Sök i Ratio Lex

Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:9, Angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1958

1

Kr 9

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen angående försäljning av

vissa kronoegendomar m. m.; given Stockholms slott

den 20 december 1957.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

under punkterna 1 :o—5 :o hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gösta Netzén

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj.t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

20 december 1957.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Lange, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, anmäler efter gemensam

beredning med chefen för finansdepartementet vissa ärenden angående

försäljning av kronoegendomar m. m„ vilka ärenden synts böra föranleda

framställning till riksdagen, samt anför följande.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 9

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

1 :o

Skälby 51 i Uppsala län

Domänstyrelsen (skr. 11/10 1957) hemställer, att kronoegendomen förra

löjtnantsbostället 2 mantal Skälby 5l i Stockholms-Näs socken, Uppsala län,

försäljes till egendomens arrendator Algot Thorin.

Beträffande egendomens beskaffenhet meddelas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen omkring 4 km i västlig riktning från Kungsängens

järnvägsstation, innehåller omkring 68 ha, varav 25,5 ha åker och

tomt, 10,5 ha äng och betesmark, 30,5 ha produktiv skogmark samt 1,5 ha

annan mark. Åkern består av lermylla, godartad ehuru delvis stenbunden

och i viss omfattning sandblandad. Dikningsförhållandena är goda, ehuru

täckdikning efter system ej ägt rum. Egendomen är delaktig i Ensta-Sylta

dikningsföretag av år 1948. Av byggnaderna är manbyggnad och arbetarbostad

— uppförda 1948 resp. 1949 — i gott skick, ekonomibyggnaderna däremot

i mindre gott skick. Med fastigheten följer fiskerätt i Mälaren. Taxeringsvärdet

jämlikt 1957 års allmänna fastighetstaxering utgör 102 600 kr.,

varav egentligt jordbruksvärde 63 200 kr., skogsmarksvärde 2 900 kr. samt

värde å växande skog 36 500 kr.

Inägorna är utarrenderade till Thorin för tiden till den 14 mars 1958 mot

en årlig avgift av 2 409 kr.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 20 september 1956 saluvärderat

inägorna till 77 400 kr.

Värdet av skogsmark och växande skog, 3 030 m3sk, har den 14 februari

1957 av domänstyrelsen fastställts till 64 000 kr. I detta belopp ingår dock

ej en medelst färgstäinpling utmärkt virkespost om 477 m3sk med ett beräknat

värde av 22 400 kr.

Lantbruksnämnden har genom sin delegation för yttre rationalisering den

21 november 1955 anfört, att ingen del av egendomen behöver tagas i anspråk

för bildandet av andra till storlek och ägoanordning ändamålsenliga

brukningsenheter. Delegationen har därför ansett, att egendomen bör säljas

i sin helhet och att nuvarande arrendatorn kan påräkna att erhålla förvärvstillstånd.

Domänstyrelsen har funnit Skälby 51 hänförlig till sådan kategori av kronoegendomar,

som icke bör bibehållas i kronans ägo. Det av uppskattningsnämnden

beräknade saluvärdet för inägorna har granskats enligt styrelsens

värderingsmetod utan att ge anledning till erinran. Styrelsen förordar därför,

att egendomen säljes till Thorin för en köpeskilling av (77 400 + 64 000

= ) 141 400 kr. Utstämplingen bör enligt styrelsens förslag tills vidare undantagas

från försäljningsförslaget för att senare i samband med försäljningens

genomförande i första hand erbjudas Thorin till då rådande dagspris

eller, därest han icke önskar förvärva virkesposten, säljas till annan

eller avverkas i domänverkets regi. Vidare bör föreskrivas, att — därest

köparen ej önskar förvärva den undantagna virkesposten — kronan eller

eventuell köpare av posten skall förbehållas rätt att behålla densamma på

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1958

3

rot under 15 månader från tillträdesdagen och ha virket kvarliggande högst

12 månader därefter. Försäljningen bör enligt styrelsen i övrigt ske på i huvudsak

följande villkor.

Egendomen försäljes i befintligt skick med tillträde å dag, som styrelsen

bestämmer. Endast domänverket tillhöriga hus och anläggningar å egendomen

ingår i försäljningen. Samtliga på arrendekontrakt grundade rättsanspråk

mellan kronan och arrendatorn -— med undantag av eventuellt oguldna

arrendeavgifter samt skatter och onera — anses reglerade genom försäljningen.

Köparen svarar för annuiteter och övriga kostnader för egendomen

berörande torrläggningsföretag. Innehavare av över egendomen med vederbörligt

tillstånd framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att bibehålla

och nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan ersättning än

gottgörelse av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation

och tillsyn av ledningarna ävensom för skada, som förorsakas å

kreatur. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25 maj 1945 (nr

262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga

delar lända till efterrättelse.

