om föräldrarnas ekonomiska ställning är god vid

tiden för gåvans givande, kan nämligen deras ekonomi senare försämras

så att de icke får råd att bekosta exempelvis högre studier för barnet. Med.

anledning härav vill jag framhålla att frågan, huruvida en gåva är skattepliktig

eller ej, självfallet måste bedömas med hänsyn till de förhållandensom

föreligger då gåvan äger rum. Framtida förhållanden, om vars inträde

man icke kan uttala sig med någon större grad av sannolikhet, kan därför

icke tillmätas betydelse i förevarande hänseende.

Vad i övrigt förekommit vid remissbehandlingen av arvsskattesakkunnigas

nu ifrågavarande förslag har icke heller givit mig anledning till annat

ställningstagande än det, vartill de sakkunniga kommit. Jag förordar således

de sakkunnigas förslag.

VII. Försäkringsbeskattningen

Grunddragen av gällande rätt

Försäkringar och försäkringsförvärv är i viss utsträckning föremål för

dödsbo- och gåvobeskattning enligt AGF och KvF. De försäkringar, varom i

förevarande sammanhang är fråga, utgörcs av livförsäkringar samt olycksfalls-

och sjukförsäkringar. Livförsäkringar kan i beskattningshänseende

indelas i kapitalförsäkringar, pensionsförsäkringar och andra livränteförsäkringar

än pensionsförsäkringar. Pensionsförsäkringar kan vara tjänstepensionsförsäkringar

eller andra pensionsförsäkringar.

För dödsbo- och gåvobeskattningcn är av avgörande betydelse huruvida

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

en försäkring är förenad med förmånstagareförordnande, d. v. s. förordnande

av försäkringstagaren att försäkringsbeloppet skall tillfalla viss person

(vissa personer). Försäkringar utan förmånstagareförordnande behandlas

såsom annan försäkringstagarens egendom. Avlider försäkringstagaren

ingår således försäkringsbeloppet eller — om försäkringen icke utfaller vid

dödsfallet —- försäkringens värde i den avlidnes kvarlåtenskap och beskattas

i vanlig ordning genom A-skatt och K-skatt. Några särskilda skattefria

grundavdrag gäller icke vid sådana försäkringsförvärv, vilket däremot i allmänhet

är fallet vid försäkringar med förmånstagareförordnande.

Även förvärv på grund av försäkringar med förmånstagareförordnande

är i princip skattepliktiga enligt såväl AGF som KvF. Förvärven beskattas i

vissa fall såsom arv (kvarlåtenskap) och i andra fall såsom gåva. Skatteplikten

är emellertid i väsentliga avseenden begränsad. Enligt AGF är sålunda

pensionsförsäkringar helt skattefria. Vid förvärv på grund av andra

livförsäkringar eller olycksfalls- och sjukförsäkringar gäller i regel vissa

skattefria grundavdrag. Enligt KvF är alla livförsäkringar utom tjänstepensionsförsäkringar

skattepliktiga; olycksfalls- och sjukförsäkringar är däremot

helt skattefria. I fråga om de skattepliktiga försäkringarna — skatteplikten

är enligt KvF anknuten till summan av erlagda premier — gäller

vissa skattefria grundavdrag. Härjämte föreligger vissa undantag från den

principiella skatteplikten med hänsyn till försäkringens ålder eller försäkringsavtalets

innehåll.

En närmare redogörelse för gällande bestämmelser rörande försäkringsbeskattningen

enligt AGF och KvF återfinns i arvsskattesakkunnigas betänkande

s. 118—123.

Allmänna synpunkter

Arvsskattesakkunniga

Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om sitt tidigare uttalande att

en allmän översyn av AGF är motiverad och att detta särskilt gäller försäkringsbeskattningen,

där behovet av en översyn bl. a. understrukits av bevillningsutskottet

vid flera tillfällen. I avvaktan på en blivande sådan översyn

bör ändringarna i fråga om försäkringsbeskattningen — liksom när det

gäller dödsbo- och gåvobeskattningen i övrigt — enligt de sakkunnigas mening

begränsas i huvudsak till vad som direkt föranledes av eller eljest

sammanhänger med övergången till ett 1-skattesystem med ren A-beskattning.

övergången till en ren A-beskattning innebär vidare att försäkringsbeskattningen

kommer att regleras enbart av AGF. Den bör därför enligt de

sakkunniga i möjligaste mån anpassas efter AGF:s beskattningsprinciper.

I den mån skatteplikt föreligger enligt KvF men icke enligt AGF, måste emellertid

tillses att skatteflyktsspärrarna icke minskas vid övergång till ett

1-skattesystem.

s. 85 Kontrollera mot PDF

85

Kungl. Maj.ts proposition nr 1A5 år 1958

Med dessa utgångspunkter har de sakkunniga i huvudsak begränsat sig

till att föreslå höjningar av de skattefria grundavdragen vid de nu skattepliktiga

försäkringsförvärven enligt AGF samt införande i AGF av skatteplikt

för pensionsförsäkringar såsom en motsvarighet till den nuvarande

skatteplikten för sådana försäkringar enligt KvF. De sakkunniga har vidare

framlagt vissa förslag främst syftande till förenkling och förtydligande

av beskattningsbestämmelserna. Härutöver har de sakkunniga till närmare

behandling upptagit två inom försäkringsbeskattningen aktuella problem,

nämligen om förmånstagareförordnandet såsom förutsättning för skattefrihet

samt om beskattningen av försäkring vid försäkringstagarens makes

död. 1 dessa frågor har de sakkunniga emellertid icke ansett sig böra framlägga

några förslag till författningsändringar i avbidan på en översyn av

AGF och slutförandet av annat nu pågående lagstiftningsarbete (se bet. s.

125—127 och 141—147).

De sakkunnigas förslag i fråga om försäkringsbeskattningen är enhälligt

utom såvitt angår införandet av skatteplikt i AGF för pensionsförsäkringar.

På denna punkt har ledamöterna Nilsson och Olsson i avgiven r eservation

(bet. s. 236—238) föreslagit bibehållande av den nuvarande

skattefriheten enligt AGF.

Den av de sakkunniga anlitade försäkringstekniske experten försäkringsdirektören

Lhrsson har i särskilt yttrande (bet. s. 241—246) framfört

vissa synpunkter på utformningen av försäkringsbeskattningen i olika

avseenden.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag i fråga om försäkringsbeskattningens utformning

har — med undantag för frågan om pensionsförsäkringarnas beskattning

— särskilt berörts endast i ett fåtal yttranden.

Av mera allmänna uttalanden kan nämnas, att statskontoret funnit förslagen

välbetänkta och icke heller ansett sig böra rikta erinran mot de sakkunnigas

synpunkter i nu ifrågavarande delar. Landsorganisationen vill i

likhet med de sakkunniga understryka behovet av kraftiga åtgärder gentemot

möjligheterna till skatteflykt och säger sig kunna i huvudsak tillstyrka

förslagen. Näringslivets skattedelegation och Skånes handelskammare ansluter

sig däremot till de kritiska synpunkter på förevarande frågor som framförts

i ledamöterna Nilssons och Olssons reservation och i försäkringsdirektören

Larssons särskilda yttrande.

överståthållarämbetet instämmer i arvsskattesakkunnigas förslag att

några mera genomgripande förändringar icke bör ske beträffande försäkringsbeskattningen

förrän pågående lagstiftningsarbete rörande makars

egendomsförhållanden m. m. slutförts. Behovet av en översyn av försäkringsbeskattningen

i AGF understrykes också i flera yttranden, bl. a. av

[örsäkringsinspektionen. Då inspektionen tagit ställning till vad de sakkun
-

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Kungl. Maj:ts proposition nr Iko år 1958

niga föreslagit, har inspektionen utgått från att de nu föreslagna reglerna

är provisoriska. Inspektionen förutsätter att den ordning, som i detta sammanhang

genomföres, icke blir prejudicerande utan att en förutsättningslös,

allsidig utredning senare kommer till stånd. Samtidigt vill inspektionen

understryka angelägenheten av att den allmänna översynen av AGF göres

omedelbart då förutsättningarna därför föreligger.

Svenska livförsäkringsbolags förening anlägger i sitt yttrande bl. a. vissa

synpunkter på principerna för beskattning av försäkring. Skattelagstiftningen

bör sålunda å ena sidan om möjligt hindra utnyttjandet av

försäkringar till erhållande av obehöriga skatteförmåner men å andra sidan

icke motverka tillkomsten och utbredningen av i och för sig lämpliga försäkringsformer.

Föreningen fortsätter.

Även om lagstiftningen icke har sådan ogynnsam verkan, kommer emellertid

den olika beskattningen av olika typer av försäkringar alltid att

medföra att de skattskyldiga i sina ekonomiska dispositioner anpassa sig

till skattereglerna. Om de därvid av flera tänkbara alternativ välja det som

föranleder den minsta skatten, kan detta i regel icke betecknas såsom skatteflykt.

När det gäller försäkring blir resultatet av ett sådant val, att försäkringstagarens

nettokostnad för sitt och familjens skydd blir minskad eller,

annorlunda uttryckt, att för en viss ekonomisk insats detta skydd blir

större. Eftersom det är försäkringsbolagens uppgift och strävan att tillhandahålla

bästa möjliga försäkringsskydd till minsta möjliga kostnad är

det följdriktigt, att bolagen i sin anskaffning och kundtjänst upplysa kunderna

om skattereglerna och deras verkningar och även hjälpa dem vid valet

av försäkringsform, utformande av förmånstagareförordnanden och dylikt.

Att därvid kundens intresse att erhålla största möjliga utbyte av sina

ekonomiska uppoffringar beaktas måste anses legitimt. Emellertid bör på

skattelagstiftningen ställas det kravet, att den icke i onödan tvingar bolagen

till ett kostsamt kundtjänstarbete för att tillvarataga försäkringstagarnas

berättigade intressen. Det ligger i sakens natur, att allmänhetens anspråk

på försäkringsbolagens rådgivning i ekonomiska angelägenheter växa

i samma mån som skattetrycket ökas.

I några yttranden uttalas att arvsskattesakkunnigas förslag kommer att

innebära skatteskärpningar i förhållande till vad nu gäller på försäkringsbeskattningens

område.

Försäkringsinspektionen framhåller att den omständigheten, att kapitalförsäkringar

för närvarande i mycket stor utsträckning är fria från Kskatt

trots att försäkringsbeloppet väsentligt överstiger den generella skattepliktsgränsen

i KvF, medför att den av de sakkunniga föreslagna A-beskattningen

i vissa fall kommer att medföra en kraftig ökning av beskattningen

av kapitalförsäkringar. I andra fall ger däremot det nya systemet

lägre skatt än förut. Det torde emellertid vara svårt att undvika sådana konsekvenser,

när man sammansmälter två olika skattesystem. Försäkringsinspektionen

förutsätter, att vid den kommande allmänna översynen av

AGF frågan om försäkringsbeskattningen kommer att omprövas under hänsynstagande

till försäkringarnas betydelse för tryggande av familjeförsörjningen.

Vad inspektionen anfört rörande kapitalförsäkringar gäller också

s. 87 Kontrollera mot PDF

87

Kungl. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

beträffande olycksfälts- och sjukförsäkringar, som nu är helt fria från beskattning

enligt KvF.

Svenska livförsäkringsbolags förening förklarar att de flesta kapitalföl - säkringarna för närvarande — med hänsyn till sin ålder och storlek — är

undantagna från K-skatt. Olycksfalls- och sjukförsäkringarna är ju också

fria från K-skatt. Då nu förmånstagareförvärv enligt alla dessa försäkringsformer

icke desto mindre drabbas av de skatteskärpningar, som vidtagits

för att kompensera staten för bortfallen K-skatt, blir försäkringstagarna

berövade en förmån, som de uppnått eller med vilken de kunnat räkna vid

ingåendet av försäkringsavtalet och som i många fall varit ett bidragande

motiv till försäkringens tecknande. Föreningen fortsätter.

Övergången från K- till A-beskattning innebär emellertid en avsevärd

skatteskärpning — utöver den som följer av skatteskalornas omkonstruktion

— även för sådana kapitalförsäkringar, som skulle ha träffats av Kskatt.

Det K-skattepliktiga beloppet skulle nämligen utgöra summa intill

dödsfallet erlagda premier minskade med 80 000 kronor. K-skatt skulle for

övrigt träffa detta överskjutande premiebelopp endast om och i den mån

detta tillsammans med övrig K-skattepliktig kvarlåtenskap utgjorde mer

än 80 000 kronor. Enligt förslaget skall den i och för sig skärpta ska,uen uttagas

på arvet ökat med försäkringsbeloppet, eventuellt minskat med 25 000

kronor. Denna summa överstiger i praktiken alltid — och i de flesta fall

högst väsentligt — det K-skattepliktiga premiebeloppet. På grund av de

olika skattefria bottenbeloppen inträder vidare skattskyldighet vid avsevärt

lägre belopp än enligt KvF.

För att ge en konkret föreställning om storleken av den skatteökning

som skulle träffa kapitalförsäkringar om förslaget genomfördes har föreningen

gjort vissa i yttrandet närmare exemplifierade jämförelser mellan

beskattningseffekten med nu gällande A- och K-skatteregler och med de

föreslagna bestämmelserna vid olika dödsbobehållning och försäkringsbelopp.

