Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om ändrad lydelse av i § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen den 16 maj 188b (nr 25) angående patent

1958-04-09 · 29 sidor, varav 29 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 29 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:151, Med förslag till lag om ändrad lydelse av i § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen den 16 maj 188b (nr 25) angående patent

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

1

i\r 151

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändrad lydelse av i § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen

den 16 maj 188b (nr 25) angående patent;

given Stockholms slott den 9 april 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed jämlikt 87 § regeringsformen föreslå riksdagen att antaga

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt

5, 8 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

GUSTAF ADOLF

Ingvar Lindell

Propositionens huvudsakliga innehåll

I ärenden, som handlägges av patent- och registreringsverket, utgår vissa

avgifter, som är avsedda att täcka statsverkets kostnader för ämbetsverket.

Då avgifterna numera visat sig otillräckliga för nämnda ändamål, föreslås i

propositionen en höjning av dem. Höjningen beräknas medföra en inkomstökning

å omkring 3 000 000 kronor om året. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 151

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen

den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 5, 8 och It §§ förordningen

den 16 maj 1884 angående patent1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4

3 mom. Därjämte åligge sökanden

att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av etthundra kronor.

5

Finner patentmyndigheten--—

Underlåter sökanden att inom föreskriven

tid yttra sig i ärendet, skall

patentmyndigheten avföra ansökningen;

ägande sökanden dock att återuppliva

densamma genom att inom

fyra månader från utgången av förenämnda

tid till patentmyndigheten inkomma

med yttrande och en avgift

(återupplivningsavgift) av tjugufem

kronor eller, där ansökningen tidigare

återupplivats, sjuttiofem kronor.

Inkommer sökanden------

8

över beslut av patentmyndigheten å

anmälningsavdelning, varigenom patentansökning

förklarats förfallen eller

avslagits, äge sökanden att vid ta
1

Senaste lydelse, se beträffande 4 § 3 mom

1951:181 samt beträffande 8 § SFS 1944: 357.

§•

3 mom. Därjämte åligge sökanden

att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av tvåhundra kronor.

§•

---förefintlig brist.

Underlåter sökanden att inom föreskriven

tid yttra sig i ärendet, skall

patentmyndigheten avföra ansökningen;

ägande sökanden dock att återuppliva

densamma genom att inom

fyra månader från utgången av förenämnda

tid till patentmyndigheten inkomma

med yttrande och en avgift

(återupplivningsavgift) av sjuttiofem

kronor eller, där ansökningen tidigare

återupplivats, etthundrafemtio kronor.

— ansökningen förfallen.

§•

över beslut av patentmyndigheten å

anmälningsavdelning, varigenom patentansökning

förklarats förfallen eller

avslagits, äge sökanden att vid ta.

och 11 § SFS 1953:103, beträffande 5 § SFS

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

3

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lans förlust inom två månader från

beslutets dag anföra besvär hos patentmyndighetens

besvärsavdelning.

Vid besvären foge sökanden en avgift

(besvärsavgift) av sjuttiofem kronor,

vid äventyr, om avgiften icke erlagts

före nämnda tids utgång, att besvären

icke upptagas till prövning.

lans förlust inom två månader från

beslutets dag anföra besvär hos patentmyndighetens

besvärsavdelning.

Vid besvären foge sökanden en avgift

(besvärsavgift) av etthundrafemtio

kronor, vid äventyr, om avgiften icke

erlagts före nämnda tids utgång, att

besvären icke upptagas till prövning.

Har patentansökning----— av ansökningen.

Patentmyndighetens besvärsavdelning------meddelar Konungen.

Över besvärsavdelningens------beslutets dag.

Vad i------till Konungen.

Beslut, varom------gjort invändning.

11 §•

Förutom de avgifter, som omförmälas

i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till

patent myndigheten för varje patentår

från och med det fjärde erläggas en

årsavgift, utgörande för det fjärde

året femtio kronor, för det femte året

sjuttiofem kronor, för det sjätte året

etthundra kronor, för det sjunde året

etthundratjugofem kronor, för det åttonde

året etthundrafemtio kronor,

för det nionde året etthundrasjuttiofem

kronor, för det tionde året tvåhundra

kronor, för det elfte året tvåhundrafemtio

kronor, för det tolfte

året trehundra kronor, för det trettonde

året trehundrafemtio kronor,

för det fjortonde året fyrahundrakronor,

för det femtonde året fyrahundrafemtio

kronor, för det sextonde året

femhundra kronor och för det sjut
-

Förutom de avgifter, som omförmälas

i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till

patentmyndigheten för varje patentår

från och med det femte erläggas en

årsavgift, utgörande för det femte

året etthundra kronor, för det sjätte

året etthundrafemtio kronor, för det

sjunde året tvåhundra kronor, för det

åttonde året tvåhundrafemtio kronor,

för det nionde året trehundra kronor,

för det tionde året trehundrafemtio

kronor, för det elfte året fyrahundra

kronor, för det tolfte året fyrahundrafemtio

kronor, för det trettonde året

femhundra kronor, för det fjortonde

året femhundrafemtio kronor, för det

femtonde året sexhundrafemtio kronor,

för det sextonde året sjuhundrafemtio

kronor och för det sjuttonde

året åttahundrafemtio kronor.

tonde året femhundrafemtio kronor.

Avgiften, som -— ------näst därefter.

Innehaves patent---- — ■— ej föras.

Årsavgift må, förhöjd med en fem- Årsavgift må, förhöjd med en femtedel,

erläggas inom de tre första må- tedel, erläggas inom de tre första månaderna

eller utgången av den tid, naderna efter utgången av den tid,

inom vilken avgiften enligt andra inom vilken avgiften enligt andra

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

stycket eller tredje stycket första stycket eller tredje stycket första

punkten skall gäldas, och, förhöjd punkten skall gäldas, och, förhöjd

med ytterligare en femtedel, dock med ytterligare en femtedel, inom

minst tjugofem kronor, inom därpå därpå följande tid av tre månader,

följande tid av tre månader.

Fullgöres ej — —- -—- — -— patentet förfallet.

Patenthavare vare —- -—----beskrivningens offentliggörande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1958. Lagen skall ej äga tillämpning

å avgift, som med laga verkan kunnat

erläggas efter ikraftträdandet men inbetalats

dessförinnan. Nya lagen skall

dock städse gälla med avseende å årsavgift

för patentår, som börjar efter

den 31 augusti 1958. Har årsavgift

för fjärde patentåret erlagts före lagens

ikraftträdande, ehuru patentåret

börjar först därefter, äger patenthavaren

på ansökan återbekomma

årsavgiften.

Därest med tillämpning av vad i

11 § tredje eller fjärde stycket stadgas

rörande anstånd med betalning

avgift, som eljest skolat erläggas före

lagens ikraftträdande, inbetalas därefter,

skall beträffande avgiften äldre

lag gälla.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

5

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärendenf hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 21 mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, fråga

om höjning av vissa avgifter enligt patentförordningen samt anför därvid

följande.

Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 28 oktober 1957 hemställt,

att vissa avgifter enligt förordningen den 16 maj 1884 angående patent

måtte höjas.

Över patentverkets framställning har efter remiss utlåtanden avgivits av

riksräkenskapsverket, statskontoret, statens sakrevision, statens pris- och

kartellnämnd, kommerskollegium, Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges grossistförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

svenska uppfinnarkontoret, svenska patentombudsföreningen

och svenska industriens patentingenjörers förening. Kommerskollegium

har tillika överlämnat av kollegiet införskaffade yttranden från rikets samtliga

handelskamrar utom två.

Jag anhåller nu att få upptaga denna fråga till behandling.

Gällande bestämmelser m. m.

I de olika ärenden — patentärenden, varumärkes- och mönsterskyddsärenden

samt aktiebolagsärenden — som handlägges av patentverket, utgår

särskilda avgifter. Dessa har hittills så avvägts, att inkomsterna av avgifterna

beräknats skola ungefärligen motsvara kostnaderna för patentverkets

verksamhet. Frågan om avgifternas storlek har prövats vid skilda tillfällen

under senare år. Sålunda har förslag om vissa avgiftsändringar framlagts

dels i proposition nr 71 till 1951 års riksdag (patentärenden samt varumärkes-

och mönsterskyddsärenden) och dels i proposition nr 42 till 1953 års

riksdag (patentärenden). Vidare har fråga om avgiftshöjning i bolagsärenden

varit under Kungl. Maj:ts bedömning år 1957.

Bestämmelser om sådana avgifter varom nu är fråga finns bl. a. i förordningen

den 16 maj 1884 angående patent. Förordningen innehåller föreskrif
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

ter om fem olika slags avgifter, nämligen ansökningsavgift, utfärdningsavgift,

återupplivningsavgift, besvärsavgift och årsavgift.

Enligt 4 § 3 mom. skall vid ansökan om patent av sökanden bifogas en

ansökningsavgift av 100 kronor. Avgiften skall erläggas innan någon teknisk

granskning gjorts av patentmyndigheten, och återbetalas icke, om ansökningen

ej leder till patent.

Utfärdningsavgift, avsedd att täcka kostnaden för patentskrifternas tryckning,

skall enligt 7 § tredje stycket av sökanden erläggas med 100 kronor

eller, om betalning sker inom viss angiven respittid efter förfallodagen, med

ett med 25 kronor förhöjt belopp. Patentmyndigheten äger i särskilda fall

medge befrielse från utfärdningsavgift. Vad som erlagts i utfärdningsavgift

återbetalas, om patent ej meddelas.

