Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

1958-03-07 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,8 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:89, Med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1958

1

Nr 89

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag med

särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning,

m. m.; given Stockholms slott den 7 mars

1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

dels antaga härvid fogat förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande

riksbankens sedelutgivning

dels ock bifalla det förslag i övrigt, om vars avlåtande till riksdagen föredragande

statsrådet hemställt.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås i fråga om riksbankens sedelutgivning, att vissa

undantagsbestämmelser från lagen för Sveriges riksbank skall gälla jämväl

för tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959. Enligt vid propositionen fogat

lagförslag må riksbanken utgiva sedlar till ett belopp av högst 6 600 miljoner

kronor. Det nuvarande maximibeloppet utgör 6 300 miljoner kronor.

Vidare föreslås, att riksdagen måtte medgiva att riksbanken även för tiden

från och med den 1 juli 1958 till och med den 30 juni 1959 fritages från

skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med guld

efter deras lydelse.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 89

opaginerad Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1958

Förslag

till

Lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

Härigenom förordnas, att under tiden från och med den 1 juli 1958 till

och med den 30 juni 1959 skola, i stället för vad i 9 § och 11 § första stycket

lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges riksbank finnes stadgat, följande

särskilda bestämmelser lända till efterrättelse.

1 §•

Riksbanken må utgiva sedlar till ett belopp av högst sextusensexhundra

miljoner kronor.

2 §.

Därest så med hänsyn till utomordentliga omständigheter prövas nödigt

må Konungen, under tid då riksdagen ej håller session, på framställning av

fullmäktige i riksbanken och efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret

medgiva riksbanken att utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst

sjuhundra miljoner kronor. Dylikt av Konungen lämnat medgivande skall,

därest detsamma icke godkännes av riksdagen inom tjugu dagar från början

av nästföljande session, efter utgången av nämnda tid upphöra att gälla.

3 §.

Som riksbankens metalliska kassa skall räknas allt riksbanken tillhörigt

guldmynt och omyntat guld.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1958

3

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t

Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 7 mars

1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Andersson,

Lindell, Lindström, Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler t. f.

chefen för finansdepartementet, statsrådet Kling, fråga om särskilda bestämmelser

rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. samt anför därvid

följ ande.

I skrivelse den 27 februari 1958 har fullmäktige i riksbanken gjort framställning

rörande fortsatt provisorisk lagstiftning om riksbankens sedelutgivning

ävensom hemställt om fortsatt befrielse för riksbanken från skyldigheten

att inlösa av banken utgivna sedlar med guld. Över framställningen

har, efter remiss, yttrande avgivits av fullmäktige i riksgäldskontoret.

Lagstiftningen rörande riksbankens sedelutgivningsrätt och

inlösningsskyldighet

Riksbankens rätt att utgiva sedlar grundas på stadgande i § 72 regeringsformen.

Enligt nämnda lagrum har riksbanken även skyldighet att — därest

icke Kungl. Maj :t och riksdagen i viss ordning medgiver undantag därifrån

— vid anfordran inlösa utgivna sedlar med guld efter deras lydelse.

Jämlikt 9 § första stycket lagen den 30 juni 1934 (nr 437) för Sveriges

riksbank (riksbankslagen) begränsas riksbankens rätt att utgiva

sedlar till att omfatta det belopp, som motsvaras av dubbla summan av

riksbankens metalliska kassa beräknad enligt 11 §, samt därutöver till ett

belopp av 350 miljoner kronor. Enligt 9 § andra stycket kan riksbanken

under vissa förutsättningar erhålla bemyndigande att utgiva sedlar till ett

belopp av ytterligare högst 350 miljoner kronor. Så snart ske kan skall dock

den utelöpande sedelmängden nedbringas med ett belopp motsvarande vad

som utgivits med stöd av sådant bemyndigande.

