Sök i Ratio Lex

Med förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg

1958-03-07 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:95, Med förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

1

Nr 95

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående

förbud mot förvärv från utlandet av vissa

fartyg; given Stockholms slott den 7 mars 1958.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill

Kungl. Maj:t härmed, jämlikt § 87 regeringsformen, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogat förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni

1936 (nr 336) angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att 1936 års lag angående förbud mot förvärv från

utlandet av vissa fartyg skall upphävas. Avsikten är att samtidigt skärpa

bestämmelserna angående sjövärdighetsbesiktning av utländskt fartyg som

övergått i svensk ägo.

Bihang till riksdagens protokoll 1058. 1 samt. Nr Oä

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

Förslag

till

lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående förbud

mot förvärv från utlandet av vissa fartyg

Härigenom förordnas, att lagen den 26 juni 1936 angående förbud mot

förvärv från utlandet av vissa fartyg skall upphöra att gälla med utgången

av juni 1958.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

3

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

li- februari 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, fråga om upphävande av

lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående förbud mot förvärv från utlandet

av vissa fartyg och anför därvid följande.

Inledning

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 20 januari 1956 tillkallade

jag sjöfartsrådet B. L. Borg och hovrättsassessorn E. G. B. Olsén för att

såsom sakkunniga verkställa översyn av gällande bestämmelser om tillsyn å

fartyg m. m. Under hand uppdrogs sedermera åt de sakkunniga att taga i

övervägande innehållet i lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående förbud

mot förvärv från utlandet av vissa fartyg och till chefen för handelsdepartementet

inkomma med härav föranlett yttrande.

I anledning av sistnämnda uppdrag har de sakkunniga med skrivelse den

7 oktober 1957 avlämnat en promemoria med förslag till bl. a. upphävande

av förenämnda lag.

över promemorian har, efter remiss, yttranden avgivits av statskontoret,

valutastyrelsen i riksbanken, sjöfartsstyrelsen, chefen för marinen, fartygsuttagningskommissionen,

statens handelslicensnämnd, styrelsen för Svenska

skeppshypotekskassan, lånenämnden för den mindre skeppsfarten, Sveriges

redareförening, Stockholms rederiförening, Rederiföreningen för mindre fartyg,

Svenska sjöfolksförbundet, Befraktarnas intresseförening samt Sveriges

skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

1936 års lagstiftning

Lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående förbild mot förvärv från utlandet

av vissa fartgg trädde i kraft den 1 juli samma år. Den har sedan dess

icke undergått någon ändring utan gäller alltjämt i sin ursprungliga lydelse.

Enligt huvudstadgandet i 1 § får ett utländskt fartyg, som är 20 år eller

äldre eller som icke innehar högsta klass i någon av Kungl. Maj :t godkänd

klassificeringsanstalt, icke vare sig i sin helhet eller till viss andel förvärvas

genom köp eller byte under sådana förhållanden, att fartyget till följd av

förvärvet blir att anse som svenskt.

I 2 § har gjorts vissa undantag från regeln i 1 §. Sålunda beröres icke av

lagstiftningen följande slags fartyg, nämligen fartyg vars bruttodräktighet

icke uppgår till 100 registerton, fartyg som icke är avsett att nyttjas till handelssjöfart

eller resandes fortskaffande, pråmfartyg samt fartyg som är avsett

att avriggas till pråmfartyg.

Därest avtal om förvärv av ett utländskt fartyg eller andel i sådant fartyg

slutes i strid mot bestämmelserna i lagen, är avtalet enligt bestämmelse

i 3 § ogiltigt.

Till sist stadgas i 4 § att Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj :t bemyndigar

äger dispensera från förbudet i 1 §, om särskilda omständigheter föranleder

därtill. I förarbetena till lagen (prop. 255/1936) utsäges att dispens

får meddelas bl. a. i sådana fall, då det gäller inköp av fartyg som väl lämpar

sig för avsedda moderniseringsåtgärder. Vidare bör enligt förarbetena

Kungl. Maj :t ha befogenhet att i särskilda fall — då fråga är om inköp av

specialfartyg, såsom fartyg avsedda för speciell passagerarfart — medgiva

dess förvärvande, även om fartyget är äldre än 20 år. Slutligen avses dispens

böra kunna medgivas vid återförvärv av under vissa omständigheter

till utlandet sålda svenska fartyg. Det uttalades under lagfrågans behandling

att dispenser förutsattes bli meddelade endast mycket sparsamt.

I 1 § sjölagen stadgas att fartyg skall anses som svenskt, när det antingen

till minst två tredjedelar äges av svenska undersåtar eller ock tillhör ett

aktiebolag, vars styrelse har sitt säte här i riket och består av aktieägare som

är svenska undersåtar.

Tillkomsten av förbudet mot vissa fartygsförvärv är att se mot bakgrunden

av den ekonomiska kris, som rådde i början av 1930-talet. För den

svenska sjöfartsnäringen hade krisen medfört mycket kännbara svårigheter

på grund av ogynnsamma driftresultat under en följd av år. I särskilt

hög grad hade trampsjöfarten — vari till stor del sysselsattes fartyg tillhörande

det mindre eller medelstora tonnaget, d. v. s. fartyg med en bruttodräktighet

under 2 000 ton — drabbats av krisens verkningar. De dåliga driftresultaten

hade icke möjliggjort vare sig tillräckliga avskrivningar eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958 5

önskvärd tonnageförnyelse, och likviditetssvårigheter förelåg i betydande

utsträckning.

Det svenska tramptonnaget bestod vid 1930-talets mitt till avsevärd del av

relativt gamla fartyg. En av orsakerna härtill var att s. k. secondhandtonnage

i jämförelsevis stor omfattning förvärvats från utlandet. Icke mindre

än 60 procent av tramptonnaget utgjordes sålunda av 20 år gamla eller

äldre fartyg — ett procenttal som i jämförelse med förhållandena i andra

länder var ovanligt högt. De dåliga driftresultaten under en lång följd av år

hade medfört, att trampredarna saknade ekonomiska resurser för den tonnageförnyelse

som var nödvändig för att förbättra näringens räntabilitet.

Med anledning av den svenska sjöfartsnäringens beträngda läge beslöt 1936

års riksdag vissa stödåtgärder som avsåg att bereda ökade möjligheter till

lån för sjöfartens vidkommande för att främja en önskvärd förnyelse och

modernisering av den svenska handelsflottan. Dessa åtgärder omfattade dels

utlämnande från den år 1903 inrättade rederilånefonden av s. k. stödlån på

gynnsamma villkor för konsolidering av rederiföretag och dels inrättande av

en särskild fond för utlämnande av sekundärlån för nybyggnad och modernisering

av sådana fartyg, för vilka primärlån tillhandahölls av Svenska

skeppshypotekskassan.