Enligt dessa exempel skulle förslaget innebära betydande ökningar av

den totala skattebelastningen, särskilt vid större försäkringar. Vid dessa

försäkringar kommer dessutom den alldeles övervägande delen av skatteökningen

att falla på försäkringen, medan endast eu ringa del hänför sig

till bobehållningen.

En av orsakerna till den för försäkringarna särskilt ogynnsamma effekten

av förslaget finner föreningen vara att skatten beräknas även på den del

av försäkringsbeloppet som utgör försäkringsvinsten, d. v. s. risksumman,

medan K-skatten träffar summa erlagda premier (minskade med 80 000

kronor). Det riktiga vore att i stället för försäkringsbeloppet försäkringens

värde omedelbart före dödsfallet, d. v. s. återköpsvärdet, lades till grund

för skatteberäkningen. Föreningen anför vidare.

Enligt AGF beskattas arvingar för förvärv av sparade medel, som en

arvlåtare efterlämnat. Det vore då konsekvent, att den principiella arvsbeskattningen

vid förmånstagareförvärv på grund av försäkring begränsades

till försäkringens återköpsvärde vid dödsfallet. Detta värde representerar

nämligen det sparande som åstadkommits av försäkringstagaren genom

premiebetalningarna. Härigenom skulle sparande genom försäkring således

s. 88 Kontrollera mot PDF

88

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

i A-skattehänseende bli i princip jämställt med sparande i andra tillgångar.

Det förvärv, som förmånstagare därutöver kan göra på grund av kapitalförsäkring

motsvarar försäkringens risksumma. Storleken av denna är helt beroende

av den slumpmässiga omständigheten när dödsfall inträffar. Sistnämnda

förvärv grundar sig således på tillskott från övriga medlemmar i

försäkringskollektivet och kan sägas endast till en förhållandevis obetydlig

del härröra från försäkringstagarens egen premieinsats. I det övervägande

antalet fall fyller försäkringen den uppgiften att giva efterlevande familjemedlemmar

ekonomiskt stöd vid försörj arens bortgång. Risksumman är

härvid så gott som undantagslöst avsevärt mindre än kapitalvärdet av den

försörjning som familjen skulle ha erhållit, om försörjaren fått leva. Vid

sådant förhållande kan risksummans utbetalning icke anses innebära något

tillskott i förmånstagarnas skattekraft. Även på denna grund bör alltså

A-skattefrihet för risksumman föreligga.

Därest övergången till ett 1-skattesystem anses böra medföra en höjning

av A-skatten såsom kompensation för K-skatten — vilket föreningen avstyrkt

— vill föreningen anvisa en metod för undvikande av skärpt beskattning

av kapitalförsäkringar samt olycksfalls- och sjukförsäkringar. Föreningen

anför härom bl. a. följande.

Den omotiverade skärpningen av skattebelastningen på kapital- samt

olycksfalls- och sjukförsäkringar, vilken i vissa lägen blir en följd av de

sakkunnigas förslag, skulle kunna förebyggas, om förmånstagareförvärven

erhålla samma särställning som de sakkunniga föreslå i fråga om fideikommiss,

d. v. s. att A-skatten för försäkringar beräknas efter den hittillsvarande

skattetariffen i 28 § AGF. När förmånstagaren samtidigt erhåller

arvs- eller testamentslott efter den avlidne skulle, med användande av den

sammanläggningsregel de sakkunniga föreslår i 19 § 1 mom. första stycket,

progressiviteten i beskattningen kunna upprätthållas därigenom att försäkringsbeloppet

sammanlägges med arvslotten (testamentslotten) och beskattas

som om det legat på toppen av det sammanlagda förvärvet. För arvslotten

(testamentslotten) skulle A-skatt beräknas enligt förslaget utan att

sammanläggning sker med förmånstagareförvärvet. Det torde icke möta något

tekniskt hinder för tillämpningen av en sådan beskattningsmetod, eftersom

förmånstagareförvärv icke inräknas i bobehållningen utan redovisas

särskilt inom linjen i bouppteckningen.

Föreningen finner att en sådan avvägning av skatten som föreningen nu

föreslagit ger i stort sett samma skatteresultat som enligt gällande KvF och

AGF.

Skattedelegationen, som tagit del av det av Svenska livförsäkringsbolags

förening avgivna yttrandet, säger sig instämma i den däri framförda kritiken

samt biträda de yrkanden som framställts i yttrandet.

Departementschefe n

Att på ett tillfredsställande sätt utforma dödsbo- och gåvobeskattningen

av försäkringsförvärv är förenat med betydande svårigheter. Det gäller nämligen

å ena sidan att taga i anspråk det tillskott i skattekraft, som ett försäkringsförvärv

innebär för mottagaren, och förhindra att försäkringar utnytt
-

s. 89 Kontrollera mot PDF

89

Kungl. Maj:ls proposition nr H5 år 1958

jas för vinnande av opåkallade skattelättnader samt å andra sidan att icke

motverka de lovvärda syften, främst tryggandet av familjeförsörjningen, som

livförsäkringsväsendet avser att tillgodose. Mångfalden av försäkringsformer

och de i flera avseenden invecklade civilrättsliga reglerna på området är

otvivelaktigt ägnade att öka de sålunda föreliggande svårigheterna.

Det har i olika sammanhang gjorts gällande att inadvertenser föreligger i

fråga om försäkringsbeskattningens nuvarande utformning och att hithörande

bestämmelser är i behov av översyn. Härtill torde icke minst ha bidragit

den olikhet i beskattningsprinciper som på området föreligger mellan

AGF och KvF och som delvis är en följd av beskattningsformernas skilda

konstruktioner. Givet är att vid en övergång till ett 1-skattesystem vissa av

dessa inadvertenser kommer att försvinna. Det synes emellertid icke möjligt

att i samband med en övergång åstadkomma en i alla avseenden tillfredsställande

utformning av försäkringsbeskattningen, utan denna måste i

viss utsträckning få en provisorisk karaktär.

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att, när det gäller att utforma

försäkringsbeskattningen vid övergång till ett 1-skattesystem med ren A-beskattning,

de nuvarande bestämmelserna i AGF bör tagas till utgångspunkt.

Detta innebär att beskattningen helt anknytes till försäkringsförvärvets storlek

och icke, såsom nu är fallet enligt KvF, till premiesumman. Erforderlig

skattefrihet tillgodoses i huvudsak genom grundavdrag. I den mån förvärvet

överstiger grundavdraget, bör det beskattas i vanlig ordning enligt skatteskalorna

i AGF.

Arvsskattesakkunniga har ansett att ändringar av AGF:s bestämmelser

rörande försäkringsbeskattningen icke nu bör företagas i vidare mån än

som sammanhänger med övergången till ett 1-skattesystem.

Jag kan i princip ansluta mig till de sakkunnigas uppfattning. Särskilt när

det gäller försäkringsbeskattningen kan en översyn av bestämmelserna i

AGF bli av förhållandevis genomgripande natur. Det synes därför i och för

sig angeläget att i görlig mån undvika att nu vidtaga ändringar i bestämmelserna.

Det sagda gäller även de av arvsskattesakkunniga särskilt behandlade frågorna

om förmånstagareförordnande såsom förutsättning för skattefrihet

samt om beskattningen av försäkringar vid försäkringstagarens makes död.

Arvsskattesakkunniga har efter ingående överväganden icke ansett sig böra

framlägga förslag på området utan har hänvisat till att dessa frågor lämpligen

bör lösas vid en kommande allmän översyn av AGF. Denna ståndpunkt

har i allmänhet lämnats utan erinran vid remissbehandlingen, ehuru vissa

uttalanden, främst från försäkringshåll, gjorts till förmån för omedelbara författningsändringar.

För egen del biträder jag de sakkunnigas ståndpunkt.

Jag får erinra om att det här rör sig om frågor av företrädesvis teknisk

natur, som icke äger direkt samband med övergången till ett 1-skattesystem.

I några remissyttranden har gjorts gällande att ett genomförande av de

sakkunnigas förslag kan komma att medföra skatteskärpningar på försäk
-

s. 90 Kontrollera mot PDF

90

Kungl. Maj. ts proposition nr Hd dr 1958

ringsbeskattningens område, främst i fråga om kapitalförsäkringar. Att så

kan bli fallet, särskilt vid mycket stora kapitalförsäkringar, torde i och för

sig vara riktigt. Den här förordade omläggningen av dödsbobeskattningen

från det nuvarande 2-skattesystemet med dess sinsemellan olikartade beskattningsformer

till ett 1-skattesystem har emellertid till främsta ändamål

att få till stånd en omfördelning av skattebördan, som bättre överensstämmer

med vad man allmänt uppfattar som rättvist och önskvärt. En sådan

omläggning måste enligt sakens natur även leda till höjd beskattning i fall

som är speciellt gynnade till följd av K-skattens tekniska konstruktion. Detta

är i särskilt hög grad fallet med de stora kapitalförsäkringarna.

Beträffande kapitalförsäkringar är sålunda att märka att, medan beskattningen

enligt AGF främst anknyter till vederbörande förmånstagares skatteförmåga,

är beskattningen enligt KvF i första hand utformad för att förhindra

att arvlåtaren kortare tid före dödsfallet genom försäkringar uppdelar

sin förmögenhet och därmed åstadkommer att K-skatten blir lägre.

Detta har medfört att kapitalförsäkringar i större utsträckning är fria från

kvarlåtenskapsskatt än från arvsskatt; efter 10 år bortfaller skatteplikten

enligt KvF. Det bör även erinras om att försäkringar vid kvarlåtenskapsbeskattningen

behandlas förmånligare än annan efterlämnad egendom, bl. a.

genom att skatteplikten är anknuten till premiesumman. Att exempelvis en

större kapitalförsäkring, som är mera än 10 år gammal, endast träffas av

den nuvarande arvsskatten är sålunda att se som en följd av K-skattens

tekniska konstruktion och icke som ett resultat av de socialt betonade överväganden

som i andra hänseenden lett till att försäkringsförvärv intar eu

gynnad ställning i beskattningen.

Vid övergång till ett 1-skattesystem bör som tidigare nämnts även försäkringsbeskattningen

utformas enligt arvsskattens principer och alltså anknytas

till försäkringsförvärvets storlek. Den gynnade ställning, som försäkringsbeskattningen

enligt KvF intagit, kan således icke helt upprätthållas.

De olägenheter härav, som i vissa fall kan uppkomma för den enskilde, får

självfallet vägas mot de fördelar som övergången till ett såsom helhet ändamålsenligare

beskattningssystem innebär. Jag finner därför icke skäl föreligga

att — såsom Svenska livförsäkringsbolags förening förordat — införa

någon specialbestämmelse för skatteberäkningen vid förmånstagareförvärv.

Föreningen har vidare ifrågasatt huruvida icke, i stället för försäkringsbeloppet,

försäkringens värde omedelbart före dödsfallet — återköpsvärdet

— borde läggas till grund vid beskattningen. Med anledning härav vill jag uttala

att en sådan beräkningsgrund enligt min mening skulle innefatta ett

klart avsteg från AGF:s beskattningsprinciper. Av det tidigare anförda

framgår att jag icke ansett mig kunna i detta sammanhang överväga ändringar

av sådan art.

s. 91 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Hö år 1958

91

Beskattningen av pensionsförsäkringar

Gällande rätt

Såsom tidigare nämnts är förmånstagareförvärv på grund av pensionsförsäkring

fritt från beskattning enligt AGF men i princip skattepliktigt enligt

KvF.

Skatteplikten enligt KvF gäller dock icke tjänstepensionsförsäkringar.

Vidare undantages från beskattning dels försäkring, för vilken de erlagda

premierna sammanlagt icke överstiger 80 000 kronor, och dels försäkring,

som är äldre än tio år eller —• om försäkringen i beskattningshänseende

skall anses såsom gåva •— som har en avtalad premiebetalningstid på minst

tio år och en relativt jämn premiestorlek.

Föreligger skatteplikt enligt vad nu sagts behandlas vad som av premiesumman

överstiger 80 000 kronor såsom kvarlåtenskap efter försäkringstagaren

respektive gåva från denne.

Arvsskattesakkiumiga

Arvsskattesakkunniga erinrar till en början om sitt tidigare uttalande att

en genomgripande översyn av AGF är motiverad och att detta icke minst

gäller försäkringsbeskattningen. Med hänsyn härtill torde — vid genomförande

av den utav de sakkunniga föreslagna övergången till ett 1-skattesystem

— utformningen av försäkringsbeskattningen i AGF få bli ett provisorium

i avbidan på en mera genomgripande översyn av hithörande spörsmål.

Vid en sådan översyn kommer frågan om dödsbo- och gåvobeskattning

av pensionsförsäkringar att kunna prövas i ett allsidigare sammanhang än

för närvarande är möjligt.

Från denna synpunkt kan det enligt de sakkunniga ifrågasättas huruvida

tillräcklig anledning föreligger att redan nu vidtaga några ändringar med

avseende å den enligt AGF gällande skattefriheten för pensionsförsäkringar.

Visserligen kommer härigenom den spärr mot kringgående av dödsbobeskattningen

genom pensionsförsäkringar, som för närvarande finns i KvF,

att tills vidare bortfalla. Verkningarna härav från skatteflyktssynpunkt kan

emellertid antagas bli jämförelsevis begränsade. Därest den blivande översynen

av försäkringsbeskattningen leder till att pensionsförsäkringar lägges

under principiell skatteplikt enligt AGF, synes man böra räkna med

att även tidigare tecknade pensionsförsäkringar kan komma att omfattas

av skatteplikten. Möjlighet till skatteflykt skulle således föreligga i stort

sett endast i de fall då försäkringstagaren avlider innan en sådan skatteplikt

genomförts.