Har sökande vid ansökan om patent brustit i vissa angivna avseenden,

skall patentmyndigheten förelägga honom att yttra sig och avhjälpa förefintlig

brist. Underlåter sökanden att yttra sig inom föreskriven tid, skall pätentmyndigheten

avföra ansökningen. Sökanden äger dock enligt 5 § andra

stycket och 6 § andra stycket återuppliva ansökningen genom att inkomma

med yttrande och återupplivningsavgift av 25 kronor eller, vid förnyad återupplivning,

av 75 kronor.

Har patentmyndigheten å anmälningsavdelning förklarat patentansökning

förfallen eller avslagit sådan ansökning, äger sökanden att inom viss tid anföra

besvär hos myndighetens besvärsavdelning. Vidare äger den som gjort

invändning mot patentansökning, om denna trots invändning bifallits, påkalla

besvärsavdelningens prövning av ansökningen. Vid besvären skall enligt

8 § första och andra styckena fogas besvärsavgift av 75 kronor.

Slutligen skall enligt 11 § för meddelat patent, som icke är tilläggspatent,

för varje patentår från och med det fjärde till och med det sjuttonde erläggas

årsavgift. Denna utgör för fjärde året 50 kronor, femte året 75 kronor,

sjätte året 100 kronor, sjunde året 125 kronor, åttonde året 150 kronor,

nionde året 175 kronor, tionde året 200 kronor, elfte året 250 kronor, tolfte

året 300 kronor, trettonde året 350 kronor, fjortonde året 400 kronor, femtonde

året 450 kronor, sextonde året 500 kronor och sjuttonde året 550 kronor.

Summan av årsavgifterna blir alltså 3 675 kronor. Årsavgift skall erläggas

inom viss tid. Stadgande finnes om respittid av först tre och sedan ytterligare

tre månader. Vid betalning under respittiderna skall enligt 11 §

fjärde stycket erläggas på visst sätt förhöjda årsavgifter.

Det må anmärkas, att ansökningsavgiften utgått med 100 kronor sedan

den 1 juli 1953. Dessförinnan var den sedan den 1 juli 1920 50 kronor. Utfärdnings-,

återupplivnings- och besvärsavgifterna har införts vid skilda tillfällen

under 1920- och 1930-talen. Av dessa avgifter har utfärdningsavgiften

jämkats 1951 och 1953 samt återupplivningsavgiften 1951. Även årsavgifternas

storlek har växlat. Sålunda utgjorde summan av årsavgifterna under

tiden före den 1 juli 1920 725 kronor, under tiden närmast före den 1 juli

1929 3 000 kronor, under tiden från och med denna dag till och med den 30

juni 1951 2 200 kronor, under tiden från och med den 1 juli 1951 till och

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

med den 30 juni 1953 3 250 kronor och under tiden därefter på sätt förut

angivits 3 675 kronor.

Patentverkets framställning

Inledningsvis berör patentverket den förut antydda principen att avgifterna

i de av patentverket handlagda ärendena bör avpassas på sådant sätt,

att statsverkets inkomster av avgifterna ungefär motsvarar dess kostnader

för ämbetsverket. Denna princip har, konstaterar patentverket, vid upprepade

tillfällen fastslagits av statsmakterna, senast vid de 1951 och 1953 vidtagna

ändringarna av vissa hithörande avgifter. Vid sådant förhållande har

patentverket ansett sig böra utgå från att principen alltjämt skall tillämpas,

även om riktigheten av densamma torde vara föremål för delade meningar.

Patentverket upptar härefter frågan om kostnaderna för verksamheten och

huru dessa förhåller sig till inkomsterna samt erinrar därvid till en början

om det ekonomiska resultatet av ämbetsverksamheten under tidigare år.

Fram till utgången av budgetåret 1934/35 hade patentverket en specialbudget.

Inkomsterna inflöt till en särskild fond, ur vilken samtliga utgifter för

verksamheten bestreds. Då fonden upplöstes, förelåg en behållning av cirka

3 200 000 kronor, som tillfördes den allmänna budgeten. Efter specialbudgetens

avskaffande har avgifterna ingått som en inkomstpost under »Uppbörd

i statens verksamhet». Utgifterna bestrides huvudsakligen från anslagsposter,

som anvisats till ämbetsverket, främst avlönings- och omkostnadsanslag.

Enligt patentverkets beräkningar har inkomsterna av avgifter

under 20-årsperioden 1935—1955 överstigit utgifterna med omkring 4 400 000

kronor. Av de 20 budgetåren under denna period kan sex sägas ha visat underskott.

Det sammanlagda överskottet vid ingången av budgetåret 1955/56

var alltså ungefär 7 600 000 kronor. Mot detta belopp bör dock enligt hittills

tillämpade grundsatser ställas beräknade kostnader för den av statsmakterna

år 1957 beslutade tillbyggnaden av ämbetshuset, vilka kostnader uppskattats

till 2 400 000 kronor.

Till belysning av det aktuella ekonomiska läget och de närmaste framtidsutsikterna

anger patentverket, att verksamheten -— efter att under budgetåret

1955/56 ha lämnat ett visst överskott — under budgetåret 1956/57

uppvisat ett underskott på 335 000 kronor samt att för budgetåren 1957/58

och 1958/59 underskott beräknas uppkomma på respektive 1 530 000 och

2 370 000 kronor. Underskott av ifrågavarande storleksordning betyder enligt

patentverkets uppfattning att man redan nu måste överväga frågan om avgiftshöjning.

Läget är dock i detta avseende olikartat för de olika slagen av

avgifter.

En fördelning av inkomster och utgifter på de tre huvudslag av ärenden,

som patentverket handlägger, nämligen patentärenden, varumärkesärenden,

varunder innefattas även mönsterskyddsärenden, samt aktiebolagsärenden,

visar att man i fråga om sistnämnda ärenden — vari avgifterna höjts med

verkan från den 1 juli 1957 — kan räkna med ett visst överskott under

budgetåren 1957/58 och 1958/59. En ytterligare höjning av avgifterna i des
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

sa ärenden är därför ej aktuell. Beträffande varumärkesärendena kan däremot

befaras att underskott uppkommer under de närmaste budgetåren.

Emellertid beräknas underskotten bli relativt ringa och patentverket anser

det vid sådant förhållande icke vara anledning att nu ifrågasätta höjning

av varumärkesavgifterna, detta så mycket mindre som varumärkesutredningens

betänkande med förslag till ny varumärkeslagstiftning är att vänta

inom kort och där kommer att förordas ett nytt avgiftssystem. Vad åter angår

patentärendena, vilka normalt svarar för cirka 3/4 av patentverkets

samlade inkomster och utgifter, visar den gjorda uppdelningen ett underskott,

som för budgetåret 1956/57 uppgått till över 500 000 kronor, för budgetåret

1957/58 beräknats till nära 1 600 000 kronor och för budgetåret 1958/

59 beräknats till mer än 2 400 000 kronor. I detta läge, uttalar patentverket,

synes det vara anledning att vidtaga avgiftshöjning, om man ej på annat

sätt kan komma till rätta med underskottet.

Patentverket har beräknat, att vid oförändrade avgiftssatser inkomsterna

av patentavgifter de närmaste åren kommer att stiga med cirka 100 000 kronor

om året. Stegringen beror på att antalet bestående patent alltjämt sakta

ökas, varigenom årsavgiftsbeloppet kan väntas stiga. Antalet patentansökningar

har de senaste åren varit ungefär oförändrat omkring 12 000 årligen

och antalet kungjorda ansökningar och beviljade patent har de senaste åren

något sjunkit. Om denna utveckling skulle fortgå, måste den motverka den

nyss berörda tendensen till stegrade patentinkomster. Enligt patentverket

torde därför vid oförändrade avgiftssatser icke kunna påräknas högre inkomster

för budgetåret 1958/59 än cirka 6 000 000 kronor. Vad angår utgifterna

för samma budgetår — beräknade till 8 430 000 kronor mot

7 490 000 kronor för budgetåret 1957/58 — är den obetingat största posten

avlöningar, vartill även hänföres pensioner, beräknade till 25 procent av

avlöningsbeloppet, och därnäst kommer utgifter för patentpublicering. Övriga

utgiftsposter är av förhållandevis liten betydelse. Avlöningskostnaderna

har beräknats till cirka 6 000 000 kronor, varmed följer omkring

1 500 000 kronor för pensioner. Beräkningen har skett med utgångspunkt

från att de i patentverkets petitaskrivelse hösten 1957 framställda yrkandena

om upprustning av verkets organisation för handläggning av patentärenden

vinner bifall. Där framförda förslag om nya tjänster m. m. täcker emellertid

endast en mindre del av den uppkomna kostnadsökningen. Återstoden

är av automatisk natur. Även med bibehållande av nuvarande personalstat

torde underskottet 1958/59 för patentärenden kunna uppskattas till

närmare 2 000 000 kronor. Med hänsyn till den fortskridande ökningen av

arbetsbördan ställer det sig enligt patentverket svårt att komma fram till

några besparingar på avlöningskontot. Statens organisationsnämnd, som de

senaste åren verkställt organisationsundersökningar inom verket, har visserligen

ifrågasatt en del åtgärder i syfte att minska eller effektivisera arbetet,

varvid nämnden dock framhållit, att vad man i bästa fall kan vinna

med dessa åtgärder endast är en begränsning i den eljest erforderliga framtida

personalökningen. Detta gäller enligt patentverkets mening i stort sett

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

även om verkningarna av det samarbete på längre sikt, som för närvarande

undersökes på det nordiska och europeiska planet. Organisationsnämnden

har även ägnat uppmärksamhet åt frågan om patentpubliceringen och framlagt

förslag till en omläggning av hela publiceringsförfarandet, varigenom

enligt nämndens åsikt större delen av de nuvarande kostnaderna skulle

bortfalla. Patentverket har i yttrande över förslaget uttalat kritik mot nämndens

beräkningar rörande den besparing som kan påräknas men förklarat

att det icke är osannolikt, att viss besparing skall kunna uppnås. Organisationsnämndens

förslag, vilka är i behov av ytterligare bearbetning, är för

närvarande föremål för Kungl. Maj :ts prövning.