Arrendatorn Thorin har förklarat sig villig att förvärva egendomen till

det angivna priset och de i övrigt föreslagna villkoren.

Departementschefen

Då jag i likhet med domänstyrelsen anser, att ifrågavarande kronoegendom

bör säljas till egendomens nuvarande arrendator och icke heller i övrigt

har något att erinra mot styrelsens förslag, hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att medge,

att kronoegendomen Skälby 51 i Stockholms-Näs socken,

Uppsala län, må säljas till egendomens arrendator Algot Thorin

för en köpeskilling av 141 400 kronor och på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

2:o

Markestad Axels- och Norrgård l1 i Jönköpings län

Domånstyrelsen (skr. 26/10 1957) hemställer, att kronoegendomen förra

skvadronchefsbostället Markestad Axels- och Norrgård ll i Höreda socken,

Jönköpings län, försäljes till egendomens arrendator Sigurd Jönsson.

Beträffande egendomens beskaffenhet meddelas i huvudsak följande.

Egendomen, som är belägen vid sjön Solgen omkring 12 km i sydostlig

riktning från Eksjö stad, omfattar totalt ungefärligen 115 ha, varav 40 ha

tomt, trädgård och åker, 6 ha kulturbete, 12 ha naturlig äng, 49 ha produktiv

skogsmark samt 8 ha övrig mark. Åkern består av något mullhaltig, svagt

lerig mo. Invid gårdsbyggnaderna är marken något kuperad och delvis stenig.

Vad kulturbetet beträffar är arronderingen sådan, att det i förhållande

till arealen betesmark kräves avsevärda hägnader. Den naturliga ängen består

till huvuddelen av torra beten. Av åkern är endast omkring 2 ha täckdikade.

Byggnaderna är i mindre gott skick och motsvarar icke längre tidens

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj.ts proposition nr 9 år 1958

krav, ehuru vissa förbättringsarbeten utförts av egendomens nuvarande arrendator.

Till egendomen hör —- förutom rätt till fiske i sjön Solgen samt

Emån — andel i samfällt ler- och grustag. Jämlikt 1957 års allmänna fastighetstaxering

utgör taxeringsvärdet för inägorna 101 000 kr. Skogsmarken

med växande skog är samtaxerad med, förutom annan kronan tillhörig

skogsmark, kronoparken Ryningsholm i samma socken.

Inägorna är sedan år 1939 och intill den 14 mars 1958 utarrenderade till

Jönsson. Arrendeavgiften för arrendeåret 1956/57 uppgick till 2 833 kr.

Uppskattningsnämnden har vid förrättning den 5 oktober 1956 uppskattat

inägornas försäljningsvärde till 103 000 kr.

Domänstyrelsen har den 31 januari 1957 fastställt värdet av skogsmarken

och skogen till 104 000 kr. Vid värderingen utgick styrelsen från en virkeskvantitet

å egendomen av 5 700 m3sk. Sedermera har dock framkommit, att

vissa virkesmängder — bestående av vindfällen — tillhopa 153 m3sk av jägmästaren

i reviret avverkats eller försålts på rot efter det att den stamräkning,

som legat till grund för styrelsens skogsvärdering, blivit utförd. Styrelsen

har därför funnit det genom beslutet i januari 1957 fastställda skogsvärdet

böra minskas med värdet av denna sistnämnda virkeskvantitet eller

med 5 500 kr. till 98 500 kr.

Lantbruksnämnden har den 22 mars 1950 och den 21 november 1957

meddelat, att nämnden icke har något att erinra mot hela egendomens försäljning

till arrendatorn, som torde kunna påräkna förvärvstillstånd.

Arrendatorn Jönsson har förklarat sig beredd att förvärva egendomen på

grundval av nyssnämnda värderingar och på de villkor i övrigt, som av styrelsen

föreslagits.

Domänstyrelsen har funnit egendomen tillhöra den kategori av kronoegendomar,

som icke bör bibehållas i kronans ägo. Det av uppskattningsnämnden

föreslagna försäljningsvärdet på inägorna, 103 000 kr., har granskats

enligt styrelsens värderingsmetod utan att ge anledning till erinran.

Styrelsen förordar därför, att egendomen säljes till Jönsson för en köpeskilling

av (103 000 -f- 98 500 =) 201 500 kr. Försäljningen bör enligt styrelsen

i övrigt ske på i tillämpliga delar enahanda villkor, som under

punkt 1 föreslagits för försäljning av kronoegendoxnen Skälby 51.

Departementschefen

Mot domänstyrelsens försäljningsförslag har jag icke något att erinra.

Jag hemställer sålunda, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,

att kronoegendomen Markestad Axels- och Norrgård l1 i

Höreda socken, Jönköpings län, må säljas till egendomens

arrendator Sigurd Jönsson för en köpeskilling av 201 500

kronor och på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen

föreslagit.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 19f>8

5

3:o

Granbäck 21 i Jönköpings län

Domänstyrelsen (skr. 7/12 1956) hemställer, att 2 områden om ca 9,6 resp.

