Sök i Ratio Lex

Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

1958-03-14 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:148, Med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 148 dr 1958

1

Nr 148

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni

1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna

för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet; given Stockholms slott den 14

mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och

städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård

i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom propositionen föreslås att i samband med avvecklingen av garnisonssjukvården

i Stockholm den skyldighet som åvilar landsting och städer

utanför landsting att utge bidrag till vård av patienter på karolinska sjukhuset

skall utsträckas till att omfatta jämväl militära patienter.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 148

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 148 ar 11)58

F örslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag

från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av

kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och ser afimer läsår ettet

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1937 angående

bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande

av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår

icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen

angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, är för handen,

eller

b) om den intagne åtnjuter fattigvård

enligt 1 § lagen om fattigvården,

eller

c) om den intagne är utländsk

medborgare, som ej är mantalsskriven

i riket, samt ej heller

d) beträffande försvarsväsendet

tillhörande personal, som åtnjuter

fri sjukhusvård.

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår

icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen

angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, är för handen,

eller

b) om den intagne åtnjuter socialhjälp

enligt 12 § lagen om socialhjälp,

eller

c) om den intagne är utländsk

medborgare, som ej är mantalsskriven

i riket.

Denna förordning träder i kraft

den 1 juli 1958.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Knngl. Maj.ts proposition nr 148 är 1958

:i

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

14 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för försvars-, social-, finans- och

ecklesiastikdepartementen anmäler chefen för inrikesdepartementet, statsrådet

Johansson, fråga om bidrag från landsting och städer utanför landsting

till kostnader för vård av försvarsvåsendet tillhörande personal på karolinska

sjukhuset samt anför.

Inledning

Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst antal

avsett för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och ett visst

antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam svarat för

byggnadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. Mellan staten

samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal, som

hl. a. innehåller bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget att

bidraga till sjukhusets vårdkostnader. Beträffande övriga landsting och

städer utanför landsting regleras motsvarande skyldighet genom förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i

vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen

kallad bidragsförordningen. Enligt denna förordning åligger det landsting

(varmed här och i det följande jämställes stad utanför landsting) att då

en inom dess område boende person intages vid ifrågavarande sjukhus för

vård, som avses i 1 § sjukhuslagen —- till statsverket erlägga bidrag till

kostnaden för vården, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida

vården meddelas å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag

utgå med det belopp, varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda

legosängsavgiften å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger

tre kronor. Vårdbidraget utgör nu 47 kronor per vårddag. I vissa fall

som anges i 2 § i bidragsförordningen utgår inte vårdbidrag, nämligen om

den intagne a) lider eller misstänks lida av könssjukdom, b) åtnjuter fat
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 1''i8 år 1958

tigvård, c) är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket, eller

d) tillhör sådan personal vid försvarsväsendet, som åtnjuter fri sjukhusvård.

Tidigare denna dag har jag anmält fråga om godkännande av vissa överenskommelser

med Stockholms stad och Stockholms läns landsting rörande

sjukvården i Stockholm m. in. och därvid bl. a. redogjort för avtal mellan

kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande

m. in., å ena sidan, och Stockholms stad resp. Stockholms läns landsting,

å andra sidan, angående avveckling av garnisonssjukvården vid de sjukhus,

som står under förvaltning av direktionen för karolinska sjukhuset

(se prop. nr 87). I anslutning till dessa avtal har kommissionen föreslagit,

att nyssnämnda undantagsbestämmelse i 2 § bidragsförordningen för viss

försvarsväsendet tillhörande personal skall utgå. Yttranden över förslaget

angående garnisonssjukvårdens avveckling har efter remiss avgivits av

statskontoret, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse, direktionen

för karolinska sjukhuset och styrelsen för svenska landstingsförbundet.

Svenska stadsförbundet som även beretts tillfälle att inkomma med yttrande

har inte begagnat sig därav.

Jag anhåller nu att få taga upp förevarande fråga till närmare behandling.

Kommissionens förslag

Beträffande den ordning som nu gäller för vård av militära patienter från

Stockholms garnison och i fråga om de med Stockholms stad och Stockholms

läns landsting träffade avtalen rörande den framtida vården av sådana

patienter torde jag få hänvisa till vad som anförts därom i prop.

nr 87/1958.

Enligt nämnda avtal, vilka är avsedda att träda i tillämpning den 1 juli

1958, skall sådana militära patienter, för vilka staden resp. landstinget

enligt sjukhuslagen är skyldig att bereda vård, mottagas på karolinska

sjukhusets allmänna vårdavdelningar. Detta innebär att på dessa avdelningar

kommer att vårdas militära patienter från såväl staden och länet

som riket i övrigt. I fråga om bidrag till vårdkostnaderna för militära patienter,

som är bosatta i staden och länet, skall vidare enligt avtalen gälla

samma bestämmelser som för civila patienter. Kommissionen anser, att

det inte finns anledning att ge militära patienter från riket i övrigt någon

särställning när det gäller vårdbidrag och föreslår därför, att huvudregeln

i 1 § bidragsförordningen skall få tillämpas även för sådana patienter.