Med hänsyn till det anförda anser patentverket ofrånkomligt att föreslå

höjning av patentavgifterna, varvid man dock synes kunna nöja sig med

höjningar, som kan beräknas inbringa omkring 2 000 000 kronor årligen.

Eftersom patentavgifterna, om höjning ej sker, beräknas inbringa omkring

6 000 000 kronor, blir det alltså fråga om en höjning med i genomsnitt en

tredjedel.

För bedömning av frågan hur höjningarna bör fördelas på de olika slagen

av patentavgifter anger patentverket till en början, att under budgetåret

1956/57 influtit i ansökningsavgifter 1 100 000 kronor, i utfärdningsavgifter

440 000 kronor, i återupplivningsavgifter 25 000 kronor, i besvärsavgifter

15 000 kronor och i årsavgifter 4 220 000 kronor.

Beträffande storleken av ansökningsavgiften framhåller patentverket, att

grundtanken i det nuvarande avgiftssystemet är att man genom årsavgifterna

skall låta de ansökningar, som leder till patent, betala större delen av

kostnaderna för verkets granskning. Å andra sidan bör ansökningsavgiften

vara så hög, att den utgör en viss spärr mot ett ohämmat patentsökande.

Det bör också tillses, att ansökningsavgiften ej sättes lägre än att också de

sökande, vilkas ansökningar ej leder till patent, får betala åtminstone eu

rimlig del av den kostnad, som ansökningens granskning vållar patentverket.

Från dessa utgångspunkter finner patenlverket skäligt, att ansökningsavgiften

höjes från 100 till 150 kronor. Detta skulle vid i övrigt oförändrade

förhållanden medföra, att inkomsterna av denna avgift skulle stiga med

550 000 kronor till 1 650 000 kronor. Ehuru den 1953 genomförda höjningen

ej synes ha medfört någon minskning i ansökningsantalet, torde dock försiktigheten

bjuda att man ej räknar med högre inkomst än sammanlagt

1 600 000 kronor, om höjningen genomföres.

I anslutning till förslaget om höjning av ansökningsavgiften understryker

patentverket angelägenheten av att höjningen icke kommer att på ett

oskäligt sätt försvåra för mindre bemedlade uppfinnare all söka patent,

önskemålet atl hjälpa sådana uppfinnare är dock redan beaktat. Svenska

uppfinnarkontoret åtnjuter nämligen statsanslag, som bl. a. är avsett att

bereda möjlighet att i ömmande fall hjälpa uppfinnaren med ansökningsavgift

för värdefull uppfinning. Om eu höjning av ansökningsavgiften skulle

medföra behov att öka statsanslaget till uppfinnarkontoret, bör enligt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

patentverkets mening en sådan förstärkning ske. Det torde i så fält ej komma

att röra sig om något större belopp.

Vad härefter angår utfärdningsavgiften anför patentverket, att i utfärdningsavgifter

för närvarande inflyter cirka 440 000 kronor, medan kostnaden

för patentpubliceringen uppgår till 670 000 kronor årligen. Med hänsyn

härtill kunde det te sig naturligt att föreslå höjning av denna avgift från

nuvarande 100 kronor till 150 kronor, varigenom täckning torde nås för de

faktiska kostnaderna. Emellertid anser patentverket övervägande skäl tala

för att frågan om en höjning av utfärdningsavgiften får anstå till dess det

av statens organisationsnämnd aktualiserade spörsmålet om publiceringsverksamhetens

framtida utformning erhållit sin slutliga lösning.

I fråga om återupplivningsavgiften erinrar patentverket till en början om

att möjligheten till återupplivning infördes 1931 i samband med den då genomförda

regeln, att ansökning automatiskt avföres, om sökanden ej besvarar

verkets föreläggande inom stadgad tid. På detta sätt avgöres för närvarande

drygt hälften av hela antalet patentärenden. Denna metod är mycket

arbetsbesparande i jämförelse med tidigare system, enligt vilket även

ett ärende där sökanden underlåtit att besvara föreläggande måste materiellt

prövas. Om möjlighet till återupplivning ej funnes, skulle sökande och deras

ombud i många fall ej våga låta ärendena gå till avförande utan genom

formella svaromål framtvinga en materiell prövning och ett beslut, som

kunde överklagas. Återupplivningsavgiften har sedan 1931 stått oförändrad

vid 25 kronor med den enda ändringen att avgiften vid förnyad återupplivning

1951 höjdes till 75 kronor. Den vanliga återupplivningsavgiften har i

dagens läge ej samma karaktär av en viss hållhake mot återupplivning i

oträngt mål som 1931. Det har också visat sig, att antalet återupplivningar

stigit under senare år. Ett stort antal återupplivningar verkar tyngande på

verkets arbete, och det förefaller som om institutet med återupplivning i viss

utsträckning utnyttjas blott för att få ett extra anstånd. Goda skäl talar därför

för en höjning av avgiften, men denna får å andra sidan ej göras så stor,

att de sökande avskräckes från att låta ärendena gå till avförande i den utsträckning

som är önskvärd ur arbetsbesparingssynpunkt. Vid denna avvägning

har patentverket stannat vid att föreslå, att den vanliga återupplivningsavgiften

höjes från 25 till 75 kronor, varigenom den liksom vid återupplivningsinstitutets

tillkomst 1931 skulle bli hälften av patentansökningsavgiften.

Avgiften vid förnyad återupplivning föreslås höjd från 75 till 150

kronor. Vid genomförandet av patentverkets förslag kan förväntas viss

minskning av antalet återupplivningar. Avgiftsbeloppet beräknas stiga till

50 000—60 000 kronor.

Även beträffande besvärsavgiften förordar patentverket en höjning. Sökandens

besvärsavgift är oförändrat 75 kronor sedan besvärsavdelningens

tillkomst 1931. Till en början gällde, att alla invändningsärenden automatiskt

underställdes besvärsavdelningens prövning. För att minska belastningen

av sådana ärenden beslöts 1944, att den invändare som önskade dylik

prövning skulle ha att särskilt påkalla densamma, varvid samma avgift

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1958

skulle utgå som vid sökandens besvär. Om besvärsavgiften skall återföias

till det reella penningvärde den hade vid besvärsavdelningens tillkomst, bör

enligt patentverket en mycket avsevärd höjning ske. För en höjning talar

också, att besvärsavgiften rimligen bör vara avsevärt högre än återupplivningsavgiften,

som nu föreslås höjd till 75 kronor. I annat fall kan sistnämnda

höjning komma att leda till viss ökad belastning av besvär savdelningen.

Av de anförda skälen föreslår patentverket höjning av sökandens

besvärsavgift till 150 kronor. Önskemålet att vinna inkomstökning kan här

knappast åberopas, då vad som inflyter i besvärsavgifter ändock blir ett förhållandevis

ringa belopp. Patentverket väntar ej heller, att höjningen skall

leda till nedgång av antalet besvär. De ärenden som dragés inför besvärsavdelningen

torde i allmänhet gälla uppfinningar av sådant värde, att avgiftens

storlek är av underordnad betydelse. Förhållandet torde vara detsamma

i de relativt fåtaliga påkallningsfallen och patentverket anser därför

övervägande skäl tala för att även i fortsättningen vad som stadgas om

besvärsavgift får gälla den s. k. påkallningsavgiften. Den föreslagna avgiftshöjningen

torde medföra en inkomststegring från 15 000 till 30 000 kronor.

I förevarande sammanhang ifrågasätter patentverket huruvida icke möjlighet

bör beredas en mindre bemedlad uppfinnare att — i likhet med vad

som redan nu gäller i fråga om utfärdningsavgift — vinna befrielse från besvärsavgift.

Emellertid ger hittillsvarande erfarenhet vid handen, att något

praktiskt behov härav ej finnes. Patentverket anser därför ej tillräckliga

skäl föreligga att införa regler om sådan befrielse i patentförordningen. Skulle

uppfinnarkontoret i något fall anse det finnas anledning att bistå en mindre

bemedlad uppfinnare med besvärsavgift, bör det kunna ske med utnyttjande

av det tidigare berörda statsanslaget. Enligt patentverkets mening torde

det också kunna övervägas att möjliggöra återbetalning av besvärsavgift

till sökanden i vissa fall. En regel härom i alla fall, där anmälningsavdelningens

beslut ändrats, skulle dock icke vara skälig. Sådan ändring beror

i många fall på att sökanden i besvärsavdelningen inskränkt sina anspråk

på ett sätt, som om det skett i anmälningsavdelningen kunnat leda till att

hans ansökning bifallits. Det förekommer också att sökandens ändrade anspråk

leder till beslut om återförvisning till anmälningsavdelningen för att

få till stånd förnyad nyhetsgranskning, utan att besvärsavdelningen därmed

tagit ställning till om ansökningen förtjänar bifallas. Om en regel om återbetalning

å andra sidan inskränktes till sådana fall, där sökanden vidhåller

tidigare anspråk och anmälningsavdelningens beslut upphäves, finge

regeln ganska ringa räckvidd. Och om regeln tinge den utformningen, att det

lämnades åt besvärsavdelningen att efler omständigheterna besluta om återbetalning,

kunde följden bli en ganska besvärlig och ömtålig bedömning. Patentverket

har därför stannat vid all ej föreslå någon regel om återbetalning

av besvärsavgift.

