Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat

1958-03-28 · 41 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 41 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:146, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

1

Nr 146

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster vid nyindelning av riket i pastorat; given

Stockholms slott den 28 mars 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll

vill Kungl. Maj:t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning

av prästerliga tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att Kungl. Maj:t skall få befogenhet att vid

genomförande av den år 1957 beslutade allmänna reformen av pastoratsindelningen

tillsätta varje ledig kyrkoherde- eller komministertjänst genom

förflyttning av kyrkoherde eller komminister, vars tjänst blir indragen.

Sådan tillsättning skall icke medräknas vid tillämpning av den för pastoratet

bestämda växlingen mellan tillsättning efter val och s. k. tredjegångstillsättning.

Kyrkoherdetjänst skall få tillsättas genom förflyttning till

tjänsten av komminister endast om synnerliga skäl föreligger.

Lagen föreslås skola träda i kraft den 1 januari 1960.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. G samt. Nr 1/fG

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts ''proposition nr l/{6 år 1958

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster vid nyindelning av riket i pastorat

Härigenom förordnas som följer.

1 §.

För att möjliggöra en allmän omreglering av pastoratsindelningen och

den församlingspräst erliga organisationen i riket skall, utan hinder av vad

lagen om prästval innehåller häremot stridande, gälla vad nedan stadgas.

2 §.

Varje kyrkoherde- eller komministertjänst, som vid omregleringens genomförande

är ledig, må tillsättas utan val genom att Konungen till

tjänsten förflyttar kyrkoherde eller komminister, vars tjänst indrages.

Tillsättes tjänst enligt vad nu sagts, skall tillsättningen ej medräknas

vid tillämpning av den ordning som för pastoratet är bestämd i fråga om

växlingen mellan tillsättning efter val och tillsättning utan val.

3 §.

När kyrkoherde- eller komministertjänst efter omregleringens genomförande

skall tillsättas utan val, må till tjänsten förflyttas även kyrkoherde

eller komminister, vars tjänst vid omregleringen indragits utan att han

erhållit annan dylik tjänst.

4 §.

Komminister må ej med stöd av 2 eller 3 § förflyttas till kyrkoherdetjänst

utan att synnerliga skäl äro därtill.

5 §.

Närmare föreskrifter angående tillämpningen av denna lag meddelas av

Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1960.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

3

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 14 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, fråga om lagstiftning

om tillsättning av prästerliga tjänster i samband med pastoratsindelningsreformens

genomförande och anför därvid följande.

I. Inledning

Genom riksdagens bifall (skr. 1957: 388) till Kungl. Maj:ts proposition

1957: 153 har beslut fattats om genomförande av ny indelning och tjänsteorganisation

för de territoriella pastoraten. Beslutet innehåller i första hand

riktlinjer och normer för den nya indelningen och organisationen samt

grunder för inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster i lönegrad.

Däremot har genom 1957 års riksdagsbeslut ställning endast i begränsad

mån tagits ifråga om sättet att lösa de organisatoriska problem av övergångsnatur,

som är förbundna med reformen. Med lösningen av vissa spörsmål

av sådan art ansågs nämligen böra anstå någon tid.

Ett av dessa spörsmål är frågan om behovet av tillfällig lagstiftning, som

— med undanskjutande av eljest gällande regler för tillsättning av kyrkoherde-

och komministertjänster — möjliggör en omplacering av präster,

vilkas tjänster blir indragna vid indelningsreformen. Vid förberedandet av

1957 års proposition i indelningsfrågan ansågs att resultatet av det samtidigt

pågående arbetet på en ny lag om prästval borde avvaktas, innan

förslag om tillfällig lagstiftning förelädes riksdagen.

Sedan den större lagstiftningsfrågan numera lösts genom utfärdandet av

lagen om prästval den 25 oktober 1957 (nr 577), vilken träder i kraft den

1 juli 1958, anhåller jag att få till behandling upptaga berörda med pastoratsindelningsreformen

sammanhängande lagstiftningsärende.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj ris ''proposition nr 146 år 1958

1957 års lag om prästval

Genom 1957 års lag om prästval har upphävts en lag av år 1934 i samma

ämne. Den nya lagen är grundad på ett förslag av 1950 års prästvalskommitté.

1

Såvitt i detta sammanhang är av intresse innebär den nya lagen följande.

Tillsättning av kyrkoherde- eller komministertjänst skall i två fall av

tre föregås av menighetsval. Den som därvid fått de flesta rösterna skall

vid komministerval alltid utnämnas till tjänsten. Vid kyrkoherdeval gäller

detsamma, såframt ej de röstberättigade kallat präst att uppföras på förslaget.

I sistnämnda fall utnämner Kungl. Maj:t en av dem som stått

under val.

Den hittillsvarande regeln att kyrkoherdetjänst var tredje gång den är

ledig tillsättes av Kungl. Maj:t. som därvid är obunden av valutgången,

har lagts till grund för regler om tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst

genom Kungl. Maj:t och av komministertjänst genom domkapitlet.

I motsats mot tidigare regler om tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst

har nu stadgats att sådan tillsättning — av kyrkoherde- såväl som

av komministertjänst — ej skall föregås av något val. I stället skall tillfälle

beredas församlingskyrkoråden i pastoratet att yttra sig över de sökande.

Vid tredjegångstillsättning — men ej eljest — kan kyrkoherde- eller

komministertjänst tillsättas genom att Kungl. Maj:t till tjänsten förflyttar

präst, som innehar annan ordinarie församlingsprästtjänst i samma eller

högre tjänstegrad. Tillsättning genom förflyttning får emellertid tillgripas

endast om åtgärden påkallas av att annan tjänst indrages eller eljest synnerliga

skäl att förflytta präst föreligger. Även vid förflyttning skall tillfälle

beredas församlingskyrkoråden att yttra sig angående präst, om vars

utnämning till den lediga tjänsten är fråga. Bestämmelserna om tillsättning

av tjänst genom förflyttning återspeglar i stort sett prästlönereglementets

regler om prästs förflyttningsskyldighet och saknar motsvarighet

i 1934 års prästvalslag.

Hittills gällande bestämmelser om rätt i vissa fall för präst att utom

förslag söka kyrkoherdetjänst direkt hos Kungl. Maj:t har ej upptagits i

den nya lagen. Genom denna upphäves vidare det s. k. stiftsbandet, d. v. s.

de regler som för flertalet fall inskränkt prästs ansökningsrätt till att avse

tjänst inom det stift han tillhör. Såsom enda rest härav kvarstår en principiell

bundenhet för präst till ett och samma stift under hans första fem

år som präst.

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen

Syftet med den beslutade reformen av pastoratsindelningen och tjänsteorganisationen

i pastoraten angavs i propositionen 1957: 153 främst vara

1 Ang. denna kommitté och här åsyftade betänkande, se prop. 1957:152 s. 14 och 15.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 år 1958

att verkställa en lämpligare fördelning av det nuvarande totala antalet

prästtjänster. I propositionen redogjordes för ett av pastoratsindelningssakkunniga

uppgjort utkast till ny indelning och organisation liksom för ett

härefter inom ecklesiastikdepartementet uppgjort nytt utkast härtill. I

intetdera utkastet hade pastoraten i Stockholm medtagits. Antalet befattningshavare

i de olika tjänstekategorierna enligt organisationen i oktober

1952 och enligt de nämnda utkasten redovisades i följande sammanställning.

Kyrko-

herdar

Kommi-

nistrar

Kyrko-

adjunkter

Summa

Organisationen i oktober 1952 ....

1 338

855

34S

2 541

Sakkunnigas utkast..............

1 145

848

547

2 540

Departementsutkastet............

1 166

852

523

2 541

Enligt beslutet skall kyrkoherdetjänsterna liksom hittills vara placerade

i lönegraderna Ao 26, 24, 23 och 21. Komministertjänsterna, vilka för närvarande

är placerade i lönegraderna Ao 22, 21, 20 och 19, skall framdeles

placeras i Ao 22 och 20. I propositionen 1957:153 (s. 64) anmärktes att

fördelningen på lönegrader av de i departementsutkastet upptagna tjänsterna

i stort motsvarade fördelningen i de sakkunnigas utkast till indelning

och organisation. Enligt sistnämnda utkast, vari såsom nämnts pastoraten

i Stockholm ej medtagits. skulle resultatet av lönegradsinplaceringen

bliva detta.

Tjänst

Kyrkoherdar Ao

Komministrar Ao

Kyrko-

adjunkter

Samtliga

tjänster

Lönegrad

26

24

23

21

S:a

22

21 20

19

S:a

Ae 19

Summa

i Nuvarande ..

169

221

747

201

1 338

99

181 315

260

855

348

2 541

Utkastet ....

162

272

689

22

1 145

298

— 550

—

848

547

2 540

Enligt riksdagsbeslutet år 1957 skall pastoratsindelningsreformen genomföras

i stort sett samtidigt för hela riket. Undantag från principen om samtidighet

förutsättes endast bli behövligt för enstaka pastoratsdelningar,

som tillika innebär församlingsdelning och som icke hinner förberedas till

dagen för det allmänna ikraftträdandet. Tidpunkten för reformens genomförande

har icke bestämts genom 1957 års beslut. I propositionen 1957: 153

anförde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet, att den nya indelningen

och organisationen torde kunna träda i kraft tidigast den 1 januari

1961. Detta uttalande lämnades av riksdagen utan erinran.

Om de vid reformen nödvändiga övergångsanordningarna anmärkte departementschefen

i 1957 års proposition till en början, att det syntes vara

av värde såväl för prästerskapet och församlingarna som för de myndig
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr IJ/j år 195S

heter, vilka skulle förbereda reformen, att huvuddragen av dessa anordningar

då fixerades. På grundval av ett särskilt betänkande — i det följande

omnämnt som delbetänkandet — av 1950 års prästvalskommitté1 framlades

därför vissa förslag angående vakantsättning av tjänster, förflyttning

av präster, förtidspensionering och inrättande av övergång sbefattningar. I

sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 175) över propositionen förklarade

statsutskottet sig icke ha något att invända mot vad departementschefen

härutinnan anfört och föreslagit.

Här torde i korthet få erinras om innehållet i de ställningstaganden, som

år 1957 sålunda gjordes i fråga om övergångsanordningar. (Sidhänvisningarna

avse prop. 1957: 153.)

Vakantsättning (s. 47—50). I fråga om vakantsättning av lediga församlingsprästtjänster

anförde departementschefen i propositionen 1957: 153

följande.

Sedan sommaren 1951 har sådana ledigblivna kyrkoherde- och komministertjänster

vakantsatts, vilkas bibehållande vid indelningsreformen synts

osannolikt. Härmed har man velat begränsa antalet fall, då man för reformens

genomförande måste utkräva förflyttningsskyldighet. Den 25 mars

1957 var 119 kyrkoherde- och 77 komministertjänster vakantsatta. Givetvis

bör vakantsättandet tills vidare fortgå efter samma principer. Vid tidpunkten

för indelningsreformens genomförande torde härigenom 150—200

kyrkoherdetjänster vara vakantsatta. För komministertjänsternas del är

en motsvarande beräkning svårare att göra men det kan antagas att med

nuvarande principer för vakantsättningen antalet vakantsatta komministertjänster

kommer att uppgå till åtminstone 100. Emellertid kan man kanske

icke stanna härvid. Under någon tid före reformens ikraftträdande måste

man möjligen genom en mera omfattande vakantsättning säkerställa tillgången

på lediga tjänster, varå kan placeras präster, vilkas tjänster blir

indragna. Jag anser det dock icke säkert att en i princip allmän vakantsättning

av de tjänster, som blir lediga under åren närmast före reformens

ikraftträdande behöver göras helt undantagslös. Skäl kan sålunda anföras

för att undantaga kyrkoherdetjänster i stora pastorat. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att pröva om och när en mera allmän vakantsättning

bör ske och vilken omfattning som då bör givas åt densamma.

För egen del vill jag dock nu säga, att en dylik åtgärd ej bör tillgripas tidigare

än som är absolut nödvändigt.

Departementschefen berörde härefter frågan om de prästers ställning vid

reformens genomförande, som en längre tid uppehållit vakantsatta tjänster,

och anförde därvid.

Några domkapitel och Svenska prästförbundet har ansett, att de präster

— särskilt extra ordinarie präster — som vid reformens genomförande under

en följd av år tjänstgjort som vakans vikarier å ordinarie tjänster, vilka

blir indragna, konnner i en så olycklig situation, att särskilda befordringsförmåner,

bör beredas dem. Jag är medveten om att dessa präster, om ej

särskilda åtgärder vidtages, kan bli försatta i en ogynnsam belägenhet.

1 Ang. detta betänkande se prop. 1957:153 s. 4.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 195S

Detta problem kan emellertid lösas först i samband med spörsmålet om

vilka tidsbegränsande avvikelser från den allmänna prästvalslagstiftningen

som indelningsreformens genomförande i övrigt kräver. I förevarande sammanhang

vill jag inskränka mig till att påpeka att nyssnämnda meningsyttringar

utgår från de synnerligen små möjligheter som nuvarande prästvalslagstiftning

ger att vinna en ordinarie tjänst utom valförfarandet. Vid

ett godtagande av de förslag om införande av tredjegångstillsättning av

kyrkoherde- och komministertjänster utan föregånget val, som jag tidigare

denna dag vid anmälan av frågan om en reform av prästvalslagstiftningen

m. m. utvecklat, förändras problemställningen i en icke alldeles oväsentlig

grad.

Såsom nämnt lämnade riksdagen dessa uttalanden utan erinran.

Förflyttning (s. 50—52). Då vid reformen en kyrkoherde- eller komministertjänst,

som är besatt med ordinarie innehavare, indrages, är — framhöll

departementschefen — förflyttning av prästen till annan ordinarie

prästtjänst som regel den naturligaste åtgärden. Förutsättningarna för en

förflyttning borde därför undersökas innan någon annan lösning övervägdes,

såsom förtidspensionering eller prästens överförande till övergångsbefattning.

På sätt präst valskommittén föreslagit borde genom en strängt

tidsbegränsad lagstiftning möjlighet ges åt Kungl. Maj:t att genom förflyttning

tillsätta alla ordinarie församlingsprästtjänster, som vore lediga

vid tiden för indelningsreformen.