0,15 ha av kronoegendomen Granbäck 21 i Bankeryds socken, Jönköpings

län, säljes till Jönköpings stad.

Rörande egendomens beskaffenhet och bakgrunden till den föreslagna försäljningen

meddelas i huvudsak följande.

Egendomen är belägen 5 km norr om Jönköping vid järnvägen Nässjö—

Falköping. Arealen uppgår till ungefärligen 111 ha, varav omkring 47 ha

utgör inägor samt återstående 67 ha skogsmark. Inägorna — utom ett antal

smärre tomter, som särskilt upplåtits för sommarstugor — har genom kontrakt

av år 1947 utarrenderats för jordbruksändamål för tiden till den 14

mars 1958. Med arrendatorernas medgivande har sedermera viss mark undantagits

från arrendet och upplåtits till Jönköpings stad att jämte viss av

styrelsen till staden upplåten skogsmark nyttjas för en vattenverksanläggning.

Försäljningsfrågan aktualiserades genom eu av staden i skrivelse den 19

mars 1954 gjord anhållan att för anläggande av ett nytt vattenverk — »Häggebergsverket»

— få från förenämnda egendom inköpa 2 områden, det ena

om ungefärligen 9,5 ha, avsett för huvudanläggning med tillfart, samt det

andra om ungefärligen 0,15 ha, avsett för råvattenpumpstation. I samband

härmed förklarade sig staden i skrivelsen önska erhålla servitutsrätt till

viss för framdragande av ledningar erforderlig mark å egendomen. Vidare

anfördes i skrivelsen, att staden i förekommande fall vore beredd överväga

förvärv av egendomen i dess helhet. I en senare skrivelse, dagtecknad den

14 april 1954, hemställde staden slutligen, att, enär igångsättningen av byggnadsföretaget

för stadens del icke lämpligen kunde uppskjutas i avvaktan

på försäljningsärendets avslutande, staden måtte erhålla förhandstillstånd

att ianspråktaga erforderlig mark för anläggningens utförande och nyttjande.

Sedan stadens framställningar med yttranden av jägmästaren i Nässjö

revir och över jägmästaren överlämnats till styrelsen, fann styrelsen, att med

hänsyn till den planerade anläggningens varaktighet och allmännytta eu

marköverlåtelse till staden borde ske. I anslutning härtill upptogs förhandlingar

med staden icke blott i försäljningsfrågan utan även beträffande den

begärda provisoriska upplåtelsen. Förhandlingarna resulterade i december

1954 i ett avtal om en provisorisk nyttjanderätt för staden, vilket skulle

gälla till den 14 mars 1958. Genom avtalet förbands staden att, därest ej före

sistnämnda dag annat skulle överenskommas, vid upplåtelsetidens slut

återställa marken i ursprungligt skick. Jämlikt särskild bestämmelse i avtalet

förpliktades staden att inlösa å ifrågavarande mark växande skog.

Värdet av skogen, vilken efter uppmätning av vederbörande jägmästare befanns

innehålla 228,55 mssk, fastställdes enligt styrelsens beslut i januari

1955 till 13 200 kr.

Vad angår saluvärderingen av ifrågavarande områden har i ärendet framkommit

olika förslag. Härom har lämnats följande redogörelse.

Jönköpings stod har den 1 juli 1954 inkommit med ett förslag till saluvärdering,

vari egendomen i dess helhet åsatls ett värde av 275 000—300 000 kr.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

Detta innebär i stort sett eu kapitalisering efter 3,5 procent av de beräknade

inkomsterna utav fastigheten såsom jordbruksfastighet. Enligt samma princip

har såsom försäljningsvärde för de av anläggningen — med undantag

för ledningssystemet — direkt berörda områdena föreslagits ungefärligen

17 000 kr. Vid en särförsäljning av dessa områden har dock staden »med hänsyn

till de fördelar för vattenverket, vilka är förknippade med den föreslagna

förläggningen», erbjudit sig att erlägga ett högre pris, förslagsvis 28 000 kr.

för det större samt 000 kr. för det mindre området.

Styrelsens lokalförvaltning har — efter alt ha tagit del av stadens värderingsförslag

— framställt erinringar mot däri tillämpad värderingsmetod.

Enligt jägmästarens synpunkter — avgivna i yttrande den 17 augusti 1954

— vilka biträtts av överjägmästaren, bör nämligen egendomen till följd av

sin belägenhet mellan Jönköpings stads samt Bankeryds kommuns detaljplanerade

områden tillerkännas tätbebyggelsevärde. I sådant hänseende har

av jägmästaren för de för anläggningen erforderliga områdena, ledningsmarken

undantagen, föreslagits ett värde av 105 000 kr.

