Sök i Ratio Lex

Angående ändrade bestämmelser om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

1958-03-14 · 16 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 16 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 A:98, Angående ändrade bestämmelser om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

1

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ändrade bestämmelser

om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror;

given Stockholms slott den 14

mars 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över jordbruksärenden för denna dag, föreslå riksdagen att

antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni

1956 (nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur och

jordbruksprodukter m. m., samt

2) förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 7 juni 1956 (nr

403) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

GUSTAF ADOLF

Gästa Netzén

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att Kungl. Maj:t skall bemyndigas bestämma i

vilken utsträckning och under vilka förutsättningar resande utan särskilt

tillstånd och utan skyldighet att erlägga avgift skall få införa varor, som

faller under jordbruksregleringen.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr 98

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1958

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956

(nr 401) angående reglering av införseln av vissa levande djur

och jordbruksprodukter m. m.

Härigenom förordnas, att 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956 angående

reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

5 §•

Förordnande enligt---- föreskriven ordning.

Ej heller — — — avseende å

a) vara som införes i egentlig

gränstrafik eller under sådana förhållanden

att tullfrihet för densamma,

om den varit tullbelagd, skulle

hava åtnjutits enligt annan bestämmelse

i 5 § tulltaxeförordningen än

den under s) upptagna eller enligt 6,

7 eller 8 § samma förordning; eller

ning; eller

b) vara som-------inom riket.

a) vara som införes i egentlig

gränstrafik eller under sådana förhållanden

att tullfrihet för densamma,

om den varit tullbelagd, skulle

hava åtnjutits enligt annan bestämmelse

i 5 § tulltaxeförordningen, än

de under e) och s) upptagna eller

enligt 6, 7 eller 8 § samma förord
-

7

Bestämmelserna i --------

Beträffande vara, som införes under

sådana förhållanden att tullfrihet

för densamma, om den varit tullbelagd,

skulle hava åtnjutits enligt 5, 6,

7 eller 8 § tulltaxeförordningen, skall

skyldighet att erlägga införselavgift

föreligga allenast såvitt fråga är om

återinförsel av vara, vid vars utförsel

erhållits återbäring av förut erlagd

införselavgift.

§•

- eller utrustning.

Beträffande vara, som införes under

sådana förhållanden att tullfrihet

för densamma, om den varit tullbelagd,

skulle hava åtnjutits enligt annan

bestämmelse i 5 § tulltaxeförordningen

än den under e) upptagna

eller enligt 6, 7 eller 8 § samma förordning,

skall skyldighet att erlägga

införselavgift föreligga allenast såvitt

fråga är om återinförsel av vara,

vid vars utförsel erhållits återbäring

av förut erlagd införselavgift.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

3

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den 7 jnni 1956 (nr 403)

angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

Härigenom förordnas, att 4 § förordningen den 7 juni 1956 angående reglering

av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m. skall erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

4 §•

Förordnande enligt------föreskriven ordning.

Ej heller-------inom nl

Förordnande enligt 1 § första stycket

skall, intill en myckenhet av sammanlagt

fem kilogram för varor av

de slag som upptagits i bilagan, ej

heller hava avseende å vara, som införes

i egentlig gränstrafik eller å

vara, som av resande medföres och

framföres till tullklarering i ett sammanhang

vid inresetillfället under

förutsättning, att varan är avsedd för

den resandes eller hans familjs personliga

behov eller utgör gåva till

närstående person för dennes personliga

bruk och således icke införes i

omsåttningssyfte eller för yrkesmässig

förbrukning.

Förordnande enligt 1 § första stycket

skall, intill en myckenhet av sammanlagt

fem kilogram för varor av

de slag som upptagits i bilagan, ej

heller hava avseende å vara, som införes

i egentlig gränstrafik.

Denna förordning träder i kraft dagen

efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit

från trycket i Svensk författningssamling.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

Utdrag av protokollet över jordbruksärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den

lb mars 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen

för jordbruksdepartementet, statsrådet Netzén, vissa frågor angående

ändrade bestämmelser om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror

och anför därom följande.

Inledning

Bestämmelser om införsel av varor, som faller under jordbruksregleringen,

har meddelats i förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering

av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m. (i

fortsättningen kallad jordbruksvaruförordningen) och förordningen samma

dag (nr 403) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror,

m. m. (i fortsättningen kallad fettförordningen). I förordningarna gäller som

huvudregel, att Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens

jordbruksnämnd äger bestämma i vad mån särskilt tillstånd skall erfordras

och skyldighet att erlägga införselavgift föreligga vid införsel av

varorna. Från denna regel gäller emellertid vissa undantag. I förordningarna

har sålunda angivits vissa fall, då införseltillstånd ej får krävas eller avgift

uttagas.

I fråga om befrielse från införseltillstånd har bestämmelser meddelats i

5 § jordbruksvaruförordningen och 4 § fettförordningen. De stadganden om

frihet från införselavgift, vilka nu är i fråga, återfinnes i 7 § resp. 8 §. De

bestämmelser, vilka i detta sammanhang beröres, är följande.

Enligt 5 § andra stycket jordbruksvaruförordningen får i egentlig gränstrafik

jordbruksvaror fritt införas. Avgiftsfrihet föreligger därvid i sådana

fall, som angives i 6 § tulltaxeförordningen. Denna paragraf avser gränstrafik

vid resa annorledes än med järnväg från Norge till Sverige över gränsen

mot Värmland norr om Mitanderfors och vissa delar av gränsen mot Norrland.

Fritt får därvid införas avsevärda kvantiteter av vissa livsmedel, större

ju längre norrut införselplatsen är belägen (t. ex. socker och sirap 10—50

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

5

kg samt malen spannmål, 100—600 kg). I fråga om fettvaror gäller enligt

4 § tredje stycket och 8 § andra stycket fettförordningen, att i all egentlig

gränstrafik får licens- och avgiftsfritt införas sammanlagt 5 kg.