Prästvalskommitténs förslag till tillfällig lagstiftning om förflyttning —

såsom nämnt framlagt i ett delbetänkande år 1954 — är utformat som en

undantagslagstiftning i förhållande till 1934 års lag om tillsättning av

prästerliga tjänster. Departementschefen framhöll att, därest det riksdagen

samtidigt med pastoratsindelningspropositionen förelagda förslaget till

ny lag om prästval bleve antaget, finge kommitténs förslag till undantagsregler

anpassas efter de sålunda ändrade förutsättningarna.

Förtidspensionering (s. 52—54). I en omfattning som — med hänsyn

bland annat till rådande prästbrist — bör bliva strängt begränsad skall

rätt att avgå med förtidspension kunna medges präst. Eljest gällande

förutsättningar för sådan avgång skall därvid kunna i viss mån efterges.

Övergångsbefattningar (s. 54—62). Efter mönster av de övergångsstater,

som inom den civila statsförvaltningen tillskapats vid vittgående

organisationsreformer, skall i mån av behov inrättas »övergångsbefattningar»

för präster, vilkas tjänster indrages vid reformen och som icke

förflyttas till annan ordinarie församlingsprästtjänst. Präst, som överföres

till övergångsbefattning, skall vara skyldig att uppehålla i prästlönereglementet

avsedd tjänst liksom att låta sig utnämnas till innehavare av

ordinarie sådan tjänst. Därest kyrkoherde eller komminister, som är försedd

med tjänstebostad, överföres till övergångsbefattning och på grund

av särskilda skäl förordnas att på samma ort uppehålla kyrkoadjunktstjiinst,

skall domkapitlet äga besluta alt han skall få som tjänstebostad

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1958

behålla denna bostad så länge han uppehåller kyrkoadjunktstjänsten. Den

närmare författningsregleringen av övergångsbefattningarna, vilken reglering

påkallar ändringar i kyrkofondslagen och prästlönekostnadslagen,

skall ansta till tidpunkt närmare reformens ikraftträdande.

Angivna regler för prästerliga övergångsbefattningar överensstämmer

med vad prästvalskommittén föreslagit i fråga om »prästerliga disponibilitetsbefattningar».

Skillnaden mellan sagda konstruktioner är att kommittén

avsett att sistnämnda befattningar tillika skulle fullgöra funktionen

av avgångsstat för präster som befanns på grund av personlig läggning

icke lämpligen kunna bibehållas vid innehavet av ordinarie församlingsprästtjänst.

II. Tillfällig lagstiftning om tillsättning av tjänst

genom förflyttning

Prästvalskommittén

Prästvalskommittén anför i sitt år 1954 avgivna delbetänkande att

innan statsmakterna tagit ställning till grunderna för indelningsreformen

låter det sig icke göra att med någon säkerhet beräkna det blivande

behovet att förflytta präster. Detta kommer, tillägger kommittén,

att påverkas även av den utsträckning, vari andra tänkbara anordningar

än förflyttning kommer till användning, såsom förtidspensionering

eller överförande av präster till de av kommittén föreslagna disponibilitetsbefattningarna.

Kommittén säger sig som en säkerhetsåtgärd

ha räknat med att förflyttningsfallen blir så många, att genom en tillfällig

lagstiftning måste göras ett i princip avsevärt ingrepp i menighetsvalets

ställning som den normala formen för tjänstetillsättning.

Den tillfälliga lagstiftning, som kommittén sålunda funnit erforderlig,

har kommittén utformat i ett jörslag till lag med särskilda bestämmelser

om tillsättning av prästerliga tjänster i samband med nyindelning av riket

i pastorat. Förslaget, vilket såsom redan nämnts utgör en undantagslagstiftning

i förhållande till 1934 års prästvalslag, torde få såsom bilaga

fogas vid protokollet i detta ärende

Vid behandling av frågan, vilka ordinarie tjänster som

genom den tillfälliga lagstiftningen bör ställas till

förfogande för placerandet av präster, vilkas tjänster

blir indragna, framhåller kommittén, att flera begränsningar

i och för sig är möjliga beträffande kyrkoherdetjänster. Av flera skäl

anser kommittén, att det dock icke kan komma i fråga att vid indelningsreformen

ledig kyrkoherdetjänst skall få tillsättas genom förflyttning av

präst, endast så framt tjänsten eljest skolat tillsättas genom s. k. tredjegångstillsättning.

Med en sådan inskränkning skulle det antal kyrkoherde
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 146 år 1958

tjänster, som stode till buds för tillsättande genom förflyttning, bliva så

reducerat, att ett mycket stort antal kyrkoherdar finge förflyttas till

komministertjänster. Kommittén föreslår, att vid indelningsreformen ledig

kyrkoherdetjänst får tillsättas genom förflyttning oavsett ledighetens

karaktär.

Kommittén diskuterar, huruvida från tillsättning genom förflyttning i

samband med indelningsreformen bör undantagas kyrkoherdetjänst i pastorat,

vari efter reformens ikraftträdande endast skall finnas en ordinarie

präst, och anför härom.

En dylik regel kan motiveras med att förlusten av rätten att välja präst

bör kännas hårdare för ett pastorat som blott har en ordinarie präst än

för pastorat med flera sådana präster. Begränsningen skulle dock icke

oväsentligt minska antalet för tillsättning genom förflyttning disponibla

kyrkoherdetjänster. En invändning av mera principiell natur kan också

göras mot regeln. Förflyttningsfrågorna måste lösas under största möjliga

hänsynstagande till såväl församlingarnas som prästernas intressen och

befogade önskemål. För en kyrkoherde i ett enprästpastorat kan det vara

ett önskemål att vid förflyttning bliva placerad i ett pastorat av denna

art. Men också en församling kan i särskilda fall tänkas bliva väl tillgodosedd,

om dess enda ordinarie prästtjänst besättes genom ditflyttning

av en präst, som tidigare tjänstgjort under likartade förhållanden. Över

huvud taget synes det böra fasthållas att förutsättningarna för en smidig

och friktionsfri lösning av förflyttningsfallen blir bättre ju fl “ra alternativ

som står till vederbörandes förfogande.

I överensstämmelse med vad kommittén sålunda anfört har kommittén

i sitt författningsförslag icke upptagit någon undantagsbestämmelse för

nu ifrågavarande pastorat. Kommittén uttalar dock såsom sin mening, att

kyrkoherdetjänsten i pastorat med endast en ordinarie tjänst icke bör

mot församlingens önskan tillsättas genom förflyttning, därest de präster,

som ifrågakommer därtill, kan utan olägenhet placeras å andra tjänster.

I fråga om komministertjänster har kommittén ansett anledning saknas

att diskutera någon begränsning i möjligheten att tillsätta dem genom

förflyttning.

Vad slutligen beträffar domprosttjänster och ordinarie amiralitetsprästtjänster

har kommittén icke ansett erforderligt att öppna möjlighet att i

samband med indelningsreformen tillsätta ledig sådan tjänst genom förflyttning.

Vid övervägande av giltighetstiden för de befogenheter att tillsätta

tjänst genom förflyttning, som skall ges åt Kungl. Maj:t, anför

kommittén att det självfallet vore ur många synpunkter bäst om samtliga

förflyttningsfrågor kunde definitivt lösas i god tid före indelningsreformens

ikraftträdande. Kommittén har dock icke vågat räkna med såsom

säkert att så kan ske. Därest annan lämplig tjänst ej omedelbart står

att finna för övertalig präst, kan det enligt kommittén bliva nödvändigt

att tillfälligt överföra honom till »disponibilitetsbefattning», d. v. s. enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 1/+6 år 1958

1957 års riksdagsbeslut till prästerlig övergångsbefattning. För att underlätta

återplacerandet av dylik präst på ordinarie tjänst föreslår kommittén,

att Kungl. Maj:ts tillfälliga befogenheter att tillsätta prästerlig tjänst

genom förflyttning skall bestå även under det första året efter ikraftträdandet

av den nya indelningen och tjänsteorganisationen samt att

befogenheterna under detta år skall avse även tillsättning av tjänst

genom utnämning av kyrkoherde eller komminister, som vid reformens

ikraftträdande överförts till »disponibilitetsbefattning».

Med denna utsträckning av giltighetstiden för den tillfälliga lagstiftningen

har kommittén velat tillgodose även ett annat syfte. Härom anför

kommittén i huvudsak följande.

På tillskyndan av kommittén infördes i 46 § prästlönereglementet ett

stadgande, varigenom präst, å vilken reglementet vinner tillämpning, blir

underkastad sådana bestämmelser om tvångsförordnande att uppehålla

annan tjänst, som framdeles kan utfärdas. Syftet med denna bestämmelse,

för vars närmare motivering må hänvisas till propositionen 1951:

156 s. 123, var att skapa anställningsrättsliga förutsättningar för att genom

vikariatsförordnande utröna lämpligheten av en ifrågasatt förflyttning

av präst. Under försöksförflottning jämlikt berörda stadgande kommer

prästen alltjämt att inneha sin tidigare tjänst. Nu föreslår kommittén

emellertid att präst, vars tjänst indrages vid indelningsreformen, skall

kunna överföras till disponibilitetsbefattning med tjänstgöringsskyldighet.

Undantagsvis kan fall inträffa, då annan tjänst för övertalig präst väl

står till buds vid reformens ikraftträdande men det med hänsyn till församlingens

struktur, tjänstgöringens art eller personliga omständigheter

framstår som önskvärt att slutlig ställning i förflyttningsfrågan ej tages,

förrän prästen haft tillfälle att tjänstgöra någon tid i församlingen. Genom

disponibilitetsinstitutet och den utsträckta giltighetstiden av de föreslagna

bestämmelserna i 1 § andra stycket möjliggöres i sistberörda fall

en försöksanordning motsvarande de tidigare nämnda vikariatsförordnandena.

I förflyttningsinstitutets natur kan sägas ligga, framhåller kommittén,

att tjänsteman, som av organisatoriska skäl förflyttas, såvitt möjligt bör

erhålla en med hänsyn till arbetsförhållanden och avlöningsvillkor jämförlig

tjänst. I tillämpningen bör därför gränsen mellan förflyttning

och befordran hållas klar. Kommittén har dock icke

ansett sig böra föreslå någon allmän författningsbestämmelse av innehåll,

att tjänst icke må tillsättas genom förflyttning av präst, för vilken åtgärden

skulle innebära en befordran. I särskilda fall anser kommittén nämligen

en förflyttning icke böra hindras därav att den för prästen medför

viss löneförbättring. Däremot föreslår kommittén en uttrycklig bestämmelse

om att kyrkoherdetjänst ej må tillsättas genom förflyttning av

komminister.

Kommitténs synpunkter och förslag beträffande förflyttningsärendenas

handläggning präglas självfallet i viss mån av att

del betänkandet utarbetats före tillkomsten av 1957 års lag om prästval.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

Vid indelningsreformens genomförande bör enligt prästvalskommittén

samtliga beslut om tjänsts tillsättande genom förflyttning meddelas av

Kungl. Maj:t utan föregånget val. Det samtidiga förflyttandet av ett

stort antal präster kan, anför kommittén, erbjuda så komplicerade problem,

att det måste anses uteslutet att dessas lösande skulle få ytterligare

försvåras genom regelrätta valförrättningar.

Beträffande sättet för förflyttningsärendenas beredning har kommittén

anfört ytterligare följande.

De präster, vilka måste förflyttas, tillkännagiver lios domkapitlet till

vilka lediga tjänster de i första hand vill komma i fråga. Denna anmälan

torde ofta lämpligen böra föregås av en kontakt mellan vederbörande

präst och biskopen. Domkapitlet lämnar härefter kyrkorådet tillfälle att

yttra sig i ärendet. Härvid tillhandahålles kyrkorådet uppgifter om de

präster, som önskat förflyttning till pastoratet eller som domkapitlet av

annan anledning anser sig kunna komma att föreslå till tjänsten. Såvitt

möjligt bör biskopen vid sammankomst med kyrkorådets ledamöter informera

dessa om de lösningar, som för domkapitlet vid föreberedande

överläggningar synts lämpliga och skälen härför. Är biskopen förhindrad

bör denna information efter domkapitlets uppdrag lämnas av annan lämplig

person, som av domkapitlet härtill utsetts, t. ex. domkapitelsledamot

eller stiftssekreteraren. Huruvida ifrågavarande sammankomst bör hållas

med pastoratets olika församlingskyrkoråd gemensamt eller vart för

sig synes böra bero på förhållanden och uttalade önskemål i det särskilda

fallet. Enligt kommitténs mening bör en tillfredsställande lösning av förflyttningsfrågorna

i allmänhet kunna garanteras genom samråd dels mellan

de övertaliga prästerna och biskopen och dels mellan den sistnämnde

och kyrkoråden.

Där — i anledning av brist i visst stift på lediga tjänster eller på

grund av prästs önskemål — förflyttning av präst till tjänst i annat stift

ifrågakommer, bör frågan härom beredas genom samråd mellan biskoparna

i de båda stiften.

Prästvalskommittén har ansett att nuvarande bestämmelser om ersättning

för tjänsteresa i allmänhet torde utesluta att präst

gives möjlighet att på bekostnad av allmänna medel besöka ort, vartill

han ifrågasättes skola bliva förflyttad. Härom har kommittén anfört i

huvudsak följande.

För en präst, som står inför nödvändigheten att låta sig förflytta till

tjänst å annan ort, kan det stundom vara svårt att taga ställning till

framkomna förslag till sådan tjänst. I vart fall kan detta gälla om den för

honom ifrågasatta tjänsten är belägen i en trakt, varmed han är helt

obekant. Fn gynnsam lösning av förflyttningsärendena bör emellertid i

vissa fall kunna verksamt främjas, om prästen har tillfälle att besöka

orten. Enligt kommitténs mening kan även starka billighetsskäl åberopas

för att möjlighet öppnas för domkapitlet att i särskilda fall medgiva präst

att företaga dylik resa med åtnjutande av ersättning enligt allmänna resereglementet

samt, i mån av behov, tjänstledighet med oavkortad lön.

