Sök i Ratio Lex

Angående ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, m. m

68 sidor, varav 65 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 65 av 68 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:67, Angående ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

1

Nr 67

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ordnande av

den andliga vården vid sjukhusen, m. m.; given

Stockholms slott den 7 februari 1958.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att bifalla det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ragnar Edenman

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås vissa åtgärder i syfte att ge den del av svenska

kyrkans verksamhet, som avser den andliga vården vid sjukhusen m. fl.

sjukvårdsanstalter, en fastare organisation. Den prästerliga verksamheten

vid sjukhusen, vilken för närvarande huvudsakligen ombesörjes av församlingspräster

såsom bisyssla, bör i fortsättningen inordnas i församlingsvården

och ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter.

För bedömningen av omfattningen av det merarbete, som sjukhustjänstgöringen

kommer att medföra, bör anknytning ske till de av fjolårets riksdag

godkända normerna för genomförande av ny indelning och tjänsteorganisation

för de territoriella pastoraten.

Kostnaderna för den andliga vården bör bestridas i samma ordning som

kostnader för den församlingsprästerliga verksamheten i övrigt.

De frikyrkliga samfunden bör beredas möjlighet att utöva andlig verksamhet

vid sjukhusen utan annan reglering från samhällets sida än vad som

kan finnas påkallat av hänsyn Lill sjuk värden.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 sand. AV 67

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 7 februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange,

Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Edenman, den i statsrådsprotokollet

för den 29 juli 1957 senast omförmälda frågan om ordnande av

den andliga vården vid sjukhusen, m. m., samt anför därvid följande.

I. Inledning

Den 29 juli 1957 anmälde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

i statsrådet, att de för utredning av frågan om ordnande av den andliga

vården på sjukvårdsinrättningar jämte därmed sammanhängande frågor

tillkallade sakkunniga — sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen —

den 31 oktober 1949 avgivit betänkande med förslag till ordnande av den

andliga vården vid sjukhusen (SOU 1949: 53) och att yttranden över betänkandet

avgivits av ett stort antal myndigheter m. fl. Efter att ha erinrat

om vad som föregått tillkallandet av de sakkunniga redogjorde min företrädare

i ämbetet för de sakkunnigas förslag och för de huvudsakliga erinringar,

som framkommit i remissyttrandena. Vidare framhöll han, att han

i propositionen 1957: 153 angående en reform av den territoriella pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen i riket m. m. i

korthet redovisat de sakkunnigas förslag till ordnande av den andliga vården

vid sjukhusen och därvid förklarat, att han ansåg, att innan slutlig ställning

togs, kyrkomötet borde beredas tillfälle yttra sig i ärendet. Detta

kunde lämpligen ske vid det kyrkomöte, som vore planerat till hösten 1957.

Sedan yttrande inhämtats av kyrkomötet, syntes till 1958 års riksdag böra

avgivas proposition med förslag till ordnande av den andliga vården vid

sjukhus. Det skulle härigenom bli möjligt för domkapitlen att — i den mån

den andliga vården vid sjukvårdsinrättningar avsågs skola ingå i församlingsprästernas

tjänsteuppgifter — vid uppgörande av förslag till ny pastoratsindelning

och -organisation beakta detta vid folkmängdsnormernas till
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

lämpning. Genom skrivelse den 29 juli 1957, nr 8, (bilaga A) begärde Kungl.

Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.

I skrivelse den 4 oktober 1957, nr 33, (bilaga C) har kyrkomötet såsom

yttrande åberopat vad dess andra tillfälliga utskott i betänkande nr 19

(bilaga B) anfört.

Jag anhåller nu att få närmare redogöra för frågan om ordnande av den

andliga vården vid sjukhusen. Med sjukhus avser jag härvid sjukvårdsanstalter,

varå lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

äger tillämpning, med ifrågavarande sjukvårdsanstalter jämförliga statliga

och enskilda sjukvårdsinrättningar, sinnessjukhus, vårdanstalter för psykiskt

efterblivna samt övriga anstalter för vård av sjuka.

II. Behovet av förbättrad andlig vård

vid sjukhusen

(Bilaga A s. 22—23; bilaga B s. 51—52.)

För närvarande ombesörjes i regel den andliga vården vid sjukhusen avvissa

präster såsom bisyssla vid sidan av annan prästerlig tjänst och mot

arvode, som betalas av sjukhusets huvudman. Endast vid Lunds lasarett

finnes heltidsanställd sjukhuspräst. De sakkunniga har ansett, att denna

ordning är behäftad med många brister och uttalar i sitt betänkande, att

den andliga vård, som för närvarande meddelas vid sjukhusen, synes efter

vad från flera håll omvittnats icke tillfredsställande fylla de anspråk, som

bör kunna ställas på sådan andlig vård. De sakkunniga har vidare uttalat,

att den undersökning, som de verkställt av nuvarande förhållanden i fråga

om den andliga vården vid sjukvårdsinrättningarna, givit vid handen, att

detta område blivit mycket eftersatt vid jämförelse med andra insatser och

arbetsuppgifter på det andliga området i samhället. Otillräckliga föreskrifter

och otillräcklig arbetskraft har heller icke låtit den andliga vården följa

den snabba och starka utvecklingen i övrigt inom sjukvården.

Behovet av förbättrad andlig vård har, i den mån det föranlett särskilda

uttalanden, vitsordats av flertalet remissinstanser. Endast i ett fåtal remissyttranden

har direkt uttalats, att något större behov av förbättrad andlig

vård ej föreligger. Kyrkomötet har livligt understrukit behovet av snara

och effektiva åtgärder på detta område.

Departementschefen. För egen del har jag av vad som förekommit i detta

ärende blivit övertygad om att behov föreligger av vissa åtgärder i syfte att

ge den del av svenska kyrkans verksamhet, som avser den andliga vården

vid våra sjukhus, en fastare organisation och att denna fråga nu bör lösas.

Såsom de sakkunniga framhållit bör därvid den principiella utgångspunkten

vara att ordna så att sjukhusens patienter i största utsträckning

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

kan få åtnjuta samma religiösa förmåner som utanför sjukhuset. Samtidigt

måste självfallet tillses, att icke den andliga vården på sjukhusen får karaktären

av ett religiöst tvångserbjudande, som begränsar patienternas personliga

frihet. Den andliga vården bör därför utövas så, att den göres beroende

av patienternas frivilliga deltagande. Den största vikten bör läggas vid den

enskilda själavården. Regelbundna ronder av sjukhusprästen, såsom de

sakkunniga förordat, bör emellertid enligt min mening icke förekomma.

Såsom framgår av det följande föreslår jag, att den andliga vården vid

sjukhus skall ombesörjas av prästerskapet i det territoriella pastorat, inom

vilket sjukhuset är beläget. Särskilda sjukhusprästbefattningar bör således

enligt min mening icke inrättas. Då Kungl. Maj:t enligt 2 § prästlönekostnadslagen

har rådighet över den kyrkliga indelningen och organisationen

inom pastoraten och till följd härav har att avgöra, huruvida och i vad

mån den prästerliga tjänstgöringen på sjukhusen, vilken skall åligga pastoratets

prästerskap, skall medföra utökning av de prästerliga arbetskrafterna

i pastoratet, torde frågan om den framtida organisationen av den andliga

vården vid sjukhusen icke i och för sig behöva prövas av riksdagen.

Med hänsyn till dess samband med frågan om pastoratsindelningen och den

församlingsprästerliga organisationen, vilken behandlats av 1957 års riksdag

(rskr. 1957: 388), har jag emellertid ansett lämpligt, att vissa riktlinjer och

normer jämväl för ordnande av den andliga vården vid sjukhusen underställes

riksdagen.

III. Sjukhusprästens uppgifter

(Bilaga A s. 23—30; bilaga B s. 52—54.)

Departementschefen. Den prästerliga verksamheten på sjukhusen skall

givetvis, såsom de sakkunniga framhållit, i främsta rummet avse religiös omvårdnad

om patienterna. De väsentligaste uppgifterna bör alltså vara de,

som ankommer på en församlingspräst, nämligen enskild själavård, hållande

av gudstjänster och andaktsstunder, verkställande av kyrkliga förrättningar

i övrigt samt vissa kyrkobokföringsuppgifter. Vad de sakkunniga föreslagit

härvidlag har också i huvudsak lämnats utan erinran från remissmyndigheternas

sida. Förslaget om prästens medverkan i sjukhusets allmänkulturella

och sociala verksamhet har däremot mött kritik från åtskilliga håll.

Då dessa uppgifter numera till stor del ombesörjes av specialutbildad personal,

d. v. s. sysselsättnings- och arbetsterapeuter, bibliotekspersonal samt

sociala kuratorer, kan därför icke såsom någon generell norm uppställas, att

prästen just i denna egenskap skall tagas i anspråk för sådana uppgifter.

Prästens verksamhet bland sjukvårdspersonalen bör enligt min meningvara

analog med den, som han ägnar sina församlingsbor i övrigt.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

o

IV. Den prästerliga organisationen för

den andliga vården vid sjukhusen

(Bilaga A s. 32—34; bilaga B s. 55—56.)

I fråga om den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen

framhåller de sakkunniga, att en förbättring av denna verksamhet,

särskilt i avseende å den enskilda själavården för patienterna, icke torde

kunna åstadkommas utan att tillfälle beredes sjukhusprästerna att ägna

mera tid och krafter åt arbetet å sjukhusen. Att församlingsprästerna fortfarande

måste tagas i anspråk för denna vård är enligt de sakkunnigas mening

med hänsyn till den spridda belägenheten av många sjukhus och det

ringa patientantalet i många fall ofrånkomligt, men därvid måste tillses,

att församlingsvården organiseras på sådant sätt, att församlingsprästerna

får nödig tid till arbetet å sjukhusen.

Vid åtskilliga större sjukhus synes emellertid, framhåller de sakkunniga,

det. prästerliga arbetet vara av den omfattning, att det kräver en persons

hela arbetstid. Huruvida i dylikt fall särskild präst bör anställas för sjukhuset

eller tjänstgöringen därstädes uppdelas mellan två eller flera församlingspräster

kan måhända vara föremål för viss tvekan. Då det enligt de

sakkunnigas mening är av betydelse, att arbetet står under enhetlig ledning

samt att prästen får odelat ägna sin tid åt denna uppgift, anser de sakkunniga,

att heltidsbefattningar bör inrättas vid sjukhus, där arbetets omfattning

så kräver.

För bedömande av frågan, vid vilka sjukhus heltidsanställning av präster

bör ske, har de sakkunniga företagit vissa undersökningar beträffande den

arbetstid, som kommer att krävas för fullgörande av de uppgifter, vilka

enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att åvila en sjukhuspräst. Utgående

från resultatet av dessa undersökningar anser de sakkunniga, att

vid större sjukhus, där den andliga vården kan antagas bereda vederbörande

präst full sysselsättning — vilket enligt de sakkunnigas mening är fallet,

först då antalet vårdplatser på sjukhuset uppgår till omkring 1 200

eller åtminstone överstiger 1 000 — bör anställas särskild sjukhuspräst.

Heltidsanställning av präst bör även kunna ske genom samordnande av två

eller flera sjukhus under eu präst. Enligt en av de sakkunniga gjord approximativ

beräkning skulle 34 sådana sjukhusprästbefattningar behöva inrättas.

I de fall heltidsanställning av sjukhuspräst icke kan ordnas, bör enligt

sakkunnigförslaget den andliga vården vid sjukhuset ombesörjas av prästerskapet

i det pastorat, diir sjukhuset är beläget. Församlingsprästens verksamhet

vid sjukhuset skall emellertid icke — såsom nu — utgöra eu bisyssla

för honom, utan denna verksamhet bör inordnas i församlingsvården. Den

prästerliga organisationen i pastoratet skall enligt de sakkunnigas uppfatt
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

0 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

ning anpassas härefter; då så befinnes nödigt, skall sålunda utökning i organisationen

ske.

De sakkunniga anser, att huvudregeln bör vara, att den andliga vården

vid sjukhusen handhas av vederbörande pastorats prästerskap. I vad mån

hänläggandet av den andliga vården vid sjukhusen till pastoratets prästerskap

bör föranleda utökning av den prästerliga organisationen inom pastoraten

avgöres av Kungl. Maj:t. För reformens genomförande bör enligt de

sakkunnigas mening de nuvarande prästernas avgång icke avvaktas utan

densamma göras tillämplig på redan utnämnd präst.

De sakkunnigas förslag rörande den prästerliga organisationen för den

andliga vården har fått ett mycket blandat mottagande av remissinstanserna.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av samtliga domkapitel utom

domkapitlet i Uppsala, som har vissa erinringar och föreslår att förslaget

överarbetas. I allt väsentligt har förslaget vidare tillstyrkts av några landsting,

Norrköpings stad, pastoratsindelningssakkunniga, sjuksköterskeföreningen,

dåvarande allmänna svenska prästföreningen, dåvarande Sveriges

yngre prästers förbund, svensk kuratorsförening och svenska diakonsällskapet.

Däremot har förslaget avstyrkts av landstingen i Östergötlands län och

Malmöhus län, vilka anser, att det nuvarande systemet är tillfredsställande.

Förslaget har vidare avstyrkts av Stockholms stad, som anser sig icke vilja

medverka till att den föreslagna ordningen med bland annat särskilda heltidsanställda

sjukhuspräster kommer till stånd. Statskyrkan skulle med

åsidosättande av de frikyrkliga samfunden få ett alltför dominerande inflytande

icke blott på tillsättningarna av sjukhusprästerna, vilka såsom nu

enligt stadens mening bör ankomma på sjukhusdirektionema utan även på

skötseln av den andliga vården. Med utgångspunkt från att syftet med

en vidgad prästerlig verksamhet vid sjukhusen skall vara till patienternas

bästa, torde vidare, framhåller staden, en fördelning av de andliga vårduppgifterna

på flera präster innebära vissa fördelar. Även Göteborgs,

Malmö, Hälsingborgs och Gävle städer har avstyrkt förslaget. Statskontoret

uttalar, att det för sin del icke blivit övertygat om behovet av så vittgående

och kostnadskrävande åtgärder i syfte att intensifiera den andliga vården

vid sjukhusen. Tvärtom synes i betänkandet redovisade meningsyttringar

från de ansvariga sjukhusmyndigheternas sida tyda på att det redan nu är

jämförelsevis väl sörjt för den andliga sjukhusvården. Ämbetsverket anser

för övrigt, att denna vård bör på fullt tillfredsställande sätt kunna ombesörjas

som ett naturligt led i den gudstjänst- och enskilda själavårds verk - samhet, som åvilar vederbörande församlingspräster. Blir verksamheten vid

sjukhusen av mera tids- och arbetskrävande natur, torde särskilt arvode

härför böra beräknas, på sätt redan nu är fallet. Karolinska sjukhusets

direktion ifrågasätter om en utvidgning av organisationen i den omfattning,

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

som de sakkunniga föreslagit, bör äga rum. Om en viss utbyggnad anses

böra ske, synes anställande av flera av sjukhuset avlönade deltidsanställda

präster vara att föredra framför de sakkunnigas förslag. Läkarförbundet uttrycker

sin tveksamhet inför sjukhusprästens organisatoriska anknytning

till den territoriella församlingen. Enligt förbundets uppfattning bör sjuklmsprästen

vara eu sjukhusets tjänsteman, som dock vid sidan om sitt

arbete på sjukhuset deltar i verksamheten inom församlingen i den män

tiden tillåter detta. Även stadsförbundet har i huvudsak avstyrkt de sakkunnigas

förslag angående organisationen av den andliga vården vid sjukhusen.

De flesta landstingen samt landstingsförbundet har avstyrkt inrättande

av särskilda sjukhusprästbefattningar men förordat, att den andliga vården

v id sjukhusen helt ombesörjes av prästerskapet inom vederbörande pastorat

såsom ett led i församlingsvården och att prästerskapet inom pastoratet

dimensioneras med hänsyn härtill. En sådan organisationsform är enligt

landstingsförbundets mening naturlig, enkel och smidig och bör därför komma

till användning i största möjliga utsträckning. Även om det skulle visa

sig vara möjligt och lämpligt att vid enstaka stora sjukhus bereda heltidssysselsättning

för prästman, finnes icke anledning, framhåller förbundet,

vars yttrande åberopats av nio landsting, att på föreslaget sätt tillskapa

särskilda befattningar för sjukhuspräst med en ställning som betydligt avviker

från den för övriga prästbefattningar gällande och dessutom synes

vara förknippad med vissa svagheter. Betydligt mera enkelt och rationellt

vore det att tillgodose jämväl detta behov inom församlings vårdens ram

genom pastoratets prästerskap. Detta skulle innebära, att församlingspräst

avdelades för heltidstjänstgöring vid visst eller vissa sjukhus. På så sätt

skulle det också, påpekar förbundet, bli möjligt att, om så ansågs lämpligare,

fördela tjänstgöringen vid dylikt sjukhus mellan två eller flera präster

inom pastoratet.

Även medicinalstyrelsen och kammarkollegiet har klart avvisat tanken

pa särskilda sjukhusprästtjänster. Medicinalstyrelsen framhåller, att en

verksamhet, som i så ovanligt hög grad som sjukhusprästens är beroende av

personliga förutsättningar, bör organiseras i så enkla och fria former som

möjligt. Sjukhusprästens arbete bör enligt styrelsens mening inordnas som

ett led i församlingsarbetet överhuvudtaget. Efter samråd mellan domkapitlet

och sjukhusdirektionen bör åt den eller de präster, som befinnes

för uppgiften lämpligast och förklarar sig därtill villiga, anförtros att handha

den andliga vården på vederbörande sjukhus. Som de sakkunniga också

föreslår, bör eu förstärkning av antalet präster ske i den eller de församlingar,

där så finnes påkallat. Skulle vid vissa större sjukhus verksamheten

visa sig bli så omfattande, att den helt fyller eu prästs arbetsdag, synes

hinder icke böra möta för att en av församlingens präster helt avdelas för

sjukhusarbetet. Det är enligt styrelsens mening av väsentlig betydelse, att

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

verksamheten icke blir en bisyssla utan ett led i det ordinarie församlingsarbetet.

Kammarkollegiet framhåller i sitt utlåtande över de sakkunnigas förslag,

att församlingsprästen, vars anställning anknyter till visst område, har skyldighet

att, när så är påkallat, handha själavården för alla dem, som vistas

inom hans pastorat, oberoende av kyrkobokföringsort. Församlingsprästerskapets

motsvarande skyldighet vid sjukhusen får anses utgöra ett led i församlings

vården. Kollegiet finner med hänsyn härtill icke något att erinra

mot förslaget, i vad detsamma överhuvud avser anförtroende av andlig

vård vid sjukhusinrättningarna till församlingarnas prästerskap. Givetvis

bör den prästerliga organisationen enligt kollegiets uppfattning anpassas

därefter. Kollegiet har icke heller någon erinran mot de sakkunnigas beräkningar

i avseende å prästens arbetstid å sjukhus av olika storleksordning

eller mot föreslagna grunder för bestämmande av den prästerliga

organisationen i pastoraten med hänsyn till ifrågavarande sjukhusarbete.

Däremot anser kollegiet, att tillräckliga skäl icke föreligger att för vissa

fall frångå principen om sjukhusverksamhetens inordnande i församlingsvården

och låta denna verksamhet ombesörjas av särskilda, heltidsanställda

sjukhuspräster. En fördelning av sjukhustjänstgöringen mellan pastoratets

präster synes vara till fördel såväl för patienterna, vilka därigenom beredes

viss omväxling, som för vederbörande präst, i det att denne ej behöver ägna

hela sin tid åt den särpräglade och något ensidiga sjukhustjänsten utan blir

i tillfälle att deltaga också i det vanliga församlingsarbetet. Såsom ytterligare

skäl för denna organisation anför kollegiet, att därest någon präst

befinnes mindre väl skickad för sjukhusuppgiften, denna uppgift kan anförtros

annan eller andra präster inom pastoratet.

Svenska lasarettsläkarföreningen är tveksam inför förslaget om anställandet

av särskilda sjukhuspräster. Föreningen förordar att den andliga vården

vid sjukhusen införlivas med och i församlingsvården. Fn cirkulation mellan

de inom församlingen verksamma prästerna måste enligt föreningen anses

vara en fördel såväl för prästerna som för sjukhuset.

Kyrkomötet har icke ansett sig kunna biträda den av flera remissinstanser

förordade totala anslutningen till den församlingsprästerliga verksamheten.

Enligt kyrkomötet måste det anses nödvändigt, att vid de största

sjukhusen finnes tillgång till särskilt kvalificerad präst, vilkens verksamhet

icke hindras av direkt församlingstjänst. Kyrkomötet ansluter sig därför i

princip till de sakkunnigas förslag.

Vad beträffar inordnandet av sjukhustjänstgöringen i församlingsvården

föreslår kyrkomötet att hänsyn bör tagas härtill vid uppgörande av förslag

till den församlingsprästerliga organisationen icke blott för pastorat, där

sjukhus är beläget, utan även, i stad med flera församlingar, för samtliga

i staden befintliga pastorat. Enligt kyrkomötets mening bör dessutom dä

domkapitlet prövar lämpligt, präst i närbeläget pastorat kunna tagas i

anspråk för deltidstjänst (fyllnadstjänstgöring).

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Departementschefen. För ordnande av den andliga vården vid sjukhusen

har i ärendet framförts tre alternativa lösningar, nämligen de sakkunnigas

förslag, som innebär att särskilda tjänster inrättas för de stora sjukhusen

eller för flera närbelägna sjukhus och att den andliga vården i övrigt ombesörjes

av församlingsprästerskapet, kammarkollegiets in. fl. remissinstansers

förslag, som innebär att ifrågavarande verksamhet handhas helt av församlingsprästerskapet,

samt den av vissa remissinstanser förordade utvägen, att

sjukhustjänstgöringen liksom nu skall bestridas som bisyssla av i regel församlingspräster.

