Sök i Ratio Lex

Med förslag till reglering av tomtförhållandena å den s. k. Drottningholmsmalmen i Lovö socken av Stockholms län

1958-02-28 · 16 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 14 av 16 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:88, Med förslag till reglering av tomtförhållandena å den s. k. Drottningholmsmalmen i Lovö socken av Stockholms län

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

1

Nr 88

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till reglering

av tomtförhållandena å den s. k. Drottningholmsmalmen

i Lovö socken av Stockholms län; given Stockholms

slott den 28 februari 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

För reglering av vissa omtvistade rättsförhållanden på den s. k. Drottningholmsmalmen

invid Drottningholms slott föreslås, att riksdagen bemyndigar

Kungl. Maj :t att mot ersättning avstå från kronan tillkommande

rättigheter beträffande vissa tomter som av enskilda innehas med äganderätt.

Vidare hemställes om bemyndigande att sälja viss annan mark å Malmen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 88

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1958

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 28 februari

1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lindholm, Kling, Skoglund,

Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, anmäler fråga om

reglering av tomtförhållandena å den s. k. Drottningholmsmalmen samt anför

därvid följande.

I. Inledning

Genom nådigt brev den 6 maj 1782 blev — med bifall till därom av ståthållaren

å Drottningholms slott gjord framställning om grundande å den

s. k. Malmen vid Drottningholm i Lovö socken av ett samhälle, som, utan att

bära namn av stad, skulle äga stadsmannarättigheter och förmåner — nämnda

malm för berörda ändamål upplåten, därvid förklarades, bland annat, att

Kungl. Maj :t avsade Sig och kronan all rättighet till å området varande tomter,

sedan de en gång blivit såsom fria till ägarna upplåtna, att de efter upplåtelsen

finge som all annan laglig egendom med fullkomlig frihet besittas,

förrpantas och försäljas, att alla gårdsbrev å tomterna skulle utfärdas av

ståthållaren men uppbjudas och lagfaras vid häradstinget, att vissa frihetsår

skulle förunnas dem, som bebyggde tomterna, flera för stenhus och

färre för trähusbyggnader, varefter proportionerade tomtören skulle erläggas,

samt att inga byggnader skulle få uppföras utan ståthållarens approbation.

Med stöd av berörda brev blev därefter större delen av Malmen upplåten

åt enskilda i särskilda tomter, avsedda för bebyggelse.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 15 mars 1916 har riksmarskalksämbetet

anfört, att frågan om den rätt, med vilken de särskilda, till enskilda personer

upplåtna tomterna å Malmen besuttes samt därmed sammanhängande

spörsmål givit anledning till åtskilliga tvistefrågor. Då ämbetet funne det

önskvärt, att föreliggande tvistefrågor ordnades utan rättegångsförfarande,

hemställde ämbetet, att Kungl. Maj :t ville taga under övervägande att i

proposition föreslå riksdagen medgiva, att Kungl. Maj :t finge, på de villkor

som kunde befinnas skäliga, genom avtal med tomtinnehavarna i varje

särskilt fall ordna de med samma tomter förenade tvistefrågor.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:Is proposition nr 88 år 1958

3

Riksmarskalksämbetet hade vid sin framställning fogat en av dåvarande

hovauditören Albert Köersner gjord utredning rörande tomtförhållandena

å Malmen. Av denna utredning framgår i huvudsak följande.

Drottningholmsmalmen, som är belägen nordväst om Drottningholms

kungl. lustslott, har till sina gränser närmare angivits vid en den 30 december

1811 av lantmätaren A. U. Berndes företagen gränsutstakning. I beskrivningen

till en i samband med gränsutstakningen av Berndes upprättad karta

har Malmen uppgivits innehålla en areal av sammanlagt 33 tunnland

30 3/4 kappland. År 1815 upprättades av Berndes en ny karta över »Malmen

vid Drottningholm». På denna karta upptages ett antal tomter betecknade

med nr 1 till och med 78. I den till kartan hörande beskrivningen uppdelas

tomterna i »Publique Hus och Tomter», vilka är numrerade från och med

1 till och med 39, samt »Enskildte Personers Hus och Tomter», betecknade

med nr 40—46 samt 46V2—78. Någon verklig uppdelning av Malmen i

tomter synes emellertid icke hava skett, utan tomtnumren utgör allenast

beteckningar för vissa å Malmen förekommande byggnader, täppor och

ängar m. m. Några gränslinjer mellan de olika områdena finnes i regel ej

angivna. Då sedermera de å Malmen upplåtna lägenheterna i utfärdade

handlingar börjat betecknas med vissa tomtnummer är det ingalunda säkert,

att dessa tomtnummer från början avsett de områden, som numera

brukar inbegripas under beteckningarna, utan tyder endast på, att byggnader,

täppor och andra fastighetsdelar med ifrågavarande nummer på 1815

års karta återfinnes inom de nuvarande lägenheternas områden.

Malmen i sin helhet synes efter 1815 icke hava varit föremål för uppmätning

och kartläggning förrän år 1903, då karta över densamma upprättades

av t. f. förste lantmätaren E. Höök. Å denna karta har gränslinjerna för

Malmen upptagits i överensstämmelse med gränslinjerna å 1815 års karta.

År 1916 fanns 39 tomter å Malmen upplåtna till enskilda mot tomtören,

varav 38 återfinnes å Berndes karta. Under tidernas lopp har emellertid

flera av dessa tomter förenats till en lägenhet, så att berörda tomter sistnämnda

år bildade tillhopa 25 särskilda lägenheter.

Enligt 1782 års brev tillkom bestämmanderätten och överinseendet över

Malmen ståthållaren å Drottningholms och Svartsjö slott, vilken jämväl

till en början utfärdade upplåtelsebrev å vissa tomter. Genom nådigt brev

den 11 november 1817 biföll Kungl. Maj :t en av kommitterade för hushållningens

reglerande vid Drottningholms och Svartsjö kungsgårdar gjord

hemställan, att de personer, som fortfarande ville uppföra byggnader å Malmen,

skulle därom göra anmälan hos riksmarskalksämbetet för att Kungl.