Oaktat sålunda vissa skäl talar för alt nu låta pensionsförsäkringar bli

helt skattefria vid övergång till ett 1-skattesystem, har arvsskattesakkunniga

likväl icke velat förorda en sådan lösning. De sakkunniga har nämligen

icke ansett det vara med sitt uppdrag förenligt att föreslå åtgärder som

s. 92 Kontrollera mot PDF

92

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

— om än i begränsad omfattning — kan inbjuda till skatteflykt. Med hänsyn

härtill har de sakkunniga funnit att, vid övergång till ett 1-skattesystem,

den principiella skatteplikten enligt KvF för pensionsförsäkringar bör

överföras till AGF. Därvid bör det emellertid icke komma i fråga att göra

alla förvärv på grund av pensionsförsäkring skattepliktiga enligt AGF för

deras fulla värde; en sådan beskattning skulle gå vida längre än den nuvarande

beskattningen enligt KvF. Det naturliga torde i stället vara att föreskriva

en principiell skatteplikt men medge skattefrihet i den mån försäkringarna

verkligen tillgodoser ett pensioneringsbehov och skatteflyktsavsikt

icke kan anses föreligga.

De sakkunniga framhåller vidare att pensionsförsäkringar ju är ett slags

livränteförsäkringar, som fyller vissa i anvisningarna till kommunalskattelagen

angivna krav. I fråga om livränta, som utgår på grund av annan försäkring

än pensionsförsäkring, föreligger redan nu i princip skatteplikt

enligt AGF, och kravet på skattefrihet för vissa mindre livräntebelopp är tillgodosett

genom att endast vad som överstiger 1 500 kronor av årsräntan

blir föremål för beskattning. Det synes därför de sakkunniga lämpligt att

beskattningen av pensionsförsäkringar utformas på motsvarande sätt med

skatteplikt för vad som av årspensionen överstiger visst belopp.

Beträffande härefter frågan huruvida vid övergång till ett 1-skattesystem

beskattningen av pensionsförsäkringar enligt AGF bör anknytas till försäkringens

ålder, har arvsskattesakkunniga stannat för ett bibehållande av

den i KvF nu förefintliga 10-årsregeln, som alltså skulle överföras till AGF.

Vid sitt ståndpunktstagande härvidlag har de sakkunniga särskilt beaktat

önskvärdheten av att — i avbidan på en blivande översyn av försäkringsbeskattningen

enligt AGF — undvika icke nödvändiga ändringar i nu gällande

beskattningsregler.

Skattskyldighet enligt AGF skulle således, såvitt angår A-skatt, icke alls

föreligga i fråga om pensionsförsäkring, därest premiebetalningen påbörjats

eller genom engångsbetalning fullgjorts tidigare än 10 år före försäkringstagarens

dödsfall. Yngre pensionsförsäkringar däremot skulle vara

skattefria endast för visst belopp av årspensionen. Det avgörande för skattefrihet

enligt 10-årsregeln skulle således vara försäkringens ålder vid försäkringstagarens

död. I den mån fråga om beskattning av pensionsförsäkring

— vare sig A- eller G-beskattning — blir aktuell senare än försäkringstagarens

död, skulle föreliggande skatteplikt icke bortfalla genom att försäkringen

dåmera är äldre än 10 år. Å andra sidan torde som en konsekvens

av övergången till ett 1-skattesystem böra gälla att, därest i försäkringstagarens

livstid utbetalning sker till förmånstagare på grund av pensionsförsäkring

— sådant förmånstagareförvärv är i princip att beskatta såsom gåva

— skatteplikt icke inträder, därest försäkringen redan då är äldre än

10 år.

Vad slutligen angår storleken av grundavdraget vid förmånstagareförvärv

på grund av pensionsförsäkring har de sakkunniga utgått från att grundav
-

s. 93 Kontrollera mot PDF

93

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

draget i princip bör bestämmas så att det dels icke öppnar möjligheter till

skatteflykt och dels tillgodoser ett normalt pensioneringsbehov.

När det gällt att bestämma grundavdragets storlek så att skatteflykt förhindras,

har de sakkunniga funnit att omfattningen av skattefriheten enligt

KvF kan tjäna till ledning. Med denna skattefrihet har nämligen avsetts

att från beskattning undantaga de försäkringar där -— om än efter en

schematisk bedömning — skatteflyktsavsikt icke kan anses föreligga. Därest

grundavdraget bestämmes så att de pensionsförsäkringar, som nu träffas

av beskattning enligt KvF, också blir beskattade efter övergång till ett

1-skattesystem, torde enligt de sakkunniga önskemålet att förhindra skatteflykt

bli i huvudsak tillgodosett.

De sakkunniga har på sätt närmare framgår av betänkandet (s. 138—141)

kommit till att ett grundavdrag enligt AGF på 10 000 kronor av årspensionen

ungefärligen kan anses motsvara den nuvarande skattefriheten i KvF

för 80 000 kronor av premiesumman. De beräkningar, som de sakkunniga

därvid gjort, har av praktiska skäl kunnat anknytas endast till vissa typfall

och fått ges en relativt schablonmässig karaktär.

Ett bestämmande av grundavdraget till 10 000 kronor synes enligt de

sakkunniga regelmässigt tillgodose ett normalt pensioneringsbehov. Ett

grundavdrag på detta belopp skulle nämligen innebära att en årlig pension

på upp till 20 000 kronor blir fri från beskattning därest försäkringstagaren

efterlämnar endast maka och icke några barn. Efterlämnar han

endast barn, blir det skattefria årsbeloppet 10 000 kronor (ett barn), 20 000

kronor (två barn), 30 000 kronor (tre barn) etc. Om både maka och barn

finns såsom förmånstagare, kan följande årliga pensionsbelopp bli fria från

beskattning nämligen 20 000 kronor (maka och ett barn), 40 000 kronor

(maka och två barn), 60 000 kronor (maka och tre barn) etc. Därvid är

emellertid att märka att halva dessa belopp är skattefria redan på grund

av makans giftorätt liksom fallet är med hälften av giftorättsgodset i övrigt.

Vid bedömandet av hithörande spörsmål bör vidare enligt de sakkunniga

icke bortses från att utfallande pensionsförsäkringsbelopp blir föremål för

inkomstbeskattning, låt vara att denna motsvaras av den tidigare åtnjutna

avdragsrätten för premierna, samt att en pensionsförsäkring i första hand

är avsedd att tillgodose försäkringstagarens eget pensioneringsbehov.

Mot arvsskattesakkunnigas förslag rörande beskattningen av pensionsförsäkringar

har som tidigare nämnts reservation avgivits av ledamöterna

Nilsson och Olsson (bet. s. 236—238). I reservationen föreslås att

den nuvarande skattefriheten enligt AGF bibehålies även efter övergång till

ett 1-skattesystem. Reservanterna anför i huvudsak följande.

Det mest vägande skälet att icke beskatta pensionsförsäkringarna är, att

likställighet bör råda mellan dessa och tjänstepensionsförsäkringar. Att

göra de senare till föremål för arvsskatt kan ju icke gärna komma i fråga.

Med den av majoriteten förordade lösningen kommer man vidare icke förbi

den i olika sammanhang betygade svårigheten alt avgöra huruvida det före
-

s. 94 Kontrollera mot PDF

94

KungI. Maj.ts proposition nr t io år 1958

ligger en tjänslepensionsförsäkring eller en skattepliktig pensionsförsäkring.

Dessutom förutsätter den av majoriteten föreslagna regeln att den

efterlevande maken äger giftorätt i försäkringen. Därest försäkringen är

försäkringstagarens enskilda egendom, skulle en beskattning kunna inträffa

enligt de av majoriteten föreslagna reglerna redan vid ett årligt pensionsbelopp

av 10 000 kronor för det fall att försäkringstagaren efterlämnar

endast make och icke några barn. Den föreslagna tioårsregeln innebär vidare

en mycket grov schablonisering och kan leda till otillfredsställande resultat.

Majoritetens förslag medför även att det icke med säkerhet går att

i förväg bedöma huruvida försäkringen blir beskattad eller icke. Därest

någon av förmånstagarna avlider, ändras nämligen förutsättningarna för

skattepliktens inträde (antalet lotter blir färre och försäkringen kan därmed

rycka in i skattezonen). Vid en reform av äktenskapslagstiftningen

kan också den grund, varpå majoritetsförslaget vilar, delvis raseras. En

omarbetning av reglerna torde under alla omständigheter bli nödvändig.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag om införande av skatteplikt i AGF för pensionsförsäkringar

har särskilt berörts i åtskilliga yttranden. I flertalet av

dessa avstyrkes förslaget eller förordas att frågan får anstå i avbidan på en

blivande översyn av försäkringsbeskattningen.

Stockholms rådhusrätt anser sig böra lämna förslaget utan erinran med

hänsyn till de begränsningar av skattskyldigheten, som föreslagits. Rådhusrätten

framhåller att de sakkunniga eftersträvat och, såvitt rådhusrätten

förstår, även lyckats finna en utformning som tillgodoser ett normalt pensioneringsbehov.

Försäkringsinspektionen anför.

Enligt försäkringsinspektionens uppfattning är det en besvärlig avvägningsfråga

som här föreligger. Till förmån för en sådan utformning av arvsskatteförordningen,

att skattefriheten för vanliga pensionsförsäkringar bibehålies,

kan bl. a. åberopas att man vid en provisorisk ändring av förordningen

icke bör införa nya principer i densamma. Man kan vidare peka på

det förhållandet att en ordning, som innebär att vanliga pensionsförsäkringar

i princip är skattebelagda medan tjänstepensionsförsäkringar är helt

skattefria, innefattar ett missgynnande av utövare av fria yrken och egna

företagare och ger upphov till vissa gränsdragningssvårigheter. Att för undvikande

härav i detta sammanhang göra en motsvarande skattebeläggning

av tjänstepensionsförsäkringar torde knappast kunna ifrågakomma; frågan

är icke närmare utredd och sammanhänger med den skatterättsliga behandlingen

av pensionsfordringar, som icke givits formen av försäkring. För pensionsförsäkringarnas

skattefrihet enligt arvsskatteförordningen talar också

det förhållandet, att, såvitt man nu kan se, starka skäl synes tala för uppfattningen,

att det icke skulle föreligga någon mera avsevärd risk för att

icke avsedda skatteflyktstransaktioner skall komma till stånd genom ett

utnyttjande av pensionsförsäkringsinstrumentet. Understrykas bör nämligen

att pensionsförsäkringarna icke är förenade med återköps- eller lånerätl.

Problemet om en obehörig skatteflykt har väsentligen framträtt på kapital
-

s. 95 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

95

försäkringssidan där det varit nödvändigt att i förebyggande syfte tillgripa

en beskärning av kapitalförsäkringarnas återköps- och lånerätt i vissa

fall. Avsaknaden av återköps- och lånerätt begränsar, särskilt under tider

med starka kreditrestriktioner, starkt möjligheterna till olämpliga skatteflyktsspekulationer

på pensionsförsäkringssidan.

Mot ett bibehållande i arvsskatteförordningen av den fullständiga skattefriheten

för pensionsförsäkringar talar, att då man nu skall sammansmälta

kvarlåtenskapsskatteförordningen och arvsskatteförordningen och den förstnämnda

av dessa två förordningar i viss utsträckning skattebelagt stora

vanliga pensionsförsäkringar — men icke tjänstepensionsförsäkringar —

det kan vara anledning att tills vidare bibehålla linjen, att verkligt stora

pensionsförsäkringar i viss utsträckning skall drabbas av en dödsbobeskattning.

Då man vid införandet av kvarlåtenskapsskatten accepterat principen

att vanliga pensionsförsäkringar och tjänstepensionsförsäkringar behandlas

olika, synes denna princip kunna bibehållas i avvaktan på att man i samband

med en allmän revision av arvsskatteförordningen tar upp frågan till

förnyat, mera ingående övervägande. Även om man nu tror sig ha skäl för

uppfattningen att det inte skulle leda till någon större risk för skatteflykt

för den händelse man provisoriskt skulle låta vanliga pensionsförsäkringar

vara helt skattefria, så bör å andra sidan hållas i minnet att det enligt tidigare

erfarenheter dock kan hända att oväntade och osunda företeelser av

denna art plötsligt framträder.

Vid ett vägande av skälen för och mot en fullständig skattefrihet enligt

arvsskatteförordningen för vanliga pensionsförsäkringar har försäkringsinspektionen

kommit till den slutsatsen, att försiktigheten synes bjuda att

man icke nu helt borttager spärren mot olämpliga skatteflyktstransaktioner

på pensionsförsäkringsområdet. Den av de sakkunniga anvisade vägen

torde böra accepteras såsom en provisorisk lösning i avvaktan på den kommande

fullständiga översynen av AGF. För att ytterligare begränsa antalet

fall där skattskyldighet icke förelegat enligt KvF medan däremot AGF:s nya

utformning medför skatt synes emellertid grundavdraget vid förmånstagareförvärv

på grund av pensionsförsäkring böra höjas till förslagsvis 20 000

kronor av det årliga pensionsbelopp som tillkommer förmånstagaren.