Lagen om förbud mot vissa fartygsförvärv tillkom för att komplettera

stödåtgärderna och för att ge dessa största möjliga effektivitet. Förslag till

denna lagstiftning hade framlagts i ett av kommerskollegium den 15 februari

1936 avgivet betänkande.

Dispensgivningen

Ärenden om dispens jämlikt 4 § i 1936 års lag från förvärvsförbudet har

avgjorts av Kungl. Maj :t. Någon delegering av beslutanderätten i hithörande

ärenden har icke skett.

De sakkunniga har i promemorian redogjort för den dispensgivning, som

förekommit under den tid lagen varit i kraft. Sammanlagt har t. o. m. år

1956 208 dispensärenden avgjorts. I dessa har dispens beviljats i 198 fall

och dispensansökan avslagits i 10.

Av de bifallna 198 ansökningarna har sju gällt förvärv av fartyg som visserligen

varit yngre än 20 år men som icke haft högsta klass. I återstående

191 fall har ansökningarna avsett dispens från förbudet att förvärva fartyg

med en ålder av minst 20 år. De 191 fartyg, vilkas förvärvande medgivits

(s. k. dispensfartyg), kan hänföras till de åldersgrupper som följande uppställning

visar.

Ålder Antal

20—29 år........................................ 85

30—39 » ........................................ 55

40—49 » ........................................ 35

50—59 . ........................................ 14

60— » ........................................ 2

Summa 191

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

I följande tabell redovisas hur antalet dispensansökningar fördelar sig

på åren 1936—1956. Av tabellen kan även för varje år utläsas i vilken omfattning

ansökningarna bifallits.

År

Ansökningar

År

Ansökningar

bifallna

avslagna

summa

bifallna

avslagna

summa

1936

2

3

5

1947

25

1

26

1937

2

1

3

1948

13

—

13

1938

—

—

—

1949

3

—

3

1939

10

—

10

1950

8

—

8

1940

7

—

7

1951

31

—

31

1941

4

1

5

1952

12

—

12

1942

10

—

10

1953

7

—

7

1943

1

—

1

1954

22

2

24

1944

—

—

—

1955

9

—

9

1945

1

—

1

1956

11

2

13

1946

20

—

20

summa

198

10

208

Under de första åren efter lagens ikraftträdande var, påpekar de sakkunniga,

antalet dispensansökningar ringa. Fr. o. m. år 1939 inträdde emellertid

en märkbar ökning av antalet sådana ansökningar. Enbart under detta år

medgavs förvärv av tio fartyg. Av dessa var sex stycken sådana fartyg, vilka

i realiteten tillhörde svenska intressenter men registrerats under främmande

flagg. Till följd av den politiska situationen i samband med det andra

världskrigets utbrott blev det då ett intresse av stor vikt för ägarna att låta

registrera dylika fartyg som svenska. I övriga fyra fall detta år synes det

ha varit fråga om ersättningstonnage för fartyg som gått förlorade genom

krigsåtgärd.

Genom tillkomsten år 1940 av den s. k. västspärren delades den svenska

handelsflottan i två delar. Fartygen utanför spärren sysselsattes under den

tid spärren varade i tidsbefraktning fjärran från Sverige, medan övriga fartyg

gick i trafik huvudsakligen mellan hamnar runt Östersjön, Bottniska

viken och Bottenhavet. Under åren 1940—44 tillfördes det svenska handelstonnaget

nästan uteslutande på svenska varv nybyggda fartyg; möjligheterna

att från utlandet förvärva fartyg var på grund av kriget i hög grad

begränsade. Även under dessa år förmärktes emellertid en strävan att till

svensk flagg överföra fartyg som registrerats i främmande land men likväl

tillhörde svenska intressenter. Flertalet av de fartyg, sammanlagt 22, beträffande

vilka dispens då medgavs, tillhörde denna kategori eller utgjordes

av fartyg avsedda såsom ersättningstonnage för förlorade fartyg.

Efter det andra världskrigets slut har, framhåller de sakkunniga vidare,

den svenska handelsflottan tillförts tonnage i ökad takt. Till en del har det

gällt att ersätta gjorda krigsförluster. Men framför allt är orsaken att finna

i en ökning av världshandeln med i stort sett förbättrade fraktinkomster

och därav föranledd stegring av efterfrågan på tonnage. Handelsflottan har

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr 95 år 1958

7

under efterkrigsåren fram t. o. m. år 1956 till övervägande del tillförts nybyggda

fartyg eller yngre secondhandtonnage. Av hela det som nytillkommet

registrerade tonnaget utgör dispensfartygens sammanlagda tonnage 11

procent. Men även fartyg, för vilkas förvärvande erfordras dispens, har varit

eftersökta förvärvsobjekt — framför allt inom det mindre och medelstora

tonnaget. Mer än två tredjedelar av de s. k. dispensfartygen under denna tid

tillhör de båda mindre storleksklasserna.

Under de första åren efter tillkomsten av 1936 års lag förekom i de av

Kungl. Maj :t jämlikt lagens 4 § lämnade tillstånden till förvärv av vissa

utländska fartyg icke några villkor för tillståndens giltighet. Från och med

år 1939 har emellertid i tillstånden intagits sådana villkor av olika slag.

Till en början föreskrevs i fråga om fartyg, för vilket innehav av klass icke

utrönts i dispensärendet, endast att tillståndet gällde under villkor att det

styrktes att fartyget innehade högsta klass i någon av Kungl. Maj :t godkänd

klassificeringsanstalt. Ytterligare villkor tillkom så småningom. Sålunda

stadgades för tillståndet även de villkoren, att det styrktes att fartyget —

innan det infördes i fartygsregistret eller, från slutet av år 1947, innan fartyget

försågs med nationalitets- och registreringscertifikat — uppfyllde dels

samtliga tillämpliga svenska bestämmelser om sjöfartssäkerheten dels ock

de fordringar i fråga om bostäder m. m. å fartyg för ombord anställda, vilka

är meddelade i gällande författning härom. Sedan år 1956 har i ett flertal

fall föreskrivits såsom villkor att det styrkes att fartyget, innan det förses

med nationalitets- och registreringscertifikat, genomgått förnyad klassbesiktning

och härvid befunnits alltjämt inneha högsta klass. Slutligen har

med början år 1947 i ett antal fall Kungl. Maj :ts medgivande till förvärv

av utländska fartyg förbundits med vissa valutavillkor. Villkoren har regelmässigt

haft det innehållet, att betalningen för fartyget skall erläggas i

enlighet med bestämmelserna i gällande betalningsöverenskommelse mellan

Sverige och fartygets hemland eller — enligt föreskrifter från och med

hösten 1956 — skall ske på sätt valutakontoret eljest kan godkänna.

