Sök i Ratio Lex

Angående högre utbildning av sinnessjukvårds personal

1958-01-24 · 27 sidor, varav 27 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 27 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:51, Angående högre utbildning av sinnessjukvårds personal

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

1

Nr 51

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående högre utbildning

av sinnessjukvårds personal; given Stockholms

slott den 24 januari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Rune B. Johansson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen förordas, att den högre utbildningen för den överordnade

sjukvårdspersonalen vid de statliga sinnessjukhusen anslutes till den

allmänna sjuksköterskeutbildningen. Utbildningen, som kommer att taga

sin början under budgetåret 1959/60, avses omfatta utbildning i kroppssjukvård

under 20 månader vid statens och landstingens sjuksköterskeskolor

samt specialutbildning i psykiatri och psykiatrisk sjukvård under

2 månader vid Ulleråkers sjukhus. Samtidigt förordas viss avkortning av

den tvååriga grundutbildningen. Vidare föreslås fr. o. m. nästa budgetår

en utökning av den sedan 1954 anordnade specialutbildningen i psykiatri

och psykiatrisk sjukvård för sjuksköterskeelever. Viss kompletterande utbildning

för befintlig förmanspersonal vid de statliga sinnessjukhusen förordas

även.

1 ■—Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

Utdrag av protokollet över inrikesärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 24 januari

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med cheferna för finans- och civildepartementen

upptager chefen för inrikesdepartementet, statsrådet Johansson,

fråga om högre utbildning av sinnessjukvårdspersonal samt anför.

I. Inledning

Genom beslut den 13 maj 1949 bemyndigade Kungl. Maj :t chefen för inrikesdepartementet

att tillkalla högst fem sakkunniga för att inom departementet

biträda med utredning angående sinnessjukvårdspersonalens utbildning.

Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 13 juni 1949 såsom

sakkunniga ledamoten av riksdagens första kammaren O. G. Karlsson, tillika

ordförande, överläkaren vid Beckomberga sjukhus P. I. R. Blomqvist,

numera ledamoten av riksdagens första kammare, förste uppsyningsmannen

vid Säters sjukhus J. G. E. Snygg och ledaren för praktiska kursen

vid sydsvenska socialinstitutet, politices magistern Margareta Almqvist. Sedermera

tillkallades såsom sakkunnig jämväl föreståndarinnan vid Säters

sjukhus Stina Sjöholm. De sakkunniga antog benämningen 1949 års kommitté

för sinnessjukvårdspersonalens utbildning.

Med skrivelse den 24 november 1951 överlämnade kommittén betänkande

angående utbildning av sinnessjukvårdspersonal (stencilerat). De sakkunnigas

förslag omfattade såväl grundutbildning som högre utbildning av sinnessjukvårdspersonal.

Sedan betänkandet remissbehandlats samt medicinalstyrelsen efter erhållet

uppdrag inkommit med ytterligare utredning beträffande det av kommittén

avgivna förslaget till grundutbildning godkände 1954 års riksdag riktlinjer

för grundutbildningen av sinnessjukvårdspersonal vid statens sinnessjukhus

(prop. nr 166, riksd. skr. nr 248/1954).

I anslutning till vad som uttalades i nämnda proposition har Kungl. Maj :t

den 24 september 1954 uppdragit åt medicinalstyrelsen att överarbeta förslaget

till högre utbildning av sinnessjukvårdspersonalen och därvid beakta

vad som anförts i remissyttrandena över kommitténs förslag i denna del. Vid

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

uppdragets fullgörande borde möjligheterna att samordna denna utbildning

med utbildningen av sjuksköterskor inom kroppssjukvården särskilt undersökas.

I anledning av uppdraget har medicinalstyrelsen den 29 oktober 1956

inkommit med utredning.

Över utredningen har yttranden avgivits av statskontoret, statens lönenämnd,

styrelserna för svenska landstingsförbundet och svenska stadsförbundet,

Malmöhus och Skaraborgs läns landstings förvaltningsutskott,

Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskeförening, statens sjukhuspersonals

förbund, mentalsjukvårdsdelegationen inom kommittén för översyn

av hälso- och sjukvården i riket samt kommunalarbetarförbundet.

Vidare har medicinalstyrelsen i skrivelse den 18 oktober 1957 hemställt

om anvisande av medel för nästa budgetår för anordnande av högre utbildning

i överensstämmelse med styrelsens förslag.

II. Nuvarande förhållanden

Befattningshavare och uppgifter. Närmaste förmanskapet över den lägre

sjukvårdspersonalen inom en överläkaravdelning utövas av uppsyningsmän

eller föreståndarinnor. En överskötare eller översköterska — med förste

skötare eller första sköterska såsom ställföreträdare — har ansvaret för

varje i en överläkaravdelning ingående vårdavdelning. Den övriga personalen

på sådan avdelning utgöres av skötare, sköterskor, avdelningsbiträden

och sjukvårdselever.

Förhållningsregler för sjukvårdspersonalen har efter bemyndigande av

Kungl. Maj :t fastställts av medicinalstyrelsen den 8 april 1922. Enligt dessa

regler är överskötare eller över sköter ska, som tilldelats ansvar för viss sjukvårdsavdelning,

närmaste förmän för å avdelningen tjänstgörande sjukvårdspersonal.

De skall följa läkare och uppsyningspersonal på deras ronder

inom avdelningen och redogöra för de sjukas tillstånd, övervaka och deltaga

i sjukvården samt handleda och undervisa dem underställd sjukvårdspersonal.

Uppsyningsmän och föreståndarinna är förmän för samtlig annan

sjukvårdspersonal på sin avdelning.

Uppsyningspersonalens arbete på sjukvårdsavdelningarna avser närmast

utövande av visst inseende över sjukvårdsarbetet, patientbeläggningen, ledningen

av vissa inre och yttre arbeten samt delvis ganska omfattande expeditionsgöromål.

Den rent sjukvårdande uppgiften har i stället övertagits

av överskötare och översköterskor resp. förste skötare och första sköterskor.

För innehavarna av förste skötare- och första sköterskebefattningarna

finnes icke någon av medicinalstyrelsen utfärdad instruktion. De är överskötarnas

och översköterskornas närmaste män och ersättare.

Beträffande sjukvårdspersonalens förhållningsregler hänvisas i övrigt

till den redogörelse som lämnats i proposition nr 166/1954 s. 3—5.

Utbildnings- och bcfordringsgång. Den 1 mars 1956 tog den nya grundutbildningen

för sinnessjukvårdspersonalen sin början vid 15 olika statliga

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

sinnessjukhus. Grundutbildningen omfattar en elevtid av två år, fördelad på

provtjänstgöring under sex månader, läskurs under två månader, praktisk

utbildning i medicinsk och kirurgisk sjukvård under sammanlagt fyra månader

samt utbildning i psykiatrisk sjukvård under tolv månader.

Till elev i grundutbildningen kan antagas man eller kvinna, som fyllt 19

år; dock kan undantag härifrån göras efter prövning av vederbörande sjukhusdirektion.

Någon övre åldersgräns har icke föreskrivits; särskilda skäl

bör dock föreligga för antagande av elev, som överskridit 35 års ålder. Manlig

elev placeras i lönegrad Ag 5 och kvinnlig i Ag 4. Efter ett år placeras den

manliga eleven i lönegrad Ag 7 och den kvinnliga i Ag 5.

Efter avslutad grundutbildning är eleven behörig till befattning som

extra ordinarie skötare eller sköterska. Efter två års tjänst i sådan befattning

kan vederbörande erhålla ordinarie befattning såsom skötare eller

sköterska.

För behörighet till befattningar som förste skötare och första sköterska

samt överskötare eller översköterska fordras att vederbörande skall vara godkänd

som skötare resp. sköterska, ha genomgått s. k. högre teoretisk kurs om

f. n. cirka 50 timmar samt ha ådagalagt särskild duglighet och skicklighet

i sinnessjukvård.

I sistnämnda kurs gives undervisning i allmän och speciell sjukdomslära

och sjukdomars behandling, sjukvård i allmänhet, sjukhushygien, de viktigaste

grunddragen av den allmänna hälso- och sjukvården samt sjukvårdens

etik; sinnessjukdomar och sinnessjukvård; delar av lag- och övriga

författningsbestämmelser rörande sinnessjuka och sinnessjukvårdens organisation

m. m.

Kompetens som förste skötare och första sköterska samt överskötare och

översköterska erhålles även efter genomgång av godkänd sjuksköterskeskola

jämte specialutbildning i sinnessjukvård och ett års tjänstgöring på

sinnessjukhus.

III. Tidigare förslag och yttranden

Kommitténs förslag

Antagning av elever. Den högre undervisningen bör följa efter det behörighet

som ordinarie skötare eller sköterska vunnits.

I den mån den av 1950 års riksdag beslutade skolreformen genomföres

synes förutsättningar föreligga för en direkt anknytning till folkundervisningen

av den högre utbildningen för sinnessjukvårdspersonal. De skolkunskaper,

som den nuvarande folkskolan meddelar, är enligt kommitténs mening

icke tillräckliga såsom underlag för den högre utbildningen.

Genomgång av realskola bör utgöra erforderlig skolunderbyggnad. För

den, som icke har sådan eller därmed jämförlig skolunderbyggnad, måste

en komplettering ske, framför allt i modersmål, matematik, fysik och kemi.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958 5

Önskvärt är, att dessa kunskaper inhämtas genom bevistande av två kurser

vid folkhögskola.

Utbildningens omfattning m. m. Den högre utbildningen föreslås omfatta

teoretisk undervisning under sammanlagt 332 timmar, fördelade på två

läskurser om tillhopa tre månader, samt praktisk utbildning på kroppssjukhus

under åtta månader och i öppen vård under en månad.