Familjeråttskommittén framhåller att den föreslagna tioårsgränsen för

skattefrihet synes vara för snäv. Såsom anförts av reservanterna inom de

sakkunniga kan fall inträffa, då regeln leder till stötande resultat. Det bör

enligt kommittén undersökas, hur man skall skydda t. ex. affärsidkare som

i samband med försäljning av sin rörelse köper pension för erhållen valuta,

en form av uppskjuten försäkring som är uppmuntransvärd.

överståthållarämbetet anser det tveksamt om förslaget bör genomföras

och länsstyrelserna i Kronobergs och Väste mor rlands lön finner tillräckliga

skäl icke föreligga att nu göra pensionsförsäkringar till föremål för beskattning.

Frågan synes enligt länsstyrelserna lämpligen kunna anslå i avbidan

på eu översyn av försäkringsbeskattningen. Den senare länsstyrelsen

uttalar, att några större risker för skatteflykt genom att obefogat höga

pensionsförsäkringar under sådana omständigheter kommer att tecknas

knappast torde föreligga.

Svea hovrätt och hovratten över Skåne och Blekinge, finner övervägande

s. 96 Kontrollera mot PDF

96

Kungl. Maj. ts proposition nr 145 år 1958

skäl tala för att pensionsförsäkringar lämnas obeskattade. Svea hovrätt anser

det vara att befara att schablonregeln leder till att helt lojala försäkringstagares

efterlevande drabbas oberättigat hårt. En betydande olägenhet uppkommer

även därigenom att den likställighet, som bör råda mellan tjänstepensionsförsäkringar

och andra pensionsförsäkringar, försvinner. Regeln

kommer vidare enligt hovrättens mening att ge upphov till ofta återkommande

tvister om gränsdragningen mellan pensionsavtal och tjänstepensionsavtal

och till följd av bestämmelsens komplicerade konstruktion vid tilllämpningen

medföra åtskilligt arbete för beskattningsmyndigheterna. —

Även hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att skattefriheten för

tjänstepensionsförsäkringar talar för att också andra pensionsförsäkringar

lämnas skattefria. Hovrätten anser vidare, att de regler de sakkunniga föreslagit

kan komma att drabba mycket ojämnt, jämfört med vad nu gäller,

och i en del fall leda till klart otillfredsställande resultat.

Förslaget avstyrkes i övrigt bl. a. av rådhusrätten i Malmö, länsstyrelsen i

Södermanlands län, Sveriges akademikers centralorganisation, näringslivets

skattedelegation, Sveriges advokatsamfund, Sveriges köpmannaförbund och

Skånes handelskammare. Därvid har i allmänhet åberopats de synpunkter,

som anförts av reservanterna inom de sakkunniga.

Även Svenska livförsäkringsbolags förening har instämt i reservationen

och avstyrkt förslaget. Föreningen har härutöver ingått i ett utförligt bemötande

av förslaget.

Föreningen uttalar sålunda till en början, att införande av skatteplikt i

AGF för pensionsförsäkringar såsom ett medel att hindra ett obehörigt utnyttjande

av sådana försäkringar i skatteflyktssyfte är en enligt föreningens

uppfattning onödig åtgärd. Härutinnan anför föreningen bl. a. följande.

Erfarenheten vid anskaffningsverksamheten har visat att personer med

stor förmögenhet i allmänhet äro obenägna att binda stora penningsummor

på det definitiva sätt som sker i fråga om premier för pensionsförsäkringar.

I praktiken begränsas också premieinsatsen därigenom att försäkringstagaren

icke har möjlighet att göra avdrag för större premie än som motsvarar

hans skattepliktiga inkomst.

Det med avseende på premiekostnaden dominerande pensioneringsbehovet

avser egen ålderspension. Därnäst kommer önskemålet att bereda efterlevandeskydd

för make och barn. Endast i den mån pensionsförsäkringar

allmänt skulle tecknas på mycket höga belopp och sådana belopp skulle

tillfalla annan än försäkringstagaren torde man kunna tala om ett utnyttjande

av pensionsförsäkringar i skatteflyktssyfte. Någon berättigad kritik

kan för övrigt icke riktas ens mot mycket stora pensionsförsäkringar till

den del de tillgodose ett skyddsbehov.

Vid 1950 års genomgripande ändringar av inkomstbeskattningen för försäkringstagare

och försäkringsanstalter uppdrogos genom synnerligen detaljerade

bestämmelser gränserna för det nya pensionsförsäkringsbegreppet.

Samma begrepp infördes i AGF.---Genom dessa och andra in
skränkande

bestämmelser ansågo sig statsmakterna ha kringgärdat pensionsförsäkringsbegreppet

så att missbruk i möjligaste mån skulle hindras.

Erfarenheten av dessa bestämmelser har visat, att syftet i stort sett också

uppnåtts.

opaginerad Kontrollera mot PDF

97

Kungi. Maj.ts proposition nr H5 år 1958

Föreningen anser vidare att förslaget från olika synpunkter även är

olämpligt och obilligt. Det kan sålunda enligt föreningen resas allvarliga

principiella invändningar mot att vanliga pensionsförsäkringar behandlas

annorlunda än tjänstepensionsförsäkringar. Ett grundavdrag på 10 000

kronor av årspensionen är för lågt i det fall att hustrun är förmånstagare

till en pensionsförsäkring, som är mannens enskilda egendom. Om förmånstagaren

vid försäkringstagarens död får förfoganderätten till försäkringen

skall, om skattskyldighet för förvärvet föreligger, skatt beräknas på

dess kapitalvärde per dödsdagen i den mån årspensionen överstiger 10 000

kronor. Emellertid innebär tillträdet av pensionen icke någon motsvarande

ökning av skattekraften för förmånstagare^ Försäkringen berättigar icke

till lån eller återköp och kan således svårligen utnyttjas för att skaffa medel

till skattens gäldande. Värderingsreglerna i AGF medger icke heller hänsynstagande

till den inkomstskatteskuld som belastar förvärvet. Att det

sålunda oreducerade kapitalvärdet skall läggas till grund för skattskyldighetens

bestämmande är obilligt.

Enligt förslaget skall förmånstagareförvärv i vissa fall beskattas såsom

gåva. Detta innebär — med hänsyn till inkomstskatteplikten för pensionsförsäkringsbelopp

— enligt föreningen ett avsteg från principen i 39 § b)

AGF, att gåvoskatteplikt icke föreligger för »periodisk betalning, vilken enligt

gällande författningar angående skatt å inkomst skall inräknas i gåvotagarens

skattepliktiga inkomst». Icke heller framgår av förslaget huruvida

pensionsförsäkringsbelopp kan anses jämförliga med periodiska understöd

och på denna grund bli fria från gåvobeskattning. I den mån såväl inkomstsom

gåvobeskattning avses skola äga rum, kommer detta dubbelförfarande

att framstå såsom en besvärande administrativ oformlighet.

På anförda skäl finner föreningen att spörsmålet om införande av principiell

skatteplikt i AGF för förmånstagareförvärv på grund av pensionsförsäkring

bör anstå tills det kan upptagas i ett vidare sammanhang.

Beträffande det föreslagna grundavdraget om 10 000 kronor av årspensionen

uttalar föreningen slutligen, att arvsskattesakkunniga gjort ett försök

att lösa den enligt föreningens uppfattning olösliga uppgiften att omvandla

skattefrihet enligt KvF till ett grundavdrag enligt AGF. Den kritik som föreningen

riktar mot förslaget i denna punkt bottnar därför i problemets art

och icke i det sätt på vilket de sakkunniga angripit detsamma.

Departementschefen

Pensionsförsäkringar är i princip skattepliktiga enligt KvF men skattefria

enligt AGF. Att dessa försäkringar inbegripits i K-beskattningen sammanhänger

med att man velat skapa garantier mot att stora pensionsförsäkringar

utnyttjas för att kringgå beskattningen. Arvsskattesakkunniga bar ansett

erforderligt att vid övergång till ett 1-skattesystem, som är byggt på

AGF, inom dennas ram skapa eu motsvarighet till skatteplikten enligt KvF.

Frågan har ingående behandlats av de sakkunniga och i yttrandena från

7 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr li5

opaginerad Kontrollera mot PDF

98

Kungl. Maj. ts proposition nr U5 år 1958

försäkringsinspektionen och Svenska livförsäkringsbolags förening. De skäl

som talar för respektive emot ett stadgande om skatteplikt har därvid utförligt

belysts.

Såsom jag tidigare framhållit är det önskvärt att nu icke vidtaga ändringar

i AGF på områden där en blivande översyn av förordningen kan leda till

annat ställningstagande. Med hänsyn till den olika utformningen av försäklingsbeskattningen

enligt AGF och KvF är det också förenat med vissa svårigheter

att utforma en skatteplikt enligt AGF så att en tillfredsställande

motsvarighet erhålles till KvF:s bestämmelser på området. Man kan även,

såsom bl. a. försäkringsinspektionen uttalat, peka på det förhållandet att

en ordning, som innebär att vanliga pensionsförsäkringar är skattebelagda

medan tjänstepensionsförsäkringar är helt skattefria, icke är i allo invändningsfri

från principiella utgångspunkter. Det är vidare svårt att nu bedöma

i vad mån ett bibehållande i AGF av skattefriheten för pensionsförsäkringar

efter övergången till ett 1-skattesystem kan komma att utnvttias

i skatteflyktssyfte.

Å andra sidan kan det icke uteslutas att en skattefrihet härvidlag kan

komma att i viss utsträckning medföra åtgärder av skatteflyktsnatur. Försäkringsinspektionen

har också erinrat om att enligt tidigare erfarenheter

oväntade och osunda företeelser av denna art plötsligt kan framträda. Beträffande

omläggningen av dödsbobeskattningen i övrigt till ett 1-skattesystem

har jag intagit den ståndpunkten att nu förefintliga skatteflyktsspärrar

icke bör försvagas. Ett frångående av denna princip bör -— särskilt

med hänsyn till att en översyn av beskattningsreglerna kan bli erforderlig

— endast ske därest det är ställt utom tvekan att viss skatteflyktsspärr icke

längre erfordras.

Vid övervägande av de olika skäl som sålunda kan anföras i frågan har

jag i likhet med arvsskattesakkunniga kommit till den uppfattningen att

en motsvarighet bör skapas inom AGF till den nuvarande skatteplikten för

pensionsförsäkringar enligt KvF.

Beträffande den närmare utformningen i AGF av beskattningsbestämmelserna

i förevarande hänseende biträder jag arvsskattesakkunnigas förslag att

— i likhet med vad nu gäller enligt KvF — från skatteplikt skall undantagas

pensionsförsäkringar, som är äldre än tio år, liksom tjänstepensionsförsäkringar.

For Övriga pensionsförsäkringar bör, såsom de sakkunniga funnit,

skatteplikten anknytas till vad som av årspensionen överstiger visst skattefritt

grundavdrag.

De sakkunniga har föreslagit att grundavdraget skall bestämmas till 10 000

kronor per förmånstagare. Ett grundavdrag av denna storlek kan enligt de

sakkunniga ungefärligen anses motsvara den nuvarande skattefriheten enligt

KvF för 80 000 kronor av premiesumman. De sakkunniga har även funnit

att ett grundavdrag om 10 000 kronor regelmässigt synes tillgodose ett

normalt pensioneringsbehov.

Med hänsyn till beskattningsformernas olika konstruktion är det givetvis

förenat med betydande svårigheter att bestämma ett grundavdrag enligt AGF

s. 99 Kontrollera mot PDF

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

så att det motsvarar gällande skattefrihet enligt KvF. Vid sådana beräkningar

måste man — vilket även de sakkunniga gjort — av praktiska skäl

begränsa sig till vissa typfall och överhuvudtaget låta beräkningarna få en

relativt schablonmässig karaktär. Från dessa utgångspunkter anser jag att

de sakkunniga kommit till ett tillfredsställande resultat när det gällt att

finna ett grundavdrag som motsvarar skattefriheten enligt KvF.

De sakkunnigas uppfattning att ett grundavdrag om 10 000 kronor regelmässigt

är ägnat att tillgodose ett normalt pensioneringsbehov har i och

för sig icke väckt gensagor. I några yttranden har emellertid gjorts gällande

att beloppet icke alltid är tillfyllest för sådant ändamål och ibland leder

till stötande beskattningsresultat. De anmärkningar som sålunda framställts

har främst anknutits till det fall att försäkringstagaren efterlämnar make

men inga barn och att försäkringen är den avlidnes enskilda egendom; i dylikt

fall är skattefriheten i fråga om hela försäkringen begränsad till 10 000

kronor.

Jag vill med anledning härav framhålla att det i angivet fall —■ då giftorättsgemenskap

icke är för handen — torde vara regel att makarna även

har andra ofta betydande tillgångar utöver försäkringen. Framhållas bör

även att alla pensionsförsäkringar som är äldre än tio år är fritagna från

beskattning vid försäkringstagarens död. Det må också erinras om att eu

pensionsförsäkring icke är den enda möjlighet som står till buds när det

gäller att utan arvsbeskattning tillföra efterlevande make medel för dennes

försörjning.

På anförda skäl har jag icke funnit anledning frångå arvsskattesakkunnigas

förslag beträffande grundavdragets storlek. Jag förordar således att

grundavdraget per förmånstagare bestämmes till 10 000 kronor av årspensionen.

I detta sammanhang vill jag till slut med några ord beröra en fråga av

väsentligen författningsteknisk natur.