De sakkunnigas förslag

De sakkunniga föreslår, att 1936 års lag vid lämplig tidpunkt sättes ur

kraft.

Till motivering av sin ståndpunkt anför de sakkunniga i huvudsak följande.

Handelsflottan har genomgått en sådan föryngring jämfört med förhållandena

år 1936, att ca 80 procent av sammanlagda bruttotonnaget den

31 december 1956 utgjordes av fartyg under 20 år och ca 55 procent av

fartyg under 10 år. Detta har till största delen kunnat genomföras utan

statligt ekonomiskt stöd. Läget för handelsflottan är numera ett annat än

det var år 1936. Rederinäringens lönsamhet har hittills varit god. Det synes

därför ur sjöfartsekonomisk synpunkt icke längre vara erforderligt med en

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

sådan lagstiftning som 1936 års lag för att trygga den svenska sjöfartsnäringens

internationella konkurrenskraft. Dispensgivningen enligt lagen har

också redan i stort sett anpassat sig efter de ändrade förhållandena. Förbudet

mot fartygsförvärv i 1936 års lag tillämpas liberalt och utgör i praktiken

icke längre något påtagligt hinder för inköp av utländska äldre fartyg.

Behov av ytterligare fartyg tillhörande det mindre och medelstora tonnaget

finnes alltjämt bl. a. ur militär beredskapssynpunkt. Med hänsyn härtill

saknas anledning att längre upprätthålla en tillämpning av 1936 års lag.

Det torde kunna överlåtas på vederbörande redare att själva avgöra huruvida

det kan anses ekonomiskt motiverat för dem att förvärva utländskt

äldre secondhandtonnage.

I detta sammanhang gör de sakkunniga en återblick på utvecklingen i

fråga om tonnaget inom handelssjöfarten. Det påpekas hur tonnagets sammansättning

förändrats till följd av det andra världskriget. De sakkunniga

anför.

Genom krigsförluster beskars fartygsbeståndet och därvid icke minst

trampflottan hårt, och förlusterna drabbade i stor utsträckning de äldre

fartygen. Främst genom leveranser från svenska varv erhöll emellertid handelsflottan

nytillskott i sådan omfattning, att det totala tonnaget redan år

1946 översteg tonnagemängden före kriget. Följden blev en icke oväsentlig

modernisering av fartygsbeståndet. Därtill kom en ändring av dess sammansättning,

innebärande att tramp tonnaget minskades medan linjeflottan

och specialfartygen för olja och malm växte. Under hela krigstiden rådde

dock för vårt lands del en viss knapphet på tonnage, vilket jämte andra orsaker

medförde höjda fraktpriser. Även det äldre tonnaget arbetade därför

med avsevärd vinst. Under sådana förhållanden fanns knappast skäl att

strängt upprätthålla det förbud mot förvärv av utländska fartyg som 1936

års lag uppställer. Möjligheten att förvärva tonnage från utlandet var dock

under krigsåren ytterst begränsad.

Efter krigsslutet kom den internationella tonnagemarknaden åter i gång.

De redare, som förut icke varit i stånd att genom kostsamma nybyggen ersätta

krigsförluster, fingo därigenom tillfälle att skaffa tonnage — något

som också avspeglar sig i dispensgivningen. Förvärven berörde i första hand

trampredarna men även linjerederier anskaffade under de första efterkrigsåren

äldre fartyg bl. a. för att kunna fullgöra de koltransporter som ålagts

dem av staten. Några skäl att hindra införsel av äldre tonnage med hänsyn

till hela rederinäringens ekonomiska läge kan icke anses ha förelegat. De

ekonomiska stödformer med syfte att främja handelsflottans modernisering,

som tillkommit under 1930-talet, har för övrigt varit av ringa betydelse för

handelsflottans förnyelse, vilket medfört att vissa redare var helt hänvisade

till att förvärva oftast äldre fartyg för att överhuvudtaget kunna fortsätta

att driva sin näring.

I anslutning till förslaget att upphäva 1936 års lag behandlar de sakkunniga

frågorna huruvida i fortsättningen i någon form skall upprätthållas

krav på att fartyg som förvärvas från utlandet skall inneha högsta klass

eller att det skall ha varit föremål för ny klassundersökning.

Innan de sakkunnigas förslag i denna del redovisas torde något få beröras

betydelsen av begreppet högsta klass ävensom svensk lagstiftnings ford
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958 9

ringar med avseende å sjövärdighet för att ett fartyg skall få nyttjas till

sjöfart.

Grundregeln att fartyg skall vara i sjövärdigt skick när det nyttjas till

sjöfart upptages i 5 a § sjölagen. Närmare undersökning av ett fartygs sjövärdighet

sker genom sjövärdighetsbesiktning. Härom är ingående regler

meddelade i lagen den 16 oktober 1914 (nr 349) om tillsyn å fartyg och förordningen

den 31 december samma år (nr 491) med närmare föreskrifter

angående tillsyn å fartyg. Enligt 14 § tillsynslagen skall sådant fartyg å

minst 100 bruttoton, som nybygges för svensk mans räkning, undergå sjövärdighetsbesiktning,

innan det nyttjas till sjöfart; å utländskt fartyg av

samma storlek, som övergått i svensk mans ägo, skall sjövärdighetsbesiktning

verkställas så snart ske kan.

Enligt 19 § tillsynslagen får fartyg av nu nämnda storlek inte förses med

nationalitets- och registreringscertifikat förrän genom sjövärdighetsbesiktning

blivit utrönt, att fartyget är i sjövärdigt skick. Innehav av sådant certifikat

är i sin tur — utom i undantagsfall — förutsättning för att fartyget

skall få nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande.