Enligt 10 § skall den del av bankens utelöpande sedlar, som överstiger

bankens metalliska kassa, motsvaras av vissa i sistnämnda paragraf angivna

tillgångar, den s. k. supplementära sedeltäckningen, nämligen

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1958

a) lätt säljbara statspapper;

b) allmänna hypoteksbankens och konungariket Sveriges stadshypotekskassas

obligationer ävensom sådana andra inhemska obligationer, som noteras

å utländsk börs;

c) på utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande

sätt försäkrat guldmynt och omyntat guld, som icke enligt 11 § inräknas i

metalliska kassan;

d) växlar, betalbara inom eller utom riket;

e) hos bank eller bankir på utrikes ort i räkning innestående, inom sex

månader till betalning förfallna medel, efter avdrag av riksbankens skuld

i dylik räkning;

f) medel, utlånade på bestämd tid av högst tre månader eller med högst

samma uppsägningstid mot säkerhet av sådana statspapper och obligationer,

som omförmäles under a) och b), samt, intill ett belopp av etthundra miljoner

kronor, mot annan säkerhet.

Såsom riksbankens metalliska kassa skall enligt 11 § första stycket räknas

allt riksbankens guld inom landet samt dessutom, intill ett belopp motsvarande

femton procent av hela metalliska kassan, banken tillhörigt, på

utrikes ort nedsatt eller under transport varande, på betryggande sätt försäkrat

guld. I 11 § andra stycket stadgas, att metalliska kassan ej må bibehållas

vid lägre belopp än 150 miljoner kronor.

I syfte att skapa den större elasticitet i penningsystemet, som förhållandena

påkallade, modifierades de enligt riksbankslagen gällande bestämmelserna

temporärt med stöd av lagen den 22 december 1939 (nr 895) angående

rätt för Konungen att meddela särskilda bestämmelser om riksbankens sedelutgivning

och bankrörelse m. m. Denna lag gällde ursprungligen till och

med den 31 mars 1940 men erhöll därefter fortsatt giltighet, sista gången

genom lag den 16 maj 1947 (nr 194), enligt vilken giltighetstiden utsträcktes

till och med den 30 juni 1948. Lagen i fråga utgjorde ett led i krigsårens

beredskapslagstiftning och hade karaktären av en fullmaktslag, tillämplig

vid krig eller krigsfara, vari riket befann sig, eller eljest under utomordentliga

av krig föranledda förhållanden.

De modifierade bestämmelser, som meddelades med stöd av 1939 års lag,

innebar följande.

Genom kungörelsen den 31 januari 1940 (nr 54) med viss bestämmelse

angående riksbankens metalliska kassa sattes stadgandet i 11 § första stycket

riksbankslagen angående metalliska kassan temporärt ur kraft. I sagda kungörelse

förordnades, att såsom riksbankens metalliska kassa skulle räknas

allt riksbanken tillhörigt guld. De i riksbankslagen givna begränsningarna

för sedelutgivningsrätten, vilka sammanhängde med guldets placering, hade

nämligen ansetts lägga hinder i vägen för en sådan fördelning av riksbankens

guldbehållning, som ur säkerhetssynpunkter varit mest betryggande.

Vidare utfärdades bestämmelser, varigenom ökning medgavs av det belopp,

varmed sedelutgivningen jämlikt 9 § första stycket riksbankslagen

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Kungl. Maj. ts proposition nr 89 år 1958

finge överstiga dubbla summan av metalliska kassan. Genom kungörelsen

den It februari 1947 (nr 31) med viss bestämmelse angående riksbankens

sedelutgivning ökades sålunda nämnda belopp från 350 till 1 400 miljoner

kronor. Genom kungörelsen den 20 juni 1947 (nr 251) med viss bestämmelse

angående riksbankens sedelutgivning ökades beloppet till 2 500 miljoner

kronor.