Utbildningens anordnande m. m. Utbildningen synes böra förläggas i anslutning

till något kroppssjukhus på ort med tillgång till lämpliga lärarkrafter

och tillräckligt antal utbildningsplatser.

Av svaren på förfrågningar hos direktionerna för karolinska sjukhuset

och för akademiska sjukhuset i Uppsala, Göteborgs sjukhusdirektion, Malmö

stads sjukhusdirektion och direktionen för Malmöhus läns sjukvårdsinrättningar

i Lund om möjligheterna att anknyta den högre utbildningen till

något av ovannämnda sjukhus framgår, att vissa svårigheter föreligger för

en dylik anordning.

Kommittén har kommit till den slutsatsen att det för genomförande av

den föreslagna högre utbildningen är erforderligt att genom statens försorg

lokaler anskaffas för elevbostäder och undervisning och att undervisningspersonal

anställes i tillräckligt antal för den teoretiska och praktiska utbildningen.

För detta ändamål synes särskilda skolbyggnader böra inrättas.

Av förmanspersonalen beräknas omkring 110 avgå per år. Ett lika stort

antal måste sålunda årligen genomgå högre utbildning. En årlig intagning

av 50 å 60 elever synes med hänsyn till administration och undervisning

giva den lämpligaste storleken av en skola. På grund härav bör för den

högre undervisningen inrättas två skolor med elevbostäder och undervisningslokaler.

För att utbildningen skall kunna bedrivas med erforderlig intensitet, erfordras

vid envar av de båda skolorna, utöver föreståndaren, minst tre

instruktionssköterskor.

Med hänsyn till det biträdesarbete, som kan förutsättas förekomma vid

skolorna synes ett kanslibiträde i lönegrad Cell böra anställas vid envar

av skolorna.

Den högre utbildningen bör medföra behörighet till tjänster för förste

skötare, första sköterska, överskötare, översköterska och uppsyningspersonal.

Behörighet till nu nämnda tjänster bör även tillkomma den, som

genomgått oavkortad sjuksköterskeskola med specialutbildning i sinnessjukvård

inom ramen för godkänd sjuksköterskeskola enligt de riktlinjer

för denna utbildning, som uppdragits av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen

(SOU 1948: 17).

Särskilt yttrande

I ett särskilt gttrande har ledamöterna i kommittén Blomqvist och Slina

Sjöholm ansett att den högre utbildningen utformats alltför kortfattat, såväl

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

till sin teoretiska som praktiska del, för att möjliggöra en tillräckligt kvalificerad

allmän medicinsk utbildning. Som skäl för denna ståndpunkt anföres

bl. a., att barriärerna mellan sinnessjukvård och kroppssjukvård håller

på att allt mera raseras. För en fullgod sinnessjukvård kräves, att den ansvariga

sjukvårdspersonalen har en sådan utbildning och kapacitet, att den kan

deltaga i den kroppsliga behandlingen av patienterna på ett sådant sätt, att

läkarna kan känna samma trygghet härvidlag som på ltroppssjukhusen.

Kommittémajoritetens förslag tillgodoser icke detta fundamentala krav. Det

vore olyckligt och omotiverat att fastlåsa den ansvariga sinnessjukvårdspersonalens

utbildning på ett lägre plan än det, som fastställts för annan sjukvårdspersonal.

I fråga om den teoretiska utbildningen framhålles, att en utökning av läskurserna

från 3 till 4 månader bör komma till stånd, varigenom den högre

kursen ökas med bl. a. 30 timmar medicinsk psykologi och psykiatri.

Den praktiska utbildningen föreslås omfatta 13 månader. Härtill kommer

behovet av semester under cirka 1 månad.

Beträffande villkoren för deltagande i den högre utbildningen föreslås

bl. a., att en välmeriterad sökande bör ha möjlighet att gå direkt till den

högre kursen och sålunda icke först behöva vinna behörighet som ordinarie

skötare eller sköterska.

Yttranden över kommitténs förslag

Medicinalstyrelsen anförde att den högre utbildningen i stort sett borde

ordnas i överensstämmelse med reservanternas förslag. Styrelsen påpekade

därvid, att med den utvidgning, som reservanterna föreslagit, den högre utbildningen

smidigt skulle kunna anpassas till sjuksköterslceutbildningen

enligt då gällande plan, vilket bland annat innebure deltagande i samtliga

läskurser, vilka vid tidpunkten för yttrandets avgivande pågick under sammanlagt

fem månader.

Svenska landstingsförbundet fann det ur olika synpunkter önskvärt, att

den högre kursen kunde giva kunskaper motsvarande dem, som sjuksköterskeutbildningen

skänker. Den likställighet mellan kropps- och sinnessjukvård,

som i detta avseende skulle vinnas, vore till fördel bl. a. vid besättande

av sjukskötersketjänster vid psykiatriska kliniker.

Svenska stadsförbundet ansåg sig icke kunna godtaga den föreslagna utbildningen

för den ansvariga sinnessjukvårdspersonalen. Det vore olyckligt

att genom lägre krav på utbildning hos personalen inom sinnessjukvården

än inom kroppssjukvården konservera den nedvärdering av sinnessjukvården

gentemot kroppssjukvården, som tidigare varit bruklig. Förbundet

fann det nödvändigt att utbildningen gjordes gemensam för den ansvariga

personalen vid sinnessjukhus och psykiatriska lasarettsavdelningar

samt anordnades såsom specialutbildning fullt likvärdig med sjuksköterskeutbildningen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

Nio direktioner för statliga sinnessjukhus, direktionen för statens anstalt

för fallandesjuka, statens sjuksköterskeskola, sju landsting, stadsfullmäktige

i Göteborg, Svenska psykiatriska föreningen och Svensk sjuksköterskeförening

anslöt sig till reservanternas förslag.

Tre direktioner uttalade, att den högre utbildningen borde anordnas i form

av genomgång av sjuksköterskeskola.

Två sjukhusdirektioner och två landsting ansåg den av kommittén föreslagna

högre utbildningen för kort och framlade olika förslag till förlängning

av utbildningstiden.

Statskontoret fann det böra övervägas, om icke den praktiska tjänstgöringen

å kroppssjukhus under den högre utbildningen kunde något avkortas

med hänsyn till att eleverna tidigare tjänstgjort vid dylika sjukhus under

grundutbildningen.

Statens sjukhuspersonals förbund uttalade, att den föreslagna tiden för

högre utbildning vore den längsta, som borde ifrågakomma, enär svårigheter

kunde uppstå att få personal, som vore villig att anmäla sig till denna

utbildning, då det ekonomiska utbytet av en därefter erhållen befordran

kunde beräknas bliva tämligen litet.

IV. Medicinalstyrelsens förslag

Behovet av förmanspersonal

Från och med budgetåret 1956/57 uppgår förmanspersonalen (uppsyningsmän,

föreståndarinnor, överskötare, översköterskor, förste skötare, första

sköterskor) inom den statliga sinnessjukvården till 1 574. Behovet av ytterligare

tjänstemän med förmanskompetens vid Gullberna sjukhus samt de

planerade sjukhusen i Falköping, Örebro och Bollnäs kommer enligt styrelsens

beräkningar att uppgå till 204. Totalt skulle sålunda behovet av förmanspersonal

uppgå till cirka 1 800, varav 1 250 kvinnor och 550 män.

Härtill kommer det personalbehov, som kommer att föreligga för ännu ej

beslutade nya sinnessjukhus i mälardalen, det föreslagna sjukhuset för

psykiskt efterblivna i mellersta Sverige, de projekterade barnavdelningarna

för psykiskt efterblivna samt för den utbyggda statliga epileptikervården.

Styrelsen har icke ansett sig kunna göra någon tillfredsställande behovsberäkning

för dessa sjukhus. En viss utökning av utbildningsmöjligheterna i

samband med tillkomsten av de nämnda nya sjukhusen torde komma att

bli erforderlig. För en intensifierad mentalsjukvård krävs en utökning av

personalen, varför det angivna antalet måste betraktas som ett minimum.

Med utgångspunkt från att förmanspersonalen kommer att uppgå till

1 800 befattningshavare samt under hänsynstagande till nuvarande åldersfördelning

och inträffade dödsfall kan årligen cirka 80 tjänstemän tillhörande

förmanspersonalen (uppsyningsmän, föreståndarinnor, överskötare

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungi. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

och översköterskor m. fl.) beräknas avgå med pension eller avlida före pensionsåldern.

Härtill konnner avgången på grund av andra orsaker, vilken

är betydligt svårare att beräkna. Kommittén räknade med att cirka 1 procent

av den manliga och cirka 4 procent av den kvinnliga förmanspersonalen

avginge av annan anledning än pension eller dödsfall. Enligt dessa

grunder kommer omkring 55 tjänstemän bland förmanspersonalen att avgå

årligen av annan orsak än pensionering och dödsfall.

Sammanlagt torde sålunda den statliga sinnessjukvården årligen behöva

tillföras cirka 135 personer med högre utbildning. Då antalet för befordran

kompetent personal måste vara något större, bör organisationen årligen

kunna utbilda minst 140 elever.

F. n. finns ett antal obefordrade tjänstemän med förmanskompetens,

varav majoriteten män, vilka erfordras som ersättare vid förfall för den

ordinarie personalen. Behovet av manlig personal med förmanskompetens

inom ramen för gällande personalstat torde vara fyllt under de närmaste

åren, intill dess att de första mentalsjukvårdseleverna genomgått den föreslagna

högre utbildningen. Tillgången på obefordrad behörig kvinnlig personal

är däremot ringa, varför ytterligare någon eller några s. k. högre kurser

kommer att erfordras under de närmaste åren.