Kommittén förstår, att betänkligheter kan anföras mot införande av en

dylik rätt med hänsyn till att önskemål om enahanda förmån kunde kom
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

ma att framföras av andra grupper av tjänstemän. Dylika betänkligheter

synes doek väga mindre tungt. Inom vissa statliga förvaltningsområden

torde nämligen finnas förhållandevis större möjligheter för vederbörande

myndighet att i motsvarande fall uppdraga åt tjänstemannen att företaga

tjänsteresa till en ifrågasatt ny tjänstgöringsort. Och vidare utgör en

tvångsförflyttning för församlingsprästerna med hänsyn till såväl det prästerliga

arbetets karaktär som den regelmässiga skyldigheten för landsbygdspräster

att bebo en tjänstebostad en i särskild grad ingripande åtgärd.

Även ett församlingsintresse kan tillgodoses genom att en kontaktmöjlighet

sålunda öppnas.

Under åberopande av det anförda har prästvalskommittén förordat, att

bestämmelser i angivet syfte utfärdas.1 Kommittén har därvid förutsatt

att bestämmelserna och dessas tillämpning göres rätt restriktiva. Resa på

allmän bekostnad bör sålunda icke ifrågakomma, där förflyttning överväges

till pastorat, vari prästen tidigare tjänstgjort eller med vilket han

annorledes förvärvat personlig förtrogenhet.

Kostnaderna för resa av nu ifrågavarande slag torde, uttalar kommittén,

böra bestridas ur kyrkofonden.

Utöver de redan berörda stadgandena om ordningen vid tillsättning av

tjänst genom förflyttning innehåller kommitténs författningsförslag några

bestämmelser som avse förhållanden, vilka numera reglerats genom den

nya lagen om prästval. Sålunda har kommittén i 2 § upptagit en bestämmelse

till förhindrande att ledig tjänst tillgripes för placerande av präst

som måste förflyttas, oaktat att ordinärt tillsättningsförfarande påbörjats

genom att tjänsten förklarats till ansökan ledig. Vidare har kommittén i

4 § föreslagit att det ovillkorliga hindret i 6 § 2 mom. av 1934 års prästvalslag

för kyrkoherde att på grund av egen ansökan erhålla annan församlingsprästtjänst

innan han under minst fem år innehaft den tjänst,

vartill han senast blev befordrad, icke skulle äga tillämpning å kyrkoherde,

som innehar tjänst i följd av förflyttning. — Slutligen må anmärkas,

att kommitténs förslag innebär, att prästerlig tjänst skall kunna tillsättas

även genom förflyttning av präst från annat stift.

Såsom nämnt föreslår kommittén, att alla vid reformen lediga kyrkoherde-

och komministertjänster skall vara tillgängliga för tillsättning genom

förflyttning. Förhållandet mellan sådan tillsättning

och institutet tredjegångstillsättning av kyrkoherdetjänst

har i 7 § första stycket av lagförslaget reglerats på

det sättet, att tjänstetillsättning genom förflyttning av präst i samband

med indelningsreformen ej skall medräknas vid tillämpningen av den för

ifrågavarande pastorat bestämda turordningen mellan tredjegångstillsättningar

och andra tillsättningar. Kommittén anför.

Denna regel kan sägas innebära, att förflyttningstillsättningarna av

kyrkoherdetjänster vid indelningsreformen i princip kommer att till en

En av kommitténs ledamöter, kanslirådet Brolin, har icke biträtt nu ifrågavarande förslag.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 11+6 år 1958

tredjedel konsumera tredjegångsledigheter och till två tredjedelar andra

ledighetstillfällen. Regeln synes kommittén lämplig såväl med hänsyn till

det jämförelsevis stora behov av tillsättning genom förflyttning, vilket

indelningsreformen får antagas medföra, som av det skälet, att härmed

icke föregripes den kommande prövningen av motsvarande spörsmål vid

präst valslagens revision.

Slutligen har kommittén i sitt lagförslag i 5 och G § § samt 7 § andra

stycket upptagit regler om särskild förmån i befor dringshänseende

för kyrkoherde som vid indelningsreformen

förflyttas till komministertjänst. Om den allmänna

skäligheten i en anordning i detta syfte anför kommittén.

Det lärer icke kunna bestridas att en tvångsförflyttning från kyrkoherdetjänst

till komministratur — vare sig denna gjordes i form av förflyttning

i teknisk bemärkelse eller genom att prästen överfördes såsom kyrkoherde

å disponibilitetsbefattning med tjänstgöringsskyldighet som komminister

— för åtskilliga präster komme att te sig som en avsevärd försämring

av tjänsteställning och arbetsförhållanden, även om de medgåves

behålla kyrkoherdetitel och tidigare lön. En självständighet i arbetet ginge

förlorad. Ett antal av dessa präster måste då antagas eftersträva att

snarast möjligt erhålla ny kyrkoherdetjänst. Nuvarande regler för tillsättning

av kyrkoherdetjänster lämnar dock icke några garantier för att en

dylik strävan skulle krönas med framgång. Såvitt nu kan bedömas torde

de ändringar i prästvalslagen, som prästvalskommittén kommer att förorda,

icke komma att medföra någon avgörande ändring härutinnan. Skäl

synes därför föreligga att överväga, huruvida under en övergångstid rnenighetsvalets

i regel avgörande inflytande på tillsättningen av kyrkoherdetjänster

bör något inskränkas till förmån för nu ifrågavarande präster.

I fråga om utformningen av en befordringsförmån för dessa präster

yttrar kommittén i huvudsak följande.

En anslutning till gällande bestämmelser i prästvalslagen skulle vinnas,

om ifrågavarande präster tillerkändes en rätt att utom förslag hos Kungl.

Maj:t söka lediga kyrkoherdetjänster. För att bliva av praktisk betydelse

torde vara nödvändigt att denna förmån finge avse ej blott s. k. tredjegångstillsättningar

utan även övriga fall av ledighet. Mot en dylik anordning

kunde möjligen invändas, att vetskapen om att extra ansökningsrätt

1‘örelåge för ett antal präster skulle minska intresset i pastoratet för valförrättningen.

Å andra sidan torde ansökningsrätten böra givas karaktär

av en strängt tidsbegränsad övergångsanordning — giltig förslagsvis blott

under tre år. Då syftet med regeln blott skulle vara att kompensera ifrågavarande

präster för mistningen av kyrkoherdetjänst men ej att härutöver

bereda dem någon förmån i befordringshänseende, skulle ansökningsrätten

lämpligen inskränkas till kyrkoherdetjänst, som vore placerad i samma

lönegrad som den kyrkoherdetjänst, vilken prästen dessförinnan innehaft,

eller två lönegrader högre. Åtskilliga präster, som förordnats uppehålla

eller förflyttats till komministratur med oförändrad stationeringsort, torde

med här förordade bestämmelser få antagas föredraga att ej begagna sin

extra ansökningsrätt. Utformad på nu angivet sätt synes anordningen ej

behöva befaras under övergångstiden mera väsentligt rubba menighetsvalets

ställning inom systemet för tillsättning av kyrkoherdetjänster.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

I den föreslagna lagtexten har kommittén, såsom nämnt, i överensstämmelse

härmed upptagit bestämmelser om en extra ansökningsrätt. Rätten

att i denna ordning söka kyrkoherdetjänst har därvid angivits avse tjänst

som ej är placerad mer än två lönegrader högre än den tjänst, varifrån

prästen förflyttats; anledning föreligger, anför kommittén, uppenbarligen

ej att utesluta präst från möjligheten att söka en tjänst med lägre lönegradsplacering

än den kyrkoherdetjänst, som han tidigare innehaft. Av

syftet med den föreslagna befordringsförmånen följer att denna skall

konsumeras vid utnämning till kyrkoherde. Därav att förmånen konstruerats

som en extra ansökningsrätt har kommittén ansett följa att den icke

bör påverka den för vederbörande pastorat bestämda turordningen för

tredjegångstillsättning och annan tillsättning.

Till undvikande av onödig tidsutdräkt vid tjänstetillsättningarna föreslår

kommittén, att i administrativ ordning stadgas att den som vill med

utnyttjande av nu ifrågavarande regler söka ledig tjänst, vilken skolat

tillsättas genom domkapitlets fullmakt, har att till domkapitlet inom tiden

för avgivande av besvär över valet — respektive i visst fall över frågodagsförrättningen

— ingiva till Kungl. Maj:t ställd ansökning.

Yttranden

Vid remissbehandlingen av kommitténs delbetänkande har detta i sin

helhet tillstyrkts eller lämnats utan saklig erinran av domkapitlen i Strängnäs

och Karlstad, stiftsnämnderna i Linköping, Strängnäs, Karlstad, Luleå

och Visby, länsstyrelserna i Värmlands och Västernorrlands län samt Svenska

stadsförbundet. I övriga remissyttranden har på särskilda punkter

framförts erinringar. Liksom kommitténs förslag är också remissyttrandenas

innehåll flerstädes bestämt av att betänkandet tillkommit före 1957

års lagstiftning om präst val.

Statskontoret uttalar följande allmänna synpunkt:

Ämbetsverket vill ej underlåta att uttrycka vissa farhågor för, att resultatet

av reformen kan bli, att de ordinarie prästerna i stor utsträckning

medgives rätt att stanna kvar i sina prästgårdar med bibehållen lön, vilket

i realiteten skulle innebära att reformen i stor utsträckning uppskjutes och

det allmänna tvingas betala högre löner till ett stort antal befattningshavare

än vad organisationen efter reformens genomförande normalt skulle betinga.

Det bör därför framstå som angeläget, att utformningen av reglerna sker

på sådant sätt, att tillfredsställande möjligheter skapas för ett så snabbt

genomförande av reformen som omständigheterna tillåter.

Riktigheten av uppfattningen, att indelningsreformens genomförande

kräver att de normala formerna för tillsättning av ordinarie församlingsprästtjänster

i vidsträckt omfattning tillfälligt undanskjutes, ifrågasättes

endast av domkapitlet i Uppsala, som härom anför i huvudsak följande.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj.ts proposition nr l.''+6 år 1958

En ny indelning av pastoraten motses på många håll med en ganska stor

oro, och det borde vara angeläget att söka göra verkningarna av indelningsändringen

så litet störande som möjligt. Det borde därlor icke kunna anses

uteslutet att nu gällande föreskrifter om tillsättning av prästerliga tjänster

så långt ske kan får äga tillämpning också när det gäller förflyttning av

ordinarie präst, vars tjänst blir ändrad eller indragen genom nyregleringen.

Det stora flertalet tjänster, som blir lediga och indrages eller förändras vid

nyregleringen, kan väl förutsättas bliva kända tämligen långt i förväg. Det

skulle alltså kunna bli tillfälle för de prästmän, som på grund av nyregleringen

måste flytta, att i vanlig ordning anmäla sig som sökande och ställas

under val. Vid ett valförfarande skulle det stora flertalet tjänster på detta

sätt kunna besättas med församlingens medverkan på ett mera tillfredsställande

sätt än blott genom kyrkorådets yttrande över kandidater, som

anmält sig vilja komma ifråga. De därefter återstående obesatta tjänsterna

skulle då besättas genom förflyttning enligt kommitténs förslag.

Domkapitlet i Stockholm säger sig utgå från att prästvalskommitténs

förslag ej avser prästerliga tjänster i Stockholm.

Domkapitlet i Västerås anser kyrkoherdetjänster i lönegrad Ca 31 (Ao

24) och däröver böra ledigförklaras och tillsättas i vanlig ordning och anför

härom bland annat följande.

Det kan icke anses lämpligt och riktigt att innehavare av indragna kyrkoherdetjänster,

vilka i regel torde vara 27-gradstjänster, skall erhålla en

monopolställning även beträffande de högre kyrkoherdetjänsterna. Beaktas

bör även att församlingarnas möjligheter att erhålla väl kvalificerade

sökande under övergångstiden minskas i och med att de ansökningsberättigades

krets inskränkes, något som relativt hårdare drabbar församlingarna

med de högre kyrkoherdetjänsterna.

Domkapitlet i Luleå framhåller, att genom indelningsreformen torde

komma att tillskapas ett antal nya kyrkoherdetjänster i Luleå stift. Tillsättandet

av dessa genom förflyttning från andra stift av kyrkoherdar,

vilkas tjänster blivit indragna, skulle med hänsyn till rådande prästbrist

i Luleå stift i och för sig innebära ett värdefullt tillskott till stiftets

prästkår. I stiftet finnes emellertid förhållandevis få kyrkoherdetjänster

och komministrarnas befordringsutsikter vore därför mindre gynnsamma.

Nya eller eljest lediga kyrkoherdetjänster i Luleå stift borde därför i största

möjliga utsträckning tillsättas i vanlig ordning.

Prästvalskommitténs ståndpunkt att kyrkoherdetjänst i pastorat med

endast en ordinarie tjänst icke bör mot församlingens önskan tillsättas genom

förflyttning, därest detta kan undvikas, har domkapitlet i Visby ansett

förtjänt att särskilt understrykas. Domkapitlet i Lund anför i anslutning

till kommitténs rekommendation följande.

Om präst önskar förflyttning till visst pastorat, men kyrkorådet motsätter

sig detta och förda förhandlingar med kyrkorådet visar sig resultatlösa,

bör församlingens önskan respekteras, därest det är fråga om pastorat

med allenast eu ordinarie priist. Det synes rimligt att i ett fall sådant som

detta låta församlingens synpunkt bliva avgörande.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

Kammarkollegiet kan icke ansluta sig till den av domkapitlet i Lund

sålunda framförda meningen. Kollegiet åberopar häremot kommitténs uttalande

att det är av vikt för vinnande av en smidig lösning av förflytt - ningsfallen att tillräckligt många förflyttningsalternativ står till förfogande.

Svenska prästförbundet gör följande allmänna deklaration om förflyttning

av präster.

Att mot sin önskan förflyttas från en tjänst, som man en längre tid,

kanske tjugo år eller ännu längre innehaft, vållar lidande, ty en prästs

gärning är dock av personlig art. Att tvingas mottaga en tjänst, där man ej

är välkommen, ökar bördans tyngd. För det kyrkliga livet är det icke

gagneligt, att en präst, som nalkas sextioårsåldern, skall flyttas till nya och

okända arbetsförhållanden. Han hinner aldrig bli förtrogen med sitt nya,

åtskilligt större arbetsfält. Hans krafter måste fortare förslitas, vilket i en

tid av hotande prästbrist icke kan vara förenligt med kyrkans intressen.