Den föreslagna skatteplikten enligt AGF för förmånstagareförvärv på

grund av pensionsförsäkringar innebär -— liksom i fråga om andra försäkringar

— att sådana förvärv i vissa fall beskattas såsom arvfallen egendom

och i andra fall såsom gåva. Svenska livförsäkringsbolags förening har i sitt

remissyttrande ifrågasatt huruvida gåvoskatleplikten är förenlig med den

frihet från gåvobeskattning vilken enligt 39 § b) AGF gäller för periodisk

betalning, som är skattepliktig inkomst för mottagare, och för periodiskt

understöd. Enligt min mening kan man icke hänföra en periodisk utbetalning

på grund av försäkring till sådan periodisk betalning som avses

i 39 § b) AGF, liksom icke heller till där omnämnt periodiskt understöd.

Det karakteristiska för sistnämnda betalningar är nämligen att de sker

direkt från givaren till mottagaren. Erinras kan också om de bestämmelser

i kommunalskattelagen, enligt vilka givaren under vissa förutsättningar är

berättigad till avdrag vid inkomsttaxeringen för det utbetalade beloppel.

Motsvarande förhållande föreligger icke vid periodiska utbetalningar på

grund av försäkring.

s. 100 Kontrollera mot PDF

100

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Storleken av de skattefria grundavdragen vid försäkrings förvärv

Gällande rätt

Pensionsförsäkringar. Förmånstagareförvärv på grund av pensionsförsäkring

är för närvarande skattefritt enligt AGF. I närmast föregående avsnitt

liar föreslagits att sådant förvärv skall i princip vara skattepliktigt enligt

AGF, därest övergång sker till ett 1-skattesystem. Därvid har även behandlats

frågan om storleken av det skattefria grundavdrag som i dylikt fall bör

ifrågakomma.

Kapitalförsäkringar samt olycksfalls- och sjukförsäkringar. Grundavdraget

är här 15 000 kronor. Det gäller vid kapitalförsäkringar under förutsättning

att de fyller kraven på utmätningsfrihet; något sådant villkor har

icke intagits i författningstexten i fråga om olycksfalls- och sjukförsäkringar,

enär dessa alltid är utmätningsfria. Beloppet fastställdes år 1931 vid den

ändring av 1914 års AGF, varigenom förmånstagareförvärv lades under

principiell skatteplikt, och har sedan dess varit oförändrat.

Andra livränteförsäkringar än pensionsförsäkringar. Grundavdraget är

här 1 500 kronor av årsräntan. Även detta belopp fastställdes år 1931 och

har därefter icke ändrats.

Arvsskattesakkunniga

Kapitalförsäkringar samt olycksfalls- och sjukförsäkringar. Arvsskattesakkunniga

anser att beloppet icke längre tillgodoser det därmed avsedda

syftet. En höjning av beloppet bör således ske. I den mån förändringarna

av penningvärdet därvid beaktas, bör utgångspunkten enligt de sakkunniga

vara år 1941, icke år 1931. Genom 1941 års AGF infördes nämligen de särskilda

bestämmelserna om viss skattefrihet vid A-beskattningen för efterlevande

make och underåriga barn, d. v. s. de personer som man främst velat

tillgodose genom skattefriheten vid förmånstagareförvärv. Bestämmandet av

omfattningen av den särskilda skattefriheten för efterlevande make och underåriga

barn synes ha skett med utgående från att grundavdragen vid förmånstagareförvärven

icke skulle ändras.

En omräkning av grundavdraget å 15 000 kronor enbart med hänsyn til!

penningvärdesförändringarna sedan år 1941 — sådana dessa förändringar

kommit till uttryck i levnadskostnadsindex — skulle ge till resultat att beloppet

numera bör vara 26 250 kronor. Såsom de sakkunniga tidigare framhållit

bör emellertid förändringarna i penningvärdet icke i och för sig vara

avgörande för bestämmandet av de skattefria bottenbeloppen i AGF. När det

gäller grundavdragen vid förmånstagareförvärv synes dessa i första hand

böra avvägas med beaktande av de sociala skäl, som ligger till grund för

skattefriheten. Vid en sådan avvägning bör därför enligt arvsskattesakkunniga

de föreslagna utvidgningarna av skattefriheten för efterlevande make

och underåriga barn tagas med i beräkningen. De sakkunniga anför vidare.

s. 101 Kontrollera mot PDF

101

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

Dessa utvidgningar innebära att skattefriheten höjes för efterlevande make

från 25 000 till 40 000 kronor samt för barn från 1 000 kronor per år,

varmed barnets ålder understiger 18 år, till 2 000 kronor för varje år under

21 års ålder. Härigenom komma även jämförelsevis stora dödsbobehållningar

att bliva helt fria från A-beskattning. Såvitt gäller skattefriheten för barn

går arvsskattesakkunnigas förslag väsentligt längre än vad som föranledes

enbart av ett hänsynstagande till penningvärdesförändringarna. Genom dessa

utvidgningar få de sociala synpunkterna beträffande familj eförsörj ningens

tryggande anses ha blivit i så hög grad tillgodosedda att det icke bör ifrågakomma

att höja grundavdragen vid förmånstagareförvärv utöver vad penningvärdesförändringarna

motivera. På grund härav ha arvsskattesakkunniga

funnit att grundavdraget å 15 000 kronor lämpligen bör höjas till

25 000 kronor.

Den av de sakkunniga sålunda föreslagna höjningen av grundavdraget till

25 000 kronor skulle innebära att följande försäkringsbelopp blir skattefria

i fråga om en kapitalförsäkring, som är giftorättsgods och som i sin helhet

utfaller vid försäkringstagarens död och till vilken dennes make och barn

insatts såsom förmånstagare, nämligen 50 000 kronor (make och ett barn),

100 000 kronor (make och två barn), 150 000 kronor (make och tre barn)

etc. För närvarande är motsvarande belopp 30 000, 60 000 och 90 000 kronor

etc. Vid det angivna förmånstagareförordnandet tillfaller nämligen hälften

av försäkringsbeloppet maken och återstoden fördelas lika mellan barnen.

Den hälft, som den efterlevande maken får, är skattefri på grund av dennes

giftorätt men blir ju i sinom tid beskattad när den efterlevande maken avlider.

Andra livräntefförsäkringar än pensionsförsäkringar. Arvsskattesakkunniga

framhåller att grundavdraget vid dessa försäkringar ursprungligen bestämdes

med hänsyn till den i 67 § utsökningslagen stadgade utmätningsfriheten.

Omfattningen av denna utmätningsfrihet liksom dess utformning

i övrigt är emellertid för närvarande föremål för prövning i särskild ordning.

De sakkunniga anser därför att frågan om höjning av grundavdraget

bör avgöras utan hänsynstagande till vad som nu gäller eller kan antagas

komma att framdeles gälla i fråga om utmätningsfriheten.

Vid detta förhållande har de sakkunniga funnit att de skäl som anförts

för höjning av grundavdraget å 15 000 kronor har motsvarande tillämpning

beträffande grundavdraget å 1 500 kronor. Detta bör således enligt de sakkunniga

höjas till 2 500 kronor.

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag har föranlett invändningar i yttrandet från

Svenska livförsäkringsbolags förening. Föreningen hemställer att grundavdragen

måtte bestämmas till åtminstone 35 000 kronor och 3 500 kronor.

I yttrandet framhåller föreningen att genom arvsskattesakkunnigas förslag

i fråga om det särskilda botlenbcloppet för underåriga barn (2 000 kro
-

s. 102 Kontrollera mot PDF

102

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

nor per år under 21 år) intresset att stödja utbildningen av de unga blivit

i ett mera allmänt sammanhang i viss mån tillgodosett. I likhet med de

sakkunniga anser föreningen, att viss hänsyn härtill rimligen bör tagas vid

bestämmandet av förmånstagares skattefrihet. Föreningen fortsätter.

Emellertid är den sociala angelägenheten av att försäkringar lämna största

möjliga effektiva utbyte och icke minskas av skatter i många fall lika

stort när andra än make och omyndiga barn äro förmånstagare. Utvecklingen

i samhället och våra möjligheter att göra oss gällande i den internationella

konkurrensen äro i stigande grad beroende av tillgången på högt kvalificerad

arbetskraft. Behovet av exempelvis ingenjörer, läkare, tandläkare,

lärare och forskare på olika områden kräver att allt flera utbildas för sådana

yrken. Kostnaderna för en dylik utbildning äro väsentliga och sannolikheten

att en person i åldern 22—26 år mister sin försörjare är ca 50 %

större än att detta skall inträffa i åldern 16—21 år (försörjaren antages därvid

vara 30 år äldre än förmånstagaren). Skattefriheten för myndiga barns

förmånstagareförvärv kompletterar i dessa fall på ett naturligt sätt den särskilda

A-skattefriheten för omyndiga barn.

Det är icke ovanligt att kapitalförsäkringsbelopp tillfalla andra omyndiga

barn eller myndiga ungdomar än försäkringstagarens egna barn, exempelvis

syskonbarn. Även här göra sig utbildningssynpunkterna gällande, men

någon särskild arvsskattefrihet enligt 28 § andra stycket AGF föreligger

icke. Det är av intresse att här observera den praxis som i överståthållarämbetet

och länsstyrelsen i Stockholms län utbildats i fråga om skattefrihet

för gåvor enligt 39 § AGF till annans undervisning eller uppfostran.

Sådan skattefrihet beviljas numera för gåvobelopp av intill ca 35 000 kronor

(s. 116 i betänkandet). Den är icke begränsad till gåvogivarens egna

barn. Det synes då skäligt att åtminstone motsvarande skattefrihet skali få

gälla för det fall att en försäkringstagare vill genom försäkring säkerställa

barns utbildning även i händelse han skulle avlida medan barnen ännu äro

små.

Föreningen framhåller slutligen, att de av arvsskattesakkunniga föreslagna

grundavdragen i många fall är helt otillräckliga för att uppväga

skatteskärpningen på kapital- och olycksfallsförsäkringar vid övergång till

ett 1-skattesystem.

Departementschefen

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att de skattefria grundavdragen

vid förmånstagareförvärv icke kan bedömas uteslutande på grundval

av indexmässiga synpunkter utan att en förnyad prövning bör ske med

ledning av de sociala skäl som ligger till grund för skattefriheten. Det gäller

härvid främst att tillse att grundavdragen blir lämpligt avpassade för

det fall, som framstår såsom det normala, nämligen att försäkringstagarens

make och barn insatts som förmånstagare. Härvid får hänsyn självfallet

tagas till den frihet från arvsskatt som i fråga om annan egendom föreligger

för sådana dödsbodelägare.

Från dessa utgångspunkter anser jag att de av arvsskattesakkunniga föreslagna

höjningarna av nu gällande grundavdrag är väl avvägda. En ytterligare

höjning av beloppen skulle enligt min mening leda till att skattefri
-

s. 103 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

103

het kunde erhållas i en omfattning som går utöver bestämmelsernas syfte.

Det bör därvid ej bortses från att grundavdrag åtnjutes även vid förmånstagareförvärv

som icke är avsedda att tjäna ett försörjningsintresse.

Under hänvisning till det anförda biträder jag de sakkunnigas förslag

om höjningar av nu gällande grundavdrag vid försäkringsbeskattningen enligt

AGF.

VIII. Detaljmotivering

Vid arvsskattesakkunnigas betänkande har fogats förslag till förordningar

om upphävande av KvF och ändring av AGF.

I enlighet med de riktlinjer som angivits i det föregående och på grundval

av vad de sakkunniga förordat har förslag till författningar upprättats

inom finansdepartementet.

Beträffande motiveringen till de nu framlagda författningsförslagen kan

i huvudsak hänvisas till det förut anförda och till arvsskattesakkunnigas

betänkande.

Rörande de föreslagna ändringarna i AGF torde ytterligare få anmärkas

följande.

20 och 23 §§.

Arvsskattesakkunniga har föreslagit vissa ändringar i dessa paragrafer,

innebärande att byggnad å annans mark — däribland byggnad som är tillbehör

till tomträtt -— skall vid beskattningen enligt AGF upptagas till taxeringsvärdet,

icke såsom nu försäljningsvärdet (bet. s. 182—183).

Yttrandena. Sveriges advokatsamfund anser mest rationellt att bestämmelserna,

såvitt gäller tomträtt, utformas så att hela tomträtten inklusive

byggnaden uppskattas efter taxeringsvärde och därifrån medges avdrag från

markvärdet med hänsyn till avgäldens storlek och återstående tid av nyttjanderätten.

Departementschefen. Mot principen att byggnad å annans mark skall

upptagas till taxeringsvärdet vid beskattningen enligt AGF — - vilken princip

redan är lagfäst i fråga om förmögenhetsbeskattningen — har någon

erinran icke framförts vid remissbehandlingen. Arvsskattesakkunnigas förslag

på denna punkt har jämväl i övrigt utformats så att största möjliga

överensstämmelse skall föreligga mellan arvsbeskattningens och förmögenhetsbeskattningens

bestämmelser. Jag biträder de sakkunnigas förslag.

28 §.

Efter anmälan av chefen för justitiedepartementet har Kungl. Maj: t den

14 mars 1958 beslutat att genom proposition förelägga riksdagen förslag till

s. 104 Kontrollera mot PDF

104

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

ärvdabalk, m. m. Förslaget till ärvdabalk innebär bl. a. att adoptivbarn och

dess avkomlingar skall äga taga arv efter och ärvas av adoptanten och

dennes släkt som om adoptivbarnet varit adoptantens eget barn (4 kap. 1 §).

