Angående rätt för generalpoststyrelsen att upptaga tillfälliga lån för postsparbankens och postgirots rörelse
1958-10-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
Prop. 1958 B:51, Angående rätt för generalpoststyrelsen att upptaga tillfälliga lån för postsparbankens och postgirots rörelse
Dokumentets text
Kungl. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958
1
Kr Ii 51
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för generalpoststyrelsen
att upptaga tillfälliga lån för postsparbankens
och postgirots rörelse; given Stockholms
slott den 17 oktober 1958.
Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet
över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen
att antaga härvid fogade förslag till
1) förordning om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 21 juni 1922
(nr 277) angående postsparbanken; samt
2) förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 juli 1924
(nr 378) angående postgirorörelse.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Gösta Skoglund
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås, att generalpoststyrelsen beträffande postsparbanken
och postgirorörelsen ges samma befogenheter som sparbankerna att vid
tillfälligt lånebehov begagna kredit i checkräkning hos riksbanken eller inländskt
bankaktiebolag eller annorledes upptaga lån.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 51
2
Kungl. Maj.ts proposition nr B 51 år 1958
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 21 juni 1922
(nr 277) angående postsparbanken
Härigenom förordnas, att § 10 förordningen den 21 juni 1922 angående
postsparbanken och överskriften till nämnda paragraf skola erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
Medlens fruktbar- Förvaltning av i n n e s tå
gör
a n d e. ende medel och upp
tagande
av lån.
§ 10.
I postsparbanken------Kungl. Maj :t bestämmas.
För att tillgodose tillfälligt penningbehov
för postsparbanken äger
generalpoststyrelsen begagna kredit
i checkräkning hos riksbanken eller
inländskt bankaktiebolag eller annorledes
upptaga lån.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
Kungl. Maj.ts proposition nr B 51 år 1958
3
Förslag
till
Förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 juli 1924
(nr 378) angående postgirorörelse
Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den It juli 1924 angående
postgirorörelse1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lijdelse)
12
De i----------Kun,
Av den å postgirorörelsen uppkommande
vinst må enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande årligen högst hälften
avsättas till en reservfond.
Närmare föreskrifter rörande fonden
utfärdas av Kungl. Maj :t.
(Föreslagen lydelse)
§•
»1. Maj :t bestämmas.
Av den å postgirorörelsen uppkommande
vinst må enligt Kungl. Maj:ts
bestämmande årligen högst hälften
avsättas till en reservfond. Närmare
föreskrifter rörande fonden utfärdas
av Kungl. Maj :t.
För "att tillgodose tillfälligt penningbehov
för postgirorörelsen äger
generalpoststyrelsen begagna kredit i
checkräkning hos riksbanken eller inländskt
bankaktiebolag eller annorledes
upptaga lån.
Denna förordning träder i kraft dagen efter den^ då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
1 Senaste lydelse av 12 §, se SFS 1928:143.
4
Kungi. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958
Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför
Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertingen av Halland i
statsrådet å Stockholms slott den 17 oktober 1958.
Närvarande:
Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,
Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,
af Geijerstam.
Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför
chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund.
I § 10 förordningen den 21 juli 1922 (nr 277) angående postsparbanken
stadgas, att generalpoststyrelsen äger förvalla och fruktbargöra i postsparbanken
innestående medel enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmes.
Motsvarande stadgande återfinnes i 12 § förordningen den 11 juli 1924 (nr
378) angående postgirorörelse. Bägge förordningarna har utfärdats med
riksdagen.
Med stöd av nämnda stadganden har Kungl. Maj:t utfärdat reglemente angående
förvaltningen av i postsparbanken och på postgiro innestående medel
(medelsplaceringsreglementet). Gällande reglemente är utfärdat den 25
november 1949 (nr 585).
På olika punkter ansluter sig reglementet till motsvarande bestämmelser
i lagstiftningen för affärsbanker, sparbanker och jordbrukskasserörelsen.
För dessa kreditinstitutioner har lagstiftningen ändrats genom lagen om
bankrörelse den 31 mars 1955 (nr 183), lagen om sparbanker den 3 juni
1955 (nr 416) och lagen om jordbrukskasserörelsen den 25 maj 1956 (nr
216).
I skrivelse den 21 oktober 1957 har generalpoststyrelsen framlagt förslag
till nytt medelsplaceringsreglemente i syfte bl. a. att i vissa avseenden anpassa
bestämmelserna för postsparbanken och postgirot till vad som numera
gäller för övriga här nämnda kreditinstitutioner. Härutöver har styrelsen
föreslagit vissa ytterligare ändringar och kompletteringar av medelsplaceringsreglementet.