Förslaget att Kungl. Maj:t skall äga att med stöd av en tillfällig lagstiftning

under någon tid efter indelningsreformens genomförande tillsätta kyrkoherde-

och komministertjänster utan föregånget val med präst som överförts

till disponibilitetsbefattning har icke mött någon erinran. Statskontoret

anser dock att den av kommittén föreslagna tidsbegränsningen för

denna befogenhet — ett år — bör slopas eller förlängas till tre år. Ämbetsverket

föreställer sig att i annat fall svårigheter kan uppstå att placera de

till disponibilitetsbefattningar — enligt statskontorets förslag övergångsstat

— överförda befattningshavarna med resultat att dessa icke kunna i erforderlig

omfattning utnyttjas. Även kammarkollegiet förordar att tiden utsträckes

till tre år.

Förslaget att kyrkoherdetjänst ej skall få tillsättas

genom förflyttning av komminister har allmänt lämnats

utan erinran.

Den av prästvalskommittén föreslagna proceduren för förflyttningsärendenas

behandling har godtagits av flertalet

remissmyndigheter.

Domkapitlet i Lund gör följande allmänna uttalande, som möjligen åsyftar

mer än det egentliga förflyttningsförfarandet.

Långt ifrån alltid torde en förflyttning komma att innebära ett åsidosättande

av församlingens intresse. En präst kan komma att med glädje

mottagas i den församling, dit han förflyttas. Det gäller att söka få fram

ett förfarande vid dessa förflyttningar, som skapar förutsättningar för att

minsta möjliga olägenhet beredes berörda församlingar och präster. Domkapitlet

vill giva prästvalskommittén allt erkännande för de mångfaldiga

variationsmöjligheter, som förslaget innebär, och som just syftar åt att på

ett lyckligt sätt komma till rätta med de enskilda fallen.

Domkapitlet i Västerås anser att hela förflyttningsförfarandet bör kunna

omhänderhavas av domkapitlen. Genom sin person- och lokalkännedom

måste domkapitlen anses väl skickade att på bästa sätt handhava hela

övergångsläget såväl med hänsyn till de berörda tjänstinnehavarna som

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj ds proposition nr 146 år 1958

med tanke på de olika tjänsternas särskilda behov. Ändringar i domkapitlens

avgöranden kan vid förefallande behov påkallas besvärsvägen.

Även domkapitlet i Göteborg föreslår att domkapitlen skall äga beslutanderätt

i dylika frågor och anför härom följande.

Ett förflyttningsförfarande är alltid en vansklig sak, som kräver stor

kännedom om de lokala förhållandena och möjlighet att direkt förhandla

med såväl präster som församlingar. Det tycks uppenbart, att biskop och

domkapitel har de bästa förutsättningarna att föra sådana underhandlingar

och fatta sådana beslut. En centralisering för alla fall kan därför icke

förordas. Där domkapitlet kan finna en lösning, som tillfredsställer såväl

den präst, som måste förflyttas, och de församlingar, som skall mottaga

honom, bör domkapitlet äga rätt att fastställa beslutet och utfärda fullmakt

på tjänsten. Kan domkapitlet icke ena de berörda parterna, bör saken

emellertid hänskjutas till Kungl. Maj :t, varvid domkapitlet bör upprätta

förslag och avgiva förord såsom vid tredjegångstillsättning.

Svenska prästförbundet hyser betänkligheter mot förslaget, att kyrkoråden

skall höras i förflyttningsärendena, och befarar att ovidkommande

synpunkter härvid skall göra sig gällande. Förbundet anför vidare.

Om det likväl anses lämpligt med kyrkorådsyttranden, bör församlingskyrkoråden

gemensamt avgiva ett yttrande för att så, långt möjligt undvika

dragkamp mellan församlingsintressena. Pastor loci, som är kyrkorådets

ordförande, bör icke leda förhandlingarna vid det sammanträde, då förflyttningsfrågorna

skall avhandlas och yttrande avgivas. Om biskopen

icke kan fungera som ordförande vid detta sammanträde, bör domkapitlet

giva sådant uppdrag åt annan präst med ställning motsvarande valförrätt

are.

Kammarkollegiet ansluter sig till prästförbundets uppfattning. Uppdraget

att fungera som ordförande torde enligt kollegiet i allmänhet kunna

anförtros vederbörande kontraktsprost.

Svenska landskommunernas förbund förordar, mot bakgrunden av kyrkomenighetens

minskade inflytande på tillsättandet av prästerliga tjänster,

att icke endast kyrkorådet utan även församlings beslutande organ beredes

tillfälle att liksom berörda präster yttra sig angående tillsättning av tjänst.

Förslaget att präst under vissa betingelser skall äga företaga tjänsteresa

till ort, vartill han ifrågasättes bliva förflyttad, tillstyrkes uttryckligen

av domkapitlet i Stockholm, stiftsnämnden i Strängnäs, kammarkollegiet

och Svenska prästförbundet. Prästförbundet anför att det ur saväl

pastoratens som prästernas synpunkt är önskvärt att en sådan personlig

kontakt kan åvägabringas, som avses med förslaget. Kammarkollegiet

anför.

Med hänsyn till den för prästen uppkomna tvångssituationen må det

synas skäligt, att man söker underlätta möjligheterna för honom att erhålla

någon kännedom om lokala förhållanden, tjänstebostadcns beskaffenhet

in. in. beträffande den församling, dit han ifrågasatts skola förflyttas.

Såsom kommittén framhållit, måste emellertid härvid förutsättas, att bestämmelserna

i ämnet och deras tillämpning göres restriktiva.

2 — Biliang till riksdagens ■protokoll 195S. 6 samt. AV l!fi

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 år 1958

Riksräkenskapsverket säger sig icke ha något att erinra mot förslaget.

Domkapitlen i Linköping, Växjö och Luleå uttalar tveksamhet inför förslaget

eller avstyrker detsamma. Länsstyrelsen i Kronobergs län betecknar

förslaget som ett betänkligt avsteg från vad som gäller för andra tjänstemän

och uttalar, att med den restriktivitet i tillämpningen, som kommittén

föreslagit, torde förmånen för övrigt icke bliva av någon större praktisk

betydelse. Statens lönenämnd finner icke tillräckliga skäl för att förmånen

beredes förflyttningsskyldig präst.

Flera domkapitel har uttalat sig om kommitténs förslag att tjänst skall

kunna tillsättas även genom förflyttning av präst från

annat stift. Endast domkapitlet i Västerås ställer sig helt avvisande

till sådan förflyttning. Domkapitlet i Skara anför.

Stor varsamhet bör iakttagas vid förflyttning av präst över stiftsgränsen.

Enligt domkapitlets mening bör denna utväg tillgripas allenast i särskilda

undantagsfall och under alla omständigheter bör den icke utnyttjas

för att tillgodose de s. k. briststiftens behov av ytterligare prästerliga

krafter.

Även domkapitlen i Växjö och Lund framhåller, att präst vid reformens

genomförande bör förflyttas till tjänst i annat stift blott i undantagsfall,

då starkt vägande skäl härtill föreligger. Domkapitlet i Lund anför bland

annat följande.

Det blir ej någon lättlöst fråga att genom förflyttning besätta ordinarie

tjänst, till vilken flera av stiftets egna präster anmält sig. I främsta rummet

måste lämpligheten vara avgörande. Tjänstemeriterna måste också

väga tungt. Skulle sedan präster från annat stift konkurrera med stiftets

egna präster om denna tjänst, ställes myndigheterna inför högst vanskliga

avgöranden. Visserligen anvisar kommittén den utväg, att förflyttningsfrågan

skulle beredas genom samråd mellan biskoparna i de båda stiften.

Domkapitlet ifrågasätter om sådant samråd alltid kommer att lösa problemet.

Domkapitlet i Göteborg behandlar i sitt yttrande frågan om stiftsbandets

natur samt tillägger.

Domkapitlet vill föreslå, att i den föreslagna lagen bestämmelse måtte

ingå av innehåll, att präst icke i samband med ny pastoratsindelning må

mot sitt bestridande förflyttas till tjänst i annat stift. Huruvida en sådan

bestämmelse skulle komma att försvåra pastoratsindelningens genomförande

undandrar sig visserligen domkapitlets bedömande. Då det emellertid

torde kunna förväntas att präster i ganska stor utsträckning kommer att

frivilligt gå med på förflyttning över stiftsgränsen, synes det som om några

avsevärda svårigheter härutinnan icke är att befara.

Förslaget att förflyttningstillsättningar i samband med indelningsreformen

ej skall medräknas vid tillämpning av tredjegångsinstitutet

tillstyrkes av kammarkollegiet. I övrigt har detta förslag ej föranlett något

yttrande.

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

Förslaget om särskild befordringsförmån för kyrkoherde

som förflyttas till komministertjänst har icke mött någon

invändning i sak. Kammarkollegiet har dock ansett att tillräckliga skäl

för den föreslagna befordringsförmånen ej skulle föreligga, därest — på

sätt kollegiet förordat — den tid, varunder Kungl. Maj:t skulle äga utan

val tillsätta ordinarie tjänst genom utnämning till tjänsten av präst, som

överförts till disponibilitetsbefattning, utsträcktes till att omfatta de tre

första åren efter indelningsreformens ikraftträdande.

Domkapitlet i Göteborg, pastoratsjörbundet och kammarkollegiet anmärker

att, ehuru lagen endast är avsedd att tillämpas vid den nu aktuella

indelningsref ormen, detta förhållande icke kommit till uttryck i kommitténs

förslag till lagtext. Domkapitlet i Linköping anser att i lagtexten bör

intagas en bestämmelse om att förflyttningar enligt paragrafens första

stycke skall vara bestämda före indelningsref ormens ikraftträdande.

Departementschefen

Vid riksdagens höstsession år 1957 fattades beslut om en allmän reform

av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen. Reformen

är avsedd att — möjligen med undantag för ett fåtal pastorat —

träda i kraft vid en och samma tidpunkt för hela riket. Denna tidpunkt, som

skall vara ett kalenderårsskifte, har icke ännu bestämts. I beslutet förutsattes

att reformen kunde träda i kraft tidigast den 1 januari 1961.

Beslutet om en pastoratsreform innehåller icke blott grunder för blivande

indelning och tjänsteorganisation utan även vissa principbeslut angående

de anordningar av övergångsnatur som fordras för reformens genomförande.

I sistnämnda hänseende förutsattes bland annat att åt Kungl. Maj:t

skall genom en tidsbegränsad lagstiftning — vilken skjuter prästvalen som

form för tjänstetillsättning åt sidan — ges möjlighet att genom förflyttning

av ordinarie församlingspräster, vilkas tjänster indrages, i princip tillsätta

alla ordinarie församlingsprästtjänster, som är lediga vid tiden för indelningsref

ormen. I strängt begränsad utsträckning skall äldre präster kunna

medges rätt att avgå med förtidspension. Slutligen skall — efter mönster

av övergångsstater inom civilförvaltningen — i mån av behov inrättas prästerliga

övergångsbefattningar. Till sådan befattning skall kunna överföras

präst, som får sin tjänst indragen men som åtminstone för tillfället icke

lämpligen kan förflyttas till annan ordinarie församlingsprästtjänst.

I pastoratsindelningspropositionen erinrade departementschefen om att

Kungl. Maj:t sedan år 1951 förordnat om vakantsättning av sådana ledigblivna

kyrkoherde- och komministertjänster, vilkas bibehållande vid indelningsreformen

synts osannolikt. Härmed hade man, framhöll departementschefen,

velat begränsa antalet av de fall, då man för reformens ge
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr lJt6 år 1958

nomförande måste utkräva förflyttningsskyldighet. I detta sammanhang

angav föredraganden även i vilken omfattning ytterligare vakantsättning

syntes böra ske. Mot sistnämnda uttalanden förklarade riksdagen sig intet

ha att invända.

Sasom nämnts var nu berörda ställningstaganden i fråga om övergångsanordningar

av preliminär art. Beträffande en av dessa anordningar, nämligen

lagstiftning om tillfälligt vidgade befogenheter för Kungl. Maj:t att

tillsätta ordinarie församlingsprästtjänst genom förflyttning, kräves medverkan

av såväl riksdagen som allmänt kyrkomöte. Då kyrkomöte avses

skola hållas innevarande år, torde detta spörsmål böra nu upptagas till

slutlig behandling.

Jag har i det föregående redogjort för det förslag till tillfällig lagstiftning

om tillsättning av prästtjänst genom förflyttning, som 1950 års prästvalskommitté

framlagt i ett år 1954 avgivet delbetänkande, liksom för remissbehandlingen

av detta förslag. Av min redogörelse har framgått att förslaget

har form av en lagstiftning om undantag i vissa hänseenden från lagen den

7 december 1934 om tillsättning av prästerliga tjänster.

Sedan detta lagförslag utarbetades har utgångsläget och förutsättningarna

för en lagstiftning i viktiga hänseenden ändrats. Grunderna för den

nya pastoratsindelningen har bestämts och därmed icke blott det ungefärliga

antalet kyrkoherde- och komministertjänster i den nya organisationen

utan också dessa tjänsters huvudsakliga fördelning på olika lönegrader.

Vidare kommer reformen att träda i kraft flera år senare än prästvalskommittén

räknade med vid utarbetandet av sitt delbetänkande. Härav

följer att vakantsättningen av ordinarie tjänster kommer att vid ikraftträdandet

ha nått längre än kommittén förutsett eller, annorlunda uttryckt,

färre av reformen berörda tjänster kommer att då ha ordinarie innehavare.

Slutligen har genom 1957 års lag om prästval vunnits en allmän reglering

av vissa med prästtillsättningarna sammanhängande spörsmål, som kommittén

med utgångspunkt i 1934 års lag ansett behöva särskilt regleras i

den tillfälliga lagstiftningen.

