Sök i Ratio Lex

Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

1958-06-06 · 6 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 6 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 B:36, Angående ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungi. Maj.ts proposition nr B 36 år 1958

1

Nr B 36

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökning av det

högsta belopp intill vilket staten må åtaga sig betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit;

given Stockholms slott den 6 juni 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över handelsärenden denna dag, föreslå riksdagen att bifalla

det förslag, om vars avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen

hemställt.

GUSTAF ADOLF

Gunnar Lange

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att maximibeloppet för statens betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit utökas från 300 till 600 miljoner kronor.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr B 36 år 1958

Utdrag av protokollet över handelsärenden, hållet inför Hans

Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 6

juni 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden

Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell, Lindström, Länge, Lindholm,

Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Kjellin, Johansson.

Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena och chefen

för finansdepartementet anmäler chefen för handelsdepartementet, statsrådet

Lange, fråga om ökning av det högsta belopp intill vilket staten må åtaga

sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit samt anför därvid

följande:

Gällande bestämmelser

Statsgaranti mot förlust på grund av exportkredit har i Sverige meddelats

alltsedan budgetåret 1933/34. Garantien har grundats på tid efter annan av

riksdagen givna bemyndiganden med växlande innehåll samt på av Kungl.

Maj :t i enlighet därmed utfärdade författningar. Prövning och avgörande av

frågor om statsgaranti för exportkredit ankommer på exportkreditnämnden,

för vilken instruktion utfärdats den 26 juni 1933 (nr 430; ändr. 1939:

215, 1946:589).

1957 års riksdag medgav efter förslag av Kungl. Maj :t (prop. nr 41; rskr

nr 120), att staten fick intill utgången av budgetåret 1959/60 åtaga sig betalningsansvar

i form av statsgaranti för exportkredit till ett belopp av högst

300 miljoner kronor, varav för lagerhållning av svenska exportvaror utomlands

samt för finansieringsgarantier, avseende produktion för export, tillhopa

högst 100 miljoner kronor.

Gällande bestämmelser om garantigivningen återfinnes i kungörelsen den

9 juni 1950 (nr 321; ändr. 1953:368). Bestämmelserna gäller enligt kungörelse

den 10 maj 1957 (nr 130) t. o. m. den 30 juni 1960.

Exportkreditnämndens framställning

I skrivelse den 9 maj 1958 har exportkreditnämnden aktualiserat frågan

om en utökning av det högsta belopp för vilket nämnden må ikläda sig betalningsansvar.

Nämnden framhåller, att beloppet genom beslut av 1933 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 36 år 1!)58

3

riksdag fastställdes till 75 miljoner kronor för budgetåret 1933/34. Följande

år begränsades beloppet till 35 miljoner kronor men ökades under de följande

åren till 60 respektive 100 miljoner kronor. Från och med budgetåret

1950/51 höjdes gränsen till 300 miljoner kronor. Maximibeloppet har därefter

bibehållits vid denna nivå.

Vid utgången av budgetåret 1933/34 utgjorde summan av utfärdade garantier

och beviljade ej utfärdade garantier i runt tal 10 miljoner kronor.

Beloppet uppgick vid slutet av budgetåret 1949/50 till 99 miljoner kronor.

Garantiåtagandena kvarlåg under de närmast därpå följande åren på i stort

sett samma nivå. Under budgetåret 1954/55 skedde emellertid en betydande

ökning, vilket förde upp beloppet till 189 miljoner kronor. Garantiansvaret

utgjorde vid utgången av budgetåren 1955/56 och 1956/57 138 respektive

156 miljoner kronor.

Från den 30 juni 1957 till den 30 april 1958 har beloppet för utfärdade garantier

stigit från 36 till 74 miljoner kronor, under det att beloppet för

samtliga garantiåtaganden på grund av en nedgång för beviljade ej utfärdade

garantier sjunkit från 156 till 149 miljoner kronor. Härtill kommer

vissa belopp för s. k. ramgarantier och garantier för revolverande krediter,

vilket innebär, att det totala ansvarsbeloppet av utfärdade eller i utsikt ställda

garantier den 30 april 1958 uppgick till 213,5 miljoner kronor.