Enligt 5 § andra stycket och 7 § andra stycket jordbruksvaruförordningen

gäller licens- och avgiftsfrihet bl. a. då införsel sker av resande under sådana

förhållanden som avses i 5 § punkt e) tulltaxeförordningen. Innebörden

av detta undantag är att resande — utöver sitt behov för själva resan —

får medföra varor till ett sammanlagt värde av högst 275 kr., i den mån

Konungen därom förordnar. Sådant förordnande har meddelats i 26 § kungörelsen

den 30 oktober 1953 (nr 655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen.

Däri anges som förutsättning för tullfrihet (avgiftsfrihet)

»att varorna medföras av den resande själv och framföras till tullklarering

i ett sammanhang vid inresetillfället;

att varorna äro avsedda för den resandes eller hans familjs personliga

behov eller utgöra gåva till närstående person för dennes personliga bruk och

således icke införas i omsättningssyfte eller för yrkesmässig förbrukning;

samt

att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt

införa varor.»

Enligt 41 § samma kungörelse gäller vidare som allmänt villkor, att varuhavaren

på anfordran skall avge försäkran på tro och heder, att omständigheterna

i det föreliggande fallet är sådana som enligt åberopade bestämmelser

skall föranleda fri införsel.

För fettvarorna har för resandetrafiken direkt i 4 § tredje stycket fettförordningen

stadgats en begränsning till sammanlagt 5 kg. Som förutsättning

för licens- och avgiftsfrihet har vidare uppställts villkor, som överensstämmer

med de i 26 § ovannämnda kungörelse 1953:655 angivna, dock

har ej uppställts villkoret att resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt

syfte att avgiftsfritt införa varor.

I de förordningar, som innehåller föreskrifter om kompensationsavgift,

har stadgats bl. a. att i fråga om avgiftsbefrielse skall tillämpas samma regler

som enligt 7 § jordbruksvaruförordningen gäller för införselavgift.

I skrivelser från generaltullstyrelsen den 3 mars 1958 och från statens

jordbruksnämnd den 4 mars 1958 har föreslagits vissa ändringar i undantagsbestämmelserna.

Dessa innebär i huvudsak, att den sammanlagda kvantitet

jordbruks- och fettvaror, som en resande licens- och avgiftsfritt skall

få införa, begränsas till 5 kg. I fråga om den egentliga gränstrafiken föreslås

ingen ändring av gällande bestämmelser.

I skrivelse den 11 mars 1958 har jordbrukets förhandlingsdelegation framlagt

i huvudsak samma förslag som ämbetsverken.

Jag anhåller att nu få anmäla dessa frågor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

Ämbetsverkens framställningar

Generaltullstyrelsen framhåller i sin skrivelse, att den växande trafiken

och tilltagande benägenheten hos de resande att systematiskt utnyttja avgiftsfriheten

medfört, att det icke är tekniskt möjligt för tullmyndigheterna

att åstadkomma en adekvat sådan tillämpning av gällande bestämmelser,

som håller livsmedelsinförseln vid resandetrafiken inom rimliga gränser.

Detta uttalande gäller oavsett den senaste tidens skatte- och prisändringar,

men dessa har enligt styrelsen väsentligt skärpt läget.

Liknande uttalanden gör även jordbruksnämnden.

Till belysning av den omfattning, i vilken livsmedel införes

avgiftsfritt i samband med resor till Hälsingborg och Malmö

anför generaltullstyrelsen följande.

Trafiken är som bekant intensivast i Hälsingborg. Ehuru där icke råder

högsäsong, var antalet inresande 50 000 under veckan 16—22 februari. Resandeinförseln

under samma tid uppskattas till 400 ton (varav drygt 40 %

matfett och lika mycket socker) med ett inköpsvärde av 1 miljon kronor.

1 Malmö steg antalet inresande från 15 000 under sexdagarsperioden 10—15

februari till 30 000 för perioden 17—22 februari. För sistnämnda sexdagarsperiod

uppskattas de införda mängderna matfett och socker till 100 ton

av vartdera varuslaget.

Jordbruksnämnden åberopar vissa ytterligare statistiska uppgifter. Av

dessa framgår bl. a. följande. Vid en undersökning i Hälsingborg måndagen

den 24 februari 1958 rörande livsmedelstrafiken vid 6 färjor, vilka inkom

under tiden kl. 9—kl. 18, kontrollerades var 20 :e resande. I medeltal medfördes

av varje resande 9,5 kg livsmedel till ett inköpsvärde av 23 svenska

kr. Med stöd av gällande bestämmelser hade i Hälsingborg uppställts en

kvantitetsbegränsning till 10 kg. Antalet resande med de 6 färjorna var

2 500. Sammanlagda antalet ankommande resande med färjorna till Hälsingborg

under februari 1958 har uppgått till 124 434, varav 49 533 under veckan

den 16—den 22. Enligt uppgifter från tulldirektören i Malmö har i samband

med resandetrafiken där under tiden 17—22 februari 1958, enligt verkställd

beräkning, av 29 778 personer införts omkring 100 ton socker och ungefär

samma kvantitet matfett. Av de resande har uppskattningsvis ca 70 procent

medfört livsmedel. Varje resande har därvid i allmänhet medfört 10—20 kg.

Det har påpekats, att under tiden 17—19 februari barnen i Malmö haft skollov.

Rörande resandetrafikens ökning i Malmö har bl. a. upplysts, att antalet

inresande med tågfärjor och öresundsbåtar under januari månad varit

45 090 år 1956, 51 227 år 1957 och 65 554 år 1958.

Jordbruksnämnden påpekar till en början, att nämnden i ett den 27 maj

1957 avgivet yttrande över 1952 års tulltaxekommittés förslag till ny tulltaxeförordning

behandlat de spörsmål, som sammanhänger med resandetrafiken

och därvid bl. a. anfört följande.