Jag kommer framdeles efter närmare prövning att anmäla
detta ärende i dess helhet för Kungl. Maj :t. På en punkt är emellertid styrelsens
förslag av den innebörden att jag ansett ärendet i denna del böra
underställas riksdagens prövning. Jag syftar härvid på en bestämmelse i det
nya av generalpoststyrelsen föreslagna medelsplaceringsreglementet, vilken
skulle ge styrelsen möjlighet att upptaga lån för att tillgodose tillfälligt penningbehov
för postsparbanken och postgirot. Den föreslagna bestämmelsen
har följande lydelse: För att tillgodose tillfälligt penningbehov äger general
-
Kungl. Maj.ts proposition nr B 51 år 1958
5
poststyrelsen att för postsparbanken och postgiro begagna kredit i checkräkning
hos riksbanken eller inländskt bankaktiebolag eller annorledes upptaga
lån.
General poststyrelsen
Generalpoststyrelsen framhåller i förevarande sammanhang att affärsbankerna
allmänt upptar lån sinsemellan eller hos riksbanken för att tillgodose
tillfälliga penningbehov. Sparbankerna utnyttjar Sparbankernas
bank för sådant ändamål. Generalpoststyrelsen har ansett det ligga i sakens
natur, att styrelsens bankavdelning i likhet med andra bankföretag
ägt att upptaga tillfälliga lån, och sådan upplåning har också förekommit
vid olika tillfällen för postgirots behov. Varken förordningen angående postgirorörelse
eller gällande medelsplaceringsreglemente innehåller emellertid
några uttryckliga föreskrifter om dylik upplåningsrätt för generalpoststyrelsen.
Med hänsyn härtill har riksräkenskapsverket ansett sig böra ifrågasätta
styrelsens befogenhet i här åsyftade hänseende. I anledning härav har
styrelsen föreslagit den förut angivna kompletteringen av medelsplaceringsreglementet,
varigenom styrelsen skulle erhålla formell rätt att taga upp
tillfälliga lån. Om behovet av denna upplåningsrätt anför generalpoststyrelsen
bl. a. följande.
För att uppnå bästa ekonomiska resultat måste bankavdelningen i berörda
avseende kunna bedriva sin verksamhet under samma förutsättningar som
andra banker. Det är icke alltid möjligt att avväga kassabehållningen så att
icke tillfälliga behov av rörelsemedel uppstår. Anledningen härtill kan antingen
vara den, att insättarbehållningen tillfälligt mera väsentligt understiger
den vid olika tidpunkter under året beräknade normala eller att postanstalterna
för sin kassabehållning, som huvudsakligen tillgodoses med
postsparbanks- och postgiromedel, tillfälligtvis kräver större belopp än man
haft anledning att räkna med. Om bankavdelningen icke skulle kunna begagna
sig av tillfällig upplåning vid uppkommande kassapåfrestningar skulle
behövlig kassaförstärkning endast kunna ordnas genom försäljning av obligationer
eller andra värdehandlingar. En sådan lösning av frågan kan emellertid
icke anses rationell eller affärsmässig med hänsyn till bl. a. ökade
kostnader och risk för kursförlust.
Yttranden
Utlåtanden över generalpoststyrelsens förslag till nytt medelsplaceringsreglemente
har avgivits av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,
bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, statskontoret samt
riksräkenskapsverket.
Fullmäktige i riksbanken understryker, alt rätten till upplåning vid tillfälliga,
särskilt starka kassapåfrestningar möjliggör cn bättre förräntning
av inlånade medel. Då upplåning vid tillfälliga behov får anses ingå som
ett normalt led i all bankverksamhet, ifrågasätter fullmäktige, om icke det
6
Kungl. Maj. ts proposition nr B 51 år 1958
allmänna bemyndigandet för posten att bedriva sparbanks- och postgirorörelse
måste anses innefatta även rätt att upptaga tillfälliga lån. Om man
emellertid anlägger ett mera formellt betraktelsesätt och anser generalpoststyrelsen
f. n. sakna rätt till tillfällig upplåning, framstår det som angeläget,
att styrelsen snarast erhåller denna befogenhet.
Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller, efter att mera allmänt ha
berört postsparbankens och postgirorörelsens behov av kassareserv, att det
vid en väl avvägd placeringspolitik knappast föreligger behov av ett lånebemyndigande
sådant som det föreslagna. Enligt fullmäktiges uppfattning
bör det ligga närmast till hands att, då det gäller att säkerställa tillräcklig
likviditetsreserv, utnyttja förefintliga möjligheter till placering av medel i
riksgäldskontoret. En viss begränsad upplåningsrätt för generalpoststyrelsen
kan emellertid vara av värde såsom en säkerhetsmarginal i ett oförutsett
krisläge. Fullmäktige har därför icke något att erinra mot att styrelsen
erhåller en sådan rätt, men anser det angeläget, att bestämmelserna utformas
så, att upplåningsrätten endast får tillämpas vid extraordinära behov
av kassaförstärkningsmedel. Härvid bör i första hand möjligheterna att erhålla
kredit i riksbanken utnyttjas. Med en sådan begränsning av lånebemyndigandets
räckvidd torde något hinder ur konstitutionella synpunkter
icke möta mot att Kungl. Maj:t i medelsplaceringsreglementet meddelar de
erforderliga bestämmelserna i ämnet.
