Sök i Ratio Lex

Angående rätt för generalpoststyrelsen att upptaga tillfälliga lån för postsparbankens och postgirots rörelse

1958-10-17 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

Prop. 1958 B:51, Angående rätt för generalpoststyrelsen att upptaga tillfälliga lån för postsparbankens och postgirots rörelse

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958

1

Kr Ii 51

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående rätt för generalpoststyrelsen

att upptaga tillfälliga lån för postsparbankens

och postgirots rörelse; given Stockholms

slott den 17 oktober 1958.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet

över kommunikationsärenden för denna dag, föreslå riksdagen

att antaga härvid fogade förslag till

1) förordning om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 21 juni 1922

(nr 277) angående postsparbanken; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 juli 1924

(nr 378) angående postgirorörelse.

Under Hans Maj :ts

Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:

BERTIL

Gösta Skoglund

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att generalpoststyrelsen beträffande postsparbanken

och postgirorörelsen ges samma befogenheter som sparbankerna att vid

tillfälligt lånebehov begagna kredit i checkräkning hos riksbanken eller inländskt

bankaktiebolag eller annorledes upptaga lån.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 1 samt. Nr B 51

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Kungl. Maj.ts proposition nr B 51 år 1958

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 21 juni 1922

(nr 277) angående postsparbanken

Härigenom förordnas, att § 10 förordningen den 21 juni 1922 angående

postsparbanken och överskriften till nämnda paragraf skola erhålla ändrad

lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

Medlens fruktbar- Förvaltning av i n n e s tå
gör

a n d e. ende medel och upp
tagande

av lån.

§ 10.

I postsparbanken------Kungl. Maj :t bestämmas.

För att tillgodose tillfälligt penningbehov

för postsparbanken äger

generalpoststyrelsen begagna kredit

i checkräkning hos riksbanken eller

inländskt bankaktiebolag eller annorledes

upptaga lån.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 51 år 1958

3

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 juli 1924

(nr 378) angående postgirorörelse

Härigenom förordnas, att 12 § förordningen den It juli 1924 angående

postgirorörelse1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lijdelse)

12

De i----------Kun,

Av den å postgirorörelsen uppkommande

vinst må enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande årligen högst hälften

avsättas till en reservfond.

Närmare föreskrifter rörande fonden

utfärdas av Kungl. Maj :t.

(Föreslagen lydelse)

§•

»1. Maj :t bestämmas.

Av den å postgirorörelsen uppkommande

vinst må enligt Kungl. Maj:ts

bestämmande årligen högst hälften

avsättas till en reservfond. Närmare

föreskrifter rörande fonden utfärdas

av Kungl. Maj :t.

För "att tillgodose tillfälligt penningbehov

för postgirorörelsen äger

generalpoststyrelsen begagna kredit i

checkräkning hos riksbanken eller inländskt

bankaktiebolag eller annorledes

upptaga lån.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den^ då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

1 Senaste lydelse av 12 §, se SFS 1928:143.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Kungi. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958

Utdrag av protokollet över kommunikationsärenden, hållet inför

Hans Kungl. Höghet Regenten, Hertingen av Halland i

statsrådet å Stockholms slott den 17 oktober 1958.

Närvarande:

Statsministern Erlander, statsråden Nilsson, Sträng, Andersson, Lindell,

Lange, Lindholm, Kling, Skoglund, Edenman, Netzén, Johansson,

af Geijerstam.

Efter gemensam beredning med chefen för finansdepartementet anför

chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet Skoglund.

I § 10 förordningen den 21 juli 1922 (nr 277) angående postsparbanken

stadgas, att generalpoststyrelsen äger förvalla och fruktbargöra i postsparbanken

innestående medel enligt grunder, som av Kungl. Maj:t bestämmes.

Motsvarande stadgande återfinnes i 12 § förordningen den 11 juli 1924 (nr

378) angående postgirorörelse. Bägge förordningarna har utfärdats med

riksdagen.