Maj :ts nådiga prövning underställas, varjämte Kungl. Maj :t uppdrog åt

riksmarskalken att hava överstyrelsen av hushållningsärendena vid Drottningholm.

Sedan dess har upplåtelsebreven å tomterna regelmässigt utfärdats

av riksmarskalksämbetet, sedan ståthållarämbetet å Drottningholms

slott för varje särskilt fall avgivit yttrande samt Kungl. Maj:ts vilja inhämtats.

Ett förbehåll, varom 1782 års brev icke ger någon föreskrift, har inrymts

redan i de tidigaste upplåtelsebreven, nämligen att tomten med dess åbyggnader

icke får försäljas eller annorlcdes föryltras, förrän den blivit hembjuden

Kungl. Maj :t och kronan. Dylikt hembud har i allmänhet plägat ske,

men har lösningsrätten ytterst sällan blivit av Kungl. Maj:t och kronan

begagnad. Delta förbehåll återkommer i upplåtclscbreven uttryckligen eller

ock sker upplåtelsen under villkor, att tomtinnehavaren ställer sig till

efterrättelse de bestämmelser, som är eller blir för tomter å Drottningholmsmalmen

föreskrivna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år W58

För varje ny tomtinnehavare har sedan 1830-talet i regel utfärdats nytt

upplåtelsebrev, stundom på oförändrade och stundom på — med avseende

å tomtörenas storlek eller i andra avseenden -— förändrade villkor.

Under tiden närmast efter 1782 blev under åberopande av samma års nådiga

brev ett stort antal tomter upplåtna till enskilda personer, varvid det

att döma av ordalagen alltid synes hava varit fråga om upplåtelser med

äganderätt.

Även för tiden efter 1809, då nu gällande regeringsform stadfästes och i

§ 77 infördes bestämmelse om att kronans fasta egendom icke finge försäljas

utan riksdagens samtycke, fortgick nya upplåtelser av tomter, ehuru

småningom den förändringen inträdde i formuleringen, att riksmarskalksämbetet

upplät allenast besittningsrätten till tomten.

Lagfart å tomterna söktes och beviljades emellertid, även då desamma

upplåtits endast med besittningsrätt.

Ståthållarämbetet utfärdade den 23 juli 1877 en kungörelse med allmänna

föreskrifter såsom villkor för rättighet att innehava och besitta tomt å

Drottningholmsmalmen att gälla tillsvidare och intill dess annorlunda kunde

bliva stadgat. Utom vissa allmänna ordnings- och sundhetsföreskrifter

innehöll dessa, att tomtöresavgift skulle för varje gång besittningsrätten

överlätes till annan person varda särskilt bestämd, att köp av besittningsrätten

icke finge lagfaras, liksom tomten icke heller finge intecknas, att

med besittningsrätt till tomt icke vore förenad någon dispositionsrätt över

tillgränsande del av sjö, att besittningsrätt icke finge överlåtas till annan

person utan särskilt tillstånd, att vid överlåtelse karta skulle upprättas, om

förut befintlig sådan vore tio år gammal, grannarna påskriva sitt godkännande

av gränserna och köpet hembjudas, att, om detta ej antoges, Konungen

skulle besluta om överlåtelsen samt att om tomtinnehavaren bröte mot

något av stadgandena besittningsrätten vore förverkad.

Sedan stark kritik från tomtägarehåll riktats mot bestämmelserna i berörda

kungörelse, förklarade Kungl. Maj :t genom beslut den 8 december

1902, att kungörelsen skulle upphöra att gälla, vilket delgavs vederbörande

genom ståthållarämbetets kungörelse den 7 januari 1903.

Å Malmen fanns vid tiden för riksmarskalksämbetets framställning

tomter och områden upplåtna till enskilda dels med äganderätt, dels med

besittningsrätt för all framtid samt dels med besittningsrätt för viss tid

eller tills vidare. Vidare fanns å Malmen tomter, som innehades av slottsförvaltningen,

samt områden, som var odisponerade.

Köersner har närmare redogjort för de tvistefrågor, som var förenade

med tomtinnehaven å Malmen. Särskilt har Köersner därvid uppehållit

sig vid frågan, med vilken rätt vederbörande tomtinnehavare kunde antagas

besitta de tomter, som upplåtits efter tillkomsten av 1809 års regeringsform,

enligt vars § 77 Kungl. Maj:t icke ägde utan riksdagens medgivande

avyttra kronans fasta egendom. Ifrågavarande spörsmål torde

emellertid, efter det Köersner gjorde sin utredning, kunna anses hava blivit

i huvudsak löst genom en av högsta domstolen den 15 juni 1923 meddelad

dom, avseende besittningsrätten till viss del av tomten nr 64 å Malmen.

För denna dom redogöres i det följande. Köersners synpunkter i fråga

om besittningsrätten torde sålunda få anses vara av mindre intresse numera.

Vad åter angår övriga tvistefrågor har Köersner anfört, bland annat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1!).~>8

5

Ett annat spörsmål är frågan om hembndsskyldighet och lösningsrätt. Sådan

är ej föreskriven i 1782 års brev men förekommer direkt eller indirekt

i alla npplåtelsebrev. Hembudsskyldigheten har också ständigt iakttagits.

För såvitt här får anses vara fråga om äganderätt till fast egendom, lärer

dock hembudsskyldighetens laglighet dels med hänsyn till kungl. förordningen

den 16 jnni 1875 angående upphörande av hembudsskyldighet och

dels även eljest, för såvitt den grundas på avtal, vara omtvistad. Om man

medgiver tomtinnehavares äganderätt, torde för övrigt ett avtal om lösningsrätt

knappast mot 1 kap. 2 § jordabalken, sådan den lyder enligt kungl.

förordningen den 1 maj 1810, jämförd med kungl. förordningen den 6 februari

1849, äga giltighet.