Departementschefen. En följd av förslaget till ärvdabalk bör vara att

adoptivförhållande helt likställes med släktskap vid beskattningen enligt

AGF. Med anledning härav har ur de speciella stadgandena i 28 § uteslutits

vad som avser adoptivförhållanden och i stället införts ett nytt sjätte

stycke av innehåll att vid tillämpning av vad i paragrafen är stadgat adoptivförhållande

skall räknas lika med skyldskap. Dessa ändringar i AGF var

även medtagna i den remiss till lagrådet av förslag till ärvdabalk m. m.,

som skedde den 12 maj 1955, och de lämnades av lagrådet utan erinran.

29 §.

Arvsskattesakkunniga har föreslagit att avtrappningsregeln i denna paragraf

skall begränsas till att avse arvs- och testamentslotter som icke överstiger

dubbla gränsbeloppet. Utan någon begränsning skulle nämligen avtrappningsregeln

medföra en icke åsyftad nedsättning av skatten även för

mycket stora arvs- och testamentslotter (bet. s. 43).

Yttrandena. Hovrätten över Skåne och Blekinge framhåller att de sakkunnigas

förslag medför ett plötsligt språng i skatteskalan enligt klass IV närmast

över 2 000 kronor, d. v. s. dubbla gränsbeloppet i denna klass. Detta

språng undvikes om begränsningen av avtrappningsregeln fastställes till

tre gånger gränsbeloppet.

Departementschefen. Vad hovrätten anfört finner jag värt beaktande. En

utvidgning av avtrappningsregelns tillämplighet från två till tre gånger

gränsbeloppet påverkar icke skatten enligt klasserna I—III. Jag förordar

därför att hovrättens förslag genomföres.

39 §.

Enligt 39 § a) åtnjutes skattefrihet för »gåva av möbler, husgeråd och

andra inre lösören, som äro avsedda för gåvotagarens eller hans familjs

personliga bruk».

Arvsskattesakkunniga har föreslagit ett tillägg till bestämmelsen, enligt

vilket skattefrihet icke äger rum för »gåva, som uppenbarligen ej har

karaktär av sedvanlig skänk». Som huvudsakliga skäl till förslaget har de

sakkunniga åberopat att tillägget innebär ett förtydligande av bestämmelsen,

så att den bättre överensstämmer med lagstiftarens intentioner, och är

önskvärt med hänsyn till att bestämmelsen i sin nuvarande avfattning öppnar

icke oväsentliga möjligheter till kringgående av dödsbobeskattningen

(se vidare bet. s. 108—110).

s. 105 Kontrollera mot PDF

105

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Yttrandena. Förslaget har i allmänhet avstyrkts vid remissbehandlingen,

men tillstyrkande uttalanden har också gjorts.

I de avstyrkande yttrandena har uttalats att någon lagändring icke är

erforderlig, enär direkta skatteflyktsgåvor torde vara skattepliktiga redan

med nu gällande bestämmelse. Vidare har framhållits att ett genomförande

av förslaget är ägnat att leda till tolkningssvårigheter och medföra en ökad

belastning av beskattningsmyndigheterna. I yttrandena har även understrukits

de bristande kontrollmöjligheterna för beskattningsmyndigheterna,

särskilt med hänsyn till att ifrågavarande lösören icke är skattepliktiga vid

förmögenhetsbeskattningen. Det har också gjorts gällande att arvsskattesakkunniga

överskattat riskerna för skatteflyktsåtgärder och att frågan om

lagändring i vart fall bör anstå i avbidan på en allmän översyn av AGF.

Departementschefen. Av motiven till nu gällande bestämmelse om skattefrihet

för gåva av vissa inre lösören framgår, att det ingalunda varit avsett

att alla sådana gåvor skulle vara fria från beskattning. Fn gåva, varmed

åsyftades en ren kapitalöverflyttning, skulle sålunda alltjämt vara skattepliktig.

Bestämmelsen synes alltså -—- rätt tillämpad — icke kunna åberopas för

erhållande av skattefrihet i fråga om rena skatteflyktsgåvor. Mot bakgrunden

härav synes det i betänkandet föreslagna förtydligandet i och för sig

knappast erforderligt. Vidare skulle en ändring kunna missförstås därhän,

att man åsyftade en skattemässig kontroll av gåvor som är av mera privat

och personlig än ekonomisk natur.

Under hänvisning till det nu anförda — och då frågan kan ägnas fortsatt

uppmärksamhet vid en allmän översyn av AGF —- finner jag mig för

närvarande icke böra framlägga något förslag till författningsändring i

förevarande hänseende.

46 §.

Arvsskattesakkunnigas förslag till ändrad lydelse av paragrafen har i

anledning av ett påpekande från Svenska livförsäkringsbolags förening

kompletterats med ett tillägg i andra styckets sista mening. Tillägget innebär

att den särskilda regeln angående tiden för deklarations avgivande, då

gåvotagaren eller försäkringstagaren avlidit, blir tillämplig endast å sådana

förvärv för vilka skattskyldighet inträtt före dödsfallet.

49 §.

I förevarande paragraf stadgas för närvarande skyldighet för försäkringsgivare

att inom viss tid lämna vederbörande heskattningsmyndighet uppgift

om skattepliktiga förmånstagareförvärv på grund av försäkring, där

försäkringsbeloppet överstiger 3 000 kronor.

Arvsskattesakkunniga har föreslagit dels vissa ändringar i fråga om utformningen

av försäkringsgivares uppgiftsskyldighet (het. s. 148—151) och

s. 106 Kontrollera mot PDF

106

Kungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

dels införande i paragrafen av en bestämmelse om skyldighet för gåvogivare

att lämna beskattningsmyndighet kontrolluppgift å bortgivna skattepliktiga

gåvor (bet. s. 106—107). Mot de sakkunnigas förslag om införande av

uPP8iftsskyldighet för gåvogivare har ledamöterna Hermansson, Nilsson

och Olsson reserverat sig (bet. s. 235).

De föreslagna ändringarna i fråga om uppgiftsskyldigheten för försäkringsgivare

innebär i huvudsak följande. Beloppsgränsen höjes till

5 000 kronor. I samband härmed förtydligas bestämmelsen med avseende

å försäkringsbelopp som utfaller periodiskt. Uppgiftsskyldighet införes även

beträffande försäkringar utan förmånstagareförordnande. Beloppsgränsen

bestämmes här till 200 kronor.

Uppgiftsskyldigheten för gåvogivare avser som nämnts skattepliktiga

gåvor. Den gäller enligt förslaget för svensk medborgare, här i riket

bosatt utlänning och svensk juridisk person. Underlåtenhet att lämna kontrolluppgift

straffes med böter, högst 300 kronor. Straffbestämmelsen föreslås

införd i 66 §.

Yttrandena

Frågan om utformningen av uppgiftsskyldigheten för försäkringsgivare

har särskilt behandlats endast i yttrandena från Stockholms rådhusrätt

och Svenska livförsäkringsbolags förening.

Stockholms rådhusrätt finner tillräckliga skäl icke föreligga att införa

uPPgiftsskyldighet i fråga om försäkringar utan förmånstagareförordnande.

Beträffande sådana försäkringar torde det nämligen praktiskt taget undantagslöst

stå klart för vederbörande bouppgivare att de i likhet med övriga

tillgångar skall upptagas i bouppteckningen. Rådhusrätten har icke någon

erfarenhet av att dylika försäkringar vare sig uppsåtligen eller av förbiseende

undandragits från beskattning.

Svenska livförsäkringsbolags förening tillstyrker förslaget vad angår försäkringar

med förmånstagareförordnande. Däremot avstyrker föreningen

att utvidgning sker av uppgiftsplikten till att avse försäkringar utan förmånstagareförordnande,

så länge dessa behandlas på annat sätt än förmånstagareförsäkringarna

i fråga om rätt till skattefria grundavdrag. Därest

uppgiftsplikt emellertid anses böra införas, bör gränsbeloppet även här

bestämmas till 5 000 kronor.

Förslaget om införande av uppgiftsskyldighet för gåvogivare har

behandlats i åtskilliga yttranden. I flertalet av dessa yttranden har förslaget

avstyrkts.

Såsom skäl för avstyrkande har bl. a. åberopats att det förefaller föga tilltalande

att ålägga en person vid straffansvar att deklarera gåvor för vilka

mottagaren är skattskyldig. Vidare har framhållits, att svårigheter icke sällan

kan föreligga för gåvogivaren att avgöra om en gåva är skattepliktig

eller ej och att veta till vilken beskattningsmyndighet kontrolluppgiften

skall lämnas. Genom 1956 års reform av taxeringsväsendet har myndigheter
-

s. 107 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr Jb5 år 1958

107

nas kontrollmöjligheter ökats även med avseende å gåvobeskattningen. Härtill

kommer den kontroll som utövas av hovrätternas advokatfiskaler. I

några yttranden har också uttalats att man i vart fall icke bör gå längre än

till att ålägga gåvogivare att i den allmänna självdeklarationen omnämna

sina under det förflutna året bortgivna skattepliktiga gåvor.

Departementschefen

Vad till en början angår frågan om utformningen av uppgiftsskyldigheten

för försäkringsgivare finner jag tillräckliga skäl icke föreligga

att nu utsträcka denna skyldighet till att omfatta jämväl försäkringar

utan förmånstagareförordnande. Såsom framgått av yttrandet från Stockholms

rådhusrätt — som är landets största bouppteckningsdomstol — synes

något egentligt behov icke förefinnas av kontrolluppgifter i förevarande

hänseende. Frågan sammanhänger även med spörsmålet om åvägabringande

av likställighet i beskattningshänseende mellan försäkringar med och

utan förmånstagareförordnande. Såsom jag tidigare anfört bör detta spörsmål

prövas först vid en allmän översyn av försäkringsbeskattningen enligt

AGF. Om och i den mån sådan likställighet därvid anses böra genomföras,

kommer också frågan om uppgiftsskyldighetens omfattning i ett nytt läge

och kan ges en mera definitiv lösning.

Beträffande arvsskattesakkunnigas förslag till utformning av uppgiftsskyldigheten

i fråga om försäkringar med förmånstagareförordnande har

jag i huvudsak icke funnit anledning till erinran.

Enligt den föreslagna bestämmelsen kan uppgiftsskyldighet i vissa fall

föreligga, oaktat förmånstagareförvärvet understiger skattepliktsgränsen

och därmed är skattefritt. I anslutning härtill vill jag framhålla att då ett

förmånstagareförvärv av annan grund är skattefritt — en pensionsförsäkring

är exempelvis äldre än tio år eller utgör tjänstepensionsförsäkring —- uppgiftsskyldighet självfallet icke föreligger.

Arvsskattesakkunnigas förslag om införande av uppgiftsskyldighet för

gåvogivare syftar till en effektivisering av gåvobeskattningen. Det äi

även enligt min mening angeläget att man tillvaratager möjligheterna till

kontroll av att skattepliktiga gåvor vederbörligen deklareras. Från denna

synpunkt finns onekligen skäl som talar för att givaren ålägges att i en

eller annan form lämna beskattningsmyndigheten uppgift å bortgivna gåvor.

Å andra sidan synes införandet av en sådan skyldighet vara förenat med

vissa olägenheter. Såsom framhållits i remissyttrandena kan det för givaren

ofta vara svårt att bedöma om en gåva är skattepliktig eller ej liksom

att avgöra till vilken beskattningsmyndighet kontrolluppgiften skall lämnas.

I åtskilliga fall — särskilt vid gåvor från föräldrar till barn eller eljest mellan

närstående — torde det vidare vara givaren som ombesörjer upprättandet

och ingivandet av gåvodeklaration. Att givaren i dylika fall skulle vara

s. 108 Kontrollera mot PDF

108 Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

skyldig att dessutom avgiva särskild kontrolluppgift synes icke tillfredsställande.

Vid övervägandet av förevarande spörsmål har jag icke funnit tillräcklig

anledning föreligga att nu förorda införandet i AGF av särskild uppgiftsskyldighet

för gåvogivare. Jag vill i anslutning härtill erinra om att den

kontroll med avseende å gåvobeskattningen, som utövas av beskattningsmyndigheterna

vid granskningen av de allmänna självdeklarationerna, kan

antagas komma att effektiviseras genom de reformer som nyligen skett på

taxeringsväsendets område. I den nya taxeringskungörelsen har också intagits

uttrycklig föreskrift om att taxeringsnämnd skall till taxeringsintendenten

översända förteckning över skattskyldiga som under beskattningsåret

givit eller mottagit gåva av sådan beskaffenhet att särskild skatt för

gåvan synes kunna ifrågakomma. Det kan slutligen framhållas, att de sakkunnigas

av mig biträdda förslag att anknyta gåvobeskattningen och därmed

gåvodeklarationsskyldigheten till kalenderåret är ägnat att få en gynnsam

inverkan på fullgörandet av nämnda skyldighet.

52 §.

Arvsskattesakkunniga

Medan skatt enligt AGF alltid skall betalas i kontanter, kan K-skatt under

vissa förutsättningar erläggas med andra betalningsmedel (skuldebrev

och aktier). Bestämmelserna härom återfinns i 32 § KvF. Arvsskattesakkunniga

har föreslagit att vid övergång till ett 1-skattesystem bestämmelserna

i KvF skall överföras till AGF och där intagas som ett andra moment

i 52 §. Därvid har de sakkunniga ansett att enligt KvF förefintlig möjlighet

att använda icke börsnoterade aktier såsom betalningsmedel bör utgå vid

bestämmelsernas överförande till AGF.