Med anledning av sistnämnda saluvärdering har styrelsen funnit skäl anlita

särskild sakkunskap i värderingsfrågan och hänvänt sig till överlantmätaren

i länet, vilken i utlåtande den 9 november 1954 utförligt redovisat sina

synpunkter i ärendet. Enligt överlantmätaren, som under värderingsförrättningen

införskaffat uppgifter från länsbostadsnämnden, synes vid en förväntad

exploatering för tätbebyggelse under en 10-årsperiod med början år

1975 det större området kunna åsättas ett värde av omkring 74 öre per m-.

Överlantmätaren framhåller tillika, att detta värde, med hänsyn till ovissheten

huruvida eu exploatering för angivet ändamål skall kunna påbörjas vid

sagda tid, bör betraktas som en övre gräns för ett i övrigt »flytande» tälbebyggelsevärde.

I anslutning härtill anser överlantmätaren skäligt reducera

detta värde till 00 öre per in2, vilket han finner motiverat jämväl vid jämförelse

med priset för ett närbeläget, av staden år 1952 förvärvat område, »Häggebergsområdet».

Även för det mindre av de utav staden önskade områdena

föreslås av överlantmätaren ett saluvärde av 60 öre per in2. Sammanlagda

värdet av ifrågavarande markområden skulle sålunda enligt utlåtandet uppgå

till ungefärligen 61 000 kr.

Styrelsens lokalförvaltning har emellertid vidhållit, att den av jägmästaren

den 17 augusti 1954 verkställda värderingen borde läggas till grund för prissättningen.

Ställningstagandet baserar sig bl. a. på att enligt vederbörandes

mening områdenas utnyttjande för bebyggelse bör bedömas bli aktuellt tidigare

än vad överlantmätaren förutsatt ävensom att jämförelsen med Häggebergsområdet

är missvisande, enär av vissa angivna skäl marken under

Granbäck måste anses vida lämpligare ur bebyggelsesynpunkt än jämförelseobjektet.

Domänstyrelsen framhåller, att det synes styrelsen uppenbart, att den av

staden tillämpade värderingsmetoden — grundad på markens antagna jordbruksvärde

— icke bör godtagas. Såväl lokalförvaltningens som överlantmätarens

värderingsförslag — ehuru med skiljaktiga slutsummor — baserar

sig däremot på den enligt styrelsens mening i detta fall otvivelaktigt riktiga

principen, d. v. s. att ha ett för marken antaget tätbebyggelsevärde såsom

utgångspunkt. Vilken av de båda slutsummorna som bör godtagas är naturligen

vanskligt att avgöra. Styrelsen har under dessa förhållanden funnit

överlantmätarens förslag, ehuru med någon justering uppåt, sannolikt motsvara

det mest rättvisande saluvärdet. På grund härav har styrelsen i skri
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 9 år 1958

7

velse den 10 december 1954 framlagt förslag angående försäljning till staden

av här avsedda båda områden om resp. ungefärligen 9,6 ha — ifrågavarande

område har befunnits innehålla något större areal än den av staden ursprungligen

angivna — samt 0,15 ha för en köpeskilling av tillhopa 75 000 kr.

jämte ersättning med 13 200 kr. för å marken växande skog. Att skogen

— ehuru i realiteten överlåten jämlikt förut omförmälda nyttjanderättsavtal

— medtagits i förslaget sammanhänger enligt styrelsen med att ersättningen

för densamma av kamerala skäl i detta fall bör redovisas såsom

del av köpeskillingen vid markförsäljningen. Enligt styrelsen är ersättningen

dessutom ännu ogulden. Försäljningsförslaget förutsätter, att den för ledningar

avsedda marken inom egendomen upplåtes med nyttjanderätt genom

särskild överenskommelse, vilken eventuellt intages i ett blivande köpekontrakt.

Såsom försäljningsvillkor i övrigt bör enligt styrelsen föreskrivas i huvudsak

följande.

Sedan avstyckningen verkställts, överlåtes områdena i befintligt skick med

tillträde den 14 mars 1958. Köpeskillingen erlägges kontant på tillträdesdagen.

Staden svarar för kostnaderna för avstyckning av och lagfart å områdena

jämte övriga med köpet förenade utgifter samt för å områdena för tiden

från tillträdesdagen belöpande skatter och onera. Innehavare av över områdena

med vederbörligt tillstånd eventuellt framdragen elektrisk ledning

förbehålles rätt att bibehålla och nyttja ledningen utan rätt för köparen till

annan ersättning än gottgörelse av ledningens innehavare för skada till följd

av förändring, reparation eller tillsyn av ledningen. I övrigt skall bestämmelserna

i förordningen den 25 maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa

fall av kronoegendom m. m. i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Stadsfullmäktige i Jönköpings stad har den 23 november 1956 beslutat

godkänna styrelsens förslag.

Länsstgrelsen i Jönköpings län har i utlåtande den 13 april 1957, därvid

fogats ett av länsarkitekten avgivet yttrande, tillstyrkt bifall till försäljningen.