Allmänna synpunkter på den högre utbildningen

Strävandena vid sinnessjukvårdens reformering går alltmera i sådan

riktning att skillnaderna mellan kroppssjukvård och mentalsjukvård i

största möjliga utsträckning försvinner. Den allmänna standardhöjningen

med avseende på sinnessjukvården inkluderar som en grundläggande åtgärd

en förbättrad utbildning av samtliga personalgrupper. Det framstår därvid

som ett oeftergivligt villkor att den ledande sinnessjukvårdspersonalen erhåller

utbildning och kompetens fullt jämställd med kroppssjukvårdens personal.

Det kan vidare icke på längre sikt godtagas, att man inom mentalsjukvården

har ledarpersonal med utbildning av olika kvalitet. Sinnessjukvardspersonalen

bör äga möjlighet att konkurrera med kroppssjukvårdens

personal om ledande befattningar inom såväl kropps- som mentalsjukvård.

Övervägande skäl talar för att den högre utbildningen av sinnessjukvårdspersonal

så nära som möjligt anslutes till den allmänna sjuksköterskeutbildningen.

Antagning av elever

Styrelsen tillstyrkte i sitt yttrande över kommitténs förslag, att den högre

utbildningen borde kunna följa omedelbart efter det att behörighet som ordinarie

sköterska eller skötare vunnits, d. v. s. efter genomgången tvåårig

grundutbildning samt ett års väl vitsordad tjänstgöring som extra ordinarie

befattningshavare. Med hänsyn till den kontinuerliga handledning och un
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

dervisning, eleverna erhåller under grundutbildningen, har styrelsen emellertid

efter omprövning funnit, att elevernas lämplighet till högre utbildning

bör kunna bedömas redan under grundutbildningen. Med anledning

härav bör lämpliga elever omedelbart efter avslutad grundutbildning kunna

söka till den högre utbildningen. Beträffande krav på skolkunskaper bör

samma villkor gälla som för sökande till sjuksköterskeskola. Då en stor

del av sinnessjukvårdspersonalen icke heller i framtiden torde ha sådana

förkunskaper, måste erforderlig kompetens vinnas genom studier på fritid

eller under tjänstledighet.

Utbildningens omfattning m. m.

Den allmänna sjuksköterskeutbildningen omfattar såväl allmänutbildning

som specialutbildning. Den föregås f. n. av en orienteringsperiod om två till

tre månader, under vilken tid teoretisk undervisning meddelas. Vid alla sjuksköterskeskolor

omfattar allmänutbildningen numera såsom minimum,

förutom teoretisk undervisning i två olika läskurser om tillhopa sex månader,

undervisning och praktik på invärtes medicinsk och kirurgisk avdelning

om tre månader vardera, på operationsavdelning eller kirurgisk mottagningsavdelning

och barnbördsavdelning om två månader vardera samt

i öppen vård under en månad, vartill kommer en månad angiven som »ej

disponerad tid». För de elever, som skall ägna sig åt någon gren av patientvärd,

omfattar allmänutbildningen dessutom sinnessjukvård, barnavård eller

barnsjukvård samt epidemi- eller tuberkulosvård under två månader vardera.

Efter genomgång av första och andra läskurserna samt den praktiska delen

av allmänutbildningen erhåller sjuksköterskeeleverna specialutbildning inom

viss gren av sjukvården under en tid av minst sex månader. Under den senare

delen av specialutbildningen förberedes eleverna för sitt kommande

arbete som översköterskor framför allt därigenom, att de gives alltmer

ansvarsfulla, sjukvårdande uppgifter samt att de får deltaga i avdelningssköterskans

administrativa och pedagogiska arbete. Utbildningen avslutas

med en tredje läskurs under en månad.

För de elever, som avser att ägna sig åt mentalsjukvård på psykiatrisk

klinik respektive lasarettsavdelning eller på sinnessjukhus, har sedan år

1954 specialutbildning givits vid en med statsmedel anordnad central högre

kurs vid Ulleråkers sjukhus och psykiatriska kliniken å Akademiska sjukhuset

i Uppsala. Kursen omfattar sex månader och gives två gånger årligen.

Styrelsen framhåller att den i grundutbildningen ingående läskursen och

praktiska utbildningen i medicinsk och kirurgisk sjukvård utgör en elementär

introduktion, som icke till någon del kan ersätta den i sjuksköterskeskolan

givna utbildningen. Sistnämnda utbildning är anpassad för elever

med bättre skolunderbyggnad och kursinnehållet är vida mer omfattande

än det, som meddelas under grundutbildningen.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

De elever från sinnessjukvården, som skall genomgå den högre utbildningen,

här benämnda mentalsjukvårdselever, bör erhålla den i sjuksköterskeskolan

givna allmänutbildningen inklusive den teoretiska undervisningen

under första och andra läskurserna. Det kunskapsstoff, som meddelas

i dessa läskurser, är nämligen synnerligen betydelsefullt som underlag

för varje sjuksköterskas kommande arbete. Sjuksköterskeskolans tredje

läskurs torde däremot kunna uteslutas. I stället bör vissa delar därav inarbetas

i en för mentalsjukvårdseleverna anordnad central högre utbildningskurs

i psykiatri om två månader. Beträffande den praktiska utbildningen

bör mentalsjukvårdseleverna erhålla utbildning i medicinsk och kirurgisk

sjukvård, på operationsavdelning eller kirurgisk mottagning, på barnbördsavdelning

eller i tuberkulos- eller epidemivård, i öppen vård samt i barnavård

eller barnsjukvård. Gången och omfattningen av utbildningen framgår

av nedanstående tablå.

Minimiplan för sjuksköterskeutbildning med

specialutbildning i sinnessjukvård

Medicinalstyrelsens förslag till plan för högre

utbildning av sinnessjukvårdspersonal

Läskurs I

3 mån.

Läskurs I

3 mån.

Medicinsk sjukvård

3 mån.

Medicinsk sjukvård

3 mån.

Kirurgisk sjukvård

3 mån.

Kirurgisk sjukvård

3 mån.

Ferier

1 mån.

Ferier

1 mån.

Operationsavdelning alt.

kirurgisk poliklinik

2 mån.

Operationsavdelning alt.

kirurgisk poliklinik

2 mån.

Barnbördsavdelning

2 mån.

Barnbördsavdelning (kvinnliga

elever) Tuberkulos- eller epidemivård

(manliga elever)

2 mån.

öppen vård

1 mån.

Öppen vård

1 mån.

Ej disponerad tid

Ferier

1 mån.

1 mån.

Barnavård eller

barnsjukvård

2 mån.

Läskurs II

3 mån.

Läskurs II

3 mån.

Sinnessjukvård

2 mån.

Specialutbildning i

sinnessjukvård jämte del

av Läskurs III

2 mån.

Tuberkulos- alt. epidemivård

2 mån.

Barnsjukvård

2 mån.

Ferier

i mån.

Specialutbildning

6 mån.

Läskurs III

1 mån.

Summa 33J mån.

22 mån.

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

För de elever, som på tillfredsställande sätt genomgått den högre utbildningen,

bör utfärdas ett skriftligt bevis att de förvärvat motsvarande kunskaper

och färdigheter, som godkänd sjuksköterskeskola avser att bibringa.

Den högre utbildningen bör medföra behörighet till tjänster som första

sköterskor och förste skötare, översköterskor och överskötare inom sinnessjukvården

samt till sjukskötersketjänster inom kroppssjukvården. Den bör

även ingå i behörighetsvillkoren för personalföreståndare, föreståndarinnor

och uppsyningsmän inom sinnessjukvården.

Utbildningens anordnande m. m.

Utbildning av mentalsjukvårdselever. Styrelsen har vänt sig till samtliga

sjuksköterskeskolor och berörda landsting med förfrågan angående deras

möjligheter att mottaga elever från sinnessjukvården för högre utbildning.

Av de inkomna svaren framgår, att sammanlagt 15 sjuksköterskeskolor

anser sig kunna mottaga mentalsjukvårdselever mot viss ersättning för teoretisk

och praktisk utbildning under de 19 månader som eleverna erhåller utbildning

inom sjuksköterskeskola. Övriga skolor har på grund av brist på

utbildningsplatser, undervisningslokaler och bostäder förklarat sig icke

kunna mottaga elever för närvarande. Ett par skolstyrelser ställer emellertid

i utsikt att mottaga mentalsjukvårdselever, när utbildningsplatserna

utökats i samband med planerad utbyggnad. Sammanlagt torde 73 elever

från sinnessjukvården kunna beredas plats årligen. Styrelsen har dessutom

inhämtat, att Stockholms läns landsting planerar inrättandet av en sjuksköterskeskola

vid lasarettet vid Stocksund samt att denna torde vara klar

att börja sin verksamhet åren 1959—1960. Vid denna skola avser man att

taga in 48 elever årligen. Landstinget planerar emellertid att bygga så att

skolan skall kunna mottaga 60 elever årligen och har under hand förklarat

sig villigt att mottaga elever från sinnessjukvården på icke utnyttjade elevplatser,

d. v. s. 12 elever årligen. Antalet utbildningsplatser för sinnessjukvårdspersonal

inom sjuksköterskeskolorna skulle sålunda kunna uppgå

till 85.