Med stöd av nämnda stadganden har Kungl. Maj:t utfärdat reglemente angående

förvaltningen av i postsparbanken och på postgiro innestående medel

(medelsplaceringsreglementet). Gällande reglemente är utfärdat den 25

november 1949 (nr 585).

På olika punkter ansluter sig reglementet till motsvarande bestämmelser

i lagstiftningen för affärsbanker, sparbanker och jordbrukskasserörelsen.

För dessa kreditinstitutioner har lagstiftningen ändrats genom lagen om

bankrörelse den 31 mars 1955 (nr 183), lagen om sparbanker den 3 juni

1955 (nr 416) och lagen om jordbrukskasserörelsen den 25 maj 1956 (nr

216).

I skrivelse den 21 oktober 1957 har generalpoststyrelsen framlagt förslag

till nytt medelsplaceringsreglemente i syfte bl. a. att i vissa avseenden anpassa

bestämmelserna för postsparbanken och postgirot till vad som numera

gäller för övriga här nämnda kreditinstitutioner. Härutöver har styrelsen

föreslagit vissa ytterligare ändringar och kompletteringar av medelsplaceringsreglementet.

Jag kommer framdeles efter närmare prövning att anmäla

detta ärende i dess helhet för Kungl. Maj :t. På en punkt är emellertid styrelsens

förslag av den innebörden att jag ansett ärendet i denna del böra

underställas riksdagens prövning. Jag syftar härvid på en bestämmelse i det

nya av generalpoststyrelsen föreslagna medelsplaceringsreglementet, vilken

skulle ge styrelsen möjlighet att upptaga lån för att tillgodose tillfälligt penningbehov

för postsparbanken och postgirot. Den föreslagna bestämmelsen

har följande lydelse: För att tillgodose tillfälligt penningbehov äger general
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj.ts proposition nr B 51 år 1958

5

poststyrelsen att för postsparbanken och postgiro begagna kredit i checkräkning

hos riksbanken eller inländskt bankaktiebolag eller annorledes upptaga

lån.

General poststyrelsen

Generalpoststyrelsen framhåller i förevarande sammanhang att affärsbankerna

allmänt upptar lån sinsemellan eller hos riksbanken för att tillgodose

tillfälliga penningbehov. Sparbankerna utnyttjar Sparbankernas

bank för sådant ändamål. Generalpoststyrelsen har ansett det ligga i sakens

natur, att styrelsens bankavdelning i likhet med andra bankföretag

ägt att upptaga tillfälliga lån, och sådan upplåning har också förekommit

vid olika tillfällen för postgirots behov. Varken förordningen angående postgirorörelse

eller gällande medelsplaceringsreglemente innehåller emellertid

några uttryckliga föreskrifter om dylik upplåningsrätt för generalpoststyrelsen.

Med hänsyn härtill har riksräkenskapsverket ansett sig böra ifrågasätta

styrelsens befogenhet i här åsyftade hänseende. I anledning härav har

styrelsen föreslagit den förut angivna kompletteringen av medelsplaceringsreglementet,

varigenom styrelsen skulle erhålla formell rätt att taga upp

tillfälliga lån. Om behovet av denna upplåningsrätt anför generalpoststyrelsen

bl. a. följande.

För att uppnå bästa ekonomiska resultat måste bankavdelningen i berörda

avseende kunna bedriva sin verksamhet under samma förutsättningar som

andra banker. Det är icke alltid möjligt att avväga kassabehållningen så att

icke tillfälliga behov av rörelsemedel uppstår. Anledningen härtill kan antingen

vara den, att insättarbehållningen tillfälligt mera väsentligt understiger

den vid olika tidpunkter under året beräknade normala eller att postanstalterna

för sin kassabehållning, som huvudsakligen tillgodoses med

postsparbanks- och postgiromedel, tillfälligtvis kräver större belopp än man

haft anledning att räkna med. Om bankavdelningen icke skulle kunna begagna

sig av tillfällig upplåning vid uppkommande kassapåfrestningar skulle

behövlig kassaförstärkning endast kunna ordnas genom försäljning av obligationer

eller andra värdehandlingar. En sådan lösning av frågan kan emellertid

icke anses rationell eller affärsmässig med hänsyn till bl. a. ökade

kostnader och risk för kursförlust.