Dessa omständigheter gör att den tillfälliga lagstiftningen kan göras

mindre ingripande och tekniskt enklare än som förutsatts i kommittéförslaget

och remissyttrandena däröver.

Kommittén har föreslagit, att Kungl. Maj:t skall äga genom förflyttning

tillsätta envar vid reformen ledig kyrkoherde- eller komministertjänst därest

så kräves för att placera kyrkoherdar och komministrar, vilkas tjänster

blir indragna. Tillgång på lediga tjänster har kommittén ansett böra säkras

genom en i princip allmän vakantsättning av de tjänster som blir lediga

under åren närmast före reformens ikraftträdande. Härutöver skall Kungl.

Maj:t enligt kommitténs förslag äga under året närmast efter reformens

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

ikraftträdande disponera över då lediga tjänster för tillsättning med präst,

vars tjänst indragits vid reformen utan att prästen då erhållit annan ordinarie

församlingsprästtjänst, d.v.s. med präst som överförts till prästerlig

övergångsbefattning — enligt kommitténs terminologi prästerlig disponibilitetsbefattning.

För egen del ansluter jag mig helt till förslaget att alla vid indelningsreformens

genomförande lediga kyrkoherdetjänster skall kunna komma i

fråga för tillsättning genom förflyttning — alltså oavsett tjänstens lönegrad

och oavsett om eljest skulle ha förelegat s.k. tredjegångstillsättning

eller ej. Detsamma bör uppenbarligen gälla komministertjänst. Däremot finner

jag, liksom också kommittén gjort, att behov ej finnes att inbegripa

domprost- eller ordinarie amiralitetsprästtjänst i den tillfälliga lagstiftningen.

Då domkapitlet i Stockholm ansett sig böra utgå från att prästvalskommitténs

förslag ej avser prästerliga tjänster i Stockholms stad, torde denna

ståndpunkt, för vilken något stöd ej finnes i kommittébetänkandet, vara

föranledd av att pastoratsindelningssakkunnigas utkast till nyindelning ej

omfattat Stockholms stad. Någon orsak att från tillämpningsområdet för

nu ifrågavarande lagstiftning undantaga tjänsterna i Stockholms stad finnes

enligt min mening icke. En inskränkning av annan art har förordats av

domkapitlet i Västerås, som anser att lediga kyrkoherdetjänster i lönegraderna

Ao 24 och Ao 26 bör tillsättas i vanlig ordning och ej genom förflyttning

av kyrkoherde, vars tjänst indrages. Frågan om utnyttjandet av dylika

tjänster för förflyttning sammanhänger nära med spörsmålet om förhållandet

mellan förflyttning och befordran. Jag avser att senare återkomma härtill.

Av vad jag nyss anfört framgår dock att jag icke anser det lämpligt att

legalt undantaga några kyrkoherdetjänster från tillsättning genom förflyttning.

Ledig tjänst bör vid indelningsreformens genomförande kunna tillsättas

genom förflyttning av präst från annat stift. Härom synes mig ingen tvekan

kunna råda, sedan stiftsbandet avskaffats genom den nya lagen om

prästval. I anledning av vad domkapitlet i Göteborg föreslagit vill jag uttala,

att präst icke mot sin vilja bör förflyttas till tjänst i annat stift med

mindre synnerliga skäl föreligger, såsom omöjlighet att finna lämplig tjänst

för honom i hans dittillsvarande stift.

Härefter torde jag få övergå till spörsmålet om giltighetstiden för de särskilda

befogenheter, som genom lagstiftningen skall tillerkännas Kungl.

Maj:t. Den fråga som här inställer sig är huruvida man behöver — på sätt

prästvalskommittén gjort — räkna med ett behov för Kungl. Maj:t att

även under någon tid efter indelningsreformens ikraftträdande äga tillsätta

ordinarie församlingsprästtjänster med frångående av prästvalslagens regler.

Detta spörsmål bör bedömas mot bakgrunden av naturlig avgång och

vakantsättning under åren intill dess reformen genomföres.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. May.ts proposition nr 146 år 1958

Av uppgifter som jag tidigare lämnat framgår att reformen kan beräknas

medföra en minskning av antalet pastorat eller kyrkoherdetjänster i hela

riket med omkring 170. Antalet komministertjänster förutsattes däremot

bliva i stort sett oförändrat. I antalet kyrkoherdetjänster efter reformens

genomförande är inräknat ett tjugutal tjänster, som skall tillkomma

genom pastoratsdelning vilken tillika innebär delning av församling. Man

kan nu icke räkna med såsom säkert att dessa indelningsändringar hinner

genomföras till samma tidpunkt som reformen i övrigt. På grund härav

synes det klokast att uppskatta minskningen av antalet kyrkoherdetjänster

under någon tid till 190.

Den 1 januari 1958 var 142 kyrkoherdetjänster och 88 komministertjänster

vakantsatta. Med fortsatt vakantsättning efter hittills tillämpade riktlinjer

kommer — enligt beräkningar som jag låtit göra — den 31 december

1960 att vara vakantsatta minst 190 kyrkoherde- och 100 komministertjänster.

För kyrkoherdetjänsternas del kan sålunda en formell balans väntas

uppstå mellan minskningen av antalet tjänster och vakantsättningen.

Emellertid förutsatte man vid fjolårets beslut, att reformen skulle föregås

av en i princip allmän vakantsättning av ledigblivna tjänster. Antages reformen

träda i kraft den 1 januari 1961, torde Kungl. Maj:t få överväga att

vakantsätta de ytterligare kyrkoherdetjänster som blir lediga under åren

1959 och 1960. Med hänsyn till att den 1 oktober är normal avgångsdag

för församlingspräster skulle denna allmänna vakantsättning komma att

omfatta intill femton månader. Av olika skäl kan emellertid ifrågasättas

om icke ledigblivna kyrkoherdetjänster i Luleå stift liksom kyrkoherdetjänster

i lönegrad Ao 26 bör få tillsättas efter val i vanlig ordning. Medräknas

icke dessa två grupper, skulle tillskottet av lediga kyrkoherdetjänster

till Kungl. Maj:ts disposition bli minst 40.

Vid bedömande av behovet av lediga kyrkoherdetjänster för omflyttning

av kyrkoherdar, vilkas tjänster blir indragna, bör slutligen observeras att

det icke kommer att bli fråga om att förflytta samtliga dessa präster

till annan sådan tjänst. Ett mindre antal äldre kyrkoherdar kan förmodas

föredraga att avgå med förtidspension framför att bli förflyttade.

Andra torde bli förflyttade till komministertjänster, något som särskilt kan

framstå som en naturlig åtgärd i fråga om äldre kyrkoherdar, som därmed

skulle få behålla prästgård och huvudsakligt verksamhetsområde. Jag får

också erinra om att i fjolårets beslut förutsatts att enstaka präster skall

kunna överföras till prästerlig övergångsbefattning.

Med hänsyn till de omständigheter, för vilka jag nu redogjort, kan jag

icke finna nödvändigt att Kungl. Maj:t förbehålles dispositionsrätt över

de kyrkoherdetjänster, som blir lediga under året närmast efter indelningsreformens

ikraftträdande. Än mindre synes mig en sådan anordning påkallad

i fråga om komministertjänster. Avstår man från den ifrågasatta regeln

vinnes också den beaktansvärda fördelen att det prästerliga befordrings
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. May.ts proposition nr H6 år 1958

väsendet, som under tiden för förberedandet av indelningsreformen måst i

stor omfattning sättas ur kraft, får så snart reformen är genomförd fungera

i normal ordning. I ett senare sammanhang får jag återkomma till den

modifikation i det nu sagda som föranledes av att enstaka pastoratsdelningar

kan förmodas bli genomförda först vid en senare tidpunkt, ehuru

de utgör del av den allmänna indelningsreformen.

Däremot synes mig en med den sist diskuterade regeln i viss mån likartad

anordning böra vidtagas. Enligt 37 § lagen om prästval ma prästerlig tjänst

tillsättas genom förflyttning endast om det påkallas av att annan prästerlig

tjänst indrages eller eljest synnerliga skäl är att innehavare av dylik tjänst

förflyttas. Ordalagen i detta stadgande kan sägas närmast innebära att tillsättning

genom förflyttning av präst, vars tjänst indragits, är tillåten endast

därest tillsättningen sker i samband med tjänsteindragningen. Nu är det

emellertid önskvärt att regeln får utnyttjas även för att placera på en ordinarie

församlingsprästtjänst en präst, som vid indelningsreformens genomförande

överförts till prästerlig övergångsbefattning. Möjligheten av

dylik tillsättning torde därför böra tryggas genom ett uttryckligt stadgande

i den tillfälliga lagen.

Enligt 4 § lagen om prästval får kyrkoherdetjänst icke tillsättas genom

att till tjänsten förflyttas komminister. I propositionen 1957: 152 anförde

min företrädare i ämbetet om förhållandet mellan förflyttning och befordran,

att det syntes utgöra en lämplig avvägning att Kungl. Maj:t väl skulle

kunna förflytta präst till tjänst i högre lönegrad men däremot ej till tjänst

i högre tjänstegrad. Härmed, fortsatte föredraganden, avsåge han icke att

föregripa bedömningen av motsvarande spörsmål vid genomförande av pastoratsindelningsreformen.

Anledning kunde nämligen då finnas att möjliggöra

förflyttning till kyrkoherdetjänst av präst, som visserligen endast

innehade en komministratur, men som längre tid under vakans uppehållit

kyrkoherdet j änst.

Prästvalskommittén har i sitt förslag till tillfällig lagstiftning upptagit

en regel enligt vilken komminister ej får förflyttas till kyrkoherdetjänst.

Detta förslag har vid remissbehandlingen i stort sett lämnats utan erinran.

Såsom framgår av vad jag tidigare nämnt har vakantsättningen av vissa

tjänster och därmed också vissa vakansvikariat kommit att sträcka sig

över längre tid än man tidigare haft anledning att räkna med. Med hänsyn

härtill anser jag liksom min företrädare att Kungl. Maj:t bör ha möjlighet

att till kyrkoherdetjänst förflytta en komminister, som vid reformen får sin

tjänst indragen och som under längre tid uppehållit kyrkoherdetjänst.

För att markera att denna möjlighet bör utnyttjas endast i utpräglade undantagsfall

synes i lagtexten få intagas att synnerliga skäl skall föreligga.

Vad i övrigt beträffar de prästers förhållanden, som vid indelningsreformens

ikraftträdande under en följd av år tjänstgjort som vakansvikarier,

vill jag först erinra om de uttalanden som min företrädare gjorde i proposi
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. May.ts proposition nr 1^6 år 1958

tionen 1957: 153. Han sade sig vara medveten om att dessa präster, om ej

särskilda åtgärder vidtoges, kunde bli försatta i en ogynnsam belägenhet. De

meningsyttringar till dessa prästers förmån, fortsatte föredraganden, vilka

framkommit vid remissbehandlingen av prästvalskommitténs delbetänkande,

utgick emellertid från de synnerligen små möjligheter som 1934 års

prästvalslag givit att vinna en ordinarie tjänst utom valförfarandet. Vid

godtagande av förslagen i propositionen 1957: 152 om tredjegångstillsättning

av kyrkoherde- och komministertjänster utan val skulle problemställningen

förändras i en icke alldeles oväsentlig grad.

För egen del vill jag framhålla följande.

Man kan knappast tänka sig annan huvudregel än att de komministrar

och enstaka kyrkoherdar, som tjänstgjort som vakansvikarier, vid reformen

återgår till sin innehavda tjänst. I många fall blir denna emellertid indragen

och innehavaren förflyttas till annan tjänst. Enligt huvudprincipen för förflyttningar

får därvid som regel kyrkoherde annan kyrkoherdetjänst och

komminister annan komministertjänst. Vid en bedömning ur allmänna billighetssynpunkter

av dessa förhållanden bör man hålla i minnet att den nya

inplacering av kyrkoherde- och komministertjänster, som skall genomföras

i samband med indelningsreformen, innebär genomsnittligt sett en lönehöjning

för komministertjänsterna.

Många av vakansvikarierna är emellertid extraordinarie präster. Vidare

har åtskilliga sådana präster under en följd av år uppehållit ordinarie tjänster,

vilkas innehavare vikarierat å högre tjänster. Jag har förståelse för om

dessa präster skulle anse sig böra erhålla någon förmån i befordringshänseende.

Av flera skäl är jag dock icke beredd att tillstyrka att några ingrepp

i detta syfte göres i den nya prästvalslagens befordringssystem.

Vid reformens genomförande kommer uppenbarligen att finnas lediga

ett rätt stort antal komministertjänster — varav många nyinrättade —

som icke behöver tagas i anspråk för förflyttning av präst. Omkring en tredjedel

av dessa skall tillsättas av domkapitlen utan val efter befordringsgrunderna

förtjänst och skicklighet. Skulle också övriga två tredjedelar

med frångående av prästvalslagen tillsättas genom myndighetsbeslut, skulle

det redan i sin ofrånkomliga utsträckning stora ingreppet i menigheternas

rätt att välja präst bli betydligt ökat. Enligt min mening får prästvalslagens

regler om tillsättning av kyrkoherde- och komministertjänst anses ge rimlig

säkerhet för att de präster som längre tid på ett förtjänstfullt sätt uppehållit

ordinarie tjänst efter hand förvärvar sådan tjänst.

Anmärkas må i detta sammanhang att kungörelsen den 22 november 1957

(nr 628) om tjänstetidsbefordran är tillämplig å pastoratsadjunkter och

kyrkoadjunkter. I

I 38 och 39 § § lagen om prästval har meddelats grundläggande bestämmelser

om förfarandet vid tillsättning genom förflyttning. Enligt 38 § skall

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

Kungl. Maj:t, då fråga uppkommer att tillsätta tjänst i denna ordning, förordna

att tjänsten ej skall ledigförklaras. I 39 § stadgas att domkapitlet skall

bereda kyrkorådet i envar församling inom pastoratet tillfälle att yttra sig

angående präst, om vars förflyttning är fråga, samt till Kungl. Maj:t avge

eget yttrande i ärendet.