Då mentalsjukvårdseleverna kommer att erhålla utbildning vid olika sjuksköterskeskolor,

är det omöjligt att vid var och en av dessa anordna den

föreslagna avslutande specialutbildningen under två månader. Nämnda

kurs bör därför ordnas centralt. Som lämplig förläggningsort föreslår styrelsen

Ulleråkers sjukhus, där redan specialutbildning för sjuksköterskeelever

finns anordnad sedan år 1954. Denna utbildning har nu pågått så länge, att

man vunnit tillräcklig erfarenhet om dess allmänna uppläggning och fördelar.

Dessa erfarenheter skulle kunna utnyttjas, om nämnda kurs förlädes till

Ulleråkers sjukhus. Undervisningen för sjuksköterskeeleverna och mentalsjukvårdseleverna

kan dock ej samordnas på grund av olikheter i kursinnehåll

och kurstidens längd. Vissa diskussioner, filmförevisningar, studie
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

besök in. in. torde emellertid kunna ordnas gemensamt och skolbiblioteket

utnyttjas av samtliga elever.

Kursen bör omfatta två månader. Då det ur personalsynpunkt in. in. är

lämpligast att undervisningen pågår året runt, bör sex kurser anordnas

årligen. Vid varje kurs bör plats kunna beredas för cirka 15 elever, d. v. s.

90 mentalsjukvårdselever årligen. Undervisningslokaler torde kunna anordnas

i befintliga och inom en nära framtid disponibla byggnader på norra

sjukhusets område. Även elevbostadsrum torde kunna erhållas inom befintliga

byggnader där. Vissa reparationsarbeten men inga nybyggnader erfordras.

Centrala högre kurser för sjuksköterskeelever. Även om den högre utbildningen

för sinnessjukvårdspersonalen anordnas på sätt styrelsen föreslagit

kommer denna utbildning icke att få tillräcklig kapacitet. Det måste därför

innebära en mycket stor fördel, om rekryteringen dessutom kan ske i annan

ordning.

De i Uppsala anordnade specialkurserna för sjuksköterskeelever har hållits

två gånger årligen med 24 elever i varje kurs. Resultatet av kursverksamheten

har varit mycket gott och intresset för sinnessjukvård bland sjuksköterskeskolornas

elever har märkbart ökat. Från de två första kurserna har

sammanlagt 21 sjuksköterskor tillförts den statliga sinnessjukvården. En

del elever är genom kontrakt bundna att tjänstgöra viss tid vid landstingssjukhusen

efter utbildningens slut, men ytterligare ett antal sjuksköterskor

torde efter hand komma att övergå till sinnessjukvården. Enligt styrelsens

mening torde man kunna räkna med ett tillskott till den statliga sinnessjukvården

av uppskattningsvis 30 elever årligen.

Styrelsen har i det föregående beräknat, att omkring 85 mentalsjukvårdselever

torde kunna erhålla utbildning inom olika sjuksköterskeskolor.

Nämnda båda utbildningsvägar skulle sålunda tillföra den statliga sinnessjukvården

115 personer årligen med högre utbildning. Eftersom behovet kan

beräknas till cirka 140 personer årligen, skulle det föreligga en brist på cirka

25 personer årligen.

Emellertid har intresset bland sjuksköterskeeleverna för specialutbildningen

i Uppsala visat sig vara stort. En utökning av denna specialutbildning

torde därför vara möjlig och lämplig.

Medicinalstyrelsen föreslår, att två sådana kurser med cirka 25 elever

i vardera årligen anordnas vid S:t Lars’ sjukhus och psykiatriska kliniken i

Lund. Undervisningslokaler och elevbostadsrum torde tillsvidare kunna anordnas

i befintliga eller genom ombyggnad disponibla lokaler vid S:t Lars’

sjukhus. För att rationellt bedriva undervisningen torde dock nybyggnad i en

framtid bliva erforderlig.

Om man räknar med att ett motsvarande antal elever som vid kurserna

i Uppsala kommer att söka tjänster inom den statliga sinnessjukvården,

skulle denna årligen tillföras cirka 30 personer. Det kalkylerade behovet av

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

omkring 140 befattningshavare skulle härigenom bliva fyllt. Utbildningen

vid S:t Lars’ sjukhus bör igångsättas hösten 1958.

Kompletterande utbildning för äldre personal. Den personal, som erhållit

utbildning enligt hittills gällande utbildningsgång och vunnit behörighet

till viss befattning, förutsättes bibehålla denna behörighet även sedan den

nya utbildningen börjat fungera. Ett visst antal bland nuvarande befattningshavare

torde emellertid önska genomgå den nya utbildningen för att

icke riskera att få stå tillbaka i konkurrens om förmanstjänster.

Ordinarie befattningshavare, som tidigare genomgått s. k. högre kurs och

visat särskild lämplighet för sinnessjukvård, bör under en övergångsperiod

på tio år i vanlig ordning få söka till den högre utbildningen utan att ha genomgått

grundutbildning för sinnessjukvårdspersonal. En förutsättning härför

måste vara att vederbörande förvärvat de skolkunskaper, som krävs av sökande

till sjuksköterskeskola. Denna personalgrupps långa praktiska erfarenhet

bör sålunda få tillgodoräknas och jämställas med grundutbildningen

i allmän och psykiatrisk sjukvård. En övre åldersgräns vid 40 år bör dock

fastställas för vinnande av inträde till den högre utbildningen.

De befattningshavare, som nu innehar tjänster som översköterskor eller

överskötare, första sköterskor eller förste skötare och vilka ej har för avsikt

att genomgå den högre utbildningen i anslutning till sjuksköterskeskola,

bör beredas tillfälle till kompletterande teoretisk och praktisk utbildning vid

särskilt anordnade kompletteringskurser. Med hänsyn till den vidgade utbildning

i såväl allmän som psykiatrisk sjukvård, som sinnessjukvårdspersonalen

i dess helhet kommer att få genom den nya grundutbildningen, är det

angeläget att även nuvarande förmanspersonal erhåller kompletterande utbildning

för att ej i kunskapshänseende vara underlägsen den underställda

personalen. Om moderna psykiatriska och sjukvårdande principer skall

kunna omsättas i direkt patientvård, måste samtliga i vården deltagande

följa samma principer och använda samma metoder. Centrala kompletteringskurser,

omfattande fyra månader vardera, bör anordnas tre gånger

årligen under tre år och fortsättningsvis i den mån behov föreligger. Antalet

befattningshavare, som önskar genomgå dylika kurser torde kunna uppskattas

till 600. Varje kurs bör därför omfatta 20 elever. Utbildningen bör

ske vid kroppssjukhus, varvid teoretisk undervisning under cirka 136 timmar

bör givas samtidigt med praktik på vårdavdelning. Den teoretiska undervisningen

bör utgöra en utökning av tidigare erhållen undervisning i

allmän sjukvård och inkludera anatomi, fysiologi, medicinsk och kirurgisk

sjukvård, hygien, närings- och läkemedelslära, socialmedicin och sociallagstiftning,

utbildnings- och yrkesorientering samt psykologi och psykiatri

jämte psykiatrisk sjukvård.

För att bli antagen till den kompletterande utbildningen, bär en övre

åldersgräns av 45 år fastställas.

Medicinalstyrelsen föreslår, att utbildningen förlägges till Skaraborgs län.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 51 år 1958

Landstinget har under hand förklarat sig villigt att tre gånger årligen mottaga

20 elever för fyra månaders utbildning vid Falköpings eller Lidköpings

lasarett samt ställt i utsikt, att eleverna under utbildningstiden kan påräkna

fritt vivre.

Elevernas avlöningsförmåner m. m.

De befattningshavare, som antages för genomgång av högre utbildning,

bör få bibehålla oavkortad lön under utbildningstiden. Eljest kommer troligen

åtskilliga för översköterske- och över skötaretjänster lämpliga tjänstemän

att av ekonomiska skäl — försörjningsplikt in. m. -— avhålla sig från

att genomgå utbildningen. Styrelsen hävdade i sitt remissvar över kommitténs

betänkande samma uppfattning, men påpekade att de, som önskade

förvärva den högre utbildningen, själva borde få vidkännas kostnader för

erforderlig komplettering av skolunderbyggnad vid folkhögskola eller eljest.

Den personal, som genomgått den föreslagna högre utbildningen och

därmed erhållit samma kompetens som de sjuksköterskor, vilka genomgått

allmän sjuksköterskeskola, kan efter avslutad utbildning söka tjänster

inom andra områden av hälso- och sjukvård än sinnessjukvård. Styrelsen

anser därför angeläget, att åtgärder vidtages för att under viss tid binda dem

vid den statliga sinnessjukvården. I detta sammanhang erinras om att landsting,

som bekostar utbildning av hos dem anställd personal, brukar avkräva

vederbörande förbindelse att kvarstanna i landstingets tjänst viss minimitid

efter utbildningen. Befattningshavare, som genomgår den högre utbildningen,

bör på motsvarande sätt förbinda sig att under förslagsvis tre år

stanna inom den statliga sinnessjukvården, därest de skall uppbära oavkortad

lön under utbildningstiden.

Huvudmännen för de sjuksköterskeskolor, där mentalsjukvårdseleverna

skall erhålla utbildning, har ställt i utsikt, att eleverna skall erhålla samma

ekonomiska villkor som sjuksköterskeskolans egna elever under den praktiska

utbildningstiden. Vid landstingens skolor innebär detta enligt rekommendation

från landstingens centrala lönenämnd att eleverna erhåller kost

och bostad samt ett studiebidrag av 150 kronor per månad. Vid de statliga

och flertalet privata skolor erhåller eleverna däremot endast kost och logi

under utbildningstiden intill andra läskursen. Enligt styrelsens mening

bör ersättning, som respektive huvudmän kommer att lämna, inbetalas till

staten.