Remissyttrandena

Medicinalstyrelsen har tillstyrkt ifrågavarande förslag. Statskontoret,

försvarets sjukvårdsstyrelse och direktionen för karolinska sjukhuset har

lämnat förslaget utan erinran.

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kangl. Maj.ts proposition nr 148 dr 1958

Däremot har styrelsen för svenska landstingsförbundet bestämt motsatt

sig den föreslagna ändringen av bidragsförordningen. Styrelsen förklarar

att kommissionens inställning, att bidrag till vården av militära patienter

på karolinska sjukhuset bör utgå från resp. hemlandsting, strider mot de

principer som hittills gällt beträffande avgiftsdebiteringen för militära

patienter vid vård på civila sjukhus. Det kan enligt styrelsens mening inte

heller anses rimligt, att övriga landsting och städer utanför landsting skall

förorsakas ökade kostnader därför att staten träffar avtal med Stockholms

stad och Stockholms läns landsting. Styrelsen anför vidare bl. a. följande.

En tillämpning av förslaget skulle för övrigt leda till rätt egendomliga

konsekvenser. Det förutsättes i avtalsförslagen att de militära patienterna

i första hand skola vårdas å Karolinska sjukhuset, men möjlighet har hållits

öppen att vårda dessa även å stadens och länets egna sjukhus. Enligt

förslaget skulle försvaret för en militär patient, som ej är boende i Stockholms

stad eller län och som vårdas å Karolinska sjukhuset, betala inomlänsavgift,

f. n. 3 kr., medan hemlandstinget skulle bidraga med 47 kr.

Vårdas patienten däremot å stadens eller länets sjukhus, skulle försvaret

betala hela utomlänsavgiften, f. n. 50 kr., eller, om det gäller specialistvård,

80 kr. per dag, då något landstingsbidrag i dylika fall ej kan påräknas enligt

gällande utomlänsavtal.

Det är enligt styrelsens mening naturligt att beträffande avgiftsbetalningen

för de militära patienterna på karolinska sjukhuset bör tillämpas

samma system som gäller för övriga sjukhus. Detta betyder att militära

patienter, berättigade till fri sjukhusvård och boende i Stockholms stad

och län, betraktas som inomlänspatienter och att de patienter, som bor i

annat sjukvårdsområde, betraktas som utomlänspatienter, för vilka försvaret

har att erlägga fastställd avgift utan vårdbidrag från landsting eller

städer utanför landsting.

Departementschefen

Karolinska sjukhuset i Stockholm är ett statligt undervisningssjukhus,

som är avsett för patienter från hela riket. Enligt särskilda samarbetsavtal

mellan Kungl. Maj:t och Kronan, å ena sidan, samt Stockholms stad och

Stockholms läns landsting, å andra sidan, har emellertid ett visst antal platser

reserverats för patienter från staden och länet mot det att staden och

landstinget i princip ersätter staten den del av kostnaderna för sjukhusets

drift, som belöper på antalet vårddagar för stadens resp. landstingets sjuka.

För patienter från landet i övrigt åligger det under vissa förutsättningar respektive

hemlandsting enligt 1937 års bidragsförordning att till sjukhuset

erlägga bidrag till vårdkostnaderna, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall för

varje vårddag utgå med ett belopp motsvarande vad Iegosängsavgiften överstiger

tre kronor. F. n. utgör vårdbidraget 47 kronor. Vad nu sagts om karolinska

sjukhuset gäller jämväl beträffande serafimerlasarettet.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Knngl. Maj:ts proposition nr 148 år 1958

På grund av en särskild undantagsbestämmelse i 2 § bidragsförordningen

utgår inte vårdbidrag för sådana patienter tillhörande försvarsväsendet

som åtnjuter fri sjukhusvård. Till denna grupp hörde ursprungligen såväl

officerare och underofficerare som fast anställt manskap och värnpliktiga.

Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser är det endast det kontraktsanställda

manskapet och de värnpliktiga som staten tillförsäkrat fri sjukhusvård.

Militära patienter från Stockholms garnison har hittills vårdats på Garnisonssjukhuset

och på särskilda garnisonsavdelningar inom karolinska

sjukhuset. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets

utbyggande in. m. har nu under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande

träffat avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om en

avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm. Avtalen går ut på att

Garnisonssjukhuset och garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset

skall frigöras för andra sjukvårdsändamål samt att militär personal inom

staden och länet som behöver sjukhusvård skall beredas sådan vård på

karolinska sjukhusets allmänna avdelningar. Vidare innebär avtalen att

militära patienter bosatta inom staden och länet i fråga om bl. a. bidrag

till kostnaderna för vården skall jämställas med civila patienter.