Vad slutligen angår årsavgifterna anser patentverket, att man bör behålla

den år 1953 genomförda uppbyggnaden med kontinuerligt stigande avgifter

för varje patentår från och med det fjärde samt förhöja samtliga avgif
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr i 51 år 1958

ter med i genomsnitt en tredjedel. I och för sig hade det enligt patentverket

varit önskvärt att utsträcka avgiftsfriheten till det fjärde patentåret, särskilt

med hänsyn till att medelbehandlingstiden för beviljade patent stigit

till omkring fyra år. Detta skulle dock ha betytt ett så stort inkomstbortfall,

att patentverket icke i nuvarande läge anser sig kunna tillråda en sådan

åtgärd. I enlighet med det anförda föreslår patentverket, att årsavgiften bestämmes

för fjärde året till 75 kronor, för femte året till 100 kronor, för

sjätte året till 125 kronor, för sjunde året till 150 kronor, för åttonde året

till 200 kronor, för nionde året till 250 kronor, för tionde året till 300 kronor,

för elfte året till 350 kronor, för tolfte året till 400 kronor, för trettonde året

till 450 kronor, för fjortonde året till 500 kronor, för femtonde året till 600

kronor, för sextonde året till 700 kronor, och för sjuttonde året till 800 kronor.

Summan av årsavgifterna blir sålunda 5 000 kronor i stället för nuvarande

3 675 kronor. Patentverket har uppskattat den inkomstökning, som

förslaget om höjning av årsavgifterna skulle medföra, till omkring 1 500 000

kronor. Uppskattningen bygger på antagandet, att de föreslagna avgiftshöjningarna

ej kommer att påverka antalet erlagda avgifter. Därvid har patentverket

beaktat, att det ej kunnat förmärkas att de 1951 och 1953 vidtagna

avgiftshöjningarna haft någon sådan verkan.

Patentverket anför sammanfattningsvis, att de föreslagna avgiftshöjningarna

kan beräknas medföra, att under budgetåret 1958/59 omkring 1 600 000

kronor kommer att inflyta i ansökningsavgifter, drygt 500 000 kronor i

utfärdnings-, återupplivnings- och besvärsavgifter samt ungefär 5 900 000

kronor i årsavgifter. Sammanlagda beloppet för patentavgifter skulle sålunda

bli 8 000 000 kronor eller 2 000 000 kronor mer än vad som beräknats

vid oförändrade avgiftssatser.

Enligt patentverket bör de föreslagna avgiftshöjningarna träda i kraft den

1 juli 1958. I fråga om erforderliga övergångsbestämmelser föreslår patentverket,

att dessa avfattas i enlighet med vad som skedde vid de år 1953

vidtagna höjningarna av patentavgifterna. Sålunda bör gälla, att äldre bestämmelser

i princip tillämpas på avgift som med laga verkan kunnat erläggas

efter ikraftträdandet men inbetalats dessförinnan. Likaså bör till förhindrande

av att årsavgifter betalas långt i förväg enligt hittills gällande lägre

taxa stadgas undantag från nämnda regel, innebärande att nya lagen

alltid skall gälla med avseende å årsavgift för patentår, som börjar efter den

31 augusti 1958. I

I särskilt yttrande har byråchefen vid patentverket H. Khennet förklarat

sig icke kunna biträda palentverkets förslag i vad det avser besvärsavgiften.

Enligt byråchefen Khennets mening hade patentverket bort föreslå viss

differentiering mellan å ena sidan sökandens besvärsavgift och å andra sidan

den s. k. påkallningsavgiften. Härom anföres till en början följande:

Beviljandet av patent innebär ett tillskapande av ett tidigare ej existerande

förmögenhetsobjekt. Även om det med all rätt kan göras gällande, att erhållandet

av detta nya förmögenhetsobjekt är en uppfinnaren eller dennes

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

rättsinnehavare tillkommande rättighet, så innebär dock den nyskapade förmögenheten

normalt en så stor vinst för patenthavaren, att det måste betraktas

såsom helt berättigat att han till fullo får ersätta samhället (patentmyndigheten)

för de med arbetet att utreda förutsättningarna för denna rättighet

förbundna kostnaderna. I princip vore det enligt min mening riktigast,

om denna ersättning erlades i form av en ansökningsavgift, som vore satt

så högt, att inkomsterna av densamma helt försloge till att ersätta kostnaderna

för granskningsarbetet. Då emellertid av naturliga skäl värdet av en

uppfinning vid den tidpunkt, då en patentansökning på densamma bör ingivas,

näppeligen kan med någon säkerhet bedömas, skulle sannolikt ett sådant

system i stor utsträckning avhålla många, särskilt mindre bemedlade

uppfinnare från att söka patent. På grund härav får det anses ändamålsenligt

att kostnaderna för patentväsendet till största delen bäras av innehavarna av

redan beviljade patent. Dessa synpunkter gälla även om sökandens kostnader

för prövning av besvär över avslagsbeslut.

Beträffande invändares kostnader för förhindrande av att patent beviljas

eller beviljas med alltför stor omfattning ställer det sig emellertid enligt

byråchefen Khennets mening i princip helt annorlunda. Det måste nämligen

beaktas, att varje patent, även när det är med all rätt beviljat, utgör

ett nytillkommet hinder för den fria rörligheten på det industriella området.

När en invändare motsätter sig beviljandet av en viss patentansökning handlar

han sålunda icke för att åt sig tillskapa ett nytt, tidigare icke existerande

förmögenhetsobjekt utan för att skydda sig och andra från ett intrång

på ett tidigare till hans och andras fria förfogande stående område. En sådan

strid för en redan bestående rättighet bör i princip vara kostnadsfri.

Det står i full överensstämmelse härmed, att ingen avgift påfordras för rätten

att framställa invändning i anmälningsavdelning. Konsekvensen borde

närmast vara, att någon dylik avgift ej heller skulle behöva erläggas för rättigheten

att påkalla besvärsavdelningens prövning av ärende, som anmälningsavdelning

godkänt trots invändning. Å andra sidan måste beaktas att

invändningen kan vara obefogad, vilket innebär att beviljandet av ett så långt

utredningen utvisar rättmätigt patent fördröjes till förfång för sökanden.

Med hänsyn härtill och till det angelägna i att förhindra allt för stor belastning

på besvärsavdelningen kan det enligt byråchefen Khennet vara befogat

att även av invändare kräva nedsättande av en viss avgift, vilken dock i analogi

med stadgandet i 54 kap. 17 § rättegångsbalken bör kallas fullföljdsavgift

och som bör återfås, därest invändningen leder till avslag eller inskränkning

av ansökningen.

Byråchefen Khennet anser, att patentverket bort föreslå sådan ändrad lydelse

av 8 § andra stycket patentförordningen, att de anförda synpunkterna

bleve tillgodosedda.

Remissyttrandena

Av remissinstanserna har riksräkensknpsverket, statskontoret, statens

sakrevision, statens pris- och kartellnämnd, kommerskollegium, Skånes

handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare, Norr
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

bottens och Västerbottens läns handelskammare samt svenska patentombudsföreningen

tillstyrkt, att höjning genomföres av avgifterna i de av patentverket

handlagda ärendena. Därvid har de tre förstnämnda remissmyndigheterna

förordat, att avgifterna höjes utöver vad patentverket föreslagit.

Flertalet av övriga remissinstanser har avstyrkt, att avgiftshöjning för

närvarande vidtages.

Vad till en början angår principfrågan om den grund efter

vilken avgifterna bör bestämmas har olika meningar

framkommit. Sålunda anför riksräkenskapsverket, att den hittills tillämpade

principen att kostnaderna för patentverket bör täckas av avgifterna i de

av verket handlagda ärendena bör gälla även framdeles. Även kommerskollegium,

Skånes handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, Norrbottens och Västerbottens läns

handelskammare, Sveriges industriförbund och Sveriges grossistförbund uttalar

sin anslutning till principen. Sveriges industriförbund framhåller emellertid,

att för framtiden bör självfinansieringsprincipen enligt förbundets

mening taga sig uttryck däri, att en specialbudget upprättas för patentverkets

inkomster och utgifter.

Å andra sidan har från ett flertal håll riktats kritik mot principen. Svenska

industriens patentingenjörers förening uttalar, att enligt föreningens

uppfattning måste i dagens läge krävas, att den i tillämpningen numera

helt ensidiga balanseringsprincipen utan ytterligare dröjsmål upphäves eller

att alternativt patentverkets tidigare specialbudget med tillhörande särskilda

fond återinföres. Handelskammaren i Göteborg ifrågasätter huruvida

principen med utgångspunkt från patentinstitutets syfte och verkningar kan

anses helt självklar. Patentinstitutet torde väl närmast ha till syfte att främja

uppfinningar och tekniskt framåtskridande genom att åt uppfinnaren

bereda vissa möjligheter att under en begränsad tid utan konkurrens fullborda

och ekonomiskt utnyttja en uppfinning. Genom publicitetsförfarandet

i samband med patenteringen blir uppfinningen känd, och vid patenttidens

slut kan sålunda ett mera allmänt utnyttjande komma till stånd. Det

ligger i det allmännas intresse att på detta sätt sporra den tekniska utvecklingen,

och de fördelar, som patenträtten bereder uppfinnaren, medför i det

långa loppet också fördelar för samhället. Även den praktiska tillämpningen

av principen kan vara ägnad att inge en viss tvekan med hänsyn till att

avgifterna icke står i direkt samband med den kostnad och det arbete respektive

ärende orsakar. Liknande uttalanden göres av Stockholms handelskammare,

handelskammaren i Gävle och svenska uppfinnarkontoret.