Ej sällan har i upplåtelsebrevet införts den bestämmelsen, att innehavaren

hade att ställa sig till efterrättelse de författningar och föreskrifter, som

i avseende å tomter och byggnader å Drottningholm redan är eller framdeles

kan bliva utfärdade. I detta hänseende är bland annat att märka föreskriften

i 1782 års brev därom, att inga byggnader finge uppföras utan ståthållarens

approbation, samt att Kungl. Maj:t förbehållit sig rätt att i avseende

å det kungl. brevets förordnande lämna »förklaring, inskränkning

eller tilläggningar». Ifrågasättas kan vidare, om icke, ehuru i vissa upplåtelsebrev

icke finnes någon motsvarighet till ovannämnda bestämmelse, i

varje fall föreskrifterna i 1782 års brev måste anses tillämpliga även på sådana

tomter, enär ju möjligheten att överhuvudtaget hävda rättslig giltighet

för upplåtelserna är att återföra till 1782 års kungl. brev. I en del senare

upplåtelsebrev finnes intagna ett stort antal detaljerade inskränkningar att

utnyttja lägenheten. Att dessa inskränkningar äger giltighet gent emot innehavaren

av upplåtelsebrevet lärer väl få antagas, ehuru han icke direkt

accepterat desamma, utan allenast mottagit upplåtelsebrevet utan protest.

Åtminstone torde detta gälla i fråga om sådana lägenheter, som ursprungligen

upplåtits genom upplåtelsebrev, innehållande klausul om skyldighet

att respektera redan varande eller blivande föreskrifter för tomten.

Någon rätt för riksmarskalksämbetet att förbjuda tomternas bebyggande

lärer emellertid icke kunna härledas ur vare sig 1782 års brev, de ursprungliga

upplåtelserna eller senare upplåtelsebrev. Däremot lärer riksmarskalksämbetet

kunna förbehålla sig ingående prövningsrätt av den

byggnads karaktär och utseende, som skall uppföras, samt, i den mån senare

upplåtelsebrev med villkor av sådant innehåll kan anses giltiga, även

av beskaffenheten av den industriella rörelse, som skulle förekomma å tomterna.

Huruvida någon vattenrätt medföljer tomterna är synnerligen tvivelaktigt.

Redan 1782 års brev förutsätter, att »ett tjänligt ställe till hamn och

anläggningsplats utses och underhålles», varav möjligen kan dragas den

slutsatsen, att meningen är, att Kungl. Maj :t förbehåller sig vattnet, något

som även måhända följer därav, att 1782 års brev blott avser visst å karta

utmärkt område. Även innehållet i vissa upplåtelsebrev angående viss avgift

för rätt att uppsätta bryggor in. in. tyder på att vattenrätt icke skulle

medfölja tomterna.

Upplåtelserna har skett emot vissa tomtören, vilka i många fall tid

efter annan blivit förhöjda. Ehuruväl 1782 års brev talar om »proportionerade

tomtören» är det emellertid mycket tvivelaktigt, om förhöjning av tomtören

kan av riksmarskalksämbetet beslutas. I detta hänseende bemärkes

nämligen, såsom framgår av ståthållarens memorial, att avsikten var, att

tomtörena skulle regleras i likhet med städernas, och med hänsyn hland

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

annat till Kungl. Maj:ts dom den 7 december 1910, NJA s. 659, måste man

anse, att rätt att förhöja tomtörena i fråga om ofri tomt i stad är mycket

tvivelaktig och i varje fall beroende på särskilda omständigheter i varje

speciellt fall. Det vill emellertid synas som om i händelse av uppgörelse med

tomtinnehavarna i andra hänseenden en skälig förhöjning av tomtörena

borde förekomma, då desamma är mycket låga.

Över riksmarskalksämbetets framställning har avgivits utlåtanden den

9 november 1916 av kammarkollegiet, som emellertid icke funnit skäl yttra

sig i sakfrågan, förrän vederbörande tomtinnehavare blivit hörda, samt den

13 juni 1925 av länsstyrelsen i Stockholms län.

Vid länsstyrelsens utlåtande hade fogats yttranden av 22 tomtinnehavare

å Malmen. Det övervägande antalet av dessa uttalade sig mot bifall till riksmarskalksämbetets

framställning. Åtskilliga förklarade sig anse, att tvistigheter

i de av riksmarskalksämbetet angivna hänseendena numera icke förefunnes.

I sitt berörda utlåtande uttalade sig länsstyrelsen för önskvärdheten av

att åtgärder av den art, som av riksmarskalksämbetet föreslagits, bleve vidtagna

utan att emellertid länsstyrelsen inkom med något eget förslag till

ordnande av förhållandena å Malmen. Länsstyrelsen framhöll emellertid

vikten av att den kontroll från kronans sida över samhällets bebyggande

under lämpliga och för slottets närhet önskvärda former, som för det dåvarande

i viss mån tillgodosåges genom hembudsskyldigheten och lösningsrätten

samt vissa andra den fria dispositionen bindande bestämmelser, under

någon form bibehölles. Länsstyrelsen anförde även, att tomtinnehavarnas

förnekande av att tvistefrågor förelåge beträffande de av dem innehavda

tomterna borde ses mot bakgrunden av den vid tiden för berörda yttrandens

avgivande ännu pågående processen angående besittningsrätten till

tomten nr 64 samt att, sedan berörda process år 1923 blivit avgjord, en förnyad

hänvändelse till tomtinnehavarna kunde antagas att, åtminstone av

vissa tomtinnehavare, mottagas med större förståelse än tidigare.

Det torde vara anledning att nu lämna en redogörelse för högsta domstolens

dom den 15 juni 1923 angående besittningsrätten till tomten nr 64.

Advokatfiskalsämbetet vid kammarkollegiet instämde år 1916, efter förordnande

av justitiekansler sämbetet, friherre A. L. E. Åkerhielm till Sollentuna

och Färentuna domsagas häradsrätt samt anförde därvid huvudsakligen

följande.