För egen del har jag — med biträdande i allt väsentligt

av de synpunkter som i detta hänseende anförts av främst landstingsförbundet,

medicinalstyrelsen och kammarkollegiet — kommit till den uppfattningen,

att den andliga vården vid sjukhusen bör helt inordnas i församlingsvården

och ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter. Särskilda befattningar

för heltidsanställda sjukhuspräster bör alltså enligt min mening

icke inrättas. Jag vill särskilt understryka, att den växelverkan mellan församlingsarbete

och sjukhustjänstgöring, som den av mig förordade organisationsformen

erbjuder, måste vara av största värde för den andliga vården

vid sjukhusen, såväl från patienternas som från prästens synpunkter.

Därest det prästerliga arbetet vid sjukhusen inordnas i församlingsvården,

synes det merarbete, som sjukhustjänstgöringen kommer att medföra för

församlingsprästerna, rimligen böra tagas i beaktande vid bestämmande av

den församlingsprästerliga organisationen i pastoraten. Enligt fjolårets riksdagsbeslut

skall tjänsteorganisationen i pastoraten avvägas enligt vissa normer,

som i huvudsak hänför sig till pastoratens folkmängdstal. En anknytning

till dessa normer synes lämpligen böra ske när det gäller att avväga i

vilken omfattning sjukhusarbetet skall påverka dimensioneringen av den

församlingsprästerliga organisationen. En dylik anknytning erhålles enklast

genom att man omräknar antalet i bruk varande vårdplatser vid sjukhus

inom pastoratet till ett tillägg till pastoratets folkmängdstal. Att en viss

omräkning bör ske, synes mig skäligt med hänsyn till att den andliga vården

bland sjuka ostridigt torde kräva förhållandevis mera tid och arbete än församlingsvården

i övrigt. Beträffande metoden för omräkningen får jag anföra

följande.

Vid tillämpning av de av fjolårets riksdag godkända normerna för den

församlingsprästerliga organisationen skall pastoraten indelas i tre grupper,

nämligen F-pastorat (pastorat där tätortsbefolkningens andel uppgår till

minst 90 procent), E-pastorat (70—90 procent av befolkningen boende i

tätort) och landsbygdspastorat. En tillämpning av normerna medför olika

folkmängdstal per präst, alltefter vilken grupp pastoraten tillhör. I anslutning

härtill bör vid den tekniska omräkningen även vårdplatstalet värderas

något olika för olika slag av pastorat. En enligt min uppfattning skälig och

samtidigt enkel lösning erhålles genom att omräkningen till tillägg till folkmängdstalet

göres sålunda, att i F-pastorat vårdplatstalet multipliceras med

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

tre samt i E-pastorat och landsbygdspastorat med siffran två. Detta betyder

exempelvis, att i ett F-pastorat med 15 000 invånare och 1 000 vårdplatser

den prästerliga organisationen bör under i övrigt lika förutsättningar

erhålla samma omfattning som i ett F-pastorat med (15 000 + 3X 1 000 =)

18 000 invånare.

I anslutning till vad de sakkunniga förordat synes beträffande epidemioch

sinnessjukhus samt vårdanstalter för psykiskt efterblivna en viss reduktion

böra göras av vårdplatsantalet före omräkningen, förslagsvis med en

fjärdedel.

Med den lösning av frågan om ordnande av den andliga vården vid sjukhusen,

som jag här förordat, skulle domkapitlen vid uppgörande av förslag

till ny pastoratsindelning och -organisation alltså ha att vid folkmängdsnormernas

tillämpning beakta förekomsten av sjukhus inom vederbörande

pastorat och verkställa erforderliga omräkningar. Jag förutsätter emellertid,

att detta icke i och för sig skall medföra någon ändring i det totala antal

prästtjänster, som vid fjolårets riksdagsbeslut beräknats för riket. Som en

följd av anknytningen till pastoratsindelningen torde det nu föreslagna

inordnandet av sjukhusverksamheten i församlingsvården kunna — liksom

pastoratsindelningen — träda i kraft tidigast den 1 januari 1961.

V. Avlöning

(Bilaga A s. 34—35; bilaga B s. 56.)

Då den andliga vården vid sjukhus, för vilken särskild sjukhuspräst icke

anställes, skall åligga prästerskapet i pastoratet och ingå i församlingsvården,

bör enligt de sakkunnigas mening vid lönegradsinplaceringen av kyrkoherde-

och komministertjänster hänsyn även tagas till tjänstgöringen på

sjukhus.

De sakkunnigas förslag i förevarande avseende har av de remissinstanser,

som yttrat sig häröver, till övervägande del tillstyrkts eller lämnats utan

erinran.

Departementschefen. Såsom de sakkunniga framhållit, bör vid inplacering

i lönegrader hänsyn tagas till sjukhustjänstgöringen. Enligt de vid

fjolårets riksdag beslutade grunderna för lönegradsplaeeringen för kyrkoherde-

och komministertjänster skall pastoratets folkmängd vara den faktor,

som i normalfallet är avgörande för valet av lönegrad. Vid bestämmande av

vilken inverkan, som vårdplatstalet inom pastoratet skall ha på prästernas

lönegradsplacering, bör detta — liksom vid avvägningen av pastoratets

tjänsteorganisation — omräknas till folkmängdstal. Då denna fråga endast

har betydelse för de mindre pastorat (högst 12 000 invånare), där prästerna

icke har den högsta lönegraden inom sin tjänstetyp, och då antalet invånare

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 19ÖS

per präst i dessa pastorat är lägre än genomsnittet för hela skalan, synes

vårdplatstalet vid omräkning för lönegradsplaceringar alltid böra multipliceras

med siffran två, i förekommande fall dock efter den reduktion som

jag i det föregående förordat.

VI. Finansieringen av sjukhusprästernas

verksamhet

(Bilaga A s. 36—37; bilaga B s. 56.)

Kostnaden för den andliga vården vid de allmänna sjukhusen bestrides

för närvarande helt och hållet av vederbörande huvudmän. Uppehållandet

av den andliga vården vid sjukhusen måste enligt de sakkunnigas mening

liksom religionsvården överhuvud taget anses vara en statlig angelägenhet.

De sakkunniga föreslår därför, att kostnaden för sådan andlig vård vid sjukhusen,

som skall ombesörjas av församlingsprästerna, i princip gäldas av

kyrkofonden. Med hänsyn till att denna kostnad i regel blir helt obetydlig

ävensom till vissa andra i betänkandet angivna förhållanden anser emellertid

de sakkunniga, att, för vinnande av förenkling i det administrativa arbetet.

bidrag ur fonden till pastoratet skall utgå endast i sådana fall, då sjukhustjänstgöringen

befinnes påverka den prästerliga organisationen i pastoratet

så, att organisationen måste ökas eller en eljest möjlig indragning av

prästerlig tjänst i pastoratet förhindras. Bidragsbeloppet bör utgå med

hänsyn till den tid, som sjukhustjänstgöringen kan beräknas taga av arbetstiden

för eu heltidsanställd sjukhuspräst.

Andra kostnader för den andliga vården bör såsom hittills åligga vederbörande

huvudman.

Förslaget rörande finansieringen av den församlingsprästerliga verksamheten

vid sjukhusen har av de flesta remissinstanser, som icke helt avstyrkt

förslaget om ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, lämnats utan

erinran eller ej särskilt berörts. I några remissuttalanden har dock erinringar

framförts. Kammarkollegiet, som framhåller, att församlingsprästerna redan

för närvarande torde ha skyldighet att sörja för själavården i sjukhusen,

anser det vid sådant förhållande knappast motiverat att för ändamålet

anlita kyrkofondens medel i andra fall än då sjukhustjänstgöringen medför

väsentlig höjning av den effektiva uttaxeringen för prästerskapets avlöning

i respektive pastorat. Det bör enligt kollegiet beaktas, att ett sjukhus av

någon storlek direkt och indirekt medför ett icke oväsentligt tillskott i

skatteunderlaget för pastoratet. Eu av kammarkollegiets ledamöter är såtillvida

oense med kollegiets majoritet att han anser att skäl icke föreligger

för särskilda bidrag från kyrkofonden. Kyrkomötet föreslår, att respektive

pastorats samtliga merkostnader ersättes av kyrkofondsmedel.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Departementschefen. För egen del anser jag, att kostnaderna för den

andliga vården vid sjukhusen bör bestridas i samma ordning som kostnader

för den församlingsprästerliga verksamheten i övrigt. Mot detta kan naturligtvis

åberopas, att en stor del av patienterna vid sjukhusen kommer från

andra pastorat än det där sjukhuset är beläget. Jag vill emellertid erinra om

— förutom kammarkollegiets påpekande om sjukhusens betydelse för pastoratets

skatteunderlag — den utjämning pastoraten emellan av den kyrkligt-kommunala

beskattningen för prästlönerna, som för närvarande reguljärt

sker över kyrkofonden. I de fall pastorat redan åtnjuter tillskott från

kyrkofonden såsom bidrag till avlöning av sitt prästerskap, skulle ett särskilt

bidrag för sjukhustjänstgöringen icke komma att inverka på pastoratets

ekonomi. Ett dylikt bidrag, som skulle komma att öka pastoratets

avlöningstillgångar, skulle nämligen i motsvarande mån minska det allmänna

tillskottet från kyrkofonden. De flesta pastoraten torde redan vara

tillskottspastorat och skulle till följd härav icke komma att tyngas av eventuellt

uppkommande kostnader för den andliga vården vid sjukhusen. I

övrigt vill jag framhålla, att de merkostnader, som i andra fall kan uppkomma

för pastoraten till följd av vad jag i det föregående förordat, i regel

icke torde bli av den betydenhet, att en särskild ordning för kompensation

kan anses påkallad, särskilt med hänsyn till att en dylik ordning skulle medföra

en ytterligare komplicering av det redan nu invecklade avräkningsförfarandet

mellan kyrkofonden och pastoraten. Slutligen vill jag i detta sammanhang

peka på att modern församlingsvård inte bara riktar sig till församlingsmedlemmar.

Jag tänker härvid bland annat på den kyrkliga verksamheten

i storstädernas cityförsamlingar.

VII. Den frikyrkliga insatsen i den andliga

vården vid sjukhusen

(Bilaga A s. 39—41; bilaga B s. 57.)

Beträffande den frikyrkliga insatsen på sjukhusen utgå de sakkunniga

ifrån att varje patient bör äga rätt till andlig omvårdnad av representant

från det samfund, patienten tillhör. Patient, tillhörande frikyrkligt samfund,

bör alltså få till särskilt besök kalla sådan representant och lämnas

tillfälle att ostört samtala med denne samt även äga tillgång till respektive

samfunds sakramentsförvaltning. Även frikyrkliga andaktsstunder bör enligt

de sakkunnigas mening få anordnas å sjukhusen. För ytterligare främjande

av den frikyrkliga insatsen i den andliga vården föreslår de sakkunniga,

att en särskild assistent skall kunna anställas vid sjukhuset vid sidan

av sjukhusprästen, dock under förutsättning att huvudmannen för sjukhuset

eller annan ställer medel till förfogande för ändamålet.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

Departementschefen. Självfallet bör de frikyrkliga samfunden beredas

möjlighet att utöva andlig verksamhet vid sjukhusen. Även denna verksamhet

bör förutsätta patienternas frivilliga deltagande. Den frikyrkliga insatsen

bör enligt min mening i övrigt ske helt i fria former utan annan

reglering från samhällets sida än vad som kan finnas påkallat av hänsyn till

sjukvården.

VIII. Särskild nämnd vid sjukhus

(Bilaga A s. -11—42; bilaga B s. 57.)

Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall vid sjukhus i

regel finnas en särskild nämnd med uppgift att närmare ordna den andliga

vården och vad därmed äger samband. Nämnden skulle bestå av en vid

sjukhuset anställd läkare såsom ordförande samt såsom ledamöter sjukhusets

präst och husmor och en av samtliga avdelningssköterskor vald sjuksköterska,

varjämte vid behov nämnden skulle med sig kunna adjungera

annan befattningshavare vid sjukhuset.

Förslaget har rönt kritik från ett stort antal remissinstanser. Liksom

dessa anser jag det icke motiverat att tillskapa en särskild nämnd för ifrågavarande

verksamhet.

IX. Hemställan

Under åberopande av vad jag i det föregående anfört hemställer jag, att

Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen

att godkänna av mig förordade riktlinjer och normer för

ordnande av den andliga vården vid sjukhusen.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

lämnar Hans Maj:t Konungen bifall samt förordnar,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

il/. Ribbing

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kunyl. Maj:ts proposition nr 67 år 195S

Bilaga A

Nr 8

Kungl. Maj.ts skrivelse till kyrkomötet angående ordnande av

den andliga vården vid sjukhusen, in. m.; given

Stockholms slott den 29 juli 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för denna dag, inhämta kyrkomötets

yttrande i däri angivna frågor.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför

Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms

slott den 29 juli 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Hedlund,

Persson, Lange, Lindholm, Kling, Eliasson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler

chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, fråga om ordnande

av den andliga vården vid sjukhusen, m. in., samt anför därvid följande.

1. Inledning

De allmänna stadgandena om landstingens och kommunernas sjukhus

återfinns i lagen om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus den

20 december 1940 (nr 1044). I anslutning till denna lag har utfärdats en

sjukhusstadga av samma dag (nr 1045). I stadgans 1 kap. 3 och 40 §§,

2 kap. 47 och 51 §§, 3 kap. 53 och 54 §§, 4 kap. 56 § samt 5 kap. 56 a § har

meddelats bestämmelser rörande den andliga vården vid sjukhusen i fråga.

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

1 kap. avser lasarett. Enligt 3 § skall vid varje lasarett finnas anställd

prästman. Om denne innehåller 40 § följande bestämmelser:

»Prästman antages och entledigas av direktionen.

Prästmannen åligger:

1) att i enlighet med vad mellan honom och direktionen överenskommits

besörja gudstjänst och andaktsstunder å lasarettet;

2) att jämlikt därom meddelade bestämmelser å lasarettet föra anteckningar

om födelser, dop, dödsfall och begravningar ävensom till vederbörande

meddela uppgifter rörande sålunda verkställda anteckningar; samt

3) att i övrigt å lasarettet tillhandagå vid där förekommande prästerliga

förrättningar.»

2 kap. avser sjukstugor. Enligt 47 § må vid sjukstuga anställas prästman.

Därest prästman anställes, skall jämlikt 51 § beträffande honom

förut återgivna stadgande i 1 kap. 40 § lända till efterrättelse.

3 kap. avser tuberkulossjukvårdsanstalter. Enligt 53 § skall i fråga om

andlig vård vid sanatorierna gälla samma bestämmelser som beträffande

lasaretten, dock att prästman ej behöver tillsättas, om på grund av sanatoriets

belägenhet hinder därför möter. Jämlikt 54 § skall, såvitt angår andlig

vård vid tuberkulossjukstugor, gälla enahanda som beträffande sjukstuga.

Vad som gäller om andlig vård vid lasarett skall jämlikt 4 kap. 56 § äga

motsvarande tillämpning å epidemisjukhus, dock att prästman ej behöver

tillsättas, om på grund av epidemisjukhusets belägenhet hinder därför

möter. I avseende å epidemisjukstugor skall, såvitt angår andlig vård,

gälla enahanda som i fråga om sjukstuga.

För karolinska sjukhuset och ser afimerlasar ettet, som är statliga sjukhus,

gäller ett reglemente den 16 januari 1953 (nr 9). Beträffande den andliga

vården å dessa sjukhus innehåller § 77 bestämmelser motsvarande de i

40 § i förutnämnda sjukhusstadga.

Beträffande sinnessjukhusen återfinns bestämmelser i sinnessjuklagen

den 19 september 1929 (nr 321) med därtill hörande stadga av samma dag

(nr 328). I sistnämnda stadga finns beträffande statens sinnessjukhus bestämmelser

»om predikanten» i 57 och 58 §§.

Enligt 58 § åligger predikanten, vilken tillsättes och entledigas av direktionen
1)

att förrätta gudstjänst och besörja övriga prästerliga göromål vid

sjukhuset;

2) att jämlikt meddelade bestämmelser föra anteckningar om födelser,

dop, dödsfall och begravningar å sjukhuset ävensom till vederbörande meddela

uppgifter rörande sålunda verkställda anteckningar;

3) att med iakttagande av de anvisningar vederbörande överläkare kan

finna sig föranlåten att meddela handleda de sjuka i religiöst hänseende;

samt

4) att, i den mån ej medicinalstyrelsen annorledes förordnar, hava vård

om och föra förteckning över sjukhusets boksamling.

Vidkommande de kommunala sinnessjukhusen innehåller stadgans 104 S

följande allmänna bestämmelser, vilka ock har avseende å den andliga

vården:

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

»Ansvarar kommun, landsting eller sammanslutning, vari kommun eller

landsting deltager, helt eller till viss kvotdel i sista hand för driftskostnaden

för sinnessjukhus (kommunalt sinnessjukhus) och är sjukhuset icke

anordnat vid hem, som avses i 18 § lagen om socialhjälp, skall vad i lagen

om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus och i sjukhusstadgan

finnes föreskrivet angående lasarett, eller, om antalet vårdplatser ej överstiger

etthundrafemtio, angående sjukstuga med högst trettio vårdplatser

i tillämpliga delar lända till efterrättelse i avseende å sjukhuset;---.»

Enligt Kungl. Maj:ts stadga för statens anstalt för fallandesjuka den 13

juni 1939 (nr 60), vilken anstalt är statlig och belägen å Vilhelmsro, skall

vid anstalten finnas anställda befattningshavare i enlighet med fastställd

personalförteckning. För bland annat anställd präst skall gälla samma

bestämmelser, som enligt ovanberörda stadga den 19 september 1929 (nr

328) gäller för sinnessjukhusen.

Vidare må anmärkas, att bestämmelser om kyrkobokföring å sjukhus

återfinns i kungörelsen den 4 december 1903 angående uppgifter från vissa

allmänna inrättningar till kyrkobokföringen och rikets befolkningsstatistik

samt bestämmelser om anmälningar från vederbörande å sjukhus (»inrättningens

predikant eller annan där anställd person») till församlingspräst

i kungörelsen angående kyrkobokföringen i riket (kvrkobokföringskungörelsen)

den 30 december 1946.

Slutligen må omnämnas, att i lagen om tillsättning av prästerliga tjänster

den 7 december 1934 finnes i 47 § den allmänna bestämmelsen, att med

tillsättning av prästerlig tjänst vid, bland annat, hospital och sjukhus skall

lända till efterrättelse, beträffande hospital »vad Konungen förordnar» och

beträffande sjukhus »vad för varje särskild sådan tjänst vederbörligen

stadgas».

Önskemål om förbättrade förhållanden i fråga om den andliga vården vid

sjuk vårdsanstalterna framfördes i motion, nr 26, vid allmänna kyrkomötet

1932, som med anledning härav i skrivelse nr 22 hemställde, att en utredning

måtte verkställas angående allmänt ordnande av själavården å sjukhusen.

Någon sådan utredning kom emellertid icke till stånd. Frågan upptogs

ånyo vid 19.fl års kyrkomöte.

I en vid sistnämnda kyrkomöte väckt motion, nr 29, angavs som en svaghet

i den nuvarande ordningen lasarettspredikantsbefattningarnas karaktär

av bisysslor, vilka ofta åvilade städernas av mångfaldiga arbetsuppgifter

alltmer tyngda prästerskap. Den tid, som befattningshavaren kunde ha

möjlighet och rätt att ägna åt sysslan, vore därför mycket begränsad liksom

också de sjukas möjligheter att få personligen tala med prästen. Ett

utbrett önskemål vore för den skull, att den andliga vården vid sjukhusen

och därmed jämförliga anstalter anförtroddes åt präst, som helt ägnade

sig åt ifrågavarande uppgift. Motionen utmynnade i en hemställan, att

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

kyrkomötet måtte besluta att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning

angående förbättrad ordning för den andliga vården å lasarett och

därmed jämförliga anstalter.

Kyrkomötets tillfälliga utskott biträdde i sitt betänkande nr 12 det i

motionen framförda yrkandet.

Enligt utskottets mening borde vid vart och ett av de största sjukhusen

finnas en präst med heltidsanställning. Vid varandra närliggande mindre

sjukhus eller anstalter av likartad karaktär borde heltidsanställning kunna

ernås genom sammanslagning av tjänster i viss begränsad utsträckning.

Kravet på heltidstjänst borde dock ej drivas därhän, att församlingspräster

skulle uteslutas från möjligheten att såsom bisyssla vinna anställning vid

smärre sjukhus och andra vårdanstalter. Huvudvikten läge vid att intet

sjukhus lämnades utan prästerlig tjänst. Enligt utskottets mening kunde

en förening av prästtjänst med befattning som social kurator ifrågakomma

vid mindre anstalter. En annan uppgift, som lämpligen kunde anförtros

sjukhuspredikanten, vore handhavandet av biblioteksverksamheten vid

sjukhusen. För att kunna på ett tillfredsställande sätt fylla små åligganden

behövde, enligt utskottets mening, sjukhusprästen ett visst mått av särskild

utbildning, som bland annat skulle åsyfta att vidga hans människokunskap

och sätta honom i stånd att förstå de sjukas reaktion. Utskottet funne

det särskilt med hänsyn till de frikyrkliga patienterna vara önskvärt, att

sjukhusprästerna — såsom redan i viss utsträckning skett — anmodade

frikyrkliga pastorer att medverka med predikan och enskild själavård.