Enligt uppfinnarkontorets mening är tiden mogen för en översyn av grunderna

för avgiftssättningen. Frågan härom synes lämpligen böra tagas upp

i anknytning till den pågående utredningen om gemensam nordisk patentlagstiftning.

Därvid bör även beaktas de ändrade synpunkter på patentavgifterna,

som kan föranledas av utredningen om ett eventuellt införande av

ett nyttighetsmönsterskydd.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

I åtskilliga remissyttranden framföres den meningen, att med hänsyn till

det beräknade överskottet på 7 600 000 kronor från patentverkets verksamhet

under tidigare år anledning saknas att nu genomföra avgiftshöjning eller

i varje fall höjning av den storlek att de beräknade kostnadsökningarna

till fullo täckes genom inflytande avgifter. Uttalanden i denna riktning göres

av Stockholms handelskammare, Gotlands handelskammare, handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län, Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare, Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare,

Sveriges industriförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges

grossistförbund, svenska uppfinnarkontoret och svenska industriens patentingenjörers

förening.

Från en del håll har anförts även andra skäl mot att höjning av avgifterna

nu företages. Sålunda förordar Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

att hela avgiftssystemet blir föremål för en översyn och att frågan

om avgiftshöjning får anstå i avbidan härpå. Stockholms handelskammare

uttalar, att under alla omständigheter bör, innan den ifrågasatta höjningen

av patentavgifterna genomföres, närmare undersökas huruvida patentverkets

verksamhet är ordnad på ett ändamålsenligt sätt och om avgifterna

står i rimlig proportion till de tjänster verket erbjuder den patentsökande.

Liknande synpunkter framföres av handelskammaren i Göteborg samt handelskammaren

i Örebro och Västmanlands län. I

I fråga om beräkningen av skillnaden mellan patentverkets

kostnader och de genom avgifterna inflytande inkomsterna

har några av remissinstanserna framfört erinringar mot patentverkets förslag.

Vad först angår kostnaderna framhåller statens sakrevision, att kostnaderna

för underhåll av patentverkets fastighet samt kapitalkostnaderna i

form av avskrivningar och räntor för såväl fastigheten som för verkets utrustning

måste beaktas i högre grad än vad som gjorts i patentverkets beräkningar,

därest kravet på kostnadstäckning skall bli tillgodosett. Fastighetskostnaderna

har av patentverket upptagits endast med belopp för reparationer

och underhåll, för budgetåret 1958/59 uppskattat till 40 000 kronor.

Enligt de grundsatser som tillämpas av sakrevisionen bör fastighetskostnaderna

innefatta även kapitalkostnader och — med utgångspunkt från

byggnadens återanskaffningsvärde och tomtens ungefärliga värde — för

budgetåret 1958/59 upptagas med cirka 400 000 kronor, vilket innebär en

höjning med omkring 360 000 kronor i förhållande till patentverkets förslag.

Ej heller har patentverket beräknat kapitalkostnader för utrustning

utan endast tagit upp ett visst belopp för förnyelse av inventarier och inredning.

Enligt sakrevisionen bör hland patentverkets kostnader upptagas en

post, beräknad till 71 000 kronor, för avskrivning och förräntning av det

i utrustning nedlagda kapitalet. Samtidigt bör omkostnadsposten minskas

med 30 000 kronor, motsvarande förutnämnda utgifter för förnyelse. Nettoökningen

blir således 41 000 kronor. Härutöver framhåller sakrevisionen,

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

att det med hänsyn till erfarenheterna från senare år är tydligt, att om

avgifterna grundas på en beräkning av kostnaderna enligt förhållandena vid

tiden för avgifternas fastställande underskott måste uppstå redan efter mycket

kort tid. Om man vill säkerställa kostnadstäckning, är det därför nödvändigt

att så avväga avgifterna, att de i genomsnitt ger täckning under ett

antal år efter fastställandet. Sakrevisionen anser att den härför erforderliga

marginalen icke bör sättas lägre än till 10 procent av de beräknade kostnaderna.

Med hänsyn till det anförda har sakrevisionen — under förutsättning

att patentverkets anslagsäskanden för budgetåret 1958/59 vinner helt bifall

— funnit patentverkets kostnader för samma budgetår böra upptagas

till cirka 12 400 000 kronor.

Även riksräkenskapsverket, statskontoret samt statens pris- och kartellnämnd

anmärker på patentverkets beräkning av fastighetskostnaderna och

förordar under åberopande av olika beräkningsgrunder höjningar på 200 000

—500 000 kronor. Enligt statskontoret bör vidare, med hänsyn till resultatet

av 1954 års posträkning och senare inträdd portoökning, kostnaden för

brevporto — av patentverket beräknad till 25 000 kronor för budgetåret

1958/59 — uppräknas med 32 000 kronor.

Svenska industriens patentingenjörers förening anför betänkligheter mot

patentverkets beräkning av pensionskostnaderna och ifrågasätter, huruvida

den höga pensionsavsättningen — 25 procent av lönekostnaderna — kan anses

motiverad.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ifrågasätter, huruvida

icke ytterligare besparingar skulle kunna uppnås på utgiftssidan. Med

hänsyn till att den största utgiftsposten är avlöningar, måste besparingar

främst vinnas genom förenklingar i arbetsrutinen, så att antalet befattningshavare

kan nedbringas utan att arbetskapaciteten nedgår. Liknande

synpunkter anlägges av Skånes handelskammare samt Smålands och Blekinge

handelskammare.

Mot patentverkets beräkning av inkomsterna har i stort sett någon erinran

icke framställts. I fråga om inkomsterna av patentavgifter föreslår dock

statens sakrevision en viss modifikation. En jämförelse mellan det årsavgiftsbetalande

patentbeståndets sammansättning år 1950 och det beräknade

läget budgetåret 1958/59 visar enligt sakrevisionen, att genomsnittsantalet

årsavgifter för de under efterkrigstiden beviljade patenten ligger högre än

för dem som beviljats före och under andra världskriget. Denna tendens kan

väntas bestå. Även om årsavgifternas totalsumma kan komma att påverkas

i motsatt riktning av exempelvis en mera markerad nedgång i antalet avgjorda

ärenden per år, torde man vara berättigad antaga, att årsavgifterna

redan 1958/59 kommer att ge cirka 200 000 kronor mer än patentverket beräknat.

Patentverkets förslag att låta avgiftshöjningarna avse endast

avgifterna i patentärenden har på det hela taget icke

föranlett någon invändning. Statens sakrevision framhåller emellertid, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

med utgångspunkt från sakrevisionens beräkning av patentverkets utgifter

kostnadstäckningen för den del av verksamheten som avser varumärken är

klart otillfredsställande, och beträffande bolagsavgifterna konstaterar sakrevisionen,

att dessa beräkningsmässigt synes i huvudsak täcka motsvarande

kostnader men att en avgiftshöjning snart kan bli aktuell även här. Svenska

industriens patentingenjörers förening ifrågasätter, huruvida icke patentverkets

samlade avgiftsinkomster principiellt bör deltaga vid täckandet av

eventuellt underskott på någon verksamhetsgren. Även om balans för närvarande

skulle föreligga mellan inkomster och utgifter beträffande bolagsoch

varumärkesärendena, kan det ej anses obilligt att, om bolags- och varumärkesavdelningarna

genom rimliga avgiftshöjningar kan bringas att lämna

någon vinst, denna utnyttjas för reducering av de eljest erforderliga avgiftshöjningarna

inom patentavdelningen.

Patentverkets beräkning av den för patentärenden erforderliga

avgiftshöjningens storlek godtages ej av statens sakrevision,

riksräkenskapsverket och statskontoret.

Sålunda konstaterar statens sakrevision, att med beaktande av de av sakrevisionen

tillämpade riktlinjerna för kostnadernas beräkning patentverkets

organisation för handläggning av patentärenden icke kan beräknas medföra

lägre kostnad än 8,54 miljoner kronor, även om den nuvarande organisationen

bibehålies helt oförändrad. De av patentverket föreslagna avgiftshöjningarna

har beräknats medföra en inkomstökning från 6,00 till 8,00 miljoner

kronor. Även om sistnämnda siffra höjes till 8,20 miljoner kronor med

hänsyn till den fortgående ökningen av antalet årsavgifter, är således patentverkets

avgiftsförslag otillräckligt. Att patentverket ansett en inkomstökning

med 2,00 miljoner tillräcklig, trots att verket utgått från att dess upprustningsförslag

helt bifalles, beror bl. a. på att verket ansett sig kunna vid bedömningen

av höjningens storlek jämka den av verket beräknade sammanlagda

kostnaden från 8,43 miljoner till 8,00 miljoner kronor. Motiveringen

härtill synes ha varit, att statens organisationsnämnd framlagt visst förslag

till förbilligande av publikationstrycket. Enligt vad sakrevisionen inhämtat

är det icke slutligt klart, att förslaget kan genomföras, och i varje fall

kommer genomförandet att dröja. Med hänsyn härtill bör enligt sakrevisionens

mening den ifrågavarande eventuella besparingen icke nu få påverka

avgiftsfrågans bedömning. Sakrevisionen påpekar vidare, att frågan om den

erforderliga avgiftshöjningens storlek är direkt beroende av i vad mån patentverkets

upprustningsförslag kommer att genomföras. Med utgångspunkt

från att förslaget helt bifalles har sakrevisionen beräknat kostnaderna för

patenteringsverksamheten under budgetåret 1958/59, däri inberäknat en

säkerhetsmarginal på 10 procent, till 9,63 miljoner kronor. Därvid har i förhållande

till budgetåret 1957/58 fastighetskostnaderna uppräknats med hänsyn

till alt den förutsatta personalökningen anses kräva utvidgning av de

nuvarande lokalerna. Vid en beräknad inkomst av 6,20 miljoner kronor skulle

sålunda ett underskott uppkomma på 3,4 miljoner kronor, vilket skulle

2 Ilihang till riksdagens protokoll 195%. 1 samt. Nr 151

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

erfordra en avgiftshöjning på cirka 55 procent för uppnående av full kostnadstäckning.