Enligt klassificeringsanstalternas föreskrifter tilldelas ett fartyg antingen

högsta klass eller en lägre klass; hos Lloyd’s finns dock numera endast en

klass. Högsta klass innebär, att fartyget till alla delar byggts efter anstaltens

byggnadsbestämmelser eller att fartyget eljest kan anses likvärdigt med

ett sådant fartyg. Om fartyget beträffande material, hållfasthet, arbetsutförande

eller underhåll icke helt uppfyller föreskrifterna för högsta klass, kan

det tilldelas en lägre klass. Varje klass gäller för en bestämd fart -— vidsträckt

eller begränsad. Skall fartyget nyttjas i en speciell eller begränsad

fart, erhåller det ett klasstecken med tillägg av ett farttecken. Även ett fartyg,

som byggts för obegränsad fart men vars kondition är nedsatt, kan

enligt föreskrifterna tilldelas ett sådant tecken för begränsad fart. Högsta

klass gäller för fyra år. Lägre klass gäller blott för tre år. Även fartyg, som

har lägre klass än den högsta, måste enligt klassbestämmelserna vara fullt

sjövärdigt.

Sedan tiden för klassens giltighet tilländalupit, måste fartyget underkastas

en noggrann undersökning för att det även i fortsättningen skall få bibehålla

klass. I stort sett gäller beträffande undersökning för klassförnyelse

samma bestämmelser som för undersökning för åsättande av klassen. Dessa

bestämmelser, som är mycket detaljerade, är i tillämpliga delar lika stränga

som de svenska författningsbestämmelserna angående sjövärdighetsbesiktning

i tillsynslagen och tillsynsförordningen. Alla klassificeringsanstalter

kräver en särskilt noggrann undersökning av fartyget — t. ex. provborrning

av skrov — vid klassförnyelse efter tolv år.

Under löpande klassperiod skall fartyget dessutom undergå särskild bottenbesiktning,

såvitt möjligt årligen. För ett fartyg, vilket därvid befunnits

vara i fullgott skick, kan klassen — efter undersökning av vissa vitala fartygsdelar

— förlängas upp till ett år efter utgången av klassperioden.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

I stort sett överensstämmer klassbestämmelserna i tillämpliga delar med

de i den svenska tillsynslagstiftningen uppställda föreskrifterna angående

sjövärdighetsbesiktning.

Vid sjövärdighetsbesiktning av klassade fartyg skall enligt 34 § tillsynsförordningen

den undersökning rörande säkerheten, som fartyget undergått

för erhållande eller bibehållande av klassen, tillsvidare godkännas såsom

sjövärdighetsbesiktning i de delar undersökningen omfattar; av klassificeringsanstalt

utfärdat intyg över undersökningen skall äga enahanda giltighet

som om det utfärdats av svensk myndighet.

Sistnämnda bestämmelse tillämpas enligt vad de sakkunniga anför så, att

vid sjövärdighetsbesiktning godtages såsom sådan besiktning i tillämpliga

delar den senast utförda klassundersökningen, även om endast kort tid

återstår av löpande klassperiod och fartygets kondition må ha nedgått utan

att fartyget dock blivit »sjöovärdigt». Huruvida denna praxis är riktig beror

enligt de sakkunniga på i vilken kondition fartyget befinner sig vid

sjövärdighetsbesiktningen. Vid en rätt tillämpning av föreskriften i 34 §

tillsynsförordningen får, anför de sakkunniga, den som verkställer sjövärdighetsbesiktningen

icke godtaga klassundersökningen som en del av sjövärdighetsbesiktningen,

därest han har anledning att ifrågasätta, om fartyget

helt uppfyller fordran på sjövärdighet. I dylikt fall bör han föranstalta

om att fartyget underkastas fullständig sjövärdighetsbesiktning. Å andra

sidan understryker de sakkunniga, att det i de fall, då tillsynsmannen -—

utan att ha gjorts uppmärksam härpå av annan — får anledning till tvekan

i fråga om fartygets kondition, torde röra sig om mer uppenbara brister hos

fartyget. Eljest synes han kunna godtaga klassens undersökning av detsamma.

Att det förfarande som tillämpas i allmänhet visat sig vara utan olägenhet

beror på att klassanstalten, om fartyget av någon anledning skulle utgå

ur klassen, anmäler detta för tillsynsmyndigheten. Denna låter då verkställa

sjövärdighetsbesiktning även av de delar av fartyget, som klassen

skulle ha omfattat.

Såsom tidigare framgått har på senare tid såsom villkor för förvärvstillstånds

giltighet föreskrivits att fartyget skall undergå ny klassundersökning

och därvid befinnas inneha högsta klass, innan det förses med nationalitetsoch

registreringscertifikat. Bakgrunden härtill är att det i några fall kunnat

konstateras, att s. k. dispensfartyg, som innehaft högsta klass men för vilka

klassperioden närmat sig sitt slut, vid första ankomsten till svensk hamn varit

i mindre god kondition. Eftersom det i förvärvstillståndet uppställda villkoret

om styrkande av fartygets innehav av högsta klass kunnat formellt

uppfyllas, har tillståndet sålunda blivit definitivt gällande. Därigenom har

förekommit att det svenska handelstonnaget tillförts fartyg i dålig kondition.

Samtidigt kunde konstateras att innehav av högsta klass icke alltid

utgör någon garanti för att fartyget under hela klassperioden är i tillräckligt

god kondition för att motsvara svenska fordringar på sjövärdighet.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 95 år 1958

11

De sakkunniga avvisar tanken på att i fortsättningen kräva att utländskt

fartyg vid övergång till svensk ägare skall inneha högsta klass. De

sakkunniga utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.

Svensk sjölagstiftning kan naturligen generellt uppställa endast minimikrav

i fråga om fartygs kondition. Detta krav är uppfyllt genom den allmänna

bestämmelsen att fartyg, som nyttjas till sjöfart, skall vara sjövärdigt.

Redan med denna utgångspunkt torde saknas anledning föreskriva att

ett utländskt fartyg, vilket övergår i svensk ägo, skall vara i det bättre skick

som innehav av högsta klass får anses regelmässigt innebära. Därtill kommer

att med en dylik föreskrift ägare av oklassade sådana fartyg skulle

tvingas låta klassa dem och sålunda åsamkas större kostnader än som äro

förenade med sjövärdighetsbesiktning. Vidare torde bemärkas att kravet

på högsta klass icke i fortsättningen skulle upprätthållas i fråga om fartyget

och icke heller är erforderligt ur sjösäkerhetssynpunkt, eftersom tillsynsmyndigheten

snart får tillräckligt god kännedom om fartygets tillstånd för

att kunna bevaka fartygets sjövärdighet. Och såsom redan i det föregående

framhållits beträffande från utlandet förvärvade äldre fartyg utgör innehav

av högsta klass icke alltid någon garanti för att fartygen även mot slutet

av löpande klassperiod äro i tillräckligt god kondition för att motsvara

svenska fordringar på sjövärdighet. Nu anförda omständigheter synas väga

så tungt att någon föreskrift om högsta klass av här berört innehåll icke

torde böra införas.