Såsom skäl till sitt ställningstagande i sistnämnda avseende har de sakkunniga

åberopat, att möjligheten att använda icke börsnoterade aktier såsom

betalningsmedel för K-skatt icke fått någon betydelse i praktiken. I

samtliga de fall, då ansökan gjorts att få använda sådana aktier såsom betalningsmedel,

har det gällt minoritetsposter i företag av familjebolags karaktär.

Riksbanken, som är värderingsmyndighet i förevarande fall, har

genomgående avstyrkt bifall till ansökningarna med den huvudsakliga

motiveringen att aktierna icke skulle få något värde i statens hand. Enär

beskattningsmyndigheterna icke ägt frångå de av riksbanken angivna värderingsgrunderna,

har ansökningarna icke kunnat bifallas. (Se vidare bet.

s. 159—169.)

Yttrandena

Arvsskattesakkunnigas förslag har särskilt behandlats i några yttranden.

Borttagandet av möjligheten att använda icke börsnoterade aktier såsom

betalningsmedel har tillstyrkts av fullmäktige i riksbanken samt lämnats

s. 109 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 145 år 1958

109

utan erinran av Stockholms rådhusrätt och en länsstyrelse. I övriga yttranden,

varav flertalet är från näringslivets organisationer, har förslaget på

denna punkt avstyrkts.

I de avstyrkande yttrandena har i huvudsak anförts, att nuvarande praxis

är för restriktiv och att aktierna bör godtagas till det värde som de åsättes

vid bouppteckningens stämpelbeläggning. Anser riksbanken att aktiernas

värde är lägre, bör de i så fall icke heller upptagas högre vid stämpelbeläggningen.

Vidare har gjorts gällande, att icke börsnoterade aktier i vart fall

bör godtagas som betalningsmedel, då andra tillgångar för skattens erläggande

saknas.

Departementschefen

I likhet med arvsskattesakkunniga anser jag att en övergång till ett

1-skattesystem bör föranleda att de nuvarande bestämmelserna i KvF

om erläggande av skatt med annat än kontanter i princip överföres till

AGF. Detta kommer att medföra icke oväsentliga lättnader i fråga om skattens

betalning genom att bestämmelserna blir tillämpliga på dödsbobeskattningen

i dess helhet, medan de nu endast avser K-skatten.

De sakkunniga har föreslagit, att möjligheten att betala skatt med icke

börsnoterade aktier borttages. Starka skäl talar även enligt min mening för

denna ståndpunkt. Förutsättningen för att staten skall godtaga sådana aktier

bör givetvis vara att staten skall kunna vid lämplig tidpunkt avyttra

aktierna och därmed erhålla den skatt för vilken aktierna tjänat som betalningsmedel.

Meningen är alltså icke att staten under någon längre tid

skall kvarstå som delägare i berörda företag. Saken kompliceras emellertid

av att icke börsnoterade aktier i allmänhet ej har samma värde i statens

eller annan utomståendes hand som de representerar för dödsbodelägarna.

Därest staten skulle godtaga sådana aktier som betalningsmedel till bouppteckningsvärdet,

torde det därför icke kunna undvikas att staten i åtskilliga

fall tillskyndades förluster. Att överhuvudtaget fastställa vilket värde aktierna

kan ha för staten, är för övrigt förenat med betydande svårigheter.

Om man bibehåller möjligheten att använda icke börsnoterade aktier som

betalningsmedel, torde man vidare ha att räkna med att det nästan alltid

kommer att vara minoritetsposter av dylika aktier — i allmänhet i familj ebolag

— som erbjudes staten. En sådan minoritetspost har ofta icke något

egentligt försäljningsvärde i statens hand.

Givet är att svårigheter kan uppkomma vid betalandet av arvsskatten för

dödsbon, vars tillgångar huvudsakligen eller till stor del utgöres av aktier

i familjeföretag. Även om möjligheten att använda aktierna som betalningsmedel

borttages, synes emellertid i dylika fall de skattskyldigas intresse av

lättnad vid skattebetalningen bli tillgodosett genom att möjligheten att betala

skatten genom skuldebrev med aktierna såsom säkerhet bibehålies. I

dylika fall bör aktierna enligt min mening i regel kunna godtagas som säkerhet

till bouppteckningsvärdet. Jag vill i detta sammanhang även framhålla,

att de sakkunnigas förslag i fråga om möjligheterna till anstånd med skal
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

no

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

tens erläggande — vilket förslag jag funnit mig böra biträda — innefattar

betydande lättnader för dödsbon med begränsad likviditet.

Under hänvisning till det nu anförda förordar jag — i likhet med arvsskattesakkunniga

— att vid överförandet till AGF av bestämmelserna i 32 §

KvF möjligheten att använda icke börsnoterade aktier såsom betalningsmedel

borttages.

I 32 § KvF och hithörande tillämpningskungörelse återfinns vissa bestämmelser

om beräkning av ränta i fall, då skatt erlagts medelst skuldebrev.

Särskild bestämmelse om utgångsdagen för ränteberäkningen har däremot

icke givits. Av tillämpningskungörelsens bestämmelser om förfarandet vid

sådan skattebetalning framgår emellertid att såsom betalningsdag är att

anse den dag, då beslut meddelats om skattens erläggande på angivet sätt.

Utgångspunkten för ränteberäkningen bör således vara denna dag.

Enär en föreskrift av ifrågavarande slag lämpligen bör stå i själva förordningen,

har arvsskattesakkunnigas förslag till lydelse av 52 § 2 mom.

AGF kompletterats i berörda hänseende. I samband härmed har viss redaktionell

omredigering av momentet vidtagits.

55 §.

Arvsskattesakkunniga

I 55 § återfinns bestämmelserna om anstånd med erläggande av skatt.

Arvsskattesakkunniga har föreslagit vissa utvidgningar av bestämmelserna,

för normalfallen innebärande att skatt skall kunna erläggas genom högst

tio mot nu fem årliga inbetalningar. Första inbetalningen skall dock, liksom

hittills, ske inom sex veckor från beslutet om skattens fastställande.

(Se vidare bet. s. 156—159.)

Yttrandena

De sakkunnigas förslag har ej föranlett andra invändningar vid remissbehandlingen

än att i några yttranden förordats att anstånd borde kunna

medges med första inbetalningen utöver sexveckorsperioden. I ett yttrande

har vidare uttryckts önskemål om ett uttalande att anståndsbestämmelserna

är avsedda att tillämpas förhållandevis liberalt.

Riksräkenskapsverket har därjämte i särskild skrivelse anhållit att i 55 §

måtte införas uttrycklig bestämmelse om utgångsdagen för ränteberäkningen,

då skuldebrev lämnats såsom säkerhet för skatt med vars erläggande anstånd

beviljats. Ämbetsverket har anfört, att olika praxis härvidlag utbildat

sig hos skilda beskattningsmyndigheter. I övervägande antalet fall har ränta

uttagits från den dag, då beslut meddelats om skattens fastställande. I

några fall har utgångspunkten varit den dag, då första inbetalningen skolat

fullgöras, och i vissa andra fall den dag skuldebrevet daterats eller enligt

beskattningsmyndighetens beslut senast skolat avlämnas. För egen del har

ämbetsverket förordat att utgångspunkten skall vara dagen för första inbetalningen.

s. 111 Kontrollera mot PDF

Iiungl. Maj:ts proposition nr H5 år 1958

111

Departementschefen

Arvsskattesakkunnigas förslag till utvidgning av anståndsbestämmelserna

innebär betydande lättnader i fråga om skattebetalningen för dödsbon

med begränsad likviditet. Det kan visserligen ifrågasättas, huruvida den

maximala anståndstiden för normalfallen bör utsträckas så långt som till

tio år. Då de sakkunnigas förslag till författningstext emellertid inrymmer

en uttrycklig föreskrift att anstånd i intet fall må utsträckas till flera

inbetalningar än som prövas erforderligt, har jag ej velat motsätta mig förslaget.

Att därjämte utöka tiden för fullgörandet av första inbetalningen

utöver nu gällande sexveckorsperiod bör dock enligt min mening icke ifrågakomma.

Förevarande paragraf synes — i likhet med 52 § 2 mom. — böra kompletteras

med särskild föreskrift om utgångsdagen vid ränteberäkningen.

Även om vissa skäl skulle kunna tala för att såsom utgångspunkt tages dagen

för första inbetalningens verkställande, torde likväl dagen för anståndsbeslutets

meddelande vara att föredraga från praktiska synpunkter. Härigenom

vinnes bl. a. att, då i samband med skattens fastställande beviljats

såväl anstånd med skattens erläggande som dess erläggande i annat än kontanter,

samma utgångsdag kommer att gälla för ränteberäkningen i fråga

om de olika skuldebrev som i förekommande fall skall avlämnas.

56 §.

Arvsskattesakkunniga har föreslagit att tiden för generell eftergift av

skatt enligt AGF skall utvidgas från sex månader till ett år. Förslaget har

delvis föranletts av önskemålet att inom AGF:s ram erhålla en ersättning

för de nuvarande bestämmelserna i KvF, enligt vilka vid K-skattens beräknande

avdrag får ske för egendom, som den avlidne genom arv, testamente

eller gåva erhållit inom fem år — eller vid testamentsförvärv från make tio

är — före dödsfallet. De sakkunniga har därvid framhållit att ettårsregeln

får tillämpning å samtliga skattepliktiga dödsbon, medan avdragsrätten

enligt KvF nu är tillämplig endast å dödsbon av den storleksordning att de

kan drabbas av K-skatt. Vidare får avdragsrätten åtnjutas endast vid beräknandet

av K-skatt, medan eftergift enligt den föreslagna ettårsregeln

kommer att i 1-skattesystemet avse hela beskattningen enligt AGF. (Se vidare

bet. s. 169—172.)

Yttrandena. I några yttranden har anförts, att förslaget innebär en försämring

i förhållande till vad som nu gäller och att eftergiftstiden enligt

AGF bör utökas till fem år såsom huvudregel och tio år i fråga om testamentsförvärv

från make. I ett yttrande har uttalats, att en generell eftergiftstid

enligt AGF om tre år skulle ungefär motsvara nuvarande ordning.

Departementschefen. Vid övergång till ett 1-skattesystem bör eflergiftsreglerna

utformas i enlighet med AGF :s beskattningsprinciper. Enär eftergift

av skatt enligt AGF i förevarande fall innebär, att redan inträdd skatt
-

s. 112 Kontrollera mot PDF

112

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

skyldighet upphäves, bör någon mera avsevärd utökning av eftergiftstiden

icke ske. Från denna synpunkt finner jag de sakkunnigas förslag väl avvägt.

Ju längre eftergiftstiden göres, desto påtagligare blir nämligen olägenheterna

från administrativ synpunkt av eftergiftsförfarandet. Såsom de sakkunniga

även framhållit är det icke heller lämpligt att verkan av ett i och för

sig riktigt beskattningsbeslut annat än i undantagsfall upphäves, sedan en

dödsboutredning slutförts samt arvingar och testamentstagare tillträtt sina

lotter. Så torde i det övervägande antalet fall ha skett inom ett år från

dödsfallet.

Under hänvisning till vad nu anförts biträder jag de sakkunnigas förslag

att den generella eftergiftstiden enligt AGF bestämmes till ett år.

68 §.

Den av arvsskattesakkunniga föreslagna ändrade lydelsen av paragrafen

har ansetts böra bibehållas, även därest uppgiftsskyldighet för gåvogivare

icke införes i 49 § och någon ändring av 66 § således icke sker.

71 §.

I denna paragraf är intagna föreskrifter, enligt vilka Kungl. Maj :t på

grund av avtal med främmande stat eller eljest under förutsättning av ömsesidighet

kan förordna om vissa avvikelser från AGF :s bestämmelser. De allmänna

avtal, som hittills ingåtts, har nödvändiggjort undantag från skattskyldighet

avseende såväl egendom, vilken efterlämnats av personer bosatta

i den andra avtalsslutande staten, som egendom vilken finns i denna

andra stat. I sin nuvarande utformning avser 2 mom. icke sistnämnda fall.

Bestämmelsen torde därför böra kompletteras så att den omfattar jämväl

egendom av sist angivet slag.

I 2 mom. bör därjämte inrymmas möjlighet för Kungl. Maj:t att medge

skattebefrielse för egendom som — förutom genom gåva, vilket redan gäller

— genom arv eller testamente tillfallit i den andra staten bosatta personer

eller genom testamente tillfallit därstädes hemmahörande juridiska personer.

Vidare bör möjlighet till skattebefrielse finnas även när egendom

bortgivits av fysiska eller juridiska personer i den andra staten. Med nu

angiven utformning av 2 mom. erhåller Kungl. Maj :t befogenhet att — under

förutsättning av ömsesidighet — förebygga dubbelbeskattning vid arvsoch

gåvobeskattningen i den utsträckning som är påkallad av i praktiken

förekommande fall.

Övergångsbestämmelserna

Arvsskattesakkunniga har föreslagit, att omläggningen av dödsbo- och

gåvobeskattningen från det nuvarande 2-skattesystemet till ett 1-skattesystem

skall träda i kraft vid årsskiftet 1958/59. Därvid skall huvudregeln vara

att de nya bestämmelserna i AGF skall tillämpas då skattskyldighet in
-

s. 113 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr lå5 år 1958

113

trätt efter nämnda tidpunkt; har skattskyldighet inträtt tidigare, skall däremot

hittillsvarande bestämmelser i AGF och KvF alltjämt äga tillämpning.