1939 års fullmaktslag, som upphörde att gälla med utgången av juni

månad 1948, ersattes med lagen den 28 maj 1948 (nr 248) med särskilda

bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

I sistnämnda lag stadgades, att under tiden från och med den 1 juli 1948

till och med den 30 juni 1949 skulle, i stället för vad i 9 § och 11 § första

stycket riksbankslagen funnes stadgat, följande särskilda bestämmelser

lända till efterrättelse, nämligen att riksbanken finge utgiva sedlar till ett

belopp av högst 3 200 miljoner kronor (1 §), att därest så med hänsyn till

utomordentliga omständigheter prövades nödigt Konungen finge, om riksdagen

ej vore samlad, på framställning av fullmäktige i riksbanken och

efter samråd med fullmäktige i riksgäldskontoret medgiva riksbanken att

utgiva sedlar till ett belopp av ytterligare högst 700 miljoner kronor, att

dylikt av Konungen lämnat medgivande skulle, därest detsamma icke godkändes

av riksdagen inom tjugu dagar från det riksdagen åter sammanträtt,

melser. De sakkunniga har vidare föreslagit defintivt upphävande av riksbankens

metalliska kassa skulle räknas allt riksbanken tillhörigt guldmynt

och omyntat guld (3 §).

1948 års lag, som enligt vad förut sagts gällde för tiden intill utgången

av juni månad 1949, har sedermera successivt ersatts med ny lagstiftning,

varvid maximibeloppet för riksbankens sedelutgivning höjts. Nu gällande

bestämmelser meddelas i lagen den 31 maj 1957, nr 249. Maximibeloppet för

sedelutgivningen bestämmes däri till 6 300 miljoner kronor.

Beträffande sedelomloppet och sedelutgivningsrätten under de senaste

åren må hänvisas till de uppgifter härom som redovisades i samband med

att 1956 års riksdag förelädes förslag till lag i ämnet (prop. 117/1956).

Genom kungörelsen den 31 maj 1957, nr 250, har riksbanken för tiden till

och med den 30 juni 1958 medgivits befrielse från skyldigheten att

vid anfordran inlösa av banken utgivna sedlar med

guld efter deras lydelse, med rätt dock för banken att, om förhållandena

därtill ger anledning, före utgången av nämnda tid återuppta inlösningen

av bankens sedlar.

Pågående utredningsarbete

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 1 februari 1951 hemställde fullmäktige i

riksbanken, att Kungl. Maj:t måtte underställa riksdagen förslag till ny riksbankslag

i huvudsaklig överensstämmelse med ett av 1949 års riksbankslagskommitté

utarbetat förslag. Förslaget innebar, förutom en huvudsak
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1958

ligen formell omarbetning av riksbankslagen, att ändrade grunder för sedelutgivningsrätten

skulle införas. Sålunda skulle någon övre gräns för sedelutgivningen

icke fastställas. Ej heller i övrigt skulle några »spärrar» för

sedelutgivningen föreligga utöver den begränsning, som innefattades i de

speciella stadgandena om de tillgångar riksbanken genom sina rörelsegrenar

ägde förvärva och den bestämmelse som närmare kvalificerade vissa av dessa

tillgångar som täckningsgilla samt en allmän bestämmelse om att riksbanken

i all sin verksamhet hade att verka för uppnåendet av de penning- och

valutapolitiska direktiv som uppställdes av riksdagen. Förslaget mötte, såvitt

gällde sedelutgivningsrätten, invändningar såväl hos reservanter bland

bankofullmäktige som hos remissinstanserna. I den proposition (nr 181)

till 1951 års riksdag, varigenom förslag till förnyad temporär lagstiftning

rörande riksbankens sedelutgivning framlades för riksdagen, förklarade sig

departementschefen icke beredd att för det dåvarande taga slutlig ståndpunkt

till frågan, hur sedelutgivningsrätten på längre sikt borde regleras men anmälde

sin avsikt att senare taga spörsmålet under närmare övervägande.

Eventuellt skulle det — framhöll departementschefen — därvid visa sig

lämpligt att tillkalla särskilda sakkunniga för ytterligare utredningar i ämnet.