Sedan slottsbyggmästaren Herman Jacob Edberg, till vilken ståthållaren

med åberopande av 1782 års brev den 31 januari 1805 upplåtit en sedermera

å Berndes år 1815 upprättade karta med nr 64 betecknad tomt, överlåtit

sin rätt till tomten å änkan Charlotta Vilhelmina Philipsen, född Moll, hade

änkan Philipsen anhållit att till sin ifrågavarande tomt få upplåten en odisponerad

plats om 6 kappland. Efter det Kungl. Maj :t den 1 februari 1831

bifallit änkan Philipsens ansökan med vissa villkor, hade riksmarskalksämbetet

i upplåtelsebrev den 23 mars 1831 till änkan Philipsen med förenämnda

villkor upplåtit besittningsrätten till berörda plats. Den sålunda

utvidgade tomten hade sedermera överlåtits och varit föremål för uppbud

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

och fasta för flera personer. Lagfart å tomten hade första gången beviljats

den 16 december 1896. Numera innehades tomten av Åkerhielm, som å densamma

erhållit lagfart den 28 april 1906. Då den del av tomten, varå upplåtelsebrev

första gången utfärdats den 23 mars 1831, av Åkerhielm innehades

allenast under besittningsrätt, yrkade ämbetet, att häradsrätten måtte,

med undanröjande av därå meddelad fasta och lagfart, förklara Kronan

vara rätt ägare till berörda tomtdel.

Häradsrätten prövade genom utslag den 13 mars 1919 på anförda skäl

rättvist förklara kronan framför Åkerhielm vara rätt ägare till den del av

tomten nr 64, vilken upplåtits genom berörda avhandling den 23 mars 1831,

i följd varav den för Åkerhielm den 28 april 1906 meddelade lagfarten å

hela nyssnämnda tomt förklarades vara utan verkan, i vad lagfarten avsåge

den omstämda delen därav.

Svea hovrätt, där Åkerhielm efter vad fullföljde talan, prövade genom

dom den 13 maj 1921 rättvist fastställa det slut, häradsrättens utslag innehölle

i huvudsaken.

Högsta domstolen fann emellertid, sedan hovrättens dom blivit överklagad

av Åkerhielms stärbhusdelägare, genom dom den 15 juni 1923 dels

att den år 1831 till änkan Philipsen gjorda upplåtelsen, varigenom nu ifrågavarande

tomtdel tillädes tomten nr 64, icke, såsom kronan med åberopat

stöd av uttryckssättet i riksmarskalksämbetets upplåtelsebrev gjort gällande,

avsåg allenast besittningsrätt utan äganderätt till tomtdelen, dels ock

att stadgandena i § 77 av regeringsformen icke kunde föranleda därtill, att

samma, å förutsättning om fortfarande tillämplighet av den i 1782 års brev

träffade dispositionen över Drottningholmsmalmen grundade upplåtelse

skulle vara att anse som ogiltig. Då kronan i övrigt icke förebragt någon

grund för sitt anspråk på äganderätten till tomtdelen i fråga, prövade högsta

domstolen lagligt att, med upphävande av hovrättens dom beträffande huvudsaken,

ogilla kronans härutinnan förda talan.

Sedan ärendet remitterats till kammarkollegiet för förnyat utlåtande, har

kollegiet däri låtit höra sitt advokatfiskalsämbete.

För att vinna klarhet rörande den ställning, innehavarna av tomter a Malmen

för det dåvarande intoge till frågan om reglering av tomtförhållandena,

har på föranstaltande av advokatfiskalsämbetet ett sammantiäde med

tomtinnehavarna hållits den 15 oktober 1930, därvid innehavarna av 13 tomter

eller tomtkomplex närvarit. Samtliga närvarande tomtinnehavare uttalade

sig för önskvärdheten av att åt riksmarskalksämbetet tillerkändes befogenhet

att efter därom av vederbörande tomtägare eller tomtinnehavare

framställd begäran medgiva antingen avlösning av tomtörena genom kapitalisering,

där fråga vore om tomt, som upplåtits med äganderätt eller sådan

besittningsrätt, som enligt högsta domstolens den 15 juni 1923 meddelade

dom angående tomten nr 64 vore att likställa med äganderätt, eller

friköp efter värdering, där fråga vore om tomt eller område, som upplåtits

med nyttjanderätt på viss lid eller tills vidare eller varom tvekan kunde

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1958

anses föreligga beträffande upplåtelsens natur eller som innehades utan

att särskild upplåtelse ägt rum.

Därefter har advokatfiskalsämbetet i tjänstememorial den 31 december

1930 framlagt ett närmare utformat förslag till ordnande av tomtförhållandena

å Drottningholmsmalmen.

Kammaradvokatfiskalsämbetets förslag innebär i huvudsak, att kronan

skulle mot visst vederlag avstå från de rättigheter, som kunde tillkomma

densamma med avseende å de tomter å Malmen, vilka av enskilda besuttes

med äganderätt eller därmed — på grund av högsta domstolens den 15 juni

1923 meddelade dom rörande den å Malmen belägna tomten nr 64 _ lik
ställd

besittningsrätt, att de av enskilda med annan rätt än förut angivits

innehavda tomterna ävensom övrig mark å Malmen skulle under vissa förutsättningar

kunna försäljas samt att bebyggelsen å Malmen skulle bliva

föremål för vissa allmänna reglerande bestämmelser.

Över advokatfiskalsämbetets förslag har avgivits yttranden den 4 juni

1931 av byggnadsstyrelsen, den 8 juni 1935 av ståthållarämbetet å Drottningholms

slott, den 13 januari 1936 av riksmarskalksämbetet, den 31 december

1936 av kammarkollegiet, den 28 april 1937 av länsstyrelsen i Stockholms

län samt den 19 oktober 1937 av statskontoret.

Kammarkollegiet har avgivit förnyat utlåtande i ärendet den 18 februari

1957.

II. Tomter innehavda med äganderätt eller likställd besittningsrätt

Kammaradvokatfiskalsämbetet

Vidkommande först sådana tomter, som innehas med äganderätt eller

likställd besittningsrätt, skulle enligt advokatfiskalsämbetets förslag tomtörena

för dessa tomter avlösas genom kapitalisering. Härom har advokatfiskalsämbetet

anfört följande.