Yttranden

Utlåtanden över generalpoststyrelsens förslag till nytt medelsplaceringsreglemente

har avgivits av fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret,

bank- och fondinspektionen, sparbanksinspektionen, statskontoret samt

riksräkenskapsverket.

Fullmäktige i riksbanken understryker, alt rätten till upplåning vid tillfälliga,

särskilt starka kassapåfrestningar möjliggör cn bättre förräntning

av inlånade medel. Då upplåning vid tillfälliga behov får anses ingå som

ett normalt led i all bankverksamhet, ifrågasätter fullmäktige, om icke det

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Kungl. Maj. ts proposition nr B 51 år 1958

allmänna bemyndigandet för posten att bedriva sparbanks- och postgirorörelse

måste anses innefatta även rätt att upptaga tillfälliga lån. Om man

emellertid anlägger ett mera formellt betraktelsesätt och anser generalpoststyrelsen

f. n. sakna rätt till tillfällig upplåning, framstår det som angeläget,

att styrelsen snarast erhåller denna befogenhet.

Fullmäktige i riksgäldskontoret framhåller, efter att mera allmänt ha

berört postsparbankens och postgirorörelsens behov av kassareserv, att det

vid en väl avvägd placeringspolitik knappast föreligger behov av ett lånebemyndigande

sådant som det föreslagna. Enligt fullmäktiges uppfattning

bör det ligga närmast till hands att, då det gäller att säkerställa tillräcklig

likviditetsreserv, utnyttja förefintliga möjligheter till placering av medel i

riksgäldskontoret. En viss begränsad upplåningsrätt för generalpoststyrelsen

kan emellertid vara av värde såsom en säkerhetsmarginal i ett oförutsett

krisläge. Fullmäktige har därför icke något att erinra mot att styrelsen

erhåller en sådan rätt, men anser det angeläget, att bestämmelserna utformas

så, att upplåningsrätten endast får tillämpas vid extraordinära behov

av kassaförstärkningsmedel. Härvid bör i första hand möjligheterna att erhålla

kredit i riksbanken utnyttjas. Med en sådan begränsning av lånebemyndigandets

räckvidd torde något hinder ur konstitutionella synpunkter

icke möta mot att Kungl. Maj:t i medelsplaceringsreglementet meddelar de

erforderliga bestämmelserna i ämnet.

Bank- och fondinspektionen delar generalpoststyrelsens uppfattning, alt

en tillfällig upplåning av medel kan vara den i vissa lägen lämpligaste åtgärden

vid en extraordinär kassapåfrestning. Denna utväg bör lämpligen stå

styrelsen till buds. Inspektionen understryker emellertid angelägenheten

av att upplåningen strikt begränsas till vad som erfordras för mötande av

rent tillfälliga behov och till vad som är affärsmässigt betingat. Med hänsyn

till här ifrågavarande institutioners statliga karaktär bör vid uppkommande

behov i första hand förbindelserna med riksbanken utnyttjas. Att

helt utestänga postsparbanken och postgirot från möjligheten att anlita den

allmänna penningmarknaden, med vilken dessa institutioner har intima

kontakter, synes dock icke motiverat.

Sparbanksinspektionen har icke funnit anledning till erinran mot generalpoststyrelsens

framställning.

Statskontoret däremot hyser betänkligheter mot förslaget. Det ifrågasatta

medgivandet anser ämbetsverket innebära avsteg från de grunder, efter

vilka postsparbanks- och postgirorörelsen avsetts skola bedrivas. Statskontoret

uttalar att, därest generalpoststyrelsen anses böra erhålla den begärda

upplåningsrätten, ärendet i denna del torde böra underställas riksdagen på

grund av stadgandet i § 76 regeringsformen.