De sakkunniga föreslår emellertid, att det nu tillämpade villkoret om

nyklassning skall i visst hänseende bibehållas. Det erinras om att villkoret

tillkom på grund av erfarenheten att s. k. dispensfartyg med högsta

klass i flera fall varit i dålig kondition, då de införts till Sverige. De tidigare

ägarna har avhänt sig sina gamla fartyg, då klassperioden för dem varit

nära nog slut, möjligen i avsikt att undgå dryga reparationskostnader som

kunnat bli en följd av en förnyad klassundersökning. Kostnaderna har övervältrats

på köparna, som ofta icke räknat med och icke heller kunnat

betala dessa utgifter med påföljd att fartygen blivit liggande stilla eller att

det i allt fall dröjt länge, innan fartygen blivit upprustade till svensk standard.

Villkoret om nyklassning har visat sig kunna effektivt hindra att fartyg

i dålig kondition förvärvats av svenska ägare. Vad nu anförts om konditionen

hos fartyg med högsta klass anser de sakkunniga äga giltighet även

beträffande andra klassade fartyg.

Det medges från de sakkunniga att dessa synpunkter efter en övergång till

ett mer obehindrat förvärvande av utländska fartyg, som ett upphävande

av 1936 års lag skulle innebära, icke i allo har samma styrka som nu medan

iagen gäller. Ytterligare skäl talar dock enligt de sakkunnigas mening för ett

bibehållande av kravet på nyklassning. Enligt 34 § tillsynsförordningen skall

i fråga om fartyg, som innehar klass i någon av Kungl. Maj:t godkänd klassificeringsanstalt,

den undersökning rörande säkerheten, som fartyget undergått

för erhållande eller bibehållande av klassen, tills vidare godkännas

såsom sjövärdighetsbesiktning i de delar undersökningen omfattar. Endast

i de fall där mer påtagliga brister föreligger kan på grund av nämnda stadgande

fartygsinspektör taga initiativ till en fullständig sjövärdighetsbesikl
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

ning av från utlandet förvärvade klassade fartyg. De icke påtagliga bristerna

kan emellertid vara av så allvarlig art att de kan äventyra fartygets

sjövärdighet. Vid sådant förhållande torde det vara otillfredsställande att

klassens undersökning regelmässigt skall godtagas av fartygsinspektören.

För att motverka att från utlandet förvärvade klassade fartyg i mindre god

kondition på grund av innehavet av klass godkännes vid sjövärdighetsbesiktningen

efter ankomsten till Sverige torde en föreskrift om nyklassning

ha stor betydelse.

Det påpekas i detta sammanhang att de från utlandet förvärvade fartygen

är helt okända för fartygsinspektionen vid den första sjövärdighetsbesiklningen

medan inspektionen, i fråga om äldre klassade fartyg i Sverige, genom

regelbundna besiktningar och inspektioner förvärvat god kännedom

om fartygens kondition och därför på grund av sina erfarenheter om fartyget

och dess skötsel kan avgöra om fartyget — oavsett klassen — är i tillräckligt

god kondition för att vara sjövärdigt.

Enligt de sakkunnigas mening skulle, om krav på nyklassning uppställes

i fråga om från utlandet förvärvade fartyg, vinnas större jämställdhet vid

besiktningen första gången efter förvärvet mellan klassade och oklassade

sådana fartyg.

På grund av i huvudsak nu redovisade skäl föreslår de sakkunniga sådan

komplettering av 34 § tillsynsförordningen att vid första sjövärdighetsbesiktning

efter det ett utländskt, klassat fartyg övergått i svensk ägo en

undersökning av fartygets klass inte får godtagas, om inte fartyget inom

viss tid undergått undersökning för erhållande av klass för ny period. De

sakkunniga anför ytterligare följande om den föreslagna föreskriftens innehåll.

En sådan föreskrift om nyklassning synes icke böra gälla i fråga om alla

från utlandet förvärvade, klassade fartyg. Undantag bör naturligen göras

för sådana fartyg som äro nya eller blott några år gamla. Vidare må bemärkas

att berörda fartyg efter tolv år undergå en särskilt omfattande och noggrann

undersökning genom klassens försorg, vilket föranleder utbyte av förslitna

delar. Fartyget är därför efter denna undersökning i så god kondition,

att det tillsvidare icke bör omfattas av föreskriften. Å andra sidan torde erfarenheten

beträffande de till riket införda utländska secondhandfartvgen

ge vid handen att det skulle vara befogat att sätta gränsen lägre än vid 20

år. Ehuru valet av varje gräns måste bli i viss mån godtyckligt, har vid

övervägande av vad sålunda anförts befunnits lämpligt föreslå att föreskriften

om nyklassning får gälla från utlandet förvärvade fartyg, som äro

femton år eller äldre.

Att fordra alt den nya klassundersökningen skall företagas i samband med

den första sjövärdighetsbesiktningen enligt svenska regler torde icke vara

erforderligt. Även en klassundersökning som skett tidigare torde kunna godtagas,

under förutsättning att den icke är för gammal. Ligger undersökningen

ej längre tillbaka än sex månader, torde fartygets kondition — om ingen

skada inträffat — alltjämt vara sådan, att undersökningen kan godtagas

som sjövärdighetsbesiktning i de delar undersökningen omfattar. Det har

därvid ansetts lämpligt anknyta sexmånaderstiden till sjövärdighetsbesiktningen.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

13

Eftersom det för ifrågavarande fartyg icke föreslås någon bestämmelse om

högsta klass och då lägre klass än den högsta gäller för en tid av tre år, torde

föreskriften om nyklassning böra avse en undersökning som leder till

åsättande av klass för minst tre år.

De sakkunniga riktar slutligen uppmärksamheten på att ett upphävande

av 1936 års lag synes böra föranleda en ändring i kungörelsen den 14 mars

1947 (nr 82) angående allmänt importförbud. Enligt 1 § tredje stycket

nämnda kungörelse äger denna nämligen ej tillämpning beträffande varuslag,

för vilket importförbud eller införselreglering gäller enligt författning

upptagen å den vid kungörelsen fogade bilagan 2. 1936 års lag, som finns

upptagen bland författningarna i bilagan, torde böra utgå ur denna.