Den omfattning, som den avgiftsfria importen av livsmedel i samband

med resor till grannländerna nu har tagit, medför ej oväsentliga konsekven
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1958

7

ser för uppehållandet av jordbruksregleringen, som bygger på grundtanken

att jordbruket för avsättningen av sina produkter på hemmamarknaden

skall åtnjuta skydd mot den lägre prisnivån i vissa andra länder i form av

fasta importavgifter m. m. Detta skydd har såvitt angår de enskilda hushållens

införsel av livsmedel från grannländerna blivit av mycket ringa värde

genom det sätt, på vilket bestämmelserna om resandetrafiken i praktiken

har kommit att tillämpas.

Jordbruksnämnden framhåller därefter, att situationen sedan nämnda

yttrande avgavs förvärrats och anför därom följande.

Under den tid, som förflutit sedan framställningen gjordes, har emellertid

situationen ytterligare förvärrats. En arbetsregel, som tillämpats av tullmyndigheterna

på vissa platser och som inneburit att avgifter regelmässigt

uttagits i de fall, då resande infört mer än 10 kilogram avgiftsbelagda livsmedel,

har visat sig icke vara tillräcklig för att förhindra att livsmedel införts

på ett sätt, som måste anses stå i klar strid med gällande bestämmelser,

och i en omfattning, som påtagligt förminskat det jordbruket tillförsäkrade

gränsskyddet. Alldeles särskilt har resorna tilltagit i antal, sedan dels

det svenska sockerpriset höjts genom införandet av sockerskatten å 20 öre

från och med den 5 februari, dels smörpriset i Danmark den 14 februari

sänkts till ett pris, motsvarande i svenska kronor 4 kronor 5 öre per kilogram

i detaljhandeln, och prisvinsten för svenska konsumenter vid inköp

i Danmark efter dessa prissänkningar stigit till omkring 75 öre per kilogram

för socker och 3 kronor 35 öre per kilogram för smör. Enligt uppgifter,

som jordbruksnämnden inhämtat, synes sålunda exempelvis under veckan

17—22 februari 1958 i Malmö och Hälsingborg antalet resor ha fördubblats

i förhållande till tiden dessförinnan. Antalet inresor från Köpenhamn och

Helsingör till Malmö och Hälsingborg utgjorde under samma vecka omkring

75 000. I Landskrona rapporteras en ökning i resefrekvensen med 37 procent

under tiden 6—26 februari 1958 i förhållande till samma tid under

januari.

Myndigheterna är ense om att nuvarande bestämmelser ej

kan tillämpas på sådant sätt att syftet med dem vinnes.

Jordbruksnämnden påpekar, att detta är till förfång för jordbruket.

I det tidigare omnämnda remissyttrandet anförde nämnden härom följande.

På grundval av tillgängligt material måste konstateras, att de nuvarande

bestämmelserna om resandes rätt att fritt införa livsmedel icke fungerar på

avsett sätt, utan i mycket stor omfattning åsidosätts, och att detta medfört

att gränsskyddet för viktigare jordbruksprodukter avsevärt försvagats. Ur

jordbrukets synpunkt är det givetvis allvarligt, att det skydd för avsättningen

på hemmamarknaden, som i gällande jordbruksprisuppgörelse är tillförsäkrat

jordbruket, sålunda i en ej oväsentlig omfattning i praktiken kommit

att bortfalla. Särskilt bekymmersamt är detta i nuvarande läge, då den

minskning i avsättningsutrymmet inom landet för de inhemska produkterna,

som blir en följd av resandetrafiken, ökar jordbrukets redan förut

stora exportproblem. Det nuvarande tillståndet innebär också att det allmänna

berövas skatteintäkter och att detaljhandeln med livsmedel inom

de närmast berörda områdena utsätts för stora svårigheter.

Man torde icke kunna räkna med att den utveckling, som skett i fråga

om resandetrafiken med livsmedel, är av tillfällig natur. Tvärtom torde det

finnas all anledning vänta att denna trafik, om inga åtgärder i bromsande

riktning vidtas, kommer att öka ytterligare i omfattning. Nämnden vill i

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

detta sammanhang meddela, att från tullmyndigheten i Malmö rapporterats

den iakttagelsen, att »tillresande från landsbygden och andra samhällen och

städer i södra Sverige de senaste dagarna utgjort en betydande del av resandena,

medan dessa tidigare främst bestod av husmödrar från Malmö med

närmaste omnejd».

I förevarande skrivelse uttalar jordbruksnämnden, att problemet med

den resandetrafik med livsmedel, som sker i strid mot införselbestämmelsernas

både avfattning och reella innebörd, numera blivit av sådan beskaffenhet

att det är nödvändigt att från det allmännas sida snara och effektiva

åtgärder vidtas för att komma till rätta med detsamma.

Beträffande frågan om vilka åtgärder som bör vidtagas

är de båda ämbetsverken ense om att enkla och lättillämpliga regler bör

införas. Båda förordar, att en kvantitetsbegränsning införes och att den bör

fastställas till sammanlagt 5 kg av sådana varor, som omfattas av jordbruksregleringen

och är avgiftsbelagda. Generaltullstyrelsen anser, att denna begränsning

bör gälla för kalendervecka.

Jordbruksnämnden tar ej ställning till hur frågan författningsmässigt bör

lösas, men anger vissa allmänna riktlinjer. Nämnden återger i denna del till

en början bl. a. följande uttalande av nämndens majoritet i förenämnda

remissyttrande.