Med hänsyn till den tendens att i ökad omfattning anlita det statliga

stödet i form av exportkreditgaranti, som vid nu rådande förhållanden på

exportmarknaden kommit till synes, och till att nämnden inom ramen försina

befogenheter sett sig föranlåten att stärka garantiskyddet, förutser

nämnden, alt gällande maximibelopp under det kommande budgetåret inte

kommer att vara tillfyllest. En sådan utveckling framstår enligt nämnden

såsom än mera sannolik, då de förlängda kredittider, som numera avtalas,

successivt medför en väsentligt fördröjd omsättning av garantierna. Därest

vidare sysselsättningsläget inom exportindustrien skulle nödvändiggöra ökade

stödåtgärder på garantiområdet, bör verksamheten kunna fullföljas inom

en vidgad ram. Nämnden framhåller också, att möjligheter till kapitalvaruleveranser

av förhållandevis betydande omfattning utan längre varsel kan

aktualiseras under förutsättning att utfästelse om exportkreditgaranti kan

lämnas.

Här berörda omständigheter utgör enligt nämndens mening vägande skäl

för att frågan om höjning av ansvarsbeloppets maximistorlek underställes

riksdagen. Nämnden erinrar om att kommittén för produktionsfrämjande

åtgärder i en utredning, som avlämnats år 1954, uttalat, att ramen i ett försämrat

konjunkturläge borde utvidgas till 600 miljoner kronor. Under framhållande

av att den för försäkring ifrågakomna exporten sedan dess ökat

och att nämnden överväger viss förstärkning av garantiskyddet i nuvarande

läge, hemställer nämnden, att åtgärder vidtages för en ökning av det högsta

belopp, för vilket nämnden må ikläda sig betalningsansvar, till förslagsvis

600 miljoner kronor.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Kungl. Maj.ts proposition nr B 36 år 1958

Yttranden

Exportkreditnämndens framställning har remitterats till statskontoret,

kommerskollegium, arbetsmarknadsstyrelsen, fullmäktige i riksbanken samt

fullmäktige i riksgäldskontoret. Kommerskollegium har dessutom införskaffat

yttranden från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och

Gävle, från Sveriges allmänna exportförening, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund samt från Sveriges hantverks- och småindustriorganisation.

Samtliga remissinstanser tillstyrker förslaget.

I ett flertal yttranden framhålles att den efter hand skärpta konkurrensen

på exportmarknaderna tagit sig uttryck bl. a. i att allt längre kredittider erbjudes

köparna och att en effektivisering av den statliga garantigivningen

därför kan få stor betydelse för att bibehålla och stärka våra industriers

konkurrensförmåga. Inte minst i ett försämrat konjunkturläge framstår det

som önskvärt att svensk industri ges större möjligheter att med stöd av statlig

garantigivning möta konkurrensen i fråga om kreditgivning. Exportkreditgarantiernas

viktiga roll i samhällets beredskap mot arbetslöshet understrykes

av arbetsmarknadsstyrelsen, som i sammanhanget anför, att inom

styrelsen företagna undersökningar, vilka grundar sig på intervjuer med ledare

av flertalet större industriföretag, visar att avsättningsläget försämrats

för viktiga delar av exportindustrien.

Ett antal av remissinstanserna tar fasta på exportkreditnämndens uttalande

om att nämnden överväger en förstärkning av det nuvarande garantiskyddet

och understryker därvid det angelägna i att en sådan förstärkning

kommer till stånd.

Utöver ett allmänt tillstyrkande uttalar statskontoret, att någon ändring

av garantisumman för lagerhållningsgarantier och finansieringsgarantier

inte bör vidtagas i samband med ett genomförande av exportkreditnämndens

förslag.

Fullmäktige i riksbanken finner det naturligt att i nuvarande mera dämpade

konjunkturläge ramen för exportkreditnämndens totala betalningsansvar

höjes i den mån nu gällande begränsning betager nämnden möjligheter

att avtäcka godtagbara transferrisker. I fråga om beloppets storlek uttalar

fullmäktige att erfarenheten visat att avtäckning av transferrisker mera sällan

resulterar i totalförlust, varför det kan ifrågasättas om det har större betydelse

om ramen sättes något högre än som i praktiken kan visa sig erforderligt.