Länsarkitekten har i sitt yttrande framhållit, att Granbäck 21 enligt Jönköpings

och Bankeryds generalplaner ej skall tagas i bruk under resp. kommuns

generalplaneperiod, vilken för båda kommunerna beräknas sträcka

sig till omkring år 1970. Enligt länsarkitekten talar emellertid mycket för

att förhållandena vad Jönköping beträffar snabbt kan förändras. Inom staden

råder stor brist på tillgängliga tomter. Sedan Huskvarna numera inkorporerat

ett av de för exploatering mest gynnsamma områdena av Jönköping

har de förutsättningar, som låg till grund för Jönköpings generalplan, delvis

ändrats. De verkliga förhållandena överensstämmer i vissa avseenden icke

med de antaganden, som gjordes vid generalplanens upprättande. En hastigare

utveckling av staden i riktning mot Bankeryd än som förutsetts i generalplanen

torde enligt länsarkitekten kunna förväntas och tätbebyggelsen

kan relativt snart tränga fram till det planerade vattenverket. Länsarkitekten

finner emellertid ur plansynpunkt intet att erinra mot vattenverkets förläggning

till det ifrågavarande området, som med hänsyn till den planerade anläggningens

allmännytta torde böra överlåtas till Jönköpings stad.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

I ett till länsstyrelsen ställt yttrande, som inkommit till jordbruksdepartementet

den 14 juni 1957, har distriktsingenjören för vatten och avlopp i

länet tillstyrkt försäljningsförslaget. Därvid har distriktsingenjören anfört,

att Jönköpings nya ytvattenverk med intagsledning från Vättern får anses

i hög grad angeläget dels för stadens eget vattenbehov och dels även för tryggandet

av de större tätorternas inom Bankeryds kommun framtida vattenförsörjning.

Verkets läge synes distriktsingenjören gynnsamt i förhållande

till vattentäkten samt med hänsyn till önskemålet om närhet till förbrukningscentrum

men största möjliga avstånd från föroreningskällor. Det aktuella

markområdets relativt stora areal torde i huvudsak vara erforderlig för

att tillgodose vattenverkets framtida utbyggnadsbehov samt för att åstadkomma

tillfredsställande driftsförhållanden inom anläggningen.

De partemen t schef en

Såsom framgår av det föregående är de under punkten till försäljning föreslagna

områdena redan upplåtna till Jönköpings stad med nyttjanderätt

för anläggande av ett vattenverk. Enligt vad jag inhämtat är vattenverket

numera uppfört. Med hänsyn till anläggningens varaktighet och stora allmännytta

anser jag i likhet med domänstyrelsen, att områdena skall överlåtas

till staden. Den angivna köpeskillingen samt villkoren i övrigt föranleder

ingen erinran från min sida. Jag hemställer alltså, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen att medge,

att ifrågavarande områden om cirka 9,6 respektive 0,15

hektar av kronoegendomen Granbäck 21 i Bankeryds socken,

Jönköpings län, må säljas till Jönköpings stad för en

köpeskilling av tillhopa 88 200 kronor samt på i huvudsak

de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

4:o

Stadsägorna nr 204, 205 och 206 i Mariannelunds köping, Jönköpings län

Domänstyrelsen (skr. 22/11 1957) hemställer, att stadsägorna nr 204, 205

och 206 i Mariannelunds köping, Jönköpings län — med undantag av ett

för skogsarbetarbostad disponerat tomtområde — säljes till köpingen.

Av handlingarna i ärendet inhämtas bl. a. följande.

Pa grundval av 2 särskilda Kungl. Maj :ts beslut år 1936 såldes inägorna

jämte viss annan mark under kronoegendomarna Brestorp Norrgården nr 2

och Brestorp östergården nr 3 i Hässleby socken, Jönköpings län, till resp.

arrendatorer. Återstående mark under egendomarna underställdes domänstyrelsens

skogsförvaltning och tillädes kronoparken Hässleby, dock med

undantag för vissa av Mariannelunds köping stadsplanerade områden. Stadsplaneringen

har sedermera fått ökad utsträckning och jämväl kommit att

omfatta mark under kronoparken. Från planområdena har tomter successivt

sålts men drygt 25 ha planerad mark — varav ungefärligen 1 ha vat
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

tenområde — befinner sig alltjämt i kronans ägo. Sistnämnda mark med

vattenområde är numera fastighetsrättsligt utbruten från stamfastigheterna

och i köpingens fastighetsregister redovisad under förut omförmälda stadsägobeteckningar.

Angående markens nuvarande disposition kan nämnas, att

dels smärre tomtområden genom korttidskontrakt upplåtits till 2 särskilda

nyttjanderättsliavare, dels viss mark med styrelsens medgivande av köpingen

tagits i anspråk för anläggning av gator, dels ett område om ungefärligen

0,5 ha av Eksjö revir sedan ett antal år nyttjats såsom tomtplats för skogsarbetarbostad.