Jordbruksnämnden har funnit sig böra föreslå, att frågan om resandes

rätt att avgiftsfritt införa jordbruksprodukter — i stället för att regleras

genom en hänvisning till de allmänna bestämmelserna i tulltaxeförordningen

— skall regleras genom särskilda föreskrifter i vederbörande jordbruksregleringsförordningar

och att därvid skall bestämmas, att resande avgiftsfritt

må införa av honom medförda jordbruksprodukter — inbegripet fettvaror

— intill en viss kvantitet. Av skäl, som förut har berörts, torde dock denna

gräns böra sättas så högt att inköp av mera normal storlek i samband med

en i annat syfte företagen resa icke kommer att beröras av gränsen. Avgiftsskyldighet

kommer då att inträda endast i de fall, där man med hänsyn

till kvantiteternas storlek så gott som undantagslöst kan utgå från att inköpen

har företagits helt eller huvudsakligen i syfte att utnyttja den lägre

prisnivån i inköpslandet. Inköpen måste då antagas vara av sådan karaktär,

att någon anledning att medge avgiftsfrihet icke föreligger. Som en skälig

gräns vill jordbruksnämnden för sin del föreslå en kvantitet av fem kilogram

per resa. Vid införsel av större myckenheter bör, med hänsyn till vad som

då får antagas vara syftet med inköpen, avgift utgå för hela den införda

kvantiteten.

Införs en bestämmelse av det innehåll, som jordbruksnämnden nu har

förordat, innebär detta för fettvarornas vidkommande en skärpning i förhållande

till vad som nu gäller såtillvida, att även andra till jordbruksregleringen

hörande varor skall räknas in i den tillåtna 5 kg:s-kvantiteten och

att införselavgift i de fall, då sådan skall utgå, skall beräknas på hela den

införda kvantiteten och ej blott på den del, som överstiger 5 kg. För övriga

jordbruksprodukter kommer bestämmelsen däremot att formellt sett innebära

en ganska betydande utvidgning av avgiftsfriheten, eftersom det exempelvis

i öresundstrafiken otvivelaktigt ofta även vid införsel av kvantiteter,

understigande 5 kg, förhåller sig så, att inköpet av de medförda varorna har

varit huvudsyftet med resan. Den nackdel detta kan innebära ur jordbruksregleringssynpunkt

uppvägs dock enligt jordbruksnämndens uppfattning

s. 9 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr 98 år 1958

9

till fullo av den fördel det innebär att erhålla en reglering av införselfrågan,

som i praktiken är lättare att tillämpa än den nuvarande. Det bör ligga

i sakens natur, att avgiftsfri importkvantitet endast tillgodoräknas resande,

som har uppnått en sådan ålder, att han kan sägas självständigt »införa*

varan.

Till undvikande av missförstånd må anmärkas att vad som nu har sagts

om en kvantitetsgräns för avgiftsfri införsel av jordbruksprodukter icke bör

gälla den egentliga gränstrafiken, d. v. s. fall, där befolkningen av geografiska

skäl normalt är hänvisad att anskaffa sitt behov av vissa varor genom

inköp i grannländer. För denna trafik torde i stället avgiftsfrihet oberoende

av syftet med resan böra medges i den omfattning, som har förutsatts i tulltaxekommitténs

betänkande.

Vidare återger nämnden följande särskilda yttrande som vid remissbehandlingen

avgavs av två av nämndens ledamöter.

I likhet med nämndens majoritet anser vi, att gränshandeln med livsmedel

i samband med resandetrafiken på senare tid har fått en omfattning,

som inte kunde förutses, när nu gällande bestämmelser på ifrågavarande

område utformades. Enligt vår uppfattning bör det ankomma på tullmyndigheterna

att vidta sådana åtgärder, att gällande förordningar respekteras

och missbruk förhindras. Frågan om hur denna kontroll skall utformas ligger

enligt vår mening utanför jordbruksnämndens kompetensområde. Enär

nuvarande bestämmelser torde vara till fyllest och svårigheterna i huvudsak

är av kontrollteknisk art har vi inte funnit tillräckligt starka skäl föreligga

för att föreslå några ändringar av tulltaxeförordningen i här berörda

avseenden.

I nu förevarande skrivelse anför nämnden (enhälligt) i denna del följande.

Nämnden vill nu framhålla, att en ofrånkomlig första förutsättning för

att man skall kunna råda bot på det nuvarande misisbruket av införselbestämmelserna,

synes vara att dessa utformas så, att de blir enkla och klara

och sålunda lätta att fatta för allmänheten samt lätta att tillämpa för tullverket.

Sakligt måste bestämmelserna givetvis också utformas så att de ger

jordbruket det skydd, som kan anses ha varit förutsatt i gällande jordbruksprisuppgörelse.

Samtidigt synes det, med hänsyn till att man enligt

nämndens uppfattning bör eftersträva så fri samfärdsel som möjligt mellan

de nordiska länderna, önskvärt, att bestämmelserna blir så liberala som

kan anses förenligt med jordbrukets berättigade intressen. Ur dessa synpunkter

är nämnden för sin del beredd att liksom tidigare acceptera en regel,

som innebär, alt resande under alla omständigheter skall medges rätt

att för egen räkning avgiftsfritt införa avgiftsbetagda jordbruksprodukter,

inbegripet fettvaror, om kvantiteten icke överstiger 5 kilogram. En sådan

gränsdragning innebär, såsom redan tidigare påpekats, en utvidgning av

avgiftsfriheten i förhållande till vad som nu gäller enligt tillämpningstöreskrifterna

till tulltaxeförordningen, men bör däremot medföra en avsevärd

minskning i förhållande till den omfattning resandetrafiken numera har.