Utgår man å andra sidan från patentverkets beräkning av

kostnader och inkomster för budgetåret 1958/59 och för erhållande av jämförbarhet

ökar kostnaderna med 10 procent, framkommer ett underskott

på 3,25 miljoner kronor. För täckandet av detta underskott skulle beräkningsmässigt

fordras en avgiftsökning med cirka 54 procent. Räknar man

däremot med en inkomst av 6,20 miljoner kronor, skulle den erforderliga

höjningen uppgå till cirka 49 procent.

Statskontoret förordar, under hänvisning till de av statskontoret framställda

anmärkningarna mot patentverkets beräkning av kostnaderna för

verksamheten, att höjningen av patentavgifterna bör avvägas så att inkomsterna

av desamma åtminstone kunde beräknas uppgå till i runt tal 8,7

miljoner kronor, och riksräkenskapsverket, som jämväl gjort erinran mot

patentverkets kostnadsberäkning, föreslår att årsavgifterna höjes med 50

procent av nu utgående belopp, vilket skulle medföra att sammanlagda beloppet

av patentavgifter skulle bli i runt tal 8,7 miljoner kronor.

I åtskilliga remissvar har berörts frågan om avgiftshöjningarnas

fördelningpå de olika slagen av patentavgifter.

Patentverkets förslag i detta avseende har tillstyrkts av kommerskollegium,

Skånes handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskammare,

Stockholms handelskammare och Västernorrlands och Jämtlands

läns handelskammare.

Å andra sidan har från ett flertal remissmyndigheter framställts erinringar

mot förslaget.

Vad först angår ansökningsavgiften förordar statens sakrevision, att denna

avgift höjes från 100 till 200 kronor. Med hänsyn till att det av en patentansökan

föranledda arbetet praktiskt taget helt hänför sig till tiden före

det slutliga avgörandet av ärendet kan det nämligen enligt sakrevisionens

mening vara motiverat, att låta en något större andel av den sammanlagda

avgiftsbördan belasta avgifter från ärenden under handläggning än vad nu

är fallet. Även handelskammaren i Göteborg uttalar sig för en höjning utöver

den av patentverket föreslagna och anför till stöd härför, att patentverket

belastas med en mängd ansökningar, som avse uppfinningar av ringa värde

och som ofta icke kan leda till patent. Avgiften skulle även efter en höjning

till 150 kronor knappast utgöra något hinder för dylika onödiga ansökningar.

Om avgiften däremot sattes till 200 eller 250 kronor, kunde kanske en

viss minskning av de onödiga ärendena åstadkommas och därmed en besparing

av personal och arbete vinnas. Härigenom skulle också de föreslagna

höjningarna av årsavgifterna kunna minskas, vilket i och för sig vore önskvärt.

Handelskammaren i Gävle anlägger en motsatt synpunkt och framhåller,

att risk föreligger att en ny kraftig stegring av ansökningsavgiften kan

komma att menligt påverka intresset för att söka patent. Av vikt är givetvis

att en viss ekonomisk spärr finnes mot ett ohämmat patentsökande, men

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

en dylik restriktiv karaktär torde avgiften enligt kammarens uppfattning

få även om höjningen begränsades till förslagsvis 25 kronor.

I anslutning härtill må framhållas, att svenska icppfinnarkontoret föreslagit,

att vid en höjning av ansökningsavgiften från 100 till 150 kronor,

vilken beräknas medföra en inkomstökning på 500 000 kronor, anslaget till

kontorets understödjande verksamhet måtte höjas med 10 000 kronor för

budgetåret 1958/59.

Statskontoret uttalar, att vid genomförande av en avgiftshöjning anledning

saknas att undantaga utfärdningsavgiften. Ämbetsverket utgår därvid

från att den pågående utredningen om patentverkets publiceringsverksamhet

icke kommer att medföra minskade kostnader för denna verksamhet redan

under budgetåret 1958/59. Handelskammaren i Gävle anlägger en liknande

synpunkt och föreslår, att utfärdningsavgiften höjes till 150 kronor,

vilket skulle täcka patentverkets självkostnad för publiceringen. Den föreslagna

avgiftshöjningen synes kammaren berättigad även ur den synpunkten

att den endast kommer att drabba de patentansökningar som beviljas.

Gentemot patentverkets förslag att höja återupplivningsavgiften anför

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, att många företagare som

gjort en uppfinning väntar med att lämna in fullständiga ansökningshandlingar

till dess tillfälle givits att i allmänna marknaden pröva huruvida uppfinningen

är säljbar eller inte. För att bereda sig ett tillfälligt skydd kan

då företagaren lämna in en s. k. provisorisk patentansökning utan avgift.

Fullföljes ej den provisoriska ansökningen genom betalning inom en månad,

avföres densamma, men företagaren har möjlighet att inom fyra månader

återuppliva ansökningen genom erläggande av ansökningsavgift och återupplivningsavgift.

Under denna tidsfrist har företagaren möjlighet att pröva

uppfinningens värde. Eftersom den provisoriska ansökningen icke medför

någon närmare granskning från patentverkets sida, medför den ej heller

några kostnader för verket. Det synes därför organisationen omotiverat att

höja den vanliga återupplivningsavgiften från 25 till 75 kronor, särskilt

med hänsyn till att inkomstökningen skulle stanna vid ett relativt blygsamt

belopp. Beträffande förslaget till höjning av avgiften vid förnyad återupplivning

har organisationen ingen erinran att göra. Svenska uppfinnarkontoret

ger uttryck för liknande synpunkter. Även svenska patentombudsföreningen

ställer sig kritisk mot den föreslagna höjningen av den vanliga

återupplivningsavgiften. Föreningen gör gällande, att något missbruk av

möjligheten till återupplivning icke förekommer och hemställer, att avgiften

inte höjes till mer än 50 kronor, vilket skulle innebära att den nuvarande

relationen mellan avgiften för första återupplivning och förnyad återupplivning

bibehålies.

Beträffande hesvärsavgiften uttalar handelskammaren för Örebro och

Västmanlands län, att principen om kostnadstäckning även synes böra innebära

att såvitt möjligt varje delkostnad hör täckas av motsvarande avgift,

och kammaren ifrågasätter om med denna utgångspunkt hesvärsavgiften

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

bör sättas lika hög som ansökningsavgiften. Besvärsavdelningen torde huvudsakligen

ha att pröva det redan föreliggande materialet. Arbetet härmed

synes vara väsentligt mindre betungande än den primära granskningen. Avgiften

för besvärsavdelningens prövning bör därför vara i motsvarande mån

mindre. Enligt kammaren synes det också rimligt att, om besvärsavdelningen

finner anledning ändra tidigare beslut, sökanden berättigas att helt eller

delvis återfå avgiften. Kammaren biträder tillika de synpunkter, som anförts

av byråchefen Khennet i hans reservation om rätt för tredje man, som

påkallat besvärsavdelningens prövning, att återfå erlagd avgift, därest hans

talan vinner bifall. Även Sveriges hantverks- och småindustriorganisation uttalar

sin anslutning till byråchefen Khennets reservation.