Remissyttrandena

De sakkunnigas förslag om upphävande av 1936 års lag har

biträtts eller lämnats utan erinran av samtliga remissinstanser utom Rederiföreningen

för mindre fartyg, som uttalar sig för att rätten att förvärva äldre

fartyg från utlandet även i fortsättningen begränsas i viss omfattning. En

liknande ståndpunkt intages av en reservant inom lånenämnden för den mindre

skeppsfarten.

Sjöfartsstyrelsen påpekar, att praxis i fråga om dispensgivningen utvecklats

så att undantag från lagens förvärvsförbud kommit att meddelas i betydande

omfattning och även i andra fall än som ursprungligen varit avsett. Detta

kan enligt styrelsen förklaras med att de förhållanden, som föranledde lagstiftningen,

relativt snart efter lagens tillkomst radikalt ändrades. Prövningen

av dispensärendena försköts i samband därmed till att främst avse

en bedömning av om fartygen fyllt gällande säkerhetskrav, medan frågan

om lämpligheten av importen i övrigt lämnats åt importörernas eget avgörande.

Med hänsyn till angivna förhållanden finner styrelsen det nuvarande,

omständliga dispensförfarandet kunna utan olägenhet slopas och ersättas

av föreskrifter, vilka lika effektivt som dispenssystemet tillgodoser sjösäkerhetssynpunkterna.

Svenska sjöfolksförbundet anför bl. a. att 1936 års lag enligt förbundets

uppfattning aldrig haft någon praktisk betydelse. Dispenser från lagens tilllämpning

har haft en sådan omfattning och beviljats under sådana former,

att lagen som sådan blivit i det närmaste betydelselös. Under de år som lagen

har varit i kraft har således ett betydande antal äldre, i huvudsak mindre

fartyg, genom inköp från utlandet tillförts den svenska handelsflottan. Detta

förhållande har enligt förbundets mening i oförmånlig riktning påverkat

åldersgrupperingarna inom framför allt småtonnagegrupperna och avsevärt

försvagat ifrågavarande fartygs konkurrensmöjligheter, både beträffande

östersjöfart och kustfart. Det kan även enligt förbundet ifrågasättas om

inte en stor del av de haverier som drabbat dessa mindre fartyg har sin

grund i de äldre fartygens ofta mycket dåliga utrustning och allmänna kon
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 195S

dition. Enär sålunda dispensförfarandet medfört att lagen icke fått avsedd

verkan, bör den enligt förbundet upphävas. I stället bör genomföras skärpta

bestämmelser rörande sjövärdighetsbestämmelser m. m. innan ett från

utlandet inköpt fartyg får införas i det svenska fartygsregistret.

Befraktarnas intresseförening tillstyrker att 1936 års lag upphäves. Föreningen

framhåller, att dess medlemmar för ifrågakommande skeppningar

huvudsakligen begagnar sig av motorseglare eller motorfartyg i en storleksklass

understigande 500 bruttoton. Föreningen anför, att den med bekymmer

konstaterat, huru angivna tonnage oavlåtligen gått tillbaka. Fartygens antal

har minskat för varje år. Ett stort antal enheter av det nuvarande fartygsbeståndet

är dessutom ganska gamla och torde inom en nära framtid

icke längre kunna bibehållas i tjänst. Tonnagets tillbakagång kan därför

väntas komma under den närmaste tioårsperioden fortsätta i ökat tempo.

Även om för närvarande någon knapphet på fartyg icke är för handen och

förekommande skeppningar utan svårigheter kan utföras med tillgängligt inhemskt

tonnage, är det för befraktarna på längre sikt ett angeläget önskemål

att tonnaget ifråga bygges upp på nytt och tillföres nya fartygsenheter.

Den önskvärda förnyelsen har hittills hämmats av de höga priserna på nya

fartyg från såväl inhemska som utländska varv. För dagen torde emellertid

möjligheter finnas att från utlandet inköpa fullt sjövärdigt och användbart

secondhandtonnage till godtagbara priser. Under det sista årtiondet har nämligen

i Tyskland och Nederländerna byggts ett stort antal mindre fartyg,

vilka till följd av den under året inträdda försämringen på fraktmarknaden

nu saluföres. Föreningen finner för sin del att inköp av utländskt secondhandtonnage

bör på lämpligt sätt främjas. Det gällande förbudet mot förvärv

av vissa äldre fartyg utgör ett visst hinder för inköp just av den typ, som

det här är fråga om. Icke minst motverkas inköpen från utlandet av den

omständigheten att hugade spekulanter aldrig på förhand vet huruvida dispens

från förbudet kan erhållas. Till följd av klassningsföreskrifterna och

fartygsinspektionens tillsyn behöver man enligt föreningens mening inte befara,

att förbudets slopande skulle leda till att mindervärdigt tonnage komme

att införlivas med den svenska handelsflottan.

Fartygsuttagningskommissionen anför, att lagens upphävande synes vara

ägnat att främja tillgången på mindre och medelstort fartygstonnage, vilket

ur militär beredskapssynpunkt framstår såsom synnerligen betydelsefullt.

Chefen för marinen har intet att erinra mot att lagen upphäves under förutsättning

att den av de sakkunniga föreslagna ändringen av tillsynsförordningen

genomföres.

Rederiföreningen för mindre fartyg framhåller som sin mening, att fartyg

med en ålder av över 15 år och fartyg med maskineri av samma ålder icke

bör få förvärvas från utlandet. Föreningen uttalar bl. a., att om en verklig

föryngring och förbättring av fartygsbeståndet skall komma till stånd, bör

i första hand småtonnaget lämnas allt tänkbart stöd. I den mån det är möjligt

bör förhindras att överårigt och utslitet tonnage införes från utlandet.

Visserligen kan enligt föreningens mening diskuteras lämpligheten av för
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

15

Kungi. Maj.ts proposition nr 95 år 1958

bud som begränsar förvärvsmöjligheterna. I vissa fall torde även kunna försvaras

att secondhandtonnage får införas från utlandet. Å andra sidan bör

det, anför föreningen, vara ett rent nationellt intresse att förhindra importen

av mindervärdiga fartyg som, även klassade och fullt sjövärdiga, dock

icke bidrager till en önskvärd föryngring av fartygsbeståndet i dess helhet.

-- En reservant inom lånenämnden för den mindre skeppsfarten förordar

förbud mot införsel av fartyg med äldre framdrivningsmaskineri än 15 år.