Det torde, som nämnden i förut angivet sammanhang har påpekat, ligga

i sakens natur, att en avgiftsfri importkvantitet endast kan tillgodoräknas

resande, som har uppnått en sådan ålder, att han kan sägas självständigt införa

varan. Nämnden vill vidare understryka önskvärdheten av att man i

samband med den omläggning av införselbestämmelserna, som nu synes

vara nödvändig, så långt detta ur kontrollsynpunkt är möjligt, undviker

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

att vidtaga någon åtgärd, som kan komma att utgöra en reell minskning av

den införselrätt för den legitima resandetrafiken, vilken torde ha åsyftats

vid utformningen av de nu gällande bestämmelserna på området. Ur nämndens

synpunkt är det däremot av underordnad betydelse huruvida de åtgärder,

som vidtas för att komma till rätta med problemet, får formen av

en komplettering av tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordningen eller

sker på annat sätt.

Generaltullstyrelsen framlägger däremot konkreta förslag till

författningsbestämmelser. Dessa går ut på att genom ändring

av jordbruksregleringsförfattningarna Kungl. Maj :t skall bemyndigas att

fastställa till vilken mängd och under vilka villkor i övrigt införseln må

ske. Förslag till sådana tillämpningsföreskrifter framlägges av styrelsen.

Styrelsen anför i denna del följande.

En sådan ändring av bestämmelserna som medger en enkel och summarisk

tillämpning är under förhandenvarande omständigheter oundgängligen

erforderlig, i synnerhet som läget ytterligare kompliceras av rådande stora

prisskillnader på vissa varor. Om man icke vill skärpa bestämmelserna

på ett sätt som (i varje fall beträffande andra hithörande varor än margarin

m. m.) praktiskt taget helt spärrar den avgiftsfria resandeinförseln,

återstår som en framkomlig utväg, att en kvantitetsgräns för avgiftsfri införsel,

liknande den som gäller beträffande margarin, införes över hela

linjen. I jämförelse med de gällande reglerna medför en kvantitetsgräns,

utom en förenklad tillämpning, även den fördelen, att tillämpningen bör

kunna förstås och respekteras av allmänheten. Denna har förklarligt nog

svårt att acceptera den obestämda innebörden av de gällande bestämmelserna

och de olikheter skilda resande emellan som dessas tillämpning leder

till.

Generaltullstyrelsen får därför hemställa, att det nuvarande villkor för

avgiftsfri införsel, som avser resans syfte, ersättes med bestämmelser, varigenom

viss maximikvantitet fastställes för den avgiftsfria resandeinförseln

av matvaror av avgiftsbelagt slag. Beträffande frågan, hur stor denna kvantitet

bör vara, må anföras, att en begränsning till exempelvis 8 eller 10 kg

skulle bli föga verksam, då resorna även med denna begränsning på flera

orter skulle bli så lönande, att det skulle alltför mycket inbjuda till företagande

av resor i mer eller mindre betonat inköpssyfte. Den högsta kvantitet

styrelsen kan förorda är 5 kg, beräknat gemensamt för de i båda införselförfattningarna

avsedda varorna. Denna avvägning betraktar styrelsen som

en kompromiss mellan de olika synpunkter, som äro att anlägga på frågan,

en kompromiss som får anses skälig även med tanke på den vanliga resandetrafik,

som avgiftsfrihetsreglerna skola tillgodose. Styrelsens, liksom

de mest utsatta tullmyndigheternas, primära intresse i saken är att få till

stånd praktikabla normer för tillämpningen; enbart ur denna synpunkt

sett är det ej i och för sig avgörande hur stor kvantitet som medgives utan

att en kvantitetsgräns över huvud taget blir bestämd. Emellertid befarar

styrelsen, att vid en liberalare gränsbestämning mycket snart och i varje

fall under sommarsäsongen inträder en sådan ökning av införseln, att förhållandena

vid passagerarvisitationerna svårligen kunna bemästras.

Styrelsen får vidare föreslå, att de med riksdagens medverkan beslutade

införselförfattningarna ändras på sådant sätt, att det — i viss överensstämmelse

med vad som gäller för resandeinförseln av alkohol- och tobaksvaror

-— överlämnas till Kungl. Maj :t att bestämma, till vilken mängd och under

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 är 1958

vilka villkor i övrigt den avgiftsfria införseln må ske. Ett särskilt skäl härför

är, att de förhållanden, som prägla resandeinförseln, kunna växla, vilket

gör det önskvärt att utan alltför stor tidsutdräkt kunna anpassa bestämmelserna

efter ändrade förutsättningar.

I enlighet med vad förut anförts bör den tillåtna avgiftsfria kvantiteten

varor av avgiftsbelagt slag tills vidare utgöra 5 kg. Om en resande medför

större kvantitet dylika varor, bör avgift uttagas icke blott för det överskjutande

utan för hela den medförda mängden. I annat fall riskerar man ständiga

försök att överskrida gränsen med beräkning att i varje fall icke behöva

betala avgift för mer än det överskjutande. Därjämte skulle avgiftsbeläggningen

bli onödigt komplicerad.

Vidare synes en bestämmelse böra meddelas, varigenom rätten att avgiftsfritt

införa 5 kg varor begränsas att gälla endast för en resa under en kortare

period, förslagsvis en vecka. Häremot kan visserligen invändas, att det

är principiellt betänkligt att införa ett villkor, vars uppfyllande tullmyndigheterna

ha mycket små möjligheter att kontrollera. Det är emellertid påkallat,

att tullmyndigheterna få möjlighet att liksom nu i förekommande

fall sker ingripa mot sådana missbruk som att deltagarna i en gruppresa

till Hälsingborg resa till Helsingör flera gånger samma dag för att kringgå

tillämpade begränsningar. Det förutsättes emellertid, att periodbegränsningen

endast skall leda till utfrågning av de resande eller annan närmare undersökning

i fall då särskild misstanke föreligger och i övrigt stickprovsmässigt.

Särskilt för detta ändamål bör det åligga resande att på anfordran

avlämna försäkran angående förhandenvaron av förutsättningarna för avgiftsfrihet.

Vad ovan anförts har närmast avseende å rätten till avgiftsfrihet vid införseln.