Efter vederbörligt bemyndigande tillkallades sedermera den 13 november

1951 sakkunniga med uppdrag att verkställa ifrågavarande utredning. 1 utredningsdirektiven

framhölls, att utredningens uppgift i stort sett borde begränsas

till att avse den del av det av riksbankslagskommittén framlagda

förslaget till riksbankslag, som hade samband med sedelutgivningen. Efter

fullgjort uppdrag har de sakkunniga, med skrivelse den 3 november 1955,

överlämnat betänkande om riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande

penningpolitiska frågor (SOU 1955:43). I betänkandet har

de sakkunniga anslutit sig till den av 1949 års riksbankslagskommitté intagna

ståndpunkten, att sedeltäckningsbestämmelserna i nuvarande riksbankslag

bör upphävas utan att ersättas med några motsvarande bestämmelser.

De sakkunniga ha vidare föreslagit definitivt upphävande av riksbankens

skyldighet att inlösa sina sedlar med guld. De framlagda författningsförslagen

innefattar bl. a. vissa ändringar i § 72 regeringsformen.

De sakkunnigas betänkande har varit föremål för remissbehandling.

Bankofullmäktige har i avgivet yttrande förklarat sig icke vara beredda att

taga ställning till de framlagda förslagen, innan en inom riksbanken påbörjad

allmän överarbetning av riksbankslagen slutförts och hela frågan om

ny riksbankslagstiftning kunde prövas i ett sammanhang.

Bankofulhnäktiges framställning

I sin förenämnda skrivelse hemställer bankofullmäktige, att gällande lag

med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivningsrätt erhåller

förlängd giltighet till utgången av juni 1959 och att maximibeloppet för

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kurtgl. Maj. ts proposition nr 89 år 1958

7

sedelutgivningsrätten höjes till 6 600 miljoner kronor. Härjämte hemställes,

att riksbanken för tiden från och med den 1 juli 1958 till och med den 30

juni 1959 fritages från skyldigheten att inlösa sina sedlar med guld, med

rätt dock för riksbanken att, om förhållandena därtill giver anledning, före

utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I skrivelsen hänvisar fullmäktige till det nyss nämnda utredningsarbetet

för en ny riksbankslagstiftning och framhåller, att frågan om riksbankslagens

innehåll och utformning, sedan de sakkunniga avgivit sitt betänkande,

har varit föremål för överväganden inom riksbanken. Fullmäktige förklarar

sig emellertid ännu icke vara i tillfälle att framlägga något förslag om riksbankslagens

utformning på nu ifrågavarande och andra punkter.

Såvitt avser sedel utgivningsrätten torde därför, enligt vad fullmäktige

uttalar, det sedan 1948 tillämpade systemet med maximering av

sedelutgivningsrätten böra bibehållas även under nästa budgetår. Frågan blir

då endast om det nu gällande maximibeloppet, 6 300 miljoner kronor, kan

bibehållas oförändrat eller om en ytterligare höjning därav är påkallad. I

anslutning härtill lämnar fullmäktige vissa uppgifter rörande den utelöpande

sedelmängden år 1957 och marginalen för ytterligare sedelutgivning. Vid

framställningen har fogats en tablå över den utelöpande sedelmängdens

procentuella ökning under åren 1954—1957 jämfört med närmast föregående

år. Fullmäktige anför.

Vid utgången av år 1957 utgjorde beloppet utelöpande sedlar 5 840 miljoner

kronor, innebärande en ökning under året med 242 miljoner kronor.

Det högsta beloppet under året förelåg emellertid den 23 december och uppgick

till 6 058 miljoner kronor. När sedelomloppet var som störst under året

förelåg sålunda en marginal för ytterligare sedelutgivning om 242 miljoner

kronor, motsvarande omkring 4 % av den då utelöpande sedelmängden.

Såsom framgår av bifogade tablå har den procentuella ökningen av beloppet

utelöpande sedlar vid rapportdagarna jämfört med föregående år

varierat mellan 3,5 % som registrerades den 15 december och 7,5 %, som förelåg

den 15 juni. När sedelmängden var som störst, d. v. s. den 23 december,

låg procentsiffran 4,4 % över motsvarande rapportdag 1956 och beloppsmässigt

var ökningen 258 miljoner kronor.