De befattningshavare, som skall genomgå kompletterande utbildning under

fyra månader vid lasarett i Skaraborgs län, bör tillerkännas oavkortad

lön.

De sjuksköterskeelever, som skall genomgå specialutbildning i sinnessjukvård

vid central högre kurs bör erhålla fri kost och bostad (sjukhusets

självkostnadspris cirka 180: —/månad) samt 150 kronor per månad i studie
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

bidrag under de sex månader kursen pågår. Samma principer ifråga om ersättning

bör gälla även för de sjuksköterskeelever, som under två månader

erhåller allmänutbildning vid de statliga sinnessjukhusen.

Kostnadsberäkningar

Utbildning av mentalsjukvårdselever. De landsting, vilka ansett sig kunna

mottaga 2—12 mentalsjukvårdselever årligen, har förklarat sig acceptera

en ersättning av 1 200 kronor för 19 månaders utbildning med utgångspunkt

från gällande löne- och prisläge. Ersättningen skulle motsvara kostnader

per elev för lön till fast anställda lärare, lärararvoden, kostnader för

hälsokontroll, expeditionslokaler, undervisningsmateriel och facklitteratur,

samkväm samt rese- och traktamentsersättningar. Västerbottens läns landsting,

som ställt i utsikt 15 utbildningsplatser, har påpekat, att 1 200 kronor

vore otillräckligt med hänsyn till att ett så stort elevantal kräver en utökning

av antalet instruktionssköterskor. Vid överläggningar har landstinget

ansett sig kunna acceptera 1 600 kronor per elev för 19 månaders teoretisk

och praktisk utbildning. Styrelsen finner dessa belopp godtagbara. De sammanlagda

årliga kostnaderna beräknas till 68 210 kronor.

Styrelsen förutsätter, att vikarier anställes vid sinnessjukhusen för de

befattningshavare, som genomgår högre utbildning. Antalet erforderliga vikarier

årligen för de elever, som skall erhålla utbildning vid sjuksköterskeskola

under 19 månader (+ en månads semester) kan beräknas till i medeltal

150. Kostnaderna beräknas till 1 257 840 kronor. Vid kostnadsberäkningarna

har styrelsen utgått från en medellönegrad, 8 (5) för kvinnliga och 10 (7)

för manliga vikarier.

För den till Ulleråkers sjukhus föreslagna avslutande specialutbildningskursen

på två månader måste en instruktionssköterska anställas. F. n. finns

vid Ulleråkers sjukhus tre instruktionssköterskor, varav en heltidsanställd

för grundutbildning av sinnessjukvårdspersonal och en heltidsanställd

(mot arvode) för den centrala högre kursen för sjuksköterskeelever. Ytterligare

en arvodesanställd instruktionssköterska delar sin tid mellan undervisning

av elever i den centrala högre kursen och de sjuksköterskeelever, som

allenast erhåller två månaders allmänutbildning i sinnessjukvård vid sjukhuset.

Då det är omöjligt att belasta dessa instruktionssköterskor med

ytterligare undervisning och handledning av elever, föreslår styrelsen, att en

instruktionssköterska i lönegrad Ce 20 (Ae 14) anställes för undervisning

och handledning av specialutbildningskursen. Kostnaderna härför upptages

till 13 020 kronor.

För anställande av vikarier för de befattningshavare som undergår specialutbildningskurser

(5 manliga och 10 kvinnliga årligen) beräknar styrelsen

med utgångspunkt från ovan nämnda medellönegrader 126 880

kronor.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

Arvoden till läkare och övriga experter för hållande av lektioner, kostnader

för studiebesök, undervisningsmateriel, litteratur in. in. samt reseersättningar

och traktamenten uppskattar styrelsen till 43 440 kronor.

Enligt styrelsens förslag bör från kostnaderna avräknas 294 900 kronor,

utgörande de studiebidrag, som vederbörande landsting ansett sig kunna

tilldela mentalsjukvårdseleverna men som i stället, då eleverna åtnjuter

oavkortad lön, torde inbetalas till statsverket.

Samtliga kostnader för utbildning av mentalsjukvårdselever beräknar styrelsen

sålunda till (68 210 + 1 257 840 + 13 020 + 126 880 + 43 440 —

294 900) 1 214 490 kronor.

Centrala kurser för sjuksköterskeelever. För de till S:t Lars’ sjukhus och

psykiatriska kliniken i Lund föreslagna centrala högre kurserna för sjuksköterskeelever

föreslår styrelsen, att två instruktionssköterskor anställas

med placering i lönegrad Ce 22 (Ae 16) respektive Ce 20 (Ae 14), varvid den

förstnämnda bör fungera som kursledare och vara heltidsanställd för de

centrala högre kurserna och den sistnämnda deltaga i undervisning dels

för eleverna i dessa kurser och dels för de sjuksköterskeelever, som erhåller

två månaders allmän utbildning vid sjukhuset. Kostnaderna för de föreslagna

instruktionssköterskorna och de för motsvarande kurser i Uppsala

anställda instruktionssköterskorna uppskattas till 55 272 kronor.

Eleverna bör erhålla fri kost och bostad samt 150 kronor per månad i

studiebidrag. Kostnaderna härför beräknas för samtliga elever i Uppsala

och Lund till 193 350 kronor.

Arvoden till läkare och övriga experter för hållande av lektioner samt

kostnader för studiebesök, undervisningsmateriel och litteratur m. m. uppskattas

till 11 540 kronor.

Statsverkets kostnader för nämnda centrala kurser beräknas sålunda till

(55 272 + 193 350 + 11 540) 260 162 kronor.

Kompletterande utbildning för äldre personal. Styrelsen föreslår, att en

instruktionssköterska med placering i lönegrad Cg 20 (Ag 14) anställes för

undervisning och handledning av förmanspersonal, som genomgår kompletterande

utbildning vid lasarett i Skaraborgs län. Kostnaderna härför

upptages till 13 020 kronor.

För anställande av vikarier för de befattningshavare, som genomgår kompletterande

utbildning (10 manliga och 10 kvinnliga årligen) beräknar styrelsen

med utgångspunkt från ovan nämnda medellönegrader 170 880

kronor.

Arvoden till läkare och övriga experter för hållande av lektioner, kostnader

för studiebesök, undervisningsmateriel, litteratur m. m. samt reseersättningar

och traktamenten uppskattas till 39 160 kronor.

Samtliga kostnader för kompletterande utbildning av äldre personal beräknas

sålunda till (13 020 + 170 880 + 39 160) 223 060 kronor.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

17

V. Yttranden över medicinalstyrelsens förslag

I remissvaren har allmänt understrukits behovet av en förbättrad

utbildning för den ansvariga sinnessjukvårdspersonalen. Bland

de allmänna synpunkter i övrigt, som i yttrandena anlagts på

medicinalstyrelsens förslag till högre utbildning, må följande anföras.

Statskontoret anser att svårigheterna att besätta läkartjänster vid sinnessjukhusen

och den förestående utbyggnaden av sinnessjukvårdsorganisationen

nödvändiggör, att åtgärder vidtages för att bereda sinnessjukvårdspersonalen

bättre utbildning. Oaktat de höga kostnader, som ett genomförande

av styrelsens förslag skulle föranleda, anser sig statskontoret icke

böra göra någon erinran mot att denna utbildningsverksamhet kommer till

stånd. Den förordade samordningen med undervisningen vid sjuksköterskeskolorna

torde -— oaktat utbildningstiden därigenom skulle komma

att förlängas — medföra en godtagbar lösning av skolproblemet.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet yttrar bl. a.

Rent principiellt bör enligt styrelsens mening enhetlighet i utbildningsförhållandena

för kroppssjukvårdens och sinnessjukvårdens personal eftersträvas.

Detta är så mycket mer påkallat, som skillnaderna mellan somatisk

och psykisk sjukvård tenderar att alltmer utjämnas och ett enhetligt

huvudmannaskap för all sjukvård fått ökad aktualitet.

Det synes därför följdriktigt, att den högre utbildningen av sinnessjukvårdspersonalen

ges sådan utformning och innehåll, att de som erhållit

sådan utbildning få samma kompetens som genomgång av sjuksköterskeskola

medför. Detta underlättar i hög grad personalens utnyttjande och

befordrar en fruktbringande växelverkan mellan kroppssjukvård och sinnessjukvård.

Styrelsen kan alltså ansluta sig till den principiella uppläggningen

av förevarande utbildningsfråga.

Svenska stadsförbundet erinrar om att överskötersketjänsterna vid storstädernas

sinnessjukhus med vissa undantag är besatta med sjuksköterskeutbildad

personal. Förbundet tillstyrker, att den föreslagna utbildningen

så nära som möjligt anslutes till sjuksköterskeutbildningen och bedrives i

sjuksköterskeskolor, men ställer sig tveksamt till förslaget att utbildningen

redan från början skall medföra kompetens till sjukskötersketjänster inom

kroppssjukvård. Förslaget utgör enligt förbundet onekligen en riktig konsekvens

av utbildningsprogrammet men kan kanske på lång sikt medföra

icke önskvärda konsekvenser för sinnessjukvården.

Sveriges läkarförbund, svensk sjuksköterskcförening och mentalsjukvårdsdelegationen

instämmer i medicinalstyrelsens åsikt att den ledande

sinnessjukvårdspersonalen bör få utbildning och kompetens som helt jämställer

den med motsvarande personalgrupper inom kroppssjukvården.