Såvitt angår rätten till själva införseln (med eller utan avgift)^för

de fall införseln enligt meddelat förordnande är belagt med tillståndstvång,

förutsättes, att denna rätt regleras såväl, såsom för närvarande är fallet,

genom av licensmyndigheten meddelade tillstånd som genom av Kungl.

Maj :t meddelade föreskrifter avseende den för resande under alla förhållanden

medgivna införselrätten. Beträffande införselrätten blir alltså femkilogramsregeln

av betydelse endast i den mån dylika tillstånd icke kunna

åberopas. I detta avseende synes regeln, med avvikelse från vad som föreslagits

beträffande avgiftsfriheten, böra preciseras så, att införselrätt medgives

för intill 5 kg utan att förverkas om större mängd skulle medföras.

Angivna kvantitet bör å andra sidan, liksom i fråga om avgiftsfriheten, beräknas

för en vecka.

Generaltullstyrelsen har vid sin framställning fogat en skrivelse den 14

november 1957 undertecknad av Luggude ortsförbund av RLF, Skånes specerihandlareförbund,

Hälsingborgs specerihandlareförening, Höganäs och

Kullabygdens köpmannaförening, Landskrona specerihandlareförening,

Hälsingborgs tobakshandlareförening, Nordvästra Skånes lokalföreningar

av Skånes specerihandlareförbund, Aktiebolaget Eol, Nordvästra Skånes mejeriförbund,

fabriksaktiebolaget Victoria, Kärnan Uppsala aktiebolag och

Margarinbolaget aktiebolag. I skrivelsen hemställes på anförda skäl, att den

sammanlagda kvantitet livsmedel, som en resande avgiftsfritt i enlighet

med 5 § punkt e) tulltaxeförordningen skall få införa begränsas till 5 kg.

I skrivelse den 10 mars 1958 till chefen för finansdepartementet har Skånes

lokalföreningar av Skånes specerihandlareförbund, Hälsingborgs mjölk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Kungl. Maj.ts proposition nr 98 år 1958

central och Hälsingborgs specerihandlareförening under åberopande av bl. a.

den nyligen verkställda prissänkningen på det danska smöret och i Sverige

införda sockerskatten hemställt, att den mängd livsförnödenheter, som resande

må medföra, begränsas till 3 kg, varav högst 1/2 kg matfett och högst

1 kg socker. Härigenom skulle man enligt organisationerna vinna den fördelen,

att man icke behövde kontrollera hur många gånger i veckan varje

person reste.

Vidare har vid generaltullstyrelsens framställning fogats kopia av ett av

styrelsen den 7 november 1957 till justitieombudsmannen avgivet yttrande

i anledning av tidningsartiklar rörande införseln i samband med resandetrafiken.

I yttrandet har styrelsen erinrat om den särskilda kontroll som vid

vissa tullanstalter verkställes om den medförda matvarukvantiteten överstiger

10 kg. Ytterligare har bifogats 2 skrivelser från Skånes specerihandlareförbund,

vari påtalats vissa tidningsannonser rörande inköpsresor över Öresund.

I detta sammanhang torde jag även få anmäla, att generaltullstyrelsen

i sin skrivelse jämväl gjort framställning om viss ändring i 26 §

tillämpningsföreskrifterna till tulltaxeförordninge

n. Styrelsen anför i denna del följande.

Om i enlighet med det nu framställda förslaget 26 § tillämpningsföreskrifterna

till tulltaxeförordningen ej blir tillämplig vid den ifrågavarande livsmedelsinförseln,

komma frågorna om tillämpningen av det där stadgade

villkoret om resans syfte att få mindre proportioner. Villkoret skulle dock

fortfarande bli tillämpligt på allehanda tullbelagda konsumtions- och andra

varor, och i betraktande av trafikens intensitet kan det befaras att villkorets

tillämpning även i fortsättningen kan bli förenad med svårigheter, särskilt

vid införsel av dylika varor i kombination med införsel av matvaror

upp till 5 kg. I utlåtandet den 23 april 1957 (över tulltaxekommitténs förslag)

har styrelsen ifrågasatt införande i stället av ett annat villkor, som

på sin tid förordats av Nordiska Parlamentariska kommittén och även är

upptaget i de danska och norska bestämmelserna, nämligen »att varornas

mängd och beskaffenhet känneteckna dem såsom avsedda för sedvanligt,

icke yrkesmässigt bruk». Om ett dylikt villkor skulle införas i tilllämpningsföreskrifterna,

skulle styrelsen emellertid nu vilja förorda att villkoret med

viss förtydligande jämkning av lydelsen införes i omedelbar anslutning till

villkoret om att varorna skola vara avsedda för visst privat bruk, varvid

26 § skulle erhålla följande ändrade lydelse:

»Tullfrihet för--— under förutsättning

att varorna — — — vid inresetillfället;

att varorna---yrkesmässig förbrukning; samt att varornas mängd

och beskaffenhet icke giva anledning antaga annat än att så är förhållandet.

»

Detta tilläggsvillkor är i vissa avseenden mera och i andra avseenden

mindre restriktivt än villkoret om resans syfte. Enär det nu skisserade

villkoret vid en intensiv trafik är lättare att tillämpa än det nuvarande och

även till sin innebörd torde rätt väl svara mot kvantitetsbegränsningen

för matvaror, vill styrelsen hemställa, att detta villkor införes i tillämpningsföreskrifterna

i ersättning för villkoret om resans syfte.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

13

Jordbrukets förhandlingsdelegations framställning

I jordbrukets förhandlingsdelegations framställning har till en början

iramhållits, att man, då överenskommelsen om prissystemet träffades, från

jordbrukets sida utgick från att införsel med resande skulle regleras i enlighet

med gällande bestämmelser härom, bland vilka återfinns villkoret, att

resan uppenbarligen icke företagits i huvudsakligt syfte att tullfritt införa

varor. Emellertid hade, fortsätter delegationen, resandeinförseln av jordbruksprodukter,

främst smör, köttvaror och socker, efter hand erhållit en

omfattning, som icke kunde förutses då prisöverenskommelsen träffades

och som måste anses stå i uppenbar motsättning till vad som avsetts med

resandebestämmelserna.