Det är enligt fullmäktiges uppfattning tveksamt i vilken utsträckning ett

statligt organ såsom exportkreditnämnden skall engagera sig för täckning

av insolvensrisker. Vissa insolvensrisker, exempelvis sådana som uppstår vid

försäljningar till utländsk stat eller statliga organ, är till sin natur närbesläktade

med transferrisker. Kundkreditförsäkring vid försäljningar till köpare

i USA, Canada och kreditorländerna inom OEEC-området är å andra sidan

exempel på en verksamhet, som ej självklart faller inom ramen för statlig

affärsrörelse. Utan tillgång till närmare utredning anser sig inte fullmäk
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj. ts proposition nr B 30 år 1958

5

tige kunna uttala någon bestämd mening om den omfattning i vilken insolvensriskförsäkring

genom exportkreditnämndens försorg lämpligen bör

lämnas. Fullmäktige framhåller emellertid betydelsen av att en höjning av

ramen för det betalningsansvar, vilket exportkreditnämnden må ikläda sig,

inte uppfattas som en anvisning till nämnden att intensifiera sin insolvensrisktäckning

innan frågan om den lämpliga omfattningen av en sådan verksamhet

blir föremål för närmare överväganden.

Fullmäktige i riksgäldskontoret, som i likhet med övriga remissinstanser

tillstyrkt förslaget, framhåller att nämnden liksom hittills bör i möjlig mån

söka begränsa de risker som kan uppstå för staten i egenskap av garantigivare.

Departementschefen

Exportmarknaden präglas idag av hård konkurrens och långtgående krav

från köparnas sida på kreditlättnader. På olika sätt söker exportländerna

underlätta exportörernas ansträngningar att tillmötesgå köparnas krav. Ett

verksamt medel i sammanhanget är statliga exportkreditgarantier. Vårt land

har icke kunnat undgå att få känning av det skärpta läget, vilket bland

annat avspeglats i en ökad efterfrågan på exportkreditgarantier. Av det totala

belopp om 300 miljoner kronor, som står till exportkreditnämndens förfogande,

hade per den 30 april ianspråktagits inte mindre än 213,5 miljoner

kronor. Med hänsyn till den nuvarande belastningen och de krav på garantier

som framdeles beräknas framkomma, förutser exportkreditnämnden,

att den nuvarande ramen inte kommer att förslå och har därför föreslagit

en utökning av densamma. Jag vill i detta sammanhang erinra om att tendensen

till ökat utnyttjande av garantiramen sammanhänger med dels en

ökad omfattning av den export som försäkras, dels också förlängda kredittider.

Den skärpta konkurrensen har också medfört, att svenska exportörer

ofta är i behov av att i ett tidigt skede av sina förhandlingar kunna erhålla

bindande löften om garantier från exportkreditnämndens sida. Med tanke

på önskvärdheten — inte minst ur sysselsättningssynpunkt — av att vidmakthålla

och utveckla vår export även i ett vikande konjunkturläge finner

jag det angeläget, att exportkreditnämnden erhåller möjligheter att lämna

kreditgarantier i ökad omfattning.

Exportkreditnämnden har föreslagit, att del högsta beloppet för garantigivningen

ökas till 600 miljoner kronor. Det erforderliga beloppets storlek

sammanhänger givetvis med den praxis, som nämnden avser att följa vid

garantigivningen. I det sammanhanget anmäler sig bl. a. den av fullmäktige

i riksbanken berörda frågan i vilken omfattning nämnden bör meddela försäkring

för insolvensrisker. Denna fråga har vissa principiella aspekter, som

jag inte utan föregående utredning är beredd att ta ställning till. Jag förutsätter

emellertid, alt frågan beaktas vid den översyn av verksamheten, som

pågår inom nämnden. Alt mera exakt uppskatta hur stor höjningen behöver

vara, för afl garantiverksamheten skall kunna fullföljas enligt de av

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj.ts proposition nr B 36 år 1958

exportkreditnämnden angivna riktlinjerna, låter sig inte göra. Jag finner

under sådana förhållanden inte anledning frångå det av nämnden föreslagna

beloppet, vilket tillstyrkts av samtliga remissinstanser. Det torde böra

ankomma på Kungl. Maj :t att avgöra i vilken omfattning beloppet bör ställas

till nämndens förfogande. Totalramen för garantigivningen synes alltså

nu böra bestämmas till 600 miljoner kronor.

Vad beträffar omfattningen av lagerhållnings- och finansieringsgarantierna

torde i varje fall icke för närvarande något behov av utökning föreligga.

Den ökning av totalramen, varom här är fråga, bör gälla för enahanda tid

som tidigare lämnat bemyndigande, d. v. s. intill utgången av budgetåret

1959/60.

Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte

föreslå riksdagen medgiva

att staten må intill utgången av budgetåret 1959/60 åtaga

sig betalningsansvar i form av statsgaranti för exportkredit

till ett belopp av högst 600 miljoner kronor.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen,

att proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll

utvisar skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Björn Bergman

581048 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.