Mariannelunds köping har i framställning den 19 juli 1955 begärt att få

förvärva ifrågavarande stadsägor.

Domänstyrelsens lokalförvaltning har tillstyrkt köpingens framställning.

Domänstyrelsen har jämväl förordat, att försäljning till köpingen bör ske.

Därigenom skulle nämligen styrelsens önskemål förverkligas, att slutligt från

sitt förvaltningsområde skilja de med nuvarande disposition föga räntabla

rester av förenämnda Brestorp-fastigheter, vilka alltjämt redovisas såsom

kronoegendom i egentlig mening. Vad tomtområdet för befintlig arbetarbostad

angår, bör detsamma emellertid undantagas från en eventuell försäljning

för att — liksom nu är fallet — omhänderhas av styrelsens skogsförvaltning.

Bostadsstyrelscn har på begäran verkställt sedvanlig värdering av ifrågavarande

stadsägor med undantag för därå växande skog. I skrivelse den 1

november 1956 har nämnda styrelse — med åberopande av en inom myndigheten

den 25 oktober samma år i ärendet upprättad promemoria — uttalat,

att ifrågavarande mark besitter ett värde av 62 500 kr. Angående grunderna

för denna prissättning har i promemorian anförts följande.

Den jämlikt planförslaget för tomt- och jämförligt ändamål reserverade

marken — av styrelsen uppskattad till 59 600 in2 — har åsatts ett värde i

fall av omedelbar exploatering av 1 kr. 30 öre per in2. Exploateringen har

emellertid ansetts komma att draga en tid av 20 år, vilket med tillämpning

av en räntefot om 3,5 procent beräknats medföra ett nuvärde av omkring

92 öre per in2 eller sammanlagt 55 000 kr. Mark för gator och kraftledningar

samt parkmark — tillhopa uppmätt till 145 000 in2 — har bedömts sakna

saluvärde. Med hänsyn härtill har medelvärdet för all här omförmäld mark

beräknats till 27 öre per in2. Slutligen bär jämväl den mark, som enligt planförslaget

lämnats odisponerad, enligt myndigheten omfattande 27 800 in2,

bedömts besitta sistnämnda värde eller 27 öre per m2.

Domänstyrelsen har emellertid funnit skäl föreligga att icke utan ytterligare

utredning godtaga bostadsstyrelsens värdering. Styrelsen har härom anfört

följande.

Vägledande för domänstyrelsens ställningstagande har bl. a. varit synpunkten,

att bostadsstyrelsens underlåtenhet att åsätta parkmarken självständigt

värde icke överensstämmer med en under senare tid uppkommen

praxis. Domänstyrelsen erinrar om, att bosladsstyrelsen vid saluvärdering

i juli 1954 av ett tomtområde under kronoegendomen Bredaryd vid stationssamhället

med samma namn funnit riktigt att icke blott åsätta kvartersmark

värde — 2 kr. per in2 — ulan även tillmäta i försäljningsområdet ingående

planerad parkmark ett egenvärde av 50 öre per m2. Sedermera har försälj
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj.ts proposition nr f) år 19ö8

ning till samhället av ifrågavarande område medgivits på grundval av

berörda värden (prop. 1957: 134; JoU 18; rskr 245). Principen har jämväl

godtagits i ärende rörande överlåtelse av mark från kronoparken Ed i Eds

municipalsamhälle. Därvid hade bostadsstyrelsen visserligen icke för sin

del föreslagit något självständigt värde för planerad parkmark. Men på domänstyrelsens

framställning har sådant värde sedermera åsatts (prop. 1957:

134; JoU 18; rskr 245).

Den ytterligare utredningen i värderingsfrågan har på domänstyrelsens

uppdrag verkställts av jägmästare Hellström vid styrelsens markvärderingskontor.

Av ett den 23 september 1957 upprättat värderingsinstrument inhämtas

följande.

Beträffande kvartersmarken har Hellström — - åberopande såsom jämförelseobjekt

fallet Ed i den mån detsamma avsåg dylik mark — ansett sig

böra föreslå ett råmarksvärde vid omedelbar exploatering av 1 kr. 50 öre per

in2, d. v. s. ett värde, som med 20 öre överstiger bostadsstyrelsens motsvarande

värdering. Liksom sistnämnda myndighet har Hellström vidare funnit

skäl att i föreliggande fall — med undantag i vad avser viss mark för

avloppsreningsverk — räkna med en 20-årig exploateringstid. Emellertid bör

enligt Hellströms mening diskontering ske efter en högre räntefot än den

av bostadsstyrelsen föreslagna eller efter 4,5 procent. Detta medför ett lägre

nuvärde i förhållande till värdet vid omedelbar exploatering än vad bostadsstyrelsen