Förhandlingsdelegationen åberopar till belysning av införselns omfattning

samma uppgifter i detta hänseende för mitten av februari 1958, som lämnats

av ämbetsverken, och framhåller, att genom importen en avsevärd

försvagning uppkommit i det gränsskydd som statsmakterna enligt jordbruksprisöverenskommelsen

tillförsäkrat jordbruket.

Förhandlingsdelegationen framlägger i stort sett samma förslag som generaltullstyrelsen

och understryker särskilt, att snabba åtgärder erfordras.

Delegationen sammanfattar sin framställning på följande sätt.

Den införsel av livsmedel med resande, som sedan mer än ett års tid äger

rum i ständigt ökande omfattning, står i klar strid med det jordbruksprisavtal,

som träffats mellan statsmakterna och jordbruket, och åsamkar jordbruket

högst betydande ekonomiska förluster. I princip är förhandlingsdelegationen

av den bestämda uppfattningen, att nu gällande uppgörelse icke

ger utrymme för annat än en normal varuinförsel med resande i överensstämmelse

med gällande bestämmelsers avfattning och reella innebörd.

Jordbrukets förhandlingsdelegation finner sig dock böra såsom ett försök

godtaga de av myndigheterna framlagda förslagen med den utformning, som

i det föregående angivits. Detta sker i förhoppning att de förordade åtgärderna,

närmast enligt generaltullstyrelsens förslag, skall medföra åsyftat

resultat. Skulle så icke bli fallet, måste frågan enligt förhandlingsdelegationens

uppfattning tagas under förnyad omprövning med utgångspunkt från

de förutsättningar, under vilka jordbrukets prisskydd för 3-årsperioden

överenskoms.

För den händelse Kungl. Maj :t finner erforderligt att underställa riksdagen

förslag om ändring av tulltaxeförordningen, hemställer förhandlingsdelegationen,

att Kungl. Maj :t i avvaktan härpå snarast utfärdar tillämpningsföreskrifter

i enlighet med vad ovan angivits.

Förhandlingsdelegationen vill slutligen understryka nödvändigheten av

att sådana åtgärder snarast vidtages, att gränsskyddet bringas i överensstämmelse

med vad som överenskommits i prissystemet.

Departementschefen

Det viktigaste medlet att upprätthålla gällande prisregleringssystem för

jordbruks- och fettvaror är att genom uttagande av avgifter skapa ett visst

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

gränsskydd mot lägre priser i utlandet. Vid sidan härav kan i vissa fall

kvantitativ importreglering tillgripas. Enligt gällande författningar äger

Kungl. Maj :t eller, efter Kungl. Maj :ts bemyndigande, statens jordbruksnämnd

för genomförande av detta system förordna om och i vilken utsträckning

importlicens och införselavgift skall krävas vid import av jordbruksregleringsvaror.

Därvid har emellertid genom samfällt beslut av Kungl.

Maj :t och riksdagen uppdragits vissa allmänna riktlinjer och i författningarna

angivits undantagsfall, då licens- och avgiftsskyldighet icke skall

föreligga. I enlighet med vad som gäller för fullbelagda varor har bland

annat stadgats, att resande fritt skall i viss utsträckning få medföra varor

vid ankomst till Sverige. Härvid har angivits en värdegräns av 275 kronor

och som förutsättningar uppställts bland annat, att varorna är avsedda för

den resandes eller hans familjs personliga behov eller utgör gåva till närstående

person för dennes personliga bruk och således icke införes i omsättningssyfte

eller för yrkesmässig förbrukning samt att resan uppenbarligen

icke företagits i huvudsakligt syfte att avgiftsfritt införa varor. Av

generaltullstyrelsens och jordbruksnämndens framställningar framgår, att

de nuvarande bestämmelserna vid den stora ökning av resandetrafiken, som

inträffat de senaste åren, icke gjort det möjligt förhindra att resande infört

matvaror i långt större utsträckning än man räknat med. Uppenbarligen har

i stor utsträckning resor företagits i huvudsakligt syfte att avgiftsfritt införa

varor. Det har icke varit möjligt för tullpersonalen att utreda de resandes

syfte med resan eller att avkräva dem försäkran om att sådana omständigheter

föreligger, som motiverar licens- och avgiftsfrihet. Vid den stora resandetrafik,

som enligt myndigheternas uppgifter förekommit, skulle en sådan

kontroll vara omöjlig att genomföra. Jag delar därför myndigheternas

uppfattning att enklare regler bör införas. Den lämpligaste lösningen torde

vara att — i enlighet med vad som gäller beträffande t. ex. tobaks- och spritvaror

samt margarin — stadga en viss kvantitetsgräns för sådana jordbruksvaror,

beträffande vilka en sådan visar sig erforderlig. Av de inkomna framställningarna

framgår, att införseln av jordbruksvaror i samband med resandetrafiken

för närvarande huvudsakligen avser smör och socker. Särskilt

stora nackdelar har införseln av smör medfört, då stora exportöverskott

finnes inom landet och kvantitativ importreglering tillgripits för att skydda

det inhemska priset. Starka skäl talar därför enligt min mening för att nu

direkt fixera den kvantitet matfett som av resande får licens- och avgiftsfritt

införas. I fråga om sockret torde jag få erinra om, att chefen för finansdepartementet

i propositionen nr 50 till årets riksdag uttalat, att Kungl. Maj :t,

därest gränshandeln med denna vara skulle öka på ett oroande sätt, torde få

utfärda bestämmelser om kvantitetsgräns med en innebörd i huvudsak motsvarande

de för margarinet gällande. Detta uttalande har ej föranlett någon

erinran från riksdagens sida. Då marknadsutvecklingen för övriga jordbruksvaror

snabbt kan växla, torde Kungl. Maj :t även beträffande dessa böra

erhålla en liknande fullmakt.