Vad angår avlösen av tomtörena synes densamma lämpligen böra ske efter

en räntefot av 4 procent eller sålunda mot erläggande av 25 gånger tomtörenas

belopp. Huruvida till grund för kapitaliseringen skall läggas nu utgående

eller vid tiden för den ursprungliga upplåtelsen fastställda tomtören

kan förefalla något tveksamt, men synes det ämbetet, som om med

hänsyn till de obetydliga belopp det här gäller de senast fastställda tomtoresbeloppen

åtminstone såsom regel bör läggas till grund. I sådana fall,

då vederbörande tomtinnehavare kan påvisa, att tomtörena, utan att den

ursprungligen upplåtna arealen ökats, under tidernas lopp blivit höjda utöver

vad i allmänhet för tomter å Malmen plägat fastställas, torde emellertid

efter överenskommelse med tomtinnehavaren skälig jämkning nedåt av

det belopp, som skall läggas till grund, böra äga rum.

Huruvida avlösen av tomtörena kommer att äga rum bör givetvis vara

beroende på av vederbörande tomtinnehavare i varje särskilt fall hos riksmarskalksämbetet

gjord framställning. Någon generell föreskrift om att

avlösen i samtliga fall skall äga rum torde ej kunna komma i fråga. Sedan

efter dylik framställning riksmarskalksämbetet förhandlat med vederbörande

angående lösenbeloppet, synes nämnda ämbete böra utfärda en hand
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

9

ling innehållande att dittills för tomten utgående tomtören blivit avlösta genom

erläggande av viss närmare angiven lösesumma samt att Kungl. Maj:t

och kronan avstår från alla vidare anspråk på tomten.

Yttranden

Samtliga över advokatfiskalsämbetets förslag rörande nu ifrågakomna

tomter hörda myndigheter har tillstyrkt tomtörenas avlösning genom kapitalisering.

Emellertid har olika meningar gjort sig gällande i fråga om grunden

för kapitaliseringen ävensom om den ersättning, som i övrigt kunde

fordras vid avlösningen. Sålunda har byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen

ansett tomtinnehavaren böra erlägga viss ersättning för den värdestegring,

utöver det kapitaliserade värdet av tomtörena, som avlösningen kunde antagas

medföra för tomtinnehavaren. Ståthållarämbetet har ansett, att kapitaliseringen

borde ske efter 2 procent eller sålunda mot 50 gånger tomtörenas

belopp, med rätt för den beslutande myndigheten att i de fall, då

tomtörena vore särskilt höga i förhållande till arealen eller andra särskilda

omständigheter det påkallade, medgiva nedsättning till lägst 35 gånger

tomtörenas belopp. Därjämte skulle enligt ståthållarämbetet tomtinnehavaren

i förekommande fall utgiva särskild ersättning för värdestegring. Riksmarskalksämbetet

har funnit kapitaliseringen böra ske efter 4 procent, dock

att riksmarskalksämbetet skulle äga kapitalisera efter för kronan förmånligare

grunder i vissa fall, exempelvis då en tomt vore särskilt fördelaktigt

belägen.

Kammarkollegiet har erinrat om, att i de utfärdade upplåtelsehandlingarna

regelmässigt upptagits tre förmåner såsom tillkommande kronan, nämligen

rätt till tomtören, rätt till viss kontroll i avseende å tomtbebyggelsen

samt rätt till lösen av tomt vid föryttring. I fråga om dessa förmåners värde

för kronan har kollegiet anfört följande.

Av angivna tre särskilda förmåner, vilka sålunda tillkomma kronan, lärer

rätten till lösen av tomt vid försäljning — vilken rättighet icke omnämnts

i Kungl. Maj :ts ovanberörda brev men likväl upptagits redan i de tidigaste

upplåtelsehandlingarna — icke vidare kunna göras gällande mot stadgandet

i 1 kap. 2 §, 2 stycket, jordabalken, innefattande förbud mot förbehåll i

köpe- eller skifteshandling att framdeles vinna egendom åter, jämförd med

förordningen den 6 februari 1849 angående skyldighet att låta inteckna vid

köp eller skifte av fast egendom gjort förbehåll att få densamma återlösa.

Vad åter angår rätten till tomtören och prövningsrätten i fråga om tomts

bebyggande, synas desamma kunna antagas alltfort äga bestånd. Vidkommande

särskilt sistnämnda prövningsrätt lärer den kunna betraktas som

ett servitut till kungsgårdens förmån. Emellertid synes prövningsrätten vara

utan vidare betydelse för kronan, för såvitt bebyggelsen å Malmen kommer

att ske planmässigt under viss tillsyn.

Av ovanberörda tre förmåner torde under angiven förutsättning allenast

rätten till tomtören vara av påtagligare värde för kronan.

Kammarkollegiet har förordat kapitalisering efter 4 procent för samtliga

fält och synes icke hava biträtt vad vissa myndigheter föreslagit i fråga om

särskild avgift för värdestegring. I fråga om det lomtöresbelopp, som bör

läggas till grund vid kapitaliseringen, har kollegiet anfört följande.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1958

I likhet med advokatfiskalsämbetet finner kollegiet de senast fastställda

tomtöresbeloppen i regel böra läggas till grund vid kapitaliseringen. Det

kan -—- såsom av Köersner framhållits — visserligen synas tveksamt, huruvida

en förhöjning av tomtöresbeloppen utan samband med utökning av

tomts areal kunnat med laga verkan beslutas, men då det regelmässigt synes

hava förhållit sig så, att det förhöjda tomtöresbeloppet angivits i kungsgårdens

»upplåtelsehandling» samt utan erinran årligen erlagts av vederbörande

tomtinnehavare, lärer ett sådant godtagande från tomtinnehavarens sida

av förhöjningen få anses föreligga, att fullt fog förefinnes för att låta verkställa

kapitaliseringen efter den förhöjda tomtöresavgiften. Endast för så

vitt en tomtinnehavare skulle kunna påvisa, att han med hänsyn till omständigheterna

vid tomtförvärvet och sitt förhållande därefter icke skäligen kan

anses hava på något sätt åtagit sig gäldande av förhöjt tomtöresbelopp, lärer

anledning föreligga för kapitalisering efter tomtören, som utgått före förhöjningen.