förutsatt. Vad angår det jämlikt planförslaget odisponerade området

vill Hellström åsätta detsamma endast skogsmarksvärde eller 10 öre

per in2. Den principiella skillnaden mellan de båda värderingsförslagen har

emellertid avseende å den till park avsatta marken, därvid Hellström återigen

hänför sig till Ed-fallet. Sålunda håller Hellström före, att sagda mark,

i den mån densamma med hänsyn till terrängförhållanden och beskaffenhet

i övrigt kan anses ägnad för anläggning av park, bör tilläggas ett självständigt

värde av 50 öre per in2. Till de delar marken har en för parkändamål

olämplig struktur, föreslår Hellström däremot, att densamma endast åsätles

skogsmarksvärde, vilket här beräknats utgöra 6 öre per in2. Det sammanlagda

markvärdet av försäljningslotten i dess helhet befinnes med tillämpning

av dessa normer utgöra 105 870 kr. I förekommande fall finner Hellström

dock köpingen böra tillgodoräknas tidigare inbetald ersättning för

ianspråktagen vägmark, 3 070 kr., varför markpriset vid en försäljning till

köpingen bör nedsättas till 102 800 kr., motsvarande ett medelpris av 42

öre per in2. Härtill lägger Hellström värdet av inom försäljningsområdet

växande skog, 1154 m3sk, vilket genom styrelsens beslut den 31 januari

1957 fastställts utgöra 30 000 kr.

Domänstyrelsen har med hänsyn till vad som anförts angående praxis

rörande värdesättning av mark, som jämlikt plan reserverats såsom park,

samt med beaktande av vad Hellström jämväl i övriga hänseenden åberopat

såsom motiv för sitt värderingsförslag, funnit sig till alla delar böra biträda

detsamma. På grund härav hemställer domänstyrelsen, alt ifrågavarande

stadsägor — med undantag av förut angivna tomtområde — säljes till köpingen

för en köpeskilling av tillhopa 132 800 kr. samt på i huvudsak följande

villkor i övrigt.

De försålda stadsägorna överlåtes — efter avstyckning av förenämnda

tomtplats för skogsarbetarbostad — i befintligt skick med tillträde å dag,

som domänstyrelsen bestämmer, sedan avstyckningen verkställts. Köpeskil
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

11

lingen erlägges kontant på tillträdesdagen. Byggnad eller anläggning tillhörig

annan än domänverket, som kan finnas å stadsägorna, omfattas icke

av försäljningen. Köparen inträder i styrelsens rättigheter och skyldigheter

jämlikt 2 särskilda, med slakteriägaren Erik Jonsson resp. fru Helga Larsson

slutna arrendekontrakt rörande vissa delar av området. Styrelsen berättigas

uppbära de ur sagda kontrakt härflytande inkomster, vilka belöper på

tiden före tillträdesdagen. Innehavare av över området med vederbörligt tillstånd

framdragna elektriska ledningar förbehålles rätt att bibehålla och

nyttja ledningarna utan rätt för köparen till annan gottgörelse än ersättning

av ledningarnas innehavare för skada till följd av förändring, reparation

eller tillsyn av ledningarna. Köparen erlägger i samband med köpet uppkommande

avstycknings- och lagfartskostnader jämte övriga med köpet

förenade utgifter ävensom å området för tiden från tillträdesdagen belöpande

skatter och onera. I övrigt skall bestämmelserna i förordningen den 25

maj 1945 (nr 262) angående försäljning i vissa fall av kronoegendom m. in.

i tillämpliga delar lända till efterrättelse.

Mariannelunds köping har vid sammanträde med kommunalfullmäktige

den 28 oktober 1957 beslutat godkänna domänstyrelsens förslag.

Departementschefen

Enär förevarande försälj ningsförslag icke föranleder erinran från min

sida, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,

alt stadsägorna nr 204, 205 och 206 i Mariannelunds köping,

Jönköpings län, må — med angivet undantag —- säljas

till köpingen för en köpeskilling av 132 800 kronor och

på i huvudsak de villkor i övrigt, som domänstyrelsen föreslagit.

5:o

Malingsbo l3 och l4 i Kopparbergs län

I en den 5 mars 1951 dagtecknad ansökning har Malingsbo kyrkoråd anhållit,

såvitt nu är i fråga, att församlingens äganderätt till de markområden,

där församlingens kyrka och kyrkogård är belägna, måtte bekräftas och

gränserna för dessa områden fastställas. Som stöd för framställningen har

kyrkorådet anfört i huvudsak följande.

Malingsbo kyrka uppfördes år 1707—1708 å Malingsbo bruks mark av

dåvarande ägaren till bruket. Därvid avsattes tillika boställe och kapital

såsom löneförmån åt en brukspredikant. Å brukets mark anlades sedermera

även kyrkogård. Såsom framgår av ett sockenstämmoprotokoll den 17 mars

1861 tog bruksledningen samma år initiativ till att Malingsbo kapellförsamling

skulle avskiljas från Söderbärke för att bilda eget pastorat, vilket skedde

den 1 maj 1863. Brukets ägare skänkte därvid — utan närmare angivna

gränser — de markområden, där kyrka och kyrkogård är belägna, till församlingen.