Statens sjukhuspersonals förbund befarar att de krav medicinalstyrelsen

ställer i sitt förslag medför att förslaget icke f. n. är praktiskt genomför2

— Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 51

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj. ts proposition nr 5t år 1958

bart. Skulle personalen påtvingas det framlagda förslaget kan sinnessjukvården

komina att försättas i en krissituation. Det bör enligt förbundet

föreligga lika rätt för alla att konkurrera om de relativt få befordringstjänster,

som finns inom sinnessjukvården. Medicinalstyrelsen har vid

sin beräkning av behovet av förmanspersonal bortsett från den åderlåtning,

som kommer att ske genom övergång till kroppssjukvården. Det

troliga behovet per år torde enligt förbundet uppgå till 175—200.

Kommunalarbetareförbundet hälsar däremot med tillfredsställelse att

sinnessjukvårdspersonalens utbildningsfråga nu synes närma sig en lösning.

Det torde dock vara svårt att f. n. slutgiltigt utforma ett så omfattande

utbildningsprogram. En viss översyn torde därför vara önskvärd sedan

någon tids erfarenhet vunnits. Likvärdighet i teoretisk utbildning för

elever i kropps- och mentalsjukvård bör på allt sätt eftersträvas. Behovet

av förmanspersonal vid statens sinnessjukhus synes förbundet vara lågt

beräknat.

Vad angår villkoren för antagning till elev anser

svenska stadsförbundet att kravet på viss skolunderbyggnad för tillträde

till högre utbildning bör sänkas. Den skolunderbyggnad, som erfordras för

inträde till sjuksköterskeskola, torde innehas av endast en ringa del av

dem, som genomgå grundutbildning. Av denna ringa del är det kanske

dessutom allenast vissa som lämpa sig för högre utbildning. Övriga lämpliga

aspiranter kommer säkerligen att draga sig för att med några månader

för komplettering av skolunderbyggnaden ytterligare förlänga den redan

långa utbildningstiden om 46 månader för att få kompetens till förmanstjänst.

Samtidigt erinrar förbundet om att det ej dröjer så många år innan

man kan rekrytera elever med den nya enhetsskolan som grund.

Även statens sjukhuspersonals förbund förordar sänkta krav på skolunderbyggnad.

Den högre utbildningen bör bygga på folkskola och grundutbildningen

med eventuellt någon komplettering i matematik, fysik ocli

kemi. Ett års prövotid mellan grundutbildning och högre utbildning förordas

för att erfarenhet skall vinnas om lämplighet för yrket.

Svensk sjuksköterskeförening framhåller, att de föreslagna kraven på

skolunderbyggnad är en grundförutsättning för att sjuksköterskeskolornas

standard skall kunna upprätthållas.

Mentalsjukvårdsdelegationen anser det önskvärt att de elever, som vid

påbörjandet av grundutbildningen har de teoretiska kvalifikationerna för

inträde till sjuksköterskeskola liksom de som under grundutbildningen

förskaffar sig sådana kvalifikationer, gives möjlighet att påbörja utbildningen

vid sjuksköterskeskola redan efter avkortad grundutbildning.

Beträffande utbildningens omfattning in. m. ifrågasätter

svenska stadsförbundet om icke den föreslagna utbildningen kvalitativt

och särskilt kvantitativt är väl betungande. Under förutsättning att genom
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

gång av högre utbildning ej ger kompetens till sjukskötersketjänst i kroppssjukvård,

synes utbildningstidens längd böra kunna minskas samtidigt

som utbildningen ges en mer speciell inriktning i fråga om sinnessjukvård.

Med hänsyn till omfattningen av den praktiska tjänstgöring i såväl kroppssjukvård

som sinnessjukvård, som ingår i grundutbildningen, synes den

praktiska tjänstgöringstiden i den högre utbildningen utan större olägenhet

kunna minskas med tillhopa 5—7 månader. Möjlighet för elev att frivilligt

genomgå en vidgad praktisk utbildning bör kunna ordnas.

Sveriges läkarförbund tillstyrker i stort sett de i förslaget framlagda utbildningsplanerna

men framhåller att grundutbildningen nedvärderats på

ett olyckligt sätt. Fråga är om den i grundutbildningen ingående teoretiska

och praktiska utbildningen i kirurgi och medicin är så helt utan värde att

den ej på något sätt kan tillgodoräknas vid uppgörandet av studieplan för

den högre utbildningen. Om grundutbildningens värde förringas kommer

personalrekryteringen att försvåras. För att nå likställdhet med utbildningen

för personalen vid kroppssjukhusen torde krävas ett beaktande i

större utsträckning av mentalsjukvårdens särskilda förhållanden vid uppläggningen

av utbildningsplanen för den högre personalen.

Statens sjukhuspersonals förbund anser att den högre utbildningen bör

förbättras och utvidgas mer successivt. Enligt medicinalstyrelsens plan

kommer hela utbildningen att taga nära 6 år (24 månader grundutbildning

+ 2-årig folkhögskola + 22 månader högre utbildning). Detta kommer

att skapa oöverstigliga svårigheter. Den högre utbildningen bör skäras ner

till högst ett år med 700—800 timmars teoretisk undervisning.

Kommunalarbetareförbundet anser med hänsyn till de kunskaper, som

inhämtas under grundutbildningen, att den högre utbildningen bör kunna

förkortas. Sjuksköterskeskolans tredje läskurs borde kunna inarbetas i

kursplanen utan att den föreslagna utbildningstiden förlänges.

I fråga om ut bildningens anordnande framhåller styrelsen

för svenska landstingsförbundet att 67 av 73 mentalsjukvårdselever skall

mottagas av landstingens skolor. Vidare beräknas 60 sjuksköterskor årligen

utbildas för den statliga sinnessjukvården. Sålunda kommer drygt 120

elevplatser vid sjuksköterskeskolorna årligen att beläggas för utbildning

av personal till de statliga sinnessjukhusen. Brist på sjuksköterskor för

kroppssjukvården föreligger emellertid alltjämt. Särskilt har denna brist

gjort sig kännbar i de sydligaste delarna av landet, där en betydande del

av sjukhuskapaciteten ej kunnat utnyttjas på grund av bristande tillgång

på sjuksköterskor. Under sådana förhållanden ifrågasätter styrelsen huruvida

del icke vore motiverat att nu överväga inrättande av ytterligare sjukskötcrskeskolor.

Liknande synpunkter har framförts av Skaraborgs läns

landstings förvaltningsutskott, som därjämte upplyser, att de kompletterande

utbildningskurserna för äldre befordrad personal kan förläggas

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

till Falköpings lasarett. En förutsättning för att dessa elevers praktiska

utbildning skall kunna tillfredsställande ordnas är att varje aktuell

vårdavdelning kontinuerligt kan påräkna samma elevantal under den

tid om cirka 10 år, som den till lasarettet förlagda utbildningen pågår.

Sveriges läkarförbund och mentalsjukvårdsdclegationen ifrågasätter om

icke de kompletterande utbildningskurserna för äldre personal bör anordnas

på flera ställen i landet.

Svenska stadsförbundet anser att de centrala kurserna i Uppsala och

Lund för specialutbildning av sjuksköterskeelever är tilltagna i underkant.

Det kan förmodas att en större del av eleverna än styrelsen beräknat kommer

att söka sig till storstädernas sinnessjukhus samt till dessas och landtingens

psykiatriska lasarettsavdelningar. Sistnämnda vårdform befinner

sig nämligen i kraftig expansion och kan till följd av sin personalkrävande

karaktär förväntas absorbera förhållandevis stor del av de specialutbildade

sjuksköterskorna.

Statens sjukhuspersonals förbund anför bl. a.

Medicinalstyrelsen har frångått kommitténs förslag om två särskilda skolor

för den högre utbildningen och i stället placerat in elever i den pågående

sköterskeutbildningen. Denna åtgärd är olycklig ur flera synpunkter. Dels

är grundutbildningen ej sådan, att eleverna utan ytterligare skolning kan

slussas in i sköterskeutbildningen, dels måste utbildningen bli ojämn, svåröverskådlig

och svårbemästrad genom placering av elever i ett 15-tal olika

skolor. Det synes också orealistiskt, att landstingen, som själva i olika sammanhang

beklagar sig över sköterskebrist, kan vara villiga att avstå platser

åt staten, som de själva mer än väl skulle behöva. Än mer betänksam blir

man, när man finner, att endast omkring 75—85 platser kan beredas sinnessjukvårdens

eget folk för meritering till befordran och resterande

60—70 skola rekryteras från de nuvarande eleverna vid sköterskeskolorna.

Bortsett från att styrelsen troligen varit för optimistisk vid bedömandet av

möjligheterna av att locka över sköterskeelever från kroppssjukvården till

mentalsjukvården, blir ju förslaget ingen lösning av förmansproblemet i

stort utan endast en omflyttning från ena vårdformen till den andra. Den

gemensamma bristen på utbildade sjuksköterskor löses icke genom styrelsens

förslag.

Även kommunalarbetareförbundet anser, att särskilda sjuksköterskeskolor

för mentalsjukvården bör inrättas så att behovet av personal i ledande

ställning skall kunna fyllas.

Medicinalstyrelsens förslag beträffande avlöningsförmåner

m. m. för eleverna har i flertalet remissvar i huvudsak tillstyrkts eller

lämnats utan erinran. Statskontoret ifrågasätter dock om tillräckliga skäl

föreligger för att låta elev i den högre utbildningen uppbära full lön under

utbildningstiden. I stället för tjänstgöringsförbindelser anser ämbetsverket

ett system med skuldförbindelser vara att föredraga.

Statens lönenämnd anser sig icke kunna tillstyrka förslaget om införande

av tjänstgöringsförbindelser.