Utskottet ingick även på frågan om ordningen för tillsättandet av sjukhuspräst

och om rätt till tjänstårsberäkning för sådan präst. Slutligen

underströk utskottet vikten av att den kyrkliga sjukhusvården finge tillgång

till lämpliga lokaler.

På hemställan av utskottet beslöt kyrkomötet i skrivelse nr 29 att anhålla

om utredning av före varande spörsmål.

Efter kyrkomötets beslut förekom överläggningar i saken mellan ledningen

för Svenska kyrkans diakonistyrelse och chefen för ecklesiastikdepartementet,

vilka ledde till att diakonistyrelsen den 24 september 1942

beslöt verkställa en preliminär undersökning rörande olika möjligheter att

förverkliga de vid kyrkomötet uttalade önskemålen. Avsikten var att

Kungl. Maj:t genom en sådan förberedande undersökning skulle få underlag

för en mera ingående utredning i spörsmålet.

Jämväl inom riksdagen har frågan om förbättring av den andliga vården

å sjukvårdsinrättningarna upptagits till behandling. Sålunda yrkades i två

vid 1943 års riksdag väckta, likalydande motioner (I: 94 och II: 147), att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning av denna fråga.

Motionerna hänvisades till första kammarens första tillfälliga utskott respektive

andra kammarens första tillfälliga utskott.

Första kammarens första tillfälliga utskott underströk i sitt utlåtande nr

8 behovet av en bättre andlig omvårdnad av patienterna vid landets sjukvårdsinrättningar

och fann liksom andra kammarens första tillfälliga ut
2

— Bihan g till riksdagens protokoll 1018. 1 sand. Nr G7

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

skott (utlåtande nr 5), att en utredning av spörsmålet vore påkallad. Med

hänsyn till att en förberedande undersökning av frågan påginge inom

diakonistyrelsen och att det kunde förutsättas, att Kungl. Maj:t efter avslutandet

av denna undersökning komme att upptaga frågan till närmare

prövning funne utskotten det icke behövligt, att riksdagen gjorde särskild

hemställan till Kungl. Maj:t om frågans utredning, utan hemställde, att

motionerna icke måtte föranleda någon åtgärd.

Kamrarna beslöt i enlighet med respektive utskotts hemställan.

Med skrivelse den 14 oktober 1943 överlämnade av diakonistyrelsen

utsedda kouimitterade en promemoria, innefattande resultaten av förenämnda

preliminära undersökning.

I promemorian redogjordes till en början, på grundval av uppgifter, som

inhämtats från ett antal sjukhus och andra sjukvårdsinrättningar, för sjukhusprästernas

nuvarande tjänstgörings- och anställningsförhållanden. Såvitt

vid nämnda undersökning kunnat utrönas, funnes inom landet endast en

heltidsanställd sjukhuspräst. Två sjukhuspredikantbefattningar, som tidigare

varit heltidstjänster, vore förändrade till halvtidsbefattningar eller bitjänster.

Detta medförde helt naturligt, att större delen av pastors arbetstid

ägnades den tjänst, som vore hans väsentliga och för vilken han hade

sin huvudsakliga lön. I tre fjärdedelar av de undersökta fallen begränsades

pastors tjänstgöring under söckendagar till en timme per dag eller

mindre. I de flesta fall redovisades denna timme såsom använd för kyrkobokföring,

avisering o. dyl.

De söndagliga gudstjänsterna flyttades med få undantag mellan sjukhusens

olika avdelningar. På mer än hälften av de av undersökningen berörda

sjukhusen kunde en patient ligga fyra veckor utan att någonsin få

direkt kontakt med kyrkans gudstjänst eller annan kyrkans omvårdnad.

Härvid bortsåges från de möjligheter, som på ett flertal sjukhus förelåge,

att genom radio åhöra den varje söndag i riksprogrammet upptagna gudstjänsten.

Radiogudstjänster kunde dock icke ersätta den levande gudstjänsten,

vilken patienten icke blott åhörde utan i vilken han även deltoge.

Endast i undantagsfall hade, såvitt genom undersökningen kunnat utrönas,

sjukhusen tillgång till kapell eller bönerum, och endast i ett fall hade

meddelats, att sjukhuset ägde ett samtalsrum, där pastor kunde träffas

av patienter och anförvanter och där dessa vid behov kunde råkas inbördes

till enskilda samtal. Särskilda lokaler för det stundom omfattande expeditionella

arbetet saknades likaledes merendels; i regel funnes ej heller

utrymme för arkivalier eller modem anordning för arkivskydd åt kyrkoböckerna.

I allt för ringa utsträckning syntes sjukhusprästens uppgift bland sjukhusets

personal ha uppmärksammats. Knappast hälften av de av undersökningen

berörda sjukhusprästerna hade angivit något särskilt arbete

bland sjuksköterskor och elever.

Enligt sjukhusstadgan 38 § antoges och entledigades sjukhuspräst av

vederbörande sjukhusdirektion. I de flesta fall torde tillsättningen tillgå

så, att någon präst under hand vidtalades att ställa sig till förfogande.

Endast i ett fåtal fall hade anställningen skett på viss tid; i övrigt gällde

den tills vidare. Någon övre åldersgräns för förordnande funnes ej föreskri
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

19

Kungl. Maj ris proposition nr 67 år 1958

ven. De kyrkliga myndigheterna hade icke enligt gällande författningar

fått möjlighet att göra sina synpunkter gällande, vare sig beträffande personalval

eller tjänstekombination.

Beträffande sjukhusprästernas löneförhållanden hade av den förberedande

utredningen framgått, att samtliga ifrågavarande befattningshavare

torde vara anställda mot arvoden; dessa vore i hög grad växlande vid olika

sjukvårdsanstalter, och någon enhetlig grund för arvodenas bestämmande

syntes ej tillämpas.

Utöver sjukhusstadgans föreskrifter funnes på de flesta håll inga särskilda

instruktioner för de vid sjukhusen anställda prästerna. De syntes

icke i denna egenskap vara underställda någon kyrklig myndighet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade chefen för ecklesiastikdepartementet

den 22 december 1943 och den 27 november 1944 sakkunniga

för att inom nämnda departement biträda med utredning och

avgiva förslag rörande förbättrade betingelser för den andliga vården å

sjukvårdsinrättningar jämte därmed sammanhängande frågor. De sakkunniga

antog benämningen Sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen.

De sakkunniga — dåvarande ledamoten av riksdagens andra kammare,

fattigvårdskonsulenten V. V. Hedlund, ordförande, lasarettsläkaren E. B. E.

Bager, pastor G. Bergsten, sjuksköterskan Karin Hillbom, dåvarande kammarrådet

H. L. Skoglund och biskopen D. T. Ysander — har den 31 oktober

1949 avlämnat betänkande med förslag till ordnande av den andliga vården

vid sjukhusen (SOU 1949: 53).

Över förevarande betänkande har infordrade utlåtanden avgivits av försvarets

sjukvårdsstyrelse, medicinalstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret,

statistiska centralbyrån, statens lönenämnd, samtliga landsting utom

Kalmar läns södra landsting, Blekinge läns landsting, Hallands läns landsting

och Örebro läns landsting, stadsfullmäktige i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping, Hälsingborg och Gävle, direktionen för karolinska

sjukhuset, samtliga domkapitel samt pastoratsindelningssakkunniga, ävensom

av stiftsnämnderna i Uppsala, Lund och Härnösand i avseende å vad

betänkandet berör finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av svenska stadsförbundet,

svenska landstingsförbundet, svenska diakonsällskapet, förutvarande

allmänna svenska prästföreningen, förutvarande Sveriges yngre prästers

förbund, Sveriges allmänna biblioteksförening, Sveriges läkarförbund,

svenska lasarettsläkarföreningen, svensk sjuksköterskeförening, svenska

sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund, svenska sjukhusföreningen,

svensk kuratorsförening, frikyrkliga samarbetskommittén, de lungsjukas

riksförbund samt rikskommittén för partiellt arbetsföra.

T ärendet har även inkommit skrifter från 1953 års prästmöte i Uppsala,

deltagare i den av svenska kyrkans diakonistyrelse å Holsby brunn i augusti

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 195S

1956 anordnade konferensen för läkare, präster och sjuksköterskor, biskopsmötet

samt kyrkobrödrakårerna i Malmö.

Av direktiven för de sakkunniga, vilka framgår av chefens för ecklesiastikdepartementet

anförande till statsrådsprotokollet den 17 december 1943,

må återges följande:

Den inom diakonistyrelsen utförda förberedande undersökningen synes

mig klart ha ådagalagt behovet av en reformering och modernisering av den

andliga vården på våra sjukhus. En mera ingående belysning av frågan än

som varit möjlig med de resurser, som stått till diakonistyrelsens förfogande,

är emellertid nödvändig. Med utgångspunkt från den inom diakonistyrelsen

upprättade promemorian synes därför den av kyrkomötet begärda

utredningen nu böra igångsättas. ETtredningsarbetet torde böra anförtros åt

särskilda inom ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga — till

antalet högst fem —• vilka böra äga att i den utsträckning så finnes påkallat

anlita experter som biträde vid uppdragets fullgörande.

De sakkunniga böra till en början söka klarlägga uppgifterna för en reformerad

andlig vård vid sjukhus och liknande vårdanstalter. Tyngdpunkten

måste härvid ligga på sjukhusprästens uppgifter att meddela direkt och

individuell religiös hjälp åt sjukhusets patienter. Därjämte böra prövas de

vägar, på vilka prästen kan göra insatser bland den sjukvårdande personalen.

Även sjukhusprästens uppgifter bland och för de sjukas anförvanter

böra av de sakkunniga uppmärksammas. Jag förutsätter, att de sakkunniga

vid fullgörandet av dessa utredningsuppgifter komma att rådgöra med styresmän

och andra för sjukhusens ledning ansvariga personer och organ.

Av redogörelsen för de nuvarande förhållandena har framgått att gudstjänster

och andakter på ett stort antal lasarett för närvarande icke äro tillfredsställande

inordnade i sjukhusets arbetsliv. De sakkunniga böra eftersträva

att finna en sådan anordning, att de sjuka oftare kunna deltaga i den

söndagliga gudstjänsten eller i varje fall någon kortare andakt. Det behov,

som bör tillgodoses genom särskilda andaktsstunder på lämpliga rum för

sjukhusets personal, får ej heller förbises. Åtgärder böra föreslås i syfte att

göra även den ambulerande sjukhusgudstjänsten värdig och skänka den

tillbörlig yttre helgd.

Pastors skyldigheter att utföra sådana kyrkliga förrättningar, som påkallas

inom sjukhuset eller som äga rum genom dess försorg, bör preciseras.

Frågan om meddelande av anvisningar rörande dessa förrättningars

yttre form bör upptagas till prövning. De sakkunniga böra vidare ägna

uppmärksamhet åt frågan om kyrkobokföringen på sjukhusen och därmed

sammanhängande spörsmål, varvid de böra samråda med besparingsberedningens

folkbokföringskommitté.

Med utgångspunkt från erfarenheterna från in- och utländska sjukhus

torde frågorna om pastors medverkan i sjukhusets allmänkulturella och

sociala verksamhet utredas. Härvid böra de sakkunniga givetvis icke förbise,

att reformer i sist antydda riktning icke få innebära, att gränserna

för pastors egentliga själavårdande uppgifter utsuddas. I detta sammanhang

bör vidare undersökas, i vilken utsträckning och på vilket sätt sjukhusprästen

kan tagas i anspråk vid ordnandet av patienternas, enkannerligen

konvalescenternas, samt sjukvårdspersonalens förströelse och sysselsättning

på fritid. Slutligen torde, i de fall, där sjukhuset har elevskola för

sköterskeutbildning, pastor kunna lämna biträde vid undervisningen,

s. 21 Kontrollera mot PDF

21

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 195S

varför ej heller denna fråga bör förbigås av de sakkunniga. — Mot bakgrunden

av de olika uppgifter, som det kan befinnas lämpligt anförtro åt sjukhusprästerna,

bör vid utredningen jämväl övervägas vad tillfälliga utskottet

vid 1941 års kyrkomöte anfört angående behovet av ett visst mått av

särskild utbildning för dessa prästmän.

Den andra huvuduppgiften för utredningen blir att pröva och framlägga

förslag till ordnande av sjukhusprästernas anställnings- och löneförhållanden.

De sakkunniga böra härvid särskilt uppmärksamma, att åtminstone

när det gäller mindre och medelstora sjukhus en avsevärd förbättring torde

kunna åstadkommas genom rationalisering. Förslag böra sålunda framläggas

till samordnande i pastoralt hänseende av närliggande sjukhus, på så

sätt att samma prästman anställes vid två eller flera sjukhus eller vid ett

sjukhus och ett större ålderdomshem eller annan liknande institution. Åtskilliga

sjukhus ha emellertid en sådan belägenhet, att ren anstaltskombination

icke är tänkbar för den prästerliga befattningen. För dessa fall bör

undersökas, huru kombination av sjukhustjänst och församlingstjänst lämpligen

bör ordnas. Även möjligheten av att stiftsadjunktur för anstaltsvård

inrättas torde i detta sammanhang förtjäna att upptagas till prövning.

När de sakkunniga ingå på hithörande spörsmål, böra de eftersträva sådana

lösningar, som utan att de religiösa kraven eftersättas, tillgodose de

fordringar på sparsamhet, som med hänsyn till rådande förhållanden måste

uppställas. Överhuvudtaget böra de ekonomiska konsekvenserna av vad

de sakkunniga komma att föreslå ingående belysas, och i samband därmed

bör ställning tagas jämväl till frågan om finansieringen av sjukhusprästorganisationen.

Vid 1956 års riksdag yrkades i en i andra kammaren väckt motion

(II: 473), att riksdagen måtte hos Kungl. Maj:t hemställa om en ny skyndsam

utredning av frågan om den andliga vården vid sjukhusen. Motionärerna

anförde, bland annat, att sedan sakkunnigförslaget i ärendet framlades

1949 och sedan huvudparten av remissvaren avgivits förelåge en i

väsentliga avseenden förändrad situation. Med 1951 års religionsfrihetslag

som bakgrund tedde sig sammankopplingen mellan detta ärende och

pastoratsreformen helt omotiverad. Allmänna beredningsutskottet (utlåtande

nr 18), hemställde med hänvisning till att frågan vore föremål för

Kungl. Maj:ts prövning, att motionen icke måtte föranleda någon riksdagens

åtgärd. Denna hemställan bifölls av riksdagen.

I det av sjukhuslagstiftningskommittén1 i juli 1956 avlämnade betänkandet

med förslag till sjukhuslag m.m. (SOU 1956:27) har även frågan

om sjukhuspräst berörts. Efter att i korthet ha redogjort för det i betänkandet

angående ordnande av den andliga vården vid sjukhusen framlagda

förslaget uttalar kommittén härutinnan.

1 Tillsatt med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 9 november 1951 för att inom inrikesdepartementet

verkställa översyn av sjukhuslagstiftningen ocli utreda därmed sammanhängande

spörsmål.

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

I föreliggande läge anser sig kommittén icke böra föreslå några väsentliga

ändringar beträffande nu ifrågavarande bestämmelser. Benämningen prästman

synes dock böra utbytas mot »sjukhuspräst». I fråga om sjukhusprästens

åligganden har endast gjorts en ändring innebärande att han, i

likhet med övriga befattningshavare vid sjukhuset, är pliktig ställa sig

till efterrättelse vad som föreskrives i av sjukvårdsstyrelsen fastställd

instruktion eller vad sjukhusledningen eljest anbefaller. Med stöd härav

kan han åläggas att ombesörja vederbörlig expedition av dödsbevis m. m.

Då det numera icke torde förekomma några sanatorier eller epidemisjukhus,

där sjukhusets belägenhet utgör hinder för anställande av sjukhuspräst,

bör detta förbehåll i fortsättningen utgå. Sjukhuspräst skall sålunda

finnas vid samma sjukhus, där husmoder är obligatorisk. Vid andra sjukhus

beror det på huvudmannens bestämmande om sjukhuspräst skall anställas.

Det av kommittén utarbetade förslaget till sjukhusstadga motsvarar i

vad det avser sjukhusprästs antagande och entledigande samt åligganden i

huvudsak nuvarande bestämmelser.

Över förslaget har, bland andra, svenska kyrkans diakonistyrelse och

svenska prästförbundet, vilka fått företräda de kyrkliga intressena, avgivit

yttranden. Prästförbundet har i sitt yttrande framhållit, att det för samarbetets

uppbyggande bör vara tillfyllest, att sjukhusprästen ålägges att

ställa sig till efterrättelse den för honom av sjukvårdsstyrelsen utarbetade

instruktionen och vad direktionen anbefaller. Såväl diakonistyrelsen som

prästförbundet har härjämte hemställt, att det av de sakkunniga för den

andliga vården vid sjukhusen framlagda förslaget snarast måtte föranleda

åtgärd.

Sjukhuslagstiftningskommitténs förslag är beroende på Kungl. Maj:ts

prövning.

2. Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen

De sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen har vid utredningens

företagande haft som principiell utgångspunkt, att tillfälle skall beredas

sjukhusens patienter att i största möjliga utsträckning åtnjuta samma religiösa

och kulturella förmåner som utanför sjukhuset. Den andliga vård, som

härför erfordras, bör meddelas i så litet ämbetsmässiga och så naturligt

mänskliga former som möjligt. Den måste vara beroende av patienternas

frivilliga deltagande; varje religiös påtryckning bör vara utesluten. Viss

svårighet bereder i nämnda hänseende gudstjänsterna och andaktsstunderna

å de allmänna salarna. Det synes emellertid icke de sakkunniga rimligt,

att det mindre antal patienter, som förhåller sig likgiltiga eller avvisande

till all religiös förkunnelse, skall kunna ålägga de övriga tvånget att

avstå från denna form av religiös omvårdnad.

Av den verkställda utredningen framgår enligt de sakkunniga, att den

andliga vården vid sjukhusen blivit i hög grad eftersatt vid jämförelse med

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

andra insatser och arbetsuppgifter på det andliga området i samhället.

Orsaken härtill synes vara att söka i otillräckliga föreskrifter och framför

allt i otillräcklig arbetskraft. Vidkommande arbetskraften förhåller det sig

i regel så, att den vid sjukhuset anställde prästen har sjukhustjänsten som

bisyssla, vid sidan av församlingstjänsten. Då sistnämnda tjänst på grund

av tidsutvecklingen blivit alltmer krävande, har sjukhustjänsten kommit

att stå tillbaka. En oundgänglig förutsättning för att den andliga vården

vid sjukhusen må kunna utövas i den omfattning, som enligt de sakkunnigas

mening numera bör fordras, torde därför vara, att prästen blir i stånd

att i större utsträckning än för närvarande är fallet ägna tid och krafter åt

sin verksamhet vid sjukhuset.

Yttranden

Behovet av förbättrad andlig vård har, i den mån det föranlett särskilda

uttalanden, vitsordats av flertalet remissinstanser. I några remissyttranden

har dock erinringar gjorts mot de sakkunnigas uttalande. Sålunda anser

Östergötlands läns landsting, Malmöhus läns landsting och Göteborgs stad,

att något större behov av förbättrad andlig vård ej föreligger. Södermanlands

läns landsting anser, att de sakkunniga överskattat behovet, framför

allt vid akutsjukhusen med deras korta vårdtider. Statskontoret uttalar,

att det för sin del icke blivit övertygat om behovet av så vittgående och

kostnadskrävande åtgärder i syfte att intensifiera den andliga vården vid

sjukhusen. Enligt ämbetsverkets mening synes tvärtom i betänkandet redovisade

meningsyttringar från de ansvariga sjukhusmyndigheternas sida

tyda på att redan nu är jämförelsevis väl sörjt för den andliga sjukhusvården.

Även svenska stadsförbundet är kritiskt inställt och framhåller, att

sjukhusens förseende med radioanläggningar möjliggör en sådan avsevärd

förbättring vid sjukhusen, att ytterligare åtgärder i föreslaget avseende

icke är motiverade.

3. Sjukhusprästens uppgifter

Sjukhusprästens verksamhet skall givetvis i främsta rummet avse religiös

omvårdnad om patienterna. Emellertid synes prästen också böra, där så

påfordras, medverka i sjukhusets allmänkulturella och sociala verksamhet.

Han bör vidare, när så önskas, göra insatser för sjukhusets personal samt

för de sjukas anförvanter.

A. Enskild själavård

Vad angår den andliga vården om patienterna bör enligt de sakkunnigas

mening huvudvikten läggas vid den enskilda själavården, d. v. s. den direkta

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

individuella andliga hjälpen åt de sjuka. För denna andliga vård måste tillräcklig

tid stå prästen till buds. Prästen bör ha sina arbetsförhållanden så

ordnade, att han om möjligt kan infinna sig på kallelse av de sjuka. Möjlighet

skall beredas varje patient, som så önskar, att ostört samtala med

prästen. Vidare bör kontakten mellan prästen och patienterna främjas genom

den förres besök och regelbundna ronder. Det är av vikt, att dylika

besöksronder inordnas i sjukhusets dagschema så att de icke sammanfaller

med offentlig besökstid och ej heller kolliderar med övrig vård och undersökningar

av den sjuke.

Yttranden

De sakkunnigas förslag rörande den enskilda själavården har i de avgivna

remissyttrandena i huvudsak lämnats utan erinran eller icke föranlett särskild

kommentar. Förslaget om regelbundna ronder av sjukhuspräster

har emellertid kritiserats av flera remissmyndigheter. Sålunda

motsätter sig medicinalstyrelsen, att pastor skall gå rond och anför

vidare.

Det synes däremot lämpligt att pastor dels har bestämd expeditionstid

på sjukhuset och dels uppsöker de olika avdelningarna och av avdelningssköterskan

gör sig underkunnig om vilka patienter, som begärt eller kan

förutsättas önska besök av honom.