Det samtidiga förflyttandet av ett stort antal präster till andra pastorat

och därmed till nya verksamhetsområden är en grannlaga uppgift. Jag vill

understryka vad prästvalskommittén anfört om den centrala roll som domkapitlen

och biskoparna bör spela vid beredandet av dessa ärenden. Ett

lyckligt utfall av den nödvändiga omplaceringen av många präster, äldre

och yngre, kommer i hög grad att bero av stiftsstyrelsernas förmåga, att

föreslå lösningar som i vart fall efter hand vinner de berörda församlingarnas

och prästernas förståelse. Jag finner icke nödvändigt att här närmare

utveckla de hänsyn av olika slag som måste ligga till grund för domkapitlens

förslag och Kungl. Maj:ts beslut. I anledning av vad domkapitlet i

Lund anfört om pastorat, vari efter reformen endast skall finnas en ordinarie

prästtjänst, vill jag dock framhålla att lämpligheten av att sådan

tjänst tillsättes genom förflyttning får bedömas från fall till fall. Enligt min

mening bör man icke för dessa fall uppställa snävare riktlinjer än för andra.

Några lagbestämmelser rörande själva förfarandet vid tjänstetillsättningar

i samband med indelningsreformen utöver dem som redan finns i lagen

om prästval synes icke erforderliga. Det torde få ankomma, på Kungl. Maj:t

att överväga om närmare anvisningar för ärendenas handläggning hos domkapitlen

bör meddelas.

Om behovet och lämpligheten av att präst får möjlighet att i orienterande

syfte företaga tjänsteresa till annat pastorat, till vilket han ifrågasättes

skola bli förflyttad, har framträtt delade meningar bland remissmyndigheterna.

För egen del anser jag väl att beredningen av förflyttningsärendena

och dessas lyckliga lösning i vissa fall skulle kunna främjas genom att tillfälle

till sådan resa bereddes präst. Då emellertid en dylik förmån ej tillerkänts

andra tjänstemannagrupper, inom vilka förflyttningar är ofta förekommande,

och ett mera generellt införande därav ej lämpligen bör övervägas

i detta sammanhang, är jag icke beredd att nu förorda att prästerna

medgives denna förmån.

Jag biträder prästvalskommitténs förslag, att tillsättning av kyrkoherdetjänst

genom förflyttning i samband med indelningsreformens genomförande

ej skall medräknas vid framtida tillämpning å tjänsten av den bestämda

växlingen mellan tillsättning efter val och tillsättning utan val. Detsamma

synes mig böra föreskrivas i fråga om komministertjänster.

Prästvalskommittén har ansett erforderligt att genom särskilda regler

underlätta för kyrkoherde som förflyttats till komministertjänst att erhålla

ny kyrkoherdetjänst.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 146 år 1958

Vid bedömande av kommitténs förslag i detta syfte kan jag instämma i

kommitténs antagande att för åtskilliga präster förflyttning från kyrkoherdetjänst

till komministratur skulle te sig som en avsevärd försämring

av tjänsteställning och arbetsförhållanden. Då jag likväl icke anser mig böra

biträda förslaget, sammanhänger detta främst med att möjligheterna att

vid reformen placera kyrkoherdar, vilkas tjänster blir indragna, på andra

kyrkoherdetjänster nu ter sig väsentligt större än då kommittén utarbetade

sitt förslag. Jag får härvidlag hänvisa till de uppgifter jag lämnat vid diskuterande

av den provisoriska lagstiftningens giltighetstid. Enligt min uppfattning

kan det endast i få fall bli nödvändigt att förflytta kyrkoherde

mot hans vilja till komministertjänst. De av dessa kyrkoherdar, vilkas återplaeerande

på kyrkoherdetjänst är motiverat även ur det allmännas synpunkt,

bör kunna förses med ny sådan tjänst inom ramen för det reformerade

tredjegångsinstitutet. Om sålunda behovet av särbestämmelser kan

anses ha försvunnit, har även kommitténs konstruktion av förslaget hunnit

bli otidsenlig. Jag syftar på att förslaget utformats med anknytning till

bestämmelserna i 1934 års prästvalslag angående rätt att söka kyrkoherdetjänst

utom förslag hos Kungl. Maj:t —bestämmelser som icke fått någon

motsvarighet i 1957 års lag om prästval. Slutligen vill jag i denna sak anmärka,

att det får anses angeläget att icke utan tvingande skäl komplicera

det nya systemet för tillsättning av prästtjänster.

Såsom prästvalskommittén föreslagit torde i lagen böra. intagas ett bemyndigande

för Kungl. Maj:t att utfärda tillämpningsföreskrifter. Jag har

redan nämnt att det kan komma att visa sig önskvärt att anvisningar lämnas

domkapitlen för förflyttningsärendenas handläggning. Därest pastoratsdelningar

som tillika innebär församlingsdelning beslutes först sedan reformen

i övrigt genomförts, torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma,

huruvida ifrågavarande indelningsändring skall anses som ett led

i den allmänna pastoratsindelningsreformen eller ej. Förstnämnda ståndpunkt

torde vara naturlig i fall då utredningsarbetet igångsatts före ikraftträdandet

av den allmänna reformen. I ett särskilt avsnitt av mitt anförande

torde jag få upptaga till behandling några tillämpningsfrågor av större

räckvidd.

Några remissinstanser har ansett att av lagtexten bör framgå att lagen

endast har avseende på den reform, varom beslut fattats år 1957, och alltså

ej på eventuella framtida allmänna omregleringar av pastoratsindelningen.

Enligt min mening behöver lagstiftningens tidsbegränsade syfte ej markeras

i lagtexten.

Det av domkapitlet i Linköping uttalade önskemålet, att i lagtexten skall

intagas en bestämmelse om att förflyttningsbeslut skall vara meddelade

före indelningsreformens ikraftträdande, kan jag icke biträda. Självfallet

bör dock denna ordning eftersträvas.

Den föreslagna lagen torde böra träda i kraft den 1 januari 1960.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

27

III. Vissa tillämpningsfrågor

Prästvalskommittén

Prästvalskommittén har i sitt delbetänkande utförligt behandlat frågan

om förutsättningarna för att vid indelningsreformen tjänst skall anses

indragen och för att nyinrättad tjänst skall anses

föreligga.

Därvid framhåller kommittén att dess lagförslag innebär, att allenast

nyinrättad eller eljest ledig kyrkoherde- eller komministertjänst må tillsättas

genom förflyttning, och att endast ordinarie präst, vars tjänst indragits,

må förflyttas. Omvänt betyder detta, att innehavaren av en kyrkoherde-

eller komministertjänst, som väl beröres av reformen men icke i sådan

mån att tjänsten därför skall anses som nyinrättad, efter reformen skall

sitta kvar å denna tjänst. Av denna anledning får bestämningen av begreppet

nyinrättad tjänst stor praktisk betydelse.

Präst är enligt 9 § prästlönereglementet, erinrar kommittén, pliktig att

underkasta sig omreglering av pastorat eller annat tjänstgöringsområde,

som är för hans tjänst bestämt. Enligt 12 § reglementet är vidare innehavare

av ordinarie församlingsprästerlig tjänst skyldig att på grund av bland

annat organisatoriska skäl låta sig förflytta till annan i reglementet avsedd

ordinarie tjänst. Därest församlingspräst av nyss angivet skäl förflyttas

från högre till lägre ordinarie tjänst, skall han enligt 15 § 5 mom. reglementet

i avlöningshänseende behandlas såsom innehavare av den högre tjänsten.

Efter en redogörelse för behandlingen vid de inom statsförvaltningen under

åren närmast före betänkandets tillkomst genomförda tjänsteförtecknings-

och lönerevisionerna av spörsmålet, när en viss tjänst skall anses ha

fått ändrad löneställning och när den skall anses ha blivit utbytt mot

en ny tjänst, framhåller kommittén, att det vid vissa revisioner anlagda

betraktelsesätt, som innebär att varje lönegradsförändring skall uppfattas

såsom ett tjänsteutbyte, enligt kommitténs mening icke kan ifrågakomma

för den församlingsprästerliga organisationens del. Härom anför kommittén.

En tillämpning av detta betraktelsesätt skulle nämligen på prästvalsrättens

område få konsekvenser, som icke kan godtagas. Om nämnda betraktelsesätt

accepterades, så skulle detta få till följd, att genom varje lönegradsförändring

tillskapades en ny tjänst och att denna — i likhet med annan

ledig tjänst — finge tillsättas i enlighet med prästvalslagens bestämmelser.

Sålunda skulle prästval i vanlig ordning få äga rum. Visserligen

skulle en lagteknisk anordning av den innebörden kunna vidtagas, att den

nya tjänsten kunde av Kungl. Maj:t tillsättas genom förflyttning av innehavaren

av den gamla tjänsten. Att ge förflyttningsinstitutet en så vid

ram skulle emellertid enligt kommitténs mening knappast låta sig förena

med gällande grunder för tillsättning av församlingsprästerliga tjänster.

Dessa grunder innefatta nämligen eu från olika intressesynpunkter gjord

avvägning mellan menighetsval och myndighetstillsättning.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts proposition nr 1^6 år 1958

I detta sammanhang framhåller kommittén, att vid genomförande av

förslaget till revision av gällande grunder för ordinarie församlingsprästers

inplacering i lönegrad kan kyrkoherde- och komministertjänster i pastorat,

vilka icke alls eller endast i ringa mån beröres av pastoratsindelningsreformen,

erhålla ändrad lönegradsplacering.

Med hänsyn till det anförda föreslår kommittén att en sådan lönegradsändring

inom tjänsteorganisationen i ett pastorat, vilken icke i någon mån

är betingad av en omreglering av pastoratsindelningen, icke skall i organisatoriskt

och prästvalsrättsligt hänseende betraktas såsom ett tjänsteutbyte.

I stället bör man i dylikt fall anse tjänsten vara densamma och endast dess

lönegradsplacering ändrad.

Efter att ha lämnat en redogörelse (bet. s. 29—33) för förhållandet mellan

Kungl. Maj:ts beslut under de senaste årtiondena om ändrad pastoratsindelning

och lagstiftningen om tillsättning av prästerliga tjänster uttalar

kommittén, att enligt dess mening är frågan, under vilka förutsättningar en

ordinarie prästerlig tjänst i ett omreglerat pastorat bör anses nyinrättad,

ej ägnad att lösas genom lagstiftning, å andra sidan har kommittén ansett

det icke böra komma i fråga att helt skönsmässigt från fall till fall avgöra,

huruvida viss tjänst, som efter reformens genomförande skall finnas inrättad,

är nyinrättad eller om den i organisatoriskt hänseende är samma tjänst

som viss enligt den äldre indelningen och tjänsteorganisationen inrättad

tjänst. Enligt kommittén framstår det fastmera som angeläget att hithörande

frågor löses efter sa bestämda och schematiska normer som är förenligt

med indelnings- och organisationsreformens syfte. Kommittén har föreslagit

följande normer.

En utgångspunkt synes böra vara att ej flera präster skall erhålla ändrad

stationeringsort och därmed få nya arbetsfält än som kräves av reformens

syfte eller, av vederbörande församlingars eller prästers i särskild grad berättigade

intressen. Där vid indelningsreformens genomförande en kyrkoherde

eller komminister kan beredas arbetstillfälle i samma tjänsteställning

inom ett pastorat, som till någon del kan sägas härröra från det pastorat,

vari han före reformen varit anställd, bör denna möjlighet som regel tillvaratagas.

I synnerhet bör så ske, därest prästen kan beredas arbetstillfälle

1 ett pastorat, som innesluter hans dittillsvarande bostadsort. Åtminstone

beträffande någon del av pastoratsmenigheten kommer då att gälla att den

far behållaren präst, varmed den är förtrogen och som den — regelmässigt

va^- Från prästernas synpunkt måste det framstå som ett skäligt önskemål

att ej ofrivilligt och utan tvingande skäl bliva förflyttade till pastorat,

van ej ingår någon del av deras foma pastorat. Där en dylik kontinuitet

kommer att föreligga mellan tjänstgöringsområdet för en kyrkoherde eller

komminister före och efter indelningsreformen, synes rent principiellt anledmng.

ej finnas att anse den tjänst som efter reformen skall vara inrättad

som nyinrättad. Prästen bör anses inneha samma tjänst som före reformen.

Något behov av eller utrymme för en tjänstetillsättning genom förflyttningkommer

därmed ej att föreligga. I fråga om kyrkoherdetjänster synes dock

den faktor, som skall anses sammanbinda den gamla kyrkoherdetjänsten

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts -proposition nr 146 år 1958

med den tjänst, som efter reformen skall finnas inrättad böra vara av ej

allt för ringa betydelse. Kommittén anser sålunda att denna faktor för

kyrkoherdetjänsternas vidkommande bör utgöras antingen av en hel församling

eller ock av annan del av det gamla pastoratet med en folkmängd

av åtminstone fyrahundra invånare.

De sålunda förordade reglerna måste uppenbarligen medföra, framhåller

kommittén, att förutsättningar i och för sig kan komma att föreligga antingen

för att flera efter indelningsreformen befintliga kyrkoherde- respektive

komministertjänster kan vara att anse som samma tjänst som en och

samma enligt den äldre indelningen befintlig tjänst eller för att — omvänt

— en viss tjänst i den nya organisationen kan vara att anse som samma

tjänst som envar av flera tjänster i den gamla organisationen. Där en dylik

konkurrens föreligger får det ankomma på Kungl. Maj:t att utifrån vissa

allmänna bedömningsgrunder bestämma vilken tjänst i den nya organisationen

som skall besättas med en äldre tjänstinnehavare eller, där flera sådana

kan komma i fråga, vilken av dem som skall vara innehavare av viss

tjänst enligt den nya indelningen; den präst, som härvid utses skall icke

anses ha genom förflyttning erhållit en nyinrättad tjänst utan skall anses

organisatoriskt inneha samma tjänst som tidigare. Av utgångspunkten att

ingen komminister eller — som regel — kyrkoherde skall förflyttas till annan

komminister- respektive kyrkoherdetjänst, där detta kan undvikas följer

att präst, vars innehavande tjänst uppfyller de här angivna förutsättningarna

för kontinuitet med en i den nya indelningen och tjänsteorganisationen

ingående tjänst, ej skall behöva konkurrera om sistnämnda tjänst

med en präst som icke kan åberopa någon kontinuitet mellan denna tjänst

och sin före reformen innehavda tjänst.