Kollegiet har i förevarande ämne ytterligare anfört.

Avlösningen av tomtörena bör givetvis vara beroende av varje särskild

tomtinnehavares egen önskan. För befordrande av avlösningens snabba genomförande

synes emellertid riksmarskalksämbetet böra lämna en var av

ifrågavarande tomtinnehavare meddelande om, att tomtörena från hans

tomt kunna mot visst belopp — där ej särskilda omständigheter annat föranleda

preliminärt angivet till kapitaliserade värdet av för närvarande utgående

tomtören — avlösas. Sedan avlösning kommit till stånd, synes riksmarskalksämbetet

böra utfärda och tillställa tomtinnehavaren en handling,

innehållande att dittills för tomten utgående tomtören blivit avlösta samt

att kronan icke vidare gör anspråk på någon rättighet, som må kunna tillkomma

kronan med avseende å tomten i anledning av nådiga brevet den

6 maj 1782 samt på grundval av detta brev utfärdad upplåtelsehandling. Såsom

villkor för avlösningen torde, därest utbrytning eller lagfarande av

tomten ifrågakommer, böra föreskrivas, att kostnaderna härför skola gäldas

av vederbörande tomtinnehavare.

Departementschefen

I likhet med advokatfiskalsämbetet och de över ämbetets förslag hörda

myndigheterna finner jag lämpligt att till undvikande av framtida tvistigheter

de rättigheter av ålderdomlig och delvis oklar natur, som för närvarande

må förefinnas för kronan med avseende å sådana tomter å Malmen, vilka innehas

med äganderätt eller därmed likställd besittningsrätt, bringas att upphöra.

Kronan torde icke hava något större intresse av att bibehållas vid

dessa rättigheter, och det synes ä andra sidan skäligt, att vederbörande

tomtinnehavare befrias från de inskränkningar i sin förfoganderätt över tomterna

och den prestationsskyldighet gentemot kronan, som kan härledas

ur 1782 års brev. Givetvis är härvid av vikt att tillse, att genom avvecklingen

av ifrågavarande särskilda rättigheter kronans och det allmännas intressen

icke blir tillhakasatta.

Förslaget att avlösa tomlörena genom kapitalisering av desamma finner

jag mig kunna biträda. Denna kapitalisering synes mig böra ske efter 4 procent

för samtliga fall. Att låta avlösningsbeloppet bliva beroende av tomts

belägenhet eller av eventuell värdestegring med anledning av kapitalisering
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

en förefaller mig mindre befogat med hänsyn till den rätt, varmed tomterna

besittes, ävensom därtill att det torde vara tveksamt, huruvida numera en

förhöjning av tomtöresbeloppen kan ske utan samband med utökning av

tomts areal. I likhet med kammarkollegiet finner jag riktigast att såsom

regel de nu utgående tomtöresbeloppen lägges till grund vid kapitaliseringen.

Jag förutsätter, att riksmarskalksämbetet vid fastställande av avlösningsbelopp

ävensom vid handläggningen av övriga ifrågavarande ärenden rörande

tomterna på Drottningholmsmalmen samråder med byggnadsstyrelsen.

Skulle för något särskilt fall annat belopp än numera utgående tomtören

finnas böra utgöra grunden vid kapitaliseringen, synes riksmarskalksämbetet

böra underställa frågan härom Kungl. Maj :ts prövning. Jämväl vad

angår initiativet till avlösningen, villkoren härför samt förfarandet i övrigt

ansluter jag mig till vad kollegiet föreslagit.

Genom erläggandet av kapitaliserade värdet av tomtörena skulle samtliga

kronan tillkommande särskilda rättigheter med avseende å tomterna bringas

att upphöra. Någon ersättning utöver den, som avser tomtörenas avlösning,

torde emellertid icke skäligen kunna fordras. Härvidlag tillåter jag mig åberopa

vad kollegiet andragit rörande ifrågavarande särskilda rättigheters nuvarande

värde och betydelse.

Tomtörena beträffande de tomter, varom här är fråga, belöper sig, såvitt

framgår av advokatfiskalsämbetets memorial och vad kammarkollegiet anfört,

till omkring 580 kronor. Skulle kapitalisering efter 4 procent komma till

stånd beträffande samtliga dessa tomter, skulle därigenom erhållas en summa

av (25 X 580 =) 14 500 kronor.

De medel, som inflyter genom kapitalisering av tomtören eller vid den

försäljning av mark som kan följa av mitt förslag i det följande, bör tillföras

statsverket på sätt som finnes föreskrivet för sådana medel varom här

är fråga.

III. Tomter och andra områden, som innehas med nyttjanderätt på viss tid

eller tillsvidare

Kammuradvokatfiskalsåmbetet

Vad härefter angår de tomter och andra områden å Malmen, som besittes

med nyttjanderätt på viss tid eller tillsvidare, har advokatfiskalsämbetet

funnit starka skäl föreligga för tillmötesgående av tomtinnehavarnas önskan

att friköpa dessa områden. Ämbetet har ansett friköp särskilt motiverade

i sådana fall, då upplåtelse med nyttjanderätt tillsvidare eller på viss tid

ägt rum av vissa områden såsom tillägg till förut med äganderätt eller därmed

jämförlig besittningsrätt upplåtna tomter. Men även fristående med

nyttjanderätt upplåtna områden borde enligt ämbetets mening kunna friköpas.

Av den i ärendet verkställda utredningen synes framgå, att vissa

smärre områden av kungsgårdens mark å Malmen tillagts tomter utan att

vederbörlig upplåtelse av dessa tilläggsområden ägt rum ävensom att ett

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1958

tomtområde sedan början av 1800-talet innehafts av enskild person, utan att

upplåtelsehandling utfärdats eller tomtören erlagts. Även dessa utan skriftlig

upplåtelse innehavda områden borde enligt ämbetets förslag kunna försäljas.