Bank- och fondinspektionen delar generalpoststyrelsens uppfattning, alt
en tillfällig upplåning av medel kan vara den i vissa lägen lämpligaste åtgärden
vid en extraordinär kassapåfrestning. Denna utväg bör lämpligen stå
styrelsen till buds. Inspektionen understryker emellertid angelägenheten
av att upplåningen strikt begränsas till vad som erfordras för mötande av
rent tillfälliga behov och till vad som är affärsmässigt betingat. Med hänsyn
till här ifrågavarande institutioners statliga karaktär bör vid uppkommande
behov i första hand förbindelserna med riksbanken utnyttjas. Att
helt utestänga postsparbanken och postgirot från möjligheten att anlita den
allmänna penningmarknaden, med vilken dessa institutioner har intima
kontakter, synes dock icke motiverat.
Sparbanksinspektionen har icke funnit anledning till erinran mot generalpoststyrelsens
framställning.
Statskontoret däremot hyser betänkligheter mot förslaget. Det ifrågasatta
medgivandet anser ämbetsverket innebära avsteg från de grunder, efter
vilka postsparbanks- och postgirorörelsen avsetts skola bedrivas. Statskontoret
uttalar att, därest generalpoststyrelsen anses böra erhålla den begärda
upplåningsrätten, ärendet i denna del torde böra underställas riksdagen på
grund av stadgandet i § 76 regeringsformen.
Riksräkenskapsverket anser, att bestämmelser om upplåningsrätt icke bör
införas i medelsplaceringsreglementet innan det närmare klarlagts, i vilka
krislägen åtgärder kan behöva vidtas för att säkerställa tillgången på likvida
medel.
Kungl. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958
7
Departementschefen
Den ifrågasatta rätten för generalpoststyrelsen att upptaga s. k. dagslån i
riksbanken eller andra banker är av betydelse framför allt för postgirorörelsen,
där mycket kraftiga tillfälliga variationer i kontomedelsbehållningen
förekommer. Den kan emellertid under vissa omständigheter vara
till nytta även för postsparbanken. Om de kassapåfrestningar, som uppstår
vid tillfällen av mycket stora uttag av medel från postgiro- eller postsparbankskontona,
kan mötas med tillfällig upplåning av medel från annat håll,
kan likviditetsreserven av tillgodohavanden på check- och avistaräkning hos
riksbanken resp. riksgäldskontoret hållas vid en genomsnittligt lägre nivå,
varigenom i sin tur en bättre räntabilitet för bankrörelsen möjliggöres. Några
av remissmyndigheterna har anfört vissa betänkligheter mot att ge generalpoststyrelsen
sådana befogenheter. För min del anser jag rätten att upptaga
lån vara ett så värdefullt komplement till postgirots och postsparbankens
nuvarande medelsplaceringsbestämmelser, att jag trots de invändningar
som framkommit vill förorda att generalpoststyrelsen erhåller befogenhet
att därigenom tillgodose sina extraordinära likviditetsbehov. Jag
tillstyrker därför, att styrelsen tillerkännes samma formella rätt härtill som
enligt sparbankslagen gäller för sparbankerna.
Hur stor reserven av kassamedel och egna banktillgodohavanden från
tid till annan skall vara blir i sista hand en avvägningsfråga, där hänsyn
tår tagas bl. a. till behovet av att stärka bankrörelsens ekonomi genom mera
räntabla medelsplaceringar, omfattningen och frekvensen av toppbelastningarna
i kassarörelsen, möjligheterna att utan större förluster övervinna
kassapåfrestningar genom försäljning av värdehandlingar samt möjligheterna
att på tillfredsställande villkor erhålla tillfälliga lån. Jag vill understryka
de uttalanden, som från olika håll gjorts om att postsparbanken och
postgirot bör upprätthålla eu betryggande betalningsberedskap med egna
medel för att möta sina normala likviditetsbehov. Några särskilda föreskrifter
i detta hänseende anser jag däremot icke erforderliga. De allmänna
riktlinjerna bör liksom hittills anges under medverkan av postsparbanksfullmäktige.
Vid ärendets remissbehandling har ifrågasatts, huruvida icke frågan om
medgivande av här avsedda upplåningsrätt för generalpoststyrelsen vore
av den art, att densamma borde underställas riksdagens prövning. För min
del anser jag skäl tala för att så sker. De erforderliga bestämmelserna i ämnet
— vilka synes böra avfattas i nära överensstämmelse med stadgandet
i 25 g andra stycket andra punkten lagen om sparbanker torde lämpligen
lå intlyta i förordningen angående postsparbanken och förordningen angående
postgirorörelse.
I enlighet med det nu anförda har inom kommunikationsdepartementet
upprättats förslag till
8
Kungl. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958
1) förordning om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 21 juni 1922
(nr 211) angående postsparbanken; samt
2) förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 juli 192i
(nr 318) angående postgirorörelse.
Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag,
av den lydelse bilagor till detta protokoll utvisar, måtte genom
proposition föreläggas riksdagen till antagande.
Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter
biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,
att proposition av den lydelse, bilaga till detta
protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet:
Nils Engdahl
Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner
681562
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.