Även Södermanlands läns landsting, Gävleborgs läns landsting, Stockholms

stad, Göteborgs stad och svenska landstingsförbundet1 uttalar sig

emot ronder av sjukhusprästen. Södermanlands läns landsting framhåller,

att arbetsordningen vid sjukhusen skulle allvarligt påverkas och störas genom

en dylik anordning. Stockholms stad påpekar i sitt yttrande, att prästen

borde på annat sätt än genom besök och regelbundna ronder, exempelvis

genom anslag eller meddelande angående gudstjänsttider, mottagningstider

och dylikt, kunna nå dem, som vill ta hans tjänster i anspråk. Dessutom

borde sjukvårdspersonalen enligt stadens mening medverka till att

underlätta patienternas kontakt med prästen eller annan själasörjare.

Önskvärdheten av särskilda samtalsrum har understrukits av

medicinalstyrelsen och landstingsförbundet.

B. Gudstjänster och andaktsstunder

De sakkunniga framhåller, att gudstjänster och andaktsstunder å ett

stort antal sjukhus återkommer alltför sällan till samma vårdavdelning, om

församlingslivets gudstjänsttillfällen tas till norm. Gudstjänster och an
-

Landstingsförbundets yttrande åberopas i sin helhet av LTppsala läns, Jönköpings läns, Kronobergs

läns, Kalmar läns norra, Göteborgs och Bohus läns, Älvsborgs läns, Värmlands läns, Kopparbergs

läns och Västernorrlands läns landsting.

s. 25 Kontrollera mot PDF

25

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

daktsstunder bör därför hållas i större utsträckning än för närvarande sker.

Det vore önskligt, att varje större sjukhus försåges med centralradio för

söndaglig utsändning av gudstjänsterna inom sjukhuset. I den mån ej så

kan ske anser de sakkunniga, att å de större sjukhusen skall hållas gudstjänster

på två olika avdelningar varje söndag. Gudstjänsten bör vara kortare

än församlingsgudstjänsten men i viss utsträckning anknyta till denna.

För gudstjänsten skall tjänliga yttre anordningar vidtagas, som skänker

densamma värdighet och helgd. Psalmböcker och biblar skall finnas tillgängliga

å sjukhusen i tillräckligt antal.

För vila, avkoppling och möjlighet till enskild andakt är det ett önskemål,

att arbetet på avdelningarna planeras så, att s. k. tyst timme kan ingå

i dagordningen. Därest så skulle kunna ske, vore det av värde, om radiotjänst

ibland anordnade en utsändning i radio såsom inledning till den tysta

timmen.

Yttranden

I fråga om gudstjänster och andaktsstunder uttalar Stockholms stad, att

den anser, att antalet andaktsstunder på sjuksalar icke bör utökas dels därför

att de ibland kan inverka störande på vissa patienter, dels emedan en

del angelägna arbetsuppgifter på salarna måste utföras på fastställda tider,

varigenom det torde möta praktiska svårigheter att genomföra dylik ökning.

Övriga remissmyndigheter har i huvudsak godtagit de sakkunnigas förslag.

Beträffande önskemålet, att varje större sjukhus skall äga centralradio,

framhåller Stockholms läns landsting, att då den personliga kontakten mellan

predikant och åhörare samt kontakten åhörarna emellan bör eftersträvas

såsom det värdefullaste i detta sammanhang, torde det vara önskvärt,

att ordnandet av den andliga vården icke kan lösas enbart genom utnyttjandet

av radions möjligheter.

C. Kyrkliga förrättningar i övrigt

Dopförrättningar å sjukhus, vilka förrättningar numera förekommer i

stor utsträckning, bör anordnas på ett högtidligt och värdigt sätt. Mödrar,

som ej kan närvara vid dopförrättning, bör, därest radioanläggning finnes

vid sjukhuset, få tillfälle att i radio avlyssna förrättningen.

Enskild nattvard bör meddelas patient, som så önskar. Patientens önskemål

härom bör skyndsamt framföras till sjukhusprästen, så att han utan

dröjsmål kan infinna sig.

Jordfästning av å sjukhus avliden person skall verkställas i enlighet med

vad som föreskrives i kungörelsen den 26 mars 1895 angående jordfästning

av å sjukhus eller annat därmed jämförligt ställe avliden person. Liksom i

fråga om dop bör jordfästningen givas en högtidlig prägel.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Yttranden

Sakkunnigförslaget i förevarande avseende har endast i mindre omfattning

föranlett särskilda uttalanden från remissinstansernas sida och har i

dessa fall godtagits eller lämnats utan erinran.

D. Anteckningar för anmälan till vederbörande församlingspräst om födelser,

dop, dödsfall och jordfästningar

Såsom nämnts i inledningen åligger det sjukhusprästen att jämlikt meddelade

bestämmelser föra anteckningar om födelser, dop, dödsfall och begravningar

ävensom till vederbörande meddela uppgifter rörande sålunda

verkställda anteckningar. Enligt de sakkunnigas förslag skall särskild kyrkobokföring

å sjukhus icke vidare förekomma. Förslaget innebär i huvudsak

följande.

Kyrkoböckerna å sjukhus ersättes av särskilda aviseringsböcker för födelser,

dop, dödsfall och jordfästningar. Dessa böcker innehåller anmälningsblanketter

för den avisering, som jämlikt kyrkobokföringskungörelsen

skall ske till vederbörande församlingspräst. Vid ifyllning av blanketten

tages kopia, och skall kopiorna kvarsitta i aviseringsboken samt för framtiden

förvaras å sjukhuset. Verkställande av vederbörande anteckningar i

boken samt expediering av anmälningen till församlingsprästen ankommer,

såvitt angår dop och jordfästning, å vederbörliga sjukhuspräst eller, om

annan präst företagit sådan förrättning, å denne samt, såvitt angår födelser

och dödsfall, å den befattningshavare vid sjukhuset, som därtill förordnats

av sjukhusets direktion. För förvar och tillhandahållande av aviseringsböckema

svarar, såvitt angår aviseringsböckema för dop och jordfästningar,

sjukhusprästen, därest sådan finnes, samt eljest den befattningshavare

vid sjukhuset, som därtill erhållit uppdrag av sjukhusets direktion.

Den som har att förvara och tillhandahålla aviseringsböckema har ock,

därest införing i aviseringsbok ankommer å annan, att öva tillsyn över att

denne fullgör sin skyldighet.

Vad de sakkunniga föreslagit avser allmänt sjukhus. Vad angår andra

sjukhus (privata sjukhus) torde motsvarande förfarande böra vinna tilllämpning;

några längder skulle sålunda ej föras. En av sjukhusets styrelse

utsedd person skulle ha att sörja för alla aviseringar om födelser och dödsfall

samt att svara för vederbörliga aviseringsböcker. Vad angår dop och

jordfästningar skulle aviseringen ske av förrättaren, som skulle sörja för

att avskrift tages. Ansvaret för aviseringsböckema rörande samma förrättningar

skulle emellertid åvila nämnde, av styrelsen utsedde person.

Den av de sakkunniga förordade reformen synes icke behöva medföra

några ändringar i kyrkobokföringskungörelsen.

I anslutning till det anförda föreslår de sakkunniga, att kungörelsen den

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

4 december 1903 angående uppgifter från vissa allmänna inrättningar till

kyrkobokföringen och rikets befolkningsstatistik, i vad angår sjukhus, upphäves,

och att i dess ställe utfärdas kungörelse angående förande av böcker

vid sjukhus för anmälningar till kyrkobokföringen.

Yttranden

Den föreslagna förenklingen av sjukhusprästens registreringsarbete har

av flertalet remissmyndigheter hälsats med tillfredsställelse, medan andra

lämnat förslaget utan erinran. Domkapitlet i Härnösand har däremot ifrågasatt,

huruvida arbetsbesparingen skulle bli särskilt stor med denna anordning,

som dessutom skulle medföra förlusten av för folkbokföringen viktiga

urkunder, födelse- och dopbok, död- och begravningsbok.

Mot vissa detaljer i förslaget har emellertid erinringar framförts. Sveriges

yngre prästers förbund har framhållit beträffande aviseringen av dop

och jordfästning, att det synes lämpligt, när dessa handlingar icke förrättas

av sjukhusprästen, att den som förrättat akten ålägges att meddela sjukhusets

pastor erforderliga uppgifter för vederbörlig anteckning och avisering

och att det bör vara sjukhusprästen, som har ansvaret för aviseringen.

Göteborgs stad däremot har ansett, att vederbörande anmälningar bör

kunna göras av en tjänsteman på sjukhuset, eventuellt under sjukhusprästens

överinseende. Även statistiska centralbyrån har berört frågan om ansvaret

för aviseringen och anför härutinnan.

Det delade ansvaret föranleder betänkligheter. Med hänsyn till att kyrkobokföringskungörelsen

föreskriver att avisering om dop och jordfästning

skall göras av förrättaren och då införing i aviseringsbok skall ske genom

kopiering av avin, kan dock invändning ej göras mot att införing i boken i

dylika fall skall ankomma på förrättaren. Däremot synes tillräckligt bärande

skäl ej vara anförda för att sjukhuspräst skall befrias från ansvaret för

aviseringsböckerna för födelser och dödsfall.

Centralbyrån och domkapitlet i Härnösand — domkapitlet under förutsättning

att det av de sakkunniga förordade aviseringssystemet införes —

föreslår, att de föreslagna formulären överses av blanketteknislc expertis.

E. Medverkan i sjukhusets allmänkulturella och sociala verksamhet

Sjukhusprästen bör göra insatser och taga initiativ även i fråga om patienternas

underhållning och förströelse (samkväm, sång- och musikstunder,

föredrag m. in.). Han bör, där så påfordras, också kunna engageras i sjukhusets

biblioteksarbete, i den mån sjukhusbibliotek icke är anslutet till

offentlig biblioteksverksamhet.

Därest social kurator icke finnes anställd vid sjukhuset, torde skäl föreligga

att anlita sjukhusprästen även i sjukhusets sociala verksamhet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

Yttranden

De sakkunnigas uttalanden rörande sjukhusprästs medverkan i sjukhu-.

sets allmänkulturella och sociala verksamhet har rönt kritik av ett förhållandevis

stort antal remissinstanser. Särskilt har kritiken riktats mot uttalandet

att sjukhusprästen skall kunna anlitas i den sociala verksamheten.

Södermanlands läns landsting anför.

Vid ett flertal sjukhus finnes redan nu sysselsättnings- och arbetsterapeuter,

bibliotekspersonal samt sociala kuratorer och ifrågavarande verksamhetsgrenar

är f. n. under utbyggnad vid sjukhusen. Med hänsyn till denna

tillgång på härför specialutbildad personal måste prästernas medverkan

till patienternas underhållning och förströelse samt vid den sociala verksamheten

vid sjukhusen icke anses påkallad.

Ej heller Sveriges läkarförbund anser sig kunna biträda de sakkunnigas

uppfattning angående sjukhusprästens sociala uppgifter. Enligt läkarförbundet

torde det icke vara möjligt att utan särskild utbildning behärska

den numera starkt utbyggda socialvården i alla dess detaljer. De lungsjukas

riksförbund hävdar, att sjukhusprästens uppgifter bör begränsas till

den religiösa verksamheten och till förande av vissa aviseringsböcker. Han

bör enligt förbundets uppfattning inte under några förhållanden ta befattning

med de arbetsuppgifter, som naturligt åvilar kurator, arbetsterapeut

och bibliotekarie.

Svensk kuratorsförening anser det vara av synnerlig vikt, att någon sammanblandning

av sociala och pastorala uppgifter icke förekommer. Likartade

uttalanden har gjorts av Stockholms stad, svenska lasarettsläkarföreningen

och rikskommittén för partiellt arbetsföra. Domkapitlet i Karlstad

och Göteborgs stad uttalar, att präst ej bör åläggas medverka i allmänkulturell

och social verksamhet. Svenska sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund

anser, att heltidsanställd präst icke bör åläggas uppgifter,

som åvilar social kurator, eller engageras i sjukhusets biblioteksarbete. Ej

heller stadsförbundet finner, att sjukhuspräst bör åläggas medverkan i uppgifter,

som tillhör socialkuratorns arbetsfält. Landstingsförbundet framhåller,

att den allmänkulturella och sociala verksamheten i princip bör ombesörjas

av härför utbildad personal.

Domkapitlet i Växjö anför.

Uppgiften som social kurator eller bibliotekarie på sjukhuset torde ofta

vara näraliggande för präster. Dock bör i reglementen och föreskrifter undvikas

stadgar om prästens ovillkorliga skyldighet härutinnan. Detsamma

gäller ansvaret för ordnande av förströelser.

Då det gäller den allmänkulturella verksamheten anser

■medicinalstyrelsen, Stockholms stad och stadsförbundet, att prästs medverkan

bör helt bero på dennes personliga läggning.

s. 29 Kontrollera mot PDF

29

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Sveriges allmänna biblioteksförening har i sitt yttrande starkt kritiserat

de sakkunnigas förslag i fråga om de kulturella uppgifterna. Föreningen

framhåller, att de sakkunniga föreslår, att de kulturella uppgifterna skall

ställas under sjukhusprästens ledning. Mot detta inlägger föreningen en bestämd

gensaga. Det synes enligt föreningen angeläget, att gränsdragningen

mellan själavårdande verksamhet samt allmänkulturell och social verksamhet

upprätthålles och att sjukhusprästens uppgifter begränsas till församlings

vård å allmänna sjukhus.

Övriga remissinstanser har lämnat uttalandena utan erinran eller utan

kommentar.

F. Verksamhet bland sjuksköterskor och annan personal

De sakkunniga har ansett sjuksköterskans arbete på ett sjukhus icke böra

inskränkas till den rent materiella omvårdnaden. Den största omsorg måste

även ägnas åt den kroppsligen sjuka människans andliga hälsa. Sjuksköterskan

kommer de sjuka närmast och får ofta mottaga förtroenden angående

deras bekymmer och svårigheter av skilda slag samt har att, då patienten

så önskar, förmedla kontakten med sjukhusprästen. Man bör därför av

sjuksköterskan kunna fordra förståelse för de religiösa värdena eller, i vart

fall, viss kunskap i hithörande frågor.

För att sjuksköterskan skall kunna fylla sin uppgift måste hon under

elevtiden få en god utbildning i berörda frågor. De sakkunniga har i utlåtande

över det betänkande, som avgivits av 1946 års kommitté för sjuksköterskeutbildningen,

uttalat önskemål om att under utbildningen 10 timmar

skulle ägnas till undervisning i etik och livsåskådningsfrågor.

Därest sjukhusprästen har goda kvalifikationer på området och förhållandena

så medger anser de sakkunniga, att han bör anställas som lärare

vid sjuksköterskeskolan.

Beträffande prästens verksamhet i övrigt med avseende å den sjukvårdande

personalen anser de sakkunniga både av principiella skäl och med

hänsyn till den utredning, som införskaffats i ämnet, att inga speciella föreskrifter

bör lämnas om denna sjukhusprästens verksamhet, men att han,

om önskemål därom framkommer, bör för personalen hålla andaktsstunder,

bibelstudier, samkväm eller dylikt. En sådan uppgift bör ingå i hans ämbetsåligganden.

Yttranden

Sakkunnigförslaget har tillstyrkts av domkapitlen i Uppsala och Luleå

samt Jämtlands läns landsting.

Beträffande sjuksköterskeutbildningen uttalar Södermanlands

läns landsting, Gävleborgs läns landsting, stadsförbundet och landstingsförbundet,

att utbildningen synes tillfredsställande i förevarande frå
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

gor. Sjuksköterskeföreningen finner däremot ökad undervisning i etik och

livsåskådningsfrågor önskvärd.

I fråga om prästens verksamhet bland personalen har

ett flertal remissinstanser — kammarkollegiet, Södermanlands läns landsting,

Gävleborgs läns landsting, Stockholms stad, Göteborgs stad och landsting

sförbundet — framhållit, att denna verksamhet bör falla under vederbörande

församlingsprästerskap och alltså icke ha något samband med den

andliga vården vid sjukhusen. Läkarförbundet anser dock, att det är värdefullt

om sjukhusprästen även verkar bland personalen.

G. Insats för de sjukas anförvanter

När anförvanter till de sjuka så önskar bör de enligt de sakkunniga ha

möjlighet att rådgöra med prästen.

Yttranden

Denna fråga har föranlett uttalanden av endast ett fåtal remissinstanser.

Domkapitlet i Uppsala, Jämtlands läns landsting, Stockholms stad, Göteborgs

stad och stadsförbundet har anslutit sig till eller lämnat utan erinran

de sakkunnigas uttalande, medan Södermanlands läns landsting, Gävleborgs

läns landsting och landstingsförbundet ansett, att den prästerliga

verksamheten bland de sjukas anförvanter bör ingå i den församlingsprästerliga

tjänsten.

Enligt kammarkollegiets mening bör nu ifrågavarande uppgift nämnas

bland sjukhusprästs åligganden i den föreslagna tillämpningskungörelsen till

lagen angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus.

4. Sjukhusprästens utbildning

Sjukhusprästens verksamhet skall främst vara av religiös art, varför hans

kompetens framför allt bör bygga på den vanliga prästerliga utbildningen.

Då emellertid de sjuka i mycket intager en särställning och sjukdomen

mången gång skapar en allvarlig situation, som berör héfa personlighetslivet,

synes sjukhusprästen därjämte böra erhålla en särskild utbildning,

som gör honom skickad att efter hänvändelse från de sjuka, deras anhöriga,

läkare eller sjuksköterska kunna i förekommande fall träda hjälpande emellan,

detta även då fråga är om att giva annan än rent religiös andlig hjälp.

För att en präst skall kunna rätt förstå patienterna bör han äga åtminstone

elementära insikter i den medicinska vetenskapen. Detta synes också

utgöra förutsättning för ett gott samarbete mellan prästen och läkaren.

En viss insikt i psykiatri synes vara önskvärd för att prästen skall kunna

skilja mellan vad som är friskt och sjukt i själslivet. De neurotiska människornas

andliga vård ställer särskilt stora krav på prästen, varför han bör

s. 31 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958 31

ha studerat neuroslära och något känna till de moderna psykoterapeutiska

metoderna.

I särskilt underdånigt utlåtande över prästutbildningssakkunnigas betänkande

har sakkunniga för andliga vården vid sjukhusen anfört i huvudsak

följande. Sjukhusprästen borde kvalificeras för sin uppgift genom en

vid universitetet meddelad kurs, omfattande dels elementära medicinska

översikter, dels allmän psykologi, dels ock patientpsykologi. Då det icke

torde var möjligt för de blivande prästerna att under sin utbildningstid

bestämma, huruvida de komme att ägna sig åt sjukhustjänst, samt då varje

präst, oavsett sin tjänstgöring, hade största gagn av de kunskaper, som

genom den föreslagna kursen meddelades, ansåge de sakkunniga, att kursen

borde göra obligatorisk för samtliga teologie studerande, vilka deltoge i den

praktiska utbildningen. I den mån så kunde ske syntes lämpligt, att de blivande

prästerna bereddes tillfälle att någon tid tjänstgöra å sjukhus. Det

syntes ock böra övervägas, om icke en sådan anordning kunde träffas, att

prästkandidaterna i större utsträckning än nu skedde skulle kunna få fullgöra

sin värnplikt å sjukvårdsförband, vilken tjänstgöring borde få tillgodoräknas

dem som praktisk hospitering.

För den präst, som vill ytterligare meritera sig på förevarande område,

synes kunna ifrågakomma

1. tjänstgöring som assistent vid den andliga vården å sjukvårdsinrättning;
2.

partiell kurs vid socialpolitiskt institut; samt

3. specialutbildning vid institut för själavård och psykisk rådgivning

(S:t Lukasstiftelsen).

Yttranden

Flertalet remissinstanser har, i de fall där de uttalat sig härutinnan, funnit

de sakkunnigas förslag rörande sjukhusprästens utbildning välmotiverat.

Erinringar har dock framförts från flera håll. Sålunda anser Västmanlands

läns landsting och lasarettsläkarjöreningen att utbildningen är så

begränsad, att den saknar betydelse. Södermanlands läns landsting är tveksam

om särskild utbildning krävs för sjukhuspräster.

Medicinalstyrelsen uttalar.

Enär styrelsen hyser den uppfattningen, att pastors insats på sjukhuset

bör motsvara hans insats i församlingslivet överhuvudtaget, anser styrelsen

icke, att några timmars medicinsk undervisning är påkallad för blivande

präster. För "att denna skulle bliva av något verkligt värde måste den göras

så omfattande och grundlig, att avsevärd tid måste avsättas för densamma.

Undervisningen i allmän psykologi och i patient psykologi finner medicinalstyrelsen

däremot angelägen.

Domkapitlet i Uppsala ifrågasätter om icke alltför stor vikt lagts vid den

elementära medicinska utbildningen och uttalar vidare, att någon speciell

kvalifikation i form av utbildning utöver den teoretiska undervisningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

torde böra stadgas såsom villkor för innehavande av heltidstjänster vid

sjukhus.

Den nuvarande utbildningen är enligt läkarförbundet icke tillfyllest. Till

den teoretiska utbildningen bör även läggas praktisk utbildning. Utöver de

möjligheter härtill som anvisas av de sakkunniga, pekar förbundet även på

tjänstgöring å avdelning vid sinnessjukhus, varigenom god utbildning i

praktisk psykologi och psykopatologi kan vinnas. Såsom ytterligare möjlighet

anvisar Jämtlands läns landsting tjänstgöring vid några lasarett med

invärtesmedicinsk och helst även lasarettspsykiatrisk avdelning, där speciellt

intresse för verksamheten finnes.

Domkapitlet i Linlcöping framhåller, att sjukhusprästens utbildning i

sång och musik är minst lika viktig som nödiga insikter i medicin, psykiatri

etc.