Vad angår förfarandet vid friköpet har advokatfiskalsämbetet föreslagit,

att området i fråga skulle värderas av en nämnd, bestående av tre personer,

av vilka riksmarskalksämbetet och tomtinnehavaren skulle utse en vardera

och den tredje, tillika ordförande, skulle vara ordföranden i länets expropriationsnämnder,

varvid ämbetet utgått från dåvarande bestämmelser i expropriationslagen.

Därest riksmarskalksämbetet funne hinder mot friköpet

icke möta, skulle ämbetet utfärda en köpehandling, upptagande den vid

värderingen bestämda köpesumman.

Yttranden

De över förslaget hörda myndigheterna har icke funnit något att erinra

emot friköp av de utav advokatfiskalsämbetet angivna områdena. Meningarna

har emellertid gått isär dels i fråga om sättet för värderingen, dels ock

i fråga om den myndighet, som borde medgiva friköpet. Sålunda har byggnadsstyrelsen

ansett värdering av nämnd böra ske allenast i de fall, då överenskommelse

mellan vederbörande tomtinnehavare och riksmarskalksämbetet

ej kunnat träffas. Kammarkollegiet åter, till vilket länsstyrelsen anslutit

sig, har med hänsyn till de jämförelsevis begränsade markupplåtelser,

varom här vore fråga, samt ur kostnadssynpunkt funnit en värdering av en

tremannanämnd knappast erforderlig eller önskvärd. Det har synts kollegiet

— där ej riksmarskalksämbetet för någon enstaka mera omfattande

jordupplåtelse skulle finna en tremannanämnd erforderlig — fullt tillfredsställande,

om värderingen verkställes av någon av länets expropriationstekniker

med erfarenhet i fråga om fastighetsvärdering inom tätorter. Vad angår

beslutanderätten har kollegiet —- till skillnad från övriga myndigheter

— ansett densamma böra tillkomma Kungl. Maj :t och ej riksmarskalksämbetet,

varemot upprättandet och utfärdandet av köpehandlingarna borde ankomma

å sistnämnda ämbete.

Kollegiet har framhållit att kostnaderna för värderingsförrättningen och

för tomtens utbrytning borde, liksom lagfarts- och övriga med köpet förenade

kostnader, gäldas av köparen samt köpeskillingen betalas kontant.

Departementschefen

Friköp av de områden å Malmen, som advokatfiskalsämbetet angivit, synes

kunna ske utan nämnvärd olägenhet för kungsgården, förutsatt dock

att betryggande garantier erhålles för att bebyggelsen å Malmen kommer att

gestaltas på ett tillfredsställande sätt. Frågan om ordnandet av bebyggelsen

vill jag närmare beröra i det följande. Antalet självständiga tomter, som

ifrågakommer till friköp, är obetydligt. Emellertid synes i varje särskilt

fall böra prövas, huruvida det till friköp ifrågasatta området kan bliva behövligt

för tillvaratagande av kungsgårdens intresse. Denna prövning synes

mig lämpligen böra verkställas av Kungl. Maj:l.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kiingl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

Jag tillstyrker sålunda, att de av advokatfiskalsämbetet angivna områdena

må friköpas. Värderingen synes böra ske av någon av länets expropriationstekniker

med erfarenhet i fråga om fastighetsvärdering inom tätorter,

eller av annan av Kungl. Maj :t utsedd sakkunnig. Värdering av en

tremannanämnd finner jag icke erforderlig. Sedan värderingen skett, har

riksmarskalksämbetet att med eget yttrande överlämna handlingarna i ärendet

till Kungl. Maj :t.

Kungl. Maj :t bör givetvis, såvitt angår köpeskillingens storlek, ha fri

prövningsrätt. Vid köpeskillingens bestämmande torde viss hänsyn böra

tagas till den tid, vederbörande innehaft marken, ävensom till storleken av

nyttjanderättsavgiften. I förekommande fall bör sålunda skälig jämkning

nedåt av köpeskillingen kunna ifrågakomma.

Efter det Kungl. Maj :t avgjort friköpsfrågan och bestämt villkoren för

friköpet har riksmarskalksämbetet att utfärda vederbörliga köpehandlingar.

Samtliga med värderingen, utbrytningsförrättningen och övriga med köpet

förbundna kostnader bör gäldas av köparen.

Det må anmärkas, att nyttjanderättsavgifterna för de områden, som sålunda

skulle kunna friköpas, enligt advokatfiskalsämbetets memorial uppgår

till sammanlagt omkring 1 100 kronor. Under senare tid har i åtskilliga

fall dessa avgifter avsevärt förhöjts, varjämte vissa av kungsgården tidigare

disponerade markområden upplåtits på arrende.

IV. Odisponerad samt av slottsförvaltningen disponerad mark

Kammaradvokatfiskalsämbetet

Enligt advokatfiskalsämbetets förslag skulle jämväl av slottsförvaltningen

disponerad eller hittills odisponerad mark å Malmen kunna utbjudas till

försäljning, i den mån så befunnes lämpligt, varvid ämbetet särskilt omnämnt

två tomter å Malmen. Även i sådana försälj ningsärenden skulle riksmarskalksämbetet

hava prövningsrätten.

Yttranden

Samtliga myndigheter, som hörts över förslaget, har ansett nu ifrågakomna

försäljningsärenden böra prövas av Kungl. Maj :t. Riksmarskalksämbetet

har ansett försäljning av förevarande mark böra komma till stånd

endast undantagsvis och då särskilda förhållanden därtill gåve anledning. I

fråga om värderingen av marken har riksmarskalksämbetet ansett sådan

värdering böra ske genom en av samma ämbete utsedd sakkunnig person.

Kammarkollegiet åter har ansett att såväl i fråga om värderingen som i

övrigt motsvarande skulle gälla, som kollegiet föreslagit i fråga om friköp.

Enligt länsstyrelsens uppfattning vore särskild föreskrift om obligatoriskt

värderingsförfarande såsom vid friköp icke erforderlig, därest försälj ningsfrågan

från fall till fall underställdes Kungl. Maj :ts prövning.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj. ts proposition nr 88 år 1958

Departementschefen

Även försäljning av odisponerad eller av slottsförvaltningen disponerad

mark anser jag mig kunna tillstyrka. Emellertid torde, såsom riksmarskalksämbetet

framhållit, försäljning av dylik mark böra ske med viss försiktighet.