Vad slutligen angår patentverkets förslag till höjning av årsavgifterna

anmärker handelskammaren i Göteborg samt Smålands och Blekinge handelskammare,

att en jämförelse med motsvarande avgifter i andra länder

ger vid handen att de svenska årsavgifterna efter förslagets genomförande

totalt skulle komma att ligga högre än i de flesta främmande länder. Den

förstnämnda handelskammaren tillägger, att den föreslagna höjningen av

årsavgifterna kan medföra att medellivslängden för patent kommer att nedgå,

så att höjningen i praktiken ej kommer att få det ekonomiska resultat

som åsyftats, och Smålands och Blekinge handelskammare påpekar, att en

höjning av avgifterna säkerligen skulle avhålla många från att söka patent

på uppfinningar, varigenom dessa kanske aldrig skulle komma till allmänhetens

kännedom och utnyttjande. Handelskammaren i Gävle anlägger liknande

synpunkter och framhåller särskilt, att den starka progressivitet,

som redan präglar den bestående avgiftsskalan, skulle genom den föreslagna

höjningen komma att ytterligare accentueras. Kammaren förordar, att

den nu aktuella höjningen i högre utsträckning än enligt förslaget lägges på

de tidigare årsavgifterna. Med tanke på att antalet kvarstående patent under

de första åren är stort skulle samma inkomstökning kunna utvinnas

med väsentligt mindre procentuella tillägg. Kammaren ifrågasätter även om

icke en mindre avgift, förslagsvis 20 kronor, borde uttagas för de tre första,

nu avgiftsfria åren. En förutsättning för att en avgift för de tre första åren

skall kunna anses berättigad är dock enligt kammarens mening, att behandlingstiden

vid patentansökan väsentligt förkortas. Även handelskammaren

för Örebro och Västmanlands län anmärker på den utformning avgiftsskalan

erhållit i patentverkets förslag. Sålunda framhåller kammaren, att i

övervägande antalet fall torde ett patents faktiska värde numera minska relativt

hastigt på grund av teknikens utveckling, nya uppfinningar m. in. Med

hänsyn härtill kan det inte anses riktigt, att en uppfinning, som lämnat

god avkastning under några korta år och som därefter förlorat sin aktualitet,

skall gynnas genom årsavgifternas starkt progressiva skala och genom

den möjlighet som föreligger för patenthavaren att upphöra med betalningen

av årsavgifter, sedan patentet blivit värdelöst. Avgiftsskalan synes därför

böra uppbyggas så, att för huvuddelen av beviljade patent kostnaden

för patentverkets arbete är betalda, då uppfinningen faktiskt förlorat sitt

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

värde. Härav följer att en progressiv skala bör tillämpas endast under ett

begränsat antal år av patenttiden och att avgifterna därefter bör vara fixa

eller möjligen retarderande. En relativt obetydlig höjning under de första

åren, som för den enskilde patenthavaren skulle betyda föga, kan enligt

kammarens mening förväntas mer än uppväga de merinkomster som skulle

uppkomma genom en höjning för de senare patentåren.

Sveriges industriförbund påpekar, att den av patentverket föreslagna höjningen

av de olika årsavgifterna varierar högst avsevärt och utgör lägst 20

procent (sjunde patentåret) och högst 50 procent (fjärde och tionde patentåren).

Förbundet konstaterar, att någon motivering för en så stark variation

icke förebragts. Det synes förbundet enklare och även rättvisare, att

den erforderliga inkomstökningen uttages genom att samtliga årsavgifter

höjes med en och samma procentsats. Uttalanden i samma riktning göres

av Sveriges grossistförbund och svenska industriens patentingenjörers förening.

Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare ifrågasätter, huruvida

man icke bör låta avgifterna för fjärde och femte patentåren vara oförändrade

för att därigenom minska utgifterna under den första patenttiden.

Statens sakrevision har beträffande årsavgifterna framlagt olika avgiftsalternativ,

baserade på olika antaganden om den för patentverket erforderliga

inkomstökningen under budgetåret 1958/59. Därvid har sakrevisionen

anknutit till det bestående systemet med kontinuerligt stigande avgifter för

varje patentår från och med det fjärde. Vid avgiftsberäkningen har sakrevisionen

emellertid utgått även från det fall att årsavgiften för fjärde patentåret

slopas. Enligt vad sakrevisionen uttalar är det ur olika synpunkter

önskvärt, att avgiften för nämnda år bortfaller.

Mot patentverkets förslag till övergångsbestämmelser har erinran

framställts endast av svenska patentombudsföreningen, som framhåller

att bestämmelserna saknar bärande motivering och är i alltför hög grad

godtyckliga. Enligt föreningen innebär varje form av övergångsperiod en

favorisering av de patentinnehavare, för vilkas patent patentåret börjar under

övergångsperioden, vilket måste synas övriga patentinnehavare orättvist.

För att alla skall bli lika behandlade bör ett enda ikraftträdandedatum finnas.

Föreningen hemställer därför, att i övergångsbestämmelserna intages

föreskrift av innehåll att årsavgift för patentår, som börjar efter den 30

juni 1958, alltid skall erläggas enligt den nya lagen. Föreningen hemställer

tillika, att avgiftshöjningarna tillkännagives i så god tid före ikraftträdandet,

att ombud och klienter runt om i världen hinner i god tid underrättas.

Enligt föreningens uppfattning bör ur denna synpunkt en tid av minst fyra

månader förflyta mellan författningens kungörande och dess ikraftträdande.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj. ts proposition nr 151 år 1958

Departementschefen

I fråga om finansieringen av kostnaderna för patentverkets verksamhet

tillämpas den ordningen, att kostnaderna skall bestridas av den allmänhet

som anlitar verket. De avgifter som erlägges i de olika av verket handlagda

ärendena har därför avvägts så, att statsverkets inkomster av avgifterna

skall i huvudsak motsvara dess utgifter för patentverket. Denna princip för

bestämmande av avgifternas storlek har vid upprepade tillfällen fastslagits

av statsmakterna, senast år 1951 och 1953 i samband med då genomförda

höjningar av vissa hithörande avgifter (jfr prop. nr 71 till 1951 års riksdag

s. 20 och första lagutskottets utlåtande nr 22 s. 13 samt prop. nr 42

till 1953 års riksdag s. 14 och första lagutskottets utlåtande nr 15 s. 6).

Anledning saknas enligt min mening att nu upptaga principen till omprövning.

Såsom framgår av den föregående xedogörelsen täcker inkomsterna av

avgifterna icke längre kostnaderna för patentverket. Redan under budgetåret

1956/57 har avgifterna visat sig otillräckliga, och med säkerhet kan

förutses, att innevarande budgetår kommer att visa ett avsevärt underskott.

Under budgetåret 1958/59 kan vid oförändrade avgifter beräknas uppkomma

ännu sämre balans mellan inkomster och kostnader. Enligt patentverkets

beräkningar kommer underskottet för sistnämnda budgetår att stiga

till närmare 2 400 000 kronor. En fördelning av inkomster och utgifter på

de tre huvudslag av ärenden, som patentverket handlägger, visar enligt

samma beräkningar, att man beträffande aktiebolagsärendena, vari avgifterna

höjts med verkan från och med den 1 juli 1957, kan räkna med ett

visst överskott samt att ett mindre underskott uppkommer i fråga om

varumärkesärendena. Vad angår patentärendena, vilka normalt svarar för

cirka 3/4 av patentverkets inkomster och utgifter, pekar beräkningarna på

ett underskott av mer än 2 400 000 kronor under budgetåret 1958/59. Patentverkets

kalkyler har skett med utgångspunkt från att alla i verkets petitaskrivelse

hösten 1957 framförda förslag om nya tjänster in. in. skall förverkligas.

För att i fortsättningen balans skall kunna uppnås mellan inkomsterna

och utgifterna har patenlverket ansett ofrånkomligt att föreslå

höjning av avgifterna i patentärendena från och med den 1 juli 1958. Enligt

patentverkets mening bör man dock kunna nöja sig med höjningar, som

kan beräknas medföra en årlig inkomstökning av omkring 2 000 000 kronor.

Patentverket synes därvid ha utgått från att vissa besparingar skulle kunna

göras, därest ett av statens organisationsnämnd framlagt förslag till omläggning

av publiceringsförfarandet i patentärenden blir genomfört.

Vid övervägande av patentverkets förslag bör till en början beaktas, alt

de äskanden rörande patentverket, som i statsverkspropositionen förelagts

innevarande års riksdag, icke upptar förslag om utökning av ämbetsverkets

personalorganisation i den omfattning verket funnit påkallad samt att det

i statsverkspropositionen upptagna anslaget för avlöningar med omkring

360 000 kronor understiger det belopp, varmed patentverket räknat. Med

anledning av vad statens sakrevision m. fl. myndigheter under remissbe
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

handlingen anfört torde å andra sidan vissa utgiftsposter böra uppräknas.

Sålunda synes fastighetskostnaderna samt kapitalkostnaderna för verkets

utrustning icke ha beaktats i tillräcklig grad. Även kostnaderna för brevporto

synes ha upptagits för lågt. Vad åter angår inkomsterna har patentverkets"

redovisning i stort sett icke föranlett några erinringar av remissinstanserna,

och verkets beräkning i detta avseende bör kunna läggas till

grund för bedömningen av den erforderliga inkomstökningens storlek. Dock

synes i enlighet med vad statens sakrevision anfört inkomsterna av patentavgifterna

böra uppräknas med cirka 200 000 kronor.

Om patentverkets kalkyler för budgetåret 1958/59 korrigeras med hänsyn

till vad nu anförts, kan man för verksamheten i dess helhet räkna med

ett underskott, som understiger det av patentverket antagna men som likväl

uppgår till mer än 2 000 000 kronor. Vid bedömande av patentverkets förslag

till avgiftshöjning är vidare att beakta, att frågan om omläggning av verkets

publiceringsverksamhet ännu icke är avgjord och att man kan utgå från att

någon omläggning icke kommer att ske under budgetåret 1958/59. Eventuella

besparingar i detta avseende bör därför icke nu få påverka beräkningarna.

Erfarenheten visar, att det vid en realistisk bedömning av den avgiftshöjning,

som erfordras för att några år framåt säkerställa den avsedda kostnadstäckningen,

är ofrånkomligt att avväga de nya avgifterna med en viss

säkerhetsmarginal. Med hänsyn härtill anser jag, att avgiftshöjningarna bör

så bestämmas, att de kan beräknas medföra en årlig inkomstökning av omkring

3 000 000 kronor, vilket innebär en ökning med omkring 50 procent.

En sådan höjning skulle under budgetåret 1958/59 ge full kostnadstäckning

och dessutom någon marginal för fortsatt utgiftsökning.