Den marginal för ytterligare sedelutgivning, 242 miljoner kronor, som

förelåg den 23 december 1957, är såsom av det föregående framgår icke tillräcklig

för att under innevarande år möta en ökning av sedelmängden av

samma storlek som föregående år. Den kan än mindre beräknas lämna utrymme

för den reserv om 300 miljoner kronor, som förenämnda sakkunniga

ansett böra föreligga för att möta sådana eventuella ökningar i sedelbehovet,

vilka sammanhänga med ändrade betalnings- och kassahållningsvanor

in. m. För alt hålla eu tillräcklig reserv för dylika ändamål torde maximibeloppet

för riksbankens sedelutgivningsrätt böra böjas med förslagsvis

300 miljoner kronor till 6 600 miljoner kronor.

Fullmäktige i riksgäldskontoret bar för sin del tillstyrkt vad bankofullmäktige

sålunda föreslagit.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 89 år 1958

Föredraganden

I fråga om riksbankens rätt att utgiva sedlar gäller för närvarande — i

stället för riksbankslagens motsvarande stadganden ■—- föreskrifterna i lagen

den 31 maj 1957 med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning.

Dessa innebär, bland annat, att riksbanken må utgiva sedlar till

ett belopp av högst 6 300 miljoner kronor. 1957 års lag, som gäller intill utgången

av juni månad 1958, har — liksom den föregående lagstiftningen på

området — tillkommit som ett provisorium i avvaktan på att en mera definitiv

reglering av sedelutgivningsrätten kommer till stånd.

Såsom av det föregående framgått är frågan om en ny riksbanlcslagstiftning

— och därmed en mera permanent reglering av bankens sedelutgivningsrätt

— alltjämt föremål för överväganden inom riksbanken. Med hänsyn

till att förslag till ny riksbankslag ännu icke kunnat framläggas har

fullmäktige hemställt, att den provisoriska lagstiftningen rörande sedelutgivningsrätten

förlänges för ytterligare ett år. Fullmäktige i riksgäldskontoret

har tillstyrkt bankofullmäktiges hemställan. Även jag tillstyrker att de

särskilda bestämmelserna om riksbankens sedelutgivningsrätt gives fortsatt

giltighet för ytterligare ett år.

Vad bankofullmäktige anfört rörande sedelbehovet under det kommande

budgetåret synes ge vid handen, att en viss utvidgning av sedelutgivningsrätten

är påkallad. I likhet med fullmäktige i riksgäldskontoret har jag icke

någon erinran mot förslaget att höja maximibeloppet till 6 600 miljoner kronor.

Jag förordar sålunda, att bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning

under tiden den 1 juli 1958—den 30 juni 1959 meddelas genom en

särskild lag, utformad i överensstämmelse med 1957 års lag i ämnet med

den jämkningen att maximibeloppet för sedelutgivningen höjes till 6 600

miljoner kronor.

Vad slutligen beträffar guldinlösningsskyldigheten förordar jag i enlighet

med bankofullmäktiges förslag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att

medgiva, att riksbanken må för tiden från och med den 1 juli 1958 till och

med den 30 juni 1959 vara fritagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa

av banken utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för banken att, om förhållandena därtill ger anledning, före utgången av

nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens sedlar.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet

upprättats förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens

sedelutgivning.

Föredragande statsrådet hemställer härefter, att Kungl. Maj :t måtte genom

proposition föreslå riksdagen att

dels antaga nyssnämnda lagförslag,

dels ock medgiva, att riksbanken må för tiden från och

med den 1 juli 1958 till och med den 30 juni 1959 vara fri
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 89 år 1958

9

tagen från skyldigheten att vid anfordran inlösa av banken

utgivna sedlar med guld efter deras lydelse, med rätt dock

för riksbanken att, om förhållandena därtill ger anledning,

före utgången av nämnda tid återupptaga inlösningen av bankens

sedlar.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Karl-Henrik Ekberg

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 89

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:230 Skrivelse till Konungen i anledning av motioner om viss ändring av 33 § expropriationslagen. a1 i texten
  2. BU 1958 A:23 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag med särskilda bestämmelser rörande riksbankens sedelutgivning, m. m. s. 1 i texten