Kronan bör sålunda icke utan synnerliga skäl avhända sig äganderätten

till någon av de kronans tomter, som är belägna utmed allmänna vägen.

Prövningsrätten bör givetvis tillkomma Kungl. Maj :t. I fråga om värderingen

och försäljningsförfarandet i övrigt finner jag samma regler kunna tilllämpas,

som jag förut förordat beträffande friköp; förutsättning för jämkning

av köpeskillingen föreligger emellertid icke här. Den omständigheten

att Kungl. Maj:t har prövningsrätten synes icke göra särskilt värderingsförfarande

obehövligt.

V. Gränsförhållanden

I fråga om omfattningen av Drottningholmsmalmen synes de å Berndes

karta angivna gränslinjerna böra lända till efterrättelse.

Advokatfiskalsämbetet har föreslagit att innan avlösning eller försäljning

ägde rum lantmäteriförrättning skulle verkställas för bestämmande i ett

sammanhang av gränserna mellan mark å Malmen, som icke av riksmarskalksämbetet

upplåtits eller som upplåtits blott med nyttjanderätt, å ena

sidan, samt angränsande, enskilda personer tillhöriga tomter, å andra sidan.

Riksmarskalksämbetet har funnit den föreslagna lantmäteriförrättningen

komma att medföra betydande kostnader samt ansett densamma icke

vara nödvändig. I den mån avstyckning skulle ske, kunde nämligen vid

avstyckningsförrättningen gränserna bliva fullt klarlagda, och i övrigt kunde,

där ovisshet rörande gränsernas rätta sträckning förelåge, gränsbestämningsförrättning

av vederbörande påkallas i det särskilda fallet. Icke heller

kammarkollegiet har funnit den ifrågasatta lantmäteriförrättningen erforderlig.

Departementschefen

I likhet med riksmarskalksämbetet finner jag obehövligt, att sådan lantmäteriförrättning,

som advokatfiskalsämbetet avser, föreskrives såsom villkor

för avlösning av tomtören och försäljning av mark å Malmen.

VI. Reglering av bebyggelsen

Enligt advokatfiskalsämbetets förslag skulle, innan avlösning av tomtören

eller försäljning medgåves, beträffande hela Malmen med undantag

för de utav kungsgården disponerade eller till enskilda personer utarrenderade

tomterna närmast allmänna vägen fastställas vissa byggnadsbestämmelser,

upptagna i ett — numera upphävt — lagrum i lagen den 12 maj

1917 om fastighetsbildning i stad (1 kap. 42 § fjärde stycket).

s. 15 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 88 år 1958

15

Kammarkollegiet har i sitt utlåtande den 18 februari 1957 anfört.

Sedan kollegiet avgav sitt utlåtande den 31 december 1936 har sakläget i

vissa avseenden något ändrats. Sålunda har länsstyrelsen den 15 augusti

1946 fastställt förslag till byggnadsplan för Malmen och för viss angränsande

mark, med undantag dock för ett antal Malmen tillhörande tomter

vid allmänna vägen och vid bron mot Kärsön. Genom planen med tillhörande

beskrivning och byggnadsplanebestämmelser torde garanti ha skapats för

att bebyggelsen å Malmen inom byggnadsplaneområdet kommer att utformas

på ett lämpligt sätt. Enligt vad kollegiet nnder hand inhämtat är för

närvarande slottsarkitekten, f. d. generaldirektören Tengbom, tillika byggnadsinspektör

inom byggnadsplaneområdet, en tjänsteförening som måste

anses lämplig. Några betänkligheter mot ett upphävande av den prövningsrätt

i fråga om tomts bebyggande, som hittills tillkommit kronan, lärer efter

tillkomsten av berörda byggnadsplan knappast behöva möta beträffande den

mark, som är belägen inom planen.

Vad angår ovannämnda, till Malmen hörande men utom byggnadsplaneområdet

belägna tomter må anföras, att — efter vad Tengbom under hand

meddelat — byggnaderna å dessa tomter, av vilka flertalet disponeras av

slottsförvaltningen, åtnjuter författningsenligt skydd såsom kulturhistoriskt

märkliga byggnader. Icke heller beträffande dessa tomter lärer därför erfordras

bibehållande av kronans omförmälda prövningsrätt.

Departementschefen

Avlösningen av tomtören, varigenom föreliggande inskränkningar i dispositionsrätten

över respektive tomter skulle bortfalla, samt försäljningen

av markområden å Malmen torde kunna antagas komma att medföra en

livligare byggnadsverksamhet därstädes. Det är uppenbarligen av stor vikt,

med hänsyn till Malmens närbelägenhet till Drottningholms slott, att denna

bebyggelse kommer att gestalta sig på ett i allo tillfredsställande sätt. Den

byggnadsplan, som nu upprättats över Malmen, torde — såsom kammarkollegiet

framhållit — utgöra garanti för att bebyggelsen därstädes kommer

att utformas på ett tillfredsställande sätt. Någon prövningsrätt från kronans

sida i avseende å bebyggelsen å Malmen synes därför icke vidare erforderlig.

VII. Departementschefens hemställan

Under åberopande av det förut anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t

måtte, i vad angår tomter och annan mark å den s. k. Drottningholmsmalmen

i Lovö socken, genom proposition föreslå riksdagen medgiva

att avlösning av tomtören må ske beträffande de tomter,

vilka innehas med äganderätt eller därmed — i enlighet med

högsta domstolens den 15 juni 1923 meddelade dom rörande

den å Malmen belägna tomten nr 64 •— jämställd besittningsrätt,

samt att övrig mark å Malmen må kunna försäljas

allt på sätt och under de villkor, jag förut angivit.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 88 år 1958

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse

bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Åke Gustafsson

530396 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:227 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till reglering av tomtförhållandena d den s. k. Drottningholmsmalmen i Lovö socken a1 i texten
  2. SU 1958 A:100 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till reglering av tomtförhållandena å den s. k. Drottningholmsmalmen i Lovö socken av Stockholms a1 i texten