Domkapitlet i Lund önskar, att ett begränsat antal yngre präster skall

kunna deltaga i kursen i medicin m. m. vid universiteten.

5. Den prästerliga organisationen för den andliga vården

vid sjukhusen

För ernående av förbättrad andlig vård å sjukhusen anser de sakkunniga,

att vid större sjukhus, där den andliga vården kan antagas bereda vederbörande

präst full sysselsättning — vilket enligt de sakkunnigas mening är

fallet, först då antalet vårdplatser å sjukhuset uppgår till omkring 1 200

eller åtminstone överstiger 1 000 — bör anställas särskild sjukhuspräst.

Heltidsanställning av präst bör ock kunna ske genom samordnande av två

eller flera sjukhus under en präst. Förutsättningen härför är, att sjukhusen

har sådan inbördes belägenhet, att kommunikationerna dem emellan är täta

och bekväma samt att prästens resor till de olika sjukhusen icke tager en

alltför dryg del av hans arbetstid i anspråk. Enligt en av de sakkunniga

gjord approximativ beräkning skulle 34 sådana sjukhusprästbefattningar

behöva inrättas.

De sakkunniga har övervägt, huruvida samordnande av sjukhus med

andra slag av anstalter, såsom ålderdomshem och fängelser, bör äga rum,

men funnit, att detta icke lämpligen bör ske.

I de fall heltidsanställning av sjukhuspräst icke kan ordnas, bör den andliga

vården vid sjukhuset ombesörjas av prästerskapet i det pastorat, varest

sjukhuset är beläget. Församlingsprästens verksamhet vid sjukhuset skall

emellertid icke — såsom nu — utgöra en bisyssla för honom, utan denna

verksamhet bör inordnas i församlingsvården. Den prästerliga organisationen

i pastoratet skall anpassas härefter; då så befinnes nödigt, skall sålunda

utökning i organisationen ske.

Huvudregeln bör vara, att den andliga vården vid sjukhusen handhas av

vederbörande pastorats prästerskap. I vad mån hänläggandet av den and
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

liga vården vid sjukhusen till pastoratets prästerskap bör föranleda utökning

av den prästerliga organisationen inom pastoraten avgöres av Kungl.

Maj:t. För reformens genomförande bör de nuvarande prästernas avgång

icke avvaktas utan densamma göras tillämplig å redan utnämnd präst. Beträffande

organisationen av sjukhusprästbefattningar med heltidsanställning

skall det ankomma på domkapitlen att i samråd med vederbörande

sjukhusstyrelse verkställa utredning och avgiva förslag till Kungl. Maj:t

beträffande frågan, vid vilka sjukhus arbetet är av den omfattning, att det

kräver en heltidsanställd präst, vilka sjukvårdsanstalter lämpligen må kunna

samordnas under en präst samt var prästen skall vara stationerad.

Yttranden

De sakkunnigas förslag rörande den prästerliga organisationen för den

andliga vården har fått ett mycket blandat mottagande av remissinstanserna.

Förslaget har i huvudsak tillstyrkts av samtliga domkapitel utom

domkapitlet i Uppsala, pastor atsindelning ssakkunnig a, Gotlands, Kristianstads

och Jämtlands läns landsting, Norrköpings stad, sjuksköterskeföreningen,

sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund, dåvarande allmänna

svenska prästföreningen, Sveriges yngre prästers förbund, svensk kuratorsförening

och svenska diakonsällskapet.

Helt avstyrkt har förslaget blivit av Östergötlands och Malmöhus läns

landsting, Stockholms stad, Malmö stad, Hälsingborgs stad och Gävle stad.

Förslaget om särskilda sjukhuspräster har avstyrkts av kammarkollegiet,

statskontoret, två ledamöter av statens lönenämnd, medicinalstyrelsen,

Stockholms, Södermanlands, Västmanlands och Gävleborgs läns landsting,

läsårettsläkarföreningen och rikskommittén för partiellt arbetsföra.

Landstingsförbundet, vars yttrande nio landsting åberopat, har ansett,

att så stora fördelar är förknippade med inordnande av den andliga vården

vid sjukhusen i församlingsvården, att särskilda sjukhusprästtjänster icke

skall inrättas förrän behovet blivit till fullo styrkt.

Jönköpings läns landsting och stiftsnämnden i Uppsala har ansett, att

förslaget bör överarbetas.

Kammarkollegiet framhåller i sitt yttrande — som kan anses vara representativt

för de remissinstanser, vilka avstyrkt förslaget om särskilda sjukhuspräster

— att det icke finner något att erinra mot förslaget, i vad detsamma

avser anförtroende av andlig vård vid sjukhusinrättningarna till

församlingarnas prästerskap. Däremot anser det tillräckliga skäl icke föreligga

att för vissa fall frångå principen om sjukhusverksamhetens inordnande

i församlingsvården och låta denna verksamhet ombesörjas av

särskilda, heltidsanställda sjukhuspräster. Fn fördelning av sjukhustjänstgöringen

mellan pastoratets präster syntes vara till fördel såväl för patienterna

som för prästerna.

Även direktionen för karolinska sjukhuset och Göteborgs stad har ställt

3 — llihang till riksdagens protokoll 1958. 1 saml. Nr 07

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

sig avvisande mot förslaget om särskilda sjukhuspräster och anser, att vid

de större sjukhusen en anordning med flera deltidsanställda präster är att

föredra framför de sakkunnigas förslag. Domkapitlet i Uppsala anser, att

särskilda sjukhuspräster endast bör finnas för ett sjukhus; sammanförande

av flera sjukvårdsinrättningar för att bereda arbete för en heltidstjänst bör

ej förekomma. Risk föreligger enligt domkapitlet, att arbetet blir mera

splittrat för sådan präst än för en församlingspräst. Domkapitlet är icke

främmande för tanken att i viss utsträckning bibehålla arvodestjänster.

Pastoratsindelningssakkunniga, som anser att den andliga vården vid sjukhusen

i princip bör ombesörjas av församlingsprästerskapet, finner dock att

särskilda präster behövs i ett begränsat antal fall. Enligt de sakkunnigas

mening bör dock endast två, högst tre anstalter sammanföras under en

präst. Pastoratsindelningssakkunniga framhåller vidare, att vid blivande

reglering av pastoratsindelningen hänsyn bör tas beträffande varje pastorat

till belägenheten inom detsamma av sjukhus utan särskild sjukhuspräst.

Läkarförbundet gör gällande, att sjukhusprästerna icke bör knytas till

församlingarna utan till sjukhusen, och anför.

Däremot vill förbundet uttrycka sin tveksamhet inför sjukhusprästernas

organisatoriska anknytning till den territoriella församlingen, som av de

sakkunniga förordas. Sjukhusverksamheten skulle då få karaktär av en

specialuppgift inom församlingsvården. Sjukhusprästen bör i stället anses

vara en sjukhusets tjänsteman och från sjukhuset erhålla de viktigaste

impulserna och direktiven för sin verksamhet.

I några remissyttranden har kritiserats siffrorna för det antal vårdplatser,

som skall anses ge full sysselsättning för heltidsanställd sjukhuspräst. Sålunda

anser domkapitlet i Strängnäs, att antalet vårdplatser borde ha satts

till 800 å 900. Domkapitlet i Karlstad och Sveriges yngre prästers förbund

anser, att 900—1 000 vårdplatser bör motsvara full sysselsättning. Även

sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund anser de sakkunnigas förslag

— 1 000 å 1 200 platser — väl högt.

Allmänna svenska prästföreningen framhåller, att sjukhustjänstgöring

även bör kunna anförtros åt präst i närliggande pastorat. Liknande uttalande

har gjorts av domkapitlet i Linköping, som påpekar, att vad som i

detta sammanhang sägs om pastorat, varest sjukhuset är beläget, i städer

med mer än ett pastorat bör gälla hela staden.

6. Avlöning och pensionering1

På grund av sjukhusens olika storlek och beskaffenhet låter det sig icke

göra att indela arbetsområdena för de heltidsanställda sjukhusprästerna så,

1 De avsnitt av sakkunnigförslaget, som blivit inaktuella genom det efter förslagets framläggande

antagna nya systemet för prästerskapets avlöning, bär i den följande redogörelsen utelämnats.

Av denna anledning bär ej heller remissyttrandena i vad de avser dessa avsnitt medtagits.

s. 35 Kontrollera mot PDF

35

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

att tjänstgöringen blir exakt lika omfattande för envar av dem. Oavsett att

i kvalitativt avseende likvärdiga befattningar i allmänhet bör i lönehänseende

likställas, torde den kvantitativa skillnaden icke bli så stor, att en

differentiering av befattningarna härutinnan är nödig. De sakkunniga föreslår

därför, att samtliga heltidsanställda sjukhusprästbefattningar erhåller

samma löneställning.

Beträffande den löneställning, som bör tillkomma en sjukhuspräst, synes

en jämförelse med församlingsprästerna ligga i sakens natur. Med hänsyn

till de arbetsuppgifter, vilka skall tillkomma en sjukhuspräst, samt den

självständiga ställning och det ansvar, som är förbundna med tjänstgöringen,

synes befattningen bli i det väsentliga jämförlig med kyrkoherdebefattning

i ett mindre pastorat, dock att vissa betydelsefulla administrativa

bestyr bortfaller för sjukhusprästen.

De sakkunniga anser lönegraden Ca 281 vara i förhållande till arbetets

art och omfattning samt vid jämförelse med löneställningen för andra likartade

befattningar väl avvägd. Enligt de sakkunniga bör sjukhusprästerna

icke kvarstå hela sin tjänstetid i sådan prästbefattning. Även för befordrande

av önskvärd övergång till kyrkoherdetjänst synes den föreslagna

löneställningen för sjukhuspräst vara lämplig.

Då den andliga vården å sjukhus, för vilken särskild sjukhuspräst icke

anställes, skall åligga prästerskapet i pastoratet och ingå i församlingsvården,

bör vid inplaceringen av kyrkoherde- och komministertjänster hänsyn

även tagas till tjänstgöringen å sjukhus.

Sjukhuspräst, som på grund av sjukhusets läge i förhållande till stationeringsorten

förorsakas särskilda kostnader för resor till och från sjukhuset,

skall erhålla ett fixerat reseanslag, fastställt i samband med beslutet om

tjänstens inrättande. För församlingspräst, i vars åliggande det skall ingå

att handha den andliga vården å sjukhus, skall resekostnaderna till sjukhuset

täckas genom det för församlingstjänsten utgående fasta reseanslaget.

Yttranden

Av de remissinstanser, som yttrat sig rörande sjukhusprästernas löneställning,

har denna till övervägande del tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

Endast statens lönenämnd har ansett inplaceringen i lönegrad Ca 28

för hög. Läsårettsläkarjöreningen uttalar, att den inte kan frigöra sig från

uppfattningen att sjukhusprästen även i fortsättningen kommer att bli

underbetald. Den andliga vården på sjukhusen ställer enligt föreningen

stora krav på dess utövare. * i

1 Lönegrad Ao 22 enligt Kungl. Maj:ts kungörelse den 10 maj 1957 med vissa bestämmelser

i fråga om ändring av lönegradsbeteckningar och lönegradsnummer, m. m.

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

7. Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet

Kostnaden för den andliga vården vid de allmänna sjukhusen bestrides

för närvarande helt och hållet av huvudmännen, d. v. s. av staten, vederbörande

landsting eller kommun. Uppehållandet av den andliga vården vid

sjukhusen måste enligt de sakkunnigas mening liksom religionsvården överhuvud

taget anses vara en statlig angelägenhet. De sakkunniga föreslår

därför, att kostnaden för avlöning av sjukhusprästerna och deras resor i

tjänsten samt deras tjänste- och familjepensionering skall åvila kyrkofonden.

För ändamålet erforderligt anslag skall icke fixeras, men Kungl. Maj:ts

befogenhet att härför anlita kyrkofonden begränsas därigenom, att grunderna

för anslagets utnyttjande underställes riksdagens godkännande.

Även kostnaden för sådan andlig vård vid sjukhusen, som skall ombesörjas

av församlingsprästerna, bör i princip gäldas av kyrkofonden. Med

hänsyn till att omförmälda kostnad i regel blir helt obetydlig ävensom till

vissa andra angivna förhållanden anser emellertid de sakkunniga, att, för

vinnande av förenkling i det administrativa arbetet, bidrag ur fonden till

pastoratet för dess präster åliggande tjänstgöring å sjukhus skall utgå endast

i sådana fall, då sjukhustjänstgöringen befinnes påverka den prästerliga

organisationen i pastoratet så, att organisationen måste ökas eller en eljest

möjlig indragning av prästerlig tjänst i pastoratet förhindras. Beträffande

bidragsbeloppet bör detta utgå i förhållande till pastoratets kostnad för lön

och bostad för den befattning, som inrättas respektive skulle ha kunnat indragas,

och den tid, som sjukhustjänstgöringen kan beräknas taga av arbetstiden

för en heltidsanställd sjukhuspräst enligt vissa beräknade procentsatser

för olika stora sjukhus. Det skall ankomma å Kungl. Maj:t att bestämma,

huruvida bidrag ur kyrkofonden för prästerskapets tjänstgöring å

sjukhus skall utgå till pastoratet.

Andra kostnader för den andliga vården än löne-, rese- och pensionskostnader

för prästerna — såsom arvode åt assistent vid andliga vården, ersättning

åt extra predikanter, orgelspelning, anskaffande av inventarier m. m.

— bör såsom hittills åligga vederbörande sjukhus huvudmän.

De sakkunniga uppskattar kostnaden för de särskilda sjukhusprästerna

till cirka 480 000 kronor samt kostnaden för den andliga vård vid sjukhusen,

som pastoratens prästerskap skall fullgöra, till cirka 363 000 kronor,

sammanlagda kostnaden sålunda till 843 000 kronor. Då arvodena till sjukhuspredikanterna

uppgår till omkring 230 000 kronor, uppstår alltså en kostnadsökning

av 613 000 kronor.1 Av den totala kostnaden, 843 000 kronor,

skulle cirka 645 000 kronor drabba kyrkofonden, medan omkring 198 000

1 Kostnaderna beräknade 1949. Kostnaderna för de särskilda sjukhusprästerna, beräknade efter

de från och med den 1 juli 1957 gällande lönerna uppskattas till cirka 780 000 kronor. Övriga

kostnader är svåra att utan särskild undersökning beräkna.

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

kronor skulle drabba pastoraten. Med hänsyn till församlingsavgifternas

maximering (20 öre per skattekrona), torde en del av den på pastoraten

löpande kostnaden komma, även den, att slutgiltigt drabba kyrkofonden i

form av ökade tillskott. Det på kyrkofonden belöpande kostnadsbeloppet

motsvarar efter 1948 års skatteunderlag endast omkring 4/10 öre per skattekrona

och behöver, då av allmänna kyrkoavgiften de senaste åren uttagits

allenast 10 öre per skattekrona, icke föranleda någon höjning av det för allmänna

kyrkoavgiften lagfästa maximum av 15 öre per skattekrona.1

Yttranden

I fråga om finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet har sakkunnigförslaget

av de flesta remissinstanser lämnats utan erinran eller ej

särskilt berörts. I några remissutlåtanden har dock erinringar framförts.

Sålunda anser Stockholms stad och Göteborgs stad, som önskar bibehålla

systemet med arvodesanställda präster, att sjukhusens huvudmän bör bestrida

ifrågavarande kostnader. Göteborgs stad framhåller, att detta även

bör gälla om sakkunnigförslaget i vad det avser den prästerliga organisationen

för den andliga vården vid sjukhusen genomföres.

Kammarkollegiet framhåller i sitt yttrande, att det knappast synes motiverat

att anlita kyrkofondens medel i andra fall än då sjukhustjänstgöringen

medför väsentlig höjning av den effektiva uttaxeringen för prästerskapets

avlöning i respektive pastorat, eftersom församlingsprästerna redan för

närvarande torde ha skyldighet att sörja för själavården å sjukhusen.

Stiftsnämnden i Härnösand uttalar, att den anser det oriktigt att sjukhuspastoratet

ensamt skall av sina prästlönemedel avlöna sjukhusprästen,

då sjukhus mycket sällan betjänar endast medlemmar i det pastorat, där

det ligger. Enligt stiftsnämndens uppfattning är det betydligt naturligare

att likställa dessa löneutgifter med sådana gemensamma, från kyrkofonden

utgående löner som lönerna till stiftsadjunkter, militärpräster m. fl.

8. Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning,

tillsättning och entledigande

För det fall att den andliga vården vid sjukhus hänlägges till församlingspräst,

förändras icke dennes tjänstorganisatoriska ställning, utan tjänstgöringen

å sjukhuset kommer att utgöra en del av församlingsvården. Därest

flera präster finns anställda i pastoratet, bestämmer domkapitlet, efter

hörande av vederbörande sjukhusdirektion, huru sjukhustjänstgöringen

skall fördelas dem emellan.

1 Allmänna kyrkoavgiften är numera högst 20 öre per skattekrona.

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Även de heltidsanställda prästerna skall stå under biskopens förmanskap

och inspektion. Dessa präster skall tillsättas av Kungl. Maj:t antingen

genom fullmakt eller genom förordnande tillsvidare. Före tillsättningen

skall sjukhusdirektionen beredas tillfälle att yttra sig.

Semester och tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom samt jämväl

kortare tids tjänstledighet av annan anledning skall beviljas av domkapitlet,

som ock skall äga förordna vikarie å sjukhusprästbefattningen. Beträffande

sjukhusprästs avsked skall gälla samma bestämmelser som för statliga

befattningshavare.

Yttranden

Den av de sakkunniga föreslagna tjänstorganisatoriska ställningen, tillsättningen

och entledigandet av sjukhusprästen har av flertalet remissinstanser

godtagits eller lämnats utan kommentarer. Medicinalstyrelsen,

Stockholms stad och Göteborgs stad samt stadsförbundet anmäler dock

avvikande mening.

Medicinalstyrelsen anför.

I frågor som röra sjukhusets organisation och arbetsförhållanden bör

pastor vara underställd sjukhusets direktion och styresman. Där hans uppgift

tangerar den medicinska vården av patienten, blir den för sjukvården

ansvarige läkaren självfallet pastors förman.

Stockholms stad och Göteborgs stad, vilka förordar bibehållande av nuvarande

system med deltidsanställda präster, samt stadsförbundet anser,

att sjukhusdirektionen skall tillsätta prästen.

Även några remissinstanser, som i huvudsak biträder sakkunnigförslaget,

gör vissa erinringar eller uttalanden.

Västmanlands läns landsting framhåller, att respektive sjukhusdirektioner

med hänsyn till sjukvårdens speciella förhållanden bör äga pröva vilka

präster, som skall medges tjänstgöra å sjukhuset även om den andliga

vården vid sjukhusen regelmässigt skulle inordnas under församlingsvården,

vilket landstinget tillstyrker.

Enligt Gotlands läns landstings uppfattning bör även landstingets sjukvårdsberedning,

som enligt sjukhuslagen utövar den centrala ledningen av

landstingets sjukhusväsende, lämnas tillfälle att avgiva yttrande i förevarande

frågor.

Domkapitlet i Linköping framhåller, att det torde vara lämpligt, att

vederbörande kontraktsprost får öva den närmare tillsynen över den andliga

vården vid sjukhusen inom sitt kontrakt och avgiva yttrande över

arbetets fördelning mellan ifrågavarande präster.

Några remissinstanser upptar till behandling formen för sjukhusprästs

tillsättande. Norrköpings stad anser, att präst skall tillsättas genom förordnande

och förordnandet begränsas till 5 år, dock med rätt till förlängning.

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Sjukhusdirektionen bör enligt stadens mening yttra sig om präst skall tillsättas

på viss tid eller tills vidare. Sveiiges yngre prästers jörbund uttalar

som sin uppfattning, att tillsättning av sjukhuspräst bör ske genom förordnande

och ej genom fullmakt.

9. Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården

vid sjukhusen m. m.

Beträffande den frikyrkliga insatsen i den andliga vården å sjukhusen

utgår de sakkunniga ifrån att varje patient bör äga rätt till andlig omvårdnad

av representant för det samfund, patienten tillhör. Patient, tillhörande

frikyrkligt samfund, bör alltså få till särskilt besök kalla sådan representant

och lämnas tillfälle att ostört samtala med denne samt även äga tillgång till

respektive samfunds sakramentsförvaltning, exempelvis i fråga om barndop.

Även frikyrkliga andaktsstunder bör få anordnas å sjukhusen, detta efter

bestämmande av den i följande avsnitt omförmälda nämnden. Denna

nämnd bör beträffande frikyrkopastorns insats ha samma tillsyn som

biskop och domkapitel i fråga om sjukhusprästens verksamhet.

För ytterligare befrämjande av den frikyrkliga insatsen i den andliga

vården, föreslår de sakkunniga, att en särskild assistent skall kunna anställas

vid sjukhuset vid sidan av sjukhusprästen. Det har emellertid icke

synts de sakkunniga lämpligt att förbehålla assistentbefattningen endast

för personer, tillhörande frikyrkosamfund; även andra personer bör kunna

komma i fråga till befattningen och givetvis kan för befattningen tänkas

både manlig och kvinnlig innehavare. Förutsättningen för anställande av

assistent måste vara, att huvudmannen för sjukhuset (landstinget, kommunen

eller staten) eller annan ställer medel till förfogande för ändamålet.

Assistenten antages av sjukhusdirektionen, som meddelar erforderliga

föreskrifter om hans arbetsuppgifter. Han är vid fullgörande av sin tjänst

ansvarig inför direktionen.

Assistenten bör icke ha sjukhusprästen till förman utan i förhållande till

honom ha en sidoordnad ställning. Assistentens insats skall tillkomma som

ett plus i den andliga vården å sjukhuset, icke som en begränsning i sjukhusprästens

arbete och ansvar.