Från huvudregeln har de sakkunniga förordat vissa undantag, i de sakkunnigas

förslag upptagna under punkterna 1—4 i övergångsbestämmelserna.

Departementschefen. Jag biträder de sakkunnigas förslag i fråga om tiden

för de nya bestämmelsernas ikraftträdande liksom beträffande huvudregeln

för de äldre och de nya bestämmelsernas tillämplighet. Utöver vad de sakkunniga

föreslagit har jag funnit anledning föreligga till vissa ytterligare

undantag från huvudregeln. Härför redogöres närmare i det följande.

Anmärkas kan i detta sammanhang att hittillsvarande bestämmelser om

deklarationsskyldighet för gåva — innebärande att deklaration skall lämnas

inom fyra månader från skattskyldighetens inträde — blir tillämpliga även

under år 1959, därest skattskyldighet inträtt före nämnda år. Det nya förfarandet,

enligt vilket en enda deklaration kan avges för samtliga gåvor under

ett kalenderår senast den 15 februari påföljande år, får således tillämpning

första gången med avseende å de gåvor för vilka skattskyldighet inträtt

under år 1959. Dessa skall således deklareras senast den 15 februari

1960. Vad nu sagts gäller i tillämpliga delar beträffande den försäkringsgivare

åvilande uppgiftsskyldigheten i fråga om vissa försäkringsförvärv.

Slutligen vill jag nämna att omläggningen av dödsbobeskattningen kommer

att påverka statsverkets inkomster av denna beskattning först fr. o. m.

budgetåret 1959/60.

Framskjutna förvärv m. nt.

Arvsskattesakkunniga. Enligt de sakkunnigas förslag skall frågan, huruvida

äldre eller nya bestämmelser i AGF skall tillämpas, vara beroende av

om skattskyldighet inträtt före eller efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande.

Detta kan, såsom de sakkunniga även framhållit, vid s. k. framskjutna

förvärv medföra att egendom i vissa fall blir föremål för den i anledning

av K-skattens avskaffande skärpta A-beskattningen, oaktat den redan

K-beskattats. Även om en dylik s. a. s. dubbel K-beskattning är i och

för sig otillfredsställande, synes den enligt de sakkunniga likväl vara att

föredraga framför ett anknytande av äldre bestämmelsers tillämplighet till

tidpunkten för arvlåtarens (testators) död. Ett sådant anknytningsmoment

skulle nämligen kunna medföra, att äldre bestämmelser blir att tillämpa

åtskilliga årtionden framöver. (Se vidare bet. s. 187—188.)

Mot de sakkunnigas förslag har ledamöterna Hermansson, Nilsson och

Olsson reserverat sig och förordat att övergångsbestämmelserna får en sådan

utformning att framskjutna förvärv icke drabbas av hårdare beskattning

än om KvF bibehållits (bet. s. 235—236).

8 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 145

s. 114 Kontrollera mot PDF

114

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Yttrandena. De sakkunnigas förslag i förevarande avseende har särskilt

behandlats i ett flertal yttranden. I samtliga har förordats att övergångsbestämmelserna

avfattas så att framskjutna förvärv icke beskattas strängare

än enligt nu gällande regler.

Svenska livförsäkringsbolags förening har därjämte hemställt om bestämmelser

till förhindrande av att skatteskärpningar uppkommer för redan

tecknade försäkringar. Föreningen har härvidlag hänvisat till den metod,

vilken föreningen som tidigare nämnts förordat för undvikande av skatteskärpningar

för försäkringar överhuvudtaget. Vidare har föreningen anvisat

metoden att icke beskatta försäkringsbeloppet utan försäkringens återköpsvärde

omedelbart före dödsfallet.

Departementschefen. Såsom jag tidigare anfört bör huvudregeln vara att

de nya bestämmelserna i AGF skall tillämpas, då skattskyldighet inträder

efter bestämmelsernas ikraftträdande. Emellertid kan en sådan regel, såsom

de sakkunniga även framhållit, i vissa fall leda till mindre tillfredsställande

resultat. Med hänsyn till de samstämmiga uttalanden, som härvidlag

gjorts i remissyttrandena, har jag icke velat motsätta mig att vissa undantag

göres från huvudregeln i syfte att framskjutna förvärv icke skall träffas

av högre beskattning än nu är fallet. Dessa undantag har i departementsförslaget

intagits under punkterna 2 och 3 i övergångsbestämmelserna.

Reglerna har utformats enligt den principen att de nuvarande skatteskalorna

i AGF alltjämt skall tillämpas vid framskjutna förvärv varom här är

fråga. Däremot blir i övrigt de föreslagna ändringarna i AGF, exempelvis

de höjda bottenbeloppen, tillämpliga även i förevarande fall.

Beträffande arvslott (testamentslott) har sålunda föreskrivits att nu gällande

skatteskalor i AGF alltjämt skall tillämpas, om arvlåtaren (testator)

avlidit före den 1 januari 1959 då enligt förslaget de nya bestämmelserna

träder i kraft och KvF upphör att gälla. I sådant fall har nämligen den

kvarlåtenskap, från vilken förvärvet härrör, antingen blivit K-beskattad

eller icke skolat K-beskattas. Undantagsregeln omfattar emellertid icke det

fallet att make före den nya lagstiftningens ikraftträdande ärvt sin avlidne

make och dennes egendom efter andra makens död skall tillfalla den först

avlidnes släktingar. I sådana fall utgår nämligen enligt nuvarande regler

K-skatt både vid den först avlidnes och den sist avlidnes död.

En föreskrift av motsvarande innebörd bär givits i fråga om gåva. Utgångspunkten

är här att gåvan fullbordats före den 1 januari 1959. Däremot

har det icke ansetts påkallat med en liknande regel, då framskjutet förvärv

hänför sig till gåva av benefik revers.

De föreslagna undantagsreglerna innebär vidare beträffande förmånstagareförvärv

att nu gällande beskattningsregler skall äga tillämpning, då

försäkringstagaren avlidit eller utbetalning till förmånstagaren skett före

den 1 januari 1959. I fråga om pensionsförsäkringar kommer sålunda i angivna

fall nu gällande skattefrihet att alltjämt bestå, medan för andra försäkringar

de nuvarande skalorna i AGF får fortsatt tillämpning. Utöver vad

s. 115 Kontrollera mot PDF

115

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

nu sagts har jag icke funnit anledning att från de nya bestämmelsernas

tillämpning undantaga försäkringar, som eljest tecknats före den 1 januari

1959. Jag vill i anslutning härtill erinra om att undantag för tidigare tecknade

försäkringar icke heller gjordes vid införandet av kvarlatenskapsskatten

i vidare mån än som nu förordats.

Sammanläggningsreglerna

Arvsskattesakkunniga har funnit särskild övergångsbestämmelse påkallad

med hänsyn till den föreslagna utvidgningen av sammanläggningstiden enligt

AGF från fyra till tio år. Det synes nämligen de sakkunniga rimligt att

gåvor som ägt rum mer än fyra år före de nya reglernas ikraftträdande och

därmed enligt de äldre reglerna redan blivit fritagna från sammanläggning,

icke skall på grund av sammanläggningstidens utvidgning ånyo kunna bli

aktuella för sammanläggning, övergångsbestämmelsen har av de sakkunniga

utformats i enlighet härmed. Med hänsyn till den speciella karaktären

hos de benefika reverserna har undantagsregeln icke ansetts böra gälla gåvor

av dylika reverser. (Se vidare bet s. 190—191.)

Mot de sakkunnigas förslag att övergångsbestämmelsen icke skall avse

benefika reverser har ledamöterna Hermansson, Nilsson och Olsson reserverat

sig (bet. s. 235).

Yttrandena. I några yttranden har gjorts gällande att övergångsbestämmelsen

bör utformas så att hänsyn vid beskattningen tages till att gåva eller

därmed jämställt förmånstagareförvärv, som ägt rum före år 1959 och som

skall sammanläggas med senare förvärv, kan ha blivit föremål föi K-beskattning.

Ett flertal remissinstanser har därjämte uttalat att övergångsbestämmelsen

bör omfatta även gåvor av benefika reverser.

Departementschefen. Det ligger i sakens natur att det vid övergång till ett

1-skattesystem icke är möjligt att på alla punkter erhålla exakt samma

skatteresultat som enligt tidigare gällande regler. De sakkunnigas förslag att

inskränka den nya sammanläggningstidens tillämpning till gåvor och därmed

jämställda förvärv, som ägt rum inom fyra år före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, finner jag innefatta en lämplig avvägning på förevarande

område. Detta gäller enligt min mening även då kvarlåtenskapsskatt

utgått för tidigare gåva, som ifrågakommer till sammanläggning. Med hänsyn

till att sammanläggningstiden enligt KvF vid gåvor till givarens närmaste

arvingar, d. v. s. de gåvor som i regel blir aktuella för sammanläggning,

är tio år torde nämligen såsom de sakkunniga också framhållit den

föreslagna övergångsbestämmelsen innebära att i sistnämnda fall beskattningen

genomsnittligt icke kommer att bli hårdare efter övergång till ett

1-skattesystem än för närvarande är förhållandet.

s. 116 Kontrollera mot PDF

116

Kiingl. Ma[:ts proposition nr U5 år 1958

Beträffande gåvor av benefika reverser delar jag de sakkunnigas uppfattning

att undantag härvidlag icke bör göras från de nya sammanläggningsreglernas

tillämpning. Ett sådant undantag skulle nämligen medföra

att de talrika gåvor av ren skatteflyktskaraktär, som ägde rum genom benefika

reverser under tiden närmast före kvarlåtenskapsskattens införande,

icke skulle kunna ifrågakomma till sammanläggning. Jag vill i detta sammanhang

även erinra om att det står vederbörande öppet att genom infriande

av sådana reverser undgå sammanläggning.

På anförda skäl biträder jag till alla delar de sakkunnigas förslag till övergångsbestämmelse

i fråga om sammanläggningsreglerna.

Övergångsbestämmelsen har i departementsförslaget upptagits såsom

punkt 4.

Byggnad å annans mark

Arvsskattesakkunniga har förordat att de ändrade reglerna för värdering

av byggnad på annans mark — som i förhållande till nu gällande regler

innebär en för de skattskyldiga förmånligare beräkningsgrund — skall få

retroaktiv tillämpning i fråga om icke lagakraftvunna beskattningsbeslut

(bet. s. 191). &

Yttrandena. Svea hovrätt — som biträtt själva ändringsförslaget — har

uttalat att frågan om ändringens retroaktiva tillämpning bör ägnas ytterligare

övervägande. Det måste enligt hovrättens mening anses betänkligt att

generellt riva upp redan meddelade skattebeslut.

Departementschefen. Med hänsyn till de speciella omständigheter, som

föranlett ifrågavarande ändringsförslag, har jag icke funnit anledning frångå

de sakkunnigas förslag om retroaktiv tillämpning. Jag vill i anslutning

härtill framhålla att genom retroaktiviteten även vinnes att de talrika tidigare

beskattningsbeslut, där de nu föreslagna värderingsreglerna — om än

formellt i strid med gällande rätt — redan tillämpats, icke kan bli föremål

för överklagande.

IX. Departementschefens hemställan

Under åberopande av vad jag sålunda anfört och med framhållande att det

icke torde vara något att erinra mot att propositionen av riksdagen behandlas

senare än under innevarande vårsession hemställer jag, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga inom finansdepartementet

upprättade förslag till

s. 117 Kontrollera mot PDF

117

Kungl. Maj.ts proposition nr 745 år 1958

1) förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr

581) om kvarlåtenskapsskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Waldau

s. 118 Kontrollera mot PDF

118

Kungl. Maj:ts proposition nr 145 år 1958

Innehåll

Propositionens huvudsakliga innehåll .................................. 1

Författningsförslag .................................................... 3

Förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli

1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt ................................ 3

Förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt ................................ 3

I. Inledning ............................................................ 15

II. Gällande rätt m. m................................................... 17

Grunddragen av gällande rätt ........................................ 17

Dödsbobeskattningens omfattning ...................................... 19

Statsverkets inkomster av dödsbo- och gåvobeskattningen ................ 20

Historisk översikt ...................................................... 21

III. Allmänna synpunkter .............................................. 23

Kvarlåtenskapsskatten .................................................. 23

Förslaget i övrigt .................................................... 29

IV. Bottenbeloppen .................................................... 34

Bottenbeloppens storlek ................................................ 34

Gränsbelopp eller grundavdrag ........................................ 42

V. Skatteskalorna ........................................................ 47

VI. Gåvobeskattningen .................................................. 62

Gällande rätt m. m................................................... 62

Allmänna synpunkter ................................................ 64

Utvidgning av sammanläggningstiderna ................................ 66

Sammanläggning av arvslott med tidigare gåva av s. k. benefik revers .... 71

Skattepliktsgränsen vid gåvobeskattningen ............................ 74

Gåva till annans undervisning eller uppfostran ........................ 77

VII. Försäkringsbeskattningen ......................................... 83

Grunddragen av gällande rätt .......................................... 83

Allmänna synpunkter ................................................ 84

Beskattningen av pensionsförsäkringar.................................. 91

Storleken av de skattefria grundavdragen vid försäkringsförvärv.......... 100

VIII. Detaljmotivering .................................................. 103

IX. Departementschefens hemställan .................................... 116

580429 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.