Kommissionen anser skäl inte finnas att, när det gäller bidrag till statens

kostnader för vården av militära patienter på karolinska sjukhuset,

göra någon principiell skillnad mellan patienter hemmahörande i Stockholms

stad och län och patienter från övriga delar av landet. Med hänsyn

härtill har kommissionen föreslagit att herörda undantagsbestämmelse i

2 § bidragsförordningen skall få utgå, vilket skulle medföra att landstingens

skyldighet att utge vårdbidrag utsträcktes till att avse jämväl militära

patienter.

Mot kommissionens förslag har vissa invändningar gjorts av styrelsen

för svenska landstingsförbundet. Styrelsen anser sålunda, att försvaret liksom

beträffande militära patienter på andra sjukhus bör ha att svara för

vårdkostnaderna och att bidrag till vården inte bör uttagas från landsting

och städer utanför landsting.

Som skäl för att i bidragsförordningen undantagå sådana patienter tillhörande

försvarsväsendet som åtnjuter fri sjukhusvård angavs visserligen vid

förordningens tillkomst, att skyldigheten att ombesörja den militära sjukvården

vore en staten åvilande angelägenhet. Jag vill emellertid erinra om

att den militära sjukvården ombesörjdes av staten endast på garnisonsorter,

där särskilda garnisonssjukhus eller garnisonsavdelningar fanns inrättade.

1 den mån så icke var förhållandet vårdades militära patienter, som var i

behov av kvalificerad sjukhusvård, å länslasarett mot gällande legosängsavgift.

Utvecklingen har vidare gått därhän att praktiskt taget samtliga garnisonssjukhus

i landet nedlagts i samband varmed landstingen förbundit sig

att å de allmänna sjukhusen mottaga även militära patienter. Staten har

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj.ts proposition nr l''r8 ur 1958

därvid endasl att erlägga den legosängsavgift, som patienten eljest själv

skulle ha haft att betala, medan den kommunala huvudmannen svarar för

återstoden av vårdkostnaderna.

Avsikten är nu, såsom jag redan nämnt, att även i Stockholm avveckla

den särskilda garnisonssjukvården och alt militära patienter skall beredas

vård å allmän avdelning å karolinska sjukhuset. Om patienten är hemmahörande

i Stockholms stad eller län kommer då staden eller landstinget att

svara för vårdkostnaden, med undantag av legosängsavgiften, som i princip

kommer att åvila den enskilde men för vilken staten kommer att svara.

När det gäller militär patient som icke har hemortsrätt i Stockholms stad

eller län skulle däremot, därest ändring icke vidtages i bidragsförordningen,

vederbörande hemortslandsting över huvud icke komma att bidraga till

vårdkostnaderna. Vid bedömandet av frågan om detta kan anses rimligt

måste avgörande vikt fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om

ett rikssjulthus och att det — sedan garnisonssjukvården avvecklats —

icke finns något bärande skäl för att på ett sådant sjukhus göra åtskillnad

mellan militär rikspatient och annan rikspatient. De bör uppenbarligen i

förevarande hänseende bedömas lika. Att staten får erlägga den högre legosängsavgiften

för värnpliktiga utomlänspatienter på landstingens allmänna

sjukhus har sin grund i att de värnpliktiga är undantagna i det s. k. utomlänsavtalet.

Den omständigheten bör emellertid icke föranleda till att man

beträffande ifrågavarande rikssjukhus, där landstingens bidragsskyldighet

är lagligen reglerad, bibehåller en liknande ordning sedan garnisonssjukvården

avvecklats. Frågan om landstingens bidragsskyldighet i nu förevarande

fall har uppenbarligen endast förhållandevis begränsad ekonomisk räckvidd,

och jag vill särskilt understryka, att den omständigheten, att landstingen i

detta speciella fall — där det gäller ett rikssjukhus — blir bidragsskyldiga,

icke i och för sig bör få tagas till intäkt för att samma princip skall gälla

även beträffande landstingens egna sjukhus.

På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag, att sådan ändring vidtages

i 2 § bidragsförordningen att undantagsbestämmelsen för försvarsväsendet

tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård, utgår.

Samma paragraf upptar en bestämmelse om frihet från vårdbidrag för

patienter som åtnjuter fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen. Med hänsyn

till att fattigvårdslagen numera ersatts av socialhjälpslagen bör i förevarande

sammanhang vissa formella jämkningar vidtagas i sistnämnda

bestämmelse.

I enlighet med vad jag nu anfört har inom inrikesdepartementet utarbetats

förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den

30 juni 1937 (nr 655).

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att Kungl. Maj:t

måtte genom proposition föreslå riksdagen att antaga det inom inrikes
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj.ts proposition nr lk8 år 1958

departementet upprättade förslaget till förordning om ändrad lydelse av

2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting

och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna

för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga

till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Sven-Olof Hedengren

■ •UNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM SS

•039TB

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.