Riksräkenskapsverket anser, att bestämmelser om upplåningsrätt icke bör

införas i medelsplaceringsreglementet innan det närmare klarlagts, i vilka

krislägen åtgärder kan behöva vidtas för att säkerställa tillgången på likvida

medel.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Kungl. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958

7

Departementschefen

Den ifrågasatta rätten för generalpoststyrelsen att upptaga s. k. dagslån i

riksbanken eller andra banker är av betydelse framför allt för postgirorörelsen,

där mycket kraftiga tillfälliga variationer i kontomedelsbehållningen

förekommer. Den kan emellertid under vissa omständigheter vara

till nytta även för postsparbanken. Om de kassapåfrestningar, som uppstår

vid tillfällen av mycket stora uttag av medel från postgiro- eller postsparbankskontona,

kan mötas med tillfällig upplåning av medel från annat håll,

kan likviditetsreserven av tillgodohavanden på check- och avistaräkning hos

riksbanken resp. riksgäldskontoret hållas vid en genomsnittligt lägre nivå,

varigenom i sin tur en bättre räntabilitet för bankrörelsen möjliggöres. Några

av remissmyndigheterna har anfört vissa betänkligheter mot att ge generalpoststyrelsen

sådana befogenheter. För min del anser jag rätten att upptaga

lån vara ett så värdefullt komplement till postgirots och postsparbankens

nuvarande medelsplaceringsbestämmelser, att jag trots de invändningar

som framkommit vill förorda att generalpoststyrelsen erhåller befogenhet

att därigenom tillgodose sina extraordinära likviditetsbehov. Jag

tillstyrker därför, att styrelsen tillerkännes samma formella rätt härtill som

enligt sparbankslagen gäller för sparbankerna.

Hur stor reserven av kassamedel och egna banktillgodohavanden från

tid till annan skall vara blir i sista hand en avvägningsfråga, där hänsyn

tår tagas bl. a. till behovet av att stärka bankrörelsens ekonomi genom mera

räntabla medelsplaceringar, omfattningen och frekvensen av toppbelastningarna

i kassarörelsen, möjligheterna att utan större förluster övervinna

kassapåfrestningar genom försäljning av värdehandlingar samt möjligheterna

att på tillfredsställande villkor erhålla tillfälliga lån. Jag vill understryka

de uttalanden, som från olika håll gjorts om att postsparbanken och

postgirot bör upprätthålla eu betryggande betalningsberedskap med egna

medel för att möta sina normala likviditetsbehov. Några särskilda föreskrifter

i detta hänseende anser jag däremot icke erforderliga. De allmänna

riktlinjerna bör liksom hittills anges under medverkan av postsparbanksfullmäktige.

Vid ärendets remissbehandling har ifrågasatts, huruvida icke frågan om

medgivande av här avsedda upplåningsrätt för generalpoststyrelsen vore

av den art, att densamma borde underställas riksdagens prövning. För min

del anser jag skäl tala för att så sker. De erforderliga bestämmelserna i ämnet

— vilka synes böra avfattas i nära överensstämmelse med stadgandet

i 25 g andra stycket andra punkten lagen om sparbanker torde lämpligen

lå intlyta i förordningen angående postsparbanken och förordningen angående

postgirorörelse.

I enlighet med det nu anförda har inom kommunikationsdepartementet

upprättats förslag till

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Kungl. Maj:ts proposition nr B 51 år 1958

1) förordning om ändrad lydelse av § 10 förordningen den 21 juni 1922

(nr 211) angående postsparbanken; samt

2) förordning om ändrad lydelse av 12 § förordningen den 11 juli 192i

(nr 318) angående postgirorörelse.

Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag,

av den lydelse bilagor till detta protokoll utvisar, måtte genom

proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter

biträdda hemställan förordnar Hans Kungl. Höghet Regenten,

att proposition av den lydelse, bilaga till detta

protokoll utvisar, skall avlåtas till riksdagen.

Ur protokollet:

Nils Engdahl

Stockholm 1958. Kungl. Boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner

681562

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.