Yttranden

Av frågorna rörande den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid

sjukhusen har bland remissinstanserna frågan om assistent rönt det största

intresset. I utlåtandena har härvid särskilt diskuterats dels behovet av

assistenter och dels assistentens ställning och uppgifter.

De sakkunnigas förslag om inrättande av assistentbefattn

i n g a r vid den andliga vården har avstyrkts av kammarkollegiet, Söder
-

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

manlands läns landsting, Skaraborgs läns Imidsting, Stockholms stad, Göteborgs

stad, stadsförbundet, landstingsförbundet och de lungsjukas riksförbund,

vilka anser, att den frikyrkliga insatsen icke bör göras genom assistenter

utan i friare former. Göteborgs stad framhåller också, att mångfalden

frireligiösa samfund synes vara ett definitivt hinder mot att tillvarata deras

intressen genom att anställa en frikyrkligt verksam assistent.

Beträffande assistentens ställning och uppgifter har

ett flertal remissinstanser yttrat sig. Domkapitlet i Stockholm uttalar farhågor

för att en anordning med olika huvudmän för sjukhusprästen och

assistenten skall kunna framkalla svårigheter. Anvisningar om assistentens

uppgifter och erforderlig kompetens saknas, vilket öppnar möjligheter för

framtida godtycke. Frågan bör enligt domkapitlets mening bearbetas.

Läkarförbundet anser assistentbefattningens avgränsning i uppgifter mot

sjukhusprästen tämligen vag, men ansluter sig dock till förslaget. Även

Gävle stad och frikyrkliga samarbetskommittén anser assistentens ställning

och uppgift oklar. Sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund ifrågasätter

lämpligheten av assistentens sidoordnade tjänsteställning. Enligt förbundets

uppfattning bör arbetet bestämmas av sjukhusprästen. Möjligheter till konflikter

mellan de båda befattningshavarna bör kunna avvärjas genom

tjänsteinstruktionens bestämmelser. Frikyrkliga samarbetskommittén föreslår

en annan benämning på assistentbefattning, eftersom den är av självständig

natur.

I fråga om kostnaden för den frikyrkliga verksamheten har kammarkollegiet,

Södermanlands läns och Skaraborgs läns landsting uttalat, att

denna bör bekostas av vederbörande frikyrkosamfund. Landstingsförbundet

ifrågasätter om icke, i de fall då kostnaderna icke kan bestridas av frikyrkosamfundet,

vilket är riktigast, bidrag kunde utgå av statsmedel. I varje fall

bör verksamheten enligt förbundets mening icke bekostas av sjukhusens

huvudmän. Domkapitlet i Växjö anför beträffande kostnaden för assistent.

Anställandet av sådan assistent bör dock under inga omständigheter

kunna framdrivas genom erbjudande av medel från olika samfund, vilket

kunde ha till följd olämplig konkurrens eller tvång på den beslutande myndigheten.

Förutsättningen för assistents anställande bör vara, att huvudmannen

för sjukhus, landsting eller kommun anslår medel härtill.

Gävle stad beklagar, att de sakkunniga icke kunnat finna en form för en

fastare anställning av frikyrklig medhjälpare, där sådan av de sakkunniga

anses behövlig, utan låtit denna del av verksamheten bli beroende av särskilda

anslag från respektive huvudmän.

Förslaget om tillsynen över frikyrkopastors verksamhet har, i den

män förslaget om den särskilda nämnden för den andliga vården icke helt

avstyrkts, av de flesta remissinstanser lämnats utan kommentar.

I anslutning till förevarande frågor har frikyrkliga samarbetskommittén

s. 41 Kontrollera mot PDF

41

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

uttalat, att den anser, att det hade varit riktigare att bereda både präster

inom svenska kyrkan och pastorer inom de frikyrkliga samfunden lika rätt

att söka tjänst som sjukhuspräst.

10. Särskild nämnd vid sjukhus

Den föreslagna förbättringen av den andliga vården vid sjukhusen kommer

att medföra en ganska omfattande verksamhet av organisatorisk och

annan art vid varje sjukhus. Denna verksamhet anser de sakkunniga böra

anförtros åt en särskild nämnd. Ordförande i nämnden bör vara en av sjukhusets

direktion utsedd läkare vid sjukhuset. Självskrivna ledamöter i

nämnden bör vara sjukhusets präst och husmor. I nämnden bör vidare ingå

en av samtliga avdelningssköterskor vald sjuksköterska. Nämnden bör, när

så erfordras, med sig adjungera jämväl annan befattningshavare vid sjukhuset.

Nämndens arbetsuppgifter har angivits i de sakkunnigas förslag till

»Kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande av

den andliga vården vid allmänt sjukhus». Sjukhusdirektionen har att meddela

närmare, efter de lokala förhållandena avpassade föreskrifter rörande

nämndens verksamhet. Beträffande kostnaderna för nämndens verksamhet

utgår de sakkunniga ifrån att direktionen ombesörjer, att erforderliga medel

härför ställes till förfogande.

Vid mindre sjukhus bör direktionen själv kunna handlägga ifrågavarande

ärenden.

Yttranden

Förslaget om särskild nämnd för den andliga vården har rönt kritik från

ett stort antal landsting och »landstingsstäder» samt flera andra remissinstanser,

nämligen av kammarkollegiet, medicinalstyrelsen, Stockholms,

Södermanlands, Kristianstads, Skaraborgs, Västmanlands, Gävleborgs och

Norrbottens läns landsting, Stockholms stad, Göteborgs stad, Hälsingborgs

stad, sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund, stadsförbundet och

landstingsförbundet. Nämnda remissinstanser anser, att särskild nämnd

icke är behövlig; vissa anger som motiv, att den andliga vården skall ingå i

församlingstjänsten, andra att sjukhusdirektionen eller sjukhusledningen

bör svara för ifrågavarande verksamhet.

Stockholms stad, som icke anser sig kunna tillstyrka sakkunnigförslaget,

framhåller, att en nämnd med lämplig sammansättning och uppgift dock

kan vara till nytta.

Gävleborgs läns landsting hävdar, att tillsättande av en särskild nämnd

lätt skulle förfela sitt ändamål och schematisera den andliga omvårdnaden.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

N orrköpings stad ifrågasätter om icke tillsättande av en särskild nämnd

innebär en väl kraftig överorganisation.

Från domkapitlens sida har förslaget till övervägande del icke föranlett

några uttalanden. Domkapitlet i Linköping uttalar dock, att det anser sjukhusdirektionens

ordförande samt sjukhusets chef böra vara självskrivna

ledamöter av nämnden. Läkarförbundet, läsårettsläkarföreningen och frikyrkliga

samarbetskommittén har i huvudsak tillstyrkt förslaget.

Sjuksköterskeföreningen, Sveriges allmänna biblioteksförening, De lungsjukas

riksförbund och rikskommittén för partiellt arbetsföra har med

vissa reservationer tillstyrkt sakkunnigförslaget. Sålunda anser förstnämnda

förening, att nämnden icke bör ordna arbetsterapeutens och lärarinnans

arbete. Föreningen föreslår vidare, att i nämnden skall — utöver de i sakkunnigförslaget

nämnda ledamöterna — ingå en av sjukhuspersonalen,

utan hänsyn till ställning, vald befattningshavare. De lungsjukas förening

anser, att nämnden icke bör ha hand om underhållning och förströelse,

inköp och utlåning av böcker samt ordnandet av arbetsterapeutens och

lärarinnans arbete. Rikskommittén för partiellt arbetsföra påpekar däremot

olämpligheten av att nämnden icke får sådan sammansättning, att den har

tillräckliga kvalifikationer på de områden, där den skall få avgörande inflytande,

som inköp av böcker och arbetsterapeutens arbete. Biblioteksföreningen

uttalar, att det är av stor vikt, att arbetsuppgifterna för nämnden

klart avgränsas från de rent församlingsvårdande uppgifterna.

Gävle stad finner, att nämnden kan vara av ett visst värde för att organisera

och leda den andliga vården i vidare bemärkelse.

Sjukhusförvaltningens tjänstemannaförbund gör gällande, att, därest

nämnd tillskapas, sysslomannen bör vara självskriven ledamot. Frikyrkliga

samarbetskommittén anser, att assistenten vid den andliga vården bör åtminstone

inkallas till nämndens sammanträde samt ha yttrande- och förslagsrätt.

11. Departementschefen

I propositionen 1957: 153 angående en reform av den territoriella pastoratsindelningen

och den församlingsprästerliga organisationen i riket m. m.

redovisade jag i korthet de sakkunnigas förslag till ordnande av den andliga

vården vid sjukhusen och förklarade därvid, att jag ansåg, att innan slutlig

ställning togs, kyrkomötet borde beredas tillfälle yttra sig i ärendet. Detta

kunde lämpligen ske vid det kyrkomöte, som vore planerat till hösten 1957.

Jag uttalade vidare, att, sedan yttrande inhämtats av kyrkomötet, till 1958

års riksdag syntes böra avgivas proposition med förslag till ordnande av

den andliga vården vid sjukhus. Det skulle härigenom bli möjligt för domkapitlen

att — i den mån den andliga vården vid sjukvårdsinrättningar

avsågs skola ingå i församlingsprästernas tjänsteuppgifter — vid uppgö
-

s. 43 Kontrollera mot PDF

43

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

rande av förslag till ny pastoratsindelning och -organisation beakta detta

vid folkmängdsnormernas tillämpning. I överensstämmelse härmed torde

nu kyrkomötets yttrande böra inhämtas över de sakkunnigas förslag jämte

vad i de däröver avgivna remissutlåtandena anförts.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av

statsrådets övriga ledamöter, hemställt bifaller Hans Maj:t

Konungen samt förordnar, att till kyrkomötet skall avlåtas

skrivelse av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Birgitta Ulvhamviar

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Kungl. Maj ris proposition nr 67 år 1958

Bilaga 1

Förslag

till lag angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus.

Härigenom förordnas som följer:

1 §•

Den andliga vården vid allmänt sjukhus skall, där icke, efter vad nedan

sägs, särskild sjukhuspräst befattning inrättas, ombesörjas av prästerskapet

i det territoriella pastorat, inom vilket sjukhuset är beläget.

Med allmänt sjukhus förstås i denna lag dels sjukvårdsanstalt, som drives

av landsting eller kommun och ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt,

dels ock sjukvårdsinrättning, som drives av staten och ej användes endast

för militär personal. Sjukhus anses vara drivet av staten, om staten i sista

hand ansvarar för driftkostnaden.

Konungen må kunna efter prövning i varje särskilt fall förordna, att bestämmelserna

i denna lag skola äga tillämpning även på annan sjukvårdsanstalt

än ovan angivits.

2 §.

Särskild sjukhusprästbefattning må inrättas, om den prästerliga tjänstgöringen

å sjukhuset är så omfattande, att den kräver prästens hela arbetstid

eller, utan att så är förhållandet, om den sammanlagda tjänstgöringen

vid två eller flera sjukhus är av sådan omfattning som nyss nämnts och

lämpligen kan fullgöras av en präst.

3 §.

Där så finnes lämpligt, må för den andliga vården vid allmänt sjukhus

vid sidan av präst, som avses i 1 och 2 §§, förordnas person, som tillhör

evangeliskt trossamfund och är för uppgiften skickad och lämplig (assistent).

4 §.

Inseendet över den andliga vården vid allmänt sjukhus skall utövas av

biskopen och domkapitlet; åliggande det dem att i organisationsfrågor samråda

med styrelsen för sjukhuset.

5 §.

Om rätt för pastorat att, då det åligger dess prästerskap att handhava

den andliga vården vid allmänt sjukhus, åtnjuta bidrag från kyrkofonden

till avlönande av prästerskapet, samt om användande av kyrkofondens medel

till avlöning och pensionering av samt ersättning för resor i tjänsten

till sjukhuspräst stadgas särskilt.

6 §.

De ytterligare föreskrifter, som erfordras för tillämpningen av denna lag,

meddelas av Konungen.

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

Denna lag träder i kraft den..............Därmed upphävas de med

stöd av sinnessjuklagen den 19 september 1929 (nr 321) och lagen den 20

december 1940 (nr 1044) om vissa av landsting eller kommun drivna sjukhus

utfärdade föreskrifter eller eljest meddelade stadganden angående anställande

av prästmän vid sjukhus, varå denna lag skall tillämpas, och deras

åligganden, utom såvitt angår de i kungörelsen angående kyrkobokföringen

i riket den 30 december 1946 (nr 801) härutinnan meddelade föreskrifter,

så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande

mot bestämmelserna i denna lag.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Bilaga 2

Förslag

till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande

av den andliga vården vid allmänt sjukhus.

Härigenom förordnas som följer:

Allmänna bestämmelser.

§ 1.

Kungl. Maj:t bestämmer i särskild ordning, vid vilka allmänna sjukhus

den andliga vården skall ombesörjas av särskilt anställd sjukhuspräst samt

vilka sjukhus skola i fråga om andlig vård samordnas under en sjukhuspräst.

§ 2.

Sjukhuspräst skall vara bosatt å eller i närheten av den ort, där sjukhuset

är beläget, eller, om han är anställd för två eller flera å skilda orter

belägna sjukhus, å den plats Kungl. Maj:t bestämmer.

§ 3.

Om två eller flera sjukhuspräster äro bosatta å samma ort skall, i den

utsträckning så prövas lämpligt och möjligt, tjänstebyte äga rum mellan

prästerna. Sådant tjänstebyte bör ock ske med församlingspräst.

Sjukhusprästens åligganden.

§ 4.

1. Sjukhuspräst åligger:

a) att genom regelbundna besök å sjukhusets olika avdelningar eller på

kallelse av patient bereda möjlighet för de sjuka till personligt samtal med

honom, vilket på därom av patient uttryckt önskan skall försiggå i enskilt

rum,

b) att i den utsträckning domkapitlet bestämmer å sjukhuset hålla gudstjänster

och andaktsstunder,

c) att å sjukhuset utföra övriga kyrkliga förrättningar, som kunna påkallas,

d) att å sjukhuset jämlikt därom meddelade bestämmelser föra anteckningar

om dop och jordfästningar ävensom till vederbörande meddela uppgifter

rörande sålunda verkställda anteckningar,

e) att, där direktionen så finner lämpligt och de prästerliga göromålen

det medgiva, ägna de sjuka omvårdnad jämväl i socialt hänseende samt

fullgöra de uppgifter, vilka eljest åligga social kurator eller bibliotekarie,

f) att vara ledamot av den nämnd, varom i § 13 förmäles,

g) att i samråd med berörda nämnd föranstalta om att de sjuka beredas

underhållning och förströelse,

s. 47 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958 47

h) att årligen före den 1 april till direktionen och domkapitlet avgiva berättelse

över verksamheten under nästföregående kalenderår,

i) att å lämplig plats inom sjukhuset anslå meddelande om tid och ställe

för sin mottagning å sjukhuset, samt

j) att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i övrigt rörande sjukhusprästs

verksamhet, vilka kunna bliva i vederbörlig ordning utfärdade.

2. Tillika skall det åligga sjukhusprästen att, när önskemål därom framställes

och övriga göromål det medgiva, hålla särskild andakt för sjukhusets

personal samt jämväl medverka vid samkväm, som må anordnas

för personalen.

3. Vad här stadgats om sjukhuspräst skall även gälla församlingspräst,

vilken handhar den andliga vården vid sjukhus.

Tjänstetillsättning, tjänstledighet, vikariat, avlöning och avsked.

§ 5-

Sjukhusprästbefattning tillsättes av Kungl. Maj:t antingen genom fullmakt

eller medelst förordnande på viss tid eller tillsvidare.

§ 6.

1. Domkapitlet har att sex månader före den tidpunkt, då innehavaren

av sjukhusprästbefattning är skyldig avgå på grund av uppnådd pensionsålder,

kungöra blivande ledighet i den tidning, vari officiella meddelanden

införas, och medelst anslag i domkapitlets lokal med tillkännagivande att

den, som vill ifrågakomma till den ledigförklarade tjänsten, har att senast å

trettionde dagen efter kungörandet till domkapitlet ingiva till Kungl. Maj:t

ställd ansökning med därtill hörande handlingar.

Därest sjukhusprästbefattning blir ledig genom dödsfall eller annorledes,

innan åtgärder för dess tillsättande inletts på sätt i det föregående sägs,

skall domkapitlet, så snart ske kan, kungöra ledigheten i den ordning, som

nyss sagts.

2. Sökande skall vid ansökningen foga:

a) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,

föregående befattningar, utgivna arbeten, undfångna betyg samt andra omständigheter,

vilka sökanden vill åberopa såsom befordringsskäl;

b) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

1) vederbörligt åldersbetyg;

2) läkarintyg enligt gällande bestämmelser angående skyldighet i

vissa fall att förete läkarintyg för vinnande av anställning i statens

tjänst;

3) betyg över avlagda examina och undergångna prov;

4) vitsord över förut bestridd tjänstgöring eller utövad verksamhet;

samt

5) övriga handlingar, genom vilka sökanden önskar ådagalägga sin

behörighet och lämplighet.

3. Efter ansökningstidens utgång och sedan domkapitlet i ärendet inhämtat

yttrande av vederbörande sjukhusdirektion skall domkapitlet till

Kungl. Maj:t insända samtliga till ärendet hörande handlingar och därvid

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

på anförda grunder antingen förorda den av de sökande, vilken anses företrädesvis

böra ifrågakomma, eller anmäla, att sådant förord icke kan lämnas

åt någon bland de sökande; åliggande det domkapitlet att vid avgivande

av förord jämväl tillkännagiva, huruvida domkapitlet anser befattningen

böra tillsättas genom fullmakt eller medelst förordnande på viss tid eller

tillsvidare.

4. Där sjukhuspräst är av Kungl. Maj:t förordnad på viss tid, skall domkapitlet,

senast fem månader innan förordnandet utlöper, hos Kungl. Maj:t

göra anmälan därom, och har domkapitlet därvid att efter för handen varande

förhållanden avgiva förslag till befattningens uppehållande eller

ledigförklarande.

§ 7.

1. Semester och tjänstledighet på grund av styrkt sjukdom beviljas av

domkapitlet.

2. Domkapitlet äger ock åt sjukhuspräst, som önskar tjänstledighet av

annan anledning än i mom. 1 sägs, bevilja sådan ledighet för en tid av högst

tolv månader i följd.

3. Sjukhuspräst, som fått sig sådan tjänstledighet, som i mom. 2 sägs,

beviljad under en tid av tolv månader i följd och är i behov av fortsatt

tjänstledighet, skall därom göra ansökning hos Kungl. Maj:t.

4. Vikarie å sjukhusprästbefattning förordnas av domkapitlet.

§ 8.

1. Angående sjukhusprästs avlönings- och pensionsförmåner skall gälla

vad därom är särskilt stadgat.

2. Frågor om sjukhusprästs placering i löneklass prövas av domkapitlet.

3. Sjukhuspräst, som har att tjänstgöra å sjukhus beläget på större avstånd

än en kilometer från sin stationeringsort, äger åtnjuta ersättning för

de med hans resor förbundna direkta utgifterna med visst belopp för år

(reseanslag), som i särskild ordning fastställes av Kungl. Maj:t.

§ 9.

Önskar sjukhuspräst betyg över sin tjänstgöring, äger han att därom

göra framställning hos domkapitlet, som har att efter hörande av vederbörande

sjukhusdirektion utfärda sådant betyg.

§ 10.

1. Ansökning om avsked från sjukhusprästbefattning skall, ställd till

Kungl. Maj:t, ingivas till vederbörande domkapitel, som har att med eget

yttrande överlämna ansökningen till Kungl. Maj:t.

2. Angående ordningen för prövning av fråga om avskedstagandes rätt

till pension gäller vad därom är särskilt stadgat.

§ 11.

Den, som icke åtnöjes med domkapitlets beslut i något av de i § 6 mom.

3 och 4, § 7 och § 8 mom. 2 angivna hänseendena, äger hos Kungl. Maj:t

söka ändring genom besvär, vilka skola hava inkommit till ecklesiastikdepartementet

senast å trettionde dagen efter den, då han av beslutet erhöll

del, eller, då detsamma blivit genom anslag tillkännagivet, från anslagsdagen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

49

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

Assistent vid den andliga vården.

§ 12.

Har av huvudmannen för sjukhus anslag beviljats eller medel eljest

ställts till förfogande för anställande av assistent vid den andliga vården vid

sjukhuset, äger sjukhusdirektionen att tillsätta befattningen på förordnande

för viss tid eller tillsvidare ävensom entlediga befattningshavaren.

Direktionen har att utfärda instruktion för assistenten och därvid tillse,

att sjukhusprästen åvilande arbete och ansvar för den andliga vården å

sjukhuset icke genom anställande av assistenten begränsas. Jämväl i övrigt

åligger det direktionen att vaka över att assistentens arbete icke kommer i

strid med sjukhusprästen åvilande ansvar.

Särskild nämnd för den andliga vården.

§ 13.

1. För närmare ordnande av den andliga vården vid sjukhus och vad därmed

äger samband må, i enlighet med vad nedan sägs, vid sjukhuset tillsättas

en särskild nämnd.

Denna nämnd skall bestå av en vid sjukhuset anställd läkare, som utses

av sjukhusets direktion, såsom ordförande samt såsom ledamöter sjukhusets

präst och husmor och en av samtliga avdelningssköterskor våld sjuksköterska.

Vid behov må nämnden med sig adjungera annan befattningshavare

vid sjukhuset.

Nämnden utser inom sig sekreterare.