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

Svenska stadsförbundet förordar, att den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten

ändras till att avse tjänster inom sinnessjukvård över huvud taget

och lasarettens psykiatriska avdelningar, oberoende av huvudmannaskapet.

Styrelsen för svenska landstingsförbundet finner icke anledning föreligga

för landstingen att betala studiebidrag till de statliga eleverna, vilka enligt

förslaget skall äga åtnjuta oavkortad lön. Att dessa bidrag i stället skulle utbetalas

till staten finner styrelsen oegentligt och stridande mot de motiv, som

ligger bakom tillkomsten av studiebidragen.

Vad slutligen angår kostnadsberäkningarna framhåller styrelsen

för svenska landstingsförbundet att den av flertalet landsting accepterade

ersättningen av 1 200 kronor per statlig elev för 19 månaders utbildning

har uppskattats på grundval av 1954 års utgifter. Vissa kostnadsstegringar

motiverar en höjning av ersättningsbeloppet.

Statskontoret anser, att landstinget bör vara huvudman för den föreslagna

instruktionssköterskan i Skaraborgs län. Då staten emellertid i princip bör

bestrida kostnaderna för ifrågavarande utbildning, bör huvudmannen av

statsmedel beredas full täckning för sina utgifter för instruktionssköterskan.

Statens lönenämnd erinrar om att tjänstebenämningen för den föreslagna

instruktionssköterskan i lönegrad Ce 22 (Ae 16) vid de centrala kurserna

för sjuksköterskeelever i Lund bör vara föreståndare.

Svensk sjuksköterskeförening anser, att föreståndarinnorna vid de centrala

kurserna för sjuksköterskeelever i Uppsala och Lund bör inplaceras

i lönegrad Ce 23 (Ae 17).

VI. Medicinalstyrelsens anslagsäskanden

Yrkande

Medicinalstyrelsen (skr. 18/10 1957) hemställer om anvisande av 52 000

kronor för nästa budgetår. Av beloppet beräknas 29 000 kronor för avlöningar

och 23 000 kronor för omkostnader.

Motiv

Allmänutbildning vid sjuksköterskeskola av mentalsjukvårdselever. Utbildningen

beräknas kunna taga sin början under budgetåret 1958/59 för

sammanlagt 35 elever. Någon medelsanvisning för avlöningar erfordras icke,

enär undervisningen skall ombesörjas av sjuksköterskeskolorna. Ersättningar

till sjuksköterskeskolor beräknas till lägst 13 500 kronor. För resor

och traktamenten uppkommande kostnader uppskattas till 12 000 kronor.

Central kurs i Lund för sjuksköterskeelever. P^ör denna kurs, som beräknas

kunna taga sin början den 15 maj 1959, erfordras anställande av en

föreståndarinna i 16 och eu instruktionssköterska i 14 lönegraden, varvid

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

den förstnämnda bör fungera som kursledare och vara heltidsanställd för de

centrala högre kurserna och den sistnämnda deltaga i undervisning dels

för eleverna i de centrala högre kurserna och dels för de sjuksköterskeelever,

som erhåller två månaders allmän utbildning vid sjukhuset. För ifrågavarande

befattningshavare föreslår medicinalstyrelsen extra-ordinarie anställning

med hänsyn till den knappa tillgången på instruktionssköterskor

och till att motsvarande landstingsanställda befattningshavare ha pensionsberättigande

tjänster. Instruktionssköterskan synes böra anställas från och

med den 15 april 1959. Föreståndarinna bör enligt medicinalstyrelsens

mening anställas redan från och med den 1 april 1959 för att beredas tillfälle

att under en tid av cirka 14 dagar följa motsvarande utbildning vid

Ulleråkers sjukhus. Kostnaderna för de föreslagna tjänsterna beräknas till

i runt tal 7 200 kronor.

För arvoden till föreläsare beräknar styrelsen i runt tal 600 kronor.

I omkostnader för kursen beräknas 14 600 kronor, därav 100 kronor för

studiebesök, 2 000 kronor för undervisningsmateriel, litteratur in. m. samt

12 500 kronor för studiebidrag till elever.

Kompletterande utbildning för äldre personal vid Falköpings lasarett. De

föreslagna 4-månaderskurserna för 20 elever beräknas kunna igångsättas vid

Falköpings lasarett den 1 september 1958. För denna utbildning erfordras

en instruktionsskölerska i Ag 14. Lön till nämnda befattningshavare bör beräknas

för tiden från och med den 1 augusti 1958. Kostnaden härför uppskattas

till 13 200 kronor.

För arvoden till föreläsare beräknar styrelsen 5 600 kronor.

Omkostnaderna för kursen uppskattas till 13 700 kronor, varav 700 kronor

för studiebesök, 1 000 kronor för undervisningsmateriel, litteratur

in. m. samt 12 000 kronor för reseersättningar.

Vikariatsersättningar. Kostnader för ersättning till vikarier för den föreslagna

lönegradsplacerade personalen under semestrar, sjukledigheter m. m.

beräknas till 2 400 kronor.

Särskilda uppbördsmedel. För den tid mentalsjukvårdseleverna genomgår

praktisk utbildning vid sjuksköterskeskolorna kan huvudmännen för dessa

skolor beräknas utgiva i genomsnitt cirka 280 kronor per elev och månad,

vilken ersättning enligt styrelsens mening bör inbetalas till staten. Det sammanlagda

beloppet av ersättningen ifråga skulle sålunda uppgå till i runt

tal 31 000 kronor.

VII. Departementschefen

I årets statsverksproposition framhöll jag, att målet för den pågående

upprustningen av mentalsjukvården var att åstadkomma behandlingsresurser

och vårdförhållanden, som i möjligaste mån skall jämställa denna

vårdgren med kroppssjukvården, samt angav vissa riktlinjer för utveck
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Knngl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

lingen mot detta mål. Jag tillfogade emellertid, att möjligheterna för en

fortsatt sådan utveckling liksom till en förbättrad vård överhuvudtaget i hög

grad var beroende av bl. a. att sjukhusen var försedda med en väl utbildad

personal. Beträffande den egentliga vårdpersonalen rådde i denna del tidigare

mycket otillfredsställande förhållanden och för behörighet till förmansbefattningar

krävdes i teoretiskt hänseende endast genomgång av en

s. k. högre kurs om cirka 50 timmar. Både i denna del och i fråga om grundutbildningen

framlades nya förslag med väsentliga förbättringar av 1949 års

kommitté för sinnessjuk vårdspersonalens utbildning. Ett på grundval av

dess betänkande 1951 efter överarbetning inom medicinalstyrelsen framlagt

förslag om ny tvåårig grundutbildning godkändes även av 1954 år riksdag

(prop. nr 166/1954).

Denna grundutbildning har tagit sin början den 1 mars 1956. Utbildningen

omfattar dels provtjänstgöring under 6 månader, därav 1 månad teoretisk

undervisning, dels 6 månaders utbildning i kroppssjukvård, varav läskurs

2 månader samt praktisk utbildning i medicinsk och ltirurgisk sjukvård

under vardera 2 månader dels ock utbildning i psykiatrisk sjukvård med

viss jämsidesläsning under 12 månader. Enligt vad jag inhämtat av medicinalstyrelsen

har utbildningen hittills omfattats med mycket stort intresse.

Kommitténs förslag till högre utbildning blev föremål för kritik från övervägande

antalet remissinstanser. Därvid framhöll några myndigheter bl. a.

att det ur olika synpunkter vore önskvärt om den högre utbildningen kunde

anpassas till sjuksköterskeutbildningen. I samband med uppdragande av

riktlinjerna för grundutbildningen förklarade min företrädare, att han

med hänsyn till de delade meningar som rådde i fråga om den högre utbildningen

och det förhållandet att frågan om en önskvärd samordning

mellan denna och sjuksköterskeutbildningen icke kunde anses tillräckligt

utredd, icke vore beredd att då framlägga förslag beträffande den högre

utbildningen. Denna fråga borde ytterligare övervägas, särskilt i vad avsåg

den nämnda frågan om en samordning med sjuksköterskeutbildningen.

Medicinalstyrelsens nu framlagda förslag till högre utbildning av sinnessjukvårdspersonalen

innebär en till 22 månader utökad utbildning,

vilken skall inlemmas i sjuksköterskeskolornas utbildningsplan. Utbildningen

avses omfatta allmänutbildning enligt skolornas vanliga kursplaner

under 20 månader samt specialutbildning i psykiatri och psykiatrisk

sjukvård under 2 månader. Rekryteringen till den högre utbildningen beräknas

ske huvudsakligen av elever, som genomgått grundutbildningen och

i omedelbart sammanhang med denna. För inträde kräves samma skolkunskaper,

som gäller för inträde till sjuksköterskeskola, nämligen realexamen,

normalskolekompetens eller folkhögskola. Genomgången högre utbildning

medför kompetens till icke blott förmanst jänster inom sinnessjuk vår den

utan även sjukskötersketjänster inom lcroppssjukvården. För att förhindra

eleverna att lämna den statliga sinnessjukvården föreslås, att elev skall

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 51 år 1958

förbinda sig att under tre år stanna kvar i denna mot det att eleven får uppbära

oavkortad lön under utbildningstiden.

I remissvaren har allmänt framhållits behovet av en förbättrad högre

utbildning och vikten av att enhetlighet i utbildningsförhållandena för

kropps- och sinnessjukvårdens personal eftersträvas.