Emellertid blev detta markförvärv aldrig avstyckat och lagfaret.

När bruket sedermera såldes till kronan, bevakades ej församlingens rätt,

och i köpebrevet nämndes intet om att dessa områden skulle tillhöra församlingen.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 9 år 1958

Församlingen har beslutat att utvidga sin kyrkogård samt att renovera sin

kyrka och i samband därmed planera området runt kyrkan. Enligt uppgjort

förslag erfordras härför även en mindre del av ett till skogshögskolan upplåtet

område. Gränsen för sistnämnda område går nämligen f. n. endast några

meter från kyrkans sydvägg.

Kammarkollegiet har efter verkställd utredning i ärendet i elt till domänstyrelsen

avgivet utlåtande den 26 maj 1956 anfört bl. a. följande.

Av handlingarna i ärendet framgår, att de områden, som församlingen

anhållit att få förvärva, är belägna på fastigheten Malingsbo l1, vilken tidigare

tillhört Malingsbo bruk men enligt Kungl. Maj :ts beslut den 26 maj

1899 tillsammans med övrig till bruket hörande egendom förvärvats av

kronan och numera ingår i kronoparken Kloten. Områdena hade ursprungligen

upplåtits till församlingen av Malingsbo bruks ägare. I samband med

att Malingsbo kapellag utbröts ur Söderbärke pastorat för att bilda eget

pastorat förklarade enligt sockenstämmoprotokoll den 17 mars 1861 företrädare

för bruket, att prästgården vore donerad och borde övergå till församlingen

till det omfång den ursprungligen hade, samt att någon ersättning

för den plats, varå kyrka och kyrkogård funnes, ej begärdes. I kollegiets

utlåtande den 25 februari 1862 och Kungl. Maj :ts beslut den 7 oktober 1862

angående Malingsbo kapellags skiljande från Söderbärke pastorat för att utgöra

eget pastorat är icke frågan om Malingsbo församlings rätt till områdena

för kyrka, kyrkogård eller prästgård berörd.

Ehuru i Kungl. Maj :ts nyssnämnda beslut förbehåll icke göres för rätten

till de av församlingen disponerade områdena, synes med hänsyn till omförmälda

uttalande i sockenstämmoprotokollet församlingen böra anses med

äganderätt besitta de områden, varå kyrka och kyrkogård är belägna. Församlingens

rätt till dessa områden bör därför av Kungl. Maj:t bekräftas,

så att möjlighet beredes församlingen att avstycka områdena till särskilda

fastigheter.

Domänstgrelsen har i remissyttrande den 26 mars 1957 funnit det uppenbart,

att ägarna av Malingsbo bruk avsett att överlåta de områden, varå

kyrkan och kyrkogården är belägna, med äganderätt till församlingen. Med

hänsyn härtill har styrelsen för sin del icke något att erinra mot att denna

äganderätt nu bekräftas. Ifrågavarande områden har numera avstyckats och

i jordregistret betecknats Malingsbo l3 och l4.

Departementschefen

Utredningen i ärendet visar, att de områden av fastigheten Malingsbo l1,

där Malingsbo kyrka och kyrkogård är belägna, ursprungligen upplåtits till

församlingen med äganderätt. Församlingens äganderätt har emellertid aldrig

i laga form fastställts och ej heller har förbehåll härför gjorts vid senare

överlåtelse av fastigheten till kronan. I likhet med domänstyrelsen har jag

icke något att erinra mot att församlingen nu även formellt tillförsäkras

äganderätten till ifrågavarande områden, vilka numera blivit avstyckade och

åsatta registerbeteckningarna Malingsbo l3 och l4. Detta bör lämpligen ske i

form av en överlåtelse utan vederlag. För överlåtelsen torde emellertid erfordras

riksdagens medgivande.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Kungl. Maj:ts proposition nr 9 år 1958

Jag hemställer därför, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att medge,

att fastigheterna Malingsbo l3 och l4 i Malingsbo socken,

Kopparbergs län, må utan vederlag överlåtas till Malingsbo

församling.

Vad departementschefen ovan under punkterna 1 :o—

5:o hemställt, däri statsrådets övriga ledamöter instämmer,

bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att

proposition av den lydelse, bilaga till detta protokoll

utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Torsten Birgersson

671988 Stockholm 1957. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:140 Skrivelse till Konungen i anledning av motion om hänskjutande till 195A års fastiglietsbildningskommitté av vissa spörsmål på fastighetsbildningens område. a1 i texten
  2. JoU 1958 A:6 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående försäljning av vissa kronoegendomar m. m. s. 1 i texten