Dessa riktlinjer har kommittén åskådliggjort genom följande exempel.

1. Sammanslås hela pastoratet Bl med hela pastoratet B2 till pastoratet

A och är båda kyrkoherdetjänsterna besatta med ordinarie innehavare, bestämmer

Kungl. Maj:t, vilken av kyrkoherdarna som skall vara kyrkoherde

i A; denne kommer därvid att anses inneha samma tjänst som tidigare. Finnes

ordinarie kyrkoherde i endast ett av B-pastoraten, skall denne vara

kyrkoherde i pastoratet A.

2. Delas ett pastorat i flera pastorat utan att till något av de sistnämnda

lägges område från annat pastorat, bestämmer Kungl. Maj:t — såsom hittills

skett — efter hörande av kyrkoherden och menigheten i pastorat, i vilket

av de efter delningen befintliga pastoraten kyrkoherden i det odelade

pastoratet skall vara kyrkoherde.

3. Sammanslås hela pastoratet Bl med del av pastoratet B2 till pastoratet

A och är intet av B-pastoraten vakant, bestämmer Kungl. Maj:t, om

kyrkoherden i Bl eller kyrkoherden i B2 skall vara kyrkoherde i A. Kyrkoherden

i B2 ifrågakommer dock blott under förutsättning att av B2 antingen

en hel församling eller område med minst fyrahundra invånare skall ingå

i A. (Självfallet kan han icke heller ifrågakomma till kyrkoherde i A, därest

han finnes böra hellre bliva kyrkoherde i det pastorat, vari skall ingå återstoden

av B2.) Även i detta fall kommer den kyrkoherde i B-pastorat, som

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

blir kyrkoherde i A, att anses inneha samma tjänst som före indelningsreformen.

— Mera komplicerade fall av samtidig pastoratsdelning och pastoratssammanslagning

behandlas analogt.

För komministertjänsternas vidkommande förslår kommittén att samma

regler skall tillämpas med det undantaget, att — vid sammanslagning av

pastorat eller del av sådant med del av ett annat pastorat — för dylik pastoratsdel

ej kräves någon viss storlek för att en i det delade pastoratet inrättad

tjänst skall kunna av Kungl. Maj:t betraktas såsom identisk med en

komministertjänst i det nya pastorat, vari delen skall ingå. Därest ett pastorat

ej på annat sätt beröres av reformen än att antalet komministraturer

minskas och samtliga komministraturer är besatta med ordinarie innehavare,

bör det — uttalar kommittén — ligga i Kungl. Maj:ts hand att bestämma,

vilken av komministrarna som skall förflyttas eller underkastas

övergångsanordning. Kvarstannande komminister skall anses inneha samma

tjänst som före reformen.

Beträffande spörsmålet, vilken av flera ifråga ko mm ande

präster som skall bibehållas vid tidigare innehavd

tjänst och vilken som skall förflyttas eller underkastas annan

övergångsanordning, har kommittén anfört i huvudsak följande.

Det är angeläget att reformen ej så genomföres att en alltför omfattande

omflyttning av präster till andra orter uppstår. Icke blott förflyttningar av

präster till tjänst i annat pastorat utan även omstationeringar inom visst

pastorat, vilka nödgar vederbörande präst att lämna hittillsvarande bostadsort

och tjänstebostad, bör därför i möjligaste mån inskränkas. Denna

synpunkt kan dock icke vara ensam avgörande. Hänsyn måste givetvis

också tagas till ifrågavarande prästers tjänstålder och andra meriter, till

deras tjänstetid i innehavande tjänst, till tjänstens särskilda behov liksom

slutligen — för undvikande av onödigt stegrade övergångskostnader — till

den inbördes löneställningen de skilda tjänsterna emellan.

Härutöver har kommittén icke ansett sig böra ge några generella rekommendationer

men har erinrat om att intresset av att begränsa omflyttningen

av präster i vissa fall bör kunna ytterligare tillgodoses genom att präst, som

enligt den för ett omreglerat pastorat avsedda tjänsteorganisationen skulle

nödgas bli omstationerad från en till annan ort inom detta pastorat, medgives

att till sin avgång från tjänsten behålla sin dittillsvarande stationeringsort

inom pastoratet.

I ett vid kommitténs betänkande fogat särskilt yttrande har domkyrkosysslomannen

Hassler anfört i huvudsak följande.

Genom förflyttning utsattes församlingslivet för svåra rubbningar. Tillbörlig

hänsyn till församlingarnas valrätt kräver vidare, att den kyrkoherde

som valts av menigheten inom visst geografiskt område behålles vid sin

befattning, om fortfarande en kyrkoherdebefattning med samma stationeringsort

skall finnas. I sådana fall bör därför icke ske någon allmän prov
-

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 146 år 1958

ning av meriter mellan kyrkoherdarna i två pastorat, som skall sammanslås.

Icke heller hänsynen till den inbördes löneställningen mellan olika

tjänster bör här inverka. För församlingen innebär alltid en förflyttning

en olägenhet och det är därför bättre att en förflyttning sker än två förflyttningar.

— I pastorat, där antalet komministraturer minskas och samtliga

komministraturer är besatta med ordinarie innehavare, bör, om komministrarna

har samma stationeringsort, den som tidigast utnämnts få förbliva

vid tjänsten. I sådant fall, att endast en komminister har som stationeringsort

den ort, som i framtiden skall utgöra stationeringsort, bör denne

befattningshavare bibehållas vid tjänsten. — Det är värdefullt för prästerskapet,

att klarhet så tidigt som möjligt skapas om vilka präster, som måste

räkna med förflyttning, så att dessa kan söka annan ordinarie befattning

eller i god tid skaffa sig kännedom om lediga befattningar, som skall tillsättas

genom förflyttning och till vilka de senare kan anmäla sig. Det torde

för prästerskapet vara tryggast, om fasta regler skapas i största möjliga utsträckning

och att lämplighetsprövning endast förekommer i de fall, då detta

är ofrånkomligt.

Yttranden

Kommitténs förslag har i dessa delar föranlett talrika yttranden. I flertalet

yttranden har kommitténs förslag godkänts eller lämnats utan

erinran.

Den av Hassler avgivna reservationen har dock biträtts, i fråga om såväl

kyrkoherde- som komministertjänster av d-omkapitlen i Luleå och Stockholm

samt av pastoratsförbundet och Svenska prästförbundet, i fråga om

endast kyrkoherdetjänster av domkapitlet i Växjö och länsstyrelsen i Örebro

län samt i fråga om endast komministertjänster av domkapitlen i Göteborg

och Härnösand.

Länsstyrelsen i Kronobergs län understryker att förflyttningarna av ordinarie

präster bör bli så få som möjligt. Hänsynen till församlingarnas valrätt

och prästernas berättigade intressen torde enligt länsstyrelsen emellertid

kräva, att fastare regler än vad kommittémajoritetens förslag innebär

fastställes för förflyttningarna. Vad Hassler anfört finner länsstyrelsen därför

värt beaktande.

Domkapitlet i Växjö anför.

Domkapitlet vill något starkare än de sakkunniga hävda kontinuitetsprincipen,

och det både positivt och negativt. Det synes domkapitlet nödvändigt,

att Kungl. Maj:t i samband med beslut om pastoratens omfattning

även fastställer, i vilken församling det nya pastoratets kyrkoherde skall

vara stationerad. Är då denna tjänst besatt med ordinarie innehavare, övertager

denne det eventuellt tillökade eller på annat sätt förändrade pastoratet.

Är tjänsten åter vakant, eller blir den vakant under den tid, varunder

omreglering skall ske, tillsättes den i den ordning, som de sakkunniga föreslagit

för sådana tjänster i allmänhet, varvid även en kyrkoherde i angränsande

pastorat, som kommer att förenas med det pastorat, där kyrkoherdetjänsten

blir ledig, skall kunna komma i fråga. Den självskrivenhet, som de

sakkunniga tänkt sig för honom i ty fall, synes domkapitlet leda till mindre

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

rättvisa konsekvenser och understundom kunna medföra en under förevarande

betingelser omotiverad befordran från tjänst i Ca 27 till tjänst i

Ca 31.

Domkapitlet i Härnösand föreslår, att vid sammanslagning av pastorat

den kyrkoherde som tidigast blivit utnämnd får stanna kvar i sin tjänst

och i samma stationeringsort intill pensionsålderns inträde.

Domkapitlet i Göteborg säger sig beträffande kyrkoherdetjänsterna i huvudsak

kunna ansluta sig till kommittén med understrykande dock av att

största möjliga hänsyn bör tagas till ifrågavarande prästers tjänstålder. En

prövning av meriter i övrigt samt av lämplighet för befattningen bör enligt

domkapitlet med hänsyn till den nedvärdering, som detta kan komma att

innebära för den som blir förflyttad, om möjligt undvikas.

Den av pr ästva 1 skommi ttén föreslagna folkmängdsfaktorn föreslås av

domkapitlet och stiftsnämnden i Skara, vilka åberopar den stora förekomsten

i stiftet av små församlingar, bliva bestämd till lägst trehundra i stallet

för lägst fyrahundra personer.

Domkapitlet i Visby anser det i viss mån skäligt, att där vid sammanslagning

av pastorat inrättas en ny komministertjänst den av kyrkoherdarna.

, som ej erhåller kyrkoherdetjänsten, berättigas att om han så önskar

bliva förflyttad till komministertjänsten.

Statskontoret anför i huvudsak följande.

Kommitténs bedömningsgrunder kan i många fall komma att få mindre

önskvärda konsekvenser. Kommittén har ej fordrat, att det nybildade pastoratet

till sin storlek och karaktär överensstämmer med det gamla för att

prästen skall anses automatiskt övergå till motsvarande tjänst i det nybildade

pastoratet. En kyrkoherde eller komminister kan sålunda med föreslagen

metod befordras 4—6 lönegrader och ändock anses innehava samma

tjänst som tidigare. Sådana befordringar kan inträffa dels då flera smärre

pastorat eller delar av sådana pastorat sammanlägges till ett större pastorat

och dels i de fall då vid sammanläggning av ett större och ett mindre pastorat

eller delar av ett mindre kyrkoherdetjänsten i det större är vakant

— ett förhållande som synes vara värt särskild uppmärksamhet med hänsyn

till att de vakanta tjänsterna på grund av vakantsättningen i samband

med reformen torde bliva ganska talrika. Statskontoret anser det därför

ofrånkomligt, att, därest kommitténs förslag i övrigt skall följas, en spärrregel

av något slag införes.

Under åberopande härav föreslår statskontoret den regeln att kyrkoherde - eller komministertjänst i nybildat pastorat, vilken med mer än två lönegrader

överstiger tjänst i det gamla pastoratet, anses såsom nyinrättad och

därmed kan tillsättas genom förflyttning.

Statskontoret ger vidare uttryck för den meningen, att i de fall, då förutsättningar

föreligger för att en viss tjänst i den nya organisationen kan

vara att anse såsom samma tjänst som en var av flera tjänster i den gamla

organisationen, frågan om vilken av de konkurrerande befattningshavarna,

som skall anses organisatoriskt innehava samma tjänst som tidigare, icke

s. 33 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958 33

bör få avgöras med tanke på att undvika omstationering av berörda befattningshavare.

Kammarkollegiet anför i huvudsak följande.

Vad angår frågan om den storlek å annan del av äldre pastorat än hel

församling, som skall krävas för att ”kontinuitet” skall finnas beträffande

kyrkoherdetjänst, lärer anledning knappast föreligga att i förevarande sammanhang

upptaga denna fråga till behandling. Pastoratsindelningsreformen

avser främst bildande av pastorat av en eller flera hela församlingar. Därest

undantagsvis nya pastorat bildas genom församlingsdelning, förutsätter

detta ett förfarande i enlighet med bestämmelserna i lagen den 13 juni 1919

om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning.

I samband därmed brukar Kungl. Maj:t efter vederbörandes hörande bestämma,

vilka tjänster i de nybildade pastoraten, som skall innehas av prästerna

i det förutvarande pastoratet. De fall, då nu förevarande spörsmål

möjligen skulle kunna erhålla någon aktualitet, är högst två ejler tre. Det

torde icke vara anledning att för dessa undantagsfall binda Kungl. Maj:t

genom någon generell regel av föreslagen art, utan synes Kungl. Maj:t böra

— liksom för närvarande — ha fria händer att avgöra, i vad mån samma

tjänst kan anses föreligga.

Vidkommande åter de fall, då fråga är om nvindelning utan församlingsdelning,

är beträffande kyrkoherdetjänst i princip icke något att erinra mot

kommitténs förslag under förutsättning att detta kompletteras med den av

statskontoret föreslagna spärregeln. Genom denna torde i regel också kunna

förekommas, att en kyrkoherde i ett relativt obetydligt pastorat blir självskriven

kyrkoherde i ett till folkmängden mycket betydande pastorat. Det

är ingalunda säkert, att kyrkoherden i det mindre pastoratet alltid kan anses

vara kompetent eller eljest skickad att handha pastoralvården i det nybildade

stora pastoratet.

Vad kollegiet anfört rörande kyrkoherdetjänst torde böra erhålla motsvarande

tillämpning i fråga om komministertjänst. Spärregeln blir emellertid

— förutsatt att man bortser från att för närvarande åtskilliga komministertjänster

är placerade i lönegrad 25 — utan saklig betydelse, därest

i enlighet med pastoratsindelningssakkunnigas förslag samtliga komministertjänster

placeras i lönegraderna 26 och 28.

Kollegiet biträder de av prästvalskommittén föreslagna riktlinjerna för

avgörande av vilken av flera präster som skall bibehållas vid tidigare tjänst

och betonar därvid att en icke ringa betydelse enligt dessa riktlinjer till - mätes ifrågavarande prästers tidigare stationeringsort. Vidare anför kollegiet

härom.