2. Nämnden åligger:

a) att till direktionen avgiva förslag eller yttrande i fråga om anställande

av assistent,

b) att tillkalla tillfälliga predikanter och anordna tjänstebyte för sjukhusprästen,

c) att i enlighet med av domkapitlet fastställd arbetsplan för sjukhusprästens

verksamhet bestämma tid, lokal och andra anordningar för gudstjänster

och andaktsstunder,

d) att inom ramen för meddelade föreskrifter jämväl närmare ordna

assistentens verksamhet,

e) att genom anordnande av föredrag, sång, musik, teaterföreställningar,

studiecirklar, samkväm, utflykter o. d. föranstalta om att patienterna och

personalen beredas underhållning och förströelse,

^ f) att i samråd med bibliotekarien meddela föreskrifter om inköp och utlåning

av böcker,

g) att i samråd med arbetsterapeuten och lärarinnan ordna dessas arbete,

samt

h) att i övrigt, i enlighet med den instruktion som sjukhusdirektionen

utfärdar, fullgöra de uppgifter som åläggas nämnden.

3. Vid mindre sjukhus, där inrättande av sådan särskild nämnd varom

ovan förmälts icke kan anses behövligt, skall sjukhusets direktion fullgöra

de uppgifter, som åvila nämnden.

Denna kungörelse träder i kraft den

4 — Bihan g till riksdagens ''protokoll 10ÖS. I sand. Nr 67

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Kungl. Majrts proposition nr 67 år 1958

Bilaga 3

Förslag

till kungörelse angående förande av böcker vid sjukhus för anmälningar

till kyrkobokföringen.

Härigenom förordnas som följer:

§ 1.

Vid sjukhus skola föras särskilda böcker för anmälningar till kyrkobokföringen

av födelser, dop, dödsfall och jordfästningar enligt formulär, som

framgår av närslutna bilaga (aviseringsböcker).

§ 2.

I aviseringsbok skola första samt vartannat efterföljande blad vara perforerade

och, alltefter inf öringar i boken, numreras i löpande följd årsvis.

§ 3.

Införingar i aviseringsbok skola göras å perforerat blad med anilinpenna,

därvid medelst karbonpapper tages kopia å närmast underliggande icke

perforerat blad.

Underrättelse, varom förmäles i 37 § 1 och 3 inom., 54 § andra stycket

samt 57 § 1 mom. kyrkobokföringskungörelsen, skall meddelas vederbörande

pastor genom översändande av det perforerade blad, varå anteckning

skett.

Blad, som icke perforerats, må ej avskiljas ur aviseringsboken.

§ 4.

Införing i aviseringsbok för födelser och aviseringsbok för dödsfall skall

verkställas av den befattningshavare vid sjukhuset, som sjukhusets direktion

förordnar, och införing i aviseringsbok för dop och aviseringsbok för

jordfästningar av den präst, som vid sjukhuset företagit förrättningen.

Den som verkställt införing i aviseringsbok skall ock översända blad,

varå anteckning skett, till vederbörande pastor.

Ansvaret för förvar och tillhandahållande av aviseringsbok åvilar, såvitt

angår aviseringsböcker för dop och jordfästningar vid sjukhus, varest präst

finnes anställd, nämnde präst samt eljest den befattningshavare vid sjukhuset,

som sjukhusets direktion förordnar. Den befattningshavare vid sjukhuset,

som har ansvaret för förvar och tillhandahållande av aviseringsbok,

har tillika att, därest införing i aviseringsboken ankommer å annan, tillse,

att sådan införing blir verkställd.

§ 5.

Det ankommer å den befattningshavare vid sjukhuset, som har att svara

för förvar och tillhandahållande av aviseringsbok, att till statistiska centralbyrån

lämna de uppgifter ur boken, varom särskilt är stadgat.

Denna kungörelse träder i kraft den ................. från och med

vilken dag kungörelsen den 4 december 1903 angående uppgifter från vissa

allmänna inrättningar till kyrkobokföringen och rikets befolkningsstatistik,

i vad angår sjukhusinrättningar, upphör att gälla.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 67 år 1958

51

Bilaga B

Nr 19

Andra tillfälliga utskottets betänkande i anledning av Kungl.

Maj:ts skrivelse till kyrkomötet angående den andliga

vården vid sjukhusen m.m.

Genom en den 29 juli 1957 dagtecknad skrivelse, nr 8, vilken hänvisats

till utskottet, har Kungl. Maj:t under åberopande av ett skrivelsen bilagt

utdrag ur statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden förklarat sig vilja

inhämta kyrkomötets yttrande över ett av särskilda sakkunniga den 31

oktober 1949 avgivet betänkande med förslag till ordnande av den andliga

vården vid sjukhusen jämte vad i däröver avgivna remissutlåtanden anförts.

Utskottet, som tagit del av nämnda skrivelse, de sakkunnigas betänkande

samt inkomna remissvar, får i den mån här nedan ej redogöres för innehållet

hänvisa till betänkandet.

Vad beträffar de sjukvårdsanstalter, för vilka de föreslagna bestämmelserna

skall tillämpas, får utskottet föreslå, att till dem också hänföres

sjukvårdsanstalt, som drives av stiftelse, vars stadgar fastställts av Kungl.

Maj:t, samt alkoholistanstalt.

Innan utskottet övergår till detaljgranskning av betänkandet, får utskottet,

som i huvudsak vill styrka betänkandet, med tillfredsställelse konstatera,

att sakkunnigas förslag som helhet innebär att den andliga vården vid

sjukhusen skulle bli väl tillgodosedd.

Utskottet följer i sitt betänkande här nedan de rubriker, som återfinnes

i Kungl. Majrts skrivelse.

Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen

(Kungl. Maj:ts skr. s. 9—10)

En reform som avser förbättring av den andliga vården vid sjukhusen

har länge känts som ett starkt behov, vilket föranlett bestämda önskemål.

Såväl 1932 och 1941 års kyrkomöten som 1943 års riksdag har vitsordat

detta behov. De sakkunnigas utredning och flertalet remissinstansers uttalanden

härom har ytterligare understrukit detta sakförhållande.

Kammarkollegiet finner det sålunda »ådagalagt att behov föreligger av

en förbättrad andlig vård vid sjukhusen---. Att en sådan vård nu
mera

anses ha stor betydelse även i rent medicinskt hänseende har omvittnats

från flera håll, bland annat av Sveriges läkarförbund i dess yttrande

över betänkandet. För en förbättring av den andliga vården synes

erforderligt, att tillräcklig arbetskraft härför ställes till förfogande samt

att verksamheten göres till föremål för en närmare reglering.»

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Stockholms läns landsting anför bland annat: »Det är — ej minst från

läkarhåll — omvittnat att andlig vård i olika former är eller kan vara en

hjälp under sjukhusvistelsen och att sammanhanget mellan andlig och

kroppslig hälsa och sjukdom mer och mer kräver uppmärksamhet.»

Sveriges läkarförbund skriver: »Att god sjukvård ej skall inskränkas till

behandling av sjukdomar utan har till uppgift att i vidaste mening hjälpa

sjuka människor — således även rent personligt — är också bland läkare

den allmänt omfattade meningen.

Sjukvården av i dag löper emellertid risk genom sin rationalisering

---att få eu opersonlig prägel---en övertro på de materiella

resursernas tillräcklighet.

Mot denna bakgrund, som av de sakkunniga starkare kunnat framhävas,

framstår behovet av personlig sjukvård med möjlighet till psykologisk

och andlig vägledning särskilt påtagligt, och förbundet finner det angeläget

att understryka vikten av de frågor, som sammanhänga med den företagna

utredningen.»

Svenska lasarettsläkareföreningen instämmer i de sakkunnigas uppfattning,

att den andliga vården vid sjukhusen blivit »mycket eftersatt» och

finner behovet av bättre tillgodoseende styrkt av vad de sakkunniga erfarit

från patienter, läkare och sjuksköterskor. »Ett behov av en ökad andlig

omvårdnad av sjukhusens klientel föreligger otvivelaktigt.»

Även där man från landstingens, landstingsstädernas och landstingsförbundets

sida avstyrker den av sakkunniga föreslagna organisationen, är

man i sin uppfattning av den andliga vårdens betydelse genomgående

positiv.

Utskottet, som med intresse tagit del av remissinstansernas från vitt

skilda utgångspunkter avgivna utlåtanden, vill för sin del livligt understryka

behovet av snara och effektiva åtgärder på detta viktiga område.

Sjukhusprästens uppgifter

(Kungl. Maj ds skr. s. 10—17)

A. Enskild själavård. Sjukhusprästens viktigaste uppgift är enligt utskottets

mening den enskilda själavården. Medicinalstyrelsen och landstingsförbundet

har understrukit det önskvärda i att särskilda samtalsrum

finnes, vilket enligt utskottets mening är nödvändigt av hänsyn såväl till

den patient, som begär förtroligt samtal, som till övriga patienter å allmän

sal.

I fråga om det sätt på vilket sjukhusprästen skall aktualisera denna del

av sin verksamhet vill utskottet instämma i vad medicinalstyrelsen anfört:

»Styrelsen anser icke, att pastor skall gå ronder i den bemärkelsen, att

han går från säng till säng. Det synes däremot lämpligt, att pastor dels har

bestämd expeditionstid på sjukhuset, och dels uppsöker de olika avdelningarna

och av avdelningssköterskan gör sig underkunnig om vilka patienter,

som begärt eller kunna förutsättas önska besök av honom. Det är betydelsefullt

för patienterna att veta, när pastor brukar finnas på sjukhuset. Den

som önskar samtal med honom finner detta säkerligen lättare att begara,

om man vet, att han är inom räckhåll, än om han skulle tillkallas utifrån.»

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Vikten av sjukhusprästens nära samhörighet med sjukhusets hela verksamhet

framhålles av Svensk kuratorsförening:

»I fråga om sjukhusprästens uppgifter ha de sakkunniga framhållit den

religiösa omvårdnaden av patienter som den förnämsta, vilket ju är både

naturligt och riktigt. Det synes dock vara verklighetsfrämmande att i

första hand lägga huvudvikten på den individuella själavården, då de flesta

människor i vårt land i stort sett stå främmande för sådan---. En

förhoppning är dock, såsom redan tidigare anförts, att ju mer prästen växer

in i det dagliga livet på sjukhuset, desto flera skall tillfällena bli för enskild

själavård, även om gudstjänster, andaktsstunder och aftonböner sannolikt

bli dominerande. Särskilt för långliggare och ensamma sjuka bör prästens

besök bli ett välkommet avbrott i den enformiga sjukhusrutinen och kan

komma att leda till en djupare personlig kontakt. Enligt utländska iakttagare

ha just de regelbundna besöken hos de sjuka stor betydelse ur själavår

dssynpunkt.»

B. Gudstjänster och andaktsstunder. Dessa bör om möjligt anordnas i

särskild lokal inom sjukhuset. Härigenom främjas stillhet och andakt för

deltagarna, varjämte undvikes, att salspatienter, som ej önskar eller kan

deltaga, störes eller nödvändigt arbete på salarna försvåras. Genom centralradio

bör de patienter, som ej kan närvara vid gudstjänsterna, ha möjlighet

följa desamma.

C. Kyrkliga förrättningar i övrigt.

Ingen erinran.

D. Anteckningar för anmälan till vederbörande församlingspräst om födelser,

dop, dödsfall och jordfästningar.

Enligt de sakkunnigas förslag skall särskild kyrkobokföring å sjukhus

icke vidare förekomma. Beträffande det aviseringsförfarande i samband

med födelser och dödsfall, som de sakkunniga föreslagit, har utskottet funnit

det önskvärt, att detta förfarande ytterligare förenklas. För intagning

å barnbördshus finns på vissa håll redan ett prästbevis med duplett, vars

baksida kan användas för avisering av födelse. En sådan blankett torde

vara lämplig att genomgående införa vid sjukhusen. Genom att behålla en

kopia av födelseanmälningarna och årsvis binda in dessa kopior erhålles för

arkivering å sjukhuset en löpande förteckning över alla födelseanmälningar.

Vad beträffar anmälningar om dödsfall kan detta enklast ske genom

översändande av dödsbevis, utfärdat av läkare, ett förfaringssätt som redan

nu tillämpas. För att få kontroll över vilka anmälningar om dödsfall, som

avsänts från sjukhuset, synes utskottet två alternativ vara möjliga. Antingen

kan en separat förteckning över avsända dödsbevis föras, eller också

kan ett system införas liknande det för födelseanmälningar föreslagna.

Dödsbeviset skall i så fall utfärdas med duplett och kopian behållas på

sjukhuset. Genom att årsvis binda dessa kopior erhålles en löpande förteckning

över alla anmälningar om dödsfall. Utskottet förordar det senare alternativet.

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Någon förteckning å sjukhuset över där utförda kyrkliga förrättningar

synes icke vara nödvändig. Det torde också för sjukhusprästen bli svårt

att kontrollera, att de förrättningar, som företagits av andra än honom

själv, verkligen blir införda i de aviseringsböcker över dop och jordfästningar,

som de sakkunniga föreslagit. Enklast är då, att den som å sjukhus

utför sådan förrättning själv i vanlig ordning får lämna anmälan därom till

vederbörande hemortsförsamling.

Med hänsyn till vad här anförts om a visering av å sjukhus utförda förrättningar

m. in. har utskottet utarbetat ett förslag till kungörelse angående

anmälningar till kyrkobokföringen från sjukhus m.m.

E. Medverkan i sjukhusets allmänkulturella och sociala verksamhet.

Liksom medicinalstyrelsen, Stockholms stad, Svensk kuratorsförening m. fl.

anser utskottet, att prästs medverkan i dessa avseenden må bero på prästens

personliga läggning och hans möjlighet att utan förfång för sina centrala

göromål deltaga häri.

Utskottet har sig bekant, att vid vissa sinnessjukhus biblioteket förestås

av sjukhusprästen. Då detta ofta synes kunna förmedla personliga

kontakter, finner utskottet det lämpligt att en sådan uppgift under särskilda

betingelser bör kunna anförtros sjukhusprästen, som därvid torde

kunna få påräkna assistans av patienter.

Jämväl i fråga om den sociala omvårdnad om de sjuka, som kan tänkas

ankomma på sjukhusprästen anser utskottet, att den på intet sätt bör träda

i stället för kuratorsverksamheten vid sjukvårdsanstalten. Vid många

smärre sjukvårdsanstalter, där den andliga vården kommer att bestridas

av församlingsprästerskapet, torde det emellertid vara naturligt att prästen

kan förmedla till kommunala myndigheter eller till hemmen och de anhöriga

patienternas behov av råd och hjälp.

Vad som innefattas i § 4 mom. 1. e) i förslaget till kungörelse med tillämpningsföreskrifter

m.m. (Kungl. Maj:ts skr. s. 33) finner dock utskottet

vara att betrakta såsom en anvisning mera än som en under alla omständigheter

sjukhusprästen åliggande förpliktelse. Utskottet finner de i

mom. införda förbehållen vara ett uttryck härför. Å andra sidan finner

utskottet det riktigt med hänsyn till den form av församlingsvård, som av

sjukhusprästen utövas, att också erinra om att denna uppgift har en social

aspekt.

F. Verksamhet hland sjuksköterskor och annan personal.

Utskottet instämmer till fullo i de sakkunnigas synpunkter.

G. Insats för de sjukas anförvanter.

Utöver vad de sakkunniga föreslagit får utskottet förorda, att till sjukhusprästens

åligganden skall höra att, då patient så önskar, förmedla kontakt

med präst i hemförsamlingen, pastor eller annan ledare i frikyrkosamfund

eller annan patienten närstående person.

s. 55 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts proposition nr 67 år 1958

55

Sjukhusprästens utbildning

(Kungl. Maj:ts skr. s. 17—19)

Utskottet har erfarit, att i den praktisk-teologiska övningskursen vid

universiteten numera ingår kurser i psykologi och psykiatri, ledda av på

området sakkunniga personer.

Utskottet finner det emellertid angeläget, att de präster, som skall handha

den andliga vården vid sjukhusen, beredes tillfälle till fortbildning,

varvid den samverkan mellan läkare, präster och sjuksköterskor, som

redan etablerats, kan ytterligare utvecklas.

För den som skall inneha heltidstjänst vid sjukhusen synes en särskild,

längre kurs vara ett oundgängligt krav.

Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen

(Kungl. Maj:ts skr. 19—21)

Utskottet har ingående dryftat frågan angående organisationen. Den av

flera remissinstanser förordade totala anslutningen till den församlingsprästerliga

verksamheten, vilket skulle innebära att inga befattningar som

heltidsanställd sjukhuspräst inrättas, har utskottet icke kunnat biträda.

Det måste anses nödvändigt, att vid de största sjukhusen finnes tillgång till

särskilt kvalificerad präst, vilkens verksamhet icke hindras av direkt församlingstjänst.

Dennes speciella utbildning och under längre tid vunna

erfarenhet kunde bli till största gagn för sjukhusprästernas verksamhet i

allmänhet. Såväl inom fångvården som dövstumvården är sådana heltidsbefattningar

inrättade.

Utskottet ansluter sig därför i princip till sakkunnigas förslag. Antalet

1 000—1 200 patienter för heltidsanställd sjukhuspräst kan godtagas med

hänsyn till den koncentration till de rent pastorala uppgifterna, som utskottet

ovan förordat. Ett samordnande av fler än två, högst tre sjukhus

synes icke böra ske. Under denna förutsättning och med utgångspunkt från

det av de sakkunniga redovisade statistiska materialet (betänkandet s.

215 ff.) har utskottet funnit, att en begränsning av antalet behövliga heltidsbefattningar

för sjukhuspräster kan ske till ett antal av 20 eller något

däröver.

I övrigt bör sjukhusprästens arbete ingå i den församlingsprästerliga

tjänsten. Domkapitlet har att taga hänsyn därtill vid uppgörande av förslag

till den församlingsprästerliga organisationen för pastorat, där sjukhus

är beläget, eller, i stad med flera församlingar, för samtliga i staden befintliga

pastorat. Då domkapitlet så prövar lämpligt, bör präst i närbeläget

pastorat kunna tagas i ansprak för deltidstjänst (fyllnadstjänstgöring).

Antalet präster beräknas i härav berörda pastorat även med hänsyn till

sjukhusens storlek i enlighet med sakkunnigas normer.

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Där arbetet är av sådan omfattning, att den heltids- eller deltidsanställde

prästen ej hinner utföra sina åligganden, bör biträde beredas honom genom

anställande av assistent, som avlönas av vederbörande huvudman. För dylik

assistent, manlig eller kvinnlig, bör gälla, att förutsättningar för en

kvalificerad insats och gott samarbete med sjukhusprästen föreligger.

Avlöning och pensionering

(Kungl. Maj:ts skr. s. 21—22)

Utskottet tillstyrker de sakkunnigas förslag, att heltidsanställd präst

placeras i Ca 28 (Ao 22).

Utskottet har härvid fäst avseende dels vid den särskilda utbildning som

bör krävas för dessa tjänster, dels vid önskvärdheten av att alltför täta

ombyten på tjänsterna undvikes.

Resor i tjänsten bör ersättas enligt allmänna resereglementet.

Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet

(Kungl. Maj:ts skr. s. 23—24)

Utskottet tillstyrker de sakkunnigas förslag, att kostnaden för avlöning

av sjukhusprästerna och deras resor i tjänsten samt deras tjänste- och

familjepensionering skall åvila kyrkofonden.

För de deltidsanställda sjukhusprästerna (församlingsprästerna) föreslår

utskottet, att respektive pastorats samtliga merkostnader ersättes av kyrkofondsmedel.

Detta innebär, enligt utskottets förslag, att kyrkomötet för sin del medgiver,

att medel ur kyrkofonden tages i anspråk för detta ändamål på sätt

som i de sakkunnigas förslag till lag angående ändrad lydelse av § 6 lagen

om kyrkofond, mom. 10, är angivet:

»Härutöver skola av kyrkofonden utgöras:

10) kostnad enligt bestämmande av Konungen och riksdagen för avlöning

och pensionering av samt ersättning för resor i tjänsten till präster

anställda med stöd av 2 § lagen angående ordnande av den andliga vården

vid allmänt sjukhus.»

De av utskottet ovan föreslagna assistenterna avlönas av sjukhusens

huvudmän.

Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning, tillsättning och

entledigande

(Kungl. Maj:ts skr. s. 24—26)

De sakkunniga föreslår, att Kungl. Maj:t skall tillsätta heltidsbefattningarna.

Utskottet föreslår följande:

s. 57 Kontrollera mot PDF

57

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Sedan Kungl. Maj:t efter förslag från huvudman och domkapitel fastställt

för vilka sjukhus heltidsbefattningar skall inrättas, ledigförklaras

dessa av vederbörande domkapitel. Detta prövar de sökandes kompetens

och inbördes meriter samt översänder samtliga handlingar till huvudmannen,

som har att genom sin direktion avgiva yttrande och förord. Därefter

utnämner domkapitlet innehavare. Utskottet anser, att då domkapitel

enligt nya prästvalslagen kommer att erhålla rätt att utnämna komministrar

i motsvarande löneställning — Ao 22 — och utfärdar fullmakt för alla

komministrar, även tillsättningen av heltidsanställda sjukhuspräster bör

anförtros domkapitel. De sakkunniga har föreslagit att tillsättningen bör

ske genom fullmakt eller förordnande tills vidare. Utskottet finner lämpligt

att sistnämnda förfaringssätt tillämpas under en övergångstid.

De deltidsanställda sjukhusprästerna förordnas av domkapitlet, sedan

huvudmannen haft tillfälle att avge utlåtande i ärendet.

Assistent tillsättes av huvudman, sedan domkapitlet avgivit utlåtande i

ärendet.

Tillsättande myndighet beviljar semester och annan tjänstledighet och

förordnar vikarie. Avsked sökes hos och beviljas av tillsättande myndighet.