I likhet med patentverket anser jag, att endast avgifterna i patentärenden

nu bör ändras.

Vid bedömning av frågan om hur höjningen bör fördelas på de olika slagen

av patentavgifter är att beakta, att den grundsatsen hittills gällt, att

patentårsavgifterna skall täcka större delen av kostnaderna för patentverkets

granskningsarbete. Patenlverkets förslag bygger på denna princip och

i remissvaren har någon egentlig anmärkning ej riktats häremot. Det kan

emellertid, såsom statens sakrevision i sitt yttrande anfört, vara motiverat

att låta en något större andel av det sammanlagda avgiftsbeloppet falla på

ansökningsavgiften än vad nu är fallet. Jag anser det därför lämpligt, att

denna avgift höjes utöver vad patentverket föreslagit eller från 100 till 200

kronor.

I fråga om årsavgifterna förordar jag att den avgiftsfrihet, som för närvarande

gäller beträffande de tre första patentåren, utsträckes till det fjärde

patentåret. Enligt vad patentverket upplyst har den genomsnittliga behandlingstiden

för beviljade patent stigit till omkring fyra år. Avgiften för det

fjärde patentåret får sålunda oftast erläggas för eu tid, då patentet ännu

ej beviljats och fullt patentskydd därför ej inträtt. Vidare torde avgiftsskalan

böra uppbyggas så, att årsavgiften för femte patentåret utgår med 100

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

kronor, för ett vart av följande patentår t. o. in. fjortonde året med ett för

varje år med 50 kronor förhöjt belopp samt för ett vart av femtonde t. o. m.

sjuttonde patentåret med ett för varje år med 100 kronor förhöjt belopp.

Summan av årsavgifterna skulle sålunda bli 5 500 kronor.

Mot patentverkets förslag i vad det avser övriga avgifter har jag ingen

erinran att framställa.

Den inkomstökning, som skulle vinnas genom de nu förordade höjningarna,

kan uppskattas till i runt tal 3 000 000 kronor.

Förhöjningen av avgifterna bör träda i kraft den 1 juli 1958. Mot de av

patentverket föreslagna övergångsbestämmelserna har jag intet att erinra.

I enlighet med vad sålunda anförts har inom justitiedepartementet upprättats

härvid fogade förslag till lag om ändrad lydelse av i § 3 mom. samt

5, 8 och 11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslaget av den

lydelse bilaga till detta protokoll utvisar, måtte för det i 87 § regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Ulla Larsson

s. 25 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

25

Bilaga

Förslag

till

Lag

om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen

den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent

Härigenom förordnas, att 4 § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§ förordningen

den 16 maj 1884 angående patent1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan

angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 mom. Därjämte åligge sökanden

att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av etthundra kronor.

5

Finner patentmyndigheten----

Underlåter sökanden att inom föreskriven

tid yttra sig i ärendet, skall

patentmyndigheten avföra ansökningen;

ägande sökanden dock att återuppliva

densamma genom att inom

fyra månader från utgången av förcnämnda

tid till patentmyndigheten inkomma

med yttrande och en avgift

(återupplivningsavgift) av tjugufem

kronor eller, där ansökningen tidigare

återupplivats, sjuttiofem kronor.

Inkommer sökanden-------

3 mom. Därjämte åligge sökanden

att bifoga en avgift (ansökningsavgift)

av tvåhundra kronor.

§•

--— förefintlig brist.

Underlåter sökanden att inom föreskriven

tid yttra sig i ärendet, skall

patentmyndigheten avföra ansökningen;

ägande sökanden dock att återuppliva

densamma genom att inom

fyra månader från utgången av förenämnda

tid till patentmyndigheten inkomma

med yttrande och en avgift

(återupplivningsavgift) av sjuttiofem

kronor eller, där ansökningen tidigare

återupplivats, etthundrafemtio kronor.

--ansökningen förfallen.

8 §•

över beslut av patentmyndigheten å Över beslut av patentmyndigheten å

anmälningsavdelning, varigenom pa- anmälningsavdelning, varigenom patentansökning

förklarats förfallen el- tentansökning förklarats förfallen eller

avslagits, äge sökanden att vid ta- ler avslagits, äge sökanden att vid

1 Senaste lydelse, se beträffande 4 § 3 mom. och 11 § SFS 1953:103, beträffande 5 § SFS

1951: 181 samt beträffande 8 § SFS 1944: 357.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

lans förlust inom två månader från

beslutets dag anföra besvär hos patentmyndighetens

besvärsavdelning.

Vid besvären foge sökanden en avgift

(besvärsavgift) av sjuttiofem kronor,

vid äventyr, om avgiften icke erlagts

före nämnda tids utgång, att besvären

icke upptagas till prövning.

Har patentansökning----—

talans förlust inom två månader från

beslutets dag anföra besvär hos patent

myndighetens besvärsavdelning.

Vid besvären foge sökanden en avgift

(besvärsavgift) av etthundrafemtio

kronor, vid äventyr, om avgiften icke

erlagts före nämnda tids utgång, att

besvären icke upptagas till prövning.

--- — -— av ansökningen.

Patentmyndighetens besvärsavdelning — — —--meddelar Konungen.

Över besvärsavdelningens -------— beslutets dag.

Vad i — — —----till Konungen.

Beslut, varom-----• ---gjort invändning.

11

Förutom de avgifter, som omförmälas

i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till

patentmyndigheten för varje patentår

från och med det fjärde erläggas en

årsavgift, utgörande för det fjärde

året femtio kronor, för det femte året

sjuttiofem kronor, för det sjätte året

etthundra kronor, för det sjunde året

etthundratjugufem kronor, för det åttonde

året etthundrafemtio kronor,

för det nionde året etthundrasjuttiofem

kronor, för det tionde året tvåhundra

kronor, för det elfte året tvåhundrafemtio

kronor, för det tolfte

året trehundra kronor, för det trettonde

året trehundrafemtio kronor,

för det fjortonde året fyrahundra kronor,

för det femtonde året fyrahundrafemtio

kronor, för det sextonde året

femhundra kronor och för det sjuttonde

året femhundrafemtio kronor.

Avgiften, som-----

Innehaves patent--

Årsavgift må----

Fullgöres ej —---

Patenthavare vare —

$•

Förutom de avgifter, som omförmälas

i 4 och 7 §§, skall för meddelat

patent, som icke är tilläggspatent, till

patenlmyndigheten för varje patentår

från och med det femte erläggas en

årsavgift, utgörande för det femte

året etthundra kronor, för det sjätte

året etthundrafemtio kronor, för det

sjunde året tvåhundra kronor, för det

åttonde året tvåhundrafemtio kronor,

för det nionde året trehundra kronor,

för det tionde året trehundrafemtio

kronor, för det elfte året fyrahundra

kronor, för det tolfte året fyrahundrafemtio

kronor, för det trettonde året

femhundra kronor, för det fjortonde

året femhundrafemtio kronor, för det

femtonde året sexhundrafemtio kronor,

för det sextonde året sjuhundrafemtio

kronor och för det sjuttonde

året åttahnndrafemtio kronor.

näst därefter,

ej föras.

— tre månader,

patentet förfallet.

- ----beskrivningens offentliggörande.

s. 27 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

27

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den 1 juli

1958. Lagen skall ej äga tillämpning

å avgift, som med laga verkan kunnat

erläggas efter ikraftträdandet men inbetalats

dessförinnan. Nya lagen skall

dock städse gälla med avseende å årsavgift

för patentår, som börjar efter

den 31 augusti 1958.

Därest med tillämpning av vad i

11 § tredje eller fjärde stycket stadgas

rörande anstånd med betalning

avgift, som eljest skolat erläggas före

lagens ikraftträdande, inbetalas därefter,

skall beträffande avgiften äldre

lag gälla.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj.ts proposition nr 151 år 1958

Utdrag av protokollet hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 april

1958.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Romanus,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 2 april 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll över

justiitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet

den 21 mars 1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om ändrad lydelse av i § 3 mom. samt 5, 8 och 11 §§

förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av revisionssekreteraren

Lars Simonsson.

Lagrådet yttrade:

I 11 § fjärde stycket patentförordningen stadgas, att årsavgift må, förhöjd

med en femtedel, erläggas inom en respittid av tre månader och, förhöjd med

ytterligare en femtedel dock minst 25 kronor, under en andra respittid av tre

månader. Med det nu föreslagna avgiftssystemet har minimibeloppet, 25 kronor,

blivit utan praktisk betydelse. Lagrådet hemställer därför, att det får

utgå.

Med hänsyn till att årsavgiften för det fjärde patentåret föreslås skola

bortfalla bör vidare i övergångsbestämmelserna intagas jämväl föreskrift att,

om årsavgift för fjärde patentåret erlagts före lagens ikraftträdande, ehuru

patentåret börjar först därefter, patenthavaren äger att på ansökan återbekomma

avgiften (jfr SFS 1951: 181).

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 29 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 151 år 1958

29

Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 9 april 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och handelsdepartementen

anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Lindell, lagrådets

den 3 april 1958 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 2 april 1958

remitterade förslaget till lag om ändrad lydelse av 4 § 3 mom. samt 5, 8 och

11 §§ förordningen den 16 maj 1884 (nr 25) angående patent.

Efter redogörelse för lagrådets utlåtande hemställer föredraganden, att

lagförslaget, sedan detta ändrats i enlighet med vad lagrådet förordat, måtte

jämlikt 87 § regeringsformen genom proposition föreläggas riksdagen till

antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Olle Hellberg

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.