De sakkunnigas förslag att införa villkor om nyklassning i

vissa fall vid sjövärdighetsbesiktning biträdes av flertalet remissinstanser.

En motsatt mening företrädes av Sveriges redareförening och Stockholms

rederiförening.

Sjöfartsstyrelsen anför att sjösäkerhetssynpunkterna efter upphävandet

av 1936 års lag enklast tillgodoses genom att, på det sätt som de sakkunniga

föreslagit, i 34 § tillsynsförordningen upptaga villkor om nyklassning.

Svenska sjöfolksförbundet uttalar sig för en mera allmän skärpning av bestämmelserna

om besiktning av äldre fartyg, som förvärvas från utlandet.

Förbundet anför.

Förbundet har den uppfattningen att sjövärdighetsbesiktning för att vara

giltig när det gäller inköp av äldre fartyg från utlandet, skall verkställas av

svensk myndighet och att enbart av klassificeringsanstalten utfärdat intyg

icke skall godtagas som bevis på ett fartygs sjövärdighet. I samband med

själva sjövärdighetsbesiktningen skall av svensk myndighet fartygets sanitära

anläggningar, för besättningen avsedda bostäder och övriga utrymmen

besiktigas och kontrolleras att de fyller de bestämmelser, som är fastställda

i svensk lag. Innan sådan besiktning skett bör icke från utlandet inköpt fartyg

överföras till svensk flagg. Förbundet har den uppfattningen att en

skärpning av kontrollen beträffande standarden å från utlandet inköpta

fartyg väsentligt kan medverka till att inte med den svenska handelsflottan

införlivas fartyg, som både ur lönsamhetssynpunkt och ur rent nationalekonomiska

synpunkter är mindre önskvärda.

Sveriges redareförening, vars yttrande i denna del biträdes av Stockholms

rederiförening, motsätter sig de sakkunnigas förslag till ändring av 34 § tillsynsförordningen.

Ett genomförande av förslaget skulle enligt föreningens

mening innebära, att vissa klassningar, som verkställts i utlandet och godkänts

av klassificeringssällskap som är erkänt i Sverige, icke skulle godtagas

av våra myndigheter. Föreningen anför.

Föreningen har intet att erinra emot ett upphävande av 1936 års lag, men

anser det ej vara rikligt, att samtidigt införa föreskrifter, som i själva verket

innebara en diskvalificering i vissa fall av här i riket godkända klassificeringssällskap,

lat vara, att denna diskvalificering begränsar sig till att avse

de klassningar av ifrågavarande fartyg, som utförts i utlandet. Därest ett

klassificeringssällskap godkänts av våra myndigheter, bör ett sådant godkännande

hava generell giltighet. Det torde ej sällan förekomma, att ett sällskaps

klassificeringscxperter förflyttas från ett land till ett annat. Skulle en

exempelvis i Frankrike bosatt expert i stället få sin verksamhet förlagd till

Svci ige, koinme, därest den av de sakkunniga föreslagna begränsningen genomfördes,

det egendomliga förhållandet att uppstå, att den klassning denne

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

expert företagit å ett till Sverige försålt fartyg, äldre än 15 år, vore ogiltig,

om den utförts i Frankrike, men godtoges om den verkställts i Sverige.

Därest våra myndigheter hava berättigade anmärkningar att framställa

mot ett visst klassificeringssällskap, bör denna fråga upptagas med sällskapet

i syfte att åvägabringa rättelse. Svårartade fall av bristande noggrannhet vid

klassningar må kunna föranleda till att klassificeringssällskapet ej längre

kan godtagas.

Föreningen hemställer, att de sakkunnigas förslag i här ifrågavarande avseende

revideras i överensstämmelse med det anförda.

Statskontoret och statens handelslicensnåmnd påpekar att upphävandet av

1936 års lag bör medföra sådan jämkning av 1947 års kungörelse angående

allmänt importförbud, att nu ifrågavarande fartyg icke längre undantages

från kungörelsens tillämpning. -— Handelslicensnämnden yttrar.

I stället för att handelslicensnämnden nu ur handelspolitiska synpunkter

yttrar sig till sjöfartsstyrelsen, kommer nämnden efter ett upphävande av

1936 års lag att själv, så länge fartygsimporten icke är frilistad, besluta om

tillstånd (licens) att från utlandet införa även fartyg, varå nämnda lag nu är

tillämplig. Härvid kommer nämnden att liksom hittills höra riksbanken,

som har att bevaka valutasynpunkter.

Departementschefen

1936 års lag angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg

m. m. tillkom under den svenska sjöfartsnäringens ekonomiska kris på

1930-talet. Tramptonnaget bestod vid denna tid till en avsevärd del av

relativt gamla fartyg, något som i väsentlig mån berodde på en omfattande

anskaffning av begagnat tonnage från utlandet. Lagen ingick som ett led

i statsmakternas åtgärder för att främja en önskvärd förnyelse och modernisering

av den svenska handelsflottan. I första hand innefattade dessa åtgärder

att gynnsamma kreditmöjligheter skapades för sjöfartens vidkommande.

För att största möjliga effektivitet skulle uppnås ansågs stödåtgärderna

på kreditgivningens område böra kompletteras med förbud mot

förvärv från utlandet av äldre fartyg eller fartyg som icke innehade högsta

klass i godkänd klassificeringsanstalt. Förbudet upptogs i den nu aktuella

lagen, vilken sedan dess i oförändrat skick varit i tillämpning.

1936 års lagstiftning har nu omprövats av sakkunniga, vilka föreslagit

att lagen skall upphävas och ersättas av skärpta tillsynsbestänmielser.

Förslaget att häva förvärvsförbudet motiveras i huvudsak med att läget

för handelsflottan förbättrats sedan 1936. Enligt de sakkunniga saknas

numera ur sjöf artsekonomisk synpunkt behov av en förbudslagstiftning

av ifrågavarande slag, och det bör enligt deras mening kunna överlåtas på

redarna själva att avgöra huruvida det kan anses ekonomiskt motiverat

att förvärva utländskt äldre tonnage.

Under remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag har allmänt tillstyrkts

att 1936 års lag upphäves. En motsatt mening hävdas endast av

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Kungi. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

Rederiföreningen för mindre fartyg som önskar förbud mot förvärv utifrån

av fartyg som är mer än 15 år gamla eller har maskineri som överskrider

denna åldersgräns.