Emellertid synes stor vikt också böra fästas vid relationen i folkmängdstal

mellan de områden av de gamla pastoraten, som ingår i det nyreglerade

pastoratet. Därest exempelvis en församling med 3 000 invånare av visst

pastorat sammanlägges med en församling med 300 invånare av ett annat

pastorat, bör en prästerlig befattningshavare inom förstnämnda församling

ha viss företrädesrätt framför motsvarande befattningshavare i sistnämnda

församling. Denna synpunkt blir endast till en del tillgodosedd genoni det

av kommittén anbefallda hänsynstagandet till den inbördes löneställningen.

Ilasslers önskemål torde bliva i icke ringa utsträckning tillgodosedda vid

godtagande av spärregeln samt därest vid valet emellan flera präster bety
3

— Bihang till riksdagens protokoll 1058. C samt. Nr Vid

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

dande vikt fästes vid storleken av det område av gammalt pastorat, som

ingår i nyreglerat pastorat.

Enligt kammarkollegiet bör i tillämpningsföreskrifter till lagen klarläggas

när tjänst är att anse som nyinrättad.

Departementschefen

Därest Kungl. Maj:t såsom föreslås skall få befogenhet att vid indelningsreformens

genomförande tillsätta lediga kyrkoherde- och komministertjänster

genom förflyttning av präster, vilkas tjänster indrages, blir det

uppenbarligen av största betydelse att bestämma förutsättningarna för att

en ledig tjänst skall anses förefinnas och för att viss tjänst skall anses vara

indragen. Under den fortlöpande förändring, som pastoratsindelning och

församlingsprästerlig organisation varit underkastad, har en praxis utbildats

rörande förhållandet mellan indelnings- och organisationsändringar

och lagstiftningen om tillsättning av prästerliga tjänster. Med utgångspunkt

i denna praxis har prästvalskommittén föreslagit vissa normer för nu ifrågavarande

spörsmåls bedömande vid indelningsreformen.

Enligt kommitténs förslag skall kyrkoherdetjänsten i ett pastorat enligt

den nya indelningen anses vara samma tjänst som kyrkoherdetjänsten i

ett före indelningsreformen befintligt pastorat, varav antingen en hel församling

eller område med minst fyrahundra invånare ingår i det förstnämnda

pastoratet. För kontinuitet beträffande komministertjänst skall ej krävas

någon viss minsta storlek på den faktor, som konstituerar sambandet.

Där tillämpningen av dessa normer kräver ett avgörande vilken av flera

med ordinarie innehavare besatta prästtjänster som skall anses vara samma

tjänst som viss i den nya organisationen ingående tjänst, skall detta

avgörande träffas av Kungl. Maj:t efter vissa av kommittén föreslagna

grunder. Ett likartat bedömande kräves därest viss tjänst enligt den gamla

organisationen i och för sig kan anses vara samma tjänst som envar av flera

tjänster enligt den nya organisationen. Vid avgöranden av dessa slag skall

enligt kommittén hänsyn tagas såväl till intresset av att förflyttningar och

omstationeringar i möjligaste mån inskränkes som till ifrågavarande prästers

tjänstålder och andra meriter, till deras tjänstetid i innehavande tjänst,

till tjänstens särskilda behov liksom slutligen — för undvikande av onödigt

stegrade övergångskostnader —- till den inbördes löneställningen de skilda

tjänsterna emellan.

Det föreslagna sättet att bestämma, huruvida viss tjänst skall anses vara

nyinrättad — varvid ofta någon tjänst måste anses indragen — eller utgöra

samma tjänst som viss äldre tjänst har i princip godtagits av flertalet remissmyndigheter.

Också enligt min mening utgör det i huvudsak en godtagbar

lösning av en praktiskt betydelsefull fråga. Jag är även ense med

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

kommittén om att dessa regler icke behöver eller bör lagfästas. De torde

detta förutan komma att tillämpas också vid de enstaka förändringar i pastoratsindelningen,

som efter den allmänna indelningsreformens genomförande

kan komma att efter hand visa sig erforderliga. Ehuru jag sålunda i stort

sett ansluter mig till kommitténs förslag, finner jag mig böra i två hänseenden

avvika därifrån.

Såsom kammarkollegiet framhållit kan något behov ej anses finnas att i

detta sammanhang fixera visst folkmängdsminimum för annan del av pastorat

än hel församling såsom förutsättning för att området skall få utgöra det

sammanbindande elementet beträffande kyrkoherdetjänst.

Vidare finner jag i likhet med statskontoret och kammarkollegiet att den

stora spännvidden mellan de lägsta och de högsta lönegraderna för kyrkoherdetjänster

(Ao 21— Ao 26) gör det nödvändigt att för kyrkoherdetjänsternas

del tillämpa en spärregel till förhindrande av att reformen för enstaka

präster medför en avsevärd, helt automatisk befordran. Såsom ämbetsverken

föreslagit bör denna spärr sättas in vid en lönegradsskillnad av mer

än två lönegrader och alltså innebära att samma tjänst ej föreligger om innehavaren

skulle få mer än två lönegraders uppflyttning. Vid jämförelsen

bör det ena ledet utgöras av nuvarande lönegradsplacering av den enligt

gällande organisation befintliga tjänsten och det andra ledet lönegradsställningen

för respektive tjänst i den nya organisationen enligt de nya grunderna

för lönegradsinplacering. Med hänsyn främst till att spännvidden

mellan de högsta och de lägsta komministertjänsterna är väsentligt mindre

— för närvarande tre lönegrader, efter genomförande av löneregleringen

endast två — anser jag liksom kammarkollegiet, att någon spärregel ej är

motiverad i fråga om komministertjänster. Genom den av mig förordade

spärregeln beträffande kyrkoherdetjänster tillgodoses delvis de synpunkter,

som domkapitlet i Växjö framfört.

Med en spärregel av detta slag följer att därest en kyrkoherde anses böra

erhålla en kyrkoherdetjänst, som skall vara inrättad på hans tidigare stationeringsort

men vara placerad mer än två lönegrader högre än den gamla

tjänsten, skall lagstiftningens regler om tillsättning genom förflyttning iakttagas.

Det av prästvalskommittén föreslagna sättet för bestämmande i vissa

fall, vilken av två eller undantagsvis flera präster som skall behållas vid

tidigare tjänst, ger formellt mycket fria händer åt Kungl. Maj:t. I vissa

remissyttranden har i mer eller mindre nära anslutning till kommittéledamoten

ITasslers reservation framförts förslag av innebörd antingen att i bestämda

fall någon prövningsrätt alls ej skall tillkomma Kungl. Maj:t eller

också att någon viss omständighet — såsom vederbörande prästers tjänstålder

— normalt skall ha utslagsgivande betydelse.

Vid övervägande av samtliga framkomna förslag rörande sistberörda

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr lJfi år 1958

fråga har jag icke kunnat finna att hänsynen till församlingarnas prästvalsrätt

ger utslag till förmån för något visst förslag. Jag delar helt den meningen

att förflyttningarna och omstationeringama i samband med reformen ej

bör bli flera än som krävs för tillgodoseende av andra tungt vägande intressen;

på denna punkt kan jag därför ej biträda statskontorets uppfattning.

Såsom prästvalskommittén framhållit kan detta intresse i vissa fall tillgodoses

genom anstånd med omstationering inom ett pastorat till befattningshavarens

avgång. Men jag känner stor betänksamhet inför tanken

att Kungl. Maj:ts möjligheter att lösa de grannlaga förflyttningsfrågorna

under beaktande av alla väsentliga omständigheter av personlig eller lokal

eller — undantagsvis — ekonomisk art skulle inskränkas i förhållande till

vad prästvalskommittén föreslagit. I anledning av att till förmån för Hasslers

förslag anförts att prästerna så snart som möjligt bör få klarhet om

vilka som måste flytta och vilka som kan räkna med att få fullfölja sin nuvarande

verksamhet, vill jag betona att någon visshet härvidlag i vart fall

ej kan stå att få förrän vederbörande indelningsbeslut meddelats och att

mellan dessa beslut och förflyttningsbesluten ej torde behöva förflyta någon

längre tid.

Under åberopande av vad jag nu anfört får jag tillstyrka vad prästvalskommittén

i sistberörda frågor föreslagit.

Enligt domkapitlet i Visby bör vid sammanslagning av två pastorat den

av de båda kyrkoherdarna som ej blir kyrkoherde i det nya pastoratet vara

berättigad att bli förflyttad till komministertjänst i pastoratet om sådan

tjänst skall vara inrättad. Detta förslag kan jag ej biträda. En dylik rätt

skulle, synes det mig, innebära ett principiellt betänkligt eftergivande av

prästernas skyldighet att låta sig förflytta till tjänst å annan ort och kunna

medföra onödiga övergångskostnader.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom

ecklesiastikdepartementet upprättats förslag till lag med

särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga tjänster

vid ny indelning av riket i pastorat1.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över

lagförslaget måtte för det i § 87 regeringsformen omförmälda

ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan bifaller Hans Maj:t Konungen.

Ur protokollet:

Göran Göransson

1 Detta förslag, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här utelämnats.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

37

Bilaga

Av prästvalskommittén i betänkande den 12 februari 1954

framlagt förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av

prästerliga tjänster i samband med nyindelning av riket i pastorat

1 §•

För genomförande av en allmän omreglering av pastoratsindelningen och

den församlingsprästerliga organisationen och i samband därmed må, utan

iakttagande av eljest gällande bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster, kyrkoherde- eller komministertjänst tillsättas av Konungen genom

förflyttning till tjänsten av ordinarie präst, vars tjänst indrages.

Inom ett år efter omregleringens ikraftträdande må, utan iakttagande av

sagda bestämmelser, kyrkoherde- eller komministertjänst jämväl tillsättas

med ordinarie präst, som i samband med omregleringen överförts till prästerlig

disponibilitetsbefattning.

Ej må dock komminister med stöd av vad sålunda stadgats utnämnas till

kvrkoherde.

2 §.

Finner Konungen tjänst böra tillsättas i den ordning som i 1 § stadgas,

skall beslut därom meddelas, innan åtgärder för tjänstens tillsättning enligt

eljest gällande bestämmelser vidtagits.

3 §.

Skall tjänst tillsättas jämlikt 1 §, skall tillfälle att yttra sig beredas de

präster, som komma i fråga till tjänsten, samt kyrkorådet i var och en av

församlingarna i pastoratet. Därefter skall domkapitlet till Konungen avgiva

yttrande i ärendet.

4 §.

Vad i 6 § 2 mom. lagen om tillsättning av prästerliga tjänster stadgas

skall icke äga tillämpning å kyrkoherde, som innehar tjänst, till vilken han

utnämnts jämlikt 1 §.

5 §.

Kyrkoherde, som jämlikt 1 § utnämnts till innehavare av komministertjänst

och kvarstår i denna tjänst, äger att utom förslag hos Konungen söka

kyrkoherdetjänst inom stift, där han har befordringsrätt, oaktat tjänsten

enligt eljest gällande bestämmelser ej må sökas i sådan ordning. Ej må dock

präst med stöd härav söka tjänst som är placerad mer än två lönegrader

högre än den tjänst, han innehade omedelbart före ikraftträdandet av den i

1 § avsedda omregleringen; ej heller tjänst som avses i 46 § lagen om tillsättning

av prästerliga tjänster.

Lag samma vare om kyrkoherde, som i samband med omregleringen

iiverförts till prästerlig disponibilitetsbefattning och kvarstår i denna befattning.

Ansökningsrätt som nu sagts upphör, då tre år förflutit från ikraftträdandet

av omregleringen.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr lJ+6 år 1958

6 §.

Har sökande anmält sig jämlikt 5 § till kyrkoherdetjänst, skall tjänsten

med iakttagande av vad i 43 § 1 mom. lagen om tillsättning av prästerliga

tjänster sägs tillsättas av Konungen, vilken därvid äger att antingen till

tjänsten utnämna sådan, behörig sökande eller tillsätta tjänsten i enlighet

med vad i 41 § 1, 2 och 6 mom. nämnda lag stadgas.

7 §.

Har kyrkoherdetjänst tillsatts av Konungen med stöd av 1 §, skall denna

tillsättning av tjänsten ej medräknas vid tillämpning av den ordning, som

för tjänsten bestämts jämlikt sista stycket övergångsbestämmelserna till

lagen om tillsättning av prästerliga tjänster.

Har Konungen med stöd av 6 § tillsatt kyrkoherdetjänst, skall tillämpningen

av den i första stycket omförmälda ordningen icke därigenom förskjutas.

8 §‘

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

Denna lag träder i kraft å dag som Konungen bestämmer.

Tjänst, som vid lagens ikraftträdande kungjorts till ansökan ledig, må ej

tillsättas jämlikt 1 §.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

39

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 28 mars

1958.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet denna dag tillhandakommet utdrag av protokoll över ecklesiastikärenden,

hållet inför Hans Maj:t. Konungen i statsrådet den 14 mars

1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i

§ 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag

till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

kammarrådet Å. Bohman.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 28 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson. Lindell, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, lagrådets denna

dag avgivna utlåtande över det till lagrådet den 14 mars 1958 remitterade

förslaget till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster vid nyindelning av riket i pastorat.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget, som av lagrådet lämnats utan

erinran, måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposition föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Ulvhammar

s. 41 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 146 år 1958 41

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Lagförslag .......................................................... 2

Utdrag av statsrådsprotokollet den 14 mars 1958 ....................... 3

I. Inledning .................................................... 3

1957 års lag om prästval..................................... 4

Riksdagsbeslutet om reform av pastoratsindelningen........... 4

II. Tillfällig lagstiftning om tillsättning av tjänst genom förflyttning .. 8

Prästvalskommittén ......................................... 8

Yttranden.................................................. 14

Departementschefen......................................... 19

III. Vissa tillämpning sfrågor ....................................... 27

Prästvalskommittén ......................................... 27

Yttranden.................................................. 31

Departementschefen......................................... 34

Bilaga. Av prästvalskommittén i betänkande den 12 februari 1954 framlagt

förslag till lag med särskilda bestämmelser om tillsättning av prästerliga

tjänster i samband med nyindelning av riket i pastorat............ 37

Utdrag av lagrådets protokoll den 28 mars 1958 ........................ 39

Utdrag av statsrådsprotokollet den 28 mars 1958 ....................... 40

4 — Bihatig till riksdagens protokoll 1958. G samt. Nr HG

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.