Av vad jag inledningsvis anfört framgår vilken betydelse en förbättrad

högre utbildning för vårdpersonalen även enligt min mening har då det nu

gäller att få upp mentalsjukvården till kroppssjukvårdens nivå i vad rör

behandlingsresurser och vårdförhållanden. En reform även av denna utbildning

är därför ett väsentligt led i den pågående upprustningen av mentalsjukvården

med angiven målsättning. Det av medicinalstyrelsen framlagda

förslaget till en sådan reform synes mig i huvudsak fylla de krav man kan

uppställa från dessa utgångspunkter. I denna del vill jag särskilt framhålla

värdet av att utbildningsplanerna omfattar en grundlig utbildning

även i kroppssjukvård. Framstegen inom sinnessjukvården under de senaste

årtiondena har lett till ökad insikt om sambandet mellan somatisk och

psykisk sjukvård. Då detta samband med säkerhet kommer att ytterligare

aktualiseras synes det mig angeläget, att de krav som framförts i nämnda

avseenden blir tillgodosedda. I förslaget har därjämte redan av organisatoriska

skäl åstadkommits viss enhetlighet i utbildningsförhållandena för den

kvalificerade personalen inom kropps- och sinnessjukvården. En dylik jämställdhet

i fråga om de olika personalgruppernas kompetens underlättar

personalens rationella utnyttjande. Ur angivna synpunkter vill jag ansluta

mig till de grundläggande principerna i medicinalstyrelsens förslag, såvitt

avser utbildningens anordnande.

Medicinalstyrelsen har uppskattat utbildningsbehovet till 140 elever årligen.

Därav avses 85 utbildas vid den högre utbildningen för mentals jukvårdselever

och 60 vid centrala kurser för sjuksköterskeelever. Emot dessa

beräkningar har jag i huvudsak icke något att invända.

I fråga om villkoren för antagning till mentalsjukvårdselev anser jag,

att i princip samma krav på skolunderbyggnad bör gälla som för sökande

till sjuksköterskeskola. Detta innebär enligt kungörelsen den 14 maj 1954

(nr 276) angående kompetensvärdet av enhetsskolans avgångsbetyg, att

även elever, som genomgått enhetsskolans klass 9 g eller 9 a är behöriga.

Därjämte bör emellertid möjligheter till dispens från nämnda krav föreligga

för de sökande som efter folkskola genom korrespondensstudier el. dyl.

skaffat sig kompletterande kunskaper i vissa ämnen samt därjämte anses

lämpliga för den högre utbildningen.

Medicinalstyrelsen har föreslagit, att den högre utbildningen bör följa

omedelbart efter avslutad grundutbildning medan sjukhuspersonalens förbund

framhållit lämpligheten av ett års föregående praktisk tjänstgöring.

I enlighet med vad jag i det följande förordar torde emellertid den högre

utbildningen komma att påbörjas först under hösten 1959. Detta innebär,

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

att de elever, som avslutar sin grundutbildning våren 1958, kommer att ta

tjänstgöra på sjukhus under cirka 1 år innan de kan påbörja högre utbildning.

Hur denna fråga skall lösas för framtiden torde få prövas sedan erfarenheter

på området vunnits.

Mentalsjukvårdsdelegationens förslag, att de elever, som vid påbörjandet

av grundutbildningen har de teoretiska kvalifikationerna för inträde till

sjuksköterskeskola liksom de som under grundutbildningen förskaffar sig

sådana kvalifikationer, skall ha möjlighet att påbörja utbildningen vid sjuksköterskeskola

redan efter avkortad grundutbildning, anser jag mig i princip

böra tillstyrka. Förutsättningarna för en sådan anordning bör närmare

undersökas.

Vad angår omfattningen av den högre utbildningen har ett flertal remissmyndigheter

— bl. a. under erinran om att grundutbildningen och den

högre utbildningen kommer att omfatta tillhopa 46 månader — framhållit

önskvärdheten av att sistnämnda utbildning förkortas. Läkarförbundet har

i detta sammanhang påpekat, att den del av grundutbildningen, som omfattar

utbildning i kroppssjukvård, borde kunna tillgodoräknas i den högre

utbildningen.

De här framförda synpunkterna finner jag värda beaktande. Den av styrelsen

föreslagna samordningen av utbildningen för sjuksköterskeelever

och mentalsjukvårdselever innebär visserligen påtagliga organisatoriska

fördelar genom anknytningen till befintliga skolor. Å andra sidan torde därvid

några större förändringar i kursplanen för den högre utbildningen icke

nu kunna genomföras. För att icke den sammanlagda utbildningstiden skall

bli för omfattande anser jag mig i stället böra förorda, att den i grundutbildningen

ingående provtjänstgöringen och utbildningen i psykiatrisk sjukvård

avkortas med tillhopa 3 å 4 månader. Denna nedskärning bör kunna

genomföras redan fr. o. m. hösten 1958. Frågan huruvida någon del av den

i grundutbildningen ingående utbildningen i kroppssjukvård kan tillgodoräknas

i den högre utbildningen torde böra närmare utredas, varvid även

möjligheterna att i tidsbesparande syfte omdisponera läskurserna i grundutbildningen

och den högre utbildningen bör beaktas.

Medicinalstyrelsens förslag alt den högre utbildningen för mentalsjukvårdselever

skall förläggas till sjuksköterskeskolorna och till Ulleråkers

sjukhus föranleder ej någon erinran från min sida. Förhandlingar torde

dock få upptagas med landstingen om vissa kostnader för denna utbildning.

Jag förutsätter härvid, att även statens sjuksköterskeskolor skall

kunna mottaga lämpligt antal sådana elever. Icke heller har jag något att

erinra mot förslaget att förlägga de centrala högre kurserna för sjuksköterskeelever

till Ulleråkers och S:t Lars’ sjukhus.

I likhet med medicinalstyrelsen förutsätter jag att den, som enligt nu

gällande bestämmelser vunnit behörighet till högre befattning, bibehålies

vid denna behörighet även efter det den föreslagna utbildningen kommit

3—■ Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 sand. Nr 51

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungi. Maj. ts proposition nr 51 år 1958

i gång. Medicinalstyrelsens förslag att ordinarie befattningshavare, som tidigare

genomgått s. k. högre kurs om 50 timmar och visat särskild lämplighet

för sinnessjukvård, under en övergångsperiod på 10 år i vanlig ordning

hör få söka till den högre utbildningen utan att ha genomgått grundutbildning,

föranleder från min sida endast det påpekandet, att även i sådana fall

kravet på viss skolunderbyggnad bör kunna mildras genom dispens i enlighet

med vad jag tidigare anfört.

Mot förslaget att vid lasarettet i Falköping anordna kompletterande utbildning

för äldre förmanspersonal, som ej vill genomgå den högre utbildningen,

har jag ej något att erinra. Däremot anser jag ej erforderligt att nu

taga slutlig ställning till frågan huruvida sådan utbildning bör anordnas

vid flera lasarett. Denna fråga torde få behandlas i ett senare sammanhang.

Frågan om elevernas avlöningsförhållanden torde få upptagas till slutlig

prövning i ett senare sammanhang, därvid frågan om förmåner under utbildning

av här avsett slag bör beaktas ur principiell synpunkt. Med anledning

av vad styrelsen för svenska landstingsförbundet anfört om medicinalstyrelsens

förslag, att landstingen bör till statsverket inbetala ersättning,

motsvarande vad som utgår till sjuksköterskeskolornas egna elever under

den praktiska utbildningstiden, torde förhandlingar i frågan böra upptagas

med landstingen.

De av medicinalstyrelsen framlagda kostnadsberäkningarna torde i huvudsak

kunna godtagas, om avseende icke fästes vid det resultat, som lösningen

av frågan om elevernas avlöningsförhållanden kan medföra. Med

hänsyn tagen till vissa löneökningar in. in. sedan förslaget framlades torde

de årliga löpande kostnaderna för utbildning av mentalsjukvårdselever, utbildning

av sjuksköterskeelever vid centrala högre kurser och utbildning

av äldre personal kunna uppskattas till i runt tal 1,9 miljoner kronor. Därav

beräknas cirka 140 000 kronor belöpa på nuvarande centrala högre kurser

vid Ulleråkers sjukhus. Jag har vid beräkningarna utgått från det av medicinalstyrelsen

uppskattade utbildningsbehovet. Då utbildningen av mentalsjukvårdselever

och av äldre personal torde få påbörjas först under

budgetåret 1959/60, erfordras inga anslag för detta ändamål under nästa

budgetår.

I enlighet med medicinalstyrelsens förslag beräknar jag, att en central

högre kurs för sjuksköterskeelever vid S:t Lars’ sjukhus skall taga sin

början under nästa budgetår. För ifrågavarande ändamål har beräknats ett

belopp av omkring 22 600 kronor. Härav belöper 8 000 kronor på avlöningar

till en föreståndarinna och en instruktionssköterska jämte arvoden

till föreläsare samt 12 500 kronor på studiebidrag till elever. Medel härför

har för nästa budgetår beräknats under avlöningsanslagen till Utbildning

av sinnessjukvårdspersonal respektive till Statens sinnessjukhus. Resterande

belopp, 2 100 kronor, avseende omkostnader för studiebesök, under
-

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj.ts proposition nr 51 år 1958

visningsmateriel och litteratur, torde få utgå från anslaget till Statens sinnessjukhus:

Omkostnader.

Under åberopande av vad jag sålunda anfört hemställer jag, att Kungl.

Maj :t måtte föreslå riksdagen

att godkänna de av mig förordade riktlinjerna för högre

utbildning av sinnessjukvårdspersonal.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t

Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition

av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar.

Ur protokollet:

Ove Sundelius

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:163 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående högre utbildning av sinnessjukvårdsper sonal. a1 i texten
  2. SU 1958 A:65 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående högre utbildning av sinnessjukvårds personal. s. 1 i texten