För egen del finner jag att de skäl, som anfördes vid antagandet av 1936

års lag, icke längre är bärande. Sedan lagen infördes har allmänt sett det

svenska handelstonnaget föryngrats betydligt. För närvarande utgöres cirka

80 procent av handelsflottans sammanlagda bruttotonnage av fartyg

under 20 år och drygt hälften av tonnaget representeras av fartyg under

10 år. Jag är visserligen medveten om att föryngringen till väsentlig del

faller inom det större tonnaget och att det mindre och medelstora tonnaget

icke förnyats i önskvärd takt utan fortfarande i betydande omfattning

är att anse som överårigt. Det är emellertid att märka att 1936 års lag knappast

kan tillmätas någon större betydelse vare sig för föryngringen av vår

handelsflotta i dess helhet eller när det gäller att åstadkomma en behövlig

förnyelse av det mindre tonnaget. Såsom de sakkunniga påvisat, har lagen

aldrig tillämpats så att den inneburit någon egentlig spärr mot införsel av

äldre fartyg. Lagen har däremot genom de villkor med avseende på sjösäkerheten,

som under senare tid knutits till dispenserna från förvärvsförbudet,

haft betydelse för att motverka att undermåliga fartyg tillförts den

svenska handelsflottan.

Självfallet bör även i fortsättningen regler finnas med syfte att förebygga

att ur sjösäkerhetssynpunkt mindervärdiga fartyg införlivas med vår handelsflotta.

I motsats till vad Rederiföreningen för mindre fartyg förordat,

anser jag dock icke att detta intresse bäst tillgodoses genom ett generellt

förvärvsförbud. Det kan på ett lämpligare och smidigare sätt ske genom

ändringar i de av Kungl. Maj :t utfärdade bestämmelserna om tillsyn å fartyg.

Med hänsyn till det anförda saknas enligt min mening tillräcklig grund

för att vidare upprätthålla den ifrågavarande förbudslagstiftningen. Jag

förordar därför att 1936 års lag upphäves.

Enligt gällande tillsynsregler skall utländskt fartyg, som övergått i svensk

ägo, underkastas sjövärdighetsbesiktning så snart ske kan. I fråga om fartyg,

som klassats i någon av de godkända klassificeringsanstalterna, skall

den av anstalten verkställda undersökningen för klassningen godtagas såsom

sjövärdighetsbesiktning.

De sakkunniga har konstaterat, att innehav av klass icke alltid utgör

någon garanti för att fartyget under hela den period för vilken klass åsatts

är i tillräckligt god kondition för att motsvara svenska fordringar på sjövärdighet.

De sakkunniga har därför föreslagit att i tillsynsförordningen

intages föreskrift om nyklassning i fråga om importerade fartyg med en

ålder av 15 år eller äldre. Enligt förslaget skulle såsom sjövärdighetsbesiktning

av sådana fartyg godkännas endast sådan klassundersökning, som

verkställts tidigast sex månader före besiktningen och medfört att klass

åsatts för en tid av minst tre år.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. AV 95

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

Förslaget om skärpta tillsynsregler har tillstyrkts av det stora flertalet

remissinstanser. Det har avstyrkts endast från redarhåll. Svenska sjöfolksförbundet

uttalar sig å andra sidan för en ytterligare skärpt kontroll beträffande

standarden hos fartyg som inköpts från utlandet.

För egen del finner jag att tillsynsförordningen bör ändras på det sätt

de sakkunniga föreslagit, dock att det synes höra krävas att klassningen

avsett högsta klass. Ett bibehållande av kravet på nyklassning innebär

icke — såsom från redarhåll gjorts gällande — någon diskvalificering av

de godkända klassificeringsanstalterna. Det betyder blott att man vid utformningen

av våra svenska sjövärdighetsregler beaktar det i och för sig

självklara och erfarenhetsmässigt bestyrkta faktum att intyg om klass

icke ger samma trygghet för att fartyget uppfyller sjösäkerhetskraven när

klassperioden närmar sig slutet som när klassundersökningen är färsk.

Det är därför min avsikt att, under förutsättning att beslut fattas om upphävande

av 1936 års lag, föreslå att reglerna om sjövärdighetsbesiktning

ändras i överensstämmelse med vad jag nu anfört. Det må anmärkas, att

den åsyftade ändringen i tillsynsbestämmelserna bl. a. medför att kravet

på nyklassning för högsta klass kommer att gälla även fartyg som ej är

avsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande.

Slopas den speciella regleringen av fartygsförvärv från utlandet bör detta

medföra att införsel av fartyg generellt underkastas importkungörelsens

regler.

I enlighet med det anförda har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående

förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg.

Föredragande departementschefen hemställer härefter, att lagrådets utlåtande

över nämnda lagförslag, vilket såsom Bilaga1 torde få fogas vid

statsrådsprotokollet för denna dag, måtte för det i § 87 regeringsformen

omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av protokollet.

Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemställan

bifaller Hans Maj :t Konungen.

Ur protokollet:

Göran Appelgren

1 Bilagan, som är likalydande med det vid propositionen fogade lagförslaget, har här uteslutits.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

19

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj:ts lagråd den 3 mars

1958.

Närvarande:

justitieråden Walin,

Sjöwall,

Hagbergh,

regeringsrådet Klackenberg.

Enligt lagrådet den 1 mars 1958 tillhandakommet utdrag av protokoll

över handelsärenden, hållet inför Hans Maj :t Konungen i statsrådet den 14

februari 1958, hade Kungl. Maj:t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle

för det i § 87 regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat

förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336)

angående förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, föredrogs inför lagrådet av

byråchefen för lagärenden i handelsdepartementet G. Borggård.

Lagrådet lämnade förslaget utan erinran.

Ur protokollet:

Clas Amilon

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Kungl. Maj:ts proposition nr 95 år 1958

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

7 mars 1958.

Närvarande:

Ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Nilsson, Andersson,

Lindell, Lindström, Länge, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman,

Netzén, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för handelsdepartementet, statsrådet Lange, lagrådets den 3 mars 1958

avgivna utlåtande över det till lagrådet den 14 februari 1958 remitterade

förslaget till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 (nr 336) angående

förbud mot förvärv från utlandet av vissa fartyg.

Med förmälan att förslaget av lagrådet lämnats utan erinran hemställer

föredraganden, att detsamma måtte jämlikt § 87 regeringsformen föreläggas

riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan förordnar Hans Maj:t Konungen, att till

riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till

detta protokoll utvisar.

Ur protokollet:

Göran Appelgren

680357 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:217 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 a1 i texten
  2. 1LU 1958 A:25 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om upphävande av lagen den 26 juni 1936 s. 1 i texten