För närvarande torde det vara tillräckligt med en direkt angiven kvan
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Klingl. Maj. ts proposition nr 98 år 1958

15

titetsgräns beträffande fettvaror och smör. Den sammanlagda kvantitet av

dessa varor, som en resande avgiftsfritt skall få införa, synes tills vidare

böra bestämmas till 5 kg, varav högst hälften smör. överstiger kvantiteten

denna myckenhet bör avgiftsbefrielse ej gälla för någon del av de införda

varorna. Därest —• som nu är förhållandet beträffande smör — licenstvång

stadgats, bör för rätt att införa kvantitet, som överstiger den för avgiftsbefrielse

angivna maximikvantiteten, erfordras särskilt tillstånd. Generaltullstyrelsens

av förhandlingsdelegationen biträdda förslag, att den fastställda

kvantiteten endast skall få införas vid en resa varje kalendervecka, torde i

praktiken vara så svårt att tillämpa att jag ej kan biträda förslaget. Som

förutsättning för fri införsel bör emellertid liksom nu gälla, att varorna är

avsedda för den resandes eller honom närstående personers personliga behov.

Beträffande gällande villkor för fri införsel, att resan uppenbarligen

icke företagits i huvudsakligt syfte att avgiftsfritt införa varor, har generaltullstyrelsen

emellertid framhållit, att det i praktiken visat sig omöjligt

att upprätthålla. I enlighet med grunderna för generaltullstyrelsens av mig

tidigare omnämnda förslag till ändring av 26 § tillämpningskungörelsen till

tulltaxeförordningen torde, i huvudsaklig överensstämmelse med de danska

och norska bestämmelserna i detta hänseende, nyss angivna villkor böra utbytas

mot en föreskrift av innebörd, att varornas mängd och beskaffenhet

kännetecknar dem såsom avsedda för omedelbart, icke yrkesmässigt bruk.

En sådan bestämmelse bör gälla även för införseln av smör och fettvaror,

även om denna såsom nu föreslagits kompletteras med en direkt bestämmelse

om maximikvantitet. Bestämmelsen anknyter nära till den praxis som

tullmyndigheterna redan tillämpar vid vissa tullanstalter och som innebär

att resande som medför större matvarukvantiteter underkastas särskild kontroll.

Mot denna praxis har jag ingen erinran. Den av mig föreslagna utformningen

av villkoren bör ge tullmyndigheterna bättre möjligheter att inskrida

i uppenbara fall av missbruk, t. ex. om det konstateras att större mängder

livsmedel fördelats på olika medlemmar av samma familj eller att samma

person gjort upprepade inköpsresor med mycket korta mellanrum.

Frågan om den författningsmässiga utformningen av de ändrade bestämmelser

som jag här föreslagit torde i huvudsaklig överensstämmelse

med generaltullstyrelsens förslag böra lösas på följande sätt. I jordbruksvaruförordningen

göres sådan ändring att hänvisningarna i 5 § andra stycket

och 7 § andra stycket till 5 § tulltaxeförordningen utgår i vad de avser

punkt e), vari regleras resandes här avsedda rätt att tullfritt införa varor.

Följden av denna ändring blir, att Kungl. Maj :t, eller, efter Kungl. Maj:ts

bemyndigande, jordbruksnämnden äger föreskriva i vilken utsträckning och

under vilka förutsättningar resande licens- och avgiftsfritt skall få införa

jordbruksvaror. Beträffande fettförordningen vinnes samma resultat genom

alt de bestämmelser rörande resandes rätt att införa varor som återfinnes

i 4 § upphäves, utom i vad de avser införsel i egentlig gränstrafik.

Med hänsyn till att bestämmelserna berör — förutom jordbruket — även

tullverket, handeln och de resande synes erforderliga tillämpningsföreskrif
-

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 år 1958

ter och således jämväl ändringar, som kan visa sig påkallade, böra utfärdas

av Kungl. Maj :t. Något bemyndigande för statens jordbruksnämnd att

i detta avseende utfärda föreskrifter torde alltså ej böra lämnas.

Generaltullstyrelsens förslag till ändring av 26 § kungörelsen den 30 oktober

1953 (nr 655) med tillämpningsföreskrifter till tulltaxeförordningen

torde enligt vad jag inhämtat komma att i annat sammanhang upptagas

av chefen för finansdepartementet.

I enlighet med det anförda har utarbetats förslag till förordning om ändrad

lydelse av 5 och 7 §§ förordningen den 7 juni 1956 (nr 401) angående

reglering av införseln av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.

samt förordning om ändrad lydelse av i § förordningen den 7 juni 1956

(nr 4-03) angående reglering av införseln av fettråvaror och fettvaror, m. m.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer jag, att Kungl.

Maj:t måtte föreslå riksdagen att antaga nyssnämnda förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av 5 och 7 §§ förordningen

den 7 juni 1956 (nr 401) angående reglering av införseln

av vissa levande djur och jordbruksprodukter m. m.;

samt

2) förordning om ändrad lydelse av 4 § förordningen den

7 juni 1956 (nr 403) angående reglering av införseln av

fettråvaror och fettvaror, m. m.

Till denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda

hemställan lämnar Hans Maj :t Konungen bifall samt

förordnar, att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Gunnar Eklund

580524 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

2 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (2)

2 kopplingar.

  1. Rskr. 1958 A:284 Skrivelse till Konungen angående provisorisk statsreglering och bevillning för budgetåret 1958/59. a1 i texten
  2. JoU 1958 A:18 Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade bestämmelser om resandes rätt att fritt införa jordbruksregleringsvaror jämte i ämnet väckta s. 1 i texten