Sjukhuspräst skall i sin tjänsteutövning vara underställd biskop och

domkapitel. I fråga om arbetsordningen bör han, inom ramen för vad som

är stadgat om hans ämbetsåligganden, ställa sig till efterrättelse, vad sjukhusets

direktion eller styresman härom närmare kan föreskriva.

Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen in. m.

(Kungl. Maj:ts skr. s. 26—28)

De sakkunnigas förslag, att den frikyrkliga insatsen knytes till assistenttjänst,

finner utskottet icke vara till fyllest. Utskottet har i stället ovan

föreslagit, att till sjukhusprästens åligganden skall höra att förmedla kontakt

mellan patient och frikyrkopastor för den enskilda själavården. I

övrigt bör den frikyrkliga insatsen beträffande gudstjänster, sångstunder

etc. regleras genom den särskilda nämnden eller direktionen.

Särskild nämnd vid sjukhus

(Kungl. Maj:ts skr. s. 28—29)

Utskottet finner det önskvärt, att särskild nämnd i regel inrättas. Den

kan lättare sammanträda än direktionen. Utskottet anser det ock önskvärt,

att representationen för de vid sjukhuset anställda vidgas på så sätt att

även syssloman, kurator och ombud för övrig personal kan inväljas i

nämnden eller adjungeras med densamma. Där nämnd icke tillsättes utan

direktionen fullgör nämndens uppgifter, bör sjukhusprästen adjungeras.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Det är utskottet angeläget att erinra om det värdefulla positiva intresse,

flera direktioner ägnat den andliga vården vid våra sjukhus, och uttala

förvissningen, att den nu föreslagna ordningen genom huvudmännens medverkan

skall leda till den förbättring av den andliga vården, vartill de sakkunnigas

förslag syftar.

Det samband, som består mellan deltidstjänsterna och den församlingsprästerliga

organisationen, synes göra det nödvändigt att den förordade

ordningen beträffande dessa tjänster genomföres samtidigt med den nya

pastoratsindelningen.

Vad åter de förordade heltidstjänsterna beträffar synes det utskottet

angeläget, att Kungl. Maj:t snarast möjligt fattar beslut om deras antal

och att de sedan tillsättes så fort detta beslut blivit fattat.

I detta sammanhang vill utskottet erinra om det ofta mycket hängivna

arbete, som församlingspräster nedlagt på detta område, ehuru de under

hittillsvarande förhållanden haft befattningen som sjukhuspräst såsom en

»bisyssla». Särskilt med tanke på dem, som en längre tid uppehållit sådan

tjänst, uttalar utskottet sin förväntan, att hittillsvarande huvudman, som

enligt förslaget framdeles blir befriad från ekonomiska förpliktelser för

sjukhusprästernas avlöning, på sätt som kan befinnas lämpligt, vid övergången

till den nya ordningen bereder hittillsvarande befattningshavare

skälig kompensation för den inkomstminskning, som för dem blir en följd

av ändrade förhållanden.

Med anledning av vad utskottet ovan anfört erfordras vissa ändringar i

den författningstext, som de sakkunniga föreslagit. Utskottets ändringsförslag

framgår av till betänkandet fogade bilagor.

Utskottet hemställer,

att kyrkomötet måtte besluta att såsom yttrande i de

frågor, som anges i Kungl. Majrts skrivelse nr 8 angående

ordnande av den andliga vården vid sjukhusen, m. m.,

åberopa vad utskottet här ovan i betänkandet anfört.

Stockholm den 26 september 1957

O. NYSTEDT

Närvarande vid förestående ärendes slutbehandling i utskottet:

herr Nystedt, herr biskop Hylander, herrar Humble, Löwenström, Solen.

Einar Svensson, Bråland, Ljungbeck, Lundqvist, Albert Nilsson, John

Nilsson, Renman, af Sillen och Svenningsson.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

59

Bilaga 1

Förslag

till lag angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus

(Sakkunnigas förslag)

§1

Den andliga vården vid allmänt

sjukhus skall, där icke efter vad nedan

sägs särskild sjukhusprästbefattning

inrättas, ombesörjas av

prästerskapet i det territoriella pastorat,

inom vilket sjukhuset är beläget

.

§1

Med allmänt sjukhus förstås i

denna lag dels sjukvårdsanstalt, som

drives av landsting eller kommun

och ej är anordnad vid fattigvårdsanstalt,

dels ock sjukvårdsinrättning,

som drives av staten och ej

användes endast för militär personal.

(Utskottets ändringsförslag)

. 1.

Den andliga vården vid allmänt

sjukhus skall, där icke efter vad nedan

sägs särskild sjukhusprästbefattning

inrättas, ombesörjas av

prästerskapet i det territoriella pastorat,

inom vilket sjukhuset är beläget,

eller, efter domkapitlets beprövande,

närliggande pastorat.

;. 2.

Med allmänt sjukhus förstås i

denna lag dels sjukvårdsanstalt, som

drives av landsting eller kommun

och ej är anordnad vid socialvårdsanstalt,

dels sjukvårdsanstalt, som

drives av stiftelse, vars stadgar fastställts

av Kungl. Maj:t, dels sjukvårdsinrättning,

som drives av staten

och ej användes endast för militär

personal, dels ock alkoholistanstalt.

§2.

Särskild sjukhusprästbefattning

må inrättas, om den prästerliga

tjänstgöringen å sjukhuset är så omfattande,

att den kräver prästens hela

arbetstid eller, utan att så är förhållandet,

om den sammanlagda

tjänstgöringen vid två eller flera

sjukhus är av sådan omfattning som

nyss nämnts och lämpligen kan fullgöras

av en präst.

Särskild sjukhusprästbefattning

må inrättas, om den prästerliga

tjänstgöringen å sjukhuset är så omfattande,

att den kräver prästens hela

arbetstid eller, utan att så är förhållandet,

om den sammanlagda

tjänstgöringen vid tvä eller högst tre

sjukhus är av sådan omfattning, som

nyss nämnts, och lämpligen kan fullgöras

av en präst.

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag)

(Utskottets ändringsförslag)

§4.

Inseendet över den andliga vården

vid allmänt sjukhus skall utövas av

biskopen och domkapitlet; åliggande

det dem att i organisationsfrågor

samråda med styrelsen för sjukhuset.

Sjukhuspräst är i sin tjänsteutövning

underställd biskopen och domkapitlet.

I fråga om arbetsordning

har han att, inom ramen för vad

därom är stadgat, ställa sig till efterrättelse,

vad sjukhusets direktion

eller styresman härom föreskriver.

Bilaga 2

Förslag

till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen angående ordnande

av den andliga vården vid allmänt sjukhus

(Sakkunnigas förslag)

§

Sjukhuspräst skall vara bosatt å

eller i närheten av den ort, där sjukhuset

är beläget, eller, om han är

anställd för två eller flera å skilda

orter belägna sjukhus, å den plats

Kungl. Maj:t bestämmer.

§

Om två eller flera sjukhuspräster

äro bosatta å samma ort skall, i den

utsträckning så prövas lämpligt och

möjligt, tjänstebyte äga rum mellan

prästerna. Sådant tjänstebyte bör

ock ske med församlingspräst.

(Utskottets ändringsförslag)

i

Sjukhuspräst skall vara bosatt å

eller i närheten av den ort, där sjukhuset

är beläget, eller, om han är

anställd för mer än ett sjukhus, å

den plats Kungl. Maj:t bestämmer.

Om två eller flera sjukhuspräster

äro bosatta å samma ort må, i den

utsträckning så prövas lämpligt och

möjligt, tjänstebyte äga rum mellan

prästerna. Sådant tjänstebyte bör

ock kunna ske med församlingspräst.

§ 4 mom. 1 a).

att genom regelbundna besök å

sjukhusets olika avdelningar eller på

kallelse av patient bereda möjlighet

för de sjuka till personligt samtal

med honom, vilket på därom av patient

uttryckt önskan skall försiggå

i enskilt rum,

att genom regelbundna besök å

sjukhusets olika avdelningar eller på

kallelse bereda möjlighet för de sjuka

till personligt samtal med honom,

vilket, där så kan ske, bör försiggå

i enskilt rum,

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§ 4 mom. 1 d).

att å sjukhuset jämlikt därom

meddelade bestämmelser föra anteckningar

om dop och jordfästningar

ävensom till vederbörande meddela

uppgifter rörande sålunda verkställda

anteckningar,

att jämlikt därom meddelade bestämmelser

avisera vederbörande

hemortsförsamling om å sjukhus av

honom utförda kyrkliga förrättningar,

§ 4 mom. le).

att, där direktionen så finner

lämpligt och de prästerliga göromålen

det medgiva, ägna de sjuka omvårdnad

jämväl i socialt hänseende

samt fullgöra de uppgifter, vilka eljest

åligga social kurator eller bibliotekarie,

att, där direktionen så finner

lämpligt och de prästerliga göromålen

det medgiva, vara de sjuka behjälplig

med omvårdnad jämväl i

socialt hänseende och förmedla boklån,

i den mån detta icke kan ombesörjas

av annan personal,

§ 4 mom. 1 g).

att i samråd med berörda nämnd Utgår i sin föreslagna lydelse,

föranstalta om att de sjuka beredas

underhållning och förströelse,

------------ att påkalla besök av präst i hemförsamlingen,

pastor eller annan ledare

i frikyrkosamfund eller annan

patienten närstående person.

§ 4 mom. 3.

--Erhåller beteckningen § 4 mom. 4-

Såsom § 4 mom. 3 införes:

Sjukhuspräst bör genom studier,

deltagande i kurser och konferenser

o. d. förvärva sig bästa möjliga förutsättningar

för fullgömndet av sina

uppgifter, särskilt på den enskilda

själavårdens område.

§5.

Sjukhusprästbefattning tillsättes

av Kungl. Maj:t antingen genom

fullmakt eller medelst förordnande

på viss tid eller tills vidare.

Sjukhusprästbefattning tillsättes

av domkapitlet antingen genom fullmakt

eller medelst förordnande på

viss tid eller tills vidare.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§ 6 mom. 1.

Domkapitlet har att sex månader

iöre den tidpunkt, då innehavaren

av sjukhusprästbefattning är skyldig

avgå på grund av uppnådd pensionsålder,

kungöra blivande ledighet i

den tidning, vari officiella meddelanden

införas, och medelst anslag i

domkapitlets lokal med tillkännagivande

att den, som vill ifrågakomma

till den ledigförklarade tjänsten, har

att senast å trettionde dagen efter

kungörandet till domkapitlet ingiva

till Kungl. Maj:t ställd ansökning

med därtill hörande handlingar.

Domkapitlet har att sex månader

före den tidpunkt, då innehavaren

av sjukhusprästbefattning är skyldig

avgå på grund av uppnådd pensionsålder,

kungöra blivande ledighet i

den tidning, vari officiella meddelanden

införas, och medelst anslag i

domkapitlets lokal med tillkännagivande

att den, som vill ifrågakomma

till den ledigförklarade tjänsten, har

att senast å trettionde dagen efter

kungörandet till domkapitlet ingiva

ansökning med därtill hörande handlingar.

§ 6 mom. 3.

Efter ansökningstidens utgång och

sedan domkapitlet i ärendet inhämtat

yttrande av vederbörande sjukhusdirektion

skall domkapitlet till

Kungl. Maj:t insända samtliga till

ärendet hörande handlingar och därvid

---eller tills vidare.

Efter ansökningstidens utgång

skall domkapitlet, sedan vederbörande

sjukhusdirektions yttrande inhämtats,

tillsätta befattningen.

§ 6 mom. 4-

Där sjukhuspräst är av Kungl. Utgår.

Maj :t förordnad---eller ledig
förklarande.

§ 7 mom. 2.

Domkapitlet äger ock åt sjukhuspräst,

som önskar tjänstledighet av

annan anledning än i mom. 1 sägs,

bevilja sådan ledighet för en tid av

högst tolv månader i följd.

Domkapitlet äger ock åt sjukhuspräst,

som önskar tjänstledighet av

annan anledning än i mom. 1 sägs,

bevilja sådan ledighet. Därest denna

ledighet omfattar mer än sex månader

i följd, skall sjukhusdirektionens

yttrande infordras.

s. 63 Kontrollera mot PDF

63

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§ 7 mom. 3.

Sjukhuspräst, som fått sig sådan Utgår,

tjänstledighet, som i mom. 2 sägs,

beviljad under en tid av tolv månader

i följd och är i behov av fortsatt

tjänstledighet, skall därom göra ansökning

hos Kungl. Maj:t.

§ 7 mom. Jj.

Erhåller beteckningen § 7 mom. 3.

§ 8 inom. 3.

Sjukhuspräst, som har att tjänstgöra

å sjukhus beläget på större avstånd

än en kilometer från sin stationeringsort,

äger åtnjuta ersättning

för de med hans resor förbundna

direkta utgifterna med visst belopp

för år (reseanslag) som i särskild

ordning fastställts av Kungl.

Maj:t.

Sjukhuspräst äger för med hans

resor förbundna direkta utgifter åtnjuta

ersättning i enlighet med bestämmelserna

i allmänna resereglem

entet.

§10 inom. 1.

Ansökning om avsked från sjukhusprästbefattning

skall, ställd till

Kungl. Maj:t, ingivas till vederbörande

domkapitel, som har att med

eget yttrande överlämna ansökningen

till Kungl. Maj:t.

§

Har av huvudmannen för sjukhus

anslag beviljats eller medel eljest

ställts till förfogande för anställande

av assistent vid den andliga vården

vid sjukhuset, äger sjukhusdirektionen

att tillsätta befattningen på förordnande

för viss tid eller tillsvidare

ävensom entlediga befattningshavaren.

Ansökning om avsked från sjukhusprästbefattning

skall ingivas till

vederbörande domkapitel, som har

att meddela beslut om avsked.

2.

Ilar av huvudmannen för sjukhus

anslag beviljats eller medel eljest

ställts till förfogande för anställande

av assistent vid den andliga vården

vid sjukhuset, äger sjukhusdirektionen

att efter domkapitlets hörande

tillsätta befattningen på förordnande

för viss tid eller tillsvidare ävensom

entlediga befattningshavaren.

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

(Sakkunnigas förslag) (Utskottets ändringsförslag)

§13 mom . 1 andra stycket

Denna nämnd skall bestå av en

vid sjukhuset anställd läkare, som

utses av sjukhusets direktion, såsom

ordförande samt såsom ledamöter

sjukhusets präst och husmor och en

av samtliga avdelningssköterskor

vald sjuksköterska. Vid behov må

nämnden med sig adjungera annan

befattningshavare vid sjukhuset.

Denna nämnd skall bestå av en

vid sjukhuset anställd läkare, som

utses av sjukhusets direktion, såsom

ordförande samt såsom ledamöter

sjukhusets präst och husmor och en

av samtliga avdelningssköterskor

vald sjuksköterska. Därjämte må

syssloman, kurator och omhud för

övrig personal kunna tillhöra nämnden.

Vid behov må nämnden med

sig adjungera annan befattningshavare

vid sjukhuset eller sakkunnig.

§ 13 mom. 2 b).

att tillkalla tillfälliga predikanter att tillkalla tillfälliga predikanter

och anordna tjänstebyte för sjuk- och medgiva tjänstebyte för sjukhusprästen,

husprästen,

§ 13 mom. 2 g).

att i samråd med arbetsterapeuten Utgår,

och lärarinnan ordna dessas arbete,

§13 mom. 2 h).

Erhåller beteckningen § 13 mom.

2 g).

§13 mom. 3.

Vid mindre sjukhus, där inrättande

av sådan särskild nämnd varom

ovan förmälts icke kan anses behövligt,

skall sjukhusets direktion fullgöra

de uppgifter, som åvilar nämnden.

Vid mindre sjukhus, där inrättande

av sådan särskild nämnd varom

ovan förmälts icke kan anses behövligt,

skall sjukhusets direktion fullgöra

de uppgifter, som åvilar nämnden,

varvid sjukhusprästen skall adjungeras.

s. 65 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

65

Bilaga 3

Förslag

till kungörelse angående anmälningar till kyrkobokföringen

från sjukhus in. in.

§ 1.

Vid sjukhus skola föras särskilda förteckningar över anmälningar till

kyrkobokföringen om födelser och dödsfall.

§ 2.

I samband med intagning å sjukhusets barnbördsavdelning (barnbördshus)

avlämnas prästbevis i dubbelt exemplar enligt fastställt formulär.

Vid avisering av födelse till pastor i barnets födelsehemort skall användas

baksidan av detta prästbevis. Utskriften göres med skrivmaskin eller

anilinpenna, varvid medelst karbonpapper tages kopia å dupletten. Dessa

anmälningar om födelser numreras i löpande följd årsvis för respektive

födelseår. Duplettexemplaren förvaras å sjukhuset i särskild pärm, inbindas

årsvis och arkiveras (Anmälningar om födelser).

§ 3.

Avisering av dödsfall till pastor i den församling där den avlidne är kyrkobokförd

skall ske genom översändande av dödsbevis, utfärdat av vederbörande

läkare. Dödsbevis utskrives i duplett. Duplettexemplaren numreras

i löpande följd årsvis, förvaras å sjukhuset i särskild pärm, inbindas årsvis

och arkiveras (Anmälningar om dödsfall).

§ 4.

Avisering samt förvaring och inbindning av anmälningar om födelser

och dödsfall skall åvila befattningshavare vid sjukhuset, som sjukhusets

direktion förordnar.

§ 5.

Den som å sjukhus förrättat dop eller jordfästning skall till pastor i kyrkoskrivningsförsamlingen

avisera om nämnda förrättning. Därest han icke

är präst inom svenska kyrkan, skall därvid angivas inom vilket trossamfund

han innehar sin befattning.

§ 6.

Det ankommer å den befattningshavare vid sjukhuset, som direktionen

därtill förordnar, att till statistiska centralbyrån lämna de uppgifter om

födelser och dödsfall, varom särskilt är stadgat.

5 — liihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. AV C7

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Kungl. Maj:ts ''proposition nr 67 år 1958

Bilaga C

Nr 33

Kyrkomötets underdåniga skrivelse angående den andliga vården

vid sjukhusen m. m.

(Andra tillfälliga utskottets betänkande nr 19)

Till Konungen

I skrivelse till kyrkomötet den 29 juli 1957, nr 8, har Eders Kungl. Maj:t,

under åberopande av ett skrivelsen bilagt utdrag ur statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden, förklarat sig vilja inhämta kyrkomötets yttrande

över ett av särskilda sakkunniga den 31 oktober 1949 avgivet betänkande

med förslag till ordnande av den andliga vården vid sjukhusen jämte vad

i däröver avgivna remissutlåtanden anförts.

Kyrkomötets andra tillfälliga utskott har i ärendet avgivit betänkande,

nr 19, vilket här i avtryck bilägges.

Kyrkomötet får härigenom i underdånighet såsom yttrande i de frågor,

som angivas i Eders Kungl. Maj:ts skrivelse nr 8, angående ordnande av

den andliga vården vid sjukhusen, m. m., åberopa vad utskottet i betänkandet

anfört.

Underdånigst

Stockholm den 4 oktober 1957

s. 67 Kontrollera mot PDF

Kungl. May.ts ''proposition nr 67 år 1958 67

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Sid.

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen .............................. 1

I. Inledning ..................................................... 2

II. Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen ................ 3

III. Sjukhusprästens uppgifter ...................................... 4

IV. Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen 5

V. Avlöning ..................................................... 10

VI. Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet ................. 11

VII. Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen........ 12

VIII. Särskild nämnd vid sjukhus.................................... 13

IX. Hemställan ................................................... 13

Kungl. Majrts skrivelse nr 1957: 8 till kyrkomötet (bilaga A)............ 14

1. Inledning....................................................... 14

2. Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen.................. 22

3. Sjukhusprästens uppgifter ....................................... 23

4. Sjukhusprästens utbildning ...................................... 30

5. Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen .. 32

6. Avlöning och pensionering ....................................... 34

7. Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet................... 36

8. Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning, tillsättning och entledigande

...................................................... 37

9. Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen m. m. .. 39

10. Särskild nämnd vid sjukhus...................................... 41

11. Departementschefen ............................................. 42

Bil. 1. Förslag till lag angående ordnande av den andliga vården vid

allmänt sjukhus .......................................... 44

Bil. 2. Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen

angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus 46

Bil. 3. Förslag till kungörelse angående förande av böcker vid sjukhus

för anmälningar till kyrkobokföringen ...................... 50

Andra tillfälliga utskottets betänkande nr 19 i anledning av Kungl. Maj:ts

skrivelse, nr 1957:8, till kyrkomötet (bilaga B) ........................ 51

Behovet av förbättrad andlig vård vid sjukhusen.................. 51

Sjukhusprästens nppgifter ....................................... 52

Sjukhusprästens utbildning ...................................... 55

Den prästerliga organisationen för den andliga vården vid sjukhusen .. 55

Avlöning och pensionering ....................................... 5g

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Kungl. Maj:ts proposition nr 67 år 1958

Finansieringen av sjukhusprästernas verksamhet ................... 56

Sjukhusprästens tjänsteorganisatoriska ställning, tillsättning och entledigande

....................................................... 5<>

Den frikyrkliga insatsen i den andliga vården vid sjukhusen in. in. .. 57

Särskild nämnd vid sjukhus...................................... 57

Bil. 1. Förslag till lag angående ordnande av den andliga vården vid

allmänt sjukhus .......................................... 59

Bil. 2. Förslag till kungörelse med tillämpningsföreskrifter till lagen

angående ordnande av den andliga vården vid allmänt sjukhus 60

Bil. 3. Förslag till kungörelse angående anmälningar till kyrkobokföringen

från sjukhus m. .................................. 65

Kyrkomötets underdåniga skrivelse, nr 33, angående den andliga vården vid

sjukhusen m. m. (bilaga C) ................................